Angående lån till främjande av bostadsproduktionen
1929-03-15 · 17 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:217, Angående lån till främjande av bostadsproduktionen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
I
> r 217.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående lån till
främjande av bostadsproduktionen; given Stockholms
slott den 15 mars 1929.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över soeialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj.t härigenom föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Liibeck.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 mars 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 48—51, anmälde jag
en den 3 november 1928 dagtecknad framställning från statens byggnadsbyrå
angående anslag till byrån för budgetåret 1929/1930. Jag omnämnde
därvid, att byggnadsbyrån i en senare skrivelse av den 23 november 1928
jämväl gjort framställning om att för år 1930 måtte få till beredande av
nya lån ur statens bostadslånefond av de till bostadslånefonden inflytande
amorteringarna och räntorna för år 1929 disponeras ett belopp av högst
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 181 höft. (Nr 217.) 401 29 1
Statsåtgärder
för åren
1920—1928.
1928 års
riksdagsbeslut
och
kungörelse.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
4,000.000 kronor. I sammanhang härmed yttrade jag, att frågan om i vilken
omfattning statens byggnadsbyrå bör fortsätta sin verksamhet borde ses i
visst samband med, bland annat, frågan om möjlighet bör beredas att jämväl
under år 1930 genom nya lån ur statens bostadslånefond lämna ekonomiskt
stöd till främjande av bostadsproduktionen.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga sistberörda spörsmål.
Härvid vill jag till en början i korthet erinra om de senare årens statsåtgärder
på området.
I 1922 års proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen
(nr 228 sid. 2) lämnades en sammanfattande översikt över de åtgärder, som
från statens sida vidtagits under åren 1920 och 1921 för att genom direkt
ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande redogörelser för
de därefter följande åren hava lämnats i propositionerna i ämnet för åren
1923 (nr 62 sid. 2), 1924 (nr 68 sid. 2), 1925 (nr 202 sid. 2), 1926 (nr 153
sid. 2), 1927 (nr 107 sid. 2) och 1928 (nr 84 sid. 2).
Till dessa redogörelser tillåter jag mig nu hänvisa.
År 1928 medgav riksdagen (skrivelse nr 240) i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 84, att för år 1929 finge, till beredande av nya lån ur statens
bostadslånefond, av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna
för år 1928 disponeras ett belopp av högst 2,000,000 kronor.
Kör bostadslånefondens bildande och ökning ställdes under åren 1920—1924
till förfogande sammanlagt 55,500,000 kronor. För åren 1925, 1926 och 1927
ställdes sedermera till förfogande för det förstnämnda året 8,000,000 kronor
samt för de båda senare åren, i den mån angivna medel därtill kunnat förslå,
8,000,000, respektive 6,000,000 kronor. Det för år 1926 verkligen disponibla
beloppet kom att uppgå till 6,900,000 kronor. För år 1928 ställdes
till förfogande 6,000,000 kronor och för år 1929, såsom nyss nämnts, 2,000,000
kronor. För åren 1920—1929 liava sålunda gjorts disponibla för utlåning
ur bostadslånefonden sammanlagt 84,400,000 kronor. Härav har emellertid
en del utgjorts av amorteringar å tidigare beviljade lån ur fonden. Jämväl
må nämnas, att år 1923 ett belopp av 3,000,000 kronor enligt riksdagens
medgivande fick disponeras för beredande av extra statsbidrag. Beloppet,
som utgick av byggnadsskattemedel, användes till avskrivningar å lån ur
bostadslånefonden, och de icke fullt 3,000,000 kronor, som sålunda tillfördes
fonden, utlånades samma år på nytt. Samtliga av bostadslånefonden disponerade
medel hava erhållits såsom lån från rusdrycksmedelsfonden.
Med avseende å de för år 1929 disponibla lånemedlen hava bestämmelser
meddelats i kungörelsen den ljuni 1928 (nr 192) angående lån ur statens bostadslånefond.
Bestämmelserna ansluta sig till föreskrifterna i 1927 års motsvarande
kungörelse (nr 231), för vilkens huvudsakliga innehåll redogörelse
lämnades i 1928 års proposition i ämnet (nr 84 sid. 3).
Här må lämnas en översikt av de viktigåre bland de föreskrifter, vilka
gälla i förevarande hänseende.
Kungl. Maj.ts proposition nr 211. 3
Lån nr bostadslånefonden kan lämnas för bostadsbyggande i stad, köping
eller annat samhälle, där större bostadsbrist förefinnes eller sådant statsunderstöd
av andra omständigheter är särskilt påkallat. Lån må tillgodokomma
kommun eller, under förmedling av särskild låneförmedlare, bolag,
förening, stiftelse eller enskild person för uppförande av bostadshus, innehållande
eu eller flera lägenheter. Lånen skola så fördelas, att därigenom
särskilt främjas företag av direkt allmännyttig natur eller med anordningar,
som avse att bereda den boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt
till bostaden (kommunala eller halvkommunala företag, kooperativa företag,
egnahemsföretag eller liknande). Låneförmedlare må vara vederbörande
kommun samt bolag, förening eller stiftelse, som Kungl. Maj:t lämnat tillstånd
därtill.
Lån må ej, med mindre Kungl. Maj: t på synnerliga skäl lämnar tillstånd
därtill, utgå för större lägenheter än om tre rum och kök eller, där fråga
är om egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra rum
och kök.
Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden
däri ej inberäknad, och får — med iakttagande av nyssnämnda belåningsgräns
— utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet. Inteckning, som
lämnas såsom säkerhet för lån, skall ligga inom sjuttiofem procent eller,
där fråga är om stenhus inom stads planlagda område inom åttio procent
av den belånade egendomens värde, i båda fallen med den jämkning av
procentsatsen, som kan betingas av intecknings avrundning till helt hundratal
kronor.
Låneförmedlare må ej av b}rggnadsföretagare betinga sig strängare lånevillkor
än som gälla i fråga om förmedlarens förbindelse mot staten. Härutinnan
göres dock beträffande enskilda låneförmedlare undantag för de
bidrag till förvaltningskostnader och till täckande av förluster, som förmedlaren
efter Kungl. Maj:ts medgivande må kunna betinga sig av företagaren.
I intet fall må låneförmedlare av företagaren mottaga sådan säkerhet
för lånet, att dån sistnämnde förhindras att i skälig omfattning för
byggnadsföretaget upptaga annat byggnadslån med förmånsrätt framför förmedlarens
fordran.
