Sök i Ratio Lex

Angående vissa Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor

1929-05-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:238, Angående vissa Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa Aktiebolaget

Jordbrukarbanken berörande frågor; given Stockholms slott den

13 maj 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 maj 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anför följande:

I skrivelse nr 64 anmälde 1923 års riksdag, att riksdagen, med bifall till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136, å riksstaten för budgetåret 1923/1924

under utgifter för kapitalökning och rubriken »statens aktier» anvisat ett

anslag, att utgå av lånemedel, av 15 miljoner kronor, att efter Kungl.

Maj:ts beprövande användas för aktieteckning i ett för övertagande av

Aktiebolaget Svenska lantmännens banks rörelse bildat bankaktiebolag.

Riksdagen uttalade härvid, bland annat, att, då riksdagen således ansett

sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag, detta emellertid skett under den uttryckliga

förutsättningen, att den aktieteckning i ett bankföretag, som staten

på grund av i detta fall föreliggande alldeles särskilda omständigheter ansåge

sig böra företaga, icke finge anses innebära ett ställningstagande till

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 202 häft. (Nr 238.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.

den omstridda frågan om statens drivande av affärsbanksverksamliet. I

anslutning till denna ståndpunkt ville riksdagen också såsom sin åsikt uttala,

att oktroj för den nya banken borde begränsas till en tid av sex år utöver

den del av löpande år, varunder banken kunde vara i verksamhet. Före

oktrojtidens utgång borde riksdagen beredas tillfälle att taga ställning till

frågan om bankens fortsatta bestånd. Slutligen ville riksdagen ej underlåta

framhålla, att ett statsingripande i förevarande fall under inga omständigheter

finge anses innebära ett erkännande av statens skyldighet att

i allmänhet garantera insättarnas medel.

Kungl. Maj:t uppdrog härefter, dels den 23 mars 1923 åt Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 att medverka vid avvecklingen av Aktiebolaget

Svenska lantmännens bank bland annat genom garanti för teckning och

belåning av aktier till högst 5 miljoner kronor i det bankaktiebolag, som

vore avsett att bildas för övertagande av Aktiebolaget Svenska lantmännens

banks rörelse, dels den 28 mars 1923 åt statskontoret att för statens räkning

verkställa teckning av aktier i det under bildning varande bankaktiebolaget

till ett belopp av 15 miljoner kronor.

På framställning av bankens stiftare meddelade Kungl. Maj:t den 6 april

1923 tillåtelse för ett aktiebolag med firma Aktiebolaget Jordbrukarbanken

att, under förutsättning att bolaget övertoge den bankrörelse, som dittills

utövats av Aktiebolaget Svenska lantmännens bank, intill utgången av år

1929 driva bankrörelse. Enligt den i samband härmed av Kungl. Maj:t

fastställda bolagsordningen för Aktiebolaget Jordbrukarbanken skulle bankens

grundfond utgöra minst 20 miljoner kronor och högst 30 miljoner kronor

samt fördelas i aktier, lydande å 100 kronor.

Sedan det mot minimikapitalet i den nya banken svarande antalet aktier,

200,000 stycken, tecknats, kom banken till stånd enligt beslut vid konstituerande

stämma den 14 april 1923. Av nämnda antal aktier tecknade

statskontoret för svenska staten 150,000 och Aktiebolaget Dur, ett dotterbolag

till Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922, 49,981. Enligt beslut av

1928 års riksdag förvärvades sedermera för statsverkets räkning även den

aktiepost om 49,044 aktier, som då tillhörde Aktiebolaget Dur. Av hela

antalet aktier i banken, 200,000, äger staten sålunda för närvarande 199,044.

På förslag av Kungl. Maj:t förklarade 1928 års riksdag, att från dess

sida invändning ej mötte mot fortsättande av Aktiebolaget Jordbrukarbankens

rörelse efter utgången av år 1929. I den skrivelse, varmed riksdagen

anmälde detta beslut, uttalade riksdagen, att i fråga om oktroj för

berörda bankverksamhet, enligt riksdagens mening, icke förelåge skäl att

påkalla prövning i annan ordning, än vad som gällde beträffande oktroj

för övriga banker. I samma skrivelse yttrade riksdagen tillika, att den, i

anslutning till vad departementschefen i propositionen i ämnet anfört, ansåge,

att Kungl. Maj:t och riksdagen vore oförhindrade att under oktrojtiden besluta

de förändringar med avseende å statens ställning som aktieägare i

banken, som kunde befinnas lämpliga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kun g t. Maj:ts proposition Nr 238.

f samband med anmälan av sistnämnda riksdagsskrivelse beviljade Kungl.

Maj:t den 9 november 1928 Aktiebolaget Jordbrukarbanken oktroj under

ytterligare tio år eller intill utgången av år 1939.

Den 20 sistlidne april meddelade mig ordföranden i Jordbrukarbankens styrelse,

att under intrycket av den oro, som vållats av vissa sparbankers och

Aktiebolaget Stockholms hypotekskassas iråkade obestånd ävensom av vissa

uttalanden i pressen, uttagningar under de närmast föregående dagarna ägt

rum å insättarräkningar i banken i betydligt mer än normal utsträckning,

och att, om sådana uttagningar skulle fortsätta och eventuellt taga ökad

omfattning, detta förhållande icke kunde annat än ingiva vissa farhågor

med hänsyn till bankens verksamhet.

I anledning härav anmodade jag bank inspektören att skyndsamt verkställa

undersökning av Jordbrukarbankens ställning. Den 29 april tillställdes

mig den begärda utredningen.

Med utgångspunkt från bankens ställning den 31 mars 1929 verkställde

bankinspektören i denna utredning en approximativ uppskattning av de förluster,

vilka kunde befaras uppkomma å Jordbrukarbankens engagemang.

Enligt sagda uppskattning kunde nämnda förluster i gynnsamt fall beräknas

till 7,350,000 kronor och i ogynnsamt fall till 12,225,000 kronor. För att

möta behovet av avskrivningar och risker funnes — förutom under året

intjänad vinst — reserverade medel och övervärde å obligationer å tillhopa

834,000 kronor samt aktiekapitalet å 20 miljoner kronor.

I ett till mig överlämnat protokollsutdrag för den 4 maj 1929 anförde

styrelsen för Jordbrukarbanken till belysande av bankens ställning bland annat,

att banken vid sin tillkomst fått övertaga Aktiebolaget Svenska lantmännens

banks tillgångar efter värden, som visat sig vara betydligt överskattade.

Man syntes kunna uppskatta dessa övervärderingar till cirka 12 miljoner

kronor, på vilket belopp banken sålunda icke haft någon ränteinkomst, och

vilket belopp måste intjänas, innan bankens grundfond motsvarades av

effektiva värden. Under de år, som banken drivit sin verksamhet, hade

även uppkomna vinster använts för avskrivningsändamål, vilket — anför

styrelsen vidare enligt nämnda protokollsutdrag — givetvis icke varit

erforderligt, därest ovannämnda överskattning och därigenom förefintlig

brist icke förelegat. Bankens vinster, som under normala förhållanden

skulle hava varit fullt tillräckliga att lämna skälig ränta å det av staten

insatta kapitalet, hade, tack vare den växande omfattningen av bankens

rörelse, under de gångna verksamhetsåren uppgått till belopp, som möjliggjort

för banken att å övertagna nödlidande engagemang m. m. avskriva

cirka 6 miljoner kronor. Den på grund av ovannämnda övervärdering

kvarstående bristen syntes kunna uppskattas till 5 å 6 miljoner kronor,

beroende på vilken uppfattning man hyste angående framtidsutsikterna för

vissa av de företag, vari bankens nödlidande engagemang vore tillfinnandes.

Sedermera bär bankens styrelse erhållit anmodan att närmare uttala sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.

