Sök i Ratio Lex

Angående lån till främjande av bostadsproduktionen

1929-03-15 · 17 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:217, Angående lån till främjande av bostadsproduktionen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

I

> r 217.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående lån till

främjande av bostadsproduktionen; given Stockholms

slott den 15 mars 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över soeialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj.t härigenom föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 48—51, anmälde jag

en den 3 november 1928 dagtecknad framställning från statens byggnadsbyrå

angående anslag till byrån för budgetåret 1929/1930. Jag omnämnde

därvid, att byggnadsbyrån i en senare skrivelse av den 23 november 1928

jämväl gjort framställning om att för år 1930 måtte få till beredande av

nya lån ur statens bostadslånefond av de till bostadslånefonden inflytande

amorteringarna och räntorna för år 1929 disponeras ett belopp av högst

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 181 höft. (Nr 217.) 401 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statsåtgärder

för åren

1920—1928.

1928 års

riksdagsbeslut

och

kungörelse.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

4,000.000 kronor. I sammanhang härmed yttrade jag, att frågan om i vilken

omfattning statens byggnadsbyrå bör fortsätta sin verksamhet borde ses i

visst samband med, bland annat, frågan om möjlighet bör beredas att jämväl

under år 1930 genom nya lån ur statens bostadslånefond lämna ekonomiskt

stöd till främjande av bostadsproduktionen.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga sistberörda spörsmål.

Härvid vill jag till en början i korthet erinra om de senare årens statsåtgärder

på området.

I 1922 års proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen

(nr 228 sid. 2) lämnades en sammanfattande översikt över de åtgärder, som

från statens sida vidtagits under åren 1920 och 1921 för att genom direkt

ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande redogörelser för

de därefter följande åren hava lämnats i propositionerna i ämnet för åren

1923 (nr 62 sid. 2), 1924 (nr 68 sid. 2), 1925 (nr 202 sid. 2), 1926 (nr 153

sid. 2), 1927 (nr 107 sid. 2) och 1928 (nr 84 sid. 2).

Till dessa redogörelser tillåter jag mig nu hänvisa.

År 1928 medgav riksdagen (skrivelse nr 240) i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 84, att för år 1929 finge, till beredande av nya lån ur statens

bostadslånefond, av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna

för år 1928 disponeras ett belopp av högst 2,000,000 kronor.

Kör bostadslånefondens bildande och ökning ställdes under åren 1920—1924

till förfogande sammanlagt 55,500,000 kronor. För åren 1925, 1926 och 1927

ställdes sedermera till förfogande för det förstnämnda året 8,000,000 kronor

samt för de båda senare åren, i den mån angivna medel därtill kunnat förslå,

8,000,000, respektive 6,000,000 kronor. Det för år 1926 verkligen disponibla

beloppet kom att uppgå till 6,900,000 kronor. För år 1928 ställdes

till förfogande 6,000,000 kronor och för år 1929, såsom nyss nämnts, 2,000,000

kronor. För åren 1920—1929 liava sålunda gjorts disponibla för utlåning

ur bostadslånefonden sammanlagt 84,400,000 kronor. Härav har emellertid

en del utgjorts av amorteringar å tidigare beviljade lån ur fonden. Jämväl

må nämnas, att år 1923 ett belopp av 3,000,000 kronor enligt riksdagens

medgivande fick disponeras för beredande av extra statsbidrag. Beloppet,

som utgick av byggnadsskattemedel, användes till avskrivningar å lån ur

bostadslånefonden, och de icke fullt 3,000,000 kronor, som sålunda tillfördes

fonden, utlånades samma år på nytt. Samtliga av bostadslånefonden disponerade

medel hava erhållits såsom lån från rusdrycksmedelsfonden.

Med avseende å de för år 1929 disponibla lånemedlen hava bestämmelser

meddelats i kungörelsen den ljuni 1928 (nr 192) angående lån ur statens bostadslånefond.

Bestämmelserna ansluta sig till föreskrifterna i 1927 års motsvarande

kungörelse (nr 231), för vilkens huvudsakliga innehåll redogörelse

lämnades i 1928 års proposition i ämnet (nr 84 sid. 3).

Här må lämnas en översikt av de viktigåre bland de föreskrifter, vilka

gälla i förevarande hänseende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211. 3

Lån nr bostadslånefonden kan lämnas för bostadsbyggande i stad, köping

eller annat samhälle, där större bostadsbrist förefinnes eller sådant statsunderstöd

av andra omständigheter är särskilt påkallat. Lån må tillgodokomma

kommun eller, under förmedling av särskild låneförmedlare, bolag,

förening, stiftelse eller enskild person för uppförande av bostadshus, innehållande

eu eller flera lägenheter. Lånen skola så fördelas, att därigenom

särskilt främjas företag av direkt allmännyttig natur eller med anordningar,

som avse att bereda den boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt

till bostaden (kommunala eller halvkommunala företag, kooperativa företag,

egnahemsföretag eller liknande). Låneförmedlare må vara vederbörande

kommun samt bolag, förening eller stiftelse, som Kungl. Maj:t lämnat tillstånd

därtill.

Lån må ej, med mindre Kungl. Maj: t på synnerliga skäl lämnar tillstånd

därtill, utgå för större lägenheter än om tre rum och kök eller, där fråga

är om egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra rum

och kök.

Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden

däri ej inberäknad, och får — med iakttagande av nyssnämnda belåningsgräns

— utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet. Inteckning, som

lämnas såsom säkerhet för lån, skall ligga inom sjuttiofem procent eller,

där fråga är om stenhus inom stads planlagda område inom åttio procent

av den belånade egendomens värde, i båda fallen med den jämkning av

procentsatsen, som kan betingas av intecknings avrundning till helt hundratal

kronor.

Låneförmedlare må ej av b}rggnadsföretagare betinga sig strängare lånevillkor

än som gälla i fråga om förmedlarens förbindelse mot staten. Härutinnan

göres dock beträffande enskilda låneförmedlare undantag för de

bidrag till förvaltningskostnader och till täckande av förluster, som förmedlaren

efter Kungl. Maj:ts medgivande må kunna betinga sig av företagaren.

I intet fall må låneförmedlare av företagaren mottaga sådan säkerhet

för lånet, att dån sistnämnde förhindras att i skälig omfattning för

byggnadsföretaget upptaga annat byggnadslån med förmånsrätt framför förmedlarens

fordran.

Lån löper med fem procent ränta från lyftningsdagen och såsom amorteringslån

med amortering från och med ingången av kalenderåret näst efter

det, då lånet utlämnats. Amorteringen jämte ränta å oguldet lånebelopp

utgöres genom en annuitet av tillhopa sex och en halv procent.

Ansökningar om lån ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till statens

byggnadsbyrå, som har att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelning

av lånemedlen.

Under erinran att särskilda redogörelser för användningen av tillgängliga

medel för beredande av lån ur statens bostadslånefond m. m. för åren

1920—1928 varit fogade till respektive propositioner i förevarande ämne

(1921 nr 357 sid. 6, 1922 nr 228 sid. 4, 1923 nr 62 sid. 3, 1924 nr 68 sid. 3,

Användningen

av 1929 års

lånemedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1925 nr 202 sid. 4, 1926 nr 153 sid. 4, 1927 nr 107 sid. 4, 1928 nr 84 sid. 4),

övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen av 1929 års lånemedel.

I skrivelse den 23 november 1928 framlade byggnadsbyrån förslag till fördelning

av disponibla lånemedel, vilka utgjordes dels av det för året 1929

anvisade beloppet 2,000,000 kronor, dels av uppkommen besparing å tidigare

beviljade lån till ett beräknat belopp av 2,124,000 kronor, eller sammanlagt

4,124,000 kronor.

Yid ansökningstidens utgång den 1 november 1928 hade förelegat ansökningar

från det antal låneförmedlare och till de belopp, som i följande förteckning

angivas. I densamma angivas tillika de belopp, vilkas beviljande

byrån i sitt förslag förordat.

Lånesökando

Sökt belopp

kronor

Av byggnadsbyrån

föreslaget belopp

kronor

12 städer ........................................................

1,192,530

995,050

5 köpingar ....................................................

253,730

73,900

5 landskommuner och municipalsamhällen.......

70,850

24,275

5 enskilda låneförmedlare................................

4.366,000

2,676.000

2 enskilda personer..........................................

16,000

—

Summa

5.899.110

3,769,225

Körande de grundsatser, som varit vägledande vid förslagets upprättande,

anförde byrån i sistnämnda skrivelse följande.

Yid prövningen av ansökningarna och uppgörande av förslag till fördelning

av tillgängliga medel hade jämlikt kungörelsen den 1 juni 1928 (nr 192)

hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun förefintlig

bostadsbrist, och hade kännedom därom vunnits icke blott genom ansökningshandlingarna

utan även genom från socialstyrelsen inhämtade uppgifter.

I likhet med vad som tillämpats under föregående år, hade såsom »eget

hem» ansetts sådan byggnad, som utom bostad för ägaren, innehölle ytterligare

en lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad, innehållande tre eller

liera lägenheter, även sådan mindre byggnad, i vilken ägaren icke skulle hava

sin bostad, hade betraktats såsom hyreshus.

På grund av den i förenämnda kungörelse givna föreskriften, att lånen

skulle så fördelas, att därigenom särskilt främjades företag av direkt allmännyttig

natur eller med anordningar, som avsåge att bereda den boende

äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden, hade vid förslagets

uppgörande lån företrädesvis föreslagits åt egnahemsföretag och kooperativa

bostadsföretag. De hyreshus, för vilka lån föreslagits skola utgå, vore endast

sådana byggnader, som innehölle tre mindre lägenheter och som sålunda

kunde anses stå på gränsen till egna hem.

Med hänsyn till av 1926 års riksdag gjorda uttalanden hade byggnadsbyrån

ansett sig böra i vissa fall föreslå en rätt så betydande reduktion av

de avsevärda belopp, som av enskilda låneförmedlare begärts för den kooperativa

byggnadsverksamheten.

I överensstämmelse med de principer, som tillämpats vid fördelningen av

de närmast föregående årens lånemedel, hade byggnadsbyrån vid fördelningen

av 1929 års medel med hänsyn till nu rådande lägre byggnadskostnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj-.ts proposition nr 217.

icke ansett, att lån borde utgå med den fastställda högsta procenten ut

byggnadskostnaden utan att lånesumman borde kunna begränsas till omkring

35 % av nämnda kostnad.

Uen 7 december 1928 lämnade Kungl. Maj:t jämlikt .1928 ars kungörelse

på därom gjorda och av byggnad.sby rån med utlåtanden överlämnade ansökningar

följande enskilda sammanslutningar tillstånd att förmedla lån ur

statens bostadslånefond av 1929 års lånemedel, nämligen: föreningen Bromma

trädgårdar u. p. a., hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a., Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a., Stuvsta

fastighetsägareförening u. p. a. och bostadsföreningen Örebro u. p. a. De

villkor, som därvid uppställdes, ansluta sig i huvudsak till de villkor, som

i brev den 2(i mars 1926 uppställdes för omförmälda förbund vid meddelande

av tillstand för förbundet att förmedla lån ur bostadslånefonden av

1926 års lånemedel. Till sistnämnda villkor, som äro intagna å sid. 9 i

propositionen nr 107 till 1927 års riksdag, ber jag här att få hänvisa.

Samma dag, den 7 december 1928, fattade Kungl. Maj:t beslut rörande

byggnadsbyråns förslag till lånemedlens fördelning. Med bifall till byggnadsbyråns

förslag beviljade Kungl. Maj:t sålunda genom brev nämnda dag

vissa låneförmedlare lån ur statens bostadslånefond att i enlighet med bestämmelserna

i nyssnämnda kungörelse utgå med högst angivna belopp,

under förutsättning beträffande kommun att, därest jämlikt bestämmelserna

i § 74 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad eller

§ 73 i förordningen av samma dag om kommunalstyrelse på landet så

erfordrades, kommunen erhölle Kungl. Maj:ts tillstånd till lånets upptagande.

Brevet innefattade tillika föreskrift om de slag av byggnadsföretag,

till vilka lånen i huvudsak skulle utgå. De sålunda beviljade lånen voro

följande.

Eskilstuna

för

enskilda egnahemsbyggnader.....................

Kronor

Kronor

28,700

Göteborg

»

» » .....................

158,200

Halmstad

av enskilda personer eller kooperativ för-

ening uppförda egnahemsbyggnader ...

30,000

Malmö

»

enskild egnahemsbyggnad...........................

3,600

»

av bostadsföreningar uppförda byggnader

387,400

391,000

Norrköping

»

av kooperativ förening uppförd byggnad

150,000

enskilda hyreshus ......................................

60,000

210,000

Nyköping

»

enskilda egnahemsbyggnader....................

27,700

»

kooperativa byggnadsföretag ...................

62,300

90,000

Söderhamn

»

enskild egnahemsbyggnad...........................

7,700

Södertälje

enskilda egnahemsbyggnader.....................

9,450

Uppsala

» » ................

30,000

Västerås

»

» » .....................

35,000

»

enskilt hyreshus ......................................

5,000

40,000

Kronor

995,050

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Köpingar:

Björkliamre för enskild egnahem sbyggnad........

» enskilt hyreshus......................

Hässelby villastad » enskilda egnahemsbyggnader ..

Mörbylånga » » »

Nynäshamn » » »

Tomelilla » enskild egnahemsbyggnad........

Almby socken för enskilda egnahemsbyggnader

Botkyrka » » ''» » ......

Sävsjö municipalsamhälle för enskild egnahemsbyggnad

Kronor

5,000

4,400

Kronor

9,400

16,800

9.000

35,700

3.000

Kronor

73,900

n:

13,500

5,000

5,775

Kronor

24,275

Enskilda låneförmedlare:

Föreningen Bromma trädgårdar u. p. a. för egnahemsbyggnader

...........................................................................

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a.

för kooperativa byggnadsföretag i Stockholm ...............

» » » » Göteborg..................

» » » » Malmö .....................

» » » » Yästerås .................

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. för kooperativt

byggnadsföretag..................................................

Stuvsta fastighetsägareförening u. p. a. för egnahemsbyggnader

.................................................................................

Bostadsföreningen Örebro u. p. a. för kooperativt byggnadsföretag.

......................................................................_

85.000

1,500,000

460,000

97,000

_§-5-iQ00 2,142,000

279.000

100.000

70.000

Kronor 2,676,000

Sammanfattning:

Städer ...........................................................

Köpingar.......................................................

Landskommuner och municipalsamhällen

Enskilda låneförmedlare .............................

995,050

73,900

24,275

2,676,000

Summa kronor 3,769,225

Vidare bemyndigade Kungl. Maj:t i brevet statens byggnadsbyrå att, efter

framställning av vederbörande låneförmedlare, med iakttagande av vissa

villkor i särskilda fall överflytta för visst slag av byggnadsföretag beviljat

lån till annat slag av byggnadsföretag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217. 7

Sedermera beviljade Kungl. Maj:t med anledning av särskilda framställningar

ytterligare lan ur bostadslånefonden att i enlighet med omförmälda

kungörelse utgå med liögst angivna belopp, nämligen

dels den 18 januari 1929 Kronor

Uppsala stad för av bostadsförening uppförd byggnad ..................... 24,000

Eskilstuna stad för enskilda egnaliemsbyggnader................................. 47,600

dels och den 22 februari 1929

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

för kooperativt byggnadsföretag i Stockholm................................... 165,000

Kronor 236,600

I skrivelse den 23 november 1928 har statens byggnadsbyrå, såsom jag

inledningsvis erinrat, framlagt förslag i fråga om beredande av medel för

lån ur statens bostadslånefond för år 1930.

I skrivelsen berör byrån till en början frågan om behovet av fortsatta åtgärder

från statens sida för förbättrande av läget på bostadsmarknaden och

anför därvid inledningsvis huvudsakligen följande.

Frågan huruvida en fortsatt utlåning ur statens bostadslånefond skulle

anses påkallad och lämplig hade under senare år kommit att bedömas ur

något ändrade synpunkter mot de ursprungliga. Beredandet under kommunal

förmedling av lån ur fonden hade, när fonden inrättades år 1920,

allenast åsyftat att från statens sida stimulera den lamslagna bostadsproduktionen

och på så sätt medverka till lindrande av den rådande bostadsnöden.

År 1923 hade inom byggnadsindustrien ett omslag inträffat till det

bättre och bostadsproduktionen hade ånyo börjat skjuta fart för att efter

hand nå en viss större omfattning än den hade före världskriget. I den

man bostadsbyggandet fortskridit i sådant livligt tempo, hade också läget

på bostadsmarknaden förbättrats, låt vara att viss knapphet på bostäder,

enkannerligen för de mindre bemedlade fortfarande gjort sig gällande i åtskilliga

orter. År 1926 hade emellertid förbättringen fortskridit så långt,

att byrån funnit det kunna ifrågasättas, huruvida den sedan krisåren kvardröjande

bostadsbristen vore av beskaffenhet att ensam för sig motivera

ett fortsättande av ifrågavarande kristidsbetonade statliga långivning. Byggnadsbyrån

hade då framhållit, att statsåtgärderna icke längre hade karaktären

av understöd i egentlig mening utan vore eu placering av vissa tillgångar

ur rusdrycksmedelsfonden mot fullgod ränta. Byrån hade också förordat

vissa ytterligare jämkningar av lånevillkoren i syfte att betaga dem

varje karaktär av understöd, vilka jämkningsförslag numera i allt väsentligt

vunnit Kungl. Maj:ts och riksdagens gillande. Vidare hade byggnadsbyrån

under hänvisning till den utredning rörande ordnande av viss kreditgivning

för bostadsändamål, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 april

1926 igångsatts inom socialdepartementet genom tillkallade sakkunniga uttalat,

att i avvaktan på resultatet av utredningen den genom statens bostadslånefond

provisoriskt ordnade kreditgivningen borde upprätthållas.

I och med att riksdagen, på förslag av Kungl. Maj:t, ställt medel till förfogande

för ändamålet för såväl år 1928 som år 1929 finge anses, att de anförda

synpunkterna vunnit gillande.

Härefter upptager byrån till bedömande, huruvida frågan om den provisorislca

statliga långivningens upprätthållande, i vad avser 1930, han hava hom
-

Förslag om

lånemedel för

år 1930.

Statens

byggnads
byrå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

mit i undrat läge. Härvid borde, framhåller byrån, liänsyn tagas dels till att

nämnda sakkunniga — bostadskreditsakkunniga — den 15 maj 1928 avgivit

betänkande angående ordnande av viss bostadskredit (Statens offentliga utredningar

1928:10) och dels till läget på bostadsmarknaden, sådant det läte

sig bedöma av tillgängliga uppgifter.

Beträffande spörsmålet, i vad mån Jcreditutredningens fullbordande inverkar

på frågan om lånemedel ur bostadslånefonden för år 1930, anför byggnadsbyrån

bland annat följande.

De i betänkandet föreslagna anordningarna för kreditgivning under statens

medverkan berörde bland annat den verksamhet, som byggnadsbyrån

i främsta rummet hade att företräda, nämligen kreditgivningen för

bostadsegnahem och för kooperativa bostadsföretag. I yttrandet över betänkandet

hade byrån såsom sin mening framhållit, att i och med att eu

sådan kreditorganisation som den av bostadskreditsakkunniga föreslagna,

såsom byrån också förordat, trätt i funktion, ytterligare långivning ur statens

bostadslånefond ej syntes behöva ifrågakomma. Emellertid hade byrån tilllika

uttalat önskvärdheten av att denna långivning upprättliölles till dess

andra tillfyllestgörande anordningar av stadigvarande natur träffats för dess

avlösning. Ehuru byggnadsbyrån icke kunde bedöma, huruvida bostadskreditsakkunnigas

förslag kunde komma att föreläggas 1929 års riksdag och

sedermera omsättas i positiva åtgärder, ansåge byrån det uteslutet, att även

vid bifall till förslaget en kreditorganisation sådan som den förordade skulle

kunna bringas till stånd och stå rustad att möta det kreditbehov, som långivningen

ur bostadslånefonden avsåge att fylla, redan så tidigt som under

loppet av budgetåret 1929/1930. Särskilt kunde därvid erinras, att den föreslagna

kreditorganisationen för sin verksamhet förutsatte ett nät av kreditföreningar,

i förslaget benämnda stadsinteckningsföreningar, vilkas bildande

torde taga viss tid i anspråk. För de byggnadsföretagare, som komme att

under hösten 1929 planera sina byggnadsföretag i och för igångsättande efter

1930 års ingång, skulle möjligheterna att efter byggenas fullbordande faktiskt

erhålla lån i en då sannolikt endast under bildande varande kreditorganisation

te sig skäligen ovissa. I allt fall vore kreditinstitutet säkerligen

icke vid en så tidig tidpunkt i tillfälle att ställa i utsikt lån efter byggnadsföretagens

fullbordande på sätt, som bostadskreditsakkunniga förutsatt

framdeles komme att ske.

Med hänsyn till det anförda ansåge byggnadsbyrån, att även om bostadskreditsakkunnigas

förslag förelädes 1929 års riksdag och vunne bifall samt

sedermera bringades till en positiv lösning, den lämpliga tidpunkten för

avvecklingen av långivningen ur statens bostadslånefond icke vore inne utan

att medel ur fonden borde stå till förfogande även för fördelning under

hösten 1929 att användas för bostadsbyggande under år 1930.

Till belysande av läget på bostadsmarknaden lämnar byggnadsstyrelsen

vissa uppgifter dels angående nytillkomna bostadslägenheter och dels angående

tillgången på sådana lägenheter.

I det förra hänseendet meddelar byggnadsbyrån vissa bostadsstatistiska

uppgifter avseende städer och stadsliknande samhällen. Uppgifterna hava

lämnats av socialstyrelsen och återfinnas i Sociala meddelanden 1928, nr 4,

11 och 12.

Byrån återgiver först en tablå över antalet nytillkomna bostadslägenheter i

städer och stadsliknande samhällen under vart och ett av åren 1920—1927

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 217.

9

samt under år 1913, vilket års siffror ansetts såsom en god utgångspunkt

för jämförande indexberäkningar.

Med avseende å tablån, vilken bär återgives, må anmärkas, att med smålägenheter

avses lägenheter om högst två rum och kök.

1

1913

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

Antal tillkomna bostadslä- genheter ......................

8,591

4,524

6,365

6.360

9,461

11.901

13,068

14,221

15,095

Index ..............................

100

53

74

74

no

138

152

165

176

Antal tillkomna smålägen- heter ...........................

i % av samtliga.........

5,957

69.3

3,293

72.8

4,656

73.2

3,974

62.5

5,595

59.1

7,783

65.4

8.991

68.8

10,42?

73.3

11,293

74.8

Index ..............................

100

55

78

67

94

131

151

175

190

Antalet nytillkomna lägenheter vore sålunda år 1927 76 procent större än

år 1913. Om siffrorna ifråga ställdes i relation till befolkningssiffrorna, hade

antalet per 10,000 invånare nytillkomna lägenheter under de båda jämförelseåren

ökats från 49 till 67 eller med 36.7 procent.

För enbart våra större städer (med över 10,000 invånare) hade antalet

nytillkomna lägenheter ökats från 6,155 (index 100) år 1913 till 12,356 (index

201) år 1927. I förhållande till invånareantalet hade antalet nytillkomna

lägenheter i dessa städer ökats proportionsvis mera än i samtliga orter,

nämligen, per 10,000 invånare, från 49 år 1913 till 79 år 1927 eller med

cirka 60 procent.

Vidare återgives av byggnadsbyrån en tablå, utvisande antalet nytillkomna

lägenheter om ett rum och kök i procent av hela antalet nytillkomna lägenheter

i samtliga redovisade orter under åren 1913 och 1920—1927. Enligt

tablån har denna lägenlietstyps relativa andel i totalproduktionen under de

senaste åren stigit icke obetydligt men siffran för år 1927 (27.5 %) har dock

ej fullt nått upp till 1913 års siffra (30.8 %).

Byggnadsbyrån återgiver härefter vissa uppgifter rörande den icke-spekulativa

byggnadsverksamhet, som bedrives av stat, kommuner, bostadsföreningar,

stiftelser med flera, samt påpekar därvid bostadskooperationens absoluta och

relativa frammarsch. Dess relativa andel i den icke-spekulativa lägenhetsproduktionen

hade ökat från 17.6 procent år 1924 till 69.8 procent år 1927.

I samband härmed har byggnadsbyrån anfört följande.

Ett karaktäristiskt drag i den bostadskooperativa och övriga icke-spekulativa

byggnadsverksamheten vore, att den i betydligt högre grad än den

spekulativa koncentrerat sig på uppförande av just de minsta slagen av

bostäder. Belysande vore sålunda, att av de 6,785 enkelrum, enkelkök och

lägenheter om 1 rum och kök, som under år 1927 registrerats såsom fullbordade,

icke mindre än 2,279 eller 33.6 procent tillkommit på icke-spekulativ

väg. Särskilt högt vore relationstalet för Göteborg (57.5 %), Uppsala

(74,3 %) och Jönköping (60.o %). Stockholm uppvisade relationstalet 36.3

procent.

Till belysande av bostadstillgången anför byggnadsbyrån härefter följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Sedan ett antal år hade socialstyrelsen hos vederbörande myndigheter i

våra städer gjort förfrågan, huruvida tillgången på lägenheter vore att anse

såsom »tillräcklig» — sedan år 1925 hade också termen »god» upptagits —

»knapp» eller »otillräcklig».

Uppgifterna i nedanstående tablå avsåge tillgången på smålägenheter om

högst 2 rum och kök vid tiden strax efter oktoberfiyttningen under vart och

ett av åren 1923—1928:

Antal städer, där tillgången på smålägenheter i

betecknas såsom

god

tillräcklig

knapp

otillräcklig

36 större städer.

1923 ..................

i

8

24

1924 .............................................

3

10

21

1925 ..........................................

i

6

13

16

1926 ...............

i

6

16

13

1927 ...............

3

14

13

6

1928 .............................................

3

16

12

5

69 mindre städer.

1923 ...............................

36

19

14 !

1924 ...............

37

24

8

1925 .......................

13

34

14

8 1

1926 .......................................

11

41

14

3 1

1927 ...........................................

9

43

15

2 1

1928 .......................................

15

31

19

4 1

I fråga om äldre smålägenheter hade tillgången på sådana i oktober 1928

angivits vara god i 3, tillräcklig i 15, knapp i 15 och otillräcklig i 6 av 39

större städer samt god i 16, tillräcklig i 34, knapp i 19 och otillräcklig i 4

av 73 mindre städer.

I fråga om nya smålägenheter hade tillgången i oktober 1928 angivits

vara god i 2, tillräcklig i 19, knapp i 11 och otillräcklig i 7 av 39 större

städer samt god i 14, tillräcklig i 28, knapp i 20 och otillräcklig i 6 av 68

mindre städer.

Med ledning av uppgifterna om den livliga byggnadsverksamheten under

de senare åren kunde man närmast vara böjd antaga, att tillgången på bostäder

numera allestädes skulle vara fullt tillfredsställande. Det hade till

och med, för övrigt redan för flera år sedan, uttalats farhågor, att det forcerade

bostadsbyggandet hotade att leda till en omedelbart förestående överproduktion.

De nu återgivna uppgifterna syntes vad det aktuella läget beträffade ej

ägnade att bekräfta sådana uppfattningar. Med avseende å smålägenheter

hade sålunda ännu i oktober 1928 17 större och 23 mindre städer betecknat

tillgången såsom knapp eller otillräcklig.

Det hade också gjorts gällande, att bostadsknapphet allenast yppade sig

i fråga om äldre, relativt billigare bostäder, beträffande vilka behovet vore

störst, men att tillgången på nybyggda, gemenligen relativt dyrare lägenheter

vore tillräcklig eller riklig. Nyss lämnade uppgifter rörande tillgången

i oktober 1928 av dels äldre dels nya smålägenheter vore ej ägnade att bekräfta

denna uppfattning. Sålunda hade 18 större och 26 mindre städer

betecknat tillgången på nybyggda smålägenheter såsom knapp eller otillräcklig.

De insamlade uppgifterna lämnade alltså ingalunda stöd för uppfattningen,

att marknaden på alla håll sktille vara mättad, i vad rörde moderna

smålägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts proposition nr 217.

1 1

Jämväl i ett unnat avseende erbjöde tablåns uppgifter intresse. Av dessa

kunde man till och med år 1927 utläsa eu påtaglig, stadigt fortgående förbättring

av liiget på bostadsmarknaden. Sedan nämnda är syntes emellertid

förbättringsprocessen liava avstannat; i fråga om mindre städer kunde till

och med utläsas eu svag tillbakagång. I allt fall ville det synas, som om

förhållandet mellan tillgäng och efterfrågan på bostadsmarknaden numera

vore mera konstant, än vad fallet varit under åren närmast före den svåraste

kristiden. Rådande knapphet på smålägenheter för de mindre bemedlade

klasserna syntes icke längre kunna betecknas såsom eu kvarstående, snart

nog försvinnande rest från krisårens allmänna bostadsnöd utan borde snarare

anses jämförlig med den tämligen konstanta knapphet i sådant hänseende,

vilken redan före världskriget varit rådande såsom ett så att säga

normalt samhällsont och som påkallade det allmännas uppmärksamhet. Även

om farhågor för framtida överproduktion av bostäder givetvis ej läte sig

utan vidare avvisa — möjligheter till tid efter annan återkommande kriser

på bostadsmarknaden torde aldrig helt kunna undanröjas — lämnade de

anförda siffrorna dock ej stöd för uppfattningen, att sådana farhågor skulle

äga aktuell grund, för så vitt man betraktade våra stadssamhällen såsom en

helhet.

Till ytterligare belysning av frågan om bostadstillgången hänvisar byggnadsbyrån

till några utdrag ur de framställningar om lån ur statens bostadslånefond,

som av olika kommuner ingivits närmast före den 1 november 1928.

Av dessa utdrag inhämtas följande.

Halmstad: Ett stort antal familjer i staden måste fortfarande bo i »nödbostäder»

på grund av för ringa tillgång på smärre lägenheter. Visserligen

kunde måhända ej dessa familjer direkt beredas andra bostäder genom nybyggnaderna,

men indirekt inverkade tillkomsten av nyra bostadshus så, att

andra lägenheter bleve fria och tillfördes bostadsmarknaden, varigenom nödbostäderna

så småningom kunde avfolkas. Fortfarande rådde sålunda brist

särskilt på smålägenheter upp till tre rum och kök, vadan fortsatt produktion

av dylika lägenheter vore önskvärd.

Eskilstuna: Bostadsbrist vore fortfarande rådande inom staden, till följd

varav ett flertal familjer vore inhysta i s. k. nödfallsbostäder, varjämte en

del bostadslägenheter borde utdömas, vilket dock icke kunde ske, förrän

bostadsbristen lindrats.

Malmö: Bristen å enrumslägenheter hade i årets hyresmarknad varit särskilt

starkt framträdande vid jämförelse med övriga lägenhetsgrupper och

vore ännu ganska kännbar. Trots mycket livlig byggnadsverksamhet funnes

inom staden cirka 370 familjer, som hade otjänliga bostäder. Bostadsförmedlingen

hade meddelat, att bostäder erfordrades för omkring 100, efter

den 1 oktober i kolonistugor boende, familjer, omkring 37 familjer i gamla

länscellfängelset, omkring 25 familjer boende i de för omkring tio år sedan

uppförda träbarackerna och omkring 158 familjer boende i av hälsovårdsnämnden

till utdömning föreslagna lägenheter. I nödfallsbostäder vore inhysta

31 familjer. Härav framginge, att antalet lägenheter, som behövde

skapas för att behovet av bostäder på ett tillfredsställande sätt skulle bliva

tillgodosett, uppginge till inemot 400. Därjämte borde hänsyn tagas till

den normalt erforderliga tillväxten i behovet av lägenheter för varje år på

grund av ingångna giftermål och folkmängdens ökning.

Norrköping: Tillgången på lägenheter intill två rum och kök vore fort
farande

otillräcklig; 38 familjer vore inhysta i provisoriska bostäder. Yidare

funnes eu del undermåliga mindre bostadslägenheter, som inom närmaste

tiden torde komma att utsynas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlts proposition nr 217.

Nyköping: Bostadsbrist av svår beskaffenhet hade yppat sig till den 1

oktober 1928. I början av september hade drätselkammaren genom annonser

uppmanat de familjer, som till flyttningen saknade bostad, att snarast

göra anmälan härom. Sådan anmälan hade inkommit från 29 familjer, omfattande

77 personer. Saken hade provisoriskt ordnats sålunda, att genom

stadens försorg 3 lägenheter anskaffats för 3 familjer, 13 familjer intagits i

stadens gamla epidemisjukhus, 4 familjer tillsvidare fått bo hos släktingar

och 2 familjer måst flytta till landet. Stadens bostadsfråga vållade således

stora bekymmer, och det vore därför synnerligen behövligt, att de kooperativa

företag och egnahemsbyggare, som nu sökte lån ur statens bostadslånefond,

kunde erhålla dylika i största möjliga utsträckning. Någon utsikt

att hyreshus av enskilda skulle uppföras funnes ej, då nu gängse hyror ej

kunde ränta de höga byggnadskostnaderna.

Söderhamn: Bostadsfrågans läge i staden ansåges fortfarande vara otillfredsställande

beträffande lägenheter om 2 rum och kök.

Södertälje: Tillgången på smålägenheter inom staden vore alltjämt otillräcklig

och många av de befintliga smålägenheterna vore av dålig beskaffenhet,

varför behov förelåge för produktion av goda sådana lägenheter.

Uppsala: Endast ett ringa antal lägenheter om ett rum och kök hade

under året tillkommit, och vore beträffande nämnda bostadstyp en tämligen

kännbar brist alltjämt rådande. Detta förhållande komme för övrigt till uttryck

däri, att efter den 1 oktober 1928 9 familjer, bestående av tillsammans

37 personer, fortfarande härbärgerades i stadens nödbostäder.

Västerås: Bostadsförhållandena i staden kunde i stort sett karakteriseras

med att det alltjämt förelåge brist på bostäder beroende på ökning av folkmängden

utan motsvarande ökning i bostadsstocken. Enligt av byggnadsnämnden

avgiven statistik över byggnadsverksamheten för år 1927 hade

denna i jämförelse med år 1926 visat en ej oväsentlig stegring — nytillkomna

lägenheter under år 1927 vore 49 med sammanlagt 107 rum och 35

kök mot under år 1926 24 lägenheter med 54 eldstäder — men hade detta

oaktat den kommunala hyresförmedling, som vid oktobertlyttningen varit i

verksamhet, haft stark känning av förefintlig bostadsbrist.

Björkhamre köp ing: Ett konstant behov förelåge alljämt framför allt av

praktiska och hygieniska bostadslägenheter.

Hässelby villastad: Byggnadsverksamheten inom köpingen hade de senaste

åren legat nästan fullt nere beroende bland annat därpå, att möjligheterna

för byggnadslån vore otillräckliga.

Mörbylåinga köping: Det rådde brist på lägenheter om två ä tre rum

och kök.

Tonielilla köping: Efterfrågan å bostadslägenheter inom köpingen hade

under de senaste sju ä åtta åren varit stor.

Almby socken: Bostadsfrågans läge inom Almby kommun vore i högsta

grad beroende på förhållandena i Örebro, enär den tätbebyggda delen av

kommunen. Almby municipalsamhälle, omedelbart gränsar till och på vissa

ställen är sammanbyggd med staden. Enär stor utflyttning ägde rum från

Örebro, måste bostadsbrist anses föreligga, även om det för närvarande

funnes några lägenheter hyreslediga inom kommunen. Dessa vore i regel

belägna i mindervärdiga fastigheter, där ombyte ofta skedde, i vissa fall

flera gånger om året.

Vidare meddelar byggnadsbyrån vissa uppgifter om husvillhet, som befunnits

påkalla kommunalt ingripande. Härom yttrar byrån bland annat

följande.

Sådan husvillhet vore alltjämt tillfinnandes. Efter oktoberflyttningen

1928 hade sålunda i 14 större städer förekommit i kommunala nödbostäder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 217. lii

kvarboende 2;)0 familjer om 1,465 personer. Vid motsvarande tidpunkt år

1927 hade i 15 städer förekommit sådan lmsvillhet, berörande död familjer

om 1,935 personer. Emellertid borde erkännas, att företeelsen ifråga numera

företrädesvis torde vara en mätare på hithörande familjers svaga ekonomi,

barnrikedom — i genomsnitt belöpte 5.0 familjemedlemmar per familj

— och andra svårigheter att konkurrera om tillgängliga bostäder och

sålunda mindre kunde betraktas såsom eu indikator på den allmänna till

gången på bostäder.

Byggnadsbyrån anför härefter:

Att bostadsmarknaden allt fortfarande i det stora hela syntes absorbera de

årliga nytillskotten av bostäder, vilka icke blott absolut utan även relativt

i förhållande till städernas folkmängd vore avsevärt större än före världskriget,

läte icke tillräckligt förklaras vare sig av något från krisåren kvarstående

underskott på bostäder eller av växande folkmängd. Förklaringen

torde böra sökas jämväl däri, att de mindre bemedlade klasserna vore på

väg att låta sin sedan tiden före världskriget tvivelsutan förbättrade ekonomiska

standard utlösa sig i behov av förbättrad bostadsstandard, genom avskaffande

av inneboendesystem, övergång från enrums- till tvårumslägenheter

och så vidare. De successivt sjunkande siffrorna för boendetätheten

lämnade också statistiskt belägg för riktigheten av detta antagande.

Denna utveckling torde icke få anses såsom ett utslag av mindre önskvärd

lyx utan såsom en ekonomiskt naturlig och socialt glädjande allmän

tendens. Ett påtagligt uttryck för de mindre bemedlades strävanden mot

bättre bostadsförhållanden vore det starka intresse, med vilket bostadskooperationen

och egnahemsbyggandet för närvarande omfattades. Det borde därför

anses önskvärt, att det speciella behovet av kredit för sådant bostadsbyggande

bleve tillgodosett. Om ett avbrott i den statliga kreditgivningen

skulle göras, innan möjligheter öppnats för beredande av ändamålsenlig

kredit i annan ordning, skulle sannolikt egnahemsbyggandet och den kooperativa

bostadsproduktionen drabbas av ett allvarligt bakslag.

Yad angår storleken av det belopp, som kan antagas bliva erforderligt för

utlåning under år 1930 ur statens bostadslånefond, har byggnadsbyrån uttalat

sig på följande sätt.

Vid bifall till byggnad sbyråns förslag till fördelning av nu i statens bostadslånefond

tillgängliga medel återstode disponibelt för framtida utlåning

ett belopp av endast omkring 355,000 kronor, vilket belopp säkerligen till

största delen komme att tagas i anspråk under loppet av år 1929. Ytterligare

medel torde därför böra göras tillgängliga. Byggnadsbyrån uppskattade

det belopp, som kunde erfordras vid en fördelning under slutet av år

1929, till 4,000,000 kronor eller ett belopp något understigande det vid den

senaste fördelningen tillgängliga. Byrån förutsatte, att de medel, som eventuellt

komme att anvisas, liksom hittills varit fallet, finge av bostadslånefonden

disponeras såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Emellertid

torde ny överföring av medel från rusdrycksmedelsfonden ej påkallas,

utan till bostadslånefonden inflytande räntor och amorteringar, enligt vad

byrån från statskontoret under hand inhämtat, förslå därtill.

Vad slutligen angår lånevillkoren anser byggnadsbyrån, att bestämmelserna

i 1928 års kungörelse böra gälla oförändrade allenast med de ändringar av

■fastställda data för låneansökningax-s ingivande m. m., som enligt sakens

natur påkallas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Statskontoret. Över byggnadsbyråns framställning har statskontoret till följd av remiss

avgivit utlåtande den 17 januari 1929.

Yad först angår frågan om fortsatt upprätthållande av den statliga långivningen

på ifrågavarande område har statskontoret härutinnan åberopat

vad statskontoret anfört i utlåtande den 17 december 1927.

I anledning härav tillåter jag mig erinra, att statskontoret i sistnämnda

utlåtande, vilket närmare berörts i propositionen nr 84 till 1928 års riksdag

sid. 11, givit uttryck åt tvekan om nödvändigheten och lämpligheten av

fortsatt utlåning. Med hänsyn till att enligt byggnadsbyråns förmenande

låneverksamheten icke borde avbrytas, förrän kreditväsendet på bostadsfrågans

område, varom utredning påginge, på ett mera stadigvarande sätt

ordnats, och då den ifrågasatta långivningen vore påkallad endast i begränsad

omfattning och icke komme att erfordra något anvisande till bostadslånefonden

av nya medel från rusdrycksmedelsfonden, ville statskontoret

emellertid icke motsätta sig åtgärders vidtagande för utlåningens forsättande

även under år 1929.

Yad frågan om tillgängliga medel beträffar har statskontoret meddelat,

att under tiden 1—15 januari 1930 beräknades å statens bostadslånefond

inflyta i amorteringar 1,150,000 kronor och i räntor 3,250,000 kronor.

Statskontoret har slutligen, i vad förslaget avser lånevillkoren, anfört, att

bestämmelserna i kungörelsen den 1 juni 1928 angående lån ur statens

bostadslånefond, med ändring i fråga om tiderna för låneansökningarnas ingivande

m. m. syntes kunna tillsvidare vinna tillämpning och lånen sålunda

allt fortfarande löpa med en ränta av fem procent.

Proposition om Innan jag ingår på frågan om behovet av ytterligare lånemedel för fr omordnande

av jande av bostadsproduktionen, vill jag erinra, att Kungl. Maj:t förut denna

T1S kredit. S dag på föredragning av chefen för finansdepartementet beslutit avlåtande

till riksdagen av proposition med förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar.

Berörda förslag, vilket i huvudsak bygger på förenämnda av bostadskreditsakkunniga

avgivna betänkande, avser att tillgodose behovet av primäroch

sekundärkredit för egnahem samt av sekundärkredit för bostadskooperationen

och för övriga bostadsfastigheter i städer och andra tätare bebyggda

samhällen.

Nämnda kreditbehov skall tillgodoses genom inrättande av en ny kreditorganisation.

Denna skall utgöra en sammanslutning av låntagarna själva

och således, ehuru bildad under statlig medverkan, vara en enskild kreditinrättning.

Yerksamheten skall ej lämna rum för företagarvinst. Förebilden

till organisationen har i tillämpliga delar utgjorts av dels konungariket

Sveriges stadshypotekskassa jämte stadsliypoteksföreningarna och dels

de danska så kallade hypoteksföreningarna.

Organisationen, som är avsedd att omfatta hela riket, består dels av en

centralkassa, som har att anskaffa de erforderliga lånemedlen genom ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 15

ställande av obligationer, och dels av lokalföreningar med uppgift att tillhandahålla

dessa lånemedel åt sina medlemmar.

Kassan står under ledning av en styrelse, bestående av minst 7 högst 9

ledamöter. Av dessa ledamöter utser Kungl. Maj:t två, av vilka den ene skall

vara styrelsens ordförande, samt fullmäktige i riksgäldskontoret eu. Övriga

ledamöter utses av den årligen sammanträdande ombudsstämman, som består

av ombud, i viss ordning valda av föreningarna. Stämman väljer även två

revisorer och beslutar om ansvarsfrihet för styrelsen. En tredje revisor utses

av fullmäktige i riksgäldskontoret.

I varje förening skall finnas en styrelse, av vars ledamöter en skall utses

av kassans styrelse. Övriga ledamöter väljas å föreningssammankomst. Å

dylik sammankomst väljas även revisorer och fattas beslut om ansvarsfrihet

för styrelsen. Det tillkommer styrelsen att utse verkställande direktör för

föreningen.

Kassan utställer obligationer med säkerhet av de skuldförbindelser med

tillhörande inteckningshypotek, som de enskilda låntagarna avgiva till föreningarna

och som dessa med egna skuldförbindelser i sin tur pantförskriva

till kassan. Låntagarna äro solidariskt ansvariga för varandras förbindelser

till föreningen och de olika föreningarna i sin tur likaledes solidariskt ansvariga

för varandras förbindelser till kassan. I syfte att förebygga, att

denna ansvarighet behöver anlitas föreskrives fondbildning genom tillskott

från låntagarna. Dylik fondbildning skall äga rum både hos kassan och

hos föreningarna.

Såsom en yttersta säkerhet för kassans obligationer tjänar en av staten

tillskjuten grundfond, bestående av statsobligationer å nominellt 30,000,000

kronor. Dessa obligationer fortfara att tillhöra staten och må disponeras

endast i vissa särskilda fall.

Lån kan beredas för såväl äldre som nybyggda hus, dock endast för färdiga

sådana. Belåningsgränsen är 75 % av fastighetsvärdet. Valuta för lån

lämnas antingen i kassans obligationer till parikurs eller kontant. Det förutsättes,

att kassan skall biträda vid försäljning av obligationerna.

Lånen, som skola amorteras enligt fastställd plan under högst fyrtio år,

äro ouppsägbara från långivarens sida under hela lånetiden.

Det är avsett, att de erforderliga författningarna skola träda i kraft under

år 1929.

Såsom chefen för finansdepartementet anfört vid framläggandet av nyss- Dcpartementsnämnda

proposition, torde det av kristidsförhållandena föranledda extra- chefeBordinära

behovet av bostadsproduktion numera vara praktiskt taget tillfredsställt,

och de kreditbehov, som det nu gäller att tillgodose, kunna sägas

vara av mera normal karaktär. Beträffande hyreshus i allmänhet torde en

direkt statlig kreditgivning icke behöva ifrågakomma, och även vad bostadsegnahemmen

och bostadskooperationen angår synes utvecklingen hava lett

därhän, att kreditförhållandena böra kunna i största utsträckning ordnas

utan statens direkta långivning. Det normala kreditbehov, som sålunda före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition nr 217.

finnes, torde kunna tillgodoses genom den nya organisationen. Den genom

bostadslånefonden bedrivna verksamheten synes därför böra avvecklas.

Emellertid är det tydligt, att den nya organisationen icke kan omedelbart

komma i funktion. Även om åtgärder för organisationens bildande vidtagas

redan under innevarande år, kan det icke antagas, att densamma kommer att

erhålla någon egentlig omfattning förrän tidigast under år 1930. Den kan

därför i endast ringa utsträckning bliva av betydelse för byggnadsverksamheten

under sistnämnda år. I den mån behov under samma år föreligger

av understöd för denna byggnadsverksamhet, kan detsamma således icke

tillgodoses genom den föreslagna organisationen.

Av byggnadsbyråns utredning framgår, att på flera platser förefinnes en

viss knapphet på bostäder, särskilt smålägenheter, och det måste anses

önskvärt, att åtgärder vidtagas för bostadsproduktionens främjande. Att

behov föreligger av ökade kreditmöjligheter för bostadsbyggande har även

närmare utvecklats av chefen för finansdepartementet vid framläggandet av

omförmälda förslag. Särskilt framträder detta behov i fråga om den kooperativa

byggnadsverksamheten och egnahemsbvggandet, vilka i allt större utsträckning

övertagit tillgodoseendet av de mindre bemedlades bostadsbehov.

Med hänsyn härtill synes det mig lämpligt, att den genom bostadslånefonden

bedrivna statliga kreditgivningen fortsättes även för år 1930.

Yad angår storleken av det belopp, som för nu angivna ändamål bör

ställas till förfogande, är det uppenbart, att viss hänsyn bör tagas till

den nya kreditorganisationens tillkomst. Då, såsom nyss anförts, efter det

denna organisation trätt i tillämpning, den statliga långivningen synes böra

avvecklas, bör lämpligen nu viss återhållsamhet iakttagas. På grund härav

torde man icke böra taga i anspråk så stort belopp, som av byggnadsbyrån

föreslagits, eller 4,000,000 kronor. För eu inskränkning i det föreslagna beloppet

talar även en annan omständighet. Enligt vad jag inhämtat från byggnadsbyrån

har efter det byrån den 23 november 1928 avgivit förberörda framställning

ytterligare medel blivit disponibla till följd av att beviljade lån icke

utnyttjats. Sålunda hava av denna anledning smärre belopp, den 15 februari

1929 uppgående till sammanlagt omkring 165,000 kronor, blivit tillgängliga,

varjämte Malmö stad återkallat sin ansökan om lån såvitt avser det belopp,

391,000 kronor, som den 7 december 1928 beviljats staden. Utöver den

summa av omkring 355,000 kronor, som enligt byggnadsbyråns skrivelse

den 23 november 1928 återstod för framtida utlåning, finnas sålunda disponibla

ytterligare omkring 556,000 kronor, eller tillhopa omkring 911,000

kronor. Därest från detta belopp avdragas de belopp, som den 18 januari

och den 22 februari 1929 beviljats till förut angivna låneförmedlare, eller

sammanlagt 236,600 kronor, återstår för framtida utlåning omkring 674,000

kronor.

Med hänsyn till det anförda torde det belopp, som erfordras för år 1930,

lämpligen kunna bestämmas till högst 3,000,000 kronor. Detta belopp kan

disponeras av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna för år

1929.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Vidkommande slutligen lånevillkoren synes anledning saknas att frångå

de grunder, som tillämpats beträffande utlåningen för år 1929. De för

nämnda år gällande bestämmelserna böra därför i huvudsak bibehållas med

de ändringar i fråga om data, som påkallas av sakens natur.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för år 1930 må, till beredande av nya lån ur statens

bostadslånefond i huvudsaklig överensstämmelse med av mig

i det föregående angivna grunder, av de till fonden inflytande

amorteringarna och räntorna för år 1929 disponeras ett belopp

av högst 3,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Erik Swartling.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 181 häft. (Nr 217.)

401 29 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen. s. 5 i texten
  2. SU 1929:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten