Sök i Ratio Lex

Angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna m. m

1929-02-25 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:143, Angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändringar i villkoren

för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna

m. m.; given Stockholms slott den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

I punkten 98 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet

som kunde varda förelagd riksdagen, för kolonisationsverksamhetens bedrivande

å kronoparker i Norrland och Dalarna beräkna för budgetåret 1929/1930

ett belopp av 165,000 kronor.

Vid anmälan av berörda anslagsäskande omnämnde jag att, sedan Kungl.

Maj:t anbefallt statens egnahemsstyrelse att verkställa av riksdagen i skrivelse

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 116 häft. (Nr U3—1H.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

den 29 mai 1928, nr 263, begärd utredning rörande skäligheten av de värden,

som låge till grund för de årliga avgälderna och köpeskillingarna vid

kolonatupplåtelser, styrelsen den 15 oktober 1928 framlagt förslag i frågan,

samt att ärendet vore beroende av överarbetning inom jordbruksdepartementet.

Sedan ärendets förberedande behandling numera avslutats, anhåller jag

att ånyo få anmäla ärendet för Kungl. Maj:t.

Jag vill därvid till en början göra några allmänna erinringar angående

kolonisationsverksamheten å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Vid 1918 års riksdag beslöts anordnande av kolonisations försök å vissa

kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län (prop. nr 198; R. skr. nr

173). Kolonisationsverksamheten skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse

med av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i propositionen tillstyrkt

förslag. Vid 1919—1924 års riksdagar beslöts igångsättande av ytterligare

kolonisationsförsök å kronoparker i Norrland och Dalarna, vilka skulle

äga rum enligt i allt väsentligt'' samma grunder som stadgats för 1918

års försök.

De beslutade kolonisationsföretagen hava förlagts till följande kronoparker:
1918

års företag: Djupsjö i Norrbottens län samt Metseken och RönnlidenLuspberget

i Västerbottens län;

1919 års företag: Ängeså i Norrbottens län, Östra och Västra Jörnsmarken

samt Aronsjökullarna i Västerbottens län, Ansjö i Jämtlands län och Hamra

(Tandsjö) i Gävleborgs län; . , ,, .

1920 års företag: Ljusåtrakten, Vaksliden, Siksnö och Pite (Blasmark) i

Norrbottens län, Aborrträskliden i Västerbottens län och Hamra (Fågelsjö)

i Gävleborgs län; ... . .

1921 års företag: Vargisåvattnen, Pajala Östra, Ohtanajarvi och Vastra

Limingojärvi i Norrbottens län samt Örålandet och Abmoberget i Västerbottens

län; i \ . i,T , ,,

1922 års företag: Narken, Vuodnaberget och Pite (Langtrask) i Norrbottens

län, Gunnarn, Jovan, Tallträskliden, Simsjölandet, Mötingselberget, Bocken

och Grundträskliden i Västerbottens län samt Ede i Jämtlands län;

1923 års företag: Laxbäcken, Pite (Koler), Viståsen, Västra Limingojärvi,

Östra Limingojärvi och Äihämä i Norrbottens län, Råbäckstjäln i Västerbottens

län, Rätansbyn i Jämtlands län, Haverö i Västernorr lands län samt

Älvdalen i Kopparbergs län;

1924 års företag: Dundret i Norrbottens län.

För de sålunda beslutade kolonisationsförsöken, jämte den enligt beslut

vid 1921 års riksdag medgivna omföringen till kolonat av vissa krononybyggen

å Abmobergets kronopark i Västerbottens län, har riksdagen anvisat anslag

å sammanlagt 6,405,500 kronor, därav för budgetåret 1928/1929 240,000

kronor.

Sedan viss omläggning av kolonisationsverksamheten å kronoparker i

Norrland och Dalarna blivit vid 1925 års riksdag beslutad (prop. nr 90;

R. skr. nr 299), fann Kungl. Maj:t gott att den 26 juni 1925 dels utfärda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 3

kungörelse (nr 291) angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat

å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels ock godkänna vissa tilläggsbestämmelser

att gälla för äldre kolonat. Den 18 december 1925 utfärdade

Kungl. Maj:t kungörelse (nr 486) med tillämpningsföreskrifter till berörda

kungörelse. I nämnda två kungörelser hava sedermera vissa ändringar

vidtagits genom kungörelser den 17 december 1926 (nr 511 och 515) samt

den 8 juni 1928 (nr 220 och 221).

Jämlikt de i ämnet 1925 antagna förändrade bestämmelserna handläggas

frågor om kolonisationsåtgärder — vilka förut omhänderhafts av statens

kolonisationsnämnd numera av fyra särskilda kolonisationsnämnder, nämligen

en för Norrbottens län, en för Västerbottens län, en för Jämtlands

och Västernorrlands län samt en för Gävleborgs län. Därjämte har Kungl.

Maj:t uppdragit åt domänstyrelsen att tillsvidare fullgöra kolonisationsnämnd

tillkommande åligganden rörande inom Kopparbergs län beslutat kolonisationsområde.

Ledningen av och kontrollen över kolonisationsnämndernas verksamhet

utövas sedan den 1 juli 1928 av statens egnahemsstyrelse.

Jag övergår nu att behandla uppkommen fråga angående ändringar i

villkoren rörande kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna.

På sätt jag ovan berört har riksdagen i skrivelse den 29 maj 1928, nr

263, anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa undersökning rörande

skäligheten av de värden, som ligga till grund för de årliga avgälderna

och köpeskillingarna vid kolonatupplåtelser, samt för riksdagen framlägga

förslag till de åtgärder, vartill undersökningen kunde giva anledning.

Redan tidigare hade Västerbottens läns kolonisationsnämnd i skrivelse

den 20 januari 1928 hos Kungl. Maj:t gjort framställning rörande utredning

i överensstämmelse med vad riksdagen föreslagit i nyssnämnda skrivelse.

Framställningar i ämnet hava vidare inkommit från dels J. R. Johansson

m. Q. kolonister å östra och Västra Jörnsmarkens kolonisationsområde, dels

A. W. Johansson m. fl. kolonister å Ljusåtraktens kolonisationsområde, dels

kommittérade för kolonister å Vuodnabergets kolonisationsområde dels ock

kolonisten D. J. Rådström å Fågelsjö kolonisationsområde.

Vidare må erinras, att riksdagens revisorer i sin berättelse om den år

1928 av dem verkställda granskning uttalat sig rörande förevarande spörsmål.

Den 29 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t statens egnahemsstyrelse att,

såsom jag förut antytt, med beaktande av vad riksdagen anfört samt under

övervägande tillika av de utav Västerbottens läns kolonisationsnämnd till

grund för dess nyss nämnda framställning åberopade omständigheter, verkställa

den av riksdagen ifrågasatta utredningen samt att inkomma därmed

ävensom med förslag i ämnet. Det skulle därvid åligga vederbörande kolonisationsnamnder,

en var så vitt anginge nämndens verksamhetsområde, att

Ändringar i

villkoren rörande

kolonatupplåtelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Förut och nu

gällande villkor

för upplåtelser

av

kolonat.

4 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

vid utredningen biträda egnahemsstyrelsen. Sedermera överlämnades till

egnahemsstyrelsen för att tagas under övervägande vid verkställandet av

nämnda utredning jämväl ovannämnda från kolonister å östra och Västra

Jörnsmarkens samt Ljusåtraktens kolonisationsomraden inkomna framställningar,

över vilka infordrade yttranden förut avgivits av vederbörande kolonisationsnämnder

m. fl.

I skrivelse den 15 oktober 1928 har egnahemsstyrelsen framlagt förslag i

ämnet samt med skrivelsen överlämnat förebragt utredning. Härefter hava

infordrade utlåtanden i ärendet avgivits den 9 november 1928 av domänstyrelsen

och den 19 i samma månad av statskontoret.

De vid riksdagarna 1918—1924 beslutade kolonisationsförsöken skulle ske

enligt i huvudsak följande bestämmelser:

Två typer av kolonat skulle upplåtas, en större med omkring 15 hektar

odlingsmark och en mindre med omkring 5 hektar. Odlingsmarken skulle

till större delen bestå av torvmark. Till de större kolonaten skulle därjämte

läggas omkring 15 hektar skogsmark; till de mindre kolonaten däremot

skulle ej läggas mera skogsmark, än att lämplig arrondering vunnes.

En del av de mindre kolonaten (statsbyggen) skulle genom statens försorg

förses med mangårds- och uthusbyggnad, dock ej i fullt färdigt

skick (s. k. förstahandsbygge). Övriga kolonat skulle helt bebyggas av

kolonisterna (självbyggen). Genom statens försorg skulle vissa avlopps- och

avledning sdiken upptagas.

Kolonaten skulle upplåtas på arrende för en tid av femton år, med rätt

för kolonist att, efter tio år och när kolonist uppfyllt sina kontraktsenliga

åligganden, få mot viss köpeskilling förvärva kolonatet med äganderätt. Under

de fem första åren (frihetsåren) skulle ingen lega utgå. Därefter skulle i

årlig lega erläggas dels för marken 3.6 procent å det belopp, som vid köp

av kolonatet skulle utgå för odlingsmarken, dels för byggnader 180 kronor

vid statsbyggen samt vid självbyggen 3.6 procent å kontant byggnadshjälp.

Kolonist å statsbygge skulle inom 10 år fullborda åbyggnaderna enligt

viss plan. Å självbyggena skulle kolonist inom 3 år utföra byggnadsarbeten

motsvarande förstahandsbygget å statsbygge samt inom 10 år fullborda

åbyggnaderna. Självbyggande kolonist skulle av statsmedel erhålla

kontant byggnadshjälp med 3/4 av beräknade byggnadskostnaden, dock högst

4,500 kronor. Kolonist skulle berättigas att efter vissa regler å kronans

mark kostnadsfritt erhålla virke m. m.

Kolonist å mindre kolonat skulle inom fem år odla en hektar samt före

upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar. Kolonist å större kolonat

skulle inom tre år odla en hektar och innan åtta år förflutit ytterligare två

hektar samt före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar. Kolonist å

större kolonat skulle äga att i odlingshjälp utfå 500 kronor.

Om kolonat avträddes, skulle kolonisten åtnjuta ersättning för de förbättringar

han å kolonatet utfört i avseende å jord, diken, hägnader, hässjor,

vägar och byggnader, dock att härvid skulle avräknas värdet av virke,

som för förbättringens utförande tillhandahållits kolonisten av staten, samt

belopp, som kolonisten kunde hava enligt kontraktet eller eljest bekommit

såsom odlings-, diknings- eller byggnadshjälp; och finge ersättning ej utgå

för byggnader, till vilkas uppförande kolonisten ej ägde erhålla virke.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Köpeskillingen lör kolonat skulle bestämmas redan vid nyttjanderättsupplåtelsen,

doek att värdet av växande skog skulle göras beroende av skogsräkning

vid äganderättsupplåtelsen. Köpeskillingen skulle beräknas sålunda:

a) för byggnader räknades, om desamma blivit delvis uppförda av staten,

5,000 kronor och, om de helt uppförts av kolonisten, det belopp denne bekommit

i byggnadshjälp; b) för odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken

upptagna, beräknades ett pris av 50 kronor för hektar, vilket

pris dock kunde med hänsyn till markens läge och beskaffenhet skäligen

nedsättas; c) skogsmarken beräknades till 20 kronor för hektar och övrig

mark till 10 kronor för hektar, dock att för sjöar och berg icke beräknades

något värde; d) betalningen för gagnvirkesduglig ståndskog, som vid äganderättens

förvärvande fanns inom kolonatets område, skulle uträknas efter

vissa fastställda grundpris. Köpeskillingen skulle gäldas enligt i huvudsak

samma regler som gällde för egnahemslån. Vid köp av mindre kolonat

skulle köpeskillingen kunna enligt vissa regler minskas med hänsyn till

antalet dagsverken utförda hos skogsförvaltningen (avdrag på grund av

s. k. skogsarbetspremier). Vid köp av större kolonat skulle köpeskillingen

kunna enligt vissa regler minskas med högst 500 kronor, så framt kolonisten

utfört odling utöver vad honom enligt kontraktet ålegat (avdrag på

grund av s. k. odlingspremier). — I övrigt skulle åtskilliga andra bestämmelser

gälla, vilka dock äro av mindre betydelse för den nu förevarande

utredningen.

Ovannämnda kungörelse den 26 juni 1925 (nr 291) angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna avser

i främsta rummet att reglera upplåtelser av kolonat, hörande till kolonisationsföretag,

om vars igångsättande beslut komme att fattas efter den 1 juli 1925.

Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen skall den dock i den mån och

i de hänseenden Kungl. Maj:t bestämmer äga tillämpning jämväl beträffande

äldre kolonisationsföretag. I anslutning härtill godkände Kungl. Maj:t

samma dag kungörelsen utfärdades vissa tilläggsbestämmelser att gälla för

äldre kolonat, beträffande vilka oinskränkt övergång till de i kungörelsen

intagna grunder ej kunde ske. Dessa tilläggsbestämmelser, som innefattade

vissa lindringar i förut gällande upplåtelsevillkor (se nedan), avsågos skola

vinna tillämpning å redan upplåtna kolonat samt jämväl i fråga om oupplåtna

kolonat, hörande till de redan beslutade kolonisationsområdena (jfr § 9

i kungörelsen den 18 december 1925, nr 486, med tillämpningsföreskrifter

till nyssnämnda kungörelse).

Ovannämnda tilläggsbestämmelser innehöllo i huvudsak följande.

Kolonisten skulle kunna erhålla ökad tilldelning av odlingsmark intill

vad som bestämts genom de år 1925 fastställda grunderna. I så fall skulle

köpeskillingen för kolonatet i motsvarande mån höjas. Legan för kolonatet

skulle från och med sjätte till och med åttonde året efter tillträdet nedsättas

till hälften av det i kontraktet angivna beloppet. Kolonisten kontraktsenligt

tillkommande odlingshjälp skulle utbetalas i den mån odlingsarbetet utfördes.

Kolonist å kolonat av mindre typ skulle i samma ordning äga utbekomma

ett odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet av 500 kronor för

uppodling efter den 1 maj 1925 av en hektar jord. Om särskilda skäl föranledde

därtill, skulle kolonisten kunna erhålla visst uppskov med fullgörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

av i kontraktet bestämda odlings- och byggnadsskyldigheter. På kolonatet

belöpande skatt och annan allmän tunga skulle, efter skedd ansökning och

framgent under den tid kolonatet innehades med nyttjanderätt, betalas av

staten, dock under högst femton år från den första upplåtelsen. Så snart

kolonisten fullgjort honom kontraktsenligt åliggande odlings- och byggnadsskyldighet,

skulle han få förvärva kolonatet med äganderätt. Med kapitalavbetalning

å köpeskillingens amorteringsdel skulle få anstå, till dess femton

år förflutit från kolonatets första upplåtande.

Enligt riksdagens beslut 1927 och 1928 hava vissa ytterligare förmåner

beretts en del kolonister, såsom att åbyggnaderna underkastats vissa förbättringar

och ytterligare diken upptagits på statens bekostnad.

Från de äldre upplåtelsevillkoren med däri enligt förutnämnda tilläggsbestämmelser

vidtagna ändringar avvika de i kungörelsen den 26 juni 1925,

nr 291, fastställda upplåtelsevillkor huvudsakligen i följande hänseenden:

Allenast en typ av kolonat skall utläggas. Till varje kolonat lägges

odlingsmark till erforderlig och lämplig areal, i regel ej under 8 och ej

över 15 hektar. Utöver odlingsmarken tilldelas kolonatet så stor areal

skogsmark, som erfordras för utvinnande av en årlig virkesavkastning av

omkring 15—25 kubikmeter fast mått. Av staten utfört dikningsarbete

skall omfatta, utom avlopps- och avledningsdiken, även anläggandet av laggdiken

för odlingsarbetets omedelbara påbörjande.

Kolonaten skola i allmänhet helt bebyggas genom kolonisternas försorg.

Därvid åtnjuter kolonist byggnadshjälp intill 3,500 kronor, vilket belopp i

undantagsfall kan höjas till högst 4,500 kronor. Vissa byggnader skola

vara fullbordade i regel senast inom 5 år från tillträdet.

Inom 15 år från tillträdet skall kolonist hava uppodlat minst av

kolonatets odlingsmark, därvid det dock åligger honom att enligt fastställd

odlingsplan uppodla under de första 3 åren en hektar, under närmast följande

3 år ytterligare en hektar samt under därpå följande 3 år ytterligare

en hektar. — Kolonisten äger åtnjuta kontant odlingshjälp av 750 kronor,

att utbetalas efter arbetets fortgång, i den mån kolonisten enligt fastställd

odlingsplan uppodlar samt i mån av behov kalkar och gödslar l1/., hektar

torvmarksjord jämte ett mindre till potatisland avsett område fastmarksjord.

Köpeskillingen för kolonat bestämmes med hänsyn till värdet å jord och

skog samt byggnadshjälp enligt allmänna grunder, som fastställas av Kungl.

Maj:t. Vid kolonatets upplåtande första gången skall i upplåtelsehandlingen

angivas, huru köpeskillingen skall beräknas.

Odlingspremier och skogsarbetspremier skola ej vidare utgå.

1928 års riks- Riksdagens ovannämnda skrivelse den 29 maj 1928, nr 263, föranleddes

dagsskrivelse. av en moflon (l; 76), vari hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte antingen genom kolonisationsnämnderna

i Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län eller

ock på annat sätt verkställa undersökning och värdering av kolonat, som

från och med år 1918 upplåtits å kronoparkerna i Norrland och Dalarna,

ävensom upprätta förslag till ändring av kontrakten med kolonisterna m. m.

i anslutning till vad i motiveringen till motionen framhållits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 143.

7

1 motiveringen framhöll motionären, bland annat, följande: Vid riksdagens

första beslut om kolonisation å de norrländska kronoparkerna efter

nya grunder voro högkonjunktur och synnerligen onormala förhållanden

rådande i landet. Då gällde det att erhålla tillräcklig arbetskraft ä de avlägset

liggande kronoparkerna, för att vederbörande skogsförvaltning på ett

rationellt sätt skulle kunna tillvarataga naturtillgångarna i skogstrakterna.

Villkoren blevo också rätt generösa — staten skulle sålunda själv uppföra

byggnaderna å kolonaten — och man förväntade ett stort uppsving i den

norrländska kolonisationen. Högkonjunkturen hade emellertid efterträtts av

lågkonjunktur, och gallrings virket, som vid tiden för upplåtelsen av kolonaten

stått högt i pris, hade nu knappast något rotvärde. Domänstyrelsen

utförde heller icke för närvarande några nämnvärda kulturarbeten på skogarna

i lappmarken, och kolonisterna vore därför nästan utan arbetsförtjänst.

Kolonisterna skulle nu, sedan frihetsåren gått till ända, börja erlägga

lega för sina kolonat, men då de saknade tillfällen till arbetsförtjänst,

hade de i stor utsträckning anhållit om uppskov därmed eller ock förklarat

sig därtill oförmögna. Under förutsättning att domänstyrelsen i större utsträckning

anordnade kulturarbeten å kronoparkerna, kunde en väsentlig

förbättring härutinnan ernås. För att emellertid kolonisterna skulle kunna

fullgöra sina genom kontrakten åtagna skyldigheter vore andra åtgärder

erforderliga. Värdena å de av staten uppförda byggnaderna måste nedskrivas

till verkliga belopp, och borde man överväga, huruvida icke de lån,

med vars tillhjälp nybyggare själva uppfört sina byggnader, delvis kunde

avskrivas. Marken, som vid upplåtelsen åsatts visst värde oavsett dess beskaffenhet,

borde värderas efter olika godhetsgrader och hänsyn torde böra

tagas till kolonatens belägenhet. En undersökning å samtliga kolonat borde

verkställas av opartiska personer. Därvid skulle man bestämma det värde

å av staten uppförda åbyggnader, efter vilket kolonisten skulle erlägga lega,

samt fixera den lösensumma, som borde betalas vid förvärv av kolonaten.

Vidare skulle odlingsmarken åsättas det verkliga värdet. Ävenledes borde

tillses, att kolonat, som vore utlagda på oduglig mark, bleve nedlagda. Slutligen

borde kontrakten med kolonisterna ändras därhän, att kolonist, som

det önskade, bleve löst från kolonatet. Staten skulle heller icke vid första

arrendeperiodens slut kunna åläggas inlösa kolonat till det kristidsvärde,

som en kolonist eventuellt beräknat hava nedlagt å detsamma. Efter dessa

åtgärder skulle man sedan hava rätt fordra, att den åsatta legan under

arrendetiden betalades. Eftergifter i den vägen torde nämligen medföra

synnerligen ledsamma konsekvenser.

Jordbruksutskottet anförde i utlåtande (nr 66), vilket godkändes av riksdagen,

i huvudsak följande.

Att den norrländska försökskolonisationen i vissa avseenden lett till

mindre gynnsamt resultat berodde i väsentlig grad därpå, att verksamheten

igångsattes under kristiden och att numera avsevärt förändrade förhållanden

vore rådande, framförallt i fråga om möjligheterna till arbetsförtjänst.

Värdena å jord och byggnader måste ock, i den mån de grundade sig på

kristidens priser, nu anses för höga. Då dessa värden inverkade på legans

storlek, betungades kolonisterna härigenom ytterligare. En undersökning

av dessa förhållanden i ändamål att åstadkomma en skälig reglering vore

därför i hög grad påkallad. I samband med den sålunda förordade utredningen

torde jämväl böra undersökas behovet av åtgärder till skäligt nedbringande

av kolonisternas låneutgifter. Likaså torde synnerlig uppmärk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Framställning

av

Västerbottens

läns kolonisationsnämnd.

Framställning

%r från

kolonisthåll.

samhet böra fästas vid angelägenheten av att bereda arbetsförtjänst åt

kolonisterna genom anordnande av arbeten å kronoparkerna.

Västerbottens läns kolonisationsnämnd anför till stöd för sin ovan omförmälda

framställning i huvudsak följande.

Nämnden hade erhållit den uppfattningen att, särskilt i fråga om de

under åren 1918—1921 upplåtna och bebyggda kolonaten, de värden, som

lagts till grund för avgäld och köpeskilling, vore väl högt upptagna. Vad

anginge värdet å odlingsmarken, så hade detta utan hänsyn till jordens

läge och beskaffenhet lika för alla kolonat upptagits till 50 kronor för

hektar. Detta belopp hade beräknats motsvara hälften av dikningskostnaden.

Nuvarande kostnad för utdikning av en hektar odlingsmark kunde emellertid

icke beräknas högre än 65 kronor. Det för odlingsmarken å ifrågavarande

kolonat fastställda värdet måste alltså anses för högt. Detsamma

gällde även de efter år 1921 upplåtna kolonaten. Beträffande byggnaderna

så kunde av staten uppförda s. k. förstahandsbyggnader, vilkas värde beräknats

till 5,000 kronor, numera uppföras för en kostnad av 3,675 kronor.

Uppförandet av byggnader å självbyggda kolonat, vartill byggnadshjälp

utgått med 4,500 kronor, hade i vissa fall under åren 1918—1921 dragit

en kostnad av ända upp till 12,000 kronor. Motsvarande byggnader kunde

nu uppföras för i runt tal 5,500 kronor. Då kolonisten sålunda hade att,

även efter avdrag av byggnadshjälpen från staten, förränta ett avsevärt

byggnadskapital, vore hans ställning sämre än om förstahandsbyggnaderna

uppförts genom statens försorg. Av vad sålunda anförts framginge, att

de kolonister, som fått till sig upplåtna kolonat under tiden 1918—1921

och numera hade att utgöra lega för desamma, i flertalet fall befunne sig

i en mycket svår ställning. Därest kontraktens bestämmelser om förverkande

av nyttjanderätten måste tillämpas, torde flera kolonister bliva tvungna att

lämna kolonaten. En nedsättning torde å andra sidan medföra, att kolonister,

som nu ansåge sig oförmögna att gälda legan och försökte bliva

fria från sina kontrakt, komme att fatta nytt mod och söka fullgöra sina

skyldigheter.

