Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten

1929-03-07 · 37 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:210, Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

K un tji. Maj-.ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten; given Stockholms

slott den 7 mars 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 mars 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Bokell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 8, bär Kungl.

Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1929/1930 beräkna ett extra reservationsanslag av

2,800,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 174 häft. (Nr 210.) 51029 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tidigare

åtgärder.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Inledningsvis torde jag därvid få i korthet redogöra för de åtgärder, som

vid senare riksdagar beslutats för arbetslöshetens bekämpande.

Av 1922 års riksdag beviljades, i anledning av den på socialdepartementets

föredragning avlåtna propositionen nr 11, för bekämpande av arbetslösheten

dels på tilläggsstat för nämnda år reservationsanslag till sammanlagt

belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari—

30 juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härförutom anvisades,

med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning avlåtna

propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922

under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag

å 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt

20) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland annat, att det

enligt hans mening icke vore möjligt att vid tiden för nämnda propositions

avlåtande göra några fullt tillförlitliga beräkningar angående arbetsmarknadens

läge under den då återstående delen av vintern 1922—1923 och än

mindre angående dess förändringar under hela budgetåret 1923 1924. Han

anhöll därför att senare under 1923 års riksdag få förelägga Kungl. Maj:t

förslag i förevarande ämne. Emellertid syntes honom nödig försiktighet

bjuda att i avbidan på frågans slutliga behandling å riksstaten beräkna ett

anslag för arbetslöshetens bekämpande å förslagsvis 5,000,000 kronor.

Med bifall till den av föredragande departementschefen sålunda gjorda

hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1923/1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000

kronor.

Efter det departementschefen sedermera i skrivelse den 28 april 1923

anmodat statens arbetslöshetskommission att avgiva förslag rörande den

framställning till riksdagen i nu ifrågavarande ärende, vartill då rådande

förhållanden gåve anledning, avgav kommissionen den 11 maj 1923 det sålunda

begärda utlåtandet. I detta utlåtande framlade kommissionen en

beräkning över tillgångar och utgifter å anslaget för bekämpande av arbetslösheten

intill utgången av budgetåret 1923 1924. På grundval av denna

beräkning anförde kommissionen, att den icke funne det erforderligt, att av

1923 års riksdag begärdes något anslag för bekämpande av arbetslösheten.

I skrivelse den 17 maj 1923, nr 233, gav Kungl. Maj:t sedermera riksdagen

tillkänna, att Kungl. Maj:t icke komme att till 1923 års riksdag avlåta

proposition i det under punkt 20 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen

för nämnda år omförmälda ärendet angående anslag för budgetåret

1923/1924 för bekämpande av arbetslösheten, i följd varav medel

för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å staten för nämnda

budgetår.

Emellertid hade Kungl. Maj:t i proposition den 4 maj 1923, nr 230, på

socialdepartementets föredragning föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande

av åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare

finge av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i

anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 206).

Ytterligare är att nämna, att riksdagen, i anledning av ett i 1923 års

statsverksproposition på kommunikationsdepartementets föredragning framställt

förslag, för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och

statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 210. 3

arbetslösheten, för budgetaret 1923 1924 anvisade ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

1 ör budgetåret 1924/1925 gjorde arbetslöshetskommissionen icke hemställan

om anvisande av något ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten.

1 anslutning härtill begärde Knngl. Maj:t icke något anslag för

ifrågavarande ändamål för nämnda budgetår.

1 proposition till 1924 års riksdag, nr 113, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands statsarbeten

påbörjade arbetsföretag finge användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,

de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.

Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 128).

I en annan till 1924 års riksdag avlåten proposition (nr 229) föreslog

Kungl. Maj: t sedermera riksdagen medgiva, att för färdigställande av vissa

utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag finge användas,

intill ett belopp av 1,350,000 kronor, de nyssnämnda, av 1922 års riksdag

beviljade reservationsanslagen.

?9^ämväl detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr

I skrivelse den 9 december 1924 uttalade sig arbetslöshetskommissionen

angående behovet av medel till arbetslöshetens bekämpande under budgetåret

1925/1926. Kommissionen anförde därvid, att behållningen å de anslag,

som av 1922 års riksdag anvisats för ifrågavarande ändamål, den 1 november

1924 utgjort 8,264,000 kronor. Då kostnaderna för kommissionens verksamhet

under de tio första månaderna av år 1924 uppgått till omkring 4,220,000

kronor och totalkostnaderna under nämnda år sannolikt icke komme att

överstiga 5 miljoner kronor, syntes det kommissionen vara grundad anledning

antaga, att de medel, varöver kommissionen förfogade, skulle förslå

till finansierandet av hjälpverksamhetens kostnader första halvåret 1926.

På grund härav funne kommissionen det icke påkallat att hemställa om

utverkande hos 1925 års riksdag av ytterligare anslag till arbetslöshetens

bekämpande.

Med hänsyn till vad kommissionen sålunda uttalat anförde föredragande

departementschefen i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag (femte

huvudtiteln, sid. 37), att han ansåge sig icke böra föreslå Kungl. Maj:t att

av riksdagen äska något nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande. I

enlighet härmed begärde Kungl. Maj:t icke något anslag till ändamålet för

budgetåret 1925/1926.

I proposition till 1926 års riksdag, nr 213, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926/1927 anvisa ett

extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Sistnämnda proposition bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 344).

I proposition till 1927 års riksdag, nr 236, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1927/1928 anvisa

ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Förslaget grundade

sig på framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 24 november

1926 ävensom på en av kommissionen avgiven, den 15 februari 1927

dagtecknad promemoria.

Med bifall till propositionen beviljade 1927 års riksdag (skrivelse den 8

juni 1921 nr 270) för budgetåret 1927/1928 till bekämpande av arbetslösheten

ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I proposition till 1928 års riksdag, nr 161, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1928/1929 anvisa ett

extra reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Förslaget grundade sig på

framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 17 november

1927. I denna skrivelse framlade kommissionen en beräkning över tillgångar

och skulder å tidigare beviljade anslag för samma ändamål ävensom en

uppskattning av medelsbehovet för nu innevarande budgetår. På grundval av

denna beräkning anförde kommissionen, att av de till buds stående medlen

för bestridande av de med hjälpverksamheten förenade kostnaderna ett

belopp av omkring 4,250,000 kronor skulle kunna förväntas den 1 juli 1928

återstå och alltså bliva disponibelt för budgetåret 1928/1929. Beträffande

behovet av medel för detta budgetår uttalade kommissionen, att kommissionen

av olika iakttagelser på arbetsmarknaden och det ekonomiska området

i övrigt trott sig kunna utläsa eu svag förbättring i läget. Detta hade föranlett

kommissionen att för budgetåret 1928/1929 räkna med en icke ökad

arbetslöshet, d. v. s. med att den stegring, som fortgått sedan år 1924, skulle

upphöra. Med hänsyn till befolkningsutvecklingen, vilken säkerligen innebure

ökning av de grupper, som tillhörde de arbetsföra åldrarna, syntes

dock försiktigheten kräva, att man kalkylerade med i stort sett oförändrad

arbetslöshet och med att således kostnaderna för budgetåret 1928/1929

komme att uppgå till samma belopp som beräknats för nästföregående

budgetår, eller 5,700,000 kronor. Jämlikt denna beräkning skulle alltså utöver

de medel, som förväntades återstå den 1 juli 1928, krävas ytterligare 1,450,000

kronor. Med hänsyn till osäkerheten vid bedömandet av arbetsmarknadens

framtida gestaltning samt till behovet av medel, som kunde i verksamheten

erfordras såsom rörelsekapital för användning till inventarier, täckande av

utestående fordringar m. in., ansåg kommissionen emellertid, att anslaget

för budgetåret 1928/1929 borde bestämmas till o miljoner kronor. Denna

uppskattning grundade sig på den förutsättningen, att hjälpverksamheten

skulle komma att bedrivas efter ungefärligen oförändrade grunder.

I en senare ingiven skrivelse, dagtecknad den 17 februari 1928, anförde

kommissionen vidare, att förhållandena på arbetsmarknaden icke under tiden

efter det kommissionen ingivit sin framställning av den 17 november 1927

undergått någon mera genomgripande förändring, ehuru läget givetvis i viss

utsträckning rönt inverkan av de arbetskonflikter, som under nämnda tid

uppkommit inom vissa betydande exportindustrier. Bortsåge man från dessa

konflikter, kunde man fortfarande konstatera ett jämförelsevis fördelaktigt

konjunkturläge. Det oaktat rådde emellertid en relativt omfattande arbetslöshet.

Den redan förut bekymmersamma ställningen på arbetsmarknaden

i Norrbottens län hade under senaste tiden ytterligare försämrats. Kommissionen

meddelade slutligen, att kommissionen icke funnit anledning till

ändring i de av kommissionen i skrivelsen den 17 november 1927 framlagda

beräkningarna rörande kostnaderna för kommissionens verksamhet under

budgetåret 1928/1929.

Till denna beräkning av anslagsbehovet anslöt sig föredragande departe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. M<ij:ts proposition nr 210. 5

mentschefen, därvid lian åberopade de av arbetslöshetskommissionen till

stöd för beräkningarna anförda motiven.

Med bifall till den i enlighet härmed gjorda framställningen beviljade

1928 års riksdag (skrivelse den 5 juni 1928, nr 370) för budgetåret 1928/1929

till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av 3,000,000

kronor.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som

länder till efterrättelse tills vidare, så länge anslag till ifrågavarande ändamål

utgår. I denna kungörelse gjordes viss ändring genom kungörelse den 22

juni 1928 (nr 214). Ändringen avsåg väsentligen viss av Kungl. Maj:t föreslagen

och av riksdagen godkänd jämkning i bestämmelserna rörande bidrag

till s. k. statskommunala arbeten, d. v. s. hjälparbeten, som bedrivas av kommuner

med bidrag av statsmedel från arbetslöshetsanslaget.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna

för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade

1922 års riksdag — efter det Kungl. Maj:t den 10 mars nämnda år

fattat beslut, innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande

regler — i skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, nya direktiv för bedrivande av

berörda verksamhet, därvid särskilt spörsmålet om arbetskonflikts inverkan

å den av staten lämnade arbetslöshetshjälpen behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten

proposition, nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle,

utöver då gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna

regler för yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923,

nr 79).

Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten

i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan

om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt

till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid

ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad statsutskottet

i detta avseende hemställt, gjorde riksdagen i sin förut omförmälda

skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut om anvisande av

nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten, vissa uttalanden i fråga om

direktivens tillämpning. Beträffande dessa uttalanden tillåter jag mig att

hänvisa till den redogörelse, som lämnats därför i 1927 års proposition i

motsvarande fråga (nr 236 sid. 5).

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Maj:t, att

ett exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens

arbetslöshetskommission till kännedom och efterrättelse.

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget gälla

— med de modifikationer, som följa av nyssnämnda kungörelse den 22 juni

1928 — de för motsvarande anslag för budgetåren 1926/1927 och 1927/1928

fastställda grunderna.

Gällande

bestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag övergår härefter till att närmare behandla av arbetslöshetskommissionen

gjord framställning om anslag för budgetåret 1929/1930 till bekämpande

av arbetslösheten.

Statsverks- Vid min förberedande anmälan till årets statsverksproposition av föreprop™2*m,

m varande ärende omförmälde jag, att arbetslöshetskommissionen i skrivelse

den 26 november 1928 gjort framställning i sådant syfte. I denna skrivelse

hade kommissionen efter en ekonomisk utredning, för vilken jag i korthet redogjorde,

uppskattat det belopp, som utöver väntad behållning å redan anvisade

medel skulle erfordras för budgetåret 1929/1930, till 2,000,000 kronor.

Med hänsyn dels till behovet av drift- och reservkapital, dels å andra sidan

till framlagt förslag om medgivande att använda 500,000 kronor av för särskilda

ändamål reserverade medel hade, anförde jag, kommissionen emellertid

ansett behovet av nytt anslag för nästa budgetår böra uppskattas till 3,000,000

kronor.

För egen del erinrade jag i fortsättningen av mitt yttrande till statsverkspropositionen,

att de sakkunniga (1926 års arbetslöshetssakkunniga),

vilka varit sysselsatta med utredning rörande frågan om arbetslöshetsförsäkring,

med skrivelse den 25 april 1928 avlämnat sitt betänkande. Jaganmälde

vidare, att de sakkunniga i betänkandet framlagt alternativa förslag,

avseende det ena obligatoriskt och det andra frivilligt försäkringssystem.

Efter en redogörelse i mycket korta drag för betänkandets innehåll

och särskilt för ett av en av de sakkunniga, herr von Kocli, avgivet

särskilt yttrande med eventuellt förslag för det fall, att arbetslöshetsförsäkring

ej skulle komma till stånd, erinrade jag vidare, att över berörda

betänkande yttranden inhämtats från vederbörande myndigheter ävensom

från landstingen och ett antal enskilda organisationer, vilka samtliga yttranden

skolat avgivas före den 1 oktober 1928. Emellertid hade ilera

av de för ärendets bedömande mest betydelsefulla utlåtandena blivit avsevärt

försenade. Med hänsyn härtill hade det tydligen ännu icke varit möjligt

att fatta ståndpunkt till de synnerligen omfattande och betydelsefulla

spörsmål, som behandlats i sakkunnigbetänkandet, lie dan av denna anledning

hade det icke kunnat ifrågakomma att till prövning av 1929 års riksdag

hänskjuta frågan om eventuella åtgärder i ämnet.

I detta sammanhang erinrade jag även om den pågående utredningen

rörande arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande,

vilken utredning enligt Kungl. Maj:ts beslut skulle vara slutförd till

den 1 juli 1930. Vidare framhöll jag i anslutning härtill, att i uppdraget

för den kommitté, som för närvarande vore sysselsatt med utredning rörande

pensionsförsäkringsfrågan, inginge att undersöka, huruvida de lokala

organen för nämnda försäkring borde erhålla sådan organisation, att de

kunde tjänstgöra såsom organ jämväl för andra grenar av socialförsäkringen

och eventuellt även för den direkta sociala hjälpverksamheten i form av

fattigvård, barnavård m. m. I denna del, anförde jag, berörde kommitténs

uppdrag delvis samma ämnen, som behandlades i nyssnämnda av herr

von Kocli i arbetslöshetssakkunnigas betänkande alternativt framlagda för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

slag, och jag meddelade, att pensionsförsäkringskommittén syntes komma

att upptaga till undersökning frågan om och i vad mån pensionsförsäkringens

lokala organ borde samverka med lokala organ för sjukförsäkringen samt

för fattigvård och eventuellt andra grenar av allmän hjälpverksamhet eller

huruvida möjligen gemensamma organ borde skapas för den sociala verksamhetens

olika delar.

Sammanfattningsvis yttrade jag härefter, att med hänsyn till vad sålunda

i olika hänseenden anförts man tydligen hade att i likhet med arbetslöshetskommissionen

utgå från att statens verksamhet till bekämpande av arbetslösheten

under nästkommande budgetår komme att bedrivas efter ungefär

samma grunder som dittills.

Beträffande beloppet av det för nästa budgetår erforderliga anslaget framhöll

jag i statsverkspropositionen, att det icke syntes lämpligt att redan vid tiden

för nämnda propositions avlåtande fatta slutlig ståndpunkt till frågan därom.

