Sök i Ratio Lex

Angående anskaffande för statens järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—Sassnitz

1929-05-03 · 20 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:235, Angående anskaffande för statens järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—Sassnitz

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Nr 235.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anskaffande

för statens järnvägars räkning av en isbrytande

godsfärja för leden Trälleborg—Sassnitz;

given Stockholms slott den 3 maj 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 maj 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

LifBECK, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern,

Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:

De avsevärda rubbningar i sjöfarten, som vållats genom de svåra isförhallandena

i Kattegatt, Öresund och södra Östersjön under februari och

mars 1929, hava lett till övervägande av frågan om åtgärder till förstärkning

av isbrytarberedskapen.

Sålunda har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 14 mars 1929 framställt

förslag om anskaffande av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—

Sassnitz.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 199 käft. (Nr 235.)

929 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsen.

2 Kungl. May.ts proposition nr 2oO.

Vidare har Kungl. Maj:t den 22 mars 1929 bemyndigat cliefen för handelsdepartementet

att tillkalla särskilda sakkunniga för utredning av frågan

om förstärkning av landets isbrytarberedskap, varefter Kungl. Maj:t den 5

april 1929 anbefallt järnvägsstyrelsen att låta skyndsamt fullfölja en av styrelsen

i dess nyssnämnda skrivelse omförmäld ingående teknisk och driftsekonomisk

utredning i berörda anskaffningsfråga.

De jämlikt ovanberörda bemyndigande tillkallade sakkunniga, vilka antagit

benämningen isbrytarsakkunniga och utgöras av vice häradshövdingen

E. F. Wehtje, ordförande, samt t, f. kommerserådet i kommerskollegium

C. E. Landberg, direktören J. W. II. Lilliestråle, ledamoten av riksdagens

första kammare, sjökaptenen O. A. Nordborg, ledamoten av riksdagens andra

kammare, direktören O. E. Nyländer samt chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition,

kommendören N. E. E. Selander, hava sedermera den 25

april 1929 avgivit utlåtande över järnvägsstyrelsens berörda förslag, varefter

kommerskollegium den 29 april 1929 yttrat sig i ärendet.

I sin skrivelse den 14 mars 1929 anför järnvägsstyrelsen beträffande tidigare

överväganden av frågan om anskaffning av ytterligare eu

ångfärja för leden Trälleborg—Sassnitz till eu början följande:

Redan år 1913, fyra år efter öppnandet av ångfärjeleden Trälleborg—

Sassnitz, förelåg förslag att utöver de befintliga två svenska och två tyska

ångfärjorna, avsedda för såväl person- som godstrafik, anskaffa ytterligare

en färja, utrustad enbart för godstrafik. Enighet i princip om ett sådant

förslag förelåg vid förhandlingar i Malmö den 15 juli 1913 mellan representanter

för järnvägsstyrelsen och preussiska järnvägsdirektionen i Stettin.

Järnvägsstyrelsen gjorde den 23 oktober 1913 framställning i ärendet till

Kungl. Maj:t. Tankegången var ungefär följande. Antalet per år överförda

vagnsaxlar hade redan stigit från cirka 58,000 år 1910 till cirka 78,000 år

1913. Av de befintliga fyra färjorna voro i regel två i trafik, en i reserv

och en ur trafik i och för underhållsarbeten. Vid ytterligare trafikökning

skulle den tredje färjan behöva sättas i trafik, men därvid skulle reserv

saknas för denna betydelsefulla person-, post- och godstrafiklinje, vilket

icke ansågs tillfredsställande. En femte färja ansågs därför behövlig, och

denna borde av driftsekonomiska skäl byggas såsom godsfärja med 50 %

större spårlängd än passagerarefärjorna. Visserligen beräknades nettoinkomsten

av ångfärjeförbindelsen härigenom till en början komma att minskas,

men om trafiken ökades, såsom man hoppades, komme denna minskning

snart nog att utjämnas. Färjan ansågs böra byggas av Sverige, men från

tysk sida skulle erläggas ett årligt ersättningsbelopp. Även ett nytt färjeläge

i vardera hamnen var ifrågasatt.

Ett förslag till godsfärja blev år 1913 utarbetat av den framstående fartygskonstruktören,

direktören W. Hök, vilken även konstruerat Trälleborgsledens

personfärjor.

Någon åtgärd kom emellertid ej till stånd före krigsutbrottet, och redan

under krigets första skede kom man till insikt om att befintlig färjemateriel

kunde utnyttjas starkare än man tidigare tänkt. När järnvägsdirektionen i

Stettin år 1915 ånyo föreslog anskaffande av eu godsfärja, undersökte järnvägsstyrelsen

därför närmare, vilka prestationer som under normala förhållanden

borde kunna uttagas ur befintliga fyra färjor. Med ständigt tre

färjor i trafik kunde utan svårighet utföras 12 enkla turer per dag, och,

även om inga godsvagnar bleve överförda på de fyra dagliga personturerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

hunyl. Mnj:ls proposition ur 236. ;j

utim dessa helt avsåges för person-, post- och resgodsvagnar, skulle dock å

återstående åtta turer, anlagda såsom godsturer, uppnås en kapacitet av

...x 7- 404 överförda godsvagnsaxlar per dag (vilket, om trafiken vore

jämo skulle motsvara 111,000 godsvagnsaxlar per år). En ännu något större

prestation kunde vara möjlig att uppnå genom att eu fjärde färja under

kortare tider vore i trafik och genom att den dagliga prestationen av tre

färjor 1^ trafik tidvis möjligen kunde höjas till 13l/3 enkeltur per dag (40

turer på tre dagar). Man skulle härigenom kunna avveckla en trafik, som

voie minst 50 % högre än den högsta, som dittills förekommit under någon

manad, frånsett krigsåren. De befintliga fyra färjorna borde således vara

tillräckliga annu under några år, i varje fall om man, när trafiken bleve

avsevart storre än dittills, för eu del av året avstode från kravet på reserv.

Med hansyn till dessa omständigheter och särskilt med hänsyn tillrådande

kapitalknapphet och den 1 övrigt mindre lämpliga tidpunkten för ett fartygsbygge

hemställde järnvägsstyrelsen därför i sitt svar till Stettindirektionen

den 24 februari 1916, att frågan om anskaffning av en godsfärja tills

vidare skulle uppskjutas. En helt oformell och icke bindande överläggning

rörande anskaffande av en femte färja hade senare ägt rum vid en på tyskt

initiativ anordnad sammankomst i Sassnitz den 20 maj 1927.

I fråga om utvecklingen av trafiken å leden Trälleborg— Sassnitz

anför järnvägsstyrelsen:

... Rörande Trälleborg—Sassnitzledens trafikkapacitet med nuvarande fyra

färjor hade endast goda erfarenheter förelegat. Trafiken hade de senaste

åren okats 1 synnerligen hog grad, men färjornas kapacitet hade dock hittills

visat sig tillräcklig. Over trafikutvecklingen kunde lämnas följande översikt,

avseende såväl de svenska som de tyska färjornas trafik kalenderårsvis

enligt ångfärjerapportema:

År

Antal

enkla

turer

Antal överförda vagnsaxlar

Antal

resor

Bärav

Antal

ton

gods1)

person-,

post-

och

resgods-

gods-

Summa

från

Sverige

till

Sverige

1910...

1,739

27,378

30,360

57,738

71,094

72,927

1913...

2,232

31,862

45,934

77,796

97,002

50,192

46,810

126)023

1920...

2,376

3,363

81,479

84,842

96,565

45,828

50.737

208)386

1921...

1,888

5,673

61,002

66,675

142.172

74.900

67,272

147,369

1922...

1.684

11,579

45,961

57.540

148,473

75.817

72,656

129)613

1923...

2,294

18,506

54,162

72,668

109,206

53,150

56,056

151,819

1924...

1.726

17,488

41,484

58,972

82.548

42,308

40,240

124)216

1925...

1,765 I

21.373

37.867

59.240

93.267

47,862

45,405

131,399

1926 .

2,663

30,186

64,445

94,631

105,442

53,674

51.768

246,327

1927

2,554

32,608

56,610

89,218;

120,953

61,816

59,137

209)765

1928...

2,795

33,922

63,619

97.541

140,282

71.106

69,176

234.472

Därav

från till

Sverige j Sverige

37,770

46,632

58,631

38,446

48,048

72,849

46.829

52,654

73,617

91,280

105,815

35,157

79,391

149,755

108,923

81,565

78,970

77,387

78,745

172,710

118,485

128,657

Mera avsevärd trafikstorlek (mer än 8,000 överförda vagnsaxlar per månad)

hade under 1920-talet förekommit under följande månader:

l) Exkl. levande djur-.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Trafik under månaden

Trafik i medeltal per dag

därav

därav

Enkel-

därav

vagns-

gods-

Enkel-

därav

gods-

turer

vagns-

gods-

turer

gods-

turer

axlar

vagns-

axlar

turer

axlar

vagns-

axlar

1920 juni............

223

8,185

7.4

_

273

—

1923 mars ........

332

—

9,322

—

10.7

—

301

—

1926 september ..,

234

114

8,476

5,916

7.8

3-8

283

197

oktober ......

