Sök i Ratio Lex

Angående inlösen av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån

1929-03-01 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:165, Angående inlösen av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inlösen av enskilda

tillhöriga laxfisken i Mörrumsån; given Stockholms slott den

1 mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Ma,j:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Borell, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

J OHANSSON.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

I en till 1926. års riksdag avlåten proposition, nr 186, föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att dels, så vitt kronans rätt rörde, medgiva, att den för

laxfisket i Mörrumsbukten fastställda fredningslinjen finge inflyttas till

sträckningen Sternö udde—Lörby kladd, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i

samband med inflyttningen träffa uppgörelse med ägarna till de enskilda

laxfiskena i Mörrumsån om inlösen av fiskena mot en ersättning icke överstigande

dåvarande taxeringsvärden, dels ock medgiva, att för sagda inlösen

erforderliga medel finge utgå av statens domäners fond.

llihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 13h höft. (Nr 165.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 165.

Enligt riksdagens i skrivelse den 8 maj 1926, nr 181, meddelade beslut

blev sagda proposition bifallen av riksdagen.

Rörande tillkomsten av nämnda proposition och vad därmed äger samband

må här erinras om följande:

Rätten att bedriva laxfiske i den utanför Mörrumsåns utlopp belägna

havsbukten, den s. k. Mörrumsbukten eller Pukeviksf jorden, har sedan gamla

tider varit inskränkt för skyddande av det i själva Mörrumsån bedrivna laxfisket.

Dessa inskränkningar hava fastslagits genom vid olika tider i administrativ

ordning meddelade föreskrifter, och för närvarande gälla därvidlag

bestämmelserna i länsstyrelsens i Blekinge län kungörelse den 10 april

1820, varigenom meddelats förbud att, vid äventyr av vite och förlust av

fisk och fiskredskap, i Mörrumsbukten under tiden 5 mars—5 oktober idka laxfiske

inom en viss fredningslinje dragen mellan Sternö udde och Listers huvud.

Alltsedan tiden kort efter utfärdandet av 1820 års kungörelse hava såväl

i administrativ väg som inom riksdagen och i ett fall domstolsvägen upprepade

försök gjorts att få förbudet mot laxfiske i Mörrumsbukten, såsom

vållande stora olägenheter för den vid bukten boende fiskarbefolkningen,

upphävt eller inskränkt. Därvid hava ägarna av laxfisken i Mörrumsån

bestritt framställningarna, under åberopande att de på grund av urminnes

hävd vore berättigade att hava laxfisket i Mörrumsbukten fredat, till stöd

varför anförts bland annat, att denna deras rätt blivit fastslagen i en genom

Kungl. Majrts dom den 27 mars 1867 avgjord rättegång angående fiskerätten.

Sedan i enlighet med därom av riksdagen i skrivelse den 31 maj 1916,

nr 176, framställd begäran utredning verkställts av frågan om laxfiskets

eventuella frigivande i Mörrumsbukten eller inflyttande av den med avseende

å laxfisket fastställda fredningslinjen, har Kungl. Maj:t på sätt ovan

nämnts till 1926 års riksdag framställt proposition i ämnet.

I sin motivering till propositionen anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

bland annat följande.

Det vore nödvändigt att undanröja åtminstone de största svårigheterna

och olägenheterna, som genom fridlysningsbestämmelserna uppkommit för

fiskebefolkningen vid Mörrumsbukten i fråga om det för deras livsuppehälle

nödvändiga laxfisket.

Man kunde dock därvid inskränka sig till att inflytta den s. k. fredningslinjen

till sträckningen Sternö udde—Lörby kladd.

