Sök i Ratio Lex

Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer in. fl

1929-02-15 · 28 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:113, Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer in. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Knngl. Maj:t» proposition nr / 13.

Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets

tjänst anställda personer in. fl.; given

Stockholms slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—17:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Stetern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa Knngl

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående pensioner eller

understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer

m. fl. samt anför därvid följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 91 häft. (Nr 113.)

287 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ts proposition nr 113.

Ang. pension

åt änkan

Johanna

Augusta

Härdelin,

född Lindblom.

l:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t clen 10 oktober 1928 bär chefen för generalstaben

gjort framställning om beredande av pension åt stallföreståndaren vid

generalstabens stall Gustaf Engelbrekt Härdelins änka Johanna Augusta

Härdelin, född Lindblom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Härdelin, som avled den 26

augusti 1928, inträtt i krigstjänst den 3 mars 1888 vid dåvarande Livregementets

dragoner; att han den 23 februari 1894 konstituerats till sergeant

samt på egen begäran den 1 augusti 1902 erhållit avsked utan pension; att

han den 1 oktober 1896 antagits till föreståndare för generalstabens stall,

vilken befattning han beklätt utan avbrott intill sin död; att han under

hela den tid han varit anställd som stallföreståndare skött sitt arbete med

största nit, plikttrohet och omtanke; att han vid sitt frånfälle efterlämnat,

förutom änkan, född den 2 september 1875, en son, född den 23 november

1901, vilken studerar till läkare och icke kan bidraga till moderns uppehälle;

att behållningen i boet efter Härdelin utgjorde ej fullt 5,000 kronor; samt

att änkan lider av åderbråck och blodpropp i benen samt av neuros och på

grund härav är mindre arbetsduglig.

Såsom stöd för ifrågavarande framställning har chefen för generalstaben

bland annat anfört, att man torde böra beakta, att generalstabens stalletablissemang

genom beslut av 1917 års riksdag inlöstes av kronan och att på

grund härav Härdelins avlöning från och med den 1 augusti samma år hade

utgått av statsmedel. Sedermera hade befattningen såsom föreståndare vid

generalstabens stall genom kungörelse den 22 juni 1928 (nr 215) blivit upptagen

bland civila och civilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet.

Härdelin hade sålunda under en sammanlagd tid av omkring 25 år bestritt

tjänst, för vilken han varit avlönad av statsmedel. Tjänstgöringen under

perioden 1 augusti 1902—31 juli 1917, då Härdelin helt tagits i anspråk av

generalstabens officerskår för skötande av dess stalletablissemang, torde

även böra betraktas såsom fullgjord i statens tjänst. Uti skrivelse den 6

juni 1917 (nr 225) hade nämligen riksdagen meddelat, att riksdagen icke hade

något att erinra beträffande av generalstabens officerskår uppställda villkor

för överlåtelse av ifrågavarande etablissemang. Dessa villkor inneliölle bland

annat, att kronan övertoge officerskårens skyldigheter gentemot den av kåren

då anställda stallföreståndaren och övrig hos kåren anställd personal.

Direktionen över arméns pensionskassa har i avgivet utlåtande den 24 oktober

1928 anfört, att Härdelin, sedan han utnämnts till sergeant vid Livregementets

dragoner den 23 februari 1894, blivit delägare i arméns nya änkeoch

pupillkassa efter 1893 års reglemente efter en lön av 510 kronor, med

en denna lön åtföljande änkepensionsrätt av 110 kronor. Från denna beställning

hade Härdelin erhållit avsked utan pension från och med den 1

augusti 1902, varigenom han hade förlorat sin då innehavande delaktighet i

arméns nya änke- och pupillkassa samt därmed även pensionsrätten för sin

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 3

hustru, Johanna Augusta Lindblom, med vilken han ingått äktenskap den

23 november 1899. Enligt i arméns pensionskassas revisionskontor verkställd

utredning hade Härdelin under den tid, han varit delägare i arméns

nya änke- och pupillkassa, till denna kassa erlagt avgifter med sammanlagt

148 kronor 26 öre. Av generalstabschefens skrivelse framginge, att Härdelin

av generalstabens officerskår redan den 1 oktober 1896 antagits till föreståndare

för dess stall, och att han, på grund av att de därmed förenade göromålen

så småningom tagit hela hans arbetstid i anspråk, nödgats att den 1

augusti 1902 taga avsked från sin sergeantsbeställning vid Livregementets

dragoner, ävensom att han vid sitt frånfälle den 26 augusti 1928 kvarstått

i tjänst såsom stallföreståndare. Då Härdelin alltså oavbrutet varit i tjänst

dels vid Livregementets dragoner och dels vid generalstabens stall under

sammanlagt 40 år 5 månader 23 dagar, och även sistnämnda tjänstgöring,

enligt vad av generalstabschefens skrivelse framginge, måste betraktas såsom

fullgjord i statens tjänst, ansåge direktionen billigt, att Härdelins änka,

som på grund av sjukdom vore mindre arbetsför och icke av sonen kunde

påräkna nagot bidrag till sitt uppehälle samt ej heller kunde beredas någon

pension från arméns nya änke- och pupillkassa, finge komma i åtnjutande

av understöd i form av pension från allmänna indragningsstaten, och finge

direktionen, då beställningen som föreståndare för generalstabens stall måste

anses likvärdig med eu fanjunkarbeställning vid kavalleriet och änka efter

dylik befattningshavare i årliga pensionsförmåner åtnjöte 465 kronor utom

dyrtidstillägg, hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Härdelins änka finge från allmänna indragningsstaten tilldelas en årlig

pension av 465 kronor att av henne åtnjutas från och med den 1 september

1928.

Uti avgivet utlåtande i ärendet den 6 november 1928 har armeförvaltningens

civila departement anfört, att departementet på av direktionen över

arméns pensionskassa i utlåtande den 24 oktober 1928 anförda skäl för sin

del ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Härdelins

änka bereddes understöd av statsmedel i form av årlig pension. Mot

det av direktionen föreslagna pensionsbeloppet, 465 kronor, hade departementet

intet att erinra. Departementet finge alltså anmäla, att departementet

biträdde direktionens över arméns pensionskassa förslag om utverkande

hos x-iksdagen av en årlig pension från allmänna indragningsstaten å 465

kronor till Härdelins efterlämnade änka.

Statskontoret, som den 1 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att statskontoret ansåge omständigheterna i detta fall vara

sådana, att pension av statsmedel borde beredas änkan Härdelin, och icke

hade annat mot det föreslagna pensionsbeloppet att erinra än att detsamma

syntes böra avjämnas till närmaste med tolv i fullt krontal jämnt delbara

tal. Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkan Härdelin finge från och med den 1 september

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang. understöd

åt bokhållaren

S. A.

N. Johanssons

änka och

minderåriga

barn.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve änka, åtnjuta pension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 468 kronor årligen.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka framställning

till riksdagen om beredande av pension åt änkan Härdelin. I fråga om

pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan

föreslagit. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 september 1928.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren vid generalstabens stall Gustaf Engelbrekt

Härdelins änka, Johanna Augusta Härdelin, född Lindblom,

må från och med den 1 september 1928, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 468 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till flygstyrelsen ingiven skrift, dagtecknad

den 10 november 1928, har bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael

Johanssons änka Ester Henrietta Johansson, född Ahlqvist, anhållit dels att

själv komma i åtnjutande av pension, dels att makarnas barn måtte tillerkännas

årliga understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att bokhållaren Johansson, som avled

den 5 maj 1928, varit anställd såsom bokhållare vid fälttelegrafkårens flygkompanis

tygverkstäder under tiden 15 november 1918—30 oktober 1925,

hos aktiebolaget aerotransport under tiden 1 november 1925—1 mars 1927

samt i flygstyrelsen från och med den 1 april 1927 intill sin död; att han

besuttit synnerligen goda kunskaper såsom kontorsman och städse nedlagt

stort intresse i utövandet av sin tjänst; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 22 augusti 1891, fem barn Sem Olof Bertil, Sem

