Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker, m. m

1929-05-03 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:230, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tv proposition Nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker,

m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed

''dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923

(nr 286) om sparbanker,

dels ock föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Nils Wohlin.

Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 19b häfl. (Nr 230.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286)

om sparbanker.

Härigenom förordnas, dels att 28, 57, 58, 60, 61, 63, 64 och 68 §§ i

lagen den 29 juni 1923 om sparbanker skola, 58 och 64 §§ i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade lydelse, dels ock att i lagen skola

införas två nya paragrafer, betecknade 60 a och 60 b och av den lydelse

nedan sägs:

28 §.

Lån av sparbanks medel må ej utlämnas mot skuldförbindelse, för vars

uppfyllande ledamot av sparbankens styrelse eller i sparbanken anställd

tjänsteman i egenskap av huvudgäldenär eller löftesmän svarar, utan så

är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes pant av sådana obligationer

eller inteckningar, som i 25 § omförmälas, ej heller må lån utlämnas

mot förbindelse, för vars uppfyllande det enligt 58 § förordnade

allmänna ombudet svarar.

57 §.

Tillsynen över sparbank skall på sätt nedan stadgas utövas av Konungens

befallningshavande i det län, där sparbankens styrelse har sitt säte,

samt en för hela riket gemensam sparbanksinspektion.

58 §.

Konungens befallningshavande — — — hinder därför.

Konungens befallningshavande — — — sådant vite.

Föreläggande, som ovan sagts, må utom vad angår innehållet i balansräkning

eller vinst- och förlusträkning icke av Konungens befallningshavande

meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande

är belagt med straff. I frågor, som angå sparbanks bokföring, må

förbud eller föreläggande icke av Konungens befallningshavande meddelas,

med mindre sparbanksinspektionen gjort framställning därom.

Då Konungens befallningshavande — — — ett år.

Har sparbanks styrelse — — — i likvidation.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

60 §.

Allmänna ombudet åligge:

att med uppmärksamhet följa sparbankens verksamhet;

att minst en gång årligen verkställa undersökning av sparbankens förvaltning

och, där hinder ej möter, jämväl deltaga i den revision, varom i

39 § förmäles;

att, därest sparbanken träder i likvidation, övervaka denna;

att, därest allmänna ombudet finner förhållande föreligga, som kan giva

anledning till åtgärd av Konungens befallningshavande eller sparbanksinspektionen,

därom ofördröjligen underrätta vederbörande tillsynsmyndighet;

samt

att meddela Konungens befallningshavande och inspektionen alla de

upplysningar angående sparbanken, som av dem äskas.

Förordnande att vara allmänt ombud må när som helst av Konungens

befallningshavande återkallas.

Närmare bestämmelser om de allmänna ombudens åligganden meddelas

av Konungen.

Allmänna ombudet åtnjuter arvode efter de grunder Konungen stadgar.

60 a §.

Sparbanksinspektionen åligge:

att i fråga om lämpliga inrättandet och bedrivandet av sparbanks verksamhet

tillhandagå med råd och upplysningar;

att med uppmärksamhet följa sparbankernas verksamhet; samt

att, därest inspektionen finner, att sparbanks verksamhet icke står i

överensstämmelse med lag eller sparbankens reglemente eller eljest bedrives

på sätt, som medför våda för sparbankens säkerhet, göra de erinringar

hos sparbankens styrelse eller de framställningar hos Konungens befallningshavande,

vartill inspektionen kan finna sig föranlåten.

Där inspektionen finner sådant nödigt, äge inspektionen meddela föreskrifter

angående sättet för förande av sparbanks räkenskaper.

Ledamot av inspektionen må ej deltaga i styrelsen av eller vara anställd

vid sparbank.

Närmare bestämmelser om inspektionens organisation och verksamhet

meddelas av Konungen.

60 b i

Sparbanksinspektionen äge, när sådant prövas nödigt, sammankalla sparbanks

styrelse eller, om sparbanken befinner sig i likvidation, likvidatorerna.

Hava styrelsen eller likvidatorerna icke efterkommit av inspektionen

framställd begäran om utfärdande av kallelse till extra sammanträde med

huvudmännen, må sådan kallelse av inspektionen utfärdas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Vid sammanträde med huvudmännen eller av inspektionen utlyst sammanträde

med styrelse eller likvidatorer må närvara och i överläggningarna

deltaga allmänna ombudet ävensom den, vilken enligt av Konungen

meddelade bestämmelser har befogenhet att företräda inspektionen.

61

Sparbanks styrelse eller, där sparbanken trätt i likvidation, dess likvidatorer

åligge:

att för sparbanksinspektionen och allmänna ombudet när som helst hålla

sparbankens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och

andra handlingar tillgängliga för granskning;

att å tider, som av inspektionen bestämmas, och enligt av inspektionen

fastställda formulär upprätta och till inspektionen insända översikter över

sparbankens tillgångar och skulder; skolande i sådan översikt angivas,

huruvida anledning finnes till antagande, att bokförda värdet av någon

i översikten upptagen tillgång överstiger dess verkliga värde;

att jämväl i övrigt meddela Konungens befallningshavande, inspektionen

och allmänna ombudet alla de upplysningar rörande sparbanken, som av

dem äskas;

att, där inspektionen meddelat föreskrift beträffande sättet för förandet

av sparbanks räkenskaper, ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse;

att, så snart den i 32 § omförmälda berättelsen föreligger av styrelsen

underskriven, insända avskrifter därav jämte vinst- och förlusträkning

samt balansräkning till såväl inspektionen som allmänna ombudet samt

att efter verkställd revision tillställa inspektionen och allmänna ombudet

den däröver avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande de å sammanträde

med huvudmännen i anledning av nämnda berättelser fattade

besluten; samt

att årligen senast en månad efter huvudmännens årssammanträde avgiva

statistisk redogörelse angående sparbanken jämlikt av Konungen

meddelade föreskrifter.

63 §.

Till bestridande av kostnaden för sparbanksinspektionens organisation och

verksamhet ävensom av halva kostnaden för arvoden åt allmänna ombuden

skall varje sparbank i riket årligen erlägga särskilda bidrag. Vartdera

bidraget skall utgå efter visst, för samtliga sparbanker lika förhållande

till sammanlagda beloppet av de utav sparbank vid utgången av

nästföregående kalenderår förvaltade medlen; dock må varje bidrag icke

överstiga fem tusendedels procent av detta belopp. Återstoden av kostnaden

för arvoden åt allmänna ombuden gäldas av statsverket.

Närmare bestämmelser om fastställande av sparbanks bidrag och om

bidrags erläggande meddelas av Konungen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230. 5

64 $.

Med böter från. och med femtio till och med tvåtusen kronor eller fängelse

straffes

1) stiftare, vilken — — — 4 § sägs;

2) styrelseledamot — — — oriktig uppgift;

3) styrelseledamot — — — oriktig uppgift;

4) styrelseledamot, som — — — 33 §>;

5) styrelseledamot eller annan, som mot bättre vetande till Konungens

befallningshavande, sparbanksinspektionen eller allmänna ombudet avgiver

oriktig eller ofullständig uppgift angående omständighet, varom det ålegat

honom att lämna upplysning;

6) revisor, som — — — honom granskats;

7) revisor, som — — — hans uppdrag.

Ej må--— strängare straff.

68 $.

över beslut, som av Konungens befallningshavande eller sparbanksinspektionen

på grund av denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement; dock gånge beslut, som meddelas av

Konungens befallningshavande, utan hinder av klagan i verkställighet,

där icke Konungen annorlunda förordnar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Bokell, von Steyekn, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet fråga om ändring av

gällande bestämmelser angående tillsyn över sparbankerna samt anför

därvid:

inledning. Enligt gällande bestämmelser om tillsyn över sparbank, som meddelas i

57—63 §§ i sparbankslagen den 29 juni 1923, utövas tillsynen av länsstyrelsen

i det län, där sparbankens styrelse har sitt säte. Såsom biträde vid

tillsynen har länsstyrelsen ett av densamma för varje sparbank förordnat

allmänt ombud, som minst en gång årligen bör verkställa undersökning av

sparbankens förvaltning. Sådan undersökning bör, där hinder ej möter, ske

genom deltagande i revisionen av sparbankens förvaltning. De uppgifter,

som åligga allmänt ombud, äro närmare angivna i en av Kungl. Maj:t den

21 december 1923 utfärdad instruktion (nr 451). Genom särskild kungörelse

samma dag (nr 452) har Kungl. Maj:t med stöd av 63 § i sparbankslagen

meddelat bestämmelser om ersättning till de allmänna ombuden.

I skrivelse den 8 mars 1929, nr 49, har riksdagen i anledning av väckt

motion anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning

i fråga om behovet av ändrade bestämmelser rörande tillsyn över sparbankerna

samt, därest omständigheterna därtill skulle föranleda, för riksdagen

framlägga förslag i ämnet.

I motiveringen till skrivelsen har riksdagen anfört, bland annat, att riksdagen

visserligen tidigare uttalat den uppfattningen, att den nuvarande anordningen

för tillsyn över sparbankerna skulle komma att bliva tillfyllest.

Emellertid hade, efter ikraftträdandet av den nya sparbankslagen, beträffande

några sparbanker inträffat omständigheter, vilka syntes kunna sägas utgöra

stöd för den meningen, att tillsynen enligt nu gällande system icke alltid

fungerat fullt tillfredsställande.

Då jag den 10 april 1929 för Kungl. Maj:t anmälde riksdagens förevarande

skrivelse, framhöll jag, att riktigheten av den uppfattning, åt vilken

riksdagen i skrivelsen givit uttryck, bekräftats av de förhållanden, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

yppat sig i samband med de under de senaste dagarna inträffade fallissemangen

i Allmänna sparbanken i Stockholm med flera sparbanker. Därvid

hade, anförde jag vidare, framkommit, att i åtskilliga fall såväl inlåning

som framför allt utlåning i ifrågavarande sparbanker ägt rum på sätt, som

uppenbarligen icke stode i överensstämmelse med bestämmelserna i sparbankslagen,

utan att tillsynsmyndighet ingripit eller ens anmälan av vederbörande

allmänna ombud blivit gjord. Jämväl i övrigt hade ledningarna

för dessa sparbanker vid rörelsens handhavande i betydande omfattning och

under längre tid kunnat opåtalt åsidosätta de fordringar, som måste uppställas

på en sparbanksledning.

