Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt byråchefen K D. Dickman in. m

1929-02-25 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:135, Angående tilläggspension åt byråchefen K D. Dickman in. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

I

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt byråchefen K D. Dickman in. m.;

given Stockholms slott den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna ko— 3:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubec/c.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

l:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av pensionsstyrelsen med skrivelse den 4

februari 1929 överlämnad skrift har byråchefen i styrelsen Karl Daniel

Dickman gjort framställning om erhållande av tillägg till honom författningsenligt

tillkommande pension.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 108 häft. (Nr 135.) 456 29 1

Angående

tilläggspension

åt

byråchefen

K. D. Dickman.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Dickmau, som är födcl den 20 april 1861, erhöll från och med den 6

december 1906 förordnande såsom t. f. byrådirektör i riksförsäkringsanstalten

samt utnämndes från och med den 15 september 1913 till byråchef

i pensionsstyrelsen. Alltsedan sistnämnda dag har Dick man varit

placerad såsom chef för styrelsens försäkringstekniska byrå. Genom beslut

den 22 december 1927 har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja låta anstå

tills vidare intill den 20 april 1929 med utfärdande av avsked för Dickman.

Av Dickman gjord ansökning att ytterligare ett år få kvarstå i

tjänst har av Kungl. Maj:t genom beslut den 18 januari 1929 lämnats

utan bifall. Före den 6 december 1906 har Dickman tjänstgjort såsom

räknebiträde vid vetenskapsakademiens observatorium från juli månad 1891

till och med juli månad 1896, å livförsäkringsaktiebolaget De förenades

aktuarieavdelning under tiden 1 maj — 31 december 1904 samt såsom

biträdande aktuarie med fast anställning hos livförsäkringsaktiebolaget Thule

från och med den 1 januari 1892 till och med den 31 december 1906.

Före sitt inträde i statstjänst har Dickman vidare författat flera vetenskapliga

uppsatser å det försäkringstekniska området samt deltagit i ett flertal

utredningar, jämväl sådana på offentligt uppdrag.

Den 11 februari 1929 har statskontoret fattat beslut angående pension

åt Dickman. Enligt 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension må vid tjänstårsberäkning för pension

hänsyn tagas allenast till anställning eller tjänstgöring i statstjänst. Vid

sådant förhållande har vid bestämmande av Dickmans pension endast

kunnat tillgodoräknas honom tjänstgöringen i riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen. Till följd därav äger Dickman i pensionshänseende

räkna blott 22 tjänstår. Då pensionsunderlaget för byråchef utgör 6,996

kronor och för hel pensions erhållande krävas 35 tjänstår, har statskontoret

förklarat Dickman berättigad att från och med dagen näst efter den,

då avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid atnjuta

avkortad pension till belopp motsvarande "Gs av 6,996 kronor eller alltså,

efter föreskriven jämkning till med 12 jämnt delbart belopp, 4,404 kronor

årligen.

Sökanden har i sin framställning anfört, att det vid den tid, då han

såsom försäkringstekniker övergått från enskild anställning till statstjänst,

funnits endast ett ringa fåtal statsanställda med försäkringsteknisk utbildning,

varför det då mera än nu varit behövligt för staten att för befattningar,

krävande försäkringsteknisk kompetens, tillgodogöra sig den utbildning,

som erhållits utom statstjänst, liedan av detta skäl hade det synts sökanden

rimligt, att vid beräkning av hans tjänstår hänsyn toges till den tid,

han i enskild anställning utbildat sig i sitt fack.

Vidare har sökanden åberopat Kungl. Maj:ts proposition till 1925 års

riksdag med förslag till civil tjänstepensionslag m. in., vilket förslag upptog

ett stadgande (18 § 3 mom.) av innehåll att på Konungens prövning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj ds proposition ur 13ö.

3

finge bero att förklara befattningshavare berättigad att såsom tjänstår för

pension tillgodoräkna intill 2/a av den tid, lian utom statens tjänst kunde

hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kunde

anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Sökanden

har ock framhållit, att han enligt detta lagförslag skulle kunnat obeaktat

detta utan särskilt tillstånd för pension tillgodoräkna 2 21 / 2 tjänstår,

alltså ett halvt år mera än enligt nuvarande pensionsbestämmelser. Med

hänsyn till det sålunda framhållna har det synts sökanden skäligt, att

han för pension skulle få tillgodoräkna sig dels på grund av statstjänst

221 / 2 tjänstår, dels ock på grund av föregående kvalificerande anställning

i enskild tjänst V3 av 15 tjänstår eller sålunda tillhopa 32Vs tjänstår.