I vad män en dylik inflyttning av fredningslinjen komme att menligt inverka

på laxfisket i Mörrumsån kunde icke på förhand utredas, men hade man

all anledning antaga, att en sådan åtgärd icke komme att medföra några svårare

påföljder för laxbeståndet i Mörrumsån. Även om Kungl. Maj:t i kraft av

sin administrativa myndighet skulle vara formellt oförhindrad att vidtaga

ändring med avseende å fridlysningsbestämmelserna, syntes en sådan åtgärd

icke vara att utan vidare förorda. Uppenbart vore nämligen att, därest

Kungl. Maj:t inskränkte det fridlysta området, fiskebefolkningen med fog

kunde anse sig äga rätt bedriva fiske i enlighet med de nya bestämmelserna

samt anse staten hava iklätt sig garanti för att en dylik rätt verkligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 1(>5,

3

förefunnes. Emellertid {»jorde ju ägarna till laxfiskena i Mörriunsån gällande,

att de på grund av urminnes hävd ägde rätt förbjuda laxfiske i Mörrumsbukten

intill den nuvarande fredningslinjen, samt åberopade till stöd för

sin mening bland annat Kungl. Majrts den 27 mars 1867 meddelade dom.

Skulle så vara, att ägarna till åfiskena verkligen ägde en dylik rätt, kunde

de uppenbarligen i rättegångsväg göra denna rätt gällande, oavsett att fridlysningsbestämmelserna

blivit av Kungl. Maj:t i administrativ ordning

ändrade, samt talan sålunda komma att föras mot fiskare, som vid utövande

av sitt näringsfång i god tro följt de nya fridlysningsbestämmelserna men därvid

eventuellt överskridit den nu gällande fredningslinjen. Hänsyn till de enskilda

fiskeägarnas rätt hade också vid flerfaldiga tillfällen föranlett statsmakterna

att avslå gjorda framställningar om ändring i fridlysningsbestämmelserna.

Vidare vore uppenbart att, även om den föreslagna inflyttningen av fredningslinjen

endast komme att hava eu ringa inverkan på laxfisket i Mörrumsån,

värdena på laxfiskena i ån likväl kunde komma att, innan den verkliga

skadan å desamma blivit fastslagen, starkt påverkas i nedåtgående riktning.

Billigheten torde därför kräva, att staten, som genom sina i århundraden

upprätthållna fridlysningsbestämmelser givit åfiskenas ägare anledning antaga,

att den dem härigenom tillagda förmånen vore säkerställd, sökte gottgöra

dem för i angivna avseende uppkommande olägenheter.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter borde en ändring av fridlysningsbestämmelserna

icke ske utan att uppgörelse om möjligt först ägde

rum med de enskilda ägarna till laxfiskena i Mörrumsån. En sådan uppgörelse

kunde komma till stånd antingen därigenom att staten inlöste de enskilda

laxfiskena eller därigenom att dessas ägare tillerkändes ersättning för

den skada, som kunde visas hava drabbat fiskena genom ändringen i fridlysningsbestämmelserna.

Med hänsyn till omöjligheten att för närvarande

ens närmelsevis bestämma denna skada samt till att, därest ersättning skulle

utgå och då först efter flera års förlopp, denna säkerligen i ett stort antal

fall komme att tillfalla annan än den, som verkligen drabbats av värdeminskningen

i fisket, borde staten om möjligt, mot en ersättning ej överstigande

taxeringsvärdet, inlösa de enskilda laxfiskena.

Skulle uppgörelse på ovan angivna villkor icke kunna komma till stånd,

torde ytterligare böra övervägas, huruvida ej ändringen i fridlysningsbestämmelserna

ändock borde äga rum.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagens andra kammare

eu motion, nr 405, vari hemställdes, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Maj:t att inlösa fiskena mot eu ersättning, som, där ej uppgörelse på annat

sätt komme till stånd, skulle fastställas av eu nämnd, utsedd på sätt lagen

om skiljemän angåve.

