Angående beredande av pension från allmänna indragning sstaten åt vissa änkor efter befattningshavare i statens tjänst
1929-03-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:202, Angående beredande av pension från allmänna indragning sstaten åt vissa änkor efter befattningshavare i statens tjänst
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.
17
Nr 202.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående beredande av pension
från allmänna indragning sstaten åt vissa änkor efter befattningshavare
i statens tjänst; given Stockholms slott den 15
mars 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt i punkterna l:o—3:o.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
XJtdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 mars 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Boeell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
l:o.
Hos Kungl. Maj:t har f. d. stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå
Per Alfred Linds änka Selma Augusta Lind, född Bodin, i skrivelse den
2 oktober 1928 gjort framställning att komma i åtnjutande av pension av
statsmedel.
Till följd av remiss hava utlåtanden i ärendet avgivits den 30 oktober
1928 av stuteriöverstyrelsen, som därvid överlämnat av t. f. chefen för
Strömsholms hingstdepå avgivet yttrande, samt den 28 november 1928 av
statskontoret.
Pension åt
f. d. staUbetjänfen
vid
Strömsholms
hingstdepå
P. A. Linds
änka.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 168 häft. (Nr 200—202.)
2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Per Alfred Lind, vilken
efter 54 års anställning såsom stallbetjänt vid Strömsholms hingstdepå lämnat
befattningen med utgången av oktober 1918 och därefter åtnjutit pension
till belopp av 900 kronor, vid sin död den 29 augusti 1928 efterlämnat
änka, som, född den 23 maj 1849, sålunda är 80 år gammal, samt tre barn;
att bouppteckningen visar brist i boet; att sökanden är medellös och oförmögen
att med arbete försörja sig; samt att barnens ekonomiska ställning
är sådan, att de icke kunna lämna nämnvärt bidrag till moderns underhåll.
T. f. depåchefen tillstyrker bifall till sökandens anhållan.
Stuteriöverstyrelsen anför i huvudsak följande.
Enär utdelning av understöd från pensionsinrättningen för avskedade
stallbetjänter vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn ävensom
från andra till depåförvaltningens förfogande stående understödsmedel
för år 1928 ägt rum redan innan sökandens man avled, kunde något understöd
från nämnda medel icke beredas henne förrän tidigast under 1929.
De till förfogande av förvaltningen vid Strömsholms hingstdepå stående
understödsmedlen vore följande:
a) ett genom Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1812 anvisat och fortfarande
utgående anslag av 337 kronor 50 öre om året, vilket belopp numera anordnades
från reservationsanslaget till uppehållande av hingstdepåernas och
stuteriets verksamhet;
b) ett belopp av högst 300 kronor om året, som enligt Kungl. Maj:ts
brev den 16 oktober 1874 av till Strömsholms hingstdepå inflytande stobetäckningsavgifter,
i den mån dessa avgifter därtill försloge, avsattes för
pensionering av tjänstemän och betjänter vid depån;
c) ett belopp av 120 kronor om året, som enligt Kungl. Maj:ts brev den
6 juni 1914 utginge såsom ersättning för mistad dispositionsrätt till sex
tunnland jord i den s. k. Kvarnhagen, vilken jord förut varit anslagen till
pensionsinrättningen; samt
d) avkastningen av Halfvard Bergs år 1709 stiftade pensionsfond för avskedade
stallbetjänter samt deras änkor och barn vid Strömsholms hingstdepå,
vilken avkastning för närvarande utgjorde 99 kronor om året.
Sedan numera pensioneringen av stallbetjäningen vid statens hingstdepåer
blivit ordnad genom kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) med grunder för
pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå
och stuteri samt Strömsholms hingstdepå, användes ovan angivna
understödsmedel ■— tillhopa 856 kronor 50 öre om året — uteslutande till
understöd åt änkor och barn efter avlidna stallbetjänter.
Antalet understödstagare utgjorde för närvarande tio och understöden
uppginge alltså i medeltal till omkring 85 kronor om året. Härtill komme
de pensions- och dyrtidstillägg, som utbetalades av därtill avsedda statsmedel
enligt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg åt
vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. samt
den 15 juni 1923 (nr 267) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.
Inberäknat dessa tillägg samt ovannämnda enskilda donationsmedel utgjorde
understöden till ifrågavarande pensionerade änkor högst 230 kronor och lägst
177 kronor om året.
I likhet med vad t. f. chefen för Strömsholms hingstdepå uttalat, ansåge
stuteriöverstyrelsen, att de begränsade understödsmedel, som stode till för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
1!)
fogande för nu ifrågavarande ändamål icke borde eller kunde uppdelas på
alltför många understödstagare, så fram t understöden skulle vara till någon
verklig hjälp. liedan nu torde i detta avseende den gräns vara uppnådd,
som ej borde överskridas.
I sitt utlåtande den 3 november 1927 angående pension åt Kristina Bernhardina
Blomdahl, Augusta Maria Lindholm och Matilda Lovisa Vallenberg,
samtliga änkor efter befattningshavare vid Strömsholms hingstdepå, (se prop.
1928 nr 110 p. 1) erinrade stuteriöverstyrelsen, att 1927 års riksdag (prop. nr
83; It. skr. nr 216 p. 47) på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljat
pensioner om 384 kronor om året till envar av änkorna Hilda Lovisa Holm och
Sofia Albertina Bergström, vilkas avlidna män varit stallbetjänter vid Strömsholms
hingstdepå. I anledning av Kungl. Maj:ts framställning till 1928 års
riksdag om pensioner åt ovannämnda änkorna Blomdahl, Lindholm och Vallenberg
anförde emellertid riksdagen (skrivelse nr 354), att ett stort antal av nu
utgående pensioner till änkor efter statstjänare icke uppginge till högre belopp
än de, som i förevarande fall utginge från understödsmedlen vid Strömsholms
hingstdepå (för änkan Blomdahl 171 kronor, för änkan Lindholm
163 kronor samt för änkan Vallenberg 171 kronor om året, allt med inberäknande
av pensions- och dyrtidstillägg), samt att dessa låga pensioner
icke blivit av riksdagen höjda. Under sådana förhållanden hade riksdagen
ansett det betänkligt att i särskilda fall tillstyrka sådan pensionsförhöjning,
varför Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke blev av riksdagen
bifallen.
Beträffande nu föreliggande ansökning från änkan Lind vore, såsom ovan
framhållits, att märka, dels att hon ännu icke kommit i åtnjutande av
något understöd från Strömsholms hingstdepå och dels att sådant understöd
framdeles icke kunde komma henne till godo med mindre än att detta till
den del, som icke utgjordes av statens pensions- och dyrtidstillägg, måste
tagas från de förutvarande pensionärernas knappa underhåll.
På grund därav ansåge sig stuteriöverstyrelsen böra tillstyrka, att pension
bereddes sökanden, och därvid i första hand hemställa, att pensionsbeloppet
måtte, i likhet med vad riksdagen medgivit för änkorna Holm och Bergström,
bestämdes till 384 kronor om året, vilket belopp i och för sig ingalunda
torde kunna anses vara för högt för en medellös kvinna, som på
grund av hög ålder uppenbarligen icke kunde bidraga till sitt eget uppehälle.
Skulle emellertid med hänsyn till 1928 års riksdags ovannämnda
beslut det anses icke vara möjligt att åt änkan Lind utverka pension till
nämnda belopp, torde pensionen böra bestämmas åtminstone till sådant belopp,
att hon komme i åtnjutande av ungefär samma understöd, som övriga
pensionerade änkor erhölle från depåns understödsmedel, utan att tilldelandet
av underhåll åt henne föranledde minskning i de förutvarande pensionärernas
understöd. Beloppet borde i sådant fall bestämmas till 168 kronor om året,
å vilket belopp jämväl dyrtidstillägg torde få beräknas, så att summan avtill
henne utgående understöd av statsmedel komme att uppgå till omkring
230 kronor om året.
I likhet med vad förut ägt rum torde vid bifall härtill böra föreskrivas,
att pensionen i första rummet skulle utgå av det årliga överskott, som
kunde uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen
vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade pensionsfond.
Stuteriöverstyrelsen finge emellertid därvid erinra att, så vitt kunde
bedömas, något överskott å denna avkastning icke under lång tid torde vara
att påräkna.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Departements
chefen.
Statskontoret yttrar bland annat:
I förevarande fall torde sådana omständigheter kunna anses vara för
handen, som plägat föranleda till utverkande av änkepension å 384 kronor.
Visserligen hade 1928 års riksdag, såsom stuteriöverstyrelsen erinrat, funnit
sig icke kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag om beviljande av pensioner åt
avlidna anställningshavarna vid Strömsholms hingstdepå G. O. Blomdahls,
O. F. Lindholms och G. E. Vallenbergs änkor; men anledningen härtill
torde vara att finna däri, att nämnda anställningshavare avlidit för längre
tid sedan och att deras änkor vore i åtnjutande av andel i de medel, som
stode till depåchefens förfogande för lämnande av understöd åt änkor och
barn efter anställningshavare vid depån. Vad sökanden däremot beträffade
hade hon nyligen blivit änka och hon hade icke kunnat erhålla något motsvarande
understöd för 1928, enär det tillgängliga beloppet redan fördelats
mellan tio pensionärer. Därest de begränsade medel, som stode till depåchefens
förfogande till lämnande av understöd för 1929, skulle tagas i anspråk
jämväl för sökandens räkning, skulle följden sannolikt bliva, att de
nuvarande pensionärerna finge vidkännas minskning i sina jämförelsevis
obetydliga understöd.
Under sådana förhållanden och med stöd av riksdagens tidigare beslut
i liknande frågor, exempelvis i anledning av propositionerna nr 149/1926
och 83/1927 punkt 4, funne sig statskontoret kunna tillstyrka bifall till
stuteriöverstyrelsens hemställan om utverkande av pension åt sökanden till
belopp av 384 kronor; och hade statskontoret intet att erinra mot vad av
stuteriöverstyrelsen i övrigt föreslagits i fråga om denna pension.
Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter vill jag tillstyrka, att
på sätt statskontoret föreslagit sökanden beredes pension till av myndigheterna
förordat årsbelopp av 384 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
l:o) medgiva, att avlidne f. d. stallbetjänten vid Strömsholms
hingstdepå Per Alfred Linds änka Selma Augusta
Lind, född Bodin, må komma i åtnjutande av pension
med 384 kronor om året, att utgå från och med den
1 september 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd;
2:o) förklara, att pensionen må utgå i första rummet
av det årliga överskott, som kan uppstå å avkastningen
av den hos pensionskassan för tjänstemännen vid Strömsholms
hingstdepå samt deras änkor och barn samlade
pensionsfond sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans
övriga pensionärer guldits, samt, i den mån detta överskott
icke förslår för ändamålet, från allmänna indragningsstaten.
Kungl. Maj ds proposition Nr 202.
21
2:o.
Med skrivelse den 28 februari 1929 har stuteriöverstyrelsen överlämnat
en till styrelsen av chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri ingiven framställning
med anhållan, att styrelsen måtte utverka ett årligt understöd åt
avlidne f. d. stallbetjänten Per Kristensson Bergqvists änka Else Bergqvist,
född Jönsson.
I ärendet har statskontoret avgivit infordrat utlåtande den 9 mars 1929.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att änkan Bergqvist är
född den 24 mars 1850; att hennes man, Per Kristensson Bergqvist, som avled
den 26 januari 1929, varit anställd vid Flyinge hingstdepå i 37 år och år
1911 erhållit avsked med årligt understöd; att bouppteckningen efter stallbetjänten
Bergqvist utvisar en behållning av 5,148 kronor 87 öre, varav
4,000 kronor utgör taxeringsvärdet av en stärbhuset tillhörig fastighet
samt 966 kronor 87 öre i bank innestående penningar; att änkan Bergqvist
är på grund av ålder oförmögen att genom arbete förtjäna sitt uppehälle;
samt att makarna Bergqvist hava fyra barn, alla numera vid myndig ålder.
Stuteriöverstyrelsen anför för egen del följande.
Stallbetjänten Bergqvist hade under de senare åren av sin tjänstetid uppburit
en avlöning av 300 kronor om året jämte bostad med bränsle, planteringsland
samt spannmål, potatis och mjölk enligt stat. Det honom vid
avskedstagandet beviljade understödet hade till en början utgått från hingstdepåns
medel med 300 kronor om året samt sedermera enligt 1923 års riksdags
beslut från allmänna indragningsstaten med ett belopp, som — inberäknat
pensions- och dyrtidstillägg — senast utgjorde 900 kronor för år
räknat.
På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade 1927 års riksdag
(prop. nr 83; R. skr. nr 216 p. 47) pensioner om 384 kronor om året till en
var av änkorna Hilda Lovisa Holm och Sofia Albertina Bergström, vilkas
avlidna män varit stallbetjänter vid Strömsholms hingstdepå. I anledning
av Kungl. Maj:ts i proposition nr 110 till 1928 års riksdag gjorda framställning
om pensioner till Kristina Bernhardina Blomdahl, Augusta Maria
Lindholm och Matilda Lovisa Vallenberg, samtliga änkor efter befattningshavare
i betjäntklassen vid Strömsholms hingstdepå, anförde emellertid
riksdagen (skr. nr 354), att ett stort antal av nu utgående pensioner till änkor
efter statstjänare icke uppginge till högre belopp än de, som i förevarande
fall utginge från understödsmedlen vid Strömsholms hingstdepå (för vardera
av änkorna Blomdahl och Vallenberg 171 kronor och för änkan Lindholm
163 kronor, allt med inberäknande av pensions- och dyrtidstillägg), samt att
dessa låga pensioner icke blivit av riksdagen höjda. Under sådana förhållanden
hade riksdagen ansett betänkligt att i särskilda fall tillstyrka sådan
pensionsförhöjning, varför Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning icke
blev av riksdagen bifallen.
Vid Flyinge hingstdepå och stuteri funnes, i motsats till vad förhållandet
vore vid Strömsholms hingstdepå, icke några medel till depåförvaltningens
förfogande för beredande av understöd åt medellösa änkor och barn efter
avlidna stallbetjänter, utan dessa vore, ifall icke staten trädde hjälpande
Pension åt
stallbetjänten
vid Flyinge
hingst depå och
stuteri P. K.
Bergqvists
änka.
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
emellan, hänvisade dels till den folkpension, som knnde tillkomma dem, och
dels till fattigvård från vederbörande kommun eller underhåll från försörjningspliktiga
anhöriga. Enligt uppgift från pensionsstyrelsen vore emellertid
änkan Bergqvist efter mannens frånfälle berättigad till en folkpension
av högst 140 kronor om året.
Under dessa födhållanden ansåge sig stuteriöverstyrelsen böra hos Kungl.
Maj:t anhålla, att åt änkan Bergqvist måtte beredas pension från allmänna
indragningsstaten med samma belopp, som tillerkänts änkorna Holm och
Bergström, eller 384 kronor om året. Skulle emellertid med hänsyn till
1928 års riksdags ovannämnda beslut det anses icke vara möjligt att åt
änkan Bergqvist utverka pension till nämnda belopp, torde pensionen böra
bestämmas åtminstone till sådant belopp, att hon komme i åtnjutande av
ungefär samma understöd, som tillkomme de äldsta stallbetjäntsänkorna vid
Strömsholms hingstdepå från där till förfogande stående understödsmedel.
Ifrågavarande understöd utgjorde högst 230 kronor om året, inberäknat pensions-
och dyrtidstillägg, och änkan Bergqvists pension från allmänna indragningsstaten
borde då bestämmas till 168 kronor om året. Med härå
belöpande dyrtidstillägg skulle hela hennes ifrågavarande understöd utgöra
230 kronor om året. Pensionen torde, om den bifölles, böra få beräknas
från och med månaden näst efter mannens död.
Statskontoret anför följande.
Enligt statskontorets mening förelåge anledning att i detta fall bereda
något understöd. Vad beloppet beträffade ville statskontoret, dels med hänsyn
till vad 1928 års riksdag anfört i anledning av förenämnda i propositionen
nr 110 framlagda förslag om pension åt änkorna efter vissa befattningshavare
vid Strömsholms hingstdepå dels ock i betraktande därav, att
änkan Bergqvist icke alldeles saknade tillgångar samt jämväl syntes kunna
från sina barn påräkna något bidrag till uppehället, föreslå, att understödet
i detta fall sattes något lägre än det belopp av 384 kronor, som vanligen
plägade beviljas såsom änkepension, och lämpligen bestämdes till 240 kronor.
I övrigt funne statskontoret icke något att erinra mot stuteriöverstyrelsens
förslag.
Departements- Även jag finner omständigheterna i förevarande fall tala för, att någon
chefen. pension av statsmedel beredes änkan Bergqvist. Av] skäl som statskontoret
anfört synes mig pensionsbeloppet böra bestämmas till 240 kronor
för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Per
Kristensson Bergqvists änka Else Bergqvist, född Jönsson,
må räknat från och med den 1 februari 1929 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av 240 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
23
3:o.
Hos Kungl. Maj:t har f. d. distriktsveterinären Ludvig Scliagerströms
änka Hilma Schagerström i skrivelse den 29 maj 1928 gjort framställning
om erhållande av högre pension mot erläggande av viss engångsavgift.
Till stöd för sin framställning har sökanden anfört följande:
Ettdera av åren 1920 eller 1921 hade sökandens man erhållit meddelande
från statens pensionsanstalt, att full familjepension kunde erhållas mot inbetalande
av engångsavgift. Storleken av denna avgift hade icke då uträknats
för varje särskild pensionstagare. Enligt distriktsveterinären Schagerströms
beräkningar skulle densamma hava uppgått till mellan 7,000 och
8,000 kronor, en summa som vid ifrågavarande tidpunkt varit för kännbar
att anskaffa. Enligt vad sökanden numera inhämtat från pensionsanstalten,
skulle engångsavgiften emellertid utgjort allenast 3,258 kronor. Att avgiften
icke tidigare erlagts hade sålunda berott på misstag rörande dess storlek.
Genom utfallen livförsäkring efter sin man, som avled den 12 april 1928,
vore sökanden i stånd att betala engångsavgiften jämte tillkommande ränta.
För sökanden, som vore över 65 år gammal samt sjuklig och på grund därav
oförmögen till förvärvsarbete, vore angeläget att ernå en dylik rätt för
erhållande av betryggande familjepension. Den efter distriktsveterinären
Schagerström upprättade bouppteckningen utvisade en behållning i boet av
3,450 kronor, därav livförsäkring å 3,000 kronor.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen den
6 juni 1928, av statens pensionsanstalt den 28 juli 1928 och av statskontoret
den 8 oktober 1928.
Medicinalstyrelsen har hemställt om bifall till sökandens framställning.
Statens pensionsanstalt har anfört följande.
Den beräknade engångsavgiften för distriktsveterinären Schagerström hade
utgjort 16,790 kronor för tjänstepensionen, därav 6,905 kronor hade varit
Schagerströms egen andel och återstoden huvudmannens, samt 3,258 kronor
för familjepensionen. Schagerström hade således haft att själv betala tillhopa
10,163 kronor, som kunnat uttagas hos honom genom årliga löneavdrag
å 3,503 kronor under tiden från 1920 års ingång, då han inträdde i
pensionsanstalten, till den 25 mars 1923, då han uppnådde pensionsåldern.
Han hade funnit dessa löneavdrag för betungande och hade på begäran erhållit
befrielse från dem. Troligen hade Schagerström varit i stånd att erlägga
enbart engångsavgiften för familjepension, utgörande ej fullt tredjedelen
av hela den engångsavgift, som han haft att själv betala. Möjligen
hade han dock ej känt till sin rätt att göra en dylik uppdelning. Hade
denna engångsavgift erlagts, skulle sökandens pension blivit 1,000 kronor i
stället för 211 kronor.
Ifrågavarande ansökan ginge nu ut på att genom erläggande av sistnämnda
avgift av 3,258 kronor förskaffa sig en pensionstillökning av 789
kronor för att erhålla full pension.
Med hänsyn till bestämmelserna i det för pensionsanstalten gällande reglementet
funne anstalten sig förhindrad tillstyrka bifall till ansökningen.
Statskontoret har gjort följande uttalande.
Såsom statens pensionsanstalt framhållit funnes givetvis i anstaltens reg
-
Förhöjd pension
åt f. d.
distriktsveterinären
L.
Schagerströms
änka.''
Departements
chefen.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
lemente intet stöd för sökandens framställning, men med hänsyn till föreliggande
omständigheter måste starka billighetsskäl anses föreligga för att
tillmötesgå framställningen. Statskontoret ville därför ifrågasätta, huruvida
icke genom framställning till riksdagen medgivande borde för sökanden
utverkas att genom inbetalning på sätt hon erbjudit bereda sig ökad pension
från statens pensionsanstalt.
Under år 1921 beviljade Kungl. Maj:t med riksdagen (riksdagens skrivelse
1921 nr 251) tillstånd för änkorna efter två distriktsveterinärer, som
icke varit delägare i statens pensionsanstalt, att mot erläggande av vederbörliga
engångsavgifter till pensionsanstalten därifrån erhålla familjepension
med belopp, som överensstämde med anstaltens reglemente.
Med billighet synes överensstämma, att jämväl ifrågavarande framställning
vinner bifall.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. distriktsveterinären Ludvig Schagerströms
änka Hilma Schagerström må mot erläggande till statens
pensionsanstalt av 3,258 kronor jämte den ränta
därå, som pensionsanstalten bestämmer, förklaras berättigad
att, utöver den pension från anstalten, som hon
enligt gällande bestämmelser äger uppbära, från och med
den 1 maj 1928 komma i åtnjutande av ytterligare pension,
så att det pensionsbelopp, som hon från pensionsanstalten
sammanlagt årligen erhåller, uppgår till 1,000
kronor.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
uti de under l:o—3:o här ovan antecknade ärenden.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1929:26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26 s. 57 i texten