Dickman har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att han efter avgång från sin tjänst såsom byråchef i pensionsstyrelsen

finge under sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension å 4,404 kronor, en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten å 2,100 kronor.

Pensionsstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse förklarat sig på det

livligaste tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning.

I infordrat, den 12 februari 1929 avgivet utlåtande i ärendet har statskontoret

anfört i huvudsak följande.

Såsom sökanden erinrat, hade i det förslag till civil tjänstepensionslag,

som förelagts 1925 års riksdag och som varit avsett att ersätta 1907 års

civila pensionslag, upptagits ett stadgande av innehåll, att på Konungens

prövning skulle bero att medgiva befattningshavare att såsom tjänstår för

pension tillgodoräkna intill 2/3 av den tid, han utom statens tjänst kunde

hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kunde

anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Lagförslaget,

som i nu berörda del icke föranledde någon erinran under behandlingen i

riksdagen, förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga beslut. Men samtidigt

hade riksdagen godkänt ett tillägg av liknande innebörd till 20 § i

lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

(se lag den 18 juni 1925, nr 215). Den omständigheten, att sålunda

beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken lämnats medgivande

om tillgodoräknande under vissa villkor av utomstatlig anställning utgjorde

otvivelaktigt ett gott stöd för sökandens anhållan om utverkande åt honom

av tilläggspension med hänsyn till hans tjänstetid av 15 år hos en enskild

försäkringsanstalt, vilken anställning i själva verket måste anses hava utgjort

förutsättning för sökandens placering såsom t. f. byrådirektör i riksförsäkringsanstalten.

Då enligt den gällande civila pensionslagen tjänsteman ej finge för pension

tillgodoräkna del av överskjutande jämnt antal tjänstår samt det icke

borde ifrågakomma att i ett enskilt fall medgiva undantag från nu angivna

regel, ansåge sig statskontoret emellertid ej kunna tillstyrka sökandens framställning,

i vad den avsåge rätt att för pension tillgodoräkna del av tjänstår

i statens tjänst.

Därest sökanden för pension finge tillgodoräkna 2/3 av den tid, 15 år,

varunder han innehaft anställning hos livförsäkringsaktiebolaget Thule, eller

sålunda 10 år, skulle han för pension kunna räkna sammanlagt 32 tjänstår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

32/35 av det för honom gällande pensionsunderlaget 6,996 kronor utgjorde

efter föreskriven avrundning uppåt 6,408 kronor. Skillnaden mellan sistnämnda

belopp och honom författningsenligt tillkommande pension utgjorde

alltså 2,004 kronor.

Under åberopande av det anförda och med erinran om Kungl. Maj:ts

för 1927 års riksdag framlagda förslag om tilläggspension under likartade

förhållanden åt generaldirektören i riksförsäkringsanstalten J. G. May

ävensom riksdagens i överensstämmelse med propositionen meddelade beslut

har statskontoret hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Dickman finge från och med dagen näst efter den, han efter

uppnådd pensionsålder avginge från sin tjänst, under sin återstående livstid

uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en

tilläggspension å allmänna indragningsstaten med sådant belopp, att pensionen

och tilläggspensionen tillsammans uppginge till 6,408 kronor, eller

alltså med 2,004 kronor.

Med hänsyn till de omständigheter, som framgå av den lämnade redogörelsen

i ämnet, synas mig fullgiltiga skäl föreligga för vidtagande av

åtgärder i syfte att bereda byråchefen Dickman tilläggspension vid avgång

ur tjänsten. Jag kan här inskränka mig till att i likhet med statskontoret

såsom stöd för denna uppfattning framhålla, att Dickmans föregående 15- åriga tjänstgöring i en enskild försäkringsanstalt måste anses bava utgjort

en förutsättning för hans placering såsom t. f. byrådirektör i riksförsäkringsanstalten

och varit av största betydelse för hans tjänstgöring såväl i

nämnda anstalt som i pensionsstyrelsen. På grund härav synes det endast

vara billigt, att denna föregående tjänstgöring i den mån praxis medgiver

tillgodoräknas vid bestämmande av Dickmans pension för statstjänst. Såsom

stöd för en åtgärd i denna riktning kan också åberopas det av statskontoret

omförmälda beslutet om tilläggspension åt generaldirektören May,

vilket beslut grundades på omständigheter, i mycket överensstämmande

med dem, som här föreligga. Jag tillåter mig att därutinnan hänvisa till

propositionen nr 91 (punkt 2) till 1927 års riksdag. Sedan numera,

såsom statskontoret påpekat, i pensionslagen för kommunikationsverken

införts ett stadgande, enligt vilket för statspension i viss utsträckning

må kunna tillgodoräknas även tjänstetid av direkt allmännyttig beskaffenhet

utom statens tjänst, lärer man kunna förutsätta, att vid en kommande

lösning av frågan om ny pensionslag för allmänna civilförvaltningen

motsvarande bestämmelse kommer att meddelas beträffande befattningshavare

inom denna förvaltning. Ett bifall till statskontorets förslag lärer

alltså icke kunna komma att medföra några icke avsedda konsekvenser.

Yad angår tilläggspensionens storlek ansluter jag mig helt och hållet

till statskontorets förslag.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

O

att byråchefen i pensionsstyrelsen Karl Daniel Dickman

må från och med dagen näst efter den, då han avgår från sin

tjänst, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom

författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att densamma

jämte den författningsenligt utgående pensionen uppgår

till 6,408 kronor årligen.

2:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till statskontoret ingiven skrivelse av den

7 februari 1929 har länsstyrelsen i Malmöhus län gjort framställning om

utverkande av viss tilläggspension åt förste expeditionsvakten hos länsstyrelsen

Fredrik Hvenberg.

Statskontoret har därefter med skrivelse av den 15 februari 1929 till

Kungl. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet.

Av nämnda handlingar inhämtas huvudsakligen följande.

Hvenberg, som är född den 21 januari 1862 och alltså den 21 januari

1929 uppnådde den levnadsålder av 67 år, då skyldighet för honom inträdde

att avgå från tjänsten, har innehaft anställning vid länsstyrelsen

under 31 år, nämligen under tiden september 1891 — september 1893

såsom gårdskarl, från och med den 14 februari 1900 till och med den

30 juni 1925 såsom expeditionsvakt (vaktmästare) och från och med den

1 juli 1925 såsom förste expeditionsvakt. Under tiden oktober 1893—

mars 1900 har Hvenberg varit anställd såsom vaktmästare vid Malmö

högre läroverk för flickor.

Den 11 februari 1929 har statskontoret fattat beslut angående pension

åt Hvenberg. Därvid kunde jämlikt 17 § i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknas Hvenberg

allenast hans anställning i statstjänst. Hvenberg kunde således räkna 31

tjänstår. Pensionsunderlaget utgör för förste expeditionsvakt 1,824 kronor

och för expeditionsvakt 1,644 kronor. Hel pension skulle därför för Hvenberg,

vilken under kortare tid än fem år innehaft anställning såsom förste

. /1,644 + 4 X 1,824 \

expeditionsvakt, utgjort I-----= I 1,788 kronor. Då för

erhållande av hel pension krävas 35 tjänstår, har statskontoret förklarat

Hvenberg berättigad att från och med dagen näst efter den, då avgång från

tjänsten komme att äga rum, åtnjuta avkortad pension till belopp av

(31/35 X 1,788) 1,584 kronor.

I sin berörda skrivelse har länsstyrelsen — under hänvisning bland

annat till Hvenbergs tjänstgöring såsom vaktmästare vid Malmö läroverk

för flickor samt under förklaring att Hvenberg under hela sin tjänstetid

hos länsstyrelsen skött sina åligganden med synnerlig plikttrohet — hem
-

Ang. tilläggspension

åt

förste expeditionsvakten

F. Hvenberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ställt, att Hvenberg måtte tillerkännas full pension å sin tjänst såsom

förste expeditionsvakt.

Statskontoret kar i sin skrivelse till en början erinrat om det förslag

till civil tjänstepensionslag, som förelädes 1925 års riksdag, ävensom om

det tillägg, som vid samma riksdag gjordes till 20 § i lagen den 4 juni

1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfalls verk.

Statskontoret bär i denna del i huvudsak uttalat sig på samma sätt som

i sitt den 12 februari 1929 avgivna, i det föregående återgivna yttrande

rörande tilläggspension åt byråchefen Dickman, till vilket yttrande jag

här tillåter mig hänvisa. Härefter har statskontoret anfört följande.

Den omständigheten, att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken

lämnats medgivande om tillgodoräknande under vissa

villkor av utomstat-lig anställning utgjorde otvivelaktigt ett gott stöd för

länsstyrelsens anhållan om utverkande åt Hvenberg av tilläggspension med

hänsyn till hans tjänstetid av 6 år hos enskild läroanstalt.

Därest Hvenberg för pension finge tillgodoräkna 2/3 av den tid av 6 år,

varunder han innehaft anställning hos Malmö högre läroverk för flickor, eller

sålunda 4 år, skulle han sammanlagt kunna räkna det för erhållande av hel

pension erforderliga antalet tjänstår och skulle alltså komma i åtnjutande

av pension till belopp av 1,788 kronor. Skillnaden mellan nyssnämnda

belopp och honom författningsenligt tillkommande pension utgjorde 204

kronor.

Under åberopande av det anförda har statskontoret hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Hvenberg finge från och med

dagen näst efter den, då han efter uppnådd pensionsålder avginge från

sin tjänst, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt utgående

pensionen uppginge till 1,788 kronor årligen.

Även jag anser skäligt, att Hvenberg vid avgången ur tjänsten beredes

någon tilläggspension. Jag vill i detta avseende — under hänvisning

tillika till vad jag under föregående punkt i ett likartat ärende anfört —

ansluta mig till vad statskontoret anfört och föreslagit.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förste expeditionsvakten hos länsstyrelsen i Malmöhus

län Fredrik Hvenberg må från och med dagen näst efter

den, då han avgår från sin tjänst under sin återstående

livstid uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt

utgående pensionen uppgår till 1,788 kronor

årligen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr Vid.

7

3:o.

I eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift har förre polisuppsyningsmannen

Axel Edvard Falk gjort framställning om pension av statsmedel.

I anledning härav liava utlåtanden avgivits dels, efter hörande av vederbörande

kommunala myndigheter, av länsstyrelsen i Örebro län den 4 juli

1928, dels ock av statskontoret den 27 juli 1928.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Falk, som är född den 9 juli 1 873, har från och med den 15 juni

1911 til] och med den 31 mars 1928 på grund av länsstyrelsens förordnande

varit anställd såsom polisuppsyningsman i Kumla kommun och

bär i nämnda egenskap tjänstgjort intill den 24 mars 1927. Undertiden

24 mars 1927 — 31 mars 1928 åtnjöt han på grund av styrkt obotlig

sjukdom tjänstledighet. Från och med den 1 april 1928, vilken dag

lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket trädde i tillämpning inom

nämnda kommun, upphörde Falks ifrågavarande förordnande. Under de

senaste åren av sin tjänstetid har Falk såsom polisman — förutom beklädnadsersättning

och dyrtidstillägg — uppburit ett årsarvode av 2,400

kronor, därav den ena hälften utbetalats av statsmedel och den andra

hälften av Kumla kommun.

I sin framställning har sökanden hemställt om en årlig pension av

statsmedel av 1,200 kronor att utgå räknat från och med den 1 april

1928 under hans återstående livstid.

Enligt till länsstyrelsen ingivet protokollsutdrag hava kommunalfullmäktige

i Kumla kommun den 25 april 1928 dels tillstyrkt Falks ifrågavarande

framställning om pension, dels ock garanterat ett kommunalt

bidrag till pensionen med lika stort belopp som det, vilket kunde komma

att utgå av statsmedel, dock högst med 1,200 kronor årligen.

Länsstyrelsen — som med sitt berörda utlåtande överlämnat bland annat

omförmälda protokollsutdrag — har för egen del anfört, att det syntes länsstyrelsen,

som om det allmänna med skälig hänsyn till bland annat Falks

mångåriga, väl vitsordade tjänstgöring och nu av sjukdom orsakade oförmåga

till försörjning billigtvis borde medverka till att bereda honom ekonomisk

trygghet under hans återstående dagar, samt förty förordat, att förslag

i ämnet förelädes riksdagen.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande.

I § 15 mom. 3 av lagen om polisväsendet i riket stadgades, bland annat,

att, om polisdistrikt på annat sätt än genom pensionsförsäkring i statens

pensionsanstalt ville ombesörja pensionering av ordinarie befattningshavare,

vilken anställts för polisdistrikt, statsverket bidroge med en tredjedel av

pensionen; och utginge detta bidrag av anslaget till polisväsendet. Då polisuppsyningsmannen

Falk vid avgången ej varit ordinarie befattningshavare

kunde författningsenligt bidrag av statsmedel ej utgå till hans pensionering.

Kungl. Maj:t.hade visserligen i proposition till riksdagen (nr 58 år 1925) föreslagit,

att bidrag till pensioneringskostnaderna skulle utgå för befattnings
-

Angående

pension åt

f. polisuppsyningsmannen

A. K. Falk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. May.ts proposition nr 135.

liavare vid polisväsendet, men riksdagen liade beslutit, att bidrag endast

skulle utgå för pensionering av ordinarie befattningshavare. Vid sådant förhållande

erfordrades riksdagens medgivande, att bidrag av statsmedel finge

utgå till sökandens pensionering.

Nyssnämnda lag hade kunnat vinna tillämpning beträffande Kumla socken

redan den 1 januari 1926 och, därest lagen där erhållit tillämpning före den

24 mars 1927, då sökanden på grund av sjukdom blev förhindrad att vidare

uppehålla sin polisuppsyningsmansbefattning, hade statsbidrag utgått till

hans pensionering. Vid sådant förhållande, och med erinran tillika, att

riksdagen jämlikt skrivelse den 1 juni 1928 (nr 352) bifallit Kungl. Maj:ts

proposition den 13 januari 1928 (nr 20) angående bidrag av statsmedel till

pension åt överkonstapeln A. Strandkvist, ansåge sig statskontoret böra tillstyrka,

att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens medgivande därtill, att

statsbidrag till pensionering av sökanden måtte från och med den 1 april

1928 utgå enligt grunderna i 15 § i lagen om polisväsendet i riket utan

hinder därav att sökanden vid tiden efter det nämnda lag vunnit tillämpning

för Kumla sockens polisdistrikt icke varit ordinarie polisman.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag Falk böra

tillerkännas någon pension av statsmedel. Då lagen om polisväsendet i

riket trätt i tillämpning inom Kumla kommun först efter det Falk lämnat

sin ifrågavarande polisbefattning — vilken emellertid får anses hava varit

av ordinarie beskaffenhet ■— finner jag dock, i motsats till statskontoret,

anledning saknas att beträffande Falk bereda utsträckt tillämpning av de

bestämmelser angående bidrag från statsverket till polispersonals pensionering,

vilka gälla enligt § 15 i nämnda lag.

I stället synes det mig att, på sätt tidigare i ett flertal liknande fall

ägt rum, Falk bör på grund av den långvariga tjänstgöringen i ett distrikt,

där polislagen icke varit gällande, tillerkännas viss skälig pension av

statsmedel, under villkor att pension till lika stort belopp utgår från

landsting, kommuner eller enskilda. Med tillämpning av vanliga grunder

för avpassande av pensionsbelopp för befattningshavare i statens tjänst

skulle man i detta fall räkna med ett pensionsunderlag motsvarande V3

av avlöningen eller alltså 1,600 kronor. Av detta belopp skulle, då Falk

nödgats lämna sin befattning på grund av sjukdom, enligt allmänna grunder

3U eller 1,200 kronor kunna utgå såsom årlig pension. Den pension,

som skäligen bör utgå av statsmedel, synes mig alltså i förevarande fall

böra bestämmas till hälften av sistnämnda belopp eller 600 kronor, och

bör dylik pension utgå under förutsättning att en pension å minst lika stort

belopp tillskjutes från annat håll. Å det av statsmedel gäldade pensionsbeloppet

torde böra få utgå dyrtidstillägg, under villkor att sådan förmån

utgår jämväl å det från annat håll erlagda pensionsbeloppet. Angående

grunderna för beräkning och utbetalande av det statliga dyrtidstillägget

torde böra följas de regler, som tidigare tillämpats i dylika fall, senast

i fråga om den vid 1928 års riksdag beslutade pensionen till polismannen

i Forsbacka Y. E. Lindberg. Pensionen lärer — såsom ock statskontoret

föreslagit — få utgå räknat från och med månaden näst efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1,35. 9

den, varmed Falks förordnande såsom polisman uppliörde, eller från och

med den 1 april 1928.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

dels att förre polisuppsyningsmannen Axel Edvard Falk

må räknat från och med den 1 april 1928 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension av statsmedel å 600 kronor, under villkor att

pension till belopp av minst 600 kronor årligen utgår från

landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må

— under villkor att sådan förmån beredes jämväl å den

pension, som utgår från landsting, kommuner eller enskilda

— åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder, som äro eller

kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget

skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet

men av statsmedel bestridas allenast till vad som av

det sålunda beräknade dyr tid stillägget belöper å den från

allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Till vad föredragande departementschefen i de under

l:o—3:o antecknade ärendena hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, lämnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 108 haft. (Nr 135.)

455 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 95 i texten