I enlighet med jordbruksutskottets utlåtande, nr 43, avlät riksdagen förenämnda

skrivelse den 8 maj 1926, däri riksdagen — med anmälan att riksdagen

bifallit propositionen — bland annat framhöll, att Kungl. Maj:ts

förslag syntes riksdagen möjliggöra eu tillfredsställande lösning av nämnda

invecklade fråga. Beträffande sättet för bestämmande av lösenbeloppet fann

riksdagen ej lämpligt, att ett obligatoriskt skiljemannaförfarande föreskreves,

utan borde det ankomma på Kungl. Maj:t att finna former för ifrågavarande

uppgörelser. Den av Kungl. Maj:t föreslagna maximigränsen för lösenbeloppet

— det dåvarande taxeringsvärdet — ansåg riksdagen för sin del böra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition, Nr 165.

kvarstå i så måtto, att laxfiskenas dåvarande sammanlagda taxeringsvärde

icke borde överskridas vid inlösen av de särskilt taxerade laxfiskena. Därest,

såsom i förenämnda motion berörts, laxfiskerättigheter, som icke vore

särskilt taxerade, skulle förefinnas, förutsatte riksdagen, att vederbörlig uppskattning

av dylikt fiskes värde genom Kungl. Maj:ts försorg måtte kunna

äga rum.

Med anledning av riksdagens ifrågavarande beslut anbefallde Kungl.

Maj:t den 11 juni 1926 domänstyrelsen att dels föranstalta, att enligt av

domänstyrelsen fastställda riktlinjer genom länsstyrelsen i Blekinge län

med biträde, i den mån så erfordrades, av vederbörande fiskeriintendent

verkställdes utredning och undersökning ej mindre rörande nuvarande värdet

av enskilda särskilt taxerade laxfisken i Mörrumsån än även angående

förekomsten av enskilda laxfiskerättigheter i ån, vilka icke särskilt taxerats,

samt, värdet av eventuellt förekommande sådana rättigheter dels ock, sedan

sålunda anbefalld utredning verkställts och efter förhandling med vederbörande

laxfiskeägare, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till inlösen

av sagda laxfisken och laxfiskerättigheter i enlighet med de grunder, som

angåves i riksdagens nämnda skrivelse.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har domänstyrelsen med skrivelse

den 2 juli 1928 överlämnat eu av länsstyrelsen i Blekinge län verkställd

den 31 mars 1928 dagtecknad omfattande utredning och förslag i ämnet, och

har domänstyrelsen förklarat sig icke hava funnit anledning till erinran

mot vad länsstyrelsen andragit.

Av länsstyrelsens utredning framgår, att länsstyrelsen låtit verkställa

ny värdering av de i Mörrumsån befintliga tidigare taxerade laxfiskena.

Fiskena i ån hava indelats i fem grupper, den första avseende de norr om

de så kallade Grindarna belägna fiskena, vilka samtliga vore bundna vid

strandäganderätten och i ekonomiskt avseende av mindre betydelse. Den

andra gruppen utgjordes av kronolaxfisket och sträckte sig från Grindarna

i norr till och med den så kallade Vicklebäcksnoten i söder. Den tredje

gruppen omfattade Elleholms fisken, sträckande sig från Vicklebäcksnotens

södra gräns i norr till åmynningen. Till fjärde och femte grupperna hörde

fisket å Elleholms gamla redd respektive fiske i saltsjön.

Rörande sättet för värderingen inhämtas av utredningen:

Vid värderingen av fiskena har länsstyrelsen efter samråd med statens

fiskeriintendent G. Swenander beträffande kronolaxfisket utgått från den statistik,

som under årens lopp måst på ett synnerligen noggrant sätt föras

för att kunna rätt fördela fångsten mellan de olika delägarna i fiskena.

