Sök i Ratio Lex

Angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten

1928-02-17 · 177 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 167 av 177 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:97, Angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående den statsunderstödda

egnahemsverksamheten; given Stockholms slott den 17

februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

17 februari 1928.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet v. Stockenström anför:

Riksdagen anhöll i skrivelse den 29 april 1925, nr 150, att Kungl. Maj:t

ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation å

odlingsbar jord skulle kunna genom statliga åtgärder åvägabringas inom

landet i vidare utsträckning, än vad för det dåvarande vore fallet, samt för

riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

Denna riksdagsskrivelse var föranledd av två vid 1925 års riksdag väckta

motioner angående rikets kolonisation (I: 164 och II: 169).

Motionerna behandlades av ett sammansatt andra lag- och jordbruksutskott,

som i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 1, anförde följande.

Att undersöka möjligheterna för beredande av försörjning åt rikets starkt

tillväxande befolkning vore uppenbarligen en angelägenhet av stor sam
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt 79 höft. (Nr 97.) t

Utredning

anordnas

angående frågan

om rikets

kolonisation.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Muj:ts proposition Nr 97.

hällelig vikt. Genom den hämmade emigrationen till främmande länder i

förening med industriens och stadsmannanäringarnas begränsade förmåga

att giva sysselsättning åt de växande skarorna trädde landets befolkningsfråga

allt mera i förgrunden.

Icke minst betydelsefull torde frågan vara för landsbygdens del, varest

det årliga födelseöverskottet för det dåvarande uppginge till mellan 30,000

och 40,000 personer. Mot bakgrunden av tidens befolkningsproblem torde

därför böra övervägas, huruvida icke landsbygdens tätnande skaror måtte

kunna — där förutsättningar härför funnes — beredas tillfälle att kvarstanna

inom jordbruket ävensom i vad mån den produktiva jorden måtte

kunna ytterligare utnyttjas i syfte att skapa vidgade utkomstmöjligheter för

folköverskottet, särskilt genom bildandet av nya jordbruk och erforderlig

utveckling av äldre.

Inom olika trakter av riket funnes helt visst betydande arealer odlingsbar

jord, som genom kolonisationsåtgärder av skilda slag kunde erövras för

kulturen och giva upphov till nya försörjningstillfällen. De av kolonisationskommittén

verkställda inventeringarna bekräftade, att vidsträckta odlingsarealer

vore till finnandes inom Norrland. Enligt uttalanden av lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Norrbottens

och i Jämtlands län samt svenska mosskulturföreningen, vilka uttalanden

återgåves i Kungl. Maj:ts proposition till 1925 års riksdag, nr 90, angående

kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna, skulle den i enskild

ägo befintliga norrländska odlingsjorden vara med hänsyn till läge och

beskaffenhet vida mera lämplig för bebyggelse än de huvudsakligen i Lapplands

skogsregion belägna kronoparkernas mark. Men även inom landets

mellersta och södra delar funnes odlingsmöjligheter, vilka hittills icke utnyttjats.

Det syntes vara av vikt att snarast få undersökt, huruvida och

på vad sätt en systematisk kolonisation må kunna bedrivas även å andra

trakter än de norrländska kronoskogarna.

Genom den statsunderstödda egnahems verksam heten torde visserligen en

ganska omfattande jordbruksbildning hava ägt rum, särskilt under senaste

år, liksom därigenom också åstadkommits rätt avsevärda utvidgningar å

äldre lägenheter i form av tilläggsodlingar och markförbättringar. Men för

uppbringande av större till jordbruksnybildning lämpade jordområden liksom

för utförande av erforderliga grövre, flera lägenheter gemensamt berörande

kolonisationsåtgärder — såsom anläggande av vägar, vattenavledning in. m.

— torde nuvarande egnahemsanordningar näppeligen vara tillräckliga. Härtill

koinme, att egnaliemslåneförmedlarna knappast torde kunna med nu

utgående statsunderstöd påtaga sig de kostnader och den risk, som antagligen

bleve förenad med dylik bygdbrytning, och ej heller lämna nybyggaren det

stöd, som torde krävas för att en mindre bemedlad skulle kunna mäkta

genomföra det helt visst oftast vanskliga och kostsamma företaget att från

obruten mark skapa ett nytt självständigt jordbruk.

Ilela den föreliggande frågan torde emellertid böra göras till föremål för

en skyndsam, objektiv och förutsättningslös utredning rörande möjligheterna

och förutsättningarna för en vidgad inre kolonisation samt vägarna för

dennas ändamålsenliga bedrivande. Enär eu verksamhet av denna art inrymde

omfattande ekonomiska problem samtidigt som den givetvis vore eu

fråga av stor social räckvidd, torde spörsmålets ekonomiska sida därvid

jämväl böra vederbörligen utredas.

Vid anmälan den 6 juni 1925 av riksdagens nyssnämnda skrivelse bemyndigade

Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

3

fem sakkunniga personer för verkställande inom departementet av utredning

av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisationen å mark

i enskild ägo. I enlighet härmed tillkallade dåvarande departementschefen

samma dag landshövdingen G. Malm (ordförande), ledamöterna av riksdagens

första kammare N. Gabrielsson och B. v. Stockenström, ledamoten av riksdagens

andra kammare N. Adler samt statens egnahemsinspektör C. Mannerfelt

att såsom sakkunniga verkställa den sålunda beslutade utredningen.

De sakkunniga antogo benämningen »1525 års kolonisationssakkunniga».

Föredragande departementschefen angav i huvudsak följande riktlinjer för

kolonisationssakkunnigas utredningsarbete.

Utredningen borde på förhand inriktas på vissa konkreta mål, på det att

ett praktiskt resultat snarast möjligt kunde ernås. Gr denna synpunkt vore

det därför lämpligt, att utredningen närmast begränsades till formerna för

kolonisationsverksamhetens igångsättande, under det att frågan om dess utsträckning

mera lämnades åt framtiden. Men även om det alltså icke borde

sättas ifråga, att själva utredningen föreginges av en fullständig inventering

av all odlingsbar mark i enskild ägo, borde man likväl på grundval i första

rummet av tillgängligt materiel söka giva anvisning på vissa trakter,

där förutsättningar för en framgångsrik kolonisation på enskild mark

förelåge.

Vid utredningen av omfattningen och formerna för statens understödjande

av ifrågavarande kolonisationsverksamhet borde övervägas, huruvida detta

borde grundas på av staten redan bedriven understöds- och lånerörelse genom

medverkan av egnahemslånefonden, avdikningsanslagen och odlingslånefonden,

allmänna och norrländska nyodlingsfonderna m. fl. — varvid en speciell

anpassning av villkoren för anslag och lån för detta ändamål givetvis kunde

bliva nödvändig — eller på för detta ändamål särskilt vidtagna anordningar,

antingen såsom skett i fråga om kronoparkskolonisationen genom statens

direkta medverkan eller genom grundandet av en kooperativ understödsoch

låneverksamhet. Beroende av vilkendera av dessa vägar som befunnes

lämpligast torde bliva, om det direkta handhavandet av denna kolonisation

skulle uppdragas åt egnahemsnämnderna i länen — eventuellt annan

med hushållningssällskapen samarbetande, för detta ändamål nyskapad organisation

— åt mera statliga organ eller åt helt frivilliga sammanslutningar.

För den händelse dylika statliga organ prövades böra handhava kolonisationen,

torde även särskilt böra utredas, på vad sätt anskaffning och

inköp av odlingsbar mark för statens räkning borde ordnas. Däremot borde

icke frågan om rätt att expropriera dylik odlingsmark för kolonisationsändamål

upptagas i detta sammanhang. För en effektiv kolonisationsverksamhet

kunde expropriationslagstiftning och andra lagstiftningsåtgärder visserligen

komma att erfordras, men med det i viss mån begränsade uppdrag, som

borde lämnas de sakkunniga, torde några mera betydande lagstiftningsuppgifter

knappast böra förenas. För utredningsarbetets skyndsamma och ändamålsenliga

utförande borde också vara lämpligast, att i första hand formerna

för kolonisationsverksamhetens bedrivande fastsloges.

Vidare må erinras om riksdagens skrivelse den 2 juni 1925, nr 309, vari

riksdagen anhöll om övervägande från regeringens sida av åtgärder, som

vore ägnade att främja frilösning av arrendejordbruk i större omfattning,

än för det dåvarande skedde, därvid jämväl borde komma under prövning

Utredning an

gående frUösning

av

arrendejordbruk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mojrts proposition Nr 97.

behovet av eu särskild lagstiftning för frilösning av arrendejordbruk, tillhöriga

bolag och enskilda spekulanter, ävensom om framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill dessa överväganden kunde föranleda.

Sist berörda riksdagsskrivelse var föranledd av motionerna år 1925 1: 166

och II: 171 angående lagstiftning om tvångsavlösning av vissa arrendejordbruk.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 32, anförden i huvudsak följande.

Det måste i stort sett anses såsom en synnerligen önskvärd utveckling,

att de självägande jordbrukarnas antal ökades genom att arrendatorer och

andra brukare av annans jord med äganderätt förvärvade den jord, de brukade.

Vissa hämmande faktorer förefunnos emellertid, vilka gjorde, att ett

överförande av de osjälvständiga jordbruken i brukarnas ägo för närvarande

icke komme till stånd i den omfattning, som önskligt vore. Berörda hinder

borde undanröjas och åtgärder vidtagas, vilka vore ägnade att underlätta

överenskommelse mellan vederbörande angående äganderättens överlåtande

å brukaren. I detta avseende framstode såsom en önskvärd åtgärd genomförandet

av en förbättrad jorddelningsslagstiftning. Vidare ville utskottet

understryka vikten av att spörsmålet om förenkling i fråga om fastighets

frigörande från densamma besvärande inteckningar med det snaraste bringades

till lösning. Det väsentligaste hindret bottnade emellertid i de svårigheter,

som för respektive arrendatorer vore förknippade med köpens finansiering.

Utskottet ville betona önskvärdheten av att från statsmakternas

sida möjliggjordes ekonomisk hjälp åt de osjälvständiga brukare, som ville

och vore i tillfälle att förvärva äganderätten till av dem brukade områden.

Viss utvidgning av egnahemslånerörelsen skulle i hög grad främja frilösen

av arrendejordbruk. Andra utvägar kunna måhända ock för ändamålet utfinnas.

En närmare undersökning från statsmakternas sida av vad i hithörande

hänseende kunde åtgöras vore av förhållandena påkallad. Vidare

borde från det allmännas sida vidtagas en närmare undersökning, huru det

förhölle sig med benägenheten från bolagens sida att vilja avyttra av dem

tidigare förvärvade jordbruk, vilka sedermera av bolagen förvandlats till

arrendejordbruk. Skulle det därvid visa sig, att å bolagen ankommande

hinder för jordbrukens förvärvande befunnes möta för respektive brukare,

syntes utskottet fog finnas för övervägande av lagstiftningsåtgärder, syftande

till att överkomma sålunda mötande hinder. Vad nu sagts rörande bolag

syntes utskottet till viss del gälla även beträffande s. k. enskilda spekulanter.

Riksdagens nu nämnda skrivelse den 2 juni 1925, nr 309, anmäldes den

21 augusti 1925 för Kungl. Maj:t, som därvid beslöt att dels uppdraga åt

1925 års kolonisationssakkunniga att verkställa utredning, i vilken omfattning

och under vilka former bistånd borde av staten lämnas arrendatorer

för avhjälpande av de med frilösningen av arrendejordbruk förknippade

finansiella svårigheter, dels ock uppdraga åt ordföranden hos förenämnda

sakkunniga att jämte två av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade

sakkunniga personer verkställa undersökning rörande enskilda jordägares

benägenhet att avyttra arrendejordbruk till respektive brukare samt mark

för bildande av nya jordbruk liksom för utvidgning av ofullständiga jordbruk.

Dåvarande departementschefen tillkallade samma dag byråchefen i

lantmäteri styrelsen J. Hamrin och revisionssekreteraren S. Odéen att, under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 5

ordförandeskap av landshövdingen G. Malm, verkställa sist åsyftade undersökning.

Utredningsmännen konstituerade sig under benämningen »1925

ärs undersökningskommission för upplåtelse av jord».

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t sagda den 21 augusti anförde

dåvarande departementschefen bland annat följande.

Den av riksdagen begärda utredningen beträffande åtgärder för främjande

av frilösning av arrendejordbruk avsåge i första hand en undersökning,

huruvida frilösning av arrendejordbruk i större omfattning, än vad för det

dåvarande skedde, kunde komma till stånd på den frivilliga överenskommelsens

väg och i vilken mån det allmänna kunde medverka till underlättandet

härav. Skulle denna väg icke vara framkomlig eller resultaten

anses bliva allt för ringa eller eljest otillfredsställande, borde i andra

rummet upptagas frågan om särskild lagstiftning, syftande att med tvång

avlösa de områden, som ur sociala och andra samhälleliga synpunkter

kunde anses behövliga för det självständiga bondejordbrukets tryggande

och utvidgning. Till en dylik ordning för utredningsarbetets bedrivande

kunde departementschefen ansluta sig. Dock borde denna förstahandsundersökning

om möjligheten för frivilliga överenskommelser hållas inom

sådana gränser och bedrivas med sådan praktisk inriktning på omedelbara

resultat, att icke det möjligen erforderliga kraftigare ingripandet

onödigtvis fördröjdes.

Vad som närmast tarvades vore eu undersökning för utrönande av den

verkliga omfattning, i vilken jordägarna vore villiga att avhända sig

arrendejordbruk av den art, här avsåges; varjämte borde undersökas, huruvida

på denna väg sådana villkor kunde ernås, som vore ekonomiskt antagliga

för brukarna.

Undersökningen borde emellertid icke stanna allenast vid frågan om frilösning

av nuvarande arrendejordbruk, utan jämväl utsträckas att omfatta

annan mark i bolagens och enskilda spekulanters ägo, som lämpligen

borde mobiliseras för jordbruksnybildning eller för utökning av ofullständiga

jordbruk.

För undersökningens utförande torde det vara erforderligt, att från jordägarna

införskaffades noggranna uppgifter beträffande vederbörandes benägenhet

att utan tvångsåtgärder avyttra jordbruk eller för jordbruk

lämplig mark. Dessa uppgifter borde särskilt omfatta arealen av den jord,

som kunde bliva föremål för frivillig avyttring, dess fördelning på olika

ägoslag och brukningsdelar, dessa senares läge till kommunikationsleder,

arbetstillfällen och tätare bebyggda orter, förhållandet mellan arealen av

varje särskild jordägares till avyttring erbjudna mark, fördelad på olika

ägoslag, och hans hela innehav av mark, fördelat efter samma grunder,

villkor i fråga om brukningsdelarnas tilldelning av åker, odlingsmark

och skog, rätt till liusbehovsvirke och bete, ävensom pris och betalningsvillkor.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda kommission med skrivelse den

23 april 1927 berättelse över sin verksamhet, innehållande en av bilagor

åtföljd redogörelse för verkställd undersökning rörande bolags villighet att

upplåta för jordbruksändamål lämplig jord. Jag kommer senare att i korthet

redogöra för innehållet av sagda berättelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 97.

1925 är8 kolonisationssakkunnigas

betänkande

angående

den

statsunderstödda

egnahemsrerksamketen.

Sedan 1925 års kolonisationssakkunniga verkställt utredningar rörande de

spörsmål, som enligt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 6 juni och den

21 augusti 1925 hänskjutits till dem, hava de sakkunniga den 14 juli 1927

avlämnat betänkande med förslag angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten

(statens offentliga utredningar 1927:12). Betänkandet,

som är undertecknat av sakkunnigeledamöterna Malm, Gabrielsson, Adier

och Mannerfelt, är i alla delar enhälligt.

I betänkandets första huvudavdelning (nuvarande anordningar samt kortfattad

historik) lämnas redogörelser fiir den hittillsvarande egnahemslåneverksamheten

och jordförmedlingsverksamheten, för upplåtelser av egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar och för kolonisationsverksamheten å

kronoparker i Norrland och Dalarna. I denna huvudavdelning behandlas

jämväl utredningens förhistoria i vad angår frågorna om bildande av nya

jordbruk, frilösning av arrendejordbruk, förbättring av ofullständiga jordbruk

m. m. ävensom den tidigare behandlingen av frågan om en organisation

för sociala jordärenden.

Betänkandets andra huvudavdelning omfattar de sakkunnigas utlåtande

och förslag. Efter en allmän motivering avhandlas i skilda kapitel spörsmålen

om egnahems verksamhetens organisation, jordanskaffningsverksamheten,

egnahemslåneförmedlingen, tilläggskolonisationen, arrendefrilösningen,

egnahemsupplåtelser från publik jord, samfälld jordbruksdrift, egnahemsorganisationens

upplysnings- och rådgivningsverksamhet ävensom medelsbehovet

under närmaste tid för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Denna huvudavdelning avslutas med de sakkunnigas hemställan, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition till 1928 års riksdag föreslå riksdagen att

1) godkänna de i ett vid betänkandet fogat kungörelseförslag intagna allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten;

2) medgiva, att Kungl. Maj:t finge, i huvudsaklig överensstämmelse med i

två vid betänkandet fogade kungörelseförslag intagna bestämmelser,

a) utfärda reglemente för den statsunderstödda jordanskaffningsverksamheten

samt

b) utfärda reglemente för den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamlieten;
3)

för budgetåret 1928—1929 under nionde huvudtiteln anvisa

a) för statens egnahemsstyrelse ett extra förslagsanslag av 58,000 kronor,

b) under benämningen statens jordanskaffningsanslag ett extra reservationsanslag

av 100,000 kronor,

c) för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlingsoch

nybyggnadsarbeten ett extra reservationsanslag av 800,000 kronor;

4) medgiva, att, i den mån jordförmedlingsfondens kapitaltillgång den 1

januari 1929 är eller senare varder för ny utlåning disponibel, dylik tillgång

skall överföras till den i förenämnda grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten omförmälda jordanskaffningsfond;

5) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1929 bevilja egnahemsstatslån från

egnahemslånefonden intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav 14,500,000

kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;

samt

6) för budgetåret 1928 - 1929 såsom kapitalökningsanslag anvisa

a) till egnahemslånefonden ett reservationsanslag av 9,000,000 kronor och

b) till den i förenämnda grunder omförmälda jordanskaffningsfondens

riskfond ett reservationsanslag av 250,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97. 7

Jag återkommer i det följande till de sakkunnigas nu berörda i betänkandets

andra huvudavdelning intagna utlåtanden och förslag.

Betänkandets tredje huvudavdelning innehåller redogörelse över verkställd

undersökning om tillgång på odlingsmark, statistiska uppgifter om den

hittills bedrivna egnahemslåne- och premielåneverksamheten, särskild utredning

om hushållningssällskapens utgifter för egnahemsverksamheten samt

redogörelse för i Danmark och Finland vidtagna åtgärder rörande jordbruksnybildning;

och hänvisas rörande denna huvudavdelnings innehåll till det

tryckta betänkandet.

Över de sakkunnigas betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits av

fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

domänstyrelsen, socialstyrelsen, kammarkollegium, samtliga länsstyrelser,

bostadskreditsakkunniga, prästlöneregleringssakkunniga, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, samtliga hushållningssällskap, ett antal egnahemslåne-

och jordförmedlande föreningar, bolag och kommuner samt Sveriges

allmänna lantbrukssällskap.

Ärendet har därefter varit föremål för ytterligare utredning och beredning

inom jordbruksdepartementet.

I avvaktan på utredningens slutförande har i årets statsverksproposition

för budgetåret 1928—1929 beräknats under nionde huvudtiteln dels för statens

egnahemsstyrelse ett belopp av 43,000 kronor (punkten 84), dels till

förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlarna ett belopp av 820,000 kronor

(punkten 85), dels för utlämnande av statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet ett belopp av 125,000

kronor (punkten 86), dels ock för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten ett belopp av 725,000 kronor

(punkten 87), ävensom under utgifter för kapitalökning, bil. 4, såsom

kapitalökning för egnahemslånefonden ett belopp av 9,000,000 kronor (statens

utlåningsfonder, punkten 2).

Då jag nu går att ånyo för Kungl. Maj:t framlägga dessa spörsmål, kommer

jag att, i huvudsaklig överensstämmelse med kolonisationssakkunnigas

disposition av ämnet, punktvis uppehålla mig vid följande frågor, till vilka

ställning nu torde böra tagas, nämligen:

1. Egnahemsverksamhetens allmänna grunddrag.

2. Egnahemsverksamhetens lokala organisation.

3. Egnahemsverksamhetens centrala organisation.

4. Jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten.

5. Egnahemslåneförmedlingen.

6. Arrendefrilösningen.

7. Tilläggskolonisationen.

8. Vissa av kolonisationssakkunniga avhandlade specialfrågor.

9. Bestämmelsernas utformning.

10. Anslagsbehovet för budgetåret 1928—1929.

I statsverkspropositionen^

19x8 beräknade

utgifter för

egnahemsbUdv

ingen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

1) Egnahemsverksamhetens allmänna grunddrag.

^egnah&nMan- Genom statsmakternas beslut hava åtskilliga betydelsefulla åtgärder redan

(träningarnas vidtagits i syfte att befordra uppkomsten av egna hem och mindre jordbruk.

allmänna

grunddrag. Vid 1904 års riksdag beslöts inrättandet av egnahemslånet onden i syfte

Kgnahemslåne- att bereda tillfälle för mindre bemedlade personer att erhålla lån för förrorelaen.

värvande på landsbygden av egna hem. De närmare bestämmelser, som

reglerat lånerörelsen, hava under årens lopp varit föremål för jämkningar.

Beträffande de under senaste åren vidtagna ändringar i egnahemslånebestämmelserna

må erinras, att 1919 års lagtima riksdag, med bifall i allt väsentligt

till propositionen nr 106, antog förnyade allmänna villkor och bestämmelser

för statens egnahemslånerörelse, vilka särskilt avsågo förbättringar

i organisationshänseende. Vid 1923 års riksdag genomfördes, med bifall

till propositionen nr 144, viss ytterligare reformering av egnahemslånerörelsen,

främst i ändamål att befordra nybildningen av självständiga

egnahemsjordbruk. Även vid 1926 och 1927 års riksdagar beslötos ändringar

i lånebestämmelserna, huvudsakligen avseende dels förhöjt maximivärde

för jordbrukslägenheter i syfte att befrämja bildandet av bärkraftiga

jordbruk, dels ock ändring i reglerna för egnahemslånens förräntning och

återbetalning.

Nu gällande egnahemslånebestämmelser återfinnas i kungörelsen den 27

juni 1919 (nr 483) angående allmänna villkor och bestämmelser för statens

egnahemslånerörelse, med däri sedermera vidtagna ändringar genom kungörelser

den 25 maj 1923 (nr 126), den 29 juni 1926 (nr 359), den 17 december

1926 (nr 512), den 18 juni 1927 (nr 239) och den 23 september 1927

(nr 369). Därjämte må nämnas kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623)

med särskilda föreskrifter angående erhållande och tillgodonjutande av statslån

från egnahemslånefonden samt kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 509)

angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer,

som erhålla lån ur statens egnahemslånefond, med i sistnämnda kungörelse

genom kungörelsen den 23 september 1927 (nr 370) vidtagen ändring.

Enligt hithörande bestämmelser äger Kungl. Maj:t att årligen bevilja

statslån från egnahemslånefonden till s. k. låneförmedlare (hushållningssällskap,

kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar), vilka hava att

på egen risk och med egen beslutanderätt men under viss statlig kontroll

använda erhållna statslånebelopp för utlämnande av egnahemslån enligt

givna regler. Låneförmedlarna stå under uppsikt och kontroll av egnahemsavdelningen

inom jordbruksdepartementet. Egnahemslånerörelsen avser

lägenheter å landsbygden eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan

ej blivit fastställd, samt omfattar tva olika grenar, en för främjande

av förvärv av jordbrukslägenheter och en för bostadslägenheter.

Enligt vad de sakkunniga meddelat hava under åren 1905—1926 utlämnats

45,339 egnahemslån, varav

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.

9

10,545 lån för obebyggda jordbrukslägenheter.

18,019 » » bebyggda »

13,497 » » obebyggda bostadslägenheter,

3,278 » » bebyggda »

Härav hade det helt övervägande antalet lån förmedlats av hushållningssällskapen,

vilka utlämnat 40,033 egnahemslån, därav 27,071 för jordbrukslägenheter

och 12,962 för bostadslägenheter. Sammanlagda lånesumman utgjorde

i runt tal 172 miljoner kronor, varav 117 miljoner kronor i lån

för jordbrukslägenheter och 55 miljoner kronor i lån för bostadslägenheter.

Särskilt under de fem senaste åren hade lånerörelsen nått stor omfattning,

i det under denna tid årligen utlämnats ungefär 3,500 egnahemslån till ett

sammanlagt årligt belopp av 16 å 17 miljoner kronor.

Vid 1923 års riksdag infördes en anordning med premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten. För ändamålet har riksdagen

anvisat särskilda anslag. Bestämmelser om anslagets användning äro

meddelade i kungörelsen den 25 maj 1923 (nr 128).

Premielån får av vederbörande låneförmedlare beviljas egnahemslåntagare,

som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet

nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller

grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med

egnahemslånet förvärvade jordbrukslägenheten. Då de med premielånet avsedda

odlings- och byggnadsarbetena äro färdiga, anses premielånet guldet.

Enligt av de sakkunniga sammanställd statistik hava under åren 1923—

1926 premielån beviljats till 4,207 egnahemslåntagare, som nybildat jordbruksegnahem,

till sammanlagt belopp av 2,142,670 kronor. Av premielånen

hava 4,104 utlämnats av hushållningssällskapen.

Premielån till

egnahemslåntagare

för nyodlings-

och

nybyggnadsarbeten.

Vid 1907 års riksdag inrättades jordförmedlingsfonden, avseende under- Lån från jordlättande

av inköp på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det for“®^ngs''

planlagda området belägen mark av större jordområden, som kunde erhållas

för billigt pris och särskilt lämpade sig att helt och hållet eller till väsentlig

del utstyckas till egnahemslägenheter. Vid 1919 års lagtima riksdag

antogos förnyade allmänna bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden.

Vid 1923 års riksdag beslötos ytterligare åtgärder, i syfte att befordra mera

livaktighet i jord för medlingsarbetet. Riksdagen medgav i sådant hänseende,

att Kungl. Maj:t finge — utan hinder av de 1919 antagna allmänna villkoren

för lån från jordförmedlingsfonden — under 1923 och 1924 av fondens

tillgängliga kapitalbehållning använda intill 1,500,000 kronor för

utlämnande av förlagslån för förmedling genom eller under kontroll av

hushållningssällskap av jord till egna hem för jordbruksändamål, på de villkor,

som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt att i vart fall föreskriva.

Räntan skulle dock vara 4 procent. Vid 1924 års riksdag förlängdes det vid

1923 års riksdag Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att gälla tillsvidare.

Vid 1926 års riksdag utsträcktes Kungl. Maj:ts nyssberörda befogenhet att

avse utlämnandet av förlagslån till ett belopp av sammanlagt 2,500,000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Statsbidrag

till hushållningssällskap

för jordförmedlingsverksamhet.

1925 års

kolonisations - sakkunniga.

De bestämmelser, som för närvarande reglera utlåningen från jordförmedlingsfonden,

äro intagna i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående

allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden, kungörelsen

den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter angående

erhållande och tillgodonjutande av statslån från sagda fond samt kungörelsen

den 19 mars 1926 (nr 55) angående utlämnande av förlagslån från jordförmedlingsfonden.

Enligt vad de sakkunniga meddelat uppgick jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

i början av maj 1927 till 3,560,898 kronor, varav 1,383,236

kronor vid tillfället ifråga voro utlånade (såsom förlagslån enligt 1923 års

bestämmelser).

Statsbidrag för understödjande av jordförmedlingsverksamhet utgick under

åren 1911—1923 såsom statsanslag till särskilt upprättade jordförmedlingsbyråer.

En omläggning av hithörande statsbidrag beslöts vid 1923 års

riksdag, i det statsbidrag till jordförmedlingsbyråer upphörde från och med

1924. Riksdagen anvisade i stället från och med budgetåret 1923—1924

anslag för utlämnande av statsbidrag till hushållningssällskap för täckande

av kostnader och risk, som åsamkas dem i samband med bedriven jordförmedling.

I ämnet nu gällande bestämmelser återfinnas i kungörelsen

den 18 mars 1927 (nr 119).

Rörande den närmare innebörden av de föreskrifter, som i olika hänseenden

sålunda reglera statens, här ovan i korthet omförmälda egnahemslåneoch

jordförmedlingsverksamhet, torde jag få tillfälle att, i vad angår de

delar, vari förslag till ändringar föreslås, återkomma i samband med behandlingen

av ifrågavarande ändringsförslag.

1925 års kolonisationssakkunniga hava i de allmänna motiven för sina

förslag utgått ifrån, att uppdragets innebörd varit att få undersökt, huruvida

icke landsbygdens befolkning måtte kunna, där förutsättningar härför

funnes, beredas ökat tillfälle att kvarstanna inom jordbruket ävensom i vad

mån den produktiva jorden kunde ytterligare utnyttjas i syfte att skapa

vidgade utkomstmöjligheter för befolkningsöverskottet, särskilt genom bildande

av nya jordbruk och erforderlig utveckling av äldre. Huvuduppgiften

hade alltså varit att söka utstaka vägar för bedrivandet av en utav

förhållandena påkallad ändamålsenlig verksamhet, där målet vore ökat antal

bärkraftiga och självständiga mindre jordbruk huvudsakligen av den typ,

att de skänkte brukaren med familj arbete och utkomst.

Rörande egnaliemsverksamhetens betydelse hava de sakkunniga framhållit

bland annat följande.

För att jordbruksnäringen skulle kunna utvecklas mot större produktivitet

och skänka uppehälle åt ett ökat antal utövare, vore det av intresse, icke

blott att det nuvarande jordbruket sköttes på mest ekonomiska och effektiva

sätt, utan även att ytterligare mark vunnes genom nyodling och liknande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition AV 97.

11

kulturåtgärder samt att jordens fördelning i brukningsdelar av ändamålsenlig

storlek befrämjades. Utan att därmed underskatta de större och medelstora

jordbrukens betydelse vore ökat antal självständiga mindre jordbruk,

åtminstone för vissa landsdelars vidkommande, ett önskemål icke blott ur

synpunkten av produktionens ändamålsenliga inriktning utan även i syfte

att tillgodose det sociala kravet, att landsbygdens befolkning bereddes ökat

tillfälle att åtkomma egna brukningsdelar.

Icke minst under nuvarande förhållanden vore detta av vikt. Genom den

naturliga folkökningen å ena sidan samt å andra sidan den hämmade möjligheten

till emigration och den industriella depressionen hade frågau om

beredande av utkomstmöjligheter för den växande befolkningen blivit ett

brännande spörsmål. Det vore en önskvärd utveckling, om jordbruket kunde

upptaga ytterligare utövare genom att särskilt landsbygdens obesuttna befolkning

bereddes starkare rotfäste inom jordbruket. Det mindre jordbruket

erbjöde en någorlunda säker grund för nöjaktig — ehuru ofta knapp —

försörjning, tack vare möjligheten för innehavaren att direkt av sitt jordbruk

hämta livsförnödenheter samt i betraktande av mångsidigheten i produktionen,

som i viss mån kunde inriktas efter konjunkturerna och därjämte

avsåge varor, varav en någorlunda jämn förbrukning och avsättning i allmänhet

kunde påräknas.

Vid bedömandet av förutsättningarna för eu utvecklad egnahemsverksamhet

hava de sakkunniga till en början uttalat sig om tillgången till härför

lämpligt folkmaterial. De sakkunniga hava ansett, att, även med iakttagande

av nödig begränsning och försiktighet i val av nybyggare och andra

egnahemsbildare, det dock inom lantbefolkningens krets säkerligen funnes

tillgång till härför lämpligt folkmaterial i sådan utsträckning, att en av

förhållandena påkallad betydligt vidgad nybygges- och egnahemsverksamhet

ur denna synpunkt borde äga förutsättningar.

Vid arrende frilösningar och verksamhet för utveckling av ofullständiga

jordbruk låge frågan om folkmaterialet i regel väl till, ty här gällde det

förutvarande brukare. Vid nybildning av jordbruk däremot, där företagaren

måste iordningställa en icke färdig lägenhet, med vilken han förut ej

tagit befattning, vore urvalet av lämpliga nybyggare en svår men betydelsefull

angelägenhet. Frågan måste lösas efter omsorgsfull prövning av varje

särskilt fall. De lämpligaste nybyggarna och egnahemsbildarna funnes inom

kretsen av bönders, småbrukares och mindre arrendatorers söner samt bland

lantarbetare ävensom inom vissa kategorier grovarbetare. Det vore huvudsakligen

personer, vana vid arbetet inom jordbruket och om möjligt förtrogna

med det mindre jordbrukets uppgifter, som borde ifrågakomma, och bland

dem funnes ett betydande antal nu jordlösa personer, som önskade och vore

i behov att förvärva egna jordbruk.

Efter utredningar om tillgången till för egnahemsverksamheten tjänlig

jord hava de sakkunniga konstaterat, att för Norrlands vidkommande funnes

stora arealer odlingsjord, att för riket i övrigt funnes jordområden och

egendomar, lämpliga till styckning och annan egnahemsbildning, samt att

för riket i dess helhet stode till buds jord, ägnad att utnyttjas för arrendefrilösningar

och utvidgning av ofullständiga jordbruk.

De sakkunniga hade genom hushållningssällskapens medverkan låtit utföra

en särskild undersökning om befintligheten i rikets alla län av odlings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

bar jord i enskild ägo, dels av den art, att den lämpligen kunde användas

för bildande av nya jordbruk, och dels beträffande smärre huvudsakligen

för tilläggskolonisation tjänliga odlingsområden. Av denna undersökning

framginge, att i riket torde finnas ungefär 359,000 hektar odlingsmark i

enskild ägo, lämplig för bildande av nya jordbruk, därav ungefär 307,000

hektar i Norrland och 52,000 hektar i mellersta och södra Sverige. Bedogörelse

för det närmare resultatet av denna undersökning återfunnes i tredje

huvudavdelningen av de sakkunnigas betänkande.

De verkställda utredningarna gåve vid handen, att god tillgång på odlingsmark

för bildande av nya jordbruk huvudsakligen funnes i de norrländska

länen, särskilt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. För

riket i övrigt kunde däremot dylik jord icke påräknas annat än i så begränsad

omfattning, att nämnvärd uppgift för ren nykolonisation knappast kunde

anses föreligga annat än i vissa undantagsfall. Däremot funnes bär och

var även i de södra och mellersta länen relativt stora möjligheter för tillläggsodlingar

till redan befintliga jordbruk. Av de införskaffade uppgifterna

liksom i övrigt kända förhållanden berättigades man draga den slutsats, att

ett nöjaktigt tillgodogörande för jordbruksnybildning särskilt av de större

odlingsmarkerna ofta bleve förenat med stora kostnader.

Tillgång på redan odlade jordområden och egendomar, som lämpade

sig och kunde påräknas för styckning till mindre jordbruk, torde i ganska

stor utsträckning finnas inom särskilt de typiska jordbruksbygderna i södra

och mellersta Sverige. För närvarande utbjödes mycket dylik jord, och en

livlig jordstycknings- och egnahemsförsäljningsverksamhet påginge, huvudsakligen

i affärssyfte genom enskildas initiativ.

För södra och mellersta Sveriges vidkommande torde därjämte vara att

påräkna ökade försäljningar av jord från kronans jordbruksegendomar. Utredningar

härutinnan påginge genom särskilda av domänstyrelsen tillkallade

sakkunniga.

Skulle så till sist frågan om den ecklesiastiska jordens frigörande för

egnahemsändamål närma sig en lösning, kunde icke minst för södra och

mellersta delarna av riket ytterligare betydande jordtillgångar komma att

stå till buds.

1 de allmänna motiven hava de sakunniga sammanfattningsvis uppställt

följande program för den fortsatta statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Vid genomförandet av åtgärder beträffande ifrågavarande verksamhet i dess

helhet borde städse beaktas deras nationalekonomiska och sociala syfte och betydelse

samt inbördes sammanhang. De åsyftade nämligen alla att, låt vara på

olika vägar, främja målet att åt härför lämpliga personer bereda ökad utkomst

och bättre levnadsförhållanden genom besittandet av jordbruk av ändamålsenlig

storlek. Arbetet borde i görligaste mån bedrivas enhetligt, ehuru däri

givetvis icke finge inläggas, att icke hänsyn borde tagas till olika ortsförhållanden

och säruppgifter. Verksamheten i dess helhet borde omhänderhavas

under bestämd ledning av staten och med dess kraftiga medverkan

i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende, men under iakttagande av verksamhetens

affärsmässigt-ekonomiska natur, beaktande av sakens sociala sida,

förståelse för jordbrukets förhållanden samt med rikligt utrymme för det

enskilda initiativet. Särskild omsorg borde ägnas spörsmålet att befordra

uppkomst av jordbrukslägenheter av fullt ändamålsenlig storlek och typ. De

sakkunniga fästa särskild vikt därvid, att jordbrukslägenheterna utrustades

med erforderlig tillgång av såväl åker eller odlingsmark som ock, i den mån

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

tillgäng därtill funnes, skogsmark till husbehov och betesmark. Upplåtelser

och iordningställningsarbeten borde ske under noggrant beaktande av möjligheten

för den blivande företagaren att gå i land med företaget och för

framtiden reda sig. Vid nybildning av jordbruk borde tillses, att det kapital

som nedlades i nybyggnader icke bleve så tyngande, att priset å obebyggda

lägenheter i färdigt skick alltför mycket överstege priset å jämförliga redan

bebyggda lägenheter. Kravet på goda personliga förutsättningar hos egnahemsföretagare

borde noga upprätthållas, samtidigt som tillräckligt vida möjligheter

bereddes mindre bemedlade att besitta självständiga jordbruk.

Det vore av synnerlig vikt, att organisationsfrågan löstes på ett tillfredsställande

sätt, så att en verkligt arbetsduglig, intresserad och sakkunnig

organisation funnes beredd att omhänderhava hithörande arbeten och eventuellt

även ytterligare uppgifter, som statsmakterna önskade få utförda på

dessa områden. Eftersträvas borde, att organisationen så till vida bleve enhetlig,

att icke olika organ arbetade sida vid sida med likartade eller eljest

nära med varandra sammanhängande uppgifter. Såväl med hänsyn till kostnadsfrågan

som arbetets planmässighet och fördelen för allmänheten att ej

behöva hän vända sig åt olika håll, vore det nämligen av betydelse, att ansatser

till skilda organisationssystem ersattes med den koncentration, som

låge i en enhetlig organisationsform för de uppgifter, vilka de sakkunniga sammanfattningsvis

benämnt egnahemsfrågan. Vidare borde organisationen om

möjligt anknytas till bestående system, så att vunna goda erfarenheter och

redan förefintliga användbara hjälpmedel i största mån kunde även i fortsättningen

tillgodogöras. Härigenom torde även kostnader besparas och smidig

övergång åstadkommas till de reformerade anordningarna. I anslutning

härtill borde tvekan icke råda därom, att verksamhetens närmaste omhänderhavande

borde i fråga om det praktiska arbetet decentraliseras till ute i

länen arbetande nämnder, bestående i huvudsak av förtroendemän från det

praktiska livet och utrustade med nödiga funktionärer. Staten borde kunna

öva erforderligt inflytande på nämndernas sammansättning, arbetssätt och

medelsförvaltning. Systemet med ombud i socknarna borde i viss mån utvecklas.

Därjämte erfordrades ett ledande, kontrollerande, rådgivande och

utredande centralorgan med större självständighet och möjlighet till mera

handlingskraft, än den nuvarande besutte.

Jordförmedlings- och jordanskaffningsuppgiften borde givas en framskjuten

ställning i organisationens arbetsprogram. Verksamheten borde avse

att, i en av behovet påkallad omfattning och på ett ur jordpolitisk synpunkt

ändamålsenligt sätt, åstadkomma tillgodogörande av lämplig jord för jordbruksnybildning

av olika slag, tilläggskolonisation och arrendefrilösning.

Den jordsökande allmänheten borde kunna påkalla biträde för jords erhållande

och tillgodogörande för dessa ändamål. Organisationen borde vara

mäktig uppgiften att anvisa och förmedla jord, att biträda och i rätt riktning

leda enskildas jordstycknings- och annan kolonisationsverksamhet samt

att, i mån av behov och där så befunnes lämpligt, själv anskaffa, för ändamålet

nyttiggöra och upplåta jord. Sådan verksamhet borde i regel skötas

efter affärsmässiga principer, i den mån detta kunde förenas med rörelsens

sociala och nationalekonomiska syften, samt medelst anlitande av utav staten,

i viss ordning, tillhandahållet rörelsekapital och ytterst på statens ekonomiska

risk. Därest direkta uppoffringar av statsmedel befunnes påkallade

för dylik jordanskaffningsverksamhets bedrivande, såsom vid ren nykolonisation

av större odlingsområden t. ex. i Norrland, borde detta ske enligt vissa

på förhand bestämda allmänna regler.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition Nr !)7.

Egnahemsläneförmedlandet borde givetvis ingå såsom eu mycket väsentlig

gren i den reformerade egnahemsorganisationens uppgifter. Egnahemsorganisationens

reformering med ökat statligt inflytande på egnahemsnämndernas

sammansättning och arbetssätt vore av betydelse även för egnahemslånegivningens

effektiva, enhetliga och ändamålsenliga skötsel. Det ökade statliga

inflytandet på egnahemsnämnders handhavande av lånerörelsen medförde den

konsekvensen, att staten för dessa låneorgans vidkommande borde övertaga

ansvaret att i viss ordning svara för verksamhetens verkliga förvaltningskostnader

och uppkommande eventuella låneförluster, givetvis under bortfallande

av det nuvarande förvaltningsbidraget. Denna anordning, som även

torde komma att få gynnsam inverkan på lånerörelsens skötsel och icke torde

bliva i längden mera kostsam för staten än nuvarande system, krävde i sin

tur noggrant aktgivande på frågan om ett tillfredsställande ordnande av

egnahemsnämndernas medelsförvaltning och revision. Långivning för bostadsändamål

i och kring samhällen eller andra tättbebyggda orter syntes

böra successivt överflyttas från hithörande egnahemsverksamhet till de anordningar,

som torde vara att förvänta såsom resultat av de under socialdepartementet

arbetande bostadskreditsakkunniga. I övrigt torde egnahemslåneverksamhetens

grunddrag och huvudbestämmelser kunna bibehållas.

Tillägg skolonisationens främjande borde införlivas med den reformerade

egnahemsorganisationens uppgifter. Bistånd för anskaffande av jord att tillläggas

ofullständiga jordbruk borde på lämpligt sätt lämnas genom medverkan

vid tillskottsjords uppbringande och inköp samt genom särskild form

av långivning för sådant köps finansiering. Verksamhet för befordrande av

nyodling, betesförbättring och annan produktiv förbättring ä ofullständiga

.jordbruk borde kraftigt utvecklas.

Frilösning av arrendejordbruk borde underlättas genom sådana åtgärder från

egnahemsorganisationens sida som medverkan i mån av behov vid underhandlingar

mellan jordägare och arrendatorer om försäljning samt biträde

vid frilösningens verkställande, på det att fri lösningen skedde på ett ur det

allmännas synpunkt ändamålsenligt sätt.

Den ifrågasatta enhetliga och arbetsdugliga egnahemsorganisationen borde

visserligen närmast omhänderhava ordnandet av olika förekommande egnahemsangelägenheter,

i vad anginge enskild jord. Den borde dock också vara

ägnad att, där så befunnes lämpligt, medverka vid disposition av och upplåtelser

från publik jord, för så vitt syftet huvudsakligen avsåge egnahemsändamål.

Härigenom kunde ökad användning för hithörande ändamål av

kronoegendomar och framdeles eventuellt även av kyrkans jord sannolikt

påräknas samt mera sakkunnigt, intresserat och handlingskraftigt förfarande

tillämpas vid egnahemsupplåtelser från jord i allmän ägo. Den jordsökande

allmänheten komme därigenom även att i regel behöva hänvända sig blott

till ett organ. Egnahemsorganisationens medverkan vid publik jords användning

för egnahemsändamål torde böra avse visst inflytande vid skeende

uppskattningsförrättningar beträffande sådan jords disposition samt framför

allt omhändertagande, i viss utsträckning och enligt särskilda bestämmelser,

av till försäljning ifrågasatta, för egnaliemsbildning lämpade kronoegendomar

(och ecklesiastiska jordar).

Genom upplysningsverksamhet borde organisationen sprida kännedom om

de olika hithörande egnahemsanordningarna samt bibringa såväl den jordsäljande

som jordköpande allmänheten vetskap om de principer som därvid

följdes, de krav som uppställdes på ändamålsenlighet samt de hjälpmedel

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

15

som stode till buds. Därigenom kunde även en verklig ledning av hithörande

jordfrågors utveckling befordras. Organisationen borde slutligen icke

heller vara främmande för uppgiften att genom handledning, undervisning

och råd förhjälpa de enskilda egnahemsföretagarna vid lösandet av sådana

frågor som byggnadsarbetenas förståndiga bedrivande, jordbruksdriftens första

planläggning och inriktning, upporganiserandet av sammanslutningar för

förnödenheters inköp och produkters försäljning, allt dock endast i den mån

sådant icke på annat sätt syntes kunna ordnas och hithörande uppgifters

särskilda lösande befunnes vara av avgörande betydelse för de nybildade

jordbrukens införande i kretsen av förut bestående, självständiga jordbruk.

I vissa över betänkandet avgivna yttranden fällas sammanfattande uttalanden

om förslagets allmänna grunddrag. I andra yttranden åter behandlas

förslagets olika detaljer punkt för punkt, utan att sådant sammanfattande

uttalande göres.

Såvitt kan bedömas av dels de sammanfattande uttalandena och dels yttrandenas

läggning i allmänhet, synes man vara berättigad draga den slutsats,

att förslagets allmänna grunddrag i stort sett gillas av statskontoret, fullmäktige

i riksgäldskontoret, domänstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna

i Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län, följande hushållningssällskap nämligen Stockholms läns och stads, Jönköpings

läns, Kronobergs läns, Blekinge läns, Hallands läns, Skaraborgs

läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns, Västernorrlands läns, Jämtlands

läns och Norrbottens läns ävensom Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

Linköpings stadsfullmäktige, Längbro kommun, Almby kommun och Knislinge

egnahemsförening u. p. a.

Av innehållet i dessa trettioen yttranden må här återgivas följande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava framhållit, att egnahemsverksamheten

sådan den angivits av de sakkunniga obestridligen utgjorde en fråga

av den allra största samhälleliga betydelse, ej minst under nu rådande förhållanden,

då svårigheten att inom industrien och näringslivet i övrigt bereda

sysselsättning åt den nuvarande och än mera åt en växande befolkning

nödvändiggjorde åtgärder för att öka utkomstmöjligheterna inom landet,

vilket dessutom måste anses vara så mycket nödvändigare, som möjligheten

till emigration allt mera syntes minskas.

Domänstyrelsen har funnit det föreliggande förslaget vara av beskaffenhet

att kunna läggas till grund för åsyftad omgestaltning av den statsunderstödda

egnaheinsverksamheten.

Socialstyrelsen har särskilt uppehållit sig vid frågan om egnahemsverksamhetens

förutsättningar i avseende å tillgången på lämpligt folkmaterial

samt har i detta sammanhang meddelat åtskilligt siffer- och utredningsmaterial

angående antalet personer i åldern 15—50 år under skilda tidsperioder,

in- och utvandringen, jordbrukarbefolkningens antal m. m. Därefter

har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till den nuvarande situationen inom vår befolkningsfråga

syntes eu inre kolonisationsverksamhet i vårt land därför väl motiverad.

Yttranden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

genom vilken landsbygdens obesuttna hemmasöner och andra arbetare kunde

beredas försörjning å egna jordbruk och sålunda bevaras åt landet utan att

därmed den överfyllda industriella arbetsmarknaden ytterligare belastades.

Utginge man från att vårt land under de närmaste decennierna komme att

utvisa en fortsatt utveckling av den industriella verksamheten, en emigration

av samma omfattning som den nuvarande och en minskad tillväxt av vår

arbetsföra befolkning, syntes emellertid de demografiska förutsättningarna

för en inre kolonisationsverksamhet, åsyftande att upprätta helt nya brukningsdelar,

efter hand komma att bliva rätt begränsade. Den möjligheten

vore därvid icke utesluten, att egnahem, som tillskapades genom de av nuvarande

förhållanden motiverade och påkallade statliga åtgärderna på området,

sedermera under ändrade förhållanden kunde visa sig för innehavarna eller

deras söner erbjuda en mindre nöjaktig utkomst i jämförelse med de inom

stadsmannanäringarna eller eljest sig yppande förvärvsmöjligheterna.

Visserligen läte en kraftig egnahemsbildning väl tänka sig även vid eu

eventuellt stagnerande befolkningstillväxt, men av styrelsen meddelad statistik

manade i allt fall till viss varsamhet, särskilt såtillvida att man vid den

egentliga nykolonisationen, som ju i eminent grad borde ställas på lång sikt,

ej av hänsyn till vissa sannolikt övergående förhållanden borde lägga alltför

stark tonvikt på frågans aktuella sociala sida med risk att icke tillräckligt

beakta dess nuvarande och säkerligen inom icke avlägsen framtid allt starkare

framträdande näringspolitiska.

Den anledning till viss tveksamhet, som sålunda kunde förefinnas beträffande

den del av kolonisationsverksamheten, som avsåge bildandet av helt

nya jordbruk, gjorde sig givetvis icke gällande ifråga om den kolonisationsverksamhet,

som avsåge frilösning av arrendejord och komplettering av ofullständiga

jordbruk. Man hade här att göra med ett redan förhanden varande

material av beprövade jordbrukare, för vilka genom hithörande åtgärder

skulle beredas bättre möjligheter att ernå en självständig ställning eller

en bredare försörjningsbasis. De sakkunnigas förslag i dessa hänseenden

liksom beträffande premielån med mera syntes innebära värdefulla medel

att för torpare, egnahemsägare och dylika bereda ersättning för den minskning

i tillfällena att erhålla supplerande inkomster genom lönarbete, som

framkallades av den pågående rationaliseringen och mekaniseringen inom

jordbruket samt ändrade förhållanden inom skogsbruket.

Slutligen har socialstyrelsen, som i vissa avseenden haft erinran mot de

sakkunnigas förslag, förklarat sig dock anse, att detsamma i stort sett vore

väl ägnat tjäna såsom underlag för erforderliga och ändamålsenliga anordningar

till främjande av den för landsbygdens sociala förhållanden betydelsefulla

inre kolonisationen i Sverige.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ansett, att det framlagda förslaget,

som åsyftade en ganska omfattande förändring i fråga om den statsunderstödda

egnahemsverksamheten, vore väl ägnat att verksamt främja utvecklingen

på hithörande område, gällande detta såväl de föreslagna organisationsändringarna

som ock den förordade utvidgningen av föremålet för egnahemsverksamheten.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har uttalat, att de utarbetade grunderna

för den statsunderstödda egnahemsverksamheten syntes väl lämpade

att läggas till grund för statens framtida åtgärder för egnahemsverksamhetens

bedrivande, och hade länsstyrelsen i princip icke något att erinra

mot en omläggning i den riktning de sakkunniga föreslagit.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön har framhållit, att egnahemsverksamhe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

tens utveckling vore en fråga av djup social innebörd, och gällde detta särskilt

bildandet av nya jordbruk och utveckling av äldre för att skapa vidgade

utkomstmöjligheter. De sakkunnigas allmänna principer torde, riktigt

genomförda, bliva av stor betydelse. Det vore av stor vikt, att egnahemsjordbruken

i fortsättningen bleve av den storlek, att bärkraftiga jordbruk

bildades, varå bärgning kunde beredas brukaren med familj.

Länsstyrelsen i Hallands län har — i likhet med de sakkunniga — funnit

det vara angeläget, att egnahemsverksamheten erhölle en fastare organisation,

och särskilt att större uppmärksamhet ägnades jordanskaffningsspörsmålet.

De reformer, som år 1919 genomfördes i dessa avseenden, angåves

uttryckligen vara av provisorisk karaktär och vore att betrakta som steg

framåt i avvaktan på den ytterligare organisationsutveckling, som borde

komma, sedan erfarenhet vunnits av de då vidtagna åtgärderna samt större

klarhet erhållits om de linjer, som borde följas. I det stora hela funne

länsstyrelsen det nu framlagda förslaget vara en sund och välbetänkt utveckling

av det hittills gällande systemet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har helt anslutit sig till vad de sakkunniga

anfört om egnahemsverksamhetens betydelse. Då förslagen syntes

väl avvägda, tillstyrkte länsstyrelsen dem.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har förklarat sig kunna till fullo instämma

i de sakkunnigas uttalanden om egnahemsverksamhetens betydelse.

Väsentliga tillgångar på mark för egnahemsbildning funnes. Det borde då

vara en uppgift av stor samhällelig betydelse, att dessa tillgångar bleve på

det ändamålsenligaste sätt tagna i anspråk för stärkande av folkförsörjningen.

I stort sett tillstyrktes förslaget.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit, att den föreliggande utredningens

huvudsyfte varit att skapa en organisatorisk ram, lämplig och

kapabel att i sig upptaga den nuvarande egnahemsverksamheten samt komplettera

och vidare utveckla densamma för ett mera aktivt och fruktbärande

arbete. Denna uppgift syntes i förslaget hava blivit löst på ett mycket

lyckligt sätt. De riktlinjer, som uppdragits för verksamhetens utbyggande,

torde även i stort sett få anses sunda och riktiga. Som basis för en rationell

och mera effektiv egnahemsverksamhet vore förslaget synnerligen lämpligt,

och länsstyrelsen tillstyrkte, att det lades till grund för statsmakternas

vidare åtgärder i ämnet.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

de sakkunniga haft ett praktiskt grepp på sin uppgift. De hade framlagt

en i stort sett ändamålsenlig plan för såväl egnahemsverksamhetens organisation

som de olika organens arbete. Förvaltningsutskottet ville ansluta

sig helt till betänkandets grundprinciper.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har om förslaget

i dess helhet fällt det omdömet, att ett genomförande därav säkerligen skulle

komma att främja en gynnsam utveckling av egnahemsverksamheten och

därigenom bereda ökade förvärvsmöjligheter för landets befolkning.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har lämnat ett

villigt erkännande åt betänkandets avfattning i huvudsakliga delar.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat

sig vara ense med de sakkunniga om egnahemsverksamhetens stora betydelse

och att den borde stödjas och ytterligare befrämjas. Förslaget syntes taga

sikte på en sund utveckling av den synnerligen betydelsefulla egnahemsverksamheten.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 7.9 häfl. (Nr 97.) ‘2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.

de sakkunnigas vitredningar och förslag vara såsom helhet betraktade förtjänstfulla.

Om förvaltningsutskottet alltså i stora drag gillade de framförda

förslagen, vore det å andra sidan klart, att en utredning av denna

omfattning kunde giva anledning att i detaljer uttala avvikande meningar.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har betecknat

de sakkunnigas förslag såsom välbetänkta. Utredningen, omfattande egnahemsfrågan

i hela dess vidd, hade klarare än någon av dess föregångare

lämnat svar på frågan, huru den svenska egnahemsverksamheten lämpligen

borde bedrivas.

Sveriges allmänna lantbmkssällskap har om betänkandets allmänna grunddrag

framhållit följande. Då de sakkunniga i sitt förslag utgått från den

av staten hittills bedrivna egnahemsverksamheten och endast föreslagit sådan

utvidgning av denna, att däråt bereddes större planmässighet och kraftigare

initiativ samtidigt med att åt staten såsom långivare bereddes större inflytande

på verksamhetens ledning i samband med att staten åtoge sig den

med verksamheten förenade risk, funne lantbrukssällskapet do av de sakkunniga

utarbetade grunderna för verksamhetens utövande väl lämpade att

läggas till grund för statens framtida åtgärder för egnahemsverksamhetens

bedrivande.

Längbro kommun har tillstyrkt förslaget i föreliggande skick samt uttalat

önskvärdheten, att förslaget, som man granskade med glädje, fortast

möjligt behandlades av statsmakterna och genomfördes.

I andra yttranden åter har tvekan uttalats om behovet och lämpligheten

av så genomgripande förändringar rörande egnahemsverksamheten, som de

sakkunniga föreslagit. I dessa yttranden framföres viss allmän kritik eller

i allt fall ifrågasättas mer eller mindre omfattande ändringar i förslaget;

dock förutsättes i regel, att frågan nu löses på grundval av de sakkunnigas

betänkande, ehuru med hänsyn tagen till i yttrandena framställda krav på

jämkningar. Berörda tveksamma yttranden härröra från länsstyrelserna i

Södermanlands, Kalmar, Värmlands, Örebro och Jämtlands län samt

från Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns södra, Kristianstads

läns, Malmöhus läns, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns norra, Örebro

läns, Värmlands läns och Västerbottens läns hushållningssällskap. Ur

de allmänna uttalandena i dessa femton yttranden må följande framhållas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har visserligen förklarat sig biträda

de allmänna synpunkter, som framförts i betänkandet som motivering för

förslagen, men har dock ifrågasatt — med hänsyn till att en särskild utredning

nu igångsatts rörande ändrade bestämmelser om egnaliemsupplåtelser

från publik jord samt i betraktande av att de sakkunnigas förslag

till egnahemsverksamhetens lokalorganisation syntes mindre lämplig — huruvida

ej med den slutliga prövningen av de sakkunnigas förslag borde anstå,

i avbidan på resultatet av pågående utredning om egnahemsupplåtelser från

publik jord.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit, att för egnahemsverksamheten

liksom för all jordpolitik vore det nödvändigt, att den vilade på en

sund ekonomisk grund. Om det t. ex. vore fråga om styckning av ett större

jordbruk, finge den sammanlagda avkastningen åtminstone ej minskas, utan

den borde i stället om möjligt ökas. Vissa utredningar tydde på, att ett

sådant gynnsamt resultat kunde förväntas. Huruvida dessa utredningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

kunde generaliseras och särskilt i vad män de kunde tillämpas i olika delar

av riket, vore dock för närvarande ovissc. Beträffande nykolonisation hade

byggnadskostnaderna särskilt stor betydelse. Med de anspråk, som ofta

framställdes från kolonisterna, låge risken nära till hands, att kapitalutlägget

bleve för stort för att kunna förräntas. De sakkunnigas uttalande, att

byggnadskostnaderna, särskilt begynnelsekostnaderna, borde liållas nere, vore

därför värt synnerligt beaktande. I avseende på frågan, om egnahemsorganen

skulle inrikta sitt arbete på att forcera egnahemsverksamlieten eller

om de skulle i huvudsak inställas på att möta ett redan förefintligt behov,

gåve erfarenheten från statens kolonisationsnämnds verksamhet en viss ledning.

Utläggandet av kolonat hade framdrivits i stor omfattning, och följden

därav hade blivit ett bakslag. En annan erfarenhet från denna verksamhet

vore, att kolonister, för vilka staten sörjde mycket från början, bleve även i

fortsättningen i hög grad benägna att lita till hjälp från samhället mera

än till egna ansträngningar.

Uppsala läns Hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att de av de sakkunniga föreslagna nya riktlinjerna torde komma att bidraga

till lösande av åtskilliga av de många spörsmål, som under nuvarande

tid upprullats i samband med jordförvärv, samt medföra en bättre och

effektivare hjälp för dem, som önskade att bilda jordbruksegnahein. Otvivelaktigt

vore, att egnahemsverksamlieten flerstädes vore i behov av omorganisation,

särskilt vidkommande de norrländska länen. Förvaltningsutskottet

vore dock något tveksamt, huruvida en så genomgripande förändring,

som den nu föreslagna, kunde giva sådant resultat, att den till fullo

motiverades av därmed förenade ökade kostnader och vidlyftigare förvaltning.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att några anmärkningar icke framställts mot egnaliemslånerörelsens nuvarande

skötsel. Olikheter i rörelsens utbredning och livaktighet torde främst

bero av inom skilda orter befintliga förutsättningar och behov. Ur denna

synpunkt torde starkare skäl därför ej tala för de föreslagna förändringarna.

Förvaltningsutskottet hade dock — frånsett vissa önskemål särskilt i avseende

på förslaget om ändringar i lokalorganisationen — ej erinran mot betänkandet.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att egnahemsrörelsen vuxit på sådant sätt, att det allvarligaste hindret för

eu fortsatt utveckling numera vore bristen på nödiga medel. Att verksamheten

utvecklats olika inom skilda län hade icke ensamt berott av låneförmedlarnas

olika intresse — detta hade i mycket hög grad medverkat —

utan även på olika tillgång på för småbruk lämplig jord samt på förekomsten

av mindre jordbruk i länet. I län med en talrik och vaken småbrukarbefolkning

hade ett lämpligt folkmaterial funnits. Förvaltningsutskottet

vore tveksamt, huruvida förslaget skulle, i vad anginge Kristianstads

län, gagna egnahemsrörelsens fortsatta utveckling.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att på många punkter kunde visserligen uttalas den största tvekan om de

föreslagna åtgärdernas lämplighet, men å andra sidan vore det synnerligen

vanskligt att föreslå andra anordningar, av vilka bättre resultat kunde förväntas.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att någon allmän strävan icke gjorde sig gällande inom sällskapets

område att erhålla jord. Där krav i denna riktning framkomme, vore det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

dock ett riksintresse, att ytterligare åtgärder vidtoges för att tillfredsställa

detta krav.

Värmlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, har ansett, att

de sakkunnigas förslag gått icke oväsentligt utöver vad för närvarande

kunde anses vara av förhållandena påkallat.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat sig

hysa den uppfattning, att egnahems verksamheten vore av synnerligen stor

betydelse för vårt land, icke minst under nu rådande arbetslöshet. De ekonomiska

förutsättningarna för bildande av helt nya jordbruk vore dock för

närvarande i allmänhet ej så goda som önskligt vore. På grund av rådande

prisförhållanden på jordbrukets förnödenheter och produkter kämpade det

redan befintliga jordbruket med stora ekonomiska svårigheter, och utsikten

att nå försörjning vid nybildade jordbruk vore ännu mindre. På det hela

taget torde emellertid en viss utvidgning av egnahemsverksamheten vara

motiverad, närmast då utveckling av ofullständiga jordbruk och åstadkommande

av en effektiv upplysningsverksamhet. Därjämte hade knappheten

på medel nu begränsat verksamheten.

I en tredje grupp yttranden intages en i huvudsak avvisande ställning

gent emot grunddragen i de sakkunnigas förslag, nämligen i yttrandena

från lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs och Västmanlands län samt Kalmar läns norra, Gotlands

läns och Älvsborgs läns södra hushållningssällskap ävensom egnahemslåneförmedlingsföreningen

Hem i Sverige u. p. a. och Boxholms egnahemsförening

u. p. a. Av de i vissa av dessa elva yttranden förekommande allmänna

uttalandena må följande här återgivas.

Lantbruksstyrelsen har visserligen icke fällt något sammanfattande yttrande

över förslaget eller eljest behandlat betänkandets allmänna avdelning

utan har blott berört frågorna om jordanskaffningsverksamheten, egnahemsnämndernas

ställning och centralorganet. Såsom närmare kommer att framgå

av specialbehandlingen av dessa spörsmål har lantbruksstyrelsen därvid

ställt sig avvisande eller tveksam till de sakkunnigas förslag i dessa delar.

Styrelsen har ansett, att tillgången till och utbuden av jord redan nu i allmänhet

ej lade hinder i vägen för en ändamålsenlig egnahemsbildning.

Lämpligheten att på föreslaget sätt ändra egnahemsnämndernas sammansättning

och ställning kunde ifrågasättas. Hushållningssällskapen hade nämligen

genom sina organ i allmänhet på ett fullt tillfredsställande sätt handhaft

sina åligganden i fråga om egnahemsarbetet.

Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit i huvudsak följande. Med

allt erkännande därav, att betänkandet på ett lyckligt sätt framförde eu

mångfald behjärtansvärda tankar samt gagnande uppslag eller anvisningar,

funne länsstyrelsen dock, att förslaget i väsentliga delar sköte över målet

och innebure större förändringar i vad nu gällde och tillämpades, än som

kunde anses nödvändiga och lämpliga. Detta torde huvudsakligen bero

därpå, att de sakkunniga fäst alltför stor vikt vid en utvidgad jordanskaffning

för egnahemsändamål. Även om man funne en väsentligen ökad egnahemsbildning

vara synnerligen önskvärd, och även under förutsättning, att

lämpligt människomaterial vore i erforderlig mängd för handen, måste man

dock säga sig, att den jord, som redan med nuvarande anordningar kunde

disponeras, vida mera än motsvarade de statsmedel, som kunde för understödjande

av egnahemsverksamheten påräknas. Det vore en vanlig före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.

21

teelse, att hushållningssällskap måste i följd av hrist på medel vägra eller

uppskjuta beviljandet av egnahemslån. Att tillgången på jord avsedd för

styckning till egnahemslägenheter vore större, än som kunde finna avsättning,

medförde den olägenheten, att under väntetiden brukandet lätteligen

försummades. Endast om man vore beredd att högst väsentligt öka statens

utlåning, syntes det därför kunna äga praktiskt intresse att vidtaga långt

gående åtgärder för jordanskaffning, varemot onekligen allt borde göras för

att förbättra jordförmedlingen. Vid sådant förhållande syntes det saknas all

anledning att i avsevärd mån förändra hushållningssällskapens ställning

såsom låneförmedlare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att egnahemsrörelsen

visserligen borde på målmedvetet och kraftigt sätt stödjas av staten,

men dess lugna fortskridande vore en förutsättning för egnahemsfrågans

lyckliga lösning. En forcering, i och för sig alltid mindre önskvärd, kunde

i trakter, där förutsättningarna för bildande av nya jordbruk vore små,

leda till att tillbörlig uppmärksamhet icke ägnades däråt, att den jord, som

upplätes, vore fullt lämplig och användbar för att med ekonomiskt gott resultat

driva småbruk, och att man eftersatte nödig tillsyn över att endast

för ändamålet verkligt kvalificerade personer förhjälptes till egnahemsbruk.

Efter att hava framställt ändringsförslag i olika detaljer, ifrågasatte länsstyrelsen,

att förslaget måtte omarbetas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat den uppfattning, att tillräckliga

skäl knappast anförts för en så genomgripande reform, som de sakkunniga

föreslagit, utan hyste länsstyrelsen den övertygelsen, att man kunde

nå, vad man ville, genom att bygga vidare på den grund, som redan vore

lagd. De önskemål, som vore befogade, kunde tillgodoses utan alltför

genomgripande förändring.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

egnahemsverksamheten vara bra, sådan den är. Genom de sakkunnigas

förslag, vilket avstyrktes, skulle hela verksamheten praktiskt taget övertagas

av staten.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd bär ansett,

att de sakkunnigas förslag i stort sett icke vore förtjänta av att läggas till

grund för omstöpning av egnahemsväsendet. Förslaget syntes åsyfta en

starkt forcerad jordstyckning. Det kunde ifrågasättas, om en väsentligt

snabbare jordstyckning, åtminstone i länet, vore önskvärd. En stor egnahemsbildning

hade skett, jämsides med den statliga, av enskilda, och denna

form vore lika önskvärd som den statsunderstödda. Statens starkt stödjande

hand hade troligen stundom lockat en och annan till experiment, som därförutan

icke skulle ägt rum. Det vore ej önskvärt att driva fram egnahemsbildning

av så stora proportioner, att möjligheten i den vägen efter

några tiotal år bleve väsentligen uttömda. Ett lugnare tempo vore att

föredraga, som bättre garanterade, att vid varje tidpunkt endast det ekonomiskt

lämpliga ägde rum. Om egnahemsrörelsen starkt forcerades, kunde

ett bakslag riskeras.

