Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt f. d. vaktmästaren vid pedagogiska biblioteket i Stockholm S. P. Bomulus m. m

1928-02-17 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:92, Angående tilläggspension åt f. d. vaktmästaren vid pedagogiska biblioteket i Stockholm S. P. Bomulus m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt f. d. vaktmästaren vid pedagogiska biblioteket i Stockholm

S. P. Bomulus m. m.; given Stockholms slott den

17 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—15:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å

Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Metjrling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Ltberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist yttrar härefter:

l:o.

I samband med en av rektor vid Jakobs realskola i Stockholm under år

1919 gjord framställning om beredande av pension åt vaktmästaren vid

läroverket Sven Petter Romulus hemställde styrelsen för pedagogiska biblioteket

i Stockholm om beredande av pension åt Romulus jämväl i hans

egenskap av vaktmästare vid nämnda bibliotek.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 77 a häfi. (Nr 92.'')

Tilläggspension

åt

f. d. vaktmästaren

vid

pedagogiska

biblioteket

i Stockholm

S. P. Romulus.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition Nr 92.

Enligt ett av dåvarande föreståndaren för detta bibliotek, f. d. läroverksrådet

Lagerstedt utfärdat intyg hade Romulus alltsedan biblioteket

1884 grundades oavbrutet tjänstgjort som vaktmästare vid detsamma, och

hade Romulus under denna tjänstgöring alltjämt ådagalagt utmärkt nit.

aldrig svikande plikttrohet och omtanke samt synnerligen framstående

duglighet. Lagerstedt ansäge honom härigenom hava varit biblioteket till

mycket avsevärt gagn.

Statskontoret avgav utlåtande över sistberörda framställning den 11 november

1919 och anförde därvid bland annat följande:

Huruvida Romulus kunde anses böra beredas någon pensionsförmån i

anledning av hans anställning såsom vaktmästare jämväl vid pedagogiska

biblioteket syntes statskontoret synnerligen tvivelaktigt. Det torde förekomma,

att vaktmästare vid centralt ämbetsverk åtoge sig tjänstgöring om

eftermiddagarna i en statsinstitution, såsom riksbiblioteket, liksom det vore

ganska vanligt, att sådan vaktmästare på kvällarna gjorde tjänst vid någon

statsunderstödd institution, exempelvis kungl. teatern; men detta förhållande

hade aldrig ansetts böra för sådan vaktmästare föranleda någon förhöjd

pension. Där såsom i dessa fall en ren bisyssla måste anses föreligga,

kunde det enligt statskontorets mening leda till betänkliga konsekvenser att

därå grunda någon rätt till pension.

Dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet fann sig

i proposition (nr 185) till 1920 års riksdag, i vilken proposition framställning

gjordes om beviljande av pension åt Romulus för hans tjänstgöring

vid Jakobs realskola, på grund av vad statskontoret sålunda anfört icke

kunna understödja den av pedagogiska bibliotekets styrelse gjorda framställningen.

Nu har styrelsen för pedagogiska biblioteket i skrivelse den 10 oktober

1927 — med förmälan att Romulus, som vore född den 6 februari 1854,

med utgången av september 1927 avgått från sin tjänst som vaktmästare

vid nämnda institution — hemställt, att Kungl. Maj:t ville göra framställning

hos riksdagen om pension å 200 kronor årligen åt Romulus eller om

beviljande av eu gratifikation åt honom av 600 kronor.

Såsom stöd för sin framställning har styrelsen, efter att hava erinrat

om frågans behandling inför 1920 års riksdag, anfört huvudsakligen följande:
Utan

att vilja bestrida, att de av statskontoret anförda betänkligheterna

kunna principiellt vara berättigade, anser sig styrelsen emellertid böra framhålla,

att förevarande fall synes styrelsen vara av den beskaffenhet, att en

tillämpning på detsamma av den angivna principiella uppfattningen ter sig

ganska obillig. Romulus’ synnerligen långvariga tjänstgöring vid pedagogiska

biblioteket i förening med det trogna, omtänksamma arbete han som

institutionens enda vaktmästare allt ifrån dess tillkomst utfört, torde giva

vid handen, att här knappast är fråga om en gärning, vilken kan karaktäriseras

såsom »eu ren bisyssla», låt vara att densamma under större delen

av tjänstetiden utförts vid sidan av annan innehavd tjänstebefattning. Vad

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 92.

vidkommer de förpliktelser, som i detta fall må anses åligga det allmänna,

torde skälig hänsyn böra tagas därtill, att pedagogiska biblioteket, ensamt i

sitt slag i vårt land, under många år med statsbidrag fyllt en erkänt samhällsgagnande

uppgift, och att institutionen sedan 1918 är offentlig stiftelse

med styrelse och revisorer, utsedda av skolöverstyrelsen. Med avseende å

pensionsbeloppets storlek anser sig styrelsen böra föreslå 200 kronor, som i

varje fall icke torde kunna anses för mycket, då Romulus’ lön under senare

år i allmänhet belöpt sig till omkring 400 kronor. Skulle betänkligheter

fortfarande yppa sig mot beviljande av pension, vågar styrelsen sekundärt

ifrågasätta, att en gratifikation å förslagsvis 600 kronor åt honom

beviljas.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den IT oktober 1927 av skolöverstyrelsen

och den 9 november 1927 av statskontoret. Skolöverstyrelsen har

därvid hemställt om proposition till riksdagen i enlighet med styrelsens för

pedagogiska biblioteket framställning. Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret får erinra om vad ämbetsverket anförde i underdånigt utlåtande

den 11 november 1919 i fråga om då föreliggande förslag därom,

att i sammanhang med utverkande åt Romulus av pension vid avgången

från hans befattning såsom vaktmästare vid Jakobs realskola i Stockholm

pension måtte beredas honom jämväl i hans egenskap av vaktmästare vid

pedagogiska biblioteket i Stockholm. Såsom framgår av propositionen nr

185 till 1920 års riksdag och samma riksdags skrivelse nr 341 föranledde

berörda förslag allenast till att pension å 700 kronor beviljades Romulus att

utgå efter avgången från anställningen vid nämnda läroverk. Härutöver åtnjuter

han fasta tillägg till pensionen med tillhopa 416 kronor, så att pensionsförmånen

i sin helhet, oberäknat dyrtidstillägg, uppgår till 1,116 kronor

för år räknat.

Såsom vaktmästare vid pedagogiska biblioteket har Romulus emellertid

kvarstått intill utgången av september 1927 och därvid fortfarande åtnjutit

en avlöning av »omkring 400 kronor». Med hänsyn härtill och ehuru statskontoret

för sin del fortfarande hyser vissa betänkligheter mot att bereda

pension för en befattning av nu ifrågavarande beskaffenhet, vill statskontoret

icke motsätta sig att pension till belopp av 200 kronor för år räknat

utverkas åt Romulus att från allmänna indragningsstaten utgå från och med

den 1 oktober 1927 under hans återstående livstid.

De principiella betänkligheter mot beviljande av pension åt Romulus i

hans egenskap av vaktmästare vid pedagogiska biblioteket, som dåvarande

departementschefen framförde i ovannämnda proposition till 1920 års riksdag,

måste jag i viss mån dela. Sysslans beskaffenhet av bisyssla är ett

argument, som alltjämt kvarstår, och konsekvenserna av att i sådant fall

bereda pension kunna synas betänkliga.

Jag är emellertid av den uppfattningen, att betänkligheterna i detta fall

böra vika. Andra hänsyn synas mig starkare. Romulus, som nu uppnått

74 års ålder, har oavbrutet sedan pedagogiska bibliotekets grundande 1884

till och med september 1927, alltså under en tid av icke mindre än 43 år.

med oförminskat nit fullgjort ett väl vitsordat arbete i bibliotekets tjänst

Departe
mentschefer
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Pension åt

nattvakten

vid nationalmuseum

C. L. Wedin.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

och därigenom varit biblioteket till mycket avsevärt gagn. En så långvarig

och förtjänstfull tjänstgöring vid en institution av offentlig natur bör enligt

min mening, även om den till största delen kunnat fullgöras vid sidan om

annan ordinarie tjänst, icke lämnas obelönad.

Sedan Romulus, efter att av 1920 års riksdag hava erhållit eu pension

av 700 kronor för år såsom vaktmästare vid Jakobs realskola, avgått från

denna tjänst, har han i nära 7 år fortsatt sitt arbete vid pedagogiska biblioteket.

I sammanlagt över 50 år bär han tjänat vid de båda institutionerna.

Under sådana förhållanden finner jag det icke obilligt, att han erhåller

det relativt obetydliga tillskott i den pension han redan innehar, som det

av bibliotekets styrelse föreslagna beloppet utgör.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. vaktmästaren vid pedagogiska biblioteket i Stockholm

Sven Petter Romulus må från och med den 1 oktober

1927 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig tilläggspension av 200 kronor.

2:o.

I nationalmusei tjänst äro för närvarande anställda åtta nattvakter. Med

hänsyn till vissa ändrade förhållanden, vilka betingades av den nya polislagens

ikraftträdande, blevo samtliga dessa nattvakter genom beslut av överintendenten

uppsagda från sina anställningar med utgången av år 1927.

Med anledning härav ingåvo fyra av dessa nattvakter, bland dem

nattvakten Carl Leonard Wedin, ansökningar om erhållande av pension, beräknad

efter den tid de varit anställda i museets tjänst. Med utlåtande

av den 5 oktober 1927 överlämnade museichefen dessa ansökningar till

Kungl. Maj:t, varvid museichefen tillstyrkte bifall till desamma.

De övriga fyra nattvakterna anförde emellertid hos Kungl. Maj:t besvär

över museichefens nyssnämnda beslut och anhöllo, att Kungl. Maj:t måtte,

med ogillande av beslutet, återförvisa ärendet till ny behandling, som för

dem vore av mindre ofördelaktig art, eller eljest bereda dem någon gottgörelse

för den skada, som genom uppsägningen tillfogades dem.

Sedermera meddelade museichefen i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet,

att han på förekommen anledning återtagit uppsägningarna

av museets nattvakter; och i anledning härav förklarade Kungl. Maj:t genom

beslut den 30 december 1927 Sig finna de sistnämnda fyra nattvakternas

framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Samtliga nattvakter kvarstå alltså i tjänst.

Vad angår de fyra nattvakter, vilka begärt att erhålla pension, har jag

inhämtat, att endast en av dem, nämligen Wedin, numera fullföljer sin

ansökning därom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

I fråga om dessa nattvakters framställningar och särskilt beträffande Wedin

anför överintendenten i sin ovannämnda skrivelse av den 5 oktober

1927 bland annat följande:

Sådan pension, varom nu är fråga, har redan vid ett tidigare tillfälle av

riksdagen beviljats en av museets nattvakter nämligen förste nattvakten P.

E. Andersson, vilken av 1926 års riksdag för sin nattvaktstjänst erhöll en

tilläggspension till den han. redan tidigare uppbar på grund av att han

innehaft ordinarie befattning i statens tjänst.

Några av de sökande ha åberopat de med anledning av indragningarna

av tjänster vid krigsmakten utfärdade bestämmelserna (S. F. S. 1926 nr 10

—12). Dessa äro naturligen ej direkt tillämpliga, då det här ej gäller

personal i krigsmaktens tjänst. Men den omständigheten att det gäller

avskedanden företagna till följd av en omorganisation gör förhållandena i

tillämpliga delar analoga. Det synes mig dock tvivelaktigt om den av sökandena

föreslagna grupp I skulle vara närmast jämförlig. Vid prövning

av här föreliggande ansökningar synes mig även hänsyn böra tagas till att

pensionsåldern för polispersonal är 55 år, vilken ålder redan av tre bland

de sökande överskridits.

