Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspensioner åt vissa f. d. lärare och lärarinnor

1929-02-15 · 32 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:116, Angående tilläggspensioner åt vissa f. d. lärare och lärarinnor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

1

Nr 116.

Kungl. Majts proposition till riksdagen angående tilläggspensioner

åt vissa f. d. lärare och lärarinnor; given Stockholms

slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

Under senare år har frågan om beredande av tilläggspensioner åt f. d.

lärare eller lärarinnor i statens tjänst, som för sin statstjänst erhållit avkortad

pension men som därjämte tjänstgjort vid enskilda läroanstalter av

olika slag, varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning. Jag

tillåter mig att till en början erinra om en del av dessa fall.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr 128) medgav

1924 års riksdag (se riksdagens skrivelse den 6 juni 1924, nr 306, punkt 17),

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 94 häft. (Nr 116.) 1

Tilläggspensioner

åt

vissa f. d.

lärare och

lärarinnor.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

att adjunkteD vid västra realskolan i Göteborg J. P. Gunnarson finge — utöver

honom författningsenligt tillkommande avkortad pension — uppbära en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,220 kronor årligen.

För denna tilläggspension fick Gunnarson tillgodoräkna sig den tid

av 10 år, varunder han varit rektor vid folkhögskola och lantmannaskola.

Vidare medgav 1924 års riksdag (se riksdagens skrivelse den 6 juni 1924,

nr 306, punkt 18), med anledning av inom riksdagen väckta motioner, att

f. d. lektorn vid högre allmänna läroverket i Halmstad, filosofie doktorn

J. R. Jungner finge — utöver honom författningsenligt tillerkänd avkortad

pension — uppbära en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till

belopp av 760 kronor årligen. Detta motiverades med att Jungner före

tillträdet till lektorstjänsten under avsevärd tid bedrivit en vetenskaplig

verksamhet, vilken syntes hava givit praktiska resultat av stort värde för

det svenska lantbruket.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (propositionerna nr 191 och 192 till

1926 års riksdag, vartill jag här tillåter mig att hänvisa), medgav vidare

1926 års riksdag (se riksdagens skrivelse den 16 april 1926, nr 148, punkterna

53 och 54) att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Luleå

K. G. Harlin och f. d. adjunkten vid samskolan i Askersund J. Jönsson

Ekegren finge — utöver dem författningsenligt tillkommande pensioner —

uppbära tilläggspensioner å allmänna indragningsstaten till belopp av ifråga

om Harlin 1,210 kronor och beträffande Ekegren 360 kronor för år.

Såsom närmare framgår av berörda propositioner och riksdagsskrivelse, voro

nämnda tilläggspensioner beräknade för två tredjedelar av den tid, under

vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring vid kommunal och enskild

läroanstalt.

Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag grundades på en av statskontoret

i yttrande den 9 november 1925 angående tilläggspension åt Ekegren

gjord erinran, att Kungl. Maj:t genom proposition nr 153 till 1925 års riksdag

framlagt ett förslag till ny civil tjänstepensionslag, enligt vilket förslag

(§ 18 mom. 3), bland annat, tjänsteman skulle kunna av Kungl. Maj:t förklaras

berättigad att- såsom tjänstår för pension tillgodoräknas intill två

tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt

allmännyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till särskilt

gagn för hans arbete i statstjänst. Berörda del av Kungl. Maj:ts förslag

hade, erinrade statskontoret vidare, icke föranlett någon erinran vid ärendets

behandling i riksdagen. Vid sådant förhållande och då anställning

såsom lärare vid kommunalt eller enskilt läroverk måste betraktas såsom

arbete av allmännyttig beskaffenhet, som vore av gagn för motsvarande

arbete i statens tjänst, torde, ansåge statskontoret, frågan om tillgodoräkning

av tjänstår för pension i sådana fall som det förevarande kunna anses

hava kommit i ett nytt läge och möjlighet föreligga att av riksdagen utverka

tilläggspension till skäligt belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11 ti.

Vidare medgav 1928 års riksdag i enlighet ined Kungl. Maj:ts förslag

(proposition nr 92, punkterna 8, 9, 10 och 11 ävensom

den 1 juni 1928, nr 352, punkterna nr 55, 50, 57 och 58, vartill jag här

tillåter mig att hänvisa)

dels att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium i

Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Anna Elisabeth

Sofia Gahm finge från och med den 1 september 1927 uppbära — utöver

henne författningsenligt tillkommande pension — en årlig tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 190 kronor,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium i

Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Dagmar Lauritzen

finge från och med den 1 november 1927 uppbära — utöver henne

författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till ett belopp av 190 kronor för år,

dels att f. d. lektorn vid högre allmänna läroverket i Norrköping E. G. A.

Rönnblad finge uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande

pension en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 840 kronor,

dels ock att lektorn vid högre allmänna läroverket i Falun A. E. Westholm

finge uppbära utöver honom författningsenligt tillkommande pension —

en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 550 kronor

för år,

med rätt för en var av nämnda personer att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280).

Såsom av handlingarna närmare framgår, hava jämväl dessa tilläggspensioner

beräknats för två tredjedelar av den tid, under vilken var och en

av nyssberörda personer bestritt tjänstgöring vid kommunal och enskild

läroanstalt.

Slutligen torde jag få erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den 25 januari

1929, nr 27,

dels under punkt 6 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. undervisningsrådet

och ledamoten av skolöverstyrelsen, överdirektören A. W. Falk finge

uppbära utöver honom författningsenligt tillkommande pension — en

tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 340 kronor

för år,

dels ock under punkt 7 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten

vid Vasa realskola i Stockholm E. O. G. Lindqvist finge uppbära — utöver

honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 490 kronor för år,

med rätt för en var av nämnda personer att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

juni 1925 (nr 280). Även dessa tilläggspensioner hava beräknats efter två

tredjedelar av den tid, vederbörande tjänstgjort vid enskilda läroanstalter.

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga nu ett antal ansökningar från förutvarande

lärare och lärarinnor vid statsläroverk, som först innehaft anställning

vid enskilda läroanstalter och därefter statsanställning samt efter

avsked kommit i åtnjutande av avkortade pensioner, beroende på att de i

statens tjänst ej innehaft det antal tjänstår, som erfordras för erhållande

av hel pension.

Jag anhåller nu att till en början få lämna en kortfattad redogörelse för

de till Kungl. Maj:ts prövning föreliggande ansökningarna från f. d. lärarinnor

ävensom för de förslag, som skolöverstyrelsen i sina över desamma ■

avgivna utlåtanden avgivit. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att sökandena

skulle erhålla tilläggspensioner och att vid beräkning av dylika skulle tillgodoräknas

vederbörande 2/3 av den tid, varunder de i enskilda skolor innehaft

anställning i klasserna över de förberedande och därvid fullgjort tjänstgöring

av omfattning ej understigande den minsta tjänstgöring, som för

den fastställda lönen ålegat motsvarande lärarinnor vid statens samskolor.

Beträffande de närmare detaljerna ävensom skolöverstyrelsens motivering

för sina olika förslag anhåller jag dock att få hänvisa till handlingarna i

ärendet.

F. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och den

därmed förenade statens normalskola för flickor Sigrid Nen, som är född

den 12 juni 1868, har genom beslut av statskontoret den 23 augusti 1928

beviljats avkortad pension till belopp av 2,130 kronor årligen. Därvid hava

jämlikt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension tillgodoräknats henne de 22 år, under vilka hon

fullgjort tjänstgöring såsom extraordinarie ämneslärarinna med full tjänstgöring

eller ordinarie ämneslärarinna vid den med högre lärarinneseminariet

i Stockholm förenade statens normalskola för flickor, nämligen läsåren 1906/

1928. Sökanden har emellertid före nu nämnda tjänstgöring under 16 läsår

bestritt tjänstgöring även vid enskilda läroanstalter, nämligen vid Mathilda

Halls skola för flickor i Göteborg läsåren 1889/1895, vid Östermalms högre

läroanstalt för flickor i Stockholm läsåren 1895/1902 och vid Visby högre

flickskola läsåren 1902/1905, samt under denna tid bestritt full tjänstgöring

i klasserna över de förberedande och icke åtnjutit annan tjänstledighet än

under 2 dagar på grund av sjukdom.

Skolöverstyrelsen framhåller i yttrande i ärendet den 29 oktober 1928 —

under erinran att Östermalms högre läroanstalt för flickor från och med

vårterminen 1889 och Visby högre flickskola från och med vårterminen

1877 åtnjutit statsunderstöd —- att Mathilda Halls skola för flickor i Göteborg

icke åtnjöt statsbidrag under den tid, då sökanden tjänstgjorde där
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mu;j:tu proposition Nr Ilo''.

städcs —• sådant bidrag begärde och erhöll skolan först från och med vårterminen

1897. Emellertid finner skolöverstyrelsen sig dock böra förorda,

att jämväl sökandens tjänstgöring vid denna skola bör tagas med i beräkningen.

Av en utförlig motivering, beträffande vilken jag vill hänvisa till

handlingarna i ärendet, finner skolöverstyrelsen framgå, att nämnda tjänstgöring

måste anses hava varit sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet

och till särskilt gagn för vederbörandes arbete i statstjänst, som omförmäldes

i § 18 mom. 3 i det av Kungl. Maj:t genom proposition nr 153

till 1925 års riksdag framlagda förslag till civil tjänstepensionslag. Under

dessa omständigheter finner skolöverstyrelsen det vara med billigheten överensstämmande,

att sökanden får för tilläggspension beräkna en tjänstgöringstid

av intill 2/s av nämnda 16 tjänstår, d. v. s. 10 hela tjänstår.

Under denna förutsättning skulle hennes sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till mer än 30 år och hennes årliga pension till

2,900 kronor. Då den henne författningsenligt tillkommande pensionen

uppginge till 2,130 kronor årligen, finner sig överstyrelsen med hänsyn härtill

böra föreslå en tilläggspension å 770 kronor att utgå från och med

månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum.

F. d. handarbetslärarinnan vid samskolan i Sala Sofia Wilhelmina Wiherg,

som är född den 31 mars 1858, har genom beslut av statskontoret den 10

juni 1920 beviljats avkortad pension till ett belopp av 440 kronor årligen.

Därvid hava jämlikt den civila pensionslagen tillgodoräknats henne de 15

år, under vilka hon fullgjort tjänstgöring såsom handarbetslärarinna vid

samskolan i Sala, nämligen läsåren 1905—1920 samt tiden därefter intill

utgången av augusti 1920. Sökanden har emellertid, förutom nu nämnda

tjänstgöring i statens tjänst, bestritt tjänstgöring såsom handarbetslärarinna

även vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen under läsårenl898/

1908 — således under 10 läsår — vid Sala elementarskola för flickor och

därvid under läsåren 1898/1905 i klasserna över de förberedande fullgjort

tjänstgöring av minst den omfattning, som för den fastställda lönen åligger

handarbetslärarinna vid statens samrealskolor. Sedan samskolan i Sala från

och med höstterminen 1905 upprättats och med anledning därav indragning

av klasser i elementarskolan för flickor i samma stad började, erhöll sökanden

under läsåren 1905/1908 minskad tjänstgöring i handarbete vid sistnämnda

skola, och med utgången av vårterminen 1908 upphörde skolan

helt. Sistnämnda tre läsår sammanfalla sålunda, såsom av det nu anförda

framgår, med en del av tiden för sökandens anställning vid samskolan i

Sala.

