Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
1929-02-15 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:137, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 137
1
tfr 137.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 15 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—8:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, MrOHLiN, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern,
Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande
av pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut
anställda personer samt anför därvid följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 110 häft. (Nr 137.)
425 29 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Ang. pension
åt vissa
förmän och
arbetare vid
Carl Gustafs
stads gevärsfaktori.
l:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 23 november
1928 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning
om beredande av pension åt förmännen vid gevärsfaktoriet Albert
Fredrik Dahlström, Anders Olof Skoog, Anders Gustaf Lindholm och
Johan August Wahlberg samt arbetarna därstädes Erik Otto Pettersson,
Johan Yiktor Segerström och Johan Otto Carlsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Dahlström, att han, som är född den 14 juni 1863, varit
anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 2 januari 1891
och sålunda tjänat kronan i över 38 år; att hans arbetsinkomst från
gevärsfaktoriet under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,850
kronor; att han i avkastning å sparat kapital uppbär en årlig inkomst av
omkring 550 kronor; samt att hans arbetsförmåga på grund av åderförkalkning
och äggvitesjukdom är i väsentlig grad nedsatt;
beträffande Skoog, att han, som är född den 3 maj 1872, varit anställd
dels vid Yästernorrlands regemente under tiden 29 oktober 1892—31
oktober 1897, dels vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 8 juni
1899 och alltså tjänat kronan i omkring 35 år; att hans arbetsinkomst
från gevärsfaktoriet under åren 1925 —1927 i medeltal uppgått till 3,446
kronor; samt att hans arbetsförmåga på grund av hjärtfel och högt blodtryck
är nedsatt;
beträffande Lindholm, att han, som är född den 5 augusti 1860, varit
anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 4 augusti 1899
och alltså tjänat kronan i omkring 30 år; att hans arbetsinkomst från
gevärsfaktoriet under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,315
kronor; att han åtnjuter en årlig ränteinkomst av omkring 200 kronor samt
förmån av fri bostad; samt att hans arbetsförmåga på grund av ålderdomssvaghet
och åderförkalkning är i betydlig grad nedsatt;
beträffande Wahlberg, att han, som är född den 11 oktober 1859, varit
anställd dels vid Göta artilleriregemente under tiden 9 november 1879—
1 november 1889, dels hos entreprenör för uppförande av kasernbyggnaderna
å Brännudden under tiden 29 september 1902—18 december
1903, dels ock vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 14 januari
1915 och alltså tjänat kronan i omkring 25 år, tiden för anställningen
hos entreprenör däri inräknad; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet
under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,540 kronor; samt att
hans arbetsförmåga på grund av hjärtfel och åderförkalkning är väsentligen
nedsatt;
beträffande Pettersson, att han, som är född den 25 april 1868, varit
anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 15 juni 1891 och
alltså tjänat kronan i omkring 38 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet
under åren 1925—1927 uppgått i medeltal till 3,256 kronor;
Kumjl. MajUs proposition nr 137. 3
samt att hans arbetsförmåga pa grund av hjärtfel och åderförkalkning är
väsentligt nedsatt;
beträffande Segerström, att han, som är född den 1 december 1861,
varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 29 juni 1896
och alltså tjänat kronan i omkring 33 år; att hans arbetsinkomst från
gevärsfaktoriet under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,711
kronor; att han besitter eu fastighet, taxerad till 7,100 kronor, samt åtnjuter
en årlig ränteinkomst av omkring 100 kronor; samt att hans arbetsförmåga
på grund av ålderdomssvaghet och åderförkalkning är betydligt nedsatt
; samt
beträffande Carlsson, att lian, som är född den 20 juni 1861, varit
anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den 7 april 1905 och
alltså tjänat kronan i omkring 24 år; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet
under åren 1925—1927 i medeltal uppgått till 3,435 kronor;
samt att lians arbetsförmåga på grund av lians höga ålder och åderförkalkning
är i väsentlig grad nedsatt.
Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och
arbetare fortfarande äro i tjänst vid Carl Gustaf stads gevärsfaktori samt
att de under sin tjänstetid gjort sig förtjänta av de bästa vitsord för
arbetsduglighet, flit och uppförande.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet bär arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1929
anfört, att departementet med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge
billigt, att förenämnda förmän och arbetare vid gevärsfaktoriet genom
pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under deras återstående
livstid, och ansåge departementet i fråga om storleken av de ifrågasatta
pensionerna, med hänsyn till deras tjänstetid, tjänstgöringens beskaffenhet
och den beräknade tiden för avgången ur tjänst, sig böra föreslå ett grundbelopp
med därå belöpande tillägg för Dahlström av 1,110 kronor, för
Skoog av 1,020 kronor, för Lindholm av 870 kronor, för Wahlberg av
720 kronor, för Pettersson av 860 kronor, för Segerström av 900 kronor
och för Carlsson av 580 kronor, allt för år räknat. Departementet hemställde
således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja eu var av Dahlström, Skoog, Lindholm, Wahlberg,
Pettersson, Segerström och Carlsson årlig pension enligt ovan angivna
grunder, att utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge
från sin nuvarande anställning vid gevärsfaktoriet.