Egnahemslåneförmedlingsföreningen Hem i Sverige u. p. a. bär framhållit,

att beträffande tillgången till lämpligt folkmaterial borde beaktas de

stegrade anspråk på livet — bekvämlighet och förströelser — som gjorde

sig gällande, och vilka anspråk vore ägnade att minska det för jordbrukskolonisation

lämpliga folkmaterialet. Föreningen funne ej förslaget moget

att läggas till grund för en omorganisation av egnahemsrörelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departement tsehefev.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Den uppfattningen torde numera vara allmän, att egnahems frågan är av

synnerligen stor samhällelig betydelse. Särskilt gäller detta sådan verksamhet,

som avser att främja bildandet av självständiga, bärkraftiga jordbruk

av den art, att brukaren med familj därav erhåller utkomst och arbete.

Denna verksamhets sociala och ekonomiska betydelse är icke minst framträdande

under en tid, då svårigheter finnas för beredande av försörjning

åt den befintliga och än mer åt en växande befolkning.

Den hittillsvarande egnahemsverksambeten bar otvivelaktigt åstadkommit

stora och goda resultat. Riksdagens förut nämnda framställningar i ämnet

äro emellertid ett uttryck för den helt visst riktiga uppfattningen, att ytterligare

åtgärder äro behövliga, i sylte att främja anskaffande och tillgodogörande

av för jordbruksnybildning tjänlig jord, frilösning av arrendejordbruk

och utveckling av äldre jordbruk. Under den tidrymd av drygt tjugo

år, varunder det statsunderstödda egnahemsarbetet pågått, hava hithörande

anordningar varit föremål för en av förhållandena och vunnen erfarenhet

betingad successiv ombildning och utveckling. Sålunda hava vid nära nog

varje riksdag partiella reformer vidtagits ifråga om egnahemsväsendet, ej

sällan — såsom särskilt 1908, 1919 och 1923 — av ganska genomgripande

natur. I själva verket har egnahemsrörelsen visat sig äga sådan inneboende

egen styrka och sådana naturliga förutsättningar, att den för verksamheten

tid efter annan ändrade ramen snart nog visat sig för trång eller

i allt fall i behov av förbättringar.

Tiden torde nu vara inne att taga ett nytt steg i arbetet att främja

uppkomsten av självständiga och bärkraftiga mindre jordbruk och därigenom

underlätta för landsbygdens obesuttna befolkning att bilda egna hem. Därvid

gäller det särskilt att, såsom riksdagen också begärt, söka ernå efter

nuvarande förhållanden bättre anpassade ekonomiskt-organisatoriska anordningar

för anskaffande och tillgodogörande av till jordbruksnybildning

tjänlig jord, för underlättande av arrendefrilösning samt för utveckling till

större bärkraft av ofullständiga jordbruk.

I fråga om förutsättningarna för egnahemsverksamhetens utveckling i

antydd riktning hava de sakkunnigas utredningar givit det — i yttrandena

i stort sett ej motsagda — resultat, att erforderlig tillgång till tjänlig jord

och lämpligt folkmaterial torde finnas. För min del vill jag understryka

de sakkunnigas principuttalande, att allenast för ändamålet fullt lämplig

jord bör komma till användning samt att den största omsorg måste iakttagas

vid valet av egnahemsbildare. över huvud taget bör hela den hithörande

verksamheten vila på en sund ekonomisk grund, så att endast sådana åtgärder

vidtagas, som äro ägnade att befordra uppkomsten av ekonomiskt bärkraftiga

företag. I detta hänseende är det av vikt, att jordbruken erhålla

lämplig storlek samt att kostnaderna för förvärvet och iordningställandet

ej bliva högre, än att de kunna förräntas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

23

Den fortsatta egnahemsverksamheten bör icke forceras utan avse en lugn.

av förhållandenas naturliga krav anpassad utveckling i syfte att ernå ett

gott och bestående resultat. I likhet med de sakkunniga anser jag, att den

fortsatta egnahemsverksamheten bör bedrivas med rikligt utrymme för det

enskilda initiativet och med smidig anpassning efter olika trakters förhållanden

och behov ävensom att man i största möjliga omfattning bör bygga på

hittillsvarande anordningar och utnyttja vunnen god erfarenhet. Jag är

även ense med de sakkunniga om vikten av, att det allmännas befogade

krav på ökad planmässighet och ändamålsenlighet i rörelsens skötsel tillgodoses,

så att största möjliga garanti ernås för de anvisade statsmedlens

rätta och fruktbärande användning. Med hänsyn härtill torde denna omfattande

och starkt växande, socialt betydelsefulla verksamhet vara i behov

av något fastare och mera planmässig organisation än hittills, med i viss

mån ökat statligt inflytande på verksamhetens ledning och kontroll.

Efter detta allmänna uttalande om grundprinciperna för det fortsatta egnahemsarbetet,

kommer jag i det följande att angiva min ståndpunkt till det

föreliggande förslagets olika delar.

2) Egnahemsverksamlietens lokala organisation.

Den hittillsvarande egnahemslåneverksamlieten utövas av lokala organ,

s. k. låneförmedlare. Såsom sådana äro verksamma rikets hushållningssällskap

samt vissa aktiebolag, föreningar och kommuner. För erhållande av

statslån från egnahemslåne fonden gälla i huvudsak följande villkor rörande

lokalorganens organisation och arbetssätt.

Hushållningssällskap skall bedriva egnahemslånerörelsen genom eu särskild

egnahemsnämnd, bestående av utav sällskapet eller dess förvaltningsutskott

utsedda personer jämte en för statens räkning, av vederbörande länsstyrelse

utsedd ledamot, vilken äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Ett å statens vägnar av länsstyrelsen utsett ombud skall äga deltaga i granskningen

av egnahemsnämndens räkenskaper och förvaltning. Inom varje

kommun av hushållningssällskapets område skall finnas anställt ett av egnahemsnämnden

utsett ombud med uppgift att biträda nämnden i dess verksamhet

samt tillhandagå lånesökande med råd och anvisningar, dock kan,

där så finnes lämpligt, gemensamt ombud utses för högst tre kommuner.

Hos hushållningssällskapet skall finnas anställd minst en med bidrag av

statsmedel avlönad jordbrukskonsulent med åliggande att biträda egnahemsnämnden

samt i övrigt medverka vid egnahemsväsendets utveckling inom

sällskapets område. Slutligen skall hushållningssällskapet hava för egnahemslånerörelsen

antagit reglemente, som godkänts av egnahemsinspektören

i jordbruksdepartementet. I reglementet skola finnas intagna bestämmelser

bland annat angående verkställandet genom jordbrukskonsulent eller i

dennes ställe genom annan sakkunnig person av besiktning av lägenheter,

för vilka egnahemslån blivit sökta, samt inspektion å lägenheter, för vilka

dylika lån beviljats; vidare därom, att jordbrukskonsulent skall vid egna
-

Nuvarande

lokalorgani
sation.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

hemsnämndens sammanträden närvara och föredraga ärendena, att låneansökningar

skola prövas och avgöras minst fyra gånger om året, att särskilda

räkenskaper skola föras för egnaheinslånerörelsen m. m.

Som villkor för att kommun skall kunna erhålla statslån från egnahemslånefonden

gäller, att kommunen skall hava för egnahemslånerörelsen antagit

reglemente, som godkänts av egnahemsinspektören i jordbruksdepartementet.

Aktiebolag eller ekonomisk förening kan erhålla statslån från egnahemslånefonden

under villkor, att dess uppgift är att befrämja förvärvandet av

egnahem samt bolaget eller föreningen av Kungl. Maj:t, vid prövning i

varje särskilt fall, tinnes vara lämplig såsom mellanhand vid lånerörelsen

och bereda tillräcklig trygghet för att egnahems förvärvande av mindre bemedlade

personer bliver på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjat.

Liksom beträffande hushållningssällskapen gäller, att en å statens vägnar

utsedd ledamot i bolagets eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna

men ej i besluten samt att ett ombud å statens vägnar skall

äga deltaga i granskningen av räkenskaperna och förvaltningen. Likaså

skall reglemente för egnahemslånerörelsen av i huvudsak samma innehåll

som i fråga om hushållningssällskapen (och kommunerna) vara antaget av

låneförmedlaren och godkänt av egnahemsinspektören. Bolagsordningen,

respektive föreningsstadgarna skola vara upprättade i överensstämmelse med

vissa av Kungl. Maj:t särskilt föreskrivna grunder, innehållande, bland annat,

bestämmelse om viss begränsad vinstutdelning till aktieägarna, respektive

medlemmarna, om dispositionen av överskjutande vinstmedel etc.

Samtliga låneförmedlare skola i avseende å sin egnahemslåneverksamhet

och vad därmed sammanhänger stå under uppsikt och kontroll av den från

och med 1920 inrättade egnahemsav delning en inom jordbruksdepartementet.

(Se nästa huvudavdelning, egnahemsverksamhetens centrala organisation.)

Låneförmedlarna, som driva rörelsen på egen ekonomisk risk, åtnjuta

årligt bidrag av statsmedel för täckande av för dem genom lånerörelsen

uppkommande kostnader och möjliga förluster. Bidraget belöper sig till

Va procent av låneförmedlares ej till betalning förfallna kapitalskuld vid

årets början. Rörande ordningen vid bidragets utgående må följande meddelas.

Vid egnahemslånefondens inrättande 1904 medgav riksdagen, att Kungl.

Maj:t årligen finge anvisa såsom bidrag till hushållningssällskapen för betäckande

av för dem genom egnahemslånerörelsen uppkommande kostnader

och möjliga förluster ett belopp, motsvarande för varje sällskap en halv

procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari sällskapet på

grund av från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.

Vid 1908 års riksdag medgåvos även egnahemslåneförmedlande bolag och

föreningar rätt att komma i åtnjutande av samma bidrag. Därjämte beslöts

vid 1919 års lagtima riksdag, att sådant förvaltningsbidrag skulle enligt

gällande grunder utgå jämväl till egnahemslåneförmedlande kommuner.

Förvaltningsbidragen utgingo under lånerörelsens första tid av egnahemslånefondens

kapitalmedel och under åren 1910 och 1911 från ett för ändamålet

under nionde huvudtiteln å extra stat uppfört förslagsanslag. I samband

med den vid 1911 års riksdag genomförda förändringen av riksstatens

uppställning, gällande f rån och med 1912, borttogs berörda särskilda anslag.

I stället beräknades ett belopp, motsvarande låneförmedlarnas tillhopatagna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

förvaltningsbidrag, såsom driftkostnad för fonden samt avräknades a egnahemslånefondens

ränteavkastning, vilken alltså endast med sitt nettobelopp

(överskott) ingick såsom inkomst i riksstaten. Allt sedan 1912 hava berörda

förvaltningsbidrag i överensstämmelse härmed utgått direkt av fondens ränteavkastning,

utan att vara synliga i riksstaten.

För vart år inkommer statskontoret till Kungl. Maj:t med uppgifter angående

en var låneförmedlares ej till betalning förfallna kapitalskuld till

egnahemslånefonden vid årets början. Med ledning härav beslutar Kungl.

Maj:t om anvisande av här avsett bidrag till låneförmedlarna. För 1927

hava såsom förvaltningsbidrag anvisats tillhopa 725,477 kronor 2 öre.

Vidare må erinras därom, att hushållningssällskap kan, jämlikt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 mars 1927 (nr 119), erhålla särskilt statsbidrag

för i anslutning till egnahemslånerörelsen bedriven jordförmedling.

Härom gällande bestämmelser innebära i huvudsak följande.

Hushållningssällskap, som beviljats statslån från egnahemslånefonden för

att därav utlämna egnahemslån för förvärvande av jordbrukslägenheter och

som för sitt områdes vidkommande anordnar förmedling av jord huvudsakligen

åt mindre bemedlade, vilka endast med hjälp av egnahemslån äro

i stånd att förvärva eget jordbruk, kan för täckande av med dylik jordförmedling

förenade kostnader och risk erhålla bidrag av statsmedel. Statsbidraget

får icke utgå med större belopp, än vad som motsvarar a) tre

procent å under året beviljade egnahemslån för jordbrukslägenheter, som

upplåtits från områden, vilka för egnahemsbildning förvärvats av sällskapet

självt eller dess egnahemsnämnd eller ock, i den mån Kungl. Ma:jt så medgiver,

genom till sällskapet nära anknuten egnahemsförening eller annan

dylik organisation, samt b) två procent å under året beviljade egnahemslån

för jordbrukslägenheter, som åt genom hushållningssällskapets jordförmedling

anmälda spekulanter försålts från områden, vilka för egnahemsbildning

eljest uppbringats under sällskapets medverkan och kontroll. Hushållningssällskapen

stå i avseende å sin jordförmedlingsverksamhet under kontroll

och uppsikt av jordbruksdepartementets egnahemsavdelning.

Bidragen utgå från ett under nionde huvudtiteln för ändamålet anvisat

anslag.

De sakkunniga hava fäst stor vikt vid frågan om egnahemsverksamhetens

organisation samt hava rörande organisationens betydelse och allmänna

grunddrag framhållit i huvudsak följande.

Egnahemsarbetet i dess olika former vore i väsentlig grad en organisationsfråga.

Utan ett ordnat och förutseende organiserande av arbetet löpte

man risken, att befintliga förutsättningar och krafter icke komme till sin

rätt i full utsträckning och på ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till att

egnahemsverksamheten redan nått stor omfattning, fått påtaglig inverkan

på jordens fördelning, djupt ingripit i ett stort antal medborgares förhållanden

samt tagit allmänna och enskilda krafter i anspråk vore det förklarligt,

att organisationsfrågan upptoges till grundlig prövning.

Egnahemsorganisationen borde så till vida vara enhetlig, att dess olika

grenar ej splittrades å vid sidan av varandra arbetande organisationssystem.

1925 års kolonisati-onssakku

nruga.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Vidare hade verksamheten den stora betydelse, krävde sådan koncentrerad

ledning, arbetade med så egenartade uppgifter samt fordrade tillgodoseende

av sådana speciella, sociala, tekniska och ekonomiska krav, att verksamhetens

ändamålsenliga utveckling i väsentlig grad vore beroende av, att organisationen

erliölle en självständig ställning. Arbetet borde utföras under

statens målmedvetna ledning och direkta inflytande. Ett fullständigt

förstatligande vore dock ej att tillråda, utan borde organisationen vara

en kombination av statlig och enskild verksamhet på sä sätt, att den uppbyggdes

under tillvaratagande av de goda sidorna å ömse håll. Organisationen

borde inrymma god plats för det praktiska livets män, ekonomiskteknisk

erfarenhet och sakkunskap samt känsla och förståelse för de befolkningsgruppers

intressen, med vilken rörelsen närmast komme i kontakt.

Organisationen borde vara uppbyggd i tre instanser, nämligen ett mindre

centralorgan för verksamhetens samlade ledning, ute i länen verksamma

lokalorgan, dit det huvudsakliga arbetet decentraliserades, samt såsom

yttersta led ombud i kommunerna. Slutligen borde organisationen i görligaste

män anslutas till pa området befintliga användbara organ.

Härigenom bevarades kontinuiteten, rubbningar undvekes vid övergången

och vunnen erfarenhet kunde tillgodogöras.

Den av de sakkunniga ifrågasatta reformerade egnahemsorganisationen

skulle bestå av

1) ett ledande centralorgan, benämnt statens egnahemsstyrelse;

2) ute i länen arbetande, i anslutning till hushållningssällskapen organiserade,

men under egnahemsstyrelsens ledning stående lokalorgan, egnahemsnämnder;
3)

under egnahemsnämnderna sorterande egnahemsombud och egnahemskommittéer

i socknarna:

4) särskilda revisorer.

De sakkunniga hava ansett, att egnahemsverksamheten fortfarande borde

utmärkas genom stark decentralisation. Det direkta handhavandet av arbetet

borde utövas av i nära kontakt med ortsförhållandena stående lokaloigan,

ett för varje hushållningssällskapsområde. Innan de sakkunniga

stannat, vid att föreslå hushållningssällskapens egnahemsnämnder såsom

lokalorgan, hade de övervägt olika anordningar.

Ett tänkbart system vore, att de befintliga egnahemsorganen bibehölles

vid sin nuvarande huvuduppgift, egnahemslåneförmedlingen, och att vid sidan

av dem. inrättades nya lokalorgan för jordanskaffningsuppgiften. En dylik

dubblering av lokalorganen skulle emellertid vålla praktiska olägenheter.

Slitningar och intressekonflikter kunde näppeligen förebyggas. För allmänheten

skulle dubbelorganisationen medföra beroende av två olika organ

och därigenom vålla besvär och oklarhet. Svårigheter skulle möta att skaffa

arbetskrafter till de sida vid sida arbetande organen. Dubbelorganisationen

skulle även medföra ökade förvaltningskostnader.

Ett annat tänkbart system vore, att den nuvarande lokala egnahemsorganisationen

slopades och ersattes med en ny. Häremot talade dock den

omständigheten, att inom hushållningssällskapen redan funnes en egnahemsförvaltning,

som inrättats för kontinuerligt arbete. Ett överflyttande av låneärendena

skulle medföra tekniska svårigheter. Personal- och lokalfrågor

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

27

bleve svårlösta. Allmänheten finge att göra med en ny och okänd organisation.

Gjordes den nya organisationen rent statlig, uppstode faran, att den

stelnade i former och insnördes i sådana föreskrifter, att den ej bleve ändamålsenlig

för praktiska uppgifters handhavande.

Ett tredje tänkbart system vore, att den nuvarande lokala egnahemsorganisation

bibehölles för omhänderhavande av all hithörande statsunderstödd

egnahemsverksamhet. Detta alternativ låge närmast till hands och

innebure enligt de sakkunnigas mening också den bästa lösningen. Hushållningssällskapens

egnahemslånearbete hade pågått i drygt tjugu år. Deras

egnahemsnämnder vore numera de egentliga bärarna av rörelsen. Inom denna

organisation, som vore känd och inarbetad ute i landet, hade under årens lopp

värdefull erfarenhet samlats, och där sysselsattes ett stort antal intresserade,

kunniga och dugliga arbetskrafter. Hushållningssällskapens olika anordningar

och funktionärer kunde på ett smidigt sätt jämväl betjäna egnahemsbyggarna.

Genom egnahemsorganisationens omedelbara anknytning till hushållningssällskapen

befordrades en fruktbärande växelverkan mellan arbetet

för jordbruksnybildning och jordbruksnäringens allmänna utveckling. Det

vore av mycket stor vikt, att det praktiska arbetet för jordbruksnybildning

icke isolerades från den verksamhet, som i övrigt bedreves för jordbrukets

upphjälpande. Vidare undginge man de praktiskt-administrativa svårigheterna

vid ett djupgående systemskifte samt de olägenheter, som enligt vad

ovan nämnts gärna vidlådde verksamhetens förstatligande. De sakkunniga

hade därför obetingat stannat vid förevarande alternativ, att egnahemsnämnder

inom hushållningssällskapen skulle bliva de lokalorgan, som i allt väsentligt

skulle uppbära hela den hithörande egnahemsverksamlieten.

Uppgifternas stora betydelse och omfattning påkallade emellertid, enligt de

sakkunniga, att hushållningssällskapens egnahemsnämnders ställning ändrades.

Gentemot hushållningssällskapen borde egnahemsnämnderna få självständigare

ställning och större egen befogenhet. Staten borde däremot

få väsentligt ökat inflytande på egnahemsnämndernas sammansättning, arbetssätt

och medelsförvaltning. Till gengäld borde staten å sin sida bestrida

de med verksamheten förenade förvaltningskostnader, tillhandahålla erforderliga

låne- och bidragsmedel liksom rörelsekapital samt fritaga sällskapen

för de med verksamheten förenade ekonomiska risker.

De sakkunniga liava i anslutning härtill framställt i huvudsak följande

förslag rörande egnahemsnämndernas sammansättning, ställning och arbetsuppgifter.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall bestå av sex ledamöter eller,

där ökning eller minskning av detta antal av särskild anledning linnes påkallad,

åtta eller fyra ledamöter. Suppleanter utses till i regel högst samma

antal som ledamöter. Antalet ledamöter och suppleanter bestämmes, på förslag

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, av statens egnahemsstyrelse.

Ledamöter, liksom suppleanter, utses till lika antal av hushållningssällskapet

och staten. Ledamot för hushållningssällskaps räkning väljes av

dess förvaltningsutskott för en tid av högst fyra år. Ledamot för statens

räkning tillsättes av egnahemsstyrelsen för tid, som nu sagts. Bland nämndens

ledamöter utser egnahemsstyrelsen en att vara ordförande. Vice ordförande

utses av nämnden. Ordföranden har vid lika röstetal utslagsröst.

Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

K-ungl. Maj:ts ''proposition Nr 97.

inom nämndens område företrädande den jordbrukande befolkningen, den

jord- och lånesökande allmänheten, de statligt-administrativa synpunkterna

samt förtrogenhet med områdets olikartade bygdeförhållanden.

Nämnden äger att, enligt vad härom särskilt föreskrives, anställa tjänstemän

och biträden samt i övrigt anlita medverkan av arbetskrafter, som erfordras

för verksamheten.

För nämnden skall gälla instruktion, antagen av hushållningssällskapet

och fastställd av egnahemsstyrelsen.

Egnahemsnämnd skall hava till uppgift att i vederbörande hushållningssällskaps

namn och å dess vägnar inom sällskapets område handhava här

ifrågavarande statsunderstödda egnahemsverksamhet. Därvid åligger det

nämnden att, enligt av staten meddelade bestämmelser, bedriva jordanskaffningsverksamhet

och egnahemslåne- och premielåneverksamhet samt i övrigt

verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling

inom hushållningssällskapets område.

De medel, som staten anvisar för egnahemsnämnds hithörande verksamhet,

skola hållas avskilda från sällskapets övriga medel samt av nämnden

förvaltas och bokföras jämlikt härom av egnahemsstyrelsen meddelade

föreskrifter.

Vederbörande hushållningssällskap bör i lämplig ordning och i görligaste

mån stödja nämnden i dess verksamhet genom att, efter överenskommelse,

dels låta sällskapets egna tjänstemän och funktionärer biträda nämnden, dels

medverka vid ordnandet av nämndens lokal- och inventariefrågor, dels ock

i övrigt underlätta nämndens arbete, allt i den mån sådant kan ske utan

förfång för sällskapets övriga verksamhet.

Därest hushållningssällskap för sin del iakttager vad sålunda föreslagits

i fråga om egnahemsnämnds sammansättning, ställning och verksamhet, understödjer

staten nämndens verksamhet genom att ställa låne- och anslagsmedel

till förfogande för nämndens jordanskaffnings-, egnahemslåne- och premielåneverksamhet,

bestrida de med rörelsen förenade förvaltningskostnader och

fritaga sällskapet för risk och förluster å hithörande verksamhet.

Rörande ordningen för statens bestridande av egnahemsnämndernas förvaltningskostnader

och täckande av förluster å nämndernas verksamhet

hava de sakkunniga framställt följande förslag.

För bestridande av egnahemsnämndernas förvaltningskostnader och täckande

av för dem å egnahemslåneverksamheten möjligen uppkommande förluster

må, enligt följande bestämmelser, av egnahemslånefondens rån teavkastning

årligen användas ett belopp, motsvarande 0.6 procent av hushållningssällskapens

och dessas egnahemsnämnders tillhopatagna, ej till betalning

förfallna kapitalskuld till fonden vid närmast föregående års början.

Av sagda belopp må högst tre fjärdedelar användas till nämndernas förvaltningskostnader,

varjämte sålunda ej använd del av beloppet skall tillföras

egnahemslånefondens riskfond, att på sätt nedan sägs användas till täckande

av låneförluster.

Egnahemsnämnd har att årligen, inom tid och i ordning, som bestämmes

i instruktion för nämnden, upprätta och till egnahemsstyrelsen insända ett

för nästföljande kalenderår avsett statförslag rörande nämndens förvaltningskostnader.

över statförslaget bör hushållningssällskapets förvaltningsutskott

avgiva yttrande. Sedan egnahemsstyrelsen granskat statförslagen, skall styrelsen

med insändande tillika av från statskontoret införskaffad uppgift om det

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

belopp, som står till förfogande för ändamålet, framställa förslag till Kungl.

Maj:t rörande det statsanslag, som bör tilldelas en var egnahemsnämnd till

bestridande av förvaltningskostnader. Statsanslag, som Kungl. Maj:t beviljar

nämnd till bestridande av förvaltningskostnader, utbetalas av statskontoret

till nämnden, mot redovisningsskyldighet, att utgå direkt av egnahemslånfondens

ränteavkastning. Det åligger nämnd, som tilldelats sådant statsanslag,

att, enligt anvisningar från egnahemsstyrelsen, så ordna sin bokföring, att

av särskilt konto för förvaltningskostnader framgår, i vad män nämndens

inkomster i form av dylikt statsanslag, möjligen uppkommande räntevinster

och andra särskilda, ej på jordanskaffningsverksamhet uppkommande vinster

överstiga de havda förvaltningskostnaderna. Uppkommer dylikt överskott,

är nämnden skyldig att, efter revision och jämlikt beslut av egnahemsstyrelsen,

inbetala överskottet till statskontoret, att tillföras en särskild egnahemslånefondens

riskfond.

Uppstår ofrånkomlig förlust å egnahemsnämnds vederbörligen bedrivna

egnahemslånerörelse, har egnahemsstyrelsen att, efter det nämnden avgivit

redovisning och revision ägt rum, besluta, att nämnden skall erhålla täckning

för förlusten. Såsom dylik förlust må anses till betalning förfallet

ränte- eller kapitalbelopp, som trots indrivningsförsök hos egnahemslåntagaren

ej erhållits, så ock förluster, som uppkomma vid pantförskriven

egnahemslägenhets eller annan för egnahemslån lämnad säkerhets realiserande.

Belopp, som egnahemsstyrelsen sålunda tilldelar nämnd till täckande

av låneförluster, utbetalas av statskontoret till nämnden från egnahemslånefondens

riskfond. Uppkommer anledning antaga, att egnahemslånefondens

riskfond ej kommer att förslå för täckning av här avsedda låneförluster,

skall egnahemsstyrelsen i god tid härom göra anmälan hos Kungl. Maj:t.

Uppstår ofrånkomlig förlust å egnahemsnämnds vederbörligen bedrivna

jordanskaffningsverksamhet, har egnahemsstyrelsen att, efter det nämnden

avgivit redovisning och revision ägt rum, besluta, att nämnden skall erhålla

täckning för förlusten. Belopp, som egnahemstyrelsen sålunda tilldelar

nämnd till täckande av här avsedd förlust, utbetalas av statskontoret

till nämnden från jordanskaffningsfondens riskfond. Uppkommer anledning

antaga, att jordanskaffningsfondens riskfond kommer att så nedgå, att dess

belopp kan befaras komma att understiga fem procent av jordanskaffningsfondens

kapitalbelopp, skall egnahemsstyrelsen i god tid anmäla förhållandet

för Kungl. Maj:t, som därvid äger besluta om förbud för styrelsen och

nämnderna att tillsvidare igångsätta nytt jordanskaffningsföretag.

Egnahemslånefondens och jordanskaffningsfondens riskfonders kapitalbehållningar

böra av statskontoret, för så vitt ej annat betingas av särskilda

skäl, placeras i svenska statens räntebärande obligationer. Riskfonds ränteavkastning

lägges till vederbörande fonds kapital.

Vad nu sagts om bestridande av egnahemsnämndernas förvaltningskostnader

och egnahemslåneförluster, må från och med 1929 äga tillämpning

jämväl beträffande kostnader för skötseln av statslån från egnahemslånefonden,

som för tid före 1929 beviljats hushållningssällskap, för så vitt

vederbörande sällskap dels på egen risk och med egna medel till statskontoret

vederbörligen inbetalar alla på tiden före 1929 belöpande, till betalning

förfallna ränte- och kapitalbelopp å statslån från fonden, dels icke

onödigtvis till tid efter 1928 uppskjuter ej mindre välgrundad uppsägning

och indrivning av sådana egnahemslån, vilka uppenbarligen komma att medföra

kapitalförlust, än även realiserande av pantförskriven egnahemslägenhet

eller annan för egnahemslån lämnad säkerhet, å vilka likaledes uppen
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

bar kapitalförlust kan förväntas, dels ock i vad på sällskapet beror iakttager,

vad enligt de nya bestämmelserna sägs rörande den statsunderstödda

egnaliemsverksamhetens organisation och ställning inom hushållningssällskapen.

De sakkunniga hava ansett det vara av synnerlig vikt, att den sålunda

reformerade egnahemsorganisationen underkastas noggrann revision beträffande

förvaltning och räkenskaper. I detta hänseende hava de sakkunniga

föreslagit följande.

Egnahemsnämnds förvaltning och räkenskaper skola granskas av tre revisorer,

av vilka en väljes av hushållningssällskapet, en tillsättes av egnahemstyrelsen

och en utses av vederbörande länsstyrelse. Av egnahemsstyrelsen

tillsatt revisor bör vara av handelskammare eller på annat av

Kungl. Maj:t godkänt sätt auktoriserad såsom revisor. Revisorerna skola,

efter bokslut, årligen avlämna exemplar av sin berättelse till vederbörande

hushållningssällskap och till egnahemsstyrelsen. Revisorerna åtnjuta för

uppdraget ersättning från det till nämnden anvisade statsanslag till förvaltningskostnader.

Instruktion för revisorerna utfärdas av egnahemsstyrelsen.

De sakkunniga hava vidare förordat, att egnahemsnämnderna liksom nu

skola biträdas av egnahemsombud i socknarna. Rörande ombudsinstitutionen

hava de sakkunniga föreslagit följande.

Egnahemsnämnd skall utse egnahemsombud, i regel ett ombud för varje

kommun inom nämndens område, med uppgift att biträda nämnden och

verka för egnahemsversamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling

inom ombudets distrikt. Där särskilda skäl sådant betinga, må ombuds

distrikt omfatta två eller flera intill varandra liggande kommuner eller ock

del av kommun. Till egnahemsombud bör utses person i orten, som har intresse

och förståelse för egnahemsverksamheten samt besitter för uppdraget

goda personliga förutsättningar. Egnahemsombud må för uppdraget tilldelas

ersättning från det till nämnden anvisade statsanslag till förvaltningskostnader,

enligt vad vid anvisandet härom bestämmes.

För att den av staten ledda reformerade egnahemsorganisationen må erhålla

eu tillräckligt bred grund och stå i omedelbar kontakt med befolkningen

ute i bygderna, hava de sakkunniga förordat, att ombudsinstitutionen kompletteras

med av kommunerna själva utsedda representanter, därest kommunen

själv så önskar. Härom hava de sakkunniga framställt följande

förslag.

En var kommun bör äga att, genom det organ som utövar kommunens

beslutanderätt, välja två egna representanter, företrädande huvudsakligen

den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes, att

jämte det enligt vad ovan sagts för kommunen utsedda egnahemsombudet

bilda kommunens egnahemskommitté med uppgift att, under egnahemsombudets

ordförandeskap, biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamlietens

ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen.

Är kommunen delad i två eller flera ombudsdistrikt, må två sådana representanter

väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt. Kommun,

som valt representanter till egnahemskommitté, har att härom underrätta

vederbörande egnahemsnämnd. Av kommun vald representant åtnjuter ej

för uppdraget ersättning av statsmedel.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 97.

31

De sakkunniga hava härefter behandlat frågan om den ställning, som de

enskilda egnahemsorganen böra intaga efter genomförandet av egnahemsförvaltningens

reformering.

Den statsunderstödda egnahemsverksamheten bedreves visserligen nu till

den helt övervägande delen genom hushållningssällskapens egnahemsnämnder,

men vid sidan av dem funnes ett antal egnahemsföreningar och

aktiebolag samt några kommuner, vilka erhölle statslån ur egnaliemslånefonden

eller ur jordförmedlingsfonden. En del av dessa enskilda företag

förmedlade blott egnahemslån för bostadslägenheter, huvudsakligen inom

ett lokalt mycket begränsat område. Tre företag förmedlade dock även

.jord b rukseg n a hemslän. Sex föreningar och bolag — däribland främst de

två egnahemsföreningarna i skånelänen — dreve jordförmedling med anlitande

av statslån ur jordförmedlingsfonden.

Efter omorganisationen av den statsunderstödda egnaliemsförvaltningen

bleve det ej behövligt eller lämpligt, att andra av staten direkt understödda

organ än egnahemsnämnderna sysslade med samma uppgifter. Följden bleve

eljest splittring, minskad effektivitet och enhetlighet, varjämte dubbelarbete

med fördyrade kostnader kunde befaras.

De sakkunniga förordade därför i princip bortagande av rätten för enskilda

egnahemsföretag att erhålla statslån ur egnahemslåne- och jordförmedlingsfonderna.

Sådant borttagande torde dock ej ske brådstörtat, utan

en övergångstid av förslagsvis tre år borde tillämpas.

Beträffande förvaltningen av de statslån ur egnahemslånefonden, som de

enskilda företagen tidigare erhållit, skulle eu sådan enskild låneförmedlare,

som icke själv önskade göra rubbning i äldre egnahemslåneengagement,

komma att fortfarande häfta i skuld till staten för tidigare åtnjutna statslån

samt alltjämt uppbära årligt förvaltningsbidrag av 0.5 procent av kapitalskulden

till fonden.

Emellertid borde möjlighet öppnas för ifrågavarande enskilda egnahemslåneförmedlare

att, om de så önskade, helt avveckla sina äldre egnahemslåneengagement.

Dessa borde då få, enligt särskilt medgivande av Kungl Maj:t,

överflyttas på egnahemsnämnden i länet. För sådant överflyttande borde

fordras — förutom givetvis att förvaltnings- och riskbidraget till den enskilde

förmedlaren bortfölle — att förmedlaren på egen risk och med egna medel

till statskontoret vederbörligen inbetalt alla, på tiden före överflyttandet

belöpande till betalning förfallna ränte- och kapitalbelopp ävensom icke

onödigtvis uppskjutet välgrundad uppsägning av sådana lån, vilka uppenbarligen

komme att medföra kapitalförlust, eller realiserande av sådana utav

förmedlaren för bevakande av fordran förvärvade lägenheter, å vilka likaledes

uppenbar kapitalförlust vore att förvänta.

De sakkunniga ansåge, att val sålunda föreslagits om de enskilda egnahemsorganen

icke innebure något underskattande av det privata initiativet,

vilket även beträffande egnahemsarbetet hade en stor uppgift att fylla på

sitt egentliga arbetsfält, nämligen den mera fria affärsmässiga verksamhetens

område.

Jag övergår nu att redogöra för det huvudsakliga innehållet i de över yttranden.

sakkunnigeförslaget avgivna yttranden, i vad angår frågan om egnahemsnämndernas

sammansättning och ställning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Bland dem, som direkt yttrat sig i denna fråga, hava statskontoret, länsstyrelserna

i Kronobergs, Kalmar, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens

län samt Jönköpings läns, Kronobergs läns, Kalmar läns södra, Göteborgs och

Bohus läns, Västmanlands läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns och Norrbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i allt väsentligt biträtt,

vad de sakkunniga härom föreslagit. I vissa av dessa yttranden förutsättes

dock, att det tydligt utsäges, att staten oförbehållsamt svarar för alla med

egnahemsnämndernas verksamhet förenade förvaltningskostnader och risker.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har motiverat sitt tillstyrkande sålunda.

En av förslagets stora förtjänster vore, att sambandet mellan hushållningssällskapet

och egnahemsnämnden ej avklipptes trots det starkare statliga

inflytandet. Samarbetet borde även kunna medföra den fördelen, att egnahemsnämndernas

administrationskostnader nedbringades genom möjligheten

att utnyttja de resurser av teknisk sakkunskap och de arbetskrafter, som

stode sällskapen till buds.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i likhet

med de sakkunniga ansett starka skäl tala för, att den lokala organisationen

bibehölles anknuten till sällskapen. Ett huvudvillkor för att en egnaliemsbildare

skulle gå i land med företaget vore, att han förstode att från början

inrikta produktionen på bästa ekonomiska sätt. Härför krävdes handledning,

som ej utan avsevärda kostnader kunde beredas annorstädes än hos hushållningssällskapen.

Uppenbart vore också, att sällskapen, som i övrigt hade

att vårda sig om jordbrukets främjande och särskilt att bärkraftiga jordbruk

ernåddes, ej borde ställas utanför de grundläggande arbetena vid egnahemsbildandet.

Emot principen, att staten förbehölle sig huvudinflytandet inom

egnahemsnämnderna, funnes intet att erinra under villkor, att staten övertoge

all risk och alla förvaltningskostnader. Sällskapen borde dock, för att

få möjlighet att följa verksamheten, erhålla redogörelser från egnahemsnämnderna.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit

i huvudsak samma synpunkter samt därjämte uttalat, att, då egnahemsnämnden

inom flertalet sällskap redan nu självständigt beslutade rörande

egnahemslån, förslaget om självständig befogenhet för nämnderna icke innebure

någon mera genomgripande ändring. Det vore mycket välkommet för

sällskapen, att staten övertoge risken å rörelsen, och inför detta borde sällskapen

ej motsätta sig det ökade statsinflytandet.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett, att förslaget om statens övertagande av risken vore en naturlig följd

av egnahemsverksamhetens utveckling. Redan nu stode månget hushållningssällskaps

lånebelopp i oproportionerligt förhållande till sällskapets sparkapital.

Sällskapen kände oro för, att även deras för andra ändamål reserverade

medel kunde behöva tagas i anspråk för likviderandet av sällskapens

förbindelser för förmedlade egnahemslån. Förvaltningsutskottet anslöte sig

diirför till förslaget, att staten toge risken. Men staten borde därvid svara

för alla kostnader och all risk. Då egnahemsnämnden uppträdde i hushållningssällskapets

namn, skulle sällskapet eljest få stå för de kostnader, som

staten ej täckte. Dylika risker saknades ej, i all synnerhet som det av de

sakkunniga för förvaltningskostnader och låneförluster beriiknade beloppet

syntes otillräckligt. En fullmakt från sällskapet till nämnden att uppträda

i sällskapets namn vore med hänsyn härtill för vittomfattande, därest icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition AV .97.

33

staten förklarade sig villig att bestrida alla kostnader för verksamheten ocli

alla förluster av vad slag, de vara må. Om staten gjorde detta, liade förvaltningsutskottet

ej erinran mot de sakkunnigas förslag angående egnahemsnämnderna.

I ungefär samma riktning hava Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig, därvid jämväl

påpekats, att särskilda bestämmelser borde utfärdas om ordningen för

beslutande om ansvarsfrihet för egnahemsnämnderna. Västmanlands läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att staten borde svara

för alla kostnader, för så vitt dessa icke berodde på, att egnahemsnämnden

överskridit sin befogenhet eller eljest handlat uppenbart vårdslöst.

Lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Alalmöhus

län samt Uppsala läns, Blekinge läns, Hallands läns, Västernorr lands läns

och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava uttalat

tvekan om behovet och lämpligheten av de sakkunnigas förslag rörande

egnahemsnämndernas sammansättning och ställning. Förslaget har därvid

likväl ej avstyrkts, ehuru i vissa av dessa yttranden ändring ifrågasatts i

den riktning, att statens inflytande skulle något minskas och hushållningssällskapens

ökas.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt lämpligheten av, att egnahemsnämnderna

förstatligades. Egnahemsverksamheten sammanhängde intimt med

hushållningssällskapens allmänna verksamhet, särskilt beträffande det mindre

jordbruket, och vore i hög grad hänvisad till utnyttjande av sällskapens

tjänstemän, särskilt deras jordbrukskonsulenter. Tack vare sällskapens sakliga

och kanske med fog försiktiga ledning hade egnahemsverksamheten hittills

letts in i sunda banor och tillkomsten av svaga företag mången gang

förhindrats. Eu sådan organisation av egnahemsnämnderna, som de sakkunniga

föreslagit, varigenom nämnderna skulle undandragas sällskapens

ledning, kom me att skapa en ej önskvärd dualism inom den lokala verksamheten

med åtföljande meningsskiljaktigheter. Om också egnahemsnämnderna

under nuvarande förhållanden i allmänhet på ett fullt tillfredsställande

sätt handhaft sina åligganden, kunde givetvis fall förekomma, där

önskvärt vore, att statens organ kunde i viss mån påverka egnahemsnämndernas

sammansättning. Lantbruksstyrelsen ifrågasatte, huruvida det allmännas

intresse icke bleve behörigen tillgodosett, därest det statliga organet

för verksamheten ägde utse ett mindre antal ledamöter i egnahemsnämnderna.

I så fall vore det ej längre påkallat, att länsstyrelserna förordnade

ombud i nämnderna. Även med sådan sammansättning av egnahemsnämnderna

kunde staten ersätta hushållningssällskapen för oundvikliga förluster

å egnahemsverksamheten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett, att den nuvarande lokala egnahemsorganisationen

fyllde högt ställda krav. Eu ökad tilldelning av låneoch

rörelsekapital skulle förmodligen vara mera gynnsam i länet än en omorganisation,

vilken senare medförde ökade kostnader. Rent tekniskt sett

vore de sakkunnigas förslag förträffligt, men fråga vore, om det verkligen

vore nödvändigt. Det vore ju dock möjligt, att nuvarande organ å andra

platser — särskilt där nykolonisation spelade en framträdande roll — ej vore

mäktiga de nya uppgifterna. Med hänsyn härtill och då egnahemsverksamlietens

riktiga utformning och bedrivande vore ett riksintresse av den största

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 79 häfl. (Sr 97.) 2

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

betydelse, vågade länsstyrelse!] icke avstyrka förslaget om egnahemsrörelsens

omorganisation.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har obetingat instämt

i åsikten, att hushållningssällskapens egnahemsnämnder borde bibehållas

och uppbära egnahemsverksamheten, men ledamöterna borde icke till

lika antal utses av staten och sällskapen, utan borde sällskapen få utse det

större antalet. Nämnden borde själv välja ordförande.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att

det med egnahemsrörelsens nuvarande omfattning vore befogat, titt staten

övertoge alla med rörelsen förenade kostnader och risker. Härigenom komme

förvaltningsbidragen att utgå med efter varje sällskaps behov anpassat belopp,

vilket på det livligaste tillstyrktes. Egnahemsverksamheten borde även

i fortsättning vara eu sällskapens angelägenhet, och egnahemsnämnderna

borde därför vara sällskapens organ. Med de sakkunnigas förslag till nämn

dernas sammansättning kunde dock statens representanter diktera besluten.

Enligt förvaltningsutskottets mening bleve statens intresse fullt tillgodosett,

utan att statens representanter hade majoritet i nämnden. När verksamheten

ändock i detalj reglerades av staten, hade en för statens räkning utsedd

minoritet i nämnden eu synnerligen stark ställning. En reservation från

dess sida hade faktiskt karaktär av veto. Ansvarskänslan hos sällskapets

ledamöter i nämnden stärktes i hög grad, om beslutanderätten också låge

i deras händer. Egnahemsnämnden borde därför utses av sällskapet, varjämte

staten borde äga utse en eller ett par ledamöter. I allt fall borde

sällskapet hava rätt att öva verkligt inflytande på nämnden genom att förvaltningsutskottet

årligen erhölle berättelse över egnahemsnämndens verksamhet

samt, när förvaltningsutskottet så önskade, linge taga del av nämndens

handlingar.

Länsstyrelsen i Blekinge län har framfört liknande synpunkter samt därvid

ifrågasatt, att sällskapet utsåge ordförande och halva antalet övriga ledamöter

i egnahemsnämnden samt staten de återstående ledamöterna. Sagda

länsstyrelse har därjämte ifrågasatt, huruvida de sakkunniga ej beräknat

förvaltningskostnaderna för lågt. För jordanskaffnings- och upplysningsverksamheten

måste en verkställande pålitlig kraft engageras, och bokföringsoch

kassagöromålen jämte ombudsmannaarbetet finge stor omfattning.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har riktat erinran

mot den undanskymda och oklara ställning till egnahemsverksamheten, som

i förslaget tilldelats hushållningssällskapen. Såsom skäl för sällskapens nästan

totala avförande från befattningen med egnahemsverksamheten kunde visserligen

framhållas, att sällskapens ekonomiska ansvarighet för rörelsen avsåges

bortfalla. Men redan erkänslan för sällskapens ådagalagda villighet att under

en lång årsföljd bära det ekonomiska ansvaret syntes hava bort mana att

fortfarande lämna sällskapen ett verksamt inflytande — förvisso till enbar

fördel — å rörelsen, även efter det ekonomiska riskmomentets bortfallande.

Då förslaget ställde särdeles stora krav på egnahemsnämndernas kapacitet,

borde stöd i vidare mån sökas även från sällskapen. Det förefölle som om

de sakkunniga räknat viil mycket på sällskapens förmåga av självuppoffring,

då de föreslagit, att sällskapen — som genom förslaget ingalunda kunde

anses befriade från moraliskt ansvar för egnahemsverksamheten — skulle

uppgiva sin nuvarande huvudmannaegenskap beträffande egnahemsnämndernas

verksamhet. — Då emellertid förslaget innebure nya uppslag, som kunde

tänkas komma att främja egnahemsverksamhetens utveckling, ville förvaltningsutskottet

sammanfatta den gjorda principanmärkningen i uttalandet av

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 35

en livlig förhoppning, att i förslaget måtte införas nya bestämmelser, ledande

till ett från såväl historisk som praktisk synpunkt berättigat ökat inflytande

från sällskapens sida. I detta hänseende vore det ett önskemål, att villkor

stadgades om kvalificerad majoritet vid behandling inom egnahemsnämnd

av frågor om antagande av låntagare, bestämmande av lånebelopp och inköp

av fastigheter. Med de ökade krav på egnahemsnämndernas arbetsprestationer

och av jordanskaffningen följande ökade risker syntes förvaltningsbidragen

vara för lågt beräknade. Uttrycket »ofrånkomlig» förlust vore ägnat att bliva

föremål för olika tolkningar samt ledande till betänklig ovisshet i fråga om

nämndernas rätt till täckning, vadan ordet ofrånkomlig borde utgå.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med

viss tvekan tillstyrkt förslaget, att de nya egnahemsnämnderna skulle bedriva

sin verksamhet i hushållningssällskapens namn, men denna tvekan skulle

till större delen bortfalla, om generaldirektören i lantbruksstyrelsen ägde

säte och stämma i statens egnahemsstyrelse, enär han kunde beräknas komma

att bevaka, att i sällskapens namn ej bedreves sådan verksamhet, som menligt

inverkade på deras övriga arbetsuppgifter.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott liar icke funnit

det anmärkningsvärt, att staten ville bereda sig större inflytande på egnahemsärendenas

lokala behandling. Betänkligt vore däremot, att staten skulle

få det övervägande inflytandet. För att sällskapen ej skulle nedsjunka till

egnahemsstyrelsens helt underordnade organ, måste den fordran uppställas,

att för besluts åstadkommande av egnahemsnämnd minst en av sällskapets

ledamöter skulle biträda beslutet. Dessutom finge egnahemsstyrelsen ej kunna

på besvär mot nämndens beslut bevilja lån, som nämnden avslagit, eller

besluta inköp av fastighet, som nämnden funnit olämplig för egnahemsändamål.

Inom länet hade det varit till gagn, att en ledamot av nämnden

varit byggnadskunnig. Det borde uttryckligen sägas, att hushållningssällskapen

helt befriades från att ersätta någon som helst förlust vare sig å

egnahemslåne- eller jordanskaffningsverksamheten.

De sakkunnigas förslag i nu förevarande del hava i vissa yttranden tillstyrkts

med den ändring, att egnahemsnämnderna icke skola uppträda i

vederbörande hushållningssällskaps namn utan i eget (eller i statens) namn

samt alltså vara självständiga juridiska personer. Detta har skett i yttranden

från länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Stockholms

läns och stads, Södermanlands läns, Östergötlands läns, Älvsborgs läns

norra, Skaraborgs läns och Västerbottens läns hushållningssällskap ävensom

Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Av de för denna ståndpunkt representativa

utlåtanden inhämtas i huvudsak följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att, då de av hushållningssällskapet

utsedda ledamöterna ej hade majoritet i egnahemsnämnden, det

syntes egendomligt, att nämnden skulle uppträda i sällskapets namn och å

dess vägnar. Härtill komme, att hushållningssällskapet icke hade befogenhet

att inverka på nämndens verksamhet och icke heller hade något ansvar

för dess åtgöranden. Nämnden bleve i sin verksamhet fullt självständig

gentemot sällskapet. Med förslaget kunde en del juridiska tvistefrågor uppkomma

ifråga om sällskapets och nämndens befogenheter. Med hänsyn härtill

borde egnahemsnämnd handla i eget namn och å egna vägnar. Bland

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kanyl. Maj:ts proposition Nr .97.

de anspråk på sakkunskap, som borde uppställas beträffande egnahemsnämnden,

borde även ingå kravet på byggnadsteknisk sakkunskap.

Länsstyrelsen i Hallands län har ansett, att flera skäl betingade, att den

nuvarande anordningen med ekonomiskt ansvariga låneförmedlare upphörde.

Lånerörelsen hade nått sådan omfattning, att den hotade växa låneförmedlarna

över huvudet. Genom omläggningen underlättades ock eu kraftig

verksamhet i avseende på jordanskaffning samt övriga grenar av egnahemsverksamheten.

De flesta föreslagna förändringarna vore en naturlig konsekvens

av denna principiella omläggning eller hade denna till förutsättning.

Länsstyrelsen tillstyrkte sådan omläggning samt instämde med de sakkunniga

däri, att lokalorganen borde vid omläggningen huvudsakligen uppbyggas på

de nuvarande egnahemsnämnderna, men förslaget lede härutinnan av oklarhet

och bure kompromissens prägel. Den föreslagna egnahemsnämnden bleve

nämligen ännu mera än skogsvårdsstyrelsen i sak en klar statsinstitution och

borde så behandlas. Den borde därför under tjänstemannaansvar driva sin

verksamhet såsom ett självständigt statsorgan i eget namn. Nämnden borde

själv anställa och avlöna sina tjänstemän och biträden, vilket ej uteslöte, att

sällskapets personal kunde mot ersättning anlitas härtill. Dessa biträdens statsrättsliga

ställning och pensionsrätt borde regleras. Egnahemsnämnderna borde

mottaga direktiv endast från egnahemsstyrelsen. Statens ledamöter borde

utses av egnahemsstyrelsen på förslag av länsstyrelserna. Hushållningssällskapet

— ej förvaltningsutskottet — borde välja sällskapets ledamöter i

nämnden. Vid avveckling av sällskapens nuvarande egnaliemslånerörelse

borde sällskapen äga att till egnahemsnämnden helt överlämna densamma,

därest de så önskade. Om sällskapet ville fortsätta med förvaltandet av

redan beviljade lån, borde de få detta enligt nuvarande regler och mot åtnjutandet

av det förvaltningsbidrag, vartill denna rörelse kunde berättiga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett, att det otvivelaktigt

vore naturligt och berättigat, att staten i och med ökat ansvar också erhölle

ökat inflytande på nämndernas sammansättning. Det vore riktigt, att staten

övertoge ansvaret för förvaltning och risk, men då borde staten också

helt fritaga sällskapen från ekonomiskt ansvar och ej blott för ofrånkomlig»

förlust. Egnahems verksamheten vore redan nu av helt annan art än

hushållningssällskapens verksamhet i övrigi. Den ifrågasatta utvidgningen

gjorde denna skillnad än mera utpräglad. Det kunde då ifrågasättas, om

skäl förelåge att uppehålla den fiktionen, att egnahemsverksamheten —

vilken i sak vore en statens angelägenhet — handhades av sällskapen. Förvaltningsorganen

borde erhålla eu klart statlig karaktär. Även om egnahemsnämndernas

egenskap av statsorgan fastsloges, borde sällskapen fä medverka

vid valet av egnahemsnämndsledamöter. Länsstyrelsen åsyftade för

ingen del, att egnahemsnämnderna skulle bliva något slags lokala ämbetsverk,

endast att befria nämnderna från den egendomliga och ur ansvarssynpunkt

betänkliga dubbelställning, som de skulle intaga enligt de sakkunnigas

förslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens lön har anfört i huvudsak samma synpunkter

som de nyss angivna och har därvid ifrågasatt, att egnahemsnämndens

ledamöter utsåges av'' statens egnahemsstyrelse och hushållningssällskapet

samt — varför ej? — även av landstinget. De sålunda utsedda

nämnderna skulle i likhet med skogsvårdsstyrelserna göras till juridiska

personer med rätt att förvärva fast egendom. Alla. de fördelar, som de sakkunniga

avsett att vinna och med vilka de motiverat sitt förslag, skulle

fortfarande vara till finnandes.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat

sig med tillfredsställelse se, att staten övertoge alla förvaltningskostnader

och risker för egnahems verksamheten. Om staten oförbehållsamt

gjorde detta, vore intet att erinra mot, att staten utsåge halva antalet ledamöter

i nämnden och tillsatte ordförande. Ledamöterna borde då utses av

länsstyrelsen, men ordföranden av statens egnahemsstyrelse. Hushållningssällskapets

namn borde dock ej ingå i egnahemsnämndens namn. Till ledamöter

i nämnden borde utses för uppdraget lämpliga ocli sakkunniga personer

förtrogna med områdets olikartade bygdeförhållanden samt företrädande

dels erfarenhet i skötseln av större och mindre jordbruk dels och

administrativa synpunkter.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit,

att det ökade statliga inflytandet på egnahemsnämnderna vore i och för sig

befogat, särskilt om staten påtoge sig kostnader och risker. Men det vore

olämpligt, att hushållningssällskapet lånade sitt namn till ett organ, pa vilkets

göranden och låtanden sällskapet endast i begränsad mån kunde öva

inflytande. Det vore visserligen lämpligt, att en kontinuitet markerades

genom att sällskapen utåt framträdde som verksamhetens utövare. Med den

självständiga ställning, som egnahemsnämnderna erliölle, vore det dock

naturligare och lämpligare, att de handlade i eget namn. För att verksamheten

ej skulle helt avkopplas från sällskapen kunde förvaltningsutskottet

dock förorda, att nämnden kallades t. ex. »Östergötlands läns hushållningssällskaps

egnahemsnämnd» och i detta namn utövade verksamhet och träffade

avtal. Hushållningssällskapet borde dock få vidsträcktare befogenhet

över nämnden genom att erhålla vissa redogörelser från denna och besluta

om decharge för nämnden. Det vore tillfredsställande, att staten övertoge

förvaltningskostnadernas bestridande, ty det nuvarande förvaltnings- och

riskbidraget räckte ej ens att bestrida egnahemsnämndens förvaltning och

än mindre till avsättning att möta risker. Intet vore att erinra mot, att

staten övertoge riskerna, för så vitt sällskapen bleve helt fria från alla

risker.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

anfört samma synpunkter samt därjämte ifrågasatt, att pensionsfrågan för

egnahemsnämndernas tjänstemän ordnades ävensom att högre ersättning

borde utgå till egnahemsnämndernas ledamöter än till förvaltningsutskottens

ledamöter.

Alvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

att de sakkunnigas förslag skulle giva egnahemsnämnderna eu självständig

ställning och sådan sammansättning, att bestämmelserna med all

sannolikhet komme att tillföra nämnderna för egnahemsverksamheten särskilt

intresserade personer. De föreslagna nämnderna torde ock bliva väl

skickade att icke blott omhänderhava den nuvarande verksamheten utan

även de föreslagna nya uppgifterna, varför förvaltningsutskottet i stort sett

tillstyrkte ‘förslaget. Doek borde egnahemsnämnderna bedriva verksamhet

i eget namn och för egen räkning samt staten stå för alla ekonomiska

risker.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att förslaget om egnahemsnämnderna kort och gott innebure ett långt drivet

förstatligande. Om detta komme att vara av godo, vore tveksamt, men de

sakkunnigas motivering för sitt förslag vore välgrundad, särskilt genom att

sällskapen skulle avlastas det ekonomiska ansvaret. Detta innebure en så

obetingad fördel för sällskapen, att de borde offra sin hittillsvarande själv
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kanyl. Maj:Is proposition Nr 97.

ständighet ifråga om egnahemsverksamlieten. Förvaltningsutskottet behjärtade

visserligen livligt, att de sakkunniga sökt undgå allt för starkt förstatligande

av egnahemsnämnderna, men kunde o.i linna det lämpligt, att

sällskapen snart sagt blott till namnet anlitades för detta syftes ernående.

Egnahemsnämnderna bleve i verkligheten mera statsorgan än sällskapens

organ. Det vore därför ej rätt, att nämnderna gåves namn av sällskapens

organ och tinge träffa avtal i sällskapens namn. Sålunda kunde tänkas, att

egnahemsnämnden — i sällskapets namn — vidtoge åtgärder eller gjorde

uttalanden i annan riktning, än sällskapet självt önskade företräda, och

vidare skulle nämnden kunna pålägga sällskapet visst ekonomiskt ansvar

för nämndens verksamhet, då staten blott skulle svara för ofrånkomliga förluster.

Men nämnderna borde ej heller uppträda i statens namn. Med tanke

exempelvis på skogsvårdsstyrelsernas organisation, borde väl egnahemsnämnderna

kunna inrättas som självständiga länsorgan — ex. Skaraborgs läns

egnahemsnämnd — med befogenhet att uppträda och utöva verksamhet i

eget namn. Hushållningssällskapen torde det oaktat kunna och böra bibehållas

vid de uppgifter ifråga om den reformerade egnahemsorganisationen,

som de sakkunniga föreslagit. Skulle det befinnas oundgängligen nödvändigt

för att egnahemsverksamhetens fortsatta bedrivande skedde i intim

kontakt med sällskapen — vilket förvaltningsutskottet i likhet med de sakkunniga

funne synnerligen angeläget — att nämnderna uppträdde i sällskapens

namn, måste förvaltningsutskottet påyrka, att sällskapen på ett eller

annat sätt tillförsäkrades ökat verkligt inflytande på nämndernas verksamhet.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit

de sakkunnigas förslag om egnahemsnämnderna mindre välbetänkt, ty eu

dualism uppstode, som i längden knappast bleve lycklig. Dä egnahemsverksamheten

allt mera dominerades av sociala synpunkter, skilde den sig

i viss mån från sällskapens verksamhet i övrigt. Därför vore det lämpligast,

att — innan någon schism inträffade — egnahemsverksamlieten skildes

från hushållningssällskapen. I stället borde en för varje län fristående

egnahemsnämnd inrättas. Valet av ledamöter borde dock ske som de sakkunniga

föreslagit. En dylik nämnd borde göras till juridisk person för

att kunna köpa och sälja jord i eget namn utan omgång. Stora fördelar

kunde uppnås, om all egnahemsverksamhet lades under detta organ, och

borde frågor om kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna

överflyttas a dessa egnahemsnämnder, vilka vid behandling av sådana ärenden

dock borde kompletteras med över jägmästaren i respektive distrikt.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har uttalat i huvudsak följande.

Då hushållningssällskapen fått bära hela den ekonomiska risken av egnahemsverksamheten

— visserligen med bidrag av staten — vore det naturligt,

att de iakttagit viss försiktighet. Om staten önskade större aktivitet i

rörelsen, måste staten — såsom de sakkunniga föreslagit — påtaga sig hela

risken. Eu större aktivitet medförde, att man i någon män måste släppa

efter på den försiktighet vid nya låns beviljande, som sällskapen i allmänhet

iakttagit, vilket kunde medföra ökade förluster. Det vore därför synnerligen

viktigt, att de personer, som valdes till ledamöter i egnahemsnämnderna,

till övervägande del vore i praktiskt jordbruk väl förfarna och

omdömesgilla personer. Emot förslaget till egnahemsnämndernas organisation

och arbetssätt vore ingen väsentlig erinran att göra. Ledamöterna borde

dock tillerkännas sådan ersättning, som lämpligen kunde anses motsvara

deras arbete och ansvar. Däremot ville lantbrukssällskapet taga bestämt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition År .97.

39

•avstånd från förslaget, att egnahemsnämnderna skulle uppträda, utöva verksamhet

och träffa avtal i hushållningssällskapens och icke i statens namn.

Nämnderna borde göras till juridiska personer, som i eget eller statens namn

träffade avtal och fattade beslut.

Stor tvekan om lämpligheten av de sakkunnigas förslag till omorganisation

av egnahemsnämnderna eller rent avstyrkande av samma förslag har

uttalats av lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Älvsborgs,

Värmlands, Örebro, Västmanlands och Jämtlands län samt av Kalmar

läns norra, Gotlands läns, Kristianstads läns, Malmöhus läns, Älvsborgs

läns södra, Värmlands läns och Örebro läns hushållningssällskap ävensom

av egnahemslåneförmedlingsföreningen Hem i Sverige u. p. a. I dessa yttranden

förordas i regel bibehållande av nuvarande organisation av hushållningssällskapens

egnahemsnämnder, eventuellt med i någon mån ökat statligt

inflytande på nämndernas sammansättning. Av dessa yttrandens innehåll

må följande meddelas.

Lantmäteristyrelsen har uttalat, att de föreslagna egnahemsnämnderna

synts i allt för stor omfattning göras avhängiga av statens egnahemsstyrelse.

En stark decentralisation vore av betydelse. Även ifrågasattes lämpligheten

av, att nämnderna gjordes beroende av eller sammankopplades med hushållningssällskapen

med dessas särskilda verksamhet för lanthushållningens

befrämjande.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ställt sig mycket kritisk till de sakkunnigas

förslag. Det vore ej lämpligt, att låneförmedling och jordförmedling

dreves av samma organ. Låneförmedlingen borde stå oberoende av

jordförmedlingen. Organisationen för låneförmedlingen hade bort behållas

tämligen oförändrad, och jordanskaffningen hade bort upptagas såsom ett

särskilt problem, vid vars lösning medgåves olika utvägar, anpassade efter

orternas mycket olika behov. Centralisation vore mycket olämpligt. Egnahemsnämnderna

bleve enligt förslaget mycket osjälvständiga, i det att de

gjordes till viljelösa redskap i egnahemsstyrelsens händer. Det vore olämpligt,

att egnahemsstyrelsen skulle utse ledamöter i nämnden. De nya nämnderna

med sitt beroende av egnahemsstyrelsen skulle dock, enligt förslaget,

utåt framträda som hushållningssällskapens organ. Man frågade sig anledningen

till detta bulvanskap. Att de sakkunniga uppfattade de nya nämnderna

som egnahemsstyrelsens organ, framginge ej minst därav, att förvaltningskostnaderna

och riskerna skulle överflyttas till staten. Då under

inga förhållanden något ansvar, med de sakkunnigas organisationsförslag,

borde falla på sällskapen, måste klart framgå, att det ansvar, som icke

träffade staten, träffade nämnden själv. Att detta åter måste dämpa nämndernas

verksamhetslust och driva dem att ideligen söka stöd hos egnahemsstyrelsen

vore ofrånkomligt.

Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt, om anledning funnes till eu

så genomgripande omläggning av den lokala egnahemsorganisationen. som

de sakkunniga föreslagit. Egnahemsnämnderna hade i sin nuvarande sammansättning

och ställning uträttat ett mycket värdefullt arbete samt omfattats

med synnerligt förtroende av befolkningen. Då all anledning förelåge

till antagande, att denna gynnsamma utveckling skulle fortgå, ifrågasattes

om ej den huvudsakliga delen av egnahemsverksamheten även framdeles

kunde besörjas av hushållningssällskapen och på dessas ansvar. Detta borde

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

dock ej innefatta hinder, att statens representation i nämnderna förstärktes,

därest så funnes önskvärt. Det övervägande inflytandet borde likväl alltjämt

förbehållas sällskapen, vilka åtminstone i första hand borde bära ansvaret

för de fattade besluten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har ansett, att eu fri ställning för

lokalorganen vore en förutsättning för ett gott och framgångsrikt arbete.

Verksamheten finge ej inpressas i trånga byråkratiska former. De hittillsvarande

organen hade på det hela taget mycket förtjänstfullt fyllt lånerörelsen.

Eu fråga gagnades ej alltid genom att forceras fram. Under tiden

hunne saken mogna, något som oftast vore fördelaktigare än en frampressad

brådmognad. Det ifrågasattes, om en omorganisation nu nödvändigt måste

ske. ökad statlig kontroll kunde vinnas därigenom, att länsstyrelsen utsåge

ordförande i egnahemsnämnden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit, att hushållningssällskapens

hittillsvarande egnahemslånerörelse varit synnerligen betydelsefull och i stort

sett ekonomiskt framgångsrik. Det vore sannolikt, att en bidragande orsak

härtill varit, att sällskapen handlat under eget ekonomiskt ansvar, och troligt

vore, att väsentligt större förluster skulle uppstått, om ansvaret legat på

statsverket. Man kunde obetingat instämma med de sakkunniga däri, att

den viktiga lokalorganisationen även för framtiden borde stödja sig på hushållningssällskapen.

Fristående egnahemsnämnder eller parallellorgan för

jordanskaffningen måste avstyrkas. Emellertid bleve statens inflytande på

nämnderna enligt förslaget väl stort. Den ledning och påverkan till större

aktivitet, som möjligen pa något häll kunde vara erforderlig, torde i stället

kunna åstadkommas genom personligt samarbete mellan centralorganets chef

och nämnderna. Det skulle emellertid kunna påstås, att det vore nödvändigt

att överflytta det ekonomiska ansvaret till staten samt såsom eu konsekvens

därav tilldela staten övervägande inflytande inom lokalorganen. Otvivelaktigt

lede det nuvarande bidragssystemet av viss oklarhet, då bidrag till förvaltningskostnader

och risker sammanblandades. Förvaltningskostnaderna

borde bestridas genom ett efter vissa grunder och efter prövning av centralorganet

av staten fastställt årligt anslag. Däremot hystes betänkligheter mot

att helt fritaga sällskapen från det ekonomiska ansvaret för egnahemslånerörelsen.

Delaktighet i risken för den, som handhade verksamheten, åstadkomme

starkare eggclse till ett sunt övervägande, än något underställande

hos överordnade eller efterföljande revision kunde framkalla. Ansvaret hos

lokalorganet vore en garanti för noggrann prövning. Inom nämnden finge

alltid benägenheten att vara tillmötesgående mot de sökande kämpa med den

ekonomiska eftertanken. Det låge nära till hands, att den förra vunne övertaget,

då riskmomentet för den beslutande fölle bort. Man borde därför

fortfarande behålla viss riskfördelning mellan staten och sällskapen. Med

ledning av eu beräkning över den sannolika risken kunde statens bidrag till

sällskapen bestämmas. Skulle extra ordinära förlustorsaker uppträda, vilka

ej förutsetts vid beräkningen, torde särskilda åtgärder få vidtagas för täckandet.