Lån löper med fem procent ränta från lyftningsdagen och såsom amorteringslån
med amortering från och med ingången av kalenderåret näst efter
det, då lånet utlämnats. Amorteringen jämte ränta å oguldet lånebelopp
utgöres genom en annuitet av tillhopa sex och en halv procent.
Ansökningar om lån ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till statens
byggnadsbyrå, som har att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelning
av lånemedlen.
Under erinran att särskilda redogörelser för användningen av tillgängliga
medel för beredande av lån ur statens bostadslånefond m. m. för åren
1920—1928 varit fogade till respektive propositioner i förevarande ämne
(1921 nr 357 sid. 6, 1922 nr 228 sid. 4, 1923 nr 62 sid. 3, 1924 nr 68 sid. 3,
Användningen
av 1929 års
lånemedel.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
1925 nr 202 sid. 4, 1926 nr 153 sid. 4, 1927 nr 107 sid. 4, 1928 nr 84 sid. 4),
övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen av 1929 års lånemedel.
I skrivelse den 23 november 1928 framlade byggnadsbyrån förslag till fördelning
av disponibla lånemedel, vilka utgjordes dels av det för året 1929
anvisade beloppet 2,000,000 kronor, dels av uppkommen besparing å tidigare
beviljade lån till ett beräknat belopp av 2,124,000 kronor, eller sammanlagt
4,124,000 kronor.
Yid ansökningstidens utgång den 1 november 1928 hade förelegat ansökningar
från det antal låneförmedlare och till de belopp, som i följande förteckning
angivas. I densamma angivas tillika de belopp, vilkas beviljande
byrån i sitt förslag förordat.
Lånesökando
Sökt belopp
kronor
Av byggnadsbyrån
föreslaget belopp
kronor
12 städer ........................................................
1,192,530
995,050
5 köpingar ....................................................
253,730
73,900
5 landskommuner och municipalsamhällen.......
70,850
24,275
5 enskilda låneförmedlare................................
4.366,000
2,676.000
2 enskilda personer..........................................
16,000
—
Summa
5.899.110
3,769,225
Körande de grundsatser, som varit vägledande vid förslagets upprättande,
anförde byrån i sistnämnda skrivelse följande.
Yid prövningen av ansökningarna och uppgörande av förslag till fördelning
av tillgängliga medel hade jämlikt kungörelsen den 1 juni 1928 (nr 192)
hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun förefintlig
bostadsbrist, och hade kännedom därom vunnits icke blott genom ansökningshandlingarna
utan även genom från socialstyrelsen inhämtade uppgifter.
I likhet med vad som tillämpats under föregående år, hade såsom »eget
hem» ansetts sådan byggnad, som utom bostad för ägaren, innehölle ytterligare
en lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad, innehållande tre eller
liera lägenheter, även sådan mindre byggnad, i vilken ägaren icke skulle hava
sin bostad, hade betraktats såsom hyreshus.
På grund av den i förenämnda kungörelse givna föreskriften, att lånen
skulle så fördelas, att därigenom särskilt främjades företag av direkt allmännyttig
natur eller med anordningar, som avsåge att bereda den boende
äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden, hade vid förslagets
uppgörande lån företrädesvis föreslagits åt egnahemsföretag och kooperativa
bostadsföretag. De hyreshus, för vilka lån föreslagits skola utgå, vore endast
sådana byggnader, som innehölle tre mindre lägenheter och som sålunda
kunde anses stå på gränsen till egna hem.
Med hänsyn till av 1926 års riksdag gjorda uttalanden hade byggnadsbyrån
ansett sig böra i vissa fall föreslå en rätt så betydande reduktion av
de avsevärda belopp, som av enskilda låneförmedlare begärts för den kooperativa
byggnadsverksamheten.
I överensstämmelse med de principer, som tillämpats vid fördelningen av
de närmast föregående årens lånemedel, hade byggnadsbyrån vid fördelningen
av 1929 års medel med hänsyn till nu rådande lägre byggnadskostnad
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj-.ts proposition nr 217.
icke ansett, att lån borde utgå med den fastställda högsta procenten ut
byggnadskostnaden utan att lånesumman borde kunna begränsas till omkring
35 % av nämnda kostnad.
Uen 7 december 1928 lämnade Kungl. Maj:t jämlikt .1928 ars kungörelse
på därom gjorda och av byggnad.sby rån med utlåtanden överlämnade ansökningar
följande enskilda sammanslutningar tillstånd att förmedla lån ur
statens bostadslånefond av 1929 års lånemedel, nämligen: föreningen Bromma
trädgårdar u. p. a., hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
u. p. a., Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a., Stuvsta
fastighetsägareförening u. p. a. och bostadsföreningen Örebro u. p. a. De
villkor, som därvid uppställdes, ansluta sig i huvudsak till de villkor, som
i brev den 2(i mars 1926 uppställdes för omförmälda förbund vid meddelande
av tillstand för förbundet att förmedla lån ur bostadslånefonden av
1926 års lånemedel. Till sistnämnda villkor, som äro intagna å sid. 9 i
propositionen nr 107 till 1927 års riksdag, ber jag här att få hänvisa.
Samma dag, den 7 december 1928, fattade Kungl. Maj:t beslut rörande
byggnadsbyråns förslag till lånemedlens fördelning. Med bifall till byggnadsbyråns
förslag beviljade Kungl. Maj:t sålunda genom brev nämnda dag
vissa låneförmedlare lån ur statens bostadslånefond att i enlighet med bestämmelserna
i nyssnämnda kungörelse utgå med högst angivna belopp,
under förutsättning beträffande kommun att, därest jämlikt bestämmelserna
i § 74 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad eller
§ 73 i förordningen av samma dag om kommunalstyrelse på landet så
erfordrades, kommunen erhölle Kungl. Maj:ts tillstånd till lånets upptagande.
Brevet innefattade tillika föreskrift om de slag av byggnadsföretag,
till vilka lånen i huvudsak skulle utgå. De sålunda beviljade lånen voro
följande.
Eskilstuna
för
enskilda egnahemsbyggnader.....................
Kronor
Kronor
28,700
Göteborg
»
» » .....................
158,200
Halmstad
av enskilda personer eller kooperativ för-
ening uppförda egnahemsbyggnader ...
30,000
Malmö
»
enskild egnahemsbyggnad...........................
3,600
»
av bostadsföreningar uppförda byggnader
387,400
391,000
Norrköping
»
av kooperativ förening uppförd byggnad
150,000
enskilda hyreshus ......................................