Ifråga om värderingen av Elleliolmsfiskena hade icke förelegat någon fullständig

statistik lika litet som för fiskena norr om Grindarna. Det hade

därför beträffande dessa fisken givetvis stött på stora svårigheter att komma

till ett någorlunda tillförlitligt resultat. Sedan förberedande undersökningar

å platsen gjorts av föredraganden i länsstyrelsen, hade sammanträde den 17

februari 1928 hållits inför länsstyrelsen med samtliga fiskeägare, och vid

detta sammanträde hade tillfälle beretts ägarna att dels offentligt och dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Jdö. 5

vid enskilt sammanträde med val'' och en framföra sina synpunkter bland

annat rörande fiskenas värde. Därjämte hade vid sammanträdet utsetts vissa

förtroendemän, vilka skulle hava att tillhandagå länsstyrelsen med de ytterligare

upplysningar, som kunde vara nödvändiga för att ernå ett slutgiltigt

resultat. Sammanträde med dessa förtroendemän hade därefter den fi mars

1928 hållits av föredraganden hos länsstyrelsen. Ifråga om Elleholmsfiskenas

värde förelåge på enskild väg uppgjord statistik rörande vissa av

dithörande fisken. Man kunde med ledning av dessa uppgifter bilda sig en

uppfattning om det sammanlagda värdet av fiskena. För dessa fisken lika

väl som för Mörrumsfiskena hade uppdelningen ursprungligen skett efter

mantalet, och en kontroll, verkställd med mantalet som hjälpmedel, visade,

att de värden, vartill länsstyrelsen med användande av statistiken kommit,

i stort sett måste anses riktiga.

Med ledning av statistiken för kronolaxfisket hade länsstyrelsen efter överläggning

med vissa av fiskeägarna själv uträknat värdet å nämnda fisken

efter ett medelpris av 3 kronor per kilogram för lax och 2 kronor per kilogram

för laxöring samt med kapitalisering efter 5 procent.

Vid värderingen av Elleholmsfiskena hade länsstyrelsen begagnat sig av

den ovan angivna befintliga statistiken och även här utgått från ett

värde av 3 kronor per kilogram för lax och 2 kronor per kilogram för laxöring.

På grund av osäkerheten och ofullständigheten i denna statistik

kunde värdena för dessa fisken icke erhålla den tillförlitlighet, som obestridligen

måste tillerkännas värdena för kronolaxfisket. Länsstyrelsen hade

därför i detta fall i viss utsträckning måst lita till vad som vid förhandling

med delägarna framkommit.

Vad angår fiskena norr om Grindarna, så förefunnes endast tvä fisken,

vilka åsatts taxeringsvärden, nämligen Hallandsboda och Hönebyggets fisken.

Det förstnämnda av dessa fisken, som ägdes av Sydsvenska kraftaktiebolaget,

hade genom dammbyggnader i ån blivit så avsevärt försämrat, att det åsatta

taxeringsvärdet 20,000 kronor icke i någon mån gåve något uttryck för det

verkliga värdet. Enligt vad gjorda förfrågningar givit vid handen, torde

fisket icke nu kunna värderas högre än till det vid 1928 års fastighetstaxering

föreslagna värdet av 2,000 kronor. Hönebyggets fiske torde

åter få anses som det mest värdefulla av fiskena ovanför Grindarna. Vid

värderingen av detta hade länsstyrelsen utgått från de uppgifter, som lämnats

av ombudet för fiskets ägare vid sammanträdet den 17 februari 1928

om fiskets avkastning, samt inhämtade upplysningar rörande kostnaderna

för fiskets bedrivande.

De sålunda beräknade värdena ä fiskena uppgå tillhopa till 390,400 kronor.

Enär enligt riksdagens beslut lösensummorna tillhopa icke skulle få överskrida

summan av dåvarande taxeringsvärden eller 356,800 kronor, har länsstyrelsen

reducerat varje fiskes uppskattade värde så, att dessa värdens slutsumma

överensstämmer med nämnda summa, 356,800 kronor. De värden, som

sålunda framkommit för de olika fiskena, har länsstyrelsen lagt som grund

vid de erbjudanden som gjorts fiskeägarna rörande inlösen av deras fisken.

Ett stort antal fiskeägare hava förklarat sig villiga att försälja sina fisken

till sålunda föreslagna pris. Andra hava jämväl förklarat sig villiga härtill,

dock under visst förbehåll beroende därav att deras fisken varit utarrenderade.

Slutligen hava några fiskeägare lämnat avslag på det gjorda erbjudandet.

Beträffande de fisken, vilkas ägare vägrat godtaga de av läns
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 KuiujL Maj:Is proposition Nr 165.

styrelsen gjorda anbuden, har länsstyrelsen föreslagit, att för närvarande

inga vidare åtgärder vidtagas för fiskenas inlösen. Vad angår de fiskerättsägare,

vilka gjort visst förbehåll för nuvarande arrendatorer av fiskena,

anser länsstyrelsen den lämpligaste anordningen i allmänhet vara, att

staten vid slutande av de avtal, varigenom inlösningen sker, medgiver arrendekontraktens

fortsatta bestånd mot rättighet för staten att uppbära de

efter tillträdesdagen förfallna arrendeavgifterna.

Att förebringa utredning angående värdet av de fisken, vilka icke taxerats,

anser länsstyrelsen stöta på oöverstigliga svårigheter. Detta syntes också

länsstyrelsen knappast vara erforderligt för fiske, som icke vore av den betydelse

att det vid taxeringen åsatts något värde. Ifrågasättas kunde, huruvida

tillräckliga skäl förelåge att kronan skulle utsträcka sitt erbjudande

om inlösen att omfatta även dessa obetydliga fisken. Undantag härifrån

utgjorde dock ett fiske. Att i förväg träffa någon uppgörelse rörande detta

fiske, som efter fångsten vid fisket kunde uppskattas till ett värde av 1,800

kronor, syntes icke kunna ske. Emellertid ansåge länsstyrelsen, att ersättning

för de förluster, som fredningslinjens inflytande kunde medföra såväl

för sagda fiske som eventuellt andra otaxerade fisken, syntes böra bliva beroende

av nytt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

De fiskerättsägare, vilka vid förhandlingar upptagna såväl genom länsstyrelsen

som senare förklarat sig antaga den av länsstyrelsen erbjudna lösesumman

för fiskerätterna, utgöra tillhopa 21. Taxeringsvärdet för 1926 å

deras fisken uppgår sammanlagt till 176,400 kronor, och utgör det av

länsstyrelsen uppskattade värdet 238,400 kronor samt länsstyrelsens beräknade

lösesumma å fiskerätterna 214,421 kronor 76 öre. Till jämförelse må

nämnas, att 1928 års nya taxeringsvärden å ifrågavarande fiskerätter, vilka

värden för de flesta av fiskerätterna överensstämmer med det av länsstyrelsen

uppskattade värdet, uppgå tillhopa till 243,100 kronor.

Fiskerättsägare till ett antal av 9 hava antagit den erbjudna lösesumman

under vissa förbehåll med anledning av fiskerätternas utarrendering till andra

personer. Dessa förbehåll äro bland annat, att arrendatorns rätt skall bestå till

arrendetidens utgång samt att ägaren skall fritagas från eventuellt skadestånd

till arrendatorn genom fredningslinjens inflytande. Taxeringsvärdet å

dessa fiskerättsägares fisken utgör enligt den under 1926 gällande taxeringen

42,000 kronor och enligt 1928 års taxering 65,700 kronor. Länsstyrelsens

beräknade värde och den erbjudna lösesumman belöpa sig till respektive

65,400 kronor och 59,091 kronor 91 öre.

Antalet fiskerättsägare, vilka avslagit den av länsstyrelsen erbjudna lösesumman,

utgör 9. Sammanlagda taxeringsvärdena äro enligt den 1926

gällande taxeringen 138,400 kronor samt enligt 1928 års taxering 88,300

kronor. Länsstyrelsens uppskattning av fiskenas värde slutar å 92,600

kronor samt den erbjudna lösesumman å 83,286 kronor 33 öre. Emellertid

har förmyndaren för de omyndiga ägarna av det största av dessa

fisken erbjudit sig att under förutsättning av vederbörande förmyndar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kunrjl. Maj:is proposition Nr 165.

domstols medgivande sälja fisket för ett pris av 08,894 kronor, vilket pris

nära ansluter sig till länsstyrelsens med 1928 års taxeringsvärde överensstämmande

uppskattningsvärde av 68,100 kronor. Länsstyrelsens för

detta fiske erbjudna lösesumma utgör 61,250 kronor 51 öre och det 1926

gällande taxeringsvärdet uppgår till 100,000 kronor. För de återstående 8

fiskena inom ifrågavarande grupp gälla följande värden: länsstyrelsens uppskattningsvärde

24,500 kronor, erbjuden lösesumma 22,035 kronor 82 öre,

taxeringsvärde 1926 38,400 kronor och 1928 20,200 kronor. Ett av dessa

fisken torde vara utan betydelse för ifrågavarande inlösningsspörsmål.

Nedanstående sammandrag utvisar värdena och lösesummorna för ifrågavarande

fiskerättigheter:

Fiskerättsägare

Antal

Taxeringsvärde

1926 1928

Länsstyrel- sens upp- skattn.värde

Erbjuden

lösesumma

som godkänt lösesumman...............

21

176,400

243,100

238,400

214,422

,, » med visst förbehåll •••

9

42,000

65,700

65,400

59.092

, avslagit erbjudandet ...............

9

138,400

88,300

92,600

83,286 i

Summa

39

356,800

397,100

396,400

356,800

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 2 augusti 1928 förklarat sig

icke finna anledning till erinran mot föreliggande av länsstyrelsen uppgjorda

och av domänstyrelsen tillstyrkta förslag till inlösen av ifrågavarande

enskilda laxfisken.

Anledningen till statsmakternas ingripande i förevarande fråga grundade

sig å önskvärdheten av att genom en inflyttning av fredningslinjen i Mörrumsbukten

bereda ökade fiskemöjligheter för de omkring denna vik boende

fiskarena. Enär emellertid en dylik åtgärd eventuellt kunde få en viss inverkan

på laxfiskena i Mörrumsån, medförande minskning av dessas värden,

syntes det böra tillkomma staten att ikläda sig den förlust, som sålunda

kunde uppkomma, och ansågs detta bäst ordnas genom statens inlösen av

fiskena. Härigenom skulle även förekommas de rättegångar rörande skadegörelse

å fiskena, som i händelse av dessas bibehållande i enskilda fiskeägares

händer kunde uppstå emellan fiskeägarna och de fiskare, vilka

efter en ändring av fredningslinjen i Mörrumsbukten bedreve fiske innanför

den förutvarande linjen.

Vid de förhandlingar, som ägt rum med ägarna av fisken i Mörrumsån

och dess utlopp, har framgått, att en inlösen av fiskena icke torde kunna

komma till stånd, om den av 1926 års riksdag fastställda förutsättningen

härför skall strängt tillämpas. Enligt nämnda förutsättning skulle lösesumman

för fiskena icke få uppgå tillhopa till högre belopp än dåvarande sammanlagda

taxeringsvärdet för fiskena, 356,800 kronor. Såsom av utredningen i

ärendet framgår, har överenskommelse träffats rörande inlösen utan förbehåll

av fisken för eu summa av 214,422 kronor och med förbehåll, vilka

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

dock icke torde lägga kinder i vägen för en uppgörelse, till belopp av 59,092

kronor eller sålunda tillhopa 273,514 kronor, vilket belopp med 83,286 kronor

understiger 1926 års sammanlagda taxeringsvärden. Beträffande övriga

fisken bar uppgörelse ej kunnat träffas, vadan redan med hänsyn härtill

möjlighet icke föreligger att bedöma, huruvida nämnda förutsättning skall

komma att föreligga. Beträffande sistnämnda fisken synas några av ägarna

icke vara villiga att överhuvud avyttra sina fisken. Bortsett härifrån torde

kunna sägas, att det icke torde vara att förvänta, att ifrågavarande grupp

av fisken skulle kunna förvärvas för berörda belopp av 83,286 kronor.