I utlåtande den 29 november 1928 finner skolöverstyrelsen—som erinrar,

att elementarskolan för flickor i Sala åtnjutit statsunderstöd från och med

vårterminen 1891, och framhåller, att sökandens tjänstgöring vid denna

skola måste anses hava varit till stort gagn för hennes följande arbete i

statens tjänst — det vara med billigheten överensstämmande, att till sökanden

beviljas tilläggspension av statsmedel och att densamma beräknas för

*/s av den till 7 år uppgående tjänstetid, under vilken hon bestritt ovannämnda

tjänstgöring vid Sala elementarskola för flickor utan att samtidigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

bestrida tjänstgöring vid statens samskola i samma stad, d. v. s. 4 hela

tjänstår. Under sådana förhållanden finner skolöverstyrelsen, att sökandens

sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid skulle uppgå till 19 år

och hennes årliga pension till 19/so av det belopp, vartill full pension för

henne skulle hava uppgått. Då sistnämnda belopp, enligt vad överstyrelsen

meddelat, skulle varit 873 kronor 33 öre, skulle hela den för sökanden

ifrågasatta pensionen uppgå till 553 kronor 11 öre eller med föreskriven

avrundning uppåt 560 kronor. Då, såsom förut meddelats, den sökanden

författningsenligt tillerkända pensionen utgår med 440 kronor, förordar överstyrelsen

i överensstämmelse härmed en tilläggspension av 120 kronor.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, framhåller överstyrelsen, att i vissa tidigare

liknande fall sådan pension beviljats vederbörande sökande retroaktivt

från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

ägt rum. Då sökanden emellertid erhållit avsked från sin liandarbetslärarinnebefattning

redan från och med den 1 september 1920, men tilläggspension

för läroverkslärare, beräknad för sådan tjänstgöring som den i nu

förevarande ansökan åberopade, första gången beviljats av 1926 års riksdag,

finner överstyrelsen, att den för sökanden ifrågasatta tilläggspensionen

icke torde kunna beviljas att utgå tidigare än från och med den 1 juli 1926.

F. d. första lärarinnan vid samskolan i Alingsås Lovisa (Louise) Margareta

Lindstedt, som är född den 15 januari 1859, har genom beslut av statskontoret

den 12 juni 1919 beviljats avkortad pension till ett belopp av 1,040

kronor årligen. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i den civila pensionslagen

tillgodoräknats henne 13 år av hennes till 13 år och omkring 10

månader — tiden från och med början av höstterminen 1905 till och med

den 30 juni 1919 —• uppgående tjänstetid som första lärarinna vid samskolan

i Alingsås. Förutom ovannämnda pension uppbär sökanden emellertid

på grund av beslut av 1919 års riksdag (Kungl. Maj:ts förslag under

punkt 36 av 1919 års tionde huvudtitel, riksdagens skrivelse den 19 juni

1919, nr 10 A, punkt 71) samt Kungl. Majrts beslut den 19 juni 1919 tillläggspension

till sådant belopp, att densamma ■— tillika med den eller de

pensioner, som hon må äga uppbära på grund av beslut av 1913 års riksdag

och gällande pensionslag eller på grund av sådan delaktighet i pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

eller i svenska lärarinnornas pensionsförening, som medför rätt till

statsbidrag — uppgår, efter avrundning till närmast högre tiotal kronor, till

två tredjedelar av den enligt gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen

för lärarinna i högsta lönegraden vid statens samskolor, eller till 1,800

kronor. Då sökanden icke åtnjuter pension från någondera av nyssnämnda

pensionsinrättningar, uppgår hennes ifrågavarande tilläggspension till (1,800

—1,040) 760 kronor om året.

Förutom ovannämnda tjänstgöring i statens tjänst har sökanden även bestritt

tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen läsåren

1882 1892 såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring vid Alingsås ele
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr Hd.

mentarskola för flickor och under läsåren 1892/1907 såsom föreståndarinna

för samma skola, således under sammanlagt 25 år. Av nämnda tid sammanfalla

emellertid de två senaste åren med de två första åren av sökandens

tjänstgöringstid vid Barnskolan i Alingsås. Under sin anställning vid

Alingsås elementarskola för flickor har sökanden vidare under nära en vårtermin

åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom.

I utlåtande över ansökningen den 4 december 1928 har skolöverstyrelsen

framhållit, att Alingsås elementarskola för flickor åtnjutit statsunderstöd som

högre flickskola alltsedan vårterminen 1883. På de skäl, som av skolöverstyrelsen

anförts i dess av mig tidigare omförmälda utlåtande den 29 oktober

1928 angående tilläggspension åt f. d. ämneslärarinnan Sigrid Een, anser

emellertid överstyrelsen, att i här förevarande fall jämväl höstterminen 1882

torde böra tagas med i beräkningen, ehuru skolan icke då var statsunderstödd.

Under nu angivna förhållanden anser skolöverstyrelsen det billigt,

att till sökanden beviljas tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknas

henne såväl 2 3 av den tid av 23 år, under vilken hon tjänstgjort

vid ifrågavarande enskilda läroanstalt utan att samtidigt bestrida tjänstgöring

vid statens samskola i Alingsås, d. v. s. 15 x/s år, som ock av hennes

tjänstgöringstid i statens tjänst ovannämnda 10 månader, för vilka statspension

författningsenligt icke tillerkänts henne.

Skolöverstyrelsen finner, att sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid skulle under förutsättning av nu angivna beräkningssätt,

uppgå till 29 år och hennes årliga pension, enär hon vid avskedstagandet

åtnjöt avlöning i tredje lönegraden såsom ämneslärarinna, till 39/3o

X 2,400 kronor eller 2,320 kronor. Den tilläggspension, som i nu ifrågavarande

fall skulle ifrågakomma, synes därför skolöverstyrelsen — enär den

sökanden författningsenligt tillkommande pensionen och den till sökanden

på grund av ovannämnda beslut av 1919 års riksdag och Kungl. Maj:ts

beslut den 19 juni 1919 utgående tilläggspensionen utgå med ett sammanlagt

belopp av 1,800 kronor — böra utgöra 520 kronor.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken nu ifrågavarande tillläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från sin

förstalärarinnebefattning redan från och med den 1 juli 1919, finner skolöverstyrelsen

— under åberopande av samma, av mig tidigare återgivna

motivering, som av skolöverstyrelsen den 29 november 1928 anförts i fråga

om tilläggspension åt f. d. handarbetslärarinnan Sofia Wilhelmina Wiberg

— nämnda tilläggspension icke kunna beviljas att utgå tidigare än från

och med den 1 juli 1926.

F. d. första lärarinnan vid samskolan i Vimmerby Tecla von Hets, som

är född den 30 juni 1863, har genom beslut av statskontoret den 17 april

1924 beviljats avkortad pension till ett belopp av 1,440 kronor årligen.

Därvid hava jämlikt bestämmelserna i den civila pensionslagen tillgodoräknats

henne 16 år av den tid — från och med början av höstterminen

1907 till och med den 30 juui 1924 — under vilken hon tjänstgjort som

första lärarinna vid samskolan i Vimmerby. Förutom ovannämnda pension

uppbär sökanden emellertid på grund av beslut av 1924 års riksdag (Kungl.

Majrts proposition den 7 mars 1924, nr 85, punkt 9, och riksdagens skri
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts -proposition Nr 116.

velse den 26 april 1924, nr 108, punkt 12 i) och Kungl. Maj:ts beslut den

13 juni 1924 från och med den 1 juli 1924 från allmänna indragningsstaten

»tilläggspension till sådant belopp, att densamma — tillika med den

eller de pensioner, som hon må äga uppbära på grund av gällande lag

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt på grund av sådan

delaktighet i enskild pension sinrättning, som medför rätt till statsbidrag

— uppgår, efter avrundning till närmast högre tiotal kronor, till två tredjedelar

av den enligt gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen för

lärarinna i högsta lönegraden vid statens samskolor», eller till 1,800 kronor.

Då sökanden från svenska lärarinnornas pensionsförening åtnjuter en årlig

pension av 55 kronor på grund av det statsbidrag, föreningen erhållit för

henne -— 180 kronor under åren 1904/1907 — och de avgifter, som för

sökanden erlagts till föreningen för erhållande av sagda statsbidrag, uppgår

den av 1924 års riksdag beviljade tilläggspensionen till 1,800 kronor

— (1,440 + 55) 1,495 kronor eller 305 kronor för år.

Förutom ovannämnda tjänstgöring i statens tjänst har sökanden jämväl

bestritt tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, nämligen

läsåren 1892—1902 såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring vid Kristianstads

elementarläroverk för flickor och under läsåren 1902/1907 såsom föreståndarinna

för Enköpings elementarskola för flickor, således sammanlagt

15 år; under sagda tid har någon tjänstledighet icke åtnjutits av

sökanden.

I utlåtande den 29 november 1928 har nu skolöverstyrelsen — under erinran

att Kristianstads elementarläroverk för flickor alltsedan vårterminen

1883 och Enköpings elementarskola för flickor alltsedan vårterminen 1888

åtnjutit statsbidrag — förklarat sig finna det billigt, att till sökanden beviljas

tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknas henne två

tredjedelar av hennes till 15 år uppgående tjänstetid vid nämnda skolor,

d. v. s. 10 år. Under sådan förutsättning skulle sökandens sammanlagda

för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 26 år och hennes årliga

pension till 26/so X 2,700 kronor eller 2,340 kronor. Den tilläggspension,

som i nu ifrågavarande fall skulle kunna ifrågakomma, synes därför skolöverstyrelsen

— enär den sökanden författningsenligt tillkommande pensionen

och den till sökanden på grund av ovannämnda beslut av 1924 års riksdag

och Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni 1924 utgå med ett sammanlagt

belopp av (1,440 + 305) 1,745 kronor — böra utgöra 595 kronor. Vad

åter beträffade det pensionsbelopp av 55 kronor, vilket sökanden, såsom

ovan nämnts, uppbär från svenska lärarinnornas pensionsförening, finner

skolöverstyrelsen hänsyn till sagda belopp icke böra tagas i nu förevarande

sammanhang. Skolöverstyrelsen framhåller i sådant hänseende, att vid beviljande

av de utav mig i det föregående berörda tilläggspensionerna till

f. d. ämneslärarinnorna Gahm och Lauritzen hänsyn icke tagits till huruvida

sökandena åtnjöte pension från enskild pensionsinrättning eller icke,

eller huruvida de till äventyrs åtnjutit statsbidrag till sådan pension. Tillika

framhåller skolöverstyrelsen, att icke heller i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension finnes någon bestämmelse

om avdrag å pensionen under sådana förhållanden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116. 9

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från och med vilken nu ifrågavarande

tilläggspension torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från

sin befattning som första lärarinna redan från och med den 1 juli 1924,

finner skolöverstyrelsen -— under åberopande av samma av mig tidigare

återgivna motivering, som av skolöverstyrelsen den 29 november 1928 anförts

i fråga om tilläggspension åt f. d. handarbetslärarinnan Sofia Wilhelmina

Wiberg — nämnda tilläggspension icke kunna beviljas att utgå tidigare än

från och med den 1 juli 1926.

F. d. teckningslärarinnan vid samskolan i Trälleborg Vilhelmina Gustava

Cecilia Meukoiv, som är född den 15 januari 1866, har genom beslut av

statskontoret den 30 augusti 1926 beviljats avkortad pension till ett belopp

av 1,340 kronor för år. Därvid hava enligt bestämmelserna i civila pensionslagen

tillgodoräknats henne de 17 tjänstår, under vilka hon tjänstgjort

vid allmänna läroverk.

Sökanden har emellertid förutom ovannämnda tjänstgöring i statens tjänst

bestritt tjänstgöring även vid andra läroanstalter, nämligen bland annat

dels under 7 månader av läsåret 1888/1889 såsom biträdande lärarinna i

målning vid »kvinnliga skolan» i Tekniska skolan i Stockholm med en undervisningsskyldighet

av 4 veckotimmar, dels ock under läsåren 1888/1902 —

således under 14 år — såsom lärarinna i teckning, välskrivning, handarbete

och slöjd vid Ahlinska skolan i Stockholm, varvid ämneskombinationen för

hennes undervisningsskyldighet växlat från år till år.

I utlåtande över ansökningen den 8 december 1928 har nu skolöverstyrelsen

dels i fråga om tekniska skolan i Stockholm erinrat därom, att riksdagen

vid flera tidigare tillfällen beviljat lärare vid sagda skola pension av statsmedel,

dels framhållit, att Ahlinska skolan i Stockholm åtnjutit statsunderstöd

från och med vårterminen 1892. På de skäl, som av skolöverstyrelsen

anförts i dess av mig tidigare omförmälda utlåtande den 29 oktober 1928

angående tilläggspension åt f. d. ämneslärarinnan Sigrid Een, anser emellertid

skolöverstyrelsen, att i här förevarande fall jämväl viss del av sökandens

tjänstgöring vid Ahlinska skolan före vårterminen 1892 torde höra tagas

med i beräkningen, ehuru skolan icke då var statsunderstödd. Överstyrelsen

finner det billigt, att även till sökanden beviljas tilläggspension, beräknad

för viss del av hennes tjänstgöringstid vid ifrågavarande läroanstalter. Vid

beräkningen av storleken utav sagda tilläggspension torde emellertid hänsyn

kunna tagas endast till den tid, under vilken sökanden i klasserna över

de förberedande fullgjort tjänstgöring av omfattning ej understigande den

minsta tjänstgöring, som för den fastställda lönen åligger ordinarie övningslärarinna

vid statens samrealskolor och för vilken således statspension utgår,

eller 6 veckotimmar. Under sådan förutsättning finner överstyrelsen vid

beräkningen av ifrågavarande tilläggspension hänsyn böra tagas endast till

de 7 månader av läsåret 1888/1889, under vilka sökanden vid nyssnämnda

två läroanstalter bestred en sammanlagd tjänstgöring av 9 l/s veckotimmar,

samt vårterminen 1896 och läsåren 1896/1897 och 1898/1899, under vilka

sökanden vid Ahlinska skolan i Stockholm hade en tjänstgöring av 6—7 Vs

veckotimmar i ovannämnda klasser. Överstyrelsen tillstyrker därför, att

ifrågavarande tilläggspension måtte beräknas för 2/3 av sagda till mer än 3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

år uppgående tjänstetid vid tekniska skolan i Stockholm och Åhlinska skolan

i Stockholm, eller för 2 hela år.