Av ovannämnda från kolonisthåll inkomna framställningar inhämtas i

huvudsak följande.

I flertalet framställningar uppgives, att kolonisterna på grund av under

dyrtiden åsamkade skulder och ringa arbetsförtjänst vore urståndsatta att

fullgöra kontraktsenliga skyldigheter, och anhålles därför om lindringar i

upplåtelsevillkoren. Såsom särskilt angeläget framhålles utsträckning av

frihetsåren. Även erinras, att köpeskillingarna för kolonaten med hänsyn

till nu rådande prisläge måste anses för höga. Vidare uttalas önskemål om,

att kolonisterna måtte beredas bättre arbetstillfällen i statens skogar, att

ytterligare odlingsbidrag måtte utgå, att odlingsmarken måtte genom statens

försorg fullständigt torrläggas och att, där så vore erforderligt, kolonisterna

måtte tilldelas kalk eller konstgödning eller erhålla bidrag till anskaffande

därav.

I framställningen från kolonister å östra och Västra Jörnsmarkens kolonisationsområde

uppgives vidare, att odlingsmarken å ett flertal kolonat

vore oduglig och kolonisationen ett misslyckat experiment, samt framställas

vissa påståenden i fråga om omständigheterna vid upplåtandet av kolonaten

å området.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

9

Med anledning av sistberörda uppgifter har VÖsterbottens läns kolonisationsnämnd

i utlåtande över framställningen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte förordna om undersökning genom opartiska personer angående förhållandena

å ifrågavarande kolonat. Detta förslag har biträtts av domänstyrelsen

och länsstyrelsen i Västerbottens län, därvid länsstyrelsen

förklarat sig villig att utse lämpliga personer att verkställa undersökningen.

Egnahemsstyrelsen har vid verkställandet av den åt styrelsen anförtrodda

utredningen anlitat medverkan av kolonisationsnämnderna, i det styrelsen

från dessa infordrat dels åtskilliga uppgifter rörande inom deras verksamhetsområden

belägna kolonat dels ock yttranden och förslag i ämnet. Vidare

har styrelsen vid en resa till ett flertal kolonatområden under augusti 1928

å ort och ställe själv närmare undersökt förhållandena vid kolonaten samt

därstädes sammanträffat med ett stort antal kolonister. Vid resan har till

egnahemsstyrelsen från kolonisthåll överlämnats åtskilliga skrivelser, protokoll

och resolutioner.

Av de från kolonisationsnämnderna till egnahemstyrelsen inkomna yttrandena

inhämtas i huvudsak följande.

Inom Gävleborgs län hava 25 kolonat utlagts, samtliga mindre statsbyggen,

vilka alla uppgivas vara upplåtna. Köpeskillingsbeloppen hava för

hus och jord bestämts till 5,288—5,431 kronor per kolonat. Legan skulle

från och med sjätte till och med åttonde året utgå efter ungefär 94 kronor

per kolonat. Av kolonisterna hava 15 odlat högst en hektar, medan övriga

10 odlat mellan en och två hektar. Kolonisationsnämnden anser, att det

allmänna tillståndet på kolonaten numera är någorlunda gott, helst som

arbetstillgången för kolonisterna nu i stort sett är tillfredsställande. I de

flesta fall torde kolonisterna utan allt för stora svårigheter kunna erlägga

avgälderna, men all lättnad vore ju dock välkommen. Någon nedskrivning

av jordvärdet borde ej ske, och även beträffande nedskrivning av byggnadsvärdet

ställde nämnden sig tveksam. Skulle likväl en nedskrivning

å övriga områden ske, borde även kolonaten i Gävleborgs län komma i

åtnjutande av samma förmån. Lämpligare vore, att kolonisterna efter

kolonisationsnämndens beprövande bereddes lättnad genom ytterligare frihetsår,

exempelvis tre år, dock under villkor, att kolonisten under dessa frihetsår

utförde arbete för kolonatets förbättring såsom nyodling, brädfodring av

boningshuset eller dylikt. Endast i särskilt ömmande fall skulle befrielse

kunna medgivas utan sådan arbetsprestation av kolonisten.

Jämtlands läns kolonisationsnämnd uppgiver, att av 44 utlagda kolonat

23 icke äro upplåtna, närmast av den anledning att nämnden ansett sagda

kolonat olämpliga. Av de 21 upplåtna kolonaten äro 6 mindre statsbyggen

och övriga 15 mindre självbyggen. Köpeskillingen för jord och hus är i

runt tal 4,800 kronor vid självbyggena och 5,300 vid statsbyggena. Legan

utgör ungefär 85 kronor vid självbyggena och cirka 95 kronor vid statsbyggena,

allt under den tid lega efter allenast 1.8 procent beräknas. Av

kolonisterna hava 14 odlat högst en hektar, 6 kolonister mellan en och två

hektar samt en något över 2 hektar. Nämnden anser det skäligt, att för

Egnahemsstyrelsens

utredning

och förslag.

Uttalanden av

kolonisationsnämnderna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

de statsbyggda kolonaten köpeskillingen nedsättes med omkring 20 procent

i vad angår byggnadsvärdet. Då självbyggarna uppfört sina byggnader

under i stort sett samma prisläge, som det nu rådande, torde någon nedskrivning

för dem knappast vara befogad. Skulle likväl en nedsättning för

kolonaten i allmänhet komma till stånd, borde denna även omfatta de

självbyggda kolonaten inom nämndens område. Vidare förordas, att

kolonisterna komma i åtnjutande av ytterligare tre frihetsår, dock utan att

härför krävas ökade förpliktelser för kolonisterna i form av odlingsskyldighet

e. d.

Västerbottens läns kolonisationsnämnd anför, att inom länet utlagts

330 kolonat, varav dock 72 äro såsom mindre lämpliga slopade eller eljest

icke upplåtna, 71 lediga samt 187 upplåtna. Av de upplåtna äro 67 mindre

statsbyggen, 31 mindre självbyggen samt S9 större självbyggen. Köpeskillingen

för jord och hus uppgår till ungefär 5,300 å 5,400 kronor för

de mindre statsbyggena, till omkring 4,800 å 4,900 kronor för de mindre

självbyggena samt till 5,300 å 5,800 kronor för de större självbyggena.

Å samtliga kolonat hava 292 hektar nyodlats, utgörande något över 1.5

hektar i medeltal per upplåtet kolonat. 12 kolonister hava odlat vardera

över 3 hektar, därav två jämväl över 4 hektar. Nämnden föreslår, att

värdet å byggnaderna för alla kolonat nedskrives till 3,500 kronor. Tillika

föreslås, att den legofria tiden fortfarande bestämmes till fem år, men att

legan för de därpå följande tio åren nedsättes till hälften, d. v. s. beräknas

efter eu räntefot av 1.8 procent å utgångsvärdet, beräknat efter den nyss

föreslagna normen. För tillgodonjutande av dessa förmåner borde någon

ytterligare odlingsskyldighet icke åläggas kolonisten, som ändock har att

under denna tid fullgöra odlingsskyldighet enligt kontraktet. Vidare föreslås,

att individuell uppskattning företages av kolonatens innehav av och

priset å odlingsvärd odlingsmark. Därjämte föreslås, att särskilt anslag

ställes till förfogande för utlämnande av bidrag till laggdiken, förslagsvis

med 2 3 av kostnaden härför. För att uppmuntra odlingsverksamheten

föreslår nämnden, att särskilt anslag ställes till förfogande för utlämnande

av odlingsbidrag för den odling, som kontraktsenligt utföres, efter det

kolonist fullgjort det odlingsarbete, varför ersättning utgår enligt kontraktet.

Slutligen hemställer nämnden att, därest nu föreslagna lättnader och förmåner

beviljas, såsom särskilt villkor för desammas åtnjutande uppställes

att, om kolonist sedermera avträder kolonatet och skall erhålla ersättning

för det arbete och de kostnader han nedlagt å kolonatet, värdet av dessa

förbättringar skall nedsättas med belopp, motsvarande de lättnader och

förmåner han tillgodonjutit, enär kolonisten i annat fall skulle bliva obehörigen

riktad på statens bekostnad.

Norrbottens läns kolonisationsnämnd uppgiver, att inom länet utlagts

257 kolonat, varav dock 48 icke äro upplåtna. Härtill komma ungefär 40

tidigare slopade kolonat. Av de upplåtna äro 130 mindre statsbyggen, 27

mindre självbyggen och 52 större självbyggen. Å samtliga kolonat hava

288 hektar nyodlats, utgörande ungefär 1.3 å 1.4 hektar i genomsnitt per

upplåtet kolonat. 23 kolonister hava odlat vardera över 3 hektar, därav 5

jämväl över 4 hektar. Nämnden föreslår, att värdet å byggnaderna måtte

nedsättas allt efter förhållanden å skilda kolonat. Mellan värdena högst

3,500 kronor och lägst 1,800 kronor borde sålunda vederbörande kolonisationsnämnd

få med hänsyn till respektive kolonats läge och beskaffenhet,

tillgången på arbetstillfällen, avsättningsmöjligheter m. m. bestämma byggnadsvärdet.

Värdet å den odlingsbara myrmarken borde bibehållas vid 50

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 11

kronor per hektar; däremot borde värdet å den odlingsbara fastmarken och

den produktiva skogsmarken nedsättas till 10 kronor per hektar samt värdet

ä övrig mark (impediment) till 1 krona per hektar. Vidare föreslås, att de

legoiria åren utsträckas från fem till tio år, dock mot skyldighet för kolonisterna

att, i den mån tillgång finnes på odlingsmark, årligen odla 0.5

hektar på de större och 0.2 5 hektar på de mindre kolonaten. Ytterligare

föreslås att, då kolonat, som tidigare upplåtits till kolonist, vilken sedan

övergivit kolonatet utan att därå hava verkställt några avsevärdare förbättringar,

ånyo upplåtas till annan person, hinder ej bör möta för nämnden

att, om förhållandena eljest giva anledning därtill, bestämma tillträdesdagen

til! annan än den dag, som bestämts vid den ursprungliga upplåtelsen.

Slutligen erinrar nämnden därom, att myrmarken å vissa kolonisationsområden

uppvisar en alldeles särskilt stor kalkbrist, som måste avhjälpas innan

det arbete, som nedlagts vid markens uppodling, kan giva odlaren skälig

lön för mödan. Då kolonisterna så gott som undantagslöst ej äga sådana

ekonomiska resurser, att de själva förmå avhjälpa denna kalkbrist, synes

det påkallat, att kolonist på kolonisationsområde, vars myrmark företer

särskilt stor kalkbrist, må efter vederbörande kolonisationsnämnds noggranna

beprövande kunna tilldelas lämplig mängd jordbrukskalk.

Av förestående och i övrigt tillgängliga uppgifter inhämtas, att i Norrland

och Dalarna för närvarande i allt äro upplåtna 448 kolonat, därav

234 mindre statsbyggen, 73 mindre självbyggen och 141 större självhyggen.

A de upplåtna kolonaten hava tillhopa ungefär 615 hektar nyodlats. De

fastställda köpeskillingsbeloppen för hus och jord torde uppgå till sammanlagt

i runt tal 2.3 miljoner kronor för berörda nu upplåtna kolonat.

Egnahemsstyrelsens utredning utmynnar i hemställan att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

A) att medgiva, att beträffande redan utlagda kolonat å kronoparker i

Norrland och Dalarna ändringar av hittills gällande upplåtelsevillkor må

vidtagas i följande hänseenden, nämligen

1) att kolonist, som vederbörligen fullgör sina odlings- och övriga skyldigheter

enligt kontraktet, befrias från erläggande av lega för kolonatet

under ytterligare fem år, eller, om han före utgången av de legofria åren

övertager kolonatet med äganderätt, från erläggande av ränta å ogulden

köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att denna tid tillhopa med den

legofria tiden utgör tio år;

2) att beträffande sådant kolonat, som under de tio närmaste åren från

den första upplåtelsen antingen någon tid stått obesatt eller å vilket en förutvarande

innehavare märkbart brustit i uppfyllandet av byggnads- eller

odlingsskyldighet, frihet från erläggande av lega, respektive ränta, må medgivas

den nya innehavaren jämväl under så lång tid efter sagda tio år,

som skäligen kan anses motsvara den tid, varunder kolonatet sålunda varit

obesatt eller besuttits av en föregående innehavare utan fullgörande av

byggnads- och odlingsskyldigheter;

3) att det för beräknande av lega och köpeskilling för kolonat åsatta

värdet å byggnader nedsättes, för såväl statsbyggda som så kallade själv
-

Egnahems
styrelsens
förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Allmänna

läget å kolonaten.

byggda kolonat, till 3,500 kronor, med rätt för vederbörande kolonisationsnämnd,

respektive domänstyrelsen beträffande kolonat inom Kopparbergs

län, att, där särskilda skäl därtill föranleda, medgiva ytterligare nedsättning

till lägst 3,000 kronor samt, efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t i fråga

om Norrbottens och Västerbottens län, jämväl därunder till lägst 2,000 kronor;

4) att kolonist må tilldelas ytterligare odlingsbidrag av 250 kronor, att

utbetalas i den mån han under tiden 1929/1930 enligt av kolonisationsnämnden,

respektive domänstyrelsen beträffande kolonat inom Kopparbergs

län, godkänd plan nyodlar en hektar jord; samt

5) att såsom vilkor för att kolonist skall komma i åtnjutande av de här

ovan under 1)—4) omförmälda ytterligare förmåner skall gälla, att kolonisten,

som därefter har att utan påkallande av ytterligare statsunderstöd

själv fullfölja sitt kolonisationsföretag, med vederbörande kolonisationsnämnd,

respektive domänstyrelsen, avtalar om sådan ändring av kontraktets bestämmelser

rörande ersättning åt kolonist vid avträde av kolonat, att denna bestämmelse

kommer att efter ändringen innebära, att kolonist vid kolonats

avträdande skall äga åtnjuta ersättning för de förbättringar han å kolonatet

utfört i avseende å jord, diken, hägnader, hässjor, vägar och byggnader.

att ersättningen därvid utgår med hänsyn till det ökade värde, kolonatet i

följd av förbättringen kan anses äga vid avträdet i jämförelse med värdet

vid tillträdet, dock ej med högre belopp än som motsvarar den kostnad,

som för kolonisten varit nödig för förbättringens utförande, samt att

vid ersättningens beräknande skall avräknas värdet av virke, som för förbättringens

utförande tillhandahållits kolonisten av staten, samt de ursprungliga

belopp, som kolonisten kan hava enligt kontraktet eller eljest bekommit

såsom odlings-, diknings- eller byggnadshjälp; och må ersättning ej utgå

för byggnader, till vilkas utförande kolonisten ej ägt erhålla virke;

B) att, utöver det anslag som eljest må anvisas för hithörande kolonisationsverksamhets

fullföljande, för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra

reservationsanslag av 65,000 kronor för utlämnande av första delarna av

sådana odlingsbidrag, som avses ovan under 4).

Beträffande det allmänna läget å kolonaten och behovet av lindringar i

upplåtelsevillkoren anför egnahemsstyrelsen:

Egnahemsstyrelsen hade genom de av styrelsen företagna besöken på kolonatområden

samt av de från kolonisationsnämnderna inkomna yttrandena

fått det samlade intrycket, att kolonisterna i allmänhet näppeligen vore i

stånd att uppfylla de dem enligt kontrakten åliggande ekonomiska skyldigheterna.

Detta gällde huvudsakligen kolonisterna inom Norr- och Västerbottens

län, men då det helt övervägande antalet kolonat funnes inom dessa

län, hade omdömet mycket vidsträckt giltighet.

Visserligen hade förhållandena på kolonatområdena under senaste tid i

viss mån stabiliserats. Sålunda hade ett antal olämpliga kolonat nedlagts,

och en del mindre lämpliga kolonister hade ersatts med mera dugliga. Givet

vore också, att i den mån tiden framskridit kulturarbeten i växande omfattning

nedlagts på kolonaten. Trots detta måste dock sägas, att flertalet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kolonat ännu icke ägde någon nämnvärd ekonomisk bärkraft samt att kolonisterna

i allmänhet hade så knappa existensmöjligheter, att de för närvarande

icke mäktade erlägga föreskriven lega för kolonaten.

Orsakerna härtill vore flera. I och för sig vore det en mycket vansklig

uppgitt att helt och hållet från ris och rot nybilda jordbrukslägenheter,

belägna huvudsakligen å myrjord inom Lappmarkens skogsregion. Läge och

markbeskaffenhet samt odlings- och torrläggningsförhållanden hade också

beträffande en del kolonat och kolonatområden varit mindre gynnsamma

och under stundom olämpliga. I stort sett torde kunna sägas, att svårigheterna

för en ekonomisk och rationell odling och jordbruksdrift å ifrågavarande

myrmarker visat sig vara större, än man från början torde beräknat.

Ilen av statens kolonisationsnämnd utförda torrläggningen av odlingsmyrarna

hade i många fall visat sig otillräcklig, i det att laggdiken saknats samt

avloppsdikena upptagits till för ringa djup och utan tillräckligt hänsyntagande

till torvmarkens sättning. Av kolonisterna bedriven växtodling å

dylika, ofullständigt avdikade myrar hade därför i många fall givit klent

resultat. I fråga om myrmarksodlingen hade det vidare visat sig, att frågan

om riktig och tillräcklig användning av konstgödning ofta varit för kolonisterna

mycket svårlöst. De hade till en början tydligen saknat insikter

om konstgödningens betydelse samt icke haft ekonomiska resurser att inköpa

och hemforsla erforderliga gödningsämnen. Jämväl hade kalkfrågan ofta

vållat kolonisterna bekymmer. Med de få kreatur, kolonisterna hölle, hade

den odlade jorden ej heller kunnat tillföras tillräcklig mängd naturlig gödsel.

Med hänsyn till dennas stora betydelse även vid myrodling hade jämväl

nyssnämnda omständighet bidragit till det ej sällan mindre gynnsamma

resultatet av odlingen å kolonaten. Vidare hade den för odling av potatis

och korn avsedda fastmarksjorden i en del fall varit mycket svårodlad och

understundom därjämte otjänlig att uppbrytas till åker.

Över huvud taget hade odlingsarbetet å kolonaten ännu icke givit sådant

resultat, att man annat än i undantagsfall kunde tala om jordbruksdrift i

egentlig mening å kolonaten. I regel uppginge odlingen till endast 1 å 2

hektar per kolonat, och vad som odlats befunne sig i många fall — ej sällan

på grund av dålig torrläggning samt brist på gödning och kalk — i sådant

skick, att växtodlingen lämnade ringa lön för mödan. Med dylik omfattning

och art beträffande odlingen samt med de få kreatur, som i allmänhet funnes

1 å 2 kor —- vore det givet, att jordbruket å kolonaten ännu i regel

vore mycket svagt och ej i stånd att förse kolonisten och hans familj med

erforderliga livsmedel. Någon kontantinkomst av kolonatens jordbruk kunde

det icke annat än i vissa undantagsfall ännu vara fråga om.

Under sådana förhållanden vore kolonisterna för sin existens givetvis i

hög grad beroende av kontanta förtjänster vid arbete utom kolonaten. Vid

kolonisationsföretagens igångsättande räknades det med, att den erforderliga

arbetsförtjänsten skulle erhållas huvudsakligen genom skogsarbete på den

omgivande kronoparken. Såsom torde vara väl känt, hade tillgången på

dylikt skogsarbete för kolonisterna varit i stort sett mycket begränsad, och

detta trots att skogsförvaltningen — så vitt styrelsen vid sin resa kunnat

finna — i allmänhet gjort ansträngningar för att bereda kolonisterna förtjänstarbete.

Enligt vad som vid styrelsens besök å kolonatområdena uppgavs

från kolonisthåll skulle kolonisternas bruttoinkomst på skogsarbete

stanna vid i allmänhet 400 å 500 kronor för vinterhalvåret. Under sommarsäsongen,

då kolonisterna önskade och behövde vara hemma för odlingsarbete.

kunde arbetsförtjänsten knappast uppgå till hälften av förtjänsten

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

under vintern. Då frågan om beredande av ytterligare skogsarbete åt kolonisterna

av Kungl. Maj:t hänskjutits till vederbörande myndighet, domänstyrelsen,

ville egnahemsstyrelsen icke nu närmare ingå härpå. Egnahemsstyrelsen

ville blott konstatera, att kolonisternas kontanta arbetsförtjänster

hittills i allmänhet varit så knappa, att de endast lämnat kolonisterna

möjlighet till nödtorftigt uppehälle och ej givit erforderligt överskott för

betalande av kontanta avgifter för kolonatens besittande.

I många fall hade läget för kolonisterna än ytterligare försvårats av den

anledning, att kolonaten tillkommit under en tid med höga priser, vilket

medfört, att de kolonister, som själva utfört byggnadsarbeten och som anskaffat

inventarier under högkonjunkturen, lidit av det därefter inträffade

prisfallet.

Trots de avsevärda svårigheter, som alltså förelåge för flertalet kolonister

att erhålla utkomst av jordbruk och skogsarbete, torde det allmänna läget

å kolonaten ej böra betraktas såsom hopplöst. Kolonisterna själva syntes

i stort sett vara intresserade av att fortsätta, blott de erhölle viss lättnad

med utgivande av kontantavgifter för kolonaten. De hade blivit rotfasta i

orten och bundna vid sina hem samt hoppades att kunna slå sig igenom till

en bättre ställning, än de haft innan de blevo kolonister. Det måste också

sägas, att ett ej ringa antal kolonister utfört ett storartat arbete för bygdbrytning

i ödemarken samt vore väl förtjänta av att i lugn få fortsätta

härmed, varigenom helt visst åtskilliga goda jordbruks- och skogsarbetarbyar

å de norrländska kronoparkerna småningom komme att uppstå. Detta

torde emellertid taga åtskillig tid i anspråk, och för att resultatet av kolonisationsförsöken

måtte kunna bliva det beräknade, måste säkerligen kolonisterna

beredas ytterligare lättnader.

Vad egnahemsstyrelsen sålunda anfört har ej föranlett någon erinran från

domänstyrelsens sida.

Statskontoret anför i förevarande hänseende i sitt ovannämnda utlåtande:

Enligt egnahemsstyrelsens uppfattning vore kolonisterna näppeligen i stånd

att uppfylla de dem enligt kontrakten åliggande ekonomiska skyldigheterna.

Då härtill komme, att kolonisterna i många fall icke kunnat å de upplåtna

kolonaten vinna den utkomst, som förespeglats dem, samt de förpliktelser

staten åtagit sig gentemot kolonisterna i vissa avseenden icke blivit uppfyllda,

ville det synas, att skälighet och rättvisa bjöde, att staten nu trädde

hjälpande emellan.

Medan sålunda kolonisterna icke av kolonisationen erhållit vad de väntat,

finge densamma även ur statsekonomisk synpunkt anses mindre lyckad.

Statens utgifter för kolonisationen beräknades vid innevarande budgetårs

utgång uppgå till omkring 5,760,000 kronor eller ungefär 13,000 kronor för

vart och ett av de nu upplåtna kolonaten. Med frånräknande av det belopp

å 2,300,000 kronor, vartill statens tillgångar i jord och hus å kolonaten

uppskattades — en tillgång som finge anses vara av tvivelaktigt värde —

skulle i allt fall statens kostnader för vart och ett av kolonaten uppgå till

omkring 8,000 kronor.

Erfarenheterna av kolonisationsverksamlieten syntes vara sådana, att det

torde kunna ifrågasättas, om det icke för staten rent av vore ekonomiskt

fördelaktigt att nu till kolonisterna utan anspråk på ersättning överlämna

kolonaten, men då det kunde befaras, att den kolonisation, som uppstått,

härigenom äventyrades, ansåge sig statskontoret dock icke böra förorda en

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 143. 15

sådan åtgärd utan anslöte sig till egnahemsstyrelsens förslag, att åt kolonisterna

bereddes någon lindring i för dem nu gällande villkor.

Erinras må vidare, att statsrevisorerna i sin ovannämnda berättelse funnit

det oundgängligen nödvändigt, att lindringar i villkoren för de hittills

beslutade kolonatupplåtelserna snarast komme till stånd.

Till stöd för de under litt. A) 1) och 2) i egnahemsstyrelsens hemställan

framställda förslag om utsträckning av den legofria tiden och av den räntefria

tiden i fråga om ogulden köpeskilling för kolonat anför egnahemsstyrelsen

:

I första rummet syntes det vara nödvändigt och av vikt, att kolonisterna

erhölle frihet under ytterligare några år från erläggande av lega för kolonaten.

Såsom styrelsen förut utvecklat, torde kolonisterna i gemen ännu

icke kunna betala den föreskrivna legan. Genom ytterligare frihetsår komme

de att beredas andrum och torde under denna tid genom fortsatt odlingsarbete

m. m. komma att skapa sig en mera tryggad ställning, varigenom

kolonatens bärkraft så ökades, att kolonisterna därefter borde kunna erlägga

vissa avgifter. Mot ytterligare frihetsår kunde visserligen invändas, att

mindre dugliga kolonister därigenom komme att längre än vad önskligt

vore kvarstanna på kolonaten. Emellertid vore att märka, att under tidens

lopp en utgallring på naturlig väg av mindre lämpliga kolonister skett och

alltjämt skedde samt att det för erhållande av de ytterligare frihetsåren

borde fordras, att vederbörande kolonist successivt fullgjorde de odlings-,

byggnads- och andra dylika skyldigheter, som åvilade honom enligt kontraktet.

Genom att vederbörande kolonisationsnämnder ganska strängt hölle på det

sistnämnda kravet, torde olämpliga kolonister successivt bliva ersatta med

mera dugliga. Egnahemsstyrelsen hade vid frågans övervägande ur skilda

synpunkter stannat vid att förorda, att kolonisterna bereddes ytterligare fem

frihetsår. Detta skulle alltså innebära, att beträffande de kolonat, där lega

ännu ej skolat erläggas, frihetsåren skulle bliva till antalet sammanlagt tio.

Vid de kolonat, där lega för ett eller annat år redan kunde hava erlagts,

syntes någon återbetalning ej böra ske, utan i stället torde frihet från lega

böra givas för de härefter kommande fem åren, så att även i dessa fall

tillhopa tio frihetsår erliölles. Skulle kolonist under den tid, frihet från

lega medgivits, förvärva kolonatet med äganderätt, torde frihet från erläggande

av ränta å köpeskillingen för kolonat böra medgivas under så lång

tid, att denna jämte de legofria åren utgjorde tio år. Enär det understundom

torde inträffa, att ett kolonat antingen stode obesatt någon tid under

de tio närmaste åren från den första upplåtelsen eller innehades av en kolonist,

som märkbart eftersatte sina odlings- och byggnadsskyldigheter och

därefter lämnade kolonatet, syntes det befogat, att i dylika fall medgiva den

nye innehavaren skälig förlängning av den lego-, respektive räntefria tiden.

Domänstyrelsen gör ej någon erinran mot vad egnahemsstyrelsen ifrågasatt

uti förevarande hänseende.

Statskontoret har härutinnan gjort följande uttalande:

På av egnahemsstyrelsen anförda skäl torde kolonisterna böra få tillgodonjuta

ytterligare fem frihetsår. Styrelsen hade i sin hemställan föreslagit,

att sådan förmån skulle tillkomma kolonist, som vederbörligen fullgjorde

Motiveringen

för de av egnahemsstyrelsen

föreslagna

åtgcärderna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sina odlings- och övriga skyldigheter enligt kontrakt. Innebörden av det

sålunda föreslagna villkoret syntes emellertid icke vara fullt klar.

I fråga om skäligheten av de till grund för erläggande av lega och

köpeskilling åsatta värden å kolonaten, i vilket hänseende egnahemsstyrelsen

framlagt förslag under litt. A 3) i sin hemställan, anför egnahemsstyrelsen:

Odlingsmarken (med den av staten utförda dikningen) hade enligt kontrakten

åsatts ett konstant värde av 50 kronor per hektar. Statens kolonisationsnämnd

syntes alltså icke hava begagnat sig av den i föreskrifterna

medgivna möjligheten att »med hänsyn till markens läge och beskaffenhet

skäligen nedsätta» detta jordvärde. Givetvis kunde skäl nu — sedan mera

erfarenhet vunnits om odlingsmarkens relativa värde å skilda kolonat —

anföras till stöd för kravet på nedsättning i vissa fall av berörda värdebelopp.

I stort sett hade dock denna del av frågan mindre betydelse för kolonisterna,

i det att jordvärdet i allt fall representerade endast en mindre del

av köpesumman. För t. ex. de statsbyggda kolonaten representerade jordvärdet

vid köpeskillingens bestämmande ett belopp av ungefär 250 kronor

mot ett värde å byggnaderna av 5,000 kronor. En jämkning i vissa fall

av jordvärdet — vilken skulle förutsätta en ganska dyrbar och svårutförbar

undersökning å samtliga kolonat — skulle alltså vara en åtgärd mera för

ernående av teoretisk rättvisa än för åstadkommande av ekonomiskt påtagliga

resultat. Styrelsen ansåge därför, att ändring av jordvärdena ej med

nödvändighet borde ske. Däremot funnes så mycket större anledning att

ifrågasätta nedsättning av byggnadsvärdena, för närvarande 5,000 kronor

för statsbyggen och i regel 4,500 kronor för självbyggen. Dessa värden

måste nämligen ur synpunkterna av kolonatens ekonomiska bärkraft och

deras antagliga salupris i fria marknaden betraktas såsom allt för höga.

En rätt väsentlig nedskrivning av dessa värden torde därför vara ofrånkomlig,

i syfte att den för kolonaten bestämda slutliga köpesumman skulle

kunna anses motsvara kolonatens verkliga värde i dens hand, som — med

de resurser som stode till kolonisternas förfogande — komme att besitta

vederbörande kolonat. Med stöd av gjorda iakttagelser och under hänsyntagande

till från kolonisationsnämnderna ingivna förslag hade styrelsen ansett

sig böra förorda, att byggnadsvärdet å redan utlagda kolonat nedsattes

till 3,500 kronor för samtliga dylika kolonat, dock att vederbörande kolonisationsnämnd

därjämte medgåves att, där särskilda skäl därtill föranledde,

ytterligare nedsätta sagda värde dock icke under 3,000 kronor. Vid dylik

ytterligare nedsättning syntes hänsyn böra få tagas icke blott till med

byggnadsföretagen förenade omständigheter utan jämväl till sådana faktorer

som särskilt ogynnsamt läge, dålig odlingsjord m. m. Då inom Norrbottens

och Västerbottens län torde finnas vissa kolonatområden, där förhållandena

vore särskilt ogynnsamma, torde Kungl. Maj:t böra äga rätt att i dylika

undantagsfall medgiva än ytterligare sänkning av byggnadsvärdet, dock till

lägst 2,000 kronor.

Mot vad egnahemsstyrelsen sålunda föreslår har domänstyrelsen ej haft

något att erinra.

Statskontoret anför i sitt utlåtande:

Egnahemsstyrelsens förslag, att det värde, som för beräknande av lega

och köpeskilling åsatts byggnaderna, skulle nedsättas i så måtto, att det

skulle bliva högst 3,500 kronor, innebure, att statens fordran å 2,300,000

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:In proposition Nr 14ii.

kronor för jord och hun ä kolonuten skulle nedskrivas med minst 700,000

kronor; men då, såsom statskontoret förut berört, denna fordran finge anses

skäligen osäker, torde eu dylik nedskrivning icke böra vålla betänkligheter.

Det torde jämväl få anses riktigt, att möjlighet lämnades öppen att i vissa

fall nedsätta köpeskillingsbeloppet till 2,000 kronor och härigenom bringa

detsamma i närmare överensstämmelse med marknadsvärdet.

Statsrevisorerna hava yttrat, att det syntes böra tagas under övervägande,

huruvida en större nedskrivning av byggnadsvärdena .än som av egnahemsstyrelsen

ifrågasatts borde äga rum.

Beträffande det av egnahemsstyrelsen i dess hemställan under litt. A) 4)

upptagna förslag om tilldelande av ytterligare odlingsbidrag till kolonisterna

anför egnahemsstyrelsen:

Styrelsen hade tagit under övervägande, huruvida det icke vore av nöden,

att kolonisterna bereddes ytterligare understöd för odlingsarbetets fullföljande.

Syftet med denna kolonisation hade ju bland annat varit att genom

nyodling få till stånd jordbrukslägenheter å kronoparkerna, låt vara att

skogsarbetsfrågan därjämte intagit en dominerande plats. Då det nu emellertid

visat sig ytterligt svårt att i tillräcklig omfattning skaffa arbetstillfällen

åt kolonisterna samt då kolonisterna — med rätta — i vidgad odling

såge en källa till tryggare bärgning, syntes det vara av allmänt intresse

att befrämja odlingsarbetet å kolonaten. Det hade också, såsom ovan anförts,

visat sig, att odlingsarbetet å myrarna varit för kolonisterna mera

vanskligt än vad man tidigare beräknat samt att odlingen tarvat så stora kostnader,

att kolonisterna med sina begränsade inkomster haft stora svårigheter

att fullgöra sina odlingsskyldigheter. Visserligen funnes möjlighet jämväl

för kolonisterna att hos vederbörande hushållningssällskap ansöka om bidrag

ur anslaget till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, men

då detta anslag tyvärr vore knappt i förhållande till efterfrågan, torde kolonisterna

endast i ringa mån bliva delaktiga härav. Egnahemsstyrelsen

förordade därför, att bidrag till nyodling finge i särskild ordning genom

vederbörande kolonisationsnämnd beviljas kolonisterna. Detta ytterligare

odlingsbidrag borde komma samtliga kolonister till del samt utgå med 250

kronoi i den mån en hektar nyodlades. Sagda odling torde böra utföras under

en tid av 2 år med 0.5 hektar årligen. Enär kolonisterna förut tillförsäkrats

500 kronor i odlingsbidrag, skulle alltså sammanlagda odlingshjälpen

uppgå till 750 kronor, d. v. s. samma belopp, som i domänstyrelsens förslag

den 19 september 1928 ifrågasatts såsom sammantaget odlingsbidrag

till skogstorpare och odlingslägenhetshavare. För nyss berörda ytterligare

odlingsbidrag ^ skulle i allt beräknas åtgå ungefär 130,000 kronor, vilket

fördelat på två år motsvarade ett statsanslag av 65,000 kronor för ett vart

av budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.

Mot egnahemstyrelsens förslag i denna del har domänstyrelsen ej haft

annat att erinra än att domänstyrelsen ansett, att den tid, inom vilken nyodlingen

skulle utföras, borde utsträckas att omfatta även år 1931 med

hänsyn därtill, att enbart upprättande av plan för nyodling krävde viss tid.

Statskontoret anför uti ifrågavarande hänseende följande.

Lämpligheten av att bevilja kolonisterna ytterligare odlingsbidrag torde

kunna starkt ifragasättas. Ett dylikt understöd torde nämligen ej i nämnvärd

grad bidraga till att förbättra kolonisternas ekonomiska ställning, då

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 116 hd fl. (Nr U3—1U.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

De njra beHtämmelsernas

tillämpningsområde.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

det med stor sannolikhet kunde antagas, att ett sådant understöd i de flesta

fall komme att användas, icke för sitt egentliga ändamål, uppodling, utan till

de direkta utgifterna för livsuppehälle. En följd härav kunde också bliva»

att mindre lämpliga kolonister kvarstannade å kolonaten längre än annars

skulle vara fallet.

Rörande de av egnahemsstyrelsen i dess hemställan under litt. A) 5)

ifrågasatta villkor för att kolonist skulle komma i åtnjutande av de

föreslagna förmånerna yttrar egnahemsstyrelsen följande.

Därest kolonisterna erhölle de av egnahemsstyrelsen föreslagna ytterligare

förmånerna, borde de därefter utan vidare statlig hjälp själva kunna genomföra

respektive företag. Det borde därför vid hjälpens lämnande uttryckligen

framhållas, att kolonisterna hade att i fortsättningen utan påkallande

av ytterligare statsunderstöd fullfölja de av dem innehavda kolonisationstoretagen.

Vidare borde såsom särskilt villkor för dessa förmåners erhållande

fordras, att kolonist medgåve sådan ändring av kontraktets bestämmelser

om ersättning vid kolonats avträdande, att dylik eventuell ersättning

för de förbättringar kolonisten utfört å kolonatet icke beräknades enbart

med hänsyn till kolonistens verkliga kostnader härför, utan i stället att ersättningen

utginge med hänsyn till det ökade värde, kolonatet i följd av

förbättringen vid avträdet kunde anses äga, dock ej med högre belopp än

som motsvarade den kostnad, som för kolonisten varit nödig för förbättringens

utförande. Givet vore, att vid beräknandet av här avsedd ersättning

avdrag skulle ske för allt det ekonomiska understöd, staten lämnat

kolonisten i form av byggnadsvirke, byggnadsbidrag, odlingsbidrag o. d.och

att sådant avdrag skulle beräknas efter det ursprungliga beloppet å statshjälpen.

Vad egnahemsstyrelsen i detta hänseende föreslagit har ej föranlett något

uttalande från domänstyrelsen eller statskontoret.

Egnahemsstyrelsen gör vidare vissa uttalanden ifråga om komplettering

av genom statens försorg utfört dikning sarbete å kolonat samt angående

nedläggande av olämpliga kolonat. Härutinnan anför styrelsen:

I fråga om förbättring och komplettring av det äldre, genom statens försorg anlagda

dikessystemet på kolonaten torde vederbörande kolonisationsnämnder —

såsom hittills i viss omfattning skett — böra efter föreliggande omständigheter

taga initiativ samt i mån av behov härför begära anslag i samband

med nämndernas äskande av anslag för verksamhetens uppehållande i övrigt.

Vidare torde, liksom hittills skett, sådana kolonat, som på grund av

otjänlig jord visade sig vara odugliga, böra vid ledighet eller da så eljest

läte sig göra nedläggas.

Egnahemsstyrelsen framhåller vidare, att vad av egnahemsstyrelsen ovan

ifrågasatts avsåge att reglera törhallandena a redan utlagda kolonat samt

att den frågan uppställde sig, huruvida vad sålunda förordats i fråga om

ytterligare frihetsår m. m. jämväl borde komma att gälla vid eventuellt

nya kolon atupplåtelser och huruvida med hänsyn härtill vissa motsvarande

ändringar borde vidtagas i kungörelsen den 2b juni 1925 (nr 291) angaende

allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna. Härutinnan yttrar egnahemsstyrelsen:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition Nr 143. 19

Vid besvarandet av berörda fråga vore först att märka, att nya upplåtelser

enligt 1925 års grunder icke vore ifrågasatta och att man icke torde

hava anledning räkna med, att förslag härom komme att framställas under

de närmaste åren. Den sedan 1918 bedrivna kolonatverksamheten hade endast

varit ett försök för att utröna lämpligaste formen för upplåtelser avjord

å de norrländska kronoparkerna. Då emellertid dessa försök av olika

anledningar icke lyckats så bra, som man förväntat, samt då ett förslag nu

lorelåge, framställt av domänstyrelsen den 19 september 1928, angående

ändrade grunder för upplåtelser av odlingslägenheter och skogstorp -- eller

såsom de enligt förslaget kallades »kronotorp» — syntes anledning föreligga

att överväga, huruvida man vid sidan av en sålunda eventuellt reformerad

nybygges- och odlingsverksamhet å hithörande kronoparker borde bibehålla

systemet med kolonatupplåtelser å samma kronoparker. Vissa skäl syntes

tala för ernående av enhetliga former vid lägenhetsupplåtelser å de norrländska

kronoparkerna, därvid bland annat kunde framhållas den besparing,

som vid ett inhiberande av fortsatta kolonatupplåtelser enligt 1925

års grunder vunnes genom möjligheten att småningom avveckla de norrländska

kolonisationsnämndernas verksamhet. Med hänsyn till vad sålunda

framhållits ansåge styrelsen det icke vara påkallat att med anledning av de

nu föreslagna lindringarna i villkoren för redan beslutade kolonatupplåtelser

ifrågasätta motsvarande jämkningar i gällande grunder för den fortsatta

kolonatverksamheten.

[ anslutning till vad egnahemsstyrelsen sålunda yttrat anför statskontoret

i sitt utlåtande, att det borde tagas under övervägande att åvägabringa

enhetliga former vid lägenhetsupplåtelser å de norrländska kronoparkerna,

och att därför några kolonatupplåtelser enligt kungörelsen den 26 juni 1925

(nr 291) tills vidare ej borde äga rum. Genom att införa enhetlighet i förevarande

avseende skulle administrationskostnaderna kunna nedbringas.

Statsrevisorerna uttala, att enligt deras mening den hittills vunna erfarenheten

visat, att ett fullföljande av kolonisationsverksamheten efter nuvarande

grunder knappast kunde annat än i undantagsfall förväntas giva

ett någorlunda tillfredsställande resultat. Det syntes under sådana förhållanden

icke tillrådligt, att nya upplåtelser enligt sagda grunder ägde rum.

Det synes otvivelaktigt, att kolonatverksamheten ingalunda motsvarat de »eparUment*- förväntningar, som ställts på densamma. Trots de betydande uppoffringar,

som staten iklätt sig till förmån för kolonisterna, befinna sig dessa enligt

vad den föreliggande utredningen giver vid handen i största utsträckning

i en mycket svag ekonomisk ställning. Enligt min uppfattning torde hittillsvarande

erfarenhet hava ådagalagt, att det allvarligt må kunna ifrågasättas,

huruvida kolonisation av do norrländska kronoparkerna överhuvud

vidare bör ske i form av kolonatupplåtelser. Avsättande av nya kronoparksområden

för kolonisation enligt 1925 års grunder torde därför tillsvidare ej

höra äga rum.

Anledning synes mig däremot knappast föreligga att helt inställa utlämnande

av sådana kolonat, som redan nu äro utlagda men ej upplåtna.

Framhållas må, att kolonaten i allmänhet utlagts i grupper, av vilka i varje

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

grupp större delen i allmänhet upplåtits, samt att beträffande andra kolonat

i gruppen omfattande åtgärder för upplåtelse redan kunna hava vidtagits.

Före dylik upplåtelse är det emellertid nödvändigt, att kolonisationsnämnderna

ägna synnerlig uppmärksamhet åt frågan, huruvida kolonatet med avseende

å belägenhet, beskaffenheten av odlingsmark och eventuellt förefintliga byggnader

samt övriga föreliggande omständigheter kan anses för ändamålet

fullt lämpligt. Därest så skulle befinnas ej vara fallet, bör det planerade

kolonatet nedläggas. Att döma av det ringa antal kolonatupplåtelser, som

under de sistförflutna åren ägt rum och som huvudsakligen avsett kolonat,

som en gång förut varit upplåtna, torde kolonisationsnämnderna redan nu

framgå med största försiktighet vid nya upplåtelser.

Upplåtelse av mark för bosättning å kronoparkerna i de sex nordligaste

länen torde emellertid icke fördenskull höra avstanna, men anser jag, att i

främsta rummet andra former härför böra sökas. På grundval av ovan

omförmälda av domänstyrelsen den 19 september 1928 framställda förslag

angående upplåtelse av kronotorp har inom jordbruksdepartementet utarbetats

grunder angående upplåtelse å vissa kronoparker av dylika torp, och har

jag för avsikt att senare i dag för Kungl. Maj:t anmäla detta ärende.

Enligt sagda grunder skulle domänstyrelsen äga att upplåta kronotorp å

kronoparker nedom odlingsgränsen i de sex nordligaste länen under förutsättning,

att sådan upplåtelse prövas erforderlig för tillgodoseende av behovet

av arbetskraft å kronans skogar. Vidare vill jag meddela, att i ett inom

jordbruksdepartementet utarbetat förslag angående ändrade bestämmelser

rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans domäner ifrågasatts,

att från kronopark upplåtelser i viss ordning skola kunna ske för

egnahemsändamål av därför lämpliga områden. Jämväl sistnämnda förslag

ärnar jag i dag föreslå till framläggande för innevarande års riksdag.

Såsom förut berörts, torde kolonisterna å redan utlagda kolonat i allmänhet

befinna sig i det läge, att de ej äro i stånd att fullgöra dem enligt upplåtelsekontrakten

åliggande skyldigheter. Det synes mig nödvändigt och överensstämmande

med billighet, att staten, som igångsatt kolonisationen, träder hjälpande

emellan. Eu av de främsta orsakerna till nu rådande förhållanden torde vara,

att kolonisterna ej kunnat erhålla det arbete i statens skogar, som beräknats.

Beredande av bättre arbetstillfällen åt kolonisterna är givetvis en angelägenhet

av synnerligen stor betydelse. Kungl. Maj:t har också genom beslut

den 29 juni 1928 uppdragit åt domänstyrelsen att i samråd med egnahemsstyrelsen

i anslutning till riksdagens uttalande i förenämnda riksdagsskrivelse

den 29 maj 1928 verkställa utredning av frågan angående förskaffande

av arbetsförtjänst åt kolonisterna genom att i görligaste mån

anordna arbeten å kronoparkerna. Berörda utredning har ännu ej slutförts.

Sedan så skett, torde jag få tillfälle återkomma till detta spörsmål.

Emellertid lärer ökad arbetstillgång icke vara till fyllest för de nuvarande

svårigheternas undanröjande. Direkta åtgärder för lindrande av de förpliktelser.

som enligt upplåtelsekontrakten åvila kolonisterna, torde vara

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunr/l. Maj:ts proposition Nr 143.

21

nödvändiga. Till vad av egnahemsstyrelsen därutinnan föreslagits kan

jag i stort sett ansluta mig. Jag förordar sålunda i överensstämmelse med

egnahemsstyrelsens förslag, att den tid, under vilken kolonisterna äro befriade

från erläggande av lega för kolonaten, utsträckes från 5 till 10 år

samt att kolonist, som före utgången av de legofria åren övertagit kolonatet

med äganderätt, befrias frän erläggande av ränta å ogulden köpeskilling

för kolonatet under så lång tid, att samma tid tillhopa med den legofria

tiden utgör 10 år. I dessa fall skall, för den händelse legan under viss

tid må enligt därom gällande föreskrifter hava utgått med allenast halva

legobeloppet, hälften av samma tid räknas såsom legofri. I anslutning

till vad egnahemsstyrelsen hemställt, torde såsom villkor för att kolonist

skall komma i åtnjutande av utsträckning av den legofria tiden böra

krävas, att kolonisten under tilläggstiden år för år fullgör lionom enligt

kontraktet beträffande odling, byggnad, dikning och eljest åliggande skyldigheter

vid äventyr att förmånen eljest må indragas, dock att, där kolonisationsnämnd

på grund av särskilda omständigheter så prövar skäligt,

undantag må kunna medgivas från berörda villkor. Kolonat, som en gång

varit upplåtet men avträtts av kolonisten, torde, i överensstämmelse med

vad för närvarande plägar ske, vid förnyat utlämnande böra upplåtas allenast

för återstoden av den ursprungliga upplåtelsetiden och då på i huvudsak

oförändrade villkor. Under de förutsättningar egnahemsstyrelsen angivit,

synes skälig utsträckning utöver tio år av den legofria tiden härvid böra

medgivas.

