Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit m. m

1929-02-15 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:110, Med förslag till förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

1

Nr 110.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om särskild skatt å bensin och motorsprit m. m.; given Stockholms

slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

l:o) förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit,

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922

{nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar,

dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

1 samt.

88 häfl.

(Nr Ilo.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas som följer:

1 $•

För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, ävensom för motorsprit

skall i den ordning nedan stadgas erläggas särskild skatt av 6 öre

för liter.

I denna förordning förstås med

bensin mineraloljor och skifferoljor, vilka vid en temperatur av + 15c

Celsius hava en egentlig vikt av högst 0.7eo; samt med

motorsprit sådan sprit, som enligt gällande förordning angående handel

med skattefri sprit är att anse såsom motorsprit.

2 §.

1. Då fråga är om till riket införd bensin, utgöres skatten till tullverket

samtidigt med tullen.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd

eller utebliven betalning gäller beträffande skatt å dylik bensin vad rörande

tull finnes stadgat.

2. Skatt utgår icke för bensin, för vilken åtnjutes tullfrihet; dock att

skattskyldighet föreligger vid återinförsel av bensin, för vilken vid utförseln

erhållits restitution av skatt, som avses i denna förordning.

3

1. Kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin utövas av

kontrollstyrelsen.

2. Den, som ämnar inom riket tillverka bensin, skall, minst femton dagar

innan tillverkning må äga rum, därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen.

3. Bensin, som tillverkats inom riket, må icke utlämnas från tillverkningsstället

annorledes än medelst fakturering, vid vilken skola användas

särskilda av kontrollstyrelsen tillhandahållna blanketter. Kopior av samtliga

under en månad utställda fakturor skola omedelbart efter månadens

utgång insändas till kontrollstyrelsen.

För den under ett kvartal utlämnade myckenheten bensin skall skatten

av tillverkaren inbetalas före utgången av månaden närmast därefter genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr Ilo. 3

insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

Vidimerad avskrift av levereringsreversal skall av tillverkaren ofördröjligen

insändas till kontrollstyrelsen.

Försummar tillverkare att inom den angivna tiden inbetala skatten, skall

för uttagande därav omedelbart verkställas utmätning, varom kontrollstyrelsen

äger föranstalta.

4. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen eller av styrelsen utsedd kontrollant.

Tillverkaren vare ock skyldig att lämna kontrollanten tillträde till tillverkningsstället

och där befintliga lokaler samt att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla

kontrollstyrelsen prov å mineraloljor eller skifferoljor, som finnas

å tillverkningsstället.

5. Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må under den

kontroll och de villkor i övrigt, som Konungen prövar erforderliga, skattefrihet

åtnjutas för bensin, som inom riket tillverkas för vetenskapligt eller

försöksvis för tekniskt ändamål.

4 %.

Skatt å motorsprit skall erläggas av den, för vilkens räkning denaturering

sker. Inbetalning av skatten skall verkställas genom insättning å statsverkets

giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

5 §.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten

järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande

av fiske; samt

c) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

Vid restitution enligt denna paragraf av skatt å bensin, som införts till

riket, skall tillika restitueras den å bensinen belöpande tullen.

6 §.

Restitution enligt 5 § a) må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar

en myckenhet av minst femhundra liter bensin eller motorsprit på

en gång.

Restitution enligt 5 § b) och c) må åtnjutas allenast i den omfattning och

på de villkor Konungen bestämmer. Där beträffande förbrukning av bensin

eller motorsprit inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt eller eljest på

grund av särskilda omständigheter hinder möter mot restitution, äger

Konungen föreskriva, att i stället återbäring skall ske sålunda, att visst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp skall efter förordnande

av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, användas

för näringsgrenens främjande.

7 §.

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av myndighet, som

Konungen därtill förordnar.

8 §.

1. Den, som utan att hava gjort anmälan, som avses i 3 § 2 mom., tillverkar

bensin, böte från och med etthundra till och med femtusen kronor.

2. Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt å bensin från tillverkningsstället

utlämnar bensin i strid mot bestämmelserna i 3 § 3 mom.

eller eljest svikligen förfar, böte högst fem gånger det skattebelopp, som

genom förfarandet undandragits statsverket. Den sakfällde skall jämväl

förpliktas att erlägga skatt, som undandragits.

9 %.

Begår tillverkare av bensin i andra fall än i 8 § sägs förseelse mot bestämmelserna

i denna förordning eller på grund av densamma meddelade

föreskrifter, straffes med böter från och med tjugo till och med femhundra

kronor.

10 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med kontrollen över beskattningen

av inom riket tillverkad bensin, vare förbjudet att röja tillverkares

yrkeshemlighet, och må han ej heller, där det ej kan anses påkallat av

tjänstens intresse, yppa tillverkares affärsförhållanden. Gör han detta och

framgår ej av omständigheterna, att han erhållit kännedom om hemligheten

eller affärsförhållandena å tid, då han ej haft att taga befattning med nämnda

kontroll, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till

egen eller annans fördel, må till fängelse dömas.

11 §.

Förseelser, som omförmälas i 8 och 9 §§, skola åtalas av allmän åklagare.

Förseelse, varom i 10 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden

angivit den till åtal.

12 $.

Böter, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Då jämte böter dömts till erläggande av skatt enligt denna förordning,

må, där tillgång saknas till betalning av skatten eller någon del därav,

böterna ej kunna gäldas med penningar, utan skall den sakfällde i stället

undergå motsvarande förvandlingsstraff.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 110.

5

13 §.

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna förordning,

meddelas av Konungen.

14 $.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft, i vad den avser skatt å bensin, den 1

juli 1929 samt, i vad den avser skatt å motorsprit, den 1 juli 1934.

Genom förordningen upphäves från och med förstnämnda dag förordningen

den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit

samt vad förordningen samma dag (nr 127) om ändrad lydelse av rubriken

1099 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande

varor fogade tulltaxa m. m. innehåller om restitution av tull.

Den, som idkar tillverkning av bensin och vill därmed fortsätta efter den

1 juli 1929, har att, minst femton dagar dessförinnan, göra sådan anmälan,

varom i 3 § 2 mom. förmäles.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922

(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om

särskild skatt å automobilgummiringar skall erhålla följande ändrade lydelse:

1

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas

inom riket, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi

eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar, skall i den

ordning nedan stadgas erläggas skatt av två kronor för kilogram.

I första stycket omförmälda varuslag benämnas i denna förordning automobilgummiringar.

För automobilgummiringar, som införas till riket, utgår icke skatt, därest

för desamma åtnjutes tullfrihet; dock att skattskyldighet föreligger vid återinförsel

av automobilgummiringar, för vilka vid utförseln erhållits restitution

av skatt, som avses i denna förordning.

På Kungl. Maj:ts prövning må ankomma, huruvida beträffande automobilgummiring

av visst slag vid ringen fastsittande järnskena må avräknas

vid fastställande av den vikt, för vilken skatt skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1929.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Beskattningen

av motorsprit.

Historik och

nuvarande

bestämmelser.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin. Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anför:

Jag ber härmed att få underställa Kungl. Maj:ts prövning spörsmålet om

beskattningen av motorsprit.

Sedan riksdagen i skrivelse nr 205 år 1923 anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om utredning och förslag till sulfitspritens utnyttjande som

motorbränsle, framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 193 till 1924 års riksdag

den begärda utredningen jämte förslag till vissa författningsändringar,

innebärande lättnader i de dittillsvarande villkoren för försäljning av motorsprit.

Riksdagen biföll propositionen. Efter de i enlighet härmed vidtagna

författningsändringarna blev det möjligt för sulfitspritindustrien att

fritt försälja dubbeldenaturerad sprit till motordrift.

Sistnämnda år framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 206 bland annat

förslag till förordning om särskild skatt å bensin. Enligt det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet anförde chefen för finansdepartementet, att

den av honom samtidigt föreslagna höjningen av skatten på automobiler ej

i önskvärd utsträckning lämnade medel för vägväsendet. Vid sitt ställningstagande

till frågan, huruvida vid en utökning av beskattningen å automobilväsendet

jämte skatten å själva fordonen borde uttagas skatt jämväl å bensin,

hade ett skäl, som för departementschefen haft betydelse — om ock ej i och för

sig avgörande — varit hänsyn till sulfitsprittillverkningen ilandet. Enligt hans

mening talade starka skäl för att existensmöjligheter bereddes sulfitspritindustrien,

då denna kunde väntas i framtiden få en stor betydelse för landet. Med

den ställning, som statsmakterna intagit till sulfitspritfrågan, syntes det

honom knappast kunna ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitspriten,

vars användning för motordrift än så länge förekomme i endast obetydlig

utsträckning. Om ock den föreslagna differentieringen i beskattningshänseende

knappast kunde väntas medföra något verkligt uppsving för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

7

sulfitspritindustrien, så hade dock genom densamma statsmakternas intresse

för sulfitspritfrågan än en gång betonats.