Under förutsättning av nyss nämnda beräkningssätt finner skolöverstyrelsen,

att sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid skulle

uppgå till 19 år och hennes årliga pension till 19/3o av det belopp, vartill

full pension för henne skulle hava uppgått eller 19/3oX 2,358 kronor 67 öre,

d. v. s. 1,493 kronor 82 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet

uppåt 1,500 kronor. Här ifrågavarande tilläggspension föreslås följaktligen

av skolöverstyrelsen böra uppgå till (1,500 — 1,340) 160 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från och med vilken den föreslagna

tilläggspensionen torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från

sin teckningslärarbefattning från och med den 2 september 1926, finner

skolöverstyrelsen densamma böra beviljas att utgå från och med den 1 oktober

1926.

F. d. handarbetslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Julia (Julie) Helena

Lovisa Molin, som är född den 27 september 1859, har genom beslut

av statskontoret den 25 augusti 1921 beviljats avkortad pension till ett belopp

av 520 kronor årligen. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i den

civila pensionslagen tillgodoräknats henne de 16 år, under vilka hon fullgjort

tjänstgöring såsom handarbetslärarinna vid samskolan i Ängelholm,

nämligen läsåren 1905—1921 samt tiden därefter intill utgången av augusti

1921.

Sökanden har emellertid, förutom nu nämnda tjänstgöring i statens tjänst,

bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen

under läsåren 1895—1909 — således under 14 läsår — såsom lärarinna i

handarbete och sång vid elementarskolan för flickor i Ängelholm, och därvid,

enligt vad av handlingarna i ärendet synes framgå, under läsåren 1896

—1905 i klasserna över de förberedande fullgjort tjänstgöring av större omfattning

än den, som för den fastställda lönen åligger handarbetslärarinna

vid statens samrealskolor, och av minst den omfattning, som för den fastställda

lönen åligger musiklärarinna vid sagda skolor; under nämnda tid

har sökanden icke åtnjutit någon tjänstledighet. Sökandens tjänstgöring vid

elementarskolan för flickor under läsåren 1905—1909 sammanfaller med en

del av tiden för hennes anställning vid samskolan i Ängelholm.

Skolöverstyrelsen erinrar i utlåtande över ansökningen den 4 december 1928,

att elementarskolan för flickor i Ängelholm från och med vårterminen 1894

åtnjutit statsunderstöd, samt framhåller, att överstyrelsen anser det vara med

billigheten överensstämmande, att till sökanden beviljas tilläggspension av

statsmedel och att densamma beräknas för 2/s av den till 9 år uppgående

tjänstetid, under vilken hon vid elementarskolan för flickor i Ängelholm

bestritt en tjänstgöring av ovan angivna omfattning utan att samtidigt bestrida

tjänstgöring vid statens samskola i samma stad, d. v. s. 6 hela

tjänstår.

Under sådan förutsättning finner skolöverstyrelsen, att sökandens sammanlagda

för statspension beräkneliga tjänstetid skulle uppgå till 22 år och

hennes årliga pension till 22/so av det belopp, vartill full pension för henne

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 11

skulle hava uppgått, eller 22/soX969 kronor 33 öre, d. v. s. 710 kronor 84

öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet uppåt 720 kronor.

Här ifrågavarande tilläggspension föreslås följaktligen av skolöverstyrelsen

böra utgöra (720 —520) 200 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från och med vilken den föreslagna

tilläggspensionen torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från

sin handarbetslärarinnebefattning från och med den 1 september 1921, finner

skolöverstyrelsen — under åberopande av samma av mig tidigare återgivna

motivering, som av skolöverstyrelsen den 29 november 1928 anförts ifråga

om tilläggspension åt f. d. handarbetslärarinnan Sofia Wilhelmina Wiberg

— nämnda tilläggspension icke böra beviljas att utgå tidigare än från

och med den 1 juli 1920.

F. d. ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Karin Allmän, som är

född den 5 januari 1867, har genom beslut av statskontoret den 9 juni

1927 beviljats avkortad pension till ett belopp av 1,350 kronor. Därvid

hava jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen tillgodoräknats henne

de 15 år — läsåren 1912—1927 —- under vilka hon tjänstgjort som ärnneslärarinna

vid samskolan i Ängelholm. Sökanden har emellertid, förutom

sagda tjänstgöring i statens tjänst, även bestritt tjänstgöring vid statsunderstödd

enskild läroanstalt, nämligen — med undantag av läsåret 1899/1900 —

under tiden från och med vårterminen 1891 till och med vårterminen 1912,

således 20V* år, såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring vid Landskrona

elementarläroverk för flickor; hon har därvid åtnjutit tjänstledighet sammanlagt

6 5A veckor.

I utlåtande den 8 december 1928 framhåller skolöverstyrelsen, att det syntes

billigt, att till sökanden beviljas tilläggspension av statsmedel samt att därvid

tillgodoräknas henne 2/s av hennes till 20 Va år uppgående tjänstetid

vid Landskrona elementarläroverk för flickor, d. v. s. 13 hela år. Sistnämnda

läroverk hade åtnjutit statsunderstöd alltsedan vårterminen 1879.

Under förutsättning av sådant beräkningssätt finner skolöverstyrelsen,

att sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid skulle

uppgå till 28 år och hennes årliga pension till 28/soX 2,700 kronor eller

2,520 kronor. Då, såsom nyss nämnts, den henne författningsenligt tillkommande

pensionen utgår med 1,350 kronor, finner skolöverstyrelsen, att

den tilläggspension, som skulle kunna ifrågakomma, utgör (2,520 -— 1,350)

1,170 kronor. Emellertid framhåller skolöverstyrelsen, att sökanden redan för

ovanberörda tjänstgöring vid enskild läroanstalt uppbär dels från lärarinnornas

pensionsanstalt såväl en pension av 34 kronor om året som ock, jämlikt kungörelsen

den 18 november 1921, nr 703, en årlig tilläggspension av 559 kronor,

av vilka pensioner den förstnämnda grundas på kommunalt bidrag och för

sökanden erlagda egna pensionsavgifter till sagda pensionsanstalt, medan

den senare, jämlikt bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse, helt utgår av

statsmedel, dels ock från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom eu årlig pension av 400 kronor.1) Skolöverstyrelsen

föreslår nu, att från ovannämnda beräknade belopp av 1,170

kronor bör avdragas ett belopp, motsvarande ovanberörda av statsmedel

utgående tilläggspension av 559 kronor, vadan den nu ifrågasatta tilläggs
’)

Sedermera höjd till 450 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

pensionen skulle uppgå till 611 kronor. Däremot finner skolöverstyrelsen

— av skäl som av mig återgivits ifråga om den åt f. d. första lärarinnan

Tecla von Reis ifrågasatta tilläggspensionen — hänsyn i nu förevarande

sammanhang icke böra tagas till de båda andra omförmälda pensionsbeloppen

av 34 kronor och 400 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från och med vilken den nu föreslagna

tilläggspensionen torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked

från sin ämneslärarinnebefattning med utgången av juni 1927, finner skolöverstyrelsen

nu ifrågavarande tilläggspension böra beviljas att utgå från

och med den 1 juli 1927.

F. d. första lärarinuan vid samskolan i Piteå Emma Margaretha Paterson,

som är född den 29 oktober 1863, bar genom beslut av statskontoret den

20 december 1923 beviljats avkortad pension till ett belopp av 1,530 kronor

årligen. Därvid hava, jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen, tillgodoräknats

henne 17 år av hennes till 17 år och 10 månader — tiden från

och med början av höstterminen 1906 till och med den 30 juni 1924 —

uppgående tjänstetid vid samskolan i Piteå. Sökanden bar emellertid,

förutom sagda tjänstgöring i statens tjänst, även bestritt tjänstgöring vid

enskild läroanstalt, nämligen under läsåren 1886—1906, således under 20

år, såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring vid privata elementarläroverket

för flickor i Göteborg.

I utlåtande över ansökningen den 10 december 1928 bär skolöverstyrelsen

erinrat, att sistnämnda skola åtnjutit statsunderstöd alltsedan vårterminen

1897. På de skäl, som av skolöverstyrelsen anförts i dess av mig tidigare

omförmälda utlåtande den 29 oktober 1928 angående tilläggspension åt f. d.

ämneslärarinnan Sigrid Een, anser emellertid överstyrelsen, att i här förevarande

fall jämväl läsåren 1886—1896 böra tagas med i beräkningen,

ehuru skolan icke då var statsunderstödd. Under nu angivna förhållanden

anser skolöverstyrelsen det billigt, att till sökanden beviljas tilläggspension

av statsmedel och att därvid tillgodoräknas henne såväl intill 2/3 av hennes

till 20 år uppgående tjänstetid vid privata elementarläroverket för flickor i

Göteborg, d. v. s. 13 2/a år, som ock av hennes tjänstgöring i statens tjänst

ovannämnda 10 månader, för vilka statspension författningsenligt icke har

tillerkänts henne.

Skolöverstyrelsen finner, att sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid under förutsättning av nu angivna beräkningssätt skulle

uppgå till mer än 30 år och hennes årliga pension till 2,700 kronor. Då,

såsom nyss nämnts, den sökanden författningsenligt tillkommande pensionen

utgår med 1,530 kronor, finner skolöverstyrelsen den nu ifrågavarande tillläggspensionen

böra utgöra (2,700— 1,530) 1,170 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från vilken den nu föreslagna tillläggspensionen

torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från

sin förstalärarinnebefattning från och med den 1 juli 1924, finner skolöverstyrelsen

— under åberopande av samma av mig tidigare återgivna motivering,

som av skolöverstyrelsen den 29 november 1928 anförts i fråga om

tilläggspension åt f. d. handarbetslärarinnan Sofia Wilhelmina Wiberg

nu ifrågavarande tilläggspension icke kunna beviljas att utgå tidigare än

från den 1 juli 1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 116. 1 .''i

F. d. första lärarinnan vid samskolan i Trälleborg Anna Katarina Mantelius,

som är född den 2 november 1859, har genom beslut av statskontoret

den 20 maj 1920 beviljats avkortad pension till belopp av 960 kronor årligen.

Därvid hava, jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen, tillgodoräknats

henne de 12 år —• tiden från och med den 1 juli 1908 till och

med den 30 juni 1920 — under vilka hon tjänstgjort vid allmänna läroverk.

Förutom ovannämnda pension uppbär sökanden på grund av beslut

av 1919 års riksdag (Kungl. Maj:ts förslag under punkt 36 av 1919 års

tionde huvudtitel, riksdagens skrivelse den 19 juni 1919, nr 10 A, punkt 71)

samt Kungl. Majds beslut den 19 juni 1919 tilläggspension till sådant belopp,

att densamma —- tillika med den eller de pensioner, som hon må äga

uppbära på grund av beslut av 1913 års riksdag och gällande pensionslag

eller ock på grund av sådan delaktighet i pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i svenska lärarinnornas

pensionsförening, som medför rätt till statsbidrag — uppgår, efter avrundning

till närmast högre tiotal kronor, till två tredjedelar av den enligt gällande

bestämmelser stadgade fulla pensionen för lärarinna i högsta lönegraden

vid statens samskolor, eller till 1,800 kronor. Sökandens ifrågavarande tillläggspension

utgår med 390 kronor om året, enär sökanden från pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

åtnjuter en årlig pension av 450 kronor. Förutom nyssnämnda pensioner

uppbär sökanden från svenska lärarinnornas pensionsförening en årlig pension

av lägst 210 kronor, högst 270 kronor, vilken pension utgår på grund

av de avgifter, som sökanden frivilligt erlagt till pensionsföreningen.

