Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

1929-02-15 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:137, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137

1

tfr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—8:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, MrOHLiN, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern,

Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut

anställda personer samt anför därvid följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 110 häft. (Nr 137.)

425 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Ang. pension

åt vissa

förmän och

arbetare vid

Carl Gustafs

stads gevärsfaktori.

l:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 23 november

1928 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt förmännen vid gevärsfaktoriet Albert

Fredrik Dahlström, Anders Olof Skoog, Anders Gustaf Lindholm och

Johan August Wahlberg samt arbetarna därstädes Erik Otto Pettersson,

Johan Yiktor Segerström och Johan Otto Carlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Dahlström, att han, som är född den 14 juni 1863, varit

anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 2 januari 1891

och sålunda tjänat kronan i över 38 år; att hans arbetsinkomst från

gevärsfaktoriet under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,850

kronor; att han i avkastning å sparat kapital uppbär en årlig inkomst av

omkring 550 kronor; samt att hans arbetsförmåga på grund av åderförkalkning

och äggvitesjukdom är i väsentlig grad nedsatt;

beträffande Skoog, att han, som är född den 3 maj 1872, varit anställd

dels vid Yästernorrlands regemente under tiden 29 oktober 1892—31

oktober 1897, dels vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 8 juni

1899 och alltså tjänat kronan i omkring 35 år; att hans arbetsinkomst

från gevärsfaktoriet under åren 1925 —1927 i medeltal uppgått till 3,446

kronor; samt att hans arbetsförmåga på grund av hjärtfel och högt blodtryck

är nedsatt;

beträffande Lindholm, att han, som är född den 5 augusti 1860, varit

anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 4 augusti 1899

och alltså tjänat kronan i omkring 30 år; att hans arbetsinkomst från

gevärsfaktoriet under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,315

kronor; att han åtnjuter en årlig ränteinkomst av omkring 200 kronor samt

förmån av fri bostad; samt att hans arbetsförmåga på grund av ålderdomssvaghet

och åderförkalkning är i betydlig grad nedsatt;

beträffande Wahlberg, att han, som är född den 11 oktober 1859, varit

anställd dels vid Göta artilleriregemente under tiden 9 november 1879—

1 november 1889, dels hos entreprenör för uppförande av kasernbyggnaderna

å Brännudden under tiden 29 september 1902—18 december

1903, dels ock vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 14 januari

1915 och alltså tjänat kronan i omkring 25 år, tiden för anställningen

hos entreprenör däri inräknad; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet

under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,540 kronor; samt att

hans arbetsförmåga på grund av hjärtfel och åderförkalkning är väsentligen

nedsatt;

beträffande Pettersson, att han, som är född den 25 april 1868, varit

anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 15 juni 1891 och

alltså tjänat kronan i omkring 38 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet

under åren 1925—1927 uppgått i medeltal till 3,256 kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kumjl. MajUs proposition nr 137. 3

samt att hans arbetsförmåga pa grund av hjärtfel och åderförkalkning är

väsentligt nedsatt;

beträffande Segerström, att han, som är född den 1 december 1861,

varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 29 juni 1896

och alltså tjänat kronan i omkring 33 år; att hans arbetsinkomst från

gevärsfaktoriet under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,711

kronor; att han besitter eu fastighet, taxerad till 7,100 kronor, samt åtnjuter

en årlig ränteinkomst av omkring 100 kronor; samt att hans arbetsförmåga

på grund av ålderdomssvaghet och åderförkalkning är betydligt nedsatt

; samt

beträffande Carlsson, att lian, som är född den 20 juni 1861, varit

anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 7 april 1905 och

alltså tjänat kronan i omkring 24 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet

under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,435 kronor;

samt att lians arbetsförmåga på grund av lians höga ålder och åderförkalkning

är i väsentlig grad nedsatt.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och

arbetare fortfarande äro i tjänst vid Carl Gustaf stads gevärsfaktori samt

att de under sin tjänstetid gjort sig förtjänta av de bästa vitsord för

arbetsduglighet, flit och uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet bär arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1929

anfört, att departementet med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge

billigt, att förenämnda förmän och arbetare vid gevärsfaktoriet genom

pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under deras återstående

livstid, och ansåge departementet i fråga om storleken av de ifrågasatta

pensionerna, med hänsyn till deras tjänstetid, tjänstgöringens beskaffenhet

och den beräknade tiden för avgången ur tjänst, sig böra föreslå ett grundbelopp

med därå belöpande tillägg för Dahlström av 1,110 kronor, för

Skoog av 1,020 kronor, för Lindholm av 870 kronor, för Wahlberg av

720 kronor, för Pettersson av 860 kronor, för Segerström av 900 kronor

och för Carlsson av 580 kronor, allt för år räknat. Departementet hemställde

således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna

indragningsstaten bevilja eu var av Dahlström, Skoog, Lindholm, Wahlberg,

Pettersson, Segerström och Carlsson årlig pension enligt ovan angivna

grunder, att utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge

från sin nuvarande anställning vid gevärsfaktoriet.

