Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn— Roma järnvägsaktiebolag

1929-02-25 · 12 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:157, Angående avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn— Roma järnvägsaktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 1!)7.

1

Nr 157.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av viss del av statslån till Klintehamn—

Roma järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. B or eib

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohdin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Den 31 december 1896 beviljade Kungl. Maj:t Klintehamn—Boma järnvägsaktiebolag

koncession å järnväg av 0.8 91 meters spårvidd från Klintehamn

till Boma station å Gotlands järnvägsaktiebolags järnväg. Vidare

beviljade Kungl. Maj:t den 30 maj 1913 vissa personer koncession å järnväg

om 0.891 meters spårvidd frän Klintehamns station å Klintehamn Koma

järnväg till Haxarve.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 121 haft. (Nr lo7.) 493 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 157.

Den 23 april 1897 respektive den 27 juli 1917 fastställde Kungl. Maj:t

kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Klintehamn—Koma och

Klinteliamn—Haxarve att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökta

statslån, sluta å 430,000 kronor respektive 720,000 kronor samt beviljade för

utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden å

214,000 kronor respektive 360,000 kronor. För dessa lån stadgades bland

annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem respektive

fem och fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en halv respektive

fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning

därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,

dock icke utöver ett år från den dag, då järnvägen i sin helhet

skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta,

med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan

genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd

icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids

förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även

beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till

staten inbetalt. Kapitalavbetalning skulle vidtaga den 1 maj 1902 respektive

den 1 augusti 1923 (sistnämnda tidsbestämmelse sedermera ändrad till

den 1 juni 1927) och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan

upplupen ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats;

och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år till

dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden.

Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt,

skulle bolaget därå gälda fem respektive fem och en halv procent årlig ränta,

intill dess samma beiojsp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningarna

Klintehamn—Koma respektive Klintehamn—Haxarve med alla därtill hörande

byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra

säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet

för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i vederbörande järnväg

med förmånsrätt framför varje annan fordran.

Av de beviljade lånen utbetaltes under åren 1897—1900 till Klintehamn—

Roma järnvägsaktiebolag 213,250 kronor och under åren 1923 och 1924 till

Sydvästra Gotlands järnvägsaktiebolag, å vilket koncessionen å järnvägsanläggningen

Klintehamn—Haxarve jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 17

januari 1919 överlåtits, hela beloppet, 360,000 kronor.

Sedan Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolag inköpt järnvägen Klintehamn—(Haxarve)Hablingbo,

har Kungl. Maj:t den 30 april 1926 medgivit,

att koncessionen å berörda järnväg finge av Sydvästra Gotlands järnvägsaktiebolag

överlåtas på Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag. Därefter har

denna överlåtelse den 1 januari 1927 ägt rum samt sistnämnda bolag i

januari 1928 övertagit betalningsskyldigheten för det för anläggning av järnvägen

beviljade statslånet å 360,000 kronor.

A lånet för Klintehamn—Roma järnväg hava under åren 1902—1925 till

riksgäldskontoret inbetalts tillhopa 101,893 kronor 1 öre, varemot någon inbetalning

å det för järnvägen Klintehamn—Hablingbo beviljade statslånet

hittills icke ägt rum. Skulden för lånen har i följd härav år efter år ökats

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition ur lf)7. ;5

genom debiterade oguldna räntor och uppgick den 31 december 1928 till

985,344 kronor 57 öre, varav 404,361 kronor 54 öre voro förfallna till betalning.

I eu till Kungl. Maj:t ställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret med .skrivelse

den 14 februari 1929 överlämnad skrift bär Klintehamn—Koma järnrägsaktieholag

hemställt, att bolagets skuldförhållande till staten måtte regleras

i enlighet med ett förslag, som av fullmäktige i riksgäldskontoret tillsatta

utredningsmän den 3 oktober 1928 avgivit.

Av utredningsmännens berörda utredning, beträffande vilken torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet, må här återgivas följande:

I enlighet med vad som förutsatts vid den av statsmakterna år 1927

medgivna regleringen av Slite—Roma järnvägsaktiebolags skuld till staten

hade samförvaltning numera anordnats mellan nämnda bolags järnväg Slite—

Koma och Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolags järnvägar Klintekamn—

Koma och Klintehamn—Hablingbo. Den härom träffade överenskommelsen

hade trätt i tillämpning den 1 januari 1928. Genom nämnda samförvaltning

hade båda bolagen kunnat göra vissa beparingar. Då bolagens järnvägar i

övrigt förvaltats efter synnerligen enkla grunder, kunde mera avsevärda ytterligare

besparingar ernås endast efter nedläggande av kapital för vissa

moderniseringar och förbättringar av bana och rullande materiel.