Statslcontoret, som den 26 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att på grund av vad handlingarna innehölle syntes goda
skäl föreligga för utverkande av pensioner åt ifrågavarande förmän och
arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Mot det av arméförvaltningens
artilleridepartement framlagda förslaget hade statskontoret därför
icke i annat avseende någon erinran än i fråga om de föreslagna pensions
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Ang.
pension åt
vissa anställningshavare
vid Bodens
ingenjörkår.
beloppen. Försåvitt av departementet avsåges, att de av departementet
angivna »grundbeloppen» skulle ökas med dels pensionstillägg enligt
kungörelsen nr 360/1922, dels ock förhöjningar enligt kungörelsen nr
280/1925, skulle de sålunda reglerade pensionerna bliva för Dahlström
1,596 kronor, för Skoog 1,476 kronor, för Lindholm 1,308 kronor, för
Wahlberg 1,140 kronor, för Pettersson 1,296 kronor, för Segerström 1,344
kronor och för Carlsson 972 kronor. Dessa belopp måste anses alltför
höga vid jämförelse med de pensioner, som plägade beviljas motsvarande
anställningshavare. För sin del skulle statskontoret med ledning av riksdagens
beslut åren 1927 och 1928 i liknande pensionsfrågor vilja tillstyrka
följande pensionsbelopp, nämligen för Dahlström och Skoog vardera
1,260 kronor, för Lindholm 1,200 kronor, för Wahlberg 1,092 kronor,
för Pettersson och Segerström vardera 1,152 kronor samt för Carlsson
900 kronor.
I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra
beredas ifrågavarande förmän och arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori.
Beträffande pensionsbeloppens storlek ansluter jag mig till statskontorets
förslag utom i vad avser den för Segerström föreslagna pensionen.
I överensstämmelse med av riksdagen under senare år tillämpad praxis
torde densamma nämligen böra bestämmas till 996 kronor. Pensionerna
torde böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder vederbörande
avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet.
Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att envar av nedan angivna förmän och arbetare vid Carl
Gustafs stads gevärsfaktori må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension med följande belopp,
nämligen: Albert Fredrik Dahlström 1,260 kronor, Anders
Olof Skoog 1,260 kronor, Anders Gustaf Lindholm 1,200
kronor, Johan August Wahlberg 1,092 kronor, Erik Otto
Pettersson 1,152 kronor, Johan Viktor Segerström 996
kronor och Johan Otto Carlsson 900 kronor.
2:o,
Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 18 april
1928 har chefen för Bodens ingenjörhår gjort framställning om beredande
av pension från och med den 1 juli 1929 åt skomakeriförmannen vid
nämnda kårs intendenturverkstäder Karl August Öhman samt tvätterskorna
vid kåren Maria Matilda Andreasson, född Danielsson, och Johanna Evelina
Rönnbäck, född Sundberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
5
beträffande Öhmun, att lian, som är född den 8 augusti 1863, under
tiden 15 maj 1894—1 oktober 1905 varit föreståndare för eu å Norrbottens
regementes övningsplats å Notviken belägen enskild skomakeriverkstad,
varvid Öliman bekostade lokal för verkstaden med värme och
lyse ävensom för skomakeriverkstaden erforderliga verktyg; att lian under
den tid, da trupp var förlagd till Notviken, å nämnda enskilda verkstad
utförde skomakeriarbeten huvudsakligast åt personal ur Norrbottens regemente
och endast i mycket ringa utsträckning åt personer icke tillhörande truppförbandet;
att han alltsedan den 14 maj 1906 varit anställd såsom skomakeriföreståndare
vid Bodens ingenjörkårs intendenturverkstäder, vilken
anställning han fortfarande innehar; att han lider av allmän senil kraftnedsättning
och på grund därav är mindre arbetsför, vilken nedsättning
av arbetsförmågan sannolikt är för framtiden bestående; att han utmärkt
väl fullgjort sina tjänsteåligganden; samt att han under de senare åren
vid kåren uppburit eu avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått
till i medeltal omkring 3,440 kronor för år;
beträffande Andreasson, att hon, som är född den 16 november 1862,
alltsedan den 1 mars 1911 varit anställd såsom tvätterska vid Bodens
ingenjörkårs tvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande innehar;
att hon sålunda tjänat kronan i omkring 18 år; att hon lider av sockersjuka,
på grund varav hennes arbetsförmåga anses vara i väsentlig grad
nedsatt, vilken nedsättning av arbetsförmågan sannolikt är för framtiden