Jag övergår nu till ansökningarna var för sig, varvid jag vill framhålla

att samtliga sökande med plikttrohet uppfyllt sina tjänståligganden. Förste

nattvakten Carl Leonard Wedin är född den 4 maj 1860 och har sålunda

redan fyllt 67 år. Han antogs till nattvakt vid museet den 22 augusti 1900

och har sedan dess utan längre avbrott tjänstgjort såsom sådan. Tjänstgöringen

har för honom liksom också för de andra nattvakterna omfattat

4 timmar under vardera av tre på varandra följande dygn. Var fjärde natt

bär varit tjänstefri. Wedin utnämndes till förste nattvakt från den 1 september

1926.

Vid sidan av sin tjänst vid museet är Wedin anställd i urfirman Gyllenberg

och Rosengren, Stockholm, såsom packkarl och förtullare. Wedin åtnjuter

icke pension på grund av annan anställning i statens eller kommunens

tjänst och har icke åtnjutit sådan tjänstledighet, som därest han varit

ordinarie, skulle ha menligt inverkat på hans rätt till pension.

Statskontoret har den 2 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid, beträffande Wedin, anfört följande:

Till stöd för ifrågavarande framställning har åberopats vad som i sammanhang

med 1925 års riksdags beslut rörande den nya försvarsorganisationen

beviljades i förtidspensioner och avskedsersättningar åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen på sätt närmare framgår av

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10). Därvid bör emellertid bemärkas,

att för erhållande av förtidspension uppställts såsom förutsättningar, att

vederbörande uppnått en ålder av minst 50 år och kan räkna minst 15 år

i statstjänst. Dessa förutsättningar uppfyllas av Wedin. Vidare är det i

nämnda kungörelse fråga om löntagare, vilka i den anställning, som de förlora,

hava sitt enda levebröd. Av handlingarna framgår, att Wedin vid

sidan om sin tjänst vid nationalmuseum innehar annan anställning. Han

åtnjuter i årsavlöning från museet 1,330 kronor, å vilken avlöning under

nuvarande förhållanden åtnjutes dyrtidstillägg enligt de gynnsammare av

de grunder, som för sådant tillägg åt befattningshavare i statens tjänst äro

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Pension åt

riterskan vid

naturhistoriska

riksmuseet

Lovisa

Teresia Ekblom.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

gällande. Med hänsyn till nu berörda omständigheter vill det förefalla statskontoret

i viss män tveksamt, huruvida någon förtidspension eller någon

avskedsersättning bör i förevarande fall ifrågakomma.

I betraktande av Wedins framskridna ålder och långa tjänstetid vid museets

nattbevakning vill statskontoret dock icke motsätta sig att åt honom

beredes en mindre pension, förslagsvis till belopp av 720 kronor, att från

allmänna indragningsstaten till honom utgå under återstående livstiden efter

det han lämnat sin anställning vid nattbevakningen av nationalmuseum.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen, har i ärendet gjorts

gällande att föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10, angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen borde kunna analogt tillämpas även i nu

förevarande fall. Utan att vilja närmare ingå på frågan, huruvida och i

vad mån bestämmelserna i nämnda kungörelse böra analogivis tillämpas

även inom den civila statsförvaltningen finner jag, att med hänsyn till Wedins

långvariga och väl vitsordade tjänstgöring samt hans framskridna levnadsålder

starka billighetsskäl tala för att en mindre pension beredes honom,

då han lämnar sin anställning såsom nattvakt vid nationalmuseet. Jag ansluter

mig till statskontorets förslag, att pensionen bör bestämmas till 720

kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att nattvakten vid nationalmuseum Carl Leonard Wedin

må från allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 720 kronor att till

honom utgå från och med månaden näst efter den, varunder

han erhållit avsked från sin anställning vid museet.

3:o.

I skrivelse till vetenskapsakademien den 8 september 1927 hava föreståndarna

för naturhistoriska riksmuseets respektive entomologiska, paleobotaniska

och botaniska avdelningar, professorerna Y. Sjöstedt, T. G. Halle

och G. Samuelsson anhållit, att vetenskapsakademien ville hos Kungl. Maj:t

göra framställning om en årlig pension av 1,824 kronor, att utgå från och

med budgetåret 1928—1929, åt riterskan vid riksmuseet, fru Lovisa Teresia

Ekblom, född Jansson.

Till stöd för sin framställning hava avdelningsföreståndarna anfört följande:

Fru Ekblom anställdes som ritare vid naturhistoriska riksmuseet år 1894.

Särskilt under den första tiden utförde fru Ekblom stundom därjämte arbete

vid Bergianska trädgården, vars föreståndare till år 1904 samtidigt var

intendent vid riksmuseets botaniska avdelning. Fru Ekblom verkade som

ritare vid flera av museets avdelningar, med avlöning från var och en av

dessa, och åtnjöt till följd härav icke fast årlig lön utan ersättning enligt

räkning för utfört arbete. Först en tid efter museets omorganisation erhöll

hon år 1920 fast årligt arvode. Trots denna av museets organisation be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92. 7

tingade mindre fasta anställningsform under äldre tid står det fast, att fru

Ekblom, bortsett från tillfälligt arbete på annat håll — även detta i det

allmännas och vetenskapens tjänst — större delen av sitt liv eller närmare

34 år oavbrutet verkat vid naturhistoriska riksmuseet. Framförallt har fru

Ekblom varit sysselsatt med ritning av illustrationer för avhandlingar rörande

museets samlingar, så t. ex. förtjänar att nämnas, att hon under sin anställningstid

utförde alla avbildningar för professor A. G. Nathorsts uppmärksammade

monografier och att hennes arbete rönt stort erkännande även

utomlands. Hennes verksamhet i museets tjänst har varit synnerligen

krävande och ansträngande; till ej ringa del har den bestått i för ögonen

särskilt påkostande ritning efter mikroskop. Det är därför icke förvånansvärt

att fru Ekblom, som den 27 maj 1927 fyllde 69 år, nu lider av bland

annat nedsatt synförmåga och enligt bifogat läkarintyg är oförmögen till

mera ihållande arbete, särskilt sådant som anstränger ögonen.

Med hänsyn till såväl fru Ekbloms långa och förtjänstfulla verksamhet i

naturhistoriska riksmuseets tjänst som särskilt att den nedsättning av arbetsförmågan,

som nu drabbat henne, utan tvivel är en följd av arten av hennes

arbete vid museet, synes det rimligt att fru Ekblom av statsmakterna tillerkännes

skälig pension. Om nu föreliggande förslag till pensionslag för

icke ordinarie befattningshavare blir antaget, skulle fru Ekblom vid 63 eller

eventuellt 64 års ålder komma att bli berättigad till pension. Ehuru hon

vid den tid, då denna vår framställning kan väntas bliva föremål för slutligt

avgörande, blott kommer att ha uppnått omkring 61 år, torde med hänsyn

till fru Ekbloms nedsatta arbetsförmåga hennes pensionering icke böra längre

uppskjutas. För att erhålla en grund för beräkningen av en eventuell

pensions storlek torde det vara lämpligt att utgå från ovannämnda förslag

till pensionslag för icke ordinarie befattningshavare. De särskilt behjärtansvärda

omständigheter, som ovan blivit anförda, synas oss tillfullo motivera,

att fru Ekblom tillerkännes en pension motsvarande den, som i detta förslag

föreslås för den lönegrad bland extra ordinarie, vilken närmast motsvarar

hennes löneställning. Med hänsyn till fru Ekbloms löneställning (årsavlöning

2,875 kronor, förutom dyrtidstillägg) och till att hon på grund av den

säregna anställningsformen icke kommit i åtnjutande av något ålderstillägg

— vilket eljest skulle ha varit synnerligen väl motiverat — synes pensionen

rimligen böra beräknas enligt lönegrad 9, i vilket fall den enligt nyssnämnda

förslag borde utgå med 1,824 kronor.

Med åberopande av den motivering, som innehålles i nämnda framställning,

har vetenskapsakademien i skrivelse den 12 oktober 1927 hemställt om

beredande från och med budgetåret 1928 —1929 av en årlig pension å 1,824

kronor åt Lovisa Teresia Ekblom. Vid vetenskapsakademiens hemställan

äro fogade dels ett åldersbetyg, utvisande att Lovisa Teresia Ekblom är född

den 27 maj 1867 och änka, dels ett läkarbetyg, av vilket framgår, att hon

lider av allmän svaghet och oregelbunden hjärtverksamhet samt svaga ögon

och avsevärt nedsatt synskärpa, i följd varav hon vore oförmögen till mera

ihållande arbete, särskilt då detta anstränger ögonen.

I ärendet har statskontoret den 5 november 1927 avgivit utlåtande och

därvid anfört följande:

Statskontoret anser goda skäl föreligga för utverkande av någon pension

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen,

Pension åt

extra biträdet

vid domkapitlet

i

Göteborg

Anna Amalia

Norlund.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

åt fru Ekblom, när hon efter långvarigt arbete vid naturhistoriska museet

inom kort nödgas på grund av framskriden ålder och sjuklighet lämna sin

anställning därstädes.

Det föreslagna pensionsbeloppet torde emellertid vara för högt. En ordinarie

kvinnlig befattningshavare med ungefär samma slutlön å G-ort, som nu tillkommer

fru Ekblom, d. v. s. kvinnlig befattningshavare i lönegraden B 4,

bekommer i pension högst 1,476 kronor. Enligt statskontorets mening bör

beloppet i detta fall bestämmas till 1,404 kronor, motsvarande vad som

högst skulle kunna tillkomma kvinnlig befattningshavare i samma löneställning

som fru Ekblom enligt det i ärendet åberopade författningsförslaget.

I likhet med myndigheterna finner jag goda skäl föreligga för beviljande

av pension åt fru Lovisa Teresia Ekblom. Hennes över 30-åriga, väl vitsordade

tjänstgöring av krävande och ansträngande art i naturhistoriska riksmuseets

tjänst synes mig framför allt tala härför. Jag finner emellertid

liksom statskontoret, att pensionen icke bör sättas högre än 1,404 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att riterskan vid naturhistoriska riksmuseet fru Lovisa

Teresia Ekblom, född Jansson, må från och med månaden

näst efter den, varunder hon kommer att avgå från sin

befattning vid museet, under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension från allmänna indragningsstaten av 1,404

kronor.

4:o.

I skrivelse den 16 november 1927 har domkapitlet i Göteborg anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition till 1928 års riksdag för beredande

av pension åt extra biträdet hos domkapitlet Anna Amalia Norlund från

och med den 1 juli 1928.

Enligt skrivelsen bifogat åldersbetyg är Anna Amalia Norlund född den

15 december 1860. Domkapitlet meddelar, att hon tjänstgjort såsom extra

biträde hos domkapitlet från och med den 1 november 1902 och därunder

med utmärkt nit och utmärkt skicklighet fullgjort samtliga henne förelagda

arbetsuppgifter, vilka till större delen varit av mera kvalificerad art än som

vanligen fordras av ett skrivbiträde, samt att hon från och med den 1

januari 1923 uppburit ett årligt arvode av 1,800 kronor och därjämte från

och med den 1 juli 1927 ett årligt lönetillägg å 380 kronor, vartill komme

å beloppen belöpande dyrtidstillägg. Domkapitlet förordar på det varmaste

Anna Amalia Norlund till erhållande av pension.

Statskontoret har den 23 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört:

Goda skäl synas föreligga för beredande av någon pension av statsmedel

åt Anna Amalia Norlund, när hon vid framskriden ålder och efter långvarig

tjänstetid inom kort ämnar lämna sin befattning. Vad pensionsbeloppet

beträffar må erinras att extra biträdet vid domkapitlet i Härnösand

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj: ts proposition Nr 92.

Anna Blomberg, som hade en tjänstetid av 24 år och en årsavlöning av

1,800 kronor, enligt 1926 års riksdags beslut i anledning av propositionen

nr 86 erhöll en pension av 1,044 kronor för år räknat. Då biträdet Norlund

kan räkna en tjänstetid av 25 år och åtnjuter en avlöning av 2,180

kronor för år, synes pensionsbeloppet i detta fall böra utgöra 1,320 kronor

för år.

Anna Amalia Norlunds långa och väl vitsordade tjänstgöring synes mig

väl motivera, att pension beredes henne. - Jag vill därför understödja domkapitlets

av statskontoret tillstyrkta framställning. I fråga om beloppet av

ifrågavarande pension, vilken torde böra utgå från allmänna indragningsstaten,

har jag intet att erinra mot vad statskontoret därutinnan föreslagit.

Enär jag anser mig kunna utgå från att Anna Amalia Norlund av

domkapitlet beviljas entledigande från sin befattning med utgången av

juni 1928, hemställer jag, att Kungl .Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Departe
mentschefen.

att extra biträdet vid domkapitlet i Göteborg Anna Amalia

Norlund må från och med den 1 juli 1928 under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en

årlig pension till belopp av 1,320 kronor.

5:o.

I skrivelse den 27 oktober 1927 har akademien för de fria konsterna

hemställt, att Kungl. Maj;t ville avlåta proposition till 1928 års riksdag om

en årlig pension av 1,000 kronor åt förre sekreteraren hos skandinaviska

konstnärsföreningen i Rom, arkitekten Sven Kristenson.

Till stöd för denna sin framställning har akademien anfört i huvudsak

följande:

Understöd åt

förre sekreteraren

hos

skandinaviska

konst

närsföreningen

i Rom 8.

Kristenson.

Kristenson är född 1858 och således nu i det närmaste 70 år. Han

kallades år 1887 till sekreterare i skandinaviska föreningen för konstnärer och

vetenskapsidkare i Rom och innehade denna befattning till och med utgången

av år 1926, således i 40 år. Under en stor del av denna tid uppbar

han som arvode endast förmånen av fri bostad. Den kontanta lön, som

senare tillerkändes honom, utgjorde under en lång följd av år endast 50

lire i månaden. Den höjdes för 3 ä 4 år sedan till 300 lire i månaden.

Naturaförmånerna — bostad, lyse och värme — uppskattades i november

1926 till 125 lire i månaden. Kristensons avlöning utgjorde alltså vid denna

tid tillsammans 425 lire i månaden eller 5,000 lire (= 816 kronor) om året,

en i sanning blygsam ersättning för skyldigheten att ansvara för föreningens

ägodelar, sköta dess räkenskaper och handhava dess bibliotek samt

dessutom stå så gott som ständigt till förfogande för råd och upplysningar.

När Kristenson lämnade sin befattning i föreningens tjänst, kunde denna

icke av sina tillgångar tillförsäkra honom någon pension. Han tillerkändes

endast rätt att uppbära sin lön under ett halvår samt dessutom en gratifikation

av 12,000 lire för att sätta honom i stånd att ordna sin nya tillvaro.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

Det arbete såsom biträde åt italienska arkitekter och arkeologer samt

andra tillfälliga uppdrag, som utfyllt Kristensons tid utöver hans verksamhet

i skandinaviska föreningens tjänst, har ej heller lämnat honom en behållning,

som kan trygga hans ålderdom. Ärvd förmögenhet besitter han ej.

Ett oförvitligt liv, till stor del ägnat åt ett tjänande, som indirekt säkerligen

haft sin betydelse för svensk konst och svensk forskning, en livslång,

fosterländsk gärning i tyst hängivenhet är förvisso värd annan avslutning

och lön än oro och bekymmer för dagligt bröd. För akademien, som på

flerfaldigt sätt och ej minst genom sina stipendiater fått talrika vittnesbörd

om det stöd, de svenska konstnärerna haft av denna svenska utpost, har

det därför varit eu bjudande plikt att söka bereda den gamle Romasvensken

ett ekonomiskt bistånd under hans återstående år och därmed även

ett offentligt erkännande av hans gagnande verksamhet.

Vid akademiens framställning äro, förutom åldersbetyg utvisande att

Kristenson är född den 3 februari 1858, fogade åtskilliga intyg om hans

verksamhet.

Svenska beskickningen i Rom intygar, att Kristenson under sin verksamhet

varit konstnärsföreningen och resande landsmän till stor nytta, då han ägde

ingående kännedom om Italien, dess språk och seder.

Föreståndaren för svenska institutet i Rom, professor A. Boethius skriver:

Jag ber härmed, att i min egenskap av skandinaviska föreningens i Rom

förman få foga det livligaste tillstyrkande till kungl. akademiens för de fria

konsterna hemställan om pension åt föreningens mångårige sekreterare,

arkitekten Sven Kristenson. Bland föreningens nuvarande och äldre medlemmar

torde ej finnas mer än en mening därom, nämligen att denna pension

skulle vara i allra högsta grad väl förtjänt. Herr Kristenson har

under den långa tid, han varit föreningens sekreterare, med omsorg, insikt,

omtanke och aldrig svikande intresse bistått konstnärer och studerande i

Rom med råd, hänvisningar, anskaffning av rum, atelier och dylikt. Ilans

verksamhet därvidlag har haft stor betydelse för nordiska studier i Rom.

Att föreningen till och med under krigsåren kunnat fylla sin viktiga uppgift

som stöd och samlingspunkt för studerande och konstnärer, är i höggrad

hr Kristensons verk, och honom tillkommer helt förtjänsten av, att

föreningen genom noggrann hushållning kunnat samla en för dess lugna

bestånd nödvändig reservfond.

Då det genom hr Kristensons ålder och hälsa blivit nödvändigt, att han

lämnat sin ställning som föreningens sekreterare, står det klart för alla, att

det blir mycket svårt, ja knappast möjligt att finna någon, som på samma

sätt som hr Kristenson helt kan ägna sig åt sina studerande landsmäns

intressen i Rom. Jag kan intyga, att tanken att hr Kristensons långa och

värdefulla tjänst belönas med en pension inom föreningen skall väcka sainma

odelade tillfredsställelse som de förslag om tyvärr helt ringa förmåner, vilka

skandinaviska föreningens styrelse kunde framställa vid hr Kristensons avgång.

Konstnären Anshelm Schultzberg, vilken var Sveriges generalkommissarie vid

jubileumskonstutställningen i Rom 1911, intygar:

Bland den mängd svenskar, som under de senare trettio-fyrtiotal åren

besökt Rom, talas i dessa dagar ganska allmänt om en person, till vilken

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

tacksamhet riktas för uppoffrande, oegennyttigt tillmötesgående och intresse

för resande svenskars trevnad under Rom-vistelsen. Denna person är arkitekten-arkeologen

Sven Kristenson, sedan många år sekreterare i Circolo

Scandinavo i Rom.

Arkitekt Kristenson har nu uppnått en ålder, då han icke mer kan med

kraft och samma sinnenas spänstighet som förr stå resande landsmän till

tjänst, men det oaktat gör han allt vad i hans förmåga står för att, sin

älskvärda vana trogen, vägleda landsmän.

För att bereda honom ett ekonomiskt, av behovet synnerligen för honom

viktigt stöd, föreslås ett utanordnande av kronor 1,000 per år. I detta

förslag ber undertecknad, som vid flerfaldiga tillfällen kunnat sätta mig in

i och bedöma Kristensons gärning, att på det allra varmaste få uttala mitt

tillstyrkande.

I mitt tillstyrkande må såsom motivering andragas de erfarenheter jaggjorde

beträffande arkitekt Kristensons värdefulla tjänstaktighet, då jag

år 1911 hade äran att på officiellt uppdrag vara Sveriges generalkommissarie

vid den stora jubileumskonstutställningen i Rom. Såväl under förarbetena

som ock under utställningstiden och efteråt var Kristenson till stor

nytta. Hemmastadd med förhållanden, firmor och mänskor i Rom samt verksam

både som rådgivare och förmedlare av uppgörelser, var han en kraft

av värde för utställningsarbetet. Jag kunde härunder aldrig spåra det

minsta egoistiska eller fordrande drag, utan det var ett välvilligt erbjudande

som bottnade i intresse för det bästa för Sveriges räkning. En man med

så mångårig vistelse utom sitt hemlands gränser, men så varmt fosterländskt

kännande är värd ett erkännandets tecken från sin nation, och — kan mitt

uttalande här vara av någon betydelse till hans förmån, skulle det innerligen

glädja mig, ty Sven Kristenson är, om någon, väl värd det årsanslag,

varom fråga är.

Vidare har ett stort antal enskilda svenska vetenskapsmän, konstnärer,

lärde m. fl., vilka under längre eller kortare tid vistats i Rom och därunder

haft tillfälle att taga kännedom om Kristensons verksamhet som skandinaviska

föreningens sekreterare, i intyg, fogade vid akademiens framställning,

vitsordat hans beredvilliga hjälpsamhet mot resande landsmän, vilka i stor

utsträckning kunnat draga fördel av hans ingående kännedom om Rom och

italienska förhållanden, samt på det livligaste instämt i akademiens förslag

om ett offentligt erkännande åt Kristensons gagnande gärning i form av

ett årligt understöd under hans återstående livstid.

I ärendet har statskontoret den 6 december 1927 avgivit utlåtande och

därvid anfört följande:

Då arkitekten Kristenson icke varit anställd i statens tjänst, måste statskontoret

såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna

hysa betänkligheter mot att av statsmedel bereda honom pension. Liksom

avlöningen till honom såsom befattningshavare hos skandinaviska föreningen

för konstnärer och vetenskapsidkare i Rom utgått av föreningens

medel, måste det också anses vara föreningens ensak att sörja för honom

på hans ålderdom. Det uppgives emellertid, att föreningen vid hans avgång

icke kunde av sina tillgångar tillförsäkra honom någon pension utan allenast

tillerkänna honom ett halvt års lön jämte en gratifikation för att sätta

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

honom i stånd att ordna sin nya tillvaro. Även om härigenom får anses

styrkt ej mindre att Kristenson är i behov av understöd för sin existens

än även att föreningen icke mäktar bekosta detta understöd, så synes det

dock icke vara uteslutet, att föreningen kan bidraga till hans pensionering.

Vid sådant förhållande och ehuru statskontoret skulle vara mest benäget

att tillstyrka, att förevarande framställning icke måtte till någon åtgärd föranleda,

vill statskontoret dock icke motsätta sig, att en årlig pension å 492

kronor utverkas att från allmänna indragningsstaten utgå under Kristensons

återstående livstid från ingången av år 1928, under villkor att minst ett

lika stort understöd under samma tid lämnas Kristenson av skandinaviska

föreningen i Rom och med iakttagande tillika att å det av statsmedel utgående

understödet icke må åtnjutas någon som helst tilläggsförmån.

På de skäl statskontoret anfört kan jag mycket väl förstå, att ämbetsverket

hyst betänkligheter mot att understödja den gjorda framställningen

om en årlig pension av statsmedel för arkitekten Kristenson. Å andra sidan

kan jag dock icke undgå att finna, att Kristenson såsom sekreterare hos

skandinaviska konstnärsföreningen i Rom under många år utfört ett mycket

förtjänstfullt arbete av stor betydelse och gagn för de många svenskar,

som under hans långa verksamhetstid vistats i Rom under längre eller kortare

tider. Han har därigenom i stort sett berövats tillfälle till annat och

mera inkomstbringande förvärvsarbete. Med hänsyn till denna Kristensons

verksamhet, som torde kunna anses som ett arbete i det allmännas tjänst,

och då skandinaviska föreningen icke ser sig i stånd att bereda honom en

ekonomiskt bekymmerfri ålderdom, finner jag billighetsskäl tala för att

Kristenson för sin återstående livstid av statsmedel erhåller ett årligt mindre

understöd. Jag anser mig därför kunna tillstyrka att framställning i sådant

syfte göres hos riksdagen.

I fråga om storleken av nämnda understöd samt villkoren för dess utgående

jag ansluta mig till statskontorets förslag. Jag förordar följaktligen att hos

riksdagen äskas ett årligt understöd av 492 kronor, att utgå under förutsättning,

att skandinaviska föreningen i Rom tillskjuter ett lika stort belopp.

Understödet torde böra från och med år 1928 tillkomma Kristenson under

hans återstående livstid.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att åt förre sekreteraren hos skandinaviska konstnärsföreningen

i Rom, arkitekten Sven Kristenson må från och

med ingången av år 1928 under hans återstående livstid

från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd

av 492 kronor, under villkor att minst ett lika stort belopp

under samma tid lämnas Kristenson av skandinaviska föreningen

i Rom och med iakttagande tillika, att å det av

statsmedel utgående understödet icke må åtnjutas någon

tilläggsförmån.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92. 13

6:o.

I en till ecklesiastikdepartementet den 10 november 1927 inkommen skrivelse

har professor emeritus vid universitetet i Uppsala Axel Hamberg anhållit,

att han, som den 17 januari 1928 komme att uppnå 65 års ålder,

måtte från och med månaden näst efter den, varunder han komme att

avgå från sin tjänst, erhålla samma pension, som enligt gällande författningar

tillkomme avgående professor med tjugofem års anställning i statens

tjänst.

Såsom stöd för denna sin framställning har Hamberg anfört huvudsakligen

följande:

Jag utnämndes den 19 oktober 1893 till docent i mineralogi och kristallografi

vid Stockholms högskola och uppehöll därstädes våren 1899, höstterminen

1900 och vårterminen 1906 lärarbefattningen i mineralogi och petrografi

samt vårterminerna 1900—1905 professorns i geologi föreläsningsskyldighet.

Under min docenttid vid Stockholms högskola företog jag med understöd

av Sveriges geologiska undersökning diverse geologiska arbeten samt dessutom

på särskilt uppdrag vissa utredningar. Den tid, dessa arbeten tagit,

utgjorde 11 månader.

Den 13 augusti 1907 förordnades jag att från och med den 1 september

1907 uppehålla e. o. professuren i geografi vid Uppsala universitet

samt utnämndes den 31 december samma år till innehavare av denna professur.

Då jag den 17 januari 1928 avgår från mitt professorsämbete, har jag

tjänstgjort vid Uppsala universitet 20 år och 139 dagar. Såsom arbete i

statens tjänst torde jag även få tillgodoräkna mig de 11 månader, under

vilka jag utfört arbete för Sveriges geologiska undersökning. Tillsammans

skulle sålunda föreligga en tjänstetid av 21 år och 104 dagar i statens

tjänst.

Emellertid tillåter jag mig framhålla, att min långa docenttjänstgöring,

som varade närmare 14 år, visserligen fullgjordes vid Stockholms högskola,

men i alla händelser var av ungefär enahanda beskaffenhet, som om den

hade fullgjorts vid statsuniversitet. Jag vågar därför hoppas, att så stor

del av denna tjänstgöring måtte räknas mig tillgodo, att min pension kan

beräknas efter 25 tjänstår.

Vid Hambergs ansökan finnas fogade vederbörligt åldersbetyg, av rektorsämbetet

vid Stockholms högskola utfärdat tjänstgöringsbetyg ävensom

intyg om av Hamberg på uppdrag av Sveriges geologiska undersökning

företagna undersökningar och utredningar, samtliga i avskrift.

På grund av remiss har statskontoret den 19 november 1927 avgivit utlåtande

och därvid anfört bland annat följande:

Genom beslut den 17 innevarande november har statskontoret förklarat

Hamberg berättigad att från och med månaden näst efter den, vari avgång

från tjänsten efter den 17 januari 1928 uppnådd levnadsålder av 65 år

kommer att äga rum, under återstående livstiden åtnjuta avkortad pension

till belopp, motsvarande 2%5 av det för honom gällande pensionsunderlaget

Tilläggspension

åt professor

emeritus

A. Hamberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 92.

av 7,500 kronor, eller alltså 6,000 kronor att utgå enligt lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Såsom tjänstår

för pension har därvid icke kunnat honom tillgodoräknas annan tid än från

och med den 1 september 1907, varefter lian innehaft förordnande eller befattning

vid universitetet i Uppsala. Dessförinnan innehade han alltsedan

den 19 oktober 1893 befattning såsom docent vid Stockholms högskola, där

han tillika sedan år 1895 tjänstgjorde såsom amanuens i mineralogi och

geologi; och under sammanlagt 11 månader av denna tid har han enligt

uppdrag arbetat för Sveriges geologiska undersökning. Intet härav har

kunnat författningsenligt tillgodoräknas honom vid bestämmande av pensionsbeloppet,

enär därvid endast må tagas hänsyn till anställning i statstjänst.

I de under senare åren framlagda förslagen till ny civil pensionslag har

upptagits ett stadgande av innehåll, att tjänsteman må efter prövning av

Konungen kunna förklaras berättigad att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna,

helt eller delvis, den tid, varunder han utom statens tjänst må

hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses

hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst; och såsom framgår

av 20 § 1 mom. av lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, såsom nämnda lagrum lyder enligt lagen

den 18 juni 1925 (nr 215), är ett dylikt stadgande redan gällande för de

tjänstemän, som där avses. På grund härav vill det synas billigt att den

tid av inemot 14 år, varunder sökanden tjänstgjort såsom docent vid Stockholms

högskola, må tillgodoräknas honom till fyllande av de 5 år, som för

honom fattas i den tid av 25 år i statstjänst, som för universitetsprofessor

erfordras för hel pension.

Statskontoret tillstyrker alltså, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå rikst

dagen medgiva, att sökanden må från och med den tidpunkt, då han

tillträder den honom författningsenligt tillkommande pensionen, under

återstående livstiden åtnjuta en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till sådant belopp att densamma jämte berörda pension uppgår till

7,500 kronor.

Till en början tillåter jag mig erinra därom, att professor Iiamberg den

20 januari 1928 erhöll avsked från sitt professorsämbete i geografi vid

universitetet i Uppsala.

Vid flera föregående tillfällen har riksdagen haft att behandla frågor av

liknande slag som här föreliggande. Jag anhåller att få anföra några precedensfall.

Vid 1918 års lagtima riksdag erhöll professorn vid tekniska

högskolan E. G:son Odelstierna tilläggspension av motsvarande slag, varom

nu är fråga, därvid han fick tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

som lärare vid bergsskolorna i Falun och Filipstad. Professorn vid farmaceutiska

institutet T. E. Ekecrantz, som av 1921 års riksdag erhöll

fyllnadspension, fick tillgodoräkna sig föregående verksamhet som apoteksföreståndare.

Vid 1922 års riksdag fick riksantikvarien K. B. Salin i pensionshänseende

räkna sig till godo den tid, varunder han varit dels intendent

vid Nordiska museets avdelning på Lejonslätten, dels styresman för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

Nordiska museet och Skansen. Slutligen fick vid 1923 års riksdag f. d.

professorn vid karolinska institutet J. G. Ekehorn, som, innan han blev

professor, under åtskilliga år varit lasarettsläkare, tillgodoräkna sig sin tjänstgöring

i sistnämnda egenskap för erhållande av full pension.

Hambergs nära 14-åriga verksamhet som docent vid Stockholms högskola

bör i förening med hans arbete för Sveriges geologiska undersökning och

hans vetenskapliga författarverksamhet enligt min mening väl kunna uppväga

den korta tid, som fattas för att han skulle vara berättigad till full

pension som professor. Detta arbete torde utan tvekan kunna betecknas

såsom ett arbete i det allmännas tjänst och kunna betraktas som fullt likvärdigt

med den verksamhet av olika slag, som i de av mig nyss anförda

fallen tillerkänts betydelse i pensionshänseende.

Det synes mig vara lämpligast, att den Hamberg tillkommande tilläggspensionen

bestämmes till ett belopp, motsvarande skillnaden mellan hel pension

för professor och den honom redan tilldelade pensionen, eller således

till 1,500 kronor. Detta belopp torde tillerkännas honom från och med den

1 februari 1928.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. professorn i geografi vid universitetet i Uppsala

Axel Hamberg må, räknat från och med den 1 februari

1928, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig tilläggspension av 1,500 kronor.

i :0.

Till matematisk-naturvetenskapliga sektionen av filosofiska fakulteten vid

universitetet i Uppsala har föreståndaren för universitetets geologisk-mineralogiska

institution, professorn H. Backlund ingivit en den 10 december

1927 dagtecknad skrivelse av följande lydelse:

Den 15 oktober 1928 fyller preparatorn, tillika vaktmästaren vid mineralogiskgeologiska

institutionen Axel R. Andersson sjuttio år; under trenne år har

han då på grund av särskild anhållan och med undertecknads förord år för

år kvarstått i tjänsten utöver den tid han hade rättighet att avgå med pension;

han har således numera nått gränsen för sitt kvarstående vid institutionen.

Genom 1925 års lönereglering för universiteten har den tjänst han ditintills

innehaft och som i föregående stat fört benämningen »vaktmästare,

tillika preparator» med motsvarande löneförmåner utöver en vaktmästartjänst

(B 7) omvandlats till en vaktmästartjänst rätt och slätt, medan åt

den nuvarande innehavaren, sålänge han kvarstår i tjänsten, ett personligt

tillägg av 600 kronor årligen tillerkänts, i anseende till hans meriter som preparator

och det kvalificerade arbetet som därmed varit förknippat.

ITndertecknad har härmed äran vördsamt hemställa, att sektionen måtte

som sin upptaga undertecknads anhållan, att Kungl. Maj:t, när vaktmästaren

tillika preparatorn Axel R. Andersson kommer till åtnjutande av den

Tilläggspension

åt vaktmästaren

vid

Uppsala uni

versitets geologisk-mineralogiska

institution

A.

R. Andersson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj\ts proposition Nr 92.

pension, som är förenad med hans nuvarande tjänst som vaktmästare (B 7),

även må bevilja honom ett extra tillägg till pensionen motsvarande det

personliga tillägg om 600 kronor han i egenskap av preparator även efter

1925 års lönereglering åtnjutit; det utmärkta arbete han presterat som preparator,

och det nit, den sakkunskap och den outtröttliga omsorg han nedlagt

på utförandet av sina mångfaldiga tjänsteförrättningar motivera mer

än väl ett sådant tillägg.

Sedan matematisk-naturvetenskapliga sektionen hos det större akademiska

konsistoriet gjort framställning i enlighet med professor Backlunds hemställan,

anhöll konsistoriet i skrivelse till universitetskanslern om utverkande av

proposition till 1928 års riksdag om beviljande av till så stort belopp förhöjd

pension till vaktmästaren A. K. Andersson, att vid bestämmande av

pensionsunderlagets storlek även inräknades det personliga lönetillägg av

600 kronor, som tillerkänts Andersson genom Kungl. Maj:ts brev till statskontoret

den 6 juni 1925 angående nya stater för universitetet i Uppsala m. in.

I skrivelse den 20 januari 1928 har kanslern hos Kungl. Maj:t hemställt

om avlåtande till 1928 års riksdag av proposition i överensstämmelse med

konsistoriets förslag.

Statskontoret har den 30 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört följande:

A. R. Anderssons befattning såsom vaktmästare vid mineralogisk-geologiska

institutionen vid Uppsala universitet är förenad med avlöning i sjunde

lönegraden i löneplanen B i gällande avlöningsreglemente och pensionsunderlaget

för honom utgör alltså 1,824 kronor. Då han, enligt vad statskontoret

inhämtat, innehaft denna befattning alltsedan år 1890, lärer han efter

avgången från befattningen bliva berättigad åtnjuta hel pension, motsvarande

nämnda pensionsunderlag. Med hänsyn till de preparatorsgöromål

vid sagda institution, som anförtrotts honom, har han emellertid sedan länge

åtnjutit, utöver den fasta lönen vid befattningen, eu personlig lönefyllnad

och denna utgör efter 1925 års lönereglering 600 kronor för år. Härigenom

har han kommit i åtnjutande av en sammanlagd avlöning, som motsvarar

lönen vid preparatorsbefattning; och det torde få anses skäligt, att han även

i pensionshänseende blir likställd med preparator. Pensionsunderlaget för

preparator (B 10) utgör 2,160 kronor; och tilläggspensionen för Andersson

skulle alltså böra bestämmas till (2,160—1,824) 336 kronor.

Vaktmästaren A. R. Andersson har i tjänst hos geologisk-mineralogiska

institutionen vid universitetet i Uppsala sedan många år tillbaka haft ett

arbete, som krävt betydligt större kvalifikationer än som i allmänhet

erfordras för en vaktmästarbefattning. Vid sidan om sin egentliga verksamhet

som vaktmästare har han även varit institutionens preparator, och

han har av institutionens nuvarande föreståndare erhållit de bästa vitsord

för sitt arbete och sitt nit samt för den sakkunskap och omsorg han ådagalagt

i sin omfattande tjänstutövning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

Med hänsyn till preparatorsgöromålen har Andersson också sedan länge

utöver den fasta lönen vid vaktmästarbefattningen åtnjutit eu personlig lönefyllnad,

som efter 1925 års lönereglering utgör 600 kronor pr år. Han har

därigenom i lönehänseende blivit likställd med preparator.

Det synes mig rimligt, att Andersson, som under innevarande år uppnår

70 års ålder och därefter icke längre kan kvarstå vid sin befattning, vid

sin avgång därifrån även i pensionshänseende blir likställd med preparator.

Statskontoret erinrar, att, då pensionsunderlaget för preparator utgör 2,160

kronor, tilläggspensionen för Andersson torde böra bestämmas till 336 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid universitetets i Uppsala geologiskmineralogiska

institution A. R. Andersson må från och

med den dag, då han tillträder honom författningsenligt tillkommande

pension, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension av 336

kronor för år.

8:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor

Anna Elisabeth Sofia Gahm anhållit om vidtagande av åtgärder för att hon,

som med utgången av augusti 1927 erhållit avsked med avkortad pension,

måtte bliva berättigad att såsom tjänstår för statspension tillgodoräkna sig

två tredjedelar av tid, som hon tjänstgjort vid Brummerska skolan i Stockholm.

Vid ansökningen äro fogade åtskilliga bilagor, bland dem åldersbetyg,

utvisande att sökanden är född den 3 juni 1867, samt intyg om sökandens

tjänstgöring vid Brummerska skolan.

Över ansökningen har skolöverstyrelsen den 29 september 1927 avgivit

utlåtande och därvid anfört följande:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 9 juni 1927 beviljats

avkortad pension till belopp av 2,710 kronor årligen. Därvid har enligt bestämmelserna

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension tillgodoräknats henne de 28 år, under vilka hon fullgjort

tjänstgöring såsom partiellt vikarierande lärarinna, extra lärarinna eller ämneslärarinna

vid den med högre lärarinneseminariet i Stockholm förenade statens

normalskola för flickor, nämligen läsåren 1897—1902 och 1904—1927

samt tiden därefter intill den 1 september 1927. Sökanden bär emellertid,

såsom av handlingarna framgår, förutom nu nämnda tjänstgöring bestritt

tjänstgöring även vid statsunderstödd åttaklassig högre flickskola, Brummerska

skolan i Stockholm. Vid sagda flickskola har hon, enligt vad av handlingarna

framgår, tjänstgjort såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring under

läsåren 1896—1905, således under 9 läsår. Av sistnämnda tid sammanfalla

emellertid 6 läsår med tiden för sökandens förordnande såsom partiellt vikarierande

eller extra lärarinna vid statens normalskola för flickor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 77 a haft. (Nr 92.) 2

Tilläggspension

åt t. d.

ämneslärarinnan

Anna

Elisabeth

Sofia Gahm.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa

föregående tillfällen bifallit ansökningar om erhållande av statspension på

grund av arbete utom statens tjänst. Så har 1926 års riksdag beviljat f.

d. läroverksadjunkterna J. J:son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner,

beräknade för I 2/s av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring

vid kommunal eller statsunderstödd enskild läroanstalt. Vad sökandens

nu ifrågavarande tjänstgöring vid statsunderstödd högre flickskola beträffar,

får överstyrelsen framhålla, att densamma måste anses hava varit

av direkt allmännyttig beskaffenhet samt att den erfarenhet, sökanden därunder

vunnit, torde hava varit av stor betydelse för hennes tjänstgöring

vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade statens normalskola

för flickor.

På grund av det nu anförda skulle överstyrelsen anse det med billigheten

överensstämmande, att även till sökanden beviljades tilläggspension av

statsmedel och att densamma beräknades för 2/s av den till 3 år uppgående

tjänstetid, under vilken hon bestritt ovannämnda tjänstgöring vid Brummerska

skolan i Stockholm utan att samtidigt bestrida förordnande såsom lärarinna

vid statens normalskola för flickor, d. v. s. 2 år.

Under sådan förutsättning skulle sökandens sammanlagda för statspension

beräkneliga tjänstetid uppgå till 30 år och hennes årliga pension till 2,900

kronor. Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma,

synes alltså, enär den sökanden författningsenligt tillkommande pensionen

utgår med 2,710 kronor, utgöra 290 kronor. Och torde, med hänsyn

till Kungl. Majrts och riksdagens nämnda beslut ifråga om f. d. adjunkterna

Ekegren och Harlin, sammanlagda beloppet av sökandens pension och tillläggspension

böra regleras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den

18 juni 1925, nr 280.

Vidare har statskontoret i utlåtande av den 19 oktober 1927, under erinran

att enligt beslut av 1927 års riksdag ämneslärarinnan och biträdande

föreståndarinnan vid högre lärarinneseminariet Gerda Euphrosyne von Sydow

för erhållande av ålderstillägg fått tillgodoräkna tjänstgöring såsom ämneslärarinna

vid Brummerska skolan, instämt i vad skolöverstyrelsen i ärendet

anfört och hemställt.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker jag, att tilläggspension

beredes sökanden. För att de pensionsförmåner, som må tillerkännas

sökanden, icke skola överstiga full pension för ämneslärarinna vid högre

lärarinneseminariet, 2,900 kronor, bör emellertid tilläggspensionen icke sättas

högre än till 190 kronor. Sammanlagda beloppet av pensionen och tilläggspensionen

bör, på sätt skolöverstyrelsen framhållit, regleras i enlighet med

föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan

för flickor Anna Elisabeth Sofia Gahm må från och med

den 1 september 1927 under sin återstående livstid uppbära

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

—- utöver henne författningsenligt tillkommande pension —

en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten till

ett belopp av 190 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i

kungörelsen den 18 juni 1925 (n:r 280).

9:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Dagmar

Lauritzen anhållit om vidtagande av åtgärder för att hon, som med utgången

av oktober 1927 erhållit avsked med avkortad pension, måtte bliva

berättigad att såsom tjänstår för statspension tillgodoräkna sig två tredjedelar

av den tid, hon tjänstgjort vid Landskrona elementarläroverk för flickor.

Vid ansökningen äro fogade åtskilliga bilagor, bland dem prästbevis, varav

framgår, att sökanden är född den 11 oktober 1867, samt intyg om sökandens

tjänstgöring vid Landskrona elementarläroverk för flickor.

Över ansökningen har skolöverstyrelsen den 22 december 1927 avgivit utlåtande.

Överstyrelsen har därvid liksom i sitt förut under 8:o) omnämnda

utlåtande angående tilläggspension åt f. d. ämneslärarinnan Anna Elisabeth

Gahm erinrat om att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa föregående tillfällen

bifallit ansökningar om erhållande av statspension på grund av arbete

utom statens tjänst. Ytterligare har överstyrelsen anfört bland annat följande:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 2 juni 1927 beviljats

avkortad pension till belopp av 2,710 kronor årligen. Därvid har jämlikt

bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension tillgodoräknats henne 28 år av den tid, under vilken

hon fullgjort tjänstgöring såsom extra ordinarie eller ordinarie ämneslärarinna

vid den med högre lärarinneseminariet i Stockholm förenade statens

normalskola för flickor. Sökanden har nämligen, såsom av handlingarna

framgår, i angivna egenskaper varit anställd vid nämnda läroanstalt från

och med den 6 september 1898 till och med den 10 oktober 1927, således

i 29 år och 35 dagar, men har under sagda tid dels för hälsans vårdande,

dels ock för enskilda angelägenheter åtnjutit tjänstledighet under sammanlagt

4 månader och 12 dagar och har således för statspension intjänat

endast 28 år 8 månader och 23 dagar, av vilken tid 8 månader och 23

dagar författningsenligt icke hava tillgodoräknats henne för statspension.

Sökanden har emellertid, såsom av handlingarna framgår, förutom nämnda

tjänstgöring i statens tjänst även bestritt tjänstgöring vid enskild läroanstalt,

Landskrona elementarläroverk för flickor, och därvid bland annat under

läsåren 1890—1895, således under 5 läsår, tjänstgjort i klasserna över de

förberedande vid sagda skola, vilken då var statsunderstödd sjuklassig högre

flickskola. Därvid har hon under läsåren 1893—1895 i nämnda klasser

tjänstgjort såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring.

Vad sökandens ifrågavarande tjänstgöring vid statsunderstödd högre flickskola

beträffar, så torde det vara något tvivelaktigt, huruvida man i nu

förevarande sammanhang kan taga hänsyn till annan del av densamma än

Tilläggspension

åt f. d.

ämneslärarinnan

Dagmar

Lauritzen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

den, som varit förlagd till klasserna över de förberedande. Emellertid får

överstyrelsen under förutsättning av dylik begränsning framhålla, att sagda

tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet samt

att den erfarenhet, sökanden därunder vunnit, torde hava varit av stor betydelse

för hennes tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet och den därmed

förenade statens normalskola för flickor. På grund av det nu anförda

skulle överstyrelsen anse det med billigheten överensstämmande, att även

till sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknades

henne såväl ®/s av den till 2 år uppgående tjänstetid, under vilken hon

vid Landskrona elementarläroverk för flickor tjänstgjort såsom ämneslärarinna

med full tjänstgöring i klasserna över de förberedande, eller lVs läsår, som

ock ovan omnämnda av henne i statens tjänst intjänade 8 månader och 23

dagar, för vilka statspension författningsenligt icke tillerkänts henne.

Under sådan förutsättning skulle sökandens sammanlagda för statspension

beräkneliga tjänstetid uppgå till 30 år och hennes årliga pension till

2,900 kronor.

Vidare har statskontoret den 2 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet.

Statskontoret har därvid tillstyrkt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att sökanden må, utöver henne författningsenligt tillkommande

pension, från och med den 1 november 1927, då hon tillträdde

nämnda pension, under återstående livstiden åtnjuta en tilläggspension från

allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att pension och tilläggspension

tillsammans uppgå till 2,900 kronor eller alltså 190 kronor med rätt

att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 nr 280.

Departe- 1 likhet med de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker jag, att tillmentschefen.

läggspension beredes sökanden. Beloppet bör sättas till 190 kronor och

sammanlagda beloppet av pensionen och tilläggspensionen, på sätt framhållits,

regleras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan

för flickor Dagmar Lauritzen må från och med den 1 november

1927 under sin återstående livstid uppbära — utöver

henne författningsenligt tillkommande pension — en

tilläggspension å allmänna indragningsstaten till ett belopp

av 190 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

10:o.

Tilläpgspen- Hos Kungl. Maj:t har f. d. lektorn vid högre allmänna läroverket i Norrsion

åt f. d. köping Ernst Gustaf Adolf Rönnblad, som erhållit avsked med avkortad

A.kRönnbiad. pension, anhållit om utverkande åt honom av tilläggspension på grund av

tjänstgöring såsom föreståndare för Sollefteå samskola.

Av handlingarna i ärendet framgår, att sökanden, som är född den 21

april 1862, tjänstgjort såsom föreståndare för Sollefteå samskola under tiden

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

januari 1900—juni 1909, samt att han, som den 31 december 1908 utnämnts

till adjunkt vid högre allmänna läroverket i Sundsvall och den 18

augusti 1910 tiil lektor vid högre allmänna läroverket i Norrköping, tjänstgjort

vid läroverket i Sundsvall från och med höstterminen 1909 till och med

vårterminen 1911 samt vid läroverket i Norrköping från och med höstterminen

1911 till och med vårterminen 1927. Avsked från lektorsbefattningen

meddelades honom den 8 juli 1927. Statskontoret har genom beslut

den 9 juni 1927 beviljat Rönnblad avkortad pension till ett belopp av 2,510

kronor för år.

Rönnblads tjänstgöring vid Sollefteå samskola har av skolans inspektor

blivit synnerligen väl vitsordad.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 23 september 192 ( framhållit, att

Rönnblads pensionsunderlag är 4,600 kronor, att för full pension erfordrats

33 tjänstår samt att vid bestämmande av hans pension tillgodoräknats

honom de 18 år, under vilka han bestritt tjänstgöring såsom adjunkt, respektive

lektor vid allmänt läroverk.

Överstyrelsen erinrar vidare därom, att Kungl. Maj :t och riksdagen i vissa

tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så har 1926 års riksdag beviljat

f. d. adjunkterna J. J:son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner, beräknade

för 2/s av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring

vid kommunal eller statsunderstödd enskild läroanstalt. Vad nu

föreliggande ansökan beträffar, bör framhållas, att Sollefteå samskola,

vid vilken skola den av sökanden åberopade tjänstgöringen blivit fullgjord,

ägt samma bildningsmål som statens lägre allmänna läroverk eller,

numera, realskolor, att den vunnit det erkännande för sin verksamhet, som

legat i statsunderstöd, och, under läsåren 1899—1904, för föreståndare och

lärare vid skolan rätt till lönetursberäkning vid allmänt läroverk, ävensom,

från och med vårterminen 1911, realskolexamensrätt samt dimissionsrätt till

klass 6 och ring I vid allmänna läroverk. Sökandens tjänstgöring såsom

föreståndare för sagda läroanstalt måste således anses hava varit av direkt

allmännyttig beskaffenhet och torde hava varit till stort gagn för hans följande

arbete i statstjänst. Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen

billigt, att sökanden kunde erhålla tilläggspension av statsmedel och

att sagda tilläggspension beräknades för */s av hans tjänstetid vid Sollefteå

samskola.

Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet den 11 oktober 1927 och

därvid erinrat om 1924 års riksdags beslut angående beviljande av tilläggspensioner

åt f. d. läroverksadjunkten J. R. Gunnarsson och f. d. lektorn J.

R. Jungner. Statskontoret anför vidare:

De skäl, som legat till grund för riksdagens medgivande, att tilläggspension

må utgå till f. d. läroverksadjunkterna J. R. Gunnarsson, K. G. Harlin

och J. J:son Ekegren samt f. d. lektorn J. R. Jungner torde i lika hög grad

få anses vara för handen beträffande Rönnblad. Vid sadant förhållande

har statskontoret intet att erinra mot att Rönnblad för pension må tillgodoräkna

sig 2/s av den tid, 9 år 6 månader, han tjänstgjort såsom föreståndare

för Sollefteå samskola. Under sådan förutsättning skulle Rönnblad

bliva berättigad till ytterligare pension, motsvarande 6 tjänstår. Sammanlagda

antalet tjänstår skulle i sådant fall utgöra 24 och pensionen 24/33 •

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Tilläggspension

åt lektorn

A. E.

Westholm.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

4,600 kronor, eller efter föreskriven avrundning 3,350 kronor. Skillnaden

mellan detta belopp och den av statskontoret beviljade pensionen 2,510 kronor,

eller, uträknat, 840 kronor borde alltså i enlighet med vad som ovan anförts

utverkas såsom tilläggspension åt sökanden med iakttagande att å detta belopp

må utgå pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

På de skäl, som av myndigheterna anförts, tillstyrker jag, att tilläggspension

beredes Rönnblad. I fråga om dennas belopp ansluter jag mig till

statskontorets förslag. Sammanlagda beloppet av pensionen och tilläggspensionen

bör, på sätt framhållits, regleras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. lektorn vid högre allmänna läroverket i Norrköping

Ernst Gustaf Adolf Rönnblad må från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

ägt rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver

honom författningsenligt tillkommande pension — en årlig

tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av

840 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta

förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280).

Ilo.

Hos Kungl. Maj:t har lektorn vid högre allmänna läroverket i Falun

Alfred Emanuel Westholm, som den 27 januari 1928 erhållit avsked från

sin befattning med utgången av juni 1928 och som erhållit avkortad pension,

anhållit om utverkande åt honom av tilläggspension på grund av

tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.

Vid ansökningen äro fogade åtskilliga bilagor, bland dem åldersbetyg,

utvisande att sökanden är född den 20 oktober 1862, samt intyg om sökandens

tjänstgöring vid Beskowska skolan.

Över ansökningen har skolöverstyrelsen den 30 januari 1928 avgivit utlåtande

och därvid anfört bland annat:

Genom beslut av statskontoret den 29 december 1927 har sökanden förklarats

berättigad att åtnjuta avkortad pension till belopp av 4,050 kronor

om året. Vid beviljandet av sagda pension har enligt bestämmelserna i

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

tillgodoräknats sökanden 29 år av den tid, under vilken han tjänstgjort såsom

adjunkt, respektive lektor vid allmänt läroverk. Sökanden har nämligen,

enligt vad handlingarna utvisa, innehaft anställning vid allmänt läroverk

alltsedan den 1 juni 1898, således vid tiden för statskontorets nyssnämnda

beslut i 29 år 6 månader 29 dagar, men har därvid under en tid av sammanlagt

4 månader och 21 dagar åtnjutit tjänstledighet av sådana anledningar,

att enligt ovannämnda lag den 11 oktober 1907 tiden för ifrågavarande

tjänstledigheter icke må tillgodoräknas sökanden för erhållande av

pension av statsmedel. I fråga om tiden efter den 29 december 1927 fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

går av ett till överstyrelsen sedermera insänt, den 28 januari 1928 av vederbörande

rektor utfärdat intyg, att sökanden utan avbrott bestritt sin lektorstjänst

till dagen för intygets utfärdande, d. v. s. under 30 dagar, julferierna däri

inräknade. Sökanden hade således, enligt vad av de till överstyrelsen i ärendet

inkomna handlingar framgår, vid tiden för sistnämnda intygs utfärdande för

statspension intjänat 29 år 3 månader 8 dagar, av vilken tid 3 månader och 8

dagar författningsenligt icke hava tillgodoräknats honom för sådan pension.

Enligt vad av handlingarna framgår har sökanden emellertid förutom

ovannämnda tjänstgöring bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild

läroanstalt, Beskowska skolan i Stockholm. Han har därvid dels under

läsåret 1891—1892 haft en undervisningsskyldighet av 6 veckotimmar, dels

ock under läsåren 1892—1898, från och med den 15 september 1892, med

undantag av 3 dagar, under vilka han åtnjutit tjänstledighet för avläggande av

undervisningsprov, således under nära sex läsår, såsom ämneslärare i klasserna

2—7 :2 bestritt tjänstgöring till eu omfattning av 23—24 veckotimmar.

Överstyrelsen erinrar jämväl, att Kungl. Maj: t och riksdagen vid vissa

föregående tillfällen bifallit ansökningar om erhållande av statspension på

grund av arbete utom statens tjänst, samt anför såsom exempel, att 1926

års riksdag beviljat f. d. läroverksadjunkterna J. J:son Ekegren och K.

Harlin tilläggspensioner beräknade för två tredjedelar av den tid under

vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring vid kommunal eller statsunderstödd

enskild läroanstalt. Överstyrelsen fortsätter:

Överstyrelsen framhåller, att Beskowska skolan ägt samma bildningsmål

som de högre allmänna läroverken och att den vunnit erkännande för sin

verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan höstterminen

1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1878 samt lönetursrätt för

skolans lärare genom kungl. brev den 6 november 1874, den sistnämnda

rätten visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper, som

tillämpas sedan år 1905. Vad åter beträffar sökandens tjänstetid vid nämnda

skola, torde man i nu förevarande sammanhang icke kunna taga hänsyn

till annan del av densamma än den, under vilken sökanden fullgjort tjänstgöring

till ungefär samma omfattning som den, vilken ålegat ordinarie

ämneslärare vid allmänt läroverk, eller läsåren 1892—1898. Under förutsättning

av sådan begränsning får överstyrelsen framhålla, att ifrågavarande

tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och

torde hava varit till stort gagn för sökandens följande arbete i statstjänst.

Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen med billigheten överensstämmande,

att även till sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel,

och att därvid tillgodoräknades honom såväl två tredjedelar av den till

nära 6 läsår eller till 5 kalenderår 8 månader 23 dagar uppgående tjänstetid,

under vilken han vid Beskowska skolan i Stockholm tjänstgjort såsom

ämneslärare med full tjänstgöring, alltså 3 år 9 månader 25 dagar, som

ock ovan omnämnda 3 månader och 8 dagar, för vilka statspension författningsenligt

icke tillerkänts honom, varvid icke tagits i beräkning den ytterligare

tjänstetid sökanden kan komma att under tiden efter den 28 januari

1928 intill avskedstagande! intjäna i statens tjänst.

Under sådan förutsättning skulle sökandens sammanlagda för statspension

beräkneliga tjänstetid uppgå till 33 år och hans årliga pension till 4,600

kronor. Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifråga
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen,

Pension åt

biträdande

teckningslärarinnan

Gertrud

Åhlander.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

komma, synes alltså, enär den sökanden författningsenligt tillkommande

pensionen utgår med 4,050 kronor, utgöra 550 kronor. Sammanlagda beloppet

av sökandens pension och tilläggspension torde böra regleras i enlighet

med föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 nr 280.

Statskontoret har den 8 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

intet haft att erinra mot skolöverstyrelsens förslag.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrker jag, att sökanden

beviljas en tilläggspension å 550 kronor. Sammanlagda beloppet av

pensionen och tilläggspensionen böra, på sätt framhållits, regleras i enlighet

med föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lektorn vid högre allmänna läroverket i Falun Alfred

Emanuel Westholm må från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från tjänsten äger rum, under

sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — en tilläggspension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 550 kronor för år, med

rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

12:o.

Hos Kungl. Maj:t har biträdande teckningslärarinnan vid högre allmänna

läroverket i Norrköping Gertrud Åhlander anhållit om utverkande av pension åt

henne från och med den 1 juli 1928, då hon komme att avgå från sin befattning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som enligt ingivet

åldersbetyg är född den 13 februari 1867, alltsedan höstterminen 1901 tjänstgjort

såsom biträdande teckningslärarinna vid högre allmänna läroverket i

Norrköping med en undervisningsskyldighet av 22—29 veckotimmar, att

hon för den av henne bestridda tjänstgöringen erhållit högsta vitsord samt

att hon icke innehar annan tjänst och icke åtnjuter eller kommer att åtnjuta

pension från annat håll.

Över ansökningen, som tillstyrkts av vederbörande rektor, har skolöverstyrelsen

den 23 januari 1928 avgivit utlåtande.

Överstyrelsen tillstyrker bifall till ansökningen och framhåller därvid, att

sökandens ifrågavarande tjänstgöring i medeltal omfattat avsevärt flera veckotimmar

än det antal, som ordinarie teckningslärare vid högre allmänt läroverk

är skyldig att tjänstgöra för den fastställda årliga lönen.

Överstyrelsen erinrar därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid flera

föregående tillfällen beviljat pensioner till sådana befattningshavare vid allmänna

läroverk och med dem jämförliga statliga läroanstalter, vilkas befattningar

icke varit uppförda på ordinarie stat, exempelvis till läraren vid

tekniska elementarskolan i Borås A. V. Essén samt verkmästaren och biträdande

läraren vid tekniska elementarskolan i Norrköping L. E. Kjellström

(Kungl. Maj:ts proposition nr 142/1921 p. 12:o och 13:o).

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

Vad beträffar det pensionsbelopp, som lämpligen torde böra beviljas sökanden,

hemställer överstyrelsen, att vid beräkningen av detsamma må tilllämpas

de i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension samt i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) angående

pensionsbestämmelser för vissa lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier ingående

bestämmelserna, dock med iakttagande av att dels i det sålunda beräknade

pensionsbeloppet någon reduktion företages med anledning därav, att sökanden

icke har erlagt pensionsavgifter, dels ock — enär å de jämlikt bestämmelserna

i ovannämnda kungörelse nr 508/1919 utgående pensioner pensionstillägg

och pensionsförhöjning utgå jämlikt bestämmelserna i kungörelserna

den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer — ifrågavarande pension

omräknas efter de i nämnda kungörelser nr 360/1922 och 280/1925 angivna

grunder för bestämmande av nyreglerad pension.

Nu framgår av handlingarna, att sökanden under var och en av höstterminerna

1918—1921 vid förut nämnt läroverk fullgjort en tjänstgöring

av 24 veckotimmar och under var och en av höstterminerna 1922—1927

en tjänstgöring av 22 veckotimmar samt att hennes avlöning för ifrågavarande

tjänstgöring utgjort 85 kronor för veckotimme, tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg oberäknade. Med tillämpning av bestämmelserna i

kungörelsen nr 508/1919 skulle alltså det pensionsbelopp, som skulle tillerkännas

sökanden, därest hon innehade en tjänstålder av 30 tjänstår, ut
-

räknas på en avlöning av

4X24X85 + 6X22X85

10

kronor eller 1,938 kronor

2

samt utgöra 700 kronor + — X (1,938 kronor— 700 kronor) eller 1,525 kronor

33 öre. Då sökandens tjänstetid i statens tjänst vid slutet av innevarande

läsår uppgår till 26 år och omkring 9 månader, torde emellertid, med tilllämpning

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension, icke kunna för pension tillgodoräknas henne mer än 26 tjänstår

i statens tjänst, och torde fördenskull det pensionsbelopp, som skulle tillerkännas

henne, icke böra överstiga— av nämnda belopp d. v. s. ~X 1,525

oO oO

kronor 33 öre eller 1,321 kronor 95 öre eller, med föreskriven avrundning

uppåt, 1,330 kronor. Men icke heller detta belopp torde oavkortat kunna

beviljas sökanden i pension. Sökanden har nämligen, såsom ovan nämnts,

icke med egna pensionsavgifter bidragit till sin pensionering. Ovannämnda

pensionsbelopp torde därför, i överensstämmelse med vad som skett i tidigare

liknande fall, böra avrundas till ett något lägre belopp; och överstyrelsen

vill såsom det i sådant hänseende i nu förevarande fall lämpliga föreslå ett

till 1,200 kronor reducerat belopp. Sagda belopp torde emellertid — såsom

ovan framhållits — böra omräknas efter de i kungörelserna nr 360/1922 och

280/1925 angivna grunder för nyreglerad pension och således höjas till ett

belopp av 1,200 kronor +180 kronor + 266 kronor + 82 kronor 30 öre eller

till 1,728 kronor 30 öre och, med föreskriven avrundning till närmast lägre

i helt krontal med 12 jämnt delbara belopp, 1,728 kronor.

Statskontoret, som den 31 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departe
mentschefen.

Pensioner åt

vissa läroverksvaktmästare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

ansett goda skäl föreligga för beredande av pension åt sökanden och har

icke funnit något att erinra mot det av skolöverstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet,

1,728 kronor, eller mot vad överstyrelsen i övrigt föreslagit.

Tillräckliga skäl synas mig föreligga för beredande av pension åt sökanden

till det av myndigheterna föreslagna beloppet.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att biträdande teckningslärarinnan vid högre allmänna

läroverket i Norrköping Gertrud Åhlander må från och med

månaden näst efter den, varunder hon frånträder sin befattning

vid läroverket, dock tidigast från och med den 1

juli 1928, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,728 kronor.

13:o.

Med särskilda utlåtanden har skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnat

ansökningar av förra vaktmästaren vid samskolan i Vadstena Wilhelmina

Lindroth, vaktmästaren vid samskolan i Norrtälje Karl Magnus

Åkerstén och vaktmästaren vid realskolan i Varberg Gustaf Johanson om

utverkande av pension åt sökandena ävensom av vederbörande rektorer gjorda

framställningar angående pension åt vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Nyköping Carl Erik Strömvall, vaktmästaren vid högre allmänna

läroverket i Östersund Johannes Lundqvist och vaktmästaren vid högre latinläroverket

i Göteborg Johan Absalon Karlberg.

Enligt företedda åldersbetyg är Wilhelmina Lindroth född den 13 oktober

1850, Åkerstén den 25 maj 1860, Johanson den 18 april 1862, Strömvall

den 30 januari 1854, Lundqvist den 22 juni 1855 och Karlberg den 13

juni 1856.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande:

Wilhelmina Lindroth har varit anställd såsom vaktmästare vid samskolan i

Vadstena från och med den 6 november 1906 till och med den 30 september

1927. Hon har under denna tid omsorgsfullt och plikttroget utfört sina

åligganden. Hennes avlöning vid vaktmästarbefattningen har från och med

år 1920 till hennes avgång från befattningen uppgått till 1,500 kronor för år

jämte fri bostad, lyse och bränsle. Hon åtnjuter icke någon pension eller

annan inkomst och är i övrigt medellös.

Åkerstén har tjänstgjort som vaktmästare vid samskolan i Norrtälje alltsedan

den 1 april 1896 med endast omkring en månads ledighet för sjukdom.

Han har med största nit och intresse samt ovanlig samvetsgrannhet

och trohet skött sin tjänst och fullgjort sina åligganden. Hans avlöning

vid vaktmästarbefattningen är 1,800 kronor om året — å vilket belopp dyrtidstillägg

ej utgår — jämte fri bostad, lyse, värme och vatten, vilka naturaförmåner

av taxeringsnämnden uppskattats till 300 kronor men av rektor

värderats till minst 500 kronor. Åkerstén, som på grund av minskade

krafter önskar avgå från vaktmästarbefattningen med utgången av juli 1928,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj;ts proposition Nr 92.

är för sitt uppehälle efter avgången helt och hållet beroende av den pension,

som kan beviljas honom.

Johanson har varit i realskolans i Varberg tjänst anställd såsom vaktmästare

alltsedan år 1894 och därvid på ett utmärkt sätt fullgjort sina

åligganden samt ådagalagt osviklig redbarhet och plikttrohet och trogen omtanke

om skolans bästa. Hans löneförmåner äro kontant lön 1,800 kronor

om året med dyrtidstillägg därå av 684 kronor samt fri bostad om två rum

och kök med värme och lyse, vilka naturaförmåner uppskattas till ett värde

av 1,400 kronor.

Strömvall har sedan den 1 april 1893 oavbrutet uppehållit vaktmästarbefattningen

vid högre allmänna läroverket i Nyköping och därvid med utmärkt

nit och utmärkt skicklighet skött sina sysslor. Då han den 30 januari

1928 fyller 74 år, anses det ovisst, huruvida han även under läsåret

1928—1929 skall kunna fortsätta sin tjänstgöring. Hans löneförmåner vid

läroverket äro kontant lön å 1,800 kronor jämte dyrtidstillägg av 750 kronor

samt fri bostad och vedbrand, värderade till sammanlagt 700 kronor, varjämte

Strömvall vid läroverket åtnjutit ersättning för städning med 273

kronor ävensom andra extra inkomster av omkring 300 kronor för år. Han

innehar icke någon annan befattning och kan därför ej påräkna pension

från annat håll.

Lundqvist har tjänstgjort som vaktmästare vid högre allmänna läroverket i

•Östersund oavbrutet från och med början av höstterminen 1897 och därvid skött

sin tjänst med omutlig plikttrohet. Hans löneförmåner ha under de senare

åren varit kontant lön 2,700 kronor, hyresersättning 675 kronor samt vedbrand

och lyse för 125 kronor eller sammanlagt 3,500 kronor för år.

Karlberg har varit anställd som vaktmästare vid högre latinläroverket i

Göteborg sedan den 1 maj 1889 och därvid städse med största plikttrohet

och noggrannhet fullgjort sina åligganden. Hans löneförmåner hava under

vart och ett av de senaste fem åren varit kontant lön 1,840 kronor, å vilket

belopp dyrtidstillägg utgått efter samma grunder som till lärarna vid läroverket,

år 1926 med 621 kronor, samt fri bostad om två rum och kök med

lyse och värme.

De av Wilhelmina Lindroth, Åkersten och Johanson gjorda ansökningarna

hava förordats av vederbörande rektorer.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Wilhelmina Lindroth

från och med den 1 oktober 1927 samt åt var och en av Åkersten, Johanson,

Strömvall, Lundqvist och Karlberg från och med månaden näst efter den,

under vilken avgång från hans innehavande befattning ägde rum. I fråga

om pensionernas belopp har skolöverstyrelsen, efter erinran om det beräkningssätt,

som legat till grund för åtskilliga av riksdagen under senare år

fattade beslut angående pensioner åt läroverksvaktmästare, föreslagit, att

Wilhelmina Lindroth, som vid sin avgång haft att räkna sig till godo 20

tjänstår i statens tjänst, skulle tillerkännas 984 kronor årligen, motsvarande

2%o av äldre pension å 880 kronor, d. v. s. 586 kronor 67 öre, jämte pensionstillägg

och pensionsförhöjning, att Akerstén och Johanson skulle vardera

berättigas till eu årlig pension av 1,320 kronor, motsvarande hel äldre pension

å 880 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning, samt att pensionerna

för Strömvall, Lundqvist och Karlberg skulle bestämmas till 1,584

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

Pension åt

läroverksvaktmästaren

J. S. Hen

riksson.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

kronor för år, d. v. s. det belopp, vartill äldre pension å 1,100 kronor uppgår

vid omräkning efter de i kungörelsen nr 280/1925 angivna grunder för

bestämmande av nyreglerad pension.

Statskontoret har i särskilda utlåtanden förklarat sig icke hava något att

erinra mot skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag.

I överensstämmelse med tidigare beslut av riksdagen i fråga om pensioner åt

läroverksvaktmästare torde pensioner böra beredas Wilhelmina Lindroth samt

Åkerstén, Johanson, Strömvall, Lundqvist och Karlberg. Mot skolöverstyrelsens

beräkning av pensionsbeloppen, vilken överensstämmer med förut

tillämpade grunder, har jag icke något att erinra.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av förra vaktmästaren vid samskolan i Vadstena

Wilhelmina Lindroth samt vaktmästarna vid samskolan i

Norrtälje Karl Magnus Åkerstén, vid realskolan i Varberg

Gustaf Johanson, vid högre allmänna läroverket i Nyköping

Carl Erik Strömvall, vid högre allmänna läroverket i Östersund

Johannes Lundqvist och vid högre latinläroverket i

Göteborg Johan Absalon Karlberg må, Wilhelmina Lindroth

från och med den 1 oktober 1927 samt var och eu av

Åkerstén, Johanson, Ström vall, Lundqvist och Karlberg från

och med månaden näst efter den, under vilken avgång från

hans innehavande befattning äger rum, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension, Wilhelmina Lindroth med 984 kronor, vardera av

Åkerstén och Johanson med 1,320 kronor, samt var och en

av Strömvall, Lundqvist och Karlberg med 1,584 kronor.

14: o.

Hos Kungl. Maj:t har vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Karlstad

Johan Samuel Henriksson anhållit om utverkande av hel pension åt

honom från och med den 1 juli 1928.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Henriksson, som är född den 5

januari 1874, blivit den 1 oktober 1907 anställd som vaktmästare vid läroverket

och såsom sådan tjänstgjort till den 1 september 1923, därvid han

till full belåtenhet utfört sina åligganden, att han från och med sistnämnda

dag varit ledig på grund av sjukdom, som, enligt företett läkarintyg, gör

honom för framtiden oförmögen till tjänstgöring, att hans lön sedan år 1920

varit 1,800 kronor om året, vartill, så länge han själv uppehöll befattningen,

kommit dyrtidstillägg samt fri bostad, lyse och vedbrand, ävensom att,

då hans tillgångar uppgå till endast något mer än 3,000 kronor, han måste

anses vara för sitt och sin familjs uppehälle helt beroende av den pension,

som kan komma att beviljas honom.

Vederbörande läroverkskollegium har förordat, att Henriksson måtte er
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

hålla pension av sådan storlek, att den räckte till hans och hans familjs

livsuppehälle. Jämväl läroverkets eforus har tillstyrkt bifall till den gjorda

ansökningen.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 1 oktober 1927 avgivit utlåtande.

Överstyrelsen framhåller, att innehavare av befattningar motsvarande Henrikssons

av riksdagen beviljats en pension av 1,100 kronor vid en tjänstålder

av minst 30 tjänstår. Har vederbörande ett mindre antal tjänstår,

har pensionen brukat avkortas i förhållande därtill. I allmänhet brukar även

fordras viss högre levnadsålder, ungefär 65 år. I nu förevarande fall har

sökanden icke uppnått vare sig full tjänst- eller levnadsålder, men torde

i överensstämmelse med gällande bestämmelser för civila befattningshavare

böra erhålla förtidspensionering den 1 september 1928, då han haft oavbruten

tjänstledighet för sjukdom under fem år och det intygats, att sjukdomen

för framtiden gör honom oförmögen till tjänstgöring. Vid denna tidpunkt

kan han räkna en tjänstålder av 20 levnadsår i statens tjänst, och pensionen

skulle därför endast komma att utgöra 20/so av full pension. Överstyrelsen

finner emellertid skäligt, att den för civila befattningshavare i statens tjänst

i allmänhet gällande bestämmelsen, att vid förtidspensionering på grund av

sjukdom pensionen icke i något fall får understiga 75 % av full pension,

tillämpas även i ett fall som detta. Enligt nu angivna beräkningsgrunder

skulle pensionen för Henriksson uppgå till 75 % av 1,100 kronor eller 825

kronor, vilket pensionsbelopp efter omräkning enligt de i kungörelserna den

15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) angivna grunder skulle

ökas till 1,260 kronor.

Pensionen bör enligt överstyrelsen utgå tidigast från och med den 1 september

1928.

Statskontoret har i utlåtande den 15 oktober 1927 icke haft annat att erinra

mot vad skolöverstyrelsen föreslagit än att, då Henriksson lider av

sjukdom, som för framtiden gör honom oförmögen till tjänstgöring, den av

skolöverstyrelsen föreslagna bestämmelsen, att pension skulle beviljas tidigast

från och med den 1 september 1928, syntes böra utgå.

Även jag anser, att pension bör beredas Henriksson, och har intet att

erinra mot det av ämbetsverken förordade beloppet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Karlstad

Johan Samuel Henriksson må från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande

befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260

kronor.

15:o

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har i en till Kungl. Maj:t ställd

framställning av den 12 december 1927 anhållit om utverkande av pension

åt lärarinnan vid nämnda läroanstalt Hilda Karolina Emilia Petersohn.

Departe
mentschefen,

Pension åt

lärarinnan

vid tekniska

skolan i

Stockholm

s. 30 Kontrollera mot PDF

Hilda Karolina

Emilia

Petersohn.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att lärarinnan Petersohn, som enligt

ingivet åldersbetyg är född den 21 maj 1859, alltsedan år 1883 med utmärkta

vitsord tjänstgjort såsom lärarinna vid tekniska skolan, åren 1883—

1897 i geometrisk konstruktionsritning, 1893—1894 därjämte i perspektivritning,

och från och med år 1887 i frihandsteckning. Hon har således uppnått

68 levnads- och 44 tjänstår. Hennes sistnämnda tjänstgöring omfattar 12

timmar i veckan, och avlöningen har sedan år 1920 utgjort 1,064 kronor

för år, frånsett dyrtidstillägg.

Skolans styrelse har föreslagit en pension av 710 kronor, motsvarande i

avrundat tal två tredjedelar av den nämnda avlöningen å 1,064 kronor.

Skolöverstyrelsen har den 23 december 1927 avgivit utlåtande över ifrågavarande

ansökning.

Överstyrelsen erinrar därom, att befattningshavare vid tekniska skolan i

Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla pension enligt lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, men

att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts framställningar i liera föregående

fall, senast år 1927, medgivit pension åt lärare och andra befattningshavare

vid nämnda läroanstalt, varvid pensionernas belopp beräknats efter i huvudsak

samma grunder, som genom nämnda lag äro fastställda med avseende

å ordinarie innehavare av civil tjänst. Överstyrelsen anser sig därför

med goda skäl böra tillstyrka en likartad behandling av den nu föreliggande

framställningen.

Med avseende å det av skolans styrelse beräknade pensionsbeloppet finner

överstyrelsen icke annat att erinra än att den föreslagna pensionen måste

jämställas med så kallade oreglerade pensioner. Såsom framgår av Kungl.

Maj:ts proposition nr 125 till 1927 års riksdag punkt 8 angående pensioner

åt en överlärare och två lärarinnor vid tekniska skolan i Stockholm synas

pensionsförslag, som numera föreläggas riksdagen, böra innefatta pensionsbelopp,

vilka kunna behandlas enligt de föreskrifter, som gälla beträffande

så kallade nyreglerade pensioner. Med iakttagande av någon reduktion av

pensionsbeloppen med hänsyn till att några avgifter för egen pensionering

icke erlagts voro berörda pensioner i enlighet med statskontorets härutinnan

avgivna förslag beräknade till de för så kallade nyreglerade pensioner förhöjda

belopp.

Statskontoret har i utlåtande den 7 januari 1928 anfört följande:

Statskontoret anser sig böra tillstyrka, att åtgärd må vidtagas för beredande

av pension åt sökanden, när hon inom kort vid framskriden ålder

och efter långvarig tjänstetid kommer att lämna sin befattning såsom lärarinna

vid tekniska skolan i Stockholm. Enligt vanliga regler skulle det föreslagna

pensionsbeloppet 710 kronor, motsvarande ungefär 2/:i av avlöningen

oberäknat dyrtidstillägg, böra å ena sidan i någon mån reduceras med hänsyn

därtill, att inga avgifter erlagts för denna pensionsförmån, men å andra

sidan förhöjas för att pensionen må kunna i avseende å rätt till tilläggsförmån

behandlas såsom nyreglerad; och då skulle man komma till ett

pensionsbelopp av 1,044 kronor eller alltså endast obetydligt mindre än

vad sökanden åtnjuter i avlöning bortsett från dyrtidstillägg. Emellertid

är sökanden redan i åtnjutande av pension å 2,120 kronor såsom förutvarande

teckningslärarinna vid folkskoleseminariet i Stockholm; och vid

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.

sådant förhållande skulle med tillämpning av de reduktionsregler, som enligt

16 § i den civila pensionslagen gälla vid förening av två eller flera pensioner,

ifrågavarande pension icke böra utgöra mera än 880 kronor, varigenom

de båda pensionerna tillsammans skulle uppgå till 3,000 kronor.

Med hänsyn till de omständigheter, som på sätt framgår av 1927 års riksdags

skrivelse nr 214 punkt 87 föranledde en väsentlig reducering av de i propositionen

nr 125 föreslagna pensionsbeloppen för vissa lärarinnor vid tekniska

skolan i Stockholm, måste emellertid även nämnda pensionsbelopp av

880 kronor befinnas alltför högt. Utgår man ifrån att en pensionsförmån

inberäknat dyrtidstillägg bör sökanden beredas till belopp, som, med iakttagande

av någon reducering till följd av att pensionsavgifter icke erlagts,

motsvarar 2/s av vad hon åtnjuter i avlöning och därå belöpande dyrtidstillägg

eller alltså omkring 860 kronor, så bör pensionen bestämmas till 660

kronor, som med dyrtidstillägg å 204 kronor giver en sammanlagd förmån

av 864 kronor.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att

lärarinnan Petersohn kommer i åtnjutande av pension å allmänna indragningsstaten.

I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets

mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm Hilda

Karolina Emilia Petersohn må från och med månaden näst

efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst vid skolan,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—

15:o hemställt behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Departe
mentschefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1928:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 85 i texten