Angående ersättning till Sigfrid Israelsson i anledning ao sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
1929-02-15 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:107, Angående ersättning till Sigfrid Israelsson i anledning ao sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. }faj:te proposition nr 107.
Nr 107.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående ersättning
till Sigfrid Israelsson i anledning ao sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 15 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj ds
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, "W ohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Dejiartemeutschefen, statsrådet Malmberg anför:
Ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår enligt
bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken förordning
trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning har förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning av kropps
skada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättnings
anspråk, som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom, som yppats
föie den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
llihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 85 hå/t. (Nr 107.) 388 29
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att, därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär
vid hären eller någon, som tillhör dottans eller kustartilleriets stammanskap,
varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under tjänstgöring
i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade
grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, om sjukdom med därav följande
skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen
skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att, därest
skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i
förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,
undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt
läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;
att sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,
föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll
och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om
önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till
vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har
därefter att till riksförsäkringsanstalteu göra framställning om ersättningens
bestämmande.
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av
dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av
12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.
I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)
vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av
år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning
i anledning av skada göres inom tre av från det för värnpliktig
tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den
senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 40 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Uti en till riksförsäkringsanstalteu den 8 november 1927 inkommen skrift
anhöll Sigfrid Israelsson från Norra Ås, Nora, att komma i åtnjutande av
ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring
vid Västmanlands regemente år 1919. Då berörda framställning icke
gjorts inom den tid, som stadgades i förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen
den 4 juni 1920, fann anstalten enligt beslut den 18 september 1928 sig icke
kunna upptaga Israelssons ersättningsanspråk till prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kttngl. Maj:ts proposition nr 1(>7.
Hos Kungl. Maj:t liar Israelsson sedermera uti eu den (i december 1928
dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning om
ersättning icke blivit gjord inom författningsenligt föreskriven tid, komma i
åtnjutande av ersättning för sjukdom, lungtuberkulos, som han skulle hava
ådragit sig under sin värnpliktstjänstgöring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Israelsson under fullgörande av
sin värnpliktstjänstgöring vid Västmanlands regemente under tiden 16 maj—1
oktober 1919 insjuknat i lungsäcksinflammation, för vilken sjukdom han
från och med den 13 augusti till och med den 1 oktober nämnda år vårdats
dels å Jlommehod, dels å Västmanlands regementes sjukhus i Västerås; att
han för närvarande lider av lungtuberkulos; samt att vederbörande regementsläkare
för sin del uttalat, att, ehuru av tillgängliga handlingar ej kunnat
bedömas, huruvida Israelssons sjukdom uppkommit på grund av militärtjänstgöringen,
intet likväl motstrede antagandet, att hans lungtuberkulos
utvecklats i anslutning till den under militärtjänstgöringen uppkomna lungsäcksintlammationen.
Iiiksförsäkritig sanstälten har i avgivet utlåtande i ärendet den 14 december
1928 anfört, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäl att utan
hinder därav, att framställning om ersättning i förevarande fall icke gjorts
inom föreskriven tid, bereda sökanden ersättning jämlikt grunderna för
förordningen den 18 juni 1909, därest hans ifrågakomna militärtjänstgöring
skäligen kunde anses hava bidragit till den sjukdom, varav han lede, hade
riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende. Därvid
hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig ifrågavarande sjukdom under
sådana omständigheter, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde anses
hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort
framställning om ersättning i anledning av sjukdomen, skulle han sålunda
av riksförsäkringsanstalten hava tillerkänts ersättning jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtj än stgöring.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 15 januari
1929 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid anfört, att oaktat Israelsson författningsenligt
icke vore berättigad till ersättning av statsmedel för den
sjukdom (lungtuberkulos), varav han för närvarande lede, syntes det likväl
departementet och sjukvårdsstyrelsen, med hänsyn till att Israelsson icke
syntes hava haft kännedom om gällande förordning rörande anmälan och
ersättning i dylika fall, som om billigheten fordrade, att ersättning bereddes
Israelsson jämlikt grunderna för merberörda förordning den 18 juni 1909.
Att statsverket borde ikläda sig dylik ersättningsskyldighet syntes så mycket
mer böra ske, som enligt vad av handlingarna framginge någon sådan undersökning,
varom förmäldes i 11 § av förordningen, icke blivit verkställd i
anledning av Israelssons sjukdom. Hade sådan undersökning ägt rum, vore
det antagligt, att Israelsson tillförsäkrats ersättning enligt förordningen.
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
Departementet och styrelsen tilläte sig i berörda hänseende erinra därom,
att riksdagen i ett flertal fall — riksdagens skrivelser den 10 mars 1925,
nr 65, den 16 april 1926, nr 148 och den 25 maj 1927, nr 214 — medgivit,
att, där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens
uppkomst eller utveckling, samt ömmande omständigheter i övrigt
förelegat, ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas
utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. På grund av vad
sålunda anförts hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Israelsson finge — utan hinder
därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven
tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den
ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning den 18
juni 1909 kunde anses berättigad.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Israelsson icke kunnat tillerkännas
någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning
därom icke gjorts inom behörig tid från det militärtjänstgöringen upphört.
Emellertid har förut, där särskilda omständigheter förelegat, dispens
från förordningens preskriptionsbestämmelser ansetts böra medgivas. Så kar
bland annat skett, då förhållandena givit vid handen, att sådan undersökning,
varom förmäles i 11 § av förordningen den 18 juni 1909, bort äga rum,
men undersökning likväl icke blivit verkställd. I det fall, varom här är
fråga, torde omständigheterna hava bort giva anledning till dylik undersökning.
På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat,
Israelsson ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att
ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda förordning den 18 juni 1909
kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom gjorts inom föreskriven
tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande av ersättning
enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen, torde böra utgå från
och med den 1 januari 1929.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Sigfrid Israelsson må — utan hinder därav att framställning om
ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1929 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han
enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 19 i texten