Mot vad egnahemsstyrelsen föreslagit beträffande nedsättning av det värde

å byggnader, som ligger till grund för beräknande av lega och köpeskilling,

synes intet vara att erinra. Sålunda bör nämnda värde, som i upplåtelsekontrakten

fastställts för statsbyggda kolonat till 5,000 kronor och för s. k.

självbyggda kolonat till högst 4,500 kronor, nedsättas till 3,500 kronor, med

rätt för vederbörande kolonisationsnämnd, respektive domänstyrelsen beträffande

kolonat inom Kopparbergs län, att, därest särskilda skäl därtill

föranleda, medgiva ytterligare nedsättning till lägst 3,000 kronor samt, efter

särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t, i fråga om Norrbottens och Västerbottens

län till lägst 2,000 kronor. Nedsättning jämväl av värdet å odlingsmarken

torde av skäl, som egnahemsstyrelsen anfört, ej vara påkallat.

Jämväl egnahemsstyrelsens förslag om tilläggsbidrag av 250 kronor för

uppodling av ytterligare ett hektar jord biträdes av mig. Bidraget är avsett

att utgå allenast i den mån odlingen fullgöres. Emellertid anser jag

lika med domänstyrelsen, att den tid, inom vilken odlingen skall utföras,

ej bör begränsas till åren 1929 och 1930 utan omfatta även år 1931.

Odlingen bör ske enligt av kolonisationsnämnd eller, beträffande kolonisationsområdet

i Kopparbergs län, domänstyrelsen godkänd plan.

Vidkommande förslaget om ändring av bestämmelserna angående ersättning

åt kolonist vid kolonats avträdande vill jag erinra, att nämnda bestämmelser

ansetts medföra rätt för honom att till grund för beräknande av ersätt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 143.

ning för verkställda förbättringar lägga det värde dessa haft vid tiden för

deras utförande. På grund av de under kristiden gällande höga arbetspriserna

har staten fått vidkännas ej ringa utgifter i dylik ersättning, och

torde, om ändring ej åstadkommes i bestämmelserna, för framtiden vara

att räkna med ytterligare utbetalningar efter dylika värden. Det torde

näppeligen överensstämma med allmänna rättsgrundsatser, att ersättningen

beräknas på nu antytt sätt. I huvudsaklig anslutning till vad egnahemsstyrelsen

förordat och i överensstämmelse med vad i motsvarande hänseende

gäller enligt lagen om nyttjanderätt till fast egendom (2 kap. 17 §),

synes ersättning för av kolonist å kolonatet utförda förbättringar i avseende

å jord, diken, hägnader, hässjor, vägar och byggnader böra beräknas efter

det ökade värde kolonatet till följd av förbättringen kan anses äga vid avträdet,

dock ej till högre belopp än som svarar mot den nödiga kostnad

kolonisten nedlagt å förbättringen. Ersättning bör vidare, på sätt redan

nu gäller, ej utgå för andra än sådana byggnader, som av vederbörande

myndighet prövats böra uppföras och till vilka kolonisten i anledning därav

ägt erhålla virke. I fråga om beräknandet av storleken av de avdrag å ersättningen,

som kolonist bör vidkännas för statshjälp, kan jag emellertid

ej biträda egnahemsstyrelsens ståndpunkt. Det synes mig överensstämmande

med billighet och rättvisa, att avdraget, i den mån så kan ske, beräknas

efter i huvudsak samma grunder som ersättningen till kolonisten

för utfört förbättringsarbete. I anslutning härtill synes värdet av byggnadshjälpen

böra beräknas till det belopp, vartill byggnadsvärdet, i enlighet med

vad ovan förordats, må komma att fastställas vid beräknande av lega och

köpeskilling. Sistberörda värde torde få anses i huvudsak motsvara värdet av

byggnadshjälpen vid tiden för avträdet. Virke, som tillhandahållits för byggnaders,

hägnaders och hässjors uppförande, torde böra värdesättas efter vid

avträdet gällande priser. I övrigt synes däremot lämnad statshjälp (odlingsbidrag,

dikningsbidrag), bland annat med hänsyn till svårigheten att finna

annan praktiskt användbar beräkningsgrund, böra åsättas värde i enlighet

med dess ursprungliga belopp,

Vad jag ovan förordat har närmast avseende a sådana kolonat, som nu

äro upplåtna. Beträffande frågan om och i vilken män de förordade lindringarna

i upplåtelsevillkoren böra gälla vid eventuellt nya kolonatupplåtelser

vill jag erinra att, på sätt jag förut framhållit, enligt min mening

nya upplåtelser böra ske endast såvitt angår redan nu utlagda kolonat.

Vidkommande sådana kolonat synas de föreslagna lindringarna böra helt

vinna tillämpning vid utlämnande av kolonat, som förut varit föremål för

upplåtelse. Där vid upplåtelse av kolonat, som förut ej varit upplåtet,

oinskränkt övergång till de i ovannämnda kungörelse den 26 juni 1925 (nr

291) intagna grunder icke kan ske, torde utsträckning av den legofria tiden,

i enlighet med vad ovan förordats, böra medgivas samt jämväl förhöjt

odlingsbidrag på angivna villkor tillförsäkras kolonisten. I dylika fall torde

vidare byggnadshjälpen böra utgå med och i värde beräknas till 3,500 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14j’.

23

Där laggdiken ej blivit anlagda, synes böra ankomma pa kolonisationsnämnd

att i samband med anslagsäskande i övrigt begära medel för anordnande av

sådana genom statens försorg. Frågan om ersättning till kolonisten vid avträde

av kolonatet torde böra regleras på sätt ovan av mig angivits. Skulle

vid upplåtelse av kolonat oinskränkt övergång till nyssnämnda grunder kunna

äga rum, torde kolonisten av ovan tillstyrkta förmåner böra komma i åtnjutande

av allenast utsträckningen av frihetsåren. Även i detta fall bör

kolonisten tillförbindas att underkasta sig de föreslagna bestämmelserna

angående beräknande av ersättning vid eventuellt avträde av kolonatet.

Vad augår medelsbeliovet för budgetåret 1929/1930 till kolonisationsverk- Ansiansbusamhetens

bedrivande hava kolonisationsnämnderna, envar så vitt angår hov®*1^|)ul1

nämndens verksamhetsområde, samt domänstyrelsen vidkommande Älvdalens 1929/1930 för

kolonisationsområde i Kopparbergs län i särskilda skrivelser inkommit med

beräkningar.

kolonisations
verksam
heten,

Över nämnda budgetförslag har statens egnahemsstyrelse den 17 november

1928 avgivit infordrat utlåtande, varefter med anledning av vad egnahems
-

styrelsen anfört kolonisationsnämnderna efter remiss avgivit förnyade yttranden.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Norrbottens läns kolonisationsnämnd, beräknar medelsbehovet sålunda:

1) administrationskostnader för nämnden ...

2) byggnadshjälp och odlingsbidrag ...............

3) komplettering av diknings- och vägarbete

4) skatter för kolonaten ....................................

5) diverse och oförutsedda utgifter ...............

.............. kronor 19,600

.............. » 27,000

.............. » 23,000

.............. » 6,000

.............. » 10,000

tillhopa kronor 85,600.

Administrationskostnaderna hava beräknats till samma belopp, som

anvisats för budgetåret 1928/1929.

Beloppet till byggnads- och odlingshjälp är beräknat med hänsyn till

vunnen erfarenhet beträffande fortgången av byggnads- och odlingsarbetet

ä de olika kolonisationsområdena samt med beaktande av de upplåtelser av

ännu odisponerade kolonat, som kunna tänkas komma i fråga under nästa

budgetår.

Såsom nämnden i sin framställning för budgetåret 1926/1927 närmare

framhöll (se IX H. T. 1927 sid. 241 och 1928 sid. 201) hade vid besiktningar

å kolonaten utrönts, att allvarliga brister vidlådde det av staten utförda

diknings-, väg- och byggnadsarbetet å kolonisationsområdena. För

avhjälpande av dessa brister hava vissa belopp anvisats för budgetåren

1927/1928 och 1928/1929. Kompletterigen av byggnadsarbetet torde kunna

förväntas åtminstone i huvudsak vara slutförd vid utgången av innevarande

budgetår. I fråga om kompletteringen av diknings- och vägarbetet

torde emellertid icke oväsentliga arbeten återstå, och beräknas kostnaden

härför till 23,000 kronor.

Posten skatter för kolonaten avser utskylder, som staten jämlikt ovannämnda,

av Kungl. Maj:t den 26 juni 1925 godkända tilläggsbestämmelser

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl, Maj:ts proposition Nr 143.

beträffande äldre kolonat är skyldig att betala. Posten har upptagits till;

samma belopp som för ändamålet anvisats för budgetåret 1928/1929.

För diverse och oförutsedda utgifter har nämnden ansett sig bqra

upptaga ett belopp av 10,000 kronor. För budgetåret 1928/1929 hava ej anvisats

medel för ändamålet. Till stöd för postens upptagande i budgetför-’

slaget anför nämnden, att medel kunde behöva finnas erforderliga för htv

givande av ersättning till kolonist, som frånträdde sitt kolonat, för av honom

därå verkställda förbättringar.

Egnahemsstyrelsen har, vad först angår samtliga kolonisationsnämndenias''

anslagskrav, erinrat om kolonisationsverksamhetens nuvarande omfattning

och att numera icke vore fråga om anläggande av nya kolonat. Vidare har

styrelsen särskilt beträffande nämndernas administrationskostnader anfört

följande.

Nämnda kostnader, som fortfarande uppginge till i genomsnitt omkring

100 kronor för år för varje upplåtet kolonat, syntes styrelsen för höga, sär-,

skilt vid jämförelse med egnahemsnämndernas förvaltningskostnader. Vad

anginge frågan om möjligheten att nedbringa kolonisationsnämndernas administrationskostnader

redan för nästa budgetår mötte det givetvis svårigheter

för styrelsen att utan närmare undersökning, som ej kunde medhinnas

inom den tid styrelsens ifrågavarande utlåtande borde avgivas, framlägga

ett i detaljer utformat och motiverat förslag, men styrelsen ansåge det dock

möjligt att redan från och med budgetåret 1929/1930 förbilliga administrationen

i vissa hänseenden.

Styrelsen ville vidare ifrågasätta, att Kungl. Maj:t måtte meddela föreskrift,

att kolonisationsnämnderna hädanefter skulle till styrelsen avgiva

enligt av styrelsen meddelade anvisningar upprättade berättelser över sin

verksamhet samt plan för det närmast kommande årets arbete.

Vidkommande nu särskilt Norrbottens läns kolonisationsnämnds anslagskrav

uttalar egnahemsstyrelsen:

Administrationskostnaderna borde kunna nedbringas med ungefär 1,500

kronor genom överflyttande å nämndens expeditionsföreståndare av de sekreterargöromål,

som nu omhänderhades av särskild befattningshavare. Posten

avseende diverse och oförutsedda utgifter borde kunna minskas från 10,000

kronor till 1,000 kronor.

Med avseende liärå framhåller kolonisationsnämnden i sitt förnyade yttrande,

att nämnden visserligen inriktat sig allenast på eu stabilisering av

den kolonisation, som igångsatts före nämndens övertagande av verksamheten,

men att nämndens arbetsuppgifter därför ej kunde anses vara av

mindre betydenhet. Mycket återstode ännu att göra, innan man kunde anses

hava uppnått vad som vore möjligt för avhjälpande av de under verksamhetens

tidigare skede begångna, betydande misstagen.

Beträffande nämndens administrationskostnader erinrar nämnden, att vid

nämndens organiserande de på dess verkställande organ ankommande arbetsuppgifter

anförtrotts en expeditionsföreståndare, tillika räkenskapsförare,

med årligt arvode å 4,000 kronor samt en sekreterare och ombudsman med

årlig ersättning å 2,000 kronor. Denna anordning ansåges alltjämt lämplig.

Expeditionsföreståndaren och sekreteraren hade emellertid förklarat sig,

villiga att från och med den 1 juli 1929 godtaga ersättning av respektive

3,500 och 1,500 kronor. Därjämte torde möjligheter förefinnas att genom

inskränkningar i övrigt inom nämndens administration nedbringa kost
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

naderna därför med ytterligare 500 kronor, varigenom det av egnahemsstyrelsen

ifrågasatta förbilligandet av administrationen med 1,500 kronor

skulle vare vunnet.

Nämnden anser sig däremot ieke kunna biträda egnahemsstyrelsens förslag

om sänkning av det begärda anslaget till diverse och oförutsedda utgifter.

I ersättning för förbättringar å kolonat i de fall, där innehavaren

av kolonatet fått avträda detsamma, hade nämnden under senaste budgetår

utgivit i runt tal 5,600 kronor, och ingen visshet funnes för att icke dylika

krav även för framtiden komme att framställas. Vidare måste nämnden

räkna med utgifter för infriande av lån, som från nyodliugslånefonden av

hushållningssällskapet lämnats till vissa kolonister och för vilkas återbetalning

statens kolonisationsnämnd jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande iklätt

sig garanti. Under senaste budgetår hade nämnden för infriandet av dylika

lån nödgats till hushållningssällskapet utgiva i runt tal 4,700 kronor. Möjlighet

torde icke finnas att inom närmast liggande tid av vederbörande

kolonister återbekomma vad nämnden utgivit eller kunde få utgiva för

ifrågavarande ändamål.

Västerbottens läns kolonisationsnämnd har uppgjort följande beräkning

över sitt medelsbehov.

1) administrationskostnader ..........

2) utgifter för fortsatt verksamhet

sationsområden, nämligen

byggnadshjälp .....................

arbeten å statsbyggen.........

odlingsbidrag.........................

dikningar, vägar m. m......

kronor

redan beslutade kolonikronor

28,070

............... » 6,800

» 18,050

............... » 27,375

3) svenska mosskulturföreningen för jordbruksförsök

4) oförutsedda utgifter ....................................................

23,700

80,295

750

255

tillhopa kronor 105,000.

Administrationskostnaderna hava beräknats till samma belopp, som

anvisats för budgetåret 1928/1929. I anslagsposten ingå för 1929/1930 bland

annat arvoden till sekreterare med 1,800 kronor, till byggmästare med 3,600

kronor och till agronom med 5,000 kronor samt kostnader för nämndens

sammanträden och resor med 3,500 kronor.

Egnahemsstyrelsen anför, att genom ett överflyttande av sekreterargöromålen

från den särskilt anställda sekreteraren på nämndens årsanställda

agronom syntes kunna besparas 1,800 kronor. Vidare torde med hänsyn

till den minskning i arbetet, som kunde tänkas komma att åvila nämndens

byggmästare, densammes arvode böra kunna nedbringas från 3,600 kronor

till förslagsvis 2,400 kronor, d. v. s. med 1,200 kronor. Slutligen ifrågasätter

egnahemsstyrelsen, huruvida icke posten avseende kostnaderna för

nämndens sammanträden och resor kunde nedbringas från 3,500 kronor

till 2,000 kronor eller med 1,500 kronor. En besparing å sammanlagt 4,500

kronor ifrågasattes sålunda av styrelsen.

Kolonisationsnämnden framhåller gent häremot, att sekreteraren, som

vore juridiskt utbildad, hade till åliggande att dagligen vara tillgänglig å

nämndens expedition för att tillhandagå med juridiska råd och upplysningar.

Därest denna befattning indroges, måste belopp, motsvarande arvodet

till sekreteraren, uppföras till täckande av kostnader för anlitandet

av juridiskt biträde.. Vidare skulle den olägenheten komma att uppstå, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sekreterare icke funnes tillgänglig under den tid, ofta flera veckor i följd,

då agronomen vore frånvarande på grund av resor. Vidkommande arvodet

till byggmästare ansåge sig nämnden med hänsyn till de byggnadsarbeten,

som beräknades komma att utföras under nästa budgetår, icke kunna räkna

med möjligheten att nedsätta detta arvode, men nämnden komme, därest

så skulle visa sig möjligt, att nedbringa kostnaderna för byggmästares anlitande.

Posten borde därför bibehållas oförändrad. Med hänsyn till storleken

av utgifterna för nämndens sammanträden och resor under föregående

budgetår och då någon avsevärd ökning däri icke torde behöva befaras,

syntes ej något vara att erinra mot att denna anslagspost nedbringades i

överensstämmelse med egnahemsstyrelsen förslag.

Kolonisationsnämnden för Jämtlands och Västernorrland''s län beräknar

i sitt budgetförslag medelsbehovet sålunda:

1) administrationskostnader............................................................ kronor 6,250

2) byggnadsbidrag, odling, dikning och vägarbeten å redan

beslutade kolonisationsföretag............................................... » 23,000

3) oförutsedda utgifter........................................................... Ä____750

tillhopa kronor 30,000.

I anslagsposten för administrationskostnader ingå, bland annat, en

post å 2,500 kronor avseende dagarvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning

till ledamöter i nämnden m. fl. samt en post å 1,500 kronor till

resekostnader och arvoden för agronomiskt, biträde samt för tillsyn över

byggnadsarbeten m. m.

Egnahemsstyrelsen ifrågasätter nedsättning av sistnämnda två poster till

respektive 2,000 och 1,000 kronor.

Kolonisationsnämnden har förklarat sig ej vilja göra någon invändning

häremot. Skulle till följd av nedsättningen anslaget till agronomiskt biträde

befinnas otillräckligt, syntes ej möta hinder att fylla bristen från anslagsposten

avseende dagarvoden m. m. till nämndens ledamöter m. fl.

Gävleborgs läns kolonisationsnämnd beräknar medelsbehovet sålunda:

1) administrationskostnader ........................................................... kronor 2,200

2) avhjälpande av brister å tidigare utförda statliga arbeten » 800

3) oförutsedda utgifter .................................................................... >’ 500

tillhopa kronor 3,500.

Egnahemsstyrelsen ifrågasätter minskning av posten »administrationskostnader»

till 1,200 kronor.

Enligt vad under hand inhämtats från kolonisationsnämnden anser denna,

att nedsättning av berörda post ej bör ske.

Domänstyrelsen har för budgetåret 1929/1930 beräknat följande utgifter

för kolonisationsverksamheten å kolonisationsföretaget på Älvdalens kronopark

i Kopparbergs län, nämligen

1) upprensning utom kolonisationsområdet av avloppsdiken till

kolonaten ....................................................................................... kronor 200

2) bidrag till byggande av källare å ett kolonat ........................ » 400

3) bidrag till anordnande av brunn vid ett kolonat .................... » 50

4) odlingshjälp .............................................................................. » 800

5) oförutsedda utgifter ........................................................................ » 150

tillhopa kronor 1,600.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kuutjl. Maj:Is proposition Nr 14o.

27

Beträffande posten 2) upplyser domänstyrelsen, att den källare, som anordnats

under den å ett visst kolonat genom statens försorg uppförda mangårdsbyggnaden,

ständigt vore vattenfylld och på grund av byggnadens låga

belägenhet ej kunde torrläggas.

Domänstyrelsen meddelar vidare, att. vederbörande jägmästare föreslagit,

bidrag å 500 kronor till anläggande å vartdera av två kolonat av enklare

körväg mellan bostad och odling men att domänstyrelsen med hänsyn till

bestämmelserna i 15 § i kungörelsen den 26 juni 1925, nr 291, enligt vilka

staten ej hade att sörja för anläggande av väg inom kolonatområde, ej ansett

sig kunna förorda dylikt bidrag.

Domänstyrelsens anslagsberäkning har ej föranlett någon erinran från

egnahemsstyrelsens sida.

Erinras må i detta sammanhang, att statskontoret i sitt utlåtande över

egnahemsstyrelsens förut behandlade förslag om lindringar i villkoren rörande

kolonatupplåtelser uttalat såsom önskvärt, att åtgärder vidtoges för att

minska kolonisationsnämndernas administrationskostnader.

Vidare hava jämväl 192S års statsrevisorer förklarat sig finna sagda

kostnader alltför höga och understrukit angelägenheten av deras minskande.

Med beaktande av ovan angivna nedsättningar av vissa anslagsposter,

som vederbörande kolonisationsnämnder i anledning av egnahemsstyrelsens

erinringar funnit kunna vidtagas, skulle för budgetåret 1929/1930 kostnaderna

för kolonisationen uppgå till följande belopp:

Norrbottens läns kolonisationsnämnd ................................

Västerbottens » » ................................

Jämtlands och Västernorr lands läns kolonationsnämnd

Gävleborgs läns kolonisationsnämnd ................................

Domänstyrelsen........................................................................

kronor 84,100

» 103,500

» 29,000

» 3,500

» 1,600

tillhopa kronor 221,700.

Såsom framgår av vad ovan anförts i samband med frågan om lindringar

i villkoren för kolonatupplåtelser, skulle för kolonisationsverksamheten

under budgetåret 1929/1930 erfordras, utöver medel för de av kolonisationsnämnderna

nu ifrågasatta ändamål, jämväl anslag för ytterligare odlingsbidrag.

Av egnahemsstyrelsen har härför erforderligt belopp beräknats till

130,000 kronor att lika fördelas på två år. I överensstämmelse med domänstyrelsens

förslag har jag emellertid ansett mig böra föreslå en utsträckning

till tre år av tiden för odlingsarbetets utförande och ersättningens

utgående.

De för kolonisationsverksamheten under budgetåret 1929/1930 äskade an- Departement*

slagsbeloppen hänföra sig till redan beslutade kolonisationsområden. Sagda t*efen.

belopp, sådana de av kolonisationsnämnder na med anledning av egnahemsstyrelsens

erinringar jämkats, uppgående tillhopa till 221,700 kronor, synas

kunna godtagas. Emellertid finner jag det synnerligen angeläget, att administrationskostnaderna

för kolonisationsverksamheten för framtiden i görli
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gaste män nedbringas, och torde närmare utredning rörande förutsättningarna

härför böra åvägabringas. ::.v r-.

Mot egnahemsstyrelsens beräkning av utgifterna för ovan förordade ytterligare

odlingsbidrag synes intet vara att erinra. Enär emellertid, enligt

vad jag föreslagit, odlingen skulle utföras under tre i stället för av egna^

hemsstyrelsen föreslagna två år, synes det för ändmålet erforderliga beloppet

å 180,000 kronor böra fördelas på tre budgetår, därvid för nästa budgetår''

torde beräknas 45,000 kronor. • ''■■ , . ! , - , f , ''

Med hänsyn därtill att å ifrågavarande anslag för kolonisationsverksajnhetens

bedrivande torde kunna beräknas en behållning av omkring 100,000

kronor, synes anslaget för budgetåret 1929/1930 kunna begränsas till det i

årets statsverksproposition beräknade beloppet av 165,000 kronor.

På grund av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) medgiva att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det före:

gående tillstyrkt, ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren beträffande

å kronoparker i Norrland och Dalarna utlagda kolonat;

b) för kolonisationsverksamhetens bedrivande å kronoparker i Norrland

och Dalarna anvisa för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag

av.....................v................... ................................................................. kronor 165,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Rune Thygesen.

i
-

i r.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna in. s. 1 i texten
  2. JoU 1929:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna m. s. 20 i texten