Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande ar återbetalning sskyldig heten beträffande till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta dyrtidstilläqg

1929-02-15 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:152, Angående efterskänkande ar återbetalning sskyldig heten beträffande till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta dyrtidstilläqg

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162,

13

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande

ar återbetalning sskyldig heten beträffande

till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta

dyrtidstilläqg; given Stockholms slott den 15 februari

1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. B or ed.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindmak, ministern för utrikes ärendena Teygger, statsråden

Lubeck, Wohltn, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Jag anhåller nu att få anmäla framställningar av f. d. generaldirektören

och chefen för statens vattenfallsverk F. Y. Hansen m. fl. om befrielse

från dem ålagd återbetalningsskyldighet för belopp, som under åren

1919—1922 utbetalts såsom dyrtidstillägg till vattenfallsstyrelsens ledamöter.

478 *ä

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Ledamöter av vattenfallsstyrelsen nnder åren 1919—1922 voro: under

hela denna tid numera avlidne professorn vid tekniska högskolan C. J.

Magnell, vilken under dessa år tillika var högskolans rektor, kabinettskammarherren

A. Herlenius och vice häradshövdingen E. O. Hagelin samt

under år 1919 och första halvåret 1920 skeppsredaren D. Broström och

under andra halvåret 1920 ävensom åren 1921 och 1922 lantbrukaren

P. H. Sjöblom.

Innan jag ingår på behandlingen av de föreliggande framställningarna,

torde jag få erinra om följande:

I § 1 av kungörelsen den 30 maj 1919 (nr 262) med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, vilken författning hade

retroaktiv verkan från nämnda års början, upptogs arvode bland de i avlöningen

ingående slag av kontanta förmåner, varå dyrtidstillägg finge uppbäras.

Motsvarande stadgande fanns i de under år 1918 utfärdade författningar,

enligt vilka krigstidstillägg jämlikt kungörelsen den 23 december

1918 (nr 1013) angående utbetalande av förskott å krigstidstillägg för år 1919

åt befattningshavare i statens tjänst skulle utgå, ävensom i kungörelserna

den 30 juni 1920 (nr 364), den 29 juni 1921 (nr 344) och den 15 juni 1922

(nr 356) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst.

Beträffande befattningshavare, som av statens medel åtnjöt lön eller arvode

för två eller flera befattningar, stadgades i berörda, under åren 1919—1922

utfärdade kungörelser, att dyrtidstillägget skulle beräknas å de sammanlagda

avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som medförde den

högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna vore lika, vid den befattning,

till vilken han först blivit befordrad.

Enligt instruktionen den 31 december 1908 (nr 177) för vattenfallsstyrelsen

och instruktionen den 30 juni 1920 (nr 594) för vattenfallsstyrelsen med underlydande

lokalförvaltningar av statens vattenfallsverk, vilken senare instruktion

trädde i kraft den 1 juli 1920 och varigenom 1908 års instruktion upphävdes,

utgöres vattenfallsstyrelsen av en ordförande, benämnd i 1908 års

instruktion vattenfallsdi rektor och i 1920 års instruktion generaldirektör och

chef för statens vattenfallsverk, samt fyra ledamöter; samtliga förordnas av

Kungl. Maj:t för viss tid. I 1920 års instruktion stadgas, att styrelseledamöterna

med generaldirektören dela ansvaret för statens vattenfallsverks

förvaltning på sätt i instruktionen angives. I bägge instruktionerna stadgas,

att vissa närmare angivna ärenden avgöras av styrelsen samfällt och övriga

ärenden av vattenfallsdirektören respektive generaldirektören. Därjämte

stadgas i bägge instruktionerna, att, därest styrelseledamot beträdes med

fel eller försummelse i tjänsten, han därför skall tilltalas inför Svea hovrätt.

Ledamöterna av vattenfallsstyrelsen åtnjuta enligt avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk med däri genom kungörelse

den 4 juni 1920 (nr 253) gjord ändring arvode till belopp av 4,000 kronor

för år.

Enligt stadgarna för tekniska högskolan den 28 juni 1901 (nr 56) ålåg det

högskolans rektor bland annat att granska av kamreraren upprättade avlöningslistor

och, då någon anmärkning mot dem ej förekomme, anteckna

sitt godkännande därå. Enligt stadgarna den 8 april 1921 (nr 262), vilka

trädde i kraft den 15 augusti samma år, åligger det högskolans förvaltnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 152. ]fj

nämnd, vilken utgöres av rektor såsom ordförande, prorektor såsom vice

ordförande samt två professorer, bland annat att utanordna löner och anslag

enligt stat eller särskilda vederbörliga föreskrifter.

Vid granskning inom riksrä lenskaps verket av vattenfallsstyrelsens räkenskaper

för åren 1919, 1920 och 1921 framställdes under År 1923 anmärkningar,

att Herlenius, Hagelin, Broström och Sjöblom under dessa

är fått uppbära dyrtidstillägg å dem i egenskap av ledamöter i vattenfallsstyrelsen

tillkommande arvoden. Då bemälda ledamöter icke i denna sin

egenskap varit att anse såsom sådana befattningshavare, som avsåges i

ovanberörda kungörelser den 23 december 1918, den 30 maj 1919, den

30 juni 1920 och den 29 juni 1921, samt förty icke varit berättigade

till de utgivna arvodestilläggen, anmärkte revisionen de uppburna beloppen

till betalning av dem, som deltagit i besluten om de anmärkta medlens

utbetalning.

Vidare anmärktes, likaledes under år 1923, vid granskning inom riksräkenskapsverket

av tekniska högskolans räkenskaper för åren 1920, 1921

och 1922, att Magnell, som hade den högsta avlöningen av sin befattning

som professor vid högskolan, fatt därstädes enligt särskilda avlöningslistor

uppbära dyrtidstillägg å arvode såsom ledamot av vattenfallsstyrelsen. Av

samma, skäl som vid framställandet av ovanberörda anmärkningar rörande

vattenfallsstyrelsens räkenskaper anmärktes de sålunda utgivna beloppen

till betalning av dem, som enligt gällande bestämmelser varit ansvariga

för utbetalningarna, nämligen de till och med juni månad 1921 utbetalta

beloppen av Magnell själv i hans egenskap av rektor vid högskolan och

de därefter utanordnade beloppen av tekniska högskolans förvaltningsnämnd.

Med gillande av anmärkningarna ålade kammarrätten genom särskilda

utslag, beträffande de anmärkta utbetalningarna i vattenfallsstyrelsen de

ledamöter av styrelsen, som deltagit i de beslut, vilka legat till grund

för dessa utbetalningar, samt i fråga om utanordningarna vid tekniska

högskolan Magnell respektive ledamöterna av förvaltningsnämnden att —

i de fall, där flera personer ålades betalningsskyldighet, gemensamt eller

vilka av dem gälda gitte till statsverket inbetala de anmärkta beloppen

med öppen lämnad rätt för dem att hos vederbörande söka sitt åter efter

befogenhet. I utslagen har kammarrätten åberopat av riksräkenskapsverket

anförda grunder samt i de utslag, som avse anmärkningar vid räkenskaper

för tid efter den 1 juli 1920, därjämte, att i allt fall arvodenas belopp,

i vad de belöpte på tiden efter sistnämnda dag, bestämts med hänsyn

därtill, att dyrtidstillägg ej därå skulle utgå.

Beträffande de i kammarrättens utslag utdömda beloppen samt de personer,

som ålagts att inbetala de särskilda beloppen, må hänvisas till

nedanstående sammanställningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

o

År,

under vilket

beloppen ut- betalats

T

illhopa utbetalt

till

Kammar-

rättens

utslag

den

Enligt utslagen

solidariskt betal-

H erlen i us

Kronor

Hagelin

Kronor

Broström

Kronor

Sjöblom

Kronor

Summa

Kronor

ningsskyldiga leda- m ii ter av vatten- fallsstyrelsen

1919.........