Sökanden har, förutom nämnda tjänstgöring i statens tjänst, även bestritt

tjänstgöring vid enskilda läroanstalter, nämligen såsom ämneslärarinna

med full tjänstgöring vid Linköpings elementarläroverk för flickor

vårterminen 1885, vid dåvarande Virginska flickskolan i Kristianstad, sedermera

Kristianstads elementarläroverk för flickor läsåren 1885—1887, vid

Östermalms högre läroanstalt för flickor i Stockholm läsåren 1887 — 1899

och 1901—1908 samt vid Kjellbergska flickskolan i Göteborg läsåret 1899/

1900; under nämnda år har sökanden icke åtnjutit tjänstledighet mer än

under en vecka.

I utlåtande över ansökningen den 7 januari 1929 framhåller skolöverstyrelsen

i fråga om sökandens tjänstgöring vid Östermalms högre läroanstalt för

flickor i Stockholm, att nämnda tjänstgöring visserligen, vad timantalet beträffade,

under vissa år något understigit det timantal, som enligt 1905 års

läroverksstadga ålåg ämneslärarinna vid statens samskolor, men att densamma

dock — med anledning av sökandens omfattande tjänstgöring dels

vid morgonbönerna, dels i egenskap av klassföreståndarinna uti minst två

men många år ända till fyra klasser eller därutöver, dels ock i egenskap

av språklärarinna i flera klasser, med vilken sistnämnda tjänstgöring, fastän

så icke angåves i skolans årsredogörelser, säkerligen varit förenad skyldighet

att rätta språkskrivningar — torde, även med så lågt timantal som den

under vissa år omfattat, väl kunna anses utgöra full tjänstgöring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11b.

Skolöverstyrelsen framhåller vidare, att viss del av sökandens ovan omförmälda

tjänstgöring vid enskilda läroanstalter — nämligen beträffande

Östermalms högre läroanstalt för flickor i Stockholm läsåret 1887/1888

och höstterminen 1888 samt i fråga om Kjellbergska flickskolan i Göteborg

läsåret 1899/1900 — infallit innan sagda läroanstalter blivit statsunderstödda.

På de skäl, som av skolöverstyrelsen anförts i dess av mig

tidigare omförmälda utlåtande den 29 oktober 1928 angående tilläggspension

åt f. d. ämneslärarinnan Sigrid Een, anser emellertid överstyrelsen, att

i här förevarande fall jämväl nyssberörda tid av tillsammans 21/* år bör

tagas med i beräkningen, ehuru skolorna icke då åtnjutit statsunderstöd.

Under dessa omständigheter anser överstyrelsen det billigt, att sökanden

beviljas tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknas henne

*V3 av hennes till 22 Va år uppgående tjänstetid vid ifrågavarande skolor,

d. v. s. 15 år.

Under förutsättning av detta beräkningssätt, framhåller skolöverstyrelsen,

skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå

till 27 år och, enär sökanden vid avskedstagandet åtnjöt avlöning i tredje

lönegraden som ämneslärarinna vid statens samskolor, hennes årliga pension

till 27 /so X 2,400 kronor eller 2,160 kronor. Då, såsom förut omnämnts,

den sökanden författningsenligt tillkommande pensionen och den till henne

på grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut 1919 utgående tilläggspensionen

uppgå till (960 + 390) 1,350 kronor, finner skolöverstyrelsen den

nu ifrågasatta tilläggspensionen böra utgå med ett belopp av (2,160 —1,350)

810 kronor. Däremot finner skolöverstyrelsen—av skäl, som av mig återgivits

i fråga om den åt f. d. första lärarinnan Tecla von Reis ifrågasatta tillläggspensionen

— hänsyn i nu förevarande sammanhang icke böra tagas till

det pensionsbelopp av 450 kronor, vilket sökanden, såsom ovan nämnts, uppbär

från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig

ungdom. Vad beträffar den pension å lägst 210 kronor, högst 270

kronor, som sökanden uppbär från svenska lärarinnornas pensionsförening,

framhåller skolöverstyrelsen, att då för denna pension intet statsbidrag utgått,

hänsyn ej heller borde tagas till densamma; och hänvisar överstyrelsen

till Kungl. Maj ds utslag den 10 januari 1923 på besvär av förra föreståndarinnan

vid Östersunds elementarläroverk för flickor Maria Christina Creutz

i liknande fråga (se Regeringsrättens årsbok 1923, ref. 1).

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken den nu föreslagna tillläggspensionen

torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från

sin förstalärarinnebefattning från och med den 1 juli 1920, finner skolöverstyrelsen

— under åberopande av samma av mig tidigare återgivna motivering,

som av skolöverstyrelsen den 29 november 1928 anförts i fråga om

tilläggspension åt f. d. handarbetslärarinnan Sofia Wilhelmina Wiberg —

den nu ifrågasatta tilläggspensionen icke kunna beviljas att utgå tidigare

än från och med den 1 juli 1926.

F. d. lektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm Helena Maria Lovisa

Charlotta Gagner, som är född den 2 januari 1868, har genom beslut av

statskontoret den 12 april 1928 beviljats avkortad pension till ett belopp av

3,360 kronor årligen. Därvid hava, jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen,

tillgodoräknats henne 28 år av hennes till något över 287a år

uppgående tjänstetid i statens tjänst. Sökanden har emellertid förutom

nämnda tjänstgöring tjänstgjort vid enskild läroanstalt, nämligen läsåren

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr llti.

1893/1899 som ämneslärarinna med full tjänstgöring vid Brummerska skolan

i Stockholm. Av sistnämnda tjänstgöring sammanfaller emellertid en termin,

vårterminen 1896, med sökandens tjänstgöring vid en statens läroanstalt,

statens normalskola för flickor.

I utlåtande den 16 januari 1929 framhåller skolöverstyrelsen, att sökandens

nyssberörda tjänstgöring vid Brummerska skolan i Stockholm infallit

innan sagda läroanstalt blivit statsunderstödd. På de skäl, som av skolöverstyrelsen

anförts i dess av mig tidigare omförmälda utlåtande den 29 oktober

1928 angående tilläggspension åt f. d. ämneslärarinnan Sigrid Een, anser

emellertid skolöverstyrelsen, att i här förevarande fall jämväl denna tid

bör tagas med i beräkningen. Under dessa omständigheter anser överstyrelsen

det billigt, att sökanden beviljas tilläggspension av statsmedel och

att därvid tillgodoräknas henne intill 2/.<t av hennes tjänstgöring under 5*/2

år vid Brummerska skolan. Under förutsättning av detta beräkningssätt

skulle sökanden erhålla för hel pension erforderligt antal tjänstår och hennes

pension sålunda uppgå till 3,600 kronor. Då, såsom förut nämnts, den

sökanden författningsenligt tillkommande pensionen uppgår till 3,360 kronor,

skulle den nu ifrågasatta tilläggspensionen sålunda uppgå till (3,600—3,360)

240 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, har överstyrelsen framhållit, att i

ovannämnda liknande fall sådan pension beviljats vederbörande sökande

retroaktivt från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från

tjänsten ägt rum. I här förevarande fall torde alltså tilläggspension böra

utgå från och med den 1 juli 1928.

F. d. lektorn vid folkskoleseminariet i Kalmar Anna Vilhelmina Linder,

som är född den 13 mars 1867, har genom beslut av statskontoret den 23

december 1926 beviljats avkortad pension till ett belopp av 3,480 kronor

årligen. Därvid hava, jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen, tillgodoräknats

henne 29 år i statens tjänst. Sökanden har emellertid förutom

nämnda tjänstgöring tjänstgjort vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

nämligen läsåren 1887/1889 vid Linköpings elementarläroverk för flickor

och läsåren 1893/1895 vid lyceum för flickor i Stockholm; under denna

sin tjänstgöring har sökanden åtnjutit tjänstledighet för studieresa från

den 19 december 1894 till och med den 1 mars 1895.

I utlåtande den 16 januari 1929 över ansökningen har skolöverstyrelsen

erinrat, att de enskilda läroanstalter, vid vilka sökanden tjänstgjort, under tiden

för hennes tjänstgöring därstädes varit i åtnjutande av statsunderstöd, samt

framhållit såsom billigt, att sökanden beviljas tilläggspension av statsmedel

och att därvid tillgodoräknas henne intill 2/3 av hennes till sammanlagt mer

än 3 Vä år uppgående tjänstetid vid dessa läroanstalter. Under förutsättning

av detta beräkningssätt skulle, framhåller överstyrelsen, sökanden erhålla

för hel pension erforderligt antal tjänstår och hennes pension sålunda

uppgå till 3,600 kronor och den nu ifrågasatta tilläggspensionen till (3,600

—3,480) 120 kronor.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, framhåller skolöverstyrelsen, att i ovan
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11G.

nämnda liknande fall sådan pension beviljats vederbörande sökande retroaktivt

från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från

tjänsten ägt rum. I bär ifrågavarande fall skulle alltså tilläggspensionen

utgå från och med den 1 juli 1927.

F. d. musiklärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och den

därmed förenade normalskolan för flickor Anna Katarina Bergström-Simonsson,

som är född den 30 december 1853, har genom Kungl. Maj:ts beslut

den 14 januari 1916 beviljats avkortad pension till ett belopp av 560 kronor

årligen. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknats henne

de av henne under tiden från och med höstterminen 1897 till och med

höstterminen 1915 i statens tjänst intjänade 18 för pension beräkneliga

tjänstår. Sökanden har emellertid före nämnda tjänstgöring i statens tjänst

bestritt tjänstgöring även vid enskilda läroanstalter, nämligen vid nedannämnda

högre flickskolor: Södermalms högre läroanstalt för flickor under

läsåren 1882—1897, Ateneum för flickor i Stockholm under läsåren 1881—

1897 samt Brummerska skolan i Stockholm under läsåren 1886—1897, och

under hela nu nämnda tid åtnjutit tjänstledighet endast under en termin,

höstterminen 1890. Vid ovannämnda tre enskilda läroanstalter har sökan
-

den i klasserna över de förberedande under läsåren 1882—1888 bestritt en

tjänstgöring av sammanlagt 7—8 V2 veckotimmar och under läsåren 1888—

1897 med undantag av höstterminen 1890, då sökanden åtnjöt tjänstledighet

vid två av ifrågavarande tre skolor, en tjänstgöring av sammanlagt

11 Va—16 veckotimmar, således under 6 läsår en sammanlagd tjänstgöring

av omfattning överstigande den minsta tjänstgöring, som för den fastställda

lönen åligger övningslärarinna vid statens samskolor, och under 8 Va läsår

en tjänstgöring av omfattning överstigande den, som för den fastställda

lönen åligger musiklärare vid nyssnämnda slag av statsläroverk.

I utlåtande den 2 februari 1929 har skolöverstyrelsen till en början framhållit,

att viss av sökanden bestridd tjänstgöring vid Ateneum för flickor

i Stockholm och Brummerska skolan i Stockholm infallit under tid, då sagda

läroanstalter ännu icke erhållit statsunderstöd. På de skäl, som av skolöverstyrelsen

anförts i dess tidigare av mig omförmälda utlåtande den 29

oktober 1928 angående tilläggspension åt f. d. ämneslärarinnan Sigrid Een,

har emellertid skolöverstyrelsen hållit före, att jämväl denna tid borde medtagas

i beräkningen i här förevarande hänseende.

Under dessa omständigheter anser skolöverstyrelsen det vara med billigheten

överensstämmande, att till sökanden beviljas tilläggspension och att

därvid tillgodoräknas henne 2is av hennes ovannämnda, till 14 Vs tjänstår

uppgående tjänstgöringstid vid enskilda läroanstalter, d. v. s. 9 hela år.

Skolöverstyrelsen finner, att under förutsättning av ovan angivna beräkningssätt

sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid

skulle uppgå till 27 år och hennes årliga pension till 27/so av det belopp,

vartill

full pension för henne skulle hava uppgått, eller

27X2X1,400

kro
-

30X3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. IT

nor, d. v. s. 840 kronor. Då, såsom lorut nämnts, den sökanden författningsenligt

tillkommande pensionen uppgår till 560 kronor, skulle alltså

den här ifrågasatta tilläggspensionen uppgå till (840—560) 280 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från sin musiklärarinnebefattning

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och den

därmed förenade normalskolan för flickor från och med den 1 februari 1916,

finner skolöverstyrelsen — under åberopande av samma motivering, som av

skolöverstyrelsen anförts i utlåtande den 29 november 1928 angående tillläggspension

åt f. d. handarbetslärarinnan Sofia Wilhelmina Wiberg — den

nu ifrågasatta tilläggspensionen icke kunna beviljas att utgå tidigare än

från och med den 1 juli 1926.

F. d. adjunkten vid folkskoleseminariet i Falun Valborg Henrilca Olander,

som är född den 14 maj 1861, har genom beslut av Kungl. Maj:t den 28

april 1916 beviljats avkortad pension till belopp av 2,210 kronor årligen.

Därvid hava, jämlikt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, tillgodoräknats henne 23 år i statens tjänst. Sökanden

har emellertid förutom nämnda tjänstgöring tjänstgjort vid enskilda

läroanstalter, nämligen läsåret 1879—1880 vid Lidköpings elementarläroverk

för flickor och läsåren 1880—1888 vid Göteborgs nya elementarläroverk för

flickor.

I utlåtande över ansökningen den 16 januari 1929 liar skolöverstyrelsen

framhållit, att Lidköpings elementarläroverk för flickor åtnjutit statsunderstöd

alltsedan höstterminen 1876 och Göteborgs nya elementarläroverk för

flickor alltsedan vårterminen 1892. På de skäl, som av skolöverstyrelsen

anförts i dess av mig tidigare återgivna utlåtande den 29 oktober 1928 angående

tilläggspension åt f. d. ämneslärarinnan Sigrid Een, hemställer emellertid

skolöverstyrelsen, att i här förevarande fall jämväl sökandens tjänstgöring

vid sistnämnda skola måtte tagas med i beräkningen. Under dessa

omständigheter finner överstyrelsen det billigt, att sökanden beviljas tillläggspension

av statsmedel och att därvid tillgodoräknas henne intill 2/ä

av hennes till 9 år uppgående tjänstgöring vid ifrågavarande båda läroanstalter.

Under förutsättning av detta beräkningssätt skulle, framhåller skolöverstyrelsen,

sökanden med tillämpning av de vid tidpunkten för hennes

avgång från statstjänsten gällande pensionsbestämmelser erhålla för hel pension

erforderligt antal tjänstår och hennes pension sålunda uppgå till 2,400

kronor. Då, såsom nyss nämnts, den sökanden författningsenligt tillkommande

pensionen utgår med 2,210 kronor, finner skolöverstyrelsen den nu

ifrågasatta tilläggspensionen böra utgöra (2,400—2,210) 190 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från vilken den nu föreslagna tillläggspensionen

torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked från

sin adjunktsbefattning vid folkskoleseminariet i Falun från och med den 1

juli 1916, finner skolöverstyrelsen — under åberopande av samma av mig

tidigare återgivna motivering, som av skolöverstyrelsen den 29 november

1928 anförts i fråga om tilläggspension åt f. d. handarbetslärarinnan Sofia

Wilhelmina Wiberg — nu ifrågavarande tilläggspension icke kunna beviljas

att utgå tidigare än från den 1 juli 1926.

2

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 94 häft. (Nr 116.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Jag torde slutligen få framhålla, att i fråga om samtliga nu av mig omförmälda

ansökningar skolöverstyrelsen — under hänvisning till riksdagens

beslut i liknande fall — hemställt, att sökandena måtte erhålla rätt att å

sammanlagda pensionsförmånerna åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

Såsom av den nu utav mig lämnade redogörelsen för de föreliggande

ansökningarna framgår, åtnjuta flera av här ifrågavarande lärarinnor pension

från enskild pensionskassa för lärarinnor. Skolöverstyrelsen har i sina av

mig återgivna utlåtanden hållit före, att dessa pensioner ej borde inverka

på beräkningen av de nu ifrågasatta tilläggspensionerna.

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 5 december 1928 anförde emellertid

statskontoret i här förevarande hänseende huvudsakligen följande:

Under den förberedande behandlingen inom statskontoret av ett av

Kungl. Maj:t remitterat ärende angående viss tilläggspension för f. d.

lärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Sigrid Een, i vilket

ärende skolöverstyrelsen avgivit utlåtande den 29 oktober 1928, hava följande,

förut icke i handlingarna berörda omständigheter framkommit.

Från och med den 1 juli 1923 uppbär Sigrid Een en pension av 459 kronor

årligen från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom, understödsförening. Denna pension är delvis

grundad på av staten erlagda avgifter, som utgått med följande belopp:

åren 1897—1902 10 kronor för år, 1903—1905 30 kronor för år och från och

med år 1906 60 kronor för år. Dessa statens avgifter hava hetalts även för

år, då Sigrid Een efter att hava lämnat sin befattning vid enskild läroanstalt

varit anställd i statens tjänst och som således räknats henne till

godo vid bestämmande av den henne redan tilldelade pensionen av statsmedel.

Den nu föreliggande frågan synes genom vad sålunda blivit upplyst

hava kommit i ett i viss mån ändrat läge; och anser sig därför statskontoret

böra härigenom anhålla, att skolöverstyrelsen ville avgiva yttrande,

huruvida ovan angivna omständigheter föranleda ändring i den av överstyrelsen

gjorda hemställan i ärendet.

Med anledning av vad sålunda av statskontoret framhållits anförde skolöverstyrelsen

i skrivelse till statskontoret den 31 december 1928 huvudsakligen

följande:

I skrivelsen till överstyrelsen har statskontoret särskilt fäst uppmärksamheten

därvid, att vissa av de avgifter, som enligt vad ovan sagts av

staten erlagts för Sigrid Eens pensionering i ovannämnda enskilda pensionsinrättning,

gälla sådana år, då Sigrid Een efter att hava lämnat sin

befattning vid enskild läroanstalt varit anställd i statens tjänst och som

således räknats henne till godo vid bestämmande av den henne redan tilldelade

pensionen av statsmedel. Med anledning härav vill överstyrelsen

erinra därom, att 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension varken i § 17, som handlar om tjänstårsberäkning, eller i § 16, som

handlar om förening av lön och pension samt om förening av två eller

flera pensioner, känner till någon inverkan på statspensionen av en från

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

ieko statlig pensionsinrättning utgående pension, vare sig denna senare i

någon mån vilar på statsbidrag eller icke. Och detta förhållande kan icke

hava berott på förbiseende. Långt före den 11 oktober 1907, då nyssnämnda

lag utfärdades, lunnos statsunderstödda enskilda pensionsinrättningar;

så till exempel har nu ifrågavarande pensionsinrättning åtnjutit statsunderstöd

alltsedan 1897. Man måste utgå ifrån, att Kungl. Maj:t och riksdagen

vid stiftande av meranämnda lag haft detta förhållande fullt klart

för sig samt fullt medvetet och avsiktligt format den nya lagen så, att

sådan pension, som denna lag avser och sådan, som utgår från statsunderstödd

enskild pensionsinrättning, beräknas och utgå helt oberoende av

varandra.

Att så torde vara avsikten framgår även därav, att i § 8 av kungörelsen

den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, i vilken § föreskrift

lämnas angående vilka handlingar och uppgifter som skola åtfölja ansökan

om pension jämlikt sagda lag, föreskrives, att vederbörande sökande

skall lämna uppgift, huruvida han innehar annan statens tjänst eller

för sådan tjänst åtnjuter pension, men däremot ingen föreskrift lämnas

om motsvarande uppgift rörande pension från enskild pensionsinrättning.

Med anledning härav kommer det således att bero på en tillfällighet,

huruvida den eller de statsmyndigheter, som behandla vederbörande sökandes

pensionsansökning, äga (eller erhålla) kännedom om huruvida

sökanden åtnjuter pension från enskild pensionsinrättning eller icke.

I detta sammanhang vill överstyrelsen fästa uppmärksamheten även på

nedan angivna omständigheter. Därest ett belopp, motsvarande den till

vederbörande sökande från enskild pensionsinrättning utgående pensionen,

skulle avdragas från sökandens statspension, så kom me sökanden att

utan motsvarande vederlag hava under sin tjänstetid i statens tjänst erlagt

en årlig extra pensionsavgift — i nu förevarande fall 60 kronor om

året. Vidare får överstyrelsen erinra därom, att å Sigrid Eens statspension

utgår såväl förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen nr

280/1925 som ock dyrtidstillägg (kungörelsen 252/1927), men att å hennes

pension från nyssnämnda enskilda pensionsinrättning icke utgår vare sig

sådan förhöjning eller dyrtidstillägg. Om därför ett belopp, motsvarande

sistnämnda pension, skulle avdragas från hennes statspension och anses

ersatt med sagda pension från enskild pensionsinrättning, så skulle hon

samtidigt, utan att erhålla motsvarande ersättning, gå förlustig den annars

till henne å ifrågavarande del av statspensionen utgående pensionsförhöjningen

och dyrtidstillägget.

Ovan av överstyrelsen såsom den rätta framhållna tolkning av ifrågavarande

bestämmelser har tydligen ock av statskontoret tillämpats vid

bestämmandet av storleken av den sökanden författningsenligt tillkommande

pensionen.

Men om sagda tolkning är riktig i fråga om Sigrid Eens författningsenligt

bestämda pension, torde motsvarande grundsatser böra tillämpas

i fråga om tilläggspension, som beräknas i viss analogi med den författningsenligt

utgående pensionen. Härtill kommer ytterligare följande synpunkt.

Då riksdagen på senare år i vissa fall beviljat pensionerade lärare

vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet tilläggspension motsvarande

Va av vederbörandes tjänstetid vid kommunal eller enskild läroanstalt,

torde denna praxis i väsentlig mån vila på de i överstyrelsens ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 116.

låtande i förevarande ärende omförmälda förslagen till ny civil tjänstepensionslag,

närmast på det, som Kungl. Maj:t genom proposition (nr

153) framlagt för 1925 års riksdag och i vilket (§ 18 mom. 3) ingår eu bestämmelse,

att tjänsteman efter prövning av Konungen i varje särskilt

fält må kunna förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna

intill två tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst må

hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan

anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Nämnda

förslag vilar i huvudsak på 1921 års pensionskommittés år 1924 avgivna

betänkande III. Nu ger emellertid sammanhanget i nämnda betänkande

(sid. 58 f.) vid handen, att anledningen därtill, att tjänsteman anses böra

l''å för pension tillgodoräkna sig icke hela ifrågavarande tjänstetid utom

statens tjänst utan allenast 2/s av densamma, är det förhållandet, att i stort

sett en statens befattningshavare genom egna avgifter bestrider ungefär

en tredjedel av sin pensionering, under det att återstående två tredjedelar

bekostas av statsverket. Man har således utgått från den förutsättningen,

att tjänstemän i nu ifrågavarande ställning under de år, då de

haft icke statlig anställning, icke betalat några pensionsavgifter. Men

denna förutsättning är, såsom av de i statskontorets skrivelse till överstyrelsen

omnämnda förhållandena framgår, icke riktig i fråga om Sigrid

Een, vilken givetvis icke kunnat vinna inträde i nämnda pensionsinrättning

eller erhålla statsbidrag till sin från densamma utgående pension

utan att betala avgifter till inrättningen. Redan enligt överstyrel

sens på riksdagens ovan angivna praxis stödda förslag skulle alltså Sigrid

Een vidkännas en reduktion i sin tjänstetid, som, om den också i

många eller de flesta fall kan ha fog för sig, dock utgår från en i fråga

om detta särskilda fall icke riktig förutsättning. Visserligen har Sigrid

Een en så lång tjänstetid, att hon även med ifrågavarande reduktion når

upp till den tjänstetid, som fordras för full pension; och så till vida saknar

reduktionen av tjänstetiden i detta särskilda fall praktisk betydelse.

Men detta utesluter icke, att saken har principiell vikt och i andra fall.

som i övrigt äro likartade men där tjänstetiden är kortare, kan få jämväl

praktisk betydelse. Det vore hårt, om Sigrid Een eller en person i liknande

ställning skulle drabbas icke blott av en reduktion i tjänstetid, vilken

utgår från för dylika fall främmande förutsättningar, utan också av

eu reduktion i tilläggspensionen, som skulle utgå från förutsättningar,

vilka äro främmande för den lag, enligt vilken den författningsenliga pensionen

utgår.

Överstyrelsen erinrar också därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid

beviljande av tilläggspensioner åt f. d. lärarinnorna vid samma läroanstalt

Anna Gahm och Dagmar Lauritzen icke tagit hänsyn till frågan,

huruvida dessa åtnjuta pension från statsunderstödd enskild pensionsinrättning

och huruvida i så fall denna pension i någon mån vilat på

statsbidrag, utan beräknat tilläggspensionen just på det sätt, som överstyrelsen

nu ifrågasatt i fråga om Sigrid Een. Överstyrelsen kan icke

finna någon anledning, varför denna sistnämnda i detta avseende skulle

behandlas strängare än sina kolleger.

På grund av vad sålunda anförts tillåter sig överstyrelsen vidhålla sin

hemställan i ärendet.

. Härefter har statskontoret den 2 februari 1929 avgivit gemensamt utlåtande

över samtliga de av mig i det föregående omförmälda ansökningarna med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kimi/I. Maj:ts proposition Nr Jl<i.

undantag av dr utav f. d. inusiklarurinnan Anna Katarina J>crgström-Simonsson

och f. d. scniinaricadjuuktcn Valborg Ilenrika Olandcr gjorda.

Statskontoret har därvid till eu början förklarat sig i likhet med skolöverstyrelsen

anse det vara med billighet överensstämmande, att sökandena

komma i åtnjutande av tilläggspensioner, och statskontoret har tillika förklarat

sig iör sin del intet hava att erinra mot det av skolöverstyrelsen förordade

sättet för beräkning av tjänstår för sådan pension.

Härefter har statskontoret anfört följande:

Däremot kan statskontoret beträffande vissa av här föreliggande fält

icke instämma med skolöverstyrelsens förslag rörande storleken av de

pensionsbelopp, som skulle utgå till sökandena. Styrelsen har nämligen

ansett, att vid fastställande av tilläggspension hänsyn ej skulle tagas till

den pension vederbörande uppbure från enskild pensionskassa för lärarinnor.

Såsom skäl härför har skolöverstyrelsen bland annat anfört, att

civila pensionslagen icke innehölle några bestämmelser om minskning av

pensionen, därest vederbörande åtnjöte pension på grund av förut innehavd

enskild tjänst. Enligt statskontorets mening är här icke fråga om

att avpassa tilläggspensionen efter de författningsbestämmelser, som regL

lera vederbörandes rätt till pension, utan det gäller att till författningsenligt

utgående avkortad pension av billighetsskäl lämna ett lämpligt av,

vägt tillägg; och det synes statskontoret att härvid hänsyn bör tagas till

de pensioner, vilka vederbörande i egenskap av förutvarande lärarinnor

vid enskilda läroanstalter uppbära och för vilka i de flesta fall statsbidrag

utgått. Ett bifall till skolöverstyrelsens förslag skulle medföra, att eu

lärarinna, vilken under en del av sin lärarinneverksamhet varit i enskild

skola, skulle komma i bättre ställning än en lärarinna, vilken hela tideii

varit anställd i statstjänst, och därvid i båda fallen ungefärligen samma

pensionsavgifter blivit erlagda. I detta sammanhang vill statskontoret

ock erinra därom, att vissa lärarinnor, däribland två av sökandena, enligt

medgivande av 1919 års riksdag, i enlighet med skolöverstyrelsens förslag,

erhöllo tilläggspension till sådant belopp, att densamma — tillika med

redan utgående pension av statsmedel och på grund av sådan delaktighet

i enskild pensionsinrättning, som medförde rätt till statsbidrag — uppginge,

efter avrundning till närmast högre tiotal kronor, till »/» av den

enligt gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen för lärarinna i

högsta lönegraden vid statens samrealskolor.

Till stöd för sitt förslag har skolöverstyrelsen åberopat, att f. d. ämneslärarinnorna

A. E. S. Gahm och D. Lauritzen enligt medgivande av 1928

års riksdag erhållit tilläggspensioner, utan att vid pensionsbeloppens bestämmande

hänsyn tagits till att de från enskilda pensionsinrättningar

åtnjöte pensioner. I anledning härav får statskontoret framhålla, att beträffande

Gahm och Lauritzen kännedom saknats därom, att de ägde uppbära

pensioner från enskilda kassor, och att därför beslutet om tilläggspensioner

åt dem ej synes böra bliva avgörande, då det gäller att bevilja

tilläggspension åt andra lärarinnor.

Vid beräkning av tilläggspension i nu förevarande fall bör enligt statskontorets

mening tillses, att sådan pension utgår med högst så stort belopp,

att detsamma jämte redan beviljad statspension och pension från

lärarinnornas pensionsanstalt, pensionsinrättningen för lärarinnor vid

Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas

O

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

pensionsförening uppgår till det pensionsunderlag, som för vederbörande

gällde vid avsked från statstjänst. Statskontoret vill därför tillstyrka,

att envar av sökandena erhåller tilläggspension med av skolöverstyrelsen

föreslaget belopp dock med den modifikation, som eventuellt erfordras i

enlighet med nyss angivna regel för bestämmande av tilläggspensionsbeloppets

maximistorlek.

Skolöverstyrelsen har framhållit att, därest vid beräkning av tilläggspension

avdrag skulle göras för från enskild pensionsinrättning utgående

pensioner, vederbörande skulle gå förlustig den annars till henne å ifrågavarande

del av tilläggspensionen utgående pensionsförhöjning och dyrtidstillägg.

Nu berörda olägenhet torde emellertid enligt statskontorets

mening kunna undanröjas därigenom, att medgivande lämnas att pensionsförhöjning

och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda beloppet

av statspension, tilläggspension och pension från enskilda pensionsinrättningar

dock högst å för vederbörande vid avsked gällande pensionsunderlag.

I fråga om den tidpunkt, från vilken nu ifrågasatta tilläggspensioner

skulle utgå, har skolöverstyrelsen framhållit, att i liknande fall sådan

pension beviljats vederbörande retroaktivt från och med månaden näst

efter den, vari avgång från tjänsten ägt rum. Då vissa av sökandena erhållit

avsked för flera år sedan, men tilläggspension för läroverkslärare,

beräknad för liknande tjänstgöring som i förevarande ansökningar åberopas,

beviljats första gången av 1926 års riksdag, har skolöverstyrelsen

ansett, att tilläggspensionerna i förevarande fall borde utgå retroaktivt

från avskedet, dock tidigast från och med den 1 juli 1926. I anledning

härav vill statskontoret framhålla, att det knappast synes böra ifrågakomma,

att tilläggspensioner, varom här är fråga, utgå retroaktivt. Den

omständigheten att vissa läroverkslärare erhöllo tilläggspensioner år 1926,

synes statskontoret ej vara tillräcklig anledning att till den 1 juli 1926

fastställa tidpunkten, från och med vilken tilläggspensionerna skulle utgå.

Statskontoret får vidare erinra, att de av 1919 års riksdag vissa lärarinnor

beviljade tilläggspensioner, i enlighet med vad skolöverstyrelsen då föreslagit,

fastställdes att utgå tidigast från och med den 1 januari 1919. Statskontoret

får i överensstämmelse med berörda riksdagsbeslut förorda, att

tilläggspension till sökandena må utgå från och med den 1 januari 1929.

Statskontoret hemställer slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

dels att envar av f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade statens normalskola för flickor Sigrid

Een, f. d. handarbetslärarinnan vid samskolan i Sala Sofia Wilhelmina

Wiberg, f. d. första lärarinnan vid samskolan i Alingsås Louise Margareta

Lindstedt, f. d. första lärarinnan vid samskolan i Vimmerby Tecla von

Reis, f. d. teckningslärarinnan vid samskolan i Trälleborg Vilhelmina

Gustava Cecilia Meukow, f. d. ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm

Karin Allmän, f. d. första lärarinnan vid samskolan i Piteå Emma

Margaretha Paterson, f. d. första lärarinnan vid samskolan i Trälleborg

Anna Katarina Montelius samt f. d. lektorn vid folkskoleseminariet i

Stockholm Helena Maria Lovisa Charlotta Gagner må från och med den 1

januari 1929 under återstående livstiden uppbära — utöver henne eljest

tillkommande pension av statsmedel — en årlig tilläggspension å allmän
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

na indragningsstaten med följande belopp nämligen Een 311 kronor, Wi

berg 120 kronor, Lindstedt 520 kronor, von Reis 595 kronor, Meukow 160

kronor, Åhman 307 kronor, Paterson 720 kronor, Montelius 390 kronor samt

Gagner 140 kronor, dels ock att beträffande envar av nyssnämnda lärarinnor

samt f. d. handarbetslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Julia

(Julie) Helena Lovisa Molin och f. d. lektorn vid folkskoleseminariet i

Kalmar Anna Vilhelmina Linder — för vilka bägge sistnämnda statskontoret

i enlighet med ovan angivna grunder icke kan tillstyrka pensionstillägg

av nu förevarande slag — pensionsförhöjning enligt nådiga kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må beräknas å följande

belopp nämligen för Een 2,900 kronor, Wiberg 560 kronor, Lindstedt

2,320 kronor, von Reis 2,433 kronor, Meukow 1,500 kronor, Åhman 2,700

kronor, Paterson 2,700 kronor, Montelius 2,400 kronor, Gagner 3,600 kronor,

Molin 970 kronor och Linder 3,600 kronor.

Vid statskontorets utlåtande var fogad en tablå, utvisande för envar av

de i statskontorets här förevarande utlåtande omförmälda sökandena det vid

avskedet gällande pensionsunderlag, de pensioner av olika slag, som utgå

till henne, av skolöverstyrelsen och statskontoret ifrågasatt tilläggspension

samt det belopp, varå enligt statskontorets mening pensionsförhöjning och

dyrtidstillägg borde beräknas. Beträffande innehållet i sagda tablå anhåller

jag att få hänvisa till sid. 24 och 25 i det följande.

Vidare har statskontoret den 8 februari 1929 avgivit utlåtande över den

av f. d. musiklärarinnan Anna Katarina Bergström-Simonsson gjorda ansökningen,

och därvid under åberopande av sitt nyssberörda utlåtande den

2 februari 1929 hemställt om utverkande dels av en årlig tilläggspension

åt sökanden av 280 kronor, dels av medgivande att dyrtidstillägg och pensionsförhöjning

må för henne beräknas å ett belopp av 840 kronor för år.

Slutligen har statskontoret den 9 februari 1929 avgivit utlåtande över den

av f. d. seminarieadjunkten Valborg Henrika Olander gjorda ansökningen

och därvid anfört följande:

Enligt vad statskontoret inhämtat, åtnjuter sökanden från svenska lärarinnornas

pensionsförening pension till belopp av 452 kronor årligen. På

grund härav och under åberopande av statskontorets utlåtande den 2 februari

1929 angående tilläggspensioner åt vissa f. d. lärarinnor får statskontoret

hemställa, att förevarande framställning icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd. Däremot tillstyrker statskontoret, att Kungl. Maj:t

måtte inhämta riksdagens medgivande därtill, att pensionsförhöjning och

dyrtidstillägg må beträffande sökanden beräknas å ett belopp av 2,400

kronor.

Härefter anhåller jag så att få lämna en kortfattad redogörelse för de av

vissa f. d. lärare ingivna ansökningarna om tilläggspensioner ävensom de

häröver avgivna utlåtandena. I övrigt anhåller jag att jämväl beträffande

dessa ansökningar få hänvisa till handlingarna i ärendet.

F. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Uppsala August Hesslén,

som är född den 20 september 1854, har genom beslut av statskontoret den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj ds proposition Nr 116.

NAM N.

Pensions-

underlag

Tjänstår i

statstjänst

+ V3 av tjänst- åren i enskild

tjänst.

Pension en- ligt civila

pensions- lagen.

f. d. ämneslärarinnan Sigrid Een.........

Kronor

2,900: —

30

Kronor

2,130

f. d. handarbetslärarinnan Sofia Wilhelmina

Wiberg..........................

873:33

19

440

f. d. första lärarinnan Louise Margareta Lind- stedt ............................

2,400: —

29

1,040

f. d. första lärarinnan Tecla von Reis.....

2,700: —

26

1,440

f. d, teckningslärarinnan Vilhelmina Gustava

Cecilia Meukow ....................

2,358:67

19

1,340

f. d. handarbetslärarinnan Julia Helena Lovisa

Molin............................

969:33

22

520

f. d. ämneslärarinnan Karin Ahman.......

2,700: —

28

1,350

f. d. första lärarinnan Emma Margaretha

Paterson..........................

2,700: —

30

1,530

f. d. första lärarinnan Anna Katarina Montelius

2,400: —

27

960

f. d. seminarielektorn Anna Wilhelmina Linder

3,600: —

30

3,480

f. d. seminarielektorn Helena Maria Lovisa

Charlotta Gagner...................

3,600: —

30

3,360

16 juni 1921 beviljats avkortad pension till ett belopp av 1,820 kronor om

året. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknats honom de 15

år, under vilka han bestritt tjänstgöring såsom adjunkt vid folkskoleseminariet

i Linköping, respektive högre allmänna läroverket i Uppsala.

I nu förevarande ansökan anhåller sökanden att, i den utsträckning Kungl.

Maj:t kan finna skäligt, få för statspension tillgodoräkna sig de 25 år, läsåren

1881—1906, under vilka han före ovannämnda anställningar i statens

tjänst tjänstgjort såsom lärare vid Fjellstedtska skolan i Uppsala.

Med anledning härav har skolöverstyrelsen i utlåtande den 24 november

1928 erinrat därom, att Kungl. Maj:t genom proposition (nr 291) till 1921

års riksdag underställt riksdagens prövning en av sökanden då ingiven liknande

underdånig ansökan, men att sagda framställning icke vann riksdagens

bifall.

Härefter anför överstyrelsen bland annat:

Såsom huvudsakligt skäl för ifrågavarande beslut anförde riksdagen

(riksdagens skrivelse nr 197 sid. 7), att då frågan om rätt för lärare vid

statliga läroanstalter att i pensionshänseende tillgodoräkna sig tjänstår

vid enskilda läroverk vore att betrakta såsom ett spörsmål av vittomfattande

principiell betydelse, det enligt riksdagens uppfattning icke torde,

innan en allsidig utredning i ämnet verkställts, böra i enskilda fall fattas

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

25

Tilläggspen- sion enligt

riksdags- beslut.

Tilläggspen- sion enligt

kungörelsen

nr 703/1921.

Pension frän

pensionsin- rättningen

för lärarin- nor vid Sve- riges högre

skolor för

kvinnlig

ungdom.

Garanterad

pension frän

svenska lära- rinnornas

pensions- förening.

Pension frän

lärarinnor- nas pensions- anstalt.

Tilläggspen- sion enligt

skolöversty- relsens

förslag.

Tilläggspen- sion enligt

statskonto- rets förslag.

Det belopp,

varå pen- sionsförhöj- ning och

dyrtidstill- lägg skulle

beräknas.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

—

—

459

—

—

770

311

2,900

—

—

—

—

—

120

120

560

760

—

—

—

—

520

520

2,320

305

—

—

93

—

595

595

2,433

—

—

—

—

160

160

1,500

—

—

450

—

—

200

_

970

—

559

450

—

34

611

307

2,700

—

—

450

—

—

1,170

720

2,700

390

—

450

210

—

810

390

2,400

—

—

200

—

—

120

—

3,600

;

—

—

100

—

240

140

3,600

beslut av beskaffenhet att kunna verka prejudicerande för en lösning av

frågan i dess helhet. Några år efter detta riksdagens uttalande blev emellertid

en sådan utredning framlagd, nämligen i 1921 års pensionskommittés

den 13 juni 1924 avgivna betänkande III med förslag till civil tjänstepensionslag;

och genom proposition (nr 153) till 1925 års riksdag framlade

Kungl. Maj:t, i väsentlig anslutning till sagda betänkande, ett förslag

till ny civil tjänstepensionslag, enligt vilket förslag (§ 18 mom. 3),

bland annat tjänsteman skulle kunna av Kungl. Maj :t förklaras berättigad

att såsom tjänstår för statspension tillgodoräkna sig intill två tredje.

delar av den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt

allmännyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till särskilt gagn

för hans arbete i statstjänst. Sagda del av nyssnämnda Kungl. Maj:ts

förslag föranledde icke någon erinran vid ärendets behandling i riksdagen.

I de sedermera av 1921 års pensionskommitté år 1925 och av särskilt tillkallade

sakkunniga år 1927 avgivna betänkanden angående civil tjänstepensionslag

har ovan berörda förslag angående tjänstårsberäkning i huvudsak

bibehållits. Frågan om möjlighet för statstjänsteman att i pensionshänseende

tillgodoräkna sig tjänstgöring utom statens tjänst synes

således nu befinna sig i ett helt annat läge än år 1921, då sökandens föregående

ansökan underställdes riksdagens prövning.

Skolöverstyrelsen erinrar härefter, att Kungl. Maj:t och riksdagen numera

i flera fall bifallit ansökningar liknande den av sökanden nu ingivna.

Härefter anför skolöverstyrelsen bland annat:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

Vad nu föreliggande ansökan beträffar, framgår av handlingarna bland

annat, att sökanden under 25 läsår tjänstgjort vid Fjellstedtska skolan i

Uppsala och därvid under 17 lA läsår bestritt en undervisningsskyldighet

av 22—28 veckotimmar, i medeltal nära 25 veckotimmar. Överstyrelsen

erinrar vidare, att nämnda läroanstalt ägt samma bildningsmål som de

högre allmänna läroverken, och att den vunnit erkännande för sin verksamhet

genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan höstterminen 1890,

studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1882 samt lönetursrätt för skolans

lärare genom brev den 30 april 1875, den sistnämnda rätten visserligen

icke längre gällande med de löneregleringsprinciper, som tillämpas sedan

år 1905. Vad åter beträffar sökandens tjänstetid vid nämnda skola, torde

man i nu förevarande sammanhang icke kunna taga hänsyn till annan del

av densamma än den, under vilken sökanden fullgjort tjänstgöring till

ungefär samma omfattning som den, vilken ålegat ordinarie ämneslärare

vid allmänt läroverk, eller läsåren 1883—1884 och 1886—1889, höstterminen

1892 samt läsåren 1893—1906, eller 17 A läsår. Under förutsättning av

sådan begränsning får överstyrelsen framhålla, att ifrågavarande tjänstgöring

måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och

torde hava varit till stort gagn för sökandens följande arbete i statstjänst.

Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen med billigheten

överensstämmande, att även till sökanden beviljades tilläggspension av

statsmedel, och att därvid tillgodoräknades honom 2/3 av ovannämnda

17 A tjänstår, eller 11 hela tjänstår.

Under sådan förutsättning skulle, framhåller skolöverstyrelsen, sökandens

sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 26 år

och hans årliga pension till 26/33 av 4,000 kronor eller 3,151 kronor 51 öre

och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet uppåt 3,160 kronor.

Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma,

syntes alltså, enär den sökanden författningsenligt tillkommande pensionen

utgår med 1,820 kronor, utgöra 1,340 kronor.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, har skolöverstyrelsen — under åberopande

av utav mig i det föregående omförmäld motivering — framhållit,

att den för sökanden nu ifrågasatta tilläggspensionen icke torde kunna

beviljas att utgå tidigare än från och med den 1 juli 1926.

Statskontoret har den 7 januari 1929 avgivit utlåtande över här förevarande

ansökning och därvid anfört bland annat följande:

Spörsmålet om tilläggspension har kommit i ett väsentligen annat läge

efter den tid, då 1921 års riksdag avslog propositionen nr 291 om beviljande

av tilläggspension åt sökanden.

Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida denna omständighet bör föranleda

till vidtagande av reglering av en pensionsförmån, som för många

år sedan anpassats efter då gällande grunder och som med den uppfattning

av tillgodoräkning av utomstatlig lärarverksamhet, som av riksdagen då

gjorts gällande, prövats icke böra förhöjas. Det kan icke anses annat än

ganska betänkligt att låta ändrade bestämmelser eller ändrad uppfattning

av ett visst spörsmål hava tillbakaverkande inflytande på redan avgjorda

pensionsförhållanden. När exempelvis bestämmelsen att läroverkslärare för

att bekomma hel pension måste räkna minst 35 år i statstjänst, ändrades

därhän att allenast 33 sådana tjänstår skulle erfordras för hel pension,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

skulle den ändrade uppfattning, som sålunda fått uttryck, med samma skäl

kunnat anses böra föranleda till eu omräkning och förhöjning av de många

avkortade lärarpensioner, som dessförinnan avpassats i enlighet med den

tidigare bestämmelsen; men någon sådan reglering medgavs icke.

Med hänsyn härtill och till de betänkliga konsekvenserna av eu retroaktiv

tillämpning av den ändrade uppfattningen rörande tillgodoräkning i pensionsavseende

av utomstatlig verksamhet kan statskontoret för sin del icke

tillstyrka vidtagande av åtgärd i enlighet med förevarande ansökning.

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna ansökningen böra föranleds

till framläggande för riksdagen av förslag i ämnet, tillåter sig statskontoret

framhålla, att det icke synes lämpligt att låta den begärda tilläggspensionen

utgå för tid före ingången av år 1929.

F. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm

Robert Larssén, som är född den 9 januari 1858, har genom beslut av statskontoret

den 6 september 1923 beviljats avkortad pension till ett belopp av

3,520 kronor om året. Därvid hava enligt bestämmelserna i lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknats

honom de 29 tjänstår, under vilka han bestritt tjänstgöring vid all

männa läroverk. I nu förevarande ansökan anhåller sökanden, att vid bestämmandet

av pensionens belopp hänsyn måtte tagas även till de tre år,

läsåren 1890—1893, under vilka han före ovannämnda tjänstgöring vid allmänna

läroverk tjänstgjort såsom lärare med full tjänstgöring — enligt vad

av handlingarna framgår 28—29 veckotimmar — vid Beskowska skolan i

Stockholm.

Med anledning härav har skolöverstyrelsen i utlåtande den 24 novem

ber 1928 erinrat därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen i flera tidigare fall

bifallit liknande ansökningar. Under sådana omständigheter synes det

överstyrelsen med billigheten överensstämmande, att även till sökanden

beviljades tilläggspension av statsmedel, och att därvid tillgodoräknades

honom 2/s av den till tre läsår uppgående tjänstetid, under vilken han vid

Beskowska skolan i Stockholm tjänstgjort såsom ämneslärare med full

tjänstgöring, eller två läsår.

Vid bifall härtill skulle, framhåller skolöverstyrelsen vidare, sökandens

sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 31 år och

hans årliga pension till 31/33 X 4,000 kronor eller 3,757 kronor 58 öre och

med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet uppåt 3,760 kronor. Den

tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma,

synes alltså, enär den sökanden författningsenligt tillkommande pensionen

utgår med 3,520 kronor, utgöra 240 kronor.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, framhåller skolöverstyrelsen — under

åberopande av utav mig i det föregående omförmäld motivering — att den

för sökanden nu ifrågasatta tilläggspensionen icke torde kunna beviljas

att utgå tidigare än från och med den 1 juli 1926.

F. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Östersund Bror Alfred

Finell, som är född den 19 juli 1849, har genom Kungl. Maj:ts beslut den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds proposition Nr 116.

23 juli 1915 beviljats avkortad pension till ett belopp av 3,310 kronor om

året. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknats honom de

34 år, under vilka han bestritt tjänstgöring vid allmänna läroverk. Sökanden

har emellertid, förutom nämnda tjänstgöring i statens tjänst, även bestritt

tjänstgöring såsom ämneslärare vid enskild läroanstalt, nämligen under läsåren

1884—1887 samt höstterminen 1887 — således i 3 72 år — vid realgymnasium

i Göteborg.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 24 november 1928 erinrat därom,

att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december 1916 funnit en av sökanden

sagda år ingiven liknande ansökan icke föranleda någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd. Emellertid hade på de senare åren förekommit

vissa fall, då riksdagen medgivit, att till f. d. lärare vid allmänt läroverk,

vilken tidigare tjänstgjort vid kommunal eller enskild läroanstalt,

finge utgå tilläggspension, beräknad i visst förhållande till vederbörandes

vid sådan läroanstalt intjänade tjänstetid.

Frågan om möjlighet för sökanden att för ovannämnda tjänstgöring vid

realgymnasium i Göteborg erhålla tilläggspension av statsmedel torde

således numera hava kommit i ett helt annat läge, än då frågan under år

1916 underställdes Kungl. Maj:ts prövning.

Under sådana omständigheter syntes det överstyrelsen billigt, att till

sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknades

honom SA av hans ovannämnda till 3 K år uppgående tjänstetid

vid realgymnasium i Göteborg eller 2 hela tjänstår.

Under sådan förutsättning, framhåller skolöverstyrelsen vidare, skulle

sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till

mer än 35 år och hans årliga pension till 3,400 kronor. Den tilläggspension,

som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma, syntes alltså,

enär den sökanden författningsenligt tillerkända pensionen utgår med

3,310 kronor, utgöra 90 kronor.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, har skolöverstyrelsen — under åberopande

av utav mig i det föregående omförmäld motivering — framhållit,

att den för sökanden nu ifrågasatta tilläggspensionen icke torde kunna

beviljas att utgå tidigare än från och med den 1 juli 1926.

F. d. adjunkten vid samskolan i Åmål Henning Erhard Theodor Adlerz,

som är född den 20 februari 1856, har genom beslut av statskontoret den

28 april 1921 beviljats avkortad pension till ett belopp av 3,280 kronor om

året. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknats honom 27

år av hans till 27 år 7 månader uppgående tjänstetid i statens tjänst. Sökanden

har emellertid, förutom nämnda tjänstgöring i statens tjänst, även

bestritt tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen under

läsåren 1896—1900 såsom föreståndare för Hedemora samskola.

I utlåtande den 1 december 1928 har skolöverstyrelsen framhållit, att

sagda läroanstalt vunnit erkännande för sin verksamhet genom att till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition Nr 116. 2!)

erkännas statsunderstöd från och med vårterminen 1897 samt genom brev

den (i november 189(i och den lä oktober 1899 fortsatt diinissionsrätt till

nedre sjätte klassen av do allmänna läroverken och lönetursrätt för skolans

föreståndare ävensom, genom det sistnämnda brevet, lönetursrätt för

skolans lärare, sagda lönetursrätt för föreståndare och lärare visserligen

icke gällande sedan år 1905 med de löneregleringsprinciper, som då började

att tillämpas.

Under sådana omständigheter synes det skolöverstyrelsen billigt, att till

sökanden bevilja tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräkna

honom såväl 2A av hans ovannämnda till 4 år uppgående tjänstetid

såsom föreståndare för Hedemora samskola, eller 2 2A tjänstår, som ock

do i det föregående omnämnda 7 månaderna i statens tjänst, vilka författningsenligt

icke förut tillgodoräknats honom för statspension, alltså sammanlagt

3 hela tjänstår.

Under sådan förutsättning, fortsätter skolöverstyrelsen, skulle sökandens

sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 30 år och

hans årliga pension till 30/33 X 4,000 kronor eller 3,636 kronor 36 öre och

med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet uppåt 3,640 kronor. Den

tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma,

syntes alltså, enär den sökanden författningsenligt tillkommande pensionen

utgår med 3,280 kronor, utgöra 360 kronor.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken sagda tilläggspension

torde böra tillerkännas sökanden, har skolöverstyrelsen — under åberopande

av utav mig i det föregående omförmäld motivering — framhållit

att den för sökanden nu ifrågasatta tilläggspensionen icke torde kunna

beviljas att utgå tidigare än från och med den 1 juli 1926.

Jag torde slutligen få framhålla, att skolöverstyrelsen beträffande en var

av de nu av mig senast omförmälda fyra ansökningar hemställt, att å sammanlagda

beloppet av pension och tilläggspension må utgå förhöjning enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

Statskontoret har i särskilda utlåtanden den 7 januari 1929 över de tre

nu senast av mig omförmälda ansökningarna — under åberopande av sitt

samma dag avgivna, av mig i det föregående omförmälda utlåtande angående

f. d. läroverksadjunkten A. Hessléns ansökning om tilläggspension samt under

framhållande, att förhållandena i nu förevarande fall i stort sett vore

lika med dem, som i berörda ärende förelåge — hemställt att här förevarande

tre ansökningar icke måtte till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd

föranleda.

Såsom jag inledningsvis erinrade, hava under senare år vid flera tillfällen

f. d. lärare och lärarinnor, som vid uppnåendet av pensionsåldern tillerkänts

avkortad pension, jämväl tillerkänts tilläggspensioner för viss del av den

tid, under vilken de före inträdet i statstjänst utfört ett gagnande och för

deras verksamhet i statstjänst betydelsefullt arbete vid enskilda läroanstalter.

Dessa beslut hava, såsom jag också framhållit, i viss utsträckning grundats

på ett stadgande (§ 18 mom. 3) i det av Kungl. Maj:t genom proposition nr

153 till 1925 års riksdag framlagda och av riksdagen i denna del utan an
-

Departe
ment.

sc.hefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds proposition Nr 116.

märkning lämnade förslaget till ny civil tjänstepensionslag, enligt vilket

tjänsteman skulle kunna av Kungl. Maj:t förklaras berättigad att såsom

tjänstår för pension tillgodoräknas intill två tredjedelar av den tid, han utom

statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som

kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

Beträffande de från åtskilliga f. d. lärarinnor inkomna ansökningarna om

tilläggspensioner hava de av skolöverstyrelsen i överensstämmelse med nyssnämnda

grundsatser framlagda förslagen i huvudsak blivit av statskontoret

tillstyrkta, och även jag vill uttala min anslutning härtill.

På de av statskontoret anförda skäl finner jag mig emellertid böra förorda,

att vid beräknandet av de ifrågasatta tilläggspensionerna hänsyn bör tagas

jämväl till de pensioner, vilka vederbörande i egenskap av förutvarande

lärarinnor vid enskilda läroanstalter uppbära och för vilka i de flesta fall

statsbidrag utgått. Såsom statskontoret framhållit, skulle nämligen ett bifall

till den av skolöverstyrelsen hävdade uppfattningen medföra, att en lärarinna,

vilken under en del av sin lärarinneverksamhet varit i enskild skola,

skulle komma i bättre ställning än en lärarinna, vilken hela tiden varit anställd

i statstjänst, och därvid i båda fallen ungefärligen samma pensionsavgifter

blivit erlagda.

Däremot finner jag mig kunna förorda det av statskontoret framlagda

förslaget, att jämväl i fråga om dessa lärarinnor riksdagens medgivande

måtte utverkas därtill, att pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) och dyrtid stillägg må beräknas å sammanlagda beloppet

av statspension, tilläggspension och pension från enskilda pensionsinrättningar,

dock högst å för vederbörande vid avsked gällande pensionsunderlag.

Jag finner mig vidare böra uttala min anslutning till den av statskontoret

framförda uppfattningen, att de nu ifrågasatta tilläggspensionerna till sökandena

må utgå först från och med den 1 januari 1929, då det knappast synes

böra ifrågakomma, att tilläggspensioner, varom här är fråga, böra utgå retroaktivt.

Vad så vidare angår de nu föreliggande framställningarna om tilläggspensioner

för vissa f. d. lärare, hava, såsom av min redogörelse framgår,

dessa ansökningar blivit tillstyrkta av skolöverstyrelsen efter enahanda grunder

som ifråga om de av de f. d. lärarinnorna gjorda ansökningarna, men

däremot avstyrkta av statskontoret, som uttalat sina betänkligheter mot att

låta ändrade bestämmelser eller ändrad uppfattning av ett visst spörsmål

hava tillbakaverkande inflytande på redan avgjorda pensionsförhållanden.

Emellertid anser jag, att enahanda synpunkter i förevarande avseende böra

anläggas ifråga om f. d. lärare som beträffande f. d. lärarinnor. Såsom

jag förut erinrat, hava allaredan i vissa fall f. d. lärare av riksdagen tillerkänts

tilläggspensioner i anslutning till nu ifrågakomna beräkningsgrunder,

och jag finner starka billighetsskäl tala för att jämväl nu senast om
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo. 31

näinnda f. d. lärare må komma i åtnjutande av samma förmån. Frånsett

vidare don omständigheten, att jag ej kan finna skäl vara anförda för en

åtskillnad i förevarande hänseende mellan manliga och kvinnliga f. d. lärare,

vill jag vidare framhålla, att ett bifall till de av ifrågavarande lärare gjorda

ansökningarna knappast torde kunna få några avsevärda konsekvenser, enär

hitintills antalet manliga lärare vid enskilda läroanstalter med sådan tjänstgöring,

att pensionsberäkning därpå skulle kunna grundas, varit relativt

ringa.

Mot de av skolöverstyrelsen beräknade beloppen för här ifrågavarande

tilläggspensioner har jag icke funnit något att erinra.

I likhet med vad jag anfört ifråga om lärarinnorna finner jag, att dessa

tilläggspensioner icke torde böra beviljas att utgå förrän från och med den 1

januari 1929.

Vidare synes riksdagens medgivande böra utverkas därtill, att pensionsförhöjning

jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda beloppet av statspension

och tilläggspension.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva

dels att envar av f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan

för flickor Sigrid Een, f. d. handarbetslärariunan vid

samskolan i Sala Sofia Wilhelmina Wiberg, f. d. första lärarinnan

vid samskolan i Alingsås Louise Margareta Lindstedt,

f. d. första lärarinnan vid samskolan i Vimmerby Tecla von

Reis, f. d. teckningslärarinnan vid samskolan i Trälleborg

Vilhelmina Gustava Cecilia Meukow, f. d. ämneslärarinnan

vid samskolan i Ängelholm Karin Åhman, f. d. första lärarinnan

vid samskolan i Piteå Emma Margaretha Paterson,

f. d. första lärarinnan vid samskolan i Trälleborg Anna

Katarina Montelius, f. d. lektorn vid folkskoleseminariet i

Stockholm Helena Maria Lovisa Charlotta Gagner, f. d.

musiklärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

och den därmed förenade statens normalskola för flickor Anna

Katarina Bergström-Simonsson, f. d. adjunkten vid högre

allmänna läroverket i Uppsala August Hesslén, f. d. adjunkten

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm

Robert Larssén, f. d. adjunkten vid högre allmänna

läroverket i Östersund Bror Alfred Finell samt f. d. adjunkten

vid samskolan i Åmål Henning Erhard Theodor Adlerz

må från och med den 1 januari 1929 under återstående

livstiden uppbära — utöver honom eller henne eljest till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kangl. May.ts proposition Nr 116.

kommande pension av statsmedel — en årlig tilläggspension

å allmänna indragningsstaten med följande belopp, nämligen

Sigrid Een 311 kronor, Sofia Wilhelmina Wiberg 120 kronor,

Louise Margareta Lindstedt 520 kronor, Tecla von Reis

595 kronor, Vilhelmina Gustava Cecilia Meukow 160 kronor,

Karin Åhman 307 kronor, Emma Margaretha Paterson

720 kronor, Anna Katarina Montelius 390 kronor, Helena

Maria Lovisa Charlotta Gagner 140 kronor, Anna Katarina

Bergström-Simonsson 280 kronor, Hesslén 1,340 kronor,

Larssén 240 kronor, Finell 90 kronor samt Adlerz 360

kronor,

dels och att beträffande en var av nyssnämnda lärare och

lärarinnor samt f. d. handarbetslärarinnan vid samskolan i

Ängelholm Julia (Julie) Helena Lovisa Molin, f. d. lektorn

vid folkskoleseminariet i Kalmar Anna Vilhelmina Linder

och f. d. adjunkten vid folkskoleseminariet i Falun Valborg

Henrika Olander pensionsförhöjning enligt kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må beräknas å följande

belopp, nämligen för Sigrid Een 2,900 kronor, Sofia

Wilhelmina Wiberg 560 kronor, Louise Margareta Lindstedt

2,320 kronor, Tecla von Reis 2,433 kronor, Vilhelmina Gustava

Cecilia Meukow 1,500 kronor, Karin Åhman 2,700 kronor,

Emma Margaretha Paterson 2,700 kronor, Anna Katarina

Montelius 2,400 kronor, Helena Maria Lovisa Charlotta Gagner

3,600 kronor, Anna Katarina Bergström-Simonsson 840

kronor, Hesslén 3,160 kronor, Larssén 3,760 kronor, Finell

3,400 kronor, Adlerz 3,640 kronor, Julia (Julie) Helena Lovisa

Molin 970 kronor, Anna Vilhelmina Linder 3,600 kronor

och Valborg Henrika Olander 2,400 kronor.

Till denna av statsverkets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

II. B. Hammar.

Stockholm 1929, Ivar Hieggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 148 i texten