För det största av dessa fisken har betingats en köpeskilling av 68,894

kronor, vilket nära motsvarar det av länsstyrelsen uppskattade oreducerade

värdet. Såsom av utredningen framgår, utgör den erbjudna löseskillingen

för de fisken, varom uppgörelse träffats enligt länsstyrelsens reducerade löseskilling,

273,514 kronor, under det att 1926 års taxeringsvärden å samma

fisken uppgå till 218,400 kronor. Motsvarande siffror för de fisken, varom

uppgörelse ej vunnits, äro 83,286 kronor och 138,400 kronor.

Det intresse staten har att en uppgörelse kommer till stånd skulle givetvis

bäst tillgodoses, därest en uppgörelse kunde ske med samtliga åfiskare.

Mycket torde dock vara att vinna även av en överenskommelse med ägarna

till det stora flertalet fisken, omfattande tillika de största och viktigaste av

dessa. Ju flera dylika uppgörelser kunna uppnås, ju mer minskas utsikterna

till uppkomst av rättegångar. Lämpligt torde fördenskull vara, att slutlig

uppgörelse omedelbart kommer tillstånd med de fiskeägare, med vilka preliminära

avtal träffats. Med övriga fiskeägare böra ytterligare förhandlingar

upptagas. Med avseende å dessa torde Kungl. Maj:t böra träffa avtal om

inlösen till belopp nära anslutande sig till den föreliggande av länsstyrelsen

efter ingående utredning verkställda värderingen. Vid en dylik uppgörelse

bör givetvis uppmärksammas, att icke de fiskerättsägare, vilka tidigare visat

sig villiga ingå på de av länsstyrelsen erbjudna reducerade löseskillingarna,

skola behöva känna sig eftersatta. Tänkas kan emellertid, att den av länsstyrelsen

verkställda svårutförda värderingen i särskilt fall kan vara behäftad

med någon ojämnhet likasom att omständigheter i övrigt kunna föreligga,

vilka motivera någon jämkning i viss lösesumma. Liknande rätt till

uppgörelse torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i fall, där tidigare träffad

preliminär uppgörelse av en eller annan anledning förfallit.

Då en uppgörelse beträffande de taxerade fiskena i enlighet med nu angivna

grunder skulle innebära ett frångående av den av 1928 års riksdag

förut angivna förutsättning, torde riksdagens medgivande i frågan böra

inhämtas.

Vad angår de icke taxerade fiskena, torde dessa vara av ringa betydelse.

Riksdagens uttalande rörande dem synes i övrigt innebära att, därest dylikt

fiske finnes böra inlösas, Kungl. Maj:t tillerkänts befogenhet att efter vederbörlig

uppskattning av fiskets värde träffa avtal därom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr l(Jö.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, i anslutning till en inflyttning på föreslaget sätt av den med avseende

å laxfisket i Mörrumsån fastställda fredningslinjen, Kungl. Maj:t må äga

att i huvudsaklig överensstämmelse med förut angivna grunder träffa avtal

om inlösen för kronans räkning av enskilda tillhöriga laxfisken i nämnda

å och vid dess utlopp, därvid erforderliga medel skola utgå av statens

domäners fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesm,

liihang till riksdagens protokoll 192!). 1 sand.

134 häft. (Nr 165.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån. s. 1 i texten
  2. JoU 1929:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten