Angående försäljning av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg in. in
1929-03-15 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:222, Angående försäljning av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg in. in
Dokumentets text
Kttngl. Maj ds proposition nr 222.
1
Nr 222.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg
in. in.; given Stockholms slott den 15 mars
1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 mars 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, M ohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg följande.
I sin år 1913 avgivna berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
år 1912 fäste riksdagens revisorer uppmärksamheten på det förhållandet, att då
Göta artilleriregemente år 1895 förflyttats från den inom staden Göteborg belägna
gamla kasernen till det nuvarande etablissemanget å Kviberg, den huvudsakligen
för reparation av regementets materiel avsedda tygstationen med tillBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 186 höft. (Nr 222.) 1049 *8 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
hörande förråd bibehållits å en sedan gammalt till tjgstation upplåten tomt,
belägen inom Göteborgs stad. Det långa avståndet mellan tygstationen och
kasernen, omkring 7 kilometer, medförde enligt revisorernas mening redan
i och för sig åtskilliga olägenheter, och hänvisade revisorerna sålunda till
att viss personal vid regementet erliölle sin dagliga utbildning å tygstationen
eller kommenderades till tjänstgöring därstädes, varjämte transporter av
materiel och persedlar ofta nog förekomme mellan kasernen och tygstationen.
Tomten i fråga — i det följande benämnd tyghustomten — omfattade en
areal av omkring 3,703 kvadratmeter. Revisorerna påpekade vidare, att omedelbart
intill tyghustomten funnes en annan kronan likaledes tillhörig tomt —
här nedan benämnd fortifikationstomten — med en areal av omkring 2,563
kvadratmeter, som disponerades av arméförvaltningens fortifikationsdepartement.
Med hänsyn till ifrågavarande tomters fördelaktiga läge inom staden
ansåge revisorerna, att det syntes böra verkställas undersökning i syfte att
utröna, huruvida icke dessa tomter skulle kunna utnyttjas på ett för kronan
ekonomiskt fördelaktigare sätt än sålunda skedde, i sammanhang varmed
det även borde tagas under omprövning, huruvida icke lämpligare plats
skulle kunna beredas tygstationen med tillhörande förråd och verkstäder.
I yttrande över revisorernas berörda uttalande anförde arméförvaltningens
artilleri- och fortifilcationsdepartement, bland annat, att departementen biträdde
revisorernas mening i avseende å olämpligheten av tygstationens bibehållande
å dess nuvarande plats inom staden, varigenom förbindelsen med det å Kviberg
förlagda regementet försvårades. I likhet med revisorerna ansåge därför
departementen, att en undersökning borde företagas angående tygstationens
förflyttning och den nuvarande tyganstaltens utnyttjande på annat sätt,
varvid först fråga om försäljning av densamma i sammanhang med försäljning
av fortifikationstomten syntes böra tagas under prövning. Departementen
förklarade sig emellertid hava för avsikt att i särskild skrivelse
underställa den väckta frågan om tygstationens förflyttning till Kviberg samt
tyghus- och fortifikationstomternas försäljning Kungl. Maj:ts prövning.
I anslutning till vad artilleri- och fortifikationsdepartementen i omförmälda
yttrande sålunda anfört framlade arméförvaltningens fortifilcationsdepartement
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 december 1918 förslag om försäljning av
den s. k. fortifikationstomten för ett pris av minst 205,500 kronor. Fortifikationsdepartementet
framhöll därvid till en början, att den uppfattningen
gjort sig gällande, att förflyttningen av tyganstalten (tidigare benämnd tygstationen)
måste göras beroende av tillgång å medel till uppförande av nya byggnader
vid Kviberg, vilka medel borde beredas genom försäljning av tyghustomten.
Härför erforderlig utredning, som skulle ombesörjas av artilleridepartementet,
hade emellertid ännu icke kunnat avslutas. Härtill komme även, att historiska
och estetiska intressen framträtt mot försäljning av den å tyghustomten
uppförda huvudbyggnaden, det s. k. stora kronhuset. Då varken sådana intressen
eller nybyggnadsangelägenheter gjorde sig gällande beträffande fortifikationstomten,
hade fortifikationsdepartementet, trots tomternas belägenhet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. i)faj:ts proposition nr 222.
:s
intill varandra i samma kvarter, ansett sig böra lösgöra frågan om dispositionen
av denna tomt från det sammanhang med tyghustomten, vari den
genom riksdagens revisorers förberörda berättelse och därefter under målets
handläggning varit ställd.
Körande fortifikationstomtens belägenhet och beskaffenheten av de därå
befintliga byggnaderna ävensom fastighetens värde anförde fortifikationsdepartementet
härefter i huvudsak följande:
Fortifikationstomten eller tomten nr 57 i Göteborgs stads sjunde rote med
adress nr 4 och 6 vid Postgatan gränsade i söder till sistnämnda gata, i väster
till Smedjegatan, i norr till Kronhusgatan och i öster till tyghustomten samt
omfattade en yta av il,563 kvadratmeter. A tomten vore uppförda följande byggnader,
nämligen fortifikationshuset av tegel i två våningar under plåttak med
tillbyggnad, likaledes av tegel, i en våning under tegeltak med fasad åt Postgatan,
materialbokhållarehuset i en våning av korsvirke och tegel under
tegeltak i hörnet av Postgatan och Smedjegatan samt eu materialbod i en
våning av resvirke och bräder under tegeltak i hörnet av sistnämnda gata
och Kronhusgatan. Av byggnaderna, som jämte tomten stode under chefens
för tredje arméfördelningen vård och förvaltning, hade fortifikationshuset
avsetts för expeditionslokaler och bostad åt fortifikationsbefälhavaren, materialbokhållarehuset
använts till bostad för en fortifikationskassör och en underofficer
samt materialboden avsetts för det genom benämningen antydda
ändamål. Sedan flera år hade dock byggnaderna ej omedelbart använts för
de ändamål, vartill de avsetts. Anledningarna härtill hade varit flera. Läget
av byggnaderna hade i bostadshänseende under senare tid funnits mindre
gynnsamt med grannskap av emigrant- och andra hotell av tvivelaktigt anseende,
som kunde vara obehagligt för anständiga familjer och vådligt för barn
i uppväxtåren. Materialbokhållarehuset kunde därjämte anses nästan bofälligt.