60,000
210,000
Nyköping
»
enskilda egnahemsbyggnader....................
27,700
»
kooperativa byggnadsföretag ...................
62,300
90,000
Söderhamn
»
enskild egnahemsbyggnad...........................
7,700
Södertälje
enskilda egnahemsbyggnader.....................
9,450
Uppsala
» » ................
30,000
Västerås
»
» » .....................
35,000
»
enskilt hyreshus ......................................
5,000
40,000
Kronor
995,050
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Köpingar:
Björkliamre för enskild egnahem sbyggnad........
» enskilt hyreshus......................
Hässelby villastad » enskilda egnahemsbyggnader ..
Mörbylånga » » »
Nynäshamn » » »
Tomelilla » enskild egnahemsbyggnad........
Almby socken för enskilda egnahemsbyggnader
Botkyrka » » ''» » ......
Sävsjö municipalsamhälle för enskild egnahemsbyggnad
Kronor
5,000
4,400
Kronor
9,400
16,800
9.000
35,700
3.000
Kronor
73,900
n:
13,500
5,000
5,775
Kronor
24,275
Enskilda låneförmedlare:
Föreningen Bromma trädgårdar u. p. a. för egnahemsbyggnader
...........................................................................
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
u. p. a.
för kooperativa byggnadsföretag i Stockholm ...............
» » » » Göteborg..................
» » » » Malmö .....................
» » » » Yästerås .................
Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. för kooperativt
byggnadsföretag..................................................
Stuvsta fastighetsägareförening u. p. a. för egnahemsbyggnader
.................................................................................
Bostadsföreningen Örebro u. p. a. för kooperativt byggnadsföretag.
......................................................................_
85.000
1,500,000
460,000
97,000
_§-5-iQ00 2,142,000
279.000
100.000
70.000
Kronor 2,676,000
Sammanfattning:
Städer ...........................................................
Köpingar.......................................................
Landskommuner och municipalsamhällen
Enskilda låneförmedlare .............................
995,050
73,900
24,275
2,676,000
Summa kronor 3,769,225
Vidare bemyndigade Kungl. Maj:t i brevet statens byggnadsbyrå att, efter
framställning av vederbörande låneförmedlare, med iakttagande av vissa
villkor i särskilda fall överflytta för visst slag av byggnadsföretag beviljat
lån till annat slag av byggnadsföretag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 217. 7
Sedermera beviljade Kungl. Maj:t med anledning av särskilda framställningar
ytterligare lan ur bostadslånefonden att i enlighet med omförmälda
kungörelse utgå med liögst angivna belopp, nämligen
dels den 18 januari 1929 Kronor
Uppsala stad för av bostadsförening uppförd byggnad ..................... 24,000
Eskilstuna stad för enskilda egnaliemsbyggnader................................. 47,600
dels och den 22 februari 1929
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.
för kooperativt byggnadsföretag i Stockholm................................... 165,000
Kronor 236,600
I skrivelse den 23 november 1928 har statens byggnadsbyrå, såsom jag
inledningsvis erinrat, framlagt förslag i fråga om beredande av medel för
lån ur statens bostadslånefond för år 1930.
I skrivelsen berör byrån till en början frågan om behovet av fortsatta åtgärder
från statens sida för förbättrande av läget på bostadsmarknaden och
anför därvid inledningsvis huvudsakligen följande.
Frågan huruvida en fortsatt utlåning ur statens bostadslånefond skulle
anses påkallad och lämplig hade under senare år kommit att bedömas ur
något ändrade synpunkter mot de ursprungliga. Beredandet under kommunal
förmedling av lån ur fonden hade, när fonden inrättades år 1920,
allenast åsyftat att från statens sida stimulera den lamslagna bostadsproduktionen
och på så sätt medverka till lindrande av den rådande bostadsnöden.
År 1923 hade inom byggnadsindustrien ett omslag inträffat till det
bättre och bostadsproduktionen hade ånyo börjat skjuta fart för att efter
hand nå en viss större omfattning än den hade före världskriget. I den
man bostadsbyggandet fortskridit i sådant livligt tempo, hade också läget
på bostadsmarknaden förbättrats, låt vara att viss knapphet på bostäder,
enkannerligen för de mindre bemedlade fortfarande gjort sig gällande i åtskilliga
orter. År 1926 hade emellertid förbättringen fortskridit så långt,
att byrån funnit det kunna ifrågasättas, huruvida den sedan krisåren kvardröjande
bostadsbristen vore av beskaffenhet att ensam för sig motivera
ett fortsättande av ifrågavarande kristidsbetonade statliga långivning. Byggnadsbyrån
hade då framhållit, att statsåtgärderna icke längre hade karaktären
av understöd i egentlig mening utan vore eu placering av vissa tillgångar
ur rusdrycksmedelsfonden mot fullgod ränta. Byrån hade också förordat
vissa ytterligare jämkningar av lånevillkoren i syfte att betaga dem
varje karaktär av understöd, vilka jämkningsförslag numera i allt väsentligt
vunnit Kungl. Maj:ts och riksdagens gillande. Vidare hade byggnadsbyrån
under hänvisning till den utredning rörande ordnande av viss kreditgivning
för bostadsändamål, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 april
1926 igångsatts inom socialdepartementet genom tillkallade sakkunniga uttalat,
att i avvaktan på resultatet av utredningen den genom statens bostadslånefond
provisoriskt ordnade kreditgivningen borde upprätthållas.
I och med att riksdagen, på förslag av Kungl. Maj:t, ställt medel till förfogande
för ändamålet för såväl år 1928 som år 1929 finge anses, att de anförda
synpunkterna vunnit gillande.
Härefter upptager byrån till bedömande, huruvida frågan om den provisorislca
statliga långivningens upprätthållande, i vad avser 1930, han hava hom
-
Förslag om
lånemedel för
år 1930.
Statens
byggnads
byrå.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
mit i undrat läge. Härvid borde, framhåller byrån, liänsyn tagas dels till att
nämnda sakkunniga — bostadskreditsakkunniga — den 15 maj 1928 avgivit
betänkande angående ordnande av viss bostadskredit (Statens offentliga utredningar
1928:10) och dels till läget på bostadsmarknaden, sådant det läte
sig bedöma av tillgängliga uppgifter.
Beträffande spörsmålet, i vad mån Jcreditutredningens fullbordande inverkar
på frågan om lånemedel ur bostadslånefonden för år 1930, anför byggnadsbyrån
bland annat följande.
De i betänkandet föreslagna anordningarna för kreditgivning under statens
medverkan berörde bland annat den verksamhet, som byggnadsbyrån
i främsta rummet hade att företräda, nämligen kreditgivningen för
bostadsegnahem och för kooperativa bostadsföretag. I yttrandet över betänkandet
hade byrån såsom sin mening framhållit, att i och med att eu
sådan kreditorganisation som den av bostadskreditsakkunniga föreslagna,
såsom byrån också förordat, trätt i funktion, ytterligare långivning ur statens
bostadslånefond ej syntes behöva ifrågakomma. Emellertid hade byrån tilllika
uttalat önskvärdheten av att denna långivning upprättliölles till dess
andra tillfyllestgörande anordningar av stadigvarande natur träffats för dess
avlösning. Ehuru byggnadsbyrån icke kunde bedöma, huruvida bostadskreditsakkunnigas
förslag kunde komma att föreläggas 1929 års riksdag och
sedermera omsättas i positiva åtgärder, ansåge byrån det uteslutet, att även
vid bifall till förslaget en kreditorganisation sådan som den förordade skulle
kunna bringas till stånd och stå rustad att möta det kreditbehov, som långivningen
ur bostadslånefonden avsåge att fylla, redan så tidigt som under
loppet av budgetåret 1929/1930. Särskilt kunde därvid erinras, att den föreslagna
kreditorganisationen för sin verksamhet förutsatte ett nät av kreditföreningar,
i förslaget benämnda stadsinteckningsföreningar, vilkas bildande
torde taga viss tid i anspråk. För de byggnadsföretagare, som komme att
under hösten 1929 planera sina byggnadsföretag i och för igångsättande efter
1930 års ingång, skulle möjligheterna att efter byggenas fullbordande faktiskt
erhålla lån i en då sannolikt endast under bildande varande kreditorganisation
te sig skäligen ovissa. I allt fall vore kreditinstitutet säkerligen
icke vid en så tidig tidpunkt i tillfälle att ställa i utsikt lån efter byggnadsföretagens
fullbordande på sätt, som bostadskreditsakkunniga förutsatt
framdeles komme att ske.
Med hänsyn till det anförda ansåge byggnadsbyrån, att även om bostadskreditsakkunnigas
förslag förelädes 1929 års riksdag och vunne bifall samt
sedermera bringades till en positiv lösning, den lämpliga tidpunkten för
avvecklingen av långivningen ur statens bostadslånefond icke vore inne utan
att medel ur fonden borde stå till förfogande även för fördelning under
hösten 1929 att användas för bostadsbyggande under år 1930.
Till belysande av läget på bostadsmarknaden lämnar byggnadsstyrelsen
vissa uppgifter dels angående nytillkomna bostadslägenheter och dels angående
tillgången på sådana lägenheter.
I det förra hänseendet meddelar byggnadsbyrån vissa bostadsstatistiska
uppgifter avseende städer och stadsliknande samhällen. Uppgifterna hava
lämnats av socialstyrelsen och återfinnas i Sociala meddelanden 1928, nr 4,
11 och 12.
Byrån återgiver först en tablå över antalet nytillkomna bostadslägenheter i
städer och stadsliknande samhällen under vart och ett av åren 1920—1927
Kuntjl. Maj:ts proposition nr 217.
9
samt under år 1913, vilket års siffror ansetts såsom en god utgångspunkt
för jämförande indexberäkningar.
Med avseende å tablån, vilken bär återgives, må anmärkas, att med smålägenheter
avses lägenheter om högst två rum och kök.
1
1913
1920
1921
1922
1923
1924
1925
1926
1927
Antal tillkomna bostadslä- genheter ......................
8,591
4,524
6,365
6.360
9,461
11.901
13,068
14,221
15,095
Index ..............................
100
53
74
74
no
138
152
165
176
Antal tillkomna smålägen- heter ...........................
i % av samtliga.........
5,957
69.3
3,293
72.8
4,656
73.2
3,974
62.5
5,595
59.1
7,783
65.4
8.991
68.8
10,42?
73.3
11,293
74.8
Index ..............................
100
55
78
67
94
131
151
175
190
Antalet nytillkomna lägenheter vore sålunda år 1927 76 procent större än
år 1913. Om siffrorna ifråga ställdes i relation till befolkningssiffrorna, hade
antalet per 10,000 invånare nytillkomna lägenheter under de båda jämförelseåren
ökats från 49 till 67 eller med 36.7 procent.
För enbart våra större städer (med över 10,000 invånare) hade antalet
nytillkomna lägenheter ökats från 6,155 (index 100) år 1913 till 12,356 (index
201) år 1927. I förhållande till invånareantalet hade antalet nytillkomna
lägenheter i dessa städer ökats proportionsvis mera än i samtliga orter,
nämligen, per 10,000 invånare, från 49 år 1913 till 79 år 1927 eller med
cirka 60 procent.
Vidare återgives av byggnadsbyrån en tablå, utvisande antalet nytillkomna
lägenheter om ett rum och kök i procent av hela antalet nytillkomna lägenheter
i samtliga redovisade orter under åren 1913 och 1920—1927. Enligt
tablån har denna lägenlietstyps relativa andel i totalproduktionen under de
senaste åren stigit icke obetydligt men siffran för år 1927 (27.5 %) har dock
ej fullt nått upp till 1913 års siffra (30.8 %).
Byggnadsbyrån återgiver härefter vissa uppgifter rörande den icke-spekulativa
byggnadsverksamhet, som bedrives av stat, kommuner, bostadsföreningar,
stiftelser med flera, samt påpekar därvid bostadskooperationens absoluta och
relativa frammarsch. Dess relativa andel i den icke-spekulativa lägenhetsproduktionen
hade ökat från 17.6 procent år 1924 till 69.8 procent år 1927.
I samband härmed har byggnadsbyrån anfört följande.
Ett karaktäristiskt drag i den bostadskooperativa och övriga icke-spekulativa
byggnadsverksamheten vore, att den i betydligt högre grad än den
spekulativa koncentrerat sig på uppförande av just de minsta slagen av
bostäder. Belysande vore sålunda, att av de 6,785 enkelrum, enkelkök och
lägenheter om 1 rum och kök, som under år 1927 registrerats såsom fullbordade,
icke mindre än 2,279 eller 33.6 procent tillkommit på icke-spekulativ
väg. Särskilt högt vore relationstalet för Göteborg (57.5 %), Uppsala
(74,3 %) och Jönköping (60.o %). Stockholm uppvisade relationstalet 36.3
procent.