Statslcontoret, som den 26 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att på grund av vad handlingarna innehölle syntes goda

skäl föreligga för utverkande av pensioner åt ifrågavarande förmän och

arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Mot det av arméförvaltningens

artilleridepartement framlagda förslaget hade statskontoret därför

icke i annat avseende någon erinran än i fråga om de föreslagna pensions
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Ang.

pension åt

vissa anställningshavare

vid Bodens

ingenjörkår.

beloppen. Försåvitt av departementet avsåges, att de av departementet

angivna »grundbeloppen» skulle ökas med dels pensionstillägg enligt

kungörelsen nr 360/1922, dels ock förhöjningar enligt kungörelsen nr

280/1925, skulle de sålunda reglerade pensionerna bliva för Dahlström

1,596 kronor, för Skoog 1,476 kronor, för Lindholm 1,308 kronor, för

Wahlberg 1,140 kronor, för Pettersson 1,296 kronor, för Segerström 1,344

kronor och för Carlsson 972 kronor. Dessa belopp måste anses alltför

höga vid jämförelse med de pensioner, som plägade beviljas motsvarande

anställningshavare. För sin del skulle statskontoret med ledning av riksdagens

beslut åren 1927 och 1928 i liknande pensionsfrågor vilja tillstyrka

följande pensionsbelopp, nämligen för Dahlström och Skoog vardera

1,260 kronor, för Lindholm 1,200 kronor, för Wahlberg 1,092 kronor,

för Pettersson och Segerström vardera 1,152 kronor samt för Carlsson

900 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra

beredas ifrågavarande förmän och arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori.

Beträffande pensionsbeloppens storlek ansluter jag mig till statskontorets

förslag utom i vad avser den för Segerström föreslagna pensionen.

I överensstämmelse med av riksdagen under senare år tillämpad praxis

torde densamma nämligen böra bestämmas till 996 kronor. Pensionerna

torde böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder vederbörande

avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att envar av nedan angivna förmän och arbetare vid Carl

Gustafs stads gevärsfaktori må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension med följande belopp,

nämligen: Albert Fredrik Dahlström 1,260 kronor, Anders

Olof Skoog 1,260 kronor, Anders Gustaf Lindholm 1,200

kronor, Johan August Wahlberg 1,092 kronor, Erik Otto

Pettersson 1,152 kronor, Johan Viktor Segerström 996

kronor och Johan Otto Carlsson 900 kronor.

2:o,

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 18 april

1928 har chefen för Bodens ingenjörhår gjort framställning om beredande

av pension från och med den 1 juli 1929 åt skomakeriförmannen vid

nämnda kårs intendenturverkstäder Karl August Öhman samt tvätterskorna

vid kåren Maria Matilda Andreasson, född Danielsson, och Johanna Evelina

Rönnbäck, född Sundberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

5

beträffande Öhmun, att lian, som är född den 8 augusti 1863, under

tiden 15 maj 1894—1 oktober 1905 varit föreståndare för eu å Norrbottens

regementes övningsplats å Notviken belägen enskild skomakeriverkstad,

varvid Öliman bekostade lokal för verkstaden med värme och

lyse ävensom för skomakeriverkstaden erforderliga verktyg; att lian under

den tid, da trupp var förlagd till Notviken, å nämnda enskilda verkstad

utförde skomakeriarbeten huvudsakligast åt personal ur Norrbottens regemente

och endast i mycket ringa utsträckning åt personer icke tillhörande truppförbandet;

att han alltsedan den 14 maj 1906 varit anställd såsom skomakeriföreståndare

vid Bodens ingenjörkårs intendenturverkstäder, vilken

anställning han fortfarande innehar; att han lider av allmän senil kraftnedsättning

och på grund därav är mindre arbetsför, vilken nedsättning

av arbetsförmågan sannolikt är för framtiden bestående; att han utmärkt

väl fullgjort sina tjänsteåligganden; samt att han under de senare åren

vid kåren uppburit eu avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 3,440 kronor för år;

beträffande Andreasson, att hon, som är född den 16 november 1862,

alltsedan den 1 mars 1911 varit anställd såsom tvätterska vid Bodens

ingenjörkårs tvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande innehar;

att hon sålunda tjänat kronan i omkring 18 år; att hon lider av sockersjuka,

på grund varav hennes arbetsförmåga anses vara i väsentlig grad

nedsatt, vilken nedsättning av arbetsförmågan sannolikt är för framtiden

bestående; att hennes arbete vid kåren blivit utmärkt väl vitsordat; samt

att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,140 kronor för

år; samt

beträffande Rönnbäck, att hon, som är född den 18 oktober 1866, alltsedan

den 1 september 1911 varit tvätterska vid Bodens ingenjörkårs

tvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande innehar; att hon sålunda

tjänat kronan i omkring 17 år; att hon visat tecken på lindrig åderförkalkning

samt blodbrist; att hon utmärkt väl fullgjort sitt arbete vid

kåren; samt att hon under de senare åren vid kåren uppburit eu avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring

1,190 kronor för år.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendcntsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november

1928 anfört, att departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att Öliman samt Andreasson och Rönnbäck efter

erhållet avsked från deras anställningar vid kåren komme i åtnjutande

av årligt understöd från statens sida för sin återstående levnad. I

fråga om storleken av understödet åt Öliman linge departementet erinra

därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren i allmänhet

plägat bevilja pensioner å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid

armén anställda arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

till att Öhman — frånsett hans verksamhet för Norrbottens regementes

räkning å den enskilda skomakeriverkstaden å Notviken — vid avskedet

den 1 juli 1929 haft anställning såsom förman vid Bodens ingenjörkårs

intendenturverkstäder under en tid, som överskrede 23 år, ansåge departementet,

att en årlig pension av 800 kronor borde tillerkännas honom.

Beträffande storleken av understöden till Andreasson och Rönnbäck hölle

departementet före, att då deras anställningstid i statens tjänst den 1

juli 1929 komme att uppgå till omkring 18 år, understödet till vardera

av dem borde, i enlighet med i allmänhet tillämpade beräkningsgrunder,

bestämmas till 280 kronor för år. De sålunda åt Öhman samt Andreasson

och Rönnbäck föreslagna årliga pensionsbeloppen torde böra ökas

med de pensionstillägg, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922,

angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer, ävensom med de förhöjningar, som med tillämpningav

föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om

ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pensioner och pensionstillägg.

På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av Öhman, Andreasson

och Rönnbäck finge från och med den 1 juli 1929 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner av ovan

angivna storlek.

Statskontoret, som den 15 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att med härsyn till vad i handlingarna meddelats och

anförts torde pensioner böra utverkas för Öhman samt Andreasson och

Rönnbäck att utgå, när de säkerligen inom kort nödgades lämna sina anställningar

vid Bodens ingenjörkårs verkstäder. De av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna pensionsbeloppen skulle efter nyreglering

utgöra för Öhman 1,224 kronor och för envar av de övriga 696 kronor.

Då statskontoret icke hade något att erinra mot de sålunda föreslagna

beloppen, tillstyrkte statskontoret, att hos riksdagen gjordes framställning

om medgivande därtill, att en var av Öhman, Andreasson och Rönnbäck

finge från och med månaden niist efter den, då avgång från anställningen

ägde rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna

indragningsstaten till årligt belopp: Öhman av 1,224 kronor, Andreasson

av 696 kronor och Rönnbäck likaledes av 696 kronor.

I betraktande av Andreassons och Rönnbäcks framskridna ålder vid tiden

för anställningen samt deras förhållandevis korta tjänstetid, synes mig, i

överensstämmelse med vad statskontoret i liknande ärenden föreslagit (jämför

punkterna 3 och 4 i det följande), att en nedsättning till 600 kronor

av de för dem föreslagna pensionsbeloppen bör äga rum.

Mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet för Öhman har

jag intet att erinra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 137. 7

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriförmannen vid Bodens ingenjörkårs intendenturverkstäder

Karl August Öhman samt tvätterskox-na

vid samma kår Maria Matilda Andrea sson, född Danielsson,

och Johanna Evelina Rönnbäck, född Sundberg, må från och

med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension, Öhman med 1,224 kronor

samt envar av Andreasson och Rönnbäck med 600 kronor.

3:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 28 juli 1928 har chefen för Yästernorrlands

regemente gjort framställning om beredande av pension åt tvättförestånderskan

vid regementet Carolina Carlsson, född Edin.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 20

mars 1867, sedan den 1 april 1911 innehaft anställning såsom tvättföreståndei-ska

vid Vasternorrlands regemente, vilken anställning hon fortfarande

innehar; att hon sålunda tjänat kronan i omkring 18 år; att hon

på grund av sjukdom kommer att avgå ur tjänst med utgången av mars

månad 1929; att hon lider av ålderdomssvaghet, åderbråck å båda benen

med eksem, svindel och blodtrycksförhöjning och på grund därav är fullständigt

oförmögen till arbete, vilken arbetsoförmåga sannolikt är för framtiden

bestående; att hon under de senare åren vid regementet uppburit

en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 1,300 kronor

för år, vartill kommit förmån av fri bostad med värme och lyse, uppskattad

till ett värde av 400 kronor för år; att hon med nit och skicklighet

plikttroget fullgjort sina tjänståligganden och iakttagit ett hedrande uppförande;

samt att hon är medellös.

Ang. pension

åt tv ätt förestånderskan

Carolina

Carlsson,

född Edin.

Chefen för norra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1928

anfört, att i betraktande av Carlssons jämförelsevis långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne departementet det vara med

rättvisa och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet avsked från

sin befattning vid regementet komme i åtnjutande av årligt understöd från

statens sida för sin återstående levnad. Yad beträffade storleken av dylikt

understöd, hölle departementet före, att, då Carlssons anställning i statens

tjänst med utgången av mars månad 1929 komme att uppgå till 18 år,

understödet till henne i hennes egenskap av förutvarande förestånderska

och i enlighet med i allmänhet tillämpade beräkningsgrunder borde bestämmas

till 330 kronor för år med därå enligt kungörelsen den 15 juni

1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 137.

Ang. pension

åt tvätterskan

Bernhardina

Jonsson.

tjänst m. ii. pensionärer författningsenligt utgående pensionstillägg samt

å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni

1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpande förhöjningar,

att åtnjutas från och med månaden näst efter den, under vilken hon avginge

från sin anställning vid regementet. På grund av vad sålunda anförts

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Carlsson finge från och med månaden näst efter den, under

vilken hon avginge från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

angivna storlek.

Statskontoret, som den 2 februari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att såsom av handlingarna framginge hade Carlsson uppnått

en levnadsålder av 44 år, när hon den 1 april 1911 anställdes såsom

tvättförestånderska vid Västernorrlands regemente; och när hon med ut

gången av mars 1929 avginge, komme hon att räkna allenast 18 år i sin

anställning. Under sådana förhållanden och ehuru hon numera vid 62

års ålder vore av sjukdom och kraftnedsättning oförmögen till arbete,

syntes en viss tvekan kunna råda, huruvida tillräckliga skäl för beredande

av statspension i detta fall förelåge. Statskontoret ville dock ej motsätta

sig, att henne bereddes någon pension, men hölle före, att den av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna pensionen borde i någon

mån reduceras och lämpligen bestämmas till 600 kronor för år räknat.

Jag anser billighetsskäl tala för att Carlsson beredes någon pension av

statsmedel, då hon på grund av sjukdom inom kort lämnar sin anställning

vid Västernorrlands regemente. I fråga om pensionsbeloppet ansluter

jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvättförestånderskan vid Västernorrlands regemente

Carolina Carlsson, född Edin, må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

4:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrift, dagtecknad den 17 december 1928, har tvätterskan

vid Hallands regementes tvättinrättning Bernhardina Jonsson anhållit att

komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, som är född den

23 februari 1866, alltsedan den 20 februari 1910 varit anställd såsom

tvätterska vid Hallands regementes tvättinrättning, vilken anställning hon

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition nr 137. 9

fortfarande innehar, och alltså tjänat kronan i omkring 19 år; att hon

under de senare åren vid regementet uppburit eu avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 970 kronor för år;

att hon lider av organiskt hjärtfel och hypertoni, på grund varav hennes

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt, vilken nedsättning sannolikt är för

framtiden bestående; samt att hon på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina

tjänståligganden och fört en hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendent sdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 januari 1929

anfört, att departementet, med hänsyn till Jonssons av ålder och sjukdom

nedsatta arbetsförmåga och i betraktande av hennes väl vitsordade och

jämförelsevis långa verksamhet i statens tjänst, funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet avsked från

sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av årligt understöd

från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av

dylikt understöd, hölle departementet före, att, då Jonssons anställningstid

i statens tjänst uppginge till omkring 19 år, understödet till henne borde,

i enlighet med de uti Kungl. Maj:ts den 18 februari 1927 till riksdagen

avlåtna proposition nr 135, punkt 24, för kvinnliga daglönares pensionering

omförmälda beräkningsgrunder bestämmas till 340 kronor för år med därå

enligt kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst in. 9. pensionärer, författningsenligt

utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg

jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

belöpande förhöjningar. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Jonsson finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon

avginge från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av ovan angivna storlek.

Statskontoret, som den 6 februari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att enligt vad handlingarna utvisade hade Jonsson i det närmaste

varit 44 år gammal, när hon den 20 februari 1910 anställts som tvätterska

vid Hallands regementes tvättinrättning; och när hon inom kort lämnade

sin anställning, kunde hon räkna allenast 19 tjänstår. Under sådana förhållanden

syntes en viss tvekan kunna råda, huruvida tillräckliga skäl för

beredande av statspension i detta fall förelåge. Då hon emellertid numera

vid snart uppnådda 63 levnadsår vore av sjukdom och kraftnedsättning

ur stånd att tillfredsställande fullgöra sina åligganden och till följd

därav måste lämna sin anställning, ville statskontoret dock icke motsätta

sig, att någon pension bereddes henne, men hölle före, att den av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna pensionen, som efter regle
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

ring skulle utgöra 720 kronor, borde i någon mån reduceras och lämpligen

bestämmas till 600 kronor för år räknat.

Liksom myndigheterna finner jag billiglietsskäl tala för att Jonsson

beredes pension av statsmedel. Yad angår pensionsbeloppets storlek, har

jag funnit det av statskontoret föreslagna beloppet lämpligt avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvätterskan vid Hallands regementes tvättinrättning

Bernhardina Jonsson må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

o:o.

Ang. pension

åt tvätterskan

Hilda Otilia

Söderberg,

född

Gustafsson.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 3 november 1928 har chefen för

Svea artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt

tvätterskan vid regementet Hilda Otilia Söderberg, född Gustafsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderberg, som är född den

11 september 1878, haft anställning vid Svea artilleriregementes tvättinrättning

från och med den 1 maj 1903 till februari månad 1928, då

tvättinrättningen nedlades; att hon fortfarande är sysselsatt å regementet

med sömnadsarbete, huvudsakligen ändringar å persedlar, som erhållits

från indragna truppförband; att hon inom den närmaste framtiden

kommer att entledigas från denna anställning; att hennes arbetsförtjänst

under de senaste åren uppgått till i medeltal omkring 1,760 kronor,

oavsett dyrtidstillägg; att hon alltid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt

fullgjort sina åligganden; samt att hon lider av kronisk ischias, vilken

gör henne oförmögen till sådant arbete, som hon utfört vid regementets

tvättinrättning.

Chefen för östra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens intendents-

och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november

1928 anfört, att departementen med hänsyn till Söderbergs i

pensionshänseende jämförelsevis låga ålder, omkring 50 år, samt då det,

enligt vad ärendet bilagt läkarbetyg utvisade, icke torde vara uteslutet,

att hon genom annat arbete än tvättarbete kunde bidraga till sitt uppehälle,

ansåge sig icke kunna tillstyrka, att årlig pension av statsmedel

tillerkändes henne. Då emellertid Söderberg varit i statens tjänst under

en tid av omkring 25 år samt hon under nämnda tid på ett synnerligen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H7.

förtjänstfullt sätt fullgjort sina tjänsteåligganden, och då sysselsättning

vid regementet icke kunde för framtiden beredas henne, ansåge departementen

det vara med billigheten överensstämmande, att hon vid avskedandet

erhölle ett understöd för en gång av statsmedel. Beträffande storleken

av dylikt understöd liölle departementen före, att ett belopp av

500 kronor finge anses skäligt; och hemställde departementen, att Kungl.

Maj:t måtte medgiva, att till Söderberg finge vid hennes avgång från

innehavande anställning såsom gratifikation för en gång utbetalas ett belopp

av 500 kronor.

I avgivet utlåtande den 17 december 1928 har statskontoret anfört,

att enligt vad statskontoret inhämtat kunde Söderbergs entledigande från

anställningen såsom tvätterska vid Svea artilleriregemente icke anses vara en

följd av den under år 1925 beslutade nya försvarsorganisationen; och torde

därför förtidspension eller avskedsersättning enligt kungörelsen den 15

januari 1926 (nr 10) angående dylika förmåner åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen icke kunna henne tillerkännas.

Då statskontoret inhämtat, ej mindre att hennes entledigande sammanhängde

med den nyligen genomförda centraliseringen av tvättinrättningarna

vid de i Stockholm förlagda truppförbanden, än även att

hennes sjukdom vore en yrkesneuralgi, som hon ådragit sig genom sitt

arbete vid regementet och som vid hennes ålder gjorde det för henne så

gott som omöjligt att erhålla annat stadigvarande arbete, ville det synas

statskontoret, som om något årligt understöd borde åt henne utverkas,

när hon inom kort förlorade sin anställning. En i viss mån likartad

pensionsfråga hade varit föremål för 1928 års riksdags prövning, i det

att riksdagen med bifall till vad Kungl. Maj:t föreslagit under punkt 13

av propositionen nr 57 beviljat pension å 600 kronor åt förra tvätterskan

vid Svea ingenjörkår, änkan Kristina Matilda Andersson. Hon hade visserligen

uppnått en ålder av 62 år, när hon entledigades i anledning av de

militära tvättinrättningarnas i Stockholm centralisering, och även hon hade

på grund av sjukdom varit mindre arbetsför. Hennes tjänstetid omfattade

emellertid allenast inemot 15 år. Med hänsyn till Söderbergs icke obetydligt

längre tjänstetid skulle det måhända kunna ifrågasättas att åt

henne bereda pension till samma belopp, som sålunda hade tilldelats

Andersson. Men i betraktande av Söderbergs jämförelsevis låga levnadsålder

och då hon ännu icke torde sakna utsikt till någon arbetsförtjänst

samt några särskilt ömmande förhållanden, såvitt handlingarna gåve vid

handen, icke förelåge i detta fall, ville statskontoret icke föreslå högre

pensionsbelopp åt Söderberg än 480 kronor. Statskontoret hemställde

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Söderberg

finge från och med månaden näst efter den, då hon entledigades från sin

anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 480 kronor årligen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 137.

Ang.

understöd

åt förra

arbeterskan

ElinKarolina

Persson.

Då jag delar den av statskontoret uttalade uppfattningen, att något understöd

av statsmedel bör beredas Söderberg, när hon inom kort entledigas

från sin anställning vid Svea artilleriregemente, finner jag mig böra tillstyrka,

att pension utverkas åt henne med av statskontoret föreslaget belopp.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att tvätterskan vid Svea artilleriregemente Hilda Otilia

Söderberg, född Gustafsson, må från och med månaden näst

efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid

regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 480 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 5 december

1928 har styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning om beredande

av pension åt förra arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning

å Karlsborg Elin Karolina Persson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som är född den 7

februari 1888, varit anställd vid ammunitionsfabriken under tiden B

oktober 1904—31 januari 1928, eller omkring 23 år; att hennes avlöning

år 1927 uppgått till omkring 1,760 kronor; att hon varit flitig och

skötsam i sitt arbete och städse iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande;

samt att hon på grund av sinnessjukdom är fullständigt oförmögen

till arbete och någon förbättring av hennes hälsotillstånd enligt

handlingarna bilagt läkarintyg ej är att påräkna inom avsevärd tid om

ens någonsin.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 december 1928

anfört, att departementet ansåge billigt, att Persson genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. I

fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen funne departementet sig

böra föreslå ett grundbelopp av 380 kronor för år med härå belöpande

tillägg. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Persson årligt understöd

under hennes återstående livstid enligt ovan angiven grund, att utgå från

och med den 1 februari 1928.

Statskontoret, som den 22 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att med hänsyn till föreliggande förhållanden och då Persson

under mer än 23 år arbetat vid fabriken, torde något understöd böra

henne beredas; och syntes detta böra dels till beloppet avpassas efter

kostnaden för vård å hospital, dels ock anvisas att utgå, så länge hon

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

13

till följd av sinnessjukdom vore oförmögen till arbete, i vilka hänseenden

statskontoret linge hänvisa till 1910 års riksdags beslut om pension åt

f. d. löjtnanten M. O. K. Ottander och 1923 års riksdags beslut om

understöd åt f. d. läroverksadjunkten K. H. Andersson. Avgiften för

hospitalsvård å billigaste klass vore nu 1 krona 30 öre per dag eller

474 kronor 50 öre för år. Med hänsyn till en eventuell förhöjning av

avgiften och då i allt fall något belopp syntes böra avses för kläder åt

henne och för personliga småutgifter, torde ett understödsbelopp i detta

fall av G00 kronor få anses skäligt. Statskontoret hemställde alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Persson finge från och

med den 1 februari 1928, så länge hon på grund av sinnessjukdom vore

oförmögen till arbete, åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten

till årligt belopp av GOO kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet sålunda förekommit anser jag billigt, att

något understöd av statsmedel beredes Persson. I fråga om understödsbeloppets

storlek ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.

Understödet torde, räknat från och med den 1 februari 1928,

böra utgå, så länge Persson på grund av sinnessjukdom är oförmögen till

arbete.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Elin Karolina

Persson må från och med den 1 februari 1928, så länge

hon på grund av sinnessjukdom är oförmögen till arbete, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

GOO kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 9 oktober Ang.

1928 hav styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om arbeterskan

beredande av pension åt arbeterskan vid fabrikens avdelning å Karlsborg Anna Olsson.

Anna Olsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född den 26

februari 1885, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg

från och med den 1 april 1903 till och med den 21 juni 1905

samt sedan den 16 november 1908, vilken anställning hon fortfarande

innehar; att hon sålunda tjänat kronan i omkring 22 år; att hon under

sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;

att hon på grund av svår blodbrist för framtiden är oförmögen

att med arbete försörja sig; samt att hon är medellös.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1929

anfört, att departementet ansåge billigt, att Olsson genom pension bered
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj tis proposition nr 137.

Ang.

pension åt

f. arbetaren

S. B. Strandman.

des någon hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. I

fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet

på grund av hennes korta tjänstetid böra föreslå ett grundbelopp av 380

kronor med därå belöpande tillägg. Departementet hemställde således, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Olsson en årlig pension under hennes återstående livstid enligt ovan

angivna grunder, att utgå från och med månaden näst efter den, då hon

avginge från anställningen vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 29 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att Olsson visserligen icke uppnått någon mera framskriden

ålder, men efter mer än 22 års arbete vid ammunitionsfabriken vore hon

nu av sjukdom för framtiden oförmögen att med arbete försöija sig; och

under sådana förhållanden syntes åt henne böra utverkas en pension till

belopp, som lämpligen torde kunna bestämmas till 600 kronor. Statskontoret

hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Olsson finge från och med månaden näst efter den, vari hon

entledigades från sin anställning vid ammunitionsfabriken, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp

av 600 kronor årligen.

Aven jag finner mig böra tillstyrka, att Olsson beredes pension av

statsmedel. Emot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, 600

kronor för år, har jag intet att erinra.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabriken Anna Olsson må

från och med månaden näst efter den, varunder avgång från

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 april 1928 hemställde arméförvaltningens

intendentsdepartement, att bageriarbetaren vid arméns intendenturförråd

i Stockholm Svante Bickard Strandman måtte beredas pension

med 500 kronor jämte därå belöpande pensionstillägg och pensionsförhöjningar.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Strandman, som är född

den 16 mars 1879, alltsedan den 7 januari 1913 varit anställd såsom

bageriarbetare vid arméns intendenturförråd i Stockholm; att han på grund

av sjukdom (lungtuberkulos) sedan den 26 september 1927 varit förhindrad

tjänstgöra; att han är fullständigt oförmögen till arbete, vilken

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

15

arbetsoförmåga sannolikt är för framtiden bestående; att lian under de

senare åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 2,650 kronor för år;

att han med skicklighet och omtanke utfört sina tjänståligganden och

städse iakttagit ett gott uppförande; samt att han har försörjningsplikt

mot hustru och minderårig dotter.

I avgivet utlåtande i ärendet den 4 augusti 1928 anförde statskontoret,

att då Strandman endast uppnått en levnadsålder av 49 år, samt det

enligt handlingarna bilagt läkarintyg torde kunna förväntas, att han åtminstone

i viss mån kunde återvinna arbetsförmåga, ansåge sig statskontoret

icke för det dåvarande kunna tillstyrka, att pension bereddes honom.

Under åberopande av Kungl. Majrts beslut den 11 februari 1927 angående

ifrågasatt pension till sömmerskan H. K. E. Sjögren hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte dels medgiva, att till Strandman

finge från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas en gratifikation

för en gång av 500 kronor, dels ock förordna, att de till ärendet hörande

handlingarna överlämnades till pensionsstyrelsen för den åtgärd

styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Strandmans sjukdom.

Därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl utverka pension åt Strandman,

ville statskontoret framhålla, att det av arméförvaltningen ifrågasatta

pensionsbeloppet, 500 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning

därå, motsvarande ny pension å 900 kronor, torde — med hänsyn

till att Strandman varit anställd i statens tjänst under endast 15 år —

få anses alltför högt. Pension till Strandman torde böra utgå med högst

det belopp, vilket av 1928 års riksdag såsom pension beviljats maskinisten

O. Håkansson-Levin, eller sålunda 756 kronor (prop. nr 57, p. 9;

riksdagens skrivelse nr 352, p. 17).

Genom brev den 12 oktober 1928 medgav Kungl. Maj:t, att till Strandman

finge, i anseende till hans väl vitsordade verksamhet i kronans tjänst

och övriga förekommande omständigheter, från lantförsvarets anslag till

extra utgifter utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor vid

hans avgång ur tjänsten. Tillika förordnade Kungl. Maj:t, att de till

ärendet hörande handlingarna skulle överlämnas till pensionsstyrelsen för

den åtgärd styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Strandmans

sjukdom.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

ingiven skrivelse den 8 november 1928 har nu chefen för arméns

intendentur för råd i Stockholm upplyst, att pensionsstyrelsen i skrivelse den

23 oktober 1928 meddelat, att, då Strandman lede av lungtuberkulos,

styrelsen icke kunnat lämna bidrag till hans vård å tuberkulossjukhus.

Enligt gällande fattigvårdslag ålåge det nämligen vederbörande kommun

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

att föranstalta om och i första hand bestrida kostnaderna för sådan vård.

Därest emellertid Strandman ansåge sig berättigad till pension enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring, ägde han att till vederbörande pensionsnämnds

ordförande härom ingiva ansökning i vanlig ordning.

Chefen för nämnda intendenturförråd har för egen del anfört, att Strandman,

som måst entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet från

och med den 1 november 1928, därmed hans rätt till fri sjukvård på

kronans bekostnad upphört, alltså icke torde genom pensionsstyrelsens

försorg komma att beredas någon sjukvård. Den pension, som efter ansökning

av Strandman eventuellt kunde komma att tilldelas honom från

styrelsen, torde icke komma att uppgå till det belopp, varmed pension

på grund av Strandmans statsanställning torde kunna påräknas. Vid senast

företagen läkarundersökning hade, såsom av ärendet bilagt intyg framginge,

konstaterats, att Strandman vore för all framtid fullständigt oförmögen till

arbete inom sitt yrke samt med all sannolikhet för framtiden oförmögen

att överhuvudtaget med arbete försörja sig. Med hänsyn härtill syntes

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något årligt

understöd av statsmedel bereddes Strandman för hans återstående levnad.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november

1928, under åberopande av vad departementet uti skrivelse den 24 april

samma år anfört beträffande beredande av pension åt Strandman, hemställt,

att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Strandman finge

från och med den 1 november 1928 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension av 500 kronor med därå enligt

kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg

samt å pensionen och pensionstillägget jämlikt kungörelsen den 18 juni

1925 belöpande förhöjningar, med skyldighet dock för Strandman att till

statsverket återbära det belopp å 500 kronor, som genom Kungl. Maj:ts

beslut den 12 oktober 1928 tillerkänts honom från lantförsvarets anslag

till extra utgifter.

Statskontoret, som den 11 december 1928 avgivit infordrat yttrande, har

därvid anfört, att med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan om

pension åt Strandman kommit efter det att statskontoret den 4 augusti

1928 avgivit utlåtande i ärendet, ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka,

att pension av statsmedel bereddes honom; och hade statskontoret icke

annat att erinra mot den av arméförvaltningens intendentsdepartement nu

gjorda hemställan, än att statskontoret beträffande pensionsbeloppet vidhölle

den av ämbetsverket i förenämnda utlåtande angivna uppfattning.

Med hänsyn till vad i ärendet numera förekommit, anser jag mig i

likhet med myndigheterna böra tillstyrka, att pension av statsmedel be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 137.

17

viljas förre bageriarbetaren Strandman. I fråga om pensionsbeloppets

storlek ansluter jag mig till vad statskontoret i sådant avseende föreslagit.

Pensionen torde böra utgå från och med den 1 november 1928, dock

med skyldighet för Strandman att återbära den honom tilldelade gratifikationen

å 500 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förre bageriarbetaren vid arméns intendenturförråd i

Stockholm Svante Rickard Strandman må från och med

den 1 november 1928 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

756 kronor, dock med skyldighet för honom att till

statsverket återbära det belopp av 500 kronor, som genom

Kungl. Maj:ts beslut den 12 oktober 1928 tillerkänts

honom från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—8:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 110 häft. (Nr 137.)

425 20 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 55 i texten