2,111

98

2,111198

2.111

98

6,335

94

*°/r, 1924

(Hansen, Magnell,

< Herlenius och Hage-

1920.........

2,909

49

2.846 94

1.056

1.978

59

8,791

02

"/s 1924

1 lin.

Hansen, Magnell,

Herlenius och Hage- lin för 3,168 kro- • nor; nämnda per so-''

1921.........

2,811

13

2,713 |93

2,985

73

8.510

79

30 5 1924

ner jämte Sjöblom

för 5,623 kronor

2 öre.

[Hansen, Magnell,

! Herlenius, Hagelin

1 och Sjöblom.

1919—1921

7.832

60

7.672 ''85

3,167

98

4.964

32l| 23,637

75

—

—

Avlöninglistor, enligt

Yilka beloppen utbetalts

Tillhopa

utbetalt till

Magnell

Kammar- rättens utslag

den

Enligt utslagen betal- ningsskyldiga vid Tekniska

högskolan

Kronor

Listor, eu avseende retroaktivt tillägg

för första halvåret 1920 och de öv- riga upprättade i september och de- cember 1920 samt mars och juni

1921 . ..............................

3,226

09

*>/» 1924

:

Magnell.

/Förvaltningsnämndens leda-

1 Listor, upprättade i september och

| möter (Magnell samt pro-

i december 1921 samt mars 1922......

1.601

21

Va 1926

v fessorerna H. Pleijel, J.

I Petrén och C. Heuman) so

l lidariskt.

I

(Förvaltningsnämndens leda-

Listor, upprättade i juni och septem-

möter (professorerna H.

! ber 1922.....................................

830

56

Vs 1926

v Pleijel, J. Petrén, C. Heu- I man, If. Kreiiger och T.

1 Lindmark) solidariskt.

Vi 1920 -3%> 1922

5.657 86

De till återbetalning utdömda beloppen uppgå alltså till sammanlagt

29,295 kronor 61 öre.

Över kammarrättens ovanberörda utslag anförde samtliga vederbörande

besvär, därvid androgs huvudsakligen följande:

Efter en redogörelse för den ställning, som vattenfallsstyrelsen intager

inom statsförvaltningen, anfördes, att ledamöterna i vattenfallsstyrelsen ingalunda

kunde likställas med andra statliga verks fullmäktige, vilka ej åtnjöte

dyrtidstillägg å arvodena för sina uppdrag, utan måste vattenfallsstyrelsens

ledamöter särskilt på grund av den beslutanderätt, som ålåge dem, anses

vara verkliga befattningshavare i statens tjänst. Det vore att märka, att i

avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegraf

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

verket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk vore i 42 § upptagen

bland andra, ledamot i vattenfallsstyrelsen med ett arvode av 4,000 kronor!

Ledamot av vattenfallsstyrelsen vore alltså att anse såsom befattningshavare i

statens tjänst och uppbure arvode, som blivit av Konung och riksdag till siffran

bestämt. Det före ikraftträdandet av nämnda avlöningsreglemente stadgade

arvodet av 2,000 kronor hade bestämts på enahanda sätt. Utbetalningarna

av dyrtidstillägg hade skett i överensstämmelse med härför gällande bestämmelser.

Kammarrättens uttalande, att arvode till ledamot av vattenfallsstyrelsen

för tiden efter den 1 juli 1920 bestämts med hänsyn därtill, att

dyrtidstillägg ej därå skulle utgå, hade avseende endast å de i propositionerna

nr 391 och 395 till 1919 års riksdag föreslagna fullmäktige i

vattenfallsstyrelsen. I förstnämnda proposition hade departementschefen

anfört, att i fråga om då föreliggande förslag till höjda arvoden för fullinäktige

hos telegraf-, järnvägs- och vattenfallsstyrelsen samt överrevisor vid

statens järnvägar och vattenfallsverk hade han, då dyrtidstillägg icke tillkommit

innehavarna av dessa uppdrag, intet att erinra. Då riksdagen i

anledning av förnyat förslag härom år 1920 bibehöll organisationen med

ledamöter, i vattenfallsstyrelsen samt bestämde arvode åt dem, hade icke

förekommit något motsvarande uttalande.