Med godkännande av bevillningsutskottets betänkande nr 41 anförde emellertid

riksdagen i sin skrivelse nr 1(57 bland annat följande:

Enligt propositionen har icke annat slag av motorbränsle än bensin gjorts

till föremål för beskattning. För närvarande torde bensinen vara det enda

slag av bränsle, som i större omfattning användes för automobildrift. På

grund av de lättnader i de hittillsvarande villkoren för försäljning av motorsprit,

som riksdagen numera, med bifall till propositionen nr 193 (riksdagens

skrivelse nr 166), beslutat, har emellertid större möjlighet vunnits

för, att motorspriten skall komma att mera allmänt vinna avsättning för

motordrift. I den mån så bleve förhållandet, komme en skatt, som drabbade

enbart bensinen, icke längre att utgöra en rättvis grund för skattefördelningen.

Riksdagen har därför funnit den särskilda skatten böra omfatta

jämväl motorsprit samt antagit det i enlighet härmed omarbetade

författningsförslaget.

Ehuru på ovan anförda grunder jämväl motorspriten bör drabbas av

den särskilda skatten, synas dock flera skäl tala för att till en början befria

spriten från skattens utgörande. På grund av den kraftiga utveckling,

automobilismen tagit och säkerligen alltfort kommer att taga, är det

givetvis av stor vikt att erhålla ett inhemskt motorbränsle. Betydelsen

härav ökas därigenom, att det torde kunna ifrågasättas, om tillgången på

bensin kan för en mera avsevärd framtid täcka den år från år stegrade efterfrågan.

Man måste följaktligen räkna med, att bensinen skall komma att

fördyras. Det får därför anses förenligt med en klok ekonomi att, i den

mån så kan ske utan större uppoffringar från det allmännas sida, de redan

förefintliga sulfitfabrikerna beredas möjlighet att i större utsträckning än

hittills framställa sprit för automobildrift. Genom att denna produktion

upprätthålles och utvecklas böra ökade erfarenheter kunna vinnas rörande

spritens användbarhet för berörda ändamål, vare sig densamma användes

i förening med bensin eller enbart, samt tillfälle erhållas att åstadkomma

tekniska förbättringar beträffande spritens framställning och denaturering.

Oaktat motorspriten torde kunna tillhandahållas till ett pris icke överstigande

bensinens, synas vissa svårigheter föreflnnas för denna sprit att

upptaga tävlan med bensinen. En övergång från bensin- till spritförbrukning

kan knappast väntas äga rum, för såvitt ej priset å spriten

sättes avsevärt lägre än bensinpriset. Under den tid motorspriten, ej

minst på grund av försäljningsrestriktioner, varit så gott som utestängd

från marknaden har vidare försäljningen av bensin organiserats genom ett

väl utvecklat distributionsnät. Eu nödvändig förutsättning för att motorspriten

skall kunna med framgång konkurrera med bensinen synes därför

vara, att ett stöd gives åt sulfitspritindustrien under den tid, som motorspriten

inarbetas å marknaden. Riksdagen har ansett, att ett sådant stöd

lämpligen bör lämnas i form av tillfällig befrielse från den särskilda skatten.

Av det nu anförda följer därför, att, i den mån berörda syfte vinnes och

förty förutsättningarna för den medgivna skattebefrielsen icke längre förefinnas,

densamma bör upphöra. Därest det åter skulle framgå, att motorspriten

trots dessa lättnader saknade möjlighet att upptaga tävlan med det

utländska bränslet, skulle jämväl anledning saknas att bibehålla nämnda

undantagsbestämmelse. Riksdagen har på grund av det nu anförda beslutat, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

Framställning

av Aktiebolaget

Svensk

sprit.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

den särskilda skatteförordningen, i vad den avser motorsprit, skall träda i

tillämpning först fem år efter det bensinskatten införts.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den

23 maj 1924 förordning (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Enligt denna skulle för bensin, som till riket infördes och för vilken

icke enligt särskilda bestämmelser tullfrihet åtnjötes, samt för motorsprit

erläggas särskild skatt av 5 öre för liter. Förordningen skulle träda i

kraft, i vad densamma avsåge särskild skatt å bensin, den 1 juni 1924

samt, i vad den avsåge särskild skatt å motorsprit, den 1 juli 1929.

Den 23 maj 1924 utfärdades även kungörelse (nr 127) om ändrad

lydelse av rubriken 1099 i tulltaxan, varigenom bensin (petroleumbensin

och gasolin) belädes med tull av 1 öre för 10 liter. Avsikten härmed var

allenast, att bensinen skulle komma att behandlas såsom tullpliktig vara

och alltså olovlig införsel av bensin bliva straffbar.

I proposition nr 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

höjning av skatten å bensin och motorsprit från 5 till 6 öre för liter.

Chefen för finansdepartementet yttrade därvid till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet, att han icke hade anledning att då ingå på

frågan om beskattning av motorsprit i vidare mån än som föranleddes av

den utav honom föreslagna höjningen av skatten å bensin med 1 öre per

liter. Enahanda skattehöjning syntes böra ske beträffande motorspriten.

Med hänsyn emellertid till de skäl, som legat till grund för statsmakternas

ställning till frågan om motorspritens beskattning och då det tillfälliga

stöd, som avsetts böra lämnas sulfltspritindustrien, alltjämt syntes erforderligt,

syntes höjningen av bensinskatten icke utgöra tillräcklig grund för en

begränsning av gällande skattefrihet för motorsprit. Departementschefen

föreslog således härutinnan icke någon ändring.

Sedan riksdagen antagit Kungl. Maj:ts förslag, utfärdades den 3 juni

1927 förordning (nr 190) om ändring i vissa delar av 1924 års förordning

avseende bland annat höjning av skatten å bensin och, från och med den 1

juli 1929, å motorsprit till 6 öre för liter.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 26 juni 1928 dagtecknad skrift har

Aktiebolaget Svensk sprit, som i egenskap av försäljningsbolag för sulfitspritfabrikerna

omhänderhaft och allt fortfarande omhänderhar försäljningen

av motorsprit inom landet, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

till 1929 års riksdag föreslå, att den beslutade skatten å motorsprit ej skall

utgå.

Bolaget meddelar, att omedelbart efter 1924 års riksdagsbeslut utbyggts

tvenne sulfitspritfabriker, nämligen vid Bergvik och Skoghall, för

framställning av absolut alkohol, vilket är den form, vari spriten lämpligast

användes till motorbränsle. Sedan dessa fabriker upptagit tillverkningen

i slutet av 1924 och början av 1925 samt det visat sig att den s. k.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kiingl. Maj:ts proposition Nr 110.

kalkmetoden vore den fördelaktigaste metoden för framställning av alkoholen,

hava anläggningar för denna metod utbyggts vid spritfabrikerna i Kvarnsveden,

Vivstavarv, Billerud, Kramfors, Karskär och Vallvik. Motoralkoholförsäljningen

har upptagits den 15 januari 1925.

Efter att hava erinrat om att alkoholen distribueras i blandning med

bensin i förhållandet ''/t alkohol och 3/4 bensin samt att bränslet föres i

marknaden under namn av lättbentyl, framhåller bolaget under hänvisning

till intyg, att denna blandning visat sig besitta betydande fördelar i jämförelse

med oblandad bensin: motorns effekt ökas, vagnens backtagningsförmåga

förbättras, varigenom nedväxling ej så ofta behöver förekomma,

förtändningarna i motorn upphöra, sotbildningen bliver mindre, vattenstopp

förhindras. Motoralkoholen kan alltså sägas vara ett förbättringsmedel till

bensinen.

Bolaget har vidare åberopat en tabell över försäljningen av motoralkohol

under tioårsperioden 1918—1927, i vilken även medtagits nuvarande fabrikers

kapacitet och tillverkning samt försäljning till andra ändamål än

motorsprit. Sammanställningen ter sig — i miljoner liter 50 procent —

på följande sätt:

Å r

Fabri- kernas

kapacitet

c: a

Fabri-

kernas

tillverk-

ning

F ö

r s ä 1 j

ning

till

Den.

sprit

Mntor-

sprit

Export

Renings-

verken

1918.........

12.0

6.8

2.6

3.3

1919.........