286

163

10,315

7.745

9.2

5-3

333

250

november ..

377

257

13,922

11,424

12.c

8.6

464

381

december . .

334

210

11,754

9,182

lO.s

6.8

379

296

| 1927 januari ......

240

116

8,129

5,581

7.7

3.7

262

180

september ...

244

124

8,697

5,967

8.1

4.1

290

199

| 1928 juni............

240

120

8.486

5,568

8.0

4.0

283

186

juli ............

233

109

8.171

5,105

7.5

3. B

264

165

augusti .. ...

277

153

9,705

6,617

8.9

4.9

313

213

september ...

289

169

10,320

7,354

9.c

5. G

344

245

oktober ......

266

142

9.386

6,568

8. c

4.6

303

212

Efter överenskommelse mellan svenska och tyska järnvägsförvaltningarna

vore trafiken ordnad så, att i regel endast två färjor vore samtidigt i trafik.

Dessa utförde då i första hand de 4 dagliga personturerna och därutöver i

mån av behov 4 extra godsturer per dag. (Den ena färjan skulle omedelbart

och den andra efter 24 timmars frist kunna upptaga sådana extraturer.)

Av de två färjorna ur trafik skulle, alternerande i 3-veckorsperioder, den ena

ligga i sådan beredskap (reserv), att den efter 48 timmars frist kunde gå i

trafik. Beredskapstiden användes till underhållsarbeten, och 48-timmarsfristen

vore därför behövlig till vattenfyllning och uppeldning av pannorna

m.; kortare frist kunde vara möjlig mot partiellt avstående från att an
-

m.

ordna underhållsarbetena på lika ekonomiskt sätt.

I stort sett hade trafiken kunnat avvecklas medelst två färjor. Under de

senaste årens trafikansvällning hade dock tidvis en tredje och för helt korta

perioder till och med en fjärde färja måst sättas i trafik. Under åren 1926

-—1928 hade tre färjor varit i trafik följande perioder:

1926: »/io-”/i*> *7M-s%» "

1927: "A-18/!, ........

1928:

9/ —»1/

/ 9 / 9

28/ _ ''

/ 8

1/ _2/ 17/ _20/

/lO /105 /10_ /io
-

11 _12/

no , ioi

1/ 8/ _12/ 18/ _23/

/o /g, jg /g. /g /g? /g /g. f

Förutom” oktober—december 1926 och augusti—september 1928 hade det

således blott varit spridda dagar. Fyra färjor i trafik hade under samma

tre år blott förekommit sporadiskt, ordnat så, att eu färja, som skulle gått

ur trafik, kvarhållits några dagar i trafik. Detta hade inträffat år 1926 2/u—

3/ 6/ 7/ 21/ _24/ anmt I3/ _15/

/in 11 /in 11 /11 ,saml /12 /12* , .

Av det anförda framgmge, att gränsen tor de fyra farjornas kapacitet visserligen

ännu icke vore till fullo uppnådd, men på grund av den fortgående

trafikstegringen och de avsevärda trafikspetsar av lättfördärvligt eller eljest

ömtåligt gods (såsom färsk fisk, smör, fiäsk, levande djur), som förekomme

under vissa tider av året, torde man med stor sannolikhet kunna beräkna,

att transportförmågan inom ett fåtal år skulle vara så ansträngd, att

trafiken icke utan eu kostnadsökning, som borde uppställas emot kostnaderna

för drift och underhåll av en ny godsfärja, kunde avvecklas på ett

sätt, som uteslöte berättigade klagomål från trafikanternas sida.

Anskaffandet av en godsfärja med stor spårlängd redan nu skulle även i

övrigt kunna medföra vissa avsevärda fördelar, såsom snabbare och mera

‘) Under dessa perioder pågingo stora såväl råsocker- som koltransporter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunr/l. Maj ds proposition nr 23b. 5

regelbundna godstransporter, vilket vore av betydelse för trafikens upparbetande,

minskat växlingsarbete i hamnarna samt avlastning från personfärjorna

av de obehagliga transporterna av fisk och levande djur. Driftkostnaderna

för godsfärjan skulle vidare åtminstone delvis kompenseras av utgiftsminskning

för personfärjorna, vilkas nuvarande extraturer kostade ej obetydligt

för kol, extra personal, förslitning o. s. v.

Styrelsen framhåller, att styrelsen likväl icke skulle hava ansett sig böra

redan nu upptaga frågan om nyanskaffning av en färja, därest den icke ägde

samband med frågan om ishinder och deras övervinnande. Härom

anför styrelsen:

Jämförelsevis lindriga ishinder, åstadkommande en del förseningar m. in.,

hade icke sällan förekommit. I februari 1922 förekom trafikavbrott 2 dagar.

Verkligt svåra ishinder på Trälleborg—Sassnitzrouten uppträdde dock första

gången år 1924.

Den ordinarie tidtabellen var denna vinter, liksom under vissa tidigare

perioder, anordnad för blott 2 personturer per dag, nämligen en dagtur i

vardera riktningen men ingen nattur. Svåra förseningar och avbrott i trafiken

ägde rum under tiden den 25 februari—-7 mars 1924. Oregelmässigheterna

i de ordinarie turerna framginge av följande:

Från Sverige

från Trälleborg till Sassnitz

Till Sverige

från Sassnitz till Trälleborg

Tidtabellscnligt....................................

8.50—12.50

16.26—20 26

25 februari .......................................

8.50—18.30 0

26 » .......................................

—

—

27 » .........................,.............

—

6.40 — 12.37

28 » .....................................

9.50 — 17.20 b

18.s5-24.oo

29 » .......................................

8.50—cirka 14.00

16.26—cirka 22.00

1 mars ........................................

-b

—

2 » .........................................

—

3 » ..........................................

—

—

4 » ..........................................

—

—

5 » ......................................

6 » ..........................................

7 ». .......................................

14.io-20.57

23.00—8.00 d. 8/s

Assistans erhölls av danska statens och Stockholms stads isbrytare, beträffande

den senare med mycket stora kostnader för statens järnvägar.

Båda de svenska ångfärjorna fingo sina propellrar skadade under iskampanjen.

I anledning av dessa issvårigheter upptogs tanken på godsfärja men denna

gång i kombination med isbrytare. Järnvägsstyrelsen uppdrog den 4 mars

1924 åt ingenjören Gustaf Bremberg att utarbeta preliminärt förslag till

kombinerad gods- och isbrytarfärja för Trälleborg—Sassnitzleden. Brembergs

i maj och juni 1924 avgivna förslag avsåg ett fartyg om 93.o m. längd

överallt, 16.3 m. största bredd å avvisaren, 7.6 m. mallat djup till tågdäck, 5.2 m.

djupgående med 600 ton ombord, 13. o knops fart vid normal gång samt 220 m.

nyttig spårlängd (motsvarande cirka 48 godsvagnsaxlar). Fartyget var konstruerat

särskilt starkt för isbrytning. Maskineriet utgjordes av en förlig och en

akterlig trippelexpansions ångmaskin om normalt 600 respektive 1,800 indikerade

hästkrafter och vid forcering 750 respektive 2,250 indikerade häst- * 2

b Ytterligare en tur utförd.

2) Färja avgick men måste vända.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

krafter, 4 ångpannor för ett ångtryck av 14 kilogram per kvadratcentimeter,

vevaxlar och propelleraxlar 25 ä 35 % överdimensionerade i förhållande till

cylinderdimensioner och ångtryck, propellrarna, en förlig och en akterlig,

fyrbladiga, starka, med fasta blad och av nickelstål. Anskaffningskostnaden

beräknades till cirka 2.1 miljoner kronor.

På grund av verkställda överslagskalkyler ansåg emellertid järnvägsstyrelsen

icke järnvägsekonomiskt försvarbart att för en jämförelsevis ringa

risk av trafikavbrott genom ishinder, som man då ägde erfarenhet om, genomföra

planen på en isbrytande godsfärja, utan planen fick då förfalla.

Vintern 1929 hade emellertid visat, att vida svårare och långvarigare ishinder

än år 1924 kunde uppträda. Tidtabellen vore för närvarande inrättad

efter 4 ordinarie personturer per dygn, och dessutom hade tämligen regelbundet

minst 4 extra godsturer varit behövliga. Svårigheterna för driften

började redan den 10 februari 1929 och syntes ännu icke vara slut.

Oregelmässigheten i ångfärjetrafiken under nästlidna vinter

framgår av följande i järnvägsstyrelsens skrivelse den 14 mars 1929 lämnade

sammanställning, vilken angiver samtliga utförda turer under tiden den 10

februari—13 mars 1929 och vilken sedermera fullständigats med motsvarande

uppgifter för tiden den 14—31 mars 1929:

Från Sverige

Till S

verige

Tidtabells-

från till

Trälle- e

, Sassnitz

borg

från till

Trälle- 0 ..

, Sassnitz

borg

från till

c .. Trällc-

Sassnitz ,

borg

från till

c .. Trällc-

Sassmtz ,

borg

enligt...

8.55 — 13.05

22.58— 3.08

2.io— 6.20

16.16—20.26

10 febr....

*) 23.24—10.23

.

14.27—20.25

17.16-20.27 (*7»)

11

» ...

10.20—16.31

—

6.32 — 15 25

—

12

» ...

13.45—19.42

4.06—12.50

6.00—16.35

—

13

» ...

9.25—16.11

—

8.30—19.00

■) —

14

»

—

—

7.10—14.30

15

» ...

9.58 —17.18

—

—

16

» ...

—

—

7.15-15.51

—

17

))

10.14— 3.15 C8 »)

—

7.oo—15.14

18

))

8.30 —15.30

10.37 — 15.4 6

8.20—14.io

19

» ...

9 32—19.00

—

7.00 — 13.30

7.20 14.30

20

» ...

4.00—15.30

9.40—16.00

7.15-17.39

—

21

»

—

—

7.00—15.52

7.30 — 16.30

22

))

9.3 2 — 7.40 (23/-i)

—

—

23

»

3) -

—

—

24

»

9.45—11.30 (25/Y)

—

7.00— 1.40 (2*V;i)

—

25

))

—

—

—

26

» ...

18.05 - 8.40 (27s)

18.20 — 9.15 (2,/s)

7.50—19.20

27

» ...

—

—

9.30—19.00

28

»

—

—

—

—

1

mars..

—

—-

—

—

2

»

—

—

—

—

3

»

—

—

_

—

4

» ...

—

—

—

1 5

»

—

—

—

1 6

»

8.0 0— 20 35

10.05 — 20.35

—

—

*) Turen påbörjades den 9 februari på kvällen.

2) Angfärjan "Preussen» avgick kl. 7.10 från Sassnitz men måste återvända dit efter

cirka 16 timmars resa.

3) Ångfärjan »Konung Gustaf V» avgick kl. 9.00 från Trälleborg men måste återvända

dit kl. 3.2 7 påföljande natt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kmnjl. Mnj.ts proposition nr ‘2-15.

7

Från Sverige

Till S

v o r i g c

Tidtabells- enligt...

fr An till

Triillc-

, »Sassnitz

korg

8.55 —13.05

från till

''V*11- Sassnitz

korg

22.58— 3.08

från till

.. Trällc- Sassnitz ,

borg

2.10— 6.20

från till

. Triillc- |

Sassnitz ,

borg

1H.16-20.2G

7 mars...

—

—

G.oo—13.oo

( 6.07- 12.45

i 6.07—13.60

8 » ...

8.58—10.10 (”/.i''

G.oo—lO.io (9/s)

—

—

9 .....

8.55—10.55 (l%>)

—

—

—

10 » ...

—

—

6.08—13.40

6.08—14.50

11 » ...

9.85 — 13.15 (I2/3)

9.35 13.15 (''Va)

6.oo—20.3»

—

12 » ...

—

—

—

—

13 .. ...

9.02 —16.04

—

10 os—19.io

10.05-19.io

14 » ...

9.25—15.00

6.oo—15.oo

6.00—11.41

—

15 » ...

9.25—14.25

—

6.00 — 12.35

6.00—17.00

IG » ...

8.55—13.45 *)

5.30—11.09 5)

5.00— 9.58

11.55 — 16.48 5)

17 » ...

9.19 —14.20 6)

5.08— 9.51

5.00— 9.57

16.20—20.50

18 .. ...

8.65 — 13.50 6)

23.18— 5.oo

2.23— 7.12

16.23—21.1 1

19 » ...

13.04—18.00 °)

—

2.32—11.10

16.26—22.17

20 » ...

9.52—14.30

1.45— 7.04

2.36— 8.53

16.20— 0.14

21 •> ...

9.18 — 14.42

23.29— 4.38

2.10— 7.55

16.44—21.56

22 » ...

9.47—14.32

23.22— 4.32

2.12— 7.24

16.29—22.15

23 » ...

10.18 — 15.42

—

2.10— 8.15

17.55— 6.55 (2*/a)

24 » ...

10.16—11''80 omkr.

23.19— 4.07

2.16— 9.20

16.29—21.26

25 » ...

9.57—14.20

WJ8.32 - 43.26

2.15— 8.50

16.20 — 20.58

26 » ...

10.00 —14.50

23.il

2.33— 9.02

16.40—21.24

27 » ...

9.02 — 13.26

23.13— 4.oo

2.19— 6.50

16.16—20.40

28 .. ...

9.00—13.14

23.06— 3.19

2.35— 7.29

16.20—20.40

1 29 » ...

9.15—13.28

23.37— 3.50

2.41— 7.io

16.40—21.57

! 30 » ...

9.06—13-45

22.58— 3.11

2io— 7.02

16.16 — 20.43

31 » ...

9.21 — 13.46

22.58— 3.io

2.40— 7.08

16.24- 20.44

Järnvägsstyrelsen anför i anledning av berörda sammanställning vidare:

Såsom av sagda sammanställning framginge, hade trafiken redan under

mer än en månads tid varit högst otillfredsställande. Ej ens persontrafiken

hade kunnat drägligt ombesörjas. De resande hade stått inför fullkomlig

ovisshet om framkomstmöjligheterna, hade, om de lyckats, fått finna sig i

obekväma överfarter och en eller flera dagars tidsförlust. Det längsta sammanhängande

avbrottet hade varat eu vecka. Posten hade för sitt viktigaste

gods måst med avsevärda extra omkostnader söka sig till luftfarten, vilken

även kunnat åstadkomma en viss, i förhållande till färjeledens ordinarie mått

dock helt ringa persontrafik. Godstrafiken, som vid samma tid skulle behövt

även extraturer utöver de ordinarie, hade redan den 15 februari blivit avlyst,

men ändock hade mängder av godsvagnar hopats å ömse sidor om

överfarten. Aven kontinentalförbindelsen över Danmark hade varit starkt

derangerad, vissa tider till och med stängd, och i varje fall hade den endast

helt oväsentligt varit tillgänglig för godstrafik till och från Sverige.

Landet hade sålunda under en lång period varit i det närmaste isolerat

från kontinenten. Stora och svåra olägenheter av skilda slag hade som

bekant uppstått därigenom.

Under perioden 10—27 februari överfördes:

från Sverige på 16 turer 556 vagnsaxlar, varav 454 godsvagnsaxlar,

till » >>17 » 626 » , » 428 »

4) Beräknad tid; tiden icke känd.

s) Därjämte ytterligare en godstur.

6) Beräknad tid.

7) Försenad tur D.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Efter det fullständiga trafikavbrottet 28 februari—5 mars blevo under

perioden 6—13 mars överförda:

från Sverige på 8 turer 276 vagnaxlar, varav 260 godsvagnsaxlar,

till » » 8 >- 290 »

Utöver godsvagnsaxlarna överfördes huvudsakligen postvagnar.

Därest eu isbrytande godsfärja med cirka 250 meters spårlängd funnits

att tillgå, torde denna jämte de tre i trafik varande personfärjorna under de

18 kritiska dagarna den 10—27 februari hava kunnat prestera i genomsnitt

minst var sin enkeltur per dag. Motsvarande prestation borde även ha

kunnat uppnås under tiden den 6—13 mars. Under den totala avbrottsperioden

den 28 februari—5 mars borde väl åtminstone den isbrytande godsfärjan

ensam hava kunnat utföra minst 3 turer fram och tillbaka, överförande

cirka 160 vagnsaxlar i vardera riktningen, och därmed nödtorftligen

hava ombesörjt post- och viktigare styckegodstrafik samt transporter av lättfördärvligt

och värdefullt gods samt slutligen även en del persontrafik. Dessutom

kunde kanske någon tur av personfärja hava blivit möjliggjord.

Därest den isbrytande godsfärjan funnits att tillgå, ville järnvägsstyrelsen

alltså antaga, att i vardera riktningen bort uppnås minst följande pre
stationer:
10—27

februari 36 turer med cirka 1,470 vagnsaxlar

28 februari—5 mars 3 » 160

6—13 mars 16 » » >. 650 »

Normal trafik med 4 enkla person- och 4 enkla godsturer per dag skulle

för samma tider hava inneburit följande antal turer och överförda axlar i

vardera riktningen:

10—27 februari 72 turer med cirka 2,600 vagnsaxlar

28 februari—5 mars 24 » » 860 »

6—13 mars 32 » 1,150 »

Aven om det sålunda icke kunde beräknas hava varit möjligt att med

tillgång till eu isbrytande godsfärja upprätthålla fullständig trafik och undgå

varje trafikstörning, så skulle dock, enligt vad som anförts, betydligt bättre

prestationer uppnåtts än som nu varit fallet. Man borde hava undgått ett

fullständigt avbrott i person-, post- och godstrafiken och borde hava kunnat

ombesörja åtminstone den viktigaste trafiken. Enbart de för staten inbesparade

kostnaderna för anordnande av tillfällig flygtrafik torde hava blivit

betydande. De antaganden om möjliga trafikprestationer, som här gjorts,

vore möjligen allt för försiktiga; i allt fall borde under en vinter utan så

exceptionellt svåra isförhållanden som den innevarande kunna uppnås väsentligt

större prestationer och resultatet således komma vida närmare till normal

trafikomfattning.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att, med hänsyn till trafikavbrottet vintern

1929 och då ingen säkerhet förefunnes, att icke liknande situationer kunde inträda

även under följande år, styrelsen icke kunde taga på sitt ansvar underlåtandet

att vidtaga några åtgärder för att så vitt möjligt förhindra ett återupprepande

av vad som nu inträffat. Efter att hava erinrat om den oavbrutna,

starka stegringen av såväl person- som godstrafiken å Trälleborg—Sassnitzleden

anför styrelsen, att under ett målmedvetet upparbetande av trafiken

denna trafikled alltmera blivit ett dominerande led i Sveriges utlandsförbindelser,

en viktig livsnerv för stora och viktiga delar av landet. Även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ht proposition nr 235. <)

frånsett ilo stora samhällsintressen, kommersiella och andra, som vore förbundna

med trafikledens regelbundna fungerande, vore det ur statens järnvägars

egna, rent affärsmässiga synpunkter nödvändigt att oklanderligt sköta

leden och väl tillgodose de stora intressen inom affärsvärlden, vilka ställt

sig i beroende av ledens regelbundna funktion.

För att få eu överblick över affärsvärldens ställning till frågan har järnvägsstyrelsen

inhämtat yttranden från de av frågan närmast berörda handelskamrarna,

nämligen Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Västergötland och Norra Hallands handelskammare samt Smålands och

Blekinge handelskammare. Av dessa yttranden framgår, att samtliga handelskamrar

anse upprätthållandet av järnvägsförbindelsen med kontinenten

över leden Trälleborg—Sassnitz vara av mycket stor betydelse för landets

näringsliv samt att de finna det av vikt, att åtgärder vidtagas för att säkerställa

denna förbindelse mot avbrott.

På förut angivna grunder och med hänsyn även till vad handelskamrarna

anfört anser järnvägsstyrelsen det oundgängligt att — även med viss ekonomisk

uppoffring — omedelbart vidtaga åtgärder för eu såvitt möjligt

regelbunden och kapacitetsfull trafikfunktion å leden Trälleborg—Sassnitz

för framtiden.

Beträffande de åtgärder, som sålunda böra vidtagas, anför styrelsen:

J

Järnvägsstyrelsen ansåge, att eu kombinerad isbrytare- och godsfärja borde

anskaffas. Ett sådant fartyg borde under isperioderna dels i första hand

självt utföra en avsevärd del av godstrafiken (i nödfall även persontrafik

medelst å färjan placerade personvagnar) och dels även vid tillfällen, då isförhållandena

så medgåve, såsom eskorterande fartyg bryta farbar led för

personfärjorna, bland annat vid inloppet till hamnarna.

Eu framkommen tanke att utrusta färjeleden med eu vanlig isbrytare

ansåge styrelsen icke bärkraftig. Eu sådan isbrytare utan egen transportkapacitet

skulle betyda en stor ökning av ångfärjeledens driftkostnader, utan

att det fullständigast möjliga tillgodogörande av ett nytt fartyg å leden ägde

rum. Erfarenheten hade visat, att isförhållandena ibland kunde vara sådana,

att personfärjorna ej kunde framgå ens med eskort av isbrytare. Den ränna,

isbrytaren upptoge, kunde vid stark isdrift genast gå igen, varvid de eskorterade

fartygen ej kunde följa isbrytaren. Vid sådana tillfällen kunde det

vara gott äga ett godsförande fartyg att lita till, vilket hade isbrytarekonstruktion

och -kapacitet och alltså kunde åtminstone självt framgå. Till kostnaden

för alternativet med enbart en isbrytare finge också, som av det föregående

framginge, snarligen läggas kostnaden för en godsfärja, vilken i varje fall

måste på grund av trafiktillväxten om något år anskaffas och som då givetvis

komme att byggas med egenskaper även som isbrytare. Så torde hädanefter

komma att ske med all ny fartygsmateriel, som kunde komma att anskaffas

för ångfärjelederna. Det måste för övrigt te sig som en tämligen

självklar sak, att statens järnvägar kunde göra sig nytta av fartyget även

under andra tider än isperioderna, för att ett kapitalutlägg av statens järnvägar

skulle kunna motiveras. Alternativ med enbart en isbrytare ansåge

styrelsen alltså böra utdömas, i vilket sammanhang styrelsen ville tillåta sig

framhålla, att frågan om anskaffande av en ny statens isbrytare, avsedd för

den allmänna sjöfartens behov, måste bedömas helt fristående från den här

förevarande frågan om anskaffning av det isbrytande färjefartyg, som järn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kuvt/l. Maj ds proposition nr 235.

vägsstyrelsen föresloge. Det vore ju uppenbart också och torde väl knappast

liär behöva framhållas, att för anskaffandet av en ny statsisbrytare icke

torde kunna komma i fråga att på något sätt lita till statens järnvägars

penningmedel eller att för ändamålet på något sätt belasta statens järnvägars

driftkonto.

Järnvägsstyrelsens ståndpunkt vore i korthet den, att det förslag till isbrytande

godsfärja, som nu framlades, endast innebure ett med hänsyn till

issvårigheterna något tidigare framkommet förslag om höjande av färjeledens

godstransportförmåga, vilket i allt fall icke kunnat för mera avsevärd tid

undanskjutas.

Det år 1924 utarbetade förslaget till isbrytande godsfärja kunde emellertid

icke utan vidare användas, bland annat emedan det då avsedda fartyget icke

torde vara maskinstarkt nog för att äga tillräcklig isbrytarekapacitet för de

förhållanden, varom man nu fått erfarenhet; ej heller syntes dess godstransportkapacitet

vara tillräcklig för en god driftsekonomi. Järnvägsstyrelsen

hade dock icke hunnit att ännu anskaffa ett nytt förslag, men avsåge

att med hjälp av särskilt tillkallade fackmän verkställa en grundlig teknisk

och driftsekonomisk utredning. Därvid skulle särskilt eftersträvas bästa

möjliga kombination av de två funktioner, som var för sig vore önskvärda,

nämligen dels stark isbrytningsförmåga, dels stor godstransportkapacitet,

varjämte den ekonomiska betydelsen av olika kombinationsalternativ skulle

undersökas.

I sakens nuvarande läge kunde styrelsen endast anföra följande.

Ett fartyg med maskinstyrka om cirka 5,000 indikerade hästkrafter, lika

de nuvarande personfärjornas, torde kunna anskaffas för en kostnad av cirka

o miljoner kronor. Anskaffningen borde, i enlighet med tidigare underhandsförliandlingar,

göras av statens järnvägar, men årsomkostnaderna, i enlighet

med de allmänna grunderna för avtalet angående färjelinjen, delas mellan

Sverige och Tyskland. Förhandlingar och tilläggsavtal med tyska riksbanebolaget

måste föregå fartygets beställning.

Anskaffningskostnaden borde enligt järnvägsstyrelsens mening bestridas

av statens järnvägars förnyelsefondsmedel, vadan särskilt anslag icke skulle

erfordras. Förnyelsefonden för statens järnvägars ångfärjemateriel uppvisade

för närvarande en behållning av cirka 4.4 miljoner kronor.

De årliga drifts- och underhållskostnaderna, under förutsättning att fartyget

hölles i trafik fyra månader årligen, nämligen december—mars, hade

preliminärt beräknats'' till 255,000 kronor. Lades härtill förnyelsefondsavsättning

med 4 % och ränta med 5 %, bleve totalkostnaden 525,000 kronor.

Det vore möjligt, att eu stor del av denna kostnad representerade en ren

merutgift, vilken dock borde komma att delas mellan statens järnvägar och

tyska riksbanorna. Vid den mera ingående utredningen skulle emellertid

undersökas möjligheten att anordna trafiken, så att åtminstone en del av

denna merkostnad inbesparades på de övriga färjornas driftkonto. I allt fall

vore det uppenbart, dels att personfärjematerielen komrne att mera skonas

genom tillkomsten av denna nya färja,''dek ork att den isbrytande godsfärjan

även under normala perioder representerade ett kapacitetstillskott och eu

reserv för färjelinjen, som hade sitt stora ekonomiska värde.

Järnvägsstyrelsen liölle således för troligt, att den rent siffermässiga

kalkylen icke komme att uppvisa så stor belastning på statens järnvägars

drifts- och räntekonton som hälften av 525,000 kronor. Aven om så skulle

vara fallet, ansåge järnvägsstyrelsen emellertid, att den ekonomiska uppoffringen

vore fullt motiverad genom vad ovan anförts om den så långt som

möjligt regelbundna trafikfunktionens betydelse för landet och ej minst för

statens järnvägars affärsrörelse; för denna senare vore nämligen ett oklander
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 235. 1 1

ligt betjänande av ku tiderna-trafikanterna av väsentlig betydelse för trafikens

över leden utveckling.

Erinras borde ock, att Trälleborg - Sassnitzleden numera vore eu god affär,

vilken med skiil kunde ocli vid behov borde bära eu dylik merutgift, som

erfordrades för att även under svåra förhållanden säkerställa trafikskötseln

på ett mera tillfredsställande sätt än vad som nu visat sig kunna ske. Sedd

isolerad för sig, frånsett de stora affärsvärden, som genom leden tillföras statshanelinjema,

hade statens järnvägars halvpart av Trälleborg—ttassnitzlinjen

uppvisat följande ekonomiska resultat (miljoner kronor):

Inkomster

Drift- och

underhålls- kostnader

Drift-

överskott

Förnyclsc-

''fonds-

avsättning

Beräknade

an del s- kostnadcrD

Netto-

inkomst

1923........................

2.127

1.481

0.64 3

0.371

0.22G

0.046

1924................................

1.342

1.334

0.008

0.255

0.219

— 0.166

1925 .........................

1.696

1.162

0.534

0.255

0.2 0 1

0.078

1926...................................

1.800

1.183

0.617

0.255

0 203

0.159

1927..........................

2.214

1.212

1.032

0.255

0.208

0.569

1928 (approx.) ....................

2.392

1.169

1.223

0.265

0.2 08

0.7 60

Då färjeledens kapital (svensk del) utgjorde 5.8 miljoner kronor (ångfärjor

4.5, färjelägen m. in. 1.3 miljoner kronor), hade således under de två senaste

åren, frånsett all den inkomst, som tillförts statsbanorna i övrigt och som

givetvis vore väsentligt större, färjeleden avkastat 9.8 respektive (approx.)

13.1 %.

Slutligen anför styrelsen:

Enligt vad ovan anförts hade fullständig utredning i saken ännu icke

kunnat förebringas. Av alla anförda omständigheter syntes det styrelsen

dock framgå, att åtgärder måste vidtagas och att detta borde ske snarast

möjligt. Ett uppskov, förorsakat av att fullständig utredning skulle föreläggas

först 1930 års riksdag, syntes böra såvitt möjligt undvikas.

Ehuru styrelsen avsåge, att fartygsanskaffningen skulle finansieras med

förnyelsefondsmedel, torde dock, med hänsyn till sakens betydelse och extraordinära

beskaffenhet, i anslutning till de för användning av förnyelsefondsmedel

angivna grunder riksdagens medgivande böra inhämtas.

På grund av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte utverka riksdagens medgivande att efter prövning av den utredning,

som järnvägsstyrelsen komme att framlägga, besluta om användande av statens

järnvägars förnyelsefondsmedel till anskaffande av en kombinerad isbrytaroch

godsfärja för leden Trälleborg—Sassnitz.

Tsbrgtarsak/mnniga hava i sitt utlåtande anfört följande:

De sakkunniga hade i enlighet med givna direktiv vid planläggningen av

sitt arbete i första hand upptagit till prövning frågan, huruvida järnvägsstyrelsens

föreliggande framställning skulle lämpligen kunna prövas och avgöras

för sig eller huruvida det i densamma berörda spörsmålet måste anses

på sådant sätt äga samband med frågan om landets isbrytarberedskap i

övrigt, att detsamma icke kunde och följaktligen icke heller borde därifrån

*) Beräknade andelar i styrelse- och distriktsförvaltningskostnader samt i pensionskostnader.

Yttranden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

lösbrytas. Då de sakkunniga vid dryftandet av nämnda framställning på

bär nedan angivna skäl kommit till det resultat, att ett ställningstagande

till framställningen borde kunna ske redan nu och att densamma enligt de

sakkunnigas mening borde föranleda åtgärd i det av järnvägsstyrelsen avsedda

syftet, torde det ankomma på de sakkunniga att omedelbart avgiva

sitt utlåtande i detta ämne.

De sakkunniga liade till en början uppmärksammat, hurusom det här icke

enbart rörde sig om att bereda Trälleborg—Sassnitzleden en för dess kontinuerliga

uppehållande erforderlig isbrytarutrustning utan att det därjämte

vore fråga om en av ledens naturliga utveckling föranledd, i sig självt inom

kort erforderlig förstärkning av ledens allmänna transportkapacitet.

Vid sitt bedömande av det föreliggande spörsmålet hade de sakkunniga

även i främsta rummet beaktat den i järnvägsstyrelsens utredning starkt

framhållna och såsom ett av de bärande motiven för dess förslag åberopade

omständigheten, att det i själva verket under alla förhållanden vore att räkna

med nödvändigheten av att i en nära framtid anskaffa eu godsfärja för

Trälleborg—Sassnitzleden, varom ock förhandlingar redan vid tre tillfällen

ägt rum med representanter för tyska myndigheter, därav vid två tillfällen

på tyskt initiativ. Den av järnvägsstyrelsen förebragta utredningen rörande

trafikutvecklingen på leden hade synts de sakkunniga övertygande härutinnan.

Även tillgänglig statistik rörande liandelsomsättningen i allmänhet med

Tyska riket syntes berättiga till förväntningar om en alltjämt fortsatt stegring

av trafikfrekvensen på leden i fråga. Tyska riket vore det land, varmed

Sverige hade den största totala handelsomsättningen, och denna visade under

de senaste fem åren eu stadigt stigande tendens såväl absolut som relativt

taget. Under åren 1923—1927 hade omsättningens värde i miljoner kronor

utgjort respektive 431.67, 486.02. 583.98. 648.79 och 755.89, under det att

dess andel i hela Sveriges varuutbyte med främmande länder under motsvarande

år utgjorde i procent av detta utbyte respektive 17.7 2, 18. i o, 20.81,

22.30 och 23.62.

Ett förhållande av vikt att uppmärksamma vid bedömande av järnvägsstyrelsens

förslag vore vidare, att den förevarande trafikledens utveckling

särskilt under senare år medfört en avsevärd förstärkning av dess självständiga

ekonomiska bärighet och att leden numera nått en bärighetsgrad, vilken

väl tålde vid den ökade belastning, som anskaffandet och driften av eu

godsfärja, jämväl utrustad med isbrytande egenskaper, betingade med deltagande

från tysk sida i driftkostnaderna samt amortering och förräntning.

Efter att hava åberopat vad järnvägsstyrelsen yttrat beträffande ledens

ekonomiska bärighet anföra isbrytarsakkunniga vidare:

Från mr angivna utgångspunkter och med hänsyn till statsjärnvägarnas

karaktär av affärsföretag funne de sakkunniga järnvägsstyrelsens förslag,

nämligen att självständigt och oberoende av företaget såsom sådant ovidkommande

intressen i möjligaste män säkra förevarande leds uppehållande

även under tider med svåra isförhållanden, vara mycket naturligt. Arets

nedslående erfarenheter beträffande möjligheterna att med förefintlig materiel

oavbrutet uppehålla driften å leden manade otvivelaktigt också att utan

onödigt uppskov vidtaga erforderliga åtgärder till materielens utveckling i

det hänseende, varom nu vore fråga.

I yttranden, som på ett förberedande stadium av järnvägsstyrelsens behandling

av den föreliggande frågan avgivits av vissa handelskammare i

riket, hade meningarna varit eniga därom, att uppehållandet av järnvägsförbindelsen

med kontinenten över Trälleborg—Sassnitz vore av mycket stor

betydelse för landets näringsliv. Den uppfattning härutinnan, som sålunda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 23o. 13

och i järnvägsstyrelsens egen framställning kommit till uttryck, delades av

de sakkunniga. Det framginge ock med stor tydlighet av den vid järnvägsstyrelsens

framställning fogade utredningen, att de trafikavbrott eller oregelbundenheter

i trafiken, som i synnerhet under 1929 års issvårigheter ägt

rum, såvitt de hänförde sig till Trälleborg—Sassnitzleden, åstadkommit allvarliga

störningar inom näringslivet med därmed förbundna direkta och indirekta

ekonomiska förluster.

Den i första hand bärande grunden för den genom isbrytarsakkunnigas

tillkallande igångsatta utredningen vore uppenbarligen syftet att med det

snaraste få till stånd åtgärder, som för framtiden på effektivt sätt skapade

trygghet mot ett återupprepande av sådana trafikrubbningar, vilka förorsakats

av de denna vinter förekommande svåra isförhållandena utanför landets

sydligaste kuster och i angränsande farvatten. Det vore också i själva

verket, syntes det de sakkunniga, jämväl med beaktande härav, som det nu

föreliggande speciella spörsmålet, såvitt anginge de sakkunnigas uppdrag,

borde skärskådas.

Den sålunda inträffade isblockaden hade, förutom svårigheterna för Trälleborg—Sassnitzleden

med därav föranledda, nyss berörda förlustbringande störningar

inom näringslivet, i övrigt för näringslivet i stora delar av landet,

för hamnar och eljest för den stora allmänheten vållat olägenheter, vilka i

svårighetsgrad och utbredning vida överträffat motsvarande störningar i anledning

av oregelbundenheten i uppehållandet av nyssnämnda speciella trafikled.

Detta förhållande torde de sakkunniga vid, fullföljande av sitt uppdrag

i övrigt komma att söka närmare belysa. Arets erfarenheter syntes

alltså giva vid handen, att isförhållandena i landets södra farvatten lätt

kunde gestalta sig så, att då issvårigheter förefunnes på Trälleborg—Sassnitzleden,

samtidigt större eller mindre svårigheter och risker förelåge i den

allmänna sjöfartens huvudleder i angränsande eller jämförelsevis längre bort

därifrån belägna farvatten. Att de påfallande erfarenheterna i detta avseende

från innevarande år emellertid icke utgjorde en isolerad företeelse belystes

av en inom kommittén utarbetad kortfattad redogörelse för statens

isbrytarverksamhet under de senaste årens svåraste vintrar, nämligen åren

1922, 1924 och 1929, samt framginge ytterligare av eu på begäran erhållen

utredning från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt av den 17 april

1929. Efter en undersökning, omfattande de senaste 40 årens svåraste isvintrar,

hade anstalten ansett sig kunna fastslå, »att de dagar, som issvårigheter

inträffat på Trälleborg—Sassnitzleden, har man i regel haft svårigheter

och isbrytarhjälp varit behövlig även i angränsande farvatten, såsom Öresund

och Kattegatt». Detta uttalande tillika med den slutsats, vartill anstaltens

chef — vid konferens den 19 mars 1929 inför statsministern samt

statsråden och cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen rörande

behövligheten av förstärkt isbrytarberedskap — efter en ingående utredning

ansett sig berättigad, nämligen att skäl förelåge för att räkna med

att nu gå till mötes eu tid av mycket kallare vintrar än under de senare

åren, funne de sakkunniga böra tillerkännas viss betydelse vid bedömandet

just av det nu föreliggande spörsmålet.

De sakkunniga funne sig böra utgå ifrån att det under alla förhållanden

måste anses såsom en tvingande nödvändighet att tillse, att för isvintrar,

liknande den nu tilländalupna, isbrytarmateriel stode till disposition i sådan

omfattning, att med densamma kunde på ett så långt görligt tillfredsställande

sätt bemästras liknande isförhållanden som de nu senast rådande. Det

syntes de sakkunniga i anslutning härtill framstå såsom ganska tydligt, att

den erfax*enhetsmässigt konstaterade, åtminstone stora sannoliklieten för

samtidighet på visst ovan angivet sätt hos issvårigheterna i farvattnen, där

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Trälleborg—Sassnitzleden ginge fram, och dylika svårigheter i andra för den

allmänna sjöfarten viktiga farvatten medförde, att ett tillgodoseende av

Trälleborg—Sassnitzledens speciella behov på annat än det här föreslagna

sättet icke kunde antagas föranleda någon minskning av den isbrytningsmateriel,

vars disponerande för framtiden i den ena eller den andra formen

måste med hänsyn till vad nyss nämnts säkerställas. Ginge man nämligen

i stället in för att för denna leds uppehållande avse ett enbart isbrytande

fartyg, vore därmed vid situationer sådana som de nyss erfarna i realiteten

föga vunnet, då detta fartyg bleve i stor utsträckning bundet vid leden i

fråga och dess anskaffande sålunda icke kunde innebära någon reell ökning

av hjälpmöjligheterna för den allmänna sjöfarten på annat håll, som därför

i allt fall måste tillgodoses genom tillgång på särskild isbrytarmateriel av

större omfattning än som för närvarande stode till buds.

Beträffande behovet av förstärkning av den för den allmänna sjöfarten

tillgängliga isbrytarmaterielen borde beaktas, att enligt av Kungl. Maj:t

fastställd" allmän plan för statsisbrytarens verksamhet såsom allmängiltig

grundsats för statens hittillsvarande isbrytarverksamhet fastslagits, att vid

samtidigt inträffande behov av isbrytarens ingripande å skilda delar av

rikets kuster — fall av nödläge för fartyg och besättningar undantagna —

sjöfarten å rikets västra kust såsom den för riket viktigaste i främsta rummet

skulle erhålla hjälp och först därnäst sjöfartsförbindelserna med kontinenten.

I första hand tillgodosåges sålunda fartyg i nöd, därnäst sjöfarten å rikets

västra kust och först därefter nyssnämnda speciella trafikled. I synnerhet

det senaste årets erfarenheter hade givit vid handen, att man måste för

framtiden taga direkt sikte på ytterligare ett intresse, nämligen intresset

av uppehållandet överhuvud taget av den allmänna sjöfartens huvudleder

särskilt i Kattegatt, i Öresund och i södra Östersjön. Dessa erfarenheter

visade därvid på ej blott att förefintlig isbrytarmateriel i praktiken lätt

komrne att under avsevärd tid så gott som uteslutande bindas vid hjälp

åt nödställda fartyg utan även — och detta utgjorde enligt de sakkunnigas

mening en för det förevarande spörsmålets bedömande mycket viktig omständighet

— att risken för materielens minskning genom haverier vore

synnerligen framträdande, varigenom behovet av reserv gjorde sig starkt

gällande. Nu antydda omständigheter i förening utvisade, syntes det de

sakkunniga, på ett övertygande sätt, att våra nuvarande isbrytarresurser

måste avsevärt förstärkas, om erforderlig effektivitet skulle bliva på ett något

så när tillfredsställande sätt säkerställd. Vid kommande överväganden härutinnan

borde av naturliga skäl hänsyn tagas även till Norrlandssjöfartens

viktiga intressen.

Väl skulle givetvis under sådana tydligen i viss utsträckning förekommande

tidsperioder, då issvårigheter förekomme för den allmänna sjöfarten,

utan att Trälleborg—Sassnitzleden samtidigt därav besvärades, eu eljest för

nämnda led avsedd självständig isbrytare kunna utgöra ett värdefullt tillskott

till den isbrytningsmateriel, som måste avses för den allmänna sjöfartens

säkerställande under alla förhållanden. Orubbat kvarstode emellertid alltjämt,

med hänsyn till vad de sakkunniga ovan anfört, att det vid beräknandet

av den i det senare hänseendet såsom minimum erforderliga materielen

icke vore möjligt, än mindre tillrådligt att taga annan hänsyn till beskaffenheten

av den isbrytarutrustning, som måste i första hand avses för

nyssnämnda speciella trafikled, än att denna borde vara så effektiv, att trafiken

å leden, då isliinder av ej alltför allvarlig natur förelåge, kunde uppehållas,

utan att ett isbrytarfartyg dessutom skulle behöva bindas vid leden.

Uppmärksammas borde slutligen i detta sammanhang tillika, att en eventuell

interbaltisk överenskommelse rörande bekämpande av issvårigheterna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.is proposition nr 2iif>. 15

i Östersjön och infartslederna därtill in. m. icke torde kunna komma att

omfatta uppehållandet av Trälleborg— Sassnitzleden utan att intresset härav

utgjorde eu angelägenhet allenast mellan Sverige och Tyska riket.

De sakkunniga framhålla, att vad sålunda anförts syntes de sakkunniga starkt

motivera ett tillmötesgående av järnvägsstyrelsens förevarande framställning

utan avvaktan av vad de sakkunnigas fortsatta utredning kunde giva vid

handen rörande lämpligaste sättet för tillgodoseende av behovet av förstärkt

isbrytarberedskap för hjälp åt den allmänna sjöfarten. Innevarande års erfarenheter

motiverade därvid bestämt, att sådana åtgärder vidtoges, vilka,

beredde tillfälle för Kungl. Maj:t att efter den ytterligare utredning, som

kunde befinnas erforderlig, skrida till definitiv lösning av don av järnvägsstyrelsen

nu väckta frågan utan uppskov.

I fråga om den tekniska och ekonomiska innebörden av järnvägsstyrelsens

förslag anföra de sakkunniga slutligen:

Beträffande den rent tekniska sidan av föreliggande spörsmål hade det

varit önskvärt, att någon utredning härutinnan förelegat, och givetvis hade

det varken varit för de sakkunniga möjligt eller kunnat ifrågakomma att i

frågans nuvarande läge genom de sakkunnigas försorg åvägabringa material

för belysning av denna sida av frågan. Järnvägsstyrelsens framställning

förutsatte emellertid uttryckligen, att den isbrytande godsfärjans anskaffande

skulle föregås, bland annat, av en med hjälp av särskilt tillkallade fackmän

verkställd grundlig teknisk och driftsekonomisk utredning, allt under kontakt

med vederbörande tyska myndigheter. De sakkunniga ansåge sig också äga

anledning utgå ifrån att förslaget i fråga kunde tekniskt lösas på ett tillfredsställande

sätt. Detta borde enligt de sakkunnigas åsikt innebära, att

med den isbrytande godsfärjan kunde inom ramen för av järnvägsstyrelsen

beräknad kostnad garanteras i avsedd grad nöjaktigt uppehållande av trafikleden

utan ytterligare isbrytarhjälp. De sakkunniga ansåge det dock böra

få tillkomma den isbrytande godsfärjan att så långt det kunde ske utan

eftersättande av dess huvuduppgift lämna erforderlig hjälp åt den allmänna

sjöfarten i omedelbar närhet av färjans förläggningsort och egentliga trafikled.

Nagon jämförelse mellan driftkostnaderna för å ena sidan eu vanlig isförstärkt

godsfärja och å andra sidan en godsfärja med isbrytande egenskaper

hade icke stått att erhålla, men hade för de sakkunniga vid förfrågan

uppgivits, att merkostnaden i förevarande hänseende för en isbrytande godsfärja

under de tider, då dess isbrytande förmåga ej behövde tagas i anspråk,

med hänsyn jämväl till maskineriets konstruktion praktiskt taget icke behövde

komma att hänföra sig till andra omständigheter än dels den i viss

omfattning minskade lastkapacitet och ökade underhållskostnad, som betingades

av fartygets konstruktion såsom isbrytande, dels ock de med den

ökade anskaffningskostnaden förbundna ökade amorterings- och förräntningskostnaderna.