Till belysande av bostadstillgången anför byggnadsbyrån härefter följande.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Sedan ett antal år hade socialstyrelsen hos vederbörande myndigheter i
våra städer gjort förfrågan, huruvida tillgången på lägenheter vore att anse
såsom »tillräcklig» — sedan år 1925 hade också termen »god» upptagits —
»knapp» eller »otillräcklig».
Uppgifterna i nedanstående tablå avsåge tillgången på smålägenheter om
högst 2 rum och kök vid tiden strax efter oktoberfiyttningen under vart och
ett av åren 1923—1928:
Antal städer, där tillgången på smålägenheter i
betecknas såsom
god
tillräcklig
knapp
otillräcklig
36 större städer.
1923 ..................
i
8
24
1924 .............................................
3
10
21
1925 ..........................................
i
6
13
16
1926 ...............
i
6
16
13
1927 ...............
3
14
13
6
1928 .............................................
3
16
12
5
69 mindre städer.
1923 ...............................
36
19
14 !
1924 ...............
37
24
8
1925 .......................
13
34
14
8 1
1926 .......................................
11
41
14
3 1
1927 ...........................................
9
43
15
2 1
1928 .......................................
15
31
19
4 1
I fråga om äldre smålägenheter hade tillgången på sådana i oktober 1928
angivits vara god i 3, tillräcklig i 15, knapp i 15 och otillräcklig i 6 av 39
större städer samt god i 16, tillräcklig i 34, knapp i 19 och otillräcklig i 4
av 73 mindre städer.
I fråga om nya smålägenheter hade tillgången i oktober 1928 angivits
vara god i 2, tillräcklig i 19, knapp i 11 och otillräcklig i 7 av 39 större
städer samt god i 14, tillräcklig i 28, knapp i 20 och otillräcklig i 6 av 68
mindre städer.
Med ledning av uppgifterna om den livliga byggnadsverksamheten under
de senare åren kunde man närmast vara böjd antaga, att tillgången på bostäder
numera allestädes skulle vara fullt tillfredsställande. Det hade till
och med, för övrigt redan för flera år sedan, uttalats farhågor, att det forcerade
bostadsbyggandet hotade att leda till en omedelbart förestående överproduktion.
De nu återgivna uppgifterna syntes vad det aktuella läget beträffade ej
ägnade att bekräfta sådana uppfattningar. Med avseende å smålägenheter
hade sålunda ännu i oktober 1928 17 större och 23 mindre städer betecknat
tillgången såsom knapp eller otillräcklig.
Det hade också gjorts gällande, att bostadsknapphet allenast yppade sig
i fråga om äldre, relativt billigare bostäder, beträffande vilka behovet vore
störst, men att tillgången på nybyggda, gemenligen relativt dyrare lägenheter
vore tillräcklig eller riklig. Nyss lämnade uppgifter rörande tillgången
i oktober 1928 av dels äldre dels nya smålägenheter vore ej ägnade att bekräfta
denna uppfattning. Sålunda hade 18 större och 26 mindre städer
betecknat tillgången på nybyggda smålägenheter såsom knapp eller otillräcklig.
De insamlade uppgifterna lämnade alltså ingalunda stöd för uppfattningen,
att marknaden på alla håll sktille vara mättad, i vad rörde moderna
smålägenheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuugl. Maj:ts proposition nr 217.
1 1
Jämväl i ett unnat avseende erbjöde tablåns uppgifter intresse. Av dessa
kunde man till och med år 1927 utläsa eu påtaglig, stadigt fortgående förbättring
av liiget på bostadsmarknaden. Sedan nämnda är syntes emellertid
förbättringsprocessen liava avstannat; i fråga om mindre städer kunde till
och med utläsas eu svag tillbakagång. I allt fall ville det synas, som om
förhållandet mellan tillgäng och efterfrågan på bostadsmarknaden numera
vore mera konstant, än vad fallet varit under åren närmast före den svåraste
kristiden. Rådande knapphet på smålägenheter för de mindre bemedlade
klasserna syntes icke längre kunna betecknas såsom eu kvarstående, snart
nog försvinnande rest från krisårens allmänna bostadsnöd utan borde snarare
anses jämförlig med den tämligen konstanta knapphet i sådant hänseende,
vilken redan före världskriget varit rådande såsom ett så att säga
normalt samhällsont och som påkallade det allmännas uppmärksamhet. Även
om farhågor för framtida överproduktion av bostäder givetvis ej läte sig
utan vidare avvisa — möjligheter till tid efter annan återkommande kriser
på bostadsmarknaden torde aldrig helt kunna undanröjas — lämnade de
anförda siffrorna dock ej stöd för uppfattningen, att sådana farhågor skulle
äga aktuell grund, för så vitt man betraktade våra stadssamhällen såsom en
helhet.
Till ytterligare belysning av frågan om bostadstillgången hänvisar byggnadsbyrån
till några utdrag ur de framställningar om lån ur statens bostadslånefond,
som av olika kommuner ingivits närmast före den 1 november 1928.
Av dessa utdrag inhämtas följande.
Halmstad: Ett stort antal familjer i staden måste fortfarande bo i »nödbostäder»
på grund av för ringa tillgång på smärre lägenheter. Visserligen
kunde måhända ej dessa familjer direkt beredas andra bostäder genom nybyggnaderna,
men indirekt inverkade tillkomsten av nyra bostadshus så, att
andra lägenheter bleve fria och tillfördes bostadsmarknaden, varigenom nödbostäderna
så småningom kunde avfolkas. Fortfarande rådde sålunda brist
särskilt på smålägenheter upp till tre rum och kök, vadan fortsatt produktion
av dylika lägenheter vore önskvärd.
Eskilstuna: Bostadsbrist vore fortfarande rådande inom staden, till följd
varav ett flertal familjer vore inhysta i s. k. nödfallsbostäder, varjämte en
del bostadslägenheter borde utdömas, vilket dock icke kunde ske, förrän
bostadsbristen lindrats.