bestående; att hennes arbete vid kåren blivit utmärkt väl vitsordat; samt
att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett
dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,140 kronor för
år; samt
beträffande Rönnbäck, att hon, som är född den 18 oktober 1866, alltsedan
den 1 september 1911 varit tvätterska vid Bodens ingenjörkårs
tvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande innehar; att hon sålunda
tjänat kronan i omkring 17 år; att hon visat tecken på lindrig åderförkalkning
samt blodbrist; att hon utmärkt väl fullgjort sitt arbete vid
kåren; samt att hon under de senare åren vid kåren uppburit eu avlöning,
som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring
1,190 kronor för år.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendcntsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november
1928 anfört, att departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att Öliman samt Andreasson och Rönnbäck efter
erhållet avsked från deras anställningar vid kåren komme i åtnjutande
av årligt understöd från statens sida för sin återstående levnad. I
fråga om storleken av understödet åt Öliman linge departementet erinra
därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren i allmänhet
plägat bevilja pensioner å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid
armén anställda arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
till att Öhman — frånsett hans verksamhet för Norrbottens regementes
räkning å den enskilda skomakeriverkstaden å Notviken — vid avskedet
den 1 juli 1929 haft anställning såsom förman vid Bodens ingenjörkårs
intendenturverkstäder under en tid, som överskrede 23 år, ansåge departementet,
att en årlig pension av 800 kronor borde tillerkännas honom.
Beträffande storleken av understöden till Andreasson och Rönnbäck hölle
departementet före, att då deras anställningstid i statens tjänst den 1
juli 1929 komme att uppgå till omkring 18 år, understödet till vardera
av dem borde, i enlighet med i allmänhet tillämpade beräkningsgrunder,
bestämmas till 280 kronor för år. De sålunda åt Öhman samt Andreasson
och Rönnbäck föreslagna årliga pensionsbeloppen torde böra ökas
med de pensionstillägg, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922,
angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer, ävensom med de förhöjningar, som med tillämpningav
föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om
ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pensioner och pensionstillägg.
På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av Öhman, Andreasson
och Rönnbäck finge från och med den 1 juli 1929 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner av ovan
angivna storlek.
Statskontoret, som den 15 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att med härsyn till vad i handlingarna meddelats och
anförts torde pensioner böra utverkas för Öhman samt Andreasson och
Rönnbäck att utgå, när de säkerligen inom kort nödgades lämna sina anställningar
vid Bodens ingenjörkårs verkstäder. De av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna pensionsbeloppen skulle efter nyreglering
utgöra för Öhman 1,224 kronor och för envar av de övriga 696 kronor.
Då statskontoret icke hade något att erinra mot de sålunda föreslagna
beloppen, tillstyrkte statskontoret, att hos riksdagen gjordes framställning
om medgivande därtill, att en var av Öhman, Andreasson och Rönnbäck
finge från och med månaden niist efter den, då avgång från anställningen
ägde rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till årligt belopp: Öhman av 1,224 kronor, Andreasson
av 696 kronor och Rönnbäck likaledes av 696 kronor.
I betraktande av Andreassons och Rönnbäcks framskridna ålder vid tiden
för anställningen samt deras förhållandevis korta tjänstetid, synes mig, i
överensstämmelse med vad statskontoret i liknande ärenden föreslagit (jämför
punkterna 3 och 4 i det följande), att en nedsättning till 600 kronor
av de för dem föreslagna pensionsbeloppen bör äga rum.
Mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet för Öhman har
jag intet att erinra.
Kungl. Maj ds proposition nr 137. 7
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skomakeriförmannen vid Bodens ingenjörkårs intendenturverkstäder
Karl August Öhman samt tvätterskox-na
vid samma kår Maria Matilda Andrea sson, född Danielsson,
och Johanna Evelina Rönnbäck, född Sundberg, må från och
med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension, Öhman med 1,224 kronor
samt envar av Andreasson och Rönnbäck med 600 kronor.
3:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 28 juli 1928 har chefen för Yästernorrlands
regemente gjort framställning om beredande av pension åt tvättförestånderskan
vid regementet Carolina Carlsson, född Edin.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 20
mars 1867, sedan den 1 april 1911 innehaft anställning såsom tvättföreståndei-ska
vid Vasternorrlands regemente, vilken anställning hon fortfarande
innehar; att hon sålunda tjänat kronan i omkring 18 år; att hon
på grund av sjukdom kommer att avgå ur tjänst med utgången av mars
månad 1929; att hon lider av ålderdomssvaghet, åderbråck å båda benen
med eksem, svindel och blodtrycksförhöjning och på grund därav är fullständigt
oförmögen till arbete, vilken arbetsoförmåga sannolikt är för framtiden
bestående; att hon under de senare åren vid regementet uppburit
en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 1,300 kronor
för år, vartill kommit förmån av fri bostad med värme och lyse, uppskattad
till ett värde av 400 kronor för år; att hon med nit och skicklighet
plikttroget fullgjort sina tjänståligganden och iakttagit ett hedrande uppförande;
samt att hon är medellös.
Ang. pension
åt tv ätt förestånderskan
Carolina
Carlsson,
född Edin.
Chefen för norra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1928
anfört, att i betraktande av Carlssons jämförelsevis långa och väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst funne departementet det vara med
rättvisa och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet avsked från
sin befattning vid regementet komme i åtnjutande av årligt understöd från
statens sida för sin återstående levnad. Yad beträffade storleken av dylikt
understöd, hölle departementet före, att, då Carlssons anställning i statens
tjänst med utgången av mars månad 1929 komme att uppgå till 18 år,
understödet till henne i hennes egenskap av förutvarande förestånderska
och i enlighet med i allmänhet tillämpade beräkningsgrunder borde bestämmas
till 330 kronor för år med därå enligt kungörelsen den 15 juni
1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens
8
Kungl. May.ts proposition nr 137.
Ang. pension
åt tvätterskan
Bernhardina
Jonsson.
tjänst m. ii. pensionärer författningsenligt utgående pensionstillägg samt
å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni
1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpande förhöjningar,
att åtnjutas från och med månaden näst efter den, under vilken hon avginge
från sin anställning vid regementet. På grund av vad sålunda anförts
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Carlsson finge från och med månaden näst efter den, under
vilken hon avginge från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
angivna storlek.
Statskontoret, som den 2 februari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att såsom av handlingarna framginge hade Carlsson uppnått
en levnadsålder av 44 år, när hon den 1 april 1911 anställdes såsom
tvättförestånderska vid Västernorrlands regemente; och när hon med ut
gången av mars 1929 avginge, komme hon att räkna allenast 18 år i sin
anställning. Under sådana förhållanden och ehuru hon numera vid 62
års ålder vore av sjukdom och kraftnedsättning oförmögen till arbete,
syntes en viss tvekan kunna råda, huruvida tillräckliga skäl för beredande
av statspension i detta fall förelåge. Statskontoret ville dock ej motsätta
sig, att henne bereddes någon pension, men hölle före, att den av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna pensionen borde i någon
mån reduceras och lämpligen bestämmas till 600 kronor för år räknat.
Jag anser billighetsskäl tala för att Carlsson beredes någon pension av
statsmedel, då hon på grund av sjukdom inom kort lämnar sin anställning
vid Västernorrlands regemente. I fråga om pensionsbeloppet ansluter
jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att tvättförestånderskan vid Västernorrlands regemente
Carolina Carlsson, född Edin, må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
4:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrift, dagtecknad den 17 december 1928, har tvätterskan
vid Hallands regementes tvättinrättning Bernhardina Jonsson anhållit att
komma i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, som är född den
23 februari 1866, alltsedan den 20 februari 1910 varit anställd såsom
tvätterska vid Hallands regementes tvättinrättning, vilken anställning hon
Kungl. Maj tis proposition nr 137. 9
fortfarande innehar, och alltså tjänat kronan i omkring 19 år; att hon
under de senare åren vid regementet uppburit eu avlöning, som — frånsett
dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 970 kronor för år;
att hon lider av organiskt hjärtfel och hypertoni, på grund varav hennes
arbetsförmåga är i hög grad nedsatt, vilken nedsättning sannolikt är för
framtiden bestående; samt att hon på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina
tjänståligganden och fört en hedrande vandel.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendent sdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 januari 1929
anfört, att departementet, med hänsyn till Jonssons av ålder och sjukdom
nedsatta arbetsförmåga och i betraktande av hennes väl vitsordade och
jämförelsevis långa verksamhet i statens tjänst, funne det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet avsked från
sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av årligt understöd
från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av
dylikt understöd, hölle departementet före, att, då Jonssons anställningstid
i statens tjänst uppginge till omkring 19 år, understödet till henne borde,
i enlighet med de uti Kungl. Maj:ts den 18 februari 1927 till riksdagen
avlåtna proposition nr 135, punkt 24, för kvinnliga daglönares pensionering
omförmälda beräkningsgrunder bestämmas till 340 kronor för år med därå
enligt kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa
f. d. befattningshavare i statens tjänst in. 9. pensionärer, författningsenligt
utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg
jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny pension
för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,
belöpande förhöjningar. På grund av vad sålunda anförts hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Jonsson finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon
avginge från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av ovan angivna storlek.
Statskontoret, som den 6 februari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
anfört, att enligt vad handlingarna utvisade hade Jonsson i det närmaste
varit 44 år gammal, när hon den 20 februari 1910 anställts som tvätterska
vid Hallands regementes tvättinrättning; och när hon inom kort lämnade
sin anställning, kunde hon räkna allenast 19 tjänstår. Under sådana förhållanden
syntes en viss tvekan kunna råda, huruvida tillräckliga skäl för
beredande av statspension i detta fall förelåge. Då hon emellertid numera
vid snart uppnådda 63 levnadsår vore av sjukdom och kraftnedsättning
ur stånd att tillfredsställande fullgöra sina åligganden och till följd
därav måste lämna sin anställning, ville statskontoret dock icke motsätta
sig, att någon pension bereddes henne, men hölle före, att den av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna pensionen, som efter regle
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
ring skulle utgöra 720 kronor, borde i någon mån reduceras och lämpligen
bestämmas till 600 kronor för år räknat.
Liksom myndigheterna finner jag billiglietsskäl tala för att Jonsson
beredes pension av statsmedel. Yad angår pensionsbeloppets storlek, har
jag funnit det av statskontoret föreslagna beloppet lämpligt avvägt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att tvätterskan vid Hallands regementes tvättinrättning
Bernhardina Jonsson må från och med månaden näst efter
den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 600 kronor.
o:o.
Ang. pension
åt tvätterskan
Hilda Otilia
Söderberg,
född
Gustafsson.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 3 november 1928 har chefen för
Svea artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt
tvätterskan vid regementet Hilda Otilia Söderberg, född Gustafsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderberg, som är född den
11 september 1878, haft anställning vid Svea artilleriregementes tvättinrättning
från och med den 1 maj 1903 till februari månad 1928, då
tvättinrättningen nedlades; att hon fortfarande är sysselsatt å regementet
med sömnadsarbete, huvudsakligen ändringar å persedlar, som erhållits
från indragna truppförband; att hon inom den närmaste framtiden
kommer att entledigas från denna anställning; att hennes arbetsförtjänst
under de senaste åren uppgått till i medeltal omkring 1,760 kronor,
oavsett dyrtidstillägg; att hon alltid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt
fullgjort sina åligganden; samt att hon lider av kronisk ischias, vilken
gör henne oförmögen till sådant arbete, som hon utfört vid regementets
tvättinrättning.
Chefen för östra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens intendents-
och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november
1928 anfört, att departementen med hänsyn till Söderbergs i
pensionshänseende jämförelsevis låga ålder, omkring 50 år, samt då det,
enligt vad ärendet bilagt läkarbetyg utvisade, icke torde vara uteslutet,
att hon genom annat arbete än tvättarbete kunde bidraga till sitt uppehälle,
ansåge sig icke kunna tillstyrka, att årlig pension av statsmedel
tillerkändes henne. Då emellertid Söderberg varit i statens tjänst under
en tid av omkring 25 år samt hon under nämnda tid på ett synnerligen
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 1H7.
förtjänstfullt sätt fullgjort sina tjänsteåligganden, och då sysselsättning
vid regementet icke kunde för framtiden beredas henne, ansåge departementen
det vara med billigheten överensstämmande, att hon vid avskedandet
erhölle ett understöd för en gång av statsmedel. Beträffande storleken
av dylikt understöd liölle departementen före, att ett belopp av
500 kronor finge anses skäligt; och hemställde departementen, att Kungl.
Maj:t måtte medgiva, att till Söderberg finge vid hennes avgång från
innehavande anställning såsom gratifikation för en gång utbetalas ett belopp
av 500 kronor.
I avgivet utlåtande den 17 december 1928 har statskontoret anfört,
att enligt vad statskontoret inhämtat kunde Söderbergs entledigande från
anställningen såsom tvätterska vid Svea artilleriregemente icke anses vara en
följd av den under år 1925 beslutade nya försvarsorganisationen; och torde
därför förtidspension eller avskedsersättning enligt kungörelsen den 15
januari 1926 (nr 10) angående dylika förmåner åt vissa övertaliga civila
löntagare vid armén och marinen icke kunna henne tillerkännas.
