Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till Sigfrid Israelsson i anledning ao sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1929-02-15 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:107, Angående ersättning till Sigfrid Israelsson i anledning ao sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. }faj:te proposition nr 107.

Nr 107.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående ersättning

till Sigfrid Israelsson i anledning ao sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, "W ohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Dejiartemeutschefen, statsrådet Malmberg anför:

Ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår enligt

bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken förordning

trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning har förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning av kropps

skada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättnings

anspråk, som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom, som yppats

föie den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

llihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 85 hå/t. (Nr 107.) 388 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att, därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär

vid hären eller någon, som tillhör dottans eller kustartilleriets stammanskap,

varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under tjänstgöring

i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade

grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, om sjukdom med därav följande

skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att, därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till

vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har

därefter att till riksförsäkringsanstalteu göra framställning om ersättningens

bestämmande.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning

i anledning av skada göres inom tre av från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 40 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti en till riksförsäkringsanstalteu den 8 november 1927 inkommen skrift

anhöll Sigfrid Israelsson från Norra Ås, Nora, att komma i åtnjutande av

ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring

vid Västmanlands regemente år 1919. Då berörda framställning icke

gjorts inom den tid, som stadgades i förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen

den 4 juni 1920, fann anstalten enligt beslut den 18 september 1928 sig icke

kunna upptaga Israelssons ersättningsanspråk till prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts proposition nr 1(>7.

Hos Kungl. Maj:t liar Israelsson sedermera uti eu den (i december 1928

dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning om

ersättning icke blivit gjord inom författningsenligt föreskriven tid, komma i

åtnjutande av ersättning för sjukdom, lungtuberkulos, som han skulle hava

ådragit sig under sin värnpliktstjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Israelsson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid Västmanlands regemente under tiden 16 maj—1

oktober 1919 insjuknat i lungsäcksinflammation, för vilken sjukdom han

från och med den 13 augusti till och med den 1 oktober nämnda år vårdats

dels å Jlommehod, dels å Västmanlands regementes sjukhus i Västerås; att

han för närvarande lider av lungtuberkulos; samt att vederbörande regementsläkare

för sin del uttalat, att, ehuru av tillgängliga handlingar ej kunnat

bedömas, huruvida Israelssons sjukdom uppkommit på grund av militärtjänstgöringen,

intet likväl motstrede antagandet, att hans lungtuberkulos

utvecklats i anslutning till den under militärtjänstgöringen uppkomna lungsäcksintlammationen.

Iiiksförsäkritig sanstälten har i avgivet utlåtande i ärendet den 14 december

1928 anfört, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäl att utan

hinder därav, att framställning om ersättning i förevarande fall icke gjorts

inom föreskriven tid, bereda sökanden ersättning jämlikt grunderna för

förordningen den 18 juni 1909, därest hans ifrågakomna militärtjänstgöring

skäligen kunde anses hava bidragit till den sjukdom, varav han lede, hade

riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende. Därvid

hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig ifrågavarande sjukdom under

sådana omständigheter, att hans militärtjänstgöring skäligen kunde anses

hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven tid gjort

framställning om ersättning i anledning av sjukdomen, skulle han sålunda

av riksförsäkringsanstalten hava tillerkänts ersättning jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtj än stgöring.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 15 januari

1929 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid anfört, att oaktat Israelsson författningsenligt

icke vore berättigad till ersättning av statsmedel för den

sjukdom (lungtuberkulos), varav han för närvarande lede, syntes det likväl

departementet och sjukvårdsstyrelsen, med hänsyn till att Israelsson icke

syntes hava haft kännedom om gällande förordning rörande anmälan och

ersättning i dylika fall, som om billigheten fordrade, att ersättning bereddes

Israelsson jämlikt grunderna för merberörda förordning den 18 juni 1909.

Att statsverket borde ikläda sig dylik ersättningsskyldighet syntes så mycket

mer böra ske, som enligt vad av handlingarna framginge någon sådan undersökning,

varom förmäldes i 11 § av förordningen, icke blivit verkställd i

anledning av Israelssons sjukdom. Hade sådan undersökning ägt rum, vore

det antagligt, att Israelsson tillförsäkrats ersättning enligt förordningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Departementet och styrelsen tilläte sig i berörda hänseende erinra därom,

att riksdagen i ett flertal fall — riksdagens skrivelser den 10 mars 1925,

nr 65, den 16 april 1926, nr 148 och den 25 maj 1927, nr 214 — medgivit,

att, där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens

uppkomst eller utveckling, samt ömmande omständigheter i övrigt

förelegat, ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas

utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser. På grund av vad

sålunda anförts hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till Israelsson finge — utan hinder

därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven

tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den

ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning den 18

juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Israelsson icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid från det militärtjänstgöringen upphört.

Emellertid har förut, där särskilda omständigheter förelegat, dispens

från förordningens preskriptionsbestämmelser ansetts böra medgivas. Så kar

bland annat skett, då förhållandena givit vid handen, att sådan undersökning,

varom förmäles i 11 § av förordningen den 18 juni 1909, bort äga rum,

men undersökning likväl icke blivit verkställd. I det fall, varom här är

fråga, torde omständigheterna hava bort giva anledning till dylik undersökning.

På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat,

Israelsson ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att

ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda förordning den 18 juni 1909

kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom gjorts inom föreskriven

tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande av ersättning

enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen, torde böra utgå från

och med den 1 januari 1929.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Sigfrid Israelsson må — utan hinder därav att framställning om

ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1929 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 19 i texten