Dessa otvivelaktigt förefintliga ekonomiska olägenheter vore emellertid

61''ligt gjorda uttalanden ej av den art, att enbart dessa kunde hava något

skönjbart inflytande på statsbanornas allmänna taxenivå, och syntes därför

enligt de sakkunnigas mening mer än uppvägas av andra omständigheter,

vilka talade för tillgodoseendet av det föreliggande behovet på av järnvägsstyrelsen

föreslaget sätt.

Till eu början förutsattes nämligen, såsom förut antytts, att de med den

föreslagna kombinationen ökade driftkostnaderna skulle till eu del bäras på

tysk sida.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Vidare skulle merkostnaden vid anskaffande av en isbrytande godsfärja

i stället för den under alla förhållanden ändock inom kort erforderliga vanliga

godsfärjan helt säkert väsentligt understiga kostnaden för anskaffande

av en för trafikleden särskilt avsedd isbrytare, som emellertid vid för den

allmänna sjöfarten synnerligen kritiska tillfällen med sannolikhet icke skulle

kunna beräknas bliva disponibel på annat håll än på just denna led. A

andra sidan skulle den merkostnad, som anskaffandet av både ett särskilt

isbrytarfartyg och, inom kort, eu godsfärja skulle betinga vid jämförelse med

realiserandet av järnvägsstyrelsens förslag, enligt de sakkunnigas mening

på ett säkerligen mera ändamålsenligt sätt kunna utnyttjas vid genomförandet

av de anordningar för förstärkande i övrigt av vår isbrytarberedskap,

som enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning under alla förhållanden

ändock bleve erforderliga.

Slutligen skulle eu isbrytande godsfärja, enligt vad erfarenheten givit vid

handen, i vissa fall mera effektivt än en särskild isbrytare kunna möjliggöra

eller underlätta trafiken på leden. Det borde nämligen beaktas, att isdriften

ofta nog kunde vara sådan, att rännan efter en isbrytare genast ginge ihop

och efterföljande fartyg bleve fastsittande. Ett godsförande fartyg, som

självt vore isbrytande, kunde vid sådana tillfällen taga sig fram ensamt och

därigenom besörja den viktigaste trafiken.

Med stöd av vad sålunda anförts och under hänvisning till den i övrigt

föreliggande utredningen hava i sbry tar sakkunniga funnit det vara mest rationellt,

att frågan om lämpligaste siittet för vinnande av garantier för

Trälleborg—Sassnitzledens uppehållande under issvårigheter löstes för sig i

huvudsaklig överensstämmelse med järnvägsstyrelsens föreliggande förslag,

och hemställa de sakkunniga alltså om åtgärder med det snaraste i det i

styrelsens framställning avsedda syftet.

Kommers&ollegium har i sitt utlåtande anfört följande:

Av den föreliggande utredningen framginge med all tydlighet den stora

betydelsen för landet av att ångfärjeleden Trälleborg—Sassnitz regelbundet

uppehölles året om. Meningarna torde heller ej vara delade därom, att erforderliga

åtgärder med det snaraste måste vidtagas för att i möjligaste mån

förhindra ett återupprepande av eu situation av det slag beträffande förbindelsen

i fråga, som på grund av bristande tillgång till isbrytarmateriel

senast under sistförflutna vinter varit aktuell. Beträffande sättet för tillgodoseendet

av det särskilt genom rubbningar i nu ifrågavarande trafikled

konstaterade behovet av förbättrad isbrytarberedskap syntes kollegium de

sakkunnigas utredning på ett fullt övertygande sätt liava ådagalagt svårigheten

att ernå eu fullt tillfredsställande lösning av den förevarande frågan,

därest densamma icke hölles skild från det — i och för sig väl så betydelsefulla

— spörsmålet beträffande vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas

för ett effektivare tillgodoseende av den allmänna sjöfartens behov av isbrytarmateriel.

Aven om för den ifrågavarande linjens behov alltid kunde påräknas tillgång

till ett härför avsett isbrytarfartyg med isbrytning såsom huvudsaklig uppgift,

skulle nämligen, som av utredningen i ärendet närmare framginge, förbindelsen

i fråga ändock icke kunna under alla sådana förhållanden, varom

man hittills erhållit erfarenhet, uppehållas i erforderlig utsträckning. Erfarenheten

uppgåves nämligen hava givit vid handen, att vid vissa tillfällen

förbindelsen med förefintlig färjemateriel icke kunnat upprätthållas ens med

hjälp av särskild isbrytare. Därest man ägt tillgång till en färja med is
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majjs proposition nr 235.

brytande egenskaper i sig själv, så torde däremot medelst densamma kunnat

åtminstone någorlunda nöjaktigt upprätthållas trafik å linjen jämväl under

kritiska förhållanden.

Sedd i belysning av nu nämnda förhållanden och dä under alla omständigheter

anskaffandet inom en nära framtid av eu godsfärja för den ifrågavarande

förbindelsens mera normala behov torde få anses vara ofrånkomligt,

syntes den förevarande frågan kunna erhålla en fullt naturlig och ändamålsenlig

lösning endast genom åtgärd i av järnvägsstyrelsen föreslagen riktning

eller sålunda genom anskaffande av en godsfärja med isbrytande egenskaper

av erforderlig effektivitet.

I likhet med de sakkunniga ansåge kollegium det givetvis varit önskvärt,

att beträffande den rent tekniska sidan av saken någon utredning

liärutinnan förelegat. Då emellertid, såsom de sakkunniga ock framhölle,

järnvägsstyrelsens framställning uttryckligen förutsatte, att den isbrytande

godsfärjans anskaffande skulle föregås, bland annat, av en med hjälp av

särskilt tillkallade fackmän verkställd grundlig teknisk och driftsekonomisk

utredning, allt under vederbörlig kontakt med tyska myndigheter, och vidare

enligt framställningen den slutliga prövningen av anskaffningsfrågan vore

avsedd att ankomma på Kungl. Maj:t, så torde enligt kollegii mening härigenom

hava erbjudits fullt betryggande garantier för frågans alltigenom

sakkunniga behandling och bedömande ur olika synpunkter. Vid sådant

förhållande och då jämväl kollegium ansåge synnerligen angeläget, att den

förevarande frågan bragtes till sin lösning snarast möjligt, torde frånvaron

för närvarande av närmare utredning i angivna hänseende icke utgöra anledning

i och för sig till ett uppskov med den förevarande frågans lösning i

angiven riktning.

Kollegium ansage sig vidare böra framhålla, hurusom enligt kollegii åsikt

de högre kostnaderna för anskaffning, drift och underhåll av en sålunda

utrustad färja i förhallande till en färja utan dylik utrustning icke borde

tillmätas allt för stor betydelse i detta sammanhang. Det måste nämligen

bland annat ihågkommas, att ett uppehållande på möjligast tillfredsställande

sätt av denna för landet så viktiga förbindelse i själva verket vore att anse

som ett mycket viktigt led i statens näringsbefrämjande verksamhet och att

nu åsyftade kostnadsökning otvivelaktigt måste ''anses till fullo ersättas

genom de fördelar, som bland annat vårt ekonomiska liv hade att hämta av

förbättrade förhållanden beträffande ifrågavarande färjeförbindelses uppehållande

under svåra isförhållanden. Härtill komme, att, såsom av handlingarna

framginge, även med betraktande av statens järnvägar som affär den

föreslagna åtgärden otvivelaktigt hade fullt fog för sig.

Under åberopande av vad salunda. anförts och med stöd av den i övrigt

föreliggande utredningen har kommerskollegium för sin del tillstyrkt bifall

till järnvägsstyrelsens framställning.

De svåra isförhållandena i farvattnen utmed landets södra och västra

kuster under sistförflutna vinter åstadkommo synnerligen kännbara rubbningar

icke blott i den allmänna sjöfarten utan jämväl, såsom av den av

järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen närmare framgår, i statens järnvägars

ångfärjetrafik å leden Trälleborg—Sassnitz. Sålunda voro under eu längre

tid ångfärjeturerna mer eller mindre oregelbundna, och bland annat under en

sammanhängande period av sex dagar måste trafiken helt inställas. Dessa trafikrubbningar

hava medfört avsevärda olägenheter såväl för person- och posttrafiken,

vilken dock i viss mån kunnat uppehållas genom anlitande av flygmaskiner,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. Isand. 199 häft. (Nr 235.) 92939 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi Maj:ts proposition nr 235.

som särskilt för godstrafiken, varigenom orsakats allvarliga störningar inom

näringslivet med därav härrörande ekonomiska förluster. Förseningarna och

avbrotten i godstrafiken hava föranlett förseningar av leveranser, vilka i sin

tur medfört driftsavbrott, omläggning och partiell nedläggning av tillverkning,

bristande förmåga att fullgöra åtagna leveranser, förlust av affärsförbindelser

m. m. Stort avbräck har vållats i exporten av industriprodukter

samt av levande djur och i synnerhet av lantbruksprodukter, beträffande

vilka sistnämnda såväl deras ömtåliga beskaffenhet som nödvändigheten av

en jämn avsättning ställa stora krav på regelbundenhet i transportväsendet.

De ekonomiska verkningarna därav hava tagit sig uttryck i förluster pa

skadade eller förstörda varor, prisfall på exportvaror samt ökade omkostnader

för frakter, lagring och räntor ävensom i förluster på grund av hävda

leveransavtal och genom inskränkningar eller inställelser av driften i brist

på råvaror. I sistnämnda hänseende hava förlusterna drabbat icke blott

företagarna utan även i andra hand deras personal.

Trafiksvårigheter av nu angivet slag hava, om ock i mindre omfattning,

jämväl tidigare förekommit å leden Trälleborg—Sassnitz. Inom statens meteorologisk-liydrografiska

anstalt verkställda utredningar synas giva anledning

till det antagandet, att man under kommande år torde få räkna med eu

period av talrikare relativt stränga vintrar med därav följande issvårigheter

för sjöfarten än under de senaste 35 åren.

Det är självfallet av mycket stor betydelse för vårt land, att trafiken å

förbindelselederna till utlandet upprätthålles med största möjliga regelbundenhet,

och icke minst torde detta gälla beträffande leden Trälleborg

Sassnitz, genom vilken Sverige står i direkt spårförbindelse med kontinenten.

Yikten för landets näringsliv av ett tidtabellsenligt fullgörande av den

växande trafiken å denna förbindelseled har också starkt framhållits av repiesentanter

för handel och industri. Jämväl för samfärdseln i ö\rigt är det

av betydelse, att ifrågavarande ångfärjeförbindelse fungerar så regelbundet

som möjligt. Slutligen är det med hänsyn till statens järnvägars karaktär av

affärsdrivande verk angeläget, att trafiken å denna led kan uppehållas på

ett tillfredsställande sätt, så att den lovande utveckling, som densamma

företer, icke bliver hämmad med åtföljande försämrat driftresultat.

Det synes sålunda påkallat samt ur såväl nationalekonomisk som järnvägsekonomisk

synpunkt berättigat, att åtgärder omedelbart vidtagas för att,

så långt ske kan, säkerställa en regelbunden trafik å leden Trälleborg—

Sassnitz även under mera svårartade isförhållanden.

Yad beträffar sättet för åstadkommande av isbrytarberedskap för denna

led, kan dylik ernås genom anskaffande av antingen en särskild isbrytare

eller ock, såsom järnvägsstyrelsen ifrågasatt, eu isbrytande godsfärja. Även

om ett enbart för isbrytning avsett fartyg anskaffas, blir emellertid det nya

fartyget ej i tillfälle att bringa hjiilp jämväl åt den allmänna sjöfarten under

de tider, då issvårigheter samtidigt råda i färjeleden och i mer eller mindre

angränsande farvatten, vilket enligt vad erfarenheten visat ofta förekommer.

Därtill kommer, att isförhållandena ofta kunna vara sådana, att den av eu

isbrytare uppbrutna rännan omedelbart går igen och sålunda svårigheter

uppstå för det fartyg, som konvojeras, att färdas fram efter densamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 2Hfi

1!)

Med eu isbrytande färja åter erfordras för resans fullgörande endast ett

fartyg, som självt bryter isen. I fråga om förslaget att anskaffa en isbrytande

godsfärja iir vidare att märka, att trafiken — och särskilt godstrafiken

— såsom järnvägsstyrelsens utredning giver vid banden, på senare

tid undergått eu mycket stark utveckling. Då det föreligger grundad

anledning att antaga, att denna utveckling skall fortgå, lärer det under alla

förhållanden bliva erforderligt att inom en nära framtid anskaffa en ny godsfärja.

Såsom ett ytterligare skäl för anskaffande av en isbrytande godsfärja

må framhållas, att enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat bidrag från tysk

sida till bestridande av årsomkostnaderna för eu sådan färja torde vara att påräkna.

Enär föreliggande fråga sålunda synes böra lösas oberoende av frågan

om isbrytarberedskapen i övrigt och då genom eu isbrytande godsfärja tillgodoses

behovet såväl av isbrytarhjälp för nämnda led som ock — om än

något tidigare än eljest varit erforderligt — av ökade transportmöjligheter

för den växande godstrafiken mellan Sverige och kontinenten, synas goda skäl

tala för att, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit och såväl de sakkunniga som

kommerskollegium tillstyrkt, anskaffa en dylik isbrytande godsfärja för trafikledens

behov.

Det hade naturligen varit önskvärt, att den ingående tekniska och ekonomiska

utredning i förevarande anskaffningsfråga, som, på sätt jag inledningsvis

meddelat, igångsatts av järnvägsstyrelsen, redan nu kunnat föreligga

avslutad. På grund av utredningens omfattning har detta dock icke varit

möjligt. Enligt vad jag inhämtat är denna utredning avsedd att med hjälp

av särskilt tillkallade fackmän bedrivas sålunda, att först ett tekniskt-ekonomiskt

program för förslagets vidare bearbetning skulle utformas, varvid

huvudsynpunkten bliver att söka åstadkomma en godsfärja, som med största

möjliga transportförmåga och billigaste möjliga drift äger största möjliga

isbrytarförmåga. Därefter skulle anbud infordras från olika varv med frihet

för dessa att inom ramen av programmet avgiva sina förslag till konstruktioner

för färjans skrov och maskiner samt sina leveransanbud. Sedan vid

prövning av dessa förslag och anbud den bästa typ av färja erhållits, skulle

slutliga driftkalkyler och kostnadsberäkningar utföras. Då det synes böra

uppställas som en förutsättning, att de tyska riksbanorna skola deltaga i

årsomkostnaderna för den nya färjan, torde vederbörande tyska myndigheter

få hållas underrättade om utredningsarbetets fortgång och överenskommelse

under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande med dem träffas,

innan den slutliga utredningen och förslag i ämnet underställas Kungl. Maj:ts

prövning och avgörande. Ärendets framläggande i slutligt skick för Kungl.

Maj:t torde emellertid kunna ske å sådan tid, att beslut kan fattas och

byggandet av färjan igångsättas redan under innevarande år, vilket med hänsyn

till behovet av frågans snara lösning är synnerligen önskligt.

I sakens nuvarande läge hava kostnaderna för den nya färjan kunnat

endast approximativt angivas; järnvägsstyrelsen har sålunda beräknat anskaffningskostnaden

till omkring 3 miljoner kronor och årskostnaden —

inberäknat ränta och avsättning till förnyelsefonden — vid fartygets hållande

i trafik under fyra månader årligen till omkring 525,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Beträffande sistnämnda kostnadsbelopp är emellertid att märka, att, såsom

i det föregående nämnts, en väsentlig del av denna kostnad bör bestridas

av de tyska riksjärnvägarna samt att den nya isbrytande färjan medför en

minskning i de övriga färjornas driftkostnader, enär dessa vid ishinder icke

behöva i så stor utsträckning, som hittills skett, utföra den påfrestande färden

genom isen. Även om den nya färjan kommer att medföra en viss årlig merkostnad

för leden Trälleborg—Sassnitz, torde denna merkostnad väl uppvägas

av betydelsen och fördelarna för landet av en i möjligaste mån regelbunden

ångfärjeförbindelse å denna led även under svåra isförhållanden.

Därjämte bör bemärkas, att, såsom järnvägsstyrelsens utredning giver vid

handen, Trälleborg—Sassnitzleden numera är en så god affär, att densamma

kan och, när så erfordras, även bör bära en dylik merkostnad.

Det lämpligaste sättet att tillgodose Trälleborg—Sassnitzledens behov av

isbrytarhjälp och av ytterligare tonnage för godstransport torde sålunda vara

att anskaffa en isbrytande godsfärja, varför jag anser mig böra förorda järnvägsstyrelsens

förslag härutinnan.

För täckande av kostnaden för den nya färjan, vilken kostnad, såsom

nämnts, preliminärt beräknats till omkring 3 miljoner kronor, har järnvägsstyrelsen

ifrågasatt användande av medel ur statens järnvägars förnyelsefond,

till vilken för ångfärjematerielen för närvarande finnas avsatta omkring 4.4

miljoner kronor. På sätt i det föregående utvecklats torde genom den nya

färjan komma att vinnas ett synnerligen värdefullt tillskott i fartygsbeståndet

å färjeleden i fråga och därmed en väsentlig motvikt till den kapitalvärdeminskning,

som den nuvarande fartygsmaterielen naturligen undergått genom

ålder och användning. Förnyelsefondsmedel synas alltså lämpligen kunna

komma till användning för ändamålet, varför jag anser mig jämväl i detta

avseende kunna tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag. Såsom järnvägsstyrelsen

också förutsatt, lärer riksdagens medgivande härtill böra utverkas.

På grund av vad sålunda anförts och under framhållande, att ärendet

synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att den för propositioners

avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till

ända, föreläggas riksdagen, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att medel ur statens järnvägars förnyelsefond må, i enlighet

med vad i statsrådsprotokollet förutsättes, användas för anskaffande

av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—

Sassnitz.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande för statens järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälle s. 8 i texten
  2. SU 1929:130 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande för statens järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg— Sassnitz s. 3 i texten