Då statskontoret inhämtat, ej mindre att hennes entledigande sammanhängde
med den nyligen genomförda centraliseringen av tvättinrättningarna
vid de i Stockholm förlagda truppförbanden, än även att
hennes sjukdom vore en yrkesneuralgi, som hon ådragit sig genom sitt
arbete vid regementet och som vid hennes ålder gjorde det för henne så
gott som omöjligt att erhålla annat stadigvarande arbete, ville det synas
statskontoret, som om något årligt understöd borde åt henne utverkas,
när hon inom kort förlorade sin anställning. En i viss mån likartad
pensionsfråga hade varit föremål för 1928 års riksdags prövning, i det
att riksdagen med bifall till vad Kungl. Maj:t föreslagit under punkt 13
av propositionen nr 57 beviljat pension å 600 kronor åt förra tvätterskan
vid Svea ingenjörkår, änkan Kristina Matilda Andersson. Hon hade visserligen
uppnått en ålder av 62 år, när hon entledigades i anledning av de
militära tvättinrättningarnas i Stockholm centralisering, och även hon hade
på grund av sjukdom varit mindre arbetsför. Hennes tjänstetid omfattade
emellertid allenast inemot 15 år. Med hänsyn till Söderbergs icke obetydligt
längre tjänstetid skulle det måhända kunna ifrågasättas att åt
henne bereda pension till samma belopp, som sålunda hade tilldelats
Andersson. Men i betraktande av Söderbergs jämförelsevis låga levnadsålder
och då hon ännu icke torde sakna utsikt till någon arbetsförtjänst
samt några särskilt ömmande förhållanden, såvitt handlingarna gåve vid
handen, icke förelåge i detta fall, ville statskontoret icke föreslå högre
pensionsbelopp åt Söderberg än 480 kronor. Statskontoret hemställde
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Söderberg
finge från och med månaden näst efter den, då hon entledigades från sin
anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 480 kronor årligen.
12
Kungl. May.ts proposition nr 137.
Ang.
understöd
åt förra
arbeterskan
ElinKarolina
Persson.
Då jag delar den av statskontoret uttalade uppfattningen, att något understöd
av statsmedel bör beredas Söderberg, när hon inom kort entledigas
från sin anställning vid Svea artilleriregemente, finner jag mig böra tillstyrka,
att pension utverkas åt henne med av statskontoret föreslaget belopp.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att tvätterskan vid Svea artilleriregemente Hilda Otilia
Söderberg, född Gustafsson, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 480 kronor.
6:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 5 december
1928 har styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning om beredande
av pension åt förra arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Karlsborg Elin Karolina Persson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som är född den 7
februari 1888, varit anställd vid ammunitionsfabriken under tiden B
oktober 1904—31 januari 1928, eller omkring 23 år; att hennes avlöning
år 1927 uppgått till omkring 1,760 kronor; att hon varit flitig och
skötsam i sitt arbete och städse iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande;
samt att hon på grund av sinnessjukdom är fullständigt oförmögen
till arbete och någon förbättring av hennes hälsotillstånd enligt
handlingarna bilagt läkarintyg ej är att påräkna inom avsevärd tid om
ens någonsin.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 december 1928
anfört, att departementet ansåge billigt, att Persson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. I
fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen funne departementet sig
böra föreslå ett grundbelopp av 380 kronor för år med härå belöpande
tillägg. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Persson årligt understöd
under hennes återstående livstid enligt ovan angiven grund, att utgå från
och med den 1 februari 1928.
Statskontoret, som den 22 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att med hänsyn till föreliggande förhållanden och då Persson
under mer än 23 år arbetat vid fabriken, torde något understöd böra
henne beredas; och syntes detta böra dels till beloppet avpassas efter
kostnaden för vård å hospital, dels ock anvisas att utgå, så länge hon
Kungl. Maj:ts proposition nr 187.
13
till följd av sinnessjukdom vore oförmögen till arbete, i vilka hänseenden
statskontoret linge hänvisa till 1910 års riksdags beslut om pension åt
f. d. löjtnanten M. O. K. Ottander och 1923 års riksdags beslut om
understöd åt f. d. läroverksadjunkten K. H. Andersson. Avgiften för
hospitalsvård å billigaste klass vore nu 1 krona 30 öre per dag eller
474 kronor 50 öre för år. Med hänsyn till en eventuell förhöjning av
avgiften och då i allt fall något belopp syntes böra avses för kläder åt
henne och för personliga småutgifter, torde ett understödsbelopp i detta
fall av G00 kronor få anses skäligt. Statskontoret hemställde alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Persson finge från och
med den 1 februari 1928, så länge hon på grund av sinnessjukdom vore
oförmögen till arbete, åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten
till årligt belopp av GOO kronor.
Med hänsyn till vad i ärendet sålunda förekommit anser jag billigt, att
något understöd av statsmedel beredes Persson. I fråga om understödsbeloppets
storlek ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.
Understödet torde, räknat från och med den 1 februari 1928,
böra utgå, så länge Persson på grund av sinnessjukdom är oförmögen till
arbete.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Elin Karolina
Persson må från och med den 1 februari 1928, så länge
hon på grund av sinnessjukdom är oförmögen till arbete, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
GOO kronor.
7:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 9 oktober Ang.
1928 hav styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om arbeterskan
beredande av pension åt arbeterskan vid fabrikens avdelning å Karlsborg Anna Olsson.
Anna Olsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född den 26
februari 1885, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg
från och med den 1 april 1903 till och med den 21 juni 1905
samt sedan den 16 november 1908, vilken anställning hon fortfarande
innehar; att hon sålunda tjänat kronan i omkring 22 år; att hon under
sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;
att hon på grund av svår blodbrist för framtiden är oförmögen
att med arbete försörja sig; samt att hon är medellös.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1929
anfört, att departementet ansåge billigt, att Olsson genom pension bered
-
14
Kungl. Maj tis proposition nr 137.
Ang.
pension åt
f. arbetaren
S. B. Strandman.
des någon hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. I
fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet
på grund av hennes korta tjänstetid böra föreslå ett grundbelopp av 380
kronor med därå belöpande tillägg. Departementet hemställde således, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Olsson en årlig pension under hennes återstående livstid enligt ovan
angivna grunder, att utgå från och med månaden näst efter den, då hon
avginge från anställningen vid ammunitionsfabriken.
Statskontoret, som den 29 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att Olsson visserligen icke uppnått någon mera framskriden
ålder, men efter mer än 22 års arbete vid ammunitionsfabriken vore hon
nu av sjukdom för framtiden oförmögen att med arbete försöija sig; och
under sådana förhållanden syntes åt henne böra utverkas en pension till
belopp, som lämpligen torde kunna bestämmas till 600 kronor. Statskontoret
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Olsson finge från och med månaden näst efter den, vari hon
entledigades från sin anställning vid ammunitionsfabriken, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
av 600 kronor årligen.
Aven jag finner mig böra tillstyrka, att Olsson beredes pension av
statsmedel. Emot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, 600
kronor för år, har jag intet att erinra.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att arbeterskan vid ammunitionsfabriken Anna Olsson må
från och med månaden näst efter den, varunder avgång från
tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.
8:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 april 1928 hemställde arméförvaltningens
intendentsdepartement, att bageriarbetaren vid arméns intendenturförråd
i Stockholm Svante Bickard Strandman måtte beredas pension
med 500 kronor jämte därå belöpande pensionstillägg och pensionsförhöjningar.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Strandman, som är född
den 16 mars 1879, alltsedan den 7 januari 1913 varit anställd såsom
bageriarbetare vid arméns intendenturförråd i Stockholm; att han på grund
av sjukdom (lungtuberkulos) sedan den 26 september 1927 varit förhindrad
tjänstgöra; att han är fullständigt oförmögen till arbete, vilken
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
15
arbetsoförmåga sannolikt är för framtiden bestående; att lian under de
senare åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som — frånsett
dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 2,650 kronor för år;
att han med skicklighet och omtanke utfört sina tjänståligganden och
städse iakttagit ett gott uppförande; samt att han har försörjningsplikt
mot hustru och minderårig dotter.
I avgivet utlåtande i ärendet den 4 augusti 1928 anförde statskontoret,
att då Strandman endast uppnått en levnadsålder av 49 år, samt det
enligt handlingarna bilagt läkarintyg torde kunna förväntas, att han åtminstone
i viss mån kunde återvinna arbetsförmåga, ansåge sig statskontoret
icke för det dåvarande kunna tillstyrka, att pension bereddes honom.
Under åberopande av Kungl. Majrts beslut den 11 februari 1927 angående
ifrågasatt pension till sömmerskan H. K. E. Sjögren hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte dels medgiva, att till Strandman
finge från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas en gratifikation
för en gång av 500 kronor, dels ock förordna, att de till ärendet hörande
handlingarna överlämnades till pensionsstyrelsen för den åtgärd
styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Strandmans sjukdom.
Därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl utverka pension åt Strandman,
ville statskontoret framhålla, att det av arméförvaltningen ifrågasatta
pensionsbeloppet, 500 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning
därå, motsvarande ny pension å 900 kronor, torde — med hänsyn
till att Strandman varit anställd i statens tjänst under endast 15 år —
få anses alltför högt. Pension till Strandman torde böra utgå med högst
det belopp, vilket av 1928 års riksdag såsom pension beviljats maskinisten
O. Håkansson-Levin, eller sålunda 756 kronor (prop. nr 57, p. 9;
riksdagens skrivelse nr 352, p. 17).
Genom brev den 12 oktober 1928 medgav Kungl. Maj:t, att till Strandman
finge, i anseende till hans väl vitsordade verksamhet i kronans tjänst
och övriga förekommande omständigheter, från lantförsvarets anslag till
extra utgifter utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor vid
hans avgång ur tjänsten. Tillika förordnade Kungl. Maj:t, att de till
ärendet hörande handlingarna skulle överlämnas till pensionsstyrelsen för
den åtgärd styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Strandmans
sjukdom.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
ingiven skrivelse den 8 november 1928 har nu chefen för arméns
intendentur för råd i Stockholm upplyst, att pensionsstyrelsen i skrivelse den
23 oktober 1928 meddelat, att, då Strandman lede av lungtuberkulos,
styrelsen icke kunnat lämna bidrag till hans vård å tuberkulossjukhus.
Enligt gällande fattigvårdslag ålåge det nämligen vederbörande kommun
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
att föranstalta om och i första hand bestrida kostnaderna för sådan vård.
Därest emellertid Strandman ansåge sig berättigad till pension enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring, ägde han att till vederbörande pensionsnämnds
ordförande härom ingiva ansökning i vanlig ordning.
Chefen för nämnda intendenturförråd har för egen del anfört, att Strandman,
som måst entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet från
och med den 1 november 1928, därmed hans rätt till fri sjukvård på
kronans bekostnad upphört, alltså icke torde genom pensionsstyrelsens
försorg komma att beredas någon sjukvård. Den pension, som efter ansökning
av Strandman eventuellt kunde komma att tilldelas honom från
styrelsen, torde icke komma att uppgå till det belopp, varmed pension
på grund av Strandmans statsanställning torde kunna påräknas. Vid senast
företagen läkarundersökning hade, såsom av ärendet bilagt intyg framginge,
konstaterats, att Strandman vore för all framtid fullständigt oförmögen till
arbete inom sitt yrke samt med all sannolikhet för framtiden oförmögen
att överhuvudtaget med arbete försörja sig. Med hänsyn härtill syntes
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något årligt
understöd av statsmedel bereddes Strandman för hans återstående levnad.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november
1928, under åberopande av vad departementet uti skrivelse den 24 april
samma år anfört beträffande beredande av pension åt Strandman, hemställt,
att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Strandman finge
från och med den 1 november 1928 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension av 500 kronor med därå enligt
kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg
samt å pensionen och pensionstillägget jämlikt kungörelsen den 18 juni
1925 belöpande förhöjningar, med skyldighet dock för Strandman att till
statsverket återbära det belopp å 500 kronor, som genom Kungl. Maj:ts
beslut den 12 oktober 1928 tillerkänts honom från lantförsvarets anslag
till extra utgifter.
Statskontoret, som den 11 december 1928 avgivit infordrat yttrande, har
därvid anfört, att med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan om
pension åt Strandman kommit efter det att statskontoret den 4 augusti
1928 avgivit utlåtande i ärendet, ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka,
att pension av statsmedel bereddes honom; och hade statskontoret icke
annat att erinra mot den av arméförvaltningens intendentsdepartement nu
gjorda hemställan, än att statskontoret beträffande pensionsbeloppet vidhölle
den av ämbetsverket i förenämnda utlåtande angivna uppfattning.
Med hänsyn till vad i ärendet numera förekommit, anser jag mig i
likhet med myndigheterna böra tillstyrka, att pension av statsmedel be
-
Kungl. Majds proposition nr 137.
17
viljas förre bageriarbetaren Strandman. I fråga om pensionsbeloppets
storlek ansluter jag mig till vad statskontoret i sådant avseende föreslagit.
Pensionen torde böra utgå från och med den 1 november 1928, dock
med skyldighet för Strandman att återbära den honom tilldelade gratifikationen
å 500 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre bageriarbetaren vid arméns intendenturförråd i
Stockholm Svante Rickard Strandman må från och med
den 1 november 1928 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
756 kronor, dock med skyldighet för honom att till
statsverket återbära det belopp av 500 kronor, som genom
Kungl. Maj:ts beslut den 12 oktober 1928 tillerkänts
honom från lantförsvarets anslag till extra utgifter.
Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—8:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 110 häft. (Nr 137.)
425 20 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 55 i texten