Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg in. in

1929-03-15 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:222, Angående försäljning av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj ds proposition nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg

in. in.; given Stockholms slott den 15 mars

1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, M ohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg följande.

I sin år 1913 avgivna berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under

år 1912 fäste riksdagens revisorer uppmärksamheten på det förhållandet, att då

Göta artilleriregemente år 1895 förflyttats från den inom staden Göteborg belägna

gamla kasernen till det nuvarande etablissemanget å Kviberg, den huvudsakligen

för reparation av regementets materiel avsedda tygstationen med tillBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 186 höft. (Nr 222.) 1049 *8 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

hörande förråd bibehållits å en sedan gammalt till tjgstation upplåten tomt,

belägen inom Göteborgs stad. Det långa avståndet mellan tygstationen och

kasernen, omkring 7 kilometer, medförde enligt revisorernas mening redan

i och för sig åtskilliga olägenheter, och hänvisade revisorerna sålunda till

att viss personal vid regementet erliölle sin dagliga utbildning å tygstationen

eller kommenderades till tjänstgöring därstädes, varjämte transporter av

materiel och persedlar ofta nog förekomme mellan kasernen och tygstationen.

Tomten i fråga — i det följande benämnd tyghustomten — omfattade en

areal av omkring 3,703 kvadratmeter. Revisorerna påpekade vidare, att omedelbart

intill tyghustomten funnes en annan kronan likaledes tillhörig tomt —

här nedan benämnd fortifikationstomten — med en areal av omkring 2,563

kvadratmeter, som disponerades av arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Med hänsyn till ifrågavarande tomters fördelaktiga läge inom staden

ansåge revisorerna, att det syntes böra verkställas undersökning i syfte att

utröna, huruvida icke dessa tomter skulle kunna utnyttjas på ett för kronan

ekonomiskt fördelaktigare sätt än sålunda skedde, i sammanhang varmed

det även borde tagas under omprövning, huruvida icke lämpligare plats

skulle kunna beredas tygstationen med tillhörande förråd och verkstäder.

I yttrande över revisorernas berörda uttalande anförde arméförvaltningens

artilleri- och fortifilcationsdepartement, bland annat, att departementen biträdde

revisorernas mening i avseende å olämpligheten av tygstationens bibehållande

å dess nuvarande plats inom staden, varigenom förbindelsen med det å Kviberg

förlagda regementet försvårades. I likhet med revisorerna ansåge därför

departementen, att en undersökning borde företagas angående tygstationens

förflyttning och den nuvarande tyganstaltens utnyttjande på annat sätt,

varvid först fråga om försäljning av densamma i sammanhang med försäljning

av fortifikationstomten syntes böra tagas under prövning. Departementen

förklarade sig emellertid hava för avsikt att i särskild skrivelse

underställa den väckta frågan om tygstationens förflyttning till Kviberg samt

tyghus- och fortifikationstomternas försäljning Kungl. Maj:ts prövning.

I anslutning till vad artilleri- och fortifikationsdepartementen i omförmälda

yttrande sålunda anfört framlade arméförvaltningens fortifilcationsdepartement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 december 1918 förslag om försäljning av

den s. k. fortifikationstomten för ett pris av minst 205,500 kronor. Fortifikationsdepartementet

framhöll därvid till en början, att den uppfattningen

gjort sig gällande, att förflyttningen av tyganstalten (tidigare benämnd tygstationen)

måste göras beroende av tillgång å medel till uppförande av nya byggnader

vid Kviberg, vilka medel borde beredas genom försäljning av tyghustomten.

Härför erforderlig utredning, som skulle ombesörjas av artilleridepartementet,

hade emellertid ännu icke kunnat avslutas. Härtill komme även, att historiska

och estetiska intressen framträtt mot försäljning av den å tyghustomten

uppförda huvudbyggnaden, det s. k. stora kronhuset. Då varken sådana intressen

eller nybyggnadsangelägenheter gjorde sig gällande beträffande fortifikationstomten,

hade fortifikationsdepartementet, trots tomternas belägenhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. i)faj:ts proposition nr 222.

:s

intill varandra i samma kvarter, ansett sig böra lösgöra frågan om dispositionen

av denna tomt från det sammanhang med tyghustomten, vari den

genom riksdagens revisorers förberörda berättelse och därefter under målets

handläggning varit ställd.

Körande fortifikationstomtens belägenhet och beskaffenheten av de därå

befintliga byggnaderna ävensom fastighetens värde anförde fortifikationsdepartementet

härefter i huvudsak följande:

Fortifikationstomten eller tomten nr 57 i Göteborgs stads sjunde rote med

adress nr 4 och 6 vid Postgatan gränsade i söder till sistnämnda gata, i väster

till Smedjegatan, i norr till Kronhusgatan och i öster till tyghustomten samt

omfattade en yta av il,563 kvadratmeter. A tomten vore uppförda följande byggnader,

nämligen fortifikationshuset av tegel i två våningar under plåttak med

tillbyggnad, likaledes av tegel, i en våning under tegeltak med fasad åt Postgatan,

materialbokhållarehuset i en våning av korsvirke och tegel under

tegeltak i hörnet av Postgatan och Smedjegatan samt eu materialbod i en

våning av resvirke och bräder under tegeltak i hörnet av sistnämnda gata

och Kronhusgatan. Av byggnaderna, som jämte tomten stode under chefens

för tredje arméfördelningen vård och förvaltning, hade fortifikationshuset

avsetts för expeditionslokaler och bostad åt fortifikationsbefälhavaren, materialbokhållarehuset

använts till bostad för en fortifikationskassör och en underofficer

samt materialboden avsetts för det genom benämningen antydda

ändamål. Sedan flera år hade dock byggnaderna ej omedelbart använts för

de ändamål, vartill de avsetts. Anledningarna härtill hade varit flera. Läget

av byggnaderna hade i bostadshänseende under senare tid funnits mindre

gynnsamt med grannskap av emigrant- och andra hotell av tvivelaktigt anseende,

som kunde vara obehagligt för anständiga familjer och vådligt för barn

i uppväxtåren. Materialbokhållarehuset kunde därjämte anses nästan bofälligt.

Socklarna hade en allt för ringa höjd, så att bjälklaget låge nästan i

gatans plan, varförutom sättningar i följd därav, att grunden lagts i jäsande

lera, uppkommit och haft synnerligen menliga verkningar å byggnadens

väggar, bjälklag och golv, vilka sistnämnda för att erhålla normal lutningmåst

påsalas, så att höjden av vissa rum vore endast 1.9 meter. Fortifikationshuset

vore i något bättre skick, men även där vore sockeln så låg, att

den delvis försvunne i gatuplanet. Bottenvåningens lokaler vore mycket

mörka.

Vid värdering, som på föranstaltande av fortifikationsdepartementet verkställts

av kaptenen O. Lind och arkitekten C. F. Ehrling den 17 oktober

1915 å såväl fortifikationstomten jämte byggnader som tyghustomten med

byggnader, hade fortifikationstomten med därå uppförda byggnader uppskattats

sålunda:

tomten, 2,563 kvm. ä 80 kronor

fortifikationshuset .....................

materialbokhållarehuset ............

materialboden..............................

Summa kronor 235,040: —

kronor 205,040

25,000

2,500

2,500

Härvid hade emellertid värderingsmännen anmärkt, att byggnaderna vid

blivande försäljning kunde anses endast äga rivningsvärde, varför de för

dem angivna värden borde uteslutas vid en uppskattning av fastighetens saluvärde,

vilket värderingsmännen ansåge böra vara i runt tal 205,500 kronor.

Fortifikationsdepartementet, som för egen del ej hade något att erinra

mot den verkställda värderingen, ansåge det sålunda angivna försäljningsvärdet,

205,500 kronor, kunna bestämmas såsom minimipris.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj;ts proposition nr 222.

Över fortifikationsdepartementets ifrågavarande framställning samt ett sedermera

av departementet till Kungl. Maj: t överlämnat, av eu handelsfirma i

Göteborg avgivet köpeanbud å 280,000 kronor för fortifikationstomten infordrades

yttrande av byggnadsstyrelsen. I utlåtande den 6 mars 1919 framhöll

byggnadsstyrelsen, bland annat, att fortifikationstomten tillsammans med

tyghustomten bildade ett helt kvarter, beläget i den centrala delen av staden

i närheten av hamnen, tullhuset och det dåvarande posthuset. Ehuru tomten

för det dåvarande icke syntes vara behövlig för något statsverkets särskilda

behov och å densamma befintliga byggnader vore i bristfälligt skick, vore

det enligt byggnadsstyrelsens mening dock mindre lämpligt, att statsverket

avhände sig denna synnerligen välbelägna tomt, innan utredning verkställts

vare sig angående användningen av dåvarande posthuset, sedan postverket

tagit sin under uppförande varande byggnad i besittning, eller rörande den

slutliga användningen av tyghustomten eller det s. k. kronhuset. Den för

tomten erbjudna köpesumman, 280,000 kronor, motsvarade ett pris, byggnadernas

värde däri inbegripet, per kvadratmeter av 109 kronor 25 öre. Enligt

styrelsens åsikt borde emellertid för affärsändamål så välbelägen mark redan

då kunna betinga ett pris, som med åtminstone 50 procent överstege nämnda

värde per kvadratmeter, och kunde näppeligen förlora i värde men väl stiga.

I anslutning härtill avstyrkte byggnadsstyrelsen den sålunda föreslagna försäljningen.

Enligt beslut den 4 april 1919 fann Kungl. Maj:t fortifikationsdepartementets

framställning om fortifikationstomtens försäljning icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1922 framlade arméförvaltningens

fortifikationsdepartement ånyo förslag om försäljning av fortifikationstomten.

Departementet anmälde därvid, att anbud inkommit å köp av

tomten mot en köpeskilling av 300,000 kronor. I samband härmed uttalade

departementet den åsikten, att fastighetens belägenhet intill tyghustomten

ej borde utgöra hinder för försäljningen, då envar av dessa tomter vore av

sådan omfattning och beskaffenhet, att den ena kunde oberoende av den

andra på ett tillfredsställande sätt utnyttjas, utan att vare sig estetiska eller

andra hänsyn förnärmades. I fråga om det pris, som borde bestämmas för

fastighetens försäljning, meddelade fortifikationsdepartementet, att fortifikationsbefälhavaren

å Älvsborgs fästning hade föreslagit ett minimipris av

372,000 kronor — varav 50,000 kronor beräknades för byggnader och 322,000

kronor för själva tomten — vilken summa motsvarade fastighetens taxeringsvärde.

För egen del ansåge emellertid fortifikationsdepartementet det sålunda

av fortifikationsbefälhavaren föreslagna beloppet väl högt samt kunna

utgöra hinder för försäljningens genomförande. De senast inom landet verkställda

fastighetstaxeringarna, som gjorts under en sällspord högkonjunktur,

ansåges också i allmänhet vara efter dåmera rådande förhållanden för höga.

Men även om det fastigheten åsatta taxeringsvärdet, 372,000 kronor, lades

till grund för bestämmande av minimipris, borde enligt departementets åsikt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''222. 5

i allt fall från detta belopp avgå det byggnaderna åsatta värde av 50,000

kronor. För tomtens tillgodogörande på ett ekonomiskt sätt måste nämligen

de å densamma befintliga byggnaderna rivas och sålunda, såsom redan 1915

års värderingsmän anmärkt, byggnadernas värde fråndragas samvärdet. I

anslutning härtill föresloge fortifikationsdepartementet, att 322,000 kronor

måtte bestämmas såsom minimipris för fastighetens försäljning.

I utlåtande den 8 mars 1923 avstyrkte byggnadsstyrelsen fortifikationsdepartementets

senast omförmälda framställning samt åberopade därvid i huvudsak

samma skäl mot försäljningen av tomten, som styrelsen tidigare anfört.

Ett ytterligare skäl, som talade för denna styrelsens ståndpunkt, syntes styrelsen

ligga däri, att, enligt vad styrelsen hade sig bekant, Göteborgs stad

förberedde en stadsplaneändring, som skulle komma att i hög grad beröra

fortifikationstomten, vilken genom den projekterade ändringen skulle komma

att erhålla ökat värde.

Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 23 mars 1923 föranledde icke heller

fortifikationsdepartementets då föreliggande framställning någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Efter det underhandlingar ägt rum mellan chefen för Göta artilleriregemente

och Göteborgs stad angående stadens förvärvande från kronan av

fortifikations- och tyghustomterna, gjorde arméförvaltningens artilleri- och

fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 mars 1928 framställning

i syfte att nyssnämnda tomter måtte få försäljas till staden.

Ifrågavarande underhandlingar hade lett till avslutandet av ett den 7 februari

1928 dagtecknat köpeavtal mellan regementschefen å Kungl. Maj ds och kronans

vägnar, å ena sidan, samt staden genom dess drätselkammare, å andra

sidan. Detta avtal hade av stadsfullmäktige i Göteborg den 16 februari

1928 godkänts. Såsom villkor för avtalets giltighet hade stadgats, att detsamma

godkändes från kronans sida före den 1 juni 1928.

I ärendet anförde artilleri- och fortifikationsdepartementen i huvudsak

följande.

Sedan lång tid tillbaka hade kronan varit ägare till flera större eller

mindre områden i Göteborg, vilka disponerades för lantförsvarets räkning

och numera förvaltades av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, bland

dem de s. k. fortifikations- och tyghustomterna. Dessa tomter, vilka tillhopa

bildade ett sammanhängande kvarter, vore belägna i den centrala delen av

staden i närheten av hamnen med gränser till följande gator, nämligen: i

norr till Kronhusgatan, i öster till Nedre Kvarnbergsgatan, i söder till Postgatan

och i väster till Smedjegatan.

A tomterna, vilka uppgivits innehålla i areal, fortifikationstomten 2,563

kvadratmeter och tyghustomten 3,703 kvadratmeter, funnes följande byggnader

uppförda, vilka disponerades på nedan angivna sätt:

A) A fortifikationstomten:

I fortifikationshuset, beläget vid Postgatan nr 6,

II materialbokhållarehuset, beläget vid Postgatan nr 4, och

III en materialbod,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

6

av vilka byggnader ett expeditionsrum i fortifikationshuset och materialboden

vore uthyrda för privat bruk, under det att återstoden av byggnaderna,

som utgjordes av tre bostadslägenheter, upplåtits till tre befattningshavare

vid ingenjörstaben i Älvsborgs fästning såsom tjänstebostäder; dessa

lägenheter hade dock på senare åren icke bebotts av respektive befattningshavare

utan av dem med vederbörligt tillstånd uthyrts till privatpersoner.

B) A tyghustomten:

I tyggårdens boningshus, beläget vid Postgatan nr 8,

II stora kronhuset, beläget vid Kronhusgatan,

III måleriverkstad,

IV snickeriverkstad,

V sadelmakeri- och gevärsreparationsverkstad,

VI grovsmedja,

VII skjul och uthus,

VIII avträde,

IX kontorsbyggnad,

X vedbod,

av vilka byggnader samtliga med undantag av tyggårdens boningshus för

närvarande disponerades av Göta artilleriregementes tyganstalt för expedition,

verkstäder och förråd; i omförmälda bostadshus åter, som vore inrett

till tre bostadslägenheter, hade tjänstebostäder upplåtits till nämnda regementes

chef och två befattningshavare vid tyganstalten.

Av ovan uppräknade byggnader märktes särskilt stora kronhuset och tyggårdens

boningshus, då dessa, i synnerhet kronhuset, finge anses hava kulturhistoriskt

värde. Vad därvid först anginge kronhuset, förskreve sig detta

— vilket, enligt vad fortifikationsdepartementet inhämtat, vore 48 meter långt

och 15 meter brett samt vore uppfört i två huvudvåningar och tre däröver

belägna vindsvåningar — från så lång tid tillbaka som mitten av 1600-talet,

eller närmare bestämt åren 1643—1655, under vilken tid byggnaden enligt

tillgängliga anteckningar syntes hava uppförts. Vid byggnadens tillkomst

hade denna visserligen i huvudsak avsetts att användas "som förrådslokaler,

men i bottenvåningen hade därjämte inretts en stor samlingssal, i vilken

sedermera, bland annat, 1660 års riksmöte i Göteborg avhållits. Denna sal

hade någon tid efter detta möte omändrats till gudstjänstlokal och år 1688

upplåtits såsom sådan åt Göteborgs garnison. Vidkommande därpå tyggårdens

boningshus, syntes här endast böra omnämnas, att denna byggnad,

som ursprungligen benämnts artilleriets corps de garde (vaktlokal), under

åren 1755—1756 uppförts i stället för en därstädes förut befintlig sådan byggnad,

som vid eldsvåda nedbrunnit.

År 1924 hade underhandlingar upptagits mellan fortifikationsdepartementet

och Göteborgs stad angående försäljning till staden av tyghus- och fortifikationstomterna.

Dessa underhandlingar hade lett till, att tomternas värdering

uppdragits åt en nämnd, bestående av byggnadsrådet I. G. Clason, utsedd

av Kungl. Maj:ts befallningsliavande i Göteborgs och Bohus län, överstelöjtnanten

greve I. F. Wachtmeister, utsedd av fortifikationsdepartementet,

samt kamreraren X. H. Lindholm, utsedd av stadens drätselkammare.

Nämnden hade den 16 augusti 1924 avgivit utlåtande i ärendet av följande

lydelse:

»Tyghustomten, som i areal innehåller 3,703 kvadratmeter, värderades år

1915 av kaptenen O. Lind och arkitekten C. F. Elirling till ett pris motsvarande

75 kronor per kvadratmeter, därvid det emellertid förutsattes, att

hela tomten skulle få bebyggas med undantag av den del, varå det s. k.

kronhuset är beläget, och närmast intill detsamma liggande område. För

den händelse hela tyghustomten frilägges omkring kronhuset eller nuvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition ur 222. <

byggnader i sia helhet eller delvis bibehållas, torde värdet ä tomtea skäligea

böra bestämmas efter ett pris per kvadratmeter av 50 kronor. Den av kap

tenen Lind och arkitekten Ehrling år 1915 gjorda värderingen å kronhuset

till ett pris av 55,000 kronor godkänner nämnden. Värdet av tyglmstomten

med diirå uppförda byggnader upptager nämnden därför till 240,150 kronor.

Fortifikations tomte a, vars areal är 2,563 kvadratmeter, hava arkitekten

Westerberg och ingenjören Törnblom värderat till ett pris av 120 kronor

per kvadratmeter. Om staden utlägger tomten till allmän plats, anser nämnden,

att en väsentlig reduktion av priset bör ske, och att tomten bör åsättas

ett värde av 80 kronor per kvadratmeter. I följd härav upptages värdet av

fortifikationstomten till 205,040 kronor.

Nämnden uppskattar således värdet av tyglius- och fortifikationstoniterna

jämte därå uppförda byggnader till 445,190 kronor.

Nämnden anser, att fastigheterna hava angivna värde endast under förutsättning,

att stadsingenjörskontorets i Göteborg här bilagda i maj 1924 upprättade

förslag till ändring i stadsplanen samt förslag till stadsplanebestämmelser

för del av Nordstaden i Göteborg, i vad det rör kvarteren Vadman

och Kronlmset, godkännes av stadsfullmäktige i Göteborg och fastställes av

Kungl. Maj:t.

Det i utlåtandet åberopade förslaget till ändring i stadsplanen hade innefattat,

att tyghustomten skulle avsättas för offentligt ändamål och att av

fortifikationstomten omkring 417 kvadratmeter skulle användas till utvidgning

av Smedjegatan och återstoden avsättas till allmän plats, avsedd för plantering.

Sedan ärendet härefter av vissa skäl någon tid vilat, hade fortifikatiousdepartementet

uppdragit åt chefen för Göta artilleriregemente att med staden

upptaga förnyade underhandlingar. Såsom resultat därav hade regementschefen

med skrivelse den 29 februari 1928 insänt det tidigare berörda, preliminära

avtalet om den ifrågavarande försäljningen, cläruti köpeskillingen

bestämts till 545,000 kronor, tillträdesdagen till den 1 januari 1930 och såsom

villkor för avtalets giltighet stadgats, att detsamma skulle av Kungl.

Maj:t godkännas före den 1 juni 1928. Enär avtalet måste anses innefatta för

kronan fullt acceptabla villkor, hade regementschefen hemställt, att fortifikationsdepartementet

måtte hos Kungl. Maj:t utverka fastställelse av detsamma

ävensom anvisande av medel för uppförande av ny tyganstalt.

Chefen för västra arméfördelningen hade i avgivet yttrande tillstyrkt framställningen.

För egen del ansåge artilleri- och fortifikationsdepartementen den nuvarande

användningen av tyghustomten och därå uppförda byggnader ur olika synpunkter

synnerligen oändamålsenlig. Dels syntes det departementen, att ett

byggnadsverk så monumentalt och av så betydande kulturhistoriskt värde

som kronhuset rimligen borde tagas i anspråk för annat ändamål än såsom

förrådslokal för tyganstalten. Dels talade betydande praktiska skäl och

kostnadsskäl för eu snar förflyttning av tyganstalten till lämpligare plats.

Dess nuvarande belägenhet på långt avstånd från regementets etablissemang

och övningsplats och i eu central stadsdel med trånga gator medförde självfallet

synnerliga olägenheter och tidsomgång vid transporter av materiel till

och från anstalten, vilka icke kunde undgås, även då det gällde avhjälpande

av mindre fel och skador å materielen. Därtill komme, att verkstadslokalerna

vore för sitt ändamål så olämpliga, att förbättrade förhållanden jämväl i

detta avseende snarast borde åvägabringas. Skulle verkstäderna fortfarande

inrymmas i de nuvarande lokalerna, måste dessa snarast underkastas en

grundlig reparation. För kronhusets bevarande fordrades snarast kostsamma

underhållsarbeten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Till grund för köpeskillingens beräknande hade lagts följande kostnadsberäkning:
Tyghustomten:
3,

703 kvm. ä 50 kronor...........................kronor 185,150: —

Kronhuset ................................................ » _:

Övriga å tomten uppförda byggnader » 52,290: — kronor 237,440: —

Fortifikationstomten:

2,563 kvm. ä 120 kronor........................................................ ;> 307,560:_

Summa kronor 545,000: —

o T>et hade synts orimligt att beräkna särskilt vederlag för kronhuset, vilket’

då detsamma måste bevaras såsom historiskt minnesmärke, å ena sidan

knappast kunde ekonomiskt utnyttjas, vare sig i statens eller stadens hand,

men å andra sidan för sitt underhåll krävde avsevärda kostnader såväl omedelbart

för vissa arbeten i och för byggnadens bestånd i tillfredsställande

skick som för dess framtida underhåll. Tyghustomten, där något bebyggande

icke ansetts kunna komma i fråga, hade upptagits till det av värderingsnämnden

för sådant fall uppskattade värde.

Den del av köpeskillingen, som belöifie å fortifikationstomten, hade däremot

ansetts böra beräknas efter ett pris per kvadratmeter av 120 kronor.

Artilleri- och fortifikationsdepartementen ansåge i likhet med regementschefen,

att de föreslagna villkoren nu borde godtagas, så mycket mer som

det torde kunna befaras, att vid ett avslag från statsmakternas sida på det

föreliggande förslaget frågan icke komme att kunna lösas inom den närmaste

framtiden. Aven om det om några år skalle visa sig möjligt att erhålla

högre köpeskilling, syntes den verkliga vinst, som för kronan skulle uppstå

genom ett uppskov, bliva ringa eller ingen dels med hänsyn därtill, att den

värdefulla fortifikationstomten i kronans hand knappast kunde sägas giva

någon avkastning, dels med hänsyn till de kostnader, som inom kort bleve

erforderliga för kronliusets bevarande i värdigt skick, dels ock med hänsyn

till de olägenheter, som vore förenade med tyganstaltens nuvarande belägenhet.

Fastigheterna, å vilka kronan icke hade lagfart, besvärades icke av någon

beviljad eller sökt inteckning enligt ett den 3 mars 1928 utfärdat gravationsbevis.

Enligt departementens åsikt vore det icke erforderligt att i samband med

försäljningen stadga något villkor, som skulle inskränka stadens dispositionsrätt

över fastigheterna. Något tvivel kunde icke råda därom, att Göteborgs

stad med de å tyghustomten befintliga byggnaderna icke vidtoge andra dispositioner,

än som av sakkunskapen funnes förenliga med vederbörlig pietet mot

deras egenskap av historiska minnesmärken. Departementen ansåge sålunda

olämpligt att med försäljningsfrågan kombinera frågan, huruvida det invid

Postgatan belägna tyghuset borde såsom historiskt minnesmärke bevaras

eller på grund av estetiska hänsyn rivas.

Förutsättningen för den föreslagna försäljningen vore givetvis, att ny tvganstalt

uppfördes före den bestämda tillträdesdagen den 1 januari 193(1.

Utredning rörande eu sådan anstalt hade inom artilleri- och fortifikationsdepartementen

verkställts, och framginge därav, att dylik anstalt borde uppföras

å av regementet disponerat område vid Kviberg ävensom att kostnaderna

för uppförandet samt för inredning och förflyttning väl täcktes av den i förslagskontraktet

stipulerade köpeskillingen, därest denna finge för ändamålet

disponeras. Då emellertid enligt avtalet köpeskillingen skulle erläggas först

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222. 9

•len 1 januari 1930, måste, om försäljningen skulle komma till stånd i enlighet

med avtalet, andra medel förskottsvis ställas till förfogande.

Under åberopande av det anförda hemställde artilleri- och fortitikationsdepartementen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1998 års riksdag att

dels godkänna det träffade preliminära avtalet angående försäljning

av fastigheterna nr 1 och 2 i 19. kvarteret Kronhuset i stadsdelen Nordstaden

i Göteborg,

dels ock medgiva, att för uppförande av ny tyganstalt för Göta artilleriregemente

vid Kviberg och därmed sammanhängande åtgärder finge av lantförsvarets

fond för byggnader och andra försvarsändamål förskottsvis tagas

i anspråk ett belopp av högst 545,000 kronor, att ersättas fonden av den

enligt avtalet bestämda köpeskillingen.

I infordrat utlåtande anförde statskontoret, att ämbetsverket för sin del

icke hade något att erinra mot den föreslagna försäljningen av ifrågavarande

fastigheter och ej heller mot köpeskillingen eller köpevillkoren i övrigt.

Statskontoret uttalade vidare, att det torde få anses riktigt, att det belopp,

som befunnes erforderligt för uppförande av ny tyganstalt, bestredes ur

köpeskillingen, ävensom att, då medel för ändamålet bleve behövliga, innan

köpeskillingen erlades, det icke svntes vara något att invända mot att utgifterna

anvisades att förskottsvis utgå från lantförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

I yttrande den 15 mars 1928 anförde byggnadsstyrelsen, att styrelsen,

med hänsyn till att förevarande områden avsåges att förvärvas av Göteborgs

stad att användas för allmännyttiga ändamål, för sin del icke hade något

att erinra mot den ifrågasatta köpeskillingen. Då det s. k. kronhuset och

boningshuset på tyghustomten på grund av sitt kulturhistoriska värde otvivelaktigt

vore att betrakta såsom byggnadsminnesmärken, vid vilkas vård

den myndighet, under vars förvaltning desamma stode, jämlikt kungörelsen

den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet

vore skyldig att taga särskild hänsyn till denna egenskap, i vilket

avseende närmare föreskrifter och anvisningar utfärdades av byggnadsstyrelsen

och riksantikvarien gemensamt, ansåge byggnadsstyrelsen det icke

erforderligt att i samband med den ifrågasatta försäljningen föreslå något

villkor, som skulle inskränka stadens förfoganderätt över fastigheterna i fråga.

Sedan det emellertid utrönts, att den i artilleri- och fortifikationsdepartementens

framställning omförmälda ändringen av stadsplanen — varigenom

tyghustomten skulle avsättas för offentligt ändamål samt av fortifikationstomten

eu del skulle användas till utvidgning av Smedjegatan och återstoden

avses för plantering — icke kommit till stånd, anbefalldes byggnadsstyrelsen

att yttra sig i fråga om den i köpeavtalet angivna köpeskillingen

under förutsättning, att fortifikationstomten icke i sin helhet komme att av

Göteborgs stad användas för allmännyttigt ändamål.

Med anledning härav anförde byggnadsstyrelsen i utlåtande den 3 maj

1928, att styrelsen tidigare hade utgått ifrån, att den föreslagna köpeskillingen

borde bedömas med hänsyn till att området i sin helhet skulle från

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kwngl. Maj:ts proposition nr 222.

stadens sida användas för allmännyttigt ändamål, varvid särskilt tygliustomtens

framtida användning beaktats, och hade styrelsen därvid ansett

försäljningen i fråga icke giva anledning till någon erinran för styrelsens

vidkommande. Enligt vunnen upplysning vore frågan om fortifikationstomtens

användning ännu icke avgjord, men torde möjlighet föreligga, att omkring

*/3 av tomten kunde komma att av staden försäljas. En med anledning

härav gjord undersökning, huru det för fortifikationstomten angivna

priset av 120 kronor per kvadratmeter kunde ställa sig till ett antagligt

försäljningsvärde å den reglerade tomten i stadens hand, hade bibringat styrelsen

den uppfattningen, att den angivna köpeskillingen även under denna

förutsättning måste från kronans sida anses antagbar.

Genom skrivelse den 11 maj 1928 anmodade härefter dåvarande chefen

för försvarsdepartementet arméförvaltningens fortilikationsdepartement att

med Göteborgs stad inleda underhandlingar angående vidtagande i det upprättade

preliminära köpeavtalet av de ändringar i avseende å tiden för avtalets

godkännande från kronans sida m. m„ vilka vore erforderliga, därest

ärendet skulle kunna underställas 1929 års riksdags prövning.

I eu den 14 mars 1929 till försvarsdepartementet inkommen skrivelse har

nu arméförvaltningens fortifikationsdepartement, med överlämnande av ett i

ämnet upprättat reviderat förslag till avtal mellan kronan och Göteborgs

stad, anfört följande.

Efter förhandlingar mellan chefen för Göta artilleriregemente å Kungl.

Maj:ts och kronans vägnar samt drätselkammaren i Göteborg hade den 3

januari 1929 träffats ett förnyat preliminärt köpeavtal, innefattande samma

bestämmelser som det tidigare preliminära avtalet, med de ändringar, som

betingades av sakens framflyttande ett års tid. Enligt mom. 8 i avtalet

skulle detta vara giltigt endast under förutsättning, att detsamma godkändes

av stadsfullmäktige i Göteborg före utgången av januari månad 1929

och av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1929. Genom ett därefter den 22 januari

1929 gjort tillägg hade den ändring vidtagits, att stadsfullmäktiges

godkännande skulle lämnas före den 1 mars 1929. Vid sammanträde den

14 februari 1929 hade stadsfullmäktige beslutat att icke godkänna det föreliggande

avtalsförslaget.

Emellertid hade för möjliggörande av förslagets genomförande den 19

februari 1929 gjorts en donation av enskild person, på grund varav drätselkammaren

ansett sig böra ånyo framlägga saken för stadsfullmäktige, dock

under villkor, att Kungl. Maj:t, samtidigt med avtalets godkännande från

kronans sida, berättigade Göteborgs stad att, därest och i den män staden

därtill funne anledning, avröja de till fastigheterna hörande byggnaderna

med undantag av kroiihuset. Stadsfullmäktige hade den 28 februari 1929

godkänt avtalsförslaget under det av drätselkammaren föreslagna villkoret.

Såväl chefen för Göta artilleriregemente som chefen för västra arméfördelningen

hade tillstyrkt, att avtal måtte komma till stånd i enlighet med

det från stadsfullmäktiges sida sålunda föreliggande erbjudandet.

Fortifikationsdepartementets ståndpunkt beträffande önskvärdheten av en

försäljning av det ifrågavarande fastighetskomplexet så snart ske kunde hade

tidigare tillkännagivits i artilleri- och fortifikationsdepartementens förberörda

gemensamma skrivelse den 7 mars 1928. Till någon ändring i denna stånd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. M«j:ls pyojiositinH nr 222

punkt hade fortifikationsdepartementet icke därefter haft anledning, Vissa

av de utav artilleri- och fortifikationsdepartementen angivna .skälen hade

emellertid vuxit i styrka. Kravet på reparation och modernisering av artilleriregementets

tygverkstäder ävensom kravet på snara åtgärder för kronhusets

bevarande gjorde sig nämligen självklart alltmera gällande, allt efter

som tiden ginge, utan att åtgärder därför vidtoges.

Beträffande det från Göteborgs stads sida nu framställda förbehållet om

rätt för staden att eventuellt avröja de till fastigheterna hörande byggnaderna

med undantag av kronhuset, erinrade fortifikation sdepartementet om

vad artilleri- och fortifikationsdepartementen i ditliörande avseende anfört

i sin förberörda skrivelse den 7 mars 1928, nämligen att det enligt departementens

åsikt icke vore erforderligt att i sa nd land med försäljningen

stadga något villkor, som skulle inskränka stadens dispositionsrätt över

fastigheterna. Något tvivel kunde icke råda därom, att Göteborgs stad med

de å tygliustomten befintliga byggnaderna icke vidtoge andra dispositioner,

än som av sakkunskapen funnes förenliga med vederbörlig pietet mot deras

egenskap av historiska minnesmärken. Departementen hade sålunda ansett

olämpligt att med försäljningsfrågan kombinera frågan, huruvida det invid

Postgatan belägna tyghuset borde såsom historiskt minnesmärke bevaras

eller på grund av estetiska hänsyn rivas.

Såsom framginge av handlingar, som bilades förevarande skrivelse, hade

riksantikvarien ansett, att i köpekontraktet borde införas en bestämmelse,

att föreskrifterna i § 21 av förordningen med föreskrifter rörande det offentliga

byggnadsväsendet av den 26 november 1920 skulle med avseende å tyghusfastigheten

vara gällande även sedan densamma övergått i stadens ägo. Staden

hacle motsatt sig detta. Därest riksantikvariens fordran av Kungl. Maj: t

gillades, skulle detta med all sannolikhet innebära, att försälj ningsf rågan

även för innevarande år vore förfallen. Och därmed skulle följa, att det

vore synnerligen ovisst, om densamma inom närmaste framtiden skulle

kunna lösas på förmånligt sätt. De reella fördelar, som genom frågans lösning

på nu föreslaget sätt stode att vinna för lantförsvarets vidkommande,

vore så betydande, att det ville synas fortifikationsdepartementet, som om

en dylik fordran på åvägabringande av garantier för tillgodoseendet av vissa

exklusivt estetiska intressen icke borde få vinna beaktande, då frågans lösning

därigenom skulle äventyras. Och att märka vore, att de garantier,

varpå fordran framställts, skulle rikta sig mot Göteborgs stad, som departementet

veterligt icke genom vad från dess sida förekommit gjort sig förtjänt

av någon misstanke om bristande vilja att tillgodose intressen av här ifrågavarande

slag.

Såsom i artilleri- och fortifikationsdepartementens ovanberörda skrivelse

anförts, vore för tyghustomtens försäljning eu given förutsättning, att ny

tyganstalt för Göta artilleriregemente komme till stånd före den bestämda

tillträdesdagen enligt avtalet. Den nya tyganstalten vore avsedd att uppföras

å av regementet disponerat område vid Kviberg. För ändamålet vore

behövligt att nyuppföra dels en verkstadsbyggnad innehållande, förutom

verkstäder, erforderliga expeditionslokaler samt bostadslägenheter, dels eu

tygförrådsbyggnad. De ändrade lokala förhållandena nödvändiggjorde dessutom

anskaffning av en del maskinella anordningar för verkstäderna ävensom

anläggning av vatten- och avloppsledningar, vägar in. m. Kostnaderna

härför, vilka av artilleri- och fortifikationsdepartementen tidigare beräknats

till sammanlagt 340,000 kronor, skulle, enligt av fortifikationsdepartementets

kasernbyrå efter på platsen gjorda undersökningar verkställd noggrann beräkning,

komma att uppgå till 385,000 kronor. Fortifikationsdepartementet

ifrågasatte, om ej sistberörda summa kunde för ifrågavarande ändamål för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

12 Kungl, Mcij:ts proposition nr 222.

skottsvis bestridas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål,

att sedermera ersättas fonden av den från Göteborgs stad inflytande

köpeskillingen.

Förutom de sålunda nödvändiga nybyggnads- m. fl. arbetena å Kviberg

bleve det inom den närmaste framtiden nödvändigt att därstädes utföra en

del andra nybyggnadsarbeten, nämligen för uppförande av nya lokaler för

ammunitions- och gevärsförråden vid Göta artilleriregemente. Dessa nybyggnadsfrågor

sammanhängde emellertid delvis med ett under utredning

varande spörsmål om genomförande av vissa markbyten mellan kronan och

Göteborgs stad. Det syntes fortifikationsdepartementet, som om återstoden

av den inflytande köpeskillingen borde, då berörda utredning vore slutförd

och förslag om uppförande av de nya ammunitions- och gevärsförråden

kunde framläggas, få stå till disposition för sistnämnda ändamål.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsdepartementet.

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna förenämnda den 3 januari

1929, med tillägg av den 22 samma månad, mellan kronan och Göteborgs

stad ingångna preliminära avtal angående försäljning till staden av fastigheterna

nr 1 och 2 i 19. kvarteret Kronhuset i stadsdelen Nordstaden i Göteborg,

dels ock medgiva, att för uppförande av ny tyganstalt för Göta artilleriregemente

vid Kviberg finge av lantförsvarets fond för byggnader och andra

försvarsändamål förskottsvis tagas i anspråk ett belopp av 385,000 kronor,

att ersättas fonden av den enligt avtalet inflytande köpeskillingen.

Av det anförda torde framgå, att här ifrågavarande, i den centrala delen

av Göteborg belägna fastigheter för närvarande utnyttjas på ett föga ändamålsenligt

sätt. Såsom av riksdagens revisorer redan år 1913 framhållits

och av myndigheterna vid upprepade tillfällen understrukits, har det efter

Göta artilleriregementes förflyttning till Kviberg varit förenat med betydande

olägenheter att hava de till regementets tyganstalt hörande verkstäder och

förråd förlagda i byggnader å den s. k. tyghustomten. Vid nu angivna förhållanden

och då fastigheterna i fråga icke synas kunna komma till någon

lämpligare användning för statsverkets räkning, finner jag intet vara att erinra

mot att de försäljas till Göteborgs stad.

Det i ämnet upprättade förnyade preliminära köpeavtalet mellan kronan

och Göteborgs stad, som är dagtecknat den 3 januari 1929 och försett med

visst tillägg av den 22 i samma månad, torde få fogas såsom bilaga (Bil. A)

vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende. Såsom nämnts, hava stadsfullmäktige

i Göteborg den 28 nästlidna februari beslutit godkänna avtalet

under villkor, att staden berättigas att, därest och i den mån staden därtill

finner anledning, avröja de till fastigheterna hörande byggnaderna med undantag

av kronhuset.

Enligt avtalet, som gäller under förutsättning, att detsamma från kronans

sida godkännes före den 1 juni 1929, skola fastigheterna försäljas för eu

köpeskilling av 545,000 kronor och av staden tillträdas den 1 januari 1931.

vid vilken tidpunkt köpeskillingen skall erläggas. Mot den föreslagna köpeskillingen

har från myndigheternas sida icke gjorts någon erinran. Härvid

är att märka, att byggnadsstyrelsen utgått ifrån att tyghustomten kommer

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222,

13

att användas för allmännyttigt ändamål. Avel) jag liar ansett den erbjudna

köpeskillingen kunna av kronan godtagas under förutsättning, att tygliustomten

icke avses för bebyggande. Vad angår övriga bestämmelser i köpeavtalet,

vilka äro av enahanda innebörd som stadgandena i det den 7 februari

1928 träffade avtalet, har jag icke funnit anledning till någon erinran mot

desamma.

I anslutning till nyssnämnda utav stadsfullmäktige i Göteborg gjorda särskilda

förbehåll för avtalets godkännande får jag framhålla följande. Enligt

vad fortifikationsdepartementet i sin framställning upplyst, har riksantikvarien

—- i syfte att de kulturhistoriska intressena måtte bliva tillgodosedda —

föreslagit, att i köpekontraktet skulle införas en bestämmelse, att stadgandena

i § 21 i kungörelsen den 26 november 1920 (nr 744) med föreskrifter

rörande det offentliga byggnadsväsendet skulle med avseende å tyghusfastiglieten

vara gällande, även sedan densamma övergått i stadens ägo. Emellertid

har byggnadsstyrelsen, såsom inhämtas av en den 16 januari 1929 dagtecknad

skrivelse från styrelsen till Göteborgs stads fastighetskontor, förklarat sig

för sin del icke hava något att erinra mot att tyghustomten anordnades till

öppen plats och att för detta ändamål eventuellt de å tomten befintliga

byggnaderna med undantag av kronhuset finge avröjas. Med hänsyn härtill

och i betraktande av vad fortifikationsdepartementet i ämnet anfört, torde

förbehåll i syfte att inskränka stadens dispositionsrätt över fastigheterna

icke böra göras i vidare män, än att kronhusets bevarande såsom byggnadsminnesmärke

säkerställes, ävensom att — såsom ock av staden synes hava

förutsatts — tyghustomten, med undantag av den del därav, varå kronhuset

är beläget, kommer att utnyttjas till allmän plats. I sistnämnda

syfte torde staden tillförbindas att så snart ske kan till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag till sådan ändring i stadsplanen, som härav betingas.

Jag vill i detta sammanhang meddela, att drätselkammaren i Göteborg

uti skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 6 mars 1929

uttalat, att drätselkammaren icke ämnade vidtaga några åtgärder för avröjning

av någon av de till tyghusfastigheten hörande byggnaderna utan att

först hava i saken rådgjort med riksantikvarien samt att drätselkammaren

givetvis, innan framställning hos stadsfullmäktige gjordes om sådan avröjning,

komme att i möjligaste mån taga hänsyn till de skäl, som ur kulturhistorisk

och estetisk synpunkt kunde tala för byggnadernas å tyghusfastiglieten

bibehållande.

En förutsättning för tyghustomtens försäljning i enlighet med det föreliggande

förslaget är, att en ny tyganstalt för Göta artilleriregemente

färdigställes före den 1 januari 1931. Den nya tyganstalten är avsedd att

uppföras å av regementet disponerat område å Kviberg. För ändamålet

skulle behöva nyuppföras dels en verkstadsbyggnad innehållande, förutom

verkstäder, erforderliga expeditionslokaler samt bostadslägenheter, dels en

tygförrådsbyggnad. Härtill kommer anskaffning av en del maskinella anordningar

för verkstäderna samt anläggning av vatten-, avlopps- och elektriska

ledningar, vägar m. m. De härmed förenade kostnaderna hava av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

fortifikationsdepartementet uppskattats till 385,000 kronor enligt följande

beräkning:

Verkstadsbyggnad av tegel ...........................

Sprängningsarbeten för denna byggnad......

Tygförrådsbyggnad av korrugerad plåt ......

Undergrund av betong för denna byggnad

Yttre vatten- och avloppsledningar...............

Yttre elektriska ledningar..............................

Vägar, planering och stängsel .....................

Maskinella anordningar .................................

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll

............. kronor 200,000: —

............. » 12,000: —

............. » 45,000: —

............. 8.000: —

............. » 15,000: —

............. » 2,000: —

............ » 25,000: —

» 50,000: -—

............. » 28,000: —

Summa kronor 385,000: —

Vidkommande sättet för bestridande av ifrågavarande kostnader, 385,000

kronor, har jag icke något att erinra mot att, såsom av fortifikationsdepartementet

föreslagits, nämnda belopp förskottsvis gäldas av lantförsvarets

fond för byggnader och andra försvarsändamål och att fonden sedermera

beredes ersättning härför av den från Göteborgs stad inflytande köpeskillingen.

Vad angår återstående del av köpeskillingen, 160,000 kronor, har

fortifikationsdepartementet ansett, att detta belopp borde få i sinom tid,

sedan pågående utredning rörande vissa markbyten mellan kronan och Göteborgs

stad slutförts, disponeras för uppförande av nya lokaler för ammunitions-

och gevärsförråden vid Göta artilleriregemente, vilken nybyggnadsfråga

angivits delvis sammanhänga med markbytet. Frågan om dispositionen av

sistnämnda belopp lärer framdeles böra underställas riksdagens prövning.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att till Göteborgs stad för en köpeskilling

av 545,000 kronor och i övrigt på av mig angivna villkor försälja fastigheterna

nr 1 och 2 i 19. kvarteret Kronhuset i stadsdelen Nordstaden i

Göteborg,

dels ock medgiva, att, därest sådan försäljning kommer till stånd, för

uppförande av ny tyganstalt för Göta artilleriregemente vid Kviberg må av

lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål förskottsvis

tagas i anspråk ett belopp av 385,000 kronor, att ersättas fonden av den

inflytande köpeskillingen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

In

Bil. A.

Emellan Kungl. Maj: t och kronan genom chefen för Kungl. Göta artilleriregemente

samt Göteborgs stad genom dess drätselkammare, å andra avdelningen,

träffas härmed följande

K ö i» e a v t a 1.

Kungl. Maj:t och kronan upplåter och försäljer härigenom till Göteborgs

stad med full äganderätt fastigheterna nr 1 och nr 2 i 19 kvarteret Kronhuset

i Nordstaden i Göteborg med allt vad därtill hörer och lagligen tillvinnas

kan mot en köpeskilling av femliundrafyrtiofemtusen (545,000) kronor samt

på följande villkor i övrigt:

l:o) De försålda fastigheterna få tillträdas av köparen i befintligt skick

den 1 januari 1931.

2:o) Intill dess köparen tillträder fastigheterna är säljaren skyldig att på

egen bekostnad hålla å fastigheterna uppförda byggnader brandförsäkrade

för ett belopp av tillhopa 200,000 kronor.

3:o) Därest byggnaderna skulle helt eller delvis avbrinna, innan detta

avtal enligt vad nedan stadgas blivit slutligen giltigt, äger säljaren uppbära

och tillgodogöra sig utfallande brandskadeersättning, och berättigas köparen,

därest avtalet sedermera blir giltigt, att vid köpeskillingslikviden från köpesumman

avdraga det belopp, säljaren uppburit i brandskadeersättning.

4:o) Skatter, utskylder, brandförsäkringsavgifter och andra onera för försålda

fastigheterna skola, i den mån de belöpa å tiden före tillträdesdagen,

betalas av säljaren och i den mån de belöpa å tiden från och med nämnda

dag av köparen.

5:ol Försålda fastigheterna överlåtas i gravationsfritt skick.

6:o) Försålda fastigheterna besväras icke av någon icke intecknad nyttjanderätt,

rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån.

7:o) Under förutsättning att säljaren dels avlämnar alla för lagfart å detta

fång erforderliga handlingar, alla brandförsäkringshandlingar rörande försålda

byggnaderna ävensom alla andra handlingar angående fastigheterna

och dels med behöriga gravationsbevis styrkt, att fastigheterna icke besväras

av någon inteckning, skall köpeskillingen å tillträdesdagen till säljaren utbetalas

i stadskassan, och är köparen därvid berättigad att utöver det under

mom. 3:o) här ovan omförmälda eventuella avdrag från den överenskomna

köpeskillingen avdraga beloppet av oguldna skatter, utskylder och andra

onera, som belöpa på tiden före tillträdesdagen under iakttagande av att

skatter och utskylder. som avse år 1930, skola, för såvitt de utgå under år

1931, beräknas efter den för år 1930 bestämda grund.

8:o) Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, att detsamma godkännes

dels av stadsfullmäktige i Göteborg före utgången av januari månad

innevarande år och dels av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1929.

Av detta avtal äro upprättade två exemplar, av vilka kontrahenterna

tagit var sitt.

Göteborg den 3 januari 1929.

SIXTEN SCHMIDT

Chef för Kungl. Göta artilleriregemente.

Carl Bhedin.

Göteborg i drätselkammaren, å andra avdelningen, den 3 januari 1929.

AUG. ÅKESSON.

C. O. FORSELIUS. JENS NIELSEN. ERNST G. KKISTENSSON.

ANDERS NYLÉN. CURT L. LARSSON. KNUT PETERSSON.

A. Gärde.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

I förestående köpeavtal göres härmed den ändring, att punkt 8:o) i avtalet

erhåller följande lydelse:

8:o) Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, att detsamma godkännes

dels av stadsfullmäktige i Göteborg före den 1 mars 1929 och dels

av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1929.

Göteborg den 22 januari 1929.

SIXTEN SCHMIDT

Chef för Kungl. Göta artilleriregemente.

Carl Rhedin.

Göteborg i drätselkammaren, å andra avdelningen, den 22 januari 1929.

ÄGG. ÅKESSON.

C. O. FOESELIUS. JENS NIELSEN. ERNST G. KRISTEN SSON.

ANDERS NYLÉN. KNUT PETERSSON. G. A. V. DAHLIN.

A. Gärde.

Stockholm, K. L- Beckmans Boktryckeri, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:135 Riksdagens-skrivelse Nr 135 a1 i texten
  2. SU 1929:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronan tillhöriga fastigheter i Göteborg rn. m. s. 13 i texten