Malmö: Bristen å enrumslägenheter hade i årets hyresmarknad varit särskilt
starkt framträdande vid jämförelse med övriga lägenhetsgrupper och
vore ännu ganska kännbar. Trots mycket livlig byggnadsverksamhet funnes
inom staden cirka 370 familjer, som hade otjänliga bostäder. Bostadsförmedlingen
hade meddelat, att bostäder erfordrades för omkring 100, efter
den 1 oktober i kolonistugor boende, familjer, omkring 37 familjer i gamla
länscellfängelset, omkring 25 familjer boende i de för omkring tio år sedan
uppförda träbarackerna och omkring 158 familjer boende i av hälsovårdsnämnden
till utdömning föreslagna lägenheter. I nödfallsbostäder vore inhysta
31 familjer. Härav framginge, att antalet lägenheter, som behövde
skapas för att behovet av bostäder på ett tillfredsställande sätt skulle bliva
tillgodosett, uppginge till inemot 400. Därjämte borde hänsyn tagas till
den normalt erforderliga tillväxten i behovet av lägenheter för varje år på
grund av ingångna giftermål och folkmängdens ökning.
Norrköping: Tillgången på lägenheter intill två rum och kök vore fort
farande
otillräcklig; 38 familjer vore inhysta i provisoriska bostäder. Yidare
funnes eu del undermåliga mindre bostadslägenheter, som inom närmaste
tiden torde komma att utsynas.
12
Kungl. Majlts proposition nr 217.
Nyköping: Bostadsbrist av svår beskaffenhet hade yppat sig till den 1
oktober 1928. I början av september hade drätselkammaren genom annonser
uppmanat de familjer, som till flyttningen saknade bostad, att snarast
göra anmälan härom. Sådan anmälan hade inkommit från 29 familjer, omfattande
77 personer. Saken hade provisoriskt ordnats sålunda, att genom
stadens försorg 3 lägenheter anskaffats för 3 familjer, 13 familjer intagits i
stadens gamla epidemisjukhus, 4 familjer tillsvidare fått bo hos släktingar
och 2 familjer måst flytta till landet. Stadens bostadsfråga vållade således
stora bekymmer, och det vore därför synnerligen behövligt, att de kooperativa
företag och egnahemsbyggare, som nu sökte lån ur statens bostadslånefond,
kunde erhålla dylika i största möjliga utsträckning. Någon utsikt
att hyreshus av enskilda skulle uppföras funnes ej, då nu gängse hyror ej
kunde ränta de höga byggnadskostnaderna.
Söderhamn: Bostadsfrågans läge i staden ansåges fortfarande vara otillfredsställande
beträffande lägenheter om 2 rum och kök.
Södertälje: Tillgången på smålägenheter inom staden vore alltjämt otillräcklig
och många av de befintliga smålägenheterna vore av dålig beskaffenhet,
varför behov förelåge för produktion av goda sådana lägenheter.
Uppsala: Endast ett ringa antal lägenheter om ett rum och kök hade
under året tillkommit, och vore beträffande nämnda bostadstyp en tämligen
kännbar brist alltjämt rådande. Detta förhållande komme för övrigt till uttryck
däri, att efter den 1 oktober 1928 9 familjer, bestående av tillsammans
37 personer, fortfarande härbärgerades i stadens nödbostäder.
Västerås: Bostadsförhållandena i staden kunde i stort sett karakteriseras
med att det alltjämt förelåge brist på bostäder beroende på ökning av folkmängden
utan motsvarande ökning i bostadsstocken. Enligt av byggnadsnämnden
avgiven statistik över byggnadsverksamheten för år 1927 hade
denna i jämförelse med år 1926 visat en ej oväsentlig stegring — nytillkomna
lägenheter under år 1927 vore 49 med sammanlagt 107 rum och 35
kök mot under år 1926 24 lägenheter med 54 eldstäder — men hade detta
oaktat den kommunala hyresförmedling, som vid oktobertlyttningen varit i
verksamhet, haft stark känning av förefintlig bostadsbrist.
Björkhamre köp ing: Ett konstant behov förelåge alljämt framför allt av
praktiska och hygieniska bostadslägenheter.
Hässelby villastad: Byggnadsverksamheten inom köpingen hade de senaste
åren legat nästan fullt nere beroende bland annat därpå, att möjligheterna
för byggnadslån vore otillräckliga.
Mörbylåinga köping: Det rådde brist på lägenheter om två ä tre rum
och kök.
Tonielilla köping: Efterfrågan å bostadslägenheter inom köpingen hade
under de senaste sju ä åtta åren varit stor.
Almby socken: Bostadsfrågans läge inom Almby kommun vore i högsta
grad beroende på förhållandena i Örebro, enär den tätbebyggda delen av
kommunen. Almby municipalsamhälle, omedelbart gränsar till och på vissa
ställen är sammanbyggd med staden. Enär stor utflyttning ägde rum från
Örebro, måste bostadsbrist anses föreligga, även om det för närvarande
funnes några lägenheter hyreslediga inom kommunen. Dessa vore i regel
belägna i mindervärdiga fastigheter, där ombyte ofta skedde, i vissa fall
flera gånger om året.
Vidare meddelar byggnadsbyrån vissa uppgifter om husvillhet, som befunnits
påkalla kommunalt ingripande. Härom yttrar byrån bland annat
följande.
Sådan husvillhet vore alltjämt tillfinnandes. Efter oktoberflyttningen
1928 hade sålunda i 14 större städer förekommit i kommunala nödbostäder
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Muj:ts proposition nr 217. lii
kvarboende 2;)0 familjer om 1,465 personer. Vid motsvarande tidpunkt år
1927 hade i 15 städer förekommit sådan lmsvillhet, berörande död familjer
om 1,935 personer. Emellertid borde erkännas, att företeelsen ifråga numera
företrädesvis torde vara en mätare på hithörande familjers svaga ekonomi,
barnrikedom — i genomsnitt belöpte 5.0 familjemedlemmar per familj
— och andra svårigheter att konkurrera om tillgängliga bostäder och
sålunda mindre kunde betraktas såsom eu indikator på den allmänna till
gången på bostäder.
Byggnadsbyrån anför härefter:
Att bostadsmarknaden allt fortfarande i det stora hela syntes absorbera de
årliga nytillskotten av bostäder, vilka icke blott absolut utan även relativt
i förhållande till städernas folkmängd vore avsevärt större än före världskriget,
läte icke tillräckligt förklaras vare sig av något från krisåren kvarstående
underskott på bostäder eller av växande folkmängd. Förklaringen
torde böra sökas jämväl däri, att de mindre bemedlade klasserna vore på
väg att låta sin sedan tiden före världskriget tvivelsutan förbättrade ekonomiska
standard utlösa sig i behov av förbättrad bostadsstandard, genom avskaffande
av inneboendesystem, övergång från enrums- till tvårumslägenheter
och så vidare. De successivt sjunkande siffrorna för boendetätheten
lämnade också statistiskt belägg för riktigheten av detta antagande.
Denna utveckling torde icke få anses såsom ett utslag av mindre önskvärd
lyx utan såsom en ekonomiskt naturlig och socialt glädjande allmän
tendens. Ett påtagligt uttryck för de mindre bemedlades strävanden mot
bättre bostadsförhållanden vore det starka intresse, med vilket bostadskooperationen
och egnahemsbyggandet för närvarande omfattades. Det borde därför
anses önskvärt, att det speciella behovet av kredit för sådant bostadsbyggande
bleve tillgodosett. Om ett avbrott i den statliga kreditgivningen
skulle göras, innan möjligheter öppnats för beredande av ändamålsenlig
kredit i annan ordning, skulle sannolikt egnahemsbyggandet och den kooperativa
bostadsproduktionen drabbas av ett allvarligt bakslag.
Yad angår storleken av det belopp, som kan antagas bliva erforderligt för
utlåning under år 1930 ur statens bostadslånefond, har byggnadsbyrån uttalat
sig på följande sätt.
Vid bifall till byggnad sbyråns förslag till fördelning av nu i statens bostadslånefond
tillgängliga medel återstode disponibelt för framtida utlåning
ett belopp av endast omkring 355,000 kronor, vilket belopp säkerligen till
största delen komme att tagas i anspråk under loppet av år 1929. Ytterligare
medel torde därför böra göras tillgängliga. Byggnadsbyrån uppskattade
det belopp, som kunde erfordras vid en fördelning under slutet av år
1929, till 4,000,000 kronor eller ett belopp något understigande det vid den
senaste fördelningen tillgängliga. Byrån förutsatte, att de medel, som eventuellt
komme att anvisas, liksom hittills varit fallet, finge av bostadslånefonden
disponeras såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Emellertid
torde ny överföring av medel från rusdrycksmedelsfonden ej påkallas,
utan till bostadslånefonden inflytande räntor och amorteringar, enligt vad
byrån från statskontoret under hand inhämtat, förslå därtill.
Vad slutligen angår lånevillkoren anser byggnadsbyrån, att bestämmelserna
i 1928 års kungörelse böra gälla oförändrade allenast med de ändringar av
■fastställda data för låneansökningax-s ingivande m. m., som enligt sakens
natur påkallas.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Statskontoret. Över byggnadsbyråns framställning har statskontoret till följd av remiss
avgivit utlåtande den 17 januari 1929.
Yad först angår frågan om fortsatt upprätthållande av den statliga långivningen
på ifrågavarande område har statskontoret härutinnan åberopat
vad statskontoret anfört i utlåtande den 17 december 1927.
I anledning härav tillåter jag mig erinra, att statskontoret i sistnämnda
utlåtande, vilket närmare berörts i propositionen nr 84 till 1928 års riksdag
sid. 11, givit uttryck åt tvekan om nödvändigheten och lämpligheten av
fortsatt utlåning. Med hänsyn till att enligt byggnadsbyråns förmenande
låneverksamheten icke borde avbrytas, förrän kreditväsendet på bostadsfrågans
område, varom utredning påginge, på ett mera stadigvarande sätt
ordnats, och då den ifrågasatta långivningen vore påkallad endast i begränsad
omfattning och icke komme att erfordra något anvisande till bostadslånefonden
av nya medel från rusdrycksmedelsfonden, ville statskontoret
emellertid icke motsätta sig åtgärders vidtagande för utlåningens forsättande
även under år 1929.
Yad frågan om tillgängliga medel beträffar har statskontoret meddelat,
att under tiden 1—15 januari 1930 beräknades å statens bostadslånefond
inflyta i amorteringar 1,150,000 kronor och i räntor 3,250,000 kronor.
Statskontoret har slutligen, i vad förslaget avser lånevillkoren, anfört, att
bestämmelserna i kungörelsen den 1 juni 1928 angående lån ur statens
bostadslånefond, med ändring i fråga om tiderna för låneansökningarnas ingivande
m. m. syntes kunna tillsvidare vinna tillämpning och lånen sålunda
allt fortfarande löpa med en ränta av fem procent.
Proposition om Innan jag ingår på frågan om behovet av ytterligare lånemedel för fr omordnande
av jande av bostadsproduktionen, vill jag erinra, att Kungl. Maj:t förut denna
T1S kredit. S dag på föredragning av chefen för finansdepartementet beslutit avlåtande
till riksdagen av proposition med förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar.
Berörda förslag, vilket i huvudsak bygger på förenämnda av bostadskreditsakkunniga
avgivna betänkande, avser att tillgodose behovet av primäroch
sekundärkredit för egnahem samt av sekundärkredit för bostadskooperationen
och för övriga bostadsfastigheter i städer och andra tätare bebyggda
samhällen.
Nämnda kreditbehov skall tillgodoses genom inrättande av en ny kreditorganisation.
Denna skall utgöra en sammanslutning av låntagarna själva
och således, ehuru bildad under statlig medverkan, vara en enskild kreditinrättning.
Yerksamheten skall ej lämna rum för företagarvinst. Förebilden
till organisationen har i tillämpliga delar utgjorts av dels konungariket
Sveriges stadshypotekskassa jämte stadsliypoteksföreningarna och dels
de danska så kallade hypoteksföreningarna.
Organisationen, som är avsedd att omfatta hela riket, består dels av en
centralkassa, som har att anskaffa de erforderliga lånemedlen genom ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 15
ställande av obligationer, och dels av lokalföreningar med uppgift att tillhandahålla
dessa lånemedel åt sina medlemmar.
Kassan står under ledning av en styrelse, bestående av minst 7 högst 9
ledamöter. Av dessa ledamöter utser Kungl. Maj:t två, av vilka den ene skall
vara styrelsens ordförande, samt fullmäktige i riksgäldskontoret eu. Övriga
ledamöter utses av den årligen sammanträdande ombudsstämman, som består
av ombud, i viss ordning valda av föreningarna. Stämman väljer även två
revisorer och beslutar om ansvarsfrihet för styrelsen. En tredje revisor utses
av fullmäktige i riksgäldskontoret.
I varje förening skall finnas en styrelse, av vars ledamöter en skall utses
av kassans styrelse. Övriga ledamöter väljas å föreningssammankomst. Å
dylik sammankomst väljas även revisorer och fattas beslut om ansvarsfrihet
för styrelsen. Det tillkommer styrelsen att utse verkställande direktör för
föreningen.
Kassan utställer obligationer med säkerhet av de skuldförbindelser med
tillhörande inteckningshypotek, som de enskilda låntagarna avgiva till föreningarna
och som dessa med egna skuldförbindelser i sin tur pantförskriva
till kassan. Låntagarna äro solidariskt ansvariga för varandras förbindelser
till föreningen och de olika föreningarna i sin tur likaledes solidariskt ansvariga
för varandras förbindelser till kassan. I syfte att förebygga, att
denna ansvarighet behöver anlitas föreskrives fondbildning genom tillskott
från låntagarna. Dylik fondbildning skall äga rum både hos kassan och
hos föreningarna.
Såsom en yttersta säkerhet för kassans obligationer tjänar en av staten
tillskjuten grundfond, bestående av statsobligationer å nominellt 30,000,000
kronor. Dessa obligationer fortfara att tillhöra staten och må disponeras
endast i vissa särskilda fall.
Lån kan beredas för såväl äldre som nybyggda hus, dock endast för färdiga
sådana. Belåningsgränsen är 75 % av fastighetsvärdet. Valuta för lån
lämnas antingen i kassans obligationer till parikurs eller kontant. Det förutsättes,
att kassan skall biträda vid försäljning av obligationerna.
Lånen, som skola amorteras enligt fastställd plan under högst fyrtio år,
äro ouppsägbara från långivarens sida under hela lånetiden.
Det är avsett, att de erforderliga författningarna skola träda i kraft under
år 1929.
Såsom chefen för finansdepartementet anfört vid framläggandet av nyss- Dcpartementsnämnda
proposition, torde det av kristidsförhållandena föranledda extra- chefeBordinära
behovet av bostadsproduktion numera vara praktiskt taget tillfredsställt,
och de kreditbehov, som det nu gäller att tillgodose, kunna sägas
vara av mera normal karaktär. Beträffande hyreshus i allmänhet torde en
direkt statlig kreditgivning icke behöva ifrågakomma, och även vad bostadsegnahemmen
och bostadskooperationen angår synes utvecklingen hava lett
därhän, att kreditförhållandena böra kunna i största utsträckning ordnas
utan statens direkta långivning. Det normala kreditbehov, som sålunda före
-
16
Kungl. Maj ds proposition nr 217.
finnes, torde kunna tillgodoses genom den nya organisationen. Den genom
bostadslånefonden bedrivna verksamheten synes därför böra avvecklas.
Emellertid är det tydligt, att den nya organisationen icke kan omedelbart
komma i funktion. Även om åtgärder för organisationens bildande vidtagas
redan under innevarande år, kan det icke antagas, att densamma kommer att
erhålla någon egentlig omfattning förrän tidigast under år 1930. Den kan
därför i endast ringa utsträckning bliva av betydelse för byggnadsverksamheten
under sistnämnda år. I den mån behov under samma år föreligger
av understöd för denna byggnadsverksamhet, kan detsamma således icke
tillgodoses genom den föreslagna organisationen.
Av byggnadsbyråns utredning framgår, att på flera platser förefinnes en
viss knapphet på bostäder, särskilt smålägenheter, och det måste anses
önskvärt, att åtgärder vidtagas för bostadsproduktionens främjande. Att
behov föreligger av ökade kreditmöjligheter för bostadsbyggande har även
närmare utvecklats av chefen för finansdepartementet vid framläggandet av
omförmälda förslag. Särskilt framträder detta behov i fråga om den kooperativa
byggnadsverksamheten och egnahemsbvggandet, vilka i allt större utsträckning
övertagit tillgodoseendet av de mindre bemedlades bostadsbehov.
Med hänsyn härtill synes det mig lämpligt, att den genom bostadslånefonden
bedrivna statliga kreditgivningen fortsättes även för år 1930.
Yad angår storleken av det belopp, som för nu angivna ändamål bör
ställas till förfogande, är det uppenbart, att viss hänsyn bör tagas till
den nya kreditorganisationens tillkomst. Då, såsom nyss anförts, efter det
denna organisation trätt i tillämpning, den statliga långivningen synes böra
avvecklas, bör lämpligen nu viss återhållsamhet iakttagas. På grund härav
torde man icke böra taga i anspråk så stort belopp, som av byggnadsbyrån
föreslagits, eller 4,000,000 kronor. För eu inskränkning i det föreslagna beloppet
talar även en annan omständighet. Enligt vad jag inhämtat från byggnadsbyrån
har efter det byrån den 23 november 1928 avgivit förberörda framställning
ytterligare medel blivit disponibla till följd av att beviljade lån icke
utnyttjats. Sålunda hava av denna anledning smärre belopp, den 15 februari
1929 uppgående till sammanlagt omkring 165,000 kronor, blivit tillgängliga,
varjämte Malmö stad återkallat sin ansökan om lån såvitt avser det belopp,
391,000 kronor, som den 7 december 1928 beviljats staden. Utöver den
summa av omkring 355,000 kronor, som enligt byggnadsbyråns skrivelse
den 23 november 1928 återstod för framtida utlåning, finnas sålunda disponibla
ytterligare omkring 556,000 kronor, eller tillhopa omkring 911,000
kronor. Därest från detta belopp avdragas de belopp, som den 18 januari
och den 22 februari 1929 beviljats till förut angivna låneförmedlare, eller
sammanlagt 236,600 kronor, återstår för framtida utlåning omkring 674,000
kronor.
Med hänsyn till det anförda torde det belopp, som erfordras för år 1930,
lämpligen kunna bestämmas till högst 3,000,000 kronor. Detta belopp kan
disponeras av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna för år
1929.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Vidkommande slutligen lånevillkoren synes anledning saknas att frångå
de grunder, som tillämpats beträffande utlåningen för år 1929. De för
nämnda år gällande bestämmelserna böra därför i huvudsak bibehållas med
de ändringar i fråga om data, som påkallas av sakens natur.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för år 1930 må, till beredande av nya lån ur statens
bostadslånefond i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
i det föregående angivna grunder, av de till fonden inflytande
amorteringarna och räntorna för år 1929 disponeras ett belopp
av högst 3,000,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Erik Swartling.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 181 häft. (Nr 217.)
401 29 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen. s. 5 i texten
- SU 1929:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten