Sök i Ratio Lex

Angående vissa pensioner från statens domäners fond

1929-03-15 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:200, Angående vissa pensioner från statens domäners fond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Mai:In proposition Nr 200.

1

Nr 200.

Kunyl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner

från statens domäners fond; given Stockholms slott den 15

mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt under punkterna l:o—3:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

1:0.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1929 har domänstyrelsen gjort

framställning om beredande av fyllnadspension åt förre jägmästaren i Stockholms

revir Alexander Edvard August Friedrich Maass i dennes egenskap

av byråchef å extra stat i domänstyrelsen. Styrelsen anför följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 168 häft. (Nr 200—202.) 1

FyUnadspension

dt extra

byråchefen *

domänstyrelsen,

f. d. jägmästaren

A. E.

A. F. Maass.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200■

Den 4 mars 1929 uppnådde Maass 65 levnadsår. Som han vid sagda tid

kunde räkna mer än 35 tjänstår — närmare bestämt 41 år 8 månader 17

dagar — vore han enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension (5 och 6 §§) skyldig att den 4 mars 1929 avgå

från tjänsten med rätt att komma i åtnjutande av hel pension. Den pension,

vartill Maass vid sin blivande avgång vore berättigad, utgjorde jämlikt

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie

tjänstemän vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m., sådan denna

kungörelse lydde enligt kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 251), 5,724 kronor.

Maass, som tjänstgjort såsom ordinarie lektor vid skogsinstitutet under

mer än 3 1/.! år, såsom t. f. föreståndare för statens skogsförsöksanstalt under

mer än 6 1/._, år samt såsom ordinarie jägmästare i Stockholms revir i 10 år,

hade emellertid genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut förordnats att alltifrån

den 1 januari 1919 vara byråchef på extra stat i domänstyrelsen. Såsom

sådan hade Maass tjänstgjort som chef för den på extra stat uppförda femte

skogsbyrån, den s. k. skogsindelningsbyrån. Maass, vilken sålunda vore

skyldig att den 4 mars 1929 avgå från sin ordinarie statstjänst, torde vid

avgången från denna tjänst jämväl böra frånträda det byråchefsförordnande,

som av Kungl. Maj:t senast förnyades den 31 december 1928.

Vid sin avgång komme Maass att under mer än 10 år hava uppehållit

en byråchefstjänst i domänstyrelsen. Det vore styrelsen ett nöje att vitsorda

det nit och den beprövade skicklighet, med vilka Maass handlagt de till

hans byrå hörande ärenden. Då bland dessa inginge frågor icke blott rörande

skogsindelningar samt större avdikningar och vägbyggnader å skogsdomäner

utan även värderingar för inköp och försäljning av dylika domäner framginge

dessutom oförtydbart, att stora anspråk måst ställas på den, som haft

att bereda och föredraga ärenden av denna krävande art.

Därest Maass varit byråchef på ordinarie stat, hade han dels icke behövt

avgå från tjänsten förrän år 1931, dels varit berättigad till en icke obetydligt

högre pension än som nu vore fallet. Med hänsyn icke blott härtill

utan även till det synnerligen förtjänstfulla sätt, varpå Maass städse fullgjort

honom lämnade uppdrag, syntes det styrelsen endast vara en gärd av

rättvisa och billighet, därest åt Maass, då han avginge från sin tjänst, bereddes

en pension, som stode bättre i överensstämmelse med hans 10-åriga

verksamhet i styrelsen än den, som författningsenligt kunde tillkomma

honom.

Därest Maass varit ordinarie byråchef, skulle hans pension uppgå till

6,996 kronor. I egenskap av ordinarie jägmästare ägde han däremot, såsom

ovan anförts, att tillgodonjuta en pension av allenast 5,724 kronor, d. v. s.

1,272 kronor mindre än en ordinarie byråchef. Den lägre lön, som en

tjänsteman å extra stat åtnjöte i förhållande till motsvarande befattningshavare

å ordinarie stat, förestavades huvudsakligen därav, att tjänstemannen

på extra stat vore befriad från erläggande av pensionsavgifter. Beträffande

Maass borde emellertid bemärkas, att denne i egenskap av ordinarie jägmästare

fått vidkännas pensionsavgifter, som, i vad avsåge allmänna pensionsfonden,

endast med 90 kronor understege ordinarie byråchefs årliga

pensionsavgifter.

Såsom en skälig pensionsförliöjning ansåge styrelsen kunna betraktas 80

procent av skillnadsbeloppet, 1,272 kronor, mellan ordinarie byråchefs och

ordinarie jägmästares pension, eller 1,017 kronor. Då, såsom ovan nämnts,

ordinarie jägmästares pension uppginge till 5,724 kronor och härtill lades

80 procent av nyssnämnda skillnadsbelopp (1,272 kronor) eller 1,017 kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

3

•skulle (len sammanlagda pensionen uppgå (ill (5,741 kronor, vilken summa

för uppnående av ett med tolv jämnt delbart belopp torde böra avrundas

till (5,744 kronor.

På grund av det anförda iinge domänstyrelsen hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Maass måtte från och med

dagen näst efter den, då avgång från tjänsten ägde rum, under sin återstående

livstid från .statens domäners fond uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, eu årlig fyllnadspension till sådant belopp,

att båda pensionsbeloppen tillsammans uppginge till 6,744 kronor för år.

I remissutlåtande häröver den 16 januari 1929 anför statskontoret.

Av domänstyrelsens skrivelse framginge, att jägmästaren Maass uppfyllt

villkoren i den civila pensionslagen för att vid avgång efter den 4 mars

1929, då han uppnådde 65 levnadsår, komma i åtnjutande av hel pension

såsom jägmästare med 5,724 kronor för år räknat samt att styrelsen vid

det förhållande, att Maass sedan mer än tio år bestritt en byråchefsbefattning

på extra stat hos styrelsen, ansett en förbättrad pensionsförmån böra

beredas honom.

Några i viss män likartade spörsmål hade under de senare åren varit

föremål för prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen, nämligen frågorna om

tilläggspension åt expeditionschefen W. F. Schalén, byråchefen O. Z. Ekdahl

och kamreraren K. A. Lindström. Åt Schalén, som författningsenligt var

berättigad till pension såsom kansliråd med 6,996 kronor, beviljade 1925

års riksdag med bifall till propositionen nr 25 punkt 1 en tilläggspension å

600 kronor, motsvarande -/, av skillnaden mellan nyssnämnda kanslirådspension

och vad som i pension tillkomme en överdirektör av högre grad, med vilken

tjänst den av Schalén under omkring 15 år uppehållna expeditionschefsbefattningen

var i avseende å avlöningen likställd. I förenämnda proposition punkt 2

föreslogs en tilläggspension till enahanda belopp även åt byråchefen Ekdahl,

vilken alltsedan den 1 maj 1913 uppehållit chefsbefattningen för en inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättad särskild hamnavdelning och i

sådan egenskap åtnjutit avlöning från anslaget till utförande av vissa fiskehamnar

med belopp, som under senare åren uppgått till 15,000 kronor

för år. Denna del av propositionen vann emellertid icke riksdagens bifall,

enär det ansågs betänkligt att för ett tillfälligt uppdrag av denna art bereda

.särskild pensionsförmån.

Lindström, vilken vid avgång från befattningen såsom kamrerare i fångvårdsstyrelsen

var berättigad åtnjuta pension å 5,076 kronor, hade under

åberopande därav, att han under mer än 13 år innehaft förordnande såsom

arbetsintendent, sedermera extra byrådirektör, å fångvårdsstyrelsens arbetskontor

och större delen av nämnda tid eller under mer än 10 år på förordnande

uppehållit befattningen såsom kameralbyråchef hos fångvårdsstyrelsen,

anhållit hos Kungl. Maj:t om en tilläggspension till belopp, motsvarande

skillnaden, 1,284 kronor, mellan honom författningsenligt tillkommande

pension och den pension, som tillkomme en byrådirektör å ordinarie stat.

Sedan statskontoret i avgivet utlåtande avstyrkt bifall till ansökningen, fann

Kungl. Maj:t genom beslut den 28 januari 1927 den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Sedermera väcktes vid 1928

års riksdag en motion om beviljande åt Lindström av en tilläggspension å

856 kronor, motsvarande -/3 av omförmälda skillnad. Efter det att bankoutskottet

(uti. nr 30 p. 17) av anförda skäl avstyrkt förslaget, beslöt riksdagen,

att motionen icke skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

I nu förevarande framställning om beredande av pensionsförhöjning åt

extra byråchefen Maass åberopades omständigheter, som i hög grad påminde

om de förhållanden, som voro för handen beträffande förenämnda Lindström.

Emellertid torde det i förevarande fall förhålla sig så, att man vid den tid,

då jägmästaren Maass tillträdde förordnandet såsom extra byråchef, hade

grundad anledning antaga, att frågan om domänverkets omorganisation

skulle inom jämförelsevis kort tid bliva utredd och avgjord, i sammanhang

varmed ifrågavarande extra byråchefsbefattning kunde väntas bliva förvandlad

till en ordinarie tjänst. Berörda utredning hade likväl av oförutsedda

omständigheter kommit att bliva mycket fördröjd och torde icke kunna

väntas bliva avslutad under den närmaste tiden och i varje fall icke innan

Maass uppnådde avgångsåldern i egenskap av jägmästare.

Vidare torde böra uppmärksammas, att de olika förslag till ny civil tjänstepensionslag,

som framlagts av 1921 års pensionskommitté och 1926 års pensionsutredning,

innefattade sådana bestämmelser för ett fall, som här förelåge,

att pensionen för innehavare av förordnande å en på extra stat uppförd

befattning skulle — givetvis mot erläggande av däremot svarande avgifter

— bestämmas efter pensionsunderlaget för denna befattning. Jämväl

lösningen av frågan om ny civil pensionslag hade över förväntan blivit

fördröjd och kunde icke väntas föreligga under de närmaste åren; men ju

längre det dröjde med avgörandet av. pensionsförhållandena för innehavare

av icke-ordinarie befattningar, desto starkare framträdde det billiga i vidtagande

av någon åtgärd till förmån för den, som nödgades avgå, innan

frågan vunne sin lösning.

Med hänsyn till berörda omständigheter hölle statskontoret före, att billiglietsskälen

nu vägde tyngre än de betänkligheter, som kunde resas mot en

jämkning av pensionen för en ordinarie befattningshavare, som på förordnande

bestritt en högre befattning på extra stat.

Om statskontoret alltså icke ville motsätta sig, att en tilläggspension utverkades

för Maass, ansåge statskontoret emellertid, att beloppet av denna

tilläggsförmån borde i detta fall liksom beträffande expeditionschefen Schalén

bestämmas till 2/3 av skillnaden mellan de båda pensionerna och alltså för

Maass utgöra [2/s x (6,996—5,724) -] 848 kronor, avrundat till 852 kronor.

Slutligen finge statskontoret fästa uppmärksamheten därå, att avgångsåldern

för byråchef vore 67 år men för jägmästare 65 år; och kunde det

med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida tilläggspensionen borde utgå under

annan förutsättning än att Maass kvarstode i tjänst och fortfarande intill

uppnådd levnadsålder av 67 år uppehölle extra byråchefsbefattningen.

Jag torde få erinra, att Kungl Maj:t tidigare denna dag beviljat Maass

avsked från befattningen såsom jägmästare i Stockholms revir samt i samband

därmed föreskrivit, att Maass den 31 december 1928 beviljat förordnande

att tillsvidare under 1929 tjänstgöra såsom byråchef i domänstyrelsen

skall upphöra med utgången av juni 1929.

I likhet med myndigheterna anser jag billigheten bjuda, att en mot Maass

tioåriga verksamhet såsom extra byråchef svarande pensionsförbättring tillerkännes

honom. Det krävande arbete, som därunder ålegat Maass, vitsordas

hava utförts med stor skicklighet och nit. Såsom ytterligare för honom

meriterande i nu förevarande avseende må erinras om den tid av 6 */„ år,

varunder han tjänstgjort såsom föreståndare för statens skogsförsöksanstalt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 200. 5

Den föreslagna pensions förhöjningen synes inig även berättigad med

hänsyn till det dröjsmål, som föranlett att de på dagordningen stående

frågorna om domänverkets omorganisation och om obligatorisk rätt till pension

för befattninghavare i Maass ställning ännu icke blivit prövade. Mot

det av statskontoret föreslagna beloppet av tilläggspensionen, 852 kronor för

år, har jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva,

att före detta jägmästaren i Stockholms revir, byråchefen

å extra stat i domänstyrelsen Alexander Edvard

August Friedrich Maass må från och med den 1 juli 1929

under sin återstående livstid från statens domäners fond

uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension såsom jägmästare, en årlig fyllnadspension av

852 kronor.

2:o.

I skrivelse den 31 december 1928 har domänstyrelsen underställt Kungl.

Maj:ts prövning en av jägmästaren i Malingsbo revir gjord, av överjägmästaren

i Dalarnas distrikt tillstyrkt framställning om beredande av pension

åt byggnadsförmannen i nämnda revir Johan Abrahamsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Abrahamsson, som är född den 18 april 1861, antogs under år 1909 till

ledare av kronans flottledsarbeten i Härjeån inom Kopparbergs län. Med

dessa arbeten fortsatte han till utgången av år 1910, varefter han från och

med år 1911 — med början den 22 februari — tjänstgjort såsom byggnadsförman

inom Klotens, sedermera Malingsbo revir. Hans huvudsakliga

sysselsättning har därvid varit att leda skogsstatens byggnadsarbeten inom

reviret, men har han därjämte under vintrarna varit sysselsatt med tumning

ävensom andra göromål, delvis förlagda till revirexpeditionen.

Abrahamssons närmaste förmän under den tid, han varit anställd i statens

tjänst, hava enstämmigt givit honom de bästa vitsord. Sålunda har ingenjören

J. A. Melkerson, som under den tid Abrahamsson ledde utbyggandet av

Härjeån var statens flottledsingenjör, ansett sig i sitt för Abrahamsson rörande

samma arbeten utfärdade intyg kunna rekommendera honom till ledning

av sådana arbeten; och hans båda närmaste förmän alltsedan år 1911 —

såväl nuvarande överdirektören i domänstyrelsen D. af Wåhlberg som jägmästaren

i Malingsbo revir — vitsorda hans skickliget och plikttrohet och

framförallt hans stora sparsamhet med statens medel, vilken sparsamhet

emellertid alltid varit förbunden med noggrant aktgivande på att byggnadsarbetena

blivit väl och solitt utförda.

Abrahamssons avlöning, som under åren 1911—1916 utgått med 150 kronor

för månad och under åren 1917—1922 med 200 kronor för månad, har alltsedan

år 1923 utgjort 172 kronor 50 öre för månad — eller 2,070 kronor

för år — jämte därå belöpande dyrtidstillägg i enlighet med de för fast

anställda befattningshavare i statens tjänst gällande grunder. Därjämte har

han åtnjutit förmånen av fri bostad.

Pension åt

byggnadsftirinannen

J.

Abrahamsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 200.

Departements
chefen.

Domänstyrelsen framhåller, att Abrahamsson icke äger någon författningsenlig

rätt till pension; men synes det domänstyrelsen vara överensstämmande

med billighet, att han, som under ett 20-tal år helt ägnat sitt arbete åt kronans

tjänst, kommer i åtnjutande av en årlig pension av statsmedel, när han

icke längre kan gagna det allmänna i den utsträckning, som statsintresset

kan kräva och hans egen rättskänsla fordrar.

Därest avsked beviljades Abrahamsson från och med den 1 juli 1929, komme

han att räkna 68 levnads- och 20 tjänstår. Domänstyrelsen tilläte sig i detta

sammanhang meddela, att Abrahamsson styrkt sig hava under åren 1886—

1908 med kortare avbrott varit anställd i olika bolags tjänst, huvudsakligen

i egenskap av schaktmästare, ritare och arbetsledare vid järnvägsbyggnader,

de sista fyra åren dock såsom flottningsinspektor vid Dalälvarnas flottningsförening

och strömbyggnadsaktiebolag.

Vad pensionsbeloppet beträffade syntes det styrelsen, att detsamma, med

hänsyn till arten av Abrahamssons verksamhet såväl i det allmännas som i

enskild tjänst, lämpligen borde kunna beräknas i enlighet med de i kungörelsen

den 8 november 1918 (nr 859) angivna grunderna för pensionering

av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning. Jämlikt dessa grunder ägde arbetare, som

innehade 60 levnadsår och minst 25 tjänstår, rätt till pension av 450 kronor

för år. De i nämnda kungörelse fastställda pensionsbeloppen hade sedermera

genom kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni

1925 (nr 280) reglerats på sådant sätt, att ett pensionsbelopp enligt 1918 års

grunder å 450 kronor numera utginge med 852 kronor. Abrahamsson kunde

emellertid vid sin eventuella avgång den 1 juli 1929 icke räkna mer än 20

tjänstår, på grund varav pensionen syntes böra utgå med ett i förhållande

till det mindre antalet tjänstår avkortat belopp. Enligt denna beräkningsgrund

och med iakttagande av att pensionen avjämnades till ett med tolv

jämnt delbart belopp skulle pensionsbeloppet komma att uppgå till 684 kronor

för år. Styrelsen förutsatte emellertid, att dyrtidstillägg komme att utgå

på pensionsbeloppet.

På grund av vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Abrahamsson måtte från och med den 1

juli 1929 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 684 kronor

jämte därå belöpande dyrtidstillägg, att utgå av statens domäners fond.

I remissutlåtande den 23 februari 1929 framhåller statskontoret, att på

grund av vad domänstyrelsen anfört och handlingarna i övrigt innehålla goda

skäl torde få anses föreligga att bereda någon pension i detta fall. Då det

av styrelsen föreslagna pensionsbeloppet icke kunde anses för högt, tillstyrker

statskontoret vidtagande av åtgärd i enlighet med styrelsens hemställan,

dock med den ändring att pensionen syntes böra utgå från och med månaden

näst efter den, vari Abrahamsson entledigades från sin anställning.

Även jag anser goda skäl föreligga att åt Abrahamsson, som på ett väl

vitsordat sätt med nit fullgjort sitt arbete i statens tjänst, utverkas pension

till av domänstyrelsen föreslaget belopp av 684 kronor årligen. På sätt

statskontoret föreslagit torde pensionen utgå från och med månaden näst

efter den, varunder Abrahamsson entledigas från sin anställning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiutr/l. Maj:Is proposition Nr 200.

■7

att byggnadsförmannen Johan Abrahamsson må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning, under sin återstående livstid

från statens domäners fond åtnjuta en årlig pension av

684 kronor.

3:o.

Med utlåtande den 25 augusti 1928 bär domänstyrelsen överlämnat två

till styrelsen av förre flottledsförmännen vid statens flottledsarbeten Isak

Isaksson Björklund och Anders Wikström ingivna ansökningar om beredande

åt dem av pensioner.

I ärendet har infordrat utlåtande avgivits av statskontoret den 6 oktober

1928.

Sedan enligt domänstyrelsens anmälan den 19 januari 1929 bemälde Wikström

numera avlidit, kvarstår fråga om pension allenast för Björklund.

Domänstyrelsen har i sagda del av ärendet anfört följande.

Björklund, som med prästbevis styrkt sig vara född den 26 december 1862,

hade anställts såsom arbetare vid statens flottledsarbeten den 5 juli 1886.

Han hade därefter haft sin huvudsakliga verksamhet vid statens flottledsbyggnader

men, enär flottledsbyggandet i vanliga fall vore ett säsongarbete,

huvudsakligen förlagt till sommar- och höstmånaderna, hade under åtskilliga

år tjänstgöringen icke varit fullständig. Endast i undantagsfall,

när arbeten förekommit i större vattendrag, såsom i Piteälven, eller vid någon

rännbyggnad, såsom i Bölmansån, hade under tidigare år vinterarbete

förekommit.

Efter att under åren 1907 och 1908 hava tjänstgjort såsom förman vid flottledsbyggandet

inom Arvidsjaurs och Jokkmokks revir hade Björklund den

1 april 1911 antagits till flottledsförman vid flottledsbyggandet huvudsakligen

inom Övre och Nedre Norrbottens distrikt. På grund av den minskade omfattning,

kronans flottledsbyggande hade börjat taga, hade Björklund entledigats

från denna befattning vid utgången av år 1924.

I intyg från byråchefen friherre Th. Hermelin, vilken under åren 1888

—1894 tjänstgjort såsom assistent och t. f. jägmästare inom de revir, dit

Björklunds verksamhet under sagda år varit förlagd, hade Björklund lämnats

det vitsordet, att han åtnjöte vederbörande arbetsledares särskilda förtroende

såsom skicklig och ordentlig flottledsbyggare. Under åren 1894—

1908 återfunnes Björklunds namn i domänstyrelsens flottledsräkenskaper rörande

flottledsarbeten inom ett flertal socknar i Norrbottens län. Vad tiden

från och med år 1909 beträffade, hade statens nuvarande flottledsingenjör,

som därunder varit Björklunds förman, vitsordat, att han varit en god och

skötsam arbetare och sedermera såsom förman och arbetsledare med duglighet

och plikttrohet skött sina åligganden.

Vid sin avgång från tjänsten hade Björklund uppnått en levnadsålder av

62 år samt hade arbetat vid statens flottledsbyggnader i 39 år, varvid den

effektiva arbetstiden dock inskränkte sig till 30 år 8 månader 19 dagar, därav

13 år 9 månader såsom arbetsledare.

Björklunds avlöning hade under åren 1921—1924 utgått med 225 kronor

för månad — eller 2,700 kronor för år jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Pension åt

förre flottledsförmannen

/.

Isaksson

Björklund.

s. 8 Kontrollera mot PDF

yfivpmiemen t se

ht fen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Björklund ägde icke någon författningsenlig rätt till pension; men det

syntes domänstyrelsen överensstämmande med rättvisa och billighet att åt

honom, som under en mansålder ägnat huvudsakliga delen av sitt arbete

åt kronans tjänst, bereddes en årlig pension av statsmedel. Även om Björklund

ännu i viss mån vore arbetsför, måste dock avseende fästas vid svårigheten

att vid hans ålder kunna erhålla sådant arbete att han därigenom

i nämnvärd grad kunde bidraga till sitt uppehälle.

Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes det styrelsen, att detsamma borde

kunna beräknas i enlighet med de i kungörelsen den 8 november 1918 (nr

859) angivna grunderna för pensionering av förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Jämlikt

dessa grunder ägde arbetare, som innehade 60 levnadsår och minst 30 tjänstår,

rätt till pension av 500 kronor för år. Björklund uppfyllde båda nämnda

förutsättningar, enär han vid sin avgång från tjänsten fyllt 62 år och kunde

räkna mer än 30 effektiva tjänstår. Visserligen kunde dessa tjänstår icke

i alla delar fullt styrkas, men i den till 1918 års riksdag avgivna proposition,

som låg till grund för ovannämnda kungörelse den 8 november 1918, ifrågasattes

icke, att tjänstetiden i varje fall skulle kunna officiellt styrkas.

De i kungörelsen fastställda pensionsbeloppen hade sedermera genom kungörelserna

den 15 juli 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) reglerats

på sådant sätt, att ett pensionsbelopp enligt 1918 års grunder å 500

kronor numera utginge med 900 kronor.

Såsom nämnts hade hänsyn tagits allenast till Björklunds effektiva tjänstetid.

1918 års kungörelse angåve emellertid icke uttryckligen, att endast

sådan tjänstetid skulle beräknas vid pensionens bestämmande. Därest hela

antalet tjänstår — således även de tider av året, då något arbete icke kunnat

utföras — skulle medräknas, kunde Björklund åberopa närmare 40

tjänstår och skulle enligt 1918 års grunder vara berättigad till en pension

av 550 kronor, vilket belopp med tillämpning av 1922 och 1925 års kungörelser

skulle motsvara en pension av 948 kronor. Styrelsen ansåge dock,

att ett pensionsbelopp av 900 kronor vore för Björklunds vidkommande väl

avvägt. Styrelsen förutsatte emellertid, att dyrtidstillägg komme att utgå

å pensionsbeloppet.

Styrelsen hemställde sålunda, att Ivungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Björklund finge, räknat från och med den 1 januari 1929, under

sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 900 kronor jämte

därå belöpande dyrtidstillägg, att utgå av statens domäners fond.

Statskontoret har icke funnit något att erinra mot bifall till domänstyrelsens

förevarande framställning.

I likhet med myndigheterna finner jag billighet kräva, att pension beredes

Björklund, vilken ägnat huvudsakliga delen av sitt väl vitsordade arbete

åt kronans tjänst. Pensionen torde böra utgå med föreslaget årligt belopp

av 900 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva,

att förre flottledsförmannen vid statens flottledsarbeten

Isak Isaksson Björklund må, räknat från och med

den 1 januari 1929, under sin återstående livstid från

statens domäners fond åtnjuta en årlig pension av 900

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition. Nr 200. !)

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen''hemställt

de under l:o— 3:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar

bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''f ''- ■■■■ ■ - ''

M»r-«

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:25 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåt s. 16 i texten