På sätt som ägt rum de tre sista åren syntes man nämligen före avlåtande

av förslag i ämnet till riksdagen böra så långt möjligt avvakta utvecklingen

på arbetsmarknaden. Denna utveckling vore av betydelse dels i vad

anginge storleken av det belopp, som komme att disponeras under innevarande

budgetår, och den medelsbehållning, som komme att finnas tillgänglig

vid nästa budgetårs början, dels ock beträffande beräkningen av medelsbehovet

för sistnämnda budgetperiod. Jag anhöll därför att med framläggande

av definitivt förslag i ämnet måtte få tills vidare anstå. Redan då

ansåg jag mig emellertid böra nämna, att jag utan att ännu hava kunnat

taga definitiv ståndpunkt till frågan funnit mig kunna räkna med, att till

finansieringen av utgifterna för nästa budgetår kunde, i enlighet med arbetslöshetskommissionens

förslag, beräknas ett bidrag av 500,000 kronor av

besparade medel på de förut omnämnda, av 1924 års riksdag anvisade s. k.

färdigställningsanslagen. Yidare framhöll jag, att chefen för jordbruksdepartementet

senare torde komma att framställa förslag rörande betydliga

höjningar av vissa till skogsavdikning samt till nyodling och betesförbättring

å ofullständiga jordbruk avsedda anslag, varvid jag tilläde, att det

syntes vara att förvänta, att genom de arbeten, som med anlitande av dessa

anslag skulle företagas, jämväl skulle vinnas en viss lättnad i arbetslösheten.

Därigenom skulle också uppnås ett återförande av arbetslösa till den öppna

arbetsmarknaden med åtföljande minskning av belastningen å anslaget till

arbetslöshetens bekämpande. Med beräkning av denna minskning för nästa

budgetår till 200,000 kronor ansåg jag, att ifrågavarande anslag för samma

budgetår icke behövde beräknas till större belopp än 2,800,000 kronor. I enlighet

med vad jag sålunda förordade beräknades också i riksstaten ett anslag

på sistnämnda belopp till bekämpande av arbetslösheten för nästa

budgetår.

Statens arbetslöshetskommission har sedermera på därom gjord anmodan Arbetslo shetsi

en till mig ställd skrivelse av den 18 februari 1929 inkommit med upp- kommissionen

gifter till komplettering av vissa i kommissionens förenämnda skrivelse den medelsbehovet

m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

26 november 1928 meddelade siffror och beräkningar. Till dessa uppgifter

har kommissionen knutit några uttalanden, föranledda av den utveckling av

hithörande förhållanden, som ägt rum sedan sistnämnda skrivelse avläts.

Jag torde nu — i anslutning till vad jag vid min förberedande anmälan

av ärendet yttrade — få lämna en redogörelse för de av kommissionen i

berörda hänseende lämnade uppgifterna, i den mån de beröra arbetsmarknadens

läge, kommissionens verksamhet under det nästförflutna året och

kommissionens ekonomiska ställning. Härvid kommer jag att för större

överskådlighets skull i ett sammanhang behandla vad kommissionen anfört

i skrivelsen den 26 november 1928 och de kompletterande meddelanden,

som kommissionen lämnat i förenämnda skrivelse den 18 februari 1929, varjämte

med ledning av det senast inkomna siffermaterialet gjorts vissa tillägg

till och jämkningar i de av kommissionen uppgjorda tabellerna.

Till belysande av arbetsmarknadens utveckling och arbetslöshetens omfattning

under tiden januari 1924—januari 1929 har kommissionen meddelat de uppgifter,

som återgivas i följande tabell, vilken för varje månad utvisar dels

antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna,

dels det procentuella antalet arbetslösa bland de till

fackföreningarna anslutna arbetarna, dels ock antalet anmälda hjälpsökande

arbetslösa. Uppgifterna angående antalet arbetslösa hänföra sig till sista

dagen i respektive månader och hava avrundats till närmaste 50-tal. I slutet

av tabellen hava upptagits maximi- och minimisiffror för de särskilda åren.

Månad

Antal arbetsansökningar

på 100 lediga platser

Fackföreningarnas

löshet i %

arbets-

1

1

Antal hjälpsökande arbetslösa enligt 1

arbetslöshetskommissionen

1924

1925

1926

1927

19281929

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1924

1925

1926

1927

1928

1929 j

Jan.

239

296

273

293

279

241

13.G

14.8

15.7

16.3

14.3

14.9

16.600

20,600

22,700

27,400

26,650

is.soo!

Febr.

214

256

247

258

260

215

13.4

13.6

14.8

15.6

13.3

15.900

21.600

22.300

25,400

26,30u

i

Mars

177

207

191

208

201

13.9

12.0

14.7

14.i

13.2

13,700

18,600

20.500

22.400

24,600

April

151

166

163

171

165

11.6

10.8

12.3

12.3

11.7

10,300

14,800

16,600

22,200

19,600

Maj

131

157

162

168

146

7.6

8.2

9.9

9.9

8.2

7.000

12,100

13,900

18.100

14,100

Juni

132

159

166

161

157

7.4

8.2

9. c

9.4

7.6

5,600

10,300

11.750

15,200

11.150

Juli

141

162

161

150

167

6.2

7.6

8.6

8.3

7.4

4,750

9.400

10.850

12,200

9,500

Aug.

135

156

151

148

160

6.o

7.7

8.3

7.9

6.9

4,200

9,450

11,200

12,700

9,850

Sept.

128

154

158

143

142

7.o

8.5

9.i

8.4

7.8

4,500

10,150

12.000

.12,900

10,000

, Okt.

148

172

186

170

156

8.4

10.o

11.4

10.4

9.0

6.500

13,150

15,500

16,450

12,950

'' Nov.

220

246

273

242

230

10.5

11.8

lo.o

12.8

10.9

9.300

18,000

20.050

21.400

16,450

: Dec.

225

226

268

243

220

15.6

19.5

19.o

18.6

17.3

12.600

20,300

24,700

24,200

18,700

! Max.

i an.

jan.

jan.

jan.

jan.

dec.

dec.

dec.

dec.

dec.

jan.

febr.

jan.

jan.

jan.

239

296

273

293

279.

15.o

19.5

19.0

18.6

17.3

16,600

21,600

22,700

27,400

26,650

Min.

sept.

sept.

aug.

sept.

sept.

juli

juli

aug.

aug.

aug.

aug.

juli

juli

juli

juli

128

154

151

143

142

6.2

7.6

8.3

7.7

6.9

4,200

9,400

10,850

12,200

9,500

Vidare har kommissionen i följande tabell lämnat uppgifter, likaledes för

tiden januari 1924—januari 1929, rörande antalet hjälpta personer samt huru

dessa fördela sig på de olika hjälpfor merna. Till jämförelse hava i tabellen

upptagits jämväl siffrorna rörande antalet hjälpsökande arbetslösa, ehuru

dessa siffror redan återfinnas i den nyss återgivna tabellen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

!>

Tidpunkt

Antalet sysselsatta i

Antalet understödda

Hela

antalet

arbetslösa.

som

erhållit

hjälp

Antalet

hjälpta

i % av

hela an- talet ar- betslösa

hjälp- sökande

År

Sista

(lagen i

månaden

Antalet

hjälp-

sökande

statliga

nöd-

hjälps-

arbeten

stats- koramu- nala nöd- hjälps- arbeton

kommu- nala nöd- hjälps- arbeten

med

stats-

bidrag

utan

stats-

bidrag

1924...

jan.....

16,600

2,329

365

2,459

847

6,000

36.1

april ...

10,300

2,525

888

1,923

—

107

5,448

52.9

juli......

4,750

666

234

1.676

—

3

2,579

54. s

okt......

6.500

467

42

967

—

48

1,524

23.4

1925...

jan......

20,600

1,852

738

2,613

—

341

5,544

26.9

april ...

14,800

3,094

1,076

2,496

—

348

7,014

47.4

juli......

9,400

1,839

548

1.222

—

63

3,672

39.o

okt......

13,150

1,699

367

884

—

123

3,073

23.4

1926...

jan......

22,700

3,433

598

2,204

—

2,033

8,268

36.4

april____

16,600

3,836

1,161

1.841

4

388

7.230

43.5

juli......

10,850

2.101

363

1,200

—

64

3,728

34.3

okt.....

15,500

1,991

251

1,303

—

—

3,915

25.2

1927...

jan......

27,400

3,646

1,301

3,126

199

2,015

10,287

37.5

april ...

22,200

3,499

1,446

2,668

214

1,060

8,887

40. o

juli......

12,200

2,603

559

1.451

—

1,305

5.918

48.5

sept. ...

12,900

2,088

494

1,241

—

1,194

5,017

38.8

okt......

16,450

2,085

517

1,317

29

2,006

5.954

36.2

nov......

21,400

2,872

859

1.576

34

2,473

7,814

36.5

dec......

24,200

2,860

1,245

1,448

65

3,692

9,310

38.5

1928...

jan.......

26,650

4,320

1,372

2,380

215

3,937

12,224

45.8

april ...

19,600

3,993

1,192

1.907

336

2,590

10,018

51.0

juli......

9,500

1,336

294

949

—

925

3,504

36.s

sept.....

10,000

1,040

208

1,173

—

592

2,954

29.5

okt......

12,950

1,385

347

1,035

—

693

3,460

26.7

nov......

16.450

2,549

713

1,084

7

739

5,092

31.o

dec......

18,700

2,915

780

1,558

190

1,350

6.793

36.3

1929...

jan......

18.500

3.539

953

2,037

130

2,084

8,743

47.2

Beträffande de sålunda lämnade statistiska uppgifterna kar kommissionen

i skrivelsen den 26 november 1928 framhållit, att samtliga uppgifter rörande

såväl frekvensen av arbetsansökningar som fackföreningarnas arbetslöshet

och antalet hjälpsökande arbetslösa, vilka uppgifter i sina utvecklingsserier

visade en synnerligen god överensstämmelse, angåve en sakta stegring fram

till 1927 års mitt, då man kunde utläsa eu relativ förbättring, som sedermera

framträtt än mera klart markerad. Den konstaterade gradvisa ökningen

av arbetslösheten hade under år 1928 från och med april månad förbytts i

en minskning, som småningom nedbringat det hos kommissionen redovisade

antalet hjälpsökande arbetslösa till ungefär samma höjd som år 1925., De

hjälpsökande arbetslösas antal hade under år 1928 varit störst i januari, då

det uppgått till 26,650. Det lägsta antalet för år 1928, 9,500, hade förekommit

under juli månad, varefter en ökning inträtt.

Yidare har kommissionen meddelat en tabell rörande de anmälda arbetslösas

fördelning på yrkesgrupper vid olika tidpunkter. Tabellen i fråga är av

följande utseende.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Yrkesgrupp

a n

u a r

i

1924

1925

1926

1927

1928

1929

I. Jordbruk och skogshushållning.

Jordbruk....................................

711

574

534

719

955

561

Skogshushållning ...........................

131

873

540

283

321

256

II. Industri och hantverk m. m.

Gruvdrift och malmförädling (inbe-

gripet järnbruk) ........................

864

2.011

2.428

1,776

1,751

1.112

Jord-, sten- och glasindustri............

1,937

844

854

3,189

897

707

Metall- och maskinindustri (inbegri-

pet mekaniska verkstäder!............

2,526

2,908

2,086

2,306

2.071

1.160

Trävaruindustri.............................

753

2,657

2,844

3,412

3,085

2,173

Byggnadsverksamhet ....................

1,292

2,231

2,390

2,610

2,927

1,925

Läder-, hår-, gummi- och dylik industri

97

141

211

195

180

136

Textilindustri................................

101

112

155

206

143

150

Beklädnadsindustri ........................

99

88

132

140

178

141

Närings- och njutningsmedelsindustri

282

224

221

333

322

216

Kemisk-teknisk och belysningsin-

dustri .......................................

79

121

173

161

158

161

Trämasse- och pappersindustri ......

72

67

122

106

232

216

Grafisk industri..............................

61

52

73

66

101

40

Industri och hantverk, ej särskilt

specificerat .................................

1,398

964

586

782

715

467

III. Sjöfart och fiske ..................

628

696

603

394

357

142

IV. Handel och samfärdsel m. m.

Kontors-, bank- och försäkringsper-

sonal........................................

61

94

86

78

114

67

Butiks- och magasinspersonal .........

286

458

416

469

523

343

Hotell-, kafé- och restaurantrörelse

20

42

41

44

66

36

Landtransport .............................

477

755

672

837

966

606

Allmän och litterär verksamhet......

6

16

5

12

22

11

Handel och samfärdsel, ej särskilt

specificerat...............................

94

142

40

49

66

84

V. Husligt arbete.......................

35

21

1

15

8

9

VI. Arbete ej hänförligt till annan

qrupp .....................

3,381

4.543

7,498

9.225

10,504

7,800

Summa

15,391

20,634

22,711

27,407

26,662

18,519

Beträffande förhållandet inom de särskilda yrkesgrupperna har kommissionen

i sin skrivelse den 26 november 1928 erinrat, att kommissionen i motsvarande

skrivelse den 17 november 1927 beträffande det dåvarande läget

på arbetsmarknadens olika områden framhållit, att mera utpräglad arbetslöshet

vore rådande inom gruv-, järnbruks- och träsliperiindustrierna ävensom

bland grupperna kontors- och affärsanställda samt grov- och diversearbetare.

Rörande utvecklingen sedan dess har kommissionen nu anfört,

att densamma, så långt ledning kunde vinnas genom inkomna rapporter och

befintlig statistik, i korthet kunde tecknas sålunda.

Arbetstillgången inom sågverks- och pappersmasseindustrierna är tillfredsställande

med undantag för Nedertorneå, Råneå och Byske socknar i övre

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Norrland. I detta sammanhang har kommissionen meddelat, att statsingripandet

i Kalix medfört, att sågverket i Karlsborg är i full gång och att den

planerade sulfatfabriken därstädes väntas kunna påbörja sin tillverkning

under innevarande år. Läget i Nederkalix socken har därmed väsentligt

förbättrats.

Inom övriga industrier torde läget kunna betecknas som gott utan anmärkningsvärd

arbetslöshet, dock med undantag för vissa delar av textilindustrien

och skoindustrien, där på senare tid driftsinskränkningar måst

företagas.

För de affärsanstäUda synas förbättrade förhållanden hava inträtt.

Skogsbruket kan förväntas lämna normal arbetstillgång under den innevarande

vintersäsongen.

Jordbruket har på grund av den försenade skörden under senhösten kunnat

lämna rikliga arbetstillfällen.

I avseende å den stora gruppen grovarbetare i allmänhet, som enligt septemberrapporten

1928 omfattade 4,165 st. eller 41.7 % av hela antalet anmälda

hjälpsökande, hade kommissionen i sina framställningar i detta ärende ända

sedan år 1925 framhållit, att landets arbetslöshetsfråga i väsentlig mån sammanhängde

med de icke yrkeskunnigas och grovarbetarnas sysselsättande,

och att nämnda grupper genom sitt beroende av arbetsmarknadens säsongväxlingar

nödvändiggjorde det allmännas ingripande huvudsakligen under

vintersäsongen. Då hithörande kategorier hittills för varje år visat sig ingå

med stigande procentuell andel i hela arbetslöshetsklientelet, kunde nyssnämnda

förhållande förväntas bliva åtminstone lika framträdande under de

närmaste åren.