Med hänsyn därtill att såväl vederbörande departementschef som riksdagen

vid behandling av frågan om reglering av Slite—Roma järnvägsaktiebolags

skuld till staten uttalat som önskvärt, att en fullständig sammanslagning

av Slite—Roma och andra järnvägsbolag på Gotland kunnat

åstadkommas, hade utredningsmännen emellertid ansett sig böra nu undersöka,

hur den ingångna trafiköverenskommelsen verkade och huruvida till

äventyrs väsentliga ytterligare besparingar skulle kunna vinnas genom

ifrågavarande bolags sammansmältning till ett. Utan gensaga från något

håll hade härvid av medlemmar av trafikförvaltningen uttalats, att samföryaltningen

utvecklades på ett tillfredsställande sätt. Några mera väsentliga

fördelar ansåges icke kunna vinnas genom bolagens sammansmältning till

ett, detta särskilt på grund därav, att Roma, föreningsstationen med Got

lands järnväg, vore båda banornas naturliga slutpunkt, vid vilken såväl tågrörelse

som trafik förgrenade sig åt olika håll. Skulle framdeles ökat samarbete

till exempel vid verkstadsfrågans lösande visa sig önskvärt, ansåges

vidare sådant kunna uppnås även inom samförvaltningens ram. Vid anförda

förhållande hade utredningsmännen kommit till den uppfattningen, att som

villkor för eu reglering av Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolags skuld till

staten icke skäligen borde uppställas fordran på bolagets sammanslagning

med Slite—Koma järnvägsaktiebolag.

1 bolagets balansräkning vid 1927 års slut vore upptagna bokförda tillgångar

1,381,016 kronor 39 öre och skulder 1,608,159 kronor 7 öre, varav

statslånet (oberäknat anståndsränta) 895,807 kronor 3 öre och aktiekapitalet

586,401) kronor. Den balanserade bristen, 227,142 kronor 68 öre, hade alltså

ännu icke uppnått sadan storlek, att bolaget vore nödgat att inom den närmaste

tiden träda i likvidation. Då emellertid bristen finge väntas komma

att årligen ökas med ett belopp, nära svarande mot räntan å statslånet,

syntes sannolikt, att sådan skyldighet skulle komma att inträda efter omkring

5 år, såvida bolagets skuldförhållanden icke dessförinnan reglerats.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke med en reglering av skul
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

derna borde anstå, till dess likvidationstvångets inträdande vore mera omedelbart

förestående. Utredningsmännen kade emellertid kommit till den

uppfattningen, att eu omedelbar reglering medförde fördelar såväl för bolaget

som för fordringsägaren, staten, och därför borde snarast genomföras,

såsom ock av fullmäktige i riksgäldskontoret förutsatts.

Vid prövning av frågan, till vilket belopp statens fordran skäligen borde

nedskrivas, hade man att i främsta rummet utgå från tidigare ekonomiska

resultat av järnvägens rörelse. Då emellertid järnvägen bestode av två, först

den 1 januari 1927 sammanslagna järnvägar, torde för den föregående tiden

resultaten böra angivas för vardera av ifrågavarande järnvägar, nämligen den

äldre Klintehamn—Eoma järnväg och den först den 1 juni 1924 för trafik

öppnade Sydvästra Gotlands järnväg.

År och järnväg

Inkomster

Kronor

Drift-

kostnader

Kronor

Driftöver- skott (-4-)

eller drift- förlust (—)

Kronor

ltäntor

(inklusive

förfallen an- ståndsränta)

Kronor

Förlust

Kronor

År 1925.

122,239

107.302

+ 14,937

16,717

— 1.780

Sydvästra Gotlands....................

41.893

45,894

4.001

20.386

— 24,387

Summa

164,132

153,196

+ 10,936

37,103

- 26,167

År 1926.

Klintehamn— Borna.....................

Sydvästra Gotlands....................

86,892

37,122

97,554

44,638

—10,662

— 7.516

17.502

21.621

— 28.164

— 29,137

Summa

124,014

142,192

— 18,178

39,123

— 57,301

År 1927.

\ Klintehamn—Koma—Hablingbo ...

140,666

162,958

- 22,292

39,239

— 61,531

Sammanställningen gåve vid handen, att järnvägens ekonomiska resultat

under senare år varit synnerligen svaga. Både år 1926 och 1927 hade lämnat

rena driftförluster av relativt betydande storlek. Att så blivit fallet berodde

på orsaker av dels varaktig, dels mera tillfällig natur. Till de förra

vore att i huvudsak hänföra, dels att Sydvästra Gotlands järnväg genomlöpte

ett i storlek starkt begränsat och föga inkomstgivande trafikområde

ocli dels att automobiltrafikens utveckling medfört trafikminskning å järnvägen

och även framtvungit låga taxor för bibehållande åtminstone av större

delen av den trafik, som utan automobiltrafikens tillkomst varit att räkna på.