Med denna uppfattning utgjorde icke heller ansvarsfördelningen något

skäl att öka de av staten utsedda nämnd ledamöternas antal. Nämndernas

sammansättning borde vara oförändrad, dock att den för statens räkning —

av centralorganet hädanefter — utsedde ledamoten borde äga rätt att deltaga

i besluten. Även om det vore bäst, att allt arbete för jordbruksnybildning

sammanhölles inom ett organ — egnahemsnämnden - vore det dock lämpligast,

att kolonisationsnämnderna tills vidare finge fortsätta med sin speci
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Xr 97. 41

el la uppgift att åvägabringa stabilisering av förhållandena a kolonatområdena

på kronoparkerna.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att hushållningssällskapen egentligen borde vara tacksamma att befrias från

det ekonomiska ansvaret. Men ur landets och egnahemsrörelsens synpunkt

måste man ställa sig tveksam till den nya organisationsplanen. Verksamheten

måste ledas av med ortsförhållandena väl förtrogna organ. De nya

nämnderna måste däremot arbeta ämbetsmannamässigt efter egnahemstyrelsens

direktiv. I länet hade den nuvarande organisationen varit god. Sällskapet

hade gjort synnerligen obetydliga förluster, blott å två lån med 4.754

kronor, och hade därför kunnat hopspara en riskfond av 70,400 kronor. En

dylik organisation borde ej raseras.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har — under instämmande

i huvudsak av länsstyrelsen i Gotlands län — hyst starka betänkligheter

mot att skilja egnahemsverksamheten från hushållningssällskapen.

Genom omläggningen ökades statens utgifter för förvaltning och förluster.

Man måste protestera mot, att egnahemsnämnderna skulle få fullmakt att

handla i sällskapens namn, utan att dessa kunde därå öva inflytande. Staten

borde ställa ökade medel till sällskapens förfogande för anställande av möjligen

ytterligare behövliga konsulent- och expeditionstjänster, ty eljest hotades

sällskapen med att alldeles berövas vissa sina tjänstemän, då de ökade

egnahemsgöromålen gåve dem föga tid övrig för annan verksamhet.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

att ändringsförslaget, som unnebure ett praktiskt taget förstatligande av

egnahemsnämnderna, kunde medföra minskad smidighet och anpassning

samt mera byråkratiska former. Det vore också tveksamt, om dugliga

egnahemsnämnder kunde erhållas, som ville påtaga sig alla de föreslagna

uppgifterna. Fara vore även, att dessa egnahemsnämnder nödgades iakttaga

allt för stor försiktighet, då de maste vara ansvariga direkt inför staten.

Skulle ett förslag i dylik riktning dock genomföras, borde steget tagas

fullt ut och staten oförbehållsamt påtaga sig alla kostnader och all risk

samt hålla sällskapen utanför i ekonomiskt hänseende. Vid övergången till

sådan anordning behövdes ett noga genomtänkt system för ordnandet av

statens övertagande av risken å de åldre egnahemslånen. Man måste

dock ifrågasätta, om en så djupt ingripande omorganisation vore behövlig.

Erfarenheten under de senaste åren hade visat, att eu utveckling av rörelsen

kunde förutsättas även under nuvarande organisation, om inom de olika

sällskapens områden intresserade och dugande krafter mobiliserades. Därest

det ansåges, att förvaltningsbidragen nu vore otillräckliga i de områden,

där rörelsen ej nått större omfattning, och väl rikliga i de områden, där

rörelsen nått kraftigare utveckling, torde en jämkning av understödet vara

möjligt att genomföra, även om den nuvarande organisationen i huvudsak

bibehölles.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att förvaltningen av äldre lån ej torde utan låneförmedlarnas samtycke

kunna tagas ifrån dem. För dessa äldre lån torde förvaltningsbidragen enligt

nuvarande grunder ej kunna utan vidare ändras av staten. Det kunde

länkas, att den nya anordningen bleve för åtminstone vissa sällskap ekonomiskt

synnerligen ofördelaktig. Särskilt de sällskap, som först under senare

år i större omfattning börjat syssla med egnahemslåneförmedling, hade

under de första åren av ett låns fortvaro underkastat sig åtskilliga uppoffringar,

vilka de beräknade få ersatta genom kommande års förvaltnings
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 97.

bidrag. Efter den nya ordningen tinge sällskapen ej sådant inflytande över

egnahemsverksamheten, att sällskapen borde kunna påläggas något som helst

ekonomiskt ansvar. Därest förslaget skulle genomföras, måste det uttryckligen

sägas ifrån, att sällskapen vore fria från varje ansvar, och att detta

helt skulle bäras av staten, som i förekommande fall av försumliga tjänstemän

eller nämndledamöter tinge utsöka skadestånd. Under dessa omständigheter

vore det vilseledande och olämpligt, att nämnden handlade i sällskapens

namn.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har ansett,

att, om de nuvarande egnahemsnämnderna ej fungerat tillfredsställande,

den centrala ledningen bort haft anledning ingripa för att väcka det slumrande

intresset och råda bot för bristerna. De sakkunniga hade räknat alldeles

för låga kostnader för egnahemsnämnderna i deras nya gestalt. Befattningarna

inom de nuvarande nämnderna hade i stor utsträckning varit

bisysslor, varigenom organisationen blivit billig. Genom att nämnderna enligt

förslaget skulle direkt subordinera under egnahemsstyrelsen tillkomme

en betungande skriftväxling, och jordanskaffningen krävde ytterligare arbetskrafter

med stora resekostnader. Förvaltningskostnadernas ökning komme

att icke understiga men möjligen överstiga 100 procent. De nya nämndernas

ställning till sällskapen och staten bleve högst underlig. Egnahemsnämnderna

behärskades fullkomligt av statens egnahemsstyrelse, och verksamheten

bleve i själva verket statens, men anordningarna avsåge afl dölja

detta. Hushållningssällskapen borde undanbedja sig all delaktighet i en

dylik anordning. Det hittills i stort sett gynnsamma förloppet av låneverksamheten

berodde med all sannolikhet på, att det i första hand i ekonomiskt

avseende gällt sällskapens eget skinn. Därest statsmakterna skulle

anse, att — ehuru själva hushållningssällskapen numera vore demokratiskt

konstruerade, vilket inverkade på egnahemsnämndernas sammansättning —

det likväl borde givas möjlighet til! en särskild representation för de klasser,

varur egnahemsköparna rekryterades, kunde man tänka sig, att två allmänna

ombud förordnades i nämnden, representerande den ene berörda

klasser och den andre den jordägande befolkningen.

Värmlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har under instämmande

av sällskapets förvaltningsutskott och länsstyrelsen i Värmlands

län funnit, att den föreslagna ändrade sammansättningen av egnahemsnämnderna

borde väcka starka betänkligheter. Inom länet hade egnahemsverksamheten

med nuvarande lokalorganisation utvecklat sig på ett

tillfredsställande sätt. Det vore endast brist på medel, som föranh;tt, att

icke verksamheten tagit än större omfattning. Att då utbyta denna organisation

mot en ny, som lätt kunde insnöras i byråkratiska former, kunde

endast med den största tvekan tillrådas. Därest de sakkunnigas förslag ändock

ansåges böra följas, borde egnahemsnämnderna driva verksamhet i

eget namn och helt på statens ansvar. Vidare ifrågasattes, att egnahemsnämnderna

tinge assignationsrätt å statsverkets giroräkning i riksbanken,

under omedelbar kontroll och revision av statens egnahemsstyrelse.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär ansett, att de

nuvarande egnahemsnämnderna på ett i stort sett förtjänstfullt sätt handhaft

sin uppgift. Åtminstone under de senare åren hade omfattningen av

verksamheten begränsats av knappheten på medel. Om ökade anslag anvisades,

torde nuvarande organisation kunna ytterligare utvecklas. Även i

övrigt kunde större effektivitet under vissa förutsättningar nås genom nuvarande

lokalorgan. Detta vore dock i stor utsträckning en ekonomisk

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

• Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

fråga, ty en avsevärd utvidgning av verksamheten från nämndernas sida

medförde ökade anspråk på medel, bland annat ökat förvaltningsbidrag.

Ett mera intimt samarbete borde åstadkommas med centralorganet. Från

sällskapens sida mötte ej hinder för staten att insätta ytterligare representant

i egnahemsnämnden, eventuellt med rätt att deltaga i besluten. Då

förvaltningsutskottet dessutom ansåge, att en eventuellt utvidgad jordanskaffningsverksamhet

borde utövas direkt av centralorganet, funnes ej

tillräckliga skäl att ändra nämndernas organisation på sätt, de sakkunniga

föreslagit. Om detta likväl ansåges böra ske, borde egnahemsnämnd antingen

få sådan sammansättning, att sällskapens intresse bättre tillgodosåges,

eller ock få en utåt självständig ställning och ej utöva verksamhet i

sällskapets namn. Härvid vore dock det förra alternativet att föredraga.

Egnahemslånef ör medling sför eningen Hem i Sverige u. p. a. har ansett

det vara mindre lämpligt, att den buffert, som låneförmedlarna nu utgjorde,

toges bort och att risken lades på egnahemsnämnderna eller med andra ord

på staten. Det vore tvärtom önskvärt, att kreditgivningen gåves en sådan

organisation, att mellan staten och de enskilda låntagarna alltid stode ansvariga

organ, beredda att taga första stöten vid de misslyckanden, som dock

vore oundvikliga vid varje slags egnahemsverksamhet.

Socialstyrelsen har ifrågasatt, om ej större klarhet borde åvägabringas

beträffande egnahemsnämndernas ställning till hushållningssällskapen a ena

sidan och staten å den andra.

Beträffande de sakkunnigas förslag till revision av egnahemsnämndernas

räkenskaper och förvaltning hava blott få erinringar framställts i yttrandena.

Vissa uttalanden angående revisionen torde emellertid böra, såsom

avvikande från de sakkunnigas förslag, här återgivas.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ifrågasatt, om en sa stark revision vore

behövlig. Egnahemsnämndernas räkenskaper vore av skäligen enkel natur

och kunde tillfredsställande revideras av en van bokförare utan att han behövde

vara auktoriserad revisor. Det viktigaste vid revisionen vore att

granska säkerhetshandlingarna, vartill en jurist vore lämpligast. Fullt betryggande

vore, att revisionen utövades av en av hushållningssällskapet

vald, i räkenskapers skötsel väl förfaren revisor och en av länsstyrelsen

utsedd juridiskt bildad person. Statens egnahemsinspektör skulle därjämte

utöva vederbörlig uppsikt och överbringa erfarenheter från en nämnd till

en annan.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att två av revisorerna borde utses

av sällskapet och en av centralorganet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ej haft erinran mot de sakkunnigas

förslag rörande revisorerna. Även om egnahemsnämndernas sammansättning

bibehölles oförändrad, vore det befogat, att det statliga inslaget i revisionen

av egnahemsnämnderna ökades på föreslaget sätt.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett, att blott en revisor borde utses för statens räkning (en av egnahemsstyrelsen

utsedd auktoriserad revisor) samt eu för sällskapets räkning.

Samma förslag har framställts av Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

I de yttranden, vari de sakkunnigas förslag angående egnahemsombud

och egnahem skommittéer i socknarna blivit berörda, har förslaget förordats

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung/. Maj:ts proposition Nr 97.

av länsstyrelsen i Västerbottens län, Stockholms läns och stads, Södermanlands

läns, Östergötlands läns, Kalmar läns södra, Göteborgs och Bohus läns,

Jämtlands läns, Västerbottens läns och Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Lämpligheten av de ifrågasatta egnahemskommittéerna

har dragits i tvivelsmål av länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge

samt Göteborgs och Bohus län ävensom av Uppsala läns, Kronobergs läns,

Älvsborgs läns södra och Västmanlands läns hushållningssällskap.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett, att egnahemsombuden och egnahemskommittéerna borde bliva till

gagn för verksamheten, då därigenom i många fall mera ingående upplysningar

rörande de sökandes person och ekonomi kunde erhållas, än vad

fallet nu vore. Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har uttalat, att förslaget om öppnande av möjlighet för kommunerna

att bilda egnahemskommittéer vore väl motiverat, Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har ej haft erinran mot förslaget om

egnahemskommittéer men ifrågasatt, om ej styrelserna för hushållningssällskapens

primära underavdelningar möjligen kunde tänkas fylla egnahemskommittéernas

uppgifter. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ansett, att förslaget att komplettera ombuden med kommittéer

vore lämpligt och inneburo, att en fruktbärande samverkan på

bredare grundval skapades mellan egnahemsnämnderna och de speciella ortsintressena.

Förtroendet för verksamheten borde härigenom fördjupas, och

kommunerna få större möjligheter att vid hembygdens kolonisation göra

sina speciella önskemål gällande.

Länsstyrelsen i Blekinge län har uttalat tvivel, om egnahemskommittéerna

kunde få någon praktisk betydelse. Redan den omständigheten, att kommunalrepresentanterna

ej åtnjöte ersättning av statsmedel, måste verka återhållande

på kommunerna att tillsätta egnahemskommittéer. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län har funnit det onödigt, att ortsombud skulle

tillsättas i alla kommuner, oberoende av huruvida behov förelåge inom kommunen

eller ej. Frågan kunde även hava praktisk betydelse, enär det föreslagits,

att ombudet skulle åtnjuta ersättning, i den mån han åt egnahemsnämnden

utförde särskilda uppdrag. Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har ansett, att inrättandet av egnahemskommittéer i

socknar bleve till ingen nytta utan vore en ändamålslös påbyggnad av

ombudsinstitutionen. Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ifrågasatt, om egnahemskommittéerna vore behövliga. Om så

ansåges vara fallet, syntes styrelserna för hushållningssällskapens sockenavdelningar

kunna fylla denna uppgift. Liknande synpunkt har anlagts av

länsstyrelsen i Kronobergs lön. Västmanlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har ifrågasatt lämpligheten av egnahemskommittéerna.

Erfarenheten från liknande sockenrepresentationer vore ej ägnad att ingiva

större förhoppningar om dessa kommittéers verksamhet. Om det likväl befunnes

särskilt önskvärt att i en eller annan kommun äga tillgång till eu

kommitté i stället för ett omhud, borde uppdraget i dylikt fall anförtros åt

styrelserna i hushållningssällskapens sockenavdelningar.

Socialstyrelsen har befarat, att organisationen med egnahemsombud mångenstädes

komme att bliva en tom ram utan innehåll av positiva uppgifter.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om ordningen för statens bestridande

av egnahemsnämndernas förvaltningskostnader och förluster har —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition Nr 97. 45

utöver vad redan anförts — föranlett erinran från statskontoret och fullmäktige

i riksgäldskontoret, som därvid dels ifrågasatt, att särskilt anslag

måtte uppföras i riksstaten, avsett att användas för bestridande av nu nämnda

kostnader och förluster, dels ock yttrat sig rörande lämpligheten av inrättandet

av statliga riskfonder för vissa förlusters täckande.

Statskontoret har visserligen funnit de sakkunnigas förslag i avseende å

bestridandet av egnahemsnämndernas förvaltningskostnader ägnat att utgöra

eu rättvisare grundval än nu gällande föreskrifter, men har ifragasatt, huruvida

icke för framtiden ett anslag borde upptagas för detta ändamål och

för bestridande av förlusterna, medan å riksstatens inkomstsida uppfördes

egnaliemslånefondens bruttoavkastning. Förslaget att bilda egnahemslånefondens

riskfond och jordanskaffningsfondens riskfond vore ägnat att på ett

enkelt och praktiskt sätt möta de förluster, som oundgängligen torde uppstå

vid en verksamhet av ifrågavarande slag, dock kunde statskontoret ej tillstyrka,

att riskfondernas kapital skulle placeras i svenska statens obligationer,

utan borde de för statskontorets fondplaceringar i allmänhet gällande

regler tillämpas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ansett, att det nuvarande sättet för

förvaltningskostnadernas bestridande ej kunde vara principiellt riktigt. De

inflytande räntorna å äldre egnahemslån vore otillräckliga för att täcka

statens egna ränteutgifter för de lånemedel, som tidigare anvisats till egnahemslånefonden.

Det vore riktigast och lämpligast, att för förvaltningskostnadernas

bestridande uppfördes ett särskilt anslag i riksstaten att utga

av andra statsinkomster än lånemedel. Ett sådant förfaringssätt skulle bidraga

att skapa ur stats finansiell synpunkt önskvärd överskådlighet över

statens kostnader för egnahemsverksamhetens understödjande. Det vore

onödigt och olämpligt att upplägga statliga riskfonder, i all synnerhet som

de, bildade på sätt de sakkunniga föreslagit, kunde komma att visa sig otillräckliga

för sitt ändamål. I stället borde uppkommande förluster ersättas

så, att under varje verksamhetsår konstaterade förluster av Kungl. Maj:t

anmäldes för riksdagen till täckning medelst anslag å riksstaten av andra

statsinkomster än lånemedel. På sådant sätt vunnes bättre översikt över,

vad egnaliemsverksamheten årligen kostade staten, och riksdagen sattes bättre

i stånd att i någon mån utöva en fortlöpande kontroll över verksamheten.

I de yttranden, vari de sakkunnigas förslag om successivt borttagande av

rätten för föreningar, bolag och kommuner att erhålla statslån ur egnahemslåne-

och jordförmedlingsfonderna berörts, har detta förslag gillats av

länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge och Jämtlands län samt Östergötlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ansett det vara enbart fördelaktigt, att

de enskilda företagens sysslande med hithörande frågor bortfölle.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har under

instämmande av länsstyrelsen i Östergötlands lön — funnit det fullt motiverat,

att lånerörelsen koncentrerades på egnahemsnämnderna, och detta såväl

av kostnadsskäl som ur synpunkten, att eu lånesökande ej kunde pröva

lyckan att få lån på olika håll. Den enskilda företagsamheten vid jordförmedling

och jordanskaffning borde stödjas genom samarbete mellan de statsunderstödda

egnahemsnämnderna och de enskilda företagen.

Ä andra sidan har i ett flertal yttranden tvivel uttalats om lämpligheten

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

att fråntaga de enskilda företagen rätten att erhålla statslån. Sålunda hava

fullmäktige i riksgäldskontoret, länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus

län, Stockholms läns och stads, Södermanlands läns, Kristianstads läns och

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom aktiebolaget

Hem på landet, egnahemslåneförmedlingsföreningen Hem i Sverige u. p. a.,

Egna hems låneförmedlingsförening u. p. a., Aneboda kommun, Knislinge

egnahemsförening u. p. a., andelsföreningen Eget hem inom Kristianstads

län u. p. a„ Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a., Grängesbergs bostadsförening

u. p. a. och Bergslagets bostadsaktiebolag samt Sveriges allmänna

lantbrukssällskap påyrkat bibehållande av sagda rätt. Av innehållet i dessa

yttranden må följande återgivas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava uttalat tvivelsmål, huruvida det

vore välbetänkt att efter en övergångstid helt borteliminera den enskilda

jordanskaffnings- och egnahemslåneverksamheten samt monopolisera all dylik

verksamhet hos de statliga organen. Genom användande av enskilda mellanhänder

minskades statens risk. De enskilda företag, som sysslat med hithörande

verksamhet, hade förvärvat betydande erfarenhet, som lämpligen

borde tillvaratagas. Faran av stela och tunga former undvekes bäst, om

någon tävlan tillätes mellan statliga och enskilda organ. Den enskilda jordförmedlingsverksamheten

borde emellertid noggrant kontrolleras och onödig

konkurrens mellan denna och statsorganen undvikas genom praktiska former

för samarbete. Tydligt vore, att största delen av verksamheten i alla händelser

komme att falla på statsorganen och att enskilda förmedlare endast

i mindre mån komme att komplettera deras arbete.

Aktiebolaget Hem på landet, som förmedlar både bostads- och jordbrukslån

av egnahemslånefonden, har ifrågasatt, huruvida det kunde vara lämpligt

att fråntaga de nu arbetande föreningarna och bolagen rätten att erhålla

statslån, innan man prövat, huru den nya organisationen i praktiken komme

att fylla sin uppgift i det viktiga och grundläggande jordanskaffningsarbetet.

En allt för hastig avveckling av det nuvarande systemet kunde leda till

minskat antal bärkraftiga jordbruk i de län, där bolag och föreningar nu

verkade, och därmed skulle syftet med den nya organisationen äventyras.

Statens egnahemsstyrelse borde givas tillfälle att under viss tidrymd — minst

10 år i stället för de föreslagna 3 övergångsåren — pröva effektiviteten av

egnahemsnämndernas jordanskaffning. De nu arbetande bolagen och föreningarna

borde därför fortfarande bibehållas vid sin riitt att erhålla och

förmedla statslån, och frågan om indragning av denna rätt borde avgöras

först sedan sagda 10-årsperiod gått till ända.

Egna hems låneförmedlingsförening u. p. a., som förmedlar jordbruksoch

bostadslån ur egnahemslånefonden, har framhållit, att föreningen räknade

sina anor så långt tillbaka som till 1887. Föreningens verksamhet hade

uppbyggts inom folkets breda lager. Under årens lopp hade föreningen med

statslån drivit en omfattande verksamhet för bildande av både jordbruksoch

bostadsegnahem. Det hemställdes, att föreningen fortfarande finge utöva

låneförmedling, vartill dess mångåriga praktiska verksamhet på området

torde berättiga den framför de flesta andra.

Aneboda kommun, som förmedlar blott bostadsegnahemslån, har förordat,

att kommuner fortfarande finge förmedla egnahemslån för bostadslägenheter.

Däremot vore det riktigt, att all förmedling av lån för jordbrukslägenheter

sköttes genom hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

47

Andelsföreningen Eget hem inom Kristianstads lön u. p. a., som innehar

förlagslån från jordförmedlingsfonden men som icke själv förmedlar

egnahemslån, har meddelat, att föreningen bildades 1907 och hade från sitt

första framträdande samarbetat med länets hushållningssällskap och dess

egnahemsnämnd. Föreningens ändamål vore att anskaffa jord för bildande

huvudsakligen av jordbruksegnahem. Vid föreningens försäljningar av egnahemsjord

hade egnahemsnämndens synemän värderat jorden. I de ytterst

få fall, då synemännen ansett det av föreningen kontrakterade försäljningspriset

väl högt, hade föreningen utan invändning nedsatt priset i överensstämmelse

med synemännens uppfattning. Under föreningens tillvaro hade

den för styckning inköpt 38 egendomar för tillhopa 0,164,000 kronor och

hade härav bildats och försålts 1,002 lägenheter. Till behövande köpare,

som råkat i svårigheter, hade föreningen mot säkerhet av inteckning närmast

efter inteckningen för egnahemslånet utlämnat 61 lån till belopp av

75,000 kronor och mot 4 procents ränta, i flera fall utan förräntningsskyldighet.

Även på andra sätt hjälpte föreningen sina köpare. De sakkunnigas

förslag syntes innebära, att även sådana organ, som hittills arbetat med

varmt intresse för jordanskaffningssaken och utan anmärkning, skulle sättas

till sidan, och någonting helt nytt åstadkommas. Försiktigheten bjöde dock

att behålla vad som funnes, åtminstone tills det planerade nya blivit provat

och befunnet minst lika gott. I varje fall borde tillfälle beredas de nuvarande

enskilda organen att ställa sig under eu eventuell blivande egnahemsstyrelses

kontroll och inspektion. Föreningen komme säkerligen icke att

nedlägga sin verksamhet, även om lån från jordförmedlingsfonden undandroges

den. Emellertid torde de sakkunnigas förslag kunna ändras därhän,

att egnahemsförening, som samarbetade med egnahemsnämnd och där egnahemsnämnd

linge insätta ett visst antal ledamöter i styrelsen och som ställde

sig under egnahemsstyrelsens inspektion, kunde åtnjuta fördelen av att

erhålla lån ur jordanskaffningsfonden och i övrigt det stöd för sin verksamhet,

som kunde vara av behovet påkallat. Härigenom förhindrades ej egnahemsnämndens

jordanskaffning under egen regi.

Knislinge egnahemsförening u. p. a., som blott förmedlar bostadsegnahemslån,

har uttalat, att den lokala egnahemslåneverksamheten genom enskilda

ortsföreningar kunde bättre tillgodose den individuella och de rent samhälleliga

intressena beträffande bostadslåneverksamheten, än vad fallet bleve

genom hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a., som dels förmedlar både jordbruks-

och bostadslån ur egnahemslånefonden och dels innehar förlagslån ur

jordförmedlingsfonden, har förklarat sig intet hava att erinra mot de sakkunnigas

förslag, såvitt det avsåge borttagande av rätten för bolag och föreningar

att utöva förmedling av egnahemslån. Däremot borde enskilda

egnahemsorgan få fortsätta jordförmedling med stöd av förlagslån ur jordförmedlingsfonden.

Flera av de jordförmedlare, det här gällde, hade bakom

sig en 20-årig verksamhet, genom vilken de utövat en synnerligen omfattande

jordförmedling. De hade därunder skaffat sig en rik fond av erfarenheter

på området. Det förefölle, som om organisationens effektivitet blott

skulle ökas därigenom, att redan befintliga för uppgiften organiserade och

under statens kontroll stående jordförmedlare finge fortsätta med sin, av

staten stödda, verksamhet. Ett samarbete mellan egnahemsnämnderna och

dessa enskilda jordförmedlare skulle säkerligen med lika stor fördel för rörelsen

kunna åvägabringas som det, vilket de sakkunniga tänkt sig mellan

nämnderna och enskilda jordsäljare. Föreningens egen jordförmedlingsverk
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Departements

chefen.

samhet vore ganska betydande, och det vore e.j välbetänkt att avkoppla

denna, innan det visat sig, huruvida egnahemsnämnderna finge den avsedda

effektiviteten.

Grängesbergs bostadsförening u. p. a., som endast förmedlar bostadslån

ur egnahemslånefonden, har framhållit, att det jämförelsevis ringa antalet

enskilda låneförmedlare ej vore något avgörande bevis för, att lånerörelse

genom sådana organ vore utan verklig betydelse. En av de största svårigheterna

för dessa låneförmedlare vore att ordna säkerheten för bekomna

statslån. Denna omständighet vore den förnämsta anledningen till, att denna

form för låneförmedling icke vunnit större anslutning. Föreningarnas och

bolagens verksamhet vore, såsom de sakkunniga ock framhållit, koncentrerad

till mera tätt bebyggda samhällen, och deras verksamhet hade i regel en

snävt begränsad omfattning. Någon förlamande konkurrens från föreningarnas

och bolagens sida gent emot egnahemsnämnderna, vilka huvudsakligen förmedlade

jordbrukslån, vore därför ej att befara. Föreningen avstyrkte de

sakkunnigas förslag, i vad det avsåge avveckling av föreningar och bolag

som förmedlare av bostadslån. I stället borde förmedlingsverksamheten för

dessa enskilda organ underlättas.

Bergslagets bostadsaktiebolag, som förmedlar bostadsegnahemslån, har

framhållit, att man, genom att helt avstänga de enskilda låneförmedlarna

från att förmedla egnahemslån, komme att betydligt inskränka egnahemsrörelsen

inom de stora industriorterna. Av bolagets 20-åriga erfarenhet hade

framgått, att egnahemssökaren i allmänhet — oaktat intresse funnes för

bildande av eget hem — saknade förmåga att ordna med dess planläggning

och uppförande samt fordrade hjälp och bistånd för att vaga börja byggandet.

Bolaget hjälpte egnahemssökandena i dessa och flera andra hänseenden. Vid

lånebehandlingen hos hushållningssällskapen avskräckte det omständiga förfarandet

många lånesökande. Att en enhetlig egnahemsorganisation borde

finnas, kunde ju synas nödvändigt, men detta borde ej hindra lån till de

bolag och föreningar, som hade sin verksamhet mitt ibland de personer,

vilka vore i största behov att erhålla egna hem och därigenom komma ifrån

trångboddhet i kaserner. Flertalet av dessa egnahem torde ej heller kommit

till stånd utan den medverkan och propaganda, som utövats av dessa förmedlare.

Den föreslagna organisationen komme ock att bliva dyrare, utan

att man vunne några praktiska fördelar. Sockenombuden i de stora industridistrikten

måste avlönas väl, så att de verkligen komme att sköta det svåra

och maktpåliggande arbetet. I motsats till de sakkunniga ansåge bolaget

således, att de enskilda organen vore av största betydelse och hade en stor

uppgift att fylla.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har ifrågasatt, huruvida det vore

lämpligt att endast för vinnande av formell enthetlighet avhända enskilda

bolag och föreningar en befogenhet, som de hittills haft och flerstädes med

stor framgång utövat. Lantbrukssällskapet liölle tvärtom före, att det för

egnahemsverksamhetens sunda utveckling kunde vara fördelaktigt, att de

statliga organen finge tillfällig att tävla med de enskilda organen på området,

och att de förra rent av kunde hava något att lära av de senare

ifråga om verksamhetens bedrivande. Egnahemsföreningar och bolag borde

därför liksom hittills tillerkännas rätt och befogenhet att förmedla egnahemslån

och jordanskaffningslån samt att utdela premielån och jordanskaffningsanslag.

De sakkunnigas förslag till omorganisation av den lokala egnahemsförvaltningen

är av ganska genomgripande natur. Visserligen skulle den lokala

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

49

egnahemsorganisationen bibehållas anknuten till hushållningssällskapen, men

sällskapens egnahemsnämnder skulle erhålla en i sak väsentligt ändrad

ställning. Förslaget innebär ett starkt förstatligande av egnahemsverksamheten,

särskilt i ekonomiskt hänseende. Egnahemsnämnds majoritet skulle

tillsättas av staten, som skulle utse halva antalet ledamöter och en av ledamöterna

att vara ordförande med utslagsröst. Staten skulle utöva ledning

av och i ekonomiskt hänseende ensam stå bakom nämnden genom att icke

blott tillhandahålla erforderliga låne- och anslagsmedel utan även i detalj

pröva och direkt bestrida de med verksamheten förenade förvaltningskostnader

och förluster. Hushållningssällskapens medverkan skulle i huvudsak

inskränkas till deltagande i valet av ledamöter i egnahemsnämnden, som

likväl skulle tillerkännas befogenhet att i sällskapets namn och å dess vägnar

självständigt handlägga förekommande egnahemsärenden, varjämte sällskapen

skulle stödja nämnderna genom tillhandahållande mot ersättning av tjänstemän

och lokaler.

I inkomna yttranden har, såsom närmare framgår av den nyss lämnade

redogörelsen, stor splittring rått om förslagets lämplighet. I de fjorton yttranden,

vari förslaget i huvudsak biträdes, har det ansetts vara en stor

fördel, att samarbetet med hushållningssällskapen ej skulle avklippas, samt

en naturlig följd av egnahemsverksamhetens nuvarande utveckling, att staten

påtoge sig det ekonomiska ansvaret, något som även vore önskvärt ur hushållningssällskapens

synpunkt och som i sin tur berättigade staten till ökat

inflytande inom egnahemsförvaltningen. I en annan grupp av yttranden —

till antalet likaledes fjorton — har ändring av förslaget påyrkats i den

riktning, att den formella anknytningen mellan hushållningssällskapen och

egnahemsnämnderna borttoges och att nämnderna skulle utöva verksamhet

i eget eller i statens namn. Då nämnderna enligt de sakkunnigas förslag

i sak bleve statens organ och omhänderhade en statlig angelägenhet samt

deras stämpel av sällskapens organ blott vore en fiktion, vore det enligt

dessa yttranden oegentligt, att nämnderna skulle uppträda i sällskapens namn.

Sällskapen kunde dock på föreslaget sätt medverka vid valet av nämndens

ledamöter och genom visst samarbete underlätta arbetet för de fristående

nämnderna, vilkas ställning i viss mån bleve jämförbar med skogsvårdsstyrelsernas.

I de nio yttranden åter, vari tvekan — dock utan direkt

avstyrkande -— uttalats om behovet och lämpligheten av en mera genomgripande

omläggning av den lokala egnahemsorganisationen, har den nuvarande

lokalorganisationen ansetts i stort sett fylla sin uppgift. Även om

det vore befogat att öka statens inflytande och ernå lämpligare grunder för

statens bestridande av verksamhetens förvaltningskostnader och förluster,

än vad nu vore fallet, bleve det statliga inflytandet, enligt vad som framhålles

i yttrandena, anmärkningsvärt stort med följd, att sällskapen — till

skada för rörelsen — finge en alltför undanskjuten ställning. I dessa yttranden

har gjorts gällande, att, även om staten övertoge allt ekonomiskt

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 79 häfl. (Sr 97.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

ansvar för rörelsen, det allmännas intressen borde bliva fullt tillgodosedda

med att staten tillsatte endast en minoritet inom nämnderna; och bleve då

sällskapens inflytande större än enligt de sakkunnigas förslag. En från de

sakkunniga i sist angiven riktning än mera avvikande ståndpunkt har intagits

i de sexton yttranden, vari förslaget i stort sett avstyrkts. Jämte det att

kritik därvid riktats mot den oklara dubbelställning mellan staten och sällskapen,

som nämnderna skulle intaga enligt sakkunnigförslaget, har i dessa yttranden

framhållits, att det starka förstatligandet vore obehövligt och olämpligt

med risk för byråkx-atisering och bristande anpassning efter olika ortsförhållanden.

Verksamhetens ekonomiska förstatligande kunde också medföra fördyring

och minskat tillgodoseende av sunda ekonomiska synpunkter. Därjämte

har i dessa yttranden ansetts, att all anledning funnes att bibehålla egnahemsnämnderna

starkt knutna till sällskapen, som hittills visat sig intresserade

och väl skickade att leda och sköta även egnahemsrörelsen. Trots detta

kunde statens inflytande något ökas, och rättvisare och lämpligare grunder

utfinnas för det statliga förvaltnings- och riskbidragets utgående, dock utan

att hushållningssällskapens huvudmannaegenskap bortskymdes och sällskapens

ställning att i första hand — med bidrag från staten — svara för det

ekonomiska ansvaret bortfölle.

Av det sagda framgår alltså, att flertalet av dem, som yttrat sig i ärendet,

ej kunnat i denna del biträda de sakkunnigas förslag i oförändrat

skick. Sålunda hava bland annat aderton av rikets tjugosex hushållningssällskap

— de korporationer, vilkas medverkan erfordras för förslagets

genomförande — ställt sig avvisande eller i allt fall mycket tveksamma

till den ifrågasatta omläggningen av egnahemsnämndernas ställning. Om

egnahemsnämnderna skulle erhålla den av de sakkunniga föreslagna ställning

med avgörande statligt inflytande på nämndernas sammansättning och

verksamhet samt med statligt ansvar för verksamhetens ekonomi, hava ett

flertal hushållningssällskap fordrat, att nämnderna erhölle en från sällskapen

fristående ställning, så att nämnderna icke finge uppträda i sällskapens

namn och å deras vägnar utan i eget eller statens namn. Den sålunda intagna

ståndpunkten torde i så väsentlig grad rubba grundvalen för de sakkunnigas

förslag rörande egnahemsnämndernas ställning, att anledning finnes att med

ledning av vad i yttrandena anförts men med tillgodoseende i sak av de

sakkunnigas huvudsakliga önskemål söka ernå en delvis ändrad konstruktion

av nämndernas allmänna ställning.

En jämkning av de sakkunnigas förslag i den riktning, att egnahemsnämnderna

icke skulle uppträda i hushållningssällskapens utan i eget eller

i statens namn, kan jag icke förorda. En lösning av frågan efter sådana

linjer har nämligen vid närmare övervägande visat sig behäftad med så

stora praktiska och principiella olägenheter, att den icke kan anses framkomlig.

Sålunda saknas rättslig grund att föreskriva, att sällskapen, som

nu innehava från statens sida ouppsägbara äldre lån från egnahemslänefonden,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

skola å nytillkommande egnahemsorgan överflytta dessa skulder jämte sällskapets

motsvarande tillgångar. Men även om sällskapen, såsom sannolikt

är, i allmänhet vore villiga att, efter särskild uppgörelse, företaga sådan

överflyttning, bleve denna förenad med stora praktiska svårigheter. De nya

nämnderna skulle vidare antagligen önska att i många fall såsom biträden

anställa eller använda de arbetskrafter, som hittills skött egnahemsarbetet

inom sällskapen. Dessa arbetskrafter hava emellertid i flertalet

fall delat sin tid, på sätt sällskapen närmare bestämt, mellan sällskapets

egnahemsarbete och sällskapets övriga verksamhet. Detta gäller framför allt

sällskapens jordbrukskonsulenter men även deras skattmästare, sekreterare,

biträden, vaktmästare m. fl. Ett hälftenbruk mellan sällskapen och fristående

nämnder med gemensamma tjänstemän skulle kunna medföra slitningar och

olägenheter å ömse håll. Hade åter egnahemsnämnderna och sällskapen

skilda tjänstemän, uppstode i många fall svårlösta problem, ty sällskapen

hava ej sällan inrättat tjänstebefattningar och med kontrakt anställt funktionärer

för egnahemsarbetet och sällskapets övriga verksamhet gemensamt,

och vissa av egnahemsnämnderna — särskilt de mindre — komma icke att

kunna fullt sysselsätta en person för var och en av de speciella uppgifter,

som i allt fall måste ingå i nämndens arbete, såsom konsulentverksamhet, kamrerare-

och kassörsysslor, skrivarbeten m. m. Med hänsyn till vad nu framhållits

ävensom till kostnaderna för fristående nämnders organiserande,

ordnandet av lokal- och inventariefrågor m. m. kan det befaras, att inrättandet

av självständiga nämnder drager betydligt ökade kostnader för statsverket.

Man kan vidare riskera, att fristående nämnders verksamhet stelnar i tunga

former av den anledning, att verksamheten i ekonomiskt hänseende förstatligas.

Sambandet mellan egnahemsarbetet och sällskapens allmänna verksamhet

för jordbruket är för övrigt av så intim art, att ett utbrytande av

nämnderna ur sällskapens organisation icke gagnade egnahemssaken. De

sakkunniga hava också avrått från en sådan lösning av frågan.

I stället bör undersökas, huruvida icke de önskemål, som föranlett de sakkunnigas

förslag och jämväl torde ligga bakom ett förslag om fristående

nämnder, borde kunna i huvudsak tillgodoses genom att hushållningssällskapens

nuvarande ställning inom den lokala egnahemsorganisationen bibehålles

till sina grunddrag. Nyssnämnda önskemål torde innebära, att staten

får något ökat inflytande på egnahemsarbetets lokala skötsel, så att större

garantier skapas för verksamhetens bedrivande enligt det allmännas fordringar,

att statens bidrag till bestridande av de med rörelsen förenade kostnader och

förluster avväges på ett mera rättvist och rationellt sätt än nu, så att vissa

sällskap icke erhålla för lågt och andra för högt bidrag, samt att sällskapen

kunna på ett effektivt sätt bidraga till ordnandet av jordanskaffningsfrågan,

där så visar sig behövligt.

En lösning av frågan med tillgodoseende av dessa önskemål men utan

rörelsens fullständiga förstatligande i ekonomiskt hänseende bör, enligt min

mening, kunna ske efter följande riktlinjer. Den lokala egnahemsverksam
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

heten liandliaves, liksom nu, av respektive hushållningssällskap genom en

under sällskapet sorterande egnahemsnämnd. Egnahemsnämndens ställning

bör dock, i förhållande till vad nu gäller, i viss mån ändras, så att staten

erhåller något ökat inflytande på arbetet, dock icke så dominerande att hushållningssällsskapets

huvudmannaegenskap bortskymmes. Vidare bör sällskapet,

liksom nu, förmedla egnahemslån, därvid sällskapet självt svarar för

förvaltningskostnader och låneförluster, mot det att sällskapet erhåller visst

årligt och lämpligt avvägt statsbidrag för dessa ändamål. Där jordanskaffningsverksamhet

visar sig behövlig, bör staten kunna i vart särskilt fall

anlita sällskapet såsom dylik verksamhets utövare, mot det att staten tillhandahåller

sällskapet härför erforderligt rörelsekapital och — i fråga om

denna verksamhet i motsats till vad som bör gälla rörande lånerörelsen - ställer sig såsom garant för jordanskaffningsföretagets ekonomi.

I anslutning härtill förordar jag följande anordningar rörande hushållningssällskapens

egnahemsnämnder. Under uppsikt och kontroll av statens

centrala egnahemsorgan skall hushållningssällskap för sitt områdes vidkommande

omhänderhava den statsunderstödda egnahemsverksamheten enligt de

av staten i särskilda kungörelser i ämnet meddelade bestämmelser. Hushållningssällskapet

är alltså den juridiska person, med vilken staten har att

göra i fråga om lån och anslag. Skötseln av sällskapets egnahemsverksamhet

skall utövas genom en av sällskapet inrättad, under detta sorterande

egnahemsnämnd. Egnahemsnämnden skall alltså hava till uppgift att i sällskapets

namn och å dess vägnar handhava sällskapets egnahemsverksarnhet.

Egnahemsnämnd bör bestå av fem ledamöter eller, där sällskapet av särskild

anledning finner ökning av antalet påkallad, sju ledamöter. Suppleanter

utses till i regel högst samma antal som ledamöter. Till ledamöter böra

utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer, företrädande den

jordbrukande befolkningen, den låne- och jordsökande allmänhetens intressen,

de statligt-administrativa synpunkterna samt förtrogenhet med områdets

olikartade bygdeförhållanden. Nämndens ledamöter svara gent emot sällskapet,

en för alla och alla för en, för de beslut rörande nämndens förvaltning,

till vilka de med sina röster bidragit.

Egnahemsnämnden bör vara så sammansatt, att sällskapet-huvudmannen

har majoritet och staten-kontrollanten minoritet. Av ledamöterna

skola därför en mera än hälften väljas av sällskapet (genom dess förvaltningsutskott),

som även utser suppleanter för dessa ledamöter. Övriga ledamöter

(alltså två av fem eller tre av sju) tillsättas för statens räkning

av det centrala egnahemsorganet, som jämväl utser suppleanter för dem.

Ordföranden utses bland nämndens ledamöter av sällskapet (dess förvaltningsutskott)

eller, om sällskapet så bestämmer, av nämnden.

Tvekan kan råda, huruvida de statsutsedda ledamöterna böra äga rösträtt

och därigenom vara medverkande till beslut, som ådrager sällskapets eko
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj:ts proposition Nr 97.

nomiskt ansvar. För att förebygga, att de statsutsedda ledamöterna kunna

ikläda sällskapet ekonomiska förpliktelser i strid mot den mening, som flertalet

av de utav sällskapet utsedda ledamöterna omfatta, torde nämnden —

därest hushållningssällskapet påfordrar sådant förbehåll — ej böra äga att

bevilja egnahemslån eller vidtaga annan dylik åtgärd i det fall, att två

eller, om nämnden består av sju ledamöter, tre av de utav sällskapet utsedda

ledamöterna motsätta sig beslutet. Skapas dylik möjlighet till vetorätt

och ordnas frågan om statsbidrag till förvaltningskostnader och täckande av

förluster på nedan angivet sätt, torde eventuella betänkligheter ur sällskapens

synpunkt mot de statsutsedda ledamöternas rösträtt böra vara hävda. För

övrigt bör varje ledamot av nämnden äga en röst.

De medel av skilda slag, som staten anvisar sällskapet för egnahemsverksamhetens

bedrivande, böra av sällskapet hållas avskilda från sällskapets

övriga medel samt genom nämndens försorg förvaltas och bokföras i särskild

ordning.

För nämnden bör gälla av sällskapet antagen och av det centrala egnahemsorganet

godkänd instruktion.

Nämndens räkenskaper och förvaltning böra granskas av revisorer, av

vilka sällskapet tillsätter två och statens centrala egnahemsorgan en. Den

senare bör, såvitt ej av särskilda skäl annat betingas, vara av handelskammare

eller på annat av Kungl. Maj:t godkänt sätt auktoriserad såsom

revisor. Exemplar av revisorernas berättelse avlämnas dels till sällskapet,

som beslutar rörande ansvarsfrihet för nämndens ledamöter, dels ock till

statens centrala egnahemsorgan, som jämväl skall erhålla del av sällskapets

beslut i anledning av revisorernas berättelse.

Såsom bidrag till hushållningssällskapen för bestridande av de med egnahemsverksamheten

förenade förvaltningskostnader och de å egnahemslånerörelsen

möjligen uppkommande förluster bör visst årligt statsbidrag fortfarande

utgå.

Bidraget utgår nu i direkt proportion till sällskapets kapitalskuld till egnahemslånefonden.

Ett sällskaps förvaltningskostnader stå emellertid av

olika orsaker icke alltid i direkt proportion till kapitalskulden. Då lånerörelsen

nått en viss större omfattning, stegras nämligen förvaltningskostnaderna

icke lika hastigt som lånesumman. Vidare drager förvaltningen

för nya lån — på grund av bestyr med prövning, beviljande och utbetalande

av lån — relativt mycket större kostnad än skötseln av gamla lån.

Förvaltningskostnaderna bliva därjämte större, om ett visst kapitalbelopp

fördelas på ett stort antal små lån, än om samma belopp fördelas på ett

ringa antal stora lån, ty i regel är kostnaden för ett låneärendes handläggning

oberoende av lånets storlek. Dessutom bliva förvaltningskostnaderna

ökade för sällskap med vidsträckt område. Låneriskerna däremot stå

någorlunda i direkt proportion till kapitalskulden, ehuru omständigheter

även här finnas, som rubba regelns giltighet. Förlustrisken är sålunda för
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

hållandevis större å nya lån än å gamla lån, ty genom kapitalavbetalningarna

är skillnaden mellan den pantförskrivna lägenhetens värde och lånets belopp

i senare fallet större — och säkerheten härigenom starkare — än i

förra fallet. Allmänt kan sägas, att sällskap med stor kapitalskuld, stor

äldre lånestock i förhallande till nybeviljade lån, stora enskilda egnahemslån

och begränsat geografiskt område åtnjuta ett med hänsyn till behovet

relativt högre statsbidrag än sällskap med låg kapitalskuld, liten äldre lånestock

i jämförelse med nybeviljade lån, små lån samt stort område.

Reglerna för statsbidragets utgående torde böra ändras i syfte att ernå

en både ur statens och sällskapens synpunkt lämpligare beräkningsgrund.

En utgångspunkt för de nya reglernas bestämmande bör vara, att statens

sammanlagda kostnader för ändamålet — om saken ses på längre sikt —

hållas inom ungefär samma ram, som skulle förekommit, därest nuvarande

fördelningsregel bibehölles. Jag förordar, att följande bestämmelser må från

och med 1929 gälla rörande ifrågavarande statsbidrags utgående.

Till täckande av sällskapens med egnahemsverksamheten förenade förvaltningskostnader

och å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster åtnjuter

varje sällskap ett årligt statsbidrag motsvarande 1) dels ett belopp

(procentbidraget) av (kas procent av sällskapets kapitalskuld till egnahemslånefonden

vid nästföregående års utgång, vilket procenttal, räknat å hela

kapitalskulden, dock minskas med O.o i för varje fullt miljontal kronor, varmed

kapitalskulden överskjuter 3,000,000 kronor, därvid emellertid tillika skall

iakttagas, att procenttalet ej i något fall må nedsättas under 0.3, 2) dels

ock för ett vart av sällskapet under nästföregående år beviljat egnahemslån

ett tillägg sbidrag av beträffande a) Norrbottens läns hushållningssällskap

60 kronor, b) Västerbottens och Jämtlands läns hushållningssällskap 50

kronor, c) Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands läns

hushållningssällskap 40 kronor samt d) övriga hushållningssällskap 30 kronor.

Uppstår å vad sålunda anvisats överskott hos sällskapet, skall överskottet

tillföras sällskapets riskfond för egnahemslånerörelsen, vilken ej må, utan

särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t, användas för andra ändamål, än vartill

här ifrågavarande statsbidrag äro avsedda.

Rörande innebörden av detta förslag må framhållas följande. Den del av

bidraget, som benämnts procentbidraget, bliver relativt störst för de sällskap,

som hava en förhållandevis låg kapitalskuld och till följd härav äro

i behov av jämförelsevis högt bidrag. Alla sällskap med en kapitalskuld

till egnahemslånefonden, understigande 8 miljoner kronor, få härigenom ett

förhöjt statsbidrag i förhållande till det bidrag, som skulle utgått enligt

nuvarande beräkningsregel. Först när kapitalskulden uppgår till 9 miljoner

kronor och däröver samt när procentbidraget således i allt fall överstiger

44,000 kronor, kommer någon försämring ur sällskapens synpunkt att inträda

vid jämförelse mellan storleken av å ena sidan enbart procentbidraget och

å andra sidan det nuvarande totala förvaltnings- och riskbidraget.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Tillägg sbidraget är avsett såsom ett extra stöd till bestridande av sällskapens

kostnader vid själva lånebeviljandet. Bidraget i fråga beräknas

till visst belopp för varje nnder nästföregående år beviljat lån. För sällskap

med vidsträckt område utgår tilläggsbidraget med förhöjt belopp. Sålunda

ifrågasättes höjning för Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands,

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. (Landarealen är i

Norrbottens län 99,000 kvadratkilometer, i Västerbottens län 56,000 kvadratkilometer,

i Jämtlands län 48,000 kvadratkilometer, i Kopparbergs län 28,000

kvadratkilometer, i Västernorrlands län 24,000 kvadratkilometer, i Gävleborgs

län 18,000 kvadratkilometer och i Värmlands län 17,000 kvadratkilometer.

Därnäst komma Jönköpings, Östergötlands och Kronobergs län med blott

respektive 11,000, 10,000 och 9,000 kvadratkilometer.)

Rörande de ekonomiska verkningarna för staten och de olika hushållningssällskapen

av de sålunda förordade bestämmelserna om statsbidraget hava beräkningar

verkställts inom jordbruksdepartementet, och torde de i detta hänseende

upprättade tabeller böra såsom bilagor D och E fogas till detta protokoll.

Av uppgifterna i bilagan E framgår, bland annat, att de sällskapen enligt

förslaget tillkommande förvaltningsbidragen (procent- och tilläggsbidragen

sammanlagda) icke komma att understiga de bidrag, som sällskapen enligt

nuvarande grunder skulle åtnjutit på grund av deras nu befintliga kapitalskuld

till egnahemslånefonden, anuat än i ett fall. Detta avser Kristianstads

läns hushållningssällskap, som utövat egnahemslåneförmedling i större

omfattning än något annat sällskap och för 1927 uppburit ett förvaltningsbidrag

av icke mindre än 82,121 kronor. Emellertid må framhållas, att

detta sällskaps förvaltningsutskott i nu avgivet yttrande själv ifrågasatt

jämkning av förvaltningsbidragens storlek i den av mig nu föreslagna riktning.

Med godtagande av vad statskontoret och fullmäktige i riksgälaskontoret

härom föreslagit förordar jag, att nu berörda statsbidrag icke skola såsom

för närvarande sker utgå ur egnahemslånefondens ränteavkastning utan i

stället bestridas från ett särskilt under riksstatens nionde huvudtitel uppfört

förslagsanslag. Till frågan om detta anslags storlek för instundande

budgetår återkommer jag senare.

Mot de sakkunnigas förslag angående egnahemsombud och fakultativa

egnahemskommittéer i socknarna har jag ingen annan erinran, än att det

torde böra ankomma på hushållningssällskapens vederbörande organ att bestämma,

huruvida och enligt vilka grunder egnahemsombud må för sitt

uppdrag åtnjuta ersättning, att i så fall utgå från det till sällskapet anvisade

förvaltnings- och riskbidraget. Nu föreslagna ändring av de sakkunnigas

hithörande förslag är påkallat med hänsyn till den av mig förut

förordade anordning med hushållningssällskapen såsom ansvariga mellanhänder.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Det nuvarande

centralorganet

för egnah

emsverksamheten.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Vad angår frågan om enskilda egnahemsorgan vill jag, på grund av vad

som uttalats i vissa av förut återgivna yttranden, förorda, att egnahemsföreningar

och -bolag samt kommuner bibehållas vid rätten att kunna på i

huvudsak nu gällande villkor erhålla statslån ur egnahemslånefonden och

jordförmedlingsfonden. Förvaltningsbidraget till sådan låneförmedlare torde

böra årligen utgå efter 0.5 procent av dennes kapitalskuld till egnahemslånefonden

vid föregående års slut. Detta innebär endast den ändring i

förhållande till vad nu gäller, att bidraget beräknas å kapitalskulden i

stället för å »den ej till betalning förfallna» kapitalskulden. De för statens

räkning utsedda ledamöter och granskningsombud hos dessa enskilda egnahemsorgan

torde böra utses av egnahemsstyrelsen.

3) Egnahems verksamhetens centrala organisation.

Det centrala organet för den statsunderstödda egnahemsverksamheten har

sedan 1920 utgjorts av egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet.

För bedömande av de sakkunnigas förslag till centralorganets omorganisation

är det till en början av viss betydelse att taga del av statsmakternas

synpunkter år 1919 vid inrättandet av det nuvarande centralorganet för

egnahemsverksamheten.

I proposition den 21 februari 1919, nr 106, angående vissa egnahemsväsendet

berörande frågor föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, bland annat,

till anordnande av en egnahemsavdelning inom jordbruksdepartementet å

extra stat för 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 22,000.

Propositionen var i väsentliga delar byggd på det betänkande, som den 14

oktober 1914 avgivits av 1911 års egnahemssakkunniga. Dessa hade föreslagit,

att egnahemsverksamhetens centrala ledning skulle förläggas till

lantbruksstyrelsen, inom vilken eu inspektör för egnahemsrörelsen borde

anställas. En av de sakkunniga hade föreslagit upprättande inom lantbruksstyrelsen

av en självständig byrå för egnahemsärendena. En annan av

de sakkunniga hade däremot påyrkat inrättandet av en till jordbruksdepartementet

knuten, men självständigt arbetande central egnahemskommission.

I propositionen uttalade föredragande departementschefen i huvudsak

följande rörande egnahemsrörelsens centrala ledning. Behovet av att anordna

en central institution för egnahemsrörelsens administrativa ledning kunde

departementschefen vitsorda. Från nästan alla håll hade också kraftigt

framhållits nödvändigheten att inrätta en dylik centralmyndighet. Det vore

erforderligt att samla egnahemsrörelsens olika grenar till ett helt, organiskt

samverkande mot ett gemensamt mål. För detta ändamål vore det önskvärt,

att en statsinstitution inrättades, där dessa ärenden kunde överblickas

och utredas i sitt sammanhang samt erhålla den noggranna och grundliga

handläggning, som de otvivelaktigt behövde. Det vore dock för det dåvarande

vanskligt att definitivt avgöra, liuruledes denna centrala statsinstitution

borde anordnas. Invändningarna mot att anförtro den centrala

ledningen av egnahemsrörelsen åt lantbruksstyrelsen vore så vägande, att

denna utväg ej borde tillgripas. Icke heller kunde domänstyrelsen eller

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 97.

något annat existerande ämbetsverk lämpligen ifrågakomma. En så omfattande

och utvecklingskraftig grupp av ärenden som de, vilka rörde

egnahemsverksamheten, kunde skadas genom att förenas med handläggningen

av andra ärenden, och därvid kunde egnahemsrörelsen komma att

hämmas och betraktas som en bisak samt bedömas ur för densamma främmande

synpunkter.

Departementschefen ansåge därför, att det förr eller senare bleve nödvändigt

att för egnahemsväsendets del anordna en särskild ny statsinstitution.

Att redan då inrätta ett särskilt ämbetsverk kunde likväl ej

tillstyrkas, enär åtskilliga frågor på hithörande områden tarvade ytterligare

utredning, främst frågan om egnahemsrörelsens lokala organisation ävensom

bland annat frågan om Norrlands kolonisation. Under inga omständigheter

borde dock åtgärder i syfte att skapa ett centralt organ för

egnahemsväsendet undanskjutas. Ett dylikt organ vore en nödvändig förutsättning

för en kraftig utveckling av egnahemsrörelsen och för att det

hela måtte vinna fasthet och planmässighet. Departementschefen ansåge

alltså att, jämte det frågan om det definitiva ordnandet av den centrala

ledningen lämnades beroende av en ny utredning, det vore nödvändigt, att

en anordning av mera provisorisk natur träffades. Inom jordbruksdepartementet

borde inrättas en särskild avdelning å extra stat för egnahemsärenden,

så anordnad, att därigenom ej hindrades en eventuell framtida

organisation efter andra linjer.

Egnahemsavdelningen borde organiseras i viss män olika mot övriga

byråer inom departementet, i det att åt densamma gåves en mera självständig

ställning med viss beslutanderätt för byråchefen. Blott de allra

viktigaste ärendena borde underställas Kungl. Maj:ts prövning. Organisationen

komme då att bliva ungefär som om ett centralt verk inflyttats i

departementet. Erfarenheten finge sedan visa, vilkendera vägen som i

längden kunde befinnas lämpligast, antingen avdelningens bibehållande

inom departementet med den eventuella förstärkning, som kunde bliva

erforderlig, eller en utveckling till en fullt självständig institution.

Den särskilda, provisoriska egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet

skulle bestå av en chef, benämd statens egnahemsinspektör, en

statskonsulent för egnahemsväsendet, en amanuens och ett kvinnligt

skrivbiträde.

Riksdagen (Rskr. 1919:339) anslöt sig till den av departementschefen

i ämnet uttalade uppfattningen samt förklarade sig ej hava erinran mot

de uppdragna linjerna för egnahemsavdelningens organisation. Det begärda

anslaget av 22,000 kronor anvisades.

Egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet har varit i verksamhet

alltsedan 1920. Från och med budgetåret 1926—1927 indrogs statskonsulenttjänsten

för egnahemsväsendet. För budgetåren 1926—1927 och

1927—1928 har anslagsberäkningen för egnahemsavdelningen varit följande.

Avlöning till egnahemsinspektören, förslagsvis........................ kronor 10,980

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst ........ » 6,402

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis.

........................................................................................... » 402

Tillfälliga biträden, högst ..................................................... » 600

Förslagsanslag kronor 18,384,

s. 58 Kontrollera mot PDF

1925 års

kolonisationssaklcunniga.

58 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 97.

vilket belopp avrundats till 18,400 kronor, anvisat såsom extra förslagsanslag

för ett vart av nämnda båda budgetår.

Särskild instruktion för egnahemsavdelningen eller egnaliemsinspektören har

ej utfärdats, men gällande kungörelser för egnahem slånerörelsen och jordförmedlingsverksamheten

reglera egnahemsinspektörens åligganden i olika

hänseenden, såsom att utöva uppsikt och kontroll, fastställa reglementen och

diverse formulär, mottaga och granska redogörelser och vissa ansökningar

samt utfärda intyg för utfående av statsanslag. Härtill kommer avdelningens

befattning med upprättande av förslag om fördelning av låne- och

anslagsmedel, prövning av utlämnande av egnahemslån till förhöjda maximivärden,

fastställande av styckningsplaner vid jordförmedlingsföretag samt

dess allmänna rådgivnings- och utredningsverksamhet.

Egnahemsavdelningen torde kunna betraktas såsom statens centrala myndighet

för handhavandet av egnahemsangelägenheter och vad härmed sammanhänger.

Med hänsyn därtill, att det praktiska egnaliemsarbetet icke

utövas av staten i egen regi utan huvudsakligen genom enskilda förmedlare,

har detta organ huvudsakligen inspekterande, kontrollerande och

rådgivande uppgifter.

1925 års kolonisationssakkunniga hava nu framlagt förslag om centralorganets

reformering. Därvid hava de utgått ifrån, att centralorganet borde

vara ett rent statligt organ för samtliga hithörande egnahemsangelägenheters

centrala handläggning och ledning. Centralorganet borde leda och

övervaka de lokala egnahemsorganens verksamhet, förbereda och framställa

förslag rörande de ärenden, som skulle avgöras av Kungl. Maj:t, samt

föreslå eller vidtaga åtgärder till verksamhetens ändamålsenliga utveckling,

därvid uppgiften att organisera en effektiv jordförmedling icke bleve minst

väsentlig. Med hänsyn till den självständiga ställning, som borde givas

centralorganet, samt till de betydelsefulla och ökade uppgifter, som efter

den av de sakkunniga i övrigt föreslagna utvecklingen av egnahemsverksamheten

skulle anförtros åt detta organ, vore det ofrånkomligt, att även

centralorganet underkastades reformering, så att det erliölle en verkligt

stark och förtroendeingivande ledning och utrustades med erforderliga

arbetskrafter.

Körande fördelarna ur det allmännas synpunkt av sådan förstärkt ledning

av egnahemsarbetet hava de sakkunniga därjämte anfört i huvudsak

följande.

De härav något ökade kostnader torde fullt uppvägas av fördelen ur det

allmännas synpunkt, att denna viktiga rörelses ledning lades i händerna

på ett efter uppgiftens stora betydelse och omfattning anpassat organ.

Icke minst med hänsyn till den stora omfattning, vari redan nu statsmedel

— uppgående till ungefär 150,000,000 kronor med i runt tal

20,000,000 kronors nyengagement varje år i lån och bidrag — placerats i

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

rörelsen, lärer det vara påkallat, att det ledande och kontrollerande centralorganet

så förstärktes, att största garanti vunnes för medlens rätta och

ändamålsenliga användning, även om detta skulle medföra ökning av

centralorganets förvaltningskostnader med några 10,000 kronor, något som

i sin tur dock torde kunna medföra minskning i tillväxten av de redan nu

höga förvaltningsbidragen, varmed staten understödde rörelsens lokala förvaltning.

Genom centralorganets förstärkning och utveckling torde också

den fördel och kostnadsbesparing ernås, att dyrbara särskilda utredningar

genom kommissioner, kommittéer och sakkunniga angående egnahemsfrågan

och vissa andra hithörande jordfrågor för framtiden kunde väsentligt inskränkas,

tack vare att sådant utredningsarbete borde kunna i ökad utsträckning

anförtros centralorganet.

De sakkunniga hava vidare på följande sätt utvecklat, hurusom det fortsatta

egnahemsarbetets karaktär påkallade, att centralorganet intoge en

från andra statsinstitutioner fristående ställning.

_ »Nuvarande system med det centrala egnahemsorganets direkta införlivande

med Kungl. Majrts kansli har visserligen haft åtskilliga fördelar,

såsom att regeringen och särskilt jordbruksministern kunnat öva omedelbart

inflytande på egnahemsbyråns verksamhet; att de ärenden, som ankommit

på Kungl. Maj:ts prövning, kunnat förberedas direkt inom departementet,

varigenom omgång och skriverier undvikits och egnahemsinspektören

haft tillfälle att i egenskap av föredragande i statsrådsberedningen

omedelbart utveckla sin mening; samt att egnahemsbyråns egna yttre förvaltningsåtgärder

i mångt och mycket fått skenet av direkt från regeringen

härrörande eller i allt fall med departementschefens tysta gillande vidtagna

anordningar. Vad särskilt det sista angår, har visserligen den formella

gränsen varit någorlunda klar mellan å ena sidan den kanslimässiga

förberedningen och fattandet av konseljbeslut samt å andra sidan

egnahemsbyråns självständiga iörvaltningsätgärder, men utifrån sett har

egnahemsbyråns dubbelställning såsom vanlig departementsbyrå och självständigt

ämbetsverk understundom vållat oklarhet i allmänhetens uppfattning

rörande ansvaret för en del fattade beslut. En ändring av egnahemsbyråns

ställning till ökad självständighet, såsom en fristående egnahemsstyrelse,

är emellertid påkallad med hänsyn till följande omständigheter.

Centralorganets uppgifter — vilka redan nu till den större delen avse annat

än konseljärenden — torde eller egnahemsverksamhetens reformering komma

att i väsentlig grad utgöras av praktiska och ekonomiska förvaltningsangelägenheter,

som icke bero av Kungl. Maj:ts beslut i vart fall och icke

heller i övrigt höra samman med det kanslimässiga arbetet inom departementen.

Helt visst är mycket att vinna genom att centralorganet beredes

större självständighet i ordnandet av sitt yttre och inre förvaltningsarbete

och full egen ansvarighet för fattade beslut och vidtagna anordningar i sådana

fall, där det är egnahemsstyrelsen och icke Kungl. Maj:t som i första

hand har att svara för ärendenas handläggning. Ur olika synpunkter är

det lämpligt, att de centralorganet berörande — jämförelsevis få — ärenden,

som skola avgöras av Kungl. Maj.: t i konselj, erhålla den offentliga

belysning, som i övrigt karakteriserar den skriftliga rapporten mellan

Kungl. Maj:t och ansvariga organ inom statsförvaltningen. Egnahemsbyrån

bör alltså utbrytas ur Kungl. Maj:ts kansli och givas ställning av

ett självständigt, under jordbruksdepartementet lydande förvaltningsorgan,

benämnt statens egnahemsstyrelse med säte i Stockholm.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Beträffande den sålunda föreslagna egnahemsstyrelsens konstruktion,

hava de sakkunniga framhållit följande.

»Verksamhetens praktiska utövning kräver, att stor självständig befogenhet

lämnas styrelsen. Därför är det påkallat, att ansvaret och beslutanderätten

i de viktigaste frågorna anförtros åt ett samfällt kollegium av

särskilt utvalda förtroendemän. Detta torde vara motiverat även i betraktande

av uppgifternas vikt och mångsidighet, ansvaret för den stora

medelsförvaltningen och behovet att i ledningen hava omedelbar tillgång

till erfarna och omdömesgilla personer med praktisk förtrogenhet och kontakt

med hithörande olikartade förhållanden. Ledningen, som har att

svara för betydelsefulla jordpolitiska uppgifters handhavande, lärer även

kunna komma att åtnjuta större allmänt förtroende, därest den anförtros

åt en samlad styrelse av för uppgiften särskilt kvalificerade personer. Jämväl

för ernående av ett gott samarbete mellan centralorganet och de underlydande

egnahemsnämnderna, vilka torde komma att bestå huvudsakligen

av förtroendemän från det praktiska livet, är det av vikt, att i styrelsens

ledning rum även finnes för andra krafter än vanliga tjänstemän. Om

alltså särskilt utvalda förtroendemän från det praktiska livet också böra

hava siite i egnahemsstyrelsens ledning, kan detta dock å andra sidan icke

utesluta behovet, att en person i klar chefsställning tillsättes att inåt ochutåti

närmast svara för verksamhetens behöriga skötsel. Detta är nödvändigt

för arbetets gång samt med hänsyn till styrelsens funktion såsom etl

administrativt statsorgan med omfattande fortlöpande förvaltning. Egnahemsstyrelsens

ledning bör följaktligen bestå av eu chef jämte visst antal

(från det praktiska livet hämtade) ledamöter.

Egnahemsstyrelsens chef, tillika benämnd statens egnahemsinspektör, bör

i främsta rummet ansvara för styrelsens förvaltning och att den statsunderstödda

egnahemsverksainheten bedrives enligt gällande bestämmelser.

Honom bör åligga att handhava ledningen av styrelsens löpande förvaltning

samt att utöva chefsskap över styrelsens övriga tjänstemän och biträden

och tillse, att dessa med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter.

Han äger ensam beslutanderätt i sådana ärenden, som icke äro av beskaffenhet

att, på sätt nedan sägs, böra avgöras av styrelsen i plenum. Chefen

bör vidare i stor utsträckning ägna sig åt hithörande egnahemsfrågors

allmänna ledning och utredning samt ingående följa de lokala

egnahemsorganens verksamhet. Där så erfordras, har han att inkalla övriga

ledamöter av styrelsen till sammanträden samt bör i övrigt, i mån

av behov, samråda med och anlita biträde av dem. Chefen bör hava ställning

såsom vanlig statstjänsteman med daglig tjänstgöring. I fråga om

ersättning böra de i § 5 av avlöningsreglementet intagna bestämmelser till

lämpas, vilka gälla för befattningar, vilkas innehavare tillsättas genom

förordnande tills vidare. Med hänsyn till den krävande chefsställning, som

bliver förenad med befattningen, samt i betraktande av arbetets vikt, omfattning

och ansvar torde chefen böra åtnjuta ett årligt arvode av 15,000

kronor.

Styrelsens övriga ledamöter böra med chefen dela ansvaret för styrelsens

förvaltning på sätt, nedan närmare skall föreslås. Dem bör åligga att deltaga

i överläggningar och beslut rörande nedannämnda s. k. pleniärenden

samt i övrigt biträda och verka för egnahemsverksamhetens behöriga utveckling

och skötsel. De ärenden, som böra avgöras samfällt aA'' chefen och

styrelseledamöterna i plenum, (pleniärenden) torde böra vara i huvudsak

följande, nämligen

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

61

dels yttranden till Kungl. Maj:t angående lag eller viktigare författning

eller rörande annan fråga av mera allmän eller väsentlig betydelse;

dels förslag till instruktion och fastställelse av arbetsordning för styrelsen

samt övriga styrelsens organisation berörande ärenden av principiell

eller eljest av mera väsentlig betydelse;

dels viktigare ärenden av företrädesvis organisatorisk, praktisk eller

ekonomisk innebörd rörande egnahemsnämndernas förvaltning såsom

angående nämndernas sammansättning, arbetsordning och statiörslag,

angående instruktioner för nämnderna,

angående fördelning till nämnderna av låne- och anslagsmedel,

angående förvärv för nämndernas räkning av jord samt större egnahemsföretags

planläggning och genomförande samt

angående granskning av nämndernas förvaltnings- och revisionsberättelser

och bestämmandet av de belopp, en var nämnd har att såsom överskott

inredovisa till statsverket eller mottaga såsom täckning av underskott;
dels

den årliga berättelsen rörande egnahemsstyrelsens förvaltning;

dels ock sådant ärende, som chefen prövar skäligt hänskjuta till avgörande

vid plenum eller vars hänskjutande till sådant avgörande för visst

fall påfordras av samtliga övriga styrelseledamöter.

Där anledning därtill föreligger, bör ledamot därjämte, efter överenskommen

fördelning eller på anmodan av chefen, förbereda eller direkt

handlägga sådant större ärende (exempelvis något betydelsefullt styckningsföretag),

som lämpligen befinnes böra uppdragas åt honom, så ock

i män av behov utföra inspektioner och andra förrättningar ute i orterna.

Vid styrelsens sammanträden, därvid protokoll skall föras, torde chefen

böra fungera såsom ordförande, för så vitt ej Kungl. Maj:t av särskild anledning

förordnat annan härtill lämplig ledamot att vid plenisammanträdena

föra ordet.

Styrelsens ledamöter böra, såsom förut antytts, hämtas från det praktiska

livets män, så att de kunna tillföra den samlade styrelsen en så vitt

möjligt fullödig representation av de intressen och förhållanden, som beröras

av verksamheten. Inom ledamöternas krets bör alltså finnas tillgång

till erfarenhet och kunnighet i jordbruksfrågor, förståelse för den jordsökande

allmänhetens behov samt insikt och omdöme rörande sakens ekonomiskt-tekniska

sidor. Till ledamöter böra utses för uppgiften intresserade

och väl kvalificerade personer, som äga tid och tillfälle att ägna sig

åt uppdraget med kraft och nedläggande av tillräckligt med arbete.

Beträffande antalet ledamöter torde detta böra sättas till tre, chefen

oräknad. Härigenom torde styrelseledamöternas antal å ena sidan bliva

så begränsat, att en verkligt arbetsduglig mindre styrelse erhålles, men å

andra sidan ej heller lägre, än att en tillräckligt fyllig representation ernås

av de olika huvudintressen, som enligt vad förut framhållits böra vara

företrädda.

I fråga om ersättning till de tre ledamöterna synes den anordning vara

lämplig, att ledamöterna åtnjuta dels ett visst måttligt årsarvode, dels och

ersättning för varje av uppdraget föranledd sammanträdes-, rese- eller förrättningsdag.

Då med uppdraget torde följa ett ganska avsevärt hemarbete

och det möter svårigheter att med dagarvoden avväga en lämplig ersättning

härför, synes det vara motiverat, att dagarvoden för sammanträdes-

och särskilda förrättningsdagar kompletteras med ett mindre årsarvode.

De sakkunniga ifrågasätta i anslutning härtill, att en var av de

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

tre ledamöterna tillerkännes följande ersättning för uppdraget, nämligen

dels årsarvode av 1,000 kronor, dels dagarvode efter 12 kronor för varje dag,

han vederbörligen deltager i sammanträde inom styrelsen eller utför annan

särskild förrättning i styrelsens uppdrag, dock att dagarvodet nedsättes

till 6 kronor, därest ledamot innehar statstjänst eller fullgör annat uppdrag,

för vilket ersättning av statsmedel utgår, dels ock resekostnads- och

traktamentsersättning enligt klass I B i gällande resereglemcnte vid av

uppdraget föranledda resor och föranledd annan vistelse utanför ledamots

hemort.

Förutom chefen bör styrelsen utrustas med två andra väl kvalificerade

tjänstemän, nämligen en för huvudsakligen administrativt-kamerala uppgifter

och en för det mera jordbrukstekniskt-ekonomiska yttre arbetet.

Den förre _ (egnahemsstyrelsens administrative sekreterare), vilken bör

besitta administrativ duglighet och helst även juridisk kompetens, bör

handlägga styrelsens inre kansliangelägenheter samt förberedelsevis svara

för sådana frågor som lånerörelsens centrala uppgifter (såsom låneansökmngar

från låneförmedlare, lånereglementen, blanketter och handlingar

avseende lånerörelsens bedrivande, handledning i och kontroll av lokalorganens

laneförfarande, redogörelsers och bokföringsrapporters granskning

och sammanställande m. in.); de underlydande lokalorganens sammansättning,

arbetsordning, ekonomi och allmänna medelsförvaltning; inom styrelsen

förekommande utredningar av allmän art; ärenden avseende besvär

och klagomål liksom förfrågningar o. d. från allmänheten; övriga administrativa,

kamerala, juridiska och statistiska angelägenheter.

Den andre tjänstemannen (egnahemsstyrelsens tekniske sekreterare), vilken

bör vara väl förfaren i jordbruksfrågor liksom i de vid jordbruksnybildning

förekommande praktiskt tekniska och ekonomiska angelägenheter,

bör inom styrelsen förbereda handläggningen huvudsakligen av frågor

rörande lokalorganens förmedling, inköp, disposition och försäljning av

jord; granskning av stycknings- och kolonisationsplaner; omhänderhavande

av förekommande torrläggnings-, odlings-, byggnads-, lantmäteri-,

skogs- och rena jordbruksfrågor. Vidare bör han för styrelsens räkning

utöva yttre verksamhet genom handledning vid, bedömande av och uppsikt

över planläggningen och genomförandet särskilt av större egnahemsoch

jordanskaffningsföretag, som genom statligt understöd bedrivas av

lokalorganen.

De två sekreterarna, på vilka stora fordringar böra ställas och vilka

torde iå omfattande arbeten såväl med arbetets upporganisation som

vid den fortsatta utvecklade verksamheten, torde båda böra placeras i lönegraden

B 24.

Såsom ytterligare tjänsteman i styrelsen lärer vidare behöva anställas

en notarie, vilken i huvudsak bör biträda den administrative sekreteraren

med förekommande löpande administrativa, kamerala och statistiska uppgifter

men vilken även bör hava att dels vara den tekniske sekreteraren

behjälplig vid utlåtandens och skrivelsers uppsättande m. m., dels ock utföra

annat å styrelsen förekommande expeditionsarbete. Genom befintligheten

av en dylik notarie ökas möjligheterna för de tre övriga, ledande

tjänstemännen att ingående ägna sig åt större frågors lösning liksom att

ute i orterna i män av behov följa, leda och kontrollera lokalorganens verksamhet.

Notarien torde böra placeras i lönegraden B 21.

Å egnahemsstyrelsen torde vidare böra anställas två kvinnliga skriv- och

räknebiträden. Den ena (kanslibiträdet), som jämväl bör omhänderhava

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

registrators- och kassagöromål, torde höra placeras i lönegraden B 7; den

andra (kontorsbiträdet) torde böra placeras i lönegraden B 4. En expeditionsvakt

i lönegraden B 5 torde även böra anställas. Viss möjlighet till

anlitande av extra biträden torde höra finnas.

Egnahemsstyrelsen torde åtminstone tillsvidare höra uppföras å extra

stat. Chefen liksom ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t; styrelsens

befattningshavare i övrigt torde böra förordnas av styrelsen.

Egnahemsstyrelsens avlöningsstat skulle, i enlighet med förestående förslag,

bliva följande.

Chefen för egnahemsstyrelsen, tillika statens egnaliemsinspek
tör,

årsarvode ............................................................................ kronor 15,000

Tre ledamöter, årsarvode till vardera 1,000 kronor; tillhopa » 3,000

En administrativ sekreterare, grundavlöning (B 24)................ » 7,212

En teknisk sekreterare, grundavlöning (B 24) ....................... » 7,212

En notarie, grundavlöning (B 21) » 6,048

Ett kanslibiträde, grundavlöning (B 7)....................................... » 2,676

En expeditionsvakt, » (B 5)....................................... » 2,364

Ett kontorsbiträde, » (B 4)....................................... » 2,208

tillhopa kronor 45,720.

Härtill komma vikariatsersättningar, dagarvoden till ledamöter,

ersättning till tillfälliga biträden, expensutgifter

och dylikt, förslagsvis ................................................................ » 12,280

summa förslagsvis kronor 58,000.

Under förutsättning, att förekommande rese- och traktamentspenningar

liksom tryckningskostnader bestridas från nionde huvudtitelns anslag för

hithörande ändamål, skulle alltså statens egnahemsstyrelse beräknas kräva

ett extra förslagsanslag av 58,000 kronor.»

Vidare hava de sakkunniga uttalat, att från statens egnahemsstyrelse härrörande

eller styrelsen eljest berörande framställningar av den art, att de

måste avgöras av Kungl. Maj:t, borde handläggas i vanlig ordning å endera

av jordbruksdepartementets kvarvarande två byråer.

De sakkunnigas förslag om inrättandet av en statens egnahemsstyrelse Yttranden.

har i huvudsak biträtts av statskontoret, domänstyrelsen, socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Hallands, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län samt Stockholms läns och stads, Östergötlands

läns, Jönköpings läns, Kronobergs läns, Blekinge läns, Kristianstads

läns, Älvsborgs läns norra, Västernorrlands läns, Jämtlands läns,

Västerbottens läns och Norrbottens läns hushållningssällskap ävensom Längbro

kommun, Knislinge egnahemsförening u. p. a. och Sveriges allmänna

lantbrukssällskap. Därjämte hava de sakkunnigas förslag i dess helhet

— och utan att erinran framställts mot egnahemsstyrelsens inrättande

—- i huvudsak biträtts av vissa andra av dem, som yttrat sig i ärendet,

såsom länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Kopparbergs och

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 97.

Gävleborgs län samt Kopparbergs läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap.

Statskontoret har i och för sig intet haft att erinra mot förslaget att

bilda en särskild egnahemsstyrelse, då det torde kunna förväntas att härigenom

större enhetlighet vunnes i fråga om den ståtliga egnahemsverksamheten.

— Såsom senare skall meddelas har statskontoret emellertid påyrkat

vissa jämkningar i de sakkunnigas förslag till stat för egnahemsstyrelsen.

Domänstyrelsen har ansett, att det med den omfattning, som egnahemsverksamheten

numera fått, vore av behovet påkallat att äga tillgång till

en organisation, som skänkte ökad trygghet för största nytta av statens

och enskildas strävanden och ekonomiska uppoffringar. För detta ändamål

syntes det riktigt, att organisationen erhölle den koncentrerade ledning och

den självständiga ställning, som de sakkunniga velat bereda densamma.

Socialstyrelsen har erinrat därom, att styrelsen i tidigare utlåtanden den

25 november 1916 och den 24 januari 1923 över olika egnahemsspörsmål

haft tillfälle framhålla angelägenheten av, att hithörande verksamhet i hela

dess omfattning ställdes under en fast och målmedveten ledning av ett eget

centralt organ. De sakkunnigas förslag vore härutinnan baserat på en liknande

tankegång. Även om den möjligheten måste tagas i sikte, att inom

vår befolkningsfråga en förändrad situation kunde inom en närmare framtid

inträda, syntes dock under överskådlig tid så betydelsefulla arbetsuppgifter

föreligga för vår kolonisationsverksamhot i dess olika former, att

härför krävdes intresserad och sakkunnig ledning av ett arbetsdugligt centralorgan.

Socialstyrelsen funne sig därför böra giva sin anslutning till förslaget,

i vad detsamma avsåge tillskapandet av en centralmyndighet för hithörande

verksamhet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ansett, att inrättandet av en särskild

statens egnahemsstyrelse syntes välbetänkt såväl med hänsyn till den vikt,

vilken måste tillmätas en målmedveten och speciellt skickad ledning av den

icke minst ur social synpunkt så betydelsefulla verksamheten, som ock i

betraktande av de betydliga penningmedel, vilka från statens sida disponerades

för ändamålet. Att på föreslaget sätt förstärka den statliga ledningen

av egnahemsverksamheten borde enligt länsstyrelsens mening så

mycket mindre väcka betänksamhet, som de sakkunnigas förslag beträffande

verksamhetens organ ute i orterna på ett i all huvudsak lyckligt sätt anknutit

till förutvarande beprövade institutioner — hushållningssällskapen

och deras egnahemsnämnder — och sålunda bland annat tillgodogjorde den

statliga egnahemsverksamheten i fortsättningen förhandenvarande intresse,

erfarenhet och ortskännedom.

Länsstyrelsen i Hallands län har uttalat nödvändigheten av, att för egnahemsverksamheten

tillskapades ett verkligt kraftigt och sakkunnigt centralorgan.

Det hade säkerligen endast varit insikten om, att tiden ännu icke

varit mogen för en dylik åtgärd, som föranledde därtill, att år 1919 centralorganet

inskränktes till en egnahemsbyrå å extra stat i jordbruksdepartementet.

Men säkert vore, att de. som förde denna fråga fram, hade klart

medvetande om, att denna obetydliga början ägde — på grund av vikten

av de sociala uppgifter, som då anförtroddes byrån, och de övriga uppgifter,

som genom sitt naturliga samband med dennas verksamhet borde i sinom

tid ytterligare förläggas dit — en inneboende expansionsförmåga, som inom

kort skulle nödvändiggöra en mera utvecklad organisationsform. Nu syntes

tiden vara inne för inrättandet av en särskild statens egnahemsstyrelse.

Redan angelägenheten av noggrann tillsyn över användningen av de väldiga

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 65

summor statsmedel, som vore engagerade i denna verksamhet, gjorde detta

nödvändigt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län bär funnit det vara i sin ordning,

att den synnerligen omfattande och ur social synpunkt betydelsefulla egnahemsverksamheten

erhölle ett sammanhållande organ i den statliga administrationen.

Då det funnes mycket stora beröringspunkter mellan egnahemsverksamheten

och den verksamhet, lantbruksstyrelsen utövade, kunde

skapandet av ett nytt, fullt självständigt centralt organ dock endast med

tvekan förordas. Egnahemsstyrelsen borde i sin instruktion åläggas att

samarbeta med lantbruksstyrelsen i ärenden, som kunde anses beröra sistnämnda

styrelses ämbetsområde. Länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har framhållit liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har icke funnit anledning till erinran

mot grunddragen av den föreslagna centralorganisationen, som avsåge att

förlägga egnahemsverksamheten under en mera statligt betonad ledning.

Det vore utan tvivel en fullt riktig tanke, att en så omfattande verksamhet

av så stor samhällelig och ekonomisk betydelse som den nu avhandlade

erhölle ett sammanhållande organ i den statliga administrationen. Den nu

fungerande egnahemsinspektören kunde ej sägas fylla en sådan uppgift.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att förhållandena inom egnahemsarbetet numera nått sådan omfattning,

att inrättandet av egnahemsstyrelsen kunde anses befogat. Då de

lokala egnahemsorganen torde, enligt förslaget, bliva i väsentligt ökad grad

i behov av centralorganets ledning och bistånd, icke minst vid jordförmedling

och jordanskaffning, framträdde önskvärdheten av centralorganets ombildning

ännu mera.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har påpekat,

att egnahemsstyrelsen borde, genom att den komme att förfoga över sakkunskap

med större erfarenhet, kunna bliva de lokala organen till avsevärt

gagn.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det

vara av vikt, att centralorganet lämnade lokalorganen stöd och kraftig

medverkan, särskilt i jordanskaffningsarbetet. Förslaget om egnahemsstyrelsens

inrättande vore grundat på den omständigheten, att egnahemsverksamheten

redan nått så betydande omfattning och att de ytterligare uppgifter,

som tillkomme, påkallade ett ökat statligt stöd och inflytande. En synnerligen

viktig uppgift för egnahemsstyrelsen bleve dock att se till, att verksamheten

ej på fundamentala punkter kringskure lokalorganens rörelsefrihet.

I en annan grupp av yttranden har tvekan uttalats om lämpligheten

att inrätta en statens egnahemstyrelse eller ock har den myndighet, som

yttrat sig, icke velat intaga någon bestämd ståndpunkt för eller emot de

sakkunnigas förslag i denna del. I flera av dessa yttranden har dock gjorts

gällande, att det centrala egnahemsorganet otvivelaktigt borde förstärkas.

Hithörande yttranden härröra från fullmäktige i riksgäldskontoret, lantmiiteristyrelsen,

länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro

och Jämtlands län samt Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns södra,

Göteborgs och Bohus läns, Örebro läns och Västmanlands läns hushållningssällskap

ävensom egnahemslåneförmedlingsföreningen Hem i Sveriga u. p. a.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 7.9 häfl. (Nr 91.) •''*

opaginerad Kontrollera mot PDF

(it)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava framhållit, att egnahemsverksamhetens

stora omfattning gjorde det till en viktig statsuppgift, att verksamheten

organiserades på ett effektivt och i övrigt lämpligt sätt. Därest arbetsuppgifterna

skulle väsentligen ökas, kunde det ej bestridas, att organisationen

behövde väsentligen omläggas. Organisationsförslaget byggde i huvudsak

på hittills vunnen erfarenhet och kunde därför tillstyrkas. Att inrätta ett

nytt centralt verk framkallade givetvis betänkligheter, men om den centrala

ledningens initiativtagande och kontrollerande verksamhet skulle ökas, såsom

förslaget krävde, vore det en naturlig och oundviklig konsekvens, att åt den

nuvarande egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet gåves eu självständig

ställning.

Lantmäter istyr elsen hav ansett, att den föreslagna omkostnadsstaten för

egnahemsstyrelsen vore jämförelsevis obetydlig och borde ej föranleda till

någon tvekan, därest egnahemsstyrelsen bleve till verklig nytta. Lantmäteristyrelsen

vore dock tveksam, om så komme att ske. Egnahemsverksamheten

måste i allt väsentligt ledas av ortsorgan, och därför kunde det ifrågasättas,

om ett centralt ämbetsverk vore av behovet påkallat. Tillskapandet av ett

särskilt centralorgan torde visserligen komma att vara av viss nytta men

kunde också komma att medföra en alltför stor centralisering och schablonmässighet,

som icke bleve till gagn.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har betonat, att förslaget rätt

nära anslöte sig till nu belintligt organ, av vilket det i stort sett vore att

betrakta som en utbyggnad, åsyftande större enhetlighet och bättre anpassning

efter verksamhetens avsedda utvidgning. Det torde dock ej tillkomma,

länsstyrelsen att bedöma, i vad män behov förelåge att tillskapa en särskild

statens egnahemsstyrelse.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har erinrat om, att centralorganet hittills

haft provisorisk karaktär. Det behövde säkerligen förstärkas med ökad

personal vid ett definitivt ordnande. Om härför erfordrades ett nytt ämbetsverk,

syntes dock mera ovisst. En utvidgning vore säkerligen möjlig även

med bibehållande av centralorganet inom departementet. För ett sådant

bibehållande talade de allmänna skäl, som ur besparingssynpunkt — för

att undvika dubbelarbete — anfördes för en anknytning av vissa arbetsuppgifter

till Kungl. Maj:ts kansli. Det starkaste skälet för att inrätta en

särskild styrelse vore vikten av att icke politiska eller andra ovidkommande

hänsyn finge inverka pa valet av ledamöter i egnahemsnämnderna. 1 detta

hänseende torde en större trygghet kunna förväntas, om tillsättningen förlädes

till eu självständig styrelse.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

det givetvis vore önskvärt, att samtliga egnahemsangelägenheter, vilka staten

upptagit på sitt program, lades under enhetlig ledning. Förvaltningsutskottet

vore dock tveksamt, om inrättandet av egnahemsstyrelsen vore nödvändigt,

bland annat med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna. Det

kunde ifrågasättas, om det icke vore lämpligare att bildaien byrå i lantbruksstyrelsen

att i viss utsträckning fatta beslut utan föredragning för

lantbruksstyrelsens chef.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,

om ej andra vägar kunde finnas än inrättandet av ett nytt ämbetsverk.

Skulle likväl flertalet av de förslag, som betänkandet innehölle, genomföras,

komme dock centralorganets arbete icke att kunna utföras av den beräknade

personalen ens i verksamhetens början.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det vara

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr !i7.

67

ofrånkomligt, att centralorganet utrustades med ökat antal pa olika områden

kvalificerade arbetskrafter, därvid förvaltningsutskottet dock icke ansett sig

böra taga ställning till den rent administrativa frågan om upprättande av

statens egnahemsstyrelse eller om egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet

borde utbyggas. Först genom eu ökning av centralorganets arbetskrafter

kunde det förväntas, att den upplysnings- och rådgivningsverksamhet

inom organisationen, som borde tillmätas mycket stor betydelse,

skulle från centralorganets sida på ett tillräckligt omfattande och effektivt

sätt kunna bedrivas. Det vore ett önskemål, att centralorganet mera i detalj

följde de lokala organens verksamhet samt för dessa föresloge åtgärder

till verksamhetens utveckling. Ett intimare samarbete mellan den centrala

ledningen och ortsorganen behövdes. Vidare borde centralorganet mera direkt

omhänderhava vissa frågor om jordanskaffningsarbetet.

Västmanlands läns hushållningssällskap förvaltningsutskott har av princip

ställt sig tveksamt till upprättande av ett nytt ämbetsverk, som skulle

komma att växa. Det nuvarande centralorganet hade i stort sett tillfredsställande

fyllt sin uppgift, vilket visades av rörelsens raska framåtskridande.

Egnahemslånetörmedlingsföreningen Hem i Sverige u. p. a., som i övrigt

hyst betänkligheter mot de sakkunnigas olika förslag, har dock ansett förslaget

innebära vissa organisatoriska framsteg i fråga om om den centrala

ledningen av egnahemsrörelsen.

I följande yttranden har förslaget om omedelbart inrättande av eu statens

egnahemsstyrelse i huvudsak avstyrkts, nämligen i utlåtandena från lantbruksstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands, Blekinge, Älvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands och Västmanlands län samt Kalmar läns

norra, Gotlands läns, Älvsborgs läns södra och Värmlands läns hushållningssällskap.

I anslutning till dessa yttranden torde jämväl allmänna civilförvaltningens

lönenämnds utlåtande böra återgivas.

Lantbruksstyrelsen — som avstyrkt jordanskaffning i egnahemsorganisationens

egen regi och den lokala egnahemsorganisationens förstatligande - har ifrågasatt, huruvida den föreslagna utvidgningen av centralorganet vore

erforderlig, därest lantbruksstyrelsens synpunkter i övrigt vunne beaktande.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att det vore möjligt och

kanske även troligt, att ett nytt ämbetsverk bleve behövligt för egnahemsverksamhetens

ledning, men att, intill dess ett konstaterande härav skett,

det syntes som borde egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet —

möjligen något utökad — kunna handhava den föreslagna egnahemsstyrelsens

uppgifter.

Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit, att förslaget om inrättandet

av en självständig centralmyndighet torde väsentligen hava framställts för

jordanskaffningens skull. Även bortsett härifrån kunde detta förslag näppeligen

förordas. Huru bestickande talet om enhetlighet och planmässighet än

måtte ljuda, finge man ej förbise, att enhetligheten, för att vara mera än

schablonmässig eller formell eller skenbar, skulle för ledningen medföra eu

snart sagt övermänsklig arbetsbörda, som — med bibehållen enhetlighet —

endast föga kunde lättas genom ett även starkt utökande av personalen. De

i utsikt ställda fördelarna förutsatte en vishet i förmyndarskapet, vilken man

på andra områden oftare väntat än funnit. Den nuvarande decentralisationen

ingåve mindre förhoppningar, men medförde också vida mindre besvikelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län har uttalat, att centralorganets arbete visser
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung/. Maj:ts proposition Nr 97.

ligen komme att i icke oväsentlig grad ökas. Men den mening omfattades

ganska allmänt, att inrättandet av nya verk skulle vara förestavat av ett

oavvisligt behov. Det förefölle som om — innan beslut fattades om inrättandet

av egnahemstyrelse — det borde undersökas, om ej med samma fördel

egnahemsärendenas centrala handläggning skulle kunna fortfarande ombesörjas

av egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet, möjligen med

någon förstärkning. Liknande synpunkter har länsstyrelsen i Skaraborgs

lön framfört och i huvudsak även länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har framhållit, att behovet av egnahemsstyrelsen

vore helt beroende av omfattningen av en blivande jordanskaffningsverksamhet.

För den nuvarande egnahemsrörelsen hade egnahemsavdelningen

i jordbruksdepartementet såsom ledande och sammanhållande organ

fungerat synnerligen tillfredsställande. Man vore benägen tro, att den vore

mäktig att leda en icke obetydlig utvidgning av den nuvarande verksamheten.

Tillkomsten av nya ämbetsverk vore ej önskvärd. Omkostnaderna

bleve betydande, även om man toge sin tillflykt till illa betalda lekmannaledamöter

i styrelsen.

Gotlands läns husshållningssällskaps egnahemnsnänmd har framhållit,

att nämnden ej vore övertygad om behovet att inrätta eu egnahemsstyrelse.

Men otvivelaktigt hade arbetet å egnahemsavdelningen ökats med verksamhetens

utveckling, så att ytterligare arbetskrafter vore erforderliga. Genom

inrättandet av ett ämbetsverk kunde verksamheten byråkratiseras.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har — under

instämmande av sällskapets förvaltningsutskott — framhållit, att den föreslagna

egnahemsstyrelsen, utrustad med tillräckliga penningmedel och fullkomligt

suverän över de lokala organen, uppenbarligen kunde starta en

mångfaldigt livligare verksamhet på egnahemsväsendets område, än som med

den utdömda nuvarande organisationen kunde komma till stånd. Den nu

varande organisationen kunde dock placera tillgängliga medel på ett tillfredsställande

sätt, och da kunde man fråga sig, vartill den nya organisationen

skulle tjäna. Detta kunde även ske så länge det endast vore fråga om 20,

30, 40 miljoner kronor per år. Den nya egnahemsstyrelsen bleve också

mycket dyrbar.

Värmlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har — under instämmande

av sällskapets förvaltningsutskott och länsstyrelsen i Värm

lands lön — framhållit, att det syntes obehövligt och olämpligt att för egnahemsverksamhetens

högsta ledning inrätta ett nytt statsorgan. Denna ledning

torde — med den utökning av arbetskrafterna, som funnes erforderlig

— med samma och i många avseenden större fördel kunna utövas av egnahemsavdelningen

i jordbruksdepartementet. Om det framdeles visade sig,

att denna ram bleve för trång och att inom denna organisation borde inrymmas

samtliga egnahemsuppgifter — såsom t. ex. kronoparkskolonisationen

— torde tidpunkten vara inne att taga frågan i förnyat övervägande. Inrättandet

och överorganiserandet av en del nya ämbetsverk under senaste

årtionden manade ock till försiktighet.

Allmänna civilförvaltningens löncnämnd har ansett, att det icke åläge

lönenämnden att avgiva yttrande, huruvida tillräckliga skäl förelåge att

inrätta en särskild egnahemsstyrelse. Lönenämnden ville dock framhålla,

att eu självständig styrelse tvivelsutan medförde större krav på personal,

vad anginge såväl dennas kvalifikationer som kvantitet, än om egnahemsavdelningen

fortfarande bibehölles i departementet eller inordnades i något

redan befintligt centralt verk. För den händelse emellertid en fristående

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 97.

69

egnahemsstyrelse ansåges böra inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med

sakkunnigeförslaget, hade lönenämnden velat framhålla vissa erinringar

rörande staten för styrelsen. — Angående innebörden av dessa erinringar

må hänvisas till det följande.

I särskilt yttrande hava lönenämndens ordförande (generaldirektören

E. Stridsberg) och dess ledamot N. A. Nilsson i Kabbarp anfört i huvudsak

följande. För att under nuvarande förhållanden, då ansträngningar

gjordes att på olika sätt begränsa kostnaderna för statsförvaltningen, tillskapa

ett nytt ämbetsverk, måste synnerligen starka skäl anföras. 1926 års

besparingssakkunniga hade nyligen föreslagit, att stuteriöverstyrelsen skulle

inflyttas i lantbruksstyrelsen. Att utbryta egnaliemsavdelningen ur jordbruksdepartementet

för att därav bilda ett nytt ämbetsverk skulle innebära

en åtgärd i rakt motsatt riktning, vilken måste medföra betydande kostnader

utöver dem, som vid avdelningens bibehållande inom departementet

eller inflyttande i annat ämbetsverk — då väl i första band lantbruksstyrelsen

— skulle bliva nödvändiga. Ökningen i de direkta förvaltningskostnaderna

vore ej den enda nackdelen ur ekonomisk synpunkt, som skulle

följa med inrättandet av ett nytt ämbetsverk för egnahemsverksamhetens

ledning. Det kunde nämligen icke utan skäl befaras, att egnahemsärendenas

överlämnande till en särskild egnahemsstyrelse komme att medföra en sa

avsevärd intresseförskjutning till förmån för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

att denna bleve alltför gynnad i förhållande till andra statsintressen

inom ej blott jordbruksområdet utan även andra områden, som

vore föremål för statens omvårdnad. Med hänsyn till nu angivna förhållanden

talade övervägande skäl för att någon egnahemsstyrelse ej inrättades.

Huru egnahemsavdelningen vid inordnande såsom byrå i något redan befintligt

ämbetsverk borde organiseras, vore en fråga, till vilken man ej

kunde taga ställning utan närmare utredning. I ärendets nuvarande skick

borde det ej framläggas för riksdagen.

Vad angår den närmare konstruktionen av den föreslagna egnahemsstyrelsen,

hava vissa ändringsförslag framförts huvudsakligen i några av

de yttranden, vari egnahemsstyrelsens inrättande förordats.

Sålunda har statskontoret ansett det vara av vikt, att den nya organisationen

ej medförde större kostnader, än som kunde anses oundgängligen nödvändiga.

Det syntes lämpligt, att egnahemsstyrelsen från början erhölle eu

icke alltför omfattande organisation, som sedermera, därest så visade sig nödvändigt,

efterhand kunde ökas i samma mån verksamheten vidgades. Med

hänsyn härtill syntes de sakkunnigas förslag till stat för egnahemsstyrelsen

väl omfattande. Sålunda torde notariebefattningen åtminstone tillsvidare

kunna uteslutas och kontorsbiträdesbefattningen utbytas mot en skrivbiträdesbefattning.

De sakkunnigas förslag rörande övriga befattningar ävensom

avlöningarna till deras innehavare funne statskontoret sig böra biträda.

Med hänsyn till att förvaltningen av de för egnahemsverksamheten erforderliga

medlen komme att fortfarande handhavas av statskontoret, dit egnahemsnämnderna

även för framtiden skulle redovisa omhänderhavda medel,

vore det önskvärt, att ett närmare samarbete åstadkommes mellan egnahemsstyrelsen

och statskontoret. Erfarenheten hade visat, att dylikt samarbete

redan nu vore i hög grad av behovet påkallat, och det vore synnerligen

önskvärt, att det erhölle en mera fast karaktär. I detta syfte ville statskontoret

föreslå, att kamreraren å ämbetsverkets fondbyrå inginge såsom

t

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

ledamot i egnahemsstyrelsen, då frågor berörande medelsförvaltningen och

kontrollen däröver behandlades. Genom en sådan anordning vunnes en förenkling

för såväl egnahemsstyrelsen som statskontorets fondbyrå, samtidigt

som ett mera rationellt övervakande kunde åstadkommas av egnahemsnämndernas

medelsförvaltning. För denna ledamot borde upptagas ett årsarvode

av 500 kronor, och borde han i övrigt jämställas med de av de sakkunniga

föreslagna ledamöterna av egnahemsstyrelsen. Expensmedel till egnahemsstyrelsen

borde av Kungl. Maj:t ställas till förfogande från nionde huvudtitelns

allmänna expensanslag och icke inräknas i staten. Egnahemsstyrelsens

resekostnader torde redovisas å anslaget till rese- och traktamentsersättningar

under nionde huvudtiteln. Staten för egnahemsstyrelsen borde upptagas

på följande sätt.

Befattningshavare.

Chefen för egnahemsstyrelsen, tillika statens egnahemsinspektör,

arvode enligt § 5 avlöningsreglementet...............................................

Administrativ sekreterare............................................................................

1 teknisk sekreterare ..................................................................................

1 kansli biträde ................................................................................................

1 expeditionsvakt...........................................................................................

1 skrivbiträde ...............................................................................................

B. 24

B. 24

B. 7

B. 5

B. 2

Avlöning sstat.

Avlöningar ............................................................................ 36,360: —

Arvoden till tre ledamöter vardera å 1,000 kronor och

till en ledamot å 500 kronor........................................ 3,500: —

Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis...........................................

Dagarvoden, förslagsvis .......................................................................

Extra biträden, högst ............................................................................

Summa

39,860: —

1,200: —

2,000: —

5,440: —

48,500: —•

Anslaget till egnahemsstyrelsen borde erhålla karaktär av förslagsanslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har uttalat, att — för den händelse

en egnahemsstyrelse ansåges böra inrättas — följande ändringar borde

vidtagas i förslaget. Arvodet till chefen borde ej sättas högre än till 13,000

kronor, eller i avrundat tal samma belopp, som utginge till överdirektör i

den lägre lönegraden (A. 1). Det ifrågasattes, huruvida en organisation

med särskilt avlönade ledamöter, utsedda från andra verksamhetsområden

än statsförvaltningen, kunde anses ändamålsenlig och behövlig. Det syntes

tillfyllest, att egnahemsstyrelsen bestode av, förutom chefen, av Kungl. Maj:t

utsedda representanter för vissa närstående verk (lantbruksstyrelsen ocli

domänstyrelsen). Ersättningen borde lämpligen regleras efter samma normer,

som gällde för exempelvis ledamöterna av kommunikationsverkens

lönenämnd, eller årsarvode av 600 kronor jämte resekostnads- och traktamentsersättning

samt dagarvode enligt kungörelsen den 29 augusti 1921

(nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer. Lika med statskontoret

ansåge lönenämnden, att notariebefattningen kunde uteslutas. Det

kunde ifrågasättas, huruvida ej särskilt de förekommande registreringsgöromålen

motiverade kanslibiträdestjänstens hänförande till en något högre

lönegrad än B. 7. Innan närmare erfarenhet vunnits, syntes likväl till
-

I

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

räckliga skäl saknas att upptaga denna tjänst i högre lönegrad. Den föreslagna

expeditionsvakten kunde knappast erhålla full sysselsättning med

uppassning och vakttjänstgöring, varför det borde tillses, att befattningshavaren

i fråga besutte sådana kvalifikationer, att han kunde användas

jämväl för annat arbete, exempelvis maskinskrivning. Då det vore av vikt,

särskilt i fråga om en ny institution, att expensutgifterna kunde fullt överblickas

och hållas inom ramen av en bestämd anslagspost, borde ett för

sagda utgifter ävensom för tryckningskostnader avsett belopp upptagas i

staten för styrelsen. Av liknande anledning kunde lönenämden ej dela statskontorets

åsikt, att styrelsens resekostnader tillsvidare redovisades å nionde

huvudtitelns anslag till rese- och traktamentsersättningar, utan syntes lämpligare,

att ett förslagsvis angivet belopp för ändamålet upptoges i styrelsens

stat. — I särskilt yttrande har lönenämndens ledamot Berta Köersner föreslagit,

att registratorsbefattningen hos egnahemsstyrelsen hänfördes till ll:te

lönegraden.

Länsstyrelsen i Stockholms län har uttalat, att bland de anspråk pa

sakkunskap, som skulle uppställas på centralorganet, även borde upptagas

kravet på byggnadsteknisk sakkunskap.

Länsstyrelsen i Hallands län har hemställt, att egnahemsstyrelsens chef

mätte erhålla överdirektörs titel och tjänsteställning, varjämte det borde

tillses, att hans pensionsrätt ordnades. Mot det föreslagna arvodet, 15,000

kronor, vore intet att erinra. Ledamöternas antal borde ökas från tre till

fyra. Den tekniske sekreteraren borde erhålla benämningen konsulent. Det

vore intet att erina mot, att de båda sekreterarna placerades i lönegraden

B. 24. De borde dock ej förordnas av egnahemsstyrelsen utan av Kungl.

Maj:t.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framställt den erinran mot

de sakkunnigas förslag till chefens och ledamöternas inbördes förhållande,

att det syntes föga riktigt, att ledamöterna skulle med chefen dela ansvaret

för styrelsens förvaltning, då chefen i vissa frågor finge ensam beslutanderätt.

Länsstyrelsen i Jämtlands lön bär framhållit önskvärdheten av, att en

ledamot av egnahemsstyrelsen utsåges, som besutte största möjliga erfarenhet

om de särskilda norrländska förhållandena.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som funnit egnahemsstyrelsens föreslagna

sammansättning lämplig, har påyrkat ändring i grunderna för ersättning

till ledamöterna. Det framställda förslaget syntes ej lämpligt i denna

del. En ej statsanställd, i landsorten bosatt ledamot skulle nämligen erhålla

dels traktamente, dels ock 12 kronor i dagarvode, medan en i statstjänst

anställd, i Stockholm bosatt ledamot blott erhölle dagarvode med (i kronor.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har erinrat,

att de sakkunnigas förslag tillerkände egnahemsstyrelsens chef väl vidsträckt

befogenhet i förhållande till ledamöterna. De senare borde beredas en mera

inflytelserik ställning och ej erhålla för låg ersättning.

Väster norr lands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär ifrågasatt,

att lantbruksstyrelsen borde, förslagsvis genom sin generaldirektör, äga

deltaga i egnahemsstyrelsens sammanträden, när frågor, som vore av mera

allmän jordbruksekonomisk betydelse eller som eljest sammanhängde med

lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter, handlades.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har betonat vikten av, att jordbrukskunskapen

bleve tillbörligen tillgodosedd inom egnahemsstyrelsen. Mot

de sakkunnigas förslag till lönestat för styrelsen anmärktes allenast, att ett

arvode av 1,000 kronor till ledamöterna syntes vara alltför ringa, för att

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

72 Kungl. Maj:Is proposition Nr 97.

det skulle bliva möjligt att till dessa krävande uppdrag förvärva fullt kvalificerade

personer, som kunde finnas villiga att ägna någon mera avsevärd

tid åt uppdragets fullgörande.

Av den nyss lämnade redogörelsen för det nuvarande centrala egnahemsorganets

tillkomst framgår, att statsmakterna år 1919 utgingo från, att det

förr eller senare bleve nödvändigt att för egnaliemsväsendets centrala ledning

anordna en ny statsinstitution, men att man för det dåvarande borde

- i avvaktan på ny utredning — stanna vid en provisorisk anordning med

bildandet av en egnahemsavdelning å extra stat inom jordbruksdepartementet,

vilken borde anordnas ungefär som om ett centralt ämbetsverk inflyttats i

departementet.

Genom 1925 års kolonisationssakkunniga har dylik ny utredning i ämnet

nu verkställts i samband med deras allmänna överväganden om egnaliemsverksamhetens

utveckling. De sakkunniga hava därvid funnit det vara

mycket angeläget, att den omfattande och betydelsefulla egnahemsverksamheten

erhölle en mera målmedveten och planmässig ledning än hittills, samt

hava i detta syfte föreslagit, att det centrala egnahemsorganet förstärktes

och gåves en mera självständig ställning. Sålunda skulle den nuvarande

egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet ombildas till en statens

egnahemsstyrelse under sagda departement.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen över inkomna yttranden har

sakkunnigeförslaget i denna del biträtts i tjugutre utlåtanden, medan det

avstyrkts i tretton. Därjämte hava två reservanter i allmänna civilförvaltningens

lönenämnd avstyrkt förslaget. En mellanställning mellan dessa

ståndpunkter har intagits i fjorton yttranden. Emellertid har flertalet

av dem, som avstyrkt eller hyst tvekan om förslaget, i allt fall biträtt den

uppfattning, att frågan om egnahemsrörelsens centrala ledning vore betydelsefull

samt att förstärkning av centralorganet sannolikt erfordrades.

Då ombildningen av den nuvarande centralmyndigheten till en egnahemsstyrelse

emellertid syntes innebära det i och för sig ej önskvärda upprättandet

av ett nytt ämbetsverk, har i sist åsyftade yttranden ifrågasatts, om

icke den centrala ledningen fortfarande kunde handhavas av egnahemsavdelningen

inom jordbruksdepartementet, möjligen utökad, eller ock, såsom förordats

i några få yttranden, införlivas med något befintligt ämbetsverk.

Jag anser det vara av stor vikt, att den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

trots den decentralisation som alltjämt bör utmärka densamma, är

underkastad en ändamålsenlig och jämförelsevis stark central ledning och

kontroll från det allmännas sida.

Redan den utsträckning, vari statsmedel placerats och komma att placeras

i rörelsen, påkallar noggrann, sakkunnig och omfattande tillsyn över medlens

riktiga och lämpliga användning. Vid innevarande års utgång torde utestående

statslån ur egnahemslånefonden komma att uppgå till sammanlagt

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

drygt 170,000,000 kronor. Lånerörelsen befinner sig i stark tillväxt. Tager

man blott i betraktande närmaste femårsperiod, torde — även om endast

nuvarande egnahemsanordningar bibehölles — nya egnahemslån komma att

utlämnas till sannolikt ungefär 90,000,000 kronor, nya premielån till drygt

3,000,000 kronor samt statsbidrag till lokalorganen för täckande av deras

förvaltningskostnader och risker till ungefär 5,600,000 kronor, vartill komma

lånen ur jordförmedlingsfonden. Alldeles oavsett den nu i övrigt ifrågasatta

utvecklingen av egnahemsverksamheten är det sålunda av stor vikt för

det allmänna, att trygghet ernås för största och bästa nytta av de högst betydande

penningbelopp, som staten insätter i rörelsen. I själva verket har

egnahemsverksamheten, i jämförelse med flertalet andra av staten understödda

eller utövade ekonomiska verksamhetsgrenar, numera utvecklats till så stor

omfattning, att det kan komma att visa sig hava varit oförsvarligt, att

staten icke i tid noga sörjt för verksamhetens ändamålsenliga ledning och

tillräckligt effektiva övervakande.

Betydelsen härav är så mycket större, som egnahemsverksamheten i dess

olika former är i särskilt hög grad av ingripande samhällelig vikt icke

endast beträffande ordnandet av ett mycket stort antal medborgares utkomst-,

bostads- och levnadsförhållanden utan kanske än mera i fråga om

den även för kommande generationer viktiga angelägenheten av den produktiva

jordens lämpliga utnyttjande och rationella uppdelning i olika

brukningsdelar. Verkställandet av detaljarbetet är ju visserligen starkt

decentraliserat till ett stort antal ortsorgan, på vilkas intresse och sakkunskap

staten i väsentlig mån litat och bör kunna lita, i all synnerhet efter

genomförandet av den reformering av lokalorganen, som jag i det föregående

tillstyrkt. Men trots detta, är det behövligt för staten att kunna genom ett

sammanhållande centralt egnahemsorgan följa denna av halvofficiella och

enskilda ortsorgan utövade verksamhet och genom tillsyn, rådgivning och

kontroll söka leda rörelsens utveckling i en ur det helas synpunkt lämplig

riktning. Ett antal hushållningssällskap hava också i sina nu avgivna

yttranden såsom ett angeläget önskemål framhållit, att de lokala egnahemsorganen

borde i ökad utsträckning få komma i åtnjutande av bistånd och

råd i sitt arbete från ett centralt egnahemsorgan.

Ur de nu anförda synpunkterna synes anledning föreligga att överväga,

huruvida det nuvarande centralorganet (egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet),

bestående av en egnahemsinspektör med biträde av eu

amanuens och ett kvinnligt skrivbiträde, intager den ställning och är så utrustat,

att det med rörelsens nuvarande omfattning och förestående utveckling

fyller det krav på verksamhetens samlade ledning och effektiva övervakande,

som man enligt min mening måste uppställa både ur statsfinansiell

och ur rörelsens egen synpunkt.

Ett ytterligare skäl att nu ägna särskild uppmärksamhet åt det centrala

egnahemsorganets ändamålsenligaste anordnande ligger däri, att rätt omfattande

förslag nu framställas om egnahemsverksamhetens utveckling med

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

upptagande av delvis nya uppgifter såsom vidgad och mera effektiv jordförmedlings-

och jordanskaffningsverksamhet, ytterligare åtgärder för befrämjande

av arrendefrilösningar och verksamhet för utveckling av ofullständiga

jordbruk. Jag kommer längre fram att med anledning av de sakkunnigas

förslag i dessa delar ifrågasätta vissa nya anordningar på egnahemsväsendets

område, vilka särskilt beträffande jordanskaffningsuppgiftens

organisering och handhavande ofrånkomligen ställa stora och ökade krav

på centralorganets medverkan, icke minst i avseende på omprövning av

ifrågasatta jordanskaffningsföretags lämplighet samt kontroll över sådana

företags ekonomiska genomförande. Även beträffande åtgärder för befrämjande

av arrendefrilösningar ämnar jag, på sätt senare skall angivas, ifrågasätta

vissa icke oväsentliga nya uppgifter för centralorganet. Den av mig

förut tillstyrkta reformeringen av hushållningssällskapens egnahemsnämnder,

med något starkare anknytning mellan dessa och staten, påkallar även, att

centralorganet — som i allt fall bör handlägga frågor om, bland annat,

tillsättandet av statsutsedda ledamöter i egnahemsnämnderna, fastställandet

av instruktioner för nämndernas verksamhet och medelsförvaltning, övervakandet

av de tjugusex egnahemsnämndernas jämte de enskilda egnahemsorganens

fortlöpande arbeten — också gives den ställning och utrustas med

sådana arbetskrafter, att det bliver möjligt för organet att sammanhålla och

genomföra dessa uppgifter. Jämväl föreligger ett behov, att den centrala

ledningen och kontrollen över de norrländska kolonisationsnämndernas verksamhet

fastare, än vad nu är fallet, knytes till det centrala egnahemsorganet.

Jämte det att centralorganet av nu anförda skäl är i behov av någon

förstärkning av arbetskrafterna, synes det vara av vikt, att i ledningen för

centralorganet — på sätt de sakkunniga föreslagit — plats också beredes för

några personer, hämtade från det praktiska livet. Dessa kunna mera direkt

än tjänstemännen representera de intressen, särskilt jordbruksnäringen och

den jord- och lånesökande allmänheten, som omedelbart beröras av egnahemsarbetet.

Ledningen skulle med en sådan anordning få ökad anslutning

till det praktiska livet, större förtroende från de på liknande sätt sammansatta

lokalorganen liksom från allmänheten samt bättre förutsättningar att

kunna verkställa erforderliga utredningar av allmän innebörd rörande uppkommande

egnaliemsfrågor och andra hithöx-ande spörsmål.

Även med den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, nämligen att

statens centrala egnahemsorgan behöver förstärkas och omläggas, står frågan

ännu öppen, huruvida härför, såsom de sakkunniga under instämmande av

ett stort antal myndigheter ifrågasatt, en särskild egnahemsstyrelse behövde

inrättas eller om den centrala ledningen fortfarande kunde omhänderhavas

av en direkt med jordbruksdepartementet införlivad egnahemsavdelning eller

borde anförtros åt något befintligt centralt ämbetsverk.

Vad då först angår den eventuella utvägen att överflytta egnahemsärendenas

centrala handläggning till ett befintligt ämbetsverk, därvid lantbruks
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 75

styrelsen ifrågasatts i några få yttranden, kan jag lielt ansluta mig till

den av departementschefen år 1919 (i propositionen nr 106) under riksdagens

instämmande uttalade mening, att denna väg icke bör beträdas. Frånsett

den omständighet, som var avgörande vid ärendets behandling av statsmakterna

år 1919 — nämligen att egnahemsrörelsen är av sådan speciell

natur, hland annat med hänsyn till dess sociala och ekonomiskt-tekniska

sidor, att den icke bör såsom sidouppgift inordnas under huvudsakligen för

andra verksamhetsgrenar inrättade ämbetsverk — torde det varken av besparingsskäl

eller ur egnahemsrörelsens egen synpunkt vara nägot att vinna

genom dylik omflyttning.

Då jag alltså icke anser mig kunna förorda, att egnahemsarbetets centrala

ledning inlägges under något redan existerande centralt ämbetsverk,

återstår valet mellan ett bibehållande av en egnahemsavdelning inom jordbruksdepartementet

eller dennas utbrytande ur departementet till en självständig

styrelse. Med hänsyn till det förut påvisade behovet av centralorganets

förstärkning måste dess sammansättning och arbetskrafter bliva i

sak ungefär lika, antingen det ena eller andra alternativet väljes. Vid valet

mellan dessa alternativ bör beaktas, att det centrala egnahem sorganets huvuduppgifter

icke varit och i fortsättningen än mindre bliva av samma art

som departementens arbete i övrigt med kanslimässig beredning av konseljärenden.

De äro i stället av självständigt förvaltande, kontrollerande och

utredande art. Att märka är, att egnahemsavdelningen år 1919 uppbyggdes

såsom ett försök att genomföra det av departementalkommitterade pa sin tid

förordade systemet med de centrala ämbetsverkens inflyttande i departementen.

Den erforderliga kommunikationen mellan verket och departementschefen

skulle därvid — såsom också skett i fråga om egnahemsavdelningen

— huvudsakligen äga rum genom muntliga framställningar eller i särskilda

fall genom promemorior. Ur konstitutionell och administrativ synpunkt

torde det vara ägnat att bereda ökad klarhet och bättre ansvarsfördelning,

om det centrala egnahemsorganet gåves samma ställning som andra

statliga förvaltningsorgan med rätt och skyldighet att under eget ansvar

självständigt handlägga de ärenden, som organet och icke Kungl. Maj:t skall

avgöra. Härtill kommer, att det ur egnahemsrörelsens egen synpunkt

givetvis bleve fördelaktigt, att det centrala organet flnge odelat och självständigt

ägna sig åt hithörande uppgifter. Den av de sakkunniga föreslagna,

mycket viktiga anordningen med ledningen av centralorganet delvis

förlagd i händerna på lekmannaledamöter från det praktiska livet synes ej

heller lämpligen kunna förenas med centralorganets fortsatta inbyggande

direkt inom Kungl. Maj:ts kansli. I allt fall skulle därvid ett rätt egendomligt

förhållande bliva rådande mellan å ena sidan departementets allmänna

ledning och å andra sidan en korporation av delvis utifrån hämtade

personer för ledning av den speciella verksamhet, som en avdelning av departementet

utövade. Ur kostnadssynpunkt torde det ej spela någon roll,

om en på visst sätt utökad egnahemsavdelning bibehålies inordnad inom

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

departementet eller om ett på samma sätt sammansatt och med samma arbetskrafter

utrustat centralt egnahemsorgan förlägges under departementet

såsom eu särskild egnahemsstyrelse. Det i vissa yttranden mot den senare

anordningen framförda i och för sig beaktansvärda skälet, att nya ämbetsverk

över huvud taget ej borde inrättas, torde dock icke böra vara så avgörande, att

man av detta skäl bör avstå från en i och för sig önskvärd lösning av frågan.

Det gäller ju icke att skapa ett alldeles nytt förvaltningsorgan, ty ett centralt

egnahemsorgan finnes redan. Frågan är, om det icke av sakliga och administrativa

skäl vore lämpligare och riktigare att förläna detta organ en ändrad

ställning. Då detta, såsom ock de sakkunniga och ett stort antal hörda

myndigheter framhållit, kan anses vara behövligt och i ej ringa grad ägnat

att befordra egnahemsverksamhetens ändamålsenliga utövning, förordar jag

den ifrågasatta omläggningen av jordbruksdepartementets egnahemsavdelning

till en särskild statens egnahemsstyrelse.

Statens egnahemsstyrelse bör då, på i huvudsak det sätt de sakkunniga

föreslagit, hava till uppgift att svara för egnahemsärendenas centrala handläggning

och därvid utöva ledning, uppsikt och kontroll över den lokala

egnahemsorganisationen samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå övriga

erforderliga åtgärder för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande

och utveckling. Såsom längre fram skall närmare utvecklas kommer en av

egnahemsstyrelsens mera betydande nya uppgifter att avse åtgärder för jordanskaffningsverksamlietens

ordnande. Därjämte torde å egnahemsstyrelsen

höra överflyttas utövandet av den ledning av och kontroll över de norrländska

kolonisationsnämndernas verksamhet, som enligt § 3 av de utav

riksdagen år 1925 antagna allmänna grunder för upplåtande av kolonat å

kronoparker i Norrland och Dalarna ankommit på jordbruksdepartementet.

Vad angår egnahemsstyrelsens sammansättning, arbetskrafter och avlöningsstat,

kan jag med nedan angivna ändringar ansluta mig till de sakkunnigas

förslag. De sålunda ifrågasatta ändringarna äro i huvudsak föranledda

av statskontorets och allmänna civilförvaltningens lönenämnds yttranden

i ämnet, däri föreslagits vissa inskränkningar i de sakkunnigas

organisationsförslag, varigenom staten för styrelsen‘skulle nedbringas från

det av de sakkunniga äskade beloppet 58,000 kronor till, såsom statskontoret

ifrågasatt, 48,500 kronor. För min del anser jag, att viss ytterligare beskärning

kan företagas. I överensstämmelse med vad lönenämnden förordat

torde sålunda arvodet till styrelsens chef böra nedsättas från föreslagna

15,000 kronor till 13,000 kronor. Befattningen torde anses närmast motsvara

i 2 kap. avlön ingsreglementet avsedda tjänster. Mot förslaget i vad

angår egnahemsstyrelsens ledamöter har jag endast den erinran, att utöver

de tre ledamöterna — vilka höra företräda den praktiska förtrogenheten med

jordanskaffnings- och egnahemslåneverksamheten, i vad angår såväl jordbrukssom

bostadslägenheter — torde, på sätt och av skäl som statskontoret angivit,

en av Kungl. Maj:t utsedd representant för statskontoret jämväl böra, mot ett

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 97. 77

årsarvode av 500 kronor, ingå såsom ledamot av styrelsen vid behandlingen

av frågor rörande huvudsakligen medelsförvaltningen och kontrollen däröver.

Beträffande styrelsens tjänstemän tillmäter jag stor vikt, att en i

tekniskt-ekonomiska angelägenheter på hithörande områden kunnig och

praktiskt erfaren arbetskraft erhålles att närmast under chefen handlägga

frågor företrädesvis angående jordanskaffning och vad härmed sammanhänger

samt rörande rådgivning vid lokalorganens praktiska verksamhet.

Denne befattningshavare, som alltså närmast skulle motsvara den av de

sakkunniga ifrågasatte tekniske sekreteraren, bör, på det att en fullt kvalificerad

person helst från det praktiska livet må kunna förvärvas, placeras

i lönegraden B. 26 och benämnas byrådirektör för tekniskt-ekonomiska

ärenden. Hos styrelsen bör vidare anställas en sekreterare, som med hänsyn

till arbetets beskaffenhet ej torde böra placeras högre än i lönegraden B. 21.

ävensom ett kanslibiträde i lönegraden B. 7. Övriga möjligen förekommande

biträdesgöromål m. m. torde åtminstone tillsvidare kunna bestridas med

anlitande av den till extra biträden avsedda anslagsposten, vilken av statskontoret

föreslagits till 5,440 kronor men som torde kunna ytterligare nedsättas.

I överensstämmelse med vad jag sålunda förordat och med godkännande

i övrigt av de sakkunnigas förslag, sådant det av statskontoret

omformats, torde staten för egnahemsstyrelsen böra upptagas sålunda.

Befattningshavare.

Chefen för egnahemsstyrelsen, tillika statens egnahemsinspektör, arvode å

13,000 kronor ............................................................................................ —

1 byrådirektör för tekniskt-ekonomiska ärenden .................................... B. 26

1 sekreterare.................................................................................................... B. 21

1 kanslibiträde ............................................................................................ B. 7

Avlöningsstat.

Avlöningar............................................................................ 29,848: —

Arvoden till tre ledamöter vardera å 1,000 kronor och

till en ledamot å 500 kronor 3,500: — 33,348: —

Vikariatsersättningar m. in., förslagsvis ........................................ 1,200: —-

Dagarvoden, förslagsvis ........................................................................ 2,000: —

Extra biträden, högst............................................................................ 3,452: —

Summa 40,000: —

Såsom statskontoret föreslagit, torde expensmedel till egnahemsstyrelsen

böra av Kungl. Maj:t ställas till styrelsens förfogande av nionde huvudtitelns

allmänna expensanslag. För sådant ändamål torde kunna beräknas

komma att åtgå omkring 2,000 kronor. Styrelsens resekostnader torde redovisas

å anslaget till rese- och traktamentsersättningar under nionde huvudtiteln.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande

anordninga r.

•8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Därest lokal för styrelsen ej skulle kunna beredas i kronan tillhörig fastighet

utan förhyrande av lokal för någon tid bleve nödvändigt, torde härför

erforderligt belopp kunna av Kungl. Maj:t anvisas av tillgängliga medel.

Anslaget till statens egnahemsstyrelse, som alltså för budgetåret 1928—

1929 bör upptagas till 40,000 kronor, bör, erhålla karaktär av extra förslagsanslag.

Sedan riksdagen beslutat i ärendet, torde det ankomma på Kungl. Maj:t

att utfärda instruktion för egnahemsstyrelsen.

4) Jordförmedlings- och jordanskalfningsyerksamheten.

Såsom förut erinrats understödjer staten verksamhet för jordförmedling

genom utlämnande av lån från jordförmedlingsfonden samt genom statsbidrag

till hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet.

Enligt kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) gälla i huvudsak följande

allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden.

Från jordförmedlingsfonden äger Kungl. Maj:t bevilja statslån åt hushållningssällskap

och kommuner samt åt vissa aktiebolag och föreningar

(jordförmedlare). För att kunna ifrågakomma till erhållande av dylikt

statslån skola jordförmedlarna fylla vissa kvalifikationer, vilka i allt väsentligt

äro de samma, som fordras för erhållande av statslån ur egnahemslånefonden.

Lån ur jordförmedlingsfonden skall avse inköp till uppgivet

pris av visst jordområde. Området skall i ansökningen beskrivas. Vissa

intyg fordras om områdets lämplighet. Jordförmedlaren skall till jordbruksdepartementet

för prövning och fastställelse insända upprättad styckningsplan

för området jämte över densamma i viss ordning avgivet yttrande.

Innan styckningsplanen sålunda fastställts, får jordförmedlaren icke avyttra

någon del av den inköpta fastigheten eller avverka skog å densamma utöver

husbehovet. Från det med lånet inköpta området få upplåtelser av lotter

ske endast under äganderätt, dock kunna upplåtelser under särskilda villkor

få ske på arrende med rätt för arrendatorn att efter högst 20 är under

äganderätt förvärva lägenheten såsom eget hem. Lånebeloppet uppgår till

högt % av områdets verkliga värde, dock ej till mer än */- av köpesumman.

Aktiebolag och föreningar skola ställa av statskontoret godkänd säkerhet

för lånet, vilket måste lyftas inom ett år från beviljandet. Lånet löper

med en ränta av 4.7 5 procent. Med ledning av jordförmedlares årliga redogörelser

till jordbruksdepartementet över försäljningar av lotter från området

föreskriver Kungl. Maj:t för varje år, huru mycket av lånet, som skall

årligen återbetalas. Detta belopp skall bestämmas efter värdet å de försålda

lotterna i förhållande till hela områdets värde. Lånet får i regel ej åtnjutas

längre än intill utgången av femte kalenderåret efter det år, då lånet

blivit lyft.

Vid sidan om dessa bestämmelser kan emellertid, enligt riksdagens medgivande

1923, 1924 och 1926, förlagslån in- jordförmedlingsfonden utlämnas

i friare former. I kungörelsen den 19 mars 1926 (nr 55) har sålunda meddelats,

att riksdagen medgivit att, utan hinder av de utav riksdagen 1919

antagna allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlings
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

fonden, Kungl. Maj:t må av fondens tillgängliga kapitalbehållning till förlagslån

för förmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskap

av jord till egna hem för jordbruksändamål disponera från och med 1926

tillsvidare tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade

förlagslån icke vid något tillfälle överstiger sammanlagt 2,500,000 kronor,

att utlämnas mot en ränta av fyra procent om året och under de villkor i

övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott att i varje särskilt fall föreskriva,

i syfte att betryggande garantier ernås för förlagslånens användande till

avsett ändamål. I kungörelsen förordnas, att ansökning om erhållande av

sådant förlagslån skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till jordbruksdepartementets

egnahemsavdelning, som har att föranstalta om erforderlig utredning

i ämnet och därefter underställa ansökningen Kungl. Maj:ts prövning.

Medan utlåningen ur jordförmedlingsfonden enligt 1919 års allmänna

bestämmelser varit mycket ringa — under tiden 1920—1927 hava blott

347,100 kronor beviljats i dylika lån — har efterfrågan på förlagslån i

friare former däremot varit mera omfattande. Under tiden 1/1 1923—S1/12

1927 hava sålunda 1,333,000 kronor beviljats i form av förlagslån. Dessa

hava utlämnats till Södermanlands läns, Jämtlands läns och Norrbottens

läns hushållningssällskap samt föreningen Egna hem, Sya, u. p. a., Kalmar

läns egnahemsaktiebolag, Värends egnahemsaktiebolag, andelsföreningen

Eget hem inom Kristianstads län u. p. a., Malmöhus läns egnahemsförening

u. p. a. och Gävleborgs läns egnahemsaktiebolag.

Under huvudavdelningen om den lokala egnaliemsorganisationen har

redogörelse lämnats rörande villkoren för utlämnande av statsbidrag till

hushållningssällskapen för jord förmedlingsverksamhet.

1925 års kolonisationssakkunniga hava framhållit i huvudsak följande wä 5 drs korörande

jordanskaffningsverksamhetens betydelse och allmänna innebörd. lonlfatwns~

sakkurmrga.

Jordanskaffningsverksainlieten hade till uppgift att bringa den jordsökande

allmänheten och den befintliga jordtillgången i omedelbar och för egnaliemsbildningen

fruktbärande kontakt med varandra. Den föreslagna egnaliemsorganisationen

borde med kraft kunna medverka därtill, att tjänlig egnahemsjord

uppbringades i erforderlig omfattning samt tillhandahölles den

jordsökande allmänheten under skäliga villkor. Detta vore av vikt icke

blott med hänsyn till verksamhetens sociala sida, utan även i betraktande

därav, att förefintlig jordtillgång borde tillvaratagas och användas på fullt

rationellt sätt.

Vid jordanskaffningsverksamhetens bedrivande borde egnahemsorganisationen

söka att i första rummet taga det enskilda initiativet i sin tjänst samt

därvid leda, understödja och kontrollera detta, så att resultatet bleve ur

allmän synpunkt tillfredsställande. Organisationen borde dock därjämte vara

beredd och mäktig att på effektivt sätt själv anskaffa, tillgodogöra och

upplåta jord. Detta borde ske i den mån så erfordrades för att reglera eller

supplera det enskilda initiativets åtgöranden. Huvudmålet för organisa
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 97.

tionens jordanskaffningsverksamhet borde vara, att jordsökandes berättigade

krav att erhålla jord tillgodosåges och att befintliga tjänliga jordområden

utnyttjades samt att allt detta skedde i nödig omfattning och på ändamålsenligt

sätt.

Egnahemsorganisationens befattning med jordanskaffningen komme säkerligen

att bliva av skiftande slag, allt efter olika förhållanden och landsdelar.

Understundom kunde uppgiften inskränkas til! ren förmedling av

jords övergång från enskild säljare till egnahemsköparen. I andra fall

kunde fråga uppstå om parcellering och försäljning i organisationens egen

regi av styckningsegendomar. Särskilt för Norrlands vidkommande, där befolkningen

vore i stark tillväxt och där stort behov funnes att befordra

jordbruksnybildningen, kunde det bliva nödvändigt att efter noggrann prövning

även förvärva och genom nykolonisation exploatera större odlingsområden.

De olika egnahemsnämnderna borde så organiseras, att de efter förhållandenas

krav kunde på ett fullt nöjaktigt sätt utöva sålunda ifrågakommande

olikartad verksamhet.

I enlighet med vid de sakkunnigas tillsättande angivna direktiv innehölle

de sakkunnigas förslag icke något expropriationsförfarande, utan förslaget

förutsatte, att jordanskaffningsverksamheten komme att bedrivas på

grund av frivilliga försäljningar från jordägarnas sida. Att verksamheten

sålunda grundades på frivilliga köpeavtal uteslöte ej, att det allmänna kunde

och borde vid skeende försäljningar även från enskilda uppställa vissa fordringar

såsom villkor för det allmännas ekonomiska medverkan.

över huvud taget borde egnahemsorganisationen ständigt tillse, att jordanskaffningsverksamhet,

som bedreves genom eller under kontroll och medverkan

av organisationen, utövades på ett ur allmän synpunkt fullt tillfredsställande

sätt.

De sakkunniga hava till en början föreslagit, att i huvudsak följande

allmänna synpunkter borde beaktas vid egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet

över huvud taget.

Jordanskaffningsverksamheten bör avse att bereda tillfälle för härtill lämpliga

jordsökande personer att 1) förvärva tjänlig jord till a) bildande av jordbruksegnahem

eller b) utveckling av ofullständiga jordbruk eller 2) frilösa

arrendejordbruk. Såsom lämplig jordsökande kan anses den person, som är

svensk medborgare, råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet,

nykterhet och hederlig vandel samt prövas äga goda personliga förförutsättningar

för genomförande av det företag, som avses med jordförvärvet,

däri inbegripet drivande av ett mindre jordbruk. Vid bedömande

av jordsökandes lämplighet, därvid hustrus förutsättningar även torde uppmärksammas,

bör hänsyn ock tagas till sökandes behov av bistånd för

jords anskaffande och hans möjlighet att med till buds stående hjälpmedel

bilda ett sådant jordbruk, att han erhåller nöjaktig försörjning. Då fråga

är om förvärv av jord till bildande av nytt jordbruk å obruten mark, bör

jordsökandes lämplighet prövas med särskild noggrannhet.

Jord, som ifrågasättes till användning för här avsett ändamål, bör med

hänsyn till jordmån, läge, avsättningsförhållanden, jordpris och andra på

frågan inverkande omständigheter kunna antagas äga erforderliga förutsättningar

att tjänligen användas för ändamålet. Därest fråga är om till nyodling

ifrågasatt jord, bör med särskild uppmärksamhet tillses, att sådan

jord är odlingsvärd och kan odlas för rimliga kostnader. Egendom med

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

81

tillräckliga, i gott stånd varande byggnader och för större jordbruk särskilt

lämplig jord och ägoQgur bör ej, utan synnerliga skäl, genom här avsedd

jordanskaffningsverksamhet styckas i annan män än beträffande sådan del.

som utan olägenhet för egendomens rationella drift kan avskiljas och i övrigt

lämpar sig för egnahemsändamål.

I den mån jordanskaffningsverksamheten avser jordbruksegnahem, bör

eftersträvas, att sådan brukningsdel bliver av den storlek, att bärkraftigt

jordbruk uppstår, varå brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning.

Förutom härför erforderlig areal åker eller odlingsjord bör brukningsdelen,

där så kan ske och ortens förhållanden det påkallar, tilläggas

skogs- och betesmark för husbehov av bränsle och gagn virke samt för erforderligt

bete å härför lämplig mark. Där sådant betingas av särskilda omständigheter,

må verksamheten ock avse egnahemslägenheter av mindre storlek,

avsedda till hantverkare- eller arbetaresmåbruk, trädgårdsbruk eller dylikt.

Jordanskaffningsverksamhet för frilösning av arrendejordbruk må

avse jordbruk av lämplig storlek och art med intill tjugufem hektar åker.

Ofullständigt jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal

åker, kultiverad betesmark eller för dessa ändamål lämplig oodlad jord icke

giver brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, må genom här avsedd

jordanskaffningsverksamhet kunna tilläggas ytterligare erforderlig jord.

så att jordbruket därigenom når om möjligt den storlek, som avses i första

stycket.

Jord, som tillhandahålles genom jordanskaffningsverksamheten, bör upplåtas

till sådant pris och under sådana vilkor i övrigt, att tillträdarens

kostnad för förvärvet och vad härmed sammanhänger icke bliver högre, än

att företaget bör kunna av honom i fortsättningen genomföras.

Beträffande utövandet av den jordanskaffningsverksamhet, som borde ankomma

på hushållningssällskapens egnahemsnämnder, hava de sakkunniga

föreslagit, att det borde åligga egnahemsnämnd att, med anledning av till

nämnden inkomna jordansökningar och nämndens kännedom i övrigt om

behovet att uppbringa jord, söka tillgodose dylika ansökningar och sådant

jordbehov. Verksamheten, vilkens art och omfattning alltså skulle bestämmas

av det verkliga behovet, borde i första hand ske med anlitande av det

enskilda initiativet; och borde nämnden för sitt områdes vidkommande

a) söka förvärva ingående kännedom om tillgången å jord för förenämnda

ändamål, oavsett om jorden vore i enskild eller publik ägo, samt i särskild

förteckning inregistrera sålunda erhållna uppgifter,

b) verka för att lämplig jordtillgång utnyttjades för ifrågavarande ändamål

samt därvid, bland annat, sprida kännedom om hithörande jordanskaffningsverksamhet

och uppgifter om tillgänglig jord,

c) lämna kvalificerade jordsökande anvisning å salubjuden lämplig jord

och biträde vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande

och härmed sammanhängande angelägenheters ordnande,

d) följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar vid kronans

jordbruksegendomar samt, i den mån så påkallades, framställa förslag om

dylika egendomars och annan publik jords tagande i anspråk helt eller delvis

för ifrågavarande ändamål,

e) på begäran av jordsäljare granska styckningsplaner, salupris och för
säljningsvillkor

samt medverka vid utväljandet av köpare ävensom, där så

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 79 häft. (Nr 97.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

befunnes lämpligt, för jordsäljares räkning och på hans risk enligt skriftligt

avtal ombestyra hithörande verksamhets utförande.

Förutom nu berörda jordanskaffningsverksamhet av mera förmedlande art

med biträde av det enskilda initiativet, hava de sakkunniga emellertid ifrågasatt,

att egnahemsnämnderna även borde hava till uppgift att, där så erfordrades,

bedriva jordanskaffningsverksamhet i egnahemsorganisationens egen

regi. Dt; sakkunniga hava motiverat detta förslag på följande sätt.

»Att jordanskaffningsverksamhet bedrives genom organisationens omedelbara

försorg, bliver säkerligen nödvändigt. Den enskilde jordsökanden kan

icke städse på egen hand anskaffa det erforderliga jordområdet och nöjaktigt

ordna alla frågor för områdets tillgodogörande. Framför allt lärer

detta ej kunna ske, då fråga är om en större egendom, som skall för flera

jordsökandes räkning gemensamt uppbringas och i ett sammanhang uppdelas

i flera lotter. Än mindre kan den enskilde jordsökanden ensam ordna saken

beträffande större odlingsområden, där ett tillgodogörande för egnahemsbildning

dessutom kräver förberedande åtgärder i form av större gemensamma

dikes- och vägföretag. Att enbart lita till det enskilda initiativ,

som här och var kan komma till stånd genom privata jordstyckare för dessa

angelägenheters ordnande, är icke heller tänkbart. Sådan enskild företagsamhet

lärer i allmänhet oj utövas med mindre företaget är lockande ur

vinstsynpunkt. Erfarenheten har också ådagalagt, att den privata jordanskaffningsverksamlieten

uppträder ojämnt och ej alltid tillgodoser det allmännas

och jordsökandenas krav. Framför allt är enskild företagsamhet

icke påräknelig för nöjaktigt utnyttjande av större odlingsområden till egnahemsändamål.

I andra länder, där jordanskaffning befunnits böra ordnas

rationellt — exempelvis i våra grannländer Danmark och Finland — har

detta måst och kunnat ske genom en statlig organisations direkta verksamhet.

De värden, varmed jordanskaffningsverksamheten arbetar — landets

produktiva jord och jordsökande befolkning — äro för övrigt så höga, att

verksamheten icke får ske slumpvis med spelrum endast för enskilda krafters

godtycke. All anledning finnes för det allmänna att förutseende och ordnande

ingripa direkt i denna verksamhet, så att resultatet bliver gott. De

sakkunniga äro följaktligen övertygade om, att det är både behövligt och

lämpligt, att det enskilda initiativet kompletteras med och regleras genom

den statsunderstödda egnahemsorganisationens direkta åtgärder för anskaffande

och tillgodogörande av jord till egnahemsbildning. Härmed är icke sagt, i

vilken utsträckning organisationen själv skall bedriva inköp och försäljning

av jord. Denna sak får bero av behovet, förhållandenas naturliga utveckling

samt statens medelsanvisningar.

Organisationens jordanskaffning i egen regi bör utövas av egnahemsnämnderna.

Dessa böra i fackligt och administrativt hänseende inrättas

med tanke även på denna uppgift samt böra erhålla statens ekonomiska stöd

för sådan verksamhets effektiva bedrivande.»

De sakkunniga hava föreslagit, att rörelsekapital för egnahemsnämndernas

jordanskaffningsverksamhet i egen regi skulle tillhandahållas i form av lån

från en fond, benämnd jordanskaffningsfonden, samt i vissa fall därjämte

genom s. k. jordanskaffningsanslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition AV 97.

X3

Jordanskaffnings fonden borde bildas därigenom, att den nuvarande jordförmedlingsfondens

kapital, i den män detta vore eller bleve disponibelt, överfördes

till den förstnämnda fonden, som alltså vore avsedd att ersätta jordförmedlingsfonden.

Fondens medel borde disponeras uteslutande förberedande

av rörelsekapital för egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet. Sådan

disposition borde ske genom att Kungl. Maj:t i vart fall beslutade om tilldelandet

av lån ur fonden (jord anskaffning slån) till de olika egnahemsnämnderna.

Jordanskaffningslån linge nämnden använda till allmänt rörelsekapital i

sin jordanskaffni ags verksam hot såsom för gäldande av köpeskilling för av

nämnden vederbörligen inköpt fastighet och bestridande av utlägg, som föranleddes

av nämndens verksamhet för fastighetens tillgodogörande för egnahemsändamål

och vad härmed sammanhängde. Ä lyftat jordanskaffningslån

skulle erläggas ränta efter fyra procent om året.

Jor danskaffning sanslag skulle utga ur ett under nionde huvudtiteln uppfört

utgiftsanslag samt finge av nämnden användas vid bedrivande av jordanskaffningsverksamhet,

endast för så vitt denna berörde av nämnden förvärvad

oodlad, odlingsbar .jord, där behov uppenbarligen funnes att förbilliga

kostnaderna för sådana iordningställningsarbeten, som erfordrades för att

egnahemslägenheter må kunna frän jordområdet upplåtas till sådant pris

och i sådant skick, att dugande brukare kunde övertaga lägenheterna. Därest

iordningställningsarbetena avsåge nödvändiga torrläggningsföretag eller anläggandet

av vägar, som förbunde området eller dess lotter med äldre kommunikationsleder,

finge nämnden anlita sig tilldelat jordanskaffningsanslag

för nedbringande av kostnaderna för sådant arbete med högst hälften. Efter

tillstånd av Kungl. Maj:t finge nämnden därjämte, om särskilda skäl därtill

föranledde, använda jordanskalTningsanslaget till nedbringande till högst

hälften av kostnaderna jämväl för annat nödvändigt iordningställningsarbete

å odlingsområdet, enkannerligen sådant som avsåge produktiv förbättring.

Därest annat bidrag av statsmedel utgått för visst iordningställningsarbete,

ägde nämnden ej använda jordanskaffningsanslaget för ytterligare

nedbringande av kostnaderna för sådant arbete, med mindre Kungl.

Maj:t i vart fall härtill lämnade tillstånd.

Dét skulle åligga egnahemsnämnd, som tilldelats jordanskaffningslån eller

jordanskaffningsanslag att, enligt anvisningar från egnahemsstyrelsen, sa

ordna sin bokföring, att av särskilt konto för varje av nämnden bedrivet jordanskaffningsföretag

framginge, i vad män företaget lämnat överskott eller

underskott. Uppkomme dylikt överskott, vore nämnden skyldig att, efter

revision och jämlikt beslut av egnahemsstyrelsen, inbetala överskottet till

statskontoret, att tillföras för danskaffnings fondens riskfond. Täckning av

underskott å jordanskaffningsverksamliet skulle enligt egnahemsstyrelsens

beslut ske med anlitande av medel från jordanskaffningsfondens riskfond.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att följande reglementariska föreskrifter

skulle lunda till efterrättelse vid bedrivandet av jordanskaffningsverksamhet

i egnahemsnämndernas egen regi.

När fråga uppkommer om förvärv för egnahemsnämnds räkning av jord,

bör inköpet föregås av erforderliga förundersökningar för bedömande av

jordområdets lämplighet och exploateringsförhållanden. Därest nämnden

linner jordområdet lämpligt till inköp, bör nämnden uppgöra en möjligast

tillförlitlig, men försiktigt hållen beräkning rörande företagets påräkneliga

ekonomiska resultat (förhandskalkyl), innehållande uppgifter om å ena sidan

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majrts proposition Nr 97.

inköpssumman och nämndens övriga beräknade kostnader för företaget samt

a andra sidan påräkneliga försäljningsbelopp och andra inkomster av företaget,

bland vilka senare må inräknas för företaget tillgängliga statsanslag

utan återbetalningsskyldighet.

Egnahemsnämnd må inköpa för här avsedda ändamål lämplig befunnen

.jord, under förutsättning att till nämndens förfogande för företaget disponibelt

rörelsekapital i form av jordanskaffningslån och .jordans k a f f n i n gsa n s lag

förslår att täcka de med inköpet och exploateringen förenade kostnader samt

att den nyss omförmälda förhandskalkylen utvisar, att företaget ej beräknas

komma att lämna underskott. Därest nämnden, trots att angivna förutsättningar

ej äro för handen, likväl önskar inköpa viss jord, är nämnden skyldig

att, med handlingarnas insändande och eget yttrande, innehållande jämväl

nämndens förslag i inköpsfrågan och uppgift om nämndens disponibla

tillgång av rörelsekapital för företaget, underställa ärendet egnahemsstyrelsens

prövning.

Egnahemsstyrelsen bör vara befogad bemyndiga nämnden inköpa jordområdet

under förutsättning, att området liksom företaget i övrigt kan antagas

vara för ändamålet lämpligt, att rörelsekapital tinnes till nämndens

förfogande för företaget samt att förhandskalkylen utvisar att möjligen

uppkommande underskott bör kunna täckas på sätt nedan sägs. Därest

jordanskaffningsfondens riskfond överstiger tio procent av jordanskaffningsfondens

kapitalbelopp samt i den mån riskfondens sålunda överskjutande

del, efter avräknande av beräknade underskott ä av styrelsen förut medgivna

ej avslutade jordanskaffningsföretag, förslår att jämväl täcka det beräknade

underskottet å det nu ifrågavarande företaget, må styrelsen medgiva

nämnden inköpa sådant jordområde, där förhandskalkylen utvisar beräknat

underskott.

Sedan egnahemsnämnd vederbörligen förvärvat jordområdet, har nämnden

att gä i författning om företagets slutliga planläggning och genomförande.

I den mån så erfordras, må nämnden vidtaga åtgärder för anläggande av

väg från området till äldre kommunikationsleder och enklare utfartsvägar

från lotterna till vägnätet i övrigt. Där fråga är om odlingsbar mark eller

sådant av särskilda skäl eljest påkallas, må för företagets genomförande

erforderliga diken anläggas genom nämndens försorg. Innehåller området

egnahemslotter, som från början helt sakna odlad jord, må nämnden, därest

så beflnnes lämpligen kunna ske, i ett sammanhang ombestyra viss första

odling av en mindre areal å varje sådan lott. Här omförmälda arbeten

böra planläggas och utföras under noggrann tillsyn och kontroll av nämnden,

i syfte att de må draga minsta möjliga kostnad och samtidigt medföra

effektivt resultat för områdets försatta disposition i egnahemssyfte.

Egnahemsnämnd bör i god tid vidtaga erforderliga åtgärder för försäljning

av lotter och fastigheter från av nämnden inköpt jordområde. Försäljningspriset

bör bestämmas till det verkliga saluvärdet för lotten eller

fastigheten i det skick, den befinner sig i vid försäljningstillfället. Då fråga

är om försäljning från området av sådana lägenheter, för vilkas förvärvande

egnahemslån må kunna ifrågakomma, äger nämnden att med lottköparen

överenskomma om sådana villkor för köpeskillingens gäldande, att en tiondel

betalas kontant vid köpeavtalets ingående eller senast vid tillträdet samt

att, därest den del av egnahemslån som må hänföra sig till jordens inköp

icke skulle förslå att till fullo gälda återstående nio tiondelar av köpeskillingen,

sålunda överskjutande mindre fastighetsskuld må hos nämnden innestå

mot säkerhet av inteckning i fastigheten, liggande närmast efter den till

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

säkerhet för egnahemslånet lämnade inteckning, att av köparen förräntas

efter fem procent om året och avbetalas i lämpliga av nämnden, enligt föreskrifter

från egnahemsstyrelsen, fastställda terminer. Vid försäljning från

området av andra fastigheter bör köpeskillingen i regel antingen gäldas

kontant eller till viss del med övertagande av betalningsansvaret för i sådan

fastighet kvarliggande, däri intecknad, äldre enskild gäld.

Vad de sakkunniga uttalat och föreslagit i fråga om allmänna synpunkter

att beaktas vid jordanskaffningsverksamheten över huvud taget (såsom

angående jordsökandes kvalifikationer, jordens och lotternas lämplighet,

skäliga upplåtelsevillkor o. d.) ävensom angående bedrivandet av sådan

verksamhet med anlitande i första hand av medverkan från det enskilda

initiativet, har knappast rönt gensaga i något yttrande. De myndigheter,

som uttalat sig i dessa frågor, hava i allt väsentligt gillat de sakkunnigas

uttalanden.

I yttrandena har särskild uppmärksamhet ägnats den del av de sakkunnigas

hithörande förslag, som avser jordanskaffning i egnahemsnämndernas

egen regi. Meningarna hava varit delade om lämpligheten och behovet av

sådan verksamhet, därvid flera av dem, som yttrat sig i ämnet, ställt sig

mer eller mindre betänksamma till förslaget i denna del.

De sakkunnigas förslag om jordanskaffning i egen regi har i huvudsak

— ehuru i vissa fall med tvekan eller med särskilt understrykande av risken

vid sådan verksamhet — tillstyrkts av statskontoret, socialstyrelsen, fullmäktige

i riksgäldskontoret, domänstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län samt Stockholms läns och stads, Östergötlands

läns, Jönköpings läns, Skaraborgs läns, Blekinge läns. Hallands läns,

Skaraborgs läns, Örebro läns, Västmanlands läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs

läns, Västernorrlands läns, Västerbottens läns och Norrbottens läns

hushållningssällskap. Av det väsentliga innehållet i dessa yttranden inhämtas

bland annat följande.

Statskontoret har i stort sett intet att erinra mot förslaget om jordanskaffning

i egen regi men har uttalat, att bestämmelserna borde sa avfattas,

att det tydligt framginge, att jordanskaffnings lån blott borde få tagas

i anspråk för bestridande av utgifter, vilka kunde bliva täckta vid en sedermera

skeende försäljning, samt att jordanskaf f ning sanslagen borde

avses endast för sådana åtgärder till förbilligande av kostnaderna för egnahemslägenheternas

ordnande, vilka icke kunde beräknas komma att återvinnas

vid försäljningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava betonat, att ett nytt riskmoment

tillkomme med statens övertagande av jordförmedlingsverksamhet. I all

synnerhet kunde betydande ränte- och driftsförluster uppkomma vid inköp

och styckning av större egendomar, då försäljningen droge längre tid, än

som beräknats vid planerandet. Eventuella förluster borde täckas icke genom

Yttranden.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

någon statlig riskfond utan genom att riksdagen, pa Kungl. Majts framställning,

anvisade särskilda anslag.

Domänstyrelsen har betonat, att den riskfyllda jordanskaffningsverksamheten

borde från början handhavas med den största försiktighet och omtanke.

Det vore därför mindre välbetänkt att i ett stort antal fall låta

egnahemsnämnderna träffa slutgiltiga avtal om jordförvärv. Alla ärenden

om inköp av jord borde göras till föremål för egnahemsstyrelsens prövning.

Socialstyrelsen har tillmätt frågan om jordanskaffning under sunda och

enkla men betryggande former en väsentlig betydelse för egnahemsrörelsen

och finner det därför angeläget, att egnahemsorganens arbetsuppgifter utvidgades

till att avse jämväl åtgärder för framskaffande av erforderlig lämplig

jord åt de jordbehövande. Styrelsen drogo emellertid i tvivelsmål, huruvida

med den utformning, som förslaget erhållit i denna del, eu verkligt ändamålsenlig

och praktisk anordning för verksamheten skulle ernås. Höga fordringar

med avseende ä teoretiska insikter och praktisk skicklighet borde ställas ä de

personer, vilka kom me att av egnahemsnämnderna, anlitas för planerande

och genomförande av jordanskaffningsföretagen. Dä de olika egnahemsnämnderna

icke alltid torde bliva i tillfälle att förfoga över sådan erforderlig

sakkunskap, kunde med fog befaras, att de sakkunniga i viss man överskattat

betydelsen av eu i det allmännas regi bedriven jordanskaffnings- och jordstyckningsverksamhet.

Med hänsyn till den uppenbara vikten och betydelsen

av att fullt sakkunniga personer kunde anlitas för hithörande krävande arbetsuppgifter

kunde det därför ifrågasättas, om icke egnahemsstyrelsen borde vid

sig fästa några lämpliga experter, vilka kunde ställas till vederbörande egnahemsnämnds

förfogande för planläggning och genomförande av sådant företag.

I betänkandet framhölles att egnahemsnämnderna för jordanskaffning

borde i första hand och i största möjliga omfattning söka anlita biträde av

det enskilda initiativet. Emellertid syntes av motiveringen i övrigt liksom

ock av det föreslagna reglementet framgå, att jordanskaffning i nämndernas

egen regi betraktades såsom en ordinär uppgift för nämnderna. Den möjligheten

syntes därför föreligga, att nämnderna komme att uppträda snarare

såsom konkurrenter med det enskilda initiativet på området än som detsammas

utnyttja ro och vägledare. Det kunde ifrågasättas, om icke jordanskaffningsverksamhet

i nämndernas egen regi borde begränsas till att

mera avse undantagsfall, där det enskilda initiativet visade sig otillräckligt,

och icke utgöra en ordinarie arbetsuppgift för samtliga nämnder. Härigenom

skulle denna verksamhet bättre komma att anpassas efter det inom

skilda län växlande behovet av dylik verksamhet.

I förevarande sammanhang tilläte styrelsen sig slutligen fästa uppmärksamheten

å den vikt och betydelse för egnahemsrörelsens sunda utveckling, som vore

att tillmäta frågan om anordnandet av ändamålsenliga kommunikationsleder.

Man berörde här ett synnerligen vittutseende problem, vilket väsentligen

fölle utom ramen för det de sakkunniga tilldelade uppdraget, men vilket,

såsom erfarenheterna från både vårt och andra länder utvisade, torde vara

av väsentlig betydelse för en kolonisationsverksamhet av större mått. Då

nybyggesverksamhet följde de iordningställda kommunikationslederna, finge

givetvis ej synpunkter av enbart ekonomisk art på kort sikt läggas på frågan

om anordnandet av nya vägar, utan torde man böra tillmäta stor betydelse

åt frågan, i vad mån genom sådana vägar nya produktiva områden kunde

öppnas för det enskilda initiativet. På här antytt sätt syntes genom en

förutseende vägpolitik jord för kolonisation indirekt kunna anskaffas på ett

naturligt och sunt sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 97.

S<

Länsstyrelsen i Kronobergs län liar ansett, att genomförandet av förslaget

beträffande jordanskaffning bleve betydelsefullt i vad anginge länet, där

kolonisationsverksamhet i egentlig mening måste för bildande av nya jordbruk

komma till stånd. De oodlade, odlingsbara marker, som funnes i länet,

vore också ganska betydande, men med hänsyn till erforderliga arbeten för

torrläggning och väganläggningar kunde icke enbart det enskilda initiativet

ifråga om denna jord väntas föra odlingen och egnahemsbildandet framåt

i önskvärd omfattning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ansett, att jordanskaffningen vore av

stor vikt, om det gällde att möta ett befintligt behov. Men verksamheten

borde ej sträckas så långt, att kolonisation framlockades utan förutsättningar

för ekonomisk bärkraft. Tillgången på jord hade i länet hittills motsvarat

behovet. Egnahemsnämnden i länet hade för styckning till egnahem

inköpt sex fastigheter. I den mån behov uppkomme, kunde och borde jordanskaffnings

verksamheten ökas. T avseende å kostnaderna för iordningställande

av oodlade områden måste staten, såsom de sakkunniga framhållit,

bära hela risken. Detta borde ske genom ett direkt anslag, som för varje

särskilt fall fastställdes av det centrala egnahemsorganet inom ramen av

tillgängligt statsanslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län bär funnit de föreslagna åtgärderna

lämpliga, dock borde för beslut om underställande av egendomsköp en mera

objektiv grund utfinnas än berörda förhandskalkyler, som kunde röna inverkan

av vederbörandes subjektiva uppfattning. Ränteutgifterna kunde fä

avgörande inflytande på kalkylens resultat, beroende av om kalkylatorn

hoppades på snabb realisation eller räknade med lång tid. 1 betraktande

av att staten skulle taga risken av egnahemsnämndernas jordinköp, borde

rätten för egnahemsnämnd att besluta om inköp begränsas till smärre

egendomar. Vad de sakkunniga i övrigt anfört om jordanskaffning, ville

länsstyrelsen till alla delar biträda.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att de nybildade jordbruken

i länet i allmänhet blivit för små för att giva brukaren försörjning, något

som sammanhängde med, att den offentliga egnahemsverksamheten hittills

endast undantagsvis direkt medverkat vid åtgärder för anskaffning av jord.

För länet komme jordanskaffning i egen regi att huvudsakligen ligga pa

anskaffande av lämplig odlingsmark, dess ändamålsenliga uppdelning i lotter

och iordningställande för odling genom dikning och väganläggning. Eu

sådan verksamhet borde under klok och sakkunnig ledning kunna förväntas

bliva av oerhört stor betydelse för länet och dess framtid. Svårigheterna

vore dock mycket stora. Det allmänna borde svara för, att kolonisationsföretaget

finge en god start, men företagets lyckliga genomförande berodde

därefter främst på kolonisterna själva.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

att de av de sakkunniga anförda allmänna principerna för jordanskaffningsverksamheten

vore fullt riktiga. En annan sak vore, om de föreliggande

förhållandena nödvändiggjorde en mera forcerad verksamhet för jordbruksnybildning.

Jordbruket arbetade under svåra ekonomiska förhållanden, och

man finge ej utöva en artificiell, påskyndad nybildning av jordbruk, ty därigenom

kunde ett jordbruksproletariat uppkomma. Jordanskaffningen i egen

regi måste därför bedrivas med all försiktighet och sorgfälligt prövas i varje

enskilt fall samt icke tillgripas förrän i sista hand. Jordanskaffningsanslaget

borde få disponeras, även då fråga vore om inköpt odlad jord, för

torrläggningar o. d., så att saluprisen ej bleve för höga.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit, att

det vore synnerligen ändamålsenligt, att jordanskaffningsverksamhet på föreslaget

sätt direkt och effektivt knötes till egnahemslåneverksamheten, även

om sådan verksamhet ej finge större betydelse för länet. Med hänsyn till

de med verksamheten förenade risker borde alla jordinköp underställas egnahemsstyrelsen,

vilket särskilt under verksamhetens första år bleve av värde.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat

sig vara ense med de sakkunniga därom, att jordanskaffningen icke borde,

såsom hittills, vara helt överlämnad åt det privata initiativet. Sällskapet

vore villigt att enligt sakkunnigeförslaget åtaga sig denna till stor del nya

uppgift samt vore livligt intresserat av att medverka vid sådan kolonisations

verksamhet, som avsåge bildandet av nya jordbruk. Sällskapet önskade

gärna att beredas möjlighet härtill genom de föreslagna anordningarna med

jordanskaffning i egen regi.

Blekinge läns hushållning ssällskaps förvaltningsutskott vore visserligen

ej allt för sangviniskt ifråga om, att egnahemsnämnderna i gemen skulle

kunna utöva någon mera omfattande direkt jordanskaffning. Men det vore

endast i sin ordning, att egnahemsnämnderna ålades hava sin uppmärksamhet

skarpt riktad på denna del av egnahemsverksamheten och att de finge

känna ansvar för, att de möjligheter, som i dessa stycken erbjöde sig, bleve

utnyttjade på ett för den jordsökande allmänheten fördelaktigt sätt.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat

sig i stort sett intet hava att erinra mot förslaget. Egnahemsnämnderna

komme dock att här ställas inför uppgifter, som droge avsevärda organisationskostnader

och ställde stora krav på praktisk duglighet och erfarenhet.

Jordanskaffning i egen regi borde därför tillgripas först, då alla möjligheter

att på annan väg skaffa jord utnyttjats, samt borde utövas med

största urskillning och noga anpassas efter ortsförhållandena. I länet torde

det under åtskilliga år framåt ej vålla egnahemsnämnden svårigheter att

enbart med det enskilda initiativets hjälp förse alla kvalificerade jordsökande

inom länet med jord.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

effektiv jordförmedling och jordanskaffning vore av stor vikt. I länet hade

dock hittills inga svårigheter mött att tillfredsställa jordbehovet. Skulle

större efterfrågan uppstå, borde det enskilda initiativet i första hand få

göra sig gällande, i visst samarbete med egnahemsorganen. Om det ändock

erfordrades jordanskaffning i egen regi, vore egnahemsnämnderna med nuvarande

organisation ej fullt lämpliga härför. Med hänsyn till risken kunde

det ej påräknas, att hushållningssällskapen engagerade sig häri. Dä åtskilliga

skäl talade för, att sådan jordanskaffning ej behövde intimt sammankopplas

med låneverksamheten, samt då dylik verksamhet åtminstone inom

närmaste tid bleve utövad mera försöksvis, syntes det böra övervägas, om ej

det centrala egnahemsorganet i förekommande fall kunde omhänderhava

jordanskaffningsverksamheten. Detta borde ej utgöra hinder för, att centralorganet

i viss utsträckning anlitade egnahemsnämnderna att föreslå inköp

samt övervaka och leda styckningsarbetet.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat

sin anslutning i huvudsak till förslaget, men hade icke större förhoppningar

om resultatet av sådan jordanskaffuing, vilken vore förenad med vissa

vanskligheter. I länet hade det städse varit lätt att hos enskilda jordägare

förvärva erforderlig jord till skäligt pris.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

jordanskaffningsf rågan vara av synnerlig vikt. Erfarenheten hade visat, att

många jordägare, som ämnat använda sig av egnahemslån, ej haft förmåga

att vid köpets ingående beräkna företagets ekonomiska konsekvenser och att

avtal därför träffats på sådana grunder, att egnahemslån ej kunnat lämnas.

För undvikande av sådana förhållanden vore det önskvärt, att egnahemsnämnderna

kunde ingripa på ett tidigt stadium. De sakkunnigas förslag

syntes alltså välbetänkt. Inom länet torde jordanskaffning i egen regi dock

ej få större betydelse, ty jorden vore i regel redan uppdelad i smålotter,

med undantag beträffande vissa större komplex, ägda bland annat av bolag.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i princip

instämt med vad de sakkunniga anfört. Nybildning av mindre jordbruk

påginge inom länet genom enskilt initiativ i så stor omfattning, som med

nuvarande konjunkturer och odlingstelmik gärna vore möjligt, och därför

kunde direkta kolonisationsåtgärder genom egnahemsnämnden blott tillstyrkas

i ett fåtal fall.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att jordanskaffning i egen regi borde ske med stor omsorg och förekomma

endast på sådana platser, där jorden kunde förvärvas till fördelaktigt pris

och förutsättningarna i övrigt funnes för köparna att reda sig. Att i samband

med jordanskaffning ordna väg- och dikesföretag genom egnahemsnämndernas

försorg kunde medföra stora ekonomiska risker. Erfarenheten

från statens kolonisationsnämnd talade för, att sådana åtgärder lätt bleve

alltför dyrbara. Därför borde de få förekomma endast i särskilda undantagsfall.

Förslaget om jordanskaffning i egnahemsorganisationens egen regi har i

huvudsak avstyrkts eller i allt fall bemötts med den största tvekan uti yttrandena

från lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Blekinge,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands

län samt Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns norra,

Blekinge läns, Kristianstads läns, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns

södra och Värmlands läns hushållningssällskap samt egnahemslåneförmedlingsföreningen

Hem i Sverige u. p. a. Av dessa yttranden inhämtas i

huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att tillgången till jord för egnahemsbildande

vore i allmänhet god. Särskilda åtgärder vore knappast av nöden.

Endast inom nordligaste delen av landet syntes jordanskaffningsfrågan vara

mera aktuell. Jordtillgången bleve ännu gynnsammare, i den mån lagen

om delning av jord på landet hunne verka. Ett mera allmänt övertagande

från det allmännas sida av jordanskaffningen kunde lätt medföra risker

och olägenheter, särskilt om det ekonomiska ansvaret ÖA7erflyttades på statsverket.

Hushållningssällskapen hade hittills så gott som undantagslöst undvikit

jordaffärer. Ett frångående av detta kunde medföra betänkliga konsekvenser.

Egnahemsnämnderna bleve ju enligt förslaget exploatörer med

skyldighet tillse, att förlust icke uppstode å jordanskaffningsföretagen, men

å andra sidan skulle samma myndighet noga pröva jordpris och köparnas

kvalifikationer. En önskvärd snabb avveckling av egna jordanskaffningsaffärer

kunde lätt äventyra en omsorgsfull prövning i dessa hänseenden.

Lantbruksstyrelsen kunde därför ej tillstyrka förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Uppsala län bär ansett, att hushållningssällskapen icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

under några omständigheter borde taga befattning med vad man kallat

jordanskaffning i egen regi. För sådan verksamhet förutsattes en affärsskicklighet

och ett arbete, som icke kunde göras av eller påräknas hos

valda förtroendemän, och densamma medförde oundgängligen sådana risker,

som icke lämpligen borde vila på sammanslutningar av hushållningssällskapens

karaktär. Även sammanblandningen mellan sådan anskaffningsverksamhet

och för det allmännas räkning driven utlåning vore i mera än

ett avseende betänklig.

Länsstyrelsen i Blekige län har uttalat, att .jordanskaffningen komme att

pålägga egnahemsnämnderna eu oerhörd arbetsbörda och vore förenad med

de största risker. Huvudvikten borde läggas på förmedling av jordupplåtelser

mellan säljare och köpare. Direkt jordanskaffning bunde i viss

utsträckning egnahemsbildningen till vissa orter, där ett jordområde inköpts,

samt övade visst tvång på jordspekulanterna att slä sig ned på platser,

där de kanhända ej för framtiden komme att trivas. Under alla förhållanden

borde eu inköpsfråga, där förhandskalkylen visade beräknat underskott,

avgöras av Kungl. Maj:t.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bär ansett, att det skulle vara

betänkligt, om jordanskaffning i egen regi förutsattes vara ett åliggande för

egnahemsnämnderna i hela riket, oberoende av jordtillgång och jordbehov.

Vad som måhända för en landsända vore det naturliga sättet att underlätta

egnahemsbildandet, kunde i annan trakt bliva en i hög grad konstlad verksamhetsform.

Vad anginge länet med dess fåtal större egendomar, vore det

angeläget, att särskilda åtgärder ej vidtoges för dessas styckning, utan borde

där endast rådgivande åtgärder förekomma. Jordanskaffningsverksamketen

borde kunna utbrytas ur normalprogrammet och tilldelas egnahemsnämnd

såsom åliggande endast, där sådant av förhållandena påkallades.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat, att eu bättre ordnad jordanskaffning

sannolikt vore av nöden på sina håll. Att det vore. ett allmänt

behov över hela landet, vore däremot ej visat. En organisation, anpassad

för exempelvis Norrlands kolonisation, borde icke påtvingas en sydlig landsdel,

där tillräckligt med jord för en sund egnahemsbildning visat sig framkomma

på frivillighetens väg. Det vore ej heller lämpligt, att samma organ

uppträdde som låneförmedlare och jordanskaffare. Jordanskaffningsfrågan

borde upptagas såsom ett särskilt problem — utan sammankoppling med

egnahemslånerörelsen — vid vars lösning medgåves olika utvägar, anpassade

efter orternas mycket olika behov.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att jordanskaffning i egen regi

vore förenad med sådana svårigheter och risker, att egnahemsnämnderna

knappast borde inlåta sig härpå. Skulle sådan verksamhet i större utsträckning

komma till stånd, vore det nödvändigt, att det centrala egnahemsorganet

själv övertoge arbetet och ansvaret härför. Försäljning av publik

jord kunde dock under lång tid framåt ske i den omfattning, att inköp

genom egnahemsorganisationen av enskilda fastigheter bleve av behovet

mindre påkallade.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att inga svårigheter funnes att i tillräcklig omfattning få köpa lämplig

jord i den fria marknaden. Surt förvärvad erfarenhet inom länet gjorde,

att jordstyckning i egen regi ej ansåges lämplig. Skulle emellertid sådan

verksamhet upptagas, borde detta vara en nödfallsåtgärd, där jord ej på

annat sätt stode att uppbringa, och därvid borde i första hand den publika

jorden användas. Det vore i dylika fall lämpligt, om gemensamhetsskog

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. M(ij:ts proposition Nr 97.

1)1

kunde anskaffas och avsättas för styckningslotternas samfällda behov, att

kontrolleras exempelvis genom skogsvårdsstyrelsen.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär — under

instämmande av länsstyrelsen i länet — förklarat, att behov ej funnes av

särskild, utvidgad jordanskaffningsverksamhet inom länet. Egendomsfördelningen

vore starkt genomförd på Gotland. Att söka ingripa och påskynda

fastighetsbildningen vore nästan omöjligt och liven olämpligt.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

att egnahemsnämnderna knappast komme att kunna sköta jordanskaffningen

på ett tillräckligt smidigt sätt. Den allvarligaste svårigheten vore, att

verksamheten måste ske så försiktigt och under sådana former, att någon

omfattande jordförmedling ej komme till stånd. Om egnahemsnämnden

uppträdde både som säljare och låneförmedlare, funnes ingen som kontrollerade

de jordpris, som nämnden toge. Det vore tryggare, om nämnden intoge

en mera fri ställning inför jordanskaffningsspörsinålet, och att den

frågan i huvudsak ordnades av egnahemsföreningar. Egnahemsnämnderna

kunde i sin mån medverka vid jordanskaffningsarbetet genom att upplägga

register över jordsökande och till salu varande jord m. in.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett, att anlitandet av enskilda vore den väg, som man i huvudsak borde

beträda i fråga om jordanskaffningssverksamhet. Jordanskaffning i egen

regi borde bedrivas sparsamt och endast i yttersta nödfall. Den lilla kärntrupp

män, som hade förmåga och vilja att klara sig, funne i de flesta fall

själva utvägar att skaffa jord. Man kunde riskera, att egnahemsorganen

bleve »klädda», om de skulle driva jordanskaffning. Verksamheten komme

att vara riskfylld. Det kapital, som de sakkunniga ansett böra bilda jordanskaffningsfonden,

borde få användas till större delen för jordförmedling

med anlitande av det enskilda initiativet och endast till eu mindre del för

jordanskaffning i ogen regi.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har gjort

gällande, att låneförmedlarna genom att inlåta sig på jordjobberi komme

att förlora sin hittillsvarande opartiska ställning i förhållande till de

lånesökande. Frestelsen bleve stor för egnahemsnämnderna att bringa eu

svag jordaffär på rätt köl genom att övervältra så mycket som möjligt

av den hotande förlusten på köparna. En av ett flertal personer bestående

egnahemsnämnd, som, själv en tungrodd institution, ip^iste inhämta lov

ifråga om varje affär, bleve ej ett lämpligt jordanskaffningsorgan. Någon

otillfredsställd jordhunger funnes ej, utan tvärtom vore det svårt att placera

lägenheter, även om de utbjödes billigt. I någon mån vore det dock önskvärt

att försiktigt stimulera jordförmedlingen, vilket kunde ske sålunda, att ä

vissa, relativt få platser inom sällskapets område egnahemsnämnden förordnade

jordanskaffningskommissionärer, till vilka den jordägande och jordsökande

ortsbefolkningen ägde vända sig och vilka vid behov skulle samarbeta med

varandra. Måhända kunde dessas verksamhet i någon mån understödjas

med offentliga medel, men i stort sett skulle verksamheten säkerligen kunna

med fördel ordnas utan kostnad för statsverket genom ett pensionssystem.

Givetvis skulle egnahemsnämnderna hålla noggrann uppsikt över kommissionärernas

verksamhet.

Värmlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd bär avstyrkt förslaget

om jordanskaffning i egen regi, som ej behövdes inom länet. De

stora bolagen frånsålde arrendegårdar i relativt stor utsträckning samt

biträdde köparna med ordnandet av lagfarts- och inteckningsärenden. Ingen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr .97.

brist på egnahemsjord funnes i den allmänna marknaden. För jordanskaffning

i egen regi fordrades en fastare och för ändamålet bättre utrustad

organisation av egnahemsnämnderna än den, som de sakkunniga ifrågasatte.

Egnahemslåneförmedlingsf öreningen Hem i Sverige u. p. a. har förklarat

sig dela de sakkunnigas uppfattning, att egnahemsorganen borde i första hand

taga det enskilda initiativet i sin tjänst, men ställde sig tveksam i fråga

om organisationens lämplighet att i egen regi handhava jordanskaffning.

Mera undantagsvis bleve det fallet, att den ekonomiska sakkunskap och affärsrutin,

som vore ovillkorliga förutsättningar för ett behörigt handhavande

av dylik verksamhet, komme att finnas hos egnahemsnämnderna. Härtill

komme, att den känsla av att handla på eget ansvar, vilken otvivelaktigt

verkade sporrande på den enskilda företagaren, icke torde komma att göra sig

på samma sätt gällande hos ett kollegium som egnahemsnämnden, handlande

på hushållningssällskapets eller ytterst på statens risk. Egnaliemsintresset

torde bäst tillgodses, om jordanskaffningsverksamlieten överlämnades åt det

enskilda initiativet och det allmännas uppgift härutinnan begränsades till

kontroll till förebyggande av osund affärsverksamhet.

Såsom framgår av vissa nu återgivna yttranden ävensom av det referat,

som lämnats under huvudavdelningen om den lokala egnahemsorganisationen,

har det från åtskilliga håll påyrkats, att enskilda egnahemsorgan — föreningar

och bolag — fortfarande borde få åtnjuta statslån för bedrivande

av jordförmedlingsverksamhet. Utöver vad härom redan återgivits, torde

följande uttalanden böra omnämnas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att jordstyckningsverksainlieten

hade för länet stor betydelse, samt att Malmöhus läns egnahemsförening

u. p. a. sedan flera år tillbaka drivit sådan verksamhet med, vad

det ville synas, gott resultat. Liknande synpunkter hava framförts av

länsstyrelsen i Kristianstads län, som påyrkat, att andelsföreningen Eget

hem inom Kristianstads län u. p. a. borde få fortsätta med sin statsunderstödda

jordanskaffningsverksamhet.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som jämväl

betonat lämpligheten av att egnahemsföreningar finge uppbära jordanskaffningsarbetet,

har uttalat, att sådana jordstyekningsföreningar borde stå

under egnahemsstyrelsens inspektion. Viss andel av deras eventuella överskott

kunde inbetalas till staten. I länet funnes en dylik förening, som

bedreve sin verksamhet affärsmässigt på så sätt, att förluster och överskott utjämnade

varandra. Många av föreningens billigaste inköp hade skett så

oförberett, att styckningsplan ej förut medhunnits. Hade föreningen måst

inhämta överordnad myndighets medgivande, skulle dessa jordförvärv sannolikt

ej kommit till stånd. Där dylika föreningar saknades, borde det vara

angeläget att få sådana bildade. Föreningar, som hittills arbetat oklanderligt

och hade förutsättningar att även i framtiden så göra, borde ej slås

i spillror.

Liknande synpunkter hava jämväl framförts av Stockholms läns och

stads, Kalmar läns norra och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

samt av vissa enskilda egnahemsorgan, särskilt de två

egnahemsföreningarna i skånelänen, ävensom av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Mot de sakkunnigas förslag, att upplåtelseformen vid jordanskaffningsverksamheten

skulle vara försäljning med äganderätt, kar ingen annan

erinran framställts, än att Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. yrkat,

att en i nu gällande allmänna bestämmelser för lån ur jordförmedlingsfonden

tillåten anordning med upplåtelse på arrende för viss tid, med rätt för

arrendatorn att under vissa villkor framdeles få övertaga fastigheten med

äganderätt, måtte bibehållas. Härom liar sagda egnahemsförening anfört i

huvudsak följande.

Berörda bestämmelse hade 1919 tillkommit i syfte att underlätta för personer

med mycket begränsade tillgångar att förvärva egna hem. Visserligen

hade denna bestämmelse hittills aldrig utnyttjats, men detta berodde på

svårigheter för jord förmedlare att ordna den säkerhet till staten, som fordrades

vid dylik användning av jordförmedlingslån. Hade i stället egnahemslån

fått utlämnas även under arrendetiden, torde bestämmelsen hava

blivit använd. Därest det skulle bliva möjligt för personer med obetydliga

kapitaltillgångar att förvärva jordbruksegnahem, borde ifrågavarande bestämmelse

inarbetas i de sakkunnigas förslag till föreskrifter om egnahemslån

erörelsen.

Verksamhet i syfte att för lämpliga jordsökaude personer underlätta

ändamålsenlig anskaffning av tjänlig egnahemsjord är grundläggande för

egnahemsarbetet. Jordanskaffningsverksamhetens största betydelse ligger för

närvarande måhända mindre i framskaffandet av jord utan fastmera däri,

att förekommande jordstyckningar i egnahemssyfte liksom arrendefrilösningar

företagas på sådant sätt, att resultatet bliver fullt lämpligt. I samma

mån statens understödjande egnahemslåne- och premielåneverksamhet ökats i

omfattning och mera inriktats på jordbruksutbildning, har efterfrågan på jord

för ändamålet stegrats. Befintligheten av ett stort antal jordspekulanter,

som tack vare egnahemslåns påräknande uppträda såsom villiga jordköpare,

har i sin tur — i förening med vissa andra omständigheter — frarnskapat

en ganska riklig tillgång på jord i den fria marknaden. Denna

mobilisering av mer eller mindre lämplig egnahemsjord med åtföljande

affärsmässig styckningsverksamhet har i allt väsentligt ombestyrts av den

privata företagsamheten, delvis genom några egnahemsföreningar och egnahemsbolag

men till övervägande delen av enskilda personer. Härmed är

ingalunda sagt, att dessa jordaffärer varit onyttiga — tvärtom har ett

ganska gott resultat uppnåtts i många fall, särskilt beträffande egnahemsföreningarna

och -bolagen. Men talrika fall hava förekommit, där

exploateringen visserligen givet gott ekonomiskt utbyte för säljaren och

dennes ombud men sämre resultat för egnahemsköparna, varjämte styckningar

förekommit, som ur driftsynpunkt varit olämpliga. Att sedermera

kunna tillrättalägga sålunda snedvridna egnahemsföretag är nära nog omöjligt,

och de ogynnsamma följderna härav sträcka sig långt in i framtiden.

D ? partememtschefen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

De sakkunniga föreslå nu, att den statsunderstödda egnahemsorganisationen

bör på ett mera effektivt sätt än hittills upptaga denna fråga på

sitt arbetsprogram. Jag delar, huvudsakligen av nyss anförda skäl, den

uppfattning, att så bör ske.

Likaså biträder jag, vad de sakkunniga, under instämmande från flertalet

myndigheter, uttalat och föreslagit rörande allmänna grunder vid jordanskaffningsverksam

hetens utövande, såsom ifråga om jordsökandenas förutsättningar,

jordområdenas lämplighet, lotternas ändamålsenliga storlek och

minsta möjliga kostnad vid egnahemsbildandet. Jag är även ense med

de sakkunniga därom, att egnahemsorganisationen bör vid jordanskaffningsverksamlietens

bedrivande söka att i första rummet och i största möjliga

utsträckning taga det enskilda initiativet i sin tjänst samt därvid leda,

understödja och kontrollera detta, sä att resultatet bliver ur allmän synpunkt

tillfredsställande. Mot de sakkunnigas förslag till ordnandet av dylik

rådgivande och kontrollerande jordförmedlingsverksamhet har jag i huvudsak

intet att erinra. För att nu nämnda gren av jordförmedlingsverksamheten

skall i största möjliga omfattning kunna fylla behovet och tillgodose

det allmännas krav på ändamålsenlighet, synes mig vara av stor vikt, att

vad jag förut tillstyrkt i fråga om den lokala och centrala egnahemsorganisationen

varder genomfört. Nu avsedd jordförmedlingsverksamhet bör

alltså utövas under kontroll av hushållningssällskapens på förut angivet sätt

ombildade egnahemsnämnder samt under ledning och övervakande av statens

egnahemsstyrelse. De ovan ifrågasatta statsbidragen till sällskapens

förvaltningskostnader och lånerisker borde — särskilt med hänsyn till det

förordade s. k. tilläggsbidraget för ett vart under verksamhetsåret nybeviljat

lån — utgöra gottgörelse åt sällskapen jämväl för deras bestyr

med sådan rådgivande och kontrollerande jordförmedlingsverksamhet.

De sakkunnigas förslag avser därjämte, att egnahemsorganen böra vara

beredda att — i den mån så erfordras för reglering och komplettering av

det enskilda initiativet — själva ombestyra jordanskaffning, d. v. s. genom

jordinköp, styckningar och försäljningar driva fastighetshandel. Sådan verksamhet

hava de sakkunniga benämnt jordanskaffning i egnahemsnämndernas

egen regi. Utgångspunkten för igångsättande härav skulle, enligt förslaget,

städse vara det verkliga behovet och de förefintliga möjligheterna i varje

särskild trakt, vilket skulle medföra, att sådan verksamhet bleve av skiftande

art allt efter olika förhållanden och landsdelar. Att de sakkunnigas nu nämnda

utgångspunkter för förslaget icke fullt uppmärksammats i eu del av de i

ämnet avstyrkande yttrandena — vari förmenats att förslaget åsyftade igångsättande

av en omfattande direkt jordanskaffning oberoende av behov och

förutsättningar — torde sannolikt bero därpå, att de föreslagna författningsföreskrifterna

gjorts sa vida, att de även skulle kunna passa för de områden

och de fall, där de mest omfattande åtgärderna visade sig vara av behovet.

Vad sa lunda erinrats i vissa yttranden ävensom däri gjorda uttalanden om

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

95

den stora ekonomiska risken vid direkt jordanskaffning påkalla emellertid,

att särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten, att hithörande verksamhet

bedrives med den största försiktighet.

Med hänsyn härtill förordar jag, att jordanskaffning i egnahemsorganisationens

egen regi igångsättes allenast i sådana fall, där dylik verksamhet

visat sig vara erforderlig för att tillgodose ett påtagligt behov från

jordsökandes sida, som icke på ett tillfredsställande sätt kan fyllas genom

enskildas verksamhet på området. Möjlighet bör emellertid oek finnas för

egnahemsorganen att i särskilda fall gripa sig an med denna uppgift, för så

vitt ett synnerligen gynnsamt tillfälle yppar sig till förvärv av ett lämpligt

jordområde, som på ett ur olika synpunkter fördelaktigt sätt bör kunna

exploateras för egnahemsändamål.

Den jordanskaffningsverksamhet i egnaliemsorganisationéns egen regi, som

sålunda i vissa särskilda fall må kunna förekomma och vilken över huvud

taget lärer bliva förenad med viss ekonomisk risk, bör utövas med försiktighet

och ,under starkare central statlig ledning och kontroll, än de sakkunniga

föreslagit. Att så bör ske, har också påyrkats i åtskilliga yttranden. Xu

åsyftade verksamhet torde böra handhavas av hushållningssällskapens egnahemsnämnder

under nära samarbete med och ingående kontroll av statens

egnahemsstyrelse. I vissa yttranden har erinran framställts mot, att samma

organ, som utövade egnaliemslåneförmedling, också skulle i vissa fall kunna

bedriva jordanskaffning. Den därvid uttalade farhågan, att egnahemsnämnderna

skola lockas att övervältra så mycket som möjligt av hotade förluster

vid jordanskaffningsverksamheten på egnahemsköparna och därigenom frångå

sin uppgift att övervaka jordprisens skälighet, torde emellertid vara överdriven

samt borde helt bortfalla vid genomförandet av den av mig föreslagna

organisationen av egnahemsnämnderna, därvid hushållningssällskapen fortfarande

skulle stå den ekonomiska risken för utlämnade egnahemslån. Hithörande

jordaffärer skola nämligen avvecklas huvudsakligen med egnahemslån,

varigenom hushållningssällskapen komma att i samband med jordförsäljningen

övertaga det ekonomiska ansvaret jämväl för de egnahemslån, varmed lottköparna

likvidera jordförvärven. För övrigt finnes ingen anledning antaga,

att hushållningssällskapens egnahemsnämnder skulle, mera än enskilda jordsäljare

eller vilket annat jordanskaffningsorgan som helst, falla för frestelsen

att genom höga försäljningspris särskilt missgynna egnahemsköparna. Emellertid

bör, såsom jag nyss antytt, statens egnahemsstyrelse noga följa hithörande

verksamhets bedrivande.

Finansieringen av verksamheten bör ske medelst användande av viss, av

riksdagen bestämd del utav jordförmedlingsfondens kapitaltillgång. I huvudsaklig

överensstämmelse med vad riksdagen medgivit ifråga om utlämnande

av viss del av jordförmedlingsfondens kapital såsom förlagslån för jordförmedling

böra de lån, som utlämnas för jordanskaffning i egnahemsorganens

egen regi, utlämnas mot fyra procents årlig ränta och de närmare villkor,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

som Kungl. Maj:t i vart fall må finna lämpligt föreskriva, i syfte att garantier

erhållas för lånens rätta och lämpliga användning. Därvid torde såsom

huvudregel höra gälla, att Kungl. Maj:t må äga att, efter utredning av

egnahemsstyrelsen och efter prövning av de i vart enskilt fall förekommande

omständigheter samt med anlitande av den härför avsedda delen av jordförmedlingsfonden,

bevilja hushållningssällskap lån (jordanskaffningslån)

för inköp av viss fastighet och bestridande av de för fastighetens exploatering,

enligt fastställd plan, förenade kostnader. Det sammanlagda belopp, som

sålunda torde böra få beviljas såsom jordanskaffningslån, torde till en början

böra begränsas till 1,500,000 kronor, medan jordförmedlingsfondens återstående

del, ungefär 2,000,000 kronor, hör — såsom jag strax skall ifrågasätta —

få användas för utlämnande av förlagslån enligt härom nu gällande grunder

till vissa egnahemsföreningar och egnahemsbolag.

De sakkunniga hava föreslagit jordanskaffningslånens kompletterande med

jordanskaffningsanslag, som skulle utlämnas utan återbetalningsskyldighet

och användas för att redan från början avskriva vissa, av jordanskaffningsverksamhet

å oodlad jord föranledda utgifter för anläggande av vågar och

upptagande av diken. Då utförandet genom egnahemsorganen av sådana

arbeten synes kunna bliva förenat med stora risker och tekniska svårigheter

samt då statens allmänna anslag för understödjandet av väganläggningar

och avdikningar i allt fall stå öppna för dylika företag även å nu avsedda

jordområden, har jag icke ansett mig nu böra förorda anvisandet av jordanskaffningsanslag.

Däremot är jag fullt ense med de sakkunniga, att här avsedda direkta jordanskaffning

måste ytterst ske på statens ekonomiska risk. Om dylik verksamhet

skall kunna påräknas från hushållningssällskapens och deras egnahemsnämnders

sida, bliver det nämligen ofrånkomligt, att staten i detta fall — i motsats

till vad jag tillstyrkt om egnaliemslånerörelsen — lämnar sällskapen garanti

mot förluster. Ikläder staten sig ej risken för dylik verksamhet, lärer i detta

hänseende föga bliva åtgjort av sällskapen eller deras egnahemsnämnder.

Jämte det staten, på sätt jag strax skall beskriva, påtager sig den egentliga

affärsrisken för hithörande jordanskaffning, hör staten därjämte från

ett särskilt förslagsanslag under nionde huvudtiteln tillhandahålla hushållningssällskapen

ett förvaltningsbidrag för jordanskaffning sverksamheten.

I viss anslutning till vad som nu gäller rörande statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlingsverksamhet, vilket senare bidrag bör genom

de nya anordningarna bortfalla, torde förenämnda förvaltningsbidrag böra

utgå med ett belopp, motsvarande 3 procent av försäljningspriset å de lotter,

som säljas av från sällskapet enligt här avsedda bestämmelser inköpt jordområde.

Den nu åsyftade affärsmässiga jordanskaffningsverksamheten i egnahemsorganisationens

egen regi torde böra bedrivas på i huvudsak följande sätt.

Jordinköpet sker av hushållningssällskapet, efter förslag av sällskapets

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition Nr 97.

97

egnahemsnämnd. Köpet skall godkännas av Kungl. Maj:t. Hushållningssällskapet

är ensamt ägare av den inköpta egendomen, som lagfares i sällskapets

namn.

Hushållningssällskapet skall genom styckning och försäljning genomföra

företaget enligt plan, som godkännes av Kungl. Maj:t. Innan sagda plan

fastställts, må icke sällskapet avyttra någon del av fastigheten eller avverka

eller låta avverka skog å densamma över husbehovet. Företagets genomförande

omhänderhaves av sällskapets egnahemsnämnd, som därvid är underkastad

tillsyn och kontroll av statens egnahemsstyrelse. Kungl. Maj:t tillhandahåller

sällskapet, mot redovisningsskyldighet, för företagets genomförande

erforderligt kapital, enligt de för utlämnande av jordanskaffningslån utav

Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunderna.

Sällskapet äger ensamt besluta om försäljning av lott från det inköpta

området, för så vitt försäljningspriset å lotten icke med mera än 10 procent

över- eller understiger det enligt försäljningsplanen bestämda salupriset.

Är avvikelsen större, skall försäljningen i fråga underställas egnahemsstyrelsen

i och för godkännande. Erläggande av köpeskilling för försåld

lott torde böra ske på i huvudsak det sätt, som de sakkunniga föreslagit.

Därest de å företaget erhållna inkomster överstiga ett belopp motsvarande

summan av a) fastighetens inköpspris samt b) de verkliga kostnaderna för

de med fastighetens exploatering förenade åtgärder, vilka beslutats enligt

den fastställda exploateringsplanen, (såsom lantmäteriförrättning o. d.) ävensom

för ränteutgifter, skall överskottet delas lika mellan staten och sällskapet.

Av sällskapets vinstandel skall 4/,-, avsättas till en av sällskapet

förvaltad riskfond för jordanskaffningsverksamheten, medan återstående 1 - må disponeras fritt av sällskapet. Statens vinstandel tillföres statens riskfond

för jordanskaffningsverksamheten.

Därest de å företaget erhållna inkomster understiga summan av de ovan

under a) och b) omförmälda belopp, skall underskottet i första hand täckas

med anlitande av sällskapets egen riskfond för jordanskaffningsverksamheten.

Förslå ej denna fonds tillgångar att täcka underskottet, täckes den

kvarvarande bristen av staten med anlitande av i första hand statens riskfond

för jordanskaffningsverksamheten och i andra hand särskilt för ändamålet

av riksdagen anvisade utgiftsmedel till denna fonds förstärkning.

Sällskapet är skyldigt att ordna sin bokföring så, att centralorganet har

möjlighet att vid varje tillfälle utan svårighet förskaffa sig kännedom om

företagets ekonomiska ställning.

Börande den närmare innebörden av detta förslag må framhållas följande.

Staten bör i detta fall mycket ingående följa jordanskaffningsföretagets

planläggning och bedrivande. Varje inköp skall alltså underställas Kungl.

Maj:t, som jämväl — på förslag av egnahemsstyrelsen — fastställer plan

för områdets exploatering och styckning samt försäljning av lotterna. Ini
-

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 79 häfl. (Nr 97.)

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

tiativ till inköp bör i regel tagas av sällskapet, men egnahemsstyrelsen bör,

där sällskapet brister i fråga om sådant initiativ, söka tillse, att sällskapet

icke uraktlåter att, där så befinnes särskilt lämpligt och nödvändigt, på

här föreslaget sätt deltaga i jordanskaffningsarbetet. Vidare skall egnahemsstyrelsen

följa företagets fortsatta utveckling, icke blott i syfte att detta

bedrives på ett ur social och jordbruksekonomisk synpunkt lämpligt sätt

utan även för att vid varje tillfälle kunna se, huru den ekonomiska ställningen

är. Risken att detta statliga grepp om berörda jordanskaffningsverksamhet

kommer att medföra tunga former och försvåra hastiga och fördelaktiga

jordinköp torde kunna undvikas genom anordnandet av ett praktiskt

och intimt samarbete mellan egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnderna.

Då staten skall svara för företagets ekonomi, måste staten också kunna

genom sitt centrala egnahemsorgan hålla företaget i sin hand. Verksamheten

i fråga bör ej heller forceras, och även av denna anledning bör den

starka statliga kontrollen i detta fall hava sin betydelse.

Sällskapet bör hava rätt att i regel ensam besluta om lott försäljningar,

men måste dock underställa egnahemsstyrelsen sådana försäljningar, där

salupriset mera väsentligt över- eller understiger, vad som beräknats enligt

den från början uppgjorda och godkända försäljningsplanen. Sist nämnda

föreskrift innebär viss trygghet för, att sällskapet ej genom allt för låga

pris bortslumpar lotterna — något som skulle kunna medföra förlust för staten

— och icke heller genom allt för höga pris medverkar till jordprisens allmänna

höjning i orten eller till att köparna erhålla oskäliga villkor.

Grundtanken i bestämmelserna om, huru eventuell vinst å företaget skall

användas samt huru möjligen uppkommande förlust skall täckas, är den,

att sällskapet på vissa villkor åtnjuter statens garanti för täckning av sådana

med företaget förenade kostnader, som avse utgifterna för jordinköpet,

den enligt planen bestämda exploateringen samt räntor och dylikt. Däremot

innebär statsgarantien icke täckning för de verkliga kostnaderna för jordanskaffningsföretagets

andel i sällskapets allmänna förvaltningskostnader,

utan sällskapet åtnjuter i stället härför ett statsbidrag till belopp av 3

procent å försäljningssumman. Då det givetvis skulle möta svårigheter

att exakt uträkna dylik andel i de allmänna förvaltningskostnaderna, är

det nämligen lämpligt, att sällskapet av statsmedel erhåller så att säga en

fixerad försäljningsprovision. Kan sällskapet sköta företaget för lägre förvaltningskostnad,

leder besparingen till en vinst för sällskapet, och tvärtom.

Nu är det vidare meningen, att de med företaget förenade särskilda kostnaderna

(d. v. s. de verkliga utgifterna för jordinköpet, exploateringen och

räntor) i regel skola täckas av de å företaget erhållna ''inkomster. Dessa

inkomster komma att utgöras huvudsakligen av köpeskillingarna för sålda

lotter, eventuella ränte- och arrendeinkomster samt inflytande inkomster å

möjligen försåld skog, men icke det av sällskapet uppburna särskilda statsbidraget

(till 3 procent av försäljningssumman) för jordanskaffningsföre
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 97.

99

tagets förvaltning. Om dessa inkomster överstiga nyss nämnda kostnader,

skall vinsten så delas, att Vin må fritt disponeras av sällskapet, 4/,„ skola

avsättas till sällskapets riskfond för dess jordanskaffningsverksamhet och

återstoden, Va av vinsten, skall tillfalla staten för placering i statens centrala

riskfond för jordanskaffningsverksamheten. Då staten tillhandahåller

medel för verksamheten och står risken samt sällskapet utför själva arbetet,

synes det skäligt, att vinsten delas på föreslaget sätt. Om förenämnda inkomster

däremot understiga de nämnda kostnaderna, skall underskottet i första

hand täckas genom anlitande av sällskapets egen riskfond för jordanskaffningsverksamheten.

Förslå ej denna fonds tillgångar härtill, må underskottet,

enligt beslut av egnahemsstyrelsen, bestridas av medel ur statens

riskfond för jordanskaffningsverksamheten. Därest icke heller denna fonds

medel förslå till dylika förlusters täckande, bör egnahemsstyrelsen ingå till

Kungl. Maj:t med anmälan om förhållandet och, under meddelande av erforderlig

utredning om förlusternas art, uppkomst och storlek, hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen äska särskilda medel för bristens

täckande. Enligt det nu tillstyrkta förslaget skulle riksdagen icke från

början behöva anvisa medel till bildande av statliga riskfonder.

Jag har förut, under huvudavdelningen rörande den lokala egnahemsorganisationen,

tillstyrkt, att vissa egnahemsföreningar och bolag liksom

kommuner fortfarande må bibehållas vid möjligheten att kunna erkalla

statslån ur egnahemslåne- och jordförmedlingsfonderna. Vidare har jag

nyss understrukit önskemålet, att egnahemsorganen vid bedrivandet av

jordförmedlingsverksamhet sökte att i första hand och i största möjliga utsträckning

anlita biträde av det enskilda initiativet. Vad angår jordförmedlingsverksamheten

förordar jag därför, att egnahemsföreningar och egnahemsbolag,

som äro verksamma i nära anknytning till hushållningssällskapen

eller av annan anledning befinnas lämpliga såsom mellanhänder vid

jordförmedlingsverksamhet och vilka äro villiga att vid utövandet av dylik

verksamhet underkasta sig egnahemsorganisationens kontroll, må kunna av

Kungl. Maj:t, efter det egnahemsstyrelsen förebragt erforderlig utredning,

tilldelas förlagslån för anskaffande av jord till egna hem för jordbruksändamål,

att utlämnas mot fyra procents ränta om året och de villkor i

övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva i syfte att betryggande

garantier ernås för förlagslånens användande till avsett ändamål. För dylika

förlagslån, vilka alltså skulle förbehållas de enskilda egnaliemsföretagen och

utlämnas enligt i huvudsak de för sådana lån nu gällande grunder, skulle

staten — i motsats till vad fallet bleve med jordanskaffningslånen till hushållningssällskapen

— icke ställa sig såsom garant.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Nuvarande

bestämmelser.

5) Egnahemslåneiormedliiigen.

Såsom förut framhållits utlämnas de enskilda egnahemslånen av vissa

egnahemslåneförmedlare, vilka i sin lånerörelse äro underkastade huvudsakligen

de i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) med däri sedermera

vidtagna ändringar meddelade allmänna villkor och bestämmelser för statens

egnahems lånerörelse. Hithörande allmänna regler för egnahemslåneför

medlingen innebära i huvudsak följande.

Egnahemslånerörelsen omfattar två olika grenar, eu för främjande av

förvärv av jordbrukslägenheter och eu för bostadslägenheter. Vid Kungl.

Maj:ts beviljande av statslån till låneförmedlarna anvisas visst belopp för

utlämnande av jordbrukslån och särskilt belopp för bostadslån. Med jordbrukslägenhet

förstås lägenhet av den beskaffenhet, att å densamma kan

födas minst ett fullvuxet större husdjur (nötkreatur eller häst).

Egnahemslån må tilldelas endast mindre bemedlad arbetare eller med

sådan likställd man eller kvinna, som är svensk medborgare, minst 21 år

och i regel ej över 50 år gammal, är känd för sparsamhet, nykterhet och

hedrande vandel och visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga

till bildande av eget hem men är i behov av kraftigt bistånd för dess förvärvande

samt, då fråga är om jordbrukslägenhet, äger förutsättningar att

driva det jordbruk, som å lägenheten kan förekomma.

De lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån kunna av låneförmedlarna

beviljas, skola vara belägna å landsbygden eller å till stad hörande

område, för vilket stadsplan icke blivit fastställd. Lägenhets beräknade

värde — jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader

— får i regel icke överstiga för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000

kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet 12,000 kronor och för bostadslägenhet

10,000 kronor. Såsom obebyggd må därvid räknas lägenhet, där eu

mera omfattande ombyggnad erfordras. Efter ansökan av låneförmedlare

äger Kungl. Maj:t lämna tillstånd, att sagda värdemaxima må höjas till

20,000 kronor för obebyggda och 16,000 kronor för bebyggda jordbrukslägenheter.

Egnahemslån får utgå endast för bildande av sådant eget hem, där

låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, dock fåregnahemslån

tillsvidare även utgå till förvärvande av bostadslägenhet, för

vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen

tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt

ävensom för inlösen eller uppförande av byggnader ä lägenhet, som innehaves

under åborätt enligt den vid 1926 års riksdag antagna åborättslagen.

Det åligger låneförmedlare att vid fördelning av egnahemslån för jordbrukslägenheter

söka främja nybildning av jordbruk. Dylikt lån bör sålunda i

regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar 1) att genom nyodling

och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller 2) att

genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk eller sådan

del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig lägenhet, 3) eller,

ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

icke är avsett att komma till utförande, a) att friköpa torp eller

annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehar under nyttjanderätt, eller

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

101

b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas eller

bebos av ägaren själv.

I fråga om bostadslägenheter gäller, att företräde bör givas sökande, som

åsyftar att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem.

Egnahemslånebeloppet får uppgå till högst 7« av jordbrukslägenliets

värde och till högst •''/t av bostadslägenhets värde. I vissa fall, såsom då

fråga är om lån till uppförande (eller inlösen) av nödiga byggnader å jordbruksfastighet,

som försålts eller upplåtits under åborätt av kronan, får lånet

utgå med högst av värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader,

som äro avsedda att uppföras (eller som finnas) å fastigheten.

Räntan å lån, som beviljas från och med 1928, utgår efter följande grunder.

Eäntan beräknas efter 4 procent under den tid, lånet är amorteringsfritt.

Därefter är räntan 4.5 procent för jordbrukslån och 5 procent för

bostadslån. Egnahemslånet delas i fråga om återbetalningen i två delar,

en stående del utgörande 8/r> av beloppet, och en amorteringsdel utgörande

2/r, av beloppet. Lånet är amorteringsfritt till och med femte året efter utgången

av det kalenderår, för vilket det beviljats, då fråga är om jordbrukslån.

För bostadslån är den amorteringsfria tiden två år kortare. Efter

den amorteringsfria tiden skall amorteringsdelen amorteras på så sätt,

att å denna erlägges en annuitet, avseende såväl amortering som ränta, av

6.5 procent för jordbrukslån och 8 procent för bostadslån. Sedan amorteringsdelen

slutbetalts, skall den stående delen inbetalas senast inom femte året.

Annan säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning

i egnahemsfastigheten, dock kan visst förskott få lämnas mot annan säkerhet.

Därjämte gälla dock de undantagsbestämmelser, att den omständigheten,

att kronan för fordran å ogulden köpeskilling för marken å från

kronoegendom försåld jordbrukslägenhet innehar första inteckning, ej utgör

binder för egnahemslåns utlämnande till nödiga byggnaders uppförande mot

närmast efterföljande inteckning, därest denna bringas att i anseende till

förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning, samt att egnahemslån till

äbor må utlämnas utan särskild säkerhet. I sistnämnda fall äger låneförmedlaren

enligt 17 kap. 6 § handelsbanken viss förmånsrätt för lånet i den

upplåtna rättigheten med vad därtill hör, varjämte staten svarar för eventuellt

uppkommande förlust å till åbo vederbörligen utlämnat egnahemslån.

I det lånekontrakt, som i varje fall skall upprättas mellan låneförmedlare

och egnahemslåntagare, skola bland annat bestämmelser intagas om de

byggnader, som böra å lägenheten uppföras, ocli om tiden, inom vilken de

böra vara fullbordade, samt angående de fall, i vilka låneförmedlaren äger

rätt att uppsäga lånet till inbetalning m. m.

Av för jordbruksändamål bekommet statslån äger låneförmedlare i vissa

fall bevilja en låntagare ur fonden tilläggslån. Detta får ske, då fråga är

att utvidga jordområdet å jordbruksegnahem eller att genom utvidgande av

jordområdet och uppförande av erforderliga ekonomibyggnader omlägga eu

bostadsegnahemslägenhet till jordbrukslägenhet. Tilläggslån följer de för

jordbruksegnahemslån gällande regler i tillämpliga delar.

De enligt kungörelsen den 25 maj 1923 (nr 128) gällande reglerna för utlämnande

av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten

äro av i huvudsak följande innehåll.

Premielån får beviljas blott sådan egnahemslåntagare, som åsyftar att

genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

1925 års ko

lonisationssakkunniga.

att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med egnahemslånet förvärvade

jordbrukslägenheten. Låntagaren skall därjämte vara i behov av

understöd för nyss nämnda ändamål.

Premielånebeloppet får ej överstiga halva den beräknade arbetskostnaden

för de odlings- och byggnadsarbeten, som befinnas böra understödjas. I

intet fall får premielånet överstiga 1,500 kronor.

I regel sökes och beviljas premielån i samband med egnahemslånet.

Premielånet utbetalas, i enlighet med mellan låneförmedlaren och låntagaren

upprättat kontrakt, i den mån de föreskrivna arbetena utföras.

Då arbetena äro färdiga, anses premielånet guldet. Premielånet är alltså

ett bidrag utan återbetalningsskyldighet för befordrande av jordbruksnybiklning.

1925 års kolonisationssakkunniga hava ansett, att den fortsatta egnahemslånerörelsen

kunde i det väsentliga anknytas till nuvarande anordningar

på området. Visserligen hava de sakkunniga — såsom förut meddelats —

förordat viss omläggning av de lokala egnahemsorganens ställning. Detta

har i sin tur föranlett ändringsförslag rörande det ekonomiska mellanhavandet

mellan staten och de låneutlänmande organen jämväl i avseende

på förvaltningen av statslån ur egnahemslånefonden. Men ifråga om reglerna

för de enskilda egnahemslånens utlämnande hava de sakkunniga blott

ifrågasatt jämkningar av vissa detaljbestämmelser, innebärande i huvudsak

följande.

Bil ny föreskrift borde införas beträffande beviljandet av jordbrukslån

av innehåll, att lägenheten skulle befinnas lämplig till jordbruk med härför

tjänlig jord och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgång av olika

markslag, varjämte upplåtelsevillkoren borde vara för köparen skäliga. Jordbrukslån

borde företrädesvis beviljas för förvärv av lägenhet av den storlek,

att bärkraftigt jordbruk uppstode, varå brukaren med familj erhölle bärgning

och sysselsättning; dock finge jordbrukslån ock beviljas för förvärv

av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkare- eller arbetaresmåbruk

eller dylikt.

Vidare borde lånegränsen mellan jordbruks- och bostadslägenheter uppflyttas.

För att lägenhet finge anses såsom jordbrukslägenhet, borde sålunda

å densamma kunna födas minst två kor; och skulle mindre lägenhet i lånehänseende

betraktas såsom bostadslägenhet.

Beträffande bostadslån borde gälla, att dylikt lån i regel icke borde beviljas

i andra fall, än där sökanden åsyftade att genom nybyggnad bilda

ett nytt eget hem. Om särskilda skäl därtill föranledde, borde bostadslån

likväl kunna beviljas, ändock att nybyggnad icke vore avsedd att komma

till utförande, såsom då fråga vore om inlösen av jord till byggnad å ofri

grund eller inköp av bostadslägenhet, som sökanden innehade under nyttjanderätt.

Bostadslån borde i regel icke beviljas, om lägenheten vore belägen

i, eller å område kring, tätare bebyggt samhälle.

Stadgandet om vissa åldersgränser för egnahemslåns erhållande borde

utgå och ersättas med föreskriften, att låntagare skulle råda över sig och

sitt gods. Bestämmelsen, att låntagare borde gjort sig känd för hedrande

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

vandel, borde i så måtto omformuleras, att uttrycket »hedrande vandel» utbyttes

mot »hederlia vandel».

Vidare borde gällande föreskrift, att egnahemslånen skulle förbehållas

»mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personers, uteslutas.

Frånsett svårigheten att objektivt tolka detta senare uttryck, som för övrigt

enligt ordalydelsen i vissa fall kunde vara väl snävt, torde bestämmelsen,

att sökanden skulle vara i kraftigt behov av bistånd och äga goda personliga

förutsättningar för företagets genomförande, jämfört med stadgandet

om lägenheternas art såsom egnahem av viss maximistorlek, skänka tillräcklig

säkerhet, att lån ej tilldelades andra personer, än sådana som ville

och kunde samt behövde hjälp för att förvärva egnahem av här avsedd art.

Ä andra sidan hade det tillägget gjorts till nuvarande bestämmelser, att

lånesökanden skulle prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförande

av ifrågakommande företag.

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit införande av en ny typ av

tilläggslån; en fråga som jag kommer att behandla under huvudavdelningen

om tilläggskolonisationen.

Rörande reglerna för utlämnande av premielån hava de sakkunniga anfört

följande.

Nu gällande bestämmelser angående utlämnandet av premielån till jordbruksegnahemslåntagare

för utförande av nyodling, nybyggnad och grundförbättring

kunde i allt väsentligt bibehållas oförändrade. De sakkunniga

ifrågasatte dock den jämkning i reglerna för utlämnande av premielån, att

nu gällande definition på »mera väsentligt byggnadsarbete» borde ändras att

avse, förutom nyuppförande av ekonomihuset eller bostadshuset, jämväl större

ombyggnad av ekonomihuset.

Slutligen hava de sakkunniga — vilkas förslag om organisationen bland

änuat inneburit succesivt borttagande från och med 1929 av i''ätten för enskilda

egnahemsorgan att förmedla egnahemslån — ifrågasatt den övergångsbestämmelse,

att nu gällande egnahemslåne- och premielåneföreskrifter fortfarande

skulle lända till efterrättelse, i vad anginge användningen av lån

ur egnahemslånefonden och statsanslag till premielån, som Kungl. Maj:t av

särskild anledning beviljade aktiebolag, förening eller kommun för något

av åren 1929—1931. I

I flertalet yttranden hava de sålunda ifrågasatta jämkningarna i reglerna

för utlämnande av egnahemslån och premielån icke föranlett någon erinran.

I vissa yttranden hava emellertid ändringar påyrkats i sakkunnigeförslaget.

Vad beträffar den föreslagna upp flyttning en av lånegränsen mellan jordbruks-

och bostadslägenheter, har i huvudsak följande anförts i de yttranden,

vari detta förslag föranlett erinran.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har förklarat, att särskilt betydelsefullt

för detta län vore även tillvaratagande för uppodling och egnahemsbildning

av smärre odlingsbara jordområden, som nog så talrikt förefunnes. Mången

Sång torde ett sådant mindre odlingsområde emellertid i första hand icke

Yttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J 04

Kung!. Maj:ts proposition Nr 97.

uppfylla villkoren för att anses som jordbrukslägenhet, om, sasoin föreslagits,

därför krävdes, att å lägenheten kunna födas minst två kor. Med ökad

kultur å området bleve det måhända först efter hand möjligt för den, som

där bildat sig ett eget hem, att föda två större fäkreatur därå. Det vore

dock önskvärt, att ett sådant för egentligt jordbruk likvisst avsett hantverkare-

eller arbetaresmåbruk finge med avseende å lånevillkor anses för jordbrukslägenhet,

även om icke därå kunde födas två kor. Si stberörda villkor

syntes böra ändras därhän, att det icke bleve oeftergivligt.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett, att det borde överlämnas till varje egnahemsnämnd att själv avgöra

de betingelser, som borde uppställas, för att lägenhet skulle få räknas såsom

jord brukslägenhet.

Aktiebolaget Hem på landet har ansett, att den föreslagna bestämmelsen,

att minst två kor skulle kunna födas å lägenhet för att denna skulle räknas

såsom jordbrukslägenhet, bleve betänklig, då den syntes omöjliggöra för de

trädgårdsmästare, som även dre ve växthusrörelse, att kunna erhålla jordbrukslån.

Denna gren av småbruksrörelsen hade särskilt under senare år

— till stor del beroende på det kraftiga bistånd, som kunnat lämnas genom

jordbrukslån —- hastigt utvecklats, och dessa bruk kunde i betydelse och

bärkraft fullt jämställas med jordbrukssmåbruken. De förra hade större

möjlighet till utveckling, och då de droge obetydliga inventariekostnader,

funnes det större utsikter för relativt obemedlade, men i yrket kunniga personer

att på dessa trädgårdsbruk slå sig fram till eu tryggad och oberoende

ställning, än vad fallet vore på de egentliga jordbruksegnahemmen. Om den

ifrågasatta bestämmelsen skulle gälla, borde dock undantag göras för sådana

trädgårdsbruk, där växthuset ersatte jordbrukssmåbrukets ekonomihus. Arealen

å dessa trädgårdsbruk behövde icke sättas högre än 1 å 2 tunnland,

för att de skulle bliva fullt bärkraftiga.

Å andra sidan har det i några yttranden, såsom från länsstyrelsen i

Västerbottens län och Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

uttryckligen betonats, att förslaget om lånegränsens uppflyttande

vore mycket betydelsefullt och väl motiverat.

Förslaget, att bostadslån ur egnahemslånetonden i regel icke borde beviljas,

om lägenheten vore belägen i, eller å område kring, tätare bebyggt,

samhälle, har föranlett i huvudsak följande erinringar.

Länsstyrelsen i Stockholms län har förklarat sig väl inse lämpligheten

av, att egnahemslånegivning för bostadsändamål i och kring tätt bebyggda

samhällen avskiljdes från egnahbmslånefonden. Med säkerhet skulle dock

olägenhet uppkomma, åtminstone beträffande länet, om avskiljandet ägde

rum, innan frågan om bostadskrediten för dylika lägenheter vore avgjord.

Om denna kredit ej ordnades samtidigt, som nu tillgänglig kredit avskures,

bleve följden den, att en ordnad samhällsbildning kunde under mellantiden

komma att motverkas. Markexploatörer och jordförmedlare kunde nämligen

anse det förmånligare att genom utebliven stadsplan bereda till gångsmöjligheter

till egnahemslån än att genom stadsplan reglera områdets utveckling

med ty åtföljande risk av byggnadsverksamhetens avstannande på grund av

antingen fullständig brist på lånemedel eller alltför dyra lånevillkor. Det

föresloges, att bestämmelsen i fråga icke trädde i tillämpning, förrän frågan

om bostadskredit beträffande lägenheter i eller kring tätt bebyggt samhälle

blivit slutligen avgjord.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ansett, att hjälp för åstadkommande av

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung!. Maj:ts proposition Nr 97.

egna hem åt arbetare i industrisamhällen på landet vore eu lika, om ej

mera trängande uppgift, än det kunde vara för arbetare på den egentliga

landsbygden. Förslaget i denna del biträddes därför icke.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ansett, att frågan om avskiljandet från

egnahemslånefonden av långivningen till nu berörda lägenheter borde vara

beroende av resultatet av pågående utredning om bostadskrediter ordnande.

Inom länet hade det varit fördelaktigt, att ett enda organ ombestyrde all

egnahemsverksamhet.

Aktiebolaget Hem, på landet bär i denna fråga framhållit följande. Enär

det kunde erbjuda svårigheter att avgöra, när ett samhälle skulle räknas

till »ett tätare bebyggt samhälle», vore det önskvärt, att en från jordbrukskrediten

helt avskild organisation bildades för bostadskrediten. Emellertid

vore det mindre välbetänkt att besluta härom, innan kännedom erhållits.

om vad som vore avsett att träda i stället för den nuvarande långivningen

ur egnahemslånefonden för bostadslägenheter.

Grängesbergs bostadsförening u. p. a. har ansett, att frågan om utveckling

av egnahemslåueröreisen för bostadsändamål icke finge förkvävas. En

ständig inflyttning från den egentliga landsbygden till industri- och tätare

bebyggda samhällen påginge, vilket medförde brisi på bostäder i vissa orter.

[Jtan stöd av statslån kunde arbetare i allmänhet icke uppföra ett eget hem.

Det vore därför av största vikt, att staten, genom lämnande av kredit,

kraftigt stödde egnahemsbildningen även i tätt bebyggda samhällen. Om

lånen lämnades genom jordbruks- eller socialdepartementet vore givetvis utan

betydelse. Men föreningen måste på det bestämdaste avstyrka, att statsmakterna

tillstrypte möjligheterna till egnahemslån för bostadsändamål genom

den nu ifrågavarande låneorganisationen under framhållande av, att dessa

samhällens bostadslånefråga borde ordnas genom socialdepartementet. I allt

fall borde den nya formen först vara genomförd.

Bostadskreditsakkunniga hava i ämnet framhållit följande. »Bostadskreditsakkunniga

hava jämlikt det dem givna utredningsuppdraget ägnat uppmärksamhel

åt frågan om ordnande av kreditgivningen för egnahemsbyggande

för bostadsändamål. Därvid har förutsatts, att sådan kreditgivning

i viss utsträckning liksom hittills skulle ombesörjas genom statens egnahemslånefond

och ej genom de särskilda anordningar, som i den åt dem uppdragna

utredningen äro föremål för övervägande. Ehuru de sakkunnigas förslag ännu

ej föreligger i fullt utarbetat skick, lärer redan på utredningens nuvarande

stadium kunna meddelas, huru den kreditorganisation, som enligt detta förslag

skulle tillgodose behovet av viss egnahemskredit, enligt de sakkunnigas

mening bör begränsas i vad rör verksamhetsområdets omfattning.

Enligt kolonisationssakkunnigas förslag skulle med långivningen ur egnahemslånefonden,

i huvudsaklig anslutning till vad nu är fallet, i stora drag

avses att tillgodose behovet av egnahemskredit på landsbygden. Bostadskreditsakkunniga

hava jämlikt sitt uppdrag åsyftat åstadkomma en kreditorganisation,

avseende, bland annat, motsvarande kreditgivning i övriga

delar av riket, nämligen i städer och stadsliknande samhällen. Nämnas må,

att de sakkunniga i fråga om hypotekets läge på inteekningsskalan ej ämna

föreslå någon viss nedre belåningsgräns; lånen skulle alltså liksom egnahemsstatslånen

kunna sträcka sig från botten upp till föreslaget belåningsmaximum

och följaktligen i ett sammanhang tillgodose hela det förefintliga legitima

kreditbehovet.

De sakkunniga torde komma att förorda, att den av dem föreslagna kreditorganisationen

skall få till verksamhetsområde städer och köpingar samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

L06

Kung/. Mcij:ts proposition Nr 91.

municipalsamhällen, där byggnadsstadgan för rikets städer är gällande,

ävensom andra tätare bebyggda samhällen, som av Kungl. Maj:t förklaras

tillhöra verksamhetsområdet. Egnahem slånefondens verksamhetsområde

torde böra omfatta rikets övriga delar.

I den författningsenliga avgränsningen mellan den ena och den andra

kreditgivningens verksamhetsområde synes eu viss grad av fasthet böra

komina till uttryck. Detta önskemål synes emellertid ej fullt tillräckligt

tillgodosett genom den av kolonisationssakkunniga i förslaget till reglemente

för den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten § 4

andra stycket förordade formuleringen nämligen: »bostadslån bör i regel

icke beviljas om lägenheten är belägen i, eller å område omkring, tätare bebyggt

samhälle». I allt fall synes egnahemslån ej böra utgå för egnahem

i städer och köpingar. Vad angår municipalsamhällen, där byggnadsstadgan

för rikets städer är gällande, synes dessa jämväl böra undantagas från egnahemslånefondens

verksamhetsområde, ehuru med rätt för Kungi. Maj:t att

för visst samhälle medgiva dispens.

Vid sådan dispens och även i de fall, där den av bostadskreditsakkunniga

tänkta kreditgivningen skulle omfatta tätare bebyggda orter, som ej organiserats

såsom municipalsamhällen, skulle verksamhetsområdena alltså kunna

komma att korsa varandra. Detta torde emellertid ej behöva föranleda praktiska

olägenheter. Vad man bör förebygga är en allmän konkurrens mellan

den ena och den andra kreditgivningen, vilken kunde leda till att låneförmedlare

och lånesökande, under åberopande av formella möjligheter och enstaka

prejudikat, mera allmänt skulle söka tillgodogöra sig det ena eller det andra

slaget av lån, som för tillfället voro fördelaktigare, och på så sätt efter hand

komma att utplåna den principiella gränsen mellan de olika verksamhetsområdena.

Sådana olägenheter behöva emellertid ingalunda befaras uppkomma

ur en konkurrens inom det mycket begränsade område, varest, enligt

det nyss sagda, den ena verksamheten ginge över i den andra. Hellre än

att något område, där legitimt behov av egnahemskred it förefinnes, skulle

komma att falla utanför både det ena och det andra verksamhetsområdet,

synes det böra tolereras, att verksamhetsområdena undantagsvis komme att

sammanfalla.

Bostadskreditsakkunniga tillåta sig alltså föreslå, att hithörande bestämmelser

i egnahemsläneförfattningen måtte givas sådan avfattning, att lån

för bostadsändamål ur statens egnahemslåne fond icke må beviljas för egnahem

i stad eller köping och ej heller för egnahem i municipalsamhälle, där

byggnadsstadgan för rikets städer är gällande, med mindre Konungen på

särskilda skäl medgiver, alt samhället må ingå i fondens verksamhetsområde.

Om bostadskreditsakkunnigas blivande förslag vinner bifall, komina givetvis

organisationsarbetena att kräva viss tid, varför låneverksamheten över

huvud ej skulle kunna begynna förrän någon tid efter förslagets antagande.

Den nya kreditorganisationen kan också uppenbarligen först så småningom

komma att träda i funktion inom hela det verksamhetsområde, som med

densamma avses. Under övergångstiden skulle emellertid ovan förordade

föreskrift resa hinder för tillgodoseende ur egnahemslåne fonden av ett legitimt

kreditbehov, utan att annan kreditkälla kunde anvisas. I anslutning

till vad byggnadsbyrån i skrivelse den 16 februari 1925 angående viss sekundärkredit

förordat, med avssende å eu mjuk övergång, fä bostadskreditsakkunniga

föreslå, att Kung!. Maj:t i övergångsbestämmelser förbehåller sig

lämplig dispensrätt i nu berörda hänseende under förslagsvis de fem första

övergångsåren i syfte att förhindra, att en redan pågående långivning ur

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

egnahemslånefouden skulle behöva avbrytas, innan en i annan ordning organiserad

kreditgivning bringats till stånd.»

Mot förslaget med borttagandet av åldersgränserna för egnahemslåns erhållande

har erinran framställts endast från Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps

egnahemsnämd, som härovan anfört i huvudsak följande.

Det vore väl grundat, att nuvarande stadgande om eu högsta åldersgräns

utginge; särskilt gällde detta beträffande person, som måhända under hela

sin livstid brukat till friköpning avsett torp. Däremot borde den undre

åldersgränsen, 21 år, bibehållas, ty det vore olämpligt att — såsom de sakkunniga

i stället påyrkat — fordra, att sökanden skulle råda över sig och

sitt gods. Detta skulle medföra, att lånesökanden måste anskaffa och förete

vederbörande domares bevis, att sökanden icke vore förklarad omyndig och

icke vore i konkurs. Redan nu vore antalet handlingar, som fordrades

vid låneansökandet, stort. Det vore för övrigt sjävfallet, att en omyndig

person eller en konkursgäldenär ej borde beviljas egnahemslån.

Förslaget, att utbyta uttrycket »hedrande vandel» mot »hederlig vandel»,

har rönt gensaga från länsstyrelsen i Blekinge län och Alvsborgs läns södra

hushållningssällskaps egnahemsnämnd.

Därvid har ansetts, att det förra uttrycket borde, såsom mera vidsträckt,

föredragas framför uttrycket »hederlig vandel». För övrigt vore det den

hedrande vandeln, som vore det yttre kännetecknet på en hederlig person.

I vissa yttranden har förslag väckts, att egnahemslån borde kunna få

uppsägas till inbetalning, om skogen å lägenheten vanvårdades eller

skövlades. Härom har anförts i huvudsak följande.

I särskild skrivelse till egnahemsinspektören har Stockholms läns och

stads hushållningssällskaps egnahemsnämd framhållit, att det vid efterbesiktningar

av jordbrukslägenheter, till vilkas förvärvande egnahemslån

beviljats, vid flera tillfällen framkommit, att låntagaren allt för hårt avverkat

skogen, så att i en del fall husbehovsskog därefter helt saknats. Det

vore önskvärt, att i blivande stadgar för egnahemslånerörelsen intoges sådana

bestämmelser rörande skogens vård, att hushållningssällskapen Unge rätt att

uppsäga egnahemslån till inbetalning, om gällande lagbestämmelser rörande

skogsvården överträddes av egnahemslåntagaren.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutkott har ansett,

att egnahemslån borde kunna få uppsägas, om uppenbar van vård eller

skövling av skogen förelåge. Liknande uttalande har fällts av Östergötlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att vid belåningsvärdets fastställande ej sällan till låntagarens fördel visst

avseende fästs vid lägenhetens skogstillgång. Genom betryggande föreskrifter

och kontroll mot olämplig avverkning hade man att i dylika fall söka

trygga låneförmedlåren för lånerisker. I detta syfte borde stadgas, att lånet

kunde få uppsägas, om fastigheten vanvårdades till jord och byggnad eller

om byggnad nedreves eller bortflyttades eller värdet å lägenheten eljest så

minskades, att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kunde anses fullt

betryggande.

, Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har betonat

skogstillgångens stora betydelse för Norrlands vidkommande och dess väsent
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

liga inverkan på fastighetens värde. Därför borde egnahemslån kunna få

uppsägas, även för det fall, att skogen skövlades.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ifrågasatt införande av en ny bestämmelse, i syfte att egnahemslåntagare,

som ej i rätt tid inbetalade förfallen annuitet, bleve skyldig erlägga viss

straffränta, förslagsvis 6 procent årlig ränta å ej inbetalt förfallet annuitetsbelopp

från förfallodagen tills betalning skedde. Egnahemsnämnd borde dock

äga rätt att, där särskilda omständigheter förelåge, medgiva undantag.

Vidare har V ästernorrlands länshushållningssällskaps förvaltningsutskott

påyrkat, att i egnahemslåneförfattningen borde i detalj angivas alla de

fall, där jordbruksegnahemslån kunde få beviljas, medan Kopparbergs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott hemställt, att lånereglerna ej borde

göras för snäva utan i stället så formuleras, att egnahemsnämnd kunde utan

större omgång lämnas utrymme för de lämplighetshänsyn, som i vart fall

borde tagas.

I detta sammanhang må återgivas ett av egnahemslåneförmedlingsföreningen

Hem i Sverige u. p. a. fällt uttalande angående egnahemslåner öreJsens

allmänna kreditfråga.

Det hade varit lyckligt, om kreditspörsmålet jämväl belysts ur allmänna

ekonomiska synpunkter. De sakkunniga hade förutsatt en statlig kreditgivning

mot en ränta understigande statens upplåningsränta, således på samma

villkor som egnahemslånerörelsens kreditgivning för närvarande ägde rum.

Om egnahemsrörelsen vid de första famlande försöken fått åtnjuta statlig

kredit mot en ur allmän ekonomisk synpunkt för låg ränta, kunde detta

icke vålla alltför stora betänkligheter. Då emellertid årligen nya miljoner

ans loges för egnahemslån på antydda villkor, måste för ett sunt ekonomiskt

tänkande en sådan anordning synas ohållbar. Ehuru föreningen ingalunda

vore främmande för tanken, att i vissa fall andra än ekonomiska synpunkter

borde vara vägledande i fråga om egnahemsverksamheten, hyste föreningen

dock stora betänkligheter ifråga om villkoren för den statliga kreditgivningen

på området ifråga. En klar skillnad borde uppdragas mellan statens understöd

till egnahemsverksamheten och egnahemsrörelsens kreditfråga i allmänhet,

vilken senare fråga borde lösas efter helt bankmässiga principer

men under nödig medverkan och kontroll från det allmännas sida.

Beträffande reglerna för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare

hava följande ändringsförslag framställts i de avgivna yttrandena.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

framhållit önskvärdheten av, att premielånen finge användas även till utdikning

av vattensjuk mark samt i vissa fall finge beviljas även sedan

egnahemslån beviljats, d. v. s. icke blott i samband med egnahemslåns utlämnande.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,

att premielånets belopp finge beräknas till högst hälften av arbetskostnaden

jämte materialkostnaden.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

ett förtydligande borde göras om de ändamål, vartill premielån finge an
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 109

vändas vid utförandet av »mera väsentlig grundförbättring». Sistnämnda

uttryck borde angivas avse anläggandet av betesvall och utförandet av dikningsarbeten.

Ålvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har funnit det

lämpligt, om ett andra premielån linge beviljas, som icke vore bundet vid

samtidighet med egnahemslånets beviljande. Härigenom skulle låntagaren

kunna stimuleras till en hel del odlingsarbeten, och borde ett dylikt »andra»

premielån kunna få utlämnas i sammanhang med efterbesiktning å en välskött

egnahemslägenhet.

I detta sammanhang vill jag anmäla en av Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott den 4 april 1927 gjord, av statens egnahemsinspektör

tillstyrkt framställning angående ordningen för premielåns utbetalande,

varav inhämtas följande.

För egnahemslåntagare, som erhållit premielån, hade det visat sig vara

av stor betydelse för byggnadsarbetets finansiering, att de kunde få ut

premielånet i förskott mot säkerhet av borgen eller annorledes. Härigenom

gjorde låntagaren dels viss räntevinst, och dels behövde han ej i så stor

utsträckning som eljest verkställa köp på kredit och anlita privata kreditgivare.

Med anledning härav anhölles, att Kungl. Maj:t täcktes förklara

hinder ej möta för sällskapet att, sedan föreskrivet premielånekontrakt upprättats,

i förskott utbetala premielån, för den händelse för dylik förskott-sutbetalning

av låntagaren ställdes säkerhet, som av sällskapet godkändes.

Jag är ense med de sakkunniga och flertalet av dem, som yttrat sig i

denna del av ämnet, att reglerna för den fortsatta utlåningen av egnahemslån

och premielån kunna i det väsentliga anslutas till nuvarande bestämmelser.

Mot de sakkunnigas förslag till jämkningar i vissa hänseenden av detaljreglerna

för egnahemslånerörelsen har jag ej annan erinran, än att följande

torde — med hänsyn till vad som anförts i vissa yttranden — böra iakttagas

vid hithörande föreskrifters utformande.

Med biträdande i övrigt av den utav de sakkunniga föreslagna uppflyttningen

av lånegränsen mellan jordbruks- och bostadslägenheter förordar jag

likväl — med godtagande i huvudsak av vad aktiebolaget Hem på landet härom

anfört — att lägenhet må i lånehänseende betraktas såsom jordbrukslägenhet,

även om två kor icke kunna födas å densamma, för sä vitt innehavaren

beräknas kunna, genom anläggande av växthus eller liknande anordning,

erhålla sin väsentliga utkomst av trädgårdsbruk å lägenheten.

Då förslag ännu ej framlagts av bostadskreditsakkunniga angående ordnandet

av kreditgivningen för bostadsändamål, avseende bland annat lägenheter

i eller kring tätare bebyggda samhällen, synes för närvarande böra ansta

med genomförandet av den föreslagna föreskriften, att egnahemslån icke

bör få beviljas för bostadslägenheter i dylika områden.

Jag är ense med de sakkunniga och alla dem, som härom yttrat sig, om

lämpligheten av borttagande av den övre åldersgränsen för egnahemslåns er
-

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Majds proposition Nr 97.

hållande. Med anledning av från Älvsborgs läns södra hushållningssällskap

gjord erinran förordar jag, att den undre åldersgränsen, 21 år, för

låns erhållande bibehålies. Då jag i anslutning härtill jämväl biträder

samma sällskaps yrkande, att författningen i ämnet ej bör innehålla uttrycklig

fordran på, att lånesökanden råder över sig och sitt gods, förutsätter

jag såsom självfallet, att låneförmedlarna liksom hittills icke komma att

bevilja egnahemslån åt en person, som är omyndig eller i konkurs.

Jämväl biträder jag den från åtskilliga hushållningssällskap ifrågasatta

nya bestämmelsen av innebörd, att egnahemslån må kunna få uppsägas till

inbetalning även i det fall, att värdet å lägenheten till följd av skogs avverkande

eller eljest så minskats, att säkerheten för egnahemslånet ej vidare

kan anses betryggande.

De sakkunnigas förslag innebär, bland annat, bibehållande av nu gällande

— i § 5 andra stycket av kungörelsen nr 126/1923 intagna — föreskrift, att

det åligger låneförmedlare att vid fördelning av egnahemslån för jordbrukslägenheter

söka främja nybildning av jordbruk samt att dylikt lån sålunda

i regel icke bör beviljas i andra än i nyss åsyftade författningsrum angivna

fall. Då även jag förordar sagda föreskrifts bibehållande, ifrågasätter jag

dock, att detta ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj-.t att medgiva undantag

från åsyftade allmänna föreskrift, där fråga är om sådan långivning, som

skulle föranledas av det förslag, som framställts i den till årets riksdag avlåtna

propositionen, nr 51, angående organiserande av en reservstat för

furirer vid Gotlands trupper. Därvid har ifrågasatts, att furirer, som med

s. k. egnahemskontrakt överginge till sagda reservstat, borde kunna erhålla

egnahemslån förträdesvis för inköp av bebyggd fastighet. I anslutning till

vad chefen för försvarsdepartementet vid propositionens avlåtande härom

anfört förordar jag, att Kungl. Maj:t vid tilldelandet av statslån ur egnahemslånefonden

till Gotlands läns hushållningssällskap må äga rätt att

lämna medgivande åt sällskapet att bevilja egnahemslån åt nyss åsyftade

furirer utan hinder därav, att lägenheten ej är av den art, som avses i förut

nämnda allmänna föreskrift. Under förutsättning att riksdagen ej har erinran

mot sådan tillämpning av föreskriften, torde Kungl. Maj:t böra äga rätt

att redan från och med ingången av budgetåret 1928—1929, då sagda reservstat

är avsedd att organiseras, lämna Gotlands läns hushållningssällskap

dispens i förevarande hänseende. I

I fråga om reglerna för premielåns utlämnande har jag intet att erinra

mot de sakkunnigas förslag, att nu gällande definition på »mera väsentligt

byggnadsarbete» ändras att avse, förutom nyuppförande av ekonomihuset

eller bostadshuset, jämväl större ombyggnad av ekonomihuset.

Vad som i vissa yttranden anförts om utlämnande av premielån för »mera

väsentlig grundförbättring» föranleder intet annat uttalande från min sida,

än att med nämnda uttryck givetvis bör förstås huvudsakligen sådana för lägenhetens

väsentliga utveckling i produktivt hänseende förekommande arbeten

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Ku» yl. Maj ris proposition Nr 97.

som åkerjordens torrläggning, ordnandet av rationell beteskuitur, synnerligen

stenbunden åkers befriande från sten, gruskörning å odlad torvjord o. d.

Förslaget, att premielån må kunna beviljas egnahemslåntagare, även efter

det egnahemslån beviljats, kan givetvis synas behjärtansvärt, men syftet

med premielånen är att underlätta bildandet av nya jordbruksegnahem.

Äldre egnahemslåntagare torde i fråga om extra hjälp för jordbrukets fortsatta

förkovran böra vara i huvudsak jämställda med andra jordbrukare,

och de äro givetvis ej uteslutna från möjligheterna att söka odlings- och

betesförbättringsbidrag, att deltaga i premieringen av mindre jordbruk, därvid

särskilda premielån kunna erhållas, samt att erhålla de låne- och bidragsunderstöd,

som eljest stå mindre jordbrukare till buds. I så måtto torde

emellertid sist åsyftade förslag böra vinna beaktande, att hinder ej torde

böra möta för egnahemslåneförmedlarna att, i särskilda undantagsfall och

efter medgivande i vart fall av statens egnahemsstyrelse, bevilja premielån

åt en behövande egnahemslåntagare, även om detta av någon giltig anledning

ej har omedelbart samband med egnahemslånets beviljande. Dylikt

beviljande av premielån utan direkt samband med egnahemslån har hittills,

efter särskilt tillstånd, medgivits i ett eller annat undantagsfall.

Det från Malmöhus läns hushållningssällskap, av egnahemsinspektören biträdda

kravet, att premielån må kunna, mot säkerhet, utbetalas i förskott

— innan vederbörande arbeten slutförts — kan jag i så måtto biträda, att

hinder ej torde böra möta för egnahemsstyrelsen att, där särskilda skäl härtill

föranleda, lämna låneförmedlarna tillstånd till dylik förskottsutbetalning

av premielån.

Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra, att jag under huvudavdelningen

om den lokala egnahemsorganisationen förordat, att vissa egnahemsföreningar

och -bolag samt kommuner borde behållas vid rätten att

kunna förmedla lån ur egnahemslånefonden och utlämna premielån. Därvid

torde samma låneregler, som komma att gälla för hushållningssällskapens

lånerörelse, böra i tillämpliga delar komma till användning.

6) Arrendefrilösningen.

De sakkunniga hava erinrat därom, att ganska stor uppmärksamhet 1920 års kounder

senaste tid ägnats de förhållanden, som vore förenade med arrendejordbruk.

Statsmakternas inskridande på området hade huvudsakligen följt

två olika linjer. Ä ena sidan hade åsyftats att genom lagstiftning bereda

vissa arrendatorer och brukare av annans mark större trygghet och förbättrad

ställning i arrendeförhållandet. Å andra sidan hade den utveckling eftersträvats,

att de självständiga jordbrukens antal skulle ökas på arrendejordbrukens

bekostnad genom att arrendatorer med äganderätt förvärvade den

av dem brukade jorden. Det vore sistnämnda fråga, frilösningen av arrendejordbruk,

som gjorts till föremål för de sakkunnigas överväganden.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

De sakkunniga hava, efter meddelande om att inemot 25 procent av rikets

brukningsdelar vore utarrenderade, anfört följande angående betydelsen av

arrendefrilösningar.

»Arrendesystemet kan otvivelaktigt i vissa hänseenden medföra fördelar

icke blott för jordägarna i form av tillgång till fasta arbetare utan till och

med för brukarna själva. Arrendeformen kan sålunda understundom vara

ett lämpligt förberedande stadium i jordlösa arbetares strävanden att erhålla

ett eget jordbruk samt kan bereda brukaren — särskilt efter genomförandet

av en allmän social arrendelag — eu i ekonomiskt hänseende och ur arbetssynpunkt

jämförelsevis trygg ställning. Det anses emellertid vara en i stort

sett önskvärd utveckling, att de, som bruka jorden, även innehava äganderätt

till denna. Härigenom skulle brukaren ernå en mera fri ställning.

Han kunde med intresse och nit ägna sig åt sitt jordbruk i vetskap, att

han och hans efterkommande finge skörda frukterna av det arbete och de

kostnader, som nedläggas på fastigheten. Många arrendatorer hysa förvisso

också en önskan att övertaga den av dem brukade arrendejorden under full

äganderätt. Oftast medför detta, att lägenhetens jordbruk därefter skötes

på ett bättre sätt, så att högre avkastning er hålles efter fri lösningen än

förut.»

Vidare hava de sakkunniga framhållit, att arrendefrilösningen synnerligen

nära sammanhängde med den övriga egnahemsverksamheten. I det hittillsvarande

egnahemsarbetet hade frilösning av arrendejordbruk också spelat en

framträdande roll, och så borde även ske i fortsättningen. Därvid borde

befordras, att köp av arrendejordbruk komma till stånd, att härvid förfares

på lämpligt sätt — särskilt i syfte att lägenheterna erhålla lämplig storlek

och marktilldelning — samt att köpens finansiering nöjaktigt ordnas. Egnaheinsorganisationen

borde vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för

underlättande av arrendefrilösningar.

Beträffande frilösningens genomförande hava de sakkunniga anfört följande.

»Underlättandet för arrendatorer att få jordköp till stånd bör ingå såsom en

allmän uppgift i egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet. Det bör i

detta syfte ankomma på egnahemsnämnd att på begäran av arrendator, sammanslutningar

mellan eller ombud för dylika ävensom efter hänvändelse

från jordägare eller eljest, då så anses påkallat, lämna erforderligt biträde

vid frilösning av vissa mindre arrendejordbruk såsom medelst råd och hjälp

vid köpeavtals ingående, värdering, bedömande av lotternas storlek och förseende

med jord av skilda slag. Därjämte bör nämnden biträda vid ordnandet

av lagfarts- och inteckningsfrågor samt andra kamerala spörsmål samt

medverka vid upprättande av ansökningar om erforderliga och påräkneliga

lån eller bidrag av statsmedel. Där så påfordras och betin nes lämpligt, bör

nämnden vidare, på uppdrag av jordägare och enligt avtal med denna, för

jordägarens räkning och på hans risk ombestyra det praktiska genomförandet

av här avsedd verksamhet för frilösning av arrendejordbruk. Givetvis bör

nämnden även därvid noga tillse, att frilösning äger rum under sådana

villkor, att jordköparnas och det allmännas berättigade intressen tillgodoses.

När särskilda skäl därtill giva anledning, bör nämnden slutligen bedriva

verksamhet i egen regi för inköp av egendomar eller områden, avsedda och

lämpliga för frilösning av arrendejordbruk. Vid sådan verksamhet bör

nämnden förfara på samma sätt, som i kapitlet om jordanskaffningsverk
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

113

samheten föreslagits rörande direkt jordanskaffning över huvud taget. I

många fall torde en av nämnden förvärvad egendom komma att användas

till viss del för bildande av nya jordbruk och till annan del för torps och

andra arrendegårdars försäljning till respektive brukare.

Hithörande verksamhet för underlättande av arrendefrilösningar genom

jordförmedling eller jordanskaffning hör icke med nödvändighet inskränkas

att endast avse jordbruk av den storlek, att egnahemslån kan utgå för deras

förvärvande, utan bör jämväl kunna avse något större arrendegårdar, åtminstone

upp till 25 hektar åker.»

Angående frågan, huru frilösningar må kunna underlättas i finansiellt

hänseende, hava de sakkunniga framhållit följande.

»Hörande sådana arrendejordbruk, vilkas storlek och värde medgiva lämnande

av egnahemslån, bör det finansiella biståndet allt fortfarande ske i

form av egnahemslån. Genom den vid 1926 års riksdag beslutade möjligheten

till höjning även för bebyggda jordbrukslägenheter av maximivärdet

för egnahemslåns erhållande kunna sådana lägenheter med ett värde av upptill

16,000 kronor ifrågakomma vid långivningen.

Ett mera allmänt frilösningsförfarande torde vara att förvänta genom införande

av den sociala arrendelagen, som torde komma att öka jordägarnas

benägenhet att sälja, samt såsom resultat av 1925 års jordundersökningskommissions

arbete och den reformerade egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet.

Detta torde säkerligen komma att medföra ökad efterfrågan

på lån från egnahemslånefonden. Med hänsyn till betydelsen att i

finansiellt hänseende underlätta frilösningen torde av denna anledning ökning

böra ske i fråga om den medgivna utlåningen från egnahemslånef onden.

och komma de sakkunniga att i kapitlet om medelsbehovet föreslå höjning

av det årliga utlåningsbeloppet från fonden.

Vad härefter angår frågan om finansiering vid köp av sådana större arrendelägenlieter,

som på grund av högre värde än 16,000 kronor icke nu kunna

ifrågakomma vid egnaliemslånegivningen, hava de sakkunniga ingående övervägt,

huruvida dylik finansiering även bör ske genom det allmännas direkta

mellankomst. Därvid kunde tänkas, antingen att egnahemslånerörelsen utsträcktes

att omfatta även kreditgivning vid köp av jordbruk över 16.000

kronors värde eller att annan lånerörelse härför inrättades.

Mot det förstnämnda förslaget kunde emellertid invändas, att ett stort

principiellt avsteg härigenom skulle göras från egnahemsrörelsens grundtanke

att befordra förvärv huvudsakligen av enfamiljsjordbruk, avsedda att

brukas av innehavaren utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Ett

sådant avsteg kunde få vittgående konsekvenser och öppna utsikter för staten

att genom direkt kreditgivning övertaga en ökad del av den allmänna fastighetskrediten.

Utvidgningen skulle även sannolikt kräva väsentligt höjda

avsättningar till egnahemslånefonden, för så vitt ej utvidgningen skulle gä

ut över de egentliga egnahemslägenheterna och inskränka möjligheten att

belåna sådana. De sakkunniga äro därför icke beredda att nu förorda utvidgning

av egnahemslånerörelsen att avse även lägenheter med högre maximivärden,

än de nu gällande. I allt fall synes man härutinnan böra ställa

sig något avvaktande samt först samla erfarenheter om verkningarna av

de förslag, sakkunniga i övrigt framställt rörande egnahemsverksamhetens

utvidgning.

Skulle annan lånerörelse införas för de större arrendejordbrukens frilösning,

borde denna i så fall vara fri från varje moment av statssubvention. I

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. i!) haft. (Sr Ui.) s

s. 114 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

114 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

detta sammanhang må erinras, att 1927 års riksdag begärt utredning rörande

den primära jordbruksfastighetskrediten med hänsyn särskilt till frågan om

höjning av gränsen för denna fastighetskredit och till behovet av en ytterligare

utveckling av jordbrukshypoteksinstitutionen i syfte att möjliggöra

en ökad utlåningsverksamhet. Därest de till grund för detta utredningskrav

liggande önskemål komma att förverkligas, torde detta komma att

bliva av betydelse jämväl beträffande kreditgivningen för frilösning av

arrendejordbruk.»

Vad 1925 års kolonisationssakkunniga uttalat och föreslagit i fråga om

arrendefrilösningar har i flertalet yttranden ej rönt gensaga. Av de yttranden,

vari de sakkunnigas hithörande förslag gillats, inhämtas bland annat

följande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har förklarat, att frågan om arrendefrilösningar

hade ett ganska stort intresse för länet, särskilt med hänsyn till

de relativt talrika bolagsarrendena. Ur olika synpunkter vore det i de

flesta fall önskvärt, att dessa jordbruk överginge till självägande bönder.

Visserligen hade åtskilliga dylika arrendatorer så gynnsamma villkor, att

deras sammanlagda utgifter i räntor och skatter efter frilösningen bleve

större än under arrendetiden, och det måste erkännas, att arrendatorer funnes,

som med omsorg — understundom son efter far — skötte jorden på

arrendegården. I regel vore detta dock ej förhållandet. Arrendatorn överginge

alltför lätt till den uppfattningen, att jordbrukets förbättring icke

hade något större intresse för honom, och att byggnadernas underhåll helt

och hållet skulle bekostas och ombesörjas av bolaget. Den naturliga känslan

för en jordbrukare av samhörighet med jorden bleve sålunda i hög grad

försvagad, den lediga arbetstiden utnyttjades icke i jordbrukets tjänst, och

i längden komme därför produktionen på arrendejordbruken att nedgå och

arrendatorerna att förslöas. För bolagen vållade innehavet av inägojord

numera i de flesta fall endast utgifter och besvär. Många av deras

ledande män torde därför också hava övergått till den uppfattningen, att

arrendesystemet borde avvecklas genom försäljning. Svårigheten låge däri,

att en försäljning måste omfatta även den skogsareal, som ansåges erforderlig

för en självständig brukningsdel, men även denna svårighet torde

dock övervinnas, i samma mån som hos bolagsmännen insikten om de ömsesidiga

fördelarna av arrendejordbrukens frilösning trängde igenom. Till

biträde vid underhandlingar med jordägarna samt för finansiering av köpeskillingen,

därest denna senare icke ordnades med bolagens tillhjälp, borde

egnahemsnämnderna med fördel kunna anlitas. Inom länet hade detta tillvägagångssätt

redan praktiserats i åtskilliga fall.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har funnit de sakkunnigas hithörande

förslag väl grundade.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ej haft erinran

mot förslaget i fråga om arrendefrilösningar, därvid dock förutsattes,

att egnahemsnämndernas uppgift härutinnan bleve av upplysande och stödjande

men icke av påtryckande natur.

Tillstyrkande uttalanden hava även gjorts av Kronobergs läns, Örebro

läns, Gävleborgs läns, Jämtlands läns och Västerbottens läns hushållningssällskap

m. fl.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr $7.

115

Vissa hushållningssällskap hava funnit denna del av förslaget betänkligt,

under framhållande av att hushållningssällskapens organ ej borde i tvistefrågor

mellan arrendatorer och jordägare inskrida med vidtagande av sådana

åtgärder, som kunde innebära eller få sken av, att hushållningssällskapen

toge parti för arrendatorerna gent emot jordägarna. Härom har

uttalats i huvudsak följande.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att,

ehuru tvångsfrilösning ej ifrågasatts, den egnahemsnämnderna påtvingade

skyldigheten att i arrendefrilösningar förhandla med jordägarna förvisso

gåve egnahemsnämnderna, i synnerhet om de uppträdde i hushållningssällskapens

namn, en skev ställning, som kunde leda till menliga konsekvenser

för sällskapens verksamhet på andra områden.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

funnit det anmärkningsvärt, att icke de sakkunniga för egnahemsnämndernas

medverkan vid arrendefrilösningar förutsatte, att jordägaren och

arrendatorerna skulle vara ense om, att försäljning skulle ske. Egnahemsnämnderna

skulle alltså, enligt förslaget, i sällskapens namn och å dess

vägnar under statlig regi bliva ett förhandlingsorgan, vars spets i huvudsak

vore riktad mot jordägarna och förberedde deras villighet att sälja. Detta

vore en fullständigt ny uppgift för hushållningssällskapen, vars följder för

deras verksamhet knappast kunde överskådas. Det enda biträde vid arrendefrilösningar,

som arrendatorerna syntes behöva, vore en pålitlig rådgivare

i fråga om lägenhetens värde, och kunde i sådant syfte biträde av konsulent

påkallas.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

förslaget framkallade de största betänkligheter, såvida ej egnahemsnämndernas

formella ställning ändrades, så att de ej uppträdde i hushållningssällskapens

utan i eget namn. Hithörande uppgifter hade nämligen alltför

mycket social-politisk karaktär för att stå i överensstämmelse med sällskapens

hittills med rätta strängt neutrala ställning i politiska frågor. Egnahemsnämnderna

borde därför — om de skulle uppträda i sällskapens namn

— icke taga annan befattning med frågor om arrendefrilösningar, än att de

på begäran av jordägare biträdde vid värdering av arrendelägenheter för

försäljningar och på begäran av arrendatorer, som med jordägaren

överenskommit om köp, lämnade det biträde, varav de kunde vara i behov

för egnahemslåns erhållande. Något förhandlingsorgan i övrigt mellan jordägaren

och arrendatorerna borde egnahemsnämnderna ej vara, därest de

skulle uppträda i sällskapens namn. Härigenom skulle annars förtroendet

för sällskapen såsom politiskt neutrala undergrävas och en menlig inverkan

uppstå för deras övriga verksamhet. För övrigt torde genom den nya

sociala arrendelagen tillräckligt vara sörjt för, att jordägarna komme att

visa sig benägna för arrendefrilösningar, vadan några särskilda åtgärder

från egnahemsnämndernas sida för underlättande av dylik frilösning knappast

torde bliva av behovet påkallade.

Liknande synpunkter hava jämväl kommit till uttryck i yttrandena från

Östergötlands läns, Älvsborgs läns norra och Älvsborgs läns södra hushållningssällskap.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, om det voro

lämpligt, att egnahemsnämnderna, på sätt de sakkunniga föreslagit, uppträdde

snart sagt som arrendatorernas advokater mot jordägarna. Egna
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

1925 års

undersökningskommission

för upplåtelse

av

jord.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

hemsorganen borde blott lämna de avtalande parterna värdefulla råd och

upplysningar samt underlätta uppgörelsens formella genomförande.

Lantmäter istyr elsen samt Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hava betonat, att förenkling av förfarandet vid och nedbringande

av kostnaderna för fastigheters befriande från gemensamma inteckningar

vore av stor betydelse för främjandet av arrendefrilösningar.

Lantmäter istyr elsen har sålunda framhållit, att under senaste tid allt mera

trätt i förgrunden svårigheterna för köpare av jord att erhålla denna fri

från penninginteckningar i stamfastigheten samt i viss mån även olägenheten

med de avsevärda kostnader, som förfarandet medförde. Därvid åsyftades

särskilt de egendomskomplex, som gjorts till föremål för gemensamma

inteckningar. Många och, i vissa delar av landet, flertalet fall, där friköp

av arrendejord skulle kunna ifrågakomma, utgjordes av arrendejordar å

bolagsdomäner, där förnämsta hindret för friköpningen låge i svårigheten

— för att ej säga omöjligheten — att få desamma befriade från penninginteckningar.

Förhållandet torde numera, särskilt genom tillkomsten av

omfattande inteckningar till säkerhet för obligationslån, hava blivit så komplicerade,

att en utväg ur svårigheterna knappast torde kunna vinnas annorledes

än genom effektiva och djupgående lagstiftningsåtgärder. Vidare erinrades,

att i vissa domsagor fordrades jämväl äganderättsbevis för varje

fastighet, som berördes av dödningsåtgärder.

Jag övergår nu att i korthet redogöra för resultatet av den undersökning

rörande bolags villighet att upplåta för jordbruksändamål lämplig mark

som på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställts av förenämnda »1925 års undersökningskommission

för upplåtelse av jord».

Kommissionens uppdrag avsåg undersökning av den benägenhet att frivilligt

avyttra jord, som kunde finnas hos de jordägande bolagen och s. k.

enskilda jordspekulanter. Då kommissionen ansåg det bliva i hög grad

vanskligt att avgöra, huruvida en enskild jordägare skulle betraktas såsom

»jordspekulant» eller ej, fann kommissionen — som i sin redogörelse meddelar,

att dylik plan för arbetets bedrivande på sin tid godkänts av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet — det riktigast att låta frågan om

undersökning av den jordareal, som eventuellt kunde frånvinnas »enskilda

jordspekulanter», anstå i avbidan på resultatet av en undersökning rörande

bolagens benägenhet att frivilligt avyttra jord för nybildning av självständiga

jordbruk.

Kommissionen, vilkens undersökning således varit inskränkt att avse bolagsjord,

har, efter samråd med Sveriges skogsägareförbund, enligt vissa frågeformulär

infordrat uppgifter från 131 bolag angående bolagens totala innehav

av för jordbruk lämplig jord, denna jords disposition, av bolagen verkställda

jordförsäljningar efter den 1 april 1923 samt i vilken utsträckning

och under vilka villkor, bolagen vore villiga att frivilligt sälja innehavda

jordbruksfastigheter. Infordrade uppgifter hava avlämnats av 101 bolag

samt bearbetats och sammanställts av kommissionen, som enligt egen upp
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.

gift jämväl i stor utsträckning förhandlat med bolagen för ernående av

bästa möjliga resultat i fråga om försäljningserbjudanden.

Av kommissionens redogörelse inhämtas i huvudsak följande rörande

resultatet av den sålunda verkställda undersökningen. Beträffande de av

kommissionen anförda uppgifter rörande inrösningsjord torde böra bemärkas,

att i arealerna inrösningsjord inräknats, förutom åker och tomt, jämväl äng

och odlingsmark (även s. k. ströängar).

Av bolagens uppgifter rörande deras fastighetsinnehav framginge, att 91

bolag redovisat en sammanlagd areal inrösningsjord av 180,581 hektar. Rörande

inrösningsjordens disposition förelåge specificerade uppgifter avseende

168,847 hektar, vilken areal så använts, att 37,205 hektar låge under

bolagens eget bruk, 121,448 hektar utarrenderats till självständigt bruk och

10,194 hektar utarrenderats till fyllnad av annat jordbruk.

54 bolag hade avlämnat uppgifter över försäljningar, som ägt rum under

tiden 1 april 1923—31 december 1925. Sålunda hade försålts 854 bebyggda

brukningsdelar om sammanlagt 36,761 hektar, därav 11,705 hektar inrösningsjord,

allt för en försäljningssumma av 7,153,025 kronor. Härtill komme

dels 2,233 hektar icke specificerade fastigheter, sålda för 625,000 kronor,

dels ock fastigheter å 26 hektar, beträffande vilka uppgifter om försäljningspris

saknades. Vidare hade försålts 504 obebyggda brukningsdelar om

sammanlagt 4,658 hektar, varav 1,994 hektar inrösningsjord. För 465 av

dessa brukningsdelar, om tillhopa 4,625 hektar, hade försäljningssumman

uppgått till 1,022,846 kronor.

101 bolag hade förklarat sig benägna att sälja 202,270 hektar jord, för
-

delande sig sålunda:

Antal

Antal

hektar

Därav inrös

Fastigheter med odlad jord:

bruknings-

delar

ningsjord,

hektar

till självständiga bebyggda jordbruk ........

5,393

142,333

59,766

» » obebyggda jordbruk........

ej lämplig som självständig brukningsdel

747

10,794

4,440

(kompletteringsjord) ....................................

—

3,719

2,971

ej specificerad odlad jord..............................

—

3,985

—

Fastigheter med odlingsmark ................

—

41,439

—

Fastigheterna med odlingsmark innehölle 14,810 hektar odlingsbar torvmark,

4,990 hektar odlingsbar fastmark, 21,585 hektar skogsmark och 54

hektar ej specificerad mark.

Den till försäljning erbjudna jordens belägenhet i förhållande till kommunikationsleder,

samhällen och andra avsättnings- och arbetsplatser vore,

såvitt kommissionen kunnat finna, fullt jämbördig med bondejordbruken i

motsvarande trakter. Icke heller funnes anledning antaga, att bolagen i

första hand utbjöde den sämre jorden, utan hade bolagen i stort sett till

försäljning erbjudit den inrösningsjord, som de icke hade särskild anledning

behålla.

Storleken beträffande större delen av de till försäljning erbjudna fastigheterna

ansåges tillfredsställande.

Beträffande skogstilldelningen hade bolagen i de delar av landet, där den

norrländska ägostyckningslagen gällde, varit bundna av denna lags bestäm
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

K ungt. Maj:ts proposition Nr 97.

rnelser samt därför erbjudit skogsmark i enlighet härmed. Jämväl i övriga

delar av landet hade i allmänhet bolagen erbjudit visst skogsområde för

fastigheternas förseende med husbehovsvirke. I vissa fall, särskilt i södra

Sverige förekomme dock, att skogstilldelning ej kunde äga rum, detta enligt

uppgift på grund av bristande tillgång på lämplig skog. I allmänhet

hade bolagen ställt sig avvisande till tanken att medelst servitut lösa frågan

om husbehovsvirket. Några bolag hade framhållit, att det numera på grund

av lagar vore så gott som omöjligt att för dem få förvärva skogsmark,

varför det vore skäligt, att bolagen för den minskning i skogsinnehavet,

som de finge vidkännas i samband med försäljning av inrösningsjord, erhölle

kompensation genom tillstånd att förvärva skogsmark motsvarande den areal

dylik mark de försålde. Jämväl hade från något bolagshåll framhållits, att

skogsanslag till de till försäljning förekommande brukningsdelarna komme

att höja försäljningssumman och kunde medföra ökade risker för skogens

bestånd.

I allmänhet hade bolagen ej varit villiga att gå in för tanken att upplåta

betesservitut utan ville i stället tillägga fastigheterna ängsmark och

skogsmark i, enligt deras mening, tillräcklig utsträckning för betesbehovets

tillgodoseende. Så vore förhållandet genomgående i södra och mellersta

Sverige. Bolagen i de fyra längst norrut belägna länen hade däremot i

ganska stor utsträckning förklarat sig benägna för betesservitut, därvid betesrätten

dock borde begränsas så väl till viss tid på året som till vissa år framåt,

20 å 30 år, ej avse får och getter samt icke heller skogens föryngringsplatser.

Bolagen hade i allmänhet avgivit en allmän förklaring om försäljningspriset

och dess fastställande. Ett 40-tal bolag hade förklarat sig villiga att

sälja efter ett av en särskild nämnd fastställt pris, därvid i regel länets

egnahemsnämnd angivits. I regel skulle denna prissättning ske på så sätt,

att en specificerad värdering gjordes å olika markslag och åbyggnader. Värdering

av ståndskog skulle ske särskilt och efter gällande priser vid värderingstillfället.

Såsom minimipris vid värderingar hade understundom gällande

taxeringsvärde angivits. I de fall, ungefär 20, där bolagen icke förklarat

sig villiga att hänskjuta prissättningen till en särskild nämnd, hade de i

regel uttalat sig för, att taxeringsvärdet skulle tillämpas såsom försäljningspris,

men jämväl i dessa fall hade i allmänhet undantag gjorts för skogen,

vilken skulle åsättas gällande ortspris. De flesta övriga bolag hade meddelat

de pris, som skulle ifrågakomma vid en eventuell försäljning. Såsom

exempel härå omnämndes följande.

1) Ett av de större bolagen i Stockholms och Uppsala län hade angivit

följande pris per

Kronor

hektar åker och tomt med byggnader............................................... 500—1,000,

hektar skogs- och hagmark ............................................................... 50— 100,

kubikmeter ståndskog ........................................................................... 2— 5.

2) Ett bolag med fastigheter i Småland och Södermanland

följande pris per

hektar åker med nödiga hus............................................................

hektar produktiv skogsmark utom ståndskog ............................

varjämte ståndskogen skulle lösas efter gällande rotvärde.

hade uppgivit

Kronor

700—1,000,

40,

3) Ett av de största bolagen i Värmland hade angivit sina priser efterföljande

värdering, nämligen

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 119

för mark Kronor

per hektar åker........................................................................................ 200—1,500,

per hektar ängsmark ............................................................................ 50— 300,

för åbyggnader

mangårdsbyggnad om 1 å 2 ram jämte kök................................ 1,000—4,000,

mat- och vedbod ................................................................................ 100— 500,

stenkällare ............................................................................................ 200— 400,

stall om 2 å 3 spiltor jämte lider ................................................ 400—1,200,

ladugård om 5 å 7 bås jämte kättar ............................................ 500—2,000.

Foder hus inginge i åker jordspriset, då fråga vore om större brukningsdelar,

men skulle vid mindre arealer lösas efter särskild värdering.

4) Ett större bolag i Norrbottens län hade meddelat uppgift å de värden,

som av bolaget efter godkännande av egnahemsnämnden åsatts olika markslag

vid redan skedda försäljningar, nämligen per hektar

Kronor

åker............................................ 250—600 kr. (i undantagsfall högre),

odlingsmark ................................................................................................ 50—120,

äng ................................................................................................................ 70—120,

skogsmark, inklusive ståndskog................................................................ 20— 40.

Åbyggnaderna hade i regel ej åsatts högre värde än 500 å 1,000 kronor.

utom i de fall nybyggnader utförts.

5) Ett större bolag i norra delen av Västerbottens län hade uppgivit följande

pris per

Kronor

hektar åker och tomt med hus........................................................... 500—1,000,

hektar skogs- och hagmark ................................................................ 50— 100,

kubikmeter ståndskog........................................................................... 2— 5.

6) Ett större bolag i Västernorrlands län meddelade följande priser per

hektar såsom grund för den värdering av lägenheterna, som bolaget vore

villigt låta länets egnahemsnämnd verkställa.

Kronor

åker ............................................................................................................ 400—700,

äng................................................................................................................ 50—150.

odlingsmark................................................................................................ 50—100,

odikad skogsmark (exklusive ståndskog) ............................................ 20— 50,

allt efter godhetsgrad och belägenhet.

Vad anginge frågan om betalningsvillkoren, vore bolagen i allmänhet ej

böjda för en kreditgivning vid de beramade försäljningarna. Ett flertal

bolag hade dock förklarat sig villiga att medelst viss kredit förhjälpa sina

arrendatorer att förvärva av dem brukade fastigheter.

Så gott som samtliga bolag, som närmare yttrat sig i frågan, hade förklarat,

att vid en eventuell försäljning en ovillkorlig företrädesrätt till köp

måste tillkomma arrendator, om dylik funnes å fastigheten. Då ungefär

90 procent av de bebyggda fastigheter, som av bolagen erbjödes till försäljning,

innehades av självständiga arrendatorer, bleve sålunda den överflyttning

av inrösningsjord till enskilda, varom nu vore fråga, till väsentlig del

en frilösning av arrendejordbruk.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Av 96 bolags uppgifter framginge, att dessa bolag hade för avsikt att i

sin ägo behålla följande arealer inrösningsjord.

Under eget

bruk

hektar

Utarrenderat till

j

1nrösningsjord

självständigt

brak

hektar

fyllnad av j

annat brak i

hektar

Tillhopa

hektar

! Bolagens nuvarande innehav ............

37,205

121,448

I

10,194 j

168,847

Avsedd att erbjudas till salu ............

8,495

48,848

3,802

61,145

Avsedd att bibehållas........................

28,710

(77 %)

72,600

(60 %)

6,392

(62 %)

107,702

(64 %)

De skäl, som bolagen haft för sin uttalade avsikt att bibehålla inrösningsjord

i sin ägo, vore i huvudsak följande. Rätt betydande arealer

inägojord åtgingo till industritomter, arbetarbostäder och kommunikationsanordningar

vid de industriella verken. I närheten av sina industrisamhällen

dreve bolagen stora jordbruk för tillgodoseende av industriarbetarnas

behov av animaliska livsmedel. Vissa bolag hade anlagt avelscentra för

husdjursskötselns utveckling i orten. Till bostäder och lägenheter för

skogstjänstemän och skogsarbetare toges en betydande areal inägojord i

anspråk. Slutligen behölles jord, som vore förenad med vattenrätt eller

erfordrades för anläggandet och underhåll av flottleder m. m.

Vad de norrländska bolagen anginge, syntes dessa i stort sett till försäljning

erbjudit den inägojord, som icke för dem tjänat något av nyss nämnda

speciella ändamål. Beträffande bolagen i mellersta och södra Sverige

ställde saken sig däremot något annorlunda. Dessa bolag fasthölle vid att

icke genom försäljning söndersplittra ett större sammanhängande ägoområde.

Till följd härav hade de ej velat till försäljning erbjuda sådana

torp och fastigheter, som låge insprängda i bolagens marker. Men även

frånsett arronderingssynpunkten ansåge bolagen i mellersta och södra

Sverige — i olikhet med de norrländska bolagen — sig nödsakade att söka

bibehålla sådana mindre jordbruk, som tjänade till bostad för skogsarbetare.

De ansåge sig nämligen ej kunna avvara en fast skogsarbetarstam, med

hänsyn till att de numera gått in för ett mera intensivt skogsbruk.

Kommissionen har sammanfattat resultatet av den gjorda undersökningen

i följande uttalande. »Omfattningen och beskaffenheten av bolagens

försäljningserbjudande måste enligt kommissionens uppfattning godtagas

som bevis för, att hos bolagen finnes en sådan villighet att försälja såväl sina

arrendejordbruk som annan för jordbruksändamål lämplig mark, att den

för närvarande kan anses fullt motsvara rimliga anspråk från det allmännas

sida. Ser man dessutom erbjudandet mot den ansenliga mängd

jord bolagen redan tidigare försålt, synes påtagligt, att bolagen i stor utsträckning

under senare år gått in för en jordpolitik, som överensstämmer

med den av statsmakterna understödda strävan att öka antalet självägande

bönder.»

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Arrendesystemet har i vårt land icke nått samma stora utsträckning eller

medfört sådana missförhållanden, som fallet ända tills nyligen varit i

vissa andra länder, där även djupgående sociala jordreformer på detta

område vidtagits. I vårt land har nyligen genomförts en social arrendelagstiftning

i syfte att bereda arrendatorerna en förbättrad och tryggare

ställning i arrendeförhållandet. Emellertid torde det vara en önskvärd utveckling,

att de självägande jordbrukarnas antal ökas genom att arrendatorer

i större utsträckning med äganderätt förvärva den jord, som de bruka.

Härigenom erhåller jordbrukaren en mera självständig ställning, knytes

med starkare band samman med sin fastighet och får större intresse av att

förkovra jordbruket.

Den redan nu i ganska stor utsträckning pågående frilösningen av

arrendejordbruk bör därför ytterligare befrämjas. För hithörande strävanden

bör den vid 1926 års riksdag beslutade nya jorddelningslagstiftningen

bliva av betydelse. En annan för arrendefrilösningars genomförande viktig

lagstiftningsfråga avser fastigheters frigörande från dem besvärande penninginteckningar

i sådana fall, där egendomskomplex gjorts till föremål

för gemensamma inteckningar. Ett i propositionen nr 19 till 1927 års

riksdag härom framlagt förslag bifölls visserligen ej av riksdagen, men

detta svårlösta lagstiftningsspörsmål är, enligt vad jag inhämtat av chefen

för justitiedepartementet, föremål för förnyade utredningar inom sagda

departement. Emellertid avse de nu föreliggande förslagen icke lagstiftningsfrågor

utan ekonomiskt-organisatoriska anordningar för arrendefrilösningars

underlättande.

Innan jag ingår på de härom av 1925 års kolonisationssakkunniga framställda

förslag, vill jag i korthet beröra den nyss omnämnda, genom särskild

kommission verkställda undersökning om vissa bolags villighet att

upplåta för jordbruksändamål lämplig jord. Av kommissionens redogörelse

framgår, att bolagen i norra Sverige i regel förklarat sig benägna att till

arrendatorerna försälja huvuddelen av den inrösningsjord, som vore utarrenderad

och icke behövdes av bolagen för vissa särskilda ändamål. Däremot

hade bolagen i mellersta och södra Sverige, under förklaring att de

för drivandet av intensiv skogshushållning vore i behov av en fast skogsarbetarstam

och med hänsyn till arronderingsfrågan, önskat att i större

omfattning behålla sina arrendejordbruk. Av de från kommissionen härom

angivna detaljuppgifter inhämtas, att, medan de undersökta bolagen i Norrland

och Dalarna till försäljning erbjudit 56 procent av sin utarrenderade

inrösningsjords areal, motsvarande siffra för bolagen i landets övriga delar

vore 23 procent. De undersökta bolagens utbud av självständiga bebyggda

fastigheter omfattade tillhopa 5,393 brukningsdelar med i medeltal 11 hektar

inrösningsjord och 15 hektar skogsmark och övrig jord, allt per brukningsdel.

Flertalet av dessa brukningsdelar eller 5,085 hade en areal inrösningsjord

av under 20 hektar, och synes man av meddelade prisuppgifter vara

Departement

chefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

berättigad draga den slutsats, att de för egnahemslåns erhållande gällande

regler om lägenheternas maximivärde i flertalet av sist berörda fall ej borde

lägga hinder i vägen för sådana låns erhållande. Vad angår de av bolagen

angivna försäljningsvillkoren har undersökningskommissionen funnit dem,

såväl i vad de avsåge rätt till husbehovsvirke och bete som ifråga om pris

och betalningsvillkor, fullt antagbara. Enligt kommissionens uppgift skulle

huvuddelen av de ifrågavarande bebyggda brukningsdelarna utgöras av arrendejordbruk,

vilka bolagen önskade att i första hand försälja till respektive

brukare.

Ehuru det givetvis icke är möjligt för mig att i detalj bedöma detta försäljningserbjudande,

synes det dock vara ägnat att befrämja arbetet för den

närmaste tiden framåt med arrendejordbruks frilösning i så stor utsträckning,

som med påräkneliga möjligheter till behövlig kredits lämnande för

närvarande torde kunna ifrågakomma. Bolagens nuvarande utbud av bebyggda

självständiga brukningsdelar avser nämligen en försäljningssumma,

som synes kunna uppskattas till sammanlagt i runt tal 35 miljoner kronor.

Såsom jag förut antytt är det emellertid av stor vikt, att frilösningen i de

olika enskilda fallen verkställes på ett ur allmän synpunkt ändamålsenligt

sätt. Med hänsyn härtill har den statsunderstödda egnahemsorganisationen

en stor uppgift att fylla genom medverkan i mån av behov och på sätt, jag

strax skall föreslå, vid hithörande och andra arrendefrilösningars planläggning

och genomförande. Vad jag nu anfört lärer i huvudsak gälla jämväl

arrendefrilösningar från enskilda jordbrukare. I vad mån behov framdeles

må uppstå av ytterligare åtgärders vidtagande i syfte att befordra arrendefrilösningar,

är en fråga, som jag saknar anledning att nu beröra.

Vad därefter angår egnahemsorganisationens medverkan till arrendefrilösningars

befrämjande, ansluter jag mig till kolonisationssakkunnigas förslag,

att hushållningssällskapens egnahemsnämnder böra, på begäran av

jordägare eller arrendatorer, söka lämna råd och biträde vid värdering, bedömande

av lotternas storlek och förseende med jord av skilda slag, köpeavtals

ingående, ordnandet av lagfarts- och inteckningsfrågor samt upprättandet

av ansökningar om erforderliga och påräkneliga lån eller bidrag av

statsmedel. Därest sådan verksamhet inskränkes att huvudsakligen avse arrendejordbruk

av den storlek, att egnahemslån må kunna ifrågakomma,

torde det av mig förut tillstyrkta, efter ändrade grunder utgående, förvaltnings-

och riskbidraget till sällskapen böra utgöra ersättning, i den mån

sådan bör bestridas av allmänna medel, jämväl för nu avsedda medverkan

vid ordnandet av frilösningar av arrendejordbruk av egnahemstyp. I detta

sammanhang må framhållas, att flera av de bolag, som enligt vad nyss anförts

erbjudit jord till försäljning, förutsatt viss dylik medverkan från egnahemsnämndernas

sida, nämligen vid lägenheternas saluvärdering.

Den från vissa hushållningssällskap uttalade farhågan, att de sakkunnigas

här föreliggande, av mig tillstyrkta förslag skulle äventyra sällskapens opolitiska

och gent emot olika grupper av jordbrukare opartiska ställning, torde

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Ktingl. Maj:ts proposition Nr 97.

enligt min mening icke vara så grundad, att den bör föranleda ett frångående

av förslaget i denna del. Förslaget förutsätter nämligen inga tvångsåtgärder

utan avser endast en i det allmännas intresse påkallad medverkan

för att lämna begärd hjälp åt ömse håll, så att med frivilliga arrendefrilösningar

sammanhängande spörsmål bliva ordnade på ett ur det helas och

även ur de båda parternas synpunkt ändamålsenligt och tillfredsställande

sätt. Skulle emellertid visst hushållningssällskap av nyss angivna skäl icke

vara villigt att låta sin egnahemsnämnd tillmötesgå från jordägare eller

arrendatorer framställda anspråk på biträde med lämnande av här ifrågavarande

råd och hjälp, bör det i dylikt fall ankomma pa statens egnahemsstyrelse

att, i mån av behov och möjlighet, lämna den begärda medverkan.

Även i andra fall, såsom särskilt vid planläggandet av omfattande arrendefrilösningar

från exempelvis större bolagsdomäner, kan anledning finnas för

egnahemsstyrelsen att mera direkt medverka vid frågans ordnande.

Den jordanskaffningsverksamhet i egnahemsnämndernas egen regi, som

enligt vad jag förut härom tillstyrkt må förekomma i vissa fall, torde

understundom komma att till större eller mindre del avse även frilösningar

av torp och andra arrendejordbruk.

Vad de sakkunniga anfört i frågan om kreditgivning för underlättande

av arrendefrilösningar föranleder ej erinran från min sida. Såsom framgår

av vad jag nyss omförmält i fråga om vissa jordägande bolags erbjudande

att avyttra särskilt arrendejordbruk, torde detta erbjudande till övervägande

delen omfatta sådana lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån bör

kunna få utgå, och detta i all synnerhet med hänsyn till den av riksdagen

medgivna möjligheten att, efter särskilt tillstånd, utlämna egnahemslån

för lägenheter med, då fråga är om bebyggd lägenhet, intill 16,000 kronor

förhöjt maximivärde. I detta sammanhang vill jag därjämte bringa i

erinran, att Kungl. Maj:t den 28 oktober 1927 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sakkunniga för verkställande av utredning

av frågan om utveckling av den primära jordbruksfastighetskrediten m. m.

De av mig jämlikt sagda bemyndigande tillkallade sakkunniga hava ännu

ej slutfört sitt uppdrag. En lösning av det till dem liänskjutna kreditspörsmål,

avseende huvudsakligen höjning av den övre lånegränsen för

hypotekslån samt belåning av växande skog, torde jämväl komma att i sin

mån kunna ytterligare underlätta finansieringen av arrendejordbruks friköpande.

7) Tilläggskolonisationen.

1925 års lcolonisationssakkunniga hava med »tilläggskolonisation» avsett

förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk,

som huvudsakligen på grund av ringa areal åker (eller kultiverad betesmark

eller annan produktiv jord) icke gåve erforderlig utkomst av jordbruket.

De sakkunniga hava fäst stor vikt vid främjandet av dylik verksamhet, som

1925 års

kolonisations - sakkunniga.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

i stort sett tjänade samma syften som åtgärder för bildande av nya jordbruk

men ofta kunde ske på en enklare och naturligare väg.

Om tillägg skolonisationens betydelse hava de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

I riket funnes ungefär 120,000 jordbrukslägenheter, där åkerarealen icke

överstege 2 hektar samt nästan lika många, där arealen odlad jord växlade

mellan 2 och 5 hektar. Ungefär 93,000 brukningsdelar hade eu åkerareal

mellan 5 och 10 hektar. Många av dessa talrika små jordbruk, särskilt

tillhörande de två först nämnda storleksklasserna, vore i trängande behov av

förbättring och utveckling. Genom lämplig utvidgning bortfölle åtskilliga

av de olägenheter, som kunde vara förenade med allt för små jordbruk,

såsom att bättre proportion ernåddes mellan byggnadskapital och jordvärde,

att dragarfrågan kunde ordnas på ett lämpligare sätt och jordbruksredskapen

bättre utnyttjas. De minsta jordbruken lämnade merendels ej tillräcklig

utkomst åt familjen. Extra arbetsförtjänster måste — i konkurrens med

andra arbetare — sökas å den vanliga arbetsmarknaden. På grund av att

arbetsbesparande hjälpmedel och arbetsmetoder knappast kunde komma till

användning vid de minsta jordbruken, bleve det ekonomiska utbytet i många

fall mindre tillfredsställande i förräntningshänseende. Bland innehavarna

av de allt för små jordbruken torde det ock vara en allmänt utbredd uppfattning,

att det för dem skulle vara av stor betydelse, om de på ett eller

annat sätt kunde utvidga sina jordbruk. Dessa små jordbruk erbjöde i många

fall en utmärkt utgångspunkt för vidgad kolonisation på naturlig väg genom

ökat utnyttjande av den produktiva jorden.

De sakkunniga hava ansett, att verksamhet för förbättring och utveckling

av ofullständiga jordbruk borde åsyfta, att tillskottsjord anskaffades till de

för små jordbruken, att kredit bereddes innehavarna för tillskottsjordens

förvärv och för den sålunda vidgade eller förutvarande arealens tillgodogörande

genom odling eller andra kulturåtgärder eller genom åbyggnadernas

på grund härav eventuellt behövliga till- eller ombyggnad ävensom att direkt

ekonomisk hjälp lämnades innehavarna till uppmuntran och underlättande

av dylika nyttiga arbeten. Statens medverkan härvid borde ske i omedelbar

anslutning till egnahemsverksamheten i övrigt.

Enligt de sakkunniga borde anskaffande och tillgodogörande av tillskottsjord

ske på i huvudsak följande sätt.

Det borde ankomma på egnahemsnämnd att på härom gjord framställning

eller eljest, där sådant ansåges påkallat, lämna innehavare av här avsedda

ofullständiga jordbruk erforderligt biträde för anskaffande av sådan tillskottsjord,

som kunde förvärvas att lämpligen tilläggas jordbruket, i syfte att

detta om möjligt erliölle sådan storlek, att ägaren nådde besuttenhet.

Det bleve i regel jordsökanden själv, som toge initiativ till förvärvet och

sökte på egen hand ordna, att köpet komme till stånd. Om han ej lyckades

därmed, borde han kunna påkalla egnahemskommitténs (eller egnahemsombudets)

eller i andra hand egnahemsnämndens biträde, därvid egnahemsorganet

borde medverka vid förhandlingar med jordsäljaren i syfte, att köp komme

till stånd samt att priset bleve lämpligt och området väl ägnat att tilläggas

den äldre ofullständiga lägenheten. I samband härmed borde egnahemsorganet

kunna biträda vid ordnandet av lagfarts-, intecknings- och andra

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

125

kamerala frågor samt uppsättandet av eventuella ansökningar om lån och

bidrag av allmänna medel.

När särskilda skäl därtill gåve anledning borde egnahemsnämnd därjämte

själv inköpa område, avsett och lämpligt att helt eller delvis såsom tillskottsjord

tilläggas ofullständiga jordbruk. Vid dylik verksamhet borde i tillämpliga

delar iakttagas, vad de sakkunniga föreslagit om jordanskaffningsverksamheten

i egnahemsnämndernas egen regi. I detta sammanhang torde böra

erinras, att de sakkunniga förut uttalat, att det vid planläggningen av områden,

förvärvade genom nämndernas direkta jordanskaffningsverksamhet,

borde övervägas, huruvida icke viss del därav lämpligen borde användas

för att tilläggas närliggande ofullständiga jordbruk, som vore i behov av

ytterligare mark.

Under erinran att enligt nuvarande egnahemslånebestämmelser finge

tilläggslån — avsedda för utvidgning av jordområdet å jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet —blott beviljas person,

som redan innehade egnahemslån, hava de sakkunniga föreslagit utvidgad

kreditgivning till ofullständiga jordbruks utveckling genom att särskilda

lån ur egnahemslånefonden (»tilläggslån») linge utlämnas, även om den

person, som avsåge att utvidga och förbättra innehavd lägenhet till ett

mera bärkraftigt jordbruk, icke förut åtnjöte statens egnahemslån.

För utlämnande av dylika tilläggslån skulle, jämte de för egnahemsläneverksamheten

i allmänhet gällande föreskrifter, följande särskilda villkor

och bestämmelser lända till efterrättelse.

Tilläggslån får beviljas under förutsättning,

a) att låntagaren innehar ett sådant ofullständigt jordbruk eller annan

mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets

eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst;

att han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk:

samt att han åsyftar att, genom förvärv och tillgodogörande av lämplig

jord, avsedd att tilläggas lägenheten, (tillskottsjord) utvidga och förbättra

lägenheten till större bärkraft ur jordbrukssynpunkt,

b) att värdet av lägenheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav

möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten, icke överstiger det

för erhållandet av egnahemslån för jordbrukslägenlieter fastställda maximi

värdet.

Tilläggslånet får icke överstiga fem sjättedelar av det utav egnahemsnämnden

beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på grund

av förvärvet av tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten

å lägenheten, börande tilläggslånet icke i regel understiga hälften av nu angivet

värde.

Hinder möter ej att såsom säkerhet för tilläggslån godtaga gemensam

inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen har

bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten,

att den för tilläggslånet lämnade inteckning kommer att vara belägen

inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering

av nämnden beräknade belåningsvärde, under förutsättning tillika att med

bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgöres av välordnad

fastighetskredit såsom egnahemslån, hypotekslån eller långfristigt sparbankslån.

Tilläggslånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl-, Maj.ts proposition Nr 97.

Yttranden.

Slutligen hava de sakkunniga uttalat, att person, som tilldelas tilläggslån

av nu förevarande slag, borde äga samma möjlighet som annan jordbrukslåntagare

att jämväl erhålla egnahemspreinielån till nyodlings-, byggnadsoch

grundförbättringsarbeten, allt givetvis under förutsättning, att låntagaren

väl fyllde härför stadgade särskilda villkor.

Beträffande främjandet av nyodling och betesförbättring å ofullständiga

jordbruk hava de sakkunniga erinrat om det härför vid 1927 års riksdag

anvisade anslaget av 400,000 kronor. Sistnämnda verksamhetsgren borde,

enligt de sakkunnigas bestämda mening, fortgå såsom en kontinuerlig anordning,

och torde behovet av medel härför sannolikt bliva så framträdande,

att väsentligt högre årligt anslag, än vad nu anvisats, påkallades för denna

mycket betydelsefulla verksamhet.

Vad de sakkunniga uttalat och föreslagit rörande tilläggskolonisationens

befrämjande har från så gott som alla håll tillvunnit sig starkt gillande. Hithörande

förslag hava i ett stort antal yttranden hälsats med särskild tillfredsställelse

och ansetts väl ägnade att bidraga till ordnandet av den viktiga

angelägenheten med ofullständiga jordbruks utveckling.

I vissa yttranden hava emellertid särskilda synpunkter kommit till uttryck

i form av påpekanden eller erinringar, vilka här torde böra omnämnas.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som i övrigt

funnit förslaget i denna del väl motiverat, har framhållit nödvändigheten

tillse, att välbehövlig betesmark icke lades under plog i annat fall, än där

odling vore mera lönande.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har väl funnit,

att de nya tilläggslånen borde bliva av stor betydelse, men har tillika framhållit,

att de komme att ställa stora krav på lånefonden, enär dessa lån

troligen bleve mycket eftersökta.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,

att det av de sakkunniga, enligt vad ovan anförts, för hithörande egnahemslånerörelse

använda uttrycket »långfristigt sparbankslån» borde utbytas mot

uttrycket »långfristigt lån».

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett förslaget om tilläggskolonisationen vara betänkandets starkaste del,

dock borde den enskilde själv träffa avtal om inköp av tillskottsjord, och

egnahemsorganen blott lämna råd och medverkan vid därav föranledda

formella frågors ordnande.

Västerbottens läns hållningssällskaps förvaltningsutskott har framfört

samma synpunkt.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat

önskvärdheten av, att en egnahemslåntagare måtte kunna få beviljas

tilläggslån för byggnadens uppförande, utan att jordinnehavet samtidigt

ökades.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott liksom

länsstyrelsen i sagda län hava funnit hithörande förslag synnerligen behjärtansvärda,

men hava de framhållit, att riskmomentet komme att ökas

genom dessa tilläggslån, varjämte omkostnaderna, med hänsyn till lånens

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

jämförelsevis ringa belopp, bleve proportionsvis större än för vanliga egnahemslån.

Tilläggslånen borde därför ej få utgå med mindre sökanden åsyftade

att genom förvärv och tillgodogörande av tillskotts jord i väsentlig

grad utvidga och förbättra lägenheten.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat

den ändring av förslaget, att tilläggslån borde ock få användas till lösande

av äldre skuld i fastigheten samt utlämnas mot första inteckning i såväl

den äldre som den nyförvärvade fastigheten.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som funnit de sakkunnigas förslag

behjärtansvärt, har framhållit, att det särskilt vid inköp av berörda i regel små

tillskottsområden vore stor betydelse, att ett förenklat förfarande för dödande

av gemensamma inteckningar kunde komma till stånd. I sammanhang

med anskaffandet av tillskottsjord borde vidare den tillköpta lotten förenas

med den äldre till en kameral enhet, varigenom fullständigandet även

bleve formellt genomfört. I övrigt biträddes förslaget om tilläggskolonisationen.

Slutligen må nämnas, att Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd

i så måtto intagit en från de sakkunniga något avvikande ståndpunkt,

att nämnden — som visserligen ansett att tilläggslånen kunde bliva

mycket gagneliga — uttalat önskvärdheten av, att man icke alltför långt

sökte pressa fram ett fullständigande av de små jordbruken, ty i många

fall hade innehavaren av ett ofullständigt jordbruk någon födkrok vid

sidan av jordbruket, varigenom han ändock redde sig i stort sett utmärkt,

ömtåligheten för kriser bleve också mindre för den, som hade flera utkomstmöjligheter.

För min del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de sakkunnigas Departemevtsuttalanden

och förslag rörande hithörande frågor om tilläggskolonisationens

befrämjande. I likhet med de sakkunniga och hörda myndigheter anser även

jag, att utveckling av ofullständiga jordbruk till större bärkraft är eu

angelägenhet av mycket stor vikt. De från Hallands läns och \ ästernorrlands

läns hushållningssällskap ifrågasatta smärre jämkningarna rörande

formuleringen av bestämmelserna om tilläggslåns beviljande torde vara förtjänta

av att beaktas. Med hänsyn till omfattningen och arten av det av

mig förut tillstyrkta förslaget rörande jordanskaffningsverksamlieten torde

direkta inköp genom egnahemsorganisationens försorg av jord att tilläggas

ofullständiga jordbruk sannolikt endast ifrågakomma i enstaka undantagsfall.

Vad i hithörande yttranden i övrigt uttalats eller ifrågasatts, föranleder

mig icke att påyrka någon ändring av de sakkunnigas förslag i nu

förevarande del.

8) Yissa av kolonisationssakkunniga avhandlade specialfrågor.

Jag anhåller nu att få i korthet beröra vissa specialfrågor, som avhandlats

av kolonisationssakkunniga men vilka av skilda anledningar för närvarande

ej torde påkalla beslut om särskilda åtgärders vidtagande.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj ds proposition Nr 97.

1925 ars ko

lornsationssakkunnit/a.

a) Egnahemsupplåtelser från publik jord.

Ehuru de sakkunnigas uppdrag icke direkt avsåg frågan om egnahemsupplåtelser

från publik jord, hava de sakkunniga dock, efter samråd med

förutvarande chefen för jordbruksdepartementet, i korthet berört vissa sidor

jämväl av denna fråga. De sakkunniga hava ansett det behövligt och

lämpligt, att de av dem föreslagna egnahemsnämnderna jämväl medverkade

i arbetet med egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksdomäner och den

kyrkliga jorden.

Beträffande upplåtelser från kronans jordbruksdomäner skulle denna medverkan

ske sålunda.

Enligt ett gällande stadgande i bestämmelserna om egnahemsupplåtelser

från kronojord borde hushållningssällskaps egnahemsnämnd äga att, vid

uppskattningsförrättning för försäljning eller förnyad utarrendering av

kronoegendom, inkomma med framställning rörande upplåtelser. Denna

bestämmelse torde vidare, vid meddelandet av föreskrifter om egnahemsnämndernas

verksamhet, böra kompletteras med ett åliggande för egnahemsnämnderna

att noga följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar

vid kronoegendomar samt därvid icke underlåta att, i den mån så funnes

påkallat, vid dylika förrättningar taga initiativ till och avgiva förslag om

lämpliga egendomars tagande i anspråk helt eller delvis för egnahemsbildning.

Vidare torde, i anslutning till vad som nu gällde rörande förfaringssättet

vid egnahemsupplåtelser från kronoegendomar, den bestämmelse böra gälla,

att länsstyrelserna hava att omedelbart lämna vederbörande egnahemsnämnd

upplysningar om statsmakternas i vart fall fattade beslut om upplåtelser

eller försäljningar från kronoegendomar. Denna föreskrift borde i sin tur

korrespondera med åligganden för egnahemsnämnderna att införliva sålunda

erhållna upplysningar med nämndernas övriga uppgifter om till salu varande

egnahemsjord samt att på ett effektivt sätt begagna dessa upplysningar

i sitt allmänna jordförmedlingsarbete.

Slutligen borde egnahemsnämnderna kunna uppträda såsom köpare av

sådana kronoegendomar, som befunnes lämpliga att helt eller delvis användas

till egnahemsändamål. Vid sådan verksamhet borde nämnderna

förfara på samma sätt som vid nämndernas allmänna jordanskaffningsverksamhet

i egen regi. Nämnden borde då, i samförstånd med egnahemsstyrelsen,

vid uppskattningsförrättningen eller eljest, då så befunnes lämpligt,

göra framställning om att av kronan få förvärva egendomen eller området.

Ernåddes överenskommelse om köpeskillingen samt fattade statsmakterna

vederbörligt beslut om kronoegendomens försäljning, torde egnahemsnämnden

böra avsluta köpet under iakttagande av vad i kapitlet om jordanskaffningsverksamheten

föreslagits. Köpeskillingen borde av nämnden gäldas kontant

till domänfonden med anlitande av till nämndens förfogande stående jordanskaffningslån.

Efter förvärvet hade nämnden att disponera egendomen

eller området enligt alldeles samma grunder, som skulle hava gällt, därest

köpet skett från enskild jordsäljare.

Därest den reformerade egnahemsorganisationen, på sätt de sakkunniga

föreslagit, lade sig vinn om att i sin allmänna jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet

jämväl underlätta och medverka vid egnahemsupplåtelser

från kronans jordbruksegendomar, torde lösningen av sistnämnda

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 129

fråga komma att i praktiken bliva avsevärt befrämjad. Egnahemsnämnderna

skulle alltså kunna väsentligen tjänstgöra såsom organ även vid egnahemsupplåtelser

från kronojord.

I fråga om den kyrkliga jorden hava de sakkunniga — under framhållande

av att de författningsenliga möjligheterna nu vore ytterligt små att

få till stånd egnahemsupplåtelser från dylik jord — erinrat därom, att åt

de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 april 1927 tillkallade s. k.

prästlöneregleringssakkunniga uppdragits att jämväl skyndsamt verkställa

av riksdagen begärd utredning rörande möjligheterna att upplåta ecklesiastik

jord till smärre jordbruk och egnahem. Kolonisationssakkunniga hava framhållit

önskemålet, att vid denna frågas lösning så vitt möjligt beaktades,

att vad de sakkunniga anfört rörande den reformerade egnahemsorganisationens

framtida medverkan vid egnahemsupplåtelser från kronojord jämväl

vunne giltighet beträffande den kyrkliga jorden.

Vad de sakkunniga uttalat och föreslagit ifråga om egnahemsorganisationens

medverkan vid egnahemsupplåtelser från publik jord har föranlett i

huvudsak följande uttalanden i de avgivna yttrandena.

Lantbruksstyrelsen har uttalat den uppfattning, att all statlig egnahemsverksamhet

borde förläggas under enhetlig ledning.

Kammarkollegium har ansett, att lämpligheten av den föreslagna medverkan

från egnahemsnämnderna vid den egnahemsverksamhet, som må

komma till stånd med anlitande av den kyrkliga jorden, torde kunna bedömas

först i sammanhang med den nu genom prästlöneregleringssakkunniga

under utredning varande frågan om sättet för sådana lägenheters upplåtande

i övrigt.

1927 års prästlöneregleringssakkunniga hava meddelat, att de ännu ej

varit i tillfälle fatta ståndpunkt till det komplicerade spörsmålet om sättet

för användning av prästlönejorden. Emellertid torde de sakkunniga vid utredning

härutinnan hava att beakta jämväl de förslag, som framförts i

kolonisationssakkunnigas betänkande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har erinrat om, att frågan om egnahemsupplåtelser

från publik jord nu gjorts till föremål för särskilda utredningar,

vilkas resultat borde avvaktas, innan ståndpunkt toges till kolonisationssakkunnigas

förslag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har funnit det önskvärt, att inflytande

vid styckningsplaners uppgörande och försäljning av kronoegendomar bereddes

egnahemsnämnderna, så att de även i dessa fall komme att utgöra

lokala centra för egnahemsverksamheten.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har — med hänsyn

till vad utskottet anfört om egnahemsnämndernas allmänna jordanskaffningsverksamliet

— ansett, att egnahemsnämnderna icke borde i den föreslagna

omfattningen medverka vid inköp och försäljning av publik jord,

utan borde denna fråga lösas genom att staten på auktion sålde sin jord.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

att, i den mån jord ej funnes i den öppna marknaden, den publika jorden

borde i första hand ifrågakomma vid det allmännas verksamhet för jords

anskaffande och tillhandahållande. Ett samarbete mellan staten och hushållningssällskapens

egnahemsnämnder kunde vara lämpligt ifråga om sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 79 höft. (Sr 97.) 9

Yttranden.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

chefen.

disposition av publik jord, men egnahemsnämnderna borde ej direkt syssla

med detta utan domänstyrelsen.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett, att det bleve enklast, om kronans jord såldes å auktion. Det vore

ej lämpligt, att kronan först sålde till egnahemsnämnderna och att dessa

därefter i sin tur sålde jorden, bland annat skulle härigenom två lagfarter

bliva nödvändiga.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anmärkt, att

den nuvarande proceduren vid upplåtelser av kronojord vore tidskrävande,

så att ofta två å tre år förflöte, innan köparen kunde tillträda sin egendom.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit

förslaget i denna del betydelsefullt, enär det, att döma av gjorda upplåtelser

från kronoegendomar, i flera fall borde varit till nytta ur olika synpunkter,

om egnahemsnämnderna haft tillfälle att påverka dessa upplåtelser.

I vissa yttranden har meddelats, att egnahemsnämnderna hittills ej erhållit

meddelanden från länsstyrelserna om uppskattningar och försäljningar

å kronojord.

Jag anser det vara av stor vikt, att lämpliga anordningar snarast komma

till stånd i syfte att befrämja egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksdomäner

och den kyrkliga jorden. Hithörande spörsmål äro emellertid nu

föremål för särskilda, av Kungl. Maj:t nyligen igångsatta utredningar, nämligen

i vad angår upplåtelser från kronojord genom de jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 27 maj 1927 av mig tillkallade sakkunniga för verkställande

av utredning av frågan om ändringar i förfaringssättet och bestämmelserna

rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans jordbruksdomäner

samt, i vad angår upplåtelser från ecklesiastik jord, genom

de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 april 1927 tillkallade s. k.

prästlöneregleringssakkunniga. Först sedan förslag föreligga från dessa sakkunnigberedningar

torde slutlig ståndpunkt kunna tagas till hithörande

spörsmål i deras hela vidd.

I avvaktan härpå synes det emellertid icke vara ur vägen att söka på

lämpligt sätt befrämja ett samarbete mellan å ena sidan de statliga organ,

som nu handlägga frågor om upplåtelser från kronans jordbruksdomäner,

samt å andra sidan den statsunderstödda egnahemsorganisationen. Sådant

samarbete är redan nu möjliggjort och förutsatt genom vissa bestämmelser

i förordningen den 17 december 1926 (nr 509) angående grunder för upplåtande

från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt

samt av egnahemslägenheter ävensom i kungörelsen den 17 december 1926

(nr 514) med tillämpningsföreskrifter till nyss nämnda förordning. Därvid

har nämligen stadgats, bland annat, att kommun och hushållningssällskaps

egnahemsnämnd äga att, vid uppskattningsförrättning för försäljning eller

förnyad utarrendering av kronoegendom, inkomma med framställning rörande

upplåtelser, att underrättelse om statsmakternas beslut rörande kronoegendomars

förestående försäljning i egnahemslotter bör av vederbörande länsstyrelse

tillställas hushållningssällskap samt kommun, bolag och förening,

som uppfylla villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

och som hos länsstyrelsen anmält sig önska erhålla meddelande av dylikt

slag, samt att, där det kan antagas, att anbud å område, lämpligt till bildande

av egnahemslägenlieter, kommer att göras av kommun eller av bolag

eller förening, som uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden,

området må vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl

för försäljning i odelat skick. Möjlighet finnes alltså för vissa av de vanliga

egnahemsorganen att taga initiativ till kronoegendomars användning

för egnahemsändamål, att i fortsättningen följa försäljningsärendet och eventuellt

anvisa och förmedla kronojord åt jordsökande samt att uppträda såsom

spekulant till övertagande i odelat skick av område från kronoegendom,

lämpligt till egnahemslägenheter.

Jag anser, att möjligheterna till åstadkommande av här avsett samarbete

böra bliva rätt väsentligt ökade, för så vitt egnaliemsorganisationen ombildas

på av mig förut angivet sätt. Med hänsyn till förenämnda, ännu ej avslutade

utredning om egnahemsupplåtelser från kronojord liksom till vad

jag förut ifrågasatt om egnahemsnämndernas ställning och jordanskaffningsverksamhetens

bedrivande kan jag emellertid för närvarande icke upptaga

förslaget, att hushållningssällskapen skola genom sina egnahemsnämnder

hava till allmänt åliggande att, i mån av behov och under vissa villkor,

genom inköp från kronan övertaga här avsedda kronodomäner och i egen

regi utförsälja styckningslotter från dessa. Vad jag sist uttalat innebär

emellertid intet hinder, att, därest ett hushållningssällskap eller en egnahemsförening

eller ett egnahemsbolag i något fall själv önskar förvärva viss

kronoegendom för styckning och härom gör framställning, dylik framställning

kan efter statsmakternas prövning föranleda bifall samt att sällskapet

eller föreningen eller bolaget i anslutning härtill må kunna i den ordning,

jag förut tillstyrkt, tilldelas lån ur jordförmedlingsfonden för inköpets och

företagets genomförande.

b) Frågan om samfälld jordbruksdrift.

Ett kapitel i sakkunnigebetänkandet har ägnats den under senare riksdagar

ofta behandlade frågan om lämnandet av statligt kreditunderstöd åt kooperativa

eller samfällda jordbruk. Efter erinran att riksdagsmotioner i ämnet

städse avslagits hava de sakkunniga förklarat sig anse, att betydelsen av

samfällda jordbruk ej vore framträdande och att svårigheterna för sådan

drifts ordnande vore stora. Om detta oaktat kreditgivning för förvärv av

samfällt jordbruk befunnes böra förekomma, torde — enligt vad de sakkunniga

vidare anfört — kunna tänkas, att lån för ändamålet finge — på särskilda,

av de sakkunniga utformade villkor — utlämnas ur egnahemslånefonden.

Utan att härmed för egen del framställa ett bestämt yrkande om

införande av nu avhandlade låneform för samfällda jordbruk, ville de sakkunniga

dock icke avstyrka, att den anordning försöksvis finge prövas, att

om i något konkret fall en lämplig förening för samfälld jordbruksdrift

1925 års kolonisationssakkunniga.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Yttranden.

Departements
chefen.

1925 år8 ko■

lonisationssakkunniga.

komme att uppträda såsom lånesökande, det icke borde möta avgörande

hinder för Kungl. Maj:t att, efter förslag från vederbörande egnahemsnämnd

och egnahemsstyrelsen samt efter noggrann prövning, medgiva, att dylikt

lån ur egnahemslånefonden finge beviljas föreningen.

Flertalet av dem, som yttrat sig i frågan om kreditgivning för samfällda

jordbruk, hava avstyrkt dylik kreditgivning. Härom inhämtas av yttrandena

i huvudsak följande.

Domänstyrelsen har ansett, att åtgärder ej borde vidtagas beträffande lån

åt samfällda jordbruk.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava uttalat, att — därest här avsedd

långivning skulle anses böra ifrågakomma — dylik långivning, som medförde

stora förlustrisker, i så fall borde ske med anlitande av andra statsinkomster

än lånemedel.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i hög grad tvivlat på möjligheten att

på ett ekonomiskt sätt genomföra samfälld jordbruksdrift.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit, att

samfälld jordbruksdrift icke för vårt land hade nämnvärd uppgift. Erfarenheterna

från sambruk — exempelvis stärbhusen — vore oftast av nedslående

art.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har avstyrkt

kreditgivning åt samfälda jordbruk, ty dessa hade ej utsikter att lyckas ekonomiskt

och borde därför ej understödjas.

Östergötlands läns samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava likaledes uttalat, att utsikterna vore mycket små,

för att samfällda jordbruk skulle lyckas.

I några övriga yttranden har uttalats, att inga bestämmelser om samfällda

jordbruk borde ingå i förslaget.

Då de sakkunnigas betänkande i denna del ej innehåller någon hemställan

och myndigheterna ej förordat åtgärders vidtagande beträffande kreditgivning

för samfälld jordbruksdrift, är jag icke beredd att härom tillstyrka åtgärd.

c) Egnahemsorganisationens upplysnings- och rådgivningsverksamhet.

De sakkunniga hava vidare uppdragit allmänna riktlinjer för den upplysnings-

och rådgivningsverksamhet, som de ansett vara av vikt att få utförd

genom den av dem föreslagna reformerade egnahemsorganisationen.

Därvid hava de sakkunniga, bland annat, uttalat, att statens egnahemsstyrelse

borde på olika sätt lämna anvisningar och råd åt egnahemsnämnderna,

såsom genom besök hos nämnderna, vid gemensamma överläggningar

i Stockholm och möjligen genom utgivande av en »tidskrift för det statliga

egnahemsarbetet». Vidare borde egnahemsnämnderna och soekenorganen bibringa

allmänheten vetskap om olika förekommande egnahemsanordningar

samt därvid sprida upplysning om de hjälpmedel, som stode till buds, och

de allmänna principer, som följdes i arbetet. Genom de lokala egnahemsorganen

borde råd och anvisningar lämnas jord- och lånesökande personer i

arbetet med det egna hemmets bildande m. m. Därjämte borde egnahemsbyggarna

intresseras för olika sammanslutningssträvanden för gemensamma

inköp och försäljningar.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Vad de sakkunniga yttrat angående egnahemsorganisationens upplysningsoeh

rådgivningsverksamhet har föranlett ytterst få och korta uttalanden i

de inkomna yttrandena.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har påpekat, att

för upplysningsverksamhet erfordrades medel. Det borde ankomma på lokalorganen

att i vart fall själva bestämma, i vilken omfattning upplysningsverksamhet

skulle hedrivas.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär ansett,

att förslaget om ökad upplysningsverksamhet borde i möjligaste utsträckning

omsättas i handling.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär

ansett, att vad de sakkunniga föreslagit om upplysnings- och rådgivningsverksamhet

visserligen vore gott och riktigt, men saken vore en kostnadsfråga.

Det förutsattes, att staten bestrede härav föranledda kostnader. Därvid

borde egnahemsstyrelsen hava att väga förhållandet mellan de upplysningsåtgärder,

som skulle påbjudas, och de medel, som kunde anvisas för ändamålet.

För hushållningssällskapen funnes så många andra uppgifter, att

dessa ej kunde inskränkas och åsidosättas till förmån för egnahemsverksamheten.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att en

utvecklad upplysningsverksamhet vore en av de viktigaste reformer, som

erfordrades på egnahemsområdet.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ej haft

erinran mot de sakkunnigas nu ifrågavarande uttalanden och förslag men

har framhållit, att — huru lokalorganisationen än ordnades — upplysningsoch

rådgivningsverksamheten borde bedrivas i samarbete med hushållningssällskapen.

Såsom de sakkunniga närmare anfört torde en lämpligt anordnad upplysnings-

och rådgivningsverksamhet i avseende på egnahemsarbetet över

huvud taget vara en viktig angelägenhet. Denna lärer dock böra ordnas

allt efter föreliggande behov och möjligheter samt under samarbete mellan

statens egnahemsstyrelse och de lokala egnahemsorganen, därvid de av kolonisationssakkunniga

uppdragna riktlinjer böra bliva uppmärksammade. Något

förslag av den art, att ärendet bör underställas riksdagen, lärer i detta hänseende

ej vara av nöden.

9) Bestämmelsernas utformning.

I överensstämmelse med vad 1925 års kolonisationssakkunniga under olika

avdelningar i sitt betänkande uttalat och föreslagit angående den statsunderstödda

egnahemsverksamhetens fortsatta bedrivande hava de sakkunniga

sammanfattat de sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna i tre, av dem

upprättade förslag till kungörelser, avseende dels allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten, dels reglemente för den statsunderstödda

jordanskaffningsverksamheten och dels reglemente för den statsunder
-

Yttranden.

Departements
chefen.

1925 års

kolonisation

sakkunniga.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

1925 års

kolonisationssakkunniga.

134 K-ungl. Maj:ts proposition Nr 97.

stödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. Dessa kungörelser tillhopa

skulle reglera all hithörande egnahemsverksamhet för tiden från och

med den 1 januari 1929, då alltså de nya anordningarna skulle träda i

tillämpning. Vid samma tidpunkt skulle äldre kungörelser i ämnet upphöra

att gälla, därvid dock vissa övergångsbestämmelser erfordrades. De

sakkunniga hava ifrågasatt, att de i det förstnämnda kungörelseförslaget

intagna allmänna grunderna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

borde godkännas av riksdagen. Dessa allmänna grunder innehålla

bestämmelser angående huvudsakligen den statsunderstödda egnahemsorganisationen

samt det ekonomiska m^llanhavandet mellan denna och staten.

Beträffande de två övriga kungörelseförslagen, huvudsakligen avseende reglementariska

föreskrifter om verksamhetens bedrivande, hava de sakkunniga

föreslagit, att riksdagen skulle medgiva, att Kungl. Maj: t finge, i huvudsaklig

överensstämmelse med i dem intagna bestämmelser, utfärda reglementen

för jordanskaffningsverksamheten samt för egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

Såsom framgår av det förut sagda har jag i vissa delar anslutit mig till

de sakkunnigas förslag men i andra hänseenden förordat ändringar av dem.

Med hänsyn härtill påkallas åtskilliga jämkningar i de av de sakkunniga

upprättade kungörelseförslagen. Under iakttagande av vad jag i det föregående

uttalat och tillstyrkt rörande verksamhetens organisation och bedrivande

hava nya kungörelseförslag i ämnet nu utarbetats inom jordbruksdepartementet.

Sistnämnda kungörelseförslag torde såsom bilagor A, B och

C fogas till detta protokoll. De äro avsedda att träda i tillämpning från

och med den 1 januari 1929.

Vad beträffar ordningen för antagandet av de i dessa kungörelseförslag

intagna bestämmelser, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan

ärendet varit föremål för riksdagens prövning, i administrativ ordning utfärda

berörda författningsbestämmelser. Dessa böra givetvis i fråga om

såväl förslagets ovan behandlade huvudgrunder som ock dess övriga rent

sakliga innehåll överensstämma med vad nu tillstyrkes, men torde Kungl.

Maj:t böra äga att vid bestämmelsernas utformande, i mån av behov, vidtaga

smärre jämkningar av huvudsakligen formell natur. Medgivande

torde således nu böra inhämtas av riksdagen, att Kungl. Maj:t må äga att

i ämnet utfärda kungörelser i huvudsaklig överensstämmelse med de i bilagorna

A, B och C till detta protokoll angivna förslag.

10) Anslagsbehovet för budgetåret 1928—1929.

1925 års kolonisationssakkunniga hava erinrat därom, att staten för närvarande

understödjer egnahemsverksamheten genom medelsanvisningar sålunda,

att å nionde huvudtiteln plägar årligen upptagas dels ett extra

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

135

förslagsanslag för egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet av

18,400 kronor, dels ett extra reservationsanslag för utlämnande av premielån

till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten av 650,000

kronor, dels ock anslag till hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet

till belopp, att för ändamålet kan beviljas 125,000 kronor årligen,

varjämte riksdagen under utgifter för kapitalökning plägar dels medgiva,

att 18,000,000 kronor årligen må utlånas från egnaliemslånefonden och dels

såsom kapitalökning till fonden anvisa reservationsanslag till belopp, som

behöver tillföras fonden för möjliggörande av dylik årlig maximiutlåning.

Genom beslut vid 1927 års riksdag begränsades sistnämnda kapitalökningsanslag

att avse ett belopp, som erfordrades för närmast förestående utbetalningar

å beviljade egnahemslån. Några nya kapitalökningsanslag till jordförmedlingsfonden

hava under senaste år icke varit av nöden. Såsom bidrag

till egnahemslåneförmedlarnas förvaltningskostnader och låneförluster äger

Kungl. Maj:t årligen disponera ett belopp, motsvarande 0.5 procent av förmedlarnas

ej till betalning förfallna kapitalskuld till egnaliemslånefonden

vid årets början, vilket belopp icke uppföres å riksstatens utgiftssida utan

utgår direkt av fondens ränteavkastning, som i övrigt tillföres statsverket

såsom inkomst.

Vad angår frågan om den fortsatta egnahemsverksamhetens omfattning

och de härför för framtiden erforderliga medelsanvisningarna, hava de

sakkunniga betonat, att den åt dem anförtrodda utredningen, enligt direktiven,

närmast begränsats till formerna för verksamhetens igångsättande,

medan frågan om dess utsträckning mera lämnades åt framtiden. De sakkunniga

hava tillagt, att verksamhetens omfattning komme att bero av de

behov, som under dess utövande gjorde sig gällande, samt torde framför

allt komma att bestämmas eller åtminstone begränsas av de anslags- och

lånemedel, som riksdagen funne sig kunna och böra vid olika tillfällen

anvisa för ändamålen. Emellertid hava de sakkunniga framlagt beräkningar

rörande medelsbehovet för det första verksamhetsåret.

Alvsborgs läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har uttalat,

att de sakkunniga hade bort göra en beräkning rörande det statliga kapital,

som bleve erforderligt, när rörelsen i sin nya form kommit fullt i gång.

Beräkningarna om låne- och anslagsmedel för det första året stannade vid

mycket anspråkslösa ökningar, men en fortsatt rörelse för styckning av

större fastigheter till bärkraftiga småbruk måste komma att taga i anspråk

oerhörda belopp.

Att för en längre tid framåt uppskatta de önskvärda och erforderliga

anslagsbeloppen för hithörande verksamhet torde näppeligen vara möjligt.

För övrigt lärer det på detta område böra vara så, att verksamhetens omfattning

bestämmes av de anslagsbelopp, som riksdagen för ett år i sänder

anvisar, och icke tvärtom. De av mig i det föregående tillstyrkta anord
-

Yttranden.

De

chefen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

ningar äro nämligen icke av den art, att de framtvinga automatiska anslagsstegringar,

utan bliver riksdagen i tillfälle att år från år, allt efter

föreliggande omständigheter, bestämma storleken av de låne- och anslagsmedel,

som böra anvisas för ändamålet. I sistnämnda avseende utgöra dock

statsbidragen till lokalorganens förvaltningskostnader och låneförluster så

till vida ett undantag, som dylika bidrag i likhet med vad hittills varit

fallet även för framtiden måste utgå enligt en fast regel samt i förhållande

till rörelsens omfattning och de uteliggande lånens kvarvarande kapitalbelopp.

Vad angår storleken av sist berörda förvaltnings- och. riskbidrag har

jag därför, såsom förut meddelats, låtit uppgöra beräkningar jämväl för

vissa kommande år. Hithörande beräkningar återfinnas i bilagan E till

detta protokoll.

De anslagsfragor, som nu böra göras till föremål för riksdagens prövning,

gälla budgetåret 1928 1929 samt avse a) statens egnahemsstyrelse, b) förvaltningsbidrag

till egnahemslåneförmedlarna, c) statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet, d) premielån

till egnahemslåntagare samt e) kapitalökning till egnahemslånefonden.

a) Statens egnahemsstyrelse.

Jag har förut beräknat omkostnadsstaten för statens egnahemsstyrelse till

40,000 kronor, d. v. s. 3,000 kronor mindre än som bebådats i årets statsverksproposition

(IX H. T. punkt 84). Beloppet torde böra finnas till förfogande

för budgetåret 1928—1929 i dess helhet, enär styrelsen, för att före 1929 års

ingång kunna i erforderlig mån medverka till organiserandet av verksamheten

enligt de nya, från och med den 1 januari 1929 gällande bestämmelser,

torde behöva tillsättas och träda i funktion redan den 1 juli 1928.

För statens egnahemsstyrelse torde således böra för budgetåret 1928-1929

äskas ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor.

b) Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlarna.

I årets statsverksproposition har under nionde huvudtiteln (punkt 85) för

förvaltningsbidrag till låneförmedlarna beräknats för budgetåret 1928—1929

ett belopp av 820,000 kronor. Beräkningen grundades därpå, att egnahemslånefondens

kapitaltillgång vid utgången av budgetåret 1926—1927 uppgick

till i runt tal 161 miljoner kronor, varjämte det antogs, att kapitaltillgången

vid utgången av kalenderåret 1927 hade ökats till 164 miljoner

kronor. Förvaltningshidragen för kalenderåret] 1928 uppskattades därefter

till 0.5 procent av sistnämnda belopp, d. v. s. till 820,000 kronor.

Enligt vad från statskontoret numera meddelats, uppgick sammanlagda

beloppet av från egnahemslånefonden den 31 december 1927 hos låneförmedlarna

utestående statslån till 163,440,000 kronor. Om härifrån dragés

det helopp, som statskontoret beräknat utgöra de under våren 1928 till fonden

inflytande ordinarie kapitalavbetalningarna — det bortses här från de

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

svårberäkneliga extra amorteringarna — eller i runt tal 1,173,000 kronor,

skulle låneförmedlarnas ej till betalning förfallna kapitalskuld till fonden

den 31 december 1927 hava utgjort i runt tal (163,440,000—1,173,000 =)

162.267.000 kronor. Förvaltningsbidragen, enligt gällande grunder, till låneförmedlarna

skulle alltså för 1928 komma att uppgå till sammanlagt 811,335

kronor, vilket belopp lärer kunna avrundas till 810,000 kronor. Hithörande

förvaltningsbidrag, avseende alltså kalenderåret 1928, torde utbetalas under

senare halvåret 1928; och bör därför av riksdagen nu äskas, att sagda belopp,

810,000 kronor, anvisas såsom extra förslagsanslag för budgetåret

1928—1929.

Förvaltningsbidragen ''till låneförmedlarna för kalenderåret 1929 skulle enligt

beräkningar i bilaga E till detta protokoll uppgå till sannolikt ungefär

860.000 kronor i procentbidrag, vartill skulle komma 125,000 kronor i form

av de nya så kallade tilläggsbidragen. Då dessa bidrag icke torde utbetalas

förrän under senare halvåret 1929, lärer anslag härför behöva äskas först

för budgetåret 1929—1930.

c) Statsbidrag till hushållningssällskapen för jordförmedlings- och jord
anskaffningsverksamhet.

Egnahemsinspektören har meddelat följande redogörelse rörande användningen

av de av riksdagen hittills anvisade anslagen för statsbidrag till

hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet.

Av riksdagen

År, som an-

Av Kungl.

Jlaj:t beviljat

Belopp, som

hushållnings- sällskapen

Budgetår

beviljat anslag

slaget avser

statsbidrag

styrkt sig äga

1923—1924

kronor

200,000: —

J7-371S 1923

| 1924

kronor

75,000

125,400

utfå

kronor

3 (,834: 5 o

95,822: —

1924—1925

128,387: 16

1925

125,000

96,568: —

1925—1926

60,000: —

1926

125,000

102,262: —

1926—1927

60,000: —

1927

125,000

X

tillhopa

448,387:16

—

575,400

332,486: so

Egnahemsinspektören har vidare beräknat, att av det för 1927 av Kungl.

Maj:t beviljade statsbidraget sällskapen torde efter styrkt behörighet komma

att utfå omkring 115,000 kronor. Å anslaget skulle därefter återstå eu behållning

till 1928 av (448,387: 16—447,486: 50 =) 900 kronor 66 öre.

För verksamhetsåret 1928 gällde bestämmelserna i kungörelsen den 18

mars 1927 (nr 119) angående statsbidrag till hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet,

innebärande att sällskapen icke på förhand beviljades

statsbidrag utan finge rätt att, efter utgången av 1928, erhålla det statsbidrag,

vartill verksamheten enligt kungörelsens bestämmelser berättigade.

Egnahemsinspektören beräknade, att hushållningssällskapen skulle komma

att för verksamhetsåret 1928 äga att i statsbidrag utfå i runt tal 125,000

kronor. Detta belopp komme att utbetalas under förra delen av kalenderåret

1929. Då såsom nyss visats [ingen nämnvärd reservation komme att finnas

Statens egnahemsvrtspektö

r.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

tillgänglig på anslaget, torde Kungl.

ändamålet för budgetåret 1928—1929

125,000 kronor.

Maj:t böra föreslå riksdagen att för

anvisa ett extra förslagsanslag av

Departements
chefen.

Då jag intet bär att erinra mot den av egnahemsinspektören sålunda verkställda

anslagsberäkningen, förordar jag, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen

äska anvisande för instundande budgetår av anslag för ändamålet med

sagda belopp 125,000 kronor. Anslaget, som i årets statsverksproposition,

PUQkt 86, beräknats till nyss nämnda belopp, avser bidrag till

hushållningssällskap för den jordförmedlingsverksamhet, som de utöva under

1928 enligt nu gällande grunder.

Vad angår statsbidrag till sällskapen för den jordanskaffningsverksamhet,

som vissa av dem må komma att under 1929 bedriva med anlitande av

jordanskaffningslån enligt de nya bestämmelserna, lärer anslag för ändamålet

ej behöva äskas förrän av nästa års riksdag. Utbetalandet av här

ifrågavarande bidrag för 1929, sannolikt avseende ett belopp av omkring

40,000 kronor, torde nämligen ej äga rum förrän under förra halvåret

1930.

d) Premielån till egnahemslåntagare.

iäatioMsaf 1925 ål’S kolonisationssakkunniga hava föreslagit, att till utlämnande av

kunniga. premielån åt egnahemslåntagare måtte för budgetåret 1928—1929 anvisas ett

reservationsanslag av 800,000 kronor. De sakkunniga hava härom anfört i

huvudsak följande.

Det under en följd av år till premielån åt vissa egnahemslåntagare utgående

anslaget, 650,000 kronor, hade visat sig knappt, samtidigt som hithörande

premielåneverksamhet varit och vore av mycket stor betydelse för

jordbruksnybildningens befrämjande. De sakkunniga erinrade därom, att,

medan premielån må utgå med intill 1,500 kronor, de faktiskt beviljade

premielånen måst på grund av ringa medelstillgång i förhållande till behovet

nedsättas till i genomsnitt 495 kronor för år 1924, 517 kronor för 1925 och

523 kronor för 1926. I syfte att redan från och med 1929 möjliggöra, att

denna betydelsefulla anordning kunde i avseende å medelstillgången bättre motsvara

behovet än hittills, ville de sakkunniga därför ifrågasätta någon höjning

av anslagsbeloppet, nämligen med 150,000 kronor, d. v. s. från 650,000

kronor till 800,000 kronor. Detta påkallades därjämte med hänsyn därtill,

att de sakkunniga föreslagit ökning med 2,000,000 kronor av utlåningen ur

egnahemslånefonden. Till utlämnande av premielån åt egnahemslåntagare

skulle alltså för budgetåret 1928—1929 behöva äskas ett reservationsanslag

av 800,000 kronor.

Yttranden. De sakkunnigas förslag om höjning av anslaget till premielån åt egnahemslåntagare

har icke föranlett erinran i avgivna yttranden.

I några yttranden, såsom från Stockholms läns och stads, Göteborgs och

Bohus läns, Örebro läns, Kopparbergs läns, Jämtlands läns och Västerbottens

läns hushållningssällskap, har höjningen ansetts befogad och direkt

förordats, då den beräknades bliva till stor nytta. Länsstyrelsen i Jämtlands

län har understrukit, att premielånen visat sig vara till stort gagn, men att

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

de hittills tillgängliga beloppen varit otillräckliga, så att premielånen måst

nedsättas långt under vad som varit lämpligt och väl även under det belopp,

som från början varit avsett,

Även jag anser det vara synnerligen önskvärt, att anslaget för utlämnande Departement*- av här ifrågavarande premielån liöjes. Jag finner mig dock nödsakad att chefen.

begränsa höjningen till 75,000 kronor för närmaste budgetår samt kommer

därför att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen äska anvisande

för budgetåret 1928—1929 av ett reservationsanslag, för utlämnande av

premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten, till

belopp av 725,000 kronor. Detta belopp har bebådats i årets statsverksproposition,

IX H. T. punkt 87.

e) Kapitalökning till egnahemslånefonden.

Angående utlåning sbeloppet för 1929 från egnahemslånefonden hava de

sakkunniga anfört i huvudsalc följande. k»vniga.

Den medgivna årsutlåningen från egnahemslånefonden hade under en följd

av de senaste åren bestämts till 18,000,000 kronor, varav 12,500,000 kronor

för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter. Detta

utlåningsbelopp hade redan nu visat sig knappt i förhållande till efterfrågan

å lån. Det torde vara påtagligt, att den av de sakkunniga föreslagna vidgade

egnahemsverksamheten komme att kräva ökat behov av egnahemslånemedel.

En mera omfattande verksamhet för arrendejordbruks frilösning,

införandet av tilläggslån för anskaffande av jord till ofullständiga jordbruk,

egnahemslånerörelsens utsträckning att avse även kronojord samt rörelsens tydligare

inriktning på befrämjandet av bildande utav bärkraftiga större jordbruksegnahem

komme givetvis att nödvändiggöra större årlig utlåning än hittills.

Med hänsyn härtill och i betraktande av den samhälleliga vikten av verksamhetens

utveckling, torde en ökning av utlåningsbeloppet vara starkt påkallad

redan för 1929.

I detta hänseende hava de sakkunniga ifrågasatt, att utlåningsbeloppet från

egnahemslånefonden för 1929 må bestämmas till 20,000,000 kronor, därav

14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter.

Vad angår kapitalökning sbehov et för egnahemslånefonden för budgetåret

1928—1929 hava de sakkunniga verkställt följande uppskattning.

Låneförmedlarnas påräkneliga utbetalningar 1j- 1928—3%

1929 å beviljade egnahemslån ........................................... 18,000,000 kronor

Dessa utbetalningar torde kunna bestridas med av vissa

förmedlare redan innehavda odisponerade lånebelopp till

så stor del, som motsvarar ungefär.................................... 5,000,000 kronor

Låneförmedlarnas behov att under tiden x/7 1928—iu/(.

1929 i statskontoret utbekomma ytterligare lånemedel 13,000,000 kronor

Härför torde kunna disponeras dels sannolik kassabehållning

i fonden x/t 1928 ....................................1,000,000 kr.

dels påräkneliga amorteringar våren 1929 3,000,000 » 4,000,000 kronor

Återstående belopp erfordras såsom kapitalökning för budgetåret

1928—1929 ................................................................ 9,000,000 kronor.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Yttranden•

Departements
chefen.

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

För budgetåret 1928 1929 skulle alltså behöva äskas 9,000,000 kronor

såsom kapitalökning till egnahemslånefonden.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om ökad utlåning ur egnahemslånefonden

har i flertalet yttranden ej föranlett erinran. Emellertid har statskontoret,

med hänsyn till rådande statsfmansiella läge, uttalat tvekan, huruvida

det kunde anses oundgängligen erforderligt att höja årsutlåningen från

fonden från 18 till 20 miljoner kronor. Å andra sidan hava en del hushållningssällskap,

såsom Kristianstads läns, Värmlands läns m. fl., framhållit,

att det allvarligaste hindret för egnahemsverksamhetens utveckling

legat däri, att tillräckliga medel ej funnits tillgängliga. Göteborgs och

Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit det anmärkningsvärt,

att lånebeloppet för 1929 föreslås ökat med allenast 2 miljoner

kronor, oaktat en utvecklad verksamhet bebådades. Höjningen motsvarade

knappt nuvarande ansprak pa fonden. En avsevärd höjning för jordbrukslån

torde bliva erforderlig för ett flertal hushållningssällskap.

Jag vill erinra därom, att kapitalökningsanslaget för budgetåret 1928—

1929 till egnahemslånefonden i årets statsverksproposition (utgifter för

kapitalökning) beräknats till 9,000,000 kronor.

Det är enligt min mening ett i och för sig behjärtansvärt önskemål, att

utlåningen ur egnahemslånefonden må kunna givas sådan omfattning, särskilt

i vad angår lån för jordbrukslägenheter, att det efter noggrann låneprövning

fullt berättigade lånebehovet därigenom må bliva tillgodosett. Ur denna

synpunkt kunna givetvis starka skäl anföras till stöd för förslaget om årsutlåningens

ökning till 20 miljoner kronor.

Emellertid måste härvid även statsfinansiella synpunkter beaktas, särskilt

med hänsyn därtill, att en del av kapitalökningsanslagen täckes av andra

statsinkomster än lånemedel. Egnahemslånerörelsen är även, icke minst på

grund av lånens långa omloppstid och de ännu relativt små återbetalningarna

å äldre lån, en verksamhet som är ställd på mycket lång sikt och som

därför under en avsevärd tid framåt kommer att ställa stora anspråk på

statskassan. Jag vill erinra om chefens för finansdepartementet meddelande

i årets statsverksproposition, att — även med en bibehållen årsutlåning ur

fonden av 18 miljoner kronor — det skulle dröja ända till inpå 1950-talet,

innan balans uppnåddes mellan amorteringarna till fonden och de utbetalade

lånen. En verkställd särskild utredning har vidare visat, att de för en årsutlåning

av 18 miljoner kronor erforderliga kapitalökningsanslagen till

fonden endast för närmaste tioårsperiod torde komma att uppgå till ungefär

114 miljoner kronor. Detta belopp skulle ökas till omkring 130 miljoner

kronor, därest årsutlåningen höjdes till 20 miljoner kronor.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har jag

stannat vid, att det belopp, vartill Kungl. Maj:t för 1929 må bevilja statslån

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.

141

från egnalxemslånefonden, bör bibehållas vid 18 miljoner kronor, därav 12.5

miljoner kronor för jordbrukslån och 5.5 miljoner kronor för bostadslån.

Vad angår det härför erforderliga kapitalökningsanslaget för budgetåret

1928—1929 lärer detta likväl icke kunna sättas lägre än till 9,000,000 kronor.

De sakkunnigas anslagsberäkning är nämligen grundad, bland annat, på

antagandet, att låneförmedlarnas utbetalningar under budgetåret 1928—1929

å beviljade egnahemslån skulle omfatta 18 miljoner kronor; den av dem

ifrågasatta höjda årsutlåningen skulle, med hänsyn till nu gällande föreskrift

om beviljade statslåns utbetalande endast i mån av behov, först framdeles

taga sig uttryck i form av ökade utbetalningar av lånebelopp. Med

hänsyn härtill och då erinran icke kan göras mot anslagsberäkningen i

denna del, lärer kapitalökningsanslaget till egnahemslånefonden för budgetåret

1928—1929 böra — oaktat årsutlåningen bibehålies vid 18 miljoner

kronor — upptagas till 9 miljoner kronor.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

1) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i bilagorna A, B och C till detta protokoll intagna bestämmelser,

utfärda

a) kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten,

b) kungörelse med reglementariska föreskrifter angående den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamlieten,

c) kungörelse med reglementariska föreskrifter angående den statsunderstödda

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten;

2) dels godkänna sådan ändring av § 3 tredje stycket av de utav riksdagen

1925 antagna allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna, att ledningen av och kontrollen över kolonisationsnämndernas

verksamhet skall utövas av statens egnahemsstyrelse i

stället för genom jordbruksdepartementet;

3) dels för statens egnahemsstyrelse för budgetåret 1928—1929 anvisa ett

extra förslagsanslag av ............................................................... kronor 40,000;

4) dels för utlämnande för 1928 av förvaltningsbidrag till egnahems
låneförmedlarna

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag

av..................................................................................................... kronor 810,000;

5) dels för utlämnande för 1928 av statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlingsverksamhet för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra

förslagsanslag av......................................................................... kronor 125,000;

6) dels för utlämnande av premielån till egnaliemslåntagare för nyodlings
och

nybyggnadsarbeten för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag

av ................................................................................ kronor 725,000;

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

7) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1929 bevilja statslån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av 18,000,000 kronor, därav 12,500,000

kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter;

8) dels såsom kapitalökning till egnahemslånefonden för budgetåret 1928—

1929 anvisa ett reservationsanslag av.................................... kronor 9,000,000;

9) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må av jordföimedlingsfondens kapitalbehållning,

till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap enligt av mig

härom tillstyrkta grunder, disponera under 1929 tillhopa högst så stort

belopp, att vad som utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något

tillfälle under sagda år överstiger 1,500,000 kronor;

10) dels ock medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning

disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån

jämlikt vad ovan under 9 sägs, må av Kungl. Maj:t under 1929 användas

för utlämnande av förlagslån åt aktiebolag och föreningar enligt av mig

härom tillstyrkta grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar'' Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

143

Bilaga A.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahems
verksamheten;
given

Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott förordna som

följer.

Kap. I.

Om statens egnahemsstyrelse och den statsunderstödda lokala

egnahemsorganisationen.

§ 1.

I denna kungörelse omförmäld statsunderstödd egnahemsverksamhet må,

under överinseende av statens egnahemsstyrelse och på nedan angivna

villkor, utövas av hushållningssällskap, kommuner, aktiebolag och föreningar

(låneförmedlare).

Statens egnahemsstyrelse.

§ 2.

Statens egnahemsstyrelse, med säte i Stockholm, har till uppgift att svara

för egnahemsärendenas centrala handläggning och därvid utöva ledning,

uppsikt och kontroll över låneförmedlarna i vad angår av dem utövad

statsunderstödd egnahemsverksamhet och vad därmed sammanhänger samt

vidtaga de övriga åtgärder, som enligt denna kungörelse och eljest meddelade

föreskrifter ankomma på styrelsen, ävensom att i allmänhet verka

för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga hedrivande och utveckling.

§ 3.

Styrelsen består av en chef och fyra ledamöter, samtliga utsedda av

Kungl. Maj:t, varjämte hos styrelsen anställas tjänstemän och biträden

enligt vad därom särskilt bestämmes.

Chefen, tillika benämnd statens egnahemsinspektör, är i främsta rummet

ansvarig för styrelsens förvaltning.

Ledamöterna deltaga i överläggningar och beslut rörande sådana viktigare

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

ärenden, som jämlikt styrelsens av Kungl. Maj:t utfärdade instruktion

skola avgöras samfällt av chefen och ledamöterna i plenum.

Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer,

därav tre med insikt om egnahemsverksamhetens praktiska hedrivande och

företrädande de olika intressen, som därav beröras. Den fjärde ledamoten,

med uppgift att huvudsakligen deltaga vid behandlingen inom styrelsen

av frågor rörande medelsförvaltningen och kontrollen däröver, skall representera

samarbetet mellan statskontoret och styrelsen.

Hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

§ 4.

Hushållningssällskap utövar här avsedd statsunderstödd egnahemsverksamhet

genom en av sällskapet inrättad, på nedan angivet sätt sammansatt

egnahemsnämnd, med uppgift att i sällskapets namn och å dess vägnar

hedriva egnahemslåne- och premielåneverksamhet samt jordförmedlingsoch

jordanskaffningsverksamhet enligt de i denna kungörelse samt särskilt

utfärdade reglementen meddelade bestämmelser samt i övrigt verka för

egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom

sällskapets område.

För egnahemsnämnd skall gälla instruktion, antagen av hushållningssällskapet

och godkänd av egnahemsstyrelsen.

§ 5.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall bestå av fem ledamöter eller,

där sällskapet av särskild anledning så finner påkallat, sju ledamöter.

Suppleanter utses till i regel högst samma antal som ledamöter.

Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer

inom sällskapets område företrädande den jordbrukande befolkningen, den

jord- och lånesökande allmänhetens intressen, de statligt-administrativa

synpukterna samt förtrogenhet med områdets olikartade hygdeförhållanden.

Av ledamöterna skall halva antalet och en därutöver väljas av sällskapets

förvaltningsutskott, som även utser suppleanter för dem. Övriga ledamöter

och suppleanter utses för statens räkning och tillsättas av egnahemsstyrelsen.

Ledamot liksom suppleant utses för en tid av högst fyra år.

Egnahemsnämnds ordförande utses bland nämndens ledamöter av sällskapets

förvaltningsutskott eller, om förvaltningsutskottet så bestämmer,

av nämnden.

Vid egnahemsnämnds sammanträde har en var närvarande ledamot en

röst. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om vilken de flesta

röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av

ordföranden vid sammanträdet; dock må i egnahemsnämnds instruktion

kunna göras förbehåll av innebörd, att beslut angående beviljande av

egnahemslån eller vidtagande av annan åtgärd, som medför ekonomisk

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. M.a,j:ts proposition Nr 97.

145

förpliktelse för sällskapet, icke må fattas, därest två eller, om nämnden

består av sju ledamöter, tre av de ntav sällskapets förvaltningsutskott

valda ledamöterna motsätta sig beslutet.

Egnahemsnämnds ledamöter svara gent emot sällskapet, en för alla och

alla för en, för de nämndens beslut, till vilka de med sina röster bidragit.

§ 6.

De medel, som staten anvisar hushållningssällskap för egnahemsverksamhetens

bedrivande, skola hållas avskilda från sällskapets övriga medel

samt förvaltas och bokföras jämlikt de grunder, som härom må varda bestämda

i egnahemsnämndens instruktion.

Hushållningssällskapet skall ansvara för, att dess egnahemsnämnd tillgodoses

med för egnahemsverksamhetens behöriga bedrivande erforderliga

tjänstemän och biträden samt nödiga lokaler och inventarier. En av sällskapet

anställd jordbrukskonsulent med åliggande att biträda egnahemsnämnden

bör — så vida ej annan anordning medgives i nämndens instruktion

— vid nämndens sammanträden närvara och föredraga ärendena.

§ 7.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnds förvaltning och räkenskaper

skola granskas av tre revisorer, av vilka två väljas av sällskapet och en

tillsättes av egnahemsstyrelsen. Av egnahemsstyrelsen tillsatt revisor bör,

så vida ej annat av särskilda skäl betingas, vara av handelskammare eller

på annat av Kungl. Maj:t godkänt sätt auktoriserad såsom revisor.

Exemplar av revisorernas berättelse avlämnas dels till vederbörande

hushållningssällskap, som beslutar rörande ansvarsfrihet för nämndens

ledamöter, dels ock till egnahemsstyrelsen, som jämväl skall erhålla del

av sällskapets beslut i anledning av revisorernas berättelse.

Revisorerna åtnjuta för uppdraget ersättning av sällskapet.

För revisorerna skall gälla instruktion, antagen av hushållningssällskapet

och godkänd av egnahemsstyrelsen.

§ 8.

Därest hushållningssällskap för sin del iakttager för sällskapets egnahemsverksamhet

gällande bestämmelser, understödjer staten verksamheten

genom att, i den ordning nedan sägs, ställa låne- och anslagsmedel till

förfogande samt lämna bidrag till bestridande av de med egnabemsverksamheten

förenade förvaltningskostnader och förluster.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 79 häft. (Nr 97.)

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Egnahemsombud och egnahemskommittéer i kommunerna.

§ 9.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall utse egnahemsombud, i regel

ett ombud för varje kommun inom sällskapets område, med uppgift att

biträda nämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande och utveckling inom ombudets distrikt. Där särskilda skäl

sådant betinga, må ombuds distrikt omfatta två eller flera intill varandra

liggande kommuner eller ock del av kommun.

Till egnahemsombud bör utses person i orten, som har intresse för egnahemsverksambeten

samt besitter för uppdraget goda personliga förutsättningar.

Det ankommer på sällskapet att besluta, huruvida och enligt vilka

grunder egnahemsombud må för uppdraget tilldelas ersättning av sällskapet,

börande härom meddelade föreskrifter intagas i egnahemsnämndens

instruktion.

§ 10.

En var kommun äge att, genom det organ som utövar kommunens beslutanderätt,

välja två egna representanter, företrädande huvudsakligen

den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes, att

jämte det enligt § 9 för kommunen utsedda egnahemsombud bilda kommunens

egnahemskommitté med uppgift att, under egnahemsombudets ordförandeskap,

biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen. Är

kommun delad i två eller flera ombudsdistrikt, må två sådana representanter

väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt.

Kommun, som valt representanter till egnahemskommitté, har att härom

underrätta egnahemsnämnden.

Låneförmedlande kommuner, aktiebolag och föreningar.

§ 11.

Mom. 1. Såsom villkor för att kommun må utöva i denna kungörelse

omförmäld statsunderstödd egnahemsverksamhet gäller, att kommunen skall

hava antagit instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten,

vilken instruktion skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen.

Mom. 2. I instruktionen skola bestämmelser finnas intagna i, bland

annat, följande avseenden, nämligen

a) angående det kommunala organ, som skall handhava kommunens

hithörande egnahemsverksamhet, samt om detta organs sammansättning

och befogenhet med avseende å verksamheten, samt

b) att för verksamheten skola föras särskilda räkenskaper.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

147

§ 12.

Mom. 1. Såsom villkor för att aktiebolag eller förening må utöva i

denna kungörelse omförmäld statsunderstödd egnahemsverksamhet gäller:

a) att aktiebolaget skall vara behörigen registrerat;

b) att föreningen skall vara registrerad såsom ekonomisk förening;

c) att aktiebolaget eller föreningen har till uppgift att befrämja förvärvandet

av egnahem samt av Kungl. Maj:t, vid prövning i varje särskilt

fall, finnes vara lämplig såsom mellanhand vid den statsunderstödda

egnahemsrörelsen och bereda tillräcklig trygghet för, att egnahems förvärvande

av mindre bemedlade personer bliver på ett oegennyttigt och ändamålsenligt

sätt befrämjat;

d) att en å statens vägnar av egnahemsstyrelsen utsedd ledamot i bolagets

eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men

ej i besluten;

e) att ett av egnahemsstyrelsen tillsatt omhud skall äga å statens vägnar

deltaga i granskningen av bolagets eller föreningens räkenskaper och förvaltning;
f)

att bolagets bolagsordning eller föreningens stadgar äro upprättade i

överensstämmelse med nedan i mom. 2 angivna grunder; samt

g) att bolaget eller föreningen skall hava antagit instruktion med reglementariska

föreskrifter rörande hithörande verksamhet, vilken instruktion

skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen.

Mom. 2. Den för bolaget gällande bolagsordning liksom de för föreningen

gällande stadgar skola, jämte annat, innehålla:

a) att föremålet för bolagets eller föreningens verksamhet är att främja

förvärvandet av egna hem;

b) att under bolagets eller föreningens bestånd ej till aktieägarna eller

medlemmarna må för något år såsom vinstutdelning utbetalas mer än en

viss, i bolagsordningen eller stadgarna bestämd procent å inbetalade aktiekapitalet

eller insatserna;

c) att föreningens räkenskaper skola avslutas för år;

d) bestämmelse huru stor del av föreningens årsvinst skall avsättas till

reservfond, innan vinstutdelning till föreningsmedlemmarna må äga rum;

e) bestämmelse, huruvida, i händelse till aktieägarna eller medlemmarna

under något år icke utbetalats såsom vinstutdelning vad de må i sådant

avseende för ett år högst utbekomma, underskjutande beloppet må kunna

framdeles under bolagets eller föreningens bestånd eller vid dess upplösning

till dem utbetalas eller ej;

f) att, om bolaget eller föreningen upplöses, av dess tillgångar ej må

till aktieägarna eller medlemmarna utbetalas mer, än som motsvarar

inbetalade aktiekapitalet eller insatserna jämte vad enligt bestämmelse,

meddelad på grund av föreskriften i punkt e) här ovan, må kunna till

dem utgå;

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

g) bestämmelser rörande användningen ej mindre under bolagets eller

föreningens bestånd av tillgängliga vinstmedel, i den mån desamma icke

enligt gällande lag om aktiebolag eller enligt föreningens stadgar skola

avsättas till reservfond eller må utbetalas till aktieägarna, än även i

händelse av bolagets eller föreningens upplösning av de tillgångar, som

kunna återstå, sedan till aktieägarna eller medlemmarna utbetalats vad

till dem enligt bolagsordningen eller stadgarna må för sådant fall utgå;

samt

h) föreskrift därom att, i händelse bolaget eller föreningen undfår statslån

från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, ändring i bolagsordningen

eller stadgarna i något av de avseenden, varom i detta moment

förmäles, icke är giltig, med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande

till ändringen.

Mom. 3. I den uti mom. 1 g) omförmälda instruktion skall bestämmelse

finnas intagen, bland annat därom, att för bolagets och föreningens statsunderstödda

egnahemsverksamhet skola föras särskilda räkenskaper.

Mom. i. För statens räkning förordnad ledamot och förordnat granskningsombud

äga att av bolaget eller föreningen åtnjuta ersättning med

belopp, som i brist av åsämjande bestämmes av egnahemsstyrelsen.

Ledamot och granskningsombud, som här avses, skola årligen å tid, som

bestämmes av egnahemsstyrelsen, till denna inkomma med berättelse över

fullgörandet av det dem lämnade uppdrag samt skola i övrigt dels till

egnahemsstyrelsen ofördröjligen anmäla, om de finna något förefalla i

bolagets eller föreningens egnahemsverksamhet, som strider mot gällande

bestämmelser eller eljest icke överensstämmer med en sund utveckling av

egnahemsrörelsen, dels ock ställa sig till efterrättelse de föreskrifter egnahemsstyrelsen

kan finna nödigt för dem utfärda.

Ledamot och granskningsombud, som nu nämnts, äga att, där fattat

beslut icke överensstämmer med hans mening, få denna avvikande mening

antecknad i protokollet, respektive revisorernas berättelse.

Kap. II.

Om statslån och statsanslag till lånelörmedlarna.

§ 13.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må låneförmedlare, som

avses i kap. I, kunna av Kungl. Maj:t tilldelas a) statslån från egnahemslånefonden

(egnahemsstatslån), b) statsanslag från anslaget för utlämnande

av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten

(premielåneanslag) samt c) statslån från jordförmedlingsfonden

(jordanskaffningslån och förlagslån).

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

149

Egnahemsstatslån.

*

§ 14.

Egnahemsstatslån är avsett att av låneförmedlare användas för utlämnande

av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för bostadslägenheter,

under iakttagande av vad härom stadgas i av Kungl. Maj:t

utfärdat reglemente för den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

§ 15.

Låneförmedlare, som önskar erhålla egnahemsstatslån, skall före den

10 november året näst före det, för vilket lånet sökes, till egnahemsstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, enligt av

egnahemsstyrelsen fastställt formulär. Det åligger egnahemsstyrelsen att

så snart ske kan med eget utlåtande överlämna ansökningarna till

Kungl. Maj:t.

§ 16.

Av Kungl. Maj:t beviljat egnahemsstatslån må, efter ingången av det

år, för vilket lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldighet jämlikt

§ 18 mom. 2 inträder, av vederbörande låneförmedlare lyftas i statskontoret

i mån av behov, hörande låneförmedlare därvid beräkna behovet

med hänsyn till å ena sidan det belopp, som kan förväntas bliva under

skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade egnahemslån,

samt å andra sidan av låneförmedlaren redan innehavd tillgång av lyftade

men ej utbetalda lånemedel. Statslånebelopp, som icke uttagits under

sålunda föreskriven tid, återfaller till fonden.

Låneförmedlande bolag och förening skall därjämte, innan någon del av

statslånet må utbekommas, till statskontoret avlämna av statskontoret

godkänd säkerhet för den avgivna skuldförbindelsens uppfyllande. Dylik

låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta avlämnad

säkerhet mot annan, som kan av statskontoret godkännas.

Inteckning uti egnahemslägenhet, beviljad eller lämnad såsom säkerhet

för egnahemslån, som av vederbörande låneförmedlare utlämnats från

statslånet i fråga, må kunna, därest sådan inteckning deponeras på sätt

och under villkor i övrigt, som statskontoret finner lämpliga, särskilt med

hänsyn till dess bibehållande vid gällande kraft, av statskontoret antagas

såsom säkerhet intill ett belopp, icke överstigande beträffande jordbrukslägenhet

fem sjättedelar och beträffande bostadslägenhet tre fjärdedelar av

lägenhetens genom taxeringsbevis eller på annat sätt, som statskontoret

godkänner, intygade värde vid den tid, då säkerheten erbjudes.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet icke

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom av statskontoret förelagd

tid, dock minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar, som av

statskontoret godkännas.

§ 17.

Vad av lyft egnahemsstatslån icke vid utgången av det år, för vilket

lånet beviljats, blivit till egnahemslån utlämnat eller eljest disponerat,

skall till statskontoret inbetalas före utgången av mars månad nästpåföljande

år, där ej Kungl. Maj:t på av låneförmedlaren före utgången av

januari månad ingiven ansökning medgiver denne rätt att ytterligare ett

år för avsett ändamål innehava statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp,

som sålunda återbetalas, skall erläggas i den ordning § 18 mom. 4

stadgar.

§ 18.

Mom. 1. Av låneförmedlare utbekommet egnahemsstatslån skall, i den

mån detsamma icke bör inbetalas i sådan ordning, som i §§> 17 och 25 sägs,

med avseende å återbetalningen delas i en amorteringsdel, utgörande två

femtedelar av utbekommet statslånebelopp, samt en stående del, utgörande

tre femtedelar av samma belopp.

Mom. 2. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till

fullo gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån

för jordbrukslägenheter, en annuitet av sex och en halv procent, och vid

statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter,

en annuitet av åtta procent. Därvid räknas såsom ränta i förra

fallet fyra och en halv procent och i senare fallet fem procent, allt å

oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder,

då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån

för jordbrukslägenheter, med sjätte året efter utgången av det kalenderår,

för vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, med fjärde året efter

utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen

börjar, erlägges endast ränta efter fyra procent om året å

statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,

ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel

till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om året vid statslån,

som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, och

efter fem procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av

egnahemslån för bostadslägenheter.

Mom. 3. Egnahemsstatslånets stående del kan, där ej sådant förhållande

varom i § 19 sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän

amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren därvid

sex månaders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 151

gulden inom fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen

bort fullgöras.

Mom. 4. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av lånefövmedlare

inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande

år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då fråga

är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,

under det sjunde året från utgången av det år, för vilket

lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande

av egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året från utgången

av det år, för vilket lånet beviljats.

Mom. 5. Å till betalning förfallet kapitalbelopp, som ej inbetalas till

statskontoret inom härför stadgad tid, skall låneförmedlaren erlägga ränta

efter sex procent om året från förfallodagen, till dess likvid sker.

§ 19.

Varder av låneförmedlare beviljat egnahemslån icke till fullo utbetalt

vid tiden för amorteringstidens inträde eller rätten till utbekommande av

egnahemslån eller del därav av låntagaren förverkad eller redan utbetalt

egnahemslån helt eller delvis till låneförmedlaren återbetalt i annan

ordning än såsom kapitalavbetalning å amorteringsdelen i överensstämmelse

med amorteringsplanen, skall det lånebelopp, till vars utbekommande

rätten förfallit eller förverkats eller som till låneförmedlaren återbetalts,

före mars månads utgång året efter det, då sagda rätt förföll eller förverkades

eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta inbetalas av låneförmedlaren

till statskontoret.

Premielåneanslag.

§ 20.

Premielåneanslag är avsett att av låneförmedlare, som beviljas egnahemsstatslån

för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, användas

för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och

nybyggnadsarbeten å jordbrukslägenheter, under iakttagande av vad härom

stadgas i av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

§ 21.

Låneförmedlare, som önskar erhålla premielåneanslag, skall till egnahemsstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, enligt

av styrelsen fastställt formulär, inom tid, som gäller för ingivande av ansökning

om egnahemsstatslån. Det åligger egnahemsstyrelsen att så snart

ske kan med eget utlåtande överlämna ansökningarna till Kungl. Maj:t.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

§ 22.

Av Kungl. Maj:t beviljat premielåneanslag må av vederbörande låneförmedlare

efter ingången av det år, för vilket anslaget beviljats, och, så

vida ej annat av Kungl. Maj:t medgives, före den 1 november samma år

på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande av

en utav låneförmedlaren utställd, av statskontoret godkänd förbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att använda erhållet anslag

för utlämnande av premielån enligt härom meddelade föreskrifter samt att

till statskontoret eller order återbetala statsanslaget eller del därav under

de förutsättningar och i den ordning i §§ 23 och 25 stadgas.

§ 23.

Vad av anvisat premielåneanslag icke vid utgången av det år, för vilket

anslaget beviljats, hlivit till premielån disponerat, skall till statskontoret

inbetalas före utgången av mars månad nästpåföljande år, där ej Kungl.

Maj:t på av låneförmedlaren före utgången av januari månad ingiven

ansökning medgiver denne rätt att ytterligare ett år innehava sålunda

odisponerat anslagsbelopp.

Varder av låneförmedlare beviljat premielån icke till fullo utbetalt inom

föreskriven tid för lånets utbekommande eller rätten till utbekommande

av premielån eller del därav av låntagaren förverkad eller redan utbetalt

premielån helt eller delvis återbetalt till låneförmedlaren, skall det belopp,

till vars utbekommande rätten förfallit eller förverkats eller som

till låneförmedlaren återbetalts, före mars månads utgång året efter det,

då sagda rätt förföll eller förverkades eller återbetalningen ägde rum, inbetalas

av låneförmedlaren till statskontoret.

Det åligger egnahemsstyrelsen att årligen senast den 1 mars meddela

statskontoret erforderliga uppgifter angående de belopp, en var låneförmedlare

bar att jämlikt denna paragraf inbetala.

Gemensamma föreskrifter om egnahemsstatslåns och premielåneanslags till
godonjutande.

§ 24.

Låneförmedlare, som tilldelats egnabemsstatslån eller premielåneanslag,

är skyldig att beträffande bär avsedd egnahemslåne- och premielåneverksamhet

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som

egnahemsstyrelsen må meddela, samt att lämna styrelsen omedelbar tillgång

till samtliga verksamheten berörande räkenskaper och handlingar

ävensom att till styrelsen avgiva de redogörelser över verksamheten, som

skola lämnas enligt instruktion eller av styrelsen meddelade särskilda

föreskrifter.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

153

§ 25.

Finner egnahemsstyrelsen, att låneförmedlare, som tilldelats egnahemsstatslån

eller premielåneanslag, använt sådant belopp i strid mot gällande

bestämmelser eller eljest brustit i låneförmedlarens skyldigheter rörande

tillgodonjutandet av lånet eller anslaget, äger styrelsen anmäla förhållandet

för Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida beloppet skall vara förfallet

till återbetalning.

Sådan anmälan må jämväl göras av statskontoret, därest låneförmedlare

icke ställer sig till efterrättelse meddelade bestämmelser i fråga om

ränte- och kapitalavbetalningar.

Jordanskaffningslån.

§ 26.

Jordanskaffningslån är avsett att av hushållningssällskap användas för

inköp av viss fastighet, lämplig att helt eller delvis användas för bildande

av egna hem huvudsakligen för jordbruksändamål, samt för bestridande

av de för fastighetens exploatering i dylikt syfte förenade kostnader.

§ 27.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla jordanskaffningslån, skall till

statens egnahemsstyrelse därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning.

Vid ansökningen skola fogas:

a) i huvudskrift eller bestyrkt avskrift handling, utvisande, att sökanden

inköpt eller å auktion inropat det jordområde, till vars förvärvande

lånet avses, eller att sökanden har anbud att få till visst pris och på

angivna villkor inköpa området;

h) beskrivning över området ävensom efter besiktning verkställd utredning

angående fastighetens lämplighet för inköp och styckning; samt

c) preliminär plan för områdets styckning, exploatering och försäljning

jämte kostnadsberäkningar.

Det åligger egnahemsstyrelsen att skyndsamt föranstalta om erforderlig

ytterligare utredning i ämnet samt därefter med eget utlåtande underställa

ansökningen Kungl. Maj:ts prövning.

§ 28.

Sedan Kungl. Maj:t beviljat hushållningssällskap jordanskaffningslån

samt därvid godkänt fastighetens inköp och plan för exploateringen, äger

sällskapet att på en gång eller i skilda delar lyfta lånet i statskontoret

mot avlämnande av till statskontoret eller order ställd, av statskontoret

godkänd skuldförbindelse, innefattande sällskapets åtagande att dels använda

lånet enligt härom stadgade bestämmelser, dels vederbörligen fullgöra

vad som föreskrives om erläggande av ränta å lånet och om verk
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

ställande av återbetalning av lånet eller del därav, dels ock i övrigt

ställa sig till efterrättelse samtliga för lånets åtnjutande liksom för sällskapets

ifrågakommande verksamhet meddelade eller i särskild ordning

utfärdade föreskrifter.

§ 29.

Å lyftat jordanskaffningslån erlägges ränta efter fyra procent om året,

att av hushållningssällskapet inbetalas till statskontoret före mars månads

utgång följande år.

§ 30.

Hushållningssällskap, som tilldelats jordanskaffningslån, är skyldigt att

beträffande här avsedd jordanskaffningsverksamhet ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter och anvisningar, som egnahemsstyrelsen må meddela,

samt att lämna styrelsen liksom egnahemsnämndens revisorer omedelbar tillgång

till samtliga verksamheten berörande räkenskaper och handlingar

ävensom att till styrelsen avlämna de redogörelser över verksamheten, som

enligt instruktion eller av styrelsen meddelade särskilda föreskrifter skola

lämnas.

§ 31.

Finner egnahemsstyrelsen, att hushållningssällskap antingen icke är i

behov av att fortfarande innehava belopp, som tilldelats sällskapet såsom

jordanskaffningslån, eller använt sådant belopp i strid mot gällande bestämmelser

eller eljest brustit i sällskapets skyldigheter rörande tillgodonjutandet

av lånet, äger styrelsen anmäla förhållandet för Kungl.

Maj:t, som bestämmer, huruvida beloppet skall vara förfallet till återbetalning.

Sådan anmälan må jämväl göras av statskontoret, därest sällskapet icke

ställer sig till efterrättelse meddelade bestämmelser i fråga om ränte- och

kapitalavbetalningar.

Förlagslån.

§ 32.

Förlagslån är avsett att av aktiebolag eller förening, som omförmäles i

kap. I, användas såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet,

lämplig att helt eller delvis användas för bildande av egna hem

huvudsakligen för jordbruksändamål.

§ 33.

Aktiebolag eller förening, som önskar erhålla förlagslån, skall till egnahemsstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning. Det ålig
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

ger egnahemsstyrelsen att skyndsamt föranstalta om erforderlig utredning

i ämnet samt därefter med eget utlåtande underställa ansökningen Kungl.

Maj:ts prövning.

§ 34.

Sedan Kungl. Maj:t beviljat aktiebolag eller förening förlagslån samt

därvid fastställt plan för lånets återbetalning, äger låntagaren lyfta lånet

i statskontoret mot skuldförbindelse och i den ordning i övrigt, som i § 28

sägs rörande jordanskaffningslån, samt mot den säkerhet Kungl. Maj:t vid

lånets beviljande närmare föreskriver.

§ 35.

Vad i §4 29, 30 och 31 sägs om^jordanskaffningslån skall i tillämpliga

delar även gälla förlagslån.

Kap. III.

Om! bidrag] av statsmedel" till bestridandel av låneförmedlarnas

förvaltningskostnader och förluster.

§ 36.

Till bestridande av hushållningssällskaps med den statsunderstödda egnahemsverksamheten

förenade förvaltningskostnader och å egnahemslånerörelsen

uppkommande förluster åtnjuter sällskapet ett årligt statsbidrag

motsvarande

a) ett belopp (procentbidraget) av 0.5 5 procent av sällskapets kapitalskuld

till egnahemslånefonden vid nästföregående års utgång, vilket procenttal

beträffande sällskapets hela kapitalskuld till fonden dock minskas med

O.oi för varje fullt miljontal kronor, varmed kapitalskulden överskjuter

3,000,000 kronor, därvid emellertid skall iakttagas, att procenttalet ej i

något fall må nedsättas under 0.3; samt

b) för ett vart av sällskapet under nästföregående år beviljat egnahemslån

ett tilläggsbidrag av beträffande a) Norrbottens läns hushållningssällskap

60 kronor, b) Västerbottens och Jämtlands läns hushållningssällskap 50

kronor, c) Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands läns

hushållningssällskap 40 kronor samt d) övriga hushållningssällskap 30

kronor.

Uppstår å vad sålunda anvisats överskott hos sällskapet, skall överskottet

tillföras en av sällskapet ägd och förvaltad riskfond för egnahemslånerörelsen.

Denna fonds tillgångar må dock icke, utan tillstånd av Kungl.

Maj:t, användas för andra ändamål än dem, som avses i denna paragrafs

första stycke.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

§ 37.

Till bestridande av låneförmedlande kommuns, aktiebolags eller förenings

med den statsunderstödda egnahemsverksamheten förenade förvaltningskostnader

och å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster åtnjuter en

var dylik låneförmedlare ett årligt statsbidrag motsvarande 0.5 procent

av låneförmedlarens kapitalskuld till egnahemslånefonden vid nästföre^

gående års utgång.

§ 38.

Hushållningssällskap, som beviljats jordanskaffningslån, åtnjuter, utöver

i § 36 omförmälda statsbidrag, därjämte ett årligt statsbidrag (jordanskaffningsbidrag),

avsett att utgöra ersättning för av jordanskaffningsverksamheten

föranledda försäljnings- och förvaltningskostnader samt utgående

med belopp motsvarande 3 procent av försäljningssumman å under

nästföregående år försålda lotter från sådan fastighet, som sällskapet förvärvat

och enligt fastställd plan exploaterat medelst anlitande av jordanskaffningslån.

§ 39.

Det åligger egnahemsstyrelsen att årligen före den 1 juli till Kungl.

Maj:t inkomma med, av erforderlig utredning åtföljd, "uppgift om de belopp,

som jämlikt §§ 36—38 må tillkomma en var låneförmedlare.

§ 40.

Beträffande redovisning av vinst och täckning av förlust, som må uppkomma

å hushållningssällskaps med anlitande av jordanskaffningslån bedrivet

jordanskaffningsföretag, skall följande gälla.

a) Därest de å företaget erhållna inkomsterna överstiga ett belopp

motsvarande fastighetens inköpssumma samt de verkliga kostnaderna för

de med fastighetens exploatering enligt fastställd plan förenade åtgärderna

(däri ej inräknade sådana kostnader, som äro avsedda att täckas med det

i § 38 omförmälda statsbidrag) och för ränteutgifter, skall överskottet delas

lika mellan staten och sällskapet. Av sällskapets vinstandel skall Vs avsättas

till en av sällskapet förvaltad riskfond för jordanskaffningsverksamheten,

medan återstående Vs må disponeras fritt av sällskapet. Sällskapets

nu sagda riskfond må endast användas för ändamål, som nedan under b)

sägs. Statens vinstandel skall tillföras statens riskfond för jordanskaffningsverksamheten,

förvaltad av statskontoret.

b) Därest inkomsterna åter understiga de under a) omförmälda utgifter,

skall underskottet i första hand täckas med anlitande av sällskapets egen

riskfond för jordanskaffningsverksamheten. Förslå ej denna fonds tillgångar

därtill, täcker staten den kvarvarande bristen med anlitande av i

första hand statens riskfond för jordanskaffningsverksamheten.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

157

c) Det åligger hushållningssällskap, som beviljats jordanskaffningslån,

att ordna sin bokföring så, att egnahemsstyrelsen äger möjlighet att vid

varje tillfälle utan svårighet förskaffa sig kännedom om jordanskaffningsföretagets

ekonomiska ställning.

d) Egnahemsstyrelsen har att göra framställning till Kungl. Maj:t i

ärende, som avser täckande med statsmedel av under b) omförmält underskott.

Kap. IV.

Övergångsbestämmelser.

§ 41.

Denna kungörelse skall, där ej annat följer av bestämmelserna i § 42,

träda i kraft den 1 januari 1929.

Genom densamma upphävas:

1) kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483)'' angående allmänna villkor

och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse med däri senare gjorda

ändringar;

2) kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående allmänna villkor

och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden;

3) kungörelsen den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter

angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från jordförmedlingsfonden

;

4) kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623) med särskilda föreskrifter

angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från egnahemslånefonden;
5)

kungörelsen den 25 maj 1923 (nr 128) angående premielån till egnahemslåntagare

för nyodlings- och nybyggnadsarbeten;

6) kungörelsen den 19 mars 1926 (nr 55) angående utlämnande av förlagslån

från jordförmedlingsfonden; samt

7) kungörelsen den 18 mars 1927 (nr 119) angående statsbidrag till hushållningssällskap

för jordförmedlingsverksamhet.

§ 42.

Vad i §§ 2 och 3 ovan stadgas om egnahemsstyrelsens inrättande och

verksamhet skall träda i tillämpning från och med den 1 juli 1928, och

skola till följd därav de uppgifter, som jämlikt bestämmelser i de uti §

41 andra stycket omförmälda kungörelser eller eljest meddelade föreskrifter

ankomma på egnahemsavdelningen eller egnahemsinspektören i jordbruksdepartementet,

från och med sist sagda dag handhavas av egnahemsstyrelsen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Bestämmelserna i §§> 15, 21, 27 och 33 här ovan skola, i stället för de i

ämnet nu gällande föreskrifter, tillämpas jämväl före den 1 januari 1929

beträffande lån och anslag, som sökas för 1929.

De i § 41 andra stycket omförmälda kungörelser skola även efter

den 31 december 1928 lända till efterrättelse i vad angår däri omförmälda

lån, bidrag och anslag, som beviljats eller beviljas för tid före

1929.

§> 43.

Föreskrifter, som i övrigt må erfordras för övergången till de i denna

kungörelse stadgade bestämmelser, meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

159

Bilaga B.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten;

given Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott fastställa följande

reglementariska föreskrifter att lända till efterrättelse vid bedrivande av

egnahemslåne- och premielåneverksamhet, varom förmäles i kungörelse angående

allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Allmänna bestämmelser om egnahemslåneverksamheten.

§ 1.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må egnahemslån utlämnas

till person, som avses i § 2, för att bereda honom tillfälle att å landsbygden

eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan ej blivit

fastställd, förvärva sådant eget hem, där låntagaren — med de i § 14

stadgade undantag — äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader.

Dylikt egnahemslån må avse antingen jordbrukslägenhet (jordbrukslån)

eller bostadslägenhet (bostadslån).

Enligt vad härom stadgas i § 15 må egnahemslån utlämnas jämväl för

utvidgning och förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan

innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets

omläggning till jordbrukslägenhet (tilläggslån).

§ 2.

Egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna, än den,

som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, gjort sig känd för

sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel och visserligen ej saknar medel

att i någon mån bidraga till genomförande av med lånet avsett företag

men är i behov av kraftigt bistånd härför samt prövas äga goda personliga

förutsättningar för genomförandet av företaget, däri inbegripet, då fråga

är om jordbrukslån och tilläggslån, drivande av ett mindre jordbruk.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97,

% 3.

Jordbrukslån bör beviljas i syfte att främja nybildning av jordbruk och

bör sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar

1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk

eller

2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående

jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig

lägenhet, eller

3) ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

icke är avsett att komma till utförande

a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehar

under nyttjanderätt, eller

b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas eller

bebos av ägaren själv.

Lägenheten bör befinnas lämplig till jordbruk med härför tjänlig jord

och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgång av olika markslag,

varjämte upplåtelsevillkoren böra vara för köparen skäliga.

Jordbrukslån bör företrädesvis beviljas för förvärv av lägenhet av den

storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, varå brukaren med familj erhåller

bärgning och sysselsättning; dock må jordbrukslån ock beviljas för förvärv

av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkare- eller

arbetaresmåbruk eller dylikt.

Lägenhet må anses såsom jordbrukslägenhet, därest å densamma kunna

födas minst två kor. Annan lägenhet betraktas i lånehänseende såsom

bostadslägenhet. Lägenhet må dock betraktas såsom jordbrukslägenhet,

även om två kor icke kunna födas därå, för så vitt innehavaren beräknas

kunna, genom anläggande av växthus eller liknande anordning, erhålla

sin väsentliga utkomst av trädgårdsbruk å lägenheten.

§ 4.

Bostadslån bör i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar

att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem. Om särskilda skäl därtill

föranleda, må bostadslån likväl kunna beviljas, ändock att nybyggnad

icke är avsedd att komma till utförande, såsom då fråga är om inlösen

av jord till byggnad å ofri grund eller inköp av bostadslägenhet, som

sökanden innehar under nyttjanderätt.

§ 5.

Mom. 1. Egnahemslån må ej utgå, där det med ledning av uppgjort

köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag

eller andra tillgängliga handlingar av låneförmedlaren beräknade

värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader

överstiger: för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000 kronor, för bebyggd

jordbrukslägenhet 12,000 kronor och för bostadslägenhet 10,000

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

161

kronor; dock att för visst län eller särskild ort Kungl. Maj:t kan medgiva

låneförmedlare, efter därom gjord ansökning, rätt att utlämna egnahemslån

för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger

15,000 kronor men icke 20,000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter,

där värdet överstiger 12,000 kronor men icke 16,000 kronor.

Lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad erfordras, må anses såsom

obebyggd.

Mom. 2. Egnahemslån skall med i §§ 13, 14 och 15 angivna undantag

utgå med minst hälften samt, då fråga är om jordbrukslägenhet, med högst

fem sjättedelar och, då fråga är om bostadslägenhet, med högst tre fjärdedelar

av det på sätt i mom. 1 sagts beräknade värdet å lägenheten.

Där egnahemslån utgår till inlösen av jord till byggnad på ofri grund,

må lån lämnas till mindre belopp än hälften av jordens och byggnadens

sammanlagda värde.

§ 6.

Den, som önskar erhålla egnahemslån, skall därom skriftligen ansöka,

enligt fastställt formulär, hos vederbörande egnahemslåneförmedlare.

Låneförmedlaren skall genom sakkunnig person verkställa besiktning

av lägenheter, för vilka egnahemslån blivit sökta.

Låneansökningar skola prövas och avgöras minst fyra gånger om året

på fastställda tider, för såvitt särskilda hinder härför ej föreligga.

Den närmare ordningen för ansökningars avgivande och handläggning

fastställes i instruktion för låneförmedlaren.

§ 7.

Rörande varje egnahemslån skall, innan någon del därav må av låntagaren

uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättas fullständigt

lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall

taga ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas

intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet av den lägenhet, för vars

förvärvande lånet lämnas, samt densammas egenskap av jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta och

återbetalning;

huruvida lånet må lyftas på en gång eller i särskilda terminer, samt

angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid

äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall vara förverkad;

beträffande vilka byggnader böra å lägenheten uppföras, deras beskaffenhet

och tiden, inom vilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens hävdande och

underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 79 håft. (Nr 97.)

II

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren skall

vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlaren och

låntagaren beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser skola,

där icke ärendet ankommer på prövning av överexekutor, avgöras av skiljemän

i enlighet med därom gällande lag samt att klander mot skiljemännens

beslut icke må äga rum.

I lånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets uttagande till fullo

eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande bestämmas senare än

till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten inträder.

§ 8.

Låneförmedlare äger ej — utom i fall, varom i §§ 13, 14 och 15 sägs —

betinga sig annan säkerhet för egnahemslån än första inteckning i lägenheten.

Utan hinder av vad nu föreskrivits må sådana inteckningar för annat än

fordran, vilka icke hava avsevärd betydelse för egnahemslägenhetens värde,

kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt än till säkerhet för egnahemslån

lämnad inteckning; ägande tillika låneförmedlare, utan hinder av dessa

bestämmelser, att, sedan lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljat

egnahemslån utbetala större eller mindre del därav mot säkerhet, som låneförmedlaren

prövar tillfredsställande, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet,

som ovan sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast

före början av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid

äventyr att egnahemslånet anses hava förverkats och vad i förskott utbetalts

skall jämte ränta genast återbetalas till låneförmedlaren.

§ 9.

I fråga om ränta och återbetalning må ej i det uti § 7 omförmälda

lånekontrakt betingas andra villkor än i § 18 av kungörelsen angående

allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten stadgats

angående egnahemsstatslån, dock med undantag i följande avseenden,

nämligen:

1) att tiden, inom vilken de årliga ränte- och kapitalavbetalningarna

skola vara av låntagaren fullgjorda, må kunna bestämmas annorlunda än

i nyssnämnda § 18 mom. 4 sägs, dock ej tidigare än till november månad

det år, för vilket betalningen utgår;

2) att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre under

amorteringstiden på en gång infria återstoden av amorteringsdelen än

även före lånetidens utgång inhetala egnahemslånets stående del i dess

helhet eller delvis; samt

3) att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan

angivna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som

låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

163

a) om låntagaren ej fullgör råd i kontraktet föreskrivits i fråga om

lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven ränteoch

kapitalavbetalning eller livförsäkringsavgift;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för

lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade

villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrives eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom eller till följd

av skogs avverkande eller eljest så minskas, att säkerheten för egnahemslånet

ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller beträffande i § 14 omförmälda lägenheter besittningsrätten

eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del därav

genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i andra fall, än då

lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make eller

av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla

lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig till

egnahemslåns erhållande;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett egnahemslånets eller

därmed förenad livförsäkrings beviljande; eller

g) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämna

bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren,

med hänsyn till det med egnahemslånet avsedda ändamål, uppenbarligen

icke längre hör få tillgodonjuta detsamma.

§ 10.

På framställning av låneförmedlare äger vederbörande länsstyrelse ombesörja,

att räntor och avbetalningar å av låneförmedlaren utlämnade egnahemslån

varda i samband med någon kronans upphörd genom vederbörandes

försorg debiterade, uppburna och redovisade.

$ 11.

Med egnahemslån må livförsäkring förenas på sätt härom särskilt föreskrives.

^ '' I § 12.

. f ’ ’■ '' • ; ’) ''■ • ‘ j ; }. < '' '' 1 ''• • '' ''. ■;

Låneförmedlaren skall genom sakkunnig person, på sätt härom närmare

bestämmes i instruktion för låneförmedlaren, verkställa inspektion å lägenheter,

för vilka egnahemslån beviljats.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Vissa särskilda egnahemslånevillkor.

§ 13.

Den omständigheten, att i fråga om jordbrukslägenhet kronan för fordran

å ogulden köpeskilling för marken innehar första inteckningen, skall ej

utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande

utlämnas mot närmast efterföljande inteckning, därest denna bringas att

i anseende till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning; skolande

sådant egnahemslån utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av

värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som äro avsedda att

uppföras å lägenheten.

§ 14.

Utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet,

må egnahemslån utgå

1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt

2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med

tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande

mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

För dylika egnahemslån skola, jämte de för egnahemslåneverksamheten

i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga

och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor

och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen

beträffande lån, som avses under 1''

att lånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet;

att lånet skall utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av

värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att i stället för vad i § 9 mom. 3 e) stadgas skall gälla, att låneförmedlare

må kunna förbehålla sig rätt att uppsäga egnahemslånet till inbetalning

å tid, som låneförmedlaren bestämmer, om åborätten övergår till ny

innehavare, varvid dock den nye innehavaren må kunna medgivas övertaga

betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor, därest han antingen

varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av ovannämnda

lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke bör förvägras, eller ock

eljest antages till åbo och prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga

sagda betalningsansvar;

att det åligger låneförmedlaren att ofördröjligen hos länsstyrelsen för

antecknande i den i 46 § av förenämnda lag omförmälda bok göra anmälan

om fordran hos åbo för utlämnat egnahemslån så ock om lämnat

medgivande om överflyttning av betalningsansvaret för sådant lån å ny åbo;

att, därest för låneförmedlare uppkommer förlust till kapital eller ränta

å till åbo vederbörligen utlämnat egnahemslån, låneförmedlaren skall äga

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

165

att efter därom hos Kungl. Maj:t gjord framställning samt under förutsättning,

att låneförmedlaren gjort vad på honom skäligen ankommit för

förhindrande av sådan förlust, av statsmedel erhålla ersättning för vad

som förlorats; samt

att, därest åbo vill inlösa fastigheten enligt 33 § i lagen om upplåtelse

under åhorätt av viss jord, låneförmedlare är berättigad lämna samtycke

därtill samt låta lånet utestå under villkor att för lånet, som därefter

underkastas de för egnahemslåneverksamheten eljest gällande bestämmelser,

ställes inteckningssäkerhet i fastigheten; ävensom

beträffande lån, som avses under 2-

att lånet skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar av

värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro

avsedda att uppföras å lägenheten;

att för lån till bostadslägenhet å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig

mark låneförmedlare äger antaga den säkerhet, han prövar lämplig;

samt

att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån

i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock

under villkor dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden

så mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter

den tid, som åtgår till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels

ock att tomträttsavtalet är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden

kan förverkas eller eljest upphöra.

§ 15.

För utlämnande av tilläggslån, som omförmäles i § 1 andra stycket, skola,

jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande villkor och

bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här

nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse,

nämligen

1) att tilläggslån må beviljas under förutsättning,

a) att låntagaren innehar ett jordbruk eller annan mindre lägenhet av

den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens

ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst; att

han vinnlagt sig om nöjaktig; skötsel av sitt äldre jordbruk; samt att han

åsyftar att, genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd

att tilläggas lägenheten, (tillskottsjord) i väsentlig grad utvidga och förbättra

lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende;

b) att värdet av fastigheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav

möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten, icke överstiger det

i § 5 angivna maximivärdet för jordbrukslägenhet;

2) att tilläggslånet icke må överstiga fem sjättedelar av det utav låneförmedlaran

beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

grund av förvärvet av tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten

å lägenheten, börande tilläggslånet icke i regel understiga

hälften av nu angivet värde;

3) att hinder ej möter att såsom säkerhet för tilläggslån godtaga gemensam

inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen

har hästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten,

att den för tilläggslånet lämnade inteckning kommer att vara belägen

inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering

av låneförmedlaren beräknade belåningsvärde, under förutsättning

tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgöres

av egnahemslån, hypotekslån, sparbankslån eller annat välordnat fastighetslån;

samt

4) att tilläggslånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet.

Premielåneverksamheten.

§ 16.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må premielån utlämnas

till lämpliga lånesökande personer, som tilldelas jordbrukslån eller tillläggslån,

för utförande av nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbeten.

§ 17.

Premielån må icke beviljas annan egnahemslåntagare än den, som

åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt

jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete

i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med jordbrukslånet

förvärvade eller med tilläggslånet utvidgade lägenheten och som

för sådant ändamål är i behov av understöd.

För att nyodlingsarbete må kunna räknas såsom mera väsentligt, skall

minst en hektar jord nyodlas.

Med mera väsentligt byggnadsarbete förstås, att antingen det för lägenheten

erforderliga ekonomihuset nyuppföres eller underkastas större oihT

byggnad eller ock bostadshuset nyuppföres.

§ 18.

Vid utlämnande av premielån bör företräde givas den, som därmed avser

att utföra sådana företag som nyodling, uppförande av ekonomihus, gödselstad

och dylikt.

§ 19.

Premielån må ej utgå med högre belopp än som motsvarar halva den

av låneförmedlaren beräknade arbetskostnaden för de odlings- och bygg
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

nadsföretag, som befinnas för lägenheten i fråga böra understödjas; dock

må premielån i intet fall överstiga 1,500 kronor.

Å premielån erlägges ej ränta.

§ 20.

Den, som önskar erhålla premielån, skall därom skriftligen ansöka, enligt

fastställt formulär, hos vederbörande låneförmedlare. Dylik ansökan bör

ingivas samtidigt med ansökningen om egnahemslån och av låneförmedlaren

prövas i samband med denna, dock må premielån, därest egnahemsstyrelsen

av synnerliga skäl så medgiver, kunna få beviljas egnahemslåntagare

utan direkt samband med beviljandet av egnahemslånet.

§ 21.

Innan någon del av premielånet till låntagaren utbetalas, skall mellan

denne och låneförmedlaren upprättas premielånekontrakt i två exemplar,

av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I detta kontrakt skola bestämmelser

i följande avseenden finnas intagna, nämligen:

a) angående arten, omfattningen och den beräknade arbetskostnaden för

det eller de arbeten, för vilkas utförande premielånet beviljats, ävensom

den tid, då varje arbete skall vara fullbordat;

b) rörande premielånets belopp samt tid och ordning för lånets utbetalande;

c) därom att premielåntagaren, om sådant fall inträffar, att låneförmedlaren

enligt upprättat lånekontrakt om egnahemslån å lägenheten må till

inbetalning uppsäga egnahemslånet, icke därefter äger rätt att utbekomma

någon del av premielånet samt är skyldig att, om låneförmedlaren så påfordrar,

ofördröjligen återbetala redan utbekommet premielanebelopp;

d) därom att premielåntagaren, om låneförmedlaren finner arbetena icke

hava blivit inom föreskriven tid vederbörligen utförda, är skyldig att, vid

påfordran av låneförmedlaren, ofördröjligen återbetala utbekommet premielånebelopp;
e)

därom att premielåntagaren är skyldig underkasta sig den tillsyn över

arbetenas utförande, som låneförmedlaren finner nödig;

f) därom att utbekommet premielån anses guldet, då låneförmedlaren

finner arbetena vara inom föreskriven tid vederbörligen utförda, ävensom

angående skyldighet för låneförmedlaren att däröver utfärda skriftligt

intyg; samt

g) därom att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlaren och

låntagaren beträffande tillämpningen av premielånekontraktets bestämmelser

skola, där icke ärendet ankommer på prövning av överexekutor, avgöras

av skiljemän i enlighet med därom gällande lag samt att klander

mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

I premielånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets utbetalande till

fullo eller i kontraktet bestämda arbetens fullbordande bestämmas senare

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

än till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten för egnahemslånet

inträder, eller, därest premielånet jämlikt § 20 beviljats utan samband

med egnahemslånet, tre år efter premielånets beviljande.

Premielån bör till låntagaren utbetalas i den mån arbete vederbörligen

utförts. Efter tillstånd av egnahemsstyrelsen må låneförmedlare dock utbetala

beviljat premielån i förskott mot säkerhet, som låneförmedlaren

prövar vara tillfyllest. Låneförmedlare äger att i stället för kontant

utbetalning av premielånebelopp göra motsvarande avdrag å förfallen ränta

å egnahemslånet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1929.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

169

Bilaga C.

Fö r s 1 a g

till

Kungl. Majrts kungörelse

med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten;

given Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott fastställa följande

reglementariska föreskrifter att lända till efterrättelse vid bedrivande

av jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet, varom förmäles

i kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

I detta reglemente omförmäld jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet

avser att i nedan angiven ordning underlätta för härtill lämpliga

jordsökande personer att 1) förvärva tjänlig jord till a) bildande av

jordbruksegnahem eller b) utveckling av ofullständiga jordbruk eller 2)

frilösa arrendejordbruk huvudsakligen av den storlek, att egnahemslån

kan ifrågakomma för arrendejordbrukets förvärvande.

§ 2.

Jord, som ifrågasättes till användning för något i § 1 angivet ändamål,

bör med hänsyn till jordmån, läge, avsättningsförhållanden, jordpris och

andra på frågan inverkande omständigheter antagas kunna tjänligen användas

för ändamålet.

Därest fråga är om till nyodling ifrågasatt jord, bör med särskild uppmärksamhet

tillses, att sådan jord är odlingsvärd och kan odlas för rimliga

kostnader.

Egendom med tillräckliga, i gott stånd varande byggnader och för större

jordbruk särskilt lämplig jord och ägofigur bör ej, utan synnerliga skäl,

genom här avsedd verksamhet styckas i annan mån än beträffande sådan

del, som utan olägenhet för egendomens rationella drift kan avskiljas och

i övrigt lämpar sig för egnahemsändamål.

§ 3.

I den mån jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten avser

jordbruksegnahem, bör eftersträvas, att sådan brukningsdel bliver av den

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, varå brukaren med familj erhåller

bärgning och sysselsättning. Förutom härför erforderlig areal åker

eller odlingsjord bör brukningsdelen, där så kan ske och ortens förhållanden

det påkalla, tilläggas skogs- och betesmark för husbehov av bränsle

och gagnvirke samt för erforderligt bete å härför lämplig mark.

Där sådant betingas av särskilda omständigheter, må verksamheten ock

avse egnahemslägenheter av mindre storlek, avsedda till hantverkare- eller

arbetaresmåbruk, trädgårdsbruk eller dylikt.

Ofullständigt jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal

åker, kultiverad betesmark eller för dessa ändamål lämplig oodlad jord

icke giver brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, må genom här avsedd

verksamhet kunna tilläggas ytterligare jord, så att jordbruket därigenom

når om möjligt den storlek, som avses i första stycket.

§ 4.

Jord, som tillhandahålles genom hithörande verksamhet, bör upplåtas

till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad

för förvärvet och vad härmed sammanhänger icke bliver högre, än

att företaget bör kunna av honom i fortsättningen genomföras.

Jordansökan och egnahemsombuds befattning härmed.

§ 5.

Jordsökande bör vara svensk medborgare, minst 21 år gammal, hava

gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt prövats

äga goda personliga förutsättningar för genomförande av det företag,

som avses med jordförvärvet, däri inbegripet drivande av ett mindre

jordbruk.

Vid bedömmande av jordsökandes lämplighet, därvid hustrus förutsättningar

även torde uppmärksammas, bör hänsyn ock tagas till sökandes

behov av bistånd för jords anskaffande och hans möjlighet att med till

buds stående hjälpmedel bilda ett sådant jordbruk, att han erhåller nöjaktig

försörjning.

Då fråga är om förvärv av jord till bildande av nytt jordbruk å obruten

mark, bör jordsökandes lämplighet prövas med särskild noggrannhet.

§ 6.

Jordsökande, som önskar påkalla den statsunderstödda egnahemsorganisationens

biträde för anskaffande av jord för i § 1 avsedda ändamål, bör

härom till hushållningssällskapets vederbörande egnahemsombud inlämna

ansökan enligt av egnahemsstyrelsen fastställt formulär (jordansökan).

Befinnes sökanden uppfylla i § 5 angivna fordringar, bör ombudet söka

att inom sitt distrikt till sökanden anvisa lämplig jord samt medverka

vid köps avslutande. Därest jordsökande ej kan på så sätt tillgodoses,

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

171

skall ombudet med eget yttrande skyndsamt insända ansökningen till

vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd.

Egnahemsombud bör vidare, på uppdrag av och efter anvisningar av

vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd, biträda nämnden i

dess nedan omförmälda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet.

. Vad här sägs om egnahemsombud skall, där egnahemskommitté tillsatts,

i tillämpliga delar gälla egnahemskommitté.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnds allmänna befattning med jord
förmedlingsverksamheten.

§ 7.

Hushållningssällskaps egnahemsnämnd bör med anledning av till nämnden

inkomna jordansökningar, vilka böra inregistreras i särskild förteckning,

och nämndens kännedom i övrigt om behovet att för i §> 1 avsedda

ändamål uppbringa jord, söka vidtaga erforderliga åtgärder för tillgodoseende

av dylika ansökningar och sådant jordbehov.

Egnahemsnämnd bör för den skull för sitt områdes vidkommande

a) söka förvärva ingående kännedom om tillgången å jord för förenämnda

ändamål, oavsett om jorden är i enskild eller publik ägo, samt i

särskild förteckning inregistrera sålunda erhållna uppgifter,

b) verka för att lämplig jordtillgång genom den enskilda företagsamheten

utnyttjas för ifrågavarande ändamål samt därvid, bland annat,

sprida uppgifter om tillgänglig jord,

c) lämna jordsökande, som avses i § 5, anvisning å i den allmänna

marknaden salubjuden lämplig jord samt, i mån av behov och möjlighet,

biträde vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande och

härmed sammanhängande angelägenheters ordnande, ävensom

d) på begäran av jordsäljare, i mån av behov och möjlighet, granska

styckningsplaner, salupris och försäljningsvillkor samt medverka vid utväljandet

av köpare ävensom, där så befinnes lämpligt, för jordsäljares

räkning och på hans risk enligt skriftligt avtal ombestyra hithörande

verksamhets utförande.

Hushållningssällskaps jordanskaffning medelst användande av jord
anskaffningslån.

§ 8.

Därest den jordsökande allmänhetens önskan och behov att förvärva

jord för i § 1 angivna ändamål icke kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses

genom enskilda jordsäljares verksamhet på området eller eljest

genom sådan förmedling, som avses i §§ 6 och 7, bör hushållningssällskapet

genom sin egnahemsnämnd vidtaga av förhållandena påkallade

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

åtgärder för bedrivande av jordanskaffningsverksamhet med anlitande av

jordanskaffningslån, varom förmäles i kungörelsen angående allmänna

grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Sådan jordanskaffningsverksamhet må även igångsättas, därest ett särskilt

gynnsamt tillfälle skulle yppa sig till förvärv av jordområde, som

på fördelaktigt sätt synes kunna användas för i § 1 avsedda ändamål.

§ 9.

Vid utövandet av sådan jordanskaffningsverksamhet, som avses i § 8,

skall följande iakttagas.

a) Jordköpet sker av hushållningssällskapet, efter förslag av dess egnahemsnämnd.

Sedan Kungl. Maj:t godkänt köpet, lagfares den inköpta egendomen

i sällskapets namn.

b) Hushållningssällskapet skall genom styckning och försäljning genomföra

företaget enligt plan, som godkännes av Kungl. Maj:t. Innan sagda

plan fastställts, må icke sällskapet avyttra någon del av fastigheten eller

avverka eller låta avverka skog å densamma över husbehovet. Företagets

genomförande omhänderhaves av sällskapets egnahemsnämnd, som därvid

är underkastad tillsyn och kontroll av egnahemsstyrelsen.

c) Sällskapet äger försälja lott från det inköpta området, för så vitt

försäljningspriset icke med mera än 10 procent över- eller understiger

det enligt försäljningsplanen bestämda salupriset. Är avvikelsen större,

skall beslut om försäljningen i fråga underställas egnahemsstyrelsen.

d) Då fråga är om försäljning från området av sådana lägenheter, för

vilkas förvärvande egnahemslån må kunna ifråga komma, äger sällskapet

att med lottköparen överenskomma om sådana villkor för köpeskillingens

gäldande, att en tiondel betalas kontant vid köpeavtalets ingående eller

senast vid tillträdet samt att, därest den del av egnahemslån som må hänföra

sig till fastighetens inköp i befintligt skick icke skulle förslå att till

fullo gälda återstående nio tiondelar av köpeskillingen, sålunda överskjutande

fastighetsskuld må hos sällskapet innestå mot säkerhet av inteckning

i fastigheten, liggande närmast efter den för egnahemslånet

lämnade inteckning, att av köparen förräntas efter fem procent om året

och avbetalas i lämpliga av sällskapet, enligt föreskrifter från egnahemsstyrelsen,

fastställda terminer.

e) Vid försäljning från området av andra fastigheter, än sådana som

avses under d), bör köpeskillingen i regel antingen gäldas kontant eller

till viss del med övertagande av betalningsansvaret för i sådan fastighet

kvarliggande, däri intecknad, äldre enskild gäld.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1929.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 97.

173

Bilaga D.

Tabell rörande storleken av det s. k. procentbidrag, som Jämlikt § 36 a) i förslaget

till kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

skulle komma att utgå till hushållningssällskapen.

Kapitalskuld till egnahemslånefonden

kronor

ocentbidrag enligt § 36 a)

i förslaget

Förvaltnings- bidragets storlek,

därest nuvarande

beräkningsgrund

bibehölles 1

kronor

procent-

tal

kronor

0.55

16,500

15,000

0.54

21,600

20,000

0.5 8

26,500

25,000

0.52

31,200

30,000

0.51

35,700

35,000

0-50

40,000

40,000

0.4!)

44,100

45,000

0.48

48,000

50,000

0.4 T

51,700

55,000

0.41!

55,200

60,000

0.45

58,500

65,000

0.44

61,600

70,000

0.48

64,500

75,000

0.4 2

67,200

80,000

0.41

69,700

85,000

0.4 0

72,000

90,000

0.8!)

74,100

95,000

0.38

76,000

100,000

0.3 7

77,700

105,000

0.86

79,200

110,000

0.8 5

80,500

115,000

0.84

81,600

120,000

0.88

82,500

125,000

0.32

83,200

130,000

0.81

83,700

135,000

0.3 0

84,000

140,000

0.30

87,000

145,000

3.000. 000

4.000. 000

5.000. 000

6.000. 000

7.000. 000

8.000. 000

9,000.000

10,000,000

11,000,000

12,000,000

13.000. 000

14.000. 000

15.000. 000

16.000. 000

17.000. 000

18.000. 000

19.000. 000

20.000. 000

21,000,000

22,000,000

23.000. 000

24.000. 000

25.000. 000

26.000. 000

27.000. 000

28.000. 000

29,000,000

1 Beräknat till 0.6 av kapitalskulden (alltså icke »den ej till betalning förfallna kapitalskulden»)

till egnahemslånefonden.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Beräkning rörande storleken av förvaltningsbidragen till

Tilläggsbidrag enligt § 36 b)

För

19 2 9

i lorsiayet

Enligt .förslaget

Förvalt.

Hushållningssällskap

Antal

nya lån

per år

Bidragets

storlek

per lån

Kronor

Summa

till äggs- bidrag

Kronor

Kapital-

skuld

Miljoner

kronor

Procent- bidrag

enligt

§ 36 a)

Kronor

Summa

bidrag

enligt

§ 36

Kronnr

nings- bidrag

enligt nu- varande

grunder

Kronor

Stockholms läns och stads

220

30

6,600

10.0

48,000

54,600

50,000

Uppsala

läns.........

90

30

2,700

4.4

23,760

26,460

22,000

Södermanlands

t> .........

100

30

3,000

5.4

28,620

31,620

27,000

Östergötlands

» .........

55

30

1,650

3.4

18,700

20,350

17,000

Jönköpings

» .........

70

30

2,100

2.6

14,300

16,400

13,000

Kronobergs

» .........

80

30

2,400

3.0

16,500

18,900

15,000

Kalmar

» norra

35

30

1,050

2.2

12,100

13,150

11,000

»

» södra

50

30

1,500

2.2

12,100

13,600

11,000

Gotlands

» .........

60

30

1,800

4.2

22,680

24,480

21,000

Blekinge

» .........

no

30

3,300

4.4

23,760

27,060

22,000

Kristianstads

» .........

325

30

9,750

19.0

74,100

83,850

95,000

Malmöhus

» .........

180

30

5,400

lO.o

48,000

53,400

50,000

Hallands

> .........

80

30

2,400

4.2

22,680

25,080

21,000

Göteborgs och

Bohus läns

90

30

2,700

4.2

22,680

25,380

21,000

Älvsborgs

läns norra

95

30

2,850

3.8

20,900

23,750

19,000

»

» södra

90

30

2,700

4.6

24,840

27,540

23,000

Skaraborgs

» .........

no

30

3,300

5.6

29,680

32,980

28,000

Värmlands

» .........

190

40

7,600

5.8

30,740

38,340

29,000

Örebro

» .........

100

30

3,000

3.0

19,800

22,800

18,000

Västmanlands

» .........

90

30

2,700

4.4

23,760

26,460

22,000

Kopparbergs

» .........

120

40

4,800

4.0

21,600

26,400

20,000

Gävleborgs

» .........

105

40

4,200

4.8

25,920

30,120

24,000

Västernorrlands

» .........

310

40

12,400

11.0

51,700

64,100

55,000

Jämtlands

» .........

no

50

5,500

4.2

22,680

28,180

21,000

Västerbottens

» .........

340

50

17,000

12.0

55,200

72,200

60,000

Norrbottens

»

210

60

12,600

7.0

35.700

48,300

35,000

Samtliga hushållningssäll- skap ...........................

3,415

_

125,000

150.0

750,500

875,500

750,000

Enskilda låneförmedlare ■

—

—

—

22.0

M 10,000

''110,000

110,000

Tillhopa

—

—

125,C00

172.0

860,500

985,500

860,000

Anm. I förestående beräkning har antagits, att årsutlåningen från egnahemslånefonden omfattar

ungefär samma belopp som under närmast gångna tid.

1 Förvaltningsbidrag till låneförmedlande bolag, föreningar och kommuner enligt § 37 i förslaget

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

175

Bilaga E.

egnahemslåneförmedlarna för åren 1929, 1934 och 1939.

För 1

9 3 4

För

19 3 9

Enligt förslaget

Förvalt-

ningsbidrag

enligt

nuvarande

grunder

Kronor

Enligt förslaget

Förvalt-

ningsbidrag

enligt

nuvarande

grunder

Kronor

Kapital-

skuld

Miljoner

kronor

Procent- bidrag

enligt

§ 3ti,a)

Kronor

Summa

bidrag

enligt

§ 36

Kronor

Kapital-

skuld

Miljoner

kronor

Procent- bidrag

enligt

§ 36 a;

Kronor

Summa

bidrag

enligt

§ 36

Kronor i

14.0

61,600

68,200

70,000

16.0

67,200

73,800

80,000

6.0

31,200

33,900

30,000

8.0

40,000

42,700

40,000

8.0

40,000

43,000

40,000

10.0

48,000

51,000

50,000

5.0

26,500

28,150

25,000

6.0

31,200

32,850

. 30,000

3.G

19,800

21,900

18,000

5.0

26,500

28,600

25,000

4.0

21,600

24,000

20,000

6.0

31,200

33,600

30,000

3.2

17,600

18,650

16,000

4.0

21,600

22,650

20,000

3.2

17,600

19,100

16,000

4.o

21,600

23,100

20,000

6.0

31,200

33,000

30,000

7.0

35,700

37,500

35,000

6.0

31,200

34,500

30,000

8.0

40,000

43,300

40,000

£6.0

83,200

92,950

130,000

30.o

90,000

99,750

150,000

14.0

61,600

67,000

70,000

17.0

69,700

75,100

85,000

6.0

31,200

33,600

30,000

8.0

40,000

42,400

40,000

6.0

31,200

33,900

30,000

7.0

35,700

38,400

35,000

5.0

26,500

29,350

25,000

7.0

35,700

38,550

35,000

6.0

31,200

33,900

30,000

7.0

35,700

38,400

35,000

8.0

40,000

43,300

40,000

10. o

48,000

51,300

50,000

8.0

40,000

47,600

40,000

10. o

48,000

55,600

50,000

5.o

26,500

29,500

25,000

6.0

31,200

34,200

30,000

6.0

31,200

33,900

30,000

8.0

40,000

42,700

40,000

6.0

31,200

36,000

30,000

8.0

40,000

44,800

40,000

7.0

35,700

39,900

35,000

9.0

44,100

48,300

45,000

15.0

64,500

76,900

75,000

18.0

72,000

84,400

90,000

6.o

31,200

36,700

30,000

8.0

40,000

45,500

40,000

17.0

69,700

86,700

85,000

21.0

77,700

94,700

105,000

10. o

48,000

60,600

50,001)

12.0

55,200

67,800

60,000

210.0

981,200

1,106,200

1,050,000

260.0

1,166,000

1,291,000

J 1,300,000

26.0

1130,000

1130,000

130,000

30. o

1 150,000

1 150,000

| 150,000

236.0

1,111,200

1,236,200

1,180,000

290. o

1,316,000

1,441,000

| 1,450,000

18 miljoner kronor ävensom att en var av de olika låneförmedlamas kommande arsutlaning omfattar

till''kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

Innehållsförteckning.

Sid.

Utredning anordnas angående rikets kolonisation sid. 1. — Utredning angående

frilösning av arrendejordbruk sid. 3. — Kolonisationssakkunnigas betänkande

sid. 6. — I statsverkspropositionen beräknade utgifter lör egna
hemsbildningen

sid. 7.

1. Egnahemsverksamhetens allmänna grunddrag............................................ 8

Nuvarande anordningar sid. 8. — Kolonisationssakkunniga sid. 10. —

Yttranden sid. 15. — Departementschefen sid. 22.

2. Egnahemsverksamhetens lokala organisation ............................................ 23

Nuvarande lokalorgan sid. 23. — Kolonisationssakkunniga sid. 25. —

Yttranden sid. 31. — Departementschefen sid. 33.

3. Egnahemsverksamhetens centrala organisation ........................................ 56

Det nuvarande centralorganet sid. 56. — Kolonisationssakkunniga sid. 58. —

Yttranden sid. 63. — Departementschefen sid. 72.

4. Jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten ................................ 78

Nuvarande anordningar sid. 78. — Kolonisationssakkunniga sid. 79. —

Yttranden sid. 85. — Departementschefen sid. 93.

5. Egnahemslåneförmedlingen............................................................................ 100

Nuvarande bestämmelser sid. 100- — Kolonisationssakkunniga sid. 102. —

Yttranden sid. 103. — Departementschefen sid. 109.

6. Arrendefrilösningen ....................................................................................... 111

Kolonisationssakkunniga sid. 111. — Yttranden sid. 114. — .lordundersökningskommissionen

sid. 116. — Departementschefen sid. 121.

7. Tilläggskolonisationen ................................................................................ 123

Kolonisationssakkunniga sid. 123. — Yttranden sid. 126. — Departe
mentschefen

sid. 127.

8. Vissa av kolonisationssakkunniga avhandlade specialfrågor .................... 127

a) Egnahemsupplåtelser från publik jord sid. 128. — b) Frågan om samfälld

jordbruksdrift sid. 131. — c) Egnahemsorganisationens upplysningsoch

rådgivningsverksamhet sid. 132.

9. Bestämmelsernas utformning........................................................................ 133

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.

177

10. Anslagsbehovet för budgetåret 1928 —1929 ............................................. 134

a) Statens egnahemsstyrelse sid. 136. — b) Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlarna

sid. 136. — c) Statsbidrag till hushållningssällskapen

för jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet sid. 137. — d) Premielån

till egnahemslåntagare sid. 138. — e) Kapitalökning till egnahemslånefonden

sid. 139.

Departementschefens hemställan ...................................................................... 141

Bilagor:

Bilaga A. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående allmänna grunder

för den statsunderstödda egnahemsverksamheten .............................. 143

Bilaga B. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse med reglementariska föreskrifter

rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

................................................................................

Bilaga C. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse med reglementariska föreskrifter

rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten

.......................................................................

Bilaga D. Tabell rörande storleken av det s. k. procentbidrag, som jämlikt

§ 36 a) i förslaget till kungörelse angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten skulle komma att utgå till hushållningssällskapen

........................................................................

Bilaga E. Beräkning rörande storleken av förvaltningsbidragen till egnahemslåneförmedlarna

för åren 1929, 1934 och 1939 .........................

159

169

173

174

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 79 häft. (Sr 97.)

12

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten
  2. 2LJoU 1928:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. 2LJoU 1928:3 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts memorial Nr 3 s. 1 i texten
  4. FK 2TU 1928:4 Första kammarens undra tillfälliga utskotts memorial Nr 4 s. 1 i texten