Socklarna hade en allt för ringa höjd, så att bjälklaget låge nästan i
gatans plan, varförutom sättningar i följd därav, att grunden lagts i jäsande
lera, uppkommit och haft synnerligen menliga verkningar å byggnadens
väggar, bjälklag och golv, vilka sistnämnda för att erhålla normal lutningmåst
påsalas, så att höjden av vissa rum vore endast 1.9 meter. Fortifikationshuset
vore i något bättre skick, men även där vore sockeln så låg, att
den delvis försvunne i gatuplanet. Bottenvåningens lokaler vore mycket
mörka.
Vid värdering, som på föranstaltande av fortifikationsdepartementet verkställts
av kaptenen O. Lind och arkitekten C. F. Ehrling den 17 oktober
1915 å såväl fortifikationstomten jämte byggnader som tyghustomten med
byggnader, hade fortifikationstomten med därå uppförda byggnader uppskattats
sålunda:
tomten, 2,563 kvm. ä 80 kronor
fortifikationshuset .....................
materialbokhållarehuset ............
materialboden..............................
Summa kronor 235,040: —
kronor 205,040
25,000
2,500
2,500
Härvid hade emellertid värderingsmännen anmärkt, att byggnaderna vid
blivande försäljning kunde anses endast äga rivningsvärde, varför de för
dem angivna värden borde uteslutas vid en uppskattning av fastighetens saluvärde,
vilket värderingsmännen ansåge böra vara i runt tal 205,500 kronor.
Fortifikationsdepartementet, som för egen del ej hade något att erinra
mot den verkställda värderingen, ansåge det sålunda angivna försäljningsvärdet,
205,500 kronor, kunna bestämmas såsom minimipris.
4
Kungl. Maj;ts proposition nr 222.
Över fortifikationsdepartementets ifrågavarande framställning samt ett sedermera
av departementet till Kungl. Maj: t överlämnat, av eu handelsfirma i
Göteborg avgivet köpeanbud å 280,000 kronor för fortifikationstomten infordrades
yttrande av byggnadsstyrelsen. I utlåtande den 6 mars 1919 framhöll
byggnadsstyrelsen, bland annat, att fortifikationstomten tillsammans med
tyghustomten bildade ett helt kvarter, beläget i den centrala delen av staden
i närheten av hamnen, tullhuset och det dåvarande posthuset. Ehuru tomten
för det dåvarande icke syntes vara behövlig för något statsverkets särskilda
behov och å densamma befintliga byggnader vore i bristfälligt skick, vore
det enligt byggnadsstyrelsens mening dock mindre lämpligt, att statsverket
avhände sig denna synnerligen välbelägna tomt, innan utredning verkställts
vare sig angående användningen av dåvarande posthuset, sedan postverket
tagit sin under uppförande varande byggnad i besittning, eller rörande den
slutliga användningen av tyghustomten eller det s. k. kronhuset. Den för
tomten erbjudna köpesumman, 280,000 kronor, motsvarade ett pris, byggnadernas
värde däri inbegripet, per kvadratmeter av 109 kronor 25 öre. Enligt
styrelsens åsikt borde emellertid för affärsändamål så välbelägen mark redan
då kunna betinga ett pris, som med åtminstone 50 procent överstege nämnda
värde per kvadratmeter, och kunde näppeligen förlora i värde men väl stiga.
I anslutning härtill avstyrkte byggnadsstyrelsen den sålunda föreslagna försäljningen.
Enligt beslut den 4 april 1919 fann Kungl. Maj:t fortifikationsdepartementets
framställning om fortifikationstomtens försäljning icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1922 framlade arméförvaltningens
fortifikationsdepartement ånyo förslag om försäljning av fortifikationstomten.
Departementet anmälde därvid, att anbud inkommit å köp av
tomten mot en köpeskilling av 300,000 kronor. I samband härmed uttalade
departementet den åsikten, att fastighetens belägenhet intill tyghustomten
ej borde utgöra hinder för försäljningen, då envar av dessa tomter vore av
sådan omfattning och beskaffenhet, att den ena kunde oberoende av den
andra på ett tillfredsställande sätt utnyttjas, utan att vare sig estetiska eller
andra hänsyn förnärmades. I fråga om det pris, som borde bestämmas för
fastighetens försäljning, meddelade fortifikationsdepartementet, att fortifikationsbefälhavaren
å Älvsborgs fästning hade föreslagit ett minimipris av
372,000 kronor — varav 50,000 kronor beräknades för byggnader och 322,000
kronor för själva tomten — vilken summa motsvarade fastighetens taxeringsvärde.
För egen del ansåge emellertid fortifikationsdepartementet det sålunda
av fortifikationsbefälhavaren föreslagna beloppet väl högt samt kunna
utgöra hinder för försäljningens genomförande. De senast inom landet verkställda
fastighetstaxeringarna, som gjorts under en sällspord högkonjunktur,
ansåges också i allmänhet vara efter dåmera rådande förhållanden för höga.
Men även om det fastigheten åsatta taxeringsvärdet, 372,000 kronor, lades
till grund för bestämmande av minimipris, borde enligt departementets åsikt
Kungl. Maj:ts proposition nr ''222. 5
i allt fall från detta belopp avgå det byggnaderna åsatta värde av 50,000
kronor. För tomtens tillgodogörande på ett ekonomiskt sätt måste nämligen
de å densamma befintliga byggnaderna rivas och sålunda, såsom redan 1915
års värderingsmän anmärkt, byggnadernas värde fråndragas samvärdet. I
anslutning härtill föresloge fortifikationsdepartementet, att 322,000 kronor
måtte bestämmas såsom minimipris för fastighetens försäljning.
I utlåtande den 8 mars 1923 avstyrkte byggnadsstyrelsen fortifikationsdepartementets
senast omförmälda framställning samt åberopade därvid i huvudsak
samma skäl mot försäljningen av tomten, som styrelsen tidigare anfört.
Ett ytterligare skäl, som talade för denna styrelsens ståndpunkt, syntes styrelsen
ligga däri, att, enligt vad styrelsen hade sig bekant, Göteborgs stad
förberedde en stadsplaneändring, som skulle komma att i hög grad beröra
fortifikationstomten, vilken genom den projekterade ändringen skulle komma
att erhålla ökat värde.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 23 mars 1923 föranledde icke heller
fortifikationsdepartementets då föreliggande framställning någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.
Efter det underhandlingar ägt rum mellan chefen för Göta artilleriregemente
och Göteborgs stad angående stadens förvärvande från kronan av
fortifikations- och tyghustomterna, gjorde arméförvaltningens artilleri- och
fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 mars 1928 framställning
i syfte att nyssnämnda tomter måtte få försäljas till staden.
Ifrågavarande underhandlingar hade lett till avslutandet av ett den 7 februari
1928 dagtecknat köpeavtal mellan regementschefen å Kungl. Maj ds och kronans
vägnar, å ena sidan, samt staden genom dess drätselkammare, å andra
sidan. Detta avtal hade av stadsfullmäktige i Göteborg den 16 februari
1928 godkänts. Såsom villkor för avtalets giltighet hade stadgats, att detsamma
godkändes från kronans sida före den 1 juni 1928.
I ärendet anförde artilleri- och fortifikationsdepartementen i huvudsak
följande.
Sedan lång tid tillbaka hade kronan varit ägare till flera större eller
mindre områden i Göteborg, vilka disponerades för lantförsvarets räkning
och numera förvaltades av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, bland
dem de s. k. fortifikations- och tyghustomterna. Dessa tomter, vilka tillhopa
bildade ett sammanhängande kvarter, vore belägna i den centrala delen av
staden i närheten av hamnen med gränser till följande gator, nämligen: i
norr till Kronhusgatan, i öster till Nedre Kvarnbergsgatan, i söder till Postgatan
och i väster till Smedjegatan.
A tomterna, vilka uppgivits innehålla i areal, fortifikationstomten 2,563
kvadratmeter och tyghustomten 3,703 kvadratmeter, funnes följande byggnader
uppförda, vilka disponerades på nedan angivna sätt:
A) A fortifikationstomten:
I fortifikationshuset, beläget vid Postgatan nr 6,
II materialbokhållarehuset, beläget vid Postgatan nr 4, och
III en materialbod,
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
6
av vilka byggnader ett expeditionsrum i fortifikationshuset och materialboden
vore uthyrda för privat bruk, under det att återstoden av byggnaderna,
som utgjordes av tre bostadslägenheter, upplåtits till tre befattningshavare
vid ingenjörstaben i Älvsborgs fästning såsom tjänstebostäder; dessa
lägenheter hade dock på senare åren icke bebotts av respektive befattningshavare
utan av dem med vederbörligt tillstånd uthyrts till privatpersoner.
B) A tyghustomten:
I tyggårdens boningshus, beläget vid Postgatan nr 8,
II stora kronhuset, beläget vid Kronhusgatan,
III måleriverkstad,
IV snickeriverkstad,
V sadelmakeri- och gevärsreparationsverkstad,
VI grovsmedja,
VII skjul och uthus,
VIII avträde,
IX kontorsbyggnad,
X vedbod,
av vilka byggnader samtliga med undantag av tyggårdens boningshus för
närvarande disponerades av Göta artilleriregementes tyganstalt för expedition,
verkstäder och förråd; i omförmälda bostadshus åter, som vore inrett
till tre bostadslägenheter, hade tjänstebostäder upplåtits till nämnda regementes
chef och två befattningshavare vid tyganstalten.
Av ovan uppräknade byggnader märktes särskilt stora kronhuset och tyggårdens
boningshus, då dessa, i synnerhet kronhuset, finge anses hava kulturhistoriskt
värde. Vad därvid först anginge kronhuset, förskreve sig detta
— vilket, enligt vad fortifikationsdepartementet inhämtat, vore 48 meter långt
och 15 meter brett samt vore uppfört i två huvudvåningar och tre däröver
belägna vindsvåningar — från så lång tid tillbaka som mitten av 1600-talet,
eller närmare bestämt åren 1643—1655, under vilken tid byggnaden enligt
tillgängliga anteckningar syntes hava uppförts. Vid byggnadens tillkomst
hade denna visserligen i huvudsak avsetts att användas "som förrådslokaler,
men i bottenvåningen hade därjämte inretts en stor samlingssal, i vilken
sedermera, bland annat, 1660 års riksmöte i Göteborg avhållits. Denna sal
hade någon tid efter detta möte omändrats till gudstjänstlokal och år 1688
upplåtits såsom sådan åt Göteborgs garnison. Vidkommande därpå tyggårdens
boningshus, syntes här endast böra omnämnas, att denna byggnad,
som ursprungligen benämnts artilleriets corps de garde (vaktlokal), under
åren 1755—1756 uppförts i stället för en därstädes förut befintlig sådan byggnad,
som vid eldsvåda nedbrunnit.
År 1924 hade underhandlingar upptagits mellan fortifikationsdepartementet
och Göteborgs stad angående försäljning till staden av tyghus- och fortifikationstomterna.
Dessa underhandlingar hade lett till, att tomternas värdering
uppdragits åt en nämnd, bestående av byggnadsrådet I. G. Clason, utsedd
av Kungl. Maj:ts befallningsliavande i Göteborgs och Bohus län, överstelöjtnanten
greve I. F. Wachtmeister, utsedd av fortifikationsdepartementet,
samt kamreraren X. H. Lindholm, utsedd av stadens drätselkammare.
Nämnden hade den 16 augusti 1924 avgivit utlåtande i ärendet av följande
lydelse:
»Tyghustomten, som i areal innehåller 3,703 kvadratmeter, värderades år
1915 av kaptenen O. Lind och arkitekten C. F. Elirling till ett pris motsvarande
75 kronor per kvadratmeter, därvid det emellertid förutsattes, att
hela tomten skulle få bebyggas med undantag av den del, varå det s. k.
kronhuset är beläget, och närmast intill detsamma liggande område. För
den händelse hela tyghustomten frilägges omkring kronhuset eller nuvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition ur 222. <
byggnader i sia helhet eller delvis bibehållas, torde värdet ä tomtea skäligea
böra bestämmas efter ett pris per kvadratmeter av 50 kronor. Den av kap
tenen Lind och arkitekten Ehrling år 1915 gjorda värderingen å kronhuset
till ett pris av 55,000 kronor godkänner nämnden. Värdet av tyglmstomten
med diirå uppförda byggnader upptager nämnden därför till 240,150 kronor.
Fortifikations tomte a, vars areal är 2,563 kvadratmeter, hava arkitekten
Westerberg och ingenjören Törnblom värderat till ett pris av 120 kronor
per kvadratmeter. Om staden utlägger tomten till allmän plats, anser nämnden,
att en väsentlig reduktion av priset bör ske, och att tomten bör åsättas
ett värde av 80 kronor per kvadratmeter. I följd härav upptages värdet av
fortifikationstomten till 205,040 kronor.
Nämnden uppskattar således värdet av tyglius- och fortifikationstoniterna
jämte därå uppförda byggnader till 445,190 kronor.
Nämnden anser, att fastigheterna hava angivna värde endast under förutsättning,
att stadsingenjörskontorets i Göteborg här bilagda i maj 1924 upprättade
förslag till ändring i stadsplanen samt förslag till stadsplanebestämmelser
för del av Nordstaden i Göteborg, i vad det rör kvarteren Vadman
och Kronlmset, godkännes av stadsfullmäktige i Göteborg och fastställes av
Kungl. Maj:t.
Det i utlåtandet åberopade förslaget till ändring i stadsplanen hade innefattat,
att tyghustomten skulle avsättas för offentligt ändamål och att av
fortifikationstomten omkring 417 kvadratmeter skulle användas till utvidgning
av Smedjegatan och återstoden avsättas till allmän plats, avsedd för plantering.
Sedan ärendet härefter av vissa skäl någon tid vilat, hade fortifikatiousdepartementet
uppdragit åt chefen för Göta artilleriregemente att med staden
upptaga förnyade underhandlingar. Såsom resultat därav hade regementschefen
med skrivelse den 29 februari 1928 insänt det tidigare berörda, preliminära
avtalet om den ifrågavarande försäljningen, cläruti köpeskillingen
bestämts till 545,000 kronor, tillträdesdagen till den 1 januari 1930 och såsom
villkor för avtalets giltighet stadgats, att detsamma skulle av Kungl.
Maj:t godkännas före den 1 juni 1928. Enär avtalet måste anses innefatta för
kronan fullt acceptabla villkor, hade regementschefen hemställt, att fortifikationsdepartementet
måtte hos Kungl. Maj:t utverka fastställelse av detsamma
ävensom anvisande av medel för uppförande av ny tyganstalt.
Chefen för västra arméfördelningen hade i avgivet yttrande tillstyrkt framställningen.
För egen del ansåge artilleri- och fortifikationsdepartementen den nuvarande
användningen av tyghustomten och därå uppförda byggnader ur olika synpunkter
synnerligen oändamålsenlig. Dels syntes det departementen, att ett
byggnadsverk så monumentalt och av så betydande kulturhistoriskt värde
som kronhuset rimligen borde tagas i anspråk för annat ändamål än såsom
förrådslokal för tyganstalten. Dels talade betydande praktiska skäl och
kostnadsskäl för eu snar förflyttning av tyganstalten till lämpligare plats.
Dess nuvarande belägenhet på långt avstånd från regementets etablissemang
och övningsplats och i eu central stadsdel med trånga gator medförde självfallet
synnerliga olägenheter och tidsomgång vid transporter av materiel till
och från anstalten, vilka icke kunde undgås, även då det gällde avhjälpande
av mindre fel och skador å materielen. Därtill komme, att verkstadslokalerna
vore för sitt ändamål så olämpliga, att förbättrade förhållanden jämväl i
detta avseende snarast borde åvägabringas. Skulle verkstäderna fortfarande
inrymmas i de nuvarande lokalerna, måste dessa snarast underkastas en
grundlig reparation. För kronhusets bevarande fordrades snarast kostsamma
underhållsarbeten.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
Till grund för köpeskillingens beräknande hade lagts följande kostnadsberäkning:
Tyghustomten:
3,
703 kvm. ä 50 kronor...........................kronor 185,150: —
Kronhuset ................................................ » _:
Övriga å tomten uppförda byggnader » 52,290: — kronor 237,440: —
Fortifikationstomten:
2,563 kvm. ä 120 kronor........................................................ ;> 307,560:_
Summa kronor 545,000: —
o T>et hade synts orimligt att beräkna särskilt vederlag för kronhuset, vilket’
då detsamma måste bevaras såsom historiskt minnesmärke, å ena sidan
knappast kunde ekonomiskt utnyttjas, vare sig i statens eller stadens hand,
men å andra sidan för sitt underhåll krävde avsevärda kostnader såväl omedelbart
för vissa arbeten i och för byggnadens bestånd i tillfredsställande
skick som för dess framtida underhåll. Tyghustomten, där något bebyggande
icke ansetts kunna komma i fråga, hade upptagits till det av värderingsnämnden
för sådant fall uppskattade värde.
Den del av köpeskillingen, som belöifie å fortifikationstomten, hade däremot
ansetts böra beräknas efter ett pris per kvadratmeter av 120 kronor.
Artilleri- och fortifikationsdepartementen ansåge i likhet med regementschefen,
att de föreslagna villkoren nu borde godtagas, så mycket mer som
det torde kunna befaras, att vid ett avslag från statsmakternas sida på det
föreliggande förslaget frågan icke komme att kunna lösas inom den närmaste
framtiden. Aven om det om några år skalle visa sig möjligt att erhålla
högre köpeskilling, syntes den verkliga vinst, som för kronan skulle uppstå
genom ett uppskov, bliva ringa eller ingen dels med hänsyn därtill, att den
värdefulla fortifikationstomten i kronans hand knappast kunde sägas giva
någon avkastning, dels med hänsyn till de kostnader, som inom kort bleve
erforderliga för kronliusets bevarande i värdigt skick, dels ock med hänsyn
till de olägenheter, som vore förenade med tyganstaltens nuvarande belägenhet.
Fastigheterna, å vilka kronan icke hade lagfart, besvärades icke av någon
beviljad eller sökt inteckning enligt ett den 3 mars 1928 utfärdat gravationsbevis.
Enligt departementens åsikt vore det icke erforderligt att i samband med
försäljningen stadga något villkor, som skulle inskränka stadens dispositionsrätt
över fastigheterna. Något tvivel kunde icke råda därom, att Göteborgs
stad med de å tyghustomten befintliga byggnaderna icke vidtoge andra dispositioner,
än som av sakkunskapen funnes förenliga med vederbörlig pietet mot
deras egenskap av historiska minnesmärken. Departementen ansåge sålunda
olämpligt att med försäljningsfrågan kombinera frågan, huruvida det invid
Postgatan belägna tyghuset borde såsom historiskt minnesmärke bevaras
eller på grund av estetiska hänsyn rivas.
Förutsättningen för den föreslagna försäljningen vore givetvis, att ny tvganstalt
uppfördes före den bestämda tillträdesdagen den 1 januari 193(1.
Utredning rörande eu sådan anstalt hade inom artilleri- och fortifikationsdepartementen
verkställts, och framginge därav, att dylik anstalt borde uppföras
å av regementet disponerat område vid Kviberg ävensom att kostnaderna
för uppförandet samt för inredning och förflyttning väl täcktes av den i förslagskontraktet
stipulerade köpeskillingen, därest denna finge för ändamålet
disponeras. Då emellertid enligt avtalet köpeskillingen skulle erläggas först
Kungl. Maj:ts proposition nr 222. 9
•len 1 januari 1930, måste, om försäljningen skulle komma till stånd i enlighet
med avtalet, andra medel förskottsvis ställas till förfogande.
Under åberopande av det anförda hemställde artilleri- och fortitikationsdepartementen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1998 års riksdag att
dels godkänna det träffade preliminära avtalet angående försäljning
av fastigheterna nr 1 och 2 i 19. kvarteret Kronhuset i stadsdelen Nordstaden
i Göteborg,
dels ock medgiva, att för uppförande av ny tyganstalt för Göta artilleriregemente
vid Kviberg och därmed sammanhängande åtgärder finge av lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål förskottsvis tagas
i anspråk ett belopp av högst 545,000 kronor, att ersättas fonden av den
enligt avtalet bestämda köpeskillingen.
I infordrat utlåtande anförde statskontoret, att ämbetsverket för sin del
icke hade något att erinra mot den föreslagna försäljningen av ifrågavarande
fastigheter och ej heller mot köpeskillingen eller köpevillkoren i övrigt.
Statskontoret uttalade vidare, att det torde få anses riktigt, att det belopp,
som befunnes erforderligt för uppförande av ny tyganstalt, bestredes ur
köpeskillingen, ävensom att, då medel för ändamålet bleve behövliga, innan
köpeskillingen erlades, det icke svntes vara något att invända mot att utgifterna
anvisades att förskottsvis utgå från lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.
I yttrande den 15 mars 1928 anförde byggnadsstyrelsen, att styrelsen,
med hänsyn till att förevarande områden avsåges att förvärvas av Göteborgs
stad att användas för allmännyttiga ändamål, för sin del icke hade något
att erinra mot den ifrågasatta köpeskillingen. Då det s. k. kronhuset och
boningshuset på tyghustomten på grund av sitt kulturhistoriska värde otvivelaktigt
vore att betrakta såsom byggnadsminnesmärken, vid vilkas vård
den myndighet, under vars förvaltning desamma stode, jämlikt kungörelsen
den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet
vore skyldig att taga särskild hänsyn till denna egenskap, i vilket
avseende närmare föreskrifter och anvisningar utfärdades av byggnadsstyrelsen
och riksantikvarien gemensamt, ansåge byggnadsstyrelsen det icke
erforderligt att i samband med den ifrågasatta försäljningen föreslå något
villkor, som skulle inskränka stadens förfoganderätt över fastigheterna i fråga.
Sedan det emellertid utrönts, att den i artilleri- och fortifikationsdepartementens
framställning omförmälda ändringen av stadsplanen — varigenom
tyghustomten skulle avsättas för offentligt ändamål samt av fortifikationstomten
eu del skulle användas till utvidgning av Smedjegatan och återstoden
avses för plantering — icke kommit till stånd, anbefalldes byggnadsstyrelsen
att yttra sig i fråga om den i köpeavtalet angivna köpeskillingen
under förutsättning, att fortifikationstomten icke i sin helhet komme att av
Göteborgs stad användas för allmännyttigt ändamål.
Med anledning härav anförde byggnadsstyrelsen i utlåtande den 3 maj
1928, att styrelsen tidigare hade utgått ifrån, att den föreslagna köpeskillingen
borde bedömas med hänsyn till att området i sin helhet skulle från
10
Kwngl. Maj:ts proposition nr 222.
stadens sida användas för allmännyttigt ändamål, varvid särskilt tygliustomtens
framtida användning beaktats, och hade styrelsen därvid ansett
försäljningen i fråga icke giva anledning till någon erinran för styrelsens
vidkommande. Enligt vunnen upplysning vore frågan om fortifikationstomtens
användning ännu icke avgjord, men torde möjlighet föreligga, att omkring
*/3 av tomten kunde komma att av staden försäljas. En med anledning
härav gjord undersökning, huru det för fortifikationstomten angivna
priset av 120 kronor per kvadratmeter kunde ställa sig till ett antagligt
försäljningsvärde å den reglerade tomten i stadens hand, hade bibringat styrelsen
den uppfattningen, att den angivna köpeskillingen även under denna
förutsättning måste från kronans sida anses antagbar.
Genom skrivelse den 11 maj 1928 anmodade härefter dåvarande chefen
för försvarsdepartementet arméförvaltningens fortilikationsdepartement att
med Göteborgs stad inleda underhandlingar angående vidtagande i det upprättade
preliminära köpeavtalet av de ändringar i avseende å tiden för avtalets
godkännande från kronans sida m. m„ vilka vore erforderliga, därest
ärendet skulle kunna underställas 1929 års riksdags prövning.
I eu den 14 mars 1929 till försvarsdepartementet inkommen skrivelse har
nu arméförvaltningens fortifikationsdepartement, med överlämnande av ett i
ämnet upprättat reviderat förslag till avtal mellan kronan och Göteborgs
stad, anfört följande.
Efter förhandlingar mellan chefen för Göta artilleriregemente å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar samt drätselkammaren i Göteborg hade den 3
januari 1929 träffats ett förnyat preliminärt köpeavtal, innefattande samma
bestämmelser som det tidigare preliminära avtalet, med de ändringar, som
betingades av sakens framflyttande ett års tid. Enligt mom. 8 i avtalet
skulle detta vara giltigt endast under förutsättning, att detsamma godkändes
av stadsfullmäktige i Göteborg före utgången av januari månad 1929
och av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1929. Genom ett därefter den 22 januari
1929 gjort tillägg hade den ändring vidtagits, att stadsfullmäktiges
godkännande skulle lämnas före den 1 mars 1929. Vid sammanträde den
14 februari 1929 hade stadsfullmäktige beslutat att icke godkänna det föreliggande
avtalsförslaget.
Emellertid hade för möjliggörande av förslagets genomförande den 19
februari 1929 gjorts en donation av enskild person, på grund varav drätselkammaren
ansett sig böra ånyo framlägga saken för stadsfullmäktige, dock
under villkor, att Kungl. Maj:t, samtidigt med avtalets godkännande från
kronans sida, berättigade Göteborgs stad att, därest och i den män staden
därtill funne anledning, avröja de till fastigheterna hörande byggnaderna
med undantag av kroiihuset. Stadsfullmäktige hade den 28 februari 1929
godkänt avtalsförslaget under det av drätselkammaren föreslagna villkoret.
Såväl chefen för Göta artilleriregemente som chefen för västra arméfördelningen
hade tillstyrkt, att avtal måtte komma till stånd i enlighet med
det från stadsfullmäktiges sida sålunda föreliggande erbjudandet.
Fortifikationsdepartementets ståndpunkt beträffande önskvärdheten av en
försäljning av det ifrågavarande fastighetskomplexet så snart ske kunde hade
tidigare tillkännagivits i artilleri- och fortifikationsdepartementens förberörda
gemensamma skrivelse den 7 mars 1928. Till någon ändring i denna stånd
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. M«j:ls pyojiositinH nr 222
punkt hade fortifikationsdepartementet icke därefter haft anledning, Vissa
av de utav artilleri- och fortifikationsdepartementen angivna .skälen hade
emellertid vuxit i styrka. Kravet på reparation och modernisering av artilleriregementets
tygverkstäder ävensom kravet på snara åtgärder för kronhusets
bevarande gjorde sig nämligen självklart alltmera gällande, allt efter
som tiden ginge, utan att åtgärder därför vidtoges.
Beträffande det från Göteborgs stads sida nu framställda förbehållet om
rätt för staden att eventuellt avröja de till fastigheterna hörande byggnaderna
med undantag av kronhuset, erinrade fortifikation sdepartementet om
vad artilleri- och fortifikationsdepartementen i ditliörande avseende anfört
i sin förberörda skrivelse den 7 mars 1928, nämligen att det enligt departementens
åsikt icke vore erforderligt att i sa nd land med försäljningen
stadga något villkor, som skulle inskränka stadens dispositionsrätt över
fastigheterna. Något tvivel kunde icke råda därom, att Göteborgs stad med
de å tygliustomten befintliga byggnaderna icke vidtoge andra dispositioner,
än som av sakkunskapen funnes förenliga med vederbörlig pietet mot deras
egenskap av historiska minnesmärken. Departementen hade sålunda ansett
olämpligt att med försäljningsfrågan kombinera frågan, huruvida det invid
Postgatan belägna tyghuset borde såsom historiskt minnesmärke bevaras
eller på grund av estetiska hänsyn rivas.
Såsom framginge av handlingar, som bilades förevarande skrivelse, hade
riksantikvarien ansett, att i köpekontraktet borde införas en bestämmelse,
att föreskrifterna i § 21 av förordningen med föreskrifter rörande det offentliga
byggnadsväsendet av den 26 november 1920 skulle med avseende å tyghusfastigheten
vara gällande även sedan densamma övergått i stadens ägo. Staden
hacle motsatt sig detta. Därest riksantikvariens fordran av Kungl. Maj: t
gillades, skulle detta med all sannolikhet innebära, att försälj ningsf rågan
även för innevarande år vore förfallen. Och därmed skulle följa, att det
vore synnerligen ovisst, om densamma inom närmaste framtiden skulle
kunna lösas på förmånligt sätt. De reella fördelar, som genom frågans lösning
på nu föreslaget sätt stode att vinna för lantförsvarets vidkommande,
vore så betydande, att det ville synas fortifikationsdepartementet, som om
en dylik fordran på åvägabringande av garantier för tillgodoseendet av vissa
exklusivt estetiska intressen icke borde få vinna beaktande, då frågans lösning
därigenom skulle äventyras. Och att märka vore, att de garantier,
varpå fordran framställts, skulle rikta sig mot Göteborgs stad, som departementet
veterligt icke genom vad från dess sida förekommit gjort sig förtjänt
av någon misstanke om bristande vilja att tillgodose intressen av här ifrågavarande
slag.
Såsom i artilleri- och fortifikationsdepartementens ovanberörda skrivelse
anförts, vore för tyghustomtens försäljning eu given förutsättning, att ny
tyganstalt för Göta artilleriregemente komme till stånd före den bestämda
tillträdesdagen enligt avtalet. Den nya tyganstalten vore avsedd att uppföras
å av regementet disponerat område vid Kviberg. För ändamålet vore
behövligt att nyuppföra dels en verkstadsbyggnad innehållande, förutom
verkstäder, erforderliga expeditionslokaler samt bostadslägenheter, dels eu
tygförrådsbyggnad. De ändrade lokala förhållandena nödvändiggjorde dessutom
anskaffning av en del maskinella anordningar för verkstäderna ävensom
anläggning av vatten- och avloppsledningar, vägar in. m. Kostnaderna
härför, vilka av artilleri- och fortifikationsdepartementen tidigare beräknats
till sammanlagt 340,000 kronor, skulle, enligt av fortifikationsdepartementets
kasernbyrå efter på platsen gjorda undersökningar verkställd noggrann beräkning,
komma att uppgå till 385,000 kronor. Fortifikationsdepartementet
ifrågasatte, om ej sistberörda summa kunde för ifrågavarande ändamål för
-
Departements
chefen.
12 Kungl, Mcij:ts proposition nr 222.
skottsvis bestridas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål,
att sedermera ersättas fonden av den från Göteborgs stad inflytande
köpeskillingen.
Förutom de sålunda nödvändiga nybyggnads- m. fl. arbetena å Kviberg
bleve det inom den närmaste framtiden nödvändigt att därstädes utföra en
del andra nybyggnadsarbeten, nämligen för uppförande av nya lokaler för
ammunitions- och gevärsförråden vid Göta artilleriregemente. Dessa nybyggnadsfrågor
sammanhängde emellertid delvis med ett under utredning
varande spörsmål om genomförande av vissa markbyten mellan kronan och
Göteborgs stad. Det syntes fortifikationsdepartementet, som om återstoden
av den inflytande köpeskillingen borde, då berörda utredning vore slutförd
och förslag om uppförande av de nya ammunitions- och gevärsförråden
kunde framläggas, få stå till disposition för sistnämnda ändamål.
Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsdepartementet.
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna förenämnda den 3 januari
1929, med tillägg av den 22 samma månad, mellan kronan och Göteborgs
stad ingångna preliminära avtal angående försäljning till staden av fastigheterna
nr 1 och 2 i 19. kvarteret Kronhuset i stadsdelen Nordstaden i Göteborg,
dels ock medgiva, att för uppförande av ny tyganstalt för Göta artilleriregemente
vid Kviberg finge av lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål förskottsvis tagas i anspråk ett belopp av 385,000 kronor,
att ersättas fonden av den enligt avtalet inflytande köpeskillingen.
Av det anförda torde framgå, att här ifrågavarande, i den centrala delen
av Göteborg belägna fastigheter för närvarande utnyttjas på ett föga ändamålsenligt
sätt. Såsom av riksdagens revisorer redan år 1913 framhållits
och av myndigheterna vid upprepade tillfällen understrukits, har det efter
Göta artilleriregementes förflyttning till Kviberg varit förenat med betydande
olägenheter att hava de till regementets tyganstalt hörande verkstäder och
förråd förlagda i byggnader å den s. k. tyghustomten. Vid nu angivna förhållanden
och då fastigheterna i fråga icke synas kunna komma till någon
lämpligare användning för statsverkets räkning, finner jag intet vara att erinra
mot att de försäljas till Göteborgs stad.
Det i ämnet upprättade förnyade preliminära köpeavtalet mellan kronan
och Göteborgs stad, som är dagtecknat den 3 januari 1929 och försett med
visst tillägg av den 22 i samma månad, torde få fogas såsom bilaga (Bil. A)
vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende. Såsom nämnts, hava stadsfullmäktige
i Göteborg den 28 nästlidna februari beslutit godkänna avtalet
under villkor, att staden berättigas att, därest och i den mån staden därtill
finner anledning, avröja de till fastigheterna hörande byggnaderna med undantag
av kronhuset.
Enligt avtalet, som gäller under förutsättning, att detsamma från kronans
sida godkännes före den 1 juni 1929, skola fastigheterna försäljas för eu
köpeskilling av 545,000 kronor och av staden tillträdas den 1 januari 1931.
vid vilken tidpunkt köpeskillingen skall erläggas. Mot den föreslagna köpeskillingen
har från myndigheternas sida icke gjorts någon erinran. Härvid
är att märka, att byggnadsstyrelsen utgått ifrån att tyghustomten kommer
Kungl. Maj:ts proposition nr 222,
13
att användas för allmännyttigt ändamål. Avel) jag liar ansett den erbjudna
köpeskillingen kunna av kronan godtagas under förutsättning, att tygliustomten
icke avses för bebyggande. Vad angår övriga bestämmelser i köpeavtalet,
vilka äro av enahanda innebörd som stadgandena i det den 7 februari
1928 träffade avtalet, har jag icke funnit anledning till någon erinran mot
desamma.
I anslutning till nyssnämnda utav stadsfullmäktige i Göteborg gjorda särskilda
förbehåll för avtalets godkännande får jag framhålla följande. Enligt
vad fortifikationsdepartementet i sin framställning upplyst, har riksantikvarien
—- i syfte att de kulturhistoriska intressena måtte bliva tillgodosedda —
föreslagit, att i köpekontraktet skulle införas en bestämmelse, att stadgandena
i § 21 i kungörelsen den 26 november 1920 (nr 744) med föreskrifter
rörande det offentliga byggnadsväsendet skulle med avseende å tyghusfastiglieten
vara gällande, även sedan densamma övergått i stadens ägo. Emellertid
har byggnadsstyrelsen, såsom inhämtas av en den 16 januari 1929 dagtecknad
skrivelse från styrelsen till Göteborgs stads fastighetskontor, förklarat sig
för sin del icke hava något att erinra mot att tyghustomten anordnades till
öppen plats och att för detta ändamål eventuellt de å tomten befintliga
byggnaderna med undantag av kronhuset finge avröjas. Med hänsyn härtill
och i betraktande av vad fortifikationsdepartementet i ämnet anfört, torde
förbehåll i syfte att inskränka stadens dispositionsrätt över fastigheterna
icke böra göras i vidare män, än att kronhusets bevarande såsom byggnadsminnesmärke
säkerställes, ävensom att — såsom ock av staden synes hava
förutsatts — tyghustomten, med undantag av den del därav, varå kronhuset
är beläget, kommer att utnyttjas till allmän plats. I sistnämnda
syfte torde staden tillförbindas att så snart ske kan till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag till sådan ändring i stadsplanen, som härav betingas.
Jag vill i detta sammanhang meddela, att drätselkammaren i Göteborg
uti skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 6 mars 1929
uttalat, att drätselkammaren icke ämnade vidtaga några åtgärder för avröjning
av någon av de till tyghusfastigheten hörande byggnaderna utan att
först hava i saken rådgjort med riksantikvarien samt att drätselkammaren
givetvis, innan framställning hos stadsfullmäktige gjordes om sådan avröjning,
komme att i möjligaste mån taga hänsyn till de skäl, som ur kulturhistorisk
och estetisk synpunkt kunde tala för byggnadernas å tyghusfastiglieten
bibehållande.
En förutsättning för tyghustomtens försäljning i enlighet med det föreliggande
förslaget är, att en ny tyganstalt för Göta artilleriregemente
färdigställes före den 1 januari 1931. Den nya tyganstalten är avsedd att
uppföras å av regementet disponerat område å Kviberg. För ändamålet
skulle behöva nyuppföras dels en verkstadsbyggnad innehållande, förutom
verkstäder, erforderliga expeditionslokaler samt bostadslägenheter, dels en
tygförrådsbyggnad. Härtill kommer anskaffning av en del maskinella anordningar
för verkstäderna samt anläggning av vatten-, avlopps- och elektriska
ledningar, vägar m. m. De härmed förenade kostnaderna hava av
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
fortifikationsdepartementet uppskattats till 385,000 kronor enligt följande
beräkning:
Verkstadsbyggnad av tegel ...........................
Sprängningsarbeten för denna byggnad......
Tygförrådsbyggnad av korrugerad plåt ......
Undergrund av betong för denna byggnad
Yttre vatten- och avloppsledningar...............
Yttre elektriska ledningar..............................
Vägar, planering och stängsel .....................
Maskinella anordningar .................................
Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll
............. kronor 200,000: —
............. » 12,000: —
............. » 45,000: —
............. 8.000: —
............. » 15,000: —
............. » 2,000: —
............ » 25,000: —
» 50,000: -—
............. » 28,000: —
Summa kronor 385,000: —
Vidkommande sättet för bestridande av ifrågavarande kostnader, 385,000
kronor, har jag icke något att erinra mot att, såsom av fortifikationsdepartementet
föreslagits, nämnda belopp förskottsvis gäldas av lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål och att fonden sedermera
beredes ersättning härför av den från Göteborgs stad inflytande köpeskillingen.
Vad angår återstående del av köpeskillingen, 160,000 kronor, har
fortifikationsdepartementet ansett, att detta belopp borde få i sinom tid,
sedan pågående utredning rörande vissa markbyten mellan kronan och Göteborgs
stad slutförts, disponeras för uppförande av nya lokaler för ammunitions-
och gevärsförråden vid Göta artilleriregemente, vilken nybyggnadsfråga
angivits delvis sammanhänga med markbytet. Frågan om dispositionen av
sistnämnda belopp lärer framdeles böra underställas riksdagens prövning.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att till Göteborgs stad för en köpeskilling
av 545,000 kronor och i övrigt på av mig angivna villkor försälja fastigheterna
nr 1 och 2 i 19. kvarteret Kronhuset i stadsdelen Nordstaden i
Göteborg,
dels ock medgiva, att, därest sådan försäljning kommer till stånd, för
uppförande av ny tyganstalt för Göta artilleriregemente vid Kviberg må av
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål förskottsvis
tagas i anspråk ett belopp av 385,000 kronor, att ersättas fonden av den
inflytande köpeskillingen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
In
Bil. A.
Emellan Kungl. Maj: t och kronan genom chefen för Kungl. Göta artilleriregemente
samt Göteborgs stad genom dess drätselkammare, å andra avdelningen,
träffas härmed följande
K ö i» e a v t a 1.
Kungl. Maj:t och kronan upplåter och försäljer härigenom till Göteborgs
stad med full äganderätt fastigheterna nr 1 och nr 2 i 19 kvarteret Kronhuset
i Nordstaden i Göteborg med allt vad därtill hörer och lagligen tillvinnas
kan mot en köpeskilling av femliundrafyrtiofemtusen (545,000) kronor samt
på följande villkor i övrigt:
l:o) De försålda fastigheterna få tillträdas av köparen i befintligt skick
den 1 januari 1931.
2:o) Intill dess köparen tillträder fastigheterna är säljaren skyldig att på
egen bekostnad hålla å fastigheterna uppförda byggnader brandförsäkrade
för ett belopp av tillhopa 200,000 kronor.
3:o) Därest byggnaderna skulle helt eller delvis avbrinna, innan detta
avtal enligt vad nedan stadgas blivit slutligen giltigt, äger säljaren uppbära
och tillgodogöra sig utfallande brandskadeersättning, och berättigas köparen,
därest avtalet sedermera blir giltigt, att vid köpeskillingslikviden från köpesumman
avdraga det belopp, säljaren uppburit i brandskadeersättning.
4:o) Skatter, utskylder, brandförsäkringsavgifter och andra onera för försålda
fastigheterna skola, i den mån de belöpa å tiden före tillträdesdagen,
betalas av säljaren och i den mån de belöpa å tiden från och med nämnda
dag av köparen.
5:ol Försålda fastigheterna överlåtas i gravationsfritt skick.
6:o) Försålda fastigheterna besväras icke av någon icke intecknad nyttjanderätt,
rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån.
7:o) Under förutsättning att säljaren dels avlämnar alla för lagfart å detta
fång erforderliga handlingar, alla brandförsäkringshandlingar rörande försålda
byggnaderna ävensom alla andra handlingar angående fastigheterna
och dels med behöriga gravationsbevis styrkt, att fastigheterna icke besväras
av någon inteckning, skall köpeskillingen å tillträdesdagen till säljaren utbetalas
i stadskassan, och är köparen därvid berättigad att utöver det under
mom. 3:o) här ovan omförmälda eventuella avdrag från den överenskomna
köpeskillingen avdraga beloppet av oguldna skatter, utskylder och andra
onera, som belöpa på tiden före tillträdesdagen under iakttagande av att
skatter och utskylder. som avse år 1930, skola, för såvitt de utgå under år
1931, beräknas efter den för år 1930 bestämda grund.
8:o) Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, att detsamma godkännes
dels av stadsfullmäktige i Göteborg före utgången av januari månad
innevarande år och dels av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1929.
Av detta avtal äro upprättade två exemplar, av vilka kontrahenterna
tagit var sitt.
Göteborg den 3 januari 1929.
SIXTEN SCHMIDT
Chef för Kungl. Göta artilleriregemente.
Carl Bhedin.
Göteborg i drätselkammaren, å andra avdelningen, den 3 januari 1929.
AUG. ÅKESSON.
C. O. FORSELIUS. JENS NIELSEN. ERNST G. KKISTENSSON.
ANDERS NYLÉN. CURT L. LARSSON. KNUT PETERSSON.
A. Gärde.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
I förestående köpeavtal göres härmed den ändring, att punkt 8:o) i avtalet
erhåller följande lydelse:
8:o) Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, att detsamma godkännes
dels av stadsfullmäktige i Göteborg före den 1 mars 1929 och dels
av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1929.
Göteborg den 22 januari 1929.
SIXTEN SCHMIDT
Chef för Kungl. Göta artilleriregemente.
Carl Rhedin.
Göteborg i drätselkammaren, å andra avdelningen, den 22 januari 1929.
ÄGG. ÅKESSON.
C. O. FOESELIUS. JENS NIELSEN. ERNST G. KRISTEN SSON.
ANDERS NYLÉN. KNUT PETERSSON. G. A. V. DAHLIN.
A. Gärde.
Stockholm, K. L- Beckmans Boktryckeri, 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:135 Riksdagens-skrivelse Nr 135 a1 i texten
- SU 1929:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg rn. m. s. 13 i texten