I detta sammanhang har kommissionen vidare anfört följande.

I stort sett torde de rena säsongarbetarna icke komma i åtnjutande av

arbetslöshetshjälp, då ifrågavarande yrken av kommissionen avstängts från

delaktighet i den statliga hjälpen. Dispenser från detta beslut hade meddelats

endast i ett fåtal fall. Att ändock en väsentlig ansvällning i de arbetslösas

antal och även i verksamheten skedde under den kallare årstiden, syntes

bero därpå, att det funnes en icke obetydlig grupp arbetare, företrädesvis

tillhörande grovarbetargruppen, som utan att tillhöra säsongyrken i egentlig

mening dock vore bland dem, vilka i första hand bleve arbetslösa under

den allmänna åtstramning, som kännetecknade vår arbetsmarknad under den

kallare årstiden.

Härefter har kommissionen anfört, att vad beträffade arbetsmarknaden under

återstående del av innevarande budgetår anledning syntes förefinnas att antaga,

att den relativt goda konjunktur, som vore rådande, icke komme att

nämnvärt förändras. Kommissionen ansåge sig därför kunna räkna med en

nedåtgående tendens för arbetslösheten, vilken följaktligen i det förefintliga

statistiska materialet antagligen komme att redovisas med lägre siffror än

under föregående år.

I sin skrivelse den 18 februari 1929 har kommissionen beträffande förhållandena

på arbetsmarknaden efter det kommissionen avgav sin framställning

av november 1928 framhållit följande.

Tillgängliga uppgifter om det nuvarande konjunkturläget och jämväl eljest

kända förhållanden syntes giva fog för antagandet, att arbetsmarknaden

även under den närmaste framtiden skulle utveckla sig i gynnsam riktning.

Kommissionen stärktes i denna uppfattning av vissa fakta och erfarenheter,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

hämtade från dess eget verksamhetsområde. Sålunda hade antalet till kommissionen

rapporterade hjälpsökande arbetslösa från hösten 1928 räknat icke

undergått den eljest för säsongen vanliga stegringen. Det förtjänade även

framhållas, att någon sådan ökning icke heller vore att anteckna från december

månad 1928 till januari månad 1929, medan arbetslöshetssiffran alla

föregående år ända sedan 1921 brukat stiga vid denna tid på året. Likaledes

torde böra framhållas, att antalet hjälpsökande den 31 januari 1929

varit cirka 8,000 lägre än vid motsvarande tidpunkt år 1928. Det fördelaktiga

läge på arbetsmarknaden, varom dessa siffror sålunda bure vittnesbörd

och vilket, vad detta års januari månad beträffade, också torde stå

i visst samband med det ymniga snöfallet landet runt, varigenom arbetstillfällen

i riklig mängd beretts den lediga arbetskraften, återspeglades jämväl

i uppgifterna om kommunernas egna hjälpåtgöranden. Dessa hade nämligen

under de senast gångna månaderna haft betydligt knappare omfattning

än för ett år sedan. Dessutom kunde noteras, att kommunerna alltifrån

senhösten ställt avsevärt mindre anspråk på hjälp från kommissionens sida

än vid motsvarande tidpunkt föregående år. I detta sammanhang måste

också påpekas, att den av de syndikalistiska organisationerna från december

månad 1928 riktade blockaden mot kommissionens nödhjälpsarbeten vid

järnvägen Ulricehamn—Jönköping till en del torde bero på den förbättrade

situationen på arbetsmarknaden.

Vad särskilt angår förhållandena i Norrbotten har kommissionen i skrivelsen

den 18 februari 1929 lämnat en särskild redogörelse.

Därvid har kommissionen inledningsvis framhållit, att allenast Norrbotten

numera intoge en särställning ur allmänna arbetslöshetssynpunkter. Den

långvariga depression och omfattande arbetslöshet, som besvärat denna del

av landet och som ännu icke helt givit vika, hade onekligen fört med sig

beklagliga följder både för enskilda samhällsmedlemmar och många kommuner,

av vilka de senare blivit belastade med dryga kostnader för arbetslöshets-

och fattigvårdshjälp. För närvarande kunde svårigheterna emellertid

anses huvudsakligen koncentrerade till Norrbottens kustbygder. Arbetstillgången

i skogarna vore dock innevarande vinter av betydligt

större omfattning än under närmast föregående år, bland annat beroende på

att barkning av det fällda virket numera verkställdes i skogen. Den vid

kusten boende, arbetslösa delen av befolkningen syntes emellertid vara

mindre benägen att tillvarataga de tillfällen till arbete och förtjänster, som

här yppade sig. och sannolikt komme det därför ännu att dröja någon tid,

innan det till följd av den starka folkökningen avsevärda överskottet av arbetskraft

komme att anpassa sig till det läge förhållandena skapat och söka

sig ut till det ovana arbetet i skogarna och detta arbetes, i jämförelse med

vad industrien bjöde, låga förtjänster. Såsom kommissionen framhållit i sin

framställning den 26 november 1928, hade arbetstillgången inom sågverksoch

pappersmasseindustrien så väsentligt förbättrats, att situationen nu

kunde anses såsom i stort sett normal även i de kommuner, vilka tidigare

haft att kämpa med stora svårigheter för att få den övertaliga arbetskraften

sysselsatt. Visserligen funnes ännu några kommuner, inom vilka ovisshet

rådde om den närmaste framtidens gestaltning av den lokala industrien,

men förhållandena där syntes likväl icke ägnade att ur arbetsmarknadssynpunkt

inge några större bekymmer. För närvarande vore det huvudsakligen

endast Nedertorneå kommun, som mera kännbart pressades av arbetslöshet,

förorsakad av de svårigheter, som uppkommit i samband med nedläggningen

av sågverksdriften på Seskarö.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 1)5

Kommissionen hade alltså vid övervägandet av åtgärder för arbetslöshetens

lindrande i Norrbotten haft att utgå från ett betydligt bättre läge

även i denna landsdel. De representanter för kommissionen, som nyligen

företagit eu orienteringsresa till övre Norrland, hade jämväl kunnat konstatera,

att eu större tillit till framtiden numera gjorde sig gällande inom

dessa bygder. Denna optimism syntes också grunda sig på en riktig uppfattning

om näringslivets utvecklingsbetingelser och framtidsutsikter i Norrbotten.

Härvid hade kunnat pekas på att — såsom nyss anförts — arbetet

i skogarna i år fått eu ytterligare ökad omfattning, så att brist till

och med uppstått på skogsarbetare och huggare, samt att trävaru- och sulfatindustrien

ginge för fullt och syntes räkna med tillfredsställande konjunkturer

och goda anställningsmöjligheter för arbetskraften, därest icke något

bakslag komme att drabba priserna å dessa industriers produkter. Kommissionen

ville i samband härmed bekräfta, vad som även antytts i skrivelsen

den 26 november 1928, att förhållandena i Kalix syntes utveckla sig planmässigt

och gynnsamt.

Kommissionen hade alltså kommit till den uppfattningen, att den senaste

tidens utveckling på arbetsmarknaden i Norrbottens län varslade om bättre

tider även för denna så länge av arbetslöshet och ekonomiska svårigheter

tyngda landsända. Men givet vore, att det ännu komme att dröja någon tid,

innan ställningen kunde betraktas såsom genomgående normal. Under alla

förhållanden ansåge sig kommissionen, om man undantoge Nedertorneå

socken och det med förhållandena därstädes förbundna Seskaröproblemet,

icke hava anledning att ifrågasätta vidtagandet av några särskilda åtgärder

för att bispringa kommuner eller arbetslösa i Norrbottens län.

Innan kommissionen ingått på redogörelse för kostnaderna för dess verksamhet

under nu löpande budgetår och beräkningar av kostnaderna för nästa

år, har kommissionen gjort vissa uttalanden rörande riktlinjerna för den fortsatta

verksamheten till arbetslöshetens bekämpande. Inledningsvis har kommissionen

därvid förklarat sig förutsätta, att den statliga ar b e t sl ö sh e t sbj äl p en

i fortsättningen liksom dittills i främsta rummet skulle lämnas i form av anordnande

av dels statliga, dels statskommunala nödlijälpsarbeten. Körande

planerade arbeten har kommissionen därefter anfört, att de statliga arbetena vore

avsedda att förläggas å de allmänna skogarna, och i den mån dessa icke

kunde bereda arbetstillfällen i tillräcklig omfattning, syntes allmänna vägarbeten

och flottledsarbeten böra tillgripas. Därjämte hade kommissionen

kontralierat om tvenne järnvägsbyggnader, å vilka avsevärda arbetsstyrkor

kunde placeras. Skulle de arbetstillfällen, som därigenom kunde framtvingas,

ej visa sig tillräckliga för att nöjaktigt motsvara behovet, syntes även kontant

understödsverksamhet i viss begränsad omfattning kunna ifrågasättas.

I sammanhang härmed har kommissionen anmält, att kommissionen i

likhet med vad som skett under tidigare år sökt att på olika sätt främja

återförandet till den öppna arbetsmarknaden av de arbetslösa, vilka hos kommissionen

beretts arbete. Därom har kommissionen anfört följande.

I samarbete med socialstyrelsen och de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

hade under hösten 1928 försök gjorts att överföra sådana personer,

vilka mera än ett år sysselsatts vid kommissionens arbeten, till anställningar

å den öppna arbetsmarknaden. Så snart någon kunde styrka sig hava erhållit

dylikt arbete, lämnades fri hemresa. Vidare hade samtliga arbetsledare vid

kommissionens arbetsplatser instruerats om att tillgängliga arbetskrafter all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

tid skulle vara disponibla för den öppna arbetsmarknadens behov. Under

hösten hade på åtskilliga ställen i kommissionens arbeten anställda personer

deltagit i skördearbete i arbetsplatsernas närhet. Den inom den offentliga

arbetsförmedlingen varje vecka utarbetade riksvakanslistan hade alltjämt

sänts till samtliga kommissionens arbetsplatser för att arbetarna skulle erhålla

kännedom om befintliga lediga platser. Genom utsändande av utdrag

av kommissionens styrkebesked till arbetsförmedlingsanstalterna hölles dessa

underkunniga om nödhjälpsarbetarnas fördelning på olika arbetsplatser. I

samarbete med socialstyrelsen hade därjämte representanter för olika arbetsförmedlingsorgan

beretts tillfälle att genom resor inom vederbörande läns

områden erhålla kännedom om läget på arbetsmarknaden på kommissionens

arbetsplatser. I flera fall hade därigenom mer eller mindre tillfälliga arbetsanställningar

beretts de arbetslösa.

Efter denna redogörelse har kommissionen beträffande Jcostnaderna för

dess verksamhet under det löpande budgetåret i sin skrivelse av den 26 november

1928 anfört i huvudsak följande.

Behållningen enligt kommissionens bokslut utgjorde, efter avdrag av vissa

för särskilda ändamål reserverade belopp, per den 30 juni 1928 4,836,365 kronor,

varav 3,397,623 kronor innestående hos statskontoret. 1928 års riksdag hade

för det nu löpande budgetåret anvisat 3,000,000 kronor, varför vid budgetårets

ingång stått till disposition för verksamheten i runt tal 7,800,000 kronor.

Under tiden juli—oktober 1928 hade utgivits sammanlagt 1,219,778

kronor. Följaktligen hade den 1 november 1928 cirka 6,600,000 kronor stått

till kommissionens förfogande. I detta belopp inginge vissa tillgångar såsom

inventarier och utestående fordringar med sammanlagt cirka 850,000 kronor.

Över kommissionens faktiska utbetalningar under tiden juli—oktober 1928

samt de beräknade utbetalningarna under tiden november 1928—juni 1929

har kommissionen i skrivelsen den 26 november 1928 lämnat följande sammanställning.

Månad

Arbetslöshets- kommissionens

arbetsplatser,

förvaltning

och revision

Stats-

koinmunala

arbeten

Understöd

och

kurser

Summa

Antal

anställda

arbetare

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Antal

1928

Juli ...........................

320,212

—

6,348

1,630

Augusti

253,191

87,424

—

1.490

'' September ..................

252.600

—

9,765

1,248

Oktober ....................

290,238

24,000

—

1.985

, November ........

285,000

36,000

—

2.800

December..................

375,000

48,000

20,000

3,700

1929

Januari........

525,000

60,000

20.000

5,000

Februari .....................

675,000

68,000

20,000

6,200

Mars...........................

600,000

60,000

20,000

5,500

April..........................

450,000

44.000

20,000

4,100

Maj ..........................

300.000

32.000

—

2,800

Juni ...........................

150.000

16.000

—

1,400

4,476,241

475,424

116,113

5,067,778

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. Maj:ts proposition nr 210.

Körande dessa beräkningar har kommissionen anfört, att kommissionen

därvid utgått ifrån att kommissionen skulle vid den tidpunkt, då arbetslösheten

nått sin höjdpunkt, genom arbete behöva bisträcka något över 6,000

personer, vilket vore något mindre än under nästföregående år. De rent

kommunala åtgärderna syntes som regel komma att få lika stor omfattning

som de statliga eller något mindre. Den sammanlagda hjälpen från det allmännas

sida syntes alltså kunna antagas vid nyss avsedda tidpunkt komma

att omfatta minst omkring 50 % av de anmälda hjälpsökande arbetslösa.

I anslutning till de sålunda beräknade utgifterna har kommissionen framhållit

att då, såsom redan blivit nämnt, den 1 november 1928 funnits disponibelt

ett belopp av i runt tal 6,600,000 kronor samt verksamheten under

tiden november 1928—juni 1929 kunde antagas draga en kostnad av omkring

3,850,000 kronor, vid nästkommande budgetårs ingång kunde beräknas

vara tillgängligt ett belopp av omkring 2,750,000 kronor.

Yad sedan angår frågan om erforderliga medel för budgetåret 1929/1930 anförde

kommissionen vidare, att det förbättrade läge, som kommissionen trott

sig kunna utläsa av olika iakttagelser på arbetsmarknaden och det ekonomiska

området i övrigt, föranlett kommissionen att för innevarande budgetår

räkna med något mindre arbetslöshet än under närmast föregående period.

Ehuru den demografiska utvecklingen säkerligen komme att medföra en ökning

av de befolkningsskikt, som tillhörde de arbetsföra åldrarna, syntes

man dock hava anledning förmoda, att den senare tidens gynnsamma utveckling

på arbetsmarknaden även komme att fortfara under nästa budgetår.

Kommissionen hade därför ansett sig kunna räkna med något minskad arbetslöshet

och således även med något lägre kostnader under nästa budgetår.

Sålunda hade kommissionen uppskattat kostnaderna under sist avsedda

tid till 4,750,000 kronor, vilket innebure eu minskning med 300,000 kronor

i förhållande till de uppskattade kostnaderna för innevarande budgetår. Nytt

anslag skulle följaktligen erfordras till belopp av 2,000,000 kronor.

På sedvanligt sätt har kommissionen emellertid ansett, att utöver dess

fasta utgiftsstat behov förelåge för kommissionen att disponera en viss

medelsreserv eller rörelsekapital. Som motiv för denna ståndpunkt har kommissionen

i första hand hänvisat till den osäkerhet, som alltid måste vidlåda

ett bedömande av arbetsmarknadens framtida utveckling. Yidare hade

kommissionen vid kostnadsberäkningen utgått från att de bidrag, som inflöte

från vissa kommissionens uppdragsgivare till nödhjälpsarbetens utförande,

komme att bliva i stort sett oförändrade. Någon säkerhet härför

förelåge dock icke. Med hänsyn till arten av kommissionens verksamhet

krävdes vidare ett visst rörelsekapital för inventarier, utestående fordringar

m. m. Erfarenheterna beträffande medelsreservens storlek gåve vid handen,

att densamma vid hjälpverksamhetens nuvarande omfattning icke borde

understiga 1.5 miljoner kronor.

Sammanlagt skulle alltså för nästa budgetår erfordras (4,750,000+ 1,500,000)

6,250,000 kronor. Då, enligt vad nyss anförts, 2,750,000 kronor ansetts

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kunna besparas från det löpande budgetåret, skulle enligt denna uträkning

för nästa budgetår erfordras ytterligare medel till ett belopp av (6,250,000 —

— 2,750,000) 3,500,000 kronor.

Emellertid bär kommissionen ansett, att nytt anslag icke skulle behöva

begäras å riksstaten till hela sistnämnda belopp. Därmed förhåller sig sålunda.

I enlighet med förut berörda beslut av 1924 års riksdag har Kungl. Maj :t förordnat,

att sammanlagt 3,100,000 kronor skulle få av medel, som anvisats för

arbetslöshetens bekämpande, användas till färdigställande av företag, varom

avtal träffats med de s. k. Norrlands eller Södra Sveriges statsarbeten. Av

det sålunda anvisade beloppet hava till och med den 15 november 1928 beviljats

s. k. färdigställningsanslag å tillhopa 2,454,200 kronor. Återstående

delen av det anvisade beloppet är i arbetslöslietskommissionens räkenskaper

uppförd såsom skuld bland för vissa ändamål reserverade belopp. I särskild

skrivelse den 23 november 1928 har nu kommissionen föreslagit, att giltighetstiden

för de beträffande färdigställningsanslagen gällande bestämmelserna

måtte, i vad dessa bestämmelser avsåge rätt att få ansökan om dylikt

anslag upptagen till prövning, begränsas till ansökningar ingivna före viss dag,

förslagsvis den 1 januari 1930, samt att de medel, som icke disponerades i

anledning av ansökningar, vilka ingivits före den tidpunkt, vilken sålunda

kunde komma att bestämmas, skulle återföras till arbetslöshetsanslaget för

att komma till användning enligt de för detta anslag i allmänhet gällande

reglerna. Det belopp, som på detta sätt syntes kunna besparas, kunde

visserligen icke med säkerhet beräknas men uppskattades av kommissionen

till 500,000 ä 600,000 kronor. I framställningen rörande statsanslag för

nästa budgetår har arbetslöshetskommissionen också räknat med att av det

sålunda uppkomna överskottet 500,000 kronor skulle kunna disponeras för

täckande av utgifter för arbetslöshetens bekämpande under budgetåret

1929/1930. Härigenom skulle anslagsbehovet inskränkas till 3 miljoner

kronor.

I skrivelsen den 18 februari 1929 har arbetslöshetskommissionen emellertid

sedermera vidtagit vissa jämkningar i beräkningen av medelsbehovet.

Kommissionen har nämligen anfört, att kostnaderna för hjälpverksamheten

intill den 1 februari 1929 blivit något mindre, än som beräknats i den föregående

framställningen. På grund av arbetsmarknadens förbättring och

sannolikheten för att denna förbättring skulle fortfara under resten av det

löpande budgetåret syntes antalet anställda vid statens nödhjälpsarbeten

under sist avsedda tid kunna väntas bliva något mindre än kommissionen

förut antagit. Kostnaderna för hjälpverksamheten skulle därigenom också

bliva lägre. Den 1 februari 1929 hade, inklusive inventarier och utestående

fordringar med ett sammanlagt värde av omkring 700,000 kronor, 5,545,000

kronor varit disponibla för den statliga hjälpverksamheten. Pör tiden till

och med juni 1929 kunde medelsåtgången nu beräknas till 2,330,000 kronor,

d. v. s. en summa, som vore 125,000 kronor lägre än den, vilken tidigare angivits.

Enligt dessa beräkningar skulle följaktligen vid nästa budgetårs ingång

ett belopp av 3,215,000 kronor vara tillgängligt för arbetslöshetens be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 210. IT

kampande under nästa budgetår i stället för 2,750,000 kronor enligt den tidigare

uppskattningen.

Med utgångspunkt från den sålunda verkställda omräkningen bär kommissionen

till förnyad prövning upptagit frågan om medelsbehovet för nästa

budgetår. Därvid säger sig kommissionen hava funnit, att de i skrivelsen

den 26 november 1928 framlagda beräkningarna i stort sett icke tarvade

någon justering. Då förbättringen på arbetsmarknaden kunde förmodas

komma att fortbestå även under det nya budgetåret, ansåge kommissionen

följaktligen, att det ur hjälpverksamhetens synpunkt icke skulle innebära

någon risk, att det anslag, som Kungl. Maj:t ämnade begära av riksdagen,

bestiimdes till] allenast 2,800,000 kronor, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit i

statsverkspropositionen. Aven med en dylik reduktion av anslagssumman

skulle kommissionen få tillräckliga medel i sin hand för att kunna möta

oförutsedda förhållanden och bestrida sådana utgifter, för vilka en särskild

medelsreserv erfordrades. Denna medelsreserv hade kommissionen emellertid

nu beräknat till 1,765,000 kronor i stället för till 1,500,000 kronor i den

tidigare framställningen. Detta hade föranletts bland annat därav, att besparingen

å innevarande budgetårs kostnader till stor del betingats av förhållanden

(konflikten vid Ulricehamnsbanan och denna vinters ovanligt rikliga

snöfall), som icke med säkerhet kunde förutsättas komma att göra sig

gällande även under nästa budgetår.

Slutligen har kommissionen hänvisat till eu tablå, innefattande kommissionens

förslag till finansplan för budgetåret 1929/1930. Denna finansplan

är — om man däri inför det belopp, som är avsett att disponeras från de

s. k. färdigställningsanslagen — av följande utseende.

Inkomster.

Beräknad besparing l/7 1929 å hittills beviljade anslag..... kronor 3,215,000

Från färdigställningsanslagen................................................... » 500,000

Nyanvisning .............................................................................. » 2,800,000

Summa kronor 6,515,000

Utgifter.

Beräknade utgifter.................................................................... kronor 4,750,000

Medelsreserv ..................................................... » 1,765,000

Summa kronor 6,515,000

Under hänvisning till vad sålunda i skilda hänseenden anförts har kommissionen

i skrivelsen den 18 februari 1929 slutligen hemställt, att för nästa

budgetår måtte beviljas ett anslag till arbetslöshetens bekämpande å 2,800,000

kronor.

Redan i detta sammanhang ber jag att få lämna en något fullständigare

redogörelse för frågan om användande för nyssnämnda ändamål av visst belopp

av färdigställningsanslagen. I den särskilda skrivelse av den 23 november

1928, vari förslaget därom framlagts, har kommissionen erinrat om

att Kungl. Maj:t genom kungörelser av den 23 maj och den 20 juni 1924

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 174 haft. (Nr 210.) 5to 29 2

Förslag

om anlitande

av medel från

färdigställningsanslagen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

(nr 176 och 317) lämnat föreskrift om att vägliållningsdistrikt, kommuner

eller annan, som träffat avtal med Norrlands eller Södra Sveriges statsarbeten

om utförande genom statsarbetenas försorg av vissa företag, vilka sedermera

nedlagts i ofullbordat skick, kunde under de i kungörelserna angivna

villkoren och bestämmelserna till företagens färdigställande tillerkännas statsbidrag

av de av 1924 års riksdag för ändamålet anvisade medlen om sammanlagt

3,100,000 kronor. I kungörelserna hade Kungl. Maj:t förbehållit sig

att själv fördela medlen, sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrat sig

i ärendet. Anslag finge icke utgå, såvida sökande icke visade, att uppgörelse

träffats med statsarbetena rörande samtliga mellanhavanden. Kommissionen

har vidare erinrat, att de för ändamålet anvisade medlen av riksdagen

avdelats från det av 1922 års riksdag beviljade reservationsanslaget

till arbetslöshetens bekämpande.

Till motivering för sitt förslag om inskränkning av giltighetstiden för

dessa bestämmelser samt om behållningens överförande till det allmänna

arbetslöshetsanslaget har kommissionen anfört följande.

Den tid. som förflutit sedan nyssnämnda kungörelsers utfärdande, eller

cirka 4 V2 år, syntes hava varit tillräcklig för de ifrågavarande uppdragsgivarna

att inkomma med framställningar om färdigställningsanslag. I kungörelserna

hade emellertid icke angivits någon tidpunkt, då desamma skulle

upphöra att gälla. Anledningen härtill syntes hava varit, att ansökningarna

om anslag för samtliga ofullbordade företag förväntades skola inkomma inom

kort tid. Då de anvisade medlen icke syntes under obestämd tid böra disponeras

för ifrågavarande ändamål, finge arbetslöslietskommissionen föreslå,

att kungörelsernas giltighetstid, i vad de avsåge rätt att erhålla ansökan

om färdigställningsanslag upptagen till prövning, begränsades, förslagsvis till

den 1 januari 1930. Vid denna tidpunkt ej disponerade medel borde återföras

till arbetslöshetsanslaget. Yissa arbeten, som beräknades komma i åtnjutande

av färdigställningsanslag, slutfördes i arbetslöshetskommissionens

egen regi, enär arbetslöshetens omfattning och praktiska hänsyn påfordrade

en dylik anordning. Medel i motsvarande omfattning stode nu kvar under

färdigställningsanslaget. Om dessa arbeten icke uppförts för erhållande av

anslag, vilket dock gjordes för att under alla förhållanden säkerställa deras

fullföljande, skulle givetvis medlen kvarstått under reservationsanslaget för

arbetslöshetens bekämpande.

I yttrande över denna framställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anfört, att kommissionens framställning om begränsning i tiden för framställande

av anspråk på bidrag från anslaget syntes berättigad liksom ock

kommissionens hemställan att efter den tidpunkt, till vilken kravens framställande

skulle begränsas och vilken syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

val avvägd, återstående medel skulle återföras till anslaget för arbetslöshetens

bekämpande. Måhända kunde dock redan nu ett avrundat belopp överföras

till sistnämnda anslag. Till utredning rörande möjligheten härav har styrelsen

framlagt vissa siffror, av vilka framgår, att till disposition stode sammanlagt

668,027 kronor 10 öre jämte eventuellt vissa mindre besparingar

vid godkännande av eu del ännu icke reglerade företag. Från denna summa

avginge ännu oreglerade anspråk på färdigställningsanslag till belopp av

62.000 kronor. Den beräknade återstoden — utan hänsyn tagen till even
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

l‘.l

Ktingl. Maj:ts proposition nr 210.

tuella anspråk på ytterligare tilläggsbklrag — skulle alltså utgöra minst

(106,027 kronor 10 öre. Av detta belopp ansåge styrelsen 500,000 kronor

redan nu kunna överföras till anslaget för arbetslöshetens bekämpande, var.

efter återstoden kunde överföras, sedan samtliga arbeten blivit färdigställda.

Statskontoret bär i yttrande över samma framställning förklarat sig anse,

att intet vore att erinra mot bifall till förslaget om begränsning av den

tid, inom vilken ansökningar om ifrågavarande statsbidrag skola ingivas.

Beträffande kommissionens förslag att för ändamålet icke erforderliga

medel skulle återföras till anslaget för arbetslöshetens bekämpande har

statskontoret anfört följande.

Vid det förhållande, att riksdagen enligt sina skrivelser år 1924 (nr 128

■och 294) medgivit, att 1922 års anslag för bekämpande av arbetslösheten

finge användas intill vissa för de särskilda statsarbetena angivna belopp,

funnes enligt statskontorets mening icke något hinder för att ifrågavarande

medel disponerades för de övriga ändamål, vilka skulle tillgodoses från 1922

års anslag. Då emellertid berörda medel inginge i de å sistnämnda anslag

balanserade reservationerna, torde ifrågavarande förslag av kommissionen

icke behöva påkalla annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t förklarade, att det

för statsbidrag till färdigställningsarbeten icke erforderliga beloppet å 500,000

kronor finge användas för de övriga ändamål, för vilka 1922 års anslag beviljats.

Innan jag övergår till att behandla frågan om det för nästa år erforder- Fissa speciella

liga anslagsbeloppet, ber jag att något få uppehålla mig vid vissa speciella

punkter av det aktuella arbetslöshetsproblemet. "problemet

Därvid vill jag först erinra om vad jag i statsverkspropositionen yttrade 1926 års

beträffande 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande och frågan om ,ll''betsl°6hctsdess

upptagande till behandling. För detta yttrande har i det föregående betänkande*

redogjorts. Till vad jag sålunda anfört vill jag nu endast tillägga, att en

granskning av de inkomna yttrandena över nämnda betänkande ger vid

handen, att desamma i alldeles övervägande grad gå i helt avstyrkande riktning.

Av alla myndigheter och sammanslutningar, som hörts över förslaget,

är det sålunda endast landsorganisationen, som oreserverat tillstyrkt införande

av arbetslöshetsförsäkring. Därjämte har arbetslöshetskommissionen

i princip tillstyrkt dylik försäkring men ansett en överarbetning av sakkunnigförslaget

vara erforderlig, varjämte tillstyrkande yttrande avgivits av

Svenska stadsförbundets styrelse, inom vilken emellertid fyra av de nio

ledamöterna anmält avvikande mening. Bent avstyrkande utlåtanden hava

avgivits av kommerskollegium, försäkringsinspektionen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt av aderton länsstyrelser ävensom slutligen av Svenska

arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Mer eller mindre starka

betänkligheter mot införandet av försäkring hava därjämte anförts av statskontoret

samt sex länsstyrelser. Uttalanden av den innebörd, att i varje

fall den pågående utredningen rörande arbetslöshetens karaktär och orsaker

samt medlen för dess bekämpande borde avvaktas, innan ståndpunkt toges

till frågan om försäkring, hava gjorts av arbetslöshetskommissionen, pensions
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

styrelsen, statskontoret, domänstyrelsen samt fjorton länsstyrelser. Bland de

myndigheter och sammanslutningar, som uttalat sig i frågan om valet mellan

obligatorisk eller frivillig försäkring, äro meningarna mycket delade. Företräde

åt den obligatoriska försäkringen gives sålunda av arbetslöslietskommissionen,

fem länsstyrelser och Svenska stadsförbundet, medan den frivilliga

försäkringen föredrages av statskontoret, fyra länsstyrelser och, som det vill

synas, av landsorganisationen.

I detta sammanhang må också erinras, att innevarande års riksdag redan

haft tillfälle att i visst sammanhang taga under övervägande frågan om arbetslöshetsförsäkring.

I likalydande motioner, väckta inom båda kamrarna,

hade nämligen yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte för 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnandet

av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I motionerna hade tillika

förklarats, att därest det skulle visa sig omöjligt att i riksdagen skapa en

majoritet för obligatorisk försäkring men däremot möjligt att erhålla majoritet

för det frivilliga systemet, motionärerna ville förorda ett system med statsbidrag

till dylik försäkring. Enligt motionerna borde vidare de sakkunnigas

förslag utvidgas att omfatta även lantarbetare, skogs-och flottningsarbetare samt

butiksbiträden och kontorister jämte deras vederlikar. I utlåtande (nr 9) över

dessa motioner anförde andra lagutskottet bland annat, att redan med hänsyn

till det läge, vari frågan om arbetslöshetens bekämpande befunne sig,

utskottet icke ansåge det lämpligt att taga ståndpunkt till nämnda förslag.

Då utskottet icke kunde förorda viss lösning av frågan, förelåge icke anledning

att utan angivande av sättet för en sådan lösning föreslå riksdagen

att hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag i ämnet till nästa års riksdag.

Utskottet hyste den uppfattningen, att Kungl. Maj:t med den skyndsamhet,

som förhållandena medgåve, komme att utan särskild framställning från riksdagen

framlägga förslag till lösning av den betydelsefulla frågan. Utskottet

avstyrkte alltså bifall till motionerna. Vid utlåtandet var fogad reservation av

sex ledamöter, vilka hemställde om skrivelse med förslag till ordnande av

arbetslöshetsförsäkring, vare sig obligatorisk eller frivillig. I tskottets uppfattning

gillades emellertid av riksdagen.

Vad sålunda förekommit visar oförtydbart, att frågan kräver ett fortsatt

ingående övervägande ur skilda synpunkter. Därvid böra prövas olika vägar

för avhjälpande av de med arbetslösheten sammanhängande missförhållandena,

vilken prövning bör ske med beaktande av den särskilda erfarenhet,

som vunnits i vårt land. Bedan nu synes det emellertid kunna anses adagalagt,

att enbart en arbetslöshetsförsäkring enligt föreslagna grunder endast i begränsad

omfattning skulle bringa hjälp vid en arbetslöshet av den art och

omfattning, som man under de senaste åren haft att kämpa med och vars

yttringar man sökt motverka bland annat genom arbetslöshetskommissionens

verksamhet.

Nödhjälps- Ett av de med formerna för den nuvarande verksamheten till arbetsarbetenas

art löslietens bekämpande förenade spörsmål, som länge varit under diskussion

°Ctenheta^” ocl1 som imder den senaste tiden fått ökad aktualitet, är det som avser arten

och beskaffenheten av de arbeten, som böra tillgripas sasom s. k. nödhjälps
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

K ii ug I. Maj:ts proposition nr 210. 21

arbeten, d. v. s. såsom av det allmänna anordnade arbeten för arbetslösa, därvid

jag i detta sammanhang närmast uppehåller mig vid sådana arbeten, som

anordnas av statens organ.

Rörande principerna för utväljande av dylika arbeten uttalade sakkunniga,

tillkallade inom socialdepartementet år 1924, i ett den 24 juli 1925 avgivet

betänkande, att sådana arbeten borde komma stat, kommun eller allmän

institution till godo, att de borde vara ekonomiskt berättigade men dock ej

av den art, att de inom den närmaste framtiden kunde väntas komma till

utförande på den allmänna marknaden samt att de borde kunna verkställas

vintertid samt upptagas, nedläggas, utvidgas och inskränkas i män av växlingar

i arbetslöshetens omfattning. I samma riktning hava 192(1 års arbetslöshetssakkunniga

uttalat sig i sitt betänkande. Dessa regler torde också

kunna sägas hava vunnit allmän anslutning. Det aktuella spörsmålet gäller

närmast deras tillämpning i två skilda hänseenden, nämligen dels beträffande

avgränsningen mot arbeten, som äro av natur att böra utföras i den allmänna

marknaden, dels i fråga om den erforderliga graden av ekonomiskt

berättigande. Till belysande av frågan i vad mån dessa — i viss män motsatta

— synpunkter vunnit beaktande i praktiken torde jag få lämna en kortfattad

redogörelse för hithörande förhållanden.

De arbeten, som huvudsakligen kommit till användning såsom statliga

nödhjälpsarbeten, äro dels skogsarbeten och dels vägarbeten. Av dessa hava

skogsarbetena — därvid här avses samtliga arbeten, som väsentligen kommit

skogsbruket till godo — utgjort huvudparten. Då dylika arbeten befunnits

kunna bliva gagneliga för skogsskötseln och ansetts böra i betydande omfattning

utföras i allmänna skogar, har domänverket från år 1925 i stor omfattning

ställt skogar under verkets förvaltning till förfogande för anordnandet

av nödhjälpsarbeten. Alltsedan dess hava skogsarbetena upptagit

ungefär två tredjedelar av statens totala kostnader för statliga nödhjälpsarbeten.

Det har ankommit på domänstyrelsen att utvälja och i samråd med

arbetslöslietskommissionen planlägga lämpliga arbeten, därvid i regel anlitats

företag, med vilkas utförande under vanliga förhållanden torde hava

fått anstå rätt många år framåt. Vid behandlingen av frågor rörande

nödhjälpsarbeten har utbildat sig en viss praxis av huvudsakligen följande

innebörd. Före upptagandet av ett dylikt arbete å allmän skog har

i regel förslag om arbetet ingivits till domänstyrelsen av vederbörande

jägmästare. Ärligen har också styrelsen vid lämpliga tidpunkter genom

cirkulärskrivelser inhämtat förslag från jägmästarna rörande nödhjälpsarbeten.

Då styrelsen, sedan vederbörande överjägmästare yttrat sig, funnit ifrågavarande

arbete lämpligt som nödhjälpsarbete, har styrelsen därom underrättat

arbetslöslietskommissionen, vilken sedan haft att" fatta beslut om arbetets

upptagande. Där arbete av kommissionen befunnits lämpligt, har kommissionen

sedermera trätt i förbindelse med jägmästaren för att efter samråd

med denne på grundval av vissa för samtliga arbeten av ifrågavarande slag

fastställda bestämmelser upprätta förslag till avtal om arbetet, vilket avtalsförslag

sedan för godkännande underställts domänstyrelsens prövning. Jägmästaren

har i allmänhet haft att vidtaga de tekniska anordningarna för

arbetet, och de erforderliga arbetsplanerna hava upprättats genom skogsstatspersonalens

försorg. Alla arbeten hava utförts i arbetslöshetskommissionens

regi, vilket inneburit, att domänstyrelsen överlämnat arbetets le
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

clande och bedrivande åt kommissionen. För utförda arbeten har jägmästaren

fungerat som kontrollant.

De nyss angivna allmänna bestämmelserna för avtal rörande nödhjälpsarbeten

innehålla beträffande domänverkets prestationsskyldighet, att domänfonden

respektive kyrkofonden har att under den tid nödhjälpsarbetet pågår

på en plats bekosta hälften av avlöningen åt arbetsledningen samt kostnadsfritt

tillhandahålla såväl nödiga bostäder åt arbetare och befäl som virke

och direkt för arbetet erforderliga körslor. Därjämte tillhandahåller domänverket

i samband med arbetet nödiga materialier och förbrukningsartiklar.

Mot ersättning ombesörjer domänverket jämväl för kommissionens räkning

körslor för transport av arbetare samt förläggningsinventarier m. m. Under

de sista åren har domänstyrelsen per budgetår anvisat högst 550,000 kronor

till bestridande av de jämlikt nu återgivna bestämmelser styrelsen åliggande

kostnaderna. Skulle kommissionen av någon anledning finna det behövligt

och ändamålsenligt att över denna gräns utsträcka sitt åtagande, något som

stundom förekommit, och finnes tillgång på lämpliga arbeten, ankommer det

på kommissionen att själv bestrida liela kostnaden därför.

Domänfondens och kyrkofondens sammanlagda kostnader för nödlijälpsarbeten

uppgingo intill den 1 juli 1928 till omkring 21/i miljoner kronor.

Intill samma dag hade efter approximativ beräkning utförts följande nödhjälpsarbeten

inom de av domänstyrelsen förvaltade allmänna skogarna.

1. Vägarbeten:

a) 2.0—2.5 meters bredd............................................ 57 km.

2.6— 3.5 » » ............................................. 153 »

3.6— >'' » ......................................... ••• 410 >-__<120 km.

b) Mindre vägjusteringar......................................................... 30 »

2. Spårvägsanläggningar................................................................ 44 »

3. Skogsdikningar................................ 6,500 hektar (omkring 140 mil diken)

4. Åkerbruksdikniugar.................................................................... 275 hektar

5. Gallringar, röjningar och skogsodlingar ................................. 1,000 »

6. Dessutom hava, bland annat, utförts:

broanläggningar....................................................................... 13 st.

dammbyggnader, flottleder, flottrännor m. m...................... 7 »

lastkajer, lastplatser, upplagsplatser, brädgårdsplaner och

sågplaner ............................................................................. 46 »

ävensom viadukter, husbyggnader, telefonanläggningar,

vattenledningsanläggningar, spårvägsunderhåll m. m.

Läggas härtill de skogliga nödlijälpsarbeten, som utförts, bland annat, inom

till skogssällskapet anslutna allmänningsskogar samt genom vissa skogsvårdsstyrelsers

förmedling, torde den totala arealen av i regel godartade, men

förut likväl i huvudsak improduktiva marker, som genom dikning eller skogsodling

avsevärt förbättrats ur skogsproduktionens synpunkt, kunna uppskattas

till omkring 26,000 hektar.

I det av domän-styrelsen avgivna yttrandet över arbetslöslietssakkunnigas

betänkande — ur vilket yttrande den nu återgivna sammanställningen är

hämtad — anfördes vidare, att det dittills icke varit förenat med svårigheter

att tillhandahålla arbeten av sådan art, att varje arbetslös med

normal arbetsförmåga kunnat hänvisas till desamma. Givetvis hade det

emellertid med hänsyn endast till totalkostnaderna för de utförda arbetena

varit lämpligt, om dessa i större utsträckning fått utföras under den blidare

årstiden. Tillhandahållandet av vinterarbeten, vilket med hänsyn till nöd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj-.ts proposition nr 210.

2J

hjälpsarbeteuas syfte varit nödvändigt, liade dock kunnat ske. De utförda

arbetena liade varit nyttiga för de allmänna skogarna samt av den

art, att deras utförande framträtt som ett önskemål. Styrelsen ansåge,

att det efter dittillsvarande grunder vid val av nödlijälpsarbete skulle tills

vidare vara möjligt att å allmänna skogar anordna dylika arbeten, särskilt

väg- och dikningsarbeten, i ungefar samma utsträckning som för närvarande.

Det syntes nämligen kunna beräknas, att ännu betydande och för reservarbeten

lämpliga arbeten för anläggning av vägar, upplagsplatser m. m. återstode

inom allmänna skogar, särskilt i Svea- och Götaland.

Domänstyrelsens ifrågavarande yttrande avslutas med följande uttalande:

Med hänsyn till frågan om arbetskraftens sysselsättande måste det över

huvud taget vara av vikt, att de råvarutillgångar, varå bland annat våra

främsta industrier äro grundade, kunna stegras och i allt större grad bidraga

till arbetstillgången. Skogsbruket utgör en värdefull arbetsreserv vid tider

av arbetslöshet, samtidigt som frånvaron av eller bristen på skog inom vissa

trakter medför svårigheter för befolkningen att tio 11a sysselsättning vintertid.

Samtidigt som över huvud taget betingelserna för en god skogsvård i skogar

med tillfredsställande bestockning ökas, kommer även mera arbetskraft att

tagas i anspråk. Vägarbete och skogsdikning, röjning och andra dylika

grundförbättrande åtgärder, utförda till skogsbrukets båtnad, synas härvid

vara viktiga uppbyggnadsåtgärder, lämpliga jämväl såsom reservarbeten.

Detta gäller, enligt styrelsens mening, dylika arbetsföretag icke blott å allmänna

skogar utan under vissa förhållanden även å enskilda skogar. Vägarbeten

ävensom vissa dikningsföretag kunna nämligen ofta utgöra gemensamlietsintressen

för ett flertal jordägare, därvid ej sällan statens medverkan

blir nödvändig för arbetets utförande. För arbetskraftens sysselsättande

representera dessa arbeten ett värdefullt tillskott.

I anledning av vissa anmärkningar av 1928 års statsrevisorer beträffande

nödhjälpsarbetena har domänstyrelsen i yttrande den 7 januari 1929 vidare

uttalat sig rörande nödlijälpsarbetenas ekonomiska beskaffenhet.

Därvid har framhållits, att med hänsyn till arbetenas natur desamma

huvudsakligen kommit att bedrivas vintertid och följaktligen under otjänlig

årstid med för arbetena stundom mycket ogynnsamma klimatiska förhållanden.

Arbetena hade varit underkastade ständiga rubbningar genom förändring

av arbetsstyrkans storlek, upprepade utbyten av arbetskraft in. in. De

hade dessutom i många fall krävt uppförande av baracker av en typ, som

dragit rätt väsentliga kostnader. Det syntes uppenbart, att nämnda förhållanden

ävensom de mången gång låga arbetsprestationerna vid nödhjälpsarbeten

av icke yrkesvana arbetare ställt nödhjälpsarbetena i eu särklass och

föranlett, att de måste bliva förenade med större kostnader än arbeten, för

vilkas anordnande normala betingelser förelåge. Vad särskilt anginge vägarbeten

finge nyttan därav på närmare anförda skäl icke ensidigt bedömas

med hänsyn blott till den ökade virkesavkastning, som de kunde medföra.

Jämväl i detta yttrande har styrelsen bekräftat, att de arbeten, som utförts

i arbetslöshetskommissionens regi å allmänna skogar, i stort sett, om man i

anslutning till skogsbrukets natur såge saken på lång sikt, vore för skogarna

till god nytta.

Jämväl arbetslöslietslcommissionen har yttrat sig över statsrevisorernas nyss

avsedda anmärkningar. Ur kommissionens yttrande må i detta sammanhang

anföras följande.

Kommissionen hade rent principiellt ansett det berättigat att förlägga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

statliga nödhjälpsarbeten till de allmänna skogarna. Därigenom komine de

av riksdagen anvisade medlen för arbetslöshetens bekämpande ett statsändamål

till godo, om vars nytta och stora betydelse för framtiden alla syntes

vara ense. Vad anginge kostnaderna för de bedrivna arbetena vore att märka,

att kommissionen givetvis ieke kunde utvälja de arbetare, som hänvisades

till nödhjälpsarbetena. Detta urval skedde i kommunerna efter beliovsprincipen

och ej ur synpunkten av särskild individuell lämplighet för visst

arbete. Detta förhållande jämte den ständiga omsättningen på arbetsplatserna

försvårade i väsentlig grad uppnåendet av ett ekonomiskt tillfredsställande

resultat. Med nödhjälpsarbetena vore för övrigt förenade vissa

extra kostnader såsom för arbetarnas resor, bostäder och utgifter på den

sociala omvårdnadens konto, t. ex. ortstillägg, sjukhjälp och dylikt. Dessa

extra kostnader hade alltid varit kända och alltså tagits i beräkning, då

statsmakterna fasthållit vid den s. k. arbetslinjen. Man torde därvid hava

ansett, att de därigenom oundvikliga kostnadsstegringarna vid de statliga

nödhjälpsarbetena väl kompenserades av dessa arbetens sociala betydelse för

hjälpverksamheten. Dessutom borde beaktas de värden, som genom dessa

arbeten tillfördes landet.

Yad sedan angår de s. k. statskommunala arbetena gäller enligt 1922 års

kungörelse, att kommun, som ämnar anordna dylikt arbete, har att, innan

verksamheten begynnes, inhämta arbetslöshetskommissionens medgivande

därtill samt hos kommissionen göra ansökan om statsbidrag. Yid kommunens

framställning skall fogas fullständig redogörelse rörande företaget ävensom,

bland annat, vederbörande arbetslöshetskommittés yttrande rörande

företagets ändamålsenlighet och betydelse för arbetslöshetens bekämpande.

Vid prövningen av fråga om statsbidrag har arbetslöshetskommissionen att

taga hänsyn bland annat till företagets lämplighet såsom medel för arbetslöshetens

bekämpande, varjämte gäller den regeln, att statsbidrag ej må beviljas,

med mindre företagets anordnande prövas i hög grad påkallat för

arbetslöshetens ändamålsenliga bekämpande. Yid tillämpningen av dessa

regler plägar arbetslöshetskommissionen fordra intyg från vederbörande

kommunala myndighet, att ifrågavarande arbete, så vitt det kan bedömas,

icke skulle under de närmast följande tre åren hava kommit till utförande

i den fria marknaden eller såsom vanligt kommunalt arbete.

De av de statskommunala arbetena, som dragit de största kostnaderna,

hava varit sådana, vilka kunna betraktas som ur kommunal synpunkt särskilt

produktiva, nämligen vatten- och avloppsarbeten samt väg- och gatuarbeten.

Närmast i ordningen hava kommit idrottsanläggningar. Dessutom

hava i mindre utsträckning förekommit makadamslagning, strandskoningsarbeten,

arbeten med begravningsplatser och parker samt planeringar m. m.

Statens andel av arbetskostnaderna, d. v. s. av avlöningen till nödhjälpsarbetare,

uppgick under åren 1925—1928 till sammanlagt omkring 1.2 miljoner

kronor, och kommunernas andel under samma tid utgjorde 3.5 miljoner

kronor.

I detta sammanhang må även något erinras om den speciella hjälpform,

som består i anordnandet av kurser för yrkesutbildning. Anordnandet av

dylika kurser ankommer på vederbörande kommuner. Ansökan om stats
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 25

bidrag skall ingivas till arbetslöshetskommissionen, åtföljd dels av plan utvisande

undervisningstiden, ämnen och timfördelning, beräknade löner för

ledare och lärare samt uppgift om för vilken eller vilka kategorier av arbetslösa

kurserna iiro avsedda. Statsbidrag utgår till kostnaden för avlöning åt

ledare och lärare, medan övriga utgifter skola bestridas av kommunala eller

enskilda medel. Enligt lämnade anvisningar bör åt minderåriga arbetslösa

meddelas huvudsakligen teoretisk utbildning, under det att de äldre böra

erhålla mera praktisk handledning, ägnad att möjliggöra direkt övergång till

förvärvsarbete. Till kursverksamheten hava hitintills från arbetslöshetsan

slaget anvisats medel till sammanlagt belopp av 375,000 kronor, vilket uteslutande

använts till ledar- och lärarlöner; dessutom hava stundom från

samma anslag utbetalats understöd till arbetslösa kursdeltagare. Kostnaden

för statsbidrag till anordnandet av kurser utgjorde under år 1928 omkring

24,000 kronor. Nämnda år förekommo dylika kurser huvudsakligen i en del

kommuner i Norrbotten samt i Göteborg.

En annan fråga av största betydelse för bedömande av den pågående

hjälpverksamheten är den, som rör nödhjälpsarbetarklientelets sammansättning.

Yad då först angår arbetslöshetsklientelets beskaffenhet överhuvud, har

spörsmålet därom numera erhållit ökad belysning, särskilt genom resultaten

av den i maj 1927 företagna arbetslöshetsräkningen, vilka resultat framlagts i

en av socialstyrelsen utgiven publikation. I denna redogöres för hurusom

man vid de i samband med arbetslöshetsräkningen bedrivna lokalundersökningarna

sökte inhämta sådana uppgifter om arbetslöshetsklientelets beskaffenhet,

som kunde läggas till grund för vissa omdömen om den lediga

arbetskraftens kvalitet. Vid den fördelning av de arbetslösa på olika grupper,

som därvid verkställdes i samråd med de lokala arbetslöshets- och fattigvårdsmyndigheterna

jämte andra hjälporgan, togs i första hand i betraktande

de arbetslösas yrkesduglighet och arbetsförmåga, men därjämte fästes även

vikt vid deras anpassningsförmåga och arbetsvillighet samt övriga kända

personliga förutsättningar, respektive hinder för dem i konkurrensen om arbetstillfällena.

Av ekonomiska och andra skäl begränsades dessa intensivundersökningar

till ett i stort sett representativt urval av arbetslo shetsklientelet

i de tre största städerna samt ett antal medelstora och mindre städer

ävensom vissa jordbruks- och bergslagskommuner. Uppdelningen av de av

dessa lokalundersökningar berörda arbetslösa skedde på fyra olika kvalitetsgrader

(fullgod, medelmåttig, dålig och nästan oanvändbar arbetskraft), varvid

dock den ungdom, som aldrig lyckats få fast fot i något yrke, icke kunde

hänföras till någon dylik grupp såsom varande relativt oprövad på marknaden.

Resultatet av de på denna väg inhämtade uppgifterna gav vid handen,

att den fullgoda och mera konkurrensdugliga arbetskraften utgjorde procentuellt

större del av de arbetslösa i mindre orter än i större. Medan sålunda

endast en fjärdedel av storstadsklientelet med säkerhet kunde hänföras

till den bästa gruppen, omfattade denna i övriga städer närmare hälften

och å landsbygden mer än hälften av de arbetslösa; i Bergslagen, där arbets
-

Arbetslöshet - klicntelet i

allmänhet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Nödhjälps
arbetar
klientelet.

26 Kungl. Maj:ts ptroposition nr 210.

löslieten berörde nästan all arbetskraft på vissa orter, kunde till följd liärav

över fyra femtedelar räknas till den bästa gruppen. Det visade sig således,

att vid tiden för räkningen arbetslösheten framför allt i storstäderna till övervägande

del var en fråga om arbetskraftens kvalitet samt dess arbets- och konkurrensförmåga,

där de individuella orsakerna till arbetslösheten i åtskilliga fall

voro tydligt framträdande. Såsom dålig eller nästan oanvändbar arbetskraft

ansågs i storstäderna ungefär en tredjedel av de arbetslösa kunna betecknas,

därav ett avsevärt antal fall på grund av kroppsliga svagheter eller lyten samt

psykiska sjukdomssymptom. Motsvarande siffra uppgick på landsbygden högst

till omkring en tiondel. Enligt eu annan uppdelning skulle den del av den arbetslösa

arbetskraften, som under normala förhållanden syntes hava kunnat

räkna på i stort sett tillfredsställande tillgång på arbete, utgöra lägst 40 %

— i de tre storstäderna — och högst 90 %, nämligen i Bergslagen.

En mera detaljerad sammanställning av nu berörda uppgifter återfinnes

på sid. 142 i nyssnämnda publikation.

Yad angår ålder.sför eif in in gen bland de arbetslösa framgick av räkningen,

att cirka 6 % av de anmälda arbetslösa överskridit 60-årsgränsen och sålunda

redan på grund av sin ålder måste anses svårplacerade på arbetsmarknaden.

Ä andra sidan befunnos ej mindre än 20 % av de arbetslösa tillhöra åldersklasserna

14 till 20 år. Beträffande denna höga procentsiffra anmärkes, att

inemot en tredjedel av de arbetslösa i anförda åldrar varit att hänföra till

jordbruk, skogshushållning och sågverksindustri huvudsakligen i Norrland,

där arbetslösheten i dessa yrken väsentligen är av säsongkaraktär. Många

av dessa unga bodde även hos föräldrar, som brukade jordbruksfastighet.

Å andra sidan hade likaledes omkring en tredjedel av de ungdomsarbetslösa

ännu aldrig lyckats få anställning i något yrke. Problemet om ungdomsarbetslösheten

syntes hava proportionsvis större räckvidd i landskommunerna

och speciellt i industriorterna på landsbygden än i städerna. Om man däremot

utsträckte åldersgränsen till och med 25 år, bleve resultatet, att en

tredjedel av storstadsklientelet tillhörde ungdomsgruppen.

Eu fördelning av de arbetslösa efter arbetslöshetstidens längd bär givit vid

handen, att endast 20 ä 25 % av de arbetslösa skulle hava varit arbetslösa

kortare tid än 3 månader; för omkring 40 % skulle arbetslöshetstiden hava

varat mellan 3 månader och ett år och för återstoden eller 35 ä 40 % skulle

den hava utsträckts över ett år.

Beträffande de arbetslösa, som äro omhändertagna vid offentliga nödhjälpsarbeten,

torde en uppdelning av klientelet kunna göras ur synpunkten

av dess användbarhet för dylika arbeten. Man kan därutinnan först skilja

mellan fullgod och mindre lämplig arbetskraft. Med fullgod arbetskraft avses

då sådana arbetare, som göra fullt dagsverke i det arbete, vari de användas av

kommissionen, de må sedan tidigare hava varit grovarbetare eller haft ett

annat yrke. Inom denna grupp bör skiljas mellan sådana arbetare, som

under tider av normal tillgång på arbete kunnat beräkna att vara sysselsatta

i stort sett året runt, och s. k. säsongarbetare, till vilka här i motsats därtill

räknas sådana arbetare, vilka även under normala tider regelbundet voro

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 210. 27

arbetslösa viss del av året men som nu under dessa mellantider anmäla

sig såsom arbetslösa. Till förekommande av missförstånd må emellertid

redan bär inskjutas, att dylika typiska säsongarbetare endast i undantagsfall

torde komma i åtnjutande av nödhjälpsarbete. — Inom den andra huvudgruppen,

den mindre lämpliga arbetskraften, d. v. s. sådana arbetare, som icke

kunna göra fullt skäl för sig i nödhjälpsarbetet, kunna i sin tur flera typer

särskiljas. Först äro att märka tidigare special- eller finarbetare, som varit

fullgoda i sitt gamla yrke men där icke fått beliålla sin plats på grund av

inskränkning eller omliiggning av driften och som icke lämpa sig för grovarbetet.

Eu annan grupp innefattar sådana speciellt yrkesutbildade arbetare,

vilka även i normala tider på grund av uppnådd hög ålder sannolikt

skulle hava blivit avskedade till förmån för yngre arbetskraft men som nu

anlita nödhjälpsarbetena och där givetvis icke kunna utföra full prestation.

En tredje avdelning bland den mindre lämpliga arbetskraften innesluter slutligen

de i egentlig mening mindervärdiga, vare sig denna deras egenskap

beror på fysiska hinder eller kommer av psykiska grunder eller moraliska

defekter. Under denna avdelning falla sådana personer, som hava sin egentliga

plats under samhällets allmänna vård- och hjälpverksamhet, vare sig

denna bort komma till uttryck såsom fattigvård eller i form av sjukvård av

ena eller andra slaget. Av arbetslöshetsräkningens resultat synes framgå,

att denna grupp är anmärkningsvärt talrik inom arbetslöshetsklientelet

överhuvud.

I detta sammanhang må även erinras, att beträffande det klientel,

som är föremål för det allmännas omsorger, vid olika tillfällen uttalats den

uppfattningen, att fara förelåge för att det så småningom utbildade sig en

grupp av permanenta understödstagare, vilka alltså så gott söm fullständigt

komme bort från den allmänna arbetsmarknaden. En intressant belysning

av detta spörsmål har man erhållit genom vissa åtgärder, som av arbetslöshetskommissionen

vidtogos under sommaren 1928. Av olika anledningar

hemsändes nämligen då tvångsvis från nödhjälpsarbetena under månaderna

maj—juli sammanlagt 1,743 personer. En undersökning bär sedermera

gjorts för att utröna, i vad mån dessa personer återvänt till det statliga

nödhjälpsarbetet. Denna undersökning har givit vid handen, att intill den

26 januari 1929 632 av dessa personer återkommit till nödhjälpsarbetet. Det

sålunda återkomna antalet utgör 36 % av de liemsända. En granskning av

den tid, som förflutit mellan liemsändandet och återinträdandet i nödhjälpsarbetet,

giver vid handen, att huvudparten återkommit inom tiden 3—5 månader

efter hemsändandet. Före 3 månader hade något över 100 personer

återkommit men, enligt vad som uppgivits, utgjordes dessa huvudsakligen

av arbetslösa, hemmahörande i kommuner med särskilt besvärande arbetslöshet

och vilka endast tillfälligt entledigats. En fördelning mellan städer och

landsbygd giver vid handen, att av nödhjälpsarbetarna från städerna 42 %

återkommit, medan motsvarande procenttal från landsbygden utgör 30 %.

L ngefär samma relation som den genomsnittliga har visat sig gälla för orter,

där mera utpräglad konjunkturarbetslöshet eller i övrigt säregna förhållanden

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

äro för handen, såsom i Norrbottens län samt By ske, Ljusnarsbergs och

Ramsbergs socknar. Det är möjligt att, enär maximum för arbetsstyrkan

icke plägar uppnås förrän omkring den 1 mars, siffran av de återkomna

sedermera ökats något, ehuru icke väsentligt. Inom arbetslöshetskommissionen

har man därför funnit den slutsatsen vara berättigad, att ungefär 1/3 av de

personer, vilka sommaren 1928 tvångsvis hemsändes från arbetsplatserna,

återkommit dit. Detta skulle å andra sidan kunna anses visa, att det tvångsvis

vidtagna hemsändandet lett till, att omkring ä/3 av de liemsända nödhjälpsarbetarna

lyckats skaffa sig åtminstone tillfällig försörjning på annat

sätt.

Det lärer vara oundvikligt, att med de arbeten, som genom statens försorg

anordnas för sysselsättande av arbetslösa, alltid måste vara förenade

vissa olägenheter. Dr arbetarnas synpunkt synas arbetena ofta otillfredsställande,

därför att de på grund av sin beskaffenhet för det mesta måste

bedrivas långt från arbetarnas hemorter, varav bland annat följer, att arbetarna

lätt känna sig förlora kontakten med den allmänna arbetsmarknaden

i hemorten och möjligheterna att där erhålla anställning. För vissa arbetargrupper

innebära dessa till grovarbete hänförliga sysslor också, att arbetarna

löpa fara att förlora skickligheten i sitt egentliga yrke. Slutligen är förtjänsten

låg, detta till följd av de allmänna reglerna för arbetslönernas bestämmande ocli

på grund av arbetarnas oftast bristande vana vid de förekommande arbetena.

Ur det allmännas synpunkt åter kan med fog anmärkas, att nödhjälpsarbetena

vid den tidpunkt, då de komma till utförande, icke äro nödvändiga eller

ekonomiskt berättigade; skulle motsatsen vara fallet, kunde den anmärkningen

— som ändock ofta framkommit från arbetarhåll — med skäl framställas,

att de bort utföras med anlitande av den allmänna arbetsmarknaden. Likväl

ligger det i nödhjälpsarbetenas natur, att de stundom bliva än mera oekonomiska

än om de utförts i öppna arbetsmarknaden, detta beroende dels

på att de till större delen måste bedrivas vintertid, dels på att de utföras

av ovana eller eljest mindre lämpliga arbetare, vilka trots därav följande

svaga arbetsprestationer måste tillerkännas en icke alltför låg avlöning, dels

ock på att arbetena belastas med vissa s. k. sociala utgifter av förut angiven

beskaffenhet.

Det ligger i sakens natur, att de s. k. nödhjälpsarbetena, med ett annat

namn kallade reservarbeten, innefatta en nödfallsutväg och att det därför är

i hög grad önskvärt, att nödhjälpsarbetarnas övergång till den öppna arbetsmarknaden

på allt sätt främjas. Denna övergång underlättas givetvis i den

mån nödhjälpsarbeten, vare sig de bedrivas av arbetslöshetskommissionen

eller av enskilda kommuner, efter hand finna en naturlig ersättning i arbeten

utförda å den öppna arbetsmarknaden och till denna marknads löner. Ett

medel till sådan övergång skulle, såsom förut påpekats, vinnas bland annat

genom de framlagda förslagen om höjda anslag till skogsförbättring och till

nyodling samt betesförbättring å ofullständiga jordbruk, av vilka förslag

det förra redan bifallits av riksdagen. Det kan nämligen förväntas, dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs jtroposition tir 210.

2<l

att i viss utsträckning personer, som för närvarande måste taga sin till

dykt till nödhjälpsarbeten, komma att användas vid dylika arbeten, dels

ock att lägenhetsägare m. ti., vilka haft sysselsättning i den allmänna arbetsmarknaden,

bliva upptagna av odling och dikning a egna fastigheter och

därigenom lämna rum för andra, som nu iiro arbetslösa. I detta sammanhang

må även erinras om de allt mera utvidgade vägarbeten, som pågå

inom alla delar av vårt land.

Aven om man sålunda efter hand kan begränsa nödhjälpsarbetena til!

förmån för motsvarande slags arbeten i den öppna marknaden, måste dock

under tiden ett organ sådant som arbetslöshetskommissionen hava en viktig

uppgift att fylla. Denna uppgift betingas jämväl av det liänvisningsförfarande

till nödlijälpsarbete, som för närvarande tillämpas för prövande av

arbetslösas arbetsvilja och vilket under rådande förhållanden ännu synes

behöva upprätthållas samt därvid ledas av ett centralt organ.

Jämsides med att man eftersträvar nödhjälpsarbetenas ersättande med

motsvarande slags arbeten i den fria marknaden, böra ansträngningarna

uppenbarligen inriktas på underlättande av att de arbetslösa återföras till

sitt tidigare yrke eller eljest få möjlighet att skaffa sig en varaktig utkomst.

Härutinnan möta, såsom av läget på vissa delar av arbetsmarknaden omedelbart

framgår och erfarenheten även utvisat, betydande svårigheter. Detta

beror icke blott på att nödhjälpsarbetarna, såsom nämnts, ej sällan förlora

kontakten med sin hemort och arbetsmarknaden; den stämpel de lätt erhålla

såsom »nödhjälpsarbetare» bidrager också såväl i arbetsgivarnas som i

deras egna ögon till att försvåra vinnandet av fastare anställning. Svårigheterna

i detta avseende förstärkas av att nödig utgallring av vissa mindervärdiga

element icke alltid skett. Den offentliga arbetsförmedlingen kan

icke heller alltid lämna erforderlig hjälp till platsanskaffning. Enligt sakens

natur böra arbetsförmedlingsorganen vid varje tillfälle lämna anvisning

på bästa tillgängliga arbetskraft, och med nuvarande förhållanden

inträffar det naturligt nog ofta, att nödlijälpsarbetare icke kunna hänföras

dit. Icke heller lärer det hava i någon större utsträckning förekommit, att

nödhj älpsarbetare övergått till fritt lantarbete i den trakt, dit de hänvisats

till nödlijälpsarbete. En dylik utveckling hade dock icke sällan varit önskvärd

såsom en ringa motvikt mot tillströmningen av lantarbetare till industrien

och städerna.

Det må emellertid erkännas, att under senare tid mycket gjorts till förbättring

av möjligheterna för nödhjälpsarbetarna att få ny yrkesanställning. Såsom

framgår av redogörelsen i det föregående, har såväl arbetslöshetskommissionen

som den offentliga arbetsförmedlingen sin uppmärksamhet riktad på

denna angelägenhet, och beaktansvärda åtgärder hava också vidtagits i sådant

hänseende. Det vill dock synas, som om ytterligare ansträngningar från ömse

sidor vore möjliga härutinnan, allt efter som ökad erfarenhet vinnes. Än mera

skulle stå att vinna genom att arbetsgivarna intresserades för att direkt bland

nödhjälpsarbetarna utsöka erforderlig och användbar arbetskraft. Ett par

exempel, som förekommit under den senaste tiden, hava visat, att ett dylikt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

förfaringssätt är möjligt till ömsesidig båtnad. Enligt vad jag erfarit hava

nämligen i samråd med arbetsförmedlingen två stora Göteborgsföretag till

arbetslöshetskommissionens arbetsplatser utsänt ombud, som där utvalt ett

icke obetydligt antal arbetare, vilka sedan erhållit för dem passande stadigvarande

anställning i vederbörande företag. Det är uppenbarligen mycket

önskvärt, att alla dylika tillfällen utnyttjas. För sådant ändamål torde de

offentliga arbetsförmedlingsanstalterna böra i större utsträckning än hittills

skett träda i förbindelse med lämpliga företag och med arbetslöshetskommissionen.

Då, i överensstämmelse med vad nu anförts, det enligt min mening icke

kan undgås, att nödhjälpsarbeten eller reservarbeten måste genom arbetslöshetskommissionens

försorg tills vidare bedrivas, återkommer jag till frågan om

det lämpliga urvalet och anordnandet av dylika arheten. Det är uppenbart,

att situationen tidvis varit den, att så gott som alla nödhjälpsarbeten.

som överhuvud erbjudit sig, måst tillgripas för att bereda arbete åt de tillströmmande

stora skarorna av arbetslösa. Det liar då givetvis icke kunnat undvikas,

att bland anordnade arbeten förekommit sådana, som måhända icke varit fullt

lämpliga eller som krävt relativt höga kostnader. I den mån nöclhjälpsarbetena

minskas tack vare arbetsmarknadens förbättring samt arbetarnas överförande

till skogs- och vägarbeten o. d. i den öppna arbetsmarknaden, ökas

möjligheten att omsorgsfullt välja mellan olika till nödhjälpsarbeten ifrågakommande

arbeten. De grundsatser, som i detta hänseende fastslagits av

1924 års sakkunniga och för vilka jag i det föregående redogjort, böra tydligen

därvid med noggrannhet tillämpas. Det är visserligen, såsom redan antytts,

uppenbart, att man icke kan på nödhjälpsarbetena anlägga rent ekonomiska

synpunkter. Vid jämförelse med arbeten, bedrivna på öppna marknaden,

måste de av förut angivna orsaker alltid draga höga kostnader. Härtill kommer,

att det ekonomiska utbytena av arbetena i allmänhet är svårt att bedöma:

ofta ligger detsamma i en värdestegring, som måhända först långt fram i

tiden kommer till synes.

Yad särskilt angår vägarbeten må anmärkas, att det redan i fråga om vanliga

dylika arbeten understundom kan möta stora vanskligheter att bedöma,

i vad mån de äro ekonomiskt berättigade. Detta gäller naturligtvis än mera

beträffande sådana vägarbeten, som framför allt utföras genom arbetslöshetskommissionen,

d. v. s. arbeten å vägar inom de stora statsskogarna. Dessa

vägar tillfredsställa i regel icke något omedelbart trafikbehov utan äro i första

hand avsedda att möjliggöra virkesframforsling vid avverkning i framtiden.

Yad sålunda anförts utesluter dock icke, att vid prövningen de arbeten

utväljas, som visserligen äro av beskaffenhet att eljes icke vid ifrågavarande

tidpunkt böra utföras å allmänna arbetsmarknaden men som ändock äro så

förmånliga som möjligt. Ofta gäller det därvid blott att överväga, huruvida

den ur ekonomiska synpunkter lämpliga tiden för utförande av de arbeten,

mellan vilka valet står, är mera eller mindre närliggande. Särskilt i fråga

om arbeten på statsskogarna torde det nämligen ej sällan vara så, att desamma

alltid måst förr eller senare komma till utförande; det oekonomiska ligger

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 210. 31

i sådana fall däri, att arbetet utföres redan nu. I berörda avseende är uppenbarligen

ett nära samarbete mellan domänstyrelsen och arbetslöshetskommissionen

av stor vikt. Ett sådant samarbete äger ju också rum.

Angeläget är naturligtvis vidare, att varje särskilt arbete bedriven pä ett så

rationellt och ekonomiskt sätt som möjligt. Genom omsorgsfull planläggning,

vidtagande i god tid av nödiga förberedelsearbeten samt så vitt möjligt lämpligt

urval av arbetare från kommunernas sida torde därvidlag mycket kunna

vinnas. A andra sidan får man givetvis icke underlåta att inom ramen för

gällande bestämmelser söka tillgodose arbetarnas krav på så goda arbetsförhållanden

som möjligt. Det torde icke vara oberättigat att uttala, att

arbetslöshetskommissionen strävat och i stort sett lyckats att lösa sin maktpåliggande

uppgift i dessa hänseenden. Till stöd för detta omdöme, i vad

det rör anordningarna vid nödhjälpsarbetena, må erinras, att under hösten

1928 ett antal riksdagsmän på inbjudan av kommissionen företog eu resa

för att studera förläggningarna på arbetslöshetskommissionens arbetsplatser.

Av en redogörelse, som vissa av dessa riksdagsmän efter resans avslutande

vid ett sammanträde med arbetslöshetskommissionen lämnade för sina intryck,

framgick såsom deras uppfattning i huvudsak följande.

Inom den ram, som gällande direktiv uppdragit och om vars lämplighet

delade meningar voro rådande, måste kommissionen i allmänhet anses hava

på ett lyckligt sätt löst sin uppgift och väl avvägt de olika faktorer, som

vore av betydelse för dess verksamhet. I fråga om förläggningarna hade

vid besöken å de olika arbetsplatserna mycket litet missnöje framkommit

från nödhjälpsarbetarna, och de syntes även i stort sett vara av så god beskaffenhet,

som förhållandena medgäve. Dock funnes vissa detaljer, som

borde ändras, framför allt i fråga om större snygghet omkring bostäderna.

Detta vore dock en sak, som närmast ankomme på arbetarna sjiilva och på

deras ordningssinne och organisationsförmåga; möjligen vore det lämpligt

att arbetarna, som icke vore vana vid ifrågavarande förhållanden, i större utsträckning

erhölle anvisningar om hur de skulle ordna för sig på bästa sätt.

Barackerna vore byggda på fullgott sätt; baracksystemet ansågs i vissa fall

vara den bästa metoden att ordna förläggningsfrågan. I de fall, där bostäder

förhyrts för arbetarna, hade bostadsförhållandena emellanåt icke varit lika

tillfredsställande. Matlagningens ordnande hade på många håll stött på svårigheter,

i det att i de flesta fall förutsättningar för kooperativ matlagning

icke förelåge; bättre vore att förse arbetarna med råvaror till låga priser.

Om sålunda i fråga om de yttre förhållanden, under vilka arbetet bedreves,

inga allvarliga anmärkningar framställts eller med skäl kunde framställas,

hade i stället allmänt klagats över att den erhållna arbetsförtjänsten vore

alltför låg, särskilt i förhållande till levnadskostnaderna och i synnerhet för

familjeförsörjare.

Beträffande nu behandlade frågor är emellertid ytterligare att erinra, att

desamma i viktiga hänseenden för närvarande äro föremål för utredning inom

arbetslöshetskommissionen. I anledning av eu skrift från landssekretariatet

den 2(3 maj 1928 har nämligen kommissionen genom Kungl. Maj:ts

beslut den 22 juni 1928 fått i uppdrag att verkställa undersökning rörande

vissa i skriften angivna frågor, därvid kommissionen borde, då sådant befunnes

lämpligen kunna ske, till främjande av undersökningens ändamål

anlita biträde av samt till överläggning med kommissionen inkalla represen
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kiingl. Maj ds proposition nr 210.

tanter för landssekretariatet samt vissa fackförbund. De frågor, som sålunda

äro föremål för undersökning, äro i huvudsak följande, nämligen dels

huruvida nödhjälpsarbetena kunna anses lämpliga såsom dylika ur allmänna

synpunkter och särskilt med hänsyn till arbetenas inflytande pa arbetstillgången

i den öppna marknaden, dels huruvida icke staten lämpligen borde

genom understöd till kommuner och vägdistrikt, inom vilka arbetslöshet i

större utsträckning förekomme, möjliggöra för dessa att i stället för nödhjälpsarbeten

anordna arbeten i öppna marknaden, dels huruvida de vid

nödhjälpsarbetena utgående lönerna kunde anses rimliga och lämpligt avvägda

med hänsyn till arbetarnas möjlighet att bereda sig själva och sina

familjer uppehälle, dels huruvida vid nödhjälpsarbete sysselsatta arbetare behövde

anlita fattigvård samt, därest så vore förhållandet, i vilken utsträckning

detta ägde rum jämfört med vad som i sådant hänseende förekomme

beträffande lågt avlönade arbetare med arbete i öppna marknaden, dels huruvida

bostads- och andra förhållanden å nödlijälpsarbetarnas arbetsplatser

kunde anses vara tillfredsställande, dels huruvida den ekonomiska och tekniska

ledningen av nödhjälpsarbetena och andra i samband därmed stående

anordningar kunde anses vara tillfredsställande, dels ock huruvida de möjligheter,

som borde stå nödlijälpsarbetarna till buds att patala vid arbetena

rådande missförhållanden, vore tillgodosedda eller om förhandlingsordning,

vari medgåves rätt för ombud för fackförening att biträda nödhjälpsarbetare

vid förhandling, borde upprättas.

Vid undersökningen har arbetslöshetskommissioneu samrått med representanter

för olika arbetarorganisationer och även verkställt utredning rörande

vissa förhållanden, bland annat angående de av kommunerna anordnade

statskommunala arbetena. Undersökningen är ännu icke avslutad. Isär

dess resultat föreligger, torde det bliva tillfälle att taga närmare ståndpunkt

till vissa av de i det föregående berörda frågorna.

Yad sedan slutligen angår frågan om vilka arbetare, som lämpligen böra

sysselsättas vid nödhjälps arbeten, vill jag endast understryka ett par synpunkter.

Med hänvisning till den uppdelning jag nyss gjort av nödhjälpsarbetarna

i skilda grupper må sålunda framliallas betydelsen av att till nödhjälpsarbete

icke hänvisas personer, vilka egentligen äro fattigvårdsklienter;

dessa böra såsom under vanliga förhållanden erhålla hjälp genom vederbörande

kommunala myndigheter. "Vidare är det av vikt, att noggrann gallring

sker, så att bland nödlijälpsarbetarna, av vilka det stora flertalet måste

antagas vara goda medborgare, icke insmyga sig element av moraliskt

mindervärdig beskaffenhet; från kommunernas sida har hittills ofta icke

iakttagits tillräcklig noggrannhet därutinnan. Kommissionen synes därför

allt emellanåt böra, liksom tidigare skett, till kommunerna rikta eu särskild

hemställan, att här angivna synpunkter måtte beaktas vid uttagning

av arbetslösa till de statliga nödhjälpsarbetena.

Till slut må blott framhållas vikten av att bland nödlijälpsarbetarna icke

bildas eu grupp av vad man skulle kunna kalla permanenta eller yrkesmässiga

nödhjälpsarbetare. Det är sålunda av stor vikt, att eu och samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ls proposition nr 210. ;$;j

person icke alltför länge behålles i nödhjälpsarbote, utan att viss omsättning

sker. Verkningarna av de hemsäudningsåtgärder från arbetslöshetskommissionens

sida under sommaren 1928 beträffande ett stort antal nödhjälpsarlietare,

för vilka jag tidigare redogjort, visa, att dylika åtgärder kunna vara av

stoi betydelse i detta hänseende, varför de lämpligen böra upprepas, med

anpassning till arbetsmarknadens läge under sommarhalvåret.

Innan jag övergår till behandling av anslagsfrågan, anhåller jag att få

något uppelialla mig vid en annan av de av arbetslöshetskommissionen tilllämpade

hjälpformerna, nämligen yrkesutbildningen, vilken nära sammanhänger

med det speciella problem, som plägar benämnas ungdomsarbetslösheten.

Vid redogörelsen i det föregående för arbetslöshetsräkningens resultat

hai jag erinrat om de siffror, som utvisa, att arbetslösheten bland ungdomen

då befanns vara mycket omfattande. Särskilt ungdomsarbetslösheten har föranlett,

att man genom att understödja anordnande av kurser för arbetslösa,

speciellt unga arbetare, sökt bereda tillfälle till nyttig sysselsättning under

den tid, då förvärvsarbete inom facket icke finnes att tillgå. För de

regler, som gälla beträffande understöd till dylika kurser, har jag redogjort

i det föregående. I detta sammanhang må därjämte erinras om att från och

med budgetåret 1928/1929 gjorts en sådan utvidgning av reglerna om statsbidrag

till den offentliga arbetsförmedlingen, att dylikt bidrag får försöksvis

utgå jämväl till bestridande av kostnaderna för särskilda anordningar för

underlättande av yrkesval och arbetsanvisning åt ungdom.

Ehuru, såsom av det föregående jämväl framgått, arbetslösheten bland

ungdomen numera torde hava nedgått, har nu berörda sida av hjälpverksamheten

alltjämt kvar sin betydelse; allt större del av de anmälda arbetslösa

utgöres ju av personer tillhörande grovarbetarnas kategori, och enligt vad

jag inhämtat äro bland dessa grovarbetare många, som varit arbetslösa sedan

ungdomen och alltså aldrig erhållit fast fot inom något kvalificerat yrke.

Frågan har berörts i en skrivelse (nr 274) av 1928 års riksdag angående utredning

om understöd åt behövande elever vid vissa anstalter för yrkesunder^

grund för skrivelsen liggande motionerna pekades särskilt

på frågans betydelse för den arbetslösa ungdomen. Utredningen i ämnet är

ännu icke avslutad. — Senast har vidden och betydelsen av hithörande problem

framhållits i det av kommerskollegium avgivna, den 5 mars 1929 inkomna utlåtandet

over arbetslöshetssakkunnigas betänkande. I detta yttrande framhåller

kollegium, att eu form av reservarbeten, vilken syntes förtjänt att i vidsträcktare

mån än hittills komma till användning, vore den, som avsåge att bibringa de

arbetslösa viss yrkesutbildning och därigenom underlätta deras överförande till

.indra veiksamhetsomraden. Detta gällde särskilt i fråga om yngre arbetslösa.

Kostnaderna för dylika åtgärder kunde för statens del begränsas till ettbelopp

väsentligen understigande det som skulle orsakas av anställning vid

nödhjälpsarbetena. I fråga om ungdomsarbetslösheten har kollegium tillika

framhållit, att densamma utgjorde en av de allra allvarligaste sidorna av det

nuvarande arbetslöshetsproblemet. Detta gällde i särskild grad i fråga om

den ungdom, som efter slutad skolgång ej kunde vinna inträde i någon

Uihang till riksdagens protokoll 1929. lsaml. 114 haft. (Nr 210.) bio tis 3

IJugdomsarbotslöshetoch

yrkesutbildning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Anslag sbeloppets

beräkning.

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

verksamhet. Eu stor social fara måste anses ligga i att låta denna ungdom

vänja sig vid sysslolöshet och vid att ekonomiskt lita till andra. Kommerskollegium

har till sitt avstyrkande av de framlagda förslagen till arbetslöshetsförsäkring

också fogat eu hemställan, att Kungl. Maj.t omedelbart matte

vidtaga åtgärder för anordnande i anslutning till arbetslöslietskommissionens

verksamhet eller i annan ordning i större omfattning än hittills av yrkesutbildning

för arbetslösa, särskilt bland ungdomen, samt för underlättande

i övrigt av den inom vissa yrken överflödiga arbetskraftens överförande till

andra yrkesområden.

Till vad kommerskollegium sålunda anfört kan jag i huvudsak giva min

anslutning. Såsom kommerskollegium framhållit klagas för närvarande —

samtidigt med existerande arbetslöshet inom vissa yrken och en stor grovarbetararbetslöshet

— över bristande tillgång på yrkesutbildad arbetskraft

inom andra industrigrenar, varjämte uttalas farhågor för att denna brist på

skolade arbetare skall inom den närmaste framtiden komma att verka hämmande

på den svenska industriens irtvecklingsmöjligheter. Även inom jordbruket

råder enligt kommerskollegium sedan längre tid brist å skolade arbetskrafter.

Kominerskollegii nyss angivna förslag, som närmast torde komma att

översändas till arbetslöshetskommissionen för yttrande, synes mig följaktligen

böra bliva föremål för noggrant övervägande. Gällande författningsbestämmelser

torde emellertid medgiva vidtagandet av i första hand erforderliga

åtgärder i de av kollegium nämnda hänseendena, och någon anledning

att för riksdagen framlägga förslag om jämkning i dessa bestämmelser

föreligger följaktligen icke i detta sammanhang, lika litet som i andra hänseenden.

Icke heller torde dessa omständigheter behöva särskilt tagas under

beaktande vid bestämmande av medelsbehovet för nästa budgetår.

Av vad jag här i olika hänseenden anfört har framgått, att enligt min

mening den statliga verksamheten till motverkande av arbetslösheten under

nästa budgetår måste fortgå i samma huvudformer som hittills. Sedan den

pågående utredningen om arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen

för dess bekämpande under nästa år avslutats, torde man hava större möjligheter

att taga ställning till frågan om den nu rådande arbetslöshetens

mer eller mindre permanenta natur, om den utvidgade rationaliseringens

inflytande m. m. samt om de framtida formerna för den statliga hjälpverksamheten

på förevarande område. Under tiden är det emellertid av stor

vikt att ytterligare stegra ansträngningarna i syfte att genom effektiv arbetsförmedling

och yrkesutbildning m. m. i den mån så kan ske återföra arbetskraft

till den allmänna arbetsmarknaden samt att efter hand begränsa nödhjälpsarbetena

till förmån för enahanda arbeten, drivna av annan än ax-betslöslietskommissionen,

ävensom att såvitt möjligt skärpa kraven på lämpligt

urval av såväl nödhjälpsarbeten som anställda.

Jag återkommer då till frågan om det belopp, som med denna utgångspunkt

bör anses erforderligt för verksamhetens bedrivande under

nästa budgetår. Såsom redan erinrats, anförde jag vid behandlingen av

statsverkspropositionen, att det av arbetslöshetskommissionen i november

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj ds proposition nr 210. 35

1!)^H beräknade medelsbehovet, 3,000,000 kronor, syntes kunna minskas till

2,800,000 kronor, hom skäl härför åberopade jag do framlagda förslagen

rörande betydliga höjningar av vissa till skogsavdikning och till nyodling

samt betesförbättring å ofullständiga jordbruk avsedda anslag, varjämte jaganförde,

att det vore att förvänta, att genom de arbeten, som med anlitande

av dessa anslag skulle företagas, skulle vinnas eu viss lättnad i

arbetslösheten. Därigenom skulle också uppnås ett i och för sig önskvärt

återförande av arbetslösa till den öppna arbetsmarknaden med åtföljande

minskning av belastningen å förevarande anslag. Såsom jag också redan

•inf Öl t, har arbetslöshetskomniissionen 1 sin skrivelse den 18 februari i år

anslutit sig till min uppfattning, att medelsbehovet kan begränsas till

2,800,000 kronor. Detta resultat grundar dock kommissionen därpå, att

till följd av vissa närmare angivna omständigheter kommissionen ansett sig

kunna beräkna den blivande behållningen å redan beviljade medel vid

utgången av detta budgetår till ett belopp, som med 465,000 kronor överstigei

den summa, varpa styrelsens i november 1928 framlagda beräkningar

slutade i motsvarande hänseende. Denna ökning i den väntade medelstillgången

har kommissionen tänkt sig disponerad så, att statsanslaget för nästa

budgetår skulle minskas på nyss angivna sätt med 200,000 kronor och att den

beräknade medelsreserven för nästa budgetår skulle ökas med 265,000 kronor.

Yad kommissionen sålunda anfört skulle visserligen kunna anses utgöra

anledning att ytterligare något nedsätta det anslag, som bör begäras av riksdagen

för nästa budgetår. Med hänsyn till vikten av att ifrågavarande anslag

tillmätes så, att hjälpverksamheten med säkerhet kan upprätthållas i den omfattning,

som må befinnas nödvändig, anser jag mig dock böra tillstyrka

kommissionens förslag, enligt vilket anslaget skulle bestämmas till det av

mig i statsverkspropositionen beräknade beloppet, nämligen 2,800,000 kronor.

Vid övervägande av frågan om anslagsbeloppet har jag liksom arbetslöshets - kommissionen utgått från att ett belopp av 500,000 kronor av de s. k. färdigstäUnitigsanslagen

skall tagas i anspråk för arbetslöshetens bekämpande under nästa

budgetår. Av det föregående har framgått, att kommissionens förslag i detta

hänseende lämnats utan erinran såväl av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

som av statskontoret. I enlighet med statskontorets uppfattning anser jag,

att då det är uppenbart, att nyssnämnda belopp icke kommer att behöva tagas

i anspråk för det speciella ändamål, vartill medlen av 1924 års riksdag ställts

till föi fogande, beloppet utan särskilt beslut av riksdagen kan användas för

det ursprungligen avsedda syftet, nämligen arbetslöshetens bekämpande.

Beloppet, som för närvarande är i arbetslöslietskommissionens räkenskaper

uppfört såsom skuld, bör således överföras till de för sagda ändamål disponibla

medlen. Därest riksdagen godtager min beräkning av det erforderliga

anslagsbeloppet och därmed även godkänner avsikten att på angivet sätt

förfoga över nu avsedda medel, har jag för avsikt att sedermera föreslå utfärdande

i administrativ ordning av bestämmelser därom att, såsom arbetslöshetskommissionen

föreslagit, anspråk på medel av färdigställningsanslagen

skola för att vinna beaktande framställas före den 1 januari 1930. Det be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lopp, som ytterligare kan kvarsta efter det att alla inom sådan tid framställda

anspråk behandlats, torde utan vidare böra överföras till arbetslöshetskommissionens

disponibla medel.

Vid den nyss gjorda uppskattningen har jag även tagit hänsyn till eu

särskild omständighet, som, därest min uppfattning godtages, skulle komma

att i viss mån inverka på storleken såväl av den utgående behållningen

vid utgången av detta budgetår som även av utgifterna å anslaget under

budgetåret 1929/1930. Vid behandlingen i detta års statsverksproposition

av frågan om särskilt anslag till utredning angående allmänna pensionsförsäkringen

(femte huvudtiteln, punkt 91), anförde jag, att från det under

nämnda huvudtitel uppförda ordinarie kommittéanslaget möjligen skulle kunna

bestridas någon del av kostnaderna för nyssnämnda utredning, under förutsättning

dock bland annat att, såsom jag hade för avsikt att i annat sammanhang

närmare utveckla, Kungl. Maj:t förordnade därom, att kostnaderna för

den pågående utredningen angående arbetslöshetens karaktär och orsaker samt

medlen för dess bekämpande finge bestridas från anslaget till arbetslöshetens

bekämpande. Med utgångspunkt bland annat från denna förutsättning beräknades

anslaget till pensionsförsäkringsutredningen till 100,000 kronor.

Körande utredningen om arbetslöshetens karaktär och orsaker m. m. vill

jag ytterligare erinra, att densamma på framställning av 1926 års arbetslöshetssakkunniga

anordnats genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 mars 1927.

I ett anförande till statsrådsprotokollet nämnda dag rörande detta ärende

anförde föredragande departementschefen bland annat, att de frågor, som

enligt de sakkunniga borde göras till föremål för utredning, kunde hänföras

till tre huvudpunkter, nämligen den nuvarande arbetslöshetens karaktär och

omfattning, den nuvarande arbetslöshetens orsaker samt åtgärder mot arbetslöshet.

Den kommitté, som tillsatts för denna utredning, är sysselsatt med

vittomfattande undersökningar inom det sålunda angivna arbetsområdet. Av

uppgjord plan för kommitténs arbete framgår, att bland de problem, som

sålunda upptagits till behandling, äro flera, som kunna anses hava betydelse

i arbetet för bekämpandet av den nu rådande arbetslösheten.

Med hänsyn härtill synes det mig rimligt, att kostnaderna för ifrågavarande

utredning, vilka i hög grad betunga det för andra högst nödiga

utredningar strängt anlitade ordinarie kommittéanslaget, bestridas från samma

anslag som utgifterna för arbetslöshetens bekämpande. Jag vill erinra om att

från detta anslag även bestridas kostnaderna för arbetslöslietskommissioiien

ävensom övriga administrativa kostnader. Tillika må framhållas, att enligt

Kungl. Maj:ts beslut från anslaget får bekostas en tryckt redogörelse över

arbetslöshetskommissionens verksamhet till och med år 1924. På sålunda

anförda skäl har jag för avsikt att, därest riksdagen icke skulle finna anledning

till uttalande av en annan uppfattning, framställa förslag om att

såväl hittills gjorda som kommande utgifter för ifrågavarande utredning

skola belasta det nu behandlade anslaget. Detta mitt förslag torde emellertid

icke vara av beskaffenhet att behöva inverka på anslagsbeloppets bestämmande.

I enlighet med vad jag tidigare anfört, anser jag följaktligen, att det

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ur 210. 37

belopp, som av riksdagen bör för nästa budgetår begäras till arbetslöshetens

bekämpande, bör bestämmas till 2,800,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig här angivna grunder, under femte

huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen

arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.,

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag

av .................................................................... kronor 2,800,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

(Jour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten. s. 5 i texten
  2. SU 1929:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 32 i texten