Yad beträffade i anmärkningarna citerat uttalande i propositionen nr 2 till

1923 ars riksdag med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst, att begreppet befattningshavare

i statens tjänst förutsatte tjänstgöringsskyldighet i detta ords vanliga

bemärkelse och att enbart representantskap vid''vissa styrelser, såsom fullmäktiginstitutionen

och ledamotskapet i vattenfallsstyrelsen, icke kunde anses

såsom befattning i statens tjänst, så kunde ett dylikt uttalande icke på

något sätt tillerkännas eu retroaktiv verkan. Detta framginge även av nyss

citerade uttalande, då däri uttryckligen framhölles, att det anginge tillämpligheten

av den kungörelse, vartill förslag då framlades.

Regeringsrätten meddelade den 11 september 1928 utslag i samtliga

anmärkningsmålen.

Beträffande anmärkningsmalet angaende vattenfallsstyrelsens räkenskaper

för år 1919 funno regeringsrättens flesta ledamöter ej skäl att göra ändring

i kammarrättens utslag. I fråga om målen rörande nämnda styrelses

räkenskaper för åren 1920 och 1921 samt Magnells besvär i målen rörande

tekniska högskolans räkenskaper funno regeringsrättens flesta ledamöter på

de i anmärkningarna åberopade grunderna ej skäl att göra ändring i det

slut, vartill kammarrätten i de överklagade utslagen kommit.

I samtliga dessa mål fann en ledamot av regeringsrätten, att klagandena

i sin egenskap av ledamöter i vattenfallsstyrelsen måste anses vara att

hänföra till befattningshavare i statens tjänst, vilka i åberopade kungörelser

avsåges, samt — vad beträffar samtliga mål utom målet rörande vattenfallsstyrelsens

räkenskaper för år 1919 — att icke, såvitt visats, i annan

ordning för i målen ifrågakomna tider meddelats bestämmelse, att dyrtidstillägg

enligt kungörelserna ej skulle till ledamot i vattenfallsstyrelsen utgå.

På grund härav fann bemälde ledamot av regeringsrätten skäligt att med

ändring av kammarrättens utslag förklara riksräkenskapsverkets i målet

förda talan icke kunna bifallas.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 122 haft. (Nr 151—152.) 478 w ■>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Vad beträffar de av tekniska högskolans förvaltningsnämnd anförda besvären

i målen rörande högskolans räkenskaper, fann regeringsrätten, då

förvaltningsnämnden icke ägde behörighet att mot kammarrättens utslag

fullfölja talan, sagda besvär icke kunna upptagas till prövning.

I samtliga målen rörande tekniska högskolans räkenskaper hemställde

regeringsrätten i anledning av Magnells besvär, att Kungl. Maj:t måtte

med avseende å förekomna omständigheter bereda vederbörande ersättning

för vad som visades hava utgivits på grund av Kungl. Maj:ts beslut. Tvä

ledamöter av regeringsrätten ansågo, att sådan hemställan bort göras jämväl

i målen rörande vattenfallsstyrelsens räkenskaper.

I särskilda till Kungl. Majd ingivna skrifter hava dels Hansen, Herlenius,

Hageliu och Sjöblom och dels stärbhusdelägarna efter Magnell,

vilken avlidit den 12 september 1928, hemställt om befrielse från dem

enligt regeringsrättens ovanberörda utslag åliggande betalningsskyldighet

ävensom att, därest de utdömda beloppen av dem uttoges, ersättning måtte

beredas för vad de visade sig hava utgivit på grund av sagda utslag. Till

stöd härför liar åberopats vad förut i målen anförts samt att med hänsyn

till förekomna omständigheter starka billiglietsskäl talade för bifall till ansökningarna.

Magnells stärbhusdelägare hava dessutom anfört, att skälen

för befrielse från återbetalningsskyldighet i särskild grad finge ökad betydelse,

då genom Magnells frånfälle de ekonomiska förhållandena för

dennes änka högst avsevärt förändrats. Därjämte har upplysts, att behållningen

i Magnells dödsbo belöpte sig till omkring 110,000 kronor, därav

en villa och fordringar å sammanlagt 46,390 kronor.

I utlåtande den 29 januari 1929 har statskontoret anfört:

Statskontoret tilläte sig erinra, att 1928 års riksdag på därom väckt motion

medgivit (skrivelse nr 104), att till vissa befattningshavare oriktigt utbetalt

dyrtidstillägg å dem i egenskap av vikarierande undervisningsråd hos

skolöverstyrelsen tillkommande dagarvode finge efterskänkas i de fall, där

utbetalningarna skett, innan de som redogörare ansvariga första gången erhållit

del av riksräkenskapsverkets anmärkningar rörande ifrågavarande utbetalningar.

För bifall till den nu gjorda ansökningen talade billiglietsskäl, som syntes

lika vägande som de, vilka torde hava föranlett nyssberörda medgivande

av riksdagen.

Det syntes nämligen otvivelaktigt, att de felaktiga utbetalningarna foranletts

därav, att vederbörande författningsbestämmelse varit svårtolkad.

Vid sådant förhållande och då anmärkning från riksräkenskapsverkets sida

framställts först efter det samtliga nu ifrågavarande utbetalningar blivit

gjorda, måste vederbörande sakägare anses hava i god tro mottagit ifrågavarande

avlöningsbelopp, som för visso redan för länge sedan vore konsumerade.

Genom den stegring i penningvärdet, som under de senare åren

ägt rum, skulle en återbetalning av sagda belopp ställa sig mycket mera

betungande nu än om den skett kort tid efter det beloppen uppburits.

Med stöd av det anförda och då med hänsyn till storleken av de belopp,

som här avsåges, den väckta frågan torde böra underställas riks
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 19

dagens prövning, har statskontoret hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att ifrågavarande, till ledamöter i vattenfallsstyrelsen

utbetalta dyrtidstillägg måtte efterskänkas.

Sedan Kungl. Maj:t den 1 februari 1929 föreskrivit, att regeringsrättens

utlåtande skulle inhämtas över ansökningarna, har regeringsrätten den

4 februari 1929 beträffande Hansens, Herlenius’, Hagelins och Sjöbloms

ansökning hemställt, att Kungl. Maj:t måtte med avseende å förekomna

omständigheter bereda vederbörande ersättning för vad som visades hava

utgivits på grund av ovanberörda utslag den 1 1 september 1928 samt i

fråga om Magnells stärbhusdelägares ansökning hänvisat till vad av regeringsrätten

hemställts i sammanhang med prövning den 1 1 september 1928

av Magnells besvär.

Slutligen hava professorerna H. Pleijel, J. Petrén, C. Heuman, H.

Kreuger och T. Lindmark i två till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hemställt

om befrielse från den dem enligt kammarrättens ovanberörda utslag den

7 juni 1926 åliggande betalningsskyldigheten.

■Enligt vad jag inhämtat, har någon återbetalning på grund av regeringsrättens

och kammarrättens omförmäkla utslag ännu icke ägt rum. Med

hänsyn till omständigheterna i förevarande fall anser jag mig böra tillstjika,

att den vederbörande genom nämnda utslag ålagda återbetalningsskyldigheten

beträffande till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta

dyrtidstillägg må efterskänkas. Härtill torde riksdagens medgi

vande böra inhämtas.

Jag hemställer alltsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att återbetalningsskyldigheten beträffande ifrågavarande,

till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta dyrtidstillägg

må efterskänkas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:232 Riksdagens skrivelse Nr 2S2 s. 1 i texten
  2. SU 1929:102 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av återbetalning sskyldigheten beträffande til s. 1 i texten
  3. SU 1929:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av återbetalning sskyldigheten beträffande till ledamöter av vattenfallsstyrelsen ori s. 22 i texten