Vad sålunda framkommit utvisade enligt min mening, att den redan före

den nuvarande sparbankslagens tillkomst aktuella frågan om omläggning

av tillsynen över sparbankerna måste skyndsamt bringas till en lösning.

Beträffande spörsmålet om sättet för kontrollens utövande och om den myndighet,

åt vilken kontrollen borde anförtros, hade tidigare och senast under

förarbetena till den nu gällande lagen skilda meningar yppats. Olika möjligheter

hade därvid utförligt diskuterats. Emellertid vore jag icke beredd

att taga ståndpunkt till ifrågavarande spörsmål utan ytterligare utredning,

som toge hänsyn jämväl till de erfarenheter, man varit i tillfälle att göra

i tiden efter den nya lagens tillkomst. Denna utredning syntes lämpligen

böra verkställas genom särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga

samt bedrivas med största skyndsamhet i syfte att, därest så visade

sig möjligt, förslag i ämnet måtte kunna framläggas redan för den nu

samlade riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts sökte jag och erhöll jämväl Kungl.

Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga att inom finansdepartementet

biträda med utredning angående ändrade bestämmelser rörande

tillsyn över sparbankerna.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag samma dag ledamoten av

riksdagens andra kammare E. O. Magnusson i Tumhult, borgmästaren

V. A. Schneider och ledamoten av riksdagens första kammare generaldirektören

A. E. Örne att biträda med utredningen.

De sålunda utsedda sakkunniga hava med skrivelse den 20 april 1929

avgivit förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923

(nr 286) om sparbanker. Innan jag närmare ingår på detta förslag torde

jag emellertid få lämna en redogörelse för tidigare förslag beträffande ordnande

av tillsynen över sparbankerna.

Jämväl enligt 1892 års sparbankslag utövades tillsynen över sparbankerna

av länsstyrelsen, som för sådant ändamål ägde att själv eller genom ombud

verkställa undersökning av sparbanks förvaltning.

Beträffande tillämpningen av detta stadgande anförde de i det följande

närmare omnämnda 1920 års sparbankssakkunniga i sitt den 27 juli 1921

avgivna betänkande följande.

Historik.

1892 års

sparbankslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Svenska

sparbanksföreningens

framställning

år 1908.

1910 års

sparbankskommitté.

Stadgandet, att undersökning av sparbanks förvaltning skulle verkställas

av länsstyrelsen själv eller genom ombud, gåve näppeligen en riktig bild

av det sätt, varpå tillsynen i verkligheten vore fördelad emellan länsstyrelsen

och ombuden. Undersökning genom länsstyrelsen själv syntes nämligen

ytterst sällan förekomma; den egentliga inspektionen över sparbankerna

verkställdes av ombuden, medan länsstyrelsens egen verksamhet vore inskränkt

till att avgöra de frågor, som enligt sparbankslagen uttryckligen

ankomme på länsstyrelsens prövning eller i följd av anmälningar från ombuden

hänskötes till länsstyrelsen. I vad mån ombuden vore i stånd att

utöva en effektiv kontroll vore givetvis framför allt beroende av, vilka personer

som utsåges till ombud. I åtskilliga län uppdroges ombudsskapen

uteslutande åt tjänstemän inom länsstyrelserna, i andra fördelades däremot

ombudsskapen emellan dylika tjänstemän och andra, särskilt i residensstäderna

bosatta bankmän. Länsstyrelsernas möjligheter att erhålla kvalificerade

ombud av det senare slaget vore dock relativt begränsade på grund av

de föreskrifter, som gällde angående ombudens ersättning. Ombuden, vilkas

arvoden enligt 21 § i 1892 års lag skulle utgå efter de grunder, Konungen stadgade,

ägde nämligen att åtnjuta allenast resekostnads- och traktamentsersättning,

och det syntes ligga i öppen dag, att enskilda personer mera sällan skulle

vilja avstå från sina vanliga inkomster mot en så ringa ersättning. Det

rådande systemet hade sina fördelar, men medförde också högst avsevärda

olägenheter. Såsom fördelar måste i första hand betecknas den kännedom

om ortsförhållandena, som vore till finnandes såväl hos länsstyrelserna som

hos ombuden, samt den korrespondens emellan den beslutande myndigheten

(länsstyrelsen) och inspektionsmyndigheten (ombuden), som systemet möjliggjorde.

Olägenheterna bestode åter förnämligast i att ombuden ofta saknade

kompetens att bedöma uppkommande praktiska spörsmål, särskilt sådana av

rent bankteknisk art, samt att möjlighet att tillämpa enhetliga kontrollprinciper

saknades. I det förra avseendet kunde väl möjligen en förändring

till det bättre vinnas genom att ökad gottgörelse bereddes ombuden. I det

senare avseendet kunde däremot en förändring icke ske utan en rätt väsentlig

omläggning av kontrollbestämmelserna.

Emellertid hade frågan om en sådan omläggning förts på tal redan år

1908. I enlighet med beslut, fattat vid svenska sparbanksföreningens sammanträde

den 10 december 1908, ingick föreningen nämligen till Kungl.

Maj:t med framställning om att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,

huruvida icke för rikets sparbanker borde inrättas en fackmässig inspektion.

Sparbanksföreningens framställning, som remitterades till länsstyrelserna

och av det övervägande flertalet av dem tillstyrktes, föranledde tillsättandet

av 1910 års sparbankskommitté, som fick i uppdrag bland annat att taga

under övervägande frågan om anordnande av en fackmässig och enhetlig

kontroll över rikets sparbanker samt att avgiva det förslag i ämnet, vartill

omständigheterna kunde föranleda, ävensom att avgiva förslag till de änd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition Nr 230.

9

ringar i gällande sparbankslag, som till följd av sparbankskontrollens omläggning

syntes erforderliga.

I sitt år 1911 avgivna betänkande föreslog kommittén, att tillsynen över

sparbankerna skulle överlämnas åt bankinspektionen enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t ägde meddela. I övrigt innehöll kommittéförslaget

beträffande kontrollen å sparbankerna huvudsakligen följande avvikelser

från nu gällande bestämmelser. För varje sparbank skulle finnas

ett av bankinspektionen, efter förslag av vederbörande länsstyrelse, förordnat

allmänt ombud, som minst en gång årligen skulle verkställa undersökning

av sparbankens förvaltning. Nämnda undersökning borde så vitt möjligt

ske genom deltagande i den årliga revisionen av sparbankens förvaltning

och räkenskaper. Särskild undersökning av sparbanks förvaltning skulle

därjämte, efter förordnande av bankinspektionen, kunna verkställas av någon

dess ledamot. Bankinspektionen skulle äga att avgöra, huruvida sparbanks

grundfond skulle få sättas till lägre belopp än det i allmänhet föreskrivna,

att meddela tillstånd till upprättande av avdelningskontor utom den ort,

där sparbankens styrelse hade sitt säte, att pröva lagligheten av beslut rörande

användande av sparbanks vinst till allmännyttiga eller välgörande

ändamål samt att förordna om talans anställande mot huvudmän eller styrelse.

För sparbanks räkenskaper och revisionsberättelser skulle bankinspektionen

hava att fastställa formulär, vilka vederbörande skulle vara

skyldiga att i huvudsak följa. Styrelse- och revisionsberättelser skulle insändas

till bankinspektionen. Kostnaden för bankinspektionens befattning

med tillsynen över sparbankerna skulle bestridas av dessa, medan inspektionens

ombud skulle åtnjuta ersättning av allmänna medel. Därvid förutsattes,

att ombudens ersättning skulle komma att höjas.

Vid kommitténs betänkande funnos fogade särskilda yttranden av kommitténs

ordförande och två ledamöter. Ordföranden förklarade sig anse de principer,

varpå kommittén byggt sitt förslag, riktiga, men med hänsyn till det

motstånd, som, under det kommittén varit i verksamhet, inom sparbankskretsar

framträtt mot tillsynens överflyttande till bankinspektionen och då

en förändring av kontrollen knappast kunde sägas vara av förhållandena

med nödvändighet påkallad, fann han anledning saknas att för det dåvarande

påtruga sparbankerna ett nytt kontrollsystem, som för dem skulle

medföra en kostnad. Den ene av de skiljaktiga ledamöterna ansåg, att en

fackmässig och enhetlig inspektion över sparbankerna icke vore behövlig

och att förty de funktioner, som kommittén tillämnat bankinspektionen,

borde överlämnas åt länsstyrelserna, dock med det undantaget, att formulär

för räkenskaper och revisionsberättelser skulle fastställas av Kungl. Maj:t;

tillika föreslogs, att sparbankerna själva skulle vidkännas arvodet till länsstyrelsernas

ombud. Det behov av bättre kontroll, som förefunnes, kunde

enligt nämnda ledamots uppfattning tillgodoses genom att de årliga revisionerna

verkställdes med mera insikt och noggrannhet, vilket skulle åstadkommas

dels genom att arvodena till länsstyrelsernas ombud höjdes, vari
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

1920 års sparbankssakkunniga

tillkallas.

Svenska sparbanksföreningen

år

1920.

1920 års

sparbanks;akkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

genom mera kvalificerade personer skulle kunna påräknas såsom ombud,

och dels genom att revisorerna förpliktades att följa fastställda formulär,

till vilka kommittén utarbetat förslag. Den andre av de skiljaktiga ledamöterna

avstyrkte likaledes ett överflyttande av tillsynen över sparbankerna

till bankinspektionen, men] förordade i stället tillsättandet av en särskild

sparbanksinspektör, vilken utan att själv äga någon bestämmanderätt skulle

hava att vaka över sparbankerna, därvid det skulle åligga honom, bland

annat, att avgiva yttranden till länsstyrelserna i vissa på deras prövning

ankommande frågor, att verkställa inspektioner, att hos länsstyrelserna göra

de erinringar eller anmälningar, som av inspektionerna eller eljest kunde

föranledas, att tillhandagå sparbankerna med råd och anvisningar samt att

på uppdrag av chefen för finansdepartementet verkställa utredningar och

avgiva yttranden i ärenden, som anginge sparbankerna.

över kommittéförslaget avgåvos yttranden av länsstyrelserna, svenska

sparbanksföreningen och ett stort antal sparbanker, svenska bankföreningen

och bankinspektionen.

Såväl de flesta länsstyrelserna som sparbanksföreningen och det stora

flertalet sparbanker ställde sig därvid avvisande mot förslaget. Bankföreningen

uttalade sig mot att, därest en centralisering av tillsynen över

sparbankerna skulle ske, förlägga tillsynen till den för bankerna inrättade

bankinspektionen. Bankinspektionen slutligen anslöt sig närmast till den

av kommitténs ordförande uttalade åsikten.

Kommittéförslaget lades ej till grund för lagstiftning i ämnet. Orsaken

härtill torde framför allt hava varit den hållning, som sparbankerna själva

intogo till förslaget.

Frågan fick därefter vila till dess chefen för finansdepartementet den 23 januari

1920 sökte och erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga

att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en revision av den

gällande spar bankslagstiftningen, de förut omnämnda 1920 års sparbankssakkunniga.

I det anförande, varmed departementschefen motiverade de

sakkunnigas tillkallande, erinrades nämligen särskilt om behovet av en förbättrad

kontroll över sparbankerna.

Vid ett kort därefter eller den 17 april 1920 hållet sammanträde med

svenska sparbanksföreningen upptogs tillsynsfrågan till förnyad behandling.

Föreningen anslöt sig därvid till ett vid sammanträdet hållet anförande,

vari såsom önskemål betecknades, att dels länsstyrelserna bibehölles såsom

den i första hand kontrollerande myndigheten över sparbankerna, dels ersättningen

till länsstyrelsernas ombud avsevärt höjdes och dels en sparbanksinspektör

tillsattes.

I sitt förut omnämnda betänkande den 27 juli 1921 föreslogo 1920 års sakkunniga,

att tillsynen skulle vara fördelad mellan länsstyrelserna och en särskild,

för hela riket gemensam sparbanksinspektion. De sakkunniga tänkte sig,

att denna inspektion, vars organisation skulle bestämmas i administrativ

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.''10. 11

ordning, skulle bestå uv en sparbanksinspektör som chef jämte eu, eventuellt

flera assistenter samt en biträdande ledamot och en sekreterare ävensom

kontorspersonal. Kostnaden för inspektionen skulle bestridas av sparbankerna.

Länsstyrelsernas funktioner i avseende å tillsynen voro enligt förslaget

i stort sett desamma som enligt 1892 års lag; dock skulle länsstyrelsen

endast efter framställning av sparbanksinspektionen äga att ingripa mot

sparbank i fråga, som avsåge dess rörelse eller bokföring, varjämte rätten

att meddela föreskrifter om sättet för förande av sparbanks räkenskaper

skulle överflyttas från länsstyrelserna till inspektionen.

Sparbanksinspektionen skulle enligt förslaget hava såväl rådgivande som

inspekterande verksamhet. I det förra avseendet skulle inspektionen hava

att dels tillhandagå sparbankerna med erforderliga råd och upplysningar

angående lämpliga inrättandet och bedrivandet av deras verksamhet och

dels på begäran av länsstyrelsen yttra sig i sparbanksfrågor, som ankomme

på nämnda myndighets åtgärd. I det senare avseendet skulle inspektionen

hava att med uppmärksamhet följa sparbankernas verksamhet samt företaga

undersökningar av sparbankernas förvaltning. Skulle inspektionen finna,

att sparbank förvaltades i strid med de för sparbanken gällande föreskrifter,

skulle inspektionen hava att genom erinringar hos sparbankens styrelse söka

åstadkomma rättelse samt att, i den mån det erfordrades, hos länsstyrelsen

göra framställning om åtgärd gent emot sparbanken. Inspektionen skulle

vidare beträffande på länsstyrelses prövning ankommande frågor hava att

verka för tillkomsten av en enhetlig praxis, för vilket ändamål det synes

hava förutsatts, att inspektionen skulle äga att hos Kungl. Maj:t överklaga

länsstyrelses beslut, varigenom framställning av inspektionen lämnats utan

bifall. Slutligen skulle enligt förslaget inspektionen från statistiska centralbyrån

övertaga arbetet med sparbanksstatistiken.

De sakkunniga voro emellertid icke eniga om sitt förslag, som omfattades

av en majoritet av fyra av de sakkunniga. Två av de sakkunniga förordade,

att den centrala tillsynen över sparbankerna skulle överlämnas åt

bank- och fondinspektionen; hos denna skulle för sådant ändamål upprättas

en särskild avdelning med de funktioner, som av sakkunnigmajoriteten tillämnats

sparbanksinspektionen. En av de sakkunniga slutligen avstyrkte

helt inrättandet av ett centralt tillsynsorgan.

Såsom motiv för sitt förslag anförde de sakkunnigas majoritet följande:

»För de sakkunniga står det klart, att det skulle vara en synnerligen

stor fördel för sparbankerna, om en verkligt fackmässig inspektion kunde

komma till stånd. Nyttan av att en sparbanks verksamhet och portfölj

underkastas granskning av en tillsynsfunktionär, som besitter ej blott sakkunskap

i banktekniska frågor utan ock kännedom om de ekonomiska förhållandena

i allmänhet, kan knappast överskattas. Särskilt med hänsyn till

att på senare tid vid vissa sparbanker börjat tillämpas ett kreditgivningssystem,

som näppeligen kan anses stå i överensstämmelse med vad som är

för sparbankerna naturligt, torde den garanti för en sund sparbankspolitik,

som en fackmässig inspektion innebär, vara eftersträvansvärd. Otvivelaktigt

har jämväl behovet av en sådan skarpare trätt i dagen i följd av den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

ekonomiska kris, som vårt land nu har att genomgå. Ty om också en fackmässig

inspektion, lika litet som den är i stånd att i allmänhet förebygga

förluster på grund av oförsiktig kreditgivning, kan förtaga verkningarna av

en kris, är det dock uppenbart, att det är åsidosättandet av de allmänna

principer, för vilkas upprätthållande en dylik inspektion har att verka, som

i första rummet hämnar sig vid en kris. Ett skäl för införandet av en

fackmässig inspektion är ock den gynnsamma erfarenhet, man haft av en

sådan i våra grannländer, och betydelsen av detta skäl torde icke i nämnvärd

grad försvagas därav, att sparbanksverksamheten i dessa länder företer

större likhet med vanlig bankrörelse än vad fallet är hos oss.

Om någon tvekan sålunda icke kan finnas därom, att en fackmässig tillsyn

över sparbankerna bör inrättas och att detta bör ske omedelbart, är

däremot spörsmålet om huru en sådan inspektion bör anordnas mera svårlöst.

Att åstadkomma en fackmässig inspektion med utnyttjande av de

nuvarande kontrollorganen, revisorer, Konungens befallningshavande och

Konungens befallningshavandes ombud, torde icke vara möjligt. Förslagen

att fastställa särskilda formulär för räkenskaper och revisionsberättelser

samt att öka ombudens arvoden kunna visserligen medföra nytta, men

någon verklig lösning av ifrågavarande spörsmål erbjuda de näppeligen.

Genom formulären kan val vinnas, att revisionerna bliva noggrannare men

icke att de bliva fackmässiga. Och med högre arvoden åt Konungens befallningshavandes

ombud skulle väl i större utsträckning än nu andra än

tjänstemän hos länsstyrelserna kunna anlitas såsom ombud, men arvodena

skulle dock aldrig kunna höjas i sådan utsträckning, att verkligt framstående

fackmän — om nu sådana över huvud stå till buds — annat än i

undantagsfall skulle kunna förvärvas för tillsynen, vartill kommer, att den

väsentliga olägenhet alltid skulle kvarstå, som ligger däri, att ombuden

hava sin huvudsakliga verksamhet förlagd till andra områden och därför

blott vid enstaka tillfällen kunna ägna sin tid och sina intressen åt de

sparbanker, som de skola övervaka. För att tillsynen skall kunna fylla de

fordringar, som skäligen böra ställas på densamma, torde det emellertid vara

nödvändigt, att för densamma förvärvas eu eller flera fullt kompetenta fackmän,

som lielt ägna sig åt sin uppgift, och en dylik kontroll lärer knappast

kunna anordnas på annat sätt än att åt ifrågavarande fackmän såsom

central tillsynsmyndighet uppdrages ledningen av tillsynen över sparbankerna.

De sakkunniga komma således till det resultatet, att en central inspektionsinyndigliet

bör inrättas, varigenom också kravet på att kontrollen

över sparbankerna utövas enligt enhetliga principer blir tillgodosett.

Denna centrala inspektionsmyndighet kan tydligen anordnas antingen såsom

en under finansdepartementet direkt sorterande sparbanksbyrå eller

sparbanksinspektör eller ock såsom en från finansdepartementet fristående

institution. Med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits under den tid, då

inspektionen över affärsbankerna var organiserad på det förra sättet, synes

den senare anordningen vara att föredraga. Därvid har man emellertid

åter två vägar att välja emellan. Man kan låta sparbanksinspektionen utgöra

ett självständigt verk, och man kan låta den bliva en avdelning av

bank- och fondinspektionen. För den senare anordningen tala onekligen

vägande skäl. Frånsett, att den skulle medföra en ej obetydlig kostnadsbesparing,

skulle densamma bliva till nytta såväl för sparbankerna som för

det allmänna. För sparbankerna skulle förmånen ligga däri, att sparbanksinspektionen

skulle kunna utnyttja de upplysningar, som erhållas vid inspektionen

av bankerna, samt tillgodogöra sig den erfarenhet, som samlats

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.''10. 13

hos bank- och fondinspektionen. För det allmänna skulle anordningen medföra

den stora fördelen, att en gemensam inspektion skulle erhålla en fullständigare

överblick över landets kreditväsen och sålunda bland annat kunna

bättre än två särskilda inspektioner bedöma, vilka åtgärder förhållandena

vid varje särskild tidpunkt kunde kräva.

Avgörande kunna dock dessa skäl näppeligen anses vara. Vad kostnadsbesparingen

beträffar kan denna icke tillmätas större betydelse, i all synnerhet

som den part, vars intressen det gäller, nämligen sparbankerna

själva, veterligen äro villiga att vidkännas den med en särskild inspektion

förenade högre kostnaden. Och givetvis kan och måste, om en sådan inrättas,

eu viss samverkan komma till stånd emellan densamma och bankinspektionen.

Å andra sidan kan man icke mot sparbanksinspektionens förläggande till

bank- och fondinspektionen med fog åberopa, att den motsättning, som må

förefinnas emellan sparbankerna och bankbolagen, skulle kunna föranleda

därtill, att en gemensam inspektion skulle komma att utövas utan tillbörligt

beaktande av såväl den ena som den andra banktypens speciella intressen.

Icke heller lärer fog förefinnas för den invändning mot tillsynens

förläggande till bank- och fondinspektionen, som framkommit från bankbolagshåll,

nämligen att bankinspektören, som ju från början tillsatts för

handhavandet av tillsynen över bankbolagen, skulle i viss mån komma att

dragas från arbetet därmed. Det må gent emot sistnämnda invändning erinras

om att fondinspektionens förläggande till bankinspektionen visat sig

kunna ske utan några olägenheter samt att instruktionen för sparbanksinspektionen

givetvis under nu omhandlade förutsättning borde erhålla sådant

innehåll, att bankinspektörens medverkan vid tillsynen över sparbankerna

skulle krävas allenast i viktigare frågor av principiell art.

De sakkunniga hava emellertid stannat vid att föreslå, att sparbanksinspektionen

skall bliva ett självständigt verk. Vad som bestämt de sakkunnigas

uppfattning är den obenägenhet för en förening av bank- och fondsamt

sparbanksinspektionerna, som framträtt å sparbankshåll. Därest den

nya kontrollinstitutionen skall kunna bliva till någon verklig nytta, måste

den från början mottagas med förtroende från sparbankernas sida. Då

detta synbarligen icke skulle bliva fallet, om den förenades med bank- och

fondinspektionen, bör en sådan förening icke äga rum.

Den viktiga frågan om vilka funktioner, sparbanksinspektionen bör erhålla,

skall härefter något närmare beröras. Då man gör gällande, att den

nuvarande tillsynen icke är tillfredsställande, synes man närmast hava fäst

sig vid, att det saknas en kontrollmyndighet, som äger kompetens att

verkställa en sakkunnig granskning av sparbankernas portföljer och på ett

auktoritativt sätt kan verka för en sund och från insättarnas synpunkt

betryggande sparbankspolitik. Det är således snarast den av Konungens

befallningshavandes ombud utövade kontrollverksamheten, som behöver

kompletteras. Däremot kan icke med fog påstås, att den tillsynsverksamhet,

som med nuvarande system omedelbart ankommer på Konungens

befallningshavande, icke skulle utövas på ett i stort sett tillfredsställande

sätt. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan det därför icke anses nödvändigt

att, såsom av 1910 års sparbankskommitté föreslogs, till den

centrala inspektionsmyndigheten överflytta större delen av de befogenheter,

som nu äro uppdragna åt Konungens befallningshavande, och därmed

avstå från att för tillsynen över sparbankerna utnyttja den kännedom om

ortsförhållandena, som finnes hos Konungens befallningshavande. Icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

heller synes utseendet av de allmänna ombuden böra överflyttas till sparbanksinspektionen.

Genom en sådan överflyttning skulle föga kunna vinnas,

men man skulle gå miste om den särskilt på sparbankshåll högt uppskattade

förmånen av att ombuden stå i nära beröring med Konungens

befallningshavande. Skulle i något enstaka fall inspektionen finna, att

Konungens befallningshavande utsett ett mindre lämpligt ombud, lärer ett

påpekande härav från inspektionens sida vara tillräckligt för vinnande av

rättelse. Av det anförda följer, att sparbanksinspektionens inrättande

icke bör medföra några större ändringar i de redan bestående kontrollorganens

verksamhet.

Vid sidan av dessa finnes emellertid ett omfattande verksamhetsområde

för inspektionen. Denna bör sålunda vara pliktig att tillhandagå sparbankerna

med erforderliga råd och upplysningar i sparbankstekniska frågor.

Inspektionen får vidare till funktion att med uppmärksamhet följa sparbankernas

verksamhet, för vilket ändamål den bör hava tillgång till deras

styrelseberättelser med tillhörande vinst- och förlust- samt balansräkningar

ävensom till deras revisionsberättelser. I den mån det av innehållet i

nämnda handlingar eller eljest föranledes, bör inspektionen på stället göra

undersökning av vederbörande sparbanks förvaltning. Skulle inspektionen

finna, att sparbank förvaltas i strid med för densamma gällande föreskrifter,

har inspektionen att genom erinringar hos sparbankens styrelse

söka åstadkomma rättelse samt att, i den mån sådant erfordras, påkalla

Konungens befallningshavandes åtgärd mot sparbanken. Någon beslutanderätt

behöver i allmänhet icke tillkomma inspektionen; doek har det med

hänsyn till inspektionens ställning och banktekniska kompetens synts

naturligast att låta densamma, där det finnes nödigt, direkt meddela föreskrifter

om sättet för förande av sparbanks räkenskaper. För att möjliggöra

tillämpandet av enhetliga kontrollprinciper hava de sakkunniga ansett

sig höra föreslå, att åtgärd mot sparbank i fråga, som angår dess rörelse

eller bokföring, icke må vidtagas utan att inspektionen därom gjort framställning.

I nämnda avseende skulle således inspektionens inrättande medföra

en förändring av de nuvarande kontrollorganens kompetens.

I 1910 års sparbankskommittés betänkande betonades vikten av att sparbanksfrågor

i allmänhet, alltså icke blott sådana, som röra kontrollen i

egentlig mening, bedömas efter enhetliga principer. Även härutinnan har

sparbanksinspektionen en stor funktion att fylla. Sålunda bör det lämpligen

tillkomma inspektionen att utarbeta normalreglemente för sparbankerna,

liksom Konungens befallningshavande böra kunna vända sig till inspektionen

i frågor rörande tolkning av sparbankslagen och sparbanksreglementen,

angående stadfästelse å reglementen, angående tillstånd till inrättande

av avdelningskontor, angående användning av sparbanks vinst m. m.

Inspektionen har därvid att verka för en enhetlig praxis i sparbanksfrågor

och, i den mån det kommer till inspektionens kännedom, att olika principer

tillämpas av olika Konungens befallningshavande, söka åstadkomma

överensstämmelse. Att inspektionens yttrande infordras i hos Kungl. Maj:t

anhängiga sparbanksfrågor, ligger i sakens natur.

Slutligen synes inspektionen böra från statistiska centralbyrån övertaga

arbetet med sparbanksstatistiken. Detta är så mycket mera angeläget, som

inspektionen har behov av primäruppgifterna för inspektionsändamål redan,

innan de kunna bliva föremål för statistisk behandling. Det är jämväl

förmånligt, att inspektionen får rätt att bestämma, på vilket sätt den

statistiska bearbetningen skall ske, därvid inspektionen givetvis har att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

15

samråda med statistiska centralbyrån. Ifrågasättas kan därjämte, huruvida

icke inspektionen borde publicera periodiska sammandrag av vissa

primäruppgifter i likhet med vad som sker i bankinspektionen i fråga om

dylika uppgifter från bankbolagen.»

Beträffande de allmänna ombuden förklarade de sakkunniga sig instämma

i det från sparbankshåll framställda kravet på en ökning av ombudens

kvalifikationer, för vilket ändamål de sakkunniga förutsatte, att Kungl.

Maj:t i administrativ ordning komme att föreskriva, att högre arvoden än

för det dåvarande utginge skulle kunna efter länsstyrelsernas beprövande

tillerkännas ombuden. Ersättningen till ombuden borde enligt de sakkunnigas

uppfattning liksom tidigare bestridas av statsmedel.

De över sakkunnigförslaget hörda myndigheterna uttalade i allmänhet

sympatier för inrättandet av en central tillsynsmyndighet för sparbankerna;

dock yttrade några länsstyrelser sig i motsatt riktning. Av sparbankerna

avstyrkte något över ett hundra den centrala inspektionsmyndigheten, medan

övriga sparbanker liksom sparbanks- och bankföreningarna icke hade något

att i princip erinra mot en sådan anordning.

Beträffande den centrala inspektionsmyndighetens organisation ställde sig

sparbanksföreningen och det stora flertalet av dem, som förordat inrättandet

av en dylik myndighet, avvisande mot tanken på ett särskilt ämbetsverk

eller en avdelning av bank- och fondinspektionen för tillsynens utövande

och föreslogo i stället, att tillsynen skulle överlämnas åt, såsom det hette i

sparbanksföreningens yttrande, en under finansdepartementet direkt sorterande

sparbanksinspektör med ett eller måhända två biträden till sitt förfogande.

Sparbanksföreningen framhöll därvid, att vad sparbankerna äskade

och behövde vore ett centralorgan med huvudsaklig uppgift att såsom rådgivande

åt landets samtliga sparbanker och jämväl länsstyrelserna verka

för tillämpningen av sunda och så vitt möjligt enhetliga principer inom

spar banksvärlden.

Det förslag till ny sparbankslag, som av Kungl. Maj:t framlades för 1922

års riksdag, anslöt sig i fråga om tillsynen väsentligen till de sakkunnigas

förslag, dock avsågs i Kungl. Maj:ts förslag, att den centrala inspektionen

skulle handhavas av en med finansdepartementet direkt förbunden sparbanksinspektör

med samma funktioner som tillämnats den av de sakkunniga

föreslagna inspektionen och med uppgift tillika att inom departementet vara

föredragande i sparbanksfrågor.

Kungl. Maj:ts förslag vann emellertid ej riksdagens bifall.

I det förslag, som därefter av Kungl. Maj:t framlades för 1923 års riksdag,

upptogos beträffande tillsynen samma bestämmelser som i 1922 års

förslag. Bankoutskottet, som redan 1922 bestämt uttalat sig mot införande

av en central inspektionsmyndighet och förordat bibehållande av det förutvarande

tillsynssystemet med vissa förbättringar, vidhöll 1923 samma ståndpunkt

och företog i överensstämmelse därmed vissa ändringar i Kungl.

Maj:ts förslag. Sex ledamöter av utskottet reserverade sig emellertid och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

KungI. Maj:ts proposition Nr 230.

tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen biföll utskottets förslag, i enlighet

varmed alltså ifrågavarande bestämmelser erhållit sin nuvarande avfattning.

Såsom jag inledningsvis omnämnt, har Kungl. Maj:t därefter den

21 december 1923 utfärdat instruktion för de allmänna ombuden och nya

bestämmelser om ersättning till ombuden.

Sparbanks- Innan jag övergår till det förslag, som avgivits av 1929 års sakkunniga,

tillsynen i jag vidare erinra om, att i samtliga övriga nordiska länder äro inrättade

nordiska centrala tillsynsmyndigheter över sparbanksväsendet. I Norge är tillsynen

länder. över g^väl affärs- som sparbanker sammanförd till ett ämbetsverk, bankoch

sparbanksinspektionen under ledning av två jämnställda direktörer, en

för vardera gruppen av banker. Emellertid har den norska regeringen

nyligen för stortinget framlagt förslag, att ämbetsverket framdeles skulle

stå under ledning av en direktör, gemensam för båda bankgrupperna. Danmark

har en särskild sparkasseinspektör och i Finland utövas tillsynen av

finansministeriet med biträde av sparbanksinspektörer, en för vart och ett

av de distrikt, vari landet i inspektionshänseende är indelat.

1929 års sak- 1929 års sakkunniga hava i huvudsak anslutit sig till det förslag, som

kunnigas avgavs av 192O års sparbankssakkunniga. Endast beträffande vissa detaljer,

förslag. ^ vilka jag ämnar senare redogöra, skiljer sig det nya förslaget från det

tidigare.

Inledningsvis framhålla de nu tillkallade sakkunniga, att frågan om anordnande

av en fackmässig kontroll över sparbankerna nu ligger annorlunda

till än då spörsmålet om tillsynen tidigare och senast i sammanhang med

den nuvarande sparbankslagens tillkomst varit föremål för övervägande.

Förut hade nämligen, anföra de sakkunniga, kravet på en omläggning av

tillsynen motiverats än av teoretiska skäl och än av det faktum, att från

sparbankshåll genom sparbankernas rikssammanslutning, svenska sparbanksföreningen,

önskemål framställts om en förbättrad fackmässig inspektion

utan att man dock kunnat hänvisa till, att inträffade förluster haft sin

grund i bristande tillsyn från det allmännas sida. Den utredning, som

verkställts i anledning av de nyligen inträffade sparbanksfallissemangen,

syntes däremot giva vid handen, att åtminstone i vissa av nu ifrågavarande

sparbanker förlusterna blivit väsentligt större än vad fallet skulle blivit om

tillsynen fungerat tillfredsställande. Sålunda läte det sig exempelvis knapnast

tänka, att med en tillfredsställande kontroll det varit möjligt att på

sätt som under längre tid och i alltmera ökad omfattning skett intill högt

uppdriven lånegräns belåna inteckningar i för tomtexploatering avsedda områden

eller i obebyggda eller med icke färdiga hus bebyggda tomter, allt

fastigheter, vilka givit alls ingen eller mycket ringa avkastning. Ej heller

hade, under förutsättning av tillförlitlig kontroll, bestämmelsen att sparbanks

utlåningsrörelse företrädesvis skall avse sparbankens verksamhetsområde,

kunnat åsidosättas till den grad som på sina håll varit fallet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230. 17

Om sålunda numera full enighet syntes råda om behovet av förbättring

av sparbankstillsynen, vore det icke lika klart vilka vägar man borde välja

för tillgodoseende av detta ändamål. Redan från början ville de sakkunniga

emellertid såsom sin åsikt framhålla, att ett system med kontroll genom

allmänna ombud i orterna borde bibehållas, men att å andra sidan tillsynen

borde förstärkas genom medverkan av en central, sakkunnig myndighet.

Den person- och lokalkännedom, som de allmänna ombuden i orterna borde

få förutsättas äga, kunde nämligen icke tillfullo uppvägas av den i övrigt

större kompetensen hos en central inspektionsmyndighet; kostnadsskäl lade

dessutom binder i vägen mot att organisera en sådan myndighet som ett

riksrevisionsverk för sparbankerna. Å andra sidan syntes — på sätt av

1920 års sakkunniga framhållits — den lokala tillsynen ensam icke kunna

göras tillräckligt effektiv.

När de sakkunniga sålunda uttalat sig för bibehållande av allmänna ombud

i orterna, har det emellertid skett under framhållande av, att vid utseende

av ombuden kraven på sakkunskap och ekonomisk erfarenhet borde

uppehållas i största möjliga utsträckning. Det kan sålunda enligt de sakkunniga

icke anses lämpligt att, såsom på flera håll skett, dessa uppdrag

i stor utsträckning göras till bisysslor åt vid länsstyrelserna anställda

tjänstemän, oavsett dessas kompetens för uppdragen. Därest ombudsskapet

i ett flertal sparbanker inom visst län anförtroddes åt samma person ville det

synas de sakkunniga, som om även med nuvarande bestämmelser angående

arvodenas belopp lämpliga personer borde kunna erhållas. Skulle emellertid

så icke på alla orter vara fallet, förutsätta de sakkunniga, att Kungl. Maj:t

skall vidtaga sådan ändring i dessa bestämmelser, som möjliggör en i

sadana fall erforderlig höjning av arvodena. De sakkunniga anse det också

böra tagas i övervägande, huruvida icke den tid, inom vilken viss person

fungerar såsom allmänt ombud i viss sparbank, bör begränsas. I praktiken

skulle detta lämpligen kunna ske på så sätt, att med jämna mellanrum en

omflyttning av allmänna ombud ägde rum mellan sparbankerna inom visst

län. De sakkunniga vilja emellertid icke förorda, att redan nu en dylik

ordning lagfästes; lämpligast syntes vara att den nya centrala inspektionsmyndigheten

efter någon tids erfarenhet avgåve förslag till lagändringar

beträffande den allmänna ombudsinstitutionen, därest sådana befunnits erforderliga.

I fråga om den centrala inspektionsmyndighetens organisation äro, framhålla

de sakkunniga, tre alternativ tänkbara, vilka alla tidigare framförts;

den kan anordnas såsom en under finansdepartementet direkt sorterande

sparbanksinspektör eller såsom en från departementet fristående central

myndighet, i senare fallet organiserad antingen såsom en självständig myndighet

eller såsom en avdelning i bank- och fondinspektionen.

Beträffande de olika alternativen anföra de sakkunniga följande.

»Det första alternativet, en sparbanksinspektör, framfördes första gången

av en reservant bland 1910 års sparbankssakkunniga och upptogs sedan i

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 19''t höft- (Nr 230.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 230.

såväl 1922 som 1923 års propositioner, det andra — organisation såsom

siälvständig myndighet — förordades av majoriteten av 1920 års sakkunniga

och det tredje eller inordnande i bankinspektionen av majoriteten av 1910

års sakkunniga samt två reservanter bland 1920 års sakkunniga.

Då departementschefen år 1922 ansåg, att man för det dåvarande kunde

nöja sig med allenast en tjänsteman, förklarade han det avgörande harvidlag

vara i vilken utsträckning undersökningar på stället och därav föranledda

resor kunde bliva nödvändiga. Departementschefen utgick nämligen från

att det arbete, som kunde verkställas å tjänsterummet, kunde utan svårighet

utföras av en enda tjänsteman. Beträffande behovet av undersökningar på

stället ansåg departementschefen den dittillsvarande erfarenheten giva vid

handen, att undersökningarna, i den mån sådana verkligen bleve nödvändiga,

i allmänhet skulle kunna verkställas på synnerligen kort tid. Bnligt departementschefens

mening borde sparbanksinspektören förbindas med finansdepartementet

på det sätt, att han inom departementet skulle handlagga

där förekommande sparbanksfrågor, på samma gång som han i egenskap

av sparbanksinspektör fungerade såsom central myndighet.

Med den utveckling, sparbanksväsendet numera erhållit, maste de sakkunniga

anse det uteslutet, att en man skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt lösa den dubbla uppgiften av rådgivare åt sparbankerna, huvudsak igen

verksam genom skriftväxling från huvudstaden, och av inspektor, vilken,

därest han över huvud skulle kunna vinna personlig kännedom om förhållandena

i landets inemot 500 sparbanker, nödvändigtvis måste tillbringa

en högst väsentlig del av året på resor. Härtill kommer, att en anordning,

som hos en person inom samma verksamhetsområde forenar a ena sidan

uppgifter av natur att böra av honom självständigt handläggas och a andra

sidan uppgifter såsom föredragande inom statsdepartement, näppeligen synes

stå i överensstämmelse med här i landet hävdvunnen ordning. Påpekas ma

härvidlag, hurusom bankinspektionen, som tidigare varit organiserad sasom

en byrå under finansdepartementet, på grund av de därmed förenade olagenheterna

efter initiativ från riksdagen genom lagändring år 1900 ombildades

till ett självständigt verk.