28.0

10.8

3.8

1.0

0.8

0.6 |

1920........

38.0

15.5

1.2

—

8.6

9.0

1921.........

40. o

14.0

0.9

—

12.2

0.1

1922.........

40.0

11.9

1.1

0.06

6.4

0.8

1923 .........

40. o

3.3

1.4

0.2

2.6

1.0

1924.........

40. o

6.4

4.o

0.3

2.3

1.7

1925.........

40. o

13.1

4.2

1.9

2.1

1.7

1926.........

40. o

13.9

5.4

4.8

1.9

1.3

1927.........

40. o

16.8

4.8

7.0

2.8

1.2

Bolaget hänvisar till att, sedan motorspriten från och med den 1 juli

1924 kunnat försäljas utan hindrande kontrollbestämmelser, försäljningen

av motorsprit från år till år uppvisar avsevärt stigande siffror och att

ökningen uppgår till 151 procent från 1925 till 1926 och 45.5 procent från

1926 till 1927. Bolaget uppgiver vidare, att lättbentyl nu finnes att tillgå

över hela landet hos omkring 1,000 återförsäljare.

Härefter övergår bolaget till en redogörelse för det ekonomiska utbytet

vid motoralkoholförsäljningen och framhåller, att detta varit högst otillfredsställande.

Kostnaderna för motoralkoholens inarbetande i marknaden

hava varit avsevärda, och ehuru lättbentyl utan gensägelse är överlägsen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

oblandad bensin, kan man icke räkna med att för densamma erhålla något

högre pris, då förbrukaren framhölle, att bensinen vore ett fullgott bränsle.

Bolaget anför vidare att, när motorspritförsäljningen upptagits, det hade

varit en allmän uppfattning, att bensinpriserna skulle stiga på grund av

knappheten å råoljor och att man därför antagit, att industrien efter utgången

av femårsperioden skulle vara i stånd att bestå, även om skatten

komme att uttagas å spriten. Bolaget hänvisar till hurusom i en vid

förutnämnda proposition nr 193 till 1924 års riksdag fogad promemoria

rörande världsproduktionen och förbrukningen av flytande bränsle framvisats

otillräckligheten av förefintliga bensintillgångar och förespåtts en

kraftig stegring av bensinprisen ävensom antagits, att i Amerikas förenta

stater befintliga oljetillgångar komme att vara uttömda inom 10 år. Utvecklingen

å oljemarknaden har emellertid blivit den motsatta. Visserligen har

konsumtionen av råolja under de senaste åren betydligt ökats, men produktionen

har mer än väl uppvägt konsumtionen och för närvarande föreligger

överproduktion av råolja på världsmarknaden. Överproduktionen har

i Amerikas förenta stater redan år 1926 beräknats till omkring 13 procent.

Produktionsökningen är resultatet av en livlig forskning efter nya oljeförekomster

och av användandet av moderna produktionsmetoder. Till förhindrande

av att priset å olja nedginge till belopp, understigande framställningskostnaden,

hava å vissa håll överenskommelser träffats om minskning

av produktionen. Genom överproduktionen har emellertid genomsnittspriset

å bensin fallit avsevärt. Från att i juli 1926 hava uppgått till

13.0 6 3 cents per U. S. gallon fob Golf, hade priset i december 1927 sjunkit

till 8.156 cents. För Stockholms vidkommande hade priset, som den 1 juli

1926 uppgick till 38 öre per liter, till den 5 mars 1928 hunnit sjunka till

24 öre trots den under år 1927 inträffade stegringen av bensinskatten.

Omedelbart före införandet av bensinskatten år 1924 var priset 36 öre per

liter. Efter en granskning av dessa siffror är det icke svårt att förstå

orsaken till att försäljningen av motorsprit blivit ekonomiskt ogynnsam för

sulfitspritindustrien. Enligt bolagets böcker har förlusten år 1926 uppgått

till 1 öre per liter och år 1927 till 4 öre. Med gällande bensinpriser är

motorspritsförsäljningen även utan skatt förlustbringande. Industrien är

emellertid villig att tillsvidare bära denna förlust under förutsättning, att

skatten bortfaller. Sulfitspritindustrien kan i gynnsammaste fall räkna

med att försäljningen av motorsprit framdeles kan ske till pris, som täcker

framställningskostnaden och giver skälig vinst. Bensinskatten, som av

Kungl. Maj:t ursprungligen beräknats till 5 miljoner kronor om året, har

genom den stegrade konsumtionen ökats avsevärt och beräknas för närvarande

uppgå till 13 V2 miljoner kronor om året. Om den kvantitet motorsprit,

som kan komma att levereras, beräknas till 15 miljoner volymliter,

kommer skatten härför att uppgå till allenast 900,000 kronor, motsvarande

6 2/:! procent av nuvarande bensinskatt. Efter 1927 års försäljningssiffror

bliver skatten å motorsprit allenast 1.5 procent av bensinskatten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 110.

11

Under hänsyftning å en av riksdagen i skrivelse nr 190 år 1928 till Kungl.

Maj:t gjord anhållan, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande

av ökad användning vid statens verk och inrättningar av

inhemskt motorbränsle, framhåller bolaget slutligen, att det icke är möjligt

att upprätthålla och utvidga tillverkningen av motorsprit, därest den av

riksdagen beslutade skatten å motorsprit kommer att utgå från och med

den 1 juli 1929.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 23 juli 1928 dagtecknad skrift har Framställning

sedermera Wifstavarvs aktiebolag gjort framställning i enahanda svfte som aT Wifstayarvs

aktiebolag.

Aktiebolaget Svensk sprit samt därvid meddelat, att, i händelse skatten å

motorsprit komme att utgå, bolaget måste nedlägga sin tillverkning av

sådan sprit.

Efter remiss hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen den 5 novem- Kommersber

1928 gemensamt avgivit utlåtande över de båda framställningarna samt kollegium och

kontroll
därvid

även överlämnat yttranden av Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges styrelsen,

kemiska industrikontor och Svenska cellulosaföreningen.

Efter en erinran om vad i ämnet tidigare förekommit anföra ämbetsverken

följande:

Betydelsen för landet av att genom vidmakthållande och utveckling av

sulfitspritindustrien erhålla tillgång till ett inhemskt motorbränsle har upprepade

gånger av statsmakterna framhållits och har även understrukits i

bevillningsutskottets ovanberörda betänkande (nr 41) vid 1924 års riksdag,

som låg till grund för riksdagens beslut om temporär befrielse från skatten

å motorbränsle för motorspritens vidkommande. Det må i detta samband

endast ytterligare erinras, att denna betydelse — på sätt närmare utvecklas

i yttrandet från Sveriges kemiska industrikontor — har avseende å flere

olika områden, såsom det nationalekonomiska (nyttiggörandet av en eljest

värdelös avfallsprodukt för den nationella hushållningen), det tekniskt sanitära

(möjligheten att ersätta eljest använda giftiga tillsatser till bensin,

varigenom kompressionen och motorns effektivitet kan ökas, med den helt

ofarliga motorspriten) och den industriella försvarsberedskapen (säkrandet

av tillgången till en viss, om ock begränsad mängd motorbränsle inom

landet i händelse av avspärrning). Även starka billighetsskäl tala för beredande

av visst fortsatt stöd för sulfitspritindustrien genom underlättande

av sulfitspritens avsättning till motorbränsle såsom någon kompensation för

den mindre gynnsamma ställning, denna industri intager i fråga om möjligheterna

att finna avsättning för densamma till förtäringsändamål. Alla

dessa omständigheter torde hava beaktats och medverkat till beslutet vid

1924 års riksdag om befrielse under fem år från skyldigheten att erlägga

skatt för motorsprit.

Vid bestämmandet av tidsfristen för skattefrihet till fem år har man, såsom

framgår av bevillningsutskottets uttalande, uppenbarligen utgått från

att denna tid skulle visa sig tillräcklig för att möjliggöra ett inarbetande

av motorspritens användning i största möjliga utsträckning, d. v. s. till att

nära motsvara de befintliga fabrikernas tillverkningskapacitet. Vidare har

man räknat med sannolikheten av att den alltjämt ökade förbrukningen av

motorbränsle i förening med begränsningen i de kända tillgångarna på rå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 110.

petroleum skulle medföra en successiv stegring av bensinpriset, vilken skulle

komma även motorspriten tillgodo och öka dess konkurrensförmåga.

Intetdera av dessa antaganden har visat sig hålla streck i verkligheten.