Som tillfälliga orsaker framstode sockerbetsodlingens starka reducering under

år 1926, vilken inverkat även på 1927 års trafik, ävensom att man under år

1927 nödgats verkställa vissa större reparationsarbeten, vilkas kostnad på

grund av bristen på förnyelsefondsmedel påförts de löpande utgifterna.

För de sex månader av år 1928, vilkas driftresultat för närvarande vore

kända, vore emellertid det ekonomiska resultatet förbättrat, och man syntes

med ledning av detsamma kunna vara berättigad sluta till att i stället för

tidigare driftförlust ett om ock obetydligt driftöverskott skulle uppkomma.

Även om förbättringen skulle fortgå under följande år, vore emellertid

förhållandena sådana, att några verkliga driftöverskott av nämnvärd storlek

svårligen kunde förväntas under lång tid framåt. Det vore nämligen att

märka, att inga avskrivningar eller avsättningar till förnyelsefond blivit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 157, 5

gjorda under senare år och att det i längden vore nödvändigt att disponera

överskottsmedel till avsevärda belopp för sådana ändamål. För personalens

pensionering vore icke lieller sörjt. Debiterades driftkontot för sådana slag

av utgifter, vore tillsvidare intet överskott att förvänta till förräntning av

bolagets skuldbörda.

Av det anförda torde få anses framgå, att järnvägen saknade affärsvärde.

Dess betydelse läge däri, att järnvägen kunde befordra resande och gods

mot lägre avgifter än något annat kommunikationsmedel, och särskilt däri,

att den genom sin möjlighet till billig befordring av massgods vore ägnad

att upprätthålla och befordra trafikområdets betodling och näringsliv i övrigt.

Till belysning av järnvägens betydelse särskilt för trafikområdets jordbrukare

och sockerproduktionen på Gotland kunde anföras följande uppgifter över

tecknad betareal längs sträckorna Klintehamn—Roma och Klintehamn—

Hablingbo åren 1925, 1927 och 1928.

Å r

Klintehamn—

Kom a

Klintehamn—

Hablingbo

Summ a

1925.................................................................

no

161

331

1927 '')........................................................

183

129

312

1928...............................................................

203

143

346

Då således järnvägen saknade affärsvärde, torde, på sätt i liknande fall

förfarits, bolagets skuld till staten böra regleras med hänsyn i främsta rummet

till det värde, som järnvägen med tillbehör kunde anses äga, därest

driften nedlades och realtillgångarna realiserades. Detta järnvägens sakvärde

hade i förenämnda utredning rörande reglering av Slite—Roma järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten angivits till 213,800 kronor, vilket

lämpligen kunde avrundas till 215,000 kronor.

För att en järnväg med den ifrågavarandes längd och trafikförhållanden

skulle kunna varaktigt hållas i trafikdugligt skick, erfordrades årlig avsättning

av medel härför, lämpligen till en förnyelsefond, med minst cirka 14,000

kronor. Härtill komme, att för närvarande förelåge ett på grund av de

svaga affärsresultaten under senare år och omöjligheten att under dem reservera

medel för berörda ändamål uppsamlat behov av medel för att sätta

järnvägen i tidsenligt skick. Sålunda krävdes förstärkning av överbyggnaden

å särskilt bandelen Klintehamn—Roma i syfte att möjliggöra sådan större

tåghastighet, som fordrades för att kunna med framgång tävla med automobiltrafiken.

Aven om denna förstärkning begränsades till nödig ballastning,

liöglyftning och slipersutbyte, krävdes dock härför enligt beräkning en kostnad

av 28,500 kronor. För extraordinärt iståndsättande och modernisering

av den rullande materielen fordrades 25,000 kronor. Ett belopp av 16,000

kronor erfordrades för infriande av ett av bolagets tidigare styrelse mot

järnvägsbolagets borgen taget lån, som använts för inköp av eu personboggivagn,

vilken för järnvägen vore oundgänglig. Ett ved- och virkesskjul

behövde uppföras. Aven om man frånsåge det behov, som, enligt vad tidigare

utredning givit vid handen, förelåge av en modernare och bättre verkstad

än den järnvägen ägde, och övriga föreliggande behov, så funnes alltså

ett samlat kapitalbehov av minst 70,000 kronor, för att järnvägen skulle

kunna sättas i erforderligt skick.

Med hänsyn till anförda förhållande syntes skäligt, att bolaget, även

därest järnvägens skuld nedskreves till ett belopp av 215,000 kronor, bevil- *)

*) Odlingen något reducerad som följd av förhållandena under år 1926, då betodlingen

å flertalet gårdar var nedlagd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts proposition nr 157.

jades frihet från erläggande av ränta och amortering under en avsevärd tid

framåt. Skulle sådan räntefrihet icke medgivas, kunde med säkerhet förutses,

att bolaget tills vidare icke av egna medel skulle vara mäktigt att bestrida

förfallande annuiteter. Bolagets skuldbörda skulle härvid komma att

ånyo ökas och bringas upp till belopp, vilka icke heller i framtiden skulle

kunna förräntas och amorteras, såvida nämligen icke för järnvägens fortbestånd

intresserade kommuner och större trafikanter inträdde som garanter

för låneskuldens amortering. Enligt vad utredningsmännen funnit styrkt

såväl av muntliga uttalanden av representanter från olika berörda kommuner

som av införskaffade uppgifter rörande sagda kommuners ekonomiska förhållanden

kunde emellertid icke skäligen begäras och icke heller förväntas,

att dylik garanti lämnades, därest den skulle avse fullgörande av omedelbart

förfallande annuiteter å låt vara ett nedskrivet skuldbelopp. Däremot

syntes som villkor för skuldens nedskrivning kunna skäligen fordras, att

garanti ställdes för framtida förräntning och amortering av åtminstone större

delen av den efter nedskrivning resterande skulden, därest frihet från erläggande

av annuiteter beviljades för så pass lång tid, att man kunde hysa

förhoppning, att under den lämnade tidsfristen dels järnvägen skulle kunna

med hjälp av erhållna överskottsmedel försättas i tidsenligt skick och dels

kommunerna längs banan hunnit vinna nödig lättnad i deras nuvarande

skattetryck.

Av införskaffade uppgifter rörande de kommuner, som innehade aktier i

järnvägsaktiebolaget, framginge, att ifrågavarande kommuner i regel vore små

och att det kommunala skattetrycket jämväl i regel vore starkt. Det vore

emellertid i allmänhet något lägre vid de kommuner, som låge utmed linjen

Klintehamn—Roma, nämligen Klinte, Sanda, Mästerby, Hogrän, Atlingbo

och Tall, än vid de söder om Klintehamn belägna kommunerna Eröjel,

Levede, Eksta, Sproge, Silte och Hablingbo. Dessa senare hade ock att

utöver dem, vilka debiterades som kommunalskatt, bära andra ekonomiska

bördor, väsentligen uppkomna som följd av den stora utdikningen av Mästermyr.

Inalles angåves dessa extra bördor för de södra kommunerna till ett

belopp av 28,347 kronor per år under den närmare tiden. För de norra

kommunerna angåves motsvarande extra, utanför kommunalskatten liggande

utdebiteringar till 13,778 kronor per år.

Sammanställdes de lämnade uppgifterna för kommunerna norr (inklusive

Klinte) och söder om Klintehamn, erhölles följande tablå:

i

Kommuner utmed järnvägen

Koma—Klintehamn—Hablingbo

Norr om

Klintehamn j

(inkl. Klinte)

Söder om

Klintehamn

Summa

Antal invånare ...........................................

Antal bevillningskronor .................................

Kommunalskatt per bevillningskrona (medeltal),

i

.''1.462

IS,692

9.17

2,907

4,562

13.7a

234,683

6,369

13,254

10.ru;

439,961

Skulder, kronor ...........j..........................

205,278

Härav resterande för lån, som upptagits

teckning av aktier i:

föi*

Klintehamn—Koma järnväg, kronor.............

Sydvästra Gotlands » »

63,206

63,342 j

210,168

63,206

273,510

Tecknat aktiebelopp i:

Klintehamn—Roma järnväg, kronor.............

Sydvästra Gfotlands » » .........

454,400

70,000

222,000

154,400

292.000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 157. 7

De lan, som av de norra kommunerna upptagits för teckning av aktier i

järnvägen mellan Klintehamn och Koma, bleve år 1937 slutbetalade, medan

åter de lan, vilka upptagits för tecknande av aktier i Sydvästra Gotlands

järnväg, i allmänhet slutamorterades först är 1902 (i Dröj el år 1942 och i

Klinte år 1952).

Med hänsyn till dels osannolikheten att järnvägen tills vidare skulle av

egna inkomster kunna erlägga ränta och amortering å även ett obetydligt

skuldkapital, dels föreliggande behov av medel för järnvägens försättande i

mera trafikdugligt skick och dels det stora skattetrycket inom de kommuner,

vilka kunde tänkas ingå som garanter för ett nedskrivet lån, samt (let förhållandet,

att detta skattetryck åtminstone i Klinte och kommunerna norr

därom lättades i och med slutamorteringen år 1937 av de lån, vilka upptagits

för tecknande av aktier i järnvägen mellan Klintehamn och Koma,

syntes skäligt, att som villkor för nedskrivning av järnvägsbolagets skuld

till staten ej krävdes garanti för lånets förräntning och amortering under

de tio första åren, utan att frihet från erläggande av annuiteter beviljades

under sagda tid.

I betraktande av saväl järnvägsaktiebolagets som ifrågavarande kommuners

svaga ekonomiska ställning syntes ytterligare vissa lättnader kunna

ifrågakomma i analogi med vad som medgivits vid den beslutade regleringen

av Slite—Koma järnvägsaktiebolags skulcl till staten.

Utredningsmännen hade sålunda funnit sig böra tillstyrka de från järnvägsaktiebolagets

sida uttalade önskemålen, dels att garanti för låneannuiteternas

fullgörande icke skulle behöva lämnas för större belopp än det, som

vid regleringen av Slite—Koma järnvägsaktiebolags skuld skulle kontant

inbetalas, eller 150,000 kronor, och dels att bolaget skulle äga att självt

förfoga över en inteckning å 50,000 kronor, till förmånsrätten liggande före

den inteckning, vilken skulle utgöra säkerhet för statens fordran. För sistnämnda

medgivande förelåge till synes vägande skäl, i det att bolaget därigenom

skulle bliva i stånd att upptaga enskilt lån till belopp av 50,000

kronor och härvid kunna återlämna de borgensförbindelser, som för bolagets

lån dels sedan äldre tid funnes tecknade av styrelseledamöter, merendels

förutvarande (den 1 juli 1928 utestående 19,115 kronor), och dels till ett

belopp av 40,000 kronor nyligen tecknats av de kommuner, vilka tänktes

skola vid skuldregleringens genomförande teckna borgen för statslånet.

Under hänvisning till det anförda hava utredningsmännen tillstyrkt eu

reglering av Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolags skuld till staten enligt

följande grunder:

»Staten medgiver, att bolagets skuld till staten nedskrives till ett belopp

av 215,000 kronor.

Som säkerhet härför skall dels bolaget lämna inteckning i järnvägen å

motsvarande belopp, till förmånsrätten liggande närmast efter en inteckning

a 50,000 kronor, över vilken bolaget må äga att självt förfoga, och dels ställas

av riksgäldskontoret godkänd borgen för vederbörlig förräntning och

amortering av ett skuldbelopp av 150,000 kronor.

Berörda lånebelopp å 215,000 kronor, som med hänsyn till olikheten i

lånevillkor lämpligen uppdelas i två lån, ett å 150,000 och ett å 65,000 kronor,

skall förräntas och återbetalas medelst annuiteter av 5 procent, varvid

ränta beräknas efter procent. Å förfallen, ej likviderad fordran debiteras

överränta med 5 procent.

Staten medgiver bolaget frihet från erläggande av annuitet å ifrågavarande

båda lån under 10 år, räknat från den 1 juli 1929, och skall ränta under

sagda tid ej heller debiteras; ägande riksgäldsfullmäktige att från och med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung l. Maj:ts proposition nr 157.

den 1 juli 1939 beträffande den del av skulden, för vars förräntning och

amortering borgen ej lämnats, påfordra erläggande av ovannämnda annuitet,

om och i den mån fullmäktige efter företagen prövning finna bolagets ekonomiska

ställning medgiva annuiteternas fullgörande. Utdelning å bolagets

aktier må ej äga rum under tid, då annuitet å statslånet eller del därav

icke debiteras.

I övrigt torde för berörda lån böra gälla de bestämmelser, som från och

med år 1923 tillämpas i fråga om lån från allmänna järnvägslånefonden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i anledning av berörda utredning och

förslag anfört följande:

Den av utredningsmännen ifrågasatta regleringen av Klintehamn—Eoma

järnvägsaktiebolags skuldförhållande skulle genomföras den 1 juli 1929.

Under förutsättning, att någon inbetalning icke skedde före nämnda dag,

komme skulden för de båda statslånen att då uppgå till nedanstående belopp:
-

Icke förfallen

Förfallen

skuld

skuld

Kronor

Kronor

Kronor

1. Lånet för järnvägen Klintehamn—Roma.

Kapital ............................................................

155,679

63

57,570

37

213,250

—

Ränta..............................................................

1.148

14

199,148

35

200.296

49

Overränta.........................................................

—

102,798

69

102,798

69

Anst&ndsränta...................................................

18,036

17

—

—

18,036

17

Summa

174,863

94

359,517

41

534,381

35

2. Lånet för järnvägen Klintehamn—Hdblingbo.

Kapital ............................................................

355,460

40

4,539

60

360.000

—

Känta...............................................................

1,431

72

71,780

40

73,212

12

Overränta.........................................................

—

—

6,515

74

6,515

74

Anstä-ndsränta...................................................

31,600

—

—

—

31,600

H

Summa

388,492

12

82,835

74

471,327

86

Summa summarum

563,356

06

442,353

15

11,005,7U9

21

Bolagets skuld för båda lånen komme alltså under nyss angivna förutsättning

att den 1 juli 1929 utgöra 1,005,709 kronor 21 öre. Av detta belopp

skulle bolaget vara skyldigt att återgälda endast 215,000 kronor, under

det att återstående 790,709 kronor 21 öre, varav emellertid 432,459 kronor

21 öre utgjorde upplupna räntor, skulle efterskänkas. Dessutom ifrågasattes,

att bolaget skulle erhålla avsevärda lättnader i fråga om räntelikvid å och

avbetalning av det efter regleringen kvarstående skuldbeloppet. Under de

tio första åren skulle bolaget nämligen vara befriat från all betalningsskyldighet

för det nedskrivna statslånet, och därefter skulle detta uppdelas på

två särskilda lån å respektive 150,000 kronor och 65,000 kronor, av vilka

endast det förra skulle ovillkorligen förräntas och återgäldas, medan åter

bolagets betalningsskyldighet för det senare beloppet skulle bero på särskild

prövning av fullmäktige.

Såsom villkor för skuldregleringen hade emellertid uppställts krav på att

borgenssäkerhet ställdes för inbetalning av annuiteterna å lånet nr 1 å

150,000 kronor. Järnvägsbolaget hade med anledning härav hänvänt sig dels

till Svenska Sockerfabriksaktiebolaget, dels ock till tolv landskommuner på

Gotland med anhållan om tecknande av den borgen, som sålunda ifrågasatts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. M«j:ts proposition nr /57. '')

Såväl nämmla bolag som de tillfrågade kommunerna hade förklarat sig villiga,

att teckna ifrågavarande borgen med belopp, som här nedan angåves:

Kronor

Svenska Sockerfabriksaktiebolaget ....................................................... 50,000

Hablingbo kommun .............................................................................. 10,000

Silte 2,000

Sproge 2,500

Eksta 8,000

Levede 6,000

Fröjols 5,000

Klinte 43,500

Mästerby » ............................................................................... 5,000

H ogräns 5,000

Atlingbo 3,000

Väte 2,000

Sanda 8,000

Summa kronor 150,000

Ehuru staten, i händelse utredningsmännens förslag bifölles, skulle få

vidkännas eu förlust, uppgående till nära fyra femtedelar av sin utestående

fordran, ansåge sig fullmäktige dock kunna tillstyrka sagda förslag. Klintehamn—Iioma

järnvägsaktiebolag hade under de 27 år, som förflutit, sedan

första räntelikviden å det äldsta statslånet förföll till betalning (1902—-1928),

till riksgäldskontoret kunnat inleverera sammanlagt 101,893 kronor 1 öre, vilket

belopp emellertid i medeltal motsvarade endast cirka 3,770 kronor för år, och

å lånet till järnvägen Klintehamn—Hablingbo hade hittills alls ingen inbetalning

blivit verkställd. Utsikterna för staten att framdeles återfå ens någon

ringa del av sitt i järnvägarna nedlagda kapital måste, särskilt med hänsyn

därtill, att såväl själva banorna som därtill hörande rullande materiel befunne

sig i otillfredsställande skick, anses vara ytterst ringa. Komme åter

skuldregleringen att genomföras enligt de grunder, som nu föreslagits, erhölle

staten dock garanti för att annuiteterna å det större kvarstående lånet

å 150,000 kronor regelbundet erlades, sedan moratorietiden av 10 år gått

till ända. Fullmäktige ansåge sig även böra erinra om att staten i åtskilliga

föregående fall medgivit långt gående avskrivningar eller eftergifter i annan

form åt andra järnvägsbolag, vilka ej kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet

för erhållna statslån.

I fråga om realsäkerheten för det till 215,000 kronor nedskrivna statslånet

föresloge utredningsmännen, att densamma skulle utgöras av inteckning

i järnvägarna Klintehamn—Koma och Klintehamn—Hablingbo å motsvarande

belopp, till förmånsrätten liggande närmast efter en inteckning å

50.000 kronor, över vilken bolaget skulle äga rätt att självt förfoga. Genom

denna anordning skulle bolaget, enligt vad utredningsmännen meddelade,

kunna upptaga ett enskilt lån å 50,000 kronor och därigenom sättas i tillfälle

att återställa vissa borgensförbindelser, vilka för bolagets lån dels sedan

äldre tid funnes tecknade av styrelseledamöter och dels till ett belopp av

40.000 kronor tecknats av åtskilliga kommuner. I avseende därpå hade fullmäktige

inhämtat, att bolaget mot säkerhet av kommunernas borgen redan

erhållit ett lån å 20,000 kronor och att avsikten därmed varit att anskaffa

medel till iståndsättande av järnvägarna med tillhörande rullande materiel

och liknande ändamål. Samtliga de kommuner, vilka genom sin borgen

möjliggjort lånets erhållande, hade ock sedermera förklarat sig beredda att

ingå borgen för statslånet å 150,000 kronor, och med hänsyn därtill ville

Bihang till riksdagens protokoll1929. 1 sand. 127 häft. ''(Nr 157.) 193 S9 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Kunyl. Maj:ts proposition nr 1-57.

