Angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge-Spångakärrens torrläggningsföretag
1929-02-15 · 22 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:169, Angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge-Spångakärrens torrläggningsföretag
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
1
Nr 169.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till Hidinge-Spångakärrens torrläggningsföretag; given
Stockholms slott den 15 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jorubruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek. statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Boreli,, von Steyern, Mat.mberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
Den 11 november 1921 anvisade Kungl. Maj :t till utförande av ett företag
avseende torrläggning av marker — de så kallade Hidinge-Spångakärren - tillhörande ett flertal fastigheter i Vintrosa, Hidinge och Knista sockrar av
Örebro län, dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget med 277,380
kronor under villkor, som stadgades i kungörelsen den 28 juli 1916 angående
villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag från all
Bihanri till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 13S höft. (Nr 169.) 1
Inledning..
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
inänua avdikningsanslaget, dels ock lån från odlingslånefonden med 554,770
kronor under de i kungörelsen den 9 oktober 1914 angående villkoren för
lån från odlingslånefonden stadgade villkor, varjämte Kungl. Maj:t fastställde
arbetsplan för företaget.
Genom beslut den 15 februari 1923 medgav lantbruksstyrelsen ändring i
den för företaget fastställda arbetsplanen, i samband varmed det till företaget
beviljade statsunderstödet minskades, statsbidraget från 277,380 kronor
till 266,180 kronor och lånet från 554,770 kronor till 532,360 kronor.
Den 11 juli 1924 beviljade Kungl. Maj:t till följd av uppkommen merkostnad
—- förekomst av berg i större utsträckning än det fastställda förslaget
utvisade — till företaget ytterligare lån från odlingslånefonden med
33,610 kronor under de i ovannämnda kungörelse den 9 oktober 1914 stadgade
villkor.
Sedan ytterligare en intressent i företaget biträtt den mellan flertalet
övriga intressenter ingångna förening om sökande av statsunderstöd, beviljade
Kungl. Maj:t den 19 december 1924 under de i ovannämnda kun
görelser stadgade villkor till företagets utförande ytterligare dels statsbidrag''
från allmänna avdikningsanslaget med 600 kronor, dels ock odlingslån
med 1,760 kronor från odlingslånefonden.
Slutligen anvisade Kungl. Maj:t den 25 november 1927 i anledning av nytillträde
av en delägare dels ytterligare statsbidrag med 1,630 kronor att
utgå från statens avdikningsanslag under de i kungörelsen den 11 juni
1926 angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag
stadgade villkor med däri genom kungörelsen den 27 juni 1927 gjord ändring,
dels ock ytterligare lån med 2,110 kronor att utgå från statens avdikningslånefond
under de i kungörelsen den 11 juni 1926 angående villko
ren för lån från statens avdikningslånefond angivna villkor.
Ifrågavarande företag, beträffande vilket syneförrättning enligt lagen
den 20 juni 1879 om dikning och annan vattenledning påbörjades den 13
september 1917 och avslutades den 26 februari 1919, omfattade torrläggning
av 950.19 hektar vattenskadad mark, varav 225.36 hektar åker. 630.75
hektar äng och odlingsmark samt 94.08 hektar mosse.
Vid synelörrättningen beräknades arbetskostnaden jämte lösen för vattenverk
till 755,360 kronor. I samband med utredning, som företogs för
sökande av statsbidrag och odlingslån år 1921, upprättades av synemännen
ny värderingslängd, därvid arbetskostnaden beräknades till 948,899 kronor
67 öre, däri inbegripet lösen för vattenverk samt förrättningskostnader.
1 anslutning till förutnämnda den 15 februari 1923 medgivna ändring i
arbetsplanen sänktes arbetskostnaden till 807,399 kronor 67 öre men beräknades
samma kostnad vid beviljande av ytterligare odlingslån den 11 juli
1924 till 919,189 kronor 67 öre.
Båtnaden av företaget uppskattades vid syneförrättningen till 765,799
kronor 73 öre. Vid 1921 års uppskattning höjdes båtnadsvärdet med 10
opaginerad Kontrollera mot PDF
KuikjI. Muj:ts proposition Nr 169. ,''S
procent, och beräknades vid arbetsplanens fastställande detta värde liii
841,408 kronor 40 öre.
De låne- ock bidragssökande intressenternas andelar i kostnaden för
vattenavledningen ock i den därav uppkomna jordförbättringen beräkna
des år 1921 till 938,486 kronor 45 öre respektive 832,152 kronor 50 öre. År
1924 beräknades samma intressenters andelar i kostnaden till 909,102 kronor
94 öre ock i jordförbättringen till 832,152 kronor 50 öre. För den nytillkomna
intressent, som år 1924 beviljades statsunderstöd, utgjorde hans
andel i kostnaden 2,410 kronor 25 öre ock i jordförbättring 2,518 kronor 37
öre, och utgjorde motsvarande belopp för den intressent, som år 1927 beviljades
statsunderstöd, 4,084 kronor 63 öre och 3,748 kronor 28 öre.
Företaget bär beträffande vattenavledningsarbetet av lantbruksstyrelsen
godkänts den 12 oktober 1925.
1 skrivelse den 10 februari 1928 kar arbetsstyrelsen för företaget anhållit,
dels att till företaget måtte, utöver till detsamma tidigare beviljade
lån och bidrag, med stöd av gällande bestämmelser anvisas ett anslag från
statens avdikningsanslag av 120,540 kronor och dels att amorteringsplanen
för det år 1921 till företaget beviljade odlingslånet måtte framflyttas att
omfatta tiden 1932—1957 i stället för den fastställda tiden 1929—1954, utan
skyldighet för låntagarna att under tiden 1929—1932 erlägga ränta eller,
om detta icke läte sig göra, mot erläggande av årlig ränta, beräknad efter
3.6 procent å uppburet lånebelopp.
Sedermera har arbetsstyrelsen i en den 22 november 1928 dagtecknad
ansökning anhållit, att Kungl. Maj:t måtte, utöver beviljandet av det i
den förra ansökningen begärda beloppet 120,540 kronor, föreslå riksdagen
att utan hinder av nu gällande bestämmelser medgiva företaget ytterligare
bidrag från statens avdikningsanslag med 284,920 kronor samt sådan
läntefri framflyttning av amorteringstiden, varom styrelsen förut hemställt.
Enligt vad ansökningshandlingarna utvisa avser sökanden att kontant
erhålla så stor del av ifrågavarande belopp som skulle åtgå till inlösen av
företagets skuld hos enskilda, varemot återstoden skulle användas för nedskrivning
av beviljade odlingslån.
Arbetsstyrelsen har i den förra ansökningen anfört bland annat.
Svartån framrunne mellan Knista och Vintrosa kyrkor i nordostlig
riktning genom ett större slättlandsområde. Ån bildade fall vid Bäck.
där den före ifrågavarande vattenavledning varit överbyggd med damm,
vid vilken uttagits vattenkraft för Bäcks kvarn. Till följd av den vid
dammen utövade dämningen hade årligen stora delar av ovanförliggande
utmed ån lågt belägna områden översvämmats. Ä åns sydöstra sida vore
belägna de s. k. Granhammarskärren, vilka sedan medio av 1800-talet
vore invallade mot Svartån och hade sitt avlopp nedanför Bäcks kvarn.
Det i huvudsak å åns nordvästra sida belägna sankmarksområdet utgjordes
av Hidinge-Spångakärren, av vilka en mindre del inginge i ett
år 1917 ansökt torrläggningsföretag. Vid början av den för sagda företag
Framställningen
den 10
februari 1928
om statsunderstöd.
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.
anordnade syneförrättningen iiade konstaterats, att med lör rättningen
endast avsågs upptagande av en genom området framflytande mindre
bäck, den s. k. Skillundsbäcken, som utgjorde en sidogren till Svartån.
Med anledning av den under åren 1917 och 1918 alltmer tilltagande livs
medelsbristen hade emellertid ett tvingande behov av landets självförsörjning
framstått genom bland annat tillgodogörande av till odling
lämplig mark. Inom odlingsrådet i Örebro län hade vid dess sammanträde
den 14 maj 1918 fästs uppmärksamheten på, att flerstädes inom länet
iorefunnes stora områden ängsmarker, som tidtals låge översvämmade
av vatten. Härvid hade särskilt framhållits områden, belägna i Svartåns
dalgång ovanför Bäcks och Backa kvarnar, vilka områden ansåges kunna
bringas till åker för rimliga kostnader. Odlingsrådet hade åt dess ordförande
och sekreterare uppdragit att bland annat närmare undersöka
förhållandena och till rådet inkomma med utredning i frågan. Vid od
lingsrådets sammanträde den 25 maj 1918 hade redogjorts för i ärendet
vidtagna åtgärder. Hidinge-Spångakärreus torrläggning hade lämpligast
ansetts böra ske genom sänkning av Svartåns vattenstånd, varför ett
oeftergivligt villkor vore, att don vid Bäck belägna dammbyggnaden
sänktes. Med hänsyn till önskvärdheten av att företaget bringades till
verkställighet så fort som möjligt och i betraktande av att priset för
vattenfallet vid Bäck otvivelaktigt komme att ställa sig väsentligt mycket
högre, om detsamma tvångsvis skulle lösas vid syneförrättningen än om
avtal om köp av detsamma kunde träffas med ägarna, hade odlingsrådet
tagit mera aktivt initiativ i frågan genom att dess ordförande som köpare
träffat preliminärt avtal med ägarna till Bäcks kvarn om köp av
vattenrätten in. m. lör ett belopp av 115,000 kronor för att sedermera för
samma pris överlämna fallet in. in. till torrläggningsföretaget. Odlings
rådet hade godkänt de vidtagna åtgärderna och uppdragit åt ordföranden
och sekreteraren att. fullfölja uppdraget i enlighet med ordförandens förslag.
För frågans dryftande med vederbörande markägare hade på kallelse
av odlingsrådet hållits sammanträden med ägare av marker inom
Hidinge-Spångakärren i Vintrosa och Hidinge den 10 och 13 juni 1918.
Enligt odlingsrådets protokoll den 6 juli 1918 hade vid nämnda samman
träden tanken på kärrens torrläggning vunnit allmän anslutning från intressenternas
sida och, sa vitt ordföranden hade sig bekant, hade alla i
företaget intresserade jordägare med undantag av Hidingeby gård, vilken
låge under försäljning, förbundit sig erlägga lagstadgad andel i undersökningskostnaden.
Den 27 september 1918 hade nytt sammanträde
hållits vid den anordnade syneförrättningen. Vid detta sammanträde
hade bekräftats den vid de tidigare sammanträdena inför odlingsrådet av
61 jordägare undertecknade handling, varigenom desamma gjort gemensam
sak med de 7 sökandena til! förrättningen och yrkat på sänkning av
fallet vid Bäcks kvarn. Genom denna förening hade sökandena till förrättningen
utgjort 68 av de till ett 80-tal uppgående jordägarna. Syneförrättningen
hade avslutats den 26 februari 1919. Företaget hade enligt den
därvid framlagda planen avsett sänkning av fallet vid Bäcks kvarn och
kanalisering av Svartån å en sträcka av 9,043 meter samt fördjupning av
bigravar och avlopp med en sammanlagd längd av 19,919 meter.
Intressenternas villighet att fullfölja företaget trots höga kostnader i
runt tal 800 kronor för hektar — torde i icke ringa grad hava stimulerats
av utsikten att i odlingshjälp erhålla statsbidrag. Enligt kungörelsen den
16 april 1918 angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuntjl. proposition AV 10!).
statsbidrag till vissa odling,sföretag in. in. hade nämligen under vissa vill
kor kunnat erhållas statsbidrag till odlingskostnad med högst 200 kronor
per hektar. Under förmodan att sökt statsunderstöd skulle komma att
anvisas till företaget under början av ar 1920 hade beslutats, att företaget
skulle påbörjas snarast möjligt och eiter infordrande av anbud hade det
lagsta av tre avgivna anbud antagits. Kontrakt om utförande av föreskrivna
arbeten med undantag av sidoavloppen hade avslutats med den
antagna entreprenören den 13 september 1919, varvid bland annat överenskommits,
att nyssnämnda arbete skulle utföras för ett belopp av 640,750
kronor, att arbetet skulle påbörjas före arets utgång och att, om arbete!
lutibordades Inre den 31 december 1921, entreprenören skulle som premie
erhålla ytterligare 50,000 kronor. Nyssnämnda premie torde satts med
tanke på möjligheten för intressenterna att, om arbetet forcerades, erhålla
>iss del av ovannämnda statsbidrag1 till odlingshjälp. Erforderlig utredning
för sökande av statsunderstöd till företaget hade emellertid blivit
betydligt fördröjd. Odlingsrådet, som med intresse följt förrättningens
och företagets utveckling, hade hos förrättningsmannen, vilken av intressenterna
erhållit i uppdrag att utarbeta betänkande m. in. för sökande av
statsunderstöd, gjort upprepade framställningar enligt protokoll den 10
juli 1920 och 29 september 1920 om avlämnande av den erforderliga utredningen
skyndsammast möjligt, enär fara förelegat, att företaget genom
slappnande intresse hos markägarna icke skulle komma till utförande.
Enligt det av förrättningsmannen i ärendet avgivna betänkandet, daterat
den 30 november 1920, hade till följd av det sedan syneförrättningens avslutande
stegrade prisläget en betydande omräkning av företagets kostnader
varit erforderlig. Samtidigt hade en mera detaljerat genomförd
massaberäkning givit till resultat, att vissa massor ökats, exempelvis berg
från 550 kubikmeter till 1,400 kubikmeter, och att andra massor minskats.
Då statsunderstöd till företaget icke anvisats förrän den 11 november 1921
och arbetsstyrelsen i avvaktan härpå ansett sig icke böra låna upp större
belopp till arbetets bedrivande, hade med entreprenören överenskommits
om vissa mindre arbeten under år 1919. och under år 1920 hade i huvudsak
utförts endast rivning av dammen vid Bäck. Först i slutet av juli månad
1921 hade arbetet börjat bedrivas i större skala.
Under tiden mellan syneförrättningens avslutande och fastställandet av
arbetsplanen för företaget hade den ekonomiska situationen inom landet
i hög grad förändrats. Behovet av landets självförsörjning hade är 1921
icke längre samma aktualitet som tidigare, och eu stark ekonomisk depression
hade inträtt bland annat inom lantbruket. Inför det sålunda förändrade
läget hade, kunde nu erinras, arbetet bort inställas eller eventuellt
uppskjutas i avvaktan på gynnsammare tider. Intressenterna hade
emellertid vid denna tidpunkt, år 1921, redan köpt Bäcks kvarn och vore
bundna av kontrakt med vederbörande entreprenör, vilket kontrakt säkerligen
icke utan stort vederlag till entreprenören kunnat upphävas. Intressenterna
hade sålunda redan engagerat sig med stora belopp, och inför
det avtalade entreprenadbeloppet, vilket omfattade den huvudsakligaste
delen av företaget, hade situationen icke ansetts särskilt oroväckande.
Sedan Kung], Maj:t fastställt plan för företaget, hade under arbetets
gång påkallats ny syneförrättning inom företaget, huvudsakligast
för fastställande av vissa ändringar rörande företagets plan, omfattande
inskränkning av åns bottenbredd inom företagets mellersta och övre del.
Entreprenadsumman hade härigenom sänkts från 640.750 kronor till 530,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i Kungl. Maj ris proposition Nr 109.
kronor. Arbetet hade bedrivits i huvudsak åren 1921—1923 och slutavsynats
den 25 augusti 1925. Eantbruksstyrelsen iiade den 12 oktober 1925
lörklarat arbetet godkänt.
Under arbetets gång hade oberäknade arbetssvårigheter i väsentlig
omfattning uppstått, vilket i hög grad kommit att fördyra företaget. Enligt
det till grund för beräkning av statsunderstödet till företaget lagda
kostnadsförslaget hade schaktningsmassan omfattat bland annat 1,400 kubikmeter
berg, men den befintliga kvantiteten berg hade visat sig uppgå
till 10,586 kubikmeter. Vidare hade under arbetet inträffat betydande ras
i ans slänter, vilkas avhjälpande dragit stora kostnader. I avtalet hade
entreprenören bland annat tillförsäkrats viss ersättning per kubikmeter
för dylikt, det fastställda förslaget överskjutande berg. Förrättningsmannen
hade i den vid syneförrättningen avgivna arbetsbeskrivningen uttalat
möjligheten av att mer berg än förslaget angave kunde påträffas. Sedan
vattnet efter dammens sänkning sjunkit, hade den harda pinmon i botten
visat sig vara lagrad pa berg med mycket ojämn utformning och framträdande
som större eller mindre körtlar och åsar, vilka genom kanalens
stora dimensioner (20 meters bottenbredd) kommit att utgöra ansenliga
massor. Med stöd av entreprenadkontraktets bestämmelser och efter förliltningsvis
inför skiljemän träffad överenskommelse om ersättning för
vissa oberäknade arbete!), hade entreprenören för det utförda arbetet, i
Svartån uppburit ett belopp av sammanlagt 669,984 kronor 24 öre, vilket
således med 139,984 kronor 24 öre Överstigit det överenskomna entreprenadbeloppet
530,000 kronor. Kostnaden för företaget hade högst betydligt
överstigit den kostnad, som av intressenterna kunnat överblickas, sedan
de köpt Bäcks vattenfall och träffat avtal om utförande av arbetena
i själva Svartån. Sistnämnda båda kostnader hade i de! närmaste representerat
90 procent av den beräknade arbetskostnaden för hela företaget.
Genom den stora oberäknade kostnadsökningen hade den ekonomiska
ställningen för intressenterna blivit i hög grad brydsam. Företaget hade
dragit en kostnad av sammanlagt 1,009,960 kronor, varav kostnaden för
torrläggningsarbetena utgjort 904,595 kronor 61 öre. Utöver erhållna statsbidrag
och odlingslån hade för företagets finansiering befunnits nödvändigt
upptaga privata lån. vilka i februari 1928 uppgått till sammanlagt
171,710 kronor.
Även i andra avseenden hade företaget blivit en missräkning. K el afl vt
stora områden, som vid syneförrättningen värdesatts som odlingsmark,
torde med nuvarande höga arbetspriser jämfört med värdet å sådana lantmannaprodukter,
som skulle betala den verkställda odlingen, för näivarande
icke vara ekonomiskt lönande att odla. Ett större område, den s. k.
Östalöten, komme enligt syneförrättningshandlingarna icke att erhalla
full torrläggning, utan bleve vid särskilt starka flöden översvämmat.. Eifarenheten
från de gångna åren efter företagets utförande hade visat,
att de befarade översvämningarna inträffat oftare än beräknat var, vilket
medfört, att ett område av omkring 50 hektar icke erhållit den nytta,
som beräknats. . ... .
Till belysande av företagets ekonomiska ställning hade i ansökningen
verkställts en uträkning av å olika ägoslag i genomsnitt belöpande andel
i kostnaden för företaget. Härvid hade i syneförrättningshandlingarna
som äng och odlingsmark redovisad areal uppdelats å »till odling föreslagen
mark» med
322.58« hektar, varav den förstnämnda marken omfattade den mark, som
Kunyl. Muj:ts proposition Nr 169. 7
av förrättningsmannen föreslagits till odling vid statsunderstödets sökande.
Enligt denna uträkning utgjorde den totala torrläggningskostna
den ix3r hektar i medeitai för åker 1,1 79 kronor 7*1 öre, lör till odling förr
slagen mark 1,42,: kronor 50 öre, för övrig äng och odlingsmark 8115 kro
nor 79 öre och för annan duglig mark 168 kronor 57 öre. Under antagando
att a låne- och anslagssökandenas mark belöpande förbättringsvärde
lördelade sig a nyssnämnda ägoslag i samma proportion som a idretagel
i dess helhet, hade i ansökningen verkställts eu fördelning av Jän och anslag
å olika ägoslag av sökandenas mark, varav framginge bland annat,
att torrläggningskostnaden per hektar överskjuti; beviljat statsunderstöd
med i medeltal för ovannämnda ägoslag respektive 393 kronor 16 öre, 242
kronor 37 öre, 147 kronor 24 öre och. 28 kronor 62 öre.
Den nuvarande årliga omkostnaden per hektar utgjordes dels av uunuiteten
på det upplupna kapitalbeloppet av odlingslånet, dels av ränta och
amortering pa enskilt lan och dels av ränta på det jordvärde, som 1’örefanns
före företagets utförande. En beräkning av den ärliga omkostnaden
hade verkställts enligt följande grunder. Arliga annuiteten för odlingslånet
hade beräknats efter 6 procent. A enskilda län, tillsammans 171,170
kronor, hade beräknats 5 procent ränta med 3 procent årlig amortering,
motsvarande en amorteringstid av 20 år. Markens värde före företagets
utförande hade beräknats utgöra i medeltal per hektar å åker 980 kronor,
a till odling föreslagen mark 310 kronor, å övrig äng- och odlingsmark
480 kronor och å annan duglig mark 54 kronor. Med hänsyn till det
ändrade prisläget efter den år 1919 verkställda värderingen hade dessa
värden reducerats till hälften av prisläget åren 1919—1920 eller till respektive
490, 170, 240 och 27 kronor per hektar. Ä dessa värden hade
räknats 4 procent ränta, i synnerhet som flertalet intressenter hade denna
;jord belånad även före företaget. Av den sålunda verkställda beräkningen
hade framgått, att den totala årliga utgiften i amorteringar och räntor i
medeltal per hektar för olika ägoslag — åker, odlingsmark, övrig ängsmark
och annan duglig mark — utgjorde respektive 79 kronor 64 öre,
79 kronor 66 öre, 55 kronor 21 öre och 9 kronor 69 öre. På annuiteterna
av odlingslånen belöpte härav 44 kronor 59 öre per hektar för åker, 53
kronor 47 öre för odlingsmark, 33 kronor 83 öre för övrig ängsmark och 6''
kronor 32 öre för annan dnglig mark. I detta samband framhölles jämväl,
att relativt stora områden av ängsmarken lämnade föga avkastning och den
under rubriken annan duglig mark upptagna arealen utgjordes huvudsakligast
av mossmark, som praktiskt taget icke lämnade någon avkastning
alls i följd av företaget. Härigenom förskötes den årliga omkostnaden
till den verkligt produktiva markens nackdel. Till jämförelse anfördes,
att arrendevärdet, däri inberäknat värde för hushållsvirke, å likartad
jord i dessa trakter icke överstege för åker 40 kronor per hektar
och för äng och betesmark 10 kronor per hektar.
De årliga omkostnaderna per hektar överstege vida den kostnad marken
med nuvarande konjunkturläge å lantmannaprodukter kunde bära. Då
inga utsikter funnes att av marken avvinna en avkastning, som tillnärmelsevis
täckte nämnda årliga omkostnader, konmie företaget att för
många intressenter ofelbart leda till ekonomisk ruin. Även i flertalet
övriga fall, där nyssnämnda sorgliga resultat icke bleve följden, komino
vederbörande att under långa tider framåt bliva hårt ekonomiskt pressade.
Därest nuvarande bestämmelser (kungörelsen den 11 juni 1926 enligt dess
ändrade lydelse den 27 juni 1927) tillämpats vid bidragets första bevil
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
jande, skulle till de fastigheter, för vilka tidigare sökts bidrag, kunnat
erhållas ett sammanlagt statsbidrag av 388,954 kronor 73 öre, vilket överstege
hittills till iöretaget anvisat statsbidrag, 268,410 kronor, med 120,544
kronor 73 öre eller i runt tal 120,540 kronor.
Angående framllyttningen av amorteringsplanen för odlingslånet anförde
arbetsstyrelsen: Därest till företaget anvisades ett tillskottsbidrag
å 120,540 kronor, återstode av företagets enskilda skuld, utgörande 171,710
kronor, 51,170 kronor till utdebitering å intressenterna. Då amortering av
statslånet inträdde med år 1929, komme amortering samtidigt av nyssnämnda
belopp 51,170 kronor att i hög grad öka svårigheterna för låntagarna
att fullgöra sina skyldigheter. Företaget avsåge huvudsakligen
vinnande av odlingsmark, men denna hade av liera skäl i relativt stor
omfattning ännu icke tagits i bruk. Dels hade till följd av företagets stora
omfattning odling i huvudsak icke kunnat påbörjas förrän under de senare
åren, dels hade den inom lantbruket ogynnsamma ekonomiska situationen
närmast efter kristiden icke stimulerat till någon större odlingsverksamliet
och dels hade mången inför utsikten att icke kunna gå i land
med den skuldbörda, han genom torrläggningsföretaget ådragit sig, icke
haft lust eller möjlighet att utföra mera omfattande odlingsarbete. För
att bereda intressenterna tid dels till amortering av större delen av nyssnämnda
lånebelopp, 51,170 kronor, och dels till fortsatt odling, innan den
tyngande amorteringen av statslånet skulle påbörjas, vore det önskvärt
att låntagarna medgåves ytterligare tre amorteringsfria år efter 1929,
d. v. s. att amortering av lånet inträdde år 1932, och att låntagarna under
dessa år befriades från ränta å lånet eller, om detta icke läte sig göra,
årligen finge inbetala ränta å lånet efter 3.c procent.
Vid ansökningen funnos fogade, bland annat, utdrag av protokoll vid de
i ansökningen åberopade sammanträdena med Örebro läns odlingsråd samt
ett av statens lantbruksingenjör Gösta Kindblom den 15 januari 1928 upprättat
sammandrag över inkomster och utgifter vid företaget åren 1919—
1927 ävensom en av Kindblom gjord sammanställning av uppgifter om
areal, skuldräntor in. m. rörande sex i företaget ingående fastigheter, varav
framgår, att nämnda fastigheters årliga ränte- och amorteringskost - nader på grund av torrläggningsföretaget varierade från omkring 64
kronor till omkring 121 kronor per hektar åker och odlingsmark. Beträffande
ängsmarken hade samma kostnader beräknats till 20 kronor
per hektar.
Efter remiss har lantbruksstyrelsen den 22 november 1928 avgivit utlåtande
över nu ifrågavarande ansökning, därvid styrelsen beträffande det
av Kindblom upprättade sammandraget över inkomster och utgifter vid
företaget anfört.
Av räkenskapssammandraget framginge, att den verkliga kostnaden för
torrläggningsföretaget uppgått till 1,009,960 kronor och sålunda med
90,770 kronor 33 öre överstigit den efter medgiven ändring i arbetsplanen
och beviljandet den 11 juli 1924 av ytterligare lån till företaget beräknade
kostnaden, 919,189 kronor 67 öre. Av sagda merkostnad belöpte emellertid
S6,577 kronor 39 öre på ränteutgifter, varför den vid förenämnda tidpunkt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj.-ls propoxitiou Nr 1(19.
It
beräknade torrläggningskostnaden, däri inberäknal lösen för Häcks val
tenla I samt förrättningskostnader och dylikt, överskridits med endast
xt-a kl°nor •’4oreoch i verkligheten kommit att utgöra 923,5382 kronor 61 öre
Vidare framginge av räkenskapssammandraget, att delägarna i företaget
!I.,?vLer de 1 lorm av statsbidrag och odlingslån erhållna penningmedlen
}or(!,agcts genomförande upplånat 171,710 kronor. Då båtnaden genom
företaget blivit uppskattad till ett värde av 841,408 kronor 40 öre, över
stege den verkliga torrläggningskostnaden båtnaden med 81,974 kronor 21
ore eller med omkring 10 procent.
Lantbruksstyrelsen bär vidare yttrat, bland annat:
Av vad i föreliggande ansökning anförts torde med tydlighet framga,
att liragavarande företag i särskilt hög grad drabbats av den omkastning
i jordbrukskonjunkturerna, som inträffat efter krigets upphörande. Den
huvudsakliga anledningen till den ekonomiskt svåra situation, vari före
taget rakat, vore sålunda att söka däruti, att de förutsättningar för ett
åtminstone godtagbart resultat av torrläggningsarbetet, som under krisiKlen
med dess hÖ£l uppskruvade pris på lantmanna-produkter vore till
finnandes, numera icke längre vore för handen. Lades härtill, att företagets
igångsättande syntes i väsentlig grad hava föranletts av statsmakternas
under världskriget vidtagna åtgärder för höjande genom nyodlingar
in in. av landets livsmedelsproduktion, sä funne lantbruksstyrelsen
för sm del ett ingripande från statens sida i syfte att lindra det ekonomiska
betryck, vari företagets intressenter oförskyllt råkat, vara av förhållandena
motiverat.
Beträffande formen för ett dylikt ingripande från statens sida kunde
till en början erinras, att genom införandet, vid behandlingen år 1921 av
tragan om statsunderstöd till ifrågavarande företag, av sådan tillämpning
utav da gallande villkor för åtnjutande av bidrag från allmänna avdik
nmgsanslaget, att bidraget begränsades till viss del av båtnaden i stället
aD0Kt!!mriande de,1 av kostnaden> statsbidraget till företaget kom att utgå
n® 1 ; fl ,kT01'' afe och ]ånet med 27,730 kronor lägre belopp än som
!.!V1,\ tv!-’.. dare1st, den förutvarande tillämpningen av bidragsvillkoren
bibehalhts jämväl beträffande detta företag. En viss lättnad i den nu
radande situationen torde otvivelaktigt beredas företaget, därest detsamma
nu tillerkändes det bidragsbelopp, som av ovannämnda anledning icke
kommit att utga. \ ad anginge den samtidigt vidtagna beskärningen av
lanet torde, med hansyn till den synnerliga påfrestning av låntagarnas
ekonomi som inbetalningen av annuiteterna å dem redan beviljade lån
ovillkorligen komme att medföra, eventuell kompensation icke böra lämsatts1
f°rm aV ytter]lgare lån’ nägot som icke heller av sökandena ifråga
Utöver
anvisande av ovanberörda belopp, 35,440 kronor, syntes emellertid
i betraktande av de särskilda forhållanden, varav intressenternas ogynnsamma
lage härledde sig, ytterligare åtgärder böra övervägas för underlättande
av företagets finansiering. För sådant ändamål kunde olika
vagar komma i fråga. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning torde i
forsta hand hora undersökas, huruvida önskvärd lättnad kunde beredas
intressenterna genom dels utsträckning av den för odlingslånens amortering
föreskrivna tiden dels ock beviljande av räntefritt uppskov under
vissa ar med inbetalning av annuiteterna å nämnda lån. Härvid torde
allenast det år 1921 beviljade och år 1923 till 532,360 kronor reducerade
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
länet ävensom til läggslånet av år 1924 å 33,610 kronor eller en sammanlagd
lånesumma av 565,970 kronor böra tagas i betraktande. Etter tillägg
av föreskriven ränta efter 3.6 procent under 3 år beräknades denna skuld
hava vid amorteringstidens början stigit till omkring 627,000 kronor, vilket
belopp skulle författningsenligt amorteras och förräntas under 26 år med
sammanlagt omkring 37,600 kronor om året. Genom utsträckning a\
amorteringstiden till exempelvis den dubbla, eller 52 är, skulle annuiteten
nedbringas med omkring 11,000 kronor om året till i runt tal 26,600 kronor.
Denna minskning i de årliga utgifterna komme givetvis att för intressenterna
innebära en icke oväsentlig lättnad, åtminstone under amorteringsperiodens
första del. Fördelarna härav torde dock näppeligen uppväga
de betydande olägenheter i olika avseenden, som måste bliva en
följd av amorteringens utsträckande över en sa lång period. Å andra
sidan torde den minskning av annuiteterna, som kunde åstadkommas genom
en mindre genomgripande utsträckning av amorteringstiden, exempelvis
med endast 10 å 15 år, icke medföra den lättnad för intressenterna,
som med hänsyn till i detta fall föreliggande omständigheter kunde synas
önskvärd. Icke heller torde den ytterligare lindring, som i samband med
utsträckning av amorteringstiden kunde beredas intressenterna genom
framskjutande av tiden för den första annuitetens erläggande med ett
visst antal är, exempelvis 3 ä 6 är, och befrielse från ränta å länet under
denna tidsfrist, bliva för deras del av mera väsentlig betydelse, enär
svårigheterna att amortera statslånen kunde förväntas i endast ringa grad
hinna avhjälpas till fristens utgång. Vad beträffade den förlust, som
komme att uppstå för avdikningslånefonden genom eventuell utsträckning
av amorteringstiden till exempelvis den dubbla, torde dess nominella belopp
vid amorteringstidens början, under förutsättning att ifragavarande,
till fonden inflytande annuiteter användes till minskande av lån med en
räntefot av 5 procent, kunna beräknas till 7.7 procent av skuldbeloppet.
627,000 kronor, eller omkring 48,000 kronor. Genom medgivande av ränte
fritt uppskov under förslagsvis 3 respektive 6 år med gäldandet av den
första annuiteten a ifrågavarande lån, komme fondens förlust att uppgå
till 10.1 respektive 19.i procent av skuldsumman eller i runda tal 63,000
kronor, respektive 120,000 kronor. Sammanlagda, förlusten för statens del
genom eventuella åtgärder i ovan antydd riktning skulle sålunda uppgå
till omkring 111.000 kronor, respektive 168,000 kronor, beroende på omden
väntefria tidsfristen för amorteringens påbörjande sattes till 3 eller 6 år.
Med hänsyn till vad ovan anförts funne lantbruksstyrelsen för sin del.
att nagon verkligt effektiv lättnad i fråga om företagets finansiering icke
torde kunna åstadkommas med mindre eventuellt understöd från statens
sida åtminstone till någon del lämnades i form av statsbidrag. Lantbruksstyrelsen
ansåge sig därför böra i betraktande av i detta fall föreliggande
särskilda omständigheter, om ock med tvekan, förorda arbetsstyrelsens
framställning om sådan höjning av det till företaget tidigare beviljade
statsbidraget, som bleve en följd, därest detsamma beräknades i enlighet
med för ifrågavarande bidrag numera gällande bestämmelser. Därvid
torde emellertid, i motsats mot vad i ansökningen ifrågasattes, sistnämnda
bestämmelser böra jämväl i sådant avseende följas, att sammanlagda stats
bidrags- och lånebeloppen icke överstege värdet av den genom företaget
uppkommande båtnaden. Enär de till företaget vid olika tillfällen anvisade
statsunderstöden, med undantag för det lån å 1,760 kronor och statsbidrag
å 600 kronor, som beviljades den 19 december 1924, i varje sär
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
KunijI. Maj:ls pro/iosiHoh Nr 169. I I
iskilt lall uppnatt till samma belopp som batnadsvärdena a sökandenas
fastigheter, torde sälunda eu eventuell ökning av statsbidraget böra åt
t oljas av en motsvarande minskning av redan beviljat lån. Vad beträ I''
inde nyssnämnda, den 19 december 1924 beviljade statsunderstöd ä sam
manlagt 2,360 kronor, bleve emellertid storleken av denna lönereducering
beroende därav, att nämnda statsunderstöd med i runt tal 160 kronor
understoge batnadsvärde! a sökandenas fastighet. De statsunderstöd a
sammanlagt 3,740 kronor, som den 25 november 1927 beviljats till vissa
nytillkomna sökande, hade beräknats enligt enahanda villkor som de nu
gällande, varför desamma icke rönte inverkan av nu ifrågasatt anvisande
av ytterligare statsbidrag till företaget.
Av den slutliga torrläggningskostnaden, 923,3X2 kronor (il öre, belöpte
sammanlagt 915,996 kronor 47 öre på sökandena till de statsunderstöd,
vilka beviljades åren 1921 och 1924. Med tillämpning av nu gällande vill
kor för ifrågavarande statsbidrag beräknades detsamma å nämnda so
kändes andelar till 387,315 kronor 12 öre, varvid bidraget fördelades på
respektive fastigheter i enlighet med av vederbörande lantbruksingenjör
den 15 januari 1928 uppgjord, till föreliggande ansökningshandlingar
fogad tabell. Då det till nämnda sökande åren 1921 och 1924 beviljade
statsbidraget uppgått till sammanlagt 266,780 kronor, skulle sålunda under
ovanstående förutsättning ett ytterligare statsbidrag av 120,535 kronor 12
öre eller i runt tal 120,530 kronor kunna nu beviljas till företaget.
I)eu reducering av till företaget beviljade lån, som enligt lantbruksstylelsens
uppfattning borde vidtagas, därest ytterligare statsbidrag bevil
jades i enlighet med vad ovan nämnts, hade av lantbruksstyrelsen beräknats
på följande sätt.
Av bidragsbeloppet å 387,315 kronor 12 öre belöpte 386,475 kronor 66 öre
på deras andelar, vilka blivit delaktiga av det år 1921 beviljade och år
1923 till 532,360 kronor minskade lånet, medan båtnadsvärdet för samma
delägares fastigheter utgjorde 832,152 kronor 50 öre. För att summan av
statsbidrag och lån icke skulle överstiga sistnämnda belopp, torde sålunda
det tidigare beviljade lånet böra ytterligare minskas till 445,676
kronor 84 öre eller med 86,683 kronor 16 öre. På den fastighet, till vilken
lån med 1,760 kronor beviljades år 1924, belöpte av ovanberörda bidragsbelopp
839 kronor 46 öre, medan båtnadsvärdet å samma fastighet uppginge
till 2,518 kronor 38 öre. Det till fastigheten beviljade lånet torde
sålunda böra minskas till 1,678 kronor 92 öre eller med 81 kronor 8 öre.
Vad slutligen beträffade det år 1924 utan samband med statsbidrag be
yiljade tilläggslånet å 33,610 kronor, torde detsamma under ovan nämnda
förutsättningar böra helt indragas. De till företaget vid olika tillfällen
före år 1927 beviljade lånen å sammanlagt 567,730 kronor skulle i överensstämmelse
härmed komma att minskas med sammanlagt 120,374 kronor
24 öre eller i runt tal med 120,370 kronor till 447,360 kronor. Härav fram
ginge, att lånereduceringen skulle komma att, i anslutning till vad ovan
anförts beträffande förhållandet mellan den 19 december 1924 till viss
fastighet beviljade statsunderstöd och fastighetens båtnadsvärde. med 160
kronor understiga det ytterligare statsbidraget. Till jämförelse med vad
ovan anförts i fråga om storleken av de annuiteter å 1921 års lån, inklu
sive tilläggslånet av år 1924, vilka det enligt gällande ainorteringsplan
ålåge intressenterna att gälda, kunde anföras, att nämnda annuiteter beräknades
genom nedskrivning av lånen i enlighet med vad nu ifrågasatts
12
Kungl. May.ts proposition Nr 169.
bliva minskade med omkring 8,000 kronor, eller från i avrundat tal 37,600
kronor till 29,600 kronor.
Vid det förhållandet att för företagets finansiering nödigt kontant
kapitaltillskott icke komme intressenterna tillgodo genom här ovan ifrågasatt
anvisande av ytterligare statsbidrag i samband med reducering av
till företaget tidigare beviljade lån, syntes det i betraktande av omstän
digheterna i förevarande fall kunna ifrågasättas, att låntagarna bereddes
någon lättnad i fråga om lånets återbetalning, utöver vad gällande författningar
i ämnet medgåve. Lantbruksstyrelsen ansåge sig därför, om
ock med tvekan, böra för sin del tillstyrka arbetsstyrelsens framställning
om såväl framflyttning med tre år av amorteringstiden för det år 1921
beviljade lånet som även befrielse från erläggande av ränta å detsamma
under nämnda treårsperiod.
Statens förlust genom dylikt framflyttande av amorteringstiden ävensom
räntebefrielse kunde i överensstämmelse med vad ovan nämnts beräknas
till 10.1 procent av skuldbeloppet, i runt tal 445,680 kronor, med
tillägg av tre års ränta efter 3.6 procent, sammanlagt omkring 490,000
kronor, och utgjorde sålunda omkring 50,000 kronor. Härtill komme den
förlust, som orsakades fonden genom lånens nedskrivning med 120,370
kronor, varför statens uppoffring knnde i förevarande avseende uppskattas
till ett belopp av omkring 170,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställde lantbruksstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder dels för anvisande till ifrågavarande
företag av ett ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag av
120,530 kronor, under villkor att det år 1921 beviljade och år 1923 till
532,360 kronor reducerade lånet ytterligare minskades till 445,680 kronor,
att det år 1924 beviljade lånet a 1,760 kronor likaledes minskades till
1,680 kronor samt att sistnämnda år beviljat tilläggslån å 33,610 kronor
helt indroges, dels ock för framflyttning med tre år av amorteringstiden
för det år 1921 beviljade lånet ävensom befrielse från erläggande av
ränta å nämnda lån under nämnda treårsperiod.
1 yttrande den 14 december 1928 bär statskontoret efter remiss anfört:
Med hänsyn till vad i handlingarna blivit upplyst ej mindre om förhållandena
vid igångsättandet av ifrågavarande torrläggningsföretag och
anledningarna till de opåräknat stora kostnader, som detsamma föranlett,
än även om den bekymmersamma ställning, vari företagets intressenter
befunne sig, och svårigheterna för dem att förränta och amortera
de erhållna statslånen jämte vad därutöver för företagets fullbordande
måst hos enskild långivare anskaffas, torde det få anses ofrånkomligt
att bereda någon hjälp. Statskontoret ville därför icke motsätta sig lantbruksstyrelsens
förslag, enligt vilket med tillämpning av de den 27 juni
1927 fastställda ändrade bestämmelserna för statsbidrag frän statens avdikningsanslag
ett ytterligare sådant bidrag skulle till företaget anvisas
till belopp av 120,530 kronor, som dock så gott som i sin helhet skulle
överföras till avdikningslånefonden för att användas till avbetalning å
företagets låneskuld, varjämte beträffande återstående delen av det till
företaget år 1921 beviljade lånet amorteringsskyldigheten skulle inträda
först år 1932 samt frihet från erläggande av ränta skulle åtnjutas för
åren 1929—1931.
Statskontoret ville emellertid framhålla, dels att beträffande det till
företaget år 1921 beviljade lånet, vilket lån enligt lantbruksstvrelsens
Kungi. Maj:in proposition Nr 11>''J.
13
)örslag- skulle minskas till 445,080 kronor, den a länet vid slutet av andra
''••jof-Z?6715Ul-?ono?nvUlr1’ t" 18 fC,,ruari 1!,2S> l,l>lduima räntan utan
ettefrlin ’ '' ''V de“ sa,"»ianla«da skulden a länet komme
att eitei den loieslagua reduceringen vid den ifrågasatta tidpunkten för
.amorteringens början uppgå till 502,395 kronor, dels att a det ar 1924
beviljade lunet a o3,610 kronor, vilket lån skulle i sin helhet täckas av
anslagsmedel, den upplupna räntan per den 1 juli 1929 komme att
»-om 2,016 kronor 00 oro, de]8 ork åt, f, do! J U24 l.oahS låneti
1,760 kionor den upplupna rantan komme att, i händelse av nedskrivning
med ,SO kronor per den 1 juli 1929, vid amorteringsperiodens början uppgå
! n T01'' 92 V10’ Återbetalning av räntorna å de bägge lån vilka
•skuUe nedskrivas, komme, om ej annat föreskreves, att i enlighet med
pallande lånevillkor lordelas på lånens hela amorteringstid vadan lån
%ar]?a salunda e-> komme att omedelbart drabbas av någon större utMtt
för dessa räntors likviderande. Beträffande åter det län å 33 610
kionor,_ som genom beviljade nya anslagsmedel skulle helt inbetalas ''till
bärakaHffbpnel°nd<en’ b,iia11 tU1 ]antbruksstyrelsens förslag inne
wra
att intiessenterna i företaget finge omedelbart betala den å länet
per den 1 juli 1929 upplupna räntan 2,016 kronor 60 öre.
... , a.ntbruksstyreisens yttrande i ärendet framginge ej, huru stvrelsen
-ankt sig återbetalningen av ovannämnda räntor. Med hänsyn till företagets
bekymmersamma ekonomiska ställning och då intressenterna enligt
styrelsens förslag icke skulle erhålla större kontant tillskott än 160 kroroV
skulle'' kunna°if • ^ fu,1,lstandl^ eftergivande av denna räntefordran icke
än lkMJnV afa aS’ !]°'';k na8on lättnad beträffande återbetalninf®n
,aY„ upplupna räntor böra medgivas. Sålunda ville statskon
toret
ifragaaatta, huruvida ej det lånebelopp å tillhopa 120.370 kronor
vilket enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle återbetalas genom det
statfbld;''af, som skulle beviljas, kunde få anses hava utgjort
Mnefomlen ] ** * °n tld detsamma såsom lån åvilat avdiknings
bifa11
baiti1.'' skulle låntagarna, utöver den av lantbruksstyrelsen
föreslagna reduceringen av låneskulden, även befrias från erläggande av
Äupna kaPitahseracle räntor med sammanlagt 11,380 kronor 52 öre
9,3bl.44 + 2,016.» -t- 2.48); och torde i sådant fall riksdagens medgivande
hora utverkas därtill, att å avdikningslånefondens ifrågavarande fordran
lingc avskrivas berörda belopp, 11,380 kronor 52 öre.
1 den senare ansökningen den 22 november 1928 har arbe t sstyrelsen
anfört bland annat: n
De personer, i allmänhet mindre hemmansägare, som besleto företagets
paborjande hade icke sjalva kunnat överblicka företaget och dess konse
1-ommT
°cb an,m11.ndr? hade de kunnat bedöma, huru förhållandena skulle
vomma att gestalta sig efter mretagets genomförande, utan de hade därvid
litat pa de upplysningar och förslag, som för dem framlagts av vedermrande
tjänsteman. Det torde starkt kunna dragas i tvivelsmål, huru
vida företaget kommit till stånd, därest ej odlingsrådet så energiskt in
gripit i Iragan.
Företagets synnerligen ogynnsamma ekonomiska följder berodde dels
pa att företaget utförts under eu tid. då prisläget å arbetsmarknaden
legat avsevart over det nuvarande, dels på inträffade svåra och dvrhara
ras och andra avsevärda icke förutsedda svårigheter, dels på höga "ränte
-
Inrams fäll
ingen den
november
192y ang,
ytterligarv
stat sunder
stöd.
14
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 169.
utgifter samt dels till eu mycket avsevärd del pa att företaget icke lämnade
den nytta, som beräknats.
Beträffande förhållandena vid arbetets utförande anfördes, bland
annat, att vid syneförrättningen lämnats föreskrifter om jordmassans
lika fördelning åt båda sidor av än. Företaget liade emellertid i stort sen
varit beläget å åns ena sida och ä den motliggande åstranden funnes
uppförd vall till skydd för innanför liggande marker. Vid arbetets utförande
blev det nödvändigt att förlägga hela schaktmassan å åns ena
sida. Denna fråga syntes icke hava beaktats vid syneförrättningen. Av
förrättningsmannens utlåtande år 1922 angående inskränkning i bottenbredden
å den ännu icke utförda sträckan hade sökandena dragit den
slutsatsen, att även den utförda och därtill dyrbaraste sträckan skulle
från början kunnat givas mindre dimensioner, enär vattenmängden a
denna sträcka ej nämnvärt ökades genom tillflöden. Om denna slutsats
vore riktig, torde genom detta förbiseende företaget betungats med onodiga
kostnader, som sannolikt icke låge under 100,000 kronor.
Även syntes, på sätt framginge av en av Kindblom verkställd, vid ansökningen
fogad utredning, den genom företaget uppkommande värdeförhöjningen
hava beträffande stora områden betydligt överskattats av
synemännen vid markvärderingen under 1917—1919 års syneförrättning.
En högst betydande del av området utgjordes av mark, som för liarvarande
icke kunde anses ekonomiskt lönande att odla men som vid beräkning
av företagets båtnad givits högt förbättringsvärde. Av den
genom företaget produktiva marken, 950.iss hektar, utgjordes icke mindre
än 334.00 hektar av mark, som icke lämpligen kunde utnyttjas till odling
eller till äng. Härtill komme. att större delen av den odlingsbara marken
inom företaget vore belägen på 1—2 kilometers avstånd från vederbörande
ägares ekonomibyggnader. Endast dåliga gärdesvägar funnes mom området.
Stor enskild dikning hade erfordrats inom de odlade omradena.
Byggnader för grödans inbärgande saknades sa gott som undantagslöst
inom området. Den i samband med odlingslånets beviljande föreskrivn t
odlingen hade å vissa områden visat sig draga betydande odlingskostnader
till följd av riklig förekomst av stubbar och trädrotter. Sedan
arbetet i huvudsak år 1923 fullbordats, liade markagarna bedrivit ett
energiskt odlingsarbete och trots det under tiden vikande prislaget a lammannaprodukter
nedlagt betydande kostnader på sill jords odling och
grundförbättring. Efter företagets genomförande hade .tamval den redan
då odlade marken dragit stora kostnader för grundfor''bättringar, sasom
enskilda avloppsgravars upptagande, täckdikning och dylikt.
Till det förut uppgivna kostnadsbeloppet för företaget, 1,009,960 kronos,
borde läggas eu kostnad av 42,113 kronor, utgörande ersättning tor jordupplag,
varav största delen belöpte å mark utmed ån, dar jorden a vissa
sträckor måst fördelas å eu bredd av ända upp till 90 meter från akanten
till förhindrande av för starkt jordtryck a slanten. Den totala kostnaden
uppginge alltså till 1,052,073 kronor. . ...
Företaget häftade i november 1928 i skuld dels för uppburet odlmgskui
med sammanlagt 569,840 kronor och dels för enskilda lan, vilka etter hittills
verkställda amorteringar uppginge till 164,610 kronor 1 betraktande
av att ersättningen för jordupplaget endast till en mindre del torde genom
uppbörd inom företaget kunna ordnas, syntes företaget nödgat att oka
sitt enskilda lån med ytterligare omkring 35,000 kronor.
Den mark inom torrläggningsområdet, som nu och framdeles rea lite, „
Kuitijl. Muj.ts proposition Nr 169. 15
scxJaii yiss del av markon visat sig icke; motsvara det beräknade förbättringsvärdet,
måste bära skuldbördan, drabbades synnerligen svårt vid
nuvarande ekonomiska situation inom företaget. Sålunda utgjorde eu
hg Kindbloms utredning årlig avgäld — annuitet a odlingslån och euskilda
lån lör företaget samt 4 procent ränta ä markvärdet före torrläggningen
— i genomsnitt per liektar för åker 96 kronor 84 öre, för till odling
toreslagen mark 100 kronor IT öre och annan odlad eller därtill lämpligmark
78 kronor 69 öre.
IJndei antagande att det tidigare sökta statsbidraget erliölles, förbättlades
den ekonomiska ställningen, men av Kindbloms utredning, enligt
vilken det enskilda lånebeloppet, beräknat till 200,000 kronor, förutsattes
amorterat under 20 år med 8 procents annuitet, framginge, att ändock kvarstode
högst betydande årlig avgäld per hektar, utgörande för åker 82 kronor
54 öre, för odlingspliktig mark 82 kronor 88 öre och för annan odlad
eller därtill lämplig mark 65 kronor 38 öre. Härtill konirne, att svårighet
torde möta att under så lång tid som 20 år amortera den enskilda upp
läningen. Denna utgjordes huvudsakligast av ett sparbankslån, som vore
ettårigt och varje år måste förnyas. Redan nu hade det visat sig möta
mycket stora svårigheter att erhålla borgensmän å lånet, och efter inträdandet
av amortering å odlingslånet och den därmed starkt nedsatta — i
de flesta fall omöjliggjorda — amorteringsförinågan beträffande det enskilda
lånet konirne denna svårighet att ytterligare ökas. Personer, villiga
att inför nuvarande ekonomiska ställning inom företaget taga risken
att ställa sig som borgensmän för ett 20-årigt amorteringslån, torde näppeligen
stå att uppbringa.
Även med erhållande av det förut sökta statsbidraget a 120,540 kronor
bleve företagets återstående skulder många av intressenterna övermäktiga
och för de övriga mycket betungande. Med ett ytterligare bidrag å 284 920
kronor, utgörande hälften av till företaget hittills anvisat odlingslån, tilltrodde
sig intressenterna att med stora ansträngningar kunna reda sig.
Det sökta bidraget borde i första hand användas till det privata lånets
avlyftande och återstoden användas till odlingslånets nedskrivning.
Av Kindbloms utredning framginge att, om företaget komme i åtnjutande
av såväl tidigare sökt bidrag som sistnämnda belopp, det ändock
a vilade jorden betydliga årliga avgälder, vilka utgjorde å åker 54 kronor
83 öre, å till odling föreslagen mark 49 kronor 37 öre och å annan odlad eller
däi till lämplig mark 39 kronor 58 öre, allt per hektar. Då arrendevärdet å
åker i orten enligt av domänintendenten Gunnar Pettersson avgivet intyg
i medeltal utgjorde 40 kronor per hektar, vore företagets intressenter avsevärt
sämre ställda än arrendatorer.
Även framhålles i ansökningen, att svårighet förelåge för fastighetsägare
inom företaget att hos bankinrättningar erhålla lån till följd av
allmänna farhågor för intressenternas genom företaget undergrävda eko*
nomi. Då flertalet markägare hade sina fastigheter belånade, förelåge
stor fara att lånen uppsades, varigenom markägarnas ställning bleve än
mer brydsam.
Av den i ansökningen åberopade, av lanibruksingenjören Kindblom
verkställda utredningen, vilken är dagtecknad den 22 november 1928,
iramgår, utöver vad därav i ansökningen intagits, bland annat följande.
Kindblom erinrade, att i den vid syneförrättningen upprättade värderingslängden
den av företaget berörda produktiva marken redovisats dels
som åker, dels som äng och odlingsmark och dels som annan duglig mark.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
Av äng och odlingsmarken hade vid arbetsplanens fastställande låntagarna
ålagts odlingsskyldighet å en areal av 308.170 hektar. Med ledning av
den vid syneförrättningen upprättade värderingslängden och förrättningsmannens
betänkande den 30 november 1920 hade Kindblom gjort följande
sammanställning av areal och förbättringsvärde inom företaget,
varvid angivna förbättringsvärden utgjorde de vid syneförrättningen be
-
räknade:
Areal
FörbättviugvS-
hektar
kronor
aker (vid syneförrättningen)
.................. 225.358
201,355: &2
till odling föreslagen mark
308.170
332,710: 69
annan odlad eller därtill lämplig mark
............. 82.ooo
68,149: 10
övrig äng och odlingsmark
................ 247.580
154,609: 6 8
annan duglig mark, skogsmark
16.310
3,557: 16
annan duglig mark, högmosse
70.770
4,534: 18
Summa 950.18 8
764,916: 73
Av den till odling föreslagna marken hade hittills odlats omkring 248
hektar, vadan en areal av endast 60.17 hektar återstode oodlad. Utöver
föreslagen odling hade uppodlats 72 hektar och ytterligare 10 hektar torde
med någorlunda ekonomisk fördel kunna uppodlas. Sammanlagt hade
sålunda inom företaget efter detsammas utförande uppodlats eu areal av
320 hektar. I nyssnämnda 72 hektar inginge ett område, den s. k. Östalöten,
med 66.74 hektar. Ifrågavarande område, som tidigare torde utgjort
slätter- och betesäng, hade till följd av den otillräckliga torrläggning detsamma
erhölle genom företaget, icke ålagts odlingstvång. Trots områdets
ofullständiga torrläggning hade värdeökningen å detsamma vid syneförrättningen
beräknats till 67,668 kronor 21 öre eller i medeltal 1,013 kronor
83 öre per hektar.
Vid eu av Kindblom och jordbrukskonsulenten H. Flodkvist verkställd
detaljerad besiktning av torrläggningsområdet hade utrönts, att en mycket
omfattande del av den som äng och odlingsmark i förrättningshandlingarna
redovisade marken icke utan avsevärda kostnader kunde uppodlas
till åker. Marken i fråga, som omfattade 247.r,so hektar, hestode å
stora områden av i förmultning varande vitmosstorv till 1—1.5 meters
djup. å andra områden bestode marken av ett tunt myllager på sand. I
allmänhet förekomme ett tätt bestånd s. k. slyskog, och inom mosstorvsområdet
förekomme rikligt med stora mosstuvor. Även under förutsätt
ning av minsta möjliga detaljdikning och låga arbetskostnader torde denna
mark draga eu odiingskostnad, icke understigande 600 kronor per hektar.
Å detta område hade vid syneförrättningen beräknats en båtnad av 154,609
kronor 68 öre, motsvarande i medeltal per hektar 624 kronor 49 öre. Da
företaget för närvarande vore belastat med ett skuldbelopp, som övei stege
den vid syneförrättningen beräknade båtnaden, vore alltsa ifrågavarande
till odling icke lämpliga mark för närvarande delaktig i företagets skuld
med belopp, överstigande nyssnämnda båtnadsvärde, Den ringa ekonomiska
bärkraften hos denna mark medförde en betydande överskjutning
av betalningsansvaret på den mera produktiva marken, varigenom denna
komme att betungas med orimliga kostnader. Den till odling icke lämpliga
marken torde, såsom framginge av ett av läns jägmästaren rv. Eckeibom
efter undersökning på platsen avgivet yttrande, fördelaktigast böra
användas till skogsproduktion.
17
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 169.
Don mark, som skulle biira den huvudsakligaste torrläggningskostnaden,
horäknades av Kindhlom till eu areal av i runt tal 615 hektar. Av övrig
areal inom löretaget beräknades don skogbärande marken, 264 hektar, och
mossmarken, 71 hektar, biira eu torrliiggningskostnad per hektar av högst
respektive 150 och 50 kronor eller tillhopa 59,600 kronor och 2,130 kronor.
Återstående torrliiggningskostnad, 1,052,073 — 41,730 = 1,010,343 kronor,
lördelad pa nyssnämnda 615 hektar, motsvarade en genomsnittlig kostnad
per hektar av i runt tal 1,643 kronor.
Vid de i ansökningen åberopade beräkningar av den årliga avgälden per
hektar fördelades densamma med 6 kronor å icke odlingsbar mark —
263.mii
med återstoden på övriga ägoslag i proportion till förbättringsvärdet, 1
den årliga avgälden inberäknades annuitet å odlingslån med 37,742 kronor
69 öre och å enskilt lån med 16,000 kronor samt 4 procent ränta å markvärdet
före torrläggningen.
Kindblom har verkställt jämväl en beräkning av de å sju särskilda fastigheter
inom företaget belöpande andelar av räntor och amorteringar å den
skuld, som fastigheterna åsamkats till följd av torrläggningsföretaget. Be-,
träffande fem av dessa fastigheter överstiger odlingslånet taxeringsvärdet.
Summan av årliga annuiteter å odlingslån och enskilt lån per hektar
åker och till odling föreslagen mark växlar för dessa sju fastigheter mellan
44 och 166 kronor. Tre av fastigheterna äro jämväl besvärade med
egnahemslån.
Kindblom uttalar, att företaget vore i trängande behov av hjälp och att,
om de gjorda framställningarna om ytterligare statsbidrag bifölles, markägarna
ändock under en mycket lång tid framåt finge anses hårt ekonomiskt
pressade genom det av dem, huvudsakligast på tillskyndan av en
statlig odlingsorganisation, utförda torrläggningsföretaget. Företaget liade
inom den närmaste tiden att motse tämligen stora kostnader för rensningsarbeten.
Särskilt syntes i ån en del släntras hava uppstått, och från det vid
grävningsarbetets slutpunkt uppkomna strömfallet hade synbarligen stora
mängder lös sand förts med vattnet och avlagrats å platser i ån inom företaget,
där vattnet flöte lugnare.
I yttrande den 22 december 1928 över den senare framställningen har
lantbruksstyrelsen efter remiss anfört bland annat:
Lantbruksstyrelsen funne vad i nu föreliggande framställning anförts
icke vara av beskaffenhet att föranleda ändring i eller tillägg till styrelsens
i utlåtande den 22 november 1928 avgivna förslag. Vad särskilt beträffade
det ersättningsbelopp å 42,113 kronor, varmed enligt arbetsstyrelsens
nu framlagda kalkyl den tidigare beräknade kostnadssumman borde
höjas, framhölles att, därest nämnda utgiftspost varit omnämnd i arbetsstyrelsens
framställning den 10 februari 1928, någon höjning av det i lantbruksstyrelsens
föregående utlåtande i ämnet förordade tilläggsbidraget,
120,530 kronor, i allt fall icke kunnat av styrelsen ifrågasättas, enär sagda
tilläggsbidrag representerade det högsta belopp, som med tillämpning av
gällande bestämmelser för ifrågavarande statsbidrag kunde komma i
fråga.
Lantbruksstyrelsen funne sig böra i fråga om företagets ekonomiska
läge framhålla, att enligt vad av handlingarna i ärendet framginge en
icke oväsentlig areal, omkring 320 hektar, varav tidigare ingen eller högst
Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 13S hiift. (Nr 169.)
2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
obetydlig avkastning kunnat påräknas, efter torrläggningsföretagets utförande
lagts under plog, varförutom det fulla utnyttjandet av i företaget
ingående redan förut odlad ehuru vattenskadad mark, omkring 225 hektar,
blivit genom torrläggningen säkerställt. Under de år, som gått sedan företaget
slutförts, borde sålunda en icke oväsentlig avkomst kunnat utvinnas
från dessa marker. Det kunde jämväl vara anledning att i detta samband
erinra därom, att före torrläggningsarbetets utförande ifrågavarande betydande
markområden, vilka delvis varit belägna endast några få decimeter
över skibordet i den numera utrivna kvarnen vid Bäck, årligen översvämmades
av Svartån och sålunda vid nämnda tid vore i stor utsträckning
värdelösa.
Ehuru torrläggningsföretaget sålunda möjliggjort det förutvarande
sankmarksområdets tillgodogörande för jordbruksdrift i en eller annan
form, och möjligheterna i sådant avseende även blivit i viss omfattning
utnyttjade, hade å andra sidan, enligt vad syntes framgå av till föreliggande
ansökning fogat sammandrag över företagets räkenskaper, vederbörande
intressenter hittills icke haft några som helst kontanta utgifter
vare sig för syneförrättningen rörande företaget och i samband därmed
eller sedermera verkställda utredningar m. m. eller för arbetets utförande.
Vad utöver de till företaget beviljade och i sin helhet utbetalade statsunderstöden
å sammanlagt 838,250 kronor hittills varit erforderligt för
företagets finansiering hade nämligen anskaffats genom privata lån, vilka
numera tillika med ränta uppginge till 104,610 kronor.
I betraktande av nu nämnda förhållande och under förutsättning att det
redan inledda arbetet på torrläggningsområdets utnyttjande alltjämt komme
att fortgå, syntes enligt lantbruksstyrelsens uppfattning de av styrelsen
i utlåtandet den 22 november 1928 föreslagna åtgärder kunna erbjuda
en tillfredsställande grund för konsolidering av företaget. Lantbruksstyrelen
funne sig sålunda icke böra förorda ytterligare understöd från sta
tens sida till företaget utöver vad i nämnda utlåtande föreslagits.
Örebro läns hushållningssällskaps grundförbättringsnämnd har i eu till
Kungl. Maj:t den 18 januari 1929 inkommen skrift tillstyrkt de av arbetsstyrelsen
gjorda ansökningarna och därvid framhållit i huvudsak de synpunkter,
som i ansökningarna gjorts gällande, samt vitsordat, att mot
intressenternas skötsel av företaget icke kunde framställas någon anmärkning
och att arbetsstyrelsen handhaft företagets angelägenheter med
klokhet och omsorg. Vidare erinras, att intressenterna gått miste om
statsbidrag till nyodling.
Vid nämndens skrivelse fanns fogat protokollsutdrag, utvisande att
Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott vid sammanträde
den 16 januari 1929 beslutat instämma i nämndens skrivelse och uppdragit
åt nämnden att ingiva densamma till Kungl. Maj:t. Vidare fanns bifogat
utdrag av riksdagens revisorers berättelse om deras år 1927 verkställda
granskning.
I nämnda berättelse av riksdagens revisorer har angående HidingeSpångakärren
gjorts följande uttalande:
I detta fall förelåge enligt revisorernas mening bristande grundlighet
vid de ursprungliga undersökningarna för arbetet, varom även synemän
-
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
liens utlåtanden bure vittne. Hade de undersökningar, som av förhållandenas
tryck sedan framtvingades och som alltså ingalunda vore omöjliga
att verkställa, gjorts från början och därav föranledda kostnadsbesparande
lorenklingar redan vid arbetets igångsättande ingått i planen, så hade up
penbarligen både tid och pengar kunnat sparas.
I cn den 25 januari 1929 dagtecknad skrift har arbetsstyrelsens ordförande
betonat nödvändigheten av att det sökta bidraget å 120,540 kronor
utbetalades för nedbringande av företagets enskilda skuld under framhållande
att a verkställd utdebitering av 17,671 kronor 88 öre för detta
lån resterade för år 1927 ett belopp av 2,572 kronor 70 öre och för år 1928
ett belopp av 6,285 kronor 49 öre.
Vidare hava till Kungl. Maj:t inkommit uppgifter rörande den skuld,
som avilade vissa av intressenternas fastigheter,-ävensom utdrag av Vintrosa,
Hidinge och Knista socknars fastighetstaxeringslängder år 1928 i
vad de angå fastigheter, berörda av ifrågavarande vattenavledningsföretag.
Av dessa handlingar framgår, att de skulder, som åvila de särskilda
lustigheternas ägare, i regel högst väsentligt överstiga fastigheternas taxeringsvärden,
så till exempel utgör den skuld, som åvilar ägaren till eu i
oretaget ingående fastighet, taxerad till 1,000 kronor, 4,509 kronor 96 öre,
darav odlingslån 2,809 kronor 96 öre med en årlig annuitet av 168 kronor
, °fe\ Agaren till en i taxeringslängden till 5,000 kronor upptagen fastighet
åvilar eu skuld å 7,072 kronor 36 öre, därav odlingslån 1,572 kronor 36
ore med en årlig annuitet av 94 kronor 34 öre.
Efter remiss har statskontoret i förnyat yttrande den 30 januari 1929
anfört:
Av vad som förekommit efter det statskontoret den 14 december 1928
avgav utlåtande angående av lantbruksstyrelsen föreslagna ändringar i
avseende å statsbidrag och lån till Hidinge-Spångakärrens torrläggningsföretag
hade statskontoret fått ett mycket starkt intryck av de svårigheter,
i vilka delägarna i nämnda företag råkat. På grund härav och med
hansyn tillika till de omständigheter, under vilka företaget igångsattes,
måste statskontoret finna starka billighetsskäl föreligga för att bereda
nagot understöd utöver den hjälp, som förut föreslagits och som egentligen
skulle innebära allenast, att ett av företaget redan uppburet belopp
förvandlades från lån till statsbidrag utan att tillföra företaget några nya
medel. Enligt den nu framlagda utredningen syntes det dock ofrånkomligt,
att nya medel tillskötes att användas till minskande av den skuld,
företaget hos enskilda långivare ådragit sig för att kunna slutföra arbetet.
Utan något sådant ytterligare understöd av statsmedel torde det icke
kunna undvikas, att företaget bleve ekonomiskt ruinerande för flertalet
av de många delägarna. Vad storleken av ett sådant nytt understöd beträffade
kunde statskontoret, som föreställde sig att hela det begärda
beloppet 284,920 kronor icke kunde ifrågakomma, emellertid icke komma
med något förslag; men ämbetsverket liölle före, att understödet borde så
avpassas, att den på delägarna vilande skulden därigenom nedbringades
till rimligt belopp i förhallande till värdet av den mark, som inginge i
företaget. Därest ett belopp, motsvarande vad företaget fått utgiva för
Departement $•
chefen.
20
Kungl. May.ts proposition Nr 169.
den vid företagets igångsättande icke beraknade kostnaden för uti lvning
av den vid Bäck i Svartån belägna dammbyggnaden eller 115 000 kronor,
ytterligare tillskötes av statsmedel, syntes en mycket god hjalp fa anses,
hava blivit företaget tillerkänd.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående förhållandena
vid igångsättandet av ifrågavarande företag och orsakerna till den synnerligen
bekymmersamma ekonomiska ställning, vari intressenterna genom
utförandet av företaget blivit försatta, anser jag starka billighetsskäl
tala för att från statens sida ytterligare understöd lämnas företaget. Detta
planlades vid eu tid, då det för höjande av landets livsmedelsproduktion
var av den allra största betydelse att den till odling lämpliga marken i
möjligaste män utnyttjades, och av utredningen i ärendet framgår också,
att odlingsrådet i Örebro län, förvisso i anslutning till direktiv från centralledningen
i Stockholm, tagit en mycket verksam del i företagets igångsättande.
Visserligen hava de egentliga torrläggningskostnaderna såsom
av lantbruksstyrelsens yttranden framgår med allenast ett jämförelsevis
ringa belopp överstigit de i samband med tidigare beviljade statsunderstöd
beräknade kostnaderna för företagets utförande, men de verkliga
kostnaderna hava dock såsom i ansökningen framhålles högst betydligt
överstigit de belopp, som vid företagets igångsättande beräknats och av
intressenterna kunnat överblickas. Av utredningen synes därjämte framgå,
att vissa brister förekommit vid företagets planläggning samt att nyttan
av viss i företaget ingående mark visat sig icke motsvara det beräknade
värdet därav. Härtill kommer den efter företagets planerande inträffade
omkastningen i konjunkturerna för jordbruket, till följd varav
de förutsättningar för företagets ekonomiska bärighet, som vid dess igångsättande
förelegat genom högre pris å jordens avkastning, icke längre äro
för handen. .
Förhållandena bland företagets till ett 80-tal uppgående intressenter
torde för närvarande vara sådana att, därest ej förbättring av företagets
ekonomi åvägabringas, det lärer vara att förvänta, att ett indrivande år
för år hos intressenterna av avbetalningar och räntor å företagets stora
lån av staten och enskilda långivare kommer att undan för undan bringa
många kanske flertalet intressenter, till ekonomiskt obestånd. Ställningen
härutinnan belyses klart genom den av lantbruksingenjören Kindblom
lämnade utredningen, utvisande att enligt hans beräkning intressenterna,
förutom räntor å privata lån, hava att i årliga ränte- och amortenngsuto-ifter
för företaget, däri inberäknat 4 procent ränta å markvärdet före
torrläggningen, i medeltal utgöra för i företaget ingående åker 96 kronor
84 öre för hektar, för till odling föreslagen mark 100 kronor 17 ore för
hektar samt för annan odlad eller därtill lämplig mark 78 kronor 69 ore
för hektar. Härmed må jämföras, att årliga arrendet i orten a aker kan
beräknas till 40 kronor för hektar.
Vad angår beloppet av det statsunderstöd, som ytterligare ma
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr lt>9.
ifrägakomma, liar lantbruksstyrelsen i yttrandet <len 22 november
1.928 — med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser för beviljande
av statsbidrag oeh lån för avdikningsföretag — ifrågasatt,
att från statens avdikningsanslag matte anvisas ett ytterligare bidrag
av 120,530 kronor, under villkor att härav användas 120,370 kronor till
minskning av vissa företaget beviljade lån från odlingslånefonden.
Tillika har lantbruksstyrelsen förordat framflyttning av amorteringstiden
löi det år 1921 beviljade länet under tre år med befrielse för låntagarna
It ån erläggande av ränta å lånet under treårsperioden. Statskontoret har
i yttrandet den 14 december 1928 instämt med lantbruksstyrelsen men därjämte
föreslagit avskrivning å avdikningslånefondens räntefordran med
ett belopp av 11,380 kronor 52 öre, enligt den beräkning, att det till avskrivning
å odlingslånen av lantbruksstyrelsen föreslagna beloppet å
120,370 kronor skulle anses hava utgjort statsbidrag under den tid samma
belopp såsom lån åvilat odlingslånefonden, vadan ränta därå ej skulle
utgå. Sedermera har statskontoret, under åberopande av vad som vid
den ytterligare utredningen framkommit angående de svårigheter, i vilka
deltagarna i företaget råkat, ansett ytterligare understöd behövligt. Rölande
storleken härav har statskontoret ansett sig icke kunna avgiva
något förslag. Emellertid har statskontoret såsom godtagbart ifrågasatt
anvisande av ett ytterligare statsbidrag å 115,000 kronor, motsvarande
kostnaden för inlösen av det för företagets utförande nödvändiga vattenfallet
vid Bäcks kvarn.
Med stöd av utredningen i ärendet och vad jag själv vid sammanträde
i orten med delägarna inhämtat, är det min övertygelse att, om den hjälp,
som må lämnas delägarna, skall bliva i någon mån tillräcklig för att icke
de ekonomiska följderna för större delen av intressenterna, vilka till största
antalet utgöras av mindre jordägare, skola bliva alltför kännbara och törhända
för mången leda till ekonomisk ruin, understödet måste tillmätas
avsevärt högre än lantbruksstyrelsen ifrågasatt. Särskilda skäl härför
synas i övrigt föreligga med hänsyn till det ansvar, det allmänna måste
anses äga för företagets tillkomst, samt till förseningen av utredningen
rörande företaget, medförande att intressenterna gingo miste om beräknat
odlingsbidrag av intill 200 kronor för hektar, ävensom den menliga
inveikan för en hel bygd, som skulle följa av ett i större utsträckning
inträffande ekonomiskt obestånd.
Jag vill sålunda föreslå att — utöver det bidrag å 120,530 kronor, som
lantbruksstyrelsen föreslagit och som motsvarar det statsbidrag, som med
tillämpning av för närvarande gällande regler skulle kunnat komma
företaget till godo, samt den ränteavskrivning å 11,380 kronor 52 öre, som
1 öreslagits av statskontoret — bidrag måtte tillföras företaget, så att åtminstone
största delen av dess skuld till enskilda långivare, vilken för
närvarande torde kunna beräknas uppgå till omkring 200,000 kronor, blir
täckt. Ett sammanlagt bidrag av 300,000 kronor från avdikningsanslaget
Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 138 häft■ (Nr 169.)
22
Kungl. May.ts proposition Nr 169.
synes mig för ändamålet erforderligt. Enär genom detta bidrag största
delen av företagets lösa skulder skulle komma att bortfalla, synes mig
däremot ej erforderligt att, på sätt lantbruksstyrelsen under annan förutsättning
ifrågasatt, räntefritt uppskov under tre år beviljas med amorteringen
å det år 1921 beviljade lanet ur odlingslanefonden.
En förhöjning av bidraget till 300,000 kronor kommer icke att medföra
någon synnerligen väsentlig höjning av de uppoffringar staten skulle
göra i händelse av ett bifall till statskontorets hemställan, avseende
understöd med (120,530 + 115,000 + 11,380=) 246,910 kronor, vartill bör
läggas den av lantbruksstyrelsen till omkring 50,000 kronor beräknade
förlusten för staten genom framflyttandet av amorteringstiden å 1921
års lån och räntefrihet därå under 3 år.
Vad angår dispositionen av det sålunda föreslagna bidraget, synes
lämpligen ett belopp av 120,370 kronor böra användas för inbetalningai
å lånen från odlingslånefonden. Återstående 179,630 kronor böra användas
till avbetalning å de lösa skulderna.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att till Hidinge-Spångakärrens torrläggningsföretag må beviljas
statsbidrag från statens avdikningsanslag med ytterligare 300,000 kronor,
under villkor att detta belopp på sätt förut nämnts användes för inbetalningar
å de företaget beviljade lån från odlingslånefonden samt av företagets
skulder till enskilda långivare,
dels ock att å avdikningslånefondens fordran må avskrivas kapitaliserade
räntor å ovannämnda 120,370 kronor med 11,380 kronor 52 öre.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts jproposition angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge —Spångakärrens torrläggningsföretag. a1 i texten
- JoU 1929:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd till Hidinge-Spångakärrens torrläggningsföretag ävensom tv s. 9 i texten