Boije, Sem Bertil Ingemar, Ester Britt-Marie och Mary Margareta, födda

respektive den 28 juni 1910, den 7 april 1913, den 28 april 1918, den 9 april

1920 och den 22 november 1922; att änkan Johanssons arbetsförmåga på

grund av deformerande ledgångsreumatism i vänster knä är i mycket hög

grad nedsatt, vilken nedsättning kan betraktas såsom sannolikt för framtiden

bestående; att sonen Sem Olof Bertil lider av hjärtneuros och blodfattigdom

och sonen Sem Bertil Ingemar av neuros och blodfattigdom med allmän

kraftnedsättning; samt att i boet efter Johansson skulderna överstego tillgångarna.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har flygstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 6 december 1928 anfört, att styrelsen på grund av de

ömmande omständigheterna i föreliggande fall tillstyrkte, att pension till

skäligt belopp måtte tillerkännas änkan Johansson, att utgå från och med

den 6 maj 1928.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Mnj:ls proposition nr 113. 5

Statskontoret bär den 29 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att ämbetsverket på grund av de synnerligen ömmande omständigheter,

som i detta fall förelåge, ansåge sig böra tillstyrka, att pensioner

av statsmedel utverkades åt änkan Johansson och de av hennes barn,

som ännu ej nått 18 års ålder. Änkepensionen syntes kunna bestämmas

till 444 kronor, vilket belopp tidigare beviljats såsom pension åt änkor efter

befattningshavare i ungefärligen samma ställning med avseende å arbetets

art och avlöningens storlek, som den bokhållaren Johansson innehaft (jfr

riksdagens skrivelse 354/1928 p. 38 och 47), och pensionerna till de fyra

minderåriga barnen till 96 kronor för år till vart och ett av dem. Pensionerna

torde böra få utgå från och med den 1 juni 1928, till änkan under

hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,

och till vart och ett av barnen till och med det kalenderår, varunder det

uppnådde 18 års ålder.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har bokhållaren Johansson eu

jämförelsevis kort anställningstid i statens tjänst. Hans efterlämnade änka

är även relativt ung. Det oaktat anser jag mig, enär omständigheterna i

föreliggande fall äro av särskilt ömmande beskaffenhet, böra tillstyrka, att

något understöd beredes änkan Johansson och hennes minderåriga barn.

Det av statskontoret för änkan föreslagna pensionsbeloppet, 444 kronor,

synes mig väl avvägt. Emot de av ämbetsverket för de minderåriga barnen

föreslagna understödsbeloppen har jag ej funnit skäl till erinran.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael Johanssons

änka Ester Henrietta Johansson, född Ahlqvist, och makarnas

minderåriga barn Sem Boije, Sem Bertil Ingemar,

Ester Britt-Marie och Mary Margareta må från och med den

1 juni 1928 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan med 444 kronor, att utgå så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med

96 kronor, att utgå till och med det kalenderår, varunder barnet

uppnår 18 års ålder.

3:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdeparte- Ang. pension

ment överlämnad skrivelse den 4 augusti 1928 har chefen för Västerbottens åt änkan

regemente gjort framställning om beredande av pension åt sadelmakeriför- Augusta

mannen vid nämnda regementes intendenturverkstäder Emil Alfred Nilssons Nilsson, född

änka Hilma Augusta Nilsson, född Johansson. Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Nilsson, som avled

den 24 juni 1928, varit anställd under tiden 1 juli 1907—31 juli 1915 såsom

sadelmakeriarbetare vid Norrlands dragonregemente samt från och med den

1 augusti 1915 intill sin död såsom sadelmakeriför man vid Västerbottens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

regementes intendenturverkstäder; att han under sitt arbete ådagalagt stor

duglighet samt varit noggrann och visat stor plikttrohet; att han vid sin

död efterlämnat, förutom änkan, född den 20 oktober 1870, en dotter, anställd

vid frälsningsarmen, samt en omyndig fosterson; att behållningen i boet

efter Nilsson uppgått till allenast 714 kronor; samt att änkan på grund av

kronisk ledåkomma är fullständigt oförmögen till arbete.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 september 1928 anfört,

att departementet i betraktande av Nilssons väl vitsordade verksamhet i

statens tjänst, omfattande en tid av omkring 21 år, funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att hans efterlämnade änka, med hänsyn

jämväl därtill, att hon vore fullständigt oförmögen till arbete, bereddes

något understöd från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade

storleken av detta understöd, ansåge departementet sig, på grund av vad

riksdagen uti skrivelse den 16 april 1926, nr 149, beträffande pensionering

av statstjänares efterlevande anfört, böra för henne föreslå en årlig pension

av 384 ki’onor. Då Nilsson avlidit den 24 juni 1928, torde pensionen ifråga

böra få utgå från och med den 1 juli nämnda år. På grund av vad sålunda

anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkan Nilsson finge från och med den 1 juli 1928, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

eu årlig pension av 384 kronor.

Statskontoret, som den 1 november 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst samt till Nilssons

långa tjänstetid och då änkan Nilsson, som vore 58 år gammal, på grund

av sjukdom vore fullständigt oförmögen att med arbete försörja sig samt

icke torde kunna påräkna nämnvärt bidrag till uppehället från sina närmaste,

syntes i detta fall sådana omständigheter få anses föreligga, som

plägade föranleda till utverkande av änkepension av statsmedel. Statskontoret,

som icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens intendentsdepartement

i sådant avseende föreslagit, hemställde därför om vidtagande

av åtgärd i enlighet med nämnda departements framställning

I likhet med myndigheterna finner jag omständigheterna i ärendet tala

för att understöd av statsmedel beredes änkan Nilsson med ett årligt belopp

av 384 kronor att utgå från och med den 1 juli 1928.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sadelmakeriförmannen vid Västerbottens regementes in
tendenturverkstäder

Emil Alfred Nilssons änka Hilma Augusta

Nilsson, född Johansson, må från och med den 1 juli 1928, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 384 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 7

4:o.

Uti en till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet ställd skrift,

dagtecknad den 10 januari 1928, har kusken vid fästningsbyggnadens i

Boden stall Lars August Johanssons änka Emma Kristina Johansson, född

Hedlund, anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kusken Johansson, som avled

den 8 januari 1923, varit anställd från och med den 16 juni 1902 till och

med den 15 juni 1919 såsom kusk och stallförman vid fästningsbyggnadens

i Boden stall samt dessförinnan, enligt vad sökanden uppgivit, vid statens

järnvägsbyggnader under omkring 20 år; att han av 1920 års riksdag beviljades

en pension av 500 kronor om året; att hans efterlämnade änka, som

är född den 20 december 1860, lider av sjukdomar, vilka i väsentlig grad

inskränka hennes arbetsförmåga; samt att hon är fullständigt medellös.

I utlåtande den 11 februari 1928 har arméförvaltningens fortifikations departement

på de skäl, som år 1920 föranlett riksdagen att bevilja kusken

Johansson pension, samt med hänsyn till de ömmande omständigheter, som

förelåge för hans änka, hemställt, att proposition måtte avlåtas till riksdagen

angående beviljande av ett årligt understöd å 384 kronor till änkan Jo*

hansson att, räknat från och med den 1 januari 1928, utgå under hennes

återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 23 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, kar

anfört, att då ämbetsverket icke funne något att erinra mot vad arméför

valtningens fortifikationsdepartement föreslagit, finge statskontoret tillstyrka,

att framställning i ärendet avlätes till riksdagen i överensstämmelse med

fortifikationsdepartementets hemställan.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt änkan

Johansson. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 januari 1929

med ett årligt belopp av 384 kronor.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kusken vid fästningsbyggnadens i Boden stall Lars

August Johanssons änka Emma Kristina Johansson, född Hedlund,

må från och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 19 januari 1928 har chefen för Göta artilleriregemente

gjort framställning om beredande av pension åt skomakeriarbetaren

vid nämnda regementes intendenturverkstäder August Andersson Sundqvists

änka Sabina Josefina Sundqvist, född Bengtsson.

Ang. pension

åt änkan

Emma Kristina

Johansson,

född

Hedlund.

Ang. pension

åt änkan

Sabina Josefina

Sundqvist,

född

Bengtsson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 113.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Sundqvist, som avled

den 30 november 1927, tjänat staten i omkring 50 år; att han av 1926 års

riksdag erhållit en årlig pension av 900 kronor, att utgå från och med den

1 november 1925; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den

23 mars 1861, en son, som har hustru och två barn att försörja och vilken

eu längre tid varit arbetslös och måst skuldsätta sig; att änkan Sundqvist

på grund av svaghet efter operationer i buken är för framtiden oförmögen

att genom eget arbete försörja sig; samt att hon är medellös.

Chefen för västra arméfördelningen har tillstyrkt ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartenlent

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 februari 1928 anfört,

att det på grund av vad i ärendet blivit upplyst syntes departementet,

som om sonen under förhanden varande förhållanden saknade möjlighet att

lämna försörjningsbidrag till modern. I betraktande av änkan Sundqvists

avlidne makes väl vitsordade och ovanligt långa verksamhet för statens

räkning, omfattande eu tid av omkring 50 år, funne departementet det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att änkan Sundqvist med hänsyn

till hennes jämförelsevis höga ålder, klena hälsotillstånd och de för henne

föreliggande ömmande ekonomiska omständigheter bereddes någon pension

från statens sida för hennes återstående levnad. Yad beträffade storleken

av nämnda pension, ansåge departementet sig, på grund av vad riksdagen

uti skrivelse den 16 april 1926, nr 149, angående pensionering av statstjänares

efterlevande anfört, böra för henne föreslå eu årlig pension av 384

kronor. Då förre skomakeriarbetaren Sundqvist avlidit den 30 november

1927, torde pensionen i fråga böra få utgå från och med den 1 december

samma år. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Sundqvist finge från

och med den 1 december 1927, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Statskontoret har den 27 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att med hänsyn till föreliggande omständigheter torde billigheten

få anses bjuda, att någon pension av statsmedel bereddes änkan Sundqvist;

och då statskontoret icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens

intendentsdepartement i sådant avseende föreslagit, tillstyrkte statskontoret,

att framställning i ärendet avlätes till riksdagen i överensstämmelse med

vad av nämnda departement hemställts.

Genom brev den 27 april 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Sundqvist finge tills vidare, räknat från och med den 1 december 1927, från

lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt

henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av

till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Jag tillstyrker i likhet med myndigheterna, att pension med 384 kronor

för år beredes änkan Sundqvist, att utgå från och med den 1 december 1927.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Göta artilleriregementes intendenturverkstäder

August Andersson Sundqvists änka Sabina

Josefina Sundqvist, född Bengtsson, må från och med den 1

december 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 16 mars 1928

har tygmästaren i Stockholm gjort framställning om beredande av pension åt

tygarbetaren vid Stockholms tygstation Amandus Nymans änka Anna Kristina

Nyman, född Eriksdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tygarbetaren Nyman, som avled

den 22 december 1926, varit anställd vid Stockholms tygstation från och

med den 30 september 1901 intill sin död; att förrättad bouppteckning icke

utvisade någon behållning i dödsboet efter Nyman; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 12 maj 1852, en son, vilken är underhållsskyldig

till frånskild hustru och två barn samt själv nervsjuk; samt att

änkan Nyman på grund av hög ålder saknar möjlighet att genom arbete

försörja sig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 mars 1928 anfört, att departementet

ansåge billigt, att änkan Nyman bereddes årligt understöd till livsuppehälle,

varför departementet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att från allmänna indragningsstaten finge till änkan Nyman

utgå årligt understöd med ett grundbelopp av 300 kronor med därå belöpande

tillägg, att utgå från och med månaden näst efter den, då hennes man avlidit,

så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 25 april 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,

att med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge sig statskontoret

kunna tillstyrka, att pension bereddes i detta fall, och hade ämbetsverket

beträffande vad i sådant avseende föreslagits av arméförvaltningens artilleridepartement

icke annat att erinra än att pensionsbeloppet för änkan Nyman

Ang. •pension

åt änkan

Anna Kristina

Nyman, född

Eriksdotter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt fyra änkor

efter arbetare

vid Carl

Gustafs stads

gevärsfaktori.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

torde, i likhet med vad i dylika fall numera plägade beviljas, böra bestämmas

till 384 kronor för år räknat.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra

tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Nyman, att utgå

från och med den 1 januari 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tygarbetaren vid Stockholms tygstation Amandus Nymans

änka Anna Kristina Nyman, född Eriksdotter, må från och

med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 24 november

1928 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt följande änkor efter avlidna arbetare därstädes,

nämligen Johan Erik Lindbergs änka Fredrika Josefina Lindberg, född Lundquist,

Erik Gustaf Nilssons änka Anna Charlotta Nilsson, född Svensson,

Anton Valfrid Johanssons änka Augusta Karolina Johansson, född Eriksson,

och Göran Erikssons änka Matilda Lovisa Eriksson, född Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att arbetaren Lindberg, som avled den 26 juni 1928, varit anställd vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori under 23 år; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 30 juni 1868, fyra barn, vilka dock endast

i ringa mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet

efter Lindberg utgjorde omkring 3,400 kronor; samt att änkan Lindberg på

grund av kronisk luftrörskatarr och allmän svaghet är oförmögen att genom

arbete försörja sig;

att arbetaren Nilsson, som för anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

åtnjöt pension, avled den 19 oktober 1928; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 13 februari 1860, sex barn, vilka ej i

nämnvärd mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i

boet efter Nilsson uppgått till omkring 4,000 kronor; samt att änkan Nilsson

på grund av reumatisk värk är oförmögen att genom arbete försörja sig;

att arbetaren Johansson, som avled den 10 september 1928, varit anställd

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori i omkring 30 år; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 8 november 1874, fyra barn, vilka ej

i nämnvärd mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i

boet efter Johansson uppgick till omkring 4,500 kronor; samt att änkan

Johanssons arbetsförmåga på grund av avsevärd blodbrist är i hög grad

nedsatt;

att arbetaren Eriksson, som för anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

åtnjöt pension, avled den 27 oktober 1928; att han vid sin död efter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l/•''/. 11

lämnat, förutom änkan, född den 7 mars 1869, tre barn, vilka endast i ringa

man kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet efter

Eriksson är obetydlig; samt att änkan Eriksson, vilken under tiden 26

augusti—20 oktober 1927 vårdats å Eskilstuna stads sjukavdelning för sinnessjuka,

icke kan anses för framtiden återställd till hälsan.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1929 anfört, att departementet

ansåge billigt, att omförmälda änkor bereddes årligt understöd

till livsuppehälle; och hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av änkorna

ett årligt understöd under deras återstående livstid, så länge de förbleve i

sitt nuvarande änkestånd, av 384 kronor, att utgå från och med den 1

januari 1929.

Statskontoret, som den 25 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att enligt vad handlingarna gåve vid handen syntes i förevarande fall

föreligga sådana omständigheter, som plägade uppställas såsom förutsättningar

för beredande av änkepension av statsmedel; och ämbetsverket hade

beträffande den av arméförvaltningens artilleridepartement i ärendet gjorda

hemställan icke annat att erinra än att statskontoret ville framhålla att, när

framställning om änkepension skedde såsom en omedelbar följd av mannens

frånfälle, pensionen plägade beviljas att utgå från och med månaden näst

efter den, vari dödsfallet inträffat. Med tillämpning av denna regel skulle

understöden utgå till änkan Lindberg från och med den 1 juli 1928, till

änkan Nilsson från och med den 1 november 1928, till änkan Johansson

från och med den 1 oktober 1928 samt till änkan Eriksson från och med

den 1 november 1928.