fullmäktige icke motsätta sig förslaget om att bolaget självt Unge disponera

en inteckning med förmånsrätt närmast före statens efter skuldregleringen

återstående fordran.

Beträffande den förmånsrätt, som skulle tillkomma inteckningarna för de

två nybildade statslånen å 150,000 kronor och 65,000 kronor inbördes, ville

fullmäktige förorda, att den förra skuldsumman erhölle företräde framför

den senare. Då avbetalningar å kapitalskulden för förstnämnda lån i framtiden

gjordes, uppkomme därigenom ett överhypotek, vilket, i händelse järnvägsbolaget

verkställt avbetalningarna med användande av egna medel, borde

ställas till riksgäldskontorets förfogande såsom ytterligare säkerhet för lånet

å 65,000 kronor. Skulle åter bolaget för dessa avbetalningar nödgas anlita

Svenska Sockerfabriksbolagets och de tolv kommunernas borgen, syntes dessa

garanter hava berättigade anspråk på att få disponera eu mot deras tillskott

svarande andel av förenämnda överhypotek.

Utredningsmännen hade under hand upplyst, . att vid de förhandlingar,

som förts mellan dem och representanter för järnvägsbolaget, förslag å bolagets

sida blivit framställt om att beloppet av förut omförmälda botteninteckning

skulle höjas från 50,000 kronor till 60,000 kronor. Enligt vad fullmäktige

hade sig bekant hade emellertid kommunernas borgen för statslånet å

150,000 kronor ingåtts under förutsättning att ifrågavarande inteckning bestämdes

till det lägre beloppet. Den ifrågasatta höjningen skulle emellertid.

på grund av den ställning kommunerna komme att erhålla i förmånsrättsordningen,

kunna för dem medföra eu försämring, och deras samtycke torde

därför, om eu höjning ansåges böra ifrågakc>mma. böra uppställas såsom villkor

för densamma. För egen del ville fullmäktige med anledning av järnvägsbolagets

av utredningsmännen vitsordade behov av medel för järnvägarnas

iståndsättande m. m. ej avstyrka det av bolaget väckta förslaget.

Härjämte ville fullmäktige föreslå, att järnvägarna Klintehamn—Roma

och Klintehamn—Hablingbo i samband med ifrågavarande skuldreglering

sammansloges till en fastighet, vilken därefter intecknades för bolagets enskilda

gäld och statslånen i den ordning, fullmäktige ovan angivit,

De av utredningsmännen i övrigt föreslagna villkor och bestämmelser för

ifrågavarande skuldreglering hade av fullmäktige granskats, och hade fullmäktige

därvid funnit anledning föreligga till vissa erinringar, huvudsakligen

i syfte att fullständiga utredningsmännens förslag. Med avseende därå

ville fullmäktige meddela följande.

Såsom i det föregående vore nämnt, hade Svenska Sockerfabriksaktiebolaget

jämte tolv kommuner på Gotland utläst sig att teckna borgen för

ovan omförmälda statslån å 150,000 kronor. Givetvis borde dessa garanter,

för att deras utfästelser skola bliva lagligen bindande, till riksgäldskontoret

avlämna särskilda borgensförbindelser. Härjämte borde iakttagas, att deras

ansvarighet erholle formen av borgen såsom för egen skuld.

Enligt förslaget skulle bolagets betalningsskyldighet för statslånet a 65,000

kronor inträda först vid den tidpunkt, som fullmäktige bestämde. Emellertid

kunde, efter det att ett dylikt beslut fattats av fullmäktige, inträffa, att

bolagets ekonomiska ställning åter försämrades och att bolaget till följd

därav icke vidare ägde förmåga att inbetala annuiteterna å lånet.. I så fall

borde fullmäktige erhålla befogenhet att ånyo, dock endast för viss begränsad

tid. befria bolaget från skyldigheten att verkställa ränte- och amorteriugslikvid

å ifrågavarande lån. En liknande föreskrift hade tidigare meddelats

vid regleringen av andra järnvägsbolags skuld till staten.

Vidare torde stadgande böra meddelas om att, i händelse bolaget försattes

i konkurs eller trädde i likvidation eller ock dess järnvägar försåldes

a exekutiv auktion, den del av de två nya statslånen, som då återstode

ogulden, skulle anses vara genast förfallen till betalning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 107. | ]

Utredningsmännen föresloge, att för det uyreglerade länet å 210,000 kronor

borde galla de bestämmelser, som från och med år 1923 tillämpades i fråga

tran allmänna järnvägslånefonden. Härmed torde åsyftas de i mom.

12, 13 och lo av sagda bestämmelser förekommande stadgandena. Mot förslaget

i denna de! hade fullmäktige ej något att erinra.

På grund av det anförda hava fullmäktige hemställt, att förslag måtte

framläggas till riksdagen om reglering av bolagets skuldförhållande till staten

i enlighet med det av utredningsmännen avgivna förslaget med de av fullmäktige

förordade tillägg.

hullmäktiges förslag har tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I det till 1927 ars riksdag (proposition nr 154) framlagda, av riksdagen

bifallna förslaget till avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma

järnvägsaktiebolag förutsattes för förslagets genomförande, att eu gemensam

trafikförvaltning skulle anordnas för järnvägarna Slite-Roma, Klintehamn—

Roma och Klintehamn—Habliugbo. Denna förvaltning har ock, såsom förut

antytts, kommit till stånd. I berörda proposition framhöll departementschefen

beträffande Klintehamnsbanorna, att, om än desamma icke för det

dåvarande stode inför nödvändigheten att träda i likvidation, förslag till

reglering av dessa järnvägars skulder till staten med det snaraste borde

underställas statsmakternas prövning. Ifrågavarande järnvägars ekonomiska

ställning äi \ isserligen fortfarande sådan, att faran för järnvägsaktiebolagets

trädande i likvidation icke är omedelbart överhängande; av utredningen i

ärendet framgår emellertid, att trots den gemensamma trafikförvaltningen

med Slite Roma järnväg sådant resultat av driften å Klintehamnsbanorna

ännu under lång tid icke kan påräknas, att bolaget ens till någon del skall

kunna fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen. Det driftöverskott,

som med gemensam trafikförvaltning torde kunna förväntas, lärer nämligen

under åtskilliga år med all sannolikhet i sin helhet bliva erforderligt för att

försätta och bibehålla bana och rullande materiel i mera trafikdugligt skick

än som under de senaste åren varit möjligt. Yid sådant förhållande torde

man snart nog stå inför den situationen, att bolagets skuldbörda vuxit till

sådan storlek, att likvidation blir nödvändig. Med hänsyn härtill och då

det torde vara otänkbart, att staten någonsin skall kunna erhålla likvid för

meia än en mindre del av sin fordran, synes den reglering av bolagets skuld

till staten, som sålunda i varje fall lärer bliva oundviklig, därest bolagets

rörelse skall fortsättas, lämpligen böra redan nu vidtagas. Härigenom skulle

bolaget beredas möjlighet att fortsätta sin verksamhet under de mera

tryggade ekonomiska förhållanden, som betingas därav, att bolagets skuld

å statslånen nedskrives till ett belopp, som, såvitt nu kan bedömas, kan avbolaget

förräntas och amorteras. Jag anser mig därför, trots det avsevärda

belopp jämväl av kapitalskulden, som enligt det av utredningsmännen framlagda

föi slaget skulle efterskänkas, böra tillstyrka, att skulden regleras i

enlighet med sagda förslag, dock på de av fullmäktige i liksgäldskontoret

föreslagna villkor; statens den 1 juli 1929 beräknade kapital- och räntefordran

skulle sålunda nedskrivas till 215.000 kronor, vilket belopp skulle

iJoparlemeuts

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:U proposition nr 157.

fördelas å två lån om respektive 15(1000 och 65,000 kronor. Enligt omförmälda

förslag skulle bolaget få självt förfoga över en inteckning med bästa

förmånsrätt å 50,000 kronor. Att, såsom bolaget ifrågasatt, höja nämnda

belopp till 60,000 kronor synes mig, då detta innebure rubbning av de

förutsättningar, varunder vederbörande kommuner tecknat borgen för statslånet

å 150,000 kronor, icke böra ske.

Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontoret

därutinnan föreslagit stadga villkor för åtnjutande av de nya lånen å tillhopa

215,000 kronor ävensom meddela bestämmelser rörande lånens förräntande

och återbetalning m. m.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 1 juli 1929 beräknade kapital- och räntefordran

hos Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag må till den

del, densamma överstiger 215,000 kronor, avskrivas under de

av mig i det föregående förordade villkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet :

Nils Hellenius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn—Ronia järnvägsaktiebolag. a1 i texten
  2. SU 1929:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag. s. 6 i texten