Om de sakkunniga redan på de sålunda anförda skalen ansett alternativet

med en i finansdepartementet inordnad sparbanksinspektör böra utmönstras

och den centrala inspektionsmyndigheten alltså böra erhålla karaktären av en

från departementet fristående institution, har däremot större tvekan rätt

huruvida myndigheten bör anordnas såsom en självständig myndighet eilei

såsom en avdelning i bank- och fondinspektionen. Den avvägning av de

med dessa båda alternativ förenade fördelar och nackdelar, som verkställts

av majoriteten hos 1920 års sakkunniga, synes de nu tillkallade sakkunniga

fortfarande vara i huvudsak riktig, dock må här framhållas, att anslutning

till bank- och fondinspektionen icke, på sätt 1920 års sakkunniga antagit,

torde medföra någon mera väsentlig kostnadsbesparing. Därest sparbanksinspektionen

inordnades i bank- och fondinspektionen kunde det nämligen

knappast ske på andra villkor än att sparbanksverksamhe en tillforbundes

att bära, förutom sparbanksavdelningens kostnader, jämväl en tredjedel av

löneutgifterna för bankinspektören och vissa andra för samtliga avdelningar

gemensamma tjänstemän. .. .

Då de sakkunniga i likhet med majoriteten av 1920 ars sakkunniga anse

sig böra förorda sparbanksinspektionens organiserande såsom en självständig

myndighet, sker detta väsentligen på det av 1920 års sakkunniga anförda

skälet, nämligen den obenägenhet för en förening av bank- och fond- samt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 230. 19

sparbanksinspektionerna, som framträtt å sparbankshåll och som — enligt

vad de nu tillkallade sakkunniga ansett sig kunna konstatera — fortfarande

är för handen.»

Jämväl i avseende å frågan, vilka funktioner, som sparbanksinspektionen

bär erhålla, hava de sakkunniga anslutit sig till den ståndpunkt, som härutinnan

intogs av 1920 års sakkunniga och som biträddes av föredragande

departementschefen åren 1922 och 1923. De sakkunniga anse sålunda, att

länsstyrelsen bör i stort sett bibehållas vid samma befogenheter som enligt

nu gällande lag tillkomma denna myndighet. Enligt de sakkunnigas mening

kan nämligen vad som uppenbarats i sammanhang med de nyligen inträffade

sparbanksfallissemangen icke tagas till intäkt för den uppfattningen, att

vederbörande länsstyrelser skulle på anmärkningsvärt sätt åsidosatt sina

plikter i avseende å tillsynen. Efter att hava erinrat om, att de flesta av

de sparbanker, som drabbats av kraschen, tillhört en under kristiden i

spekulationssyfte bildad sammanslutning av sparbanker, genom vilken, då

densamma i följd av lagändring år 1920 tvingats till upplösning, de särskilda

sparbankerna i orterna redan fått övertaga en del mindervärdiga

engagemang, fortsätta de sakkunniga:

»I de fall, där vederbörande allmänna ombud gjort anmälan om förefintligheten

av dylika engagemang, torde länsstyrelserna i regel hava sökt

verka för en avveckling av dessa. I saknad av överblick över de affärer,

i vilka dessa sparbanker varit inblandade, synes emellertid varje länsstyrelse

därvid hava begränsat sin uppgift till att söka åstadkomma en

sådan avveckling, varigenom man ansett sig bäst tillgodose insättarna i

det egna länets sparbank. Förglömmas må ej, att på andra håll länsstyrelsernas

strävanden i angiven riktning krönts med framgång, så att

vederbörande sparbanker blivit frigjorda från de riskfyllda engagemangen.

En sådan situation, som förelegat i de nu förolyckade sparbankerna, torde

för övrigt av flera skäl icke framdeles kunna uppkomma. Sålunda torde

sparbanker av den natur, varom här är fråga, med nu gällande genom 4 §

i sparbankslagen fastslagna koncessionssystem icke vidare kunna komma

till stånd. Men dessutom kommer den nu föreslagna sparbanksinspektionen

a^.. ®rhålla sådan överblick över förhållandena, att det näppeligen blir

möjligt för en låntagare att i större omfattning i olika sparbanker erhålla

kredit annat än mot fullgod säkerhet. Vad som brustit i avseende å tillsynen

synes däremot framför allt vara att tillskriva de allmänna ombuden

i vissa av förevarande sparbanker. De sakkunniga kunna alltså icke tillstyrka,

att länsstyrelsernas befattning med sparbankerna, vilken varit av

den största betydelse för sparbanksväsendets utveckling, i anledning av

vad som nu inträffat skulle — i strid med en bestämd opinion på sparbankshåll

upphöra. Härtill hava de sakkunniga ansett sig så mycket

mindre hava anledning, som, därest den föreslagna sparbanksinspektionen

kommer till stånd, länsstyrelserna icke lära underlåta att i sparbanksfrågor

av större vikt, såsom angaende fastställande och ändring av sparbanks reglemente

och angående lagens efterlevnad, rådföra sig med inspektionen.»

Till de befogenheter, som enligt 1920 års sakkunniga skulle tillkomma

sparbanksinspektionen, hava de nu tillkallade sakkunniga ansett böra läggas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

rätt att, där sparbanks styrelse vägrar efterkomma av inspektionen framställd

begäran om sammankallande av sparbankens huvudmän till extra

sammanträde, själv utlysa sådant sammanträde. Dylik befogenhet tillkommer

bankinspektionen med avseende å bolagsstämma i de banker, som stå

under dess tillsyn. De sakkunniga framhålla härutinnan, att med hansyn

till de återverkningar å det allmänna förtroendet för sparbanken, som kan

väntas av en av sparbanksinspektionen utfärdad kallelse, sådan befogenhet

för inspektionen givetvis bör begagnas endast i rena undantagsfall.

De sakkunniga hava förklarat sig icke under den korta tid, som för deras

uppdrag stått dem till buds, kunna taga bestämd ställning till det av 1920

års sakkunniga framställda förslaget, att sparbanksinspektionen skulle från

statistiska centralbyrån övertaga arbetet med sparbanksstatistiken. Emellertid

hava de sakkunniga ansett det vara lämpligt, att primäruppgifterna för

denna statistik insändes till sparbanksinspektionen och där granskades för

att sedermera, därest sammanställningen av uppgifterna ansåges fortfarande

böra äga rum i statistiska centralbyrån, av sparbanksinspektionen dit överlämnas.

.

Kostnaderna för en central sparbanksinspektion hava av de sakkunniga

uppskattats till omkring 70,000 kronor för år, varvid de sakkunniga räknat

med en organisation av en sparbanksinspektör såsom chef, en biträdande ledamot

och en byråinspektör jämte erforderliga biträden och vaktbetjäning. Under

det första verksamhetsåret skulle härtill komma utgifterna för nödiga inventarier.

De sakkunniga hava, i likhet med 1920 års sakkunniga, ansett

kostnaderna för inspektionen böra bestridas av sparbankerna. Fördelade pa

samtliga sparbanker efter förhållandet mellan beloppen av de av varje

sparbank förvaltade medlen skulle kostnaderna för närvarande icke avsevart

överstiga två tusendedels procent av detta belopp. Emellertid hava de sakkunniga

funnit en övre gräns för sparbankernas bidragsskyldighet böra

fastställas och hava härutinnan föreslagit samma högsta procentsats, som

gäller beträffande sparbankernas bidrag till de allmänna ombudens arvoden

eller fem tusendedels procent av de av sparbankerna förvaltade medlen.

I fråga om de detaljbestämmelser, i vilka det nu framlagda förslaget skiljer

sig från det i 1923 års proposition framlagda, anföra de sakkunniga följändc»
Nu

gällande lag föreskreve, i överensstämmelse med 1923 års förslag,

att allmänna ombudet bör minst en gång om året verkställa undersökning

av sparbankens förvaltning och att sådan undersökning bör, där hinder ej

möter ske genom deltagande i revisionen. Enligt vad de sakkunniga erfarit

hade detta stadgande i praktiken lett därhän, att de allmänna ombuden

ofta icke verkställt annan undersökning än att de deltagit i revisionen.

Även om de allmänna ombudens deltagande i revisionen vore önskvärt syntes

det emellertid vara av värde ur kontrollsynpunkt, att allmänna ombudet

därutöver förrättade en särskild undersökning av sparbanken, om också be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2 HO.

21

träffande de mindre sparbankerna icke alla år. Ur denna synpunkt föresloge

de sakkunniga en mindre jämkning av lagtexten.

De sakkunniga hade vidare ansett det böra tillkomma allmänt ombud att

jämväl utan bemyndigande av sparbanksinspektionen närvara och deltaga i

överläggningarna vid sammanträde med huvudmännen eller vid av inspektionen

utlyst sammanträde med styrelse eller likvidatorer.

Slutligen hava de sakkunniga framhållit, att sparbanksinspektionen givetvis

borde äga befogenhet att, därest länsstyrelses beslut över framställning,

som inspektionen gjort med stöd av sparbankslagen, ginge inspektionen

emot, överklaga beslutet hos Kungl. Maj:t. Sådan befogenhet syntes emellertid

tillkomma inspektionen utan att särskilt stadgande därom infördes i

lagen.

Såsom jag redan framhållit inför Kungl. Maj:t, hava den senaste tidens Departement»- händelser utvisat, att den nuvarande ordningen för det allmännas tillsyn ch,fmöver

sparbankerna icke är tillfredsställande. På grund härav och med

hänsyn till vikten av att det allmänna förtroendet för sparbanksväsendet

icke rubbas har jag funnit önskvärt att redan för årets riksdag förslag

framlägges om förbättring av tillsynen.

Det förslag i sådant avseende, som avgivits av de med stöd av Kungl.

Maj:ts beslut nämnda den 10 april tillkallade sakkunniga, kan jag i huvudsak

biträda. I likhet med de sakkunniga anser jag sålunda, att den nuvarande

lokala tillsynen genom länsstyrelserna och av dessa förordnade

allmänna ombud alltjämt bör bibehållas, men att denna tillsyn bör förstärkas

genom inrättandet av en central tillsynsmyndighet.

Vad den lokala tillsynen angår vill jag emellertid särskilt framhålla,

hurusom vad nu inträffat inskärper vikten av att länsstyrelserna till allmänna

ombud utse endast för uppdraget fullt kompetenta personer samt i

övrigt med intresse och noggrannhet handhava sin anpart av tillsynsverksamheten.

De sakkunnigas förslag att fördela ombudsskapen i sparbankerna

inom varje län på ett mindre antal personer och att tid efter annan vidtaga

en omflyttning av de allmänna ombuden mellan sparbankerna inom länet

synes mig förtjänt att tagas under övervägande av länsstyrelserna. Därjämte

torde, såsom de sakkunniga förutsatt, frågan om höjning av de till

de allmänna ombuden utgående arvodena böra upptagas till prövning, därest

i fortsättningen erfarenheten skulle giva stöd för den meningen, att de

nuvarande ersättningarna äro för låga för erhållande av för ändamålet

kompetenta personer. I detta sammanhang torde också böra framhållas

önskvärdheten av att åtminstone de större sparbankerna såsom siffergranskare

eller revisorer anlita auktoriserade revisorer eller andra fullt bokföringskunniga

personer.

I fråga om de allmänna ombudens åligganden har jag ansett sakkunnigförslaget

böra ändras därhän, att allmänt ombud skall minst en gång år
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

ligen verkställa undersökning av sparbankens förvaltning och, där hinder

ej möter, jämväl deltaga i den årliga revisionen.

Till betryggande av allmänt ombuds självständighet gentemot sparbankens

ledning har jag funnit böra i 28 § intagas förbud mot utlämnande av lån

mot förbindelse, för vars uppfyllande allmänna ombudet svarar.

Den centrala tillsynsmyndigheten synes mig böra i enlighet med de sakkunnigas

uppfattning anordnas fristående från finansdepartementet. Tvekan

kan däremot råda, huruvida denna tillsyn bör uppdragas åt bank- och fondinspektionen,

som i sådant fall borde förstärkas med en för sparbankstillsynen

särskilt inrättad avdelning, eller om en ny, enbart för sparbankerna avsedd

tillsynsmyndighet bör inrättas. Goda skäl kunna åberopas för såväl den ena

som den andra ståndpunkten. Emellertid har man på sparbankshåll bestämt

motsatt sig att den centrala tillsynen anförtros åt bank- och fondinspektionen.

Man synes därvid fästa stor vikt vid den förefintliga artskillnaden

mellan affärsbankernas och sparbankernas verksamhet och förmenar, att det

för bank- och fondinspektionen skulle möta svårigheter att i frågor, där

affärsbankernas och sparbankernas intressen gå i sär, skänka det beaktande

åt sparbanksväsendets synpunkter, som man på detta håll finner önskvärt.

Härtill kommer att man på sparbankernas sida tillmäter stor betydelse åt

den rådgivande verksamhet, som bland annat till vinnande av enhetlighet

skulle ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten, och anser att denna

uppgift icke lämpligen bör anförtros annan myndighet än en sådan, som

har tillsynen över sparbankerna till sitt huvudsakliga ändamål och som

från början av sparbankerna mottages med förtroende. Utan att för egen del

uttala något omdöme om bärigheten av dessa synpunkter i och för sig har

jag emellertid i likhet med de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att i frågans nuvarande läge en förening av tillsynen över affärsbankerna

och sparbankerna icke bör äga rum utan att tillsynen över sparbankerna

bör åtminstone tills vidare anförtros åt en särskild myndighet. Härvid utgår

jag givetvis från att i de fall, där en samverkan mellan den blivande

sparbanksinspektionen och bankinspektionen är önskvärd, en sådan samverkan

också kommer till stånd.

I fråga om fördelningen av tillsynsverksamheten mellan de lokala organen

och sparbanksinspektionen och inspektionens särskilda befogenheter har

jag icke funnit anledning avvika från sakkunnig förslaget annat än i följande

hänseenden.

I syfte att främja tillämpning av enhetliga kontrollprinciper hava de

sakkunniga föreslagit, att länsstyrelses befogenhet att meddela förbud eller

föreläggande i frågor, som angå sparbanks rörelse eller bokföring, skulle

vara beroende av framställning från inspektionen. Såvitt angår bokföringen,

beträffande vilken inspektionen skulle äga meddela bindande

föreskrifter, är en dylik begränsning tydligen på sin plats. Vad däremot

beträffar sparbanks rörelse torde omständigheter kunna inträffa, som påkalla

ett snabbt ingripande av länsstyrelsen, vilket emellertid skulle för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

23

dröjas genom nödvändigheten av inspektionens medverkan. Härtill kommer,

att begränsningen i länsstyrelsens befogenhet i sistnämnda hänseende möjligen

kan vara ägnad att verka avtrubbande på länsstyrelsernas känsla av

ansvar för tillsynens handhavande. Av dessa skäl anser jag mig böra förorda,

att länsstyrelse fortfarande skall äga att på eget initiativ vidtaga åtgärd

mot sparbank i fråga, som angår dess rörelse.

Sparbanksinspektionen synes mig böra tillerkännas rätt att jämväl sedan

sparbank trätt i likvidation sammankalla huvudmännen, givetvis under förutsättning

att likvidatorerna vägrat att efterkomma inspektionens begäran

om utlysande av sammanträde med huvudmännen.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, i överensstämmelse med vad som

gäller för bank- och fondinspektionen, Kungl. Maj:t äga bestämma angående

sparbanksinspektionens organisation. De sakkunniga utgå från att

inspektionen skulle bestå av en sparbanksinspektör såsom chef, en biträdande

ledamot och en byråinspektör jämte erforderliga biträden och vaktbetjäning.

Denna organisation synes mig ändamålsenlig och åtminstone för närvarande

tillräcklig för fyllande av de uppgifter, som skulle ankomma på inspektionen.

Sparbanksinspektörens lön torde böra beräknas till förslagsvis 18,000

kronor för år. Biträdande ledamotens arvode förutsättes skola utgå med

4,000 kronor. Byråinspektören torde böra hänföras till lönegraden B 28

samt biträdena till de lönegrader, som motsvara deras arbetsuppgifter. Befattningshavarna,

alltså icke biträdande ledamoten, skulle därjämte erhålla

dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade verk gällande grunderna. I likhet

med vad som gäller beträffande bank- och fondinspektionen torde, oaktat

ifrågavarande befattningshavare icke uppföras å ordinarie stat, bestämmelserna

i avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän, tillhörande den allmänna

civila statsförvaltningen, böra vinna tillämpning å deras löneförhållanden

med de jämkningar, som efter närmare utredning finnas erforderliga.

Med en organisation av nu antydd omfattning torde kostnaderna för sparbanksinspektionen,

inberäknat reseersättning samt utgifter för extra arbetskrafter

och lokalhyra ävensom andra expenser, icke komma att överstiga

det av de sakkunniga beräknade beloppet av 70,000 kronor för år. Kostnaderna

synas i enlighet med sakkunnigförslaget böra helt bestridas genom

bidrag från sparbankerna samt bidragen utgå efter ett för alla sparbanker

lika förhållande till beloppet av de av sparbank förvaltade medlen, varmed

avses summan av sparbankens inlåning och dess egna tillgångar, vare sig

dessa avsatts till fonder eller bokförts såsom odisponerade vinstmedel.

I de sakkunnigas förslag hava, utöver vad förut anförts, vidtagits vissa

väsentligen redaktionella jämkningar.

Det synes mig önskvärt att den föreslagna sparbanksinspektionen

träder i verksamhet redan vid ingången av budgetåret 1929/1930. Då det

emellertid möjligen kan vara förenat med svårigheter att före den 1 juli

1929 medhinna härför erforderliga åtgärder, torde det böra ankomma på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Kungl. Maj:t att bestämma tiden för ikraftträdandet av ifrågavarande ändringar

i sparbankslagen.

I tryckfrihetsförordningen lärer i likhet med vad som gäller beträffande

bankinspektionen böra införas stadgande i syfte att vissa handlingar, som

röra enskildas förhållanden till sparbank, ej må utlämnas från tillsynsmyndighet.

Att redan till innevarande års riksdag avlåta förslag härom synes

ej erforderligt.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändring i vissa delar

av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker av den lydelse, bilaga A till

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte för det i § 87 i regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 230.

25

Bilaga A.

F örslag

till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286)

om sparbanker.

Härigenom förordnas, dels att 28, 57, 58, 60, 61, 63, 64 och 68 §,§ i lagen

den 29 juni 1923 om sparbanker skola, 58 och 64 §§ i nedan angivna delar,

erhålla följande ändrade lydelse, dels ock att i lagen skola införas två nya

paragrafer, betecknade 60 a och 60 b §>§ och av den lydelse nedan sägs

28 §.

Lån av sparbanks medel må ej utlämnas mot skuldförbindelse, för vars

uppfyllande ledamot av sparbankens styrelse eller i sparbanken anställd

tjänsteman i egenskap av huvudgäldenär eller löftesmän svarar, utan så är,

att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes pant av sådana obligationer

eller inteckningar, som i 25 § omförmälas, ej heller må lån utlämnas mot

förbindelse, för vars uppfyllande det enligt 58 § förordnade allmänna ombudet

svarar.

57 §.

Tillsynen över sparbank skall på sätt nedan stadgas utövas av Konungens

befallningshavande i det län, där sparbankens styrelse har sitt säte, samt

en för hela riket gemensam sparbanksinspektion.

58 $.

Konungens befallningshavande — — — hinder därför.

Konungens befallningshavande---sådant vite.

Föreläggande, som ovan sagts, må utom vad angår innehållet i balansräkning

eller vinst- och förlusträkning icke av Konungens befallningshavande

meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande

är belagt med straff. I frågor, som angå sparbanks bokföring, må förbud

eller föreläggande icke heller av Konungens befallningshavande meddelas,

med mindre sparbanksinspektiopen gjort framställning därom.

Då Konungens befallningshavande — — — ett år.

Har sparbanks styrelse--— i likvidation.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

60 §.

Allmänna ombudet åligge att med uppmärksamhet följa sparbankens verksamhet.

Allmänna ombudet skall minst en gång årligen verkställa undersökning

av sparbankens förvaltning. Där hinder ej möter, bör allmänna ombudet

jämväl deltaga i den revision, varom i 39 § förmäles.

Träder sparbanken i likvidation, åligge allmänna ombudet att övervaka

denna.

Allmänna ombudet vare pliktigt att meddela Konungens befallningshavande

och sparbanksinspektionen alla de upplysningar angående sparbanken,

som av dem äskas.

Förordnande att vara allmänt ombud må när som helst av Konungens

befallningshavande återkallas.

Allmänna ombudet åtnjuter arvode efter de grunder Konungen stadgar.

60 a

Sparbanksinspektionen åligge:

att i fråga om lämpliga inrättandet och bedrivandet av sparbanks verksamhet

tillhandagå med råd och upplysningar;

att med uppmärksamhet följa sparbankernas verksamhet; samt

att, därest inspektionen finner, att sparbanks verksamhet icke står i överensstämmelse

med denna lag eller sparbankens reglemente, göra de erinringar

hos sparbankens styrelse eller de framställningar hos Konungens

befallningshavande, vartill inspektionen kan finna sig föranlåten.

Där inspektionen finner sådant nödigt, äge inspektionen meddela föreskrifter

angående sättet för förande av sparbanks räkenskaper.

Närmare bestämmelser om inspektionens organisation och verksamhet meddelas

av Konungen.

60 b §.

Sparbanksinspektionen äge, när sådant prövas nödigt, sammankalla sparbanks

styrelse eller, om sparbanken befinner sig i likvidation, likvidatorerna.

Hava styrelsen eller likvidatorerna icke efterkommit av inspektionen

framställd begäran om utfärdande av kallelse till extra sammanträde med

huvudmännen, må sådan kallelse ock av inspektionen utfärdas.

Vid sammanträde med huvudmännen eller av inspektionen utlyst sammanträde

med styrelse eller likvidatorer må närvara och i överläggningarna

deltaga allmänna ombudet ävensom den, vilken enligt av Konungen meddelade

bestämmelser har befogenhet att företräda inspektionen.

61 §.

Sparbanks styrelse eller, där sparbanken trätt i likvidation, dess likvidatorer

åligge:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

att för sparbanksinspektionen och allmänna ombudet när som helst hålla

sparbankens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och

andra handlingar tillgängliga för granskning;

att å tider, som av inspektionen bestämmas, och enligt av inspektionen

fastställda formulär upprätta och till inspektionen insända översikter över

sparbankens tillgångar och skulder; skolande i sådan översikt angivas,

huruvida anledning finnes till antagande, att bokförda värdet av någon i

översikten upptagen tillgång överstiger dess verkliga värde;

att jämväl i övrigt meddela Konungens befallningshavande, inspektionen

och allmänna ombudet alla de upplysningar rörande sparbanken, som av

dem äskas;

att, där inspektionen meddelat föreskrift beträffande sättet för förandet av

sparbanks räkenskaper, ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse;

att, så snart den i 32 § omförmälda berättelsen föreligger av styrelsen

underskriven, insända avskrifter därav jämte vinst- och förlusträkning samt

balansräkning till såväl inspektionen som allmänna ombudet samt att efter

verkställd revision tillställa inspektionen och allmänna ombudet den däröver

avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande de å sammanträde med

huvudmännen i anledning av nämnda berättelser fattade besluten; samt

att årligen senast en månad efter huvudmännens årssammanträde avgiva

statistisk redogörelse angående sparbanken jämlikt av Konungen meddelade

föreskrifter.

63

Till bestridande av kostnaden för sparbanksinspektionens organisation

och verksamhet ävensom av hälften av kostnaden för arvoden åt allmänna

ombuden skall varje sparbank i riket årligen erlägga särskilda bidrag.

Vartdera bidraget skall utgå efter visst, för samtliga sparbanker lika förhållande

till sammanlagda beloppet av de utav sparbank vid utgången av

nästföregående kalenderår förvaltade medlen; dock må bidraget icke överstiga

fem tusendedels procent av detta belopp. Återstoden av kostnaden för arvoden

åt allmänna ombuden gäldas av statsverket.

Närmare bestämmelser om fastställande av sparbanks bidrag och om bidrags

erläggande meddelas av Konungen.

64 §.

Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller fängelse

straffes

1) stiftare, vilken — — — 4 § sägs;

2) styrelseledamot — — — oriktig uppgift;

3) styrelseledamot — — — oriktig uppgift;

4) styrelseledamot, som--— 33 §;

5) styrelseledamot eller annan, som mot bättre vetande till Konungens

befallningshavande, sparbanksinspektionen eller allmänna ombudet avgiver

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

oriktig eller ofullständig uppgift angående omständighet, varom det ålegat

honom att lämna upplysning;

6) revisor, som---honom granskats;

7) revisor, som--— hans uppdrag.

Ej må — — — strängare straff.

68 §.

över beslut, som av Konungens befallningshavande eller sparbanksinspektionen

på grund av denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i

vederbörande statsdepartement; dock gånge beslut, som meddelas av Konungens

befallningshavande, utan hinder av klagan i verkställighet, där icke

Konungen annorlunda förordnar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 maj 1929.

Närvarande:

justi tieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 april 1929,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i finansdepartementet,

hovrättsassessorn F. W. Killander.

Lagrådet fann förslaget föranleda följande erinringar.

60 §.

Det ligger i sakens natur, att om allmänna omhudet finner förhållande

föreligga, som kan giva anledning till åtgärd av Konungens befallningshavande

eller sparbanksinspektionen, ombudet skall ofördröjligen underrätta

ifrågavarande myndighet därom. Denna ombudets skyldighet synes

böra upptagas hland ombudets i denna paragraf angivna åligganden med

lika stort skäl som hans plikt att lämna Konungens befallningshavande

och sparbanksinspektionen upplysningar, som av dem äskas.

Att Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående de allmänna

ombudens verksamhet, torde höra utsägas i paragrafen.

För ökande av kontrollens effektivitet hör den undersökning av sparbankens

förvaltning, som omhudet har att verkställa, äga rum å tid, som

icke på förhand tillkännagivits. Någon bestämmelse härom behöver måhända

icke intagas i förevarande lag, men i allt fall bör sådant stadgande

ingå i den av Konungen utfärdade instruktionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

60 a $.

Jämlikt 58 § har Konungens befallningshavande att förbjuda verkställighet

av beslut, som fattats av sparbanks huvudmän eller styrelse,

icke blott i det fall, att beslutet står i strid med lag eller sparbankens

reglemente, utan även då beslutet eljest finnes medföra våda för sparbankens

säkerhet. Däremot bar i förevarande paragraf såsom förutsättning

för sparbanksinspektionens skyldighet att göra erinran hos sparbanksstyrelse

eller framställning hos Konungens befallningshavande angivits

endast det förhållandet, att sparbankens verksamhet icke finnes stå

i överensstämmelse med sparbankslagen eller sparbankens reglemente.

Det kan enligt lagrådets mening ej vara föremål för tvekan och är säkerligen

även avsett, att inspektionen bör hava enahanda skyldighet, då inspektionen

finner, att verksamheten, ändå att den ej strider mot lag eller

sparbankens reglemente, bedrives på sätt, som medför våda för sparbankens

säkerhet. Stadgandet om inspektionens åligganden bör därför lämpligen

i detta hänseende fullständigas.

Lagen om bankrörelse innehåller i 230 § förbud för ledamot av bankinspektionen

att deltaga i styrelsen av eller vara anställd vid bankbolag,

över vilket bankinspektionen har att utöva tillsyn. Enahanda skäl, som

ligga till grund för detta stadgande, synas böra föranleda, att i förevarande

paragraf införes motsvarande förbud för ledamot av sparbanksinspektionen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

31

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, lagrådets den 1 maj

1929 avgivna utlåtande över det den 26 april 1929 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923

(nr 286) om sparbanker.

Föredraganden meddelar, att i förslaget vidtagits ändringar i enlighet

med vad lagrådet hemställt samt därutöver vissa redaktionella jämkningar.

Härefter anför föredraganden:

Enligt vad jag förut framhållit äro kostnaderna för sparbanksinspektionen,

beräknade till omkring 70,000 kronor, avsedda att helt täckas

genom bidrag från sparbankerna. I budgettekniskt hänseende torde i

fråga om sparbanksinspektionen — i överensstämmelse med vad årets

riksdag beslutat med avseende å bidragen till bankinspektionen och fondinspektionen

samt däremot svarande anslag — böra förfaras sålunda, att

i riksstaten uppföras — med lika belopp 70,000 kronor — på inkomstsidan

en ny inkomsttitel bidrag till sparbanksinspektionen och på utgiftssidan

ett förslagsanslag till inspektionen, samt att den behållna inkomsten av

nämnda bidrag, över anslaget, tillgodoföres en särskild fond, från vilken

utgifterna för inspektionen bestridas. Det nya anslaget torde böra uppföras

såsom ordinarie anslag under riksstatens sjunde huvudtitel.

Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med vad förut anförts

ändrade förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni

1923 (nr 286) om sparbanker samt hemställer

a) att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande,

samt

b) att Kungl. Maj:t måtte i propositionen tillika

föreslå riksdagen att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

dels i riksstaten under sjunde huvudtiteln uppföra

ett ordinarie förslagsanslag till sparbanksinspektionen

med .................................................. kronor 70,000,

dels ock i riksstaten för budgetåret 1929/1930 under

rubriken »A. Egentliga statsinkomster. II. Uppbörd i

statens verksamhet» uppföra en ny inkomsttitel sålunda:

Bidrag till sparbanksinspektionen......... kronor 70,000.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad föredragande departementschefen

sålunda hemställt.

Med bifall härtill förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Stockholm. Isaac Marcus Boktrvckeri-Ak tiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1929:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker. a1 i texten
  3. SU 1929:160 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker m. m. s. 6 i texten
  4. BU 1929:51 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 om sparbanker, dels ock en i äm s. 1 i texten