Omständigheterna i förevarande fall synas mig påkalla, att ifrågavarande

änkor komma i åtnjutande av understöd från statens sida. Beloppen torde

böra bestämmas till 384 kronor årligen för envar av dem, att utgå från och

med månaden näst efter den, varunder mannen avlidit.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetarna vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan

Erik Lindbergs, Erik Gustaf Nilssons, Anton Valfrid Johanssons

och Göran Erikssons änkor Fredrika Josefina Lindberg,

född Lundquist, Anna Charlotta Nilsson, född Svensson,

Augusta Karolina Johansson, född Eriksson, och Matilda Lovisa

Eriksson, född Eriksson, må, Fredrika Josefina Lindberg från

och med den 1 juli 1928, Anna Charlotta Nilsson från och

med den 1 november 1928, Augusta Karolina Johansson från

och med den 1 oktober 1928 och Matilda Lovisa Eriksson från

och med den 1 november 1928, envar så länge hon förbliver

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ang. pension

åt änkan

Hilda Ingeborg

Wallqvisi,

född

Wänn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 4 juni 1928

har styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning om beredande

av pension åt arbetaren vid ammunitionsfabriken Tore Marcus Wallqvists

änka Hilda Ingeborg Wallqvist, född Wänn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Wallqvist, som avled

den 2 maj 1928, innehaft anställning vid ammunitionsfabriken under tiden

20 februari 1893—31 juli 1920; att han av 1921 års riksdag erhållit en

årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1921; att

han vid sin död efterlämnat änka, född den 4 oktober 1851; att änkan Wallqvist

är i avsaknad av alla tillgångar; samt att hon på grund av sin höga

levnadsålder är oförmögen att själv försörja sig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1928 anfört, att departementet

ansåge billigt, att änkan Wallqvist erhölle årligt understöd till

sitt livsuppehälle, samt därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja henne ett årligt understöd

under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, av 300 kronor, att utgå från och med den 1 juni 1928.

Statskontoret har den 3 augusti 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid,

under erinran att riksdagen under senare år plägat bevilja pension till

belopp av 384 kronor årligen åt änkor efter arbetare i statens tjänst, hemställt,

att Kungl. Ma,j:t måtte utverka riksdagens medgivande, att pension

finge utgå till änkan Wallqvist med angivna belopp.

Genom brev den 17 augusti 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Wallqvist finge tills vidare, räknat från och med den 1 juni 1928, från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 32 kronor vid

varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne

blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension

kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu

medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid

uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

Jag tillstyrker, att änkan Wallqvist beredes pension av statsmedel med

384 kronor årligen, att utgå från och med den 1 juni 1928; och får jag alltså

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr Ilo. 1 3

att arbetaren vid ammunitionsfabriken Tore Marcus Wallqvists

änka Hilda Ingeborg Wallqvist, född Wänn, må från

och med den 1 juni 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 384 kronor.

9:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 30 januari 1928,

har korpralen vid flottan Johan August Florentia Thorssons änka Adelina

Fredrika Thorsson, född Adolfsdotter, anhållit att komma i åtnjutande av

pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Thorsson antogs till

skeppsgosse den 1 maj 1804, inskrevs vid sjömanskåren den 1 maj 1809,

erhöll avsked den 31 oktober 1922 samt avled den 12 november 1926; att

han vid sin död efterlämnat änka, född den 22 juni 1851; samt att änkan

Thorsson, som genom flottans pensionskassa icke åtnjuter annan inkomst

än ett årligt gratial av 12 kronor från under pensionskassans förvaltning

stående matrosers m. fl. gratialinrättning, saknar tillgångar och på grund av

hög levnadsålder icke kan själv bidraga till sitt uppehälle.

I utlåtande den 19 juli 1928 har marinförvaltningen anfört, att med hänsyn

till att sökanden — vilkens avlidne man tjänat staten i 58 V2 år, därav

53 V2 år vid sjömanskåren — vore medellös och efter hennes mans den 12

november 1926 timade frånfälle på grund av sin höga ålder icke kunde förtjäna

sitt uppehälle, funne marinförvaltningen önskvärt, att understöd utverkades

åt sökanden. Under erinran att 1928 års riksdag beviljat änkor

i liknande belägenhet som sökanden årliga understöd å allmänna indragningsstaten

med 384 kronor, finge marinförvaltningen alltså tillstyrka, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Thorsson finge, räknat

från och med den 1 december 1926, komma i åtnjutande av årlig pension

å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 384 kronor, så länge hon

förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 7 augusti 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid instämt i vad marinförvaltningen i ämnet anfört och hemställt.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra

tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Thorsson, att

utgå från och med den 1 januari 1929.

~ Ja8'' hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att korpralen vid flottan Johan August Florentin Thorssons

änka Adelina Fredrika Thorsson, född Adolfsdotter, må från

och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nu
varande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

Ang. pension

åt änkan

Adelina Fredrika

Thorsson,

född Adolfsdotter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Ang. pension

åt änkan

Johanna Johansson,

född

Håkansson.

10:0.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 22 augusti 1928 bär varvschefen

vid flottans station i Stockholm gjort framställning om beredande av pension

åt daglönaren vid varvet Jöns Johanssons änka Johanna Johansson, född

Håkansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Johansson, vilken

avled den 17 juli 1924, varit anställd vid flottans varv i Stockholm från och

med den 13 november 1877 till och med den 31 december 1914, då han

erhöll avsked med pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan,

född den 3 mars 1856, två vuxna barn, en son och en dotter; att dottern,

som är gift med en vaktmästare med en månatlig avlöning av 340 kronor,

har två minderåriga barn och icke kan bidraga till moderns uppehälle; att

sonens vistelseort ej är känd av hans anhöriga; att änkan Johansson dragit

sig fram med tillhjälp av ett litet arv, som hon bekommit efter en syster;

att hon numera saknar medel till sitt uppehälle; samt att hon på grund av

ålderdomssvaghet och sjukdom är oförmögen att längre med arbete sörja för

sin utkomst.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti

skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 oktober 1928 — under erinran att de senare

årens riksdagar beviljat änkor i svåra ekonomiska omständigheter årliga

understöd å allmänna indragningsstaten med 384 kronor — hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Johansson finge,

räknat från och med den 1 augusti 1928, komma i åtnjutande av årlig pension

å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 384 kronor, så länge hon

förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 1 november 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att under föreliggande förhållanden syntes någon pension av statsmedel

böra utverkas åt änkan Johansson; och då statskontoret icke funne

något att erinra mot vad marinförvaltningen i sådant avseende föreslagit,

tillstyrkte statskontoret vidtagande av åtgärder i enlighet med marinförvaltningens

hemställan.

Jag tillstyrker, att änkan Johansson beredes pension av statsmedel med

384 kronor årligen att utgå från och med den 1 augusti 1928; och får jag

alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Stockholm Jöns Johans
sons

änka Johanna Johansson, född Håkansson, må från och

med den 1 augusti 1928, så länge hon förbliver i sitt nu
varande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 15

ll:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 september 1928,

har daglönaren vid flottans station i Karlskrona Sven Jolian Hanssons änka

Anna Fredrika Hansson, född Ström, anhållit att komma i åtnjutande av

pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Hansson, som avled

den 26 april 1928, varit anställd såsom daglönare vid beklädnadsverkstaden

vid flottans station i Karlskrona från och med den 9 april 1883 till och

med den 31 juli 1922, då han erhöll avsked med pension; att hans efterlämnade

änka, som är född den 3 januari 1861, efter mannens frånfälle varit

helt beroende av den hjälp hon erhållit från en son, som är underofficer;

att denne är gift och har minderåriga barn att försörja, varför han svårligen

helt kan underhålla sin moder; att änkan Hansson har en vuxen dotter,

vilken emellertid är sjuklig och för närvarande utan arbetsanställning och

därför icke kan bidraga till moderns underhåll; samt att behållningen i boet

efter Hansson utgjorde allenast 376 kronor 84 öre.

Marinförvaltningen har den 11 oktober 1928 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid, under erinran, att de senare årens riksdagar beviljat änkor i

liknande belägenhet som sökanden årliga understöd å allmänna indragningsstaten

med 384 kronor, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkan Hansson finge, räknat från och med den 1 oktober 1928,

komma i åtnjutande av årlig pension å allmänna indragnings staten till ett

belopp av 384 kronor, så länge lion förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 19 november 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att sådana omständigheter i detta fall kunde anses vara för handen,

som plägat föranleda till utverkande av änkepension å 384 kronor; och

syntes det statskontoret, som om pensionen borde i detta liksom i andra

dylika fall anvisas att utgå från och med månaden efter mannens död.

Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkan Hansson finge från och med den 1 maj 1928 under sin

återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta

pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 384 kronor årligen.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra

tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Hansson, att

utgå från och med den 1 maj 1928.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans station i Karlskrona Sven Johan

Hanssons änka Anna Fredrika Hansson, född Ström, må från

och med den 1 maj 1928, så länge hon förbliver i sitt nu
varande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

Ang. pension

åt änkan Anna

Fredrika

Hansson,

född Ström.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Ang. pension

åt vissa änkor

efter daglönare

vid

(lottans varv

i Karlskrona

m. rrt.

12:0.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 november 1927,

bar försvarsverkens civila personals förbund gjort framställning om beredande

av pension åt bland andra nedannämnda änkor efter daglönare

vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Willielm Teodor Rylanders änka

Anna Charlotta Rylander, född Mårtensson, Sven August Anderssons änka

Augusta Matilda Andersson, född Niklasdotter, Konrad Arthur Wittus

Anderssons änka Anette Carolina Andersson, född Vinberg, Sven Vilhelm

Pihls änka Brita Sofia Pihl, född Karlsdotter, Axel Viktor Magnussons änka

Hanna Amanda Magnusson, född Jönsson, Sven Peter Augustinssons änka

Anna Kristina Augustinsson, född Karlsson, Bror Karl Svenssons änka

Elisabet Charlotta Svensson, född Strömberg, Karl Albert Karlssons änka

Annie Charlotta Elisabet Karlsson, född Nilsson, Gustaf Hjalmar Sandströms

änka Botilda Maria Sandström, född Åkesdotter, samt Adolf Viktor Almqvists

änka Karolina Almqvist, född Månsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att daglönaren Rylander, som avled den 28 april 1927, varit anställd såsom

daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 11 oktober

1877 till och med den 31 oktober 1923, då han erhöll avsked med pension;

att han den 15 juli 1918 befordrats till förman; samt att hans efterlämnade

änka, som är född den 13 juni 1859, på grund av hjärnblödning är oförmögen

att genom arbete försörja sig;

att daglönaren Sven August Andersson, som avled den 24 juni 1921,

varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiderna

16 maj 1898—7 juli 1899 och 9 maj 1900—5 maj 1904 samt från och med

den 4 maj 1906 intill sin död; samt att hans efterlämnade änka, som är

född den 28 augusti 1869, på grund av höggradig struma är oförmögen att

genom arbete försörja sig;

att daglönaren Konrad Arthur Wittus Andersson, som avled den 10 augusti

1926, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och

med'' den 13 juni 1906 intill sin död; samt att hans efterlämnande änka,

som är född den 30 mars 1869, på grund av nervsvaghet (neurastenia) är

oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig;

att daglönaren Pihl, som avled den 19 juli 1927, varit anställd dels såsom

daglönare vid flottans varv- i Karlskrona under tiden 23 december 1876

—10 maj 1877 samt från och med den 4 oktober 1877 till och med den 31

december 1914, då han erhöll avsked med pension, dels ock såsom biträde

åt uppbördsmannen vid arbetsgruppen B. A. under tiden 1 januari 1915 31

december 1922; samt att hans efterlämnade änka, som är född den 16 januari

1851, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att genom arbete försörja

sig;

att daglönaren Magnusson, som avled den 5 juli 1925, dels tjänstgjoit

som skeppsgosse och 2:a kl. sjöman, från vilken anställning han entledigades

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr It3. 17

den 3 juni 1882, dels oek varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i

Karlskrona från och med den 14 maj 11)07 till och med den 30 juni 1925,

då han erhöll avsked med pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom

änkan, född den 21 september 1857, en obotligt sjuk dotter; samt att änkan

Magnusson på grund av kronisk ledgångsreumatism och allmänna ålderdomstecken

har i mycket hög grad nedsatt arbetsförmåga, vilken nedsättning

kan betraktas som sannolikt för framtiden bestående;

att daglönaren Augustinsson, som avled den 8 januari 1923, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 5 oktober

1876 till och med den 31 mars 1921, då han erhöll avsked med pension; att

han befordrats till förman den 28 maj 1918; samt att hans efterlämnade

änka, som är född den 16 juli 1862, på grund av åderförkalkning är oförmögen

till arbete;

att daglönaren Svensson, som avled den 3 juli 1927, varit anställd såsom

daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 1 oktober 1892

till och med den 31 augusti 1926, då han erhöll avsked med förtidspension;

samt att hans efterlämnade änka, som är född den 29 december 1875, på

grund av äggvita, blodbrist och nervsvaghet har i väsentlig grad nedsatt

arbetsförmåga;

att daglönaren Karlsson, som avled den 20 september 1919, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 30 oktober

1905 intill sin död; att han efterlämnat, förutom änkan, född den 18 april

1885, eu minderårig son Sven Albert, född den 17 juni 1917; samt att änkan

Karlsson på grund av nervsvaghet har nedsatt arbetsförmåga;

att daglönaren Sandström, som avled den 21 juni 1927, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden 22 november

1876—1 november 1877 samt från och med den 17 januari 1893 till och

med den 31 maj 1924, då han erhöll avsked med pension; samt att hans

efterlämnade änka, som är född den 27 september 1852, på grund av ålderdomssvaghet

är oförmögen till arbete;

att daglönaren Almqvist avled den 26 januari 1927; att lian antogs som

lärling vid tredje hantverkskompaniet vid flottans station i Karlskrona den

1 juli 1861, karlskrevs den 1 februari 1868, överflyttades till ingenjördepartementet

den 1 januari 1873, befordrades till förman den 2 april 1907 och

erhöll avsked med pension den 31 maj 1907; samt att hans efterlämnade

änka, som är född den 5 maj 1856, lider av ett flertal sjukdomar, vilka göra

henne fullständigt oförmögen att med något arbete, även det obetydligaste,

bidraga till sin utkomst.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande änkor, med

undantag av änkan Almqvist, äro bosatta i Karlskrona och icke äro därstädes

för år 1927 taxerade för inkomst, samt att änkorna Rylander och

Svensson jämte övriga stärbhusdelägare stå antecknade såsom ägare av fast

egendom, taxerad till respektive 6,500 kronor och 4,000 kronor, den förra

med intecknad skuld å 5,500 kronor, den senare utan sådan skuld.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 91 häft. (Nr 113.) 287 29 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1K Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 februari 1928 anfört, att riksdagen i åtskilliga

fall medgivit pensioner åt behövande änkor efter daglönare vid

marinen. I överensstämmelse med 1925 års riksdags skrivelse nr 200 punkt 1,

där principiella betänkligheter anförts mot att med statsmedel pensionera

änkor efter befattningshavare, vilka icke ägt möjlighet att genom statens

förmedling grundlägga familjepension, hade emellertid pensioner medgivits

endast då särskilt ömmande omständigheter varit för handen. Ur denna

synpunkt kunde det synas tveksamt, om änkorna Kylander och Svensson,

vilka vore ägare till fast egendom, borde beviljas pensioner. Då emellertid

egendomen syntes vara av ringa värde, ansåge sig marinförvaltningen, med

hänsyn till att änkornas avlidna män tjänat staten under mer än trettio år,

böra tillstyrka, att pensioner utverkades åt änkorna. Däremot kunde marinförvaltningen

icke förorda pension åt änkan Karlsson. Yarken hennes ålder

eller nedsatta arbetsförmåga, ej heller hennes mans tjänstetid syntes kunna

motivera pension. Då det emellertid inhämtades av handlingarna, att daglönaren

Karlsson utom änkan även efterlämnat en nu 10-årig son, ansåge

marinförvaltningen, att i likhet med vad som skett i tidigare dylika fall

understöd borde utverkas till denne å 168 kronor för år till och med utgången

av det kalenderår, under vilket barnet uppnådde 18 års ålder. Vad

de övriga till pensioner föreslagna änkorna anginge, tillstyrkte marinförvaltningen,

att pensioner utverkades. De vore samtliga änkor efter arbetare,

som tjänat staten under många år, samt vore medellösa och på grund av

ålder eller sjukdom oförmögna att försörja sig genom arbete. Med åberopande

av vad sålunda anförts och under erinran att dylika pensioner plägade i

överensstämmelse med 1926 års riksdags skrivelse nr 149 punkt 6 bestämmas

till 384 kronor, finge marinförvaltningen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans

varv i Karlskrona, nämligen Anna Charlotta Kylander, Augusta Matilda

Andersson. Anette Carolina Andersson, Brita Sofia Pihl, Hanna Amanda

Magnusson, Anna Kristina Augustinsson, Elisabet Charlotta Svensson, Botilda

Maria Sandström och Karolina Almqvist, finge från och med den 1

januari 1928 komma i åtnjutande av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten

till belopp av 384 kronor för envar, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd; samt att avlidne daglönaren vid flottans varv i Karlskrona

Karl Albert Karlssons och hans änka Annie Charlotta Elisabet Karlssons

son Sven Albert finge från och med den 1 januari 1928 till och med

utgången av det kalenderår, varunder han uppnådde 18 års ålder, komma

i åtnjutande av understöd å allmänna indragningsstaten med 168 kronor

årligen.

Statskontoret, som den 28 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att då statskontoret anslöte sig till vad marinförvaltningen

anfört och föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att framställning i ärendet

avlätes till riksdagen i överensstämmelse med marinförvaltningens hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

A ttnyl. Maj. Is proposition nr IIii.

Beträffande här ifrågavarande änkor finner jag mig böra tillstyrka, att

pension åt dem utverkas i den omfattning, som marinförvaltningens av

statskontoret biträdda förslag innebär. Samtliga änkepensioner torde böra

bestämmas till 384 kronor årligen och utgå från och med den 1 januari 1929.

Vidkommande den form, vari understöd bör beredas daglönaren Karlssons

efterlevande, ansluter jag mig till marinförvaltningens förslag, att uppfostringsbidrag

med 1(58 kronor utverkas åt makarna Karlssons minderårige son

Sven Albert. Understödet torde böra bestämmas att utgå från och med ingången

av år 1929 samt åtnjutas till och med utgången av det kalenderår,

varunder sonen uppnår 18 års ålder.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i

Karlskrona, nämligen Wilhelm Teodor Kylanders änka Anna

Charlotta Ry länder, född Mårtensson, Sven August Anderssons

änka Augusta Matilda Andersson, född Niklasdotter, Conrad

Arthur Wittus Anderssons änka Annette Carolina Andersson,

född Vinberg, Sven Vilhelm Pihls änka Brita Sofia Pihl, född

Karlsdotter, Axel Viktor Magnussons änka Hanna Amanda

Magnusson, född Jönsson, Sven Peter Augustinssons änka

Anna Kristina Augustinsson, född Karlsson, Bror Karl Svenssons

änka Elisabet Charlotta Svensson, född Strömberg, Gustaf

Hjalmar Sandströms änka Botilda Maria Sandström, född Akesdotter,

och Adolf Viktor Almqvists änka Karolina Almqvist,

född Månsson, må från och med den 1 januari 1929 komma i

åtnjutande av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten

till belopp av 384 kronor för envar, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd; samt

att avlidne daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl

Albert Karlssons och hans änka Annie Charlotta Elisabet

Karlssons minderårige son Sven Albert må från och med den

1 januari 1929 till och med utgången av det kalenderår, varunder

han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd

å allmänna indragningsstaten till belopp av 168 kronor

årligen.

13:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 5 november 1928,

har barnavårdsmannen i Stockholm Judit Thörnqvist anhållit om understöd

åt avlidne 2:a klass sjömannen vid flottan Erik Erland Serranders och hans

trolovade Sonja Emilia Vilhelmina Nilssons dotter Eu t Sonja.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Serrander avled den 8 april 1927

av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring; att Nilsson avled den

24 maj 1928; att deras utom äktenskapet den 20 december 1926 födda dotter

Rut Sonja är omhändertagen av sina morföräldrar, vilka hava en mycket

Ang. understöd

åt avlidne

2:a kl.

sjömannen

E. E. Serranders

minderåriga

dotter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Muj:ts proposition nr 113.

blygsam inkomst; att Serrander icke efterlämnade några tillgångar; samt

att, sedan hos riksförsäkringsanstalten gjorts framställning om livränta för

Serranders minderåriga dotter, anstalten jämlikt bestämmelserna i 1909 års

militärersättningsförordning, med den ändrade lydelse nämnda förordning

erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, funnit sig icke kunna tillerkänna

henne någon livränta i anledning av faderns död, enär ifrågavarande

barn fötts först efter uppkomsten av den sjukdom, varav Serrander avlidit.

Uti avgivet utlåtande den 21 november 1928 har marinförvaltningen anfört,

att ämbetsverket ansåge sig förhindrat att tillstyrka, att Serranders

minderåriga dotter tillerkändes något understöd.

Statskontoret, som den 2 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,

att det torde vara avgjort, att Serranders dotter enligt den författning

(1909 års militärersättningsförordning), som i detta fall vore tillämplig,

icke ägde någon rätt till livränta. Emellertid hade med ingången av år 1928

trätt i kraft en ny författning i ämnet, nämligen förordningen den 18 juni

1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

och där hade förutsättningen för livränta till barn utformats i överensstämmelse

med vad som i sådant avseende gällde enligt lagen den IT

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. barn utom äktenskap

vore i avseende å rätt till livränta likställt med barn, fött inom äktenskap.

Med hänsyn till den ändrade uppfattning, som sålunda kommit till uttryck

i den nya författningen, och då Serranders dotter numera efter båda

föräldrarnas död vore för sitt underhåll hänvisad till sina fattiga morföräldrar

samt starka billighets skäl alltså måste anses föreligga att i detta fall

bereda något understöd av statsmedel, ville statskontoret med erinran, att,

om Rut Sonja (Nilsson kunnat bekomma livränta enligt 1909 års förordning,

denna livränta skulle hava utgjort 180 kronor för år räknat och utgått från

faderns dödsfall, till dess hon uppnått 15 års ålder, ifrågasätta, huruvida

icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att hos riksdagen göra framställning

om medgivande därtill, att Serranders dotter Rut Sonja Nilsson

finge från och med den 1 maj 1927, intill dess hon uppnådde 15 år, å allmänna

indragningsstaten uppbära årligt understöd till belopp av 180 kronor,

dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag billighetsskäl

tala för att Serranders minderåriga dotter beredes något understöd av

statsmedel, och ansluter jag mig i fråga om understödsbeloppets storlek

till vad statskontoret i sådant avseende föreslagit.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne 2:a klass sjömannen vid flottan Erik Erland Serranders

och hans likaledes avlidna trolovade Sonja Emilia

Vilhelmina Nilssons minderåriga dotter Rut Sonja må från

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mnj:t8 proposition nr 11,1.

och med den 1 maj 1927 till och med det kalenderår, varunder

hon uppnår 15 års ålder, å allmänna indragningsstaten

uppbära årligt understöd med ISO kronor, dock utan rätt att

därå åtnjuta dyrtidstillägg.

14:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagteckuad den 30 november 1928,

har skrädderiföreståndaren vid förutvarande Smålands artilleriregementes

inten den turverkstäder Axel Jonas Skoogs änka Alma Olivia Skoog, född

Johansson, anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att skrädderiföreståndaren Skoog,

som avled den 25 juni 1928, varit anställd vid förutvarande Smålands artilleriregementes

intendenturverkstäder från och med den 6 juni 1900 till och

med den 31 december 1923, då han entledigades från nämnda anställning

med av riksdagen beviljad årlig pension av 800 kronor; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, som är född den 5 juni 1866, tre söner och två

döttrar; att makarnas barn befinna sig i sådana ekonomiska omständigheter,

att det för dem är fullständigt omöjligt att draga försorg om modern; samt

att boet efter Skoog utvisade eu brist av 182 kronor.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 16 januari 1929 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att i betraktande av den avlidne makens

väl vitsordade verksamhet i statens tjänst samt då det av utredningen

rörande änkan Skoogs och hennes barns ekonomiska förhållanden torde få

anses ådagalagt, att änkan Skoog icke kunde påräkna bidrag till sitt uppehälle

från barnen, ansåge departementet det vara med billigheten överensstämmande,

att änkan Skoog, med hänsyn till hennes jämförelsevis höga

ålder och här föreliggande ömmande ekonomiska omständigheter, bereddes

någon pension från statens sida. Vad beträffade storleken av denna pension,

ansåge departementet sig, på grund av vad riksdagen uti skrivelse den

16 april 1926, nr 149, beträffande pensionering av statstjänares efterlevande

anfört, böra föreslå en årlig pension av 384 kronor åt iinkan Skoog, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd. Då Skoog avlidit den 25 juni

1928, torde pensionen få utgå från och med den 1 juli 1928. På grund av

vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att änkan Skoog finge från och med den 1 juli 1928, så

länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

I avgivet utlåtande den 2 februari 1929 har statskontoret anfört, att

ämbetsverket med hänsyn till vad handlingarna innehölle ansåge billiglietsskäl

bjuda, att i detta fall bereddes någon pension; och då statskontoret

icke hade något att erinra vare sig mot det föreslagna pensionsbeloppet

eller beträffande vad arméförvaltningens intendentsdepartement i övrigt

föreslagit, tillstyrkte statskontoret vidtagande av åtgärd i enlighet med departementets

hemställan.

Ang. pension

åt änkan

Alma Olivia

Skoog, född

Johansson.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt änkan

Hilma Sofia

Nor gr en, född

Carlbom.

22 Kungl. Maj tis proposition nr 113.

Jag tillstyrker, att änkan Skoog beredes pension av statsmedel med 384

kronor årligen, att utgå från och med den 1 juli 1928; och får jag alltså

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiföreståndaren vid förutvarande Smålands artilleriregementes

intendenturverkstäder Axel Jonas Skoogs änka

Alma Olivia Skoog, född Johansson, må från och med den 1

juli 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384

kronor.

15:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 8 januari

1929 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt förmannen vid gevärsfaktoriet Per Alrik Norgrens

änka Hilma Sofia Norgren, född Carlbom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Norgren, som avled

den 18 december 1928, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

från och med den 14 juni 1897 till och med den 31 mars 1921, då han entledigades

från nämnda anställning med av riksdagen beviljad pension; att

hans efterlämnade änka, som är född den 31 oktober 1875, lider av högt

blodtryck och minskad hörsel, på grund varav hennes arbetsförmåga är i

betydlig grad nedsatt; samt att behållningen i boet efter mannen torde

komma att utgöra omkring 4,000 kronor jämte en bostadslägenhet om ett rum

och kök, för vilken årskostnaderna utgöra cirka 250 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 januari 1929 anfört, att

departementet ansåge billigt, att änkan Norgren bereddes årligt underhåll

till livsuppehälle, samt därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja henne en pension under

hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,

av 384 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1929.

Uti avgivet utlåtande den 28 januari 1929 har statskontoret anfört, att enligt

vad handlingarna utvisade torde beträffande änkan Norgren få anses

föreligga sådana omständigheter och billighetsskäl, som plägade utgöra förutsättningar

för beredande av änkepension av statsmedel; och då statskontoret

icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens artilleridepartement

föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att åtgärd vidtoges i enlighet med

departementets hemställan.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka,

att pension'' med 384 kronor för år beredes änkan Norgren, att utgå

från och med den 1 januari 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds proposition nr I Ht. •>;}

att förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Per

Alrik Norgrens änka Hilma Sofia Norgren, född Carlbom, må

från och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbiira

eu årlig pension av 984 kronor.

1G: o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtccknad den 2 december 1927.

har sadelmakaren Carl Johan Leonard Johansson anhållit om understöd i

anledning därav, att hans son värnpliktige Karl Johan Gustaf Vilhelm

Johansson avlidit till följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Johansson under

fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring vid Svea artilleriregemente den 24

februari 1920 angripits av epidemisk influensa och sedan i omedelbar anslutning

härtill av lunginflammation med varbildning i högra lungsäcken, av

vilka sjukdomar han den 12 mars nämnda år avlidit; att vederbörande militärläkare

såsom sin åsikt uttalat, att Johanssons död tydligen inträffat under

sådana omständigheter, att hans militärtjänstgöring skäligen kan anses

hava varit bidragande orsak härtill; att Johansson såsom närmaste anhörig

efterlämnar fader, född den 31 juli 1862, vilken är änkling; att Johansson

med sitt arbete väsentligen bidragit till försörjandet av fadern samt dennes

minderåriga dotter; att värnpliktige Johansson varit fadern behjälplig i hans

sadelmakeriarbete; samt att fadern såsom eu direkt följd av sonens frånfälle

på grund av minskad arbetsförtjänst och färre arbetstillfällen råkat i

allt större ekonomiska svårigheter.

Eiksförsäb-ingsanstalten har i avgivet utlåtande den 17 februari 1928 anfört,

att jämlikt bestämmelserna i 12 § uti förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

enligt den lydelse, nämnda författningsrum erhållit genom förordningen

den 4 juni 1920, vore rätten till ersättning i anledning av dödsfall

förverkad, därest framställning om ersättning ej gjordes inom tre år från

det döden inträdde. I nu förevarande fall vore alltså rätten till ersättningförverkad.

I anledning av föreliggande framställning hade riksförsäkringsanstalten

emellertid till prövning upptagit frågan, huruvida fadern skulle

hava varit berättigad till ersättning enligt ovannämnda förordning, därest

framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid. Förutsättningarna

för att så skulle hava varit fallet vore, att militärtjänstgöringen

skäligen kunde anses hava bidragit till utbrottet av de sjukdomar, som''orsakat

sonens död, samt att fadern varit av den avlidne sonens arbete för

sitt uppehälle huvudsakligen beroende. Vidkommande den första av dessa

förutsättningar funne riksförsäkringsaustalten, som inhämtat yttrande i ärendet

från biträdande läkaren hos anstalten, överläkaren A. Gullbring, att

militärtjänstgöringen skäligen kunde antagas hava bidragit till de sjukdomar.

på grund av vilka sonen avlidit. Vad åter anginge frågan om faderns

Ang. understöd

åt avlidne

värnpliktige

K. J. G. V.

Johanssons

fader.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:fs proposition nr 113.

beroende av sonens arbete, torde, såvitt handlingarna i ärendet utvisade,

det i författningen stadgade villkoret i detta hänseende icke kunna anses

uppfyllt. Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde riksförsäkringsanstalten,

att förevarande framställning icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I avgivet utlåtande den 13 mars 1928 har statskontoret anfört, att såsom

framginge av handlingarna i ärendet kunde sökanden icke författningsenligt

vara berättigad till någon som helst ersättning i anledning av sonens

död under värnpliktstjänstgöring. Emellertid torde det icke kunna för

nekas, att vissa omständigheter — sökanden hade redan haft ett gott stöd

av sonen i gemensamt arbete för utkomsten och hade givetvis haft anledning

hysa förhoppning att fortfarande och ju mer sökandens egna krafter

avtoge kunna påräkna ökat bistånd av sonen — starkt talade till förmån för

utverkande av något årligt understöd åt sökanden såsom ersättning för den

ekonomiska förlust, varav han genom sonens död drabbats. Med erinran

att, om förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, medgivit ersättning i detta

fall, beloppet skulle hava jämlikt nämnda förordning och kungörelsen den

4 juni 1920 (nr 306) utgjort 270 kronor för år räknat, ville statskontoret för

sin del förorda, att framställning till riksdagen måtte avlåtas om medgivande

därtill, att sökanden finge från och med ingången av år 1928 under återstående

livstiden åtnjuta understöd å allmänna indragningsstaten till belopp

av 270 kronor årligen, med iakttagande att därå icke finge utgå någon

som helst tilläggsförmån.

Arméförvaltningens civila departement, som den 8 maj 1928 avgivit utlåtande

i ärendet, har därvid anfört, att enär, såsom av handlingarna i ärendet

framginge, sökanden icke varit av den avlidne sonens arbete för sitt uppehälle

huvudsakligen beroende, skulle, även om framställning om ersättning

anledning av sonens död blivit gjord inom föreskriven tid, dylik ersättning

icke kunnat författningsenligt tillerkännas sökanden. Emellertid hade sökanden

varit väsentligt beroende av sonens hjälp för hemmets upprätthållande.

Vid sådant förhållande och då riksdagen vid flera tillfällen (se riksdagens

skrivelser nr 82/1924 och nr 216/1927 p. 1 och 3) efter framställning av

Kungl. Maj:t medgivit, att årliga understöd finge utgå till föräldrar till

värnpliktiga, vilka avlidit till följd av skada i tjänsten, oaktat de efterlevande

föräldrarna icke varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av

de avlidnas arbete utan endast ansetts hava haft ett ekonomiskt stöd av de

avlidna, ansåge departementet, i likhet med statskontoret, att jämväl i här

föreliggande fall något årligt understöd borde utgå, så mycket mer som

sökanden, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade, syntes leva i knappa

omständigheter. Vad anginge beloppet av det årliga understöd, som sålunda

syntes böra tillkomma sökanden, ansåge departementet i olikhet med statskontoret,

att detsamma borde jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om er
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119. 25

sättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning,

som utginge enligt nämnda förordning, bestämmas till 360 kronor eller

samma belopp, vartill understöden av 1924 års riksdag enligt dess skrivelse

nr 82 bestämts för de efterlevande föräldrarna till eu var av de värnpliktiga,

vilka år 1922 hade omkommit vid en järnvägsolycka vid Jörlanda

i Bohuslän. Å ifrågavarande undei-stödsbelopp borde icke utgå någon som

helst tilläggsförmån, och syntes understödet böra beräknas och utgå från

och med den 1 januari 1928. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden

finge från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära understöd med 360 kronor för år, dock

med iakttagande att därå icke finge utgå någon som helst tilläggsförmån.

Genom brev den 24 maj 1928 har Kungl. Maj.t medgivit, att till sadelmakaren

Johansson finge, räknat från och med den 1 januari 1928 tillsvidare,

intill dess frågan om beredande av årligt understöd åt honom blivit slutligt

prövad, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas ett understöd

av 20 kronor vid varje månads utgång, med skyldighet för honom, att, i

den mån understöd kunde bliva honom tillerkänt jämväl för tid, varunder

han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån

för sådan tid uppburna understödsmedel, vilkas återbetalning finge

ske genom överföring av till betalning förfallna understödsbelopp.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig böra tillstyrka,

att något understöd beredes värnpliktige Johanssons fader. Emot det av

arméförvaltningens civila departement föreslagna beloppet, 360 kronor, har

jag icke funnit skäl till erinran. Understödet torde böra utgå från allmänna

indragningsstaten från och med den 1 januari 1928.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne värnpliktige Karl Johan Gustaf Yilhelm Johanssons

fader sadelmakaren Carl Johan Leonard Johansson må

från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

360 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtids tillägg.

17:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 september 1928,

hava portvakten Johan Henning Hansson och hans hustru Karolina Sofia

Hansson anhållit om understöd i anledning därav, att deras son, korpralen

vid flottan Erik Walter Hansson avlidit till följd av sjukdom, ådragen under

militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Hansson under sin

militärtjänstgöring ådragit sig lungtuberkulos, i vilken sjukdom han avled

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 91 Imf t. (Nr 113.) 287 29 3

Ang. understöd

åt avlidne

korpralen E.

W. Hanssons

föräldrar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

den 3 oktober 1927; att den avlidne efterlämnat såsom närmaste anhöriga

föräldrar, vilka äro födda, fadern den 23 maj 1875 och modern den 28 januari

1879, samt tre syskon; att fadern, som är portvakt inom egendomen Odengatan

104 i Stockholm, härför åtnjuter förmånen av fri bostad samt i kontant

lön 50 kronor i kvartalet; att han enligt egen uppgift av måleriarbeten under

de sista åren före sonens död haft en arbetsinkomst av omkring 1,200 kronor

för år; att föräldrarna äga ett mindre f. d. båtsmanstorp, taxerat till 1,000

kronor, vilket är uthyrt mot en årshyra av 120 kronor; att föräldrarna enligt

egen uppgift icke kunna försörja sig själva; att fadern är sjuklig samt modern

lider av reumatism och hjärtsjukdom; att korpralen Hanssons syskon ej äro

i stånd att bidraga till föräldrarnas uppehälle; samt att den avlidne de

senaste åren uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,300 kronor för

är samt vid olika tillfällen lämnat bidrag till föräldrarnas uppehälle.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande den 25 september 1928

anfört, att korpralen Hansson avlidit den 3 oktober 1927 på grund av lungtuberkulos,

vilken sjukdom han adragit sig under sin militärtjänstgöring. På

grund av dödsfallet hade riksförsäkringsanstalten enligt bestämmelserna i

förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning

erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, utgivit begravningshjälp

med 150 kronor. Jämlikt föreskrifterna i förenämnda författningar utgåves

i ersättning, om skadan medfört döden, bland annat, därest den avlidne icke

efterlämnat änka eller barn, livränta till den avlidnes föräldrar, om de varit

av hans arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende. Efter verkställd

utredning hade riksförsäkringsanstalten, som funnit makarna Hansson icke

hava varit av sin nu ifrågavarande sons arbete för sitt uppehälle huvudsakligen

beroende, genom beslut den 16 december 1927 förklarat makarna icke

vara berättigade till livränta. Efter förnyad framställning i ärendet och

sedan ytterligare utredning ägt rum. hade riksförsäkringsanstalten vid förnyad

prövning av ersättningsfrågan den 5 maj 1928 funnit några nya omständigheter

icke hava framkommit, som skulle kunna föranleda ändring

i anstaltens tidigare beslut i ärendet. Jämlikt bestämmelserna i 13 § av

militärersättningsförordningen ägde ersättningssökande, som icke åtnöjdes

med beslut, varigenom ersättning vägrats, att genom stämning anhängiggöra

sin talan. Av nämnda rättsmedel hade sökandena emellertid icke begagnat

sig. A id den 25 september 1928 verkställd förnyad prövning av ärendet

hade riksförsäkringsanstalten funnit vad sökandena anfört i sin ansökning

till Kungl. Maj:t den 18 september sistnämnda år icke vara av beskaffenhet

att föranleda ändring i anstaltens tidigare beslut. Under åberopande av

vad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten, att förevarande ansökning

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I avgivet utlåtande den 15 november 1928 har marinförvaltningen anfört,

att, då ersättningsfrågor av förevarande slag reglerades av särskild författ
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

ning, men riksförsäkringsanstalten funnit ersättning icke kunna utgå enligt

denna, och då skäl icke torde förefinnas att bevilja understöd i annan form,

hemställde marinförvaltningen, att ansökningen icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Statskontoret, som den 3 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att det torde vara klart, att Hanssons föräldrar enligt den

författning, som i detta fall vore tillämplig, icke ägde någon rätt till annan

ersättning än begravningshjälp. Emellertid hade med ingången av år 1928

trätt i kraft en ny författning i ämnet, nämligen förordningen den 18 juni

1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

och där hade förutsättningen för livränta till föräldrar utformats i

överensstämmelse med vad som i sådant avseende gällde enligt lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. föräldrarna erhölle

livränta, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende. Med hänsyn till den ändrade uppfattning, som sålunda kommit

till uttryck i den nya författningen, och då Hanssons föräldrar i sitt betryckta

ekonomiska läge under de senare åren av Hanssons levnad otvivelaktigt

haft i honom ett väsentligt stöd, skulle statskontoret, under åberopande

tillika av 1928 års riksdags i anledning av propositionen nr 164, punkt 5,

fattade beslut om understöd å 360 kronor årligen åt avlidne värnpliktige

P. A. Arnqvists föräldrar, vilja ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle

finna skäl föreligga att hos riksdagen göra framställning om medgivande

därtill, att avlidne korpralen Hanssons föräldrar finge — gemensamt och

efter enderas död den efterlevande — från och med den 1 november 1927

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 360 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

I likhet med statskontoret anser jag, att omständigheterna i förevarande

fall äro sådana, att något understöd bör beredas korpralen Hanssons föräldrar,

vilka synas hava varit väsentligen beroende av den hjälp den avlidne

sonen kunnat lämna dem. Emot det av statskontoret föreslagna beloppet,

360 kronor, har jag icke funnit skäl till erinran. Understödet torde böra

utgå från allmänna indragningsstaten från och med månaden näst efter den,

varunder korpralen Hansson avlidit, eller från och med den 1 november

1927.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne korpralen vid flottan Erik Walter Hanssons föräldrar,

portvakten Johan Henning Hansson och hans hustru

Karolina Sofia Hansson må — gemensamt och efter enderas

död den efterlevande — från och med den 1 november 1927

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

uppbära ett årligt understöd av 360 kronor, dock utan rätt att

därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—

17:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26 s. 16 i texten