Användningen av motorspriten har visserligen, såsom framgår av ansökningshandlingen,

successive ökats från cirka 1.9 miljoner liter 50-procentig

(motsvarande cirka 1 milj. liter 99-procentig) 1925 till cirka 7 miljoner (resp.

3.5 miljoner) liter 1927. Men den motsvarar fortfarande endast omkring V, av

de förefintliga fabrikernas kapacitet (efter avdrag för den del av densamma,

som tages i anspråk för framställning av s. k. teknisk sprit och förtäringssprit),

och endast 8 av de förefintliga 22 sulfitspritfabrikerna hava med hänsyn

till de ovissa framtidsutsikterna hittills över huvud ansett sig kunna

upptaga tillverkningen av sådan högkoncentrerad sprit, som erfordras för

beredning av det aktuella spritmotorbränslet, s. k. lättbentyl, vilket består

av 1/4 99-procentig alkohol och b, bensin. Anledningen härtill torde få sökas

dels i de kapitalutlägg, som erfordras för sådan komplettering av de befintliga

fabriksanläggningarna, att sprit av 99-procent alkoholhalt kan framställas,

dels i prisförhållandena på bensinmarknaden, som utvecklat sig i

motsatt riktning mot vad man tidigare antagit. Under det att bensinpriset

i minut i Stockholm närmast före bensinskattens införande 1924 stod i 33

—36 öre per liter och den 1 juni 1927, inklusive skatt av 5 öre per liter,

i 41 öre, utgjorde motsvarande pris, inklusive skatt av 6 öre, den 5 mars

1928 endast 24 öre och är för dagen 30 öre per liter. Å dessa priser tilllämpas,

enligt vad som uppgives i ansökningshandlingarna, för större förbrukare

intill 5 öres rabatt per liter.

Vad angår tillverkningspriset å sulfitsprit hänvisa ämbetsverken till en

början till de utredningar härom, som på uppdrag av den av Kungl. Maj:t

jämlikt resolution den 14 december 1923 tillsatta prissättningsnämnden för

skattefri sprit årligen verkställts genom av nämnden utsedda sakkunniga.

Enligt utlåtanden av nämnda sakkunniga har tillverkningspriset beräknats

utgöra vid nedan angivna tidpunkter:

den 20 juni 1924 30 öre per liter å 95 procent

» 11 nov. 1925 30.5 » » » » » »

» 30 » 1926 32.25 » » » » » »

» 25 » 1927 27.2 5 » » » » » »

» 20 okt. 1928 27.2 5 » » » » » »

(Ändringarna i tillverkningspriset bero i huvudsak på variationer i kolprisen

)

Prisberäkningen avser tillverkningspriset vid sulfitspritfabrik i full drift

med cirka 1 miljon liters årlig tillverkningskapacitet för vara, lagrad vid

fabriken, alltså exklusive distributionskostnader och handelsvinst.

Härtill kommer för den sprit, som skall användas till lättbentyl bland ning,

koncentrationskostnaden, vilken torde kunna uppskattas till omkring 2 öre

per liter. Räknar man vidare för denatureringskostnaden 1 öre per liter

samt för fraktkostnader och emballage m. m. cirka 3 öre per liter, kommer

man för närvarande upp till eu totalkostnad för 99—100-procentig sulfitsprit

av över 33 öre per liter, även utan skatt.

Påtagligt är, att de utsikter att med framgång kunna konkurrera med

bensinen, som markeras av detta tillverkningspris, icke kunna vara ägnade

att motivera nyinvesteringar inom sulfitspritindustrien för igångsättning av

nedlagda fabriker eller komplettering av bestående anläggningar med anordningar

för framställning av högkoncentrerad sprit. För möjliggörande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110. 13

av eu dylik utveckling under nuvarande prisläge skulle uppenbarligen erfordras

ett kraftigare skydd för den inhemska tillverkningen.

Enligt den ständpunkt statsmakterna tidigare intagit till frågan torde

emellertid beredande av ett dylikt skydd anses innebära en alltför betungande

belastning å motortraliken. Det kunde å andra sidan möjligen förefalla,

som om den mindre långt gående åtgärd, vilken skulle ligga i ett bibehållande

tills vidare av den skattefrihet, motorspriten intill den 1 juli 1929

åtnjuter, skulle bliva verkningslös även för bibehållande av nu befintliga

och i gång varande sulfitspritfabriker och för en eventuell utökning av

deras tillverkning till full kapacitet.

Enligt ämbetsverkens uppfattning torde emellertid sa icke bliva fallet.

En fortsatt skattefrihet kan fastmer förväntas innebära ett effektivt stöd

till vidmakthållande och utveckling av den fabrikation, som redan kommit

i gång. Härvid medverka flera omständigheter. Till en början må erinras,

att i do ovan anförda beräkningarna av fabrikspriset för sulfitsprit ingå

beräknad kapitalränta och avskrivning å anläggningskostnaden vid nu gällande

priser för en sulfitspritfabrik. För flertalet äldre fabriker behöver

denna kostnad, som beräknats motsvara omkring 9 öre per liter tillverkad

95-procentig sprit, icke ingå med så högt belopp i kalkylerna, därest fråga

är om uppehållande eller nedläggande av driften. Vidare utgör motorspriten,

såsom framgår av de siffror över fabrikernas tillverkningskapacitet, tillverkning

och försäljning till olika förbrukningsändamål, vilka anföras i Aktiebolaget

Svensk sprits ansökning, hittills endast en mindre del (under 1927

cirka 41.6 procent) av hela tillverkningen. Den övriga avsättningen — det

vill säga såsom denaturerad sprit för hushållsbruk, till export och framför

allt till framställning av förtäringssprit — torde i genomsnitt inbringa avsevärt

högre pris och sålunda även kunna bära en proportionsvis större andel

av vissa fasta kostnader. Då de nuvarande låga bensinprisen åtminstone

delvis torde bero på eu för tillfället starkt skärpt konkurrens mellan de

skilda stora oljeproducentgrupperna, vars varaktighet och vidare utveckling

det lärer vara svårt att nu förutsäga, torde utsikter alltjämt förefinnas för

en framtida höjning i dessa priser, varigenom även prisläget för motorspriten

skulle förbättras. Slutligen kan förväntas, att lättbentylens ovanberörda

tekniska företräden komma att alltmera uppskattas av konsumenterna, i den

mån dessa fördelar hinna bliva mera kända, så att efterfrågan å motorspriten

även därigenom ökas. — Med hänsyn till alla dessa omständigheter synes

man kunna räkna med att åtminstone de nu i gång varande sulfitspritfabrikerna

skola komma att finna med sin fördel förenligt att, även om tillverkningen

av motorsprit i och för sig kan anses såsom föga lönande, uppehålla

denna tillverkning, därest skattefriheten för motorsprit bibehålies.

Ämbetsverken tillåta sig även påpeka ett förhållande, som är av vikt vid

ett bedömande av den ställning, spriten numera intar såsom motorbränsle.

Ursprungligen utgjorde i de spritbensinblandningar, som användes för motorändamål,

sprittillsatsen omkring 80 procent av blandningen, under det att

bensin eller bensol förekom i en myckenhet av omkring 20 procent. Spriten

ingick alltså såsom den väsentligaste beståndsdelen i sagda motorbränsle.

I samband med den år 1924 framlagda utredningen i sulfitspritfrågan hade

nyssnämnda blandningsförhållande ägnats stor uppmärksamhet från sulfitspritfabrikanternas

sida, ehuru någon slutgiltig ståndpunkt i frågan då ännu

icke intagits. De fortsatta undersökningarna gåvo emellertid till definitivt

resultat, att den fördelaktigaste verkningsgraden av ett sprit-bensinbränsle

ernåddes med en blandning, bestående av 75 procent bensin och allenast 25

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

procent sprit, vilket blandningsförhållande, på sätt i det föregående nämnts,

med ett gynnsamt resultat kommit till användning för motorbränslet lättbentyl.

Då blandningen numera till så övervägande del utgöres av bensin,

är motorspriten alltså näppeligen längre att betrakta såsom ett självständigt

motorbränsle på samma sätt som tidigare. Med hänsyn till de i det föregående

berörda tekniska företräden, som lättbentylen erbjuder framför bensin,

torde spriten i viss mån vara att betrakta som ett förbättringsmedel för

bensin. På sätt Sveriges kemiska industri kontor närmare utvecklat, kan

spriten alltså anses träda i stället för de tillsatser av skilda slag, som i

sådant hänseende förekomma och för vilka någon beskattning icke i frågasättes.

Denna förändring av spritens betydelse vid användning för motorändamål,

varutinnan erfarenheter ännu icke förelågo vid bensinskattens införande,

förtjänar enligt ämbetsverkens mening att vid sidan av övriga anförda

skäl nu tagas i betraktande vid prövning av frågan om den fortsatta

skattebef delsen.

Efter att hava redogjort för hurusom i åtskilliga främmande länder åtgärder

vidtagits i syfte att främja avsättningen för sprit för motorändamål,

anföra ämbetsverken slutligen, att det måhända kan ifrågasättas, sedan numera

förut förefintlig tveksamhet beträffande bensin-spritblandningens tekniska

lämplighet och användbarhet under härvarande klimatiska m. fl. förhållanden

kan anses genom den vunna erfarenheten undanröjd, att för framtiden

definitivt medgiva fortsatt skattefrihet för motorspriten. Emellertid

kvarstår alltjämt möjligheten för en så stark höjning av bensinpriset, att

det genom en sådan skattefrihet beredda skyddet kommer att framdeles befinnas

onödigt och olämpligt. Med hänsyn härtill torde för närvarande

endast böra lämnas skattefrihet under ytterligare en femårsperiod. Därest

vid utgången av nämnda tid sådana prisförhållanden å motorbränsle fortfarande

föreligga, att för vidmakthållande av den inhemska motorsprittillverkningen

befrielse från skatt alltjämt måste anses erforderlig, förutsätta

ämbetsverken, att ett dylikt stöd jämväl i fortsättningen kommer att av

statsmakterna beviljas ifrågavarande viktiga industri. Kommerskollegium

och kontrollstyrelsen hemställa alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att tidpunkten för ikraftträdandet av förordningen om särskild

skatt å bensin och motorsprit med däri gjorda ändringar skall, i vad

angår särskild skatt å motorsprit, framflyttas från den 1 juli 1929 till den

1 juli 1934.

Övriga Ingeniörsvetenskapsakademien förordar i sitt yttrande fortsatt skattefrihet

yttranden. uncier förslagsvis ytterligare tio år. Sveriges kemiska industrikontor, som

framhåller lättbentylens fördelar och anser, att skatt å motoralkohol icke

bör utgå, samt Svenska cellulosaföreningen tillstyrka bifall till framställningarna.

Ny framställ- Under hänvisning till att kommerskollegium och kontrollstyrelsen förening

från slagit, att för närvarande endast borde lämnas skattefrihet under ytterligare

Svensk0''aprit en femårsperiod, har Aktiebolaget Svensk sprit sedermera i en till Kungl.

Maj:t ställd skrift — med framhållande, bland annat, att det komme att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

15

bliva synnerligen svårt för industriföretagen att nu investera erforderligt

nytt kapital i sulQtspritindustrien, därest skattefrågan även i fortsättningen

skulle hållas svävande — förnyat sin hemställan om proposition till riksdagen

med förslag till definitivt borttagande av skatten å motorsprit.

Någon tvekan torde knappast föreligga därom, att det i olika avseenden Departementsär

av stor betydelse för landet att äga tillgång till ett inhemskt motor- clie''enbränsle.

1924 års riksdag fann också, ehuru den ansåg att även motorspriten

borde drabbas av den utav Kungl. Maj:t föreslagna skatten å bensin,

att motorspriten till en början borde befrias från skattens utgörande. Riksdagen

torde vid bestämmandet av tidpunkten för skattskyldighetens inträde

till den 1 juli 1929 hava utgått från att motorspriten dessförinnan skulle

hinna bliva inarbetad å marknaden samt från att bensinen skulle komma

att fördyras. Utvecklingen har emellertid blivit en annan. Användningen

av motorsprit har visserligen ökats men motsvarar fortfarande endast omkring

1/i av de befintliga fabrikernas kapacitet, och endast 8 av landets 22 sulfitspritfabriker

hava — som det synes med hänsyn till de ovissa framtidsutsikterna

— ansett sig böra göra de kapitalutlägg, som erfordrats för upptagande

av tillverkning av sprit, lämplig för beredning av lättbentyl. I

fråga om bensinpriset framgår av ämbetsverkens yttrande, att detta, som

närmast före bensinskattens införande år 1924 utgjorde 33—36 öre för liter och

den 1 juni 1927, inklusive skatt av 5 öre för liter, 41 öre för liter, den 5

mars 1928 sjunkit till endast 24 öre för liter och att priset den 5 november

1928 uppgick till 30 öre för liter. Enligt vad jag inhämtat gäller alltjämt

sistsagda pris.

Vad angår tillverkningspriset å sulfitsprit har prissättningsnämnden för

skattefri sprit beräknat, att detsamma den 20 oktober 1928 utgjorde 27.2 5

öre för liter å 95 procent. Med tillägg av kostnaden för koncentrering av

spriten till 99—100 procent, denaturering, frakt och emballage m. m. torde

man kunna beräkna eu totalkostnad av över 33 öre för liter 99—100-procentig

sulfitsprit. Med hänsyn till det nu anförda kunde det visserligen synas

som om man genom att endast tills vidare bibehålla skattefriheten för

motorsprit icke skulle giva sulfitindustrien tillräckligt stöd för uppehållandet

av tillverkningen härav och att följaktligen, med hänsyn till värdet för

landet att äga tillgång till inhemskt motorbränsle, möjligen skulle kunna

ifrågasättas att upphäva bestämmelsen om skatt å motorsprit. Emellertid

må härtill erinras om vad ämbetsverken anfört, nämligen att i beräkningarna

av fabrikspriset för sulfitsprit ingå kapitalränta och avskrivning

å anläggningskostnaden vid nu gällande priser för en sulfitspritfabrik

och att för flertalet äldre fabriker denna kostnad — som beräknats motsvara

omkring 9 öre för liter tillverkad 95-procentig sprit — icke behöver ingå med

så högt belopp i kalkylerna, därest fråga är om uppehållande eller nedläggande

av driften. Vidare är att märka, att för närvarande endast en mindre

del av hela tillverkningen säljes såsom motorsprit och att den övriga avsätt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bensinskattens

till•

lämpning å

inhemsk bensin.

Vållande författning.

Kiingl. Maj:ts proposition Nr 110.

ningen i genomsnitt torde inbringa avsevärt högre pris och i följd härav kunna

bära en proportionsvis större andel av vissa fasta kostnader. Man synes ock

vara berättigad hysa den förhoppningen, att med hänsyn till lättbentylens

företräde framför enbart bensin som motorbränsle efterfrågan å motorspriten

skall komma att ökas. Vid angivna förhållanden och då dessutom icke

är uteslutet, att bensinpriset kan komma att framdeles ånyo stiga, synes det

mig böra antagas att sulfitfabrikerna skola komma att uppehålla tillverkningen

av motorsprit, därest tidpunkten för inträde av skattskyldighet för

motorsprit framflyttas ytterligare 5 år. Jag har därför i ett inom departementet

utarbetat förslag till förordning om särskild skatt å bensin och

motorsprit infört bestämmelse att förordningen, i vad den avser skatt å

motorsprit, skall träda i kraft den 1 juli 1934.

I detta sammanhang ber jag även få till behandling upptaga uppkommen

fråga om beskattning av inom riket tillverkad bensin.

Enligt gällande bestämmelser angående skatt å bensin, vilka återfinnas i

förordningen den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit

med ändrad lydelse enligt förordningen den 3 juni 1927 (nr 190), utgår,

såsom förut nämnts, skatt å bensin, som till riket införes och för vilken icke

enligt särskilda bestämmelser tullfrihet åtnjutes, med 6 öre för liter. Bensin

av inhemsk tillverkning är i enlighet härmed för närvarande fritagen från

dylik beskattning. Någon avsikt från statsmakternas sida att medgiva

skattefrihet för dylik bensin torde dock icke hava förelegat. Av motiveringen

till det förslag om införande av bensinskatt, som av Kungl. Maj:t

framlades i propositionen nr 206 till 1924 års riksdag, framgår, att ifrågavarande

skatt införts för åstadkommande av medel i önskvärd utsträckning

för vägväsendets behov och att den närmast vore att anse såsom en form

av automobilskatt. Ärendets behandling i riksdagen utvisar också, att bensinskatten

principiellt avsetts att drabba alla slag av motorbränslen. Detta

har kommit till uttryck i bevillningsutskottets betänkande nr 41 i anledning

av berörda proposition, i vilket utskottet föreslog, att ifrågavarande beskattning

borde gälla även motorsprit, ehuru en tillfällig skattebefrielse under

fem år ansågs böra ifrågakomma med hänsyn till nödvändigheten av att

stödja sulfitspritindustrien under den tid, motorspriten inarbetades i marknaden.

Att icke den särskilda skatten å bensin i förordningen angivits skola

gälla även sådan vara, som tillverkats inom landet, torde hava föranletts

därav, att inhemsk tillverkning av bensin icke förekom vid tidpunkten

för införandet av nämnda skatt och att förutsättningar för igångsättande av

dylik tillverkning över huvud taget då icke heller ansetts förefinnas.

Med skrivelse den 6 december 1928 till chefen för finansdepartementet

har emellertid generaltulldirektören överlämnat en promemoria, i vilken

meddelas, att numera i närheten av Nynäshamn utförts en anläggning för

destillation av råolja, varvid såsom produkt erhålles jämväl bensin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kuvat. Maj:In proposition Nr Ilo.

JO f ter remiss hava ko in mer skollegium och kontrollstyrelsen gemensamt inkommit

med ett den 29 december 1928 dagtecknat utlåtande i ämnet jämte

förslag till eu ny förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit. I

utlåtandet anföres bland annat följande:

Det torde icke kunna bestridas, att en inhemsk industri för förädling av

råoljor är ägnad att medföra nationalekonomiska fördelar för landet och

it ven, särskilt om inhemsk råvara kommer till användning därvid, i någon

mån bidraga till att i händelse av ett avstängande av tillförseln från utlandet

flagga tillgängen av motorbränsle och brännoljor för försvarsändamål.

Det skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida icke denna industri

borde lämnas stöd från statsmakternas sida genom befrielse helt eller delvis

under längre eller kortare tid från erläggande av bensinskatt, ehuruväl

skäl härtill icke kan anses vara för handen i lika grad som i fråga om motorspriten,

som framställes ur en inhemsk, eljest värdelös avfallsprodukt och

vars inarbetande på marknaden dessutom kräver särskilda åtgärder i fråga

om distribution. Någon åtgärd i riktning mot ett särskiljande i beskattningshänseende

av importerat och inom landet framställt motorbränsle av

samma slag torde emellertid icke vara möjlig att vidtaga med hänsyn till

bestämmelserna i vissa gällande handelsavtal.

Vad angår sättet för bensinskattens uttagande och kontrollen däröver

skulle den rationella utvägen givetvis vara, att skatten uttoges å de vid

fabrikationen utvunna myckenheterna och att en sluten produktionskontroll

med ett exakt fastställande av den tillverkade varan — såsom fallet är

exempelvis vid brännvins- och maltdrycksbeskattningen — anordnades. Med

hänsyn till beskaffenheten av nu ifrågavarande tillverkning skulle emellertid

en sådan kontroll över bensinutvinningen bliva besvärlig att genomföra och

kräva anställandet å tillverkningsstället av en stadigvarande kontrollpersonal.

De kontrollkostnader, som härigenom komme att åsamkas statsverket, skulle

bliva ganska betydande i förhallande till skatteintäkten. I jämförelse med

den kontroll, statsmakterna ansett tillfyllest i fråga om den särskilda skatten

a automobilgummiringar, vilken jämlikt föreskrifterna i förordningen i ämnet

den 2 juni 1922 (nr 261) upptages enligt tillverkarens på heder och samvete

avgivna deklaration rörande tillverkningens omfattning, kontrollerad

allenast genom bokföringsgranskning, synes en sluten produktionskontroll

över den inhemska bensintillverkningen alltför omständlig och icke särskilt

motiverad. Att pa samma sätt som i fråga om tillverkningen av automobilgummiringar

helt undandraga den inhemska bensintillverkningen varje annan

kontroll än genom bokföringsgranskning, torde dock icke vara lämpligt, då

i allt fall någon uppsikt måste åvägabringas därå, att å tillverkningsstället

framställda varor bliva, där så skall ske, behandlade såsom skattepliktig

produkt. Kontrollen bör därför knytas till en myndighet, hos vilken finnes

anställd i tekniska frågor sakkunnig personal och som är utrustad med

undersökningslaboratorium. Ämbetsverken föreslå, att överinseendet å kontrollen

över beskattningen av inhemsk bensin förlägges till kontroll styrelsen,

som redan för närvarande handhar kontrollen över erläggandet av vissa

tillverkningsavgifter, nämligen sockerskatt, brännvinstillverkningsskatt och

maltskatt samt den särskilda avgiften, som skall erläggas, då majs, maniokarot

m. fl. stärkelserika utländska ämnen användas vid tillverkning av brännvin

eller stärkelse. De möjligheter, som ett förläggande av kontrollen till

nämnda styrelse erbjuder med hänsyn till förefintligheten inom ämbetsverket

av personal med erfarenhet å kontrollomrädet samt av nödig orgaFUhnnci

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. SS haft. (\r ilo. t ''1

K

legium ot

kontroll Bly

sen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungi. Maj:ts proposition Nr 110.

nisation för tillverkningsavgifternas debitering och kontrollen över inbetalningen,

böra därvid icke lämnas outnyttjade.

En tillräckligt betryggande kontroll över erläggandet av skatt för bensin,

som tillverkats inom landet, torde enligt ämbetsverkens mening kunna ernäs

genom att lägga uppgifterna å fakturorna om från tillverkningsstället utlämnade

kvantiteter bensin till grund för beskattningen. En förebild härtill

utgör det förfarande, som enligt IV kap. i förordningen den 19 maj 1922 (nr

210) gäller för debitering av skatt för socker, som tillverkats inom landet,

i vilket fall skatten påföres tillverkaren för de enligt fakturorna för varje

dag utlämnade sockerpartierna. Vid varje sockerraffinaderi äro anställda

tvenne kontrolltjänstemän med uppgift att stiekprovsvis kontrollera, att

de utlastade partierna överensstämma med motsvarande fakturor samt eljest

övervaka, att socker icke utlämnas från fabriksområdet annorledes än medelst

fakturering. Kontrollen kompletteras med granskning av sockertillverkarnas

bokföring, vilken granskning med längre mellantider sker på föranstaltande

av kontrollstyrelsen. .

För bensinskattens vidkommande skulle en debitering av skatten enligt

fakturorna samt skatteinbetalningen genomföras på följande sätt. Utlämning

av bensin från fabriksområdet får ske allenast i samband med att den

utlämnade myckenheten upptages å faktura. Fakturering skall alltså äga

rum även i det fall, då bensin utföres frän fabriksområdet till tillverkarens

eget, utom området belägna upplag eller försäljningsställe eller ock

för användning i hans egna motorer. För faktureringen tillhandahåller

kontrollstyrelsen för utskrift i tre exemplar anordnade blanketter, numrerade

och sammanförda i häften, försedda med seriebeteckning. Omedelbart efter

utgången av varje månad har tillverkaren att till kontrollstyrelsen insända

ett exemplar av samtliga under manaden utställda faktuior, enligt

tillverkaren hos styrelsen debiteras skatt för den under den gångna månaden

utlämnade bensinen. De övriga fakturaexemplaren disponeras av tillverkaren.

Skatten skall sedermera — med tillämpning av enahanda regler,

som härutinnan gälla för tillverkare av automobilgummiringar — av tillverkaren

erläggas kvartalsvis sålunda, att skatten för den under ett kvartal

utlämnade myckenheten bensin skall inbetalas före utgången av månaden

närmast därefter. Inbetalningen sker genom insättning å statsverkets giroräkning

i riksbanken för statskontorets räkning. Vidimerad avskrift av

levereringsreversal insändes av tillverkaren ofördröjligen till kontrollstyrelsen,

som granskar riktigheten av det erlagda beloppet. För närmare

kontroll över bensinskattens behöriga utgörande skall kontrollstyrelsen äga

genomgå tillverkarens liandelsböcker. Med lämpliga mellantider bör anläggning,

där bensin tillverkas, besökas av tjänsteman hos kontrollstyrelsen för

utövande av tillsyn å ort och ställe av efterlevnaden av bestämmelserna

om bensinbeskattningen.

Ett kontrollsystem enligt nu angivna linjer kan, med det mycket begränsade

antal anläggningar för bensintillverkning, varmed är att räkna

här i landet, genomföras utan att några nämnvärda kostnader för statsverket

behöva uppstå, då granskningen av de insända fakturorna och debiteringen

av bensinskatten kunna ske med anlitande av den hos styrelsen

befintliga personalen, som handhar arbetet med debitering och kontroll a

inbetalning av andra i det föregående omförmälda tillverkningsavgifter.

Förekommande kontrollbesök a tillverkningsstället behöva i allmänhet icke

medföra särskilda kostnader för förrättningsresa, då de tjänstemän hos styrelsen,

å vilka det skulle ankomma att företaga dylika besök, kunna verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kuntjl. Maj:ta proposition Nr 110.

ställa dessa i samband med tjänsteresor för utövande av kontroll avseende

andra tillverkningsavgifters utgörande. Erforderliga undersökningar av prov

för utrönande av huruvida viss petroleumprodukt är skattepliktig eller icke,

kunna utföras å styrelsens laboratorium. Däremot kan i vissa fall någon

utgift tänkas komina att uppstå för anlitande av bokföringssakkunnig person

för granskning av bensintillverkares handelsbokföring. Kostnaden härför

torde icke bliva avsevärd och bör i allt fall kunna bestridas inom ramen

av kontrollstyrelsens nuvarande anslag. En mindre kostnad är även att

räkna med för anskaffande av de i det föregående omförmälda blanketterna

till de för bensinutlämningen avsedda fakturorna. Denna kostnad bör bestridas

av förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter (VII C 5).

över kommerskollegii och kontrollstyrelsens utlåtande har generaltullstyrelsen

den 12 januari 1929 avgivit infordrat yttrande, i vad styrelsens verksamhetsområde

rörer. Vad generaltullstyrelsen därvid anfört kommer att

i det följande upptagas i sammanhang med uppkommen fråga om ändring

i gällande tulltaxa.

Eu inhemsk industri för förädling av råoljor är otvivelaktigt ur skilda

synpunkter av betydelse för landet. Såsom ämbetsverken anfört, skulle det

ock kunna sättas i fråga, huruvida icke en sådan industri borde lämnas

stöd från statsmakternas sida genom befrielse helt eller delvis under längre

eller kortare tid från erläggande av bensinskatt. Häremot kan dock invändas,

att det skäl, som förestavat införandet av bensinskatten — nämligen

att för vägväsendet en pålaga bör uttagas av den trafik, som hårdast belastar

vägarna — talar mot att från skatten undantaga bensin, som beretts

inom landet. Anledning torde icke heller finnas att antaga, att skattefrihet

skulle vara en oundgänglig förutsättning för att den inhemska bensinframställningen

skall kunna i fortsättningen bedrivas. På grund av vad nu

anförts har jag funnit mig böra föreslå, att inom riket tillverkad bensin

skall beläggas med skatt till samma belopp, som nu utgår för till riket

införd bensin.

En utvidgning av bensinbeskattningen till att omfatta även inhemsk bensin

har befunnits medföra så betydande tillägg till och ändringar i den nuvarande

förordningen, att helt ny förordning i ämnet synes böra utfärdas.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom departementet

utarbetat förslag till förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit,

vilket i allt väsentligt överensstämmer med kommerskollegii och kontrollstyrelsens

förenämnda förslag i ämnet, samt anför därvid till eu början.

Såsom framgår av det upplästa förslaget hava de nu beträffande motorspriten

gällande bestämmelserna upptagits oförändrade däri. Då i fråga om

inom riket tillverkad bensin upptagits stadganden om beskattningsmetoden

och kontrollen över skattens utgörande ävensom införts bestämmelser om

straff för förseelser mot berörda stadganden m. in., kan det måhända

göras gällande, att bestämmelser i dessa ämnen böra meddelas även be
-

Generaltull
styrelsen.

Departements

chefen.

Författnings

förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

träffande motorspriten. Emellertid avses, såsom nyss nämnts, att den föreslagna

förordningen, i vad den rörer motorsprit, skall träda i kraft först den

1 juli 1934. Vid sådant förhållande har anledning icke synts föreligga att

för närvarande till behandling upptaga spörsmålet, vilka bestämmelser i

berörda avseenden kunna bliva erforderliga.

I fråga om de särskilda paragraferna anför departementschefen följande.

1 § I denna paragraf har införts en definition av begreppet bensin. För

närvarande har frågan om vad i detta sammanhang menas med bensin

lösts genom att i paragrafen hänvisa till i tulltaxan använda

benämningar å de varor, som här avses. Det har emellertid — bland

annat av det skäl, att även annan myndighet än tullverket enligt föreliggande

förslag i fortsättningen skulle handhava bensinbeskattningen

och därvid utöva kontroll å beskaffenheten av hithörande varor — synts

lämpligt, att i denna paragraf angiva vad i författningen avses med

bensin. I utlåtande, som kommerskollegium infordrat i ämnet från sprängämnesinspektionen,

har denna föreslagit, att mineraloljor, vilka hava en

egentlig vikt av högst 0.76o vid + 15° Celsius, skola i detta sammanhang

anses utgöra bensin. Denna gräns har sprängämnesinspektionen tidigare

för tillämpning inom tullverket tillstyrkt såsom i detta hänseende normerande

i fråga om bensin, som importeras. Ämbetsverken hava funnit denna

definition lämplig från skattesynpunkt, och har densamma nu införts i 1 §.

Då införsel till riket av bensin, som framställts ur skifferoljor, någon enstaka

gång lärer förekomma och tillverkning av dylik bensin även kan

tänkas bliva upptagen här i landet, har det ansetts erforderligt att i detta

sammanhang inbegripa skifferoljorna under definitionen.

och 4 §§• Då det ur redaktionell synpunkt ansetts lämpligt, att bestämmelserna om

skattens uttagande å till riket införd bensin, inhemsk bensin och motorsprit

behandlas i skilda paragrafer, hava bestämmelser, motsvarande de i 2 § 1

mom. i nu gällande förordning upptagna, intagits i 2 § i det föreliggande

förslaget, under det att bestämmelserna i 2 § 2 mom. återfinnas i en ny

4 § i förslaget.

Enligt § 4 q) i gällande tulltaxeförordning åtnjutes tullfrihet för inom

landet alstrade eller tillverkade eller här förut införtullade utländska varor,

när de, efter att hava till utlandet utförts, inom 10 år från utförseln i

oförändrat skick återinföras, dock under villkor, bland annat, att därest

vid utförseln för varan eller för därtill använda materialier tullrestitution

åtnjutits, det restituerade beloppet skall återbetalas till tullkassan.

I det förslag till förordning med tulltaxa, som den 12 september 1927

avgivits av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, är till den

bestämmelse, som motsvarar § 4 q) i den nuvarande tulltaxeförordningen,

fogat ett tillägg, enligt vilket skyldigheten att vid tullfri återinförsel av

vara, som här avses, återbetala vid varans tidigare utförsel eventuellt

restituerad tull skulle gälla även annan restituerad avgift, som uppburits

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kuuyl. Maj ds proposition Nr Ilo.

av tullverket. Såsom exempel på avgifter, vilkas återbetalning enligt ett

dylikt tillägg skulle komma att ifrågakomma, hava angivits bensinskatt,

soekerskatt och automobilgummiringskatt.

I samband med avlåtande av proposition nr 65 till innevarande års riksdag

med förslag till tulltaxeförordning uttalade jag, att enär i tulltaxeförordningen

inga andra bestämmelser syntes böra förekomma än sådana,

som avsäge tull, och då föreskrifter av det slag, som åsyftades med berörda

tillägg, syntes böra tillhöra de olika specialförfattningarna, jag i likhet

med generaltullstyrelsen funnit mig icke kunna tillstyrka de sakkunnigas

ifrågavarande förslag. I 5 § s) av det för riksdagen framlagda förslaget

till tulltaxeförordning har i enlighet härmed upptagits i sak samma bestämmelse

som i § 4 q) av nuvarande tulltaxeförordning.

Då enligt 1 ^ av nu gällande förordning om särskild skatt ä bensin och

motorsprit sådan skatt ej skall utgå för bensin, för vilken vid införsel till

riket tullfrihet åtnjutes, skulle eu tolkning efter ordalydelsen av sistnämnda

författningsrum komma att medföra, att vid återinförsel av inom riket tillverkad

eller här förut förtullad bensin, skatt ej skulle utgå, även om vid utförseln

restitution av bensinskatt erhållits. I dylikt fall skulle bensinen

alltså bliva helt fri från skatt. Då detta uppenbarligen icke varit avsett,

har i 2 § 2 mom. av förevarande förslag uttryckligen stadgats, att skatt

skall utgå i sådant fall, som nyss nämnts.

Motsvarande ändring synes böra vidtagas jämväl i 1 § av förordningen

den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, varom

jag därför i detta sammanhang kommer att framlägga förslag. Enär,

enligt ett i statsverkspropositionen till årets riksdag framlagt förslag, sockerbeskattningen

skulle upphävas med utgången av innevarande budgetår,

torde motsvarande ändring i förordningen angående beskattning av socker

däremot icke vara erforderlig.

I denna paragraf hava bestämmelser meddelats om beskattningsmetoden i

fråga om den inhemska bensinen på grundval av de av ämbetsverken förordade

principerna. 2 mom. har avfattats i nära överensstämmelse med 3

§ i förordningen om särskild skatt å automobilgummiringar, med stadgande

om viss tid, inom vilken anmälan om tillämnad bensintillverkning skall

göras, vilket är erforderligt särskilt med hänsyn till åliggandet för kontrollmyndigheten

att åt tillverkaren tillhandahålla blanketter till fakturor.

Föreskrifterna i 3 och 4 mom. hava till förebilder motsvarande stadganden

i förordningen angående beskattning av socker, förordningen om särskild

skatt å automobilgummiringar och förordningen den 11 juni 1926 (nr 207)

angående tillverkning och beskattning av brännvin. För att icke onödigtvis

försvåra förfogandet över bensin, framställd för vetenskapligt ändamål

eller försöksvis för tekniskt ändamål, har i 5 mom. i denna paragraf stadgats,

att för bensin, tillverkad för sådant ändamål, må utan hinder av bestämmelserna

i förordningen åtnjutas skattefrihet under den kontroll och de

villkor, som Kungl. Maj:t kan pröva erforderliga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Dessa paragrafer innehålla motsvarande stadganden som 3—5 §§ i nuvarande

förordning.

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser handläggas nu restitutionsärendena

av generaltullstyrelsen. Kommerskollegium och kontrollstyrelsen

hava, under förutsättning att denna skatt framdeles kommer att drabba även

inhemsk bensin, föreslagit, att oaktat uppbörden av dylik skatt skulle ske genom

kontrollstyrelsen, frågor om restitution därav skulle handläggas av tullverket,

som i allt fall hade att taga befattning med restitutioner, avseende den

utländska bensinen. En åtskillnad i förevarande hänseende skulle för övrigt

näppeligen vara möjlig att genomföra i vissa fall, särskilt då det gällde

blandningar av inhemsk och utländsk bensin.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke hava funnit något att erinra

mot ämbetsverkens förslag.

Enligt bestämmelse i kungörelsen den 23 maj 1924 (nr 127) om ändrad

lydelse av rubriken 1099 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr

80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa m. m. skall vid

restitution av skatt å bensin tillika restitueras den å bensinen belöpande

tullen. Denna bestämmelse torde böra bibehållas. Då emellertid vad kungörelsen

i övrigt innehåller, nämligen stadganden dels om ändrad lydelse

av rubriken 1099 i gällande tulltaxa dels ock om tullfrihet under vissa förhållanden

för till nämnda rubrik bänförlig vara, enligt vad jag sedermera

torde få anföra till statsrådsprotokollet, äro avsedda att upphöra att gälla

respektive den 30 juni och den 31 december 1929, har jag ansett ifrågavarande

bestämmelse böra överflyttas till 5 § i förevarande förordning.

1 mom. i denna paragraf innehåller straffbestämmelse för påbörjande av

bensintillverkning utan avgivande av föreskriven anmälan och har sin motsvarighet

i 14 § i förordningen om särskild skatt å automobilgummiringar.

I 2 mom. av denna paragraf är straffbestämmelse meddelad för det fall,

att bensintillverkare i syfte att undandraga statsverket skatt utlämnar bensin

i strid mot förordningens föreskrifter eller eljest svikligen förfar. Denna

bestämmelse är likartad med vad för motsvarande fall är stadgat i 30 §

sockerbeskattningsförordningen.

Denna paragraf är avfattad med ledning av 40 § brännvinstillverkningsförordningen.

Vad i sistnämnda paragraf stadgas om skadeståndsskyldighet

har, såsom följande av allmänna rättsgrundsatser, ansetts onödigt

att upptaga.

Bestämmelsen att bötfälld, som jämväl dömts att erlägga skatt, vid bristande

förmåga att gälda skatten eller del därav skall, även om han har

tillgång till gäldande av böterna, undergå förvandlingsstraff, är hämtad från

38 § sockerbeskattningsförordningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

Under hänvisning till vad som anförts vid 2 och 4 §§ i förslaget till förordning

om särskild skatt ä bensin och motorsprit får .jag härmed underställa

Kungl. Maj:ts prövning även ett inom departementet upprättat förslag till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261)

om särskild skatt å automobilgummiringar. Innebörden av ändringsförslaget

är, att skattskyldighet skall föreligga vid återinförsel av inom riket tillverkade

eller här förut förtullade automobilgummiringar, för vilka vid utförseln

erhållits restitution av skatt, som avses i förordningen.

Slutligen ber jag få till behandling upptaga fråga om ändring i gällande

tulltaxa.

Samtidigt med förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin

och motorsprit utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut den av

mig förut omnämnda kungörelsen om ändrad lydelse av rubriken 1099 i

den vid förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor

fogade tulltaxa m. in. Enligt denna kungörelse är i tulltaxan under huvudrubriken

mineraloljor, nativa eller råa, ävensom renade, uppförd rubriken

1099 petroleumbensin och gasolin med en tullsats av 1 öre för 10

liter. Jämlikt 1924 års förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit

förstås med bensin mineraloljor, vilka enligt gällande tulltaxa hänföras

till petroleumbensin eller gasolin. Överensstämmelse råder alltså nu

mellan tulltaxan och skatteförfattningen. Ifrågavarande mineraloljor äro

enligt praxis sådana, vilkas egentliga vikt ej överstiger 0.7 6 o vid + 15°

Celsius. I förslaget till den nya förordningen har bensin definierats såsom

mineraloljor och skifferoljor, vilka vid en temperatur av + 15° Celsius hava

en egentlig vikt av högst 0.7 6 o. I denna definition inbegripas mineraloljorna

petroleumbensin och gasolin. Definitionen omfattar emellertid härutöver

även skifferoljor. Detta tillägg har motiverats med att införsel av

bensin, som framställts ur skifferoljor, någon enstaka gång lärer förekomma

och tillverkning av dylik bensin även kan tänkas bliva upptagen här i

landet.

I förutnämnda utlåtande har generaltullstyrelsen anfört, att, för vinnande

av bättre överensstämmelse mellan tulltaxan och den föreslagna förordningen,

tulltaxan syntes böra ändras därhän, att rubrik 1099 komme att

omfatta icke blott petroleumbensin utan även skifferbensin. För detta ändamål

syntes endast erfordras, att ordet petroleumbensin utbyttes mot bensin.

Ändring av huvudrubriken syntes däremot ej vara av behovet påkallad,

enär sedan lång tid tillbaka till mineralolja hänförts även ur vissa skiffrar

framställd skifferolja.

Jag ansluter mig till generaltullstyrelsens förslag. Då emellertid, på sätt

förut anförts, förslag till ny tulltaxeförordning, avsedd att träda i kraft den

1 januari 1930, förelagts innevarande års riksdag, bör ifrågavarande ändring

i gällande tulltaxa avse allenast tiden till 1929 års utgång och träda i kraft

Ändr ing i förordningen

om

särskild skatt

å automobiU

gummiring ar.

Ändring i

tulltaxan

vt. m.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.

den 1 juli 1929, eller samma dag, som förordningen om särskild skatt å

bensin och motorsprit, i vad den rörer bensin, avses skola träda i kraft.

Vad som i nyssnämnda kungörelse den 23 maj 1924 finnes föreskrivet

om tullfrihet för till tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den till riket

medföres å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel för detta, samt om därav

påkallat undantag från § 4 h) i tulltaxeförordningen, torde böra gälla fortfarande

och intill dess ny tulltaxeförordning med motsvarande bestämmelser

träder i kraft.

Stadgandet i kungörelsen att vid restitution av skatt å bensin tillika

skall restitueras den å bensinen belöpande tullen har, som jag tidigare

omnämnt, överflyttats till 5 § i förslaget till förordning om särskild skatt

å bensin och motorsprit.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels antaga förslagen till

l:o) förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit; och

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922

(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar;

dels ock besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall under tiden

från och med den 1 juli till och med den 31 december 1929 hava

följande lydelse:

Kvantitet

för tullbe- räkningen

Tullsats

Kronor öre

i

1099

Mineraloljor,

bensin och

nativa eller råa, ävensom renade:

gasolin................................................

10 lit.

— Öl

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall av låtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Psilander.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1929:35 Bevillningsutskottets memorial Nr 35 s. 7 i texten
  2. Rskr. 1929:114 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit m. m. s. 6 i texten
  3. BevU 1929:12 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särs s. 1 i texten
  4. BevU 1929:11 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit m. m. ävensom i ämnet väckta motioner s. 1 i texten