Departements
chefen.

rörande frågan om de större engagemang, som styrelsen fann särskilt betungande

för banken, samt angående storleken av de förluster, som styrelsen

ansåg dessa engagemang kunna beräknas medföra. I det svar på denna förfrågan,

som jag mottagit, har styrelsen förklarat, att styrelsen under ifrågavarande

kategori hänför tre av bankens större engagemang. Huru stora

förlusterna å dessa engagemang kunde komma att bliva vore givetvis svårt

att beräkna, då detta i väsentlig grad kunde bliva beroende av konjunkturerna

inom de olika områden, som berördes av engagemangen i fråga.

Därest man ville räkna ytterst försiktigt, ansåge emellertid styrelsen, att

förlusterna å dessa engagemang kunde beräknas till sammanlagt 5.5 miljoner

kronor. Något omedelbart avskrivningsbehov av denna omfattning

förelåge visserligen icke, men försiktigheten krävde, att man räknade med

en dylik förlustrisk.

Genom den värdering av Jordbrukarbankens tillgångar, vilken, på sätt

jag nyss anförde, verkställts av bankinspektören, liksom ock av bankstyrelsens

egna uttalanden torde få anses konstaterat, att bankens ekonomiska

ställning för närvarande icke är tillfredsställande. Orsaken härtill torde

visserligen till väsentlig del vara att söka i den mindre goda beskaffenheten

av åtskilliga engagemang, som banken vid sin tillkomst nödgades

övertaga från Aktiebolaget Svenska lantmännens bank, och som banken hittills

icke lyckats avveckla eller sanera. Därtill torde dock i avsevärd grad

även hava bidragit väsentliga utökningar av vissa nyss antydda engagemang

ävensom andra affärstransaktioner, som banken efter sitt bildande ingått.

Den oro för bankens fortsatta verksamhet, som från insättares sida

och på andra håll kommit till uttryck, torde, förutom på en del i tidningspressen

framförda uttalanden rörande bankens ställning, i betydande mån

vara att återföra på de mellanhavanden, som banken haft med Aktiebolaget

Stockholms hypotekskassa.

I den situation, som sålunda inträtt, syntes det mig ofrånkomligt att taga

under övervägande de olika möjligheter, som kunde stå till buds till lösande

av de uppkomna svårigheterna. Detta framstod för mig så mycket mera

angeläget, som banken i vidsträckt omfattning är kreditgivare för den betydelsefulla

kooperativa rörelse inom jordbruket, vilken är knuten till

Svenska lantmännens riksförbund och dess underavdelningar i skilda delar

av landet. De åtgärder, som kunde komma ifråga, hänföra sig antingen

till en försäljning av statens aktieinnehav eller till ett förstärkande av

bankens ställning genom anstalter av ett eller annat slag.

I avseende å spörsmålet om en eventuell försäljning av statens aktiepost

tillåter jag mig erinra, att det var särskilda omständigheter, som föranledde,

att staten vid bankens tillkomst inträdde såsom aktieägare i företaget, och

att så sent som nästlidet år vid behandlingen av frågan om bankens fortsatta

verksamhet från såväl föredragande departementschefens som riksdagens

sida förutsattes möjligheten av att, om förlängd oktroj beviljades, Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts proposition Nr 238. 5

Maj: t och riksdagen kunde komma att under oktroj tiden besluta om

förändring i fråga om statens ställning som aktieägare i banken.

T syfte att undersöka förutsättningarna för eu försäljning, fann jag mig

böra träda i förbindelse med representanter för ett antal större och mindre

affärsbanker för att utröna, huruvida och pa vilka villkor de ifrågavarande

bankerna kunde vara villiga att övertaga statens aktiepost. Sedan bankerna

— efter det Jordbrukarbankens styrelse på min anhållan berett tillfälle

därtill — verkställt en granskning av bankens ställning, avgåvo bankerna

anbud på förvärv av statens aktier. Berörda anbud innefattade förbehåll

med avseende å överflyttandet av vissa engagemang. Med anledning härav

fortsattes förhandlingarna, varvid frågan om betryggande garantier för att

jordbrukskooperationen i fortsättningen finge sitt legitima kreditbehov behörigen

tillgodosett närmast utgjorde föremål för överläggningarna. Då det

emellertid visade sig ovisst, huruvida inom erforderlig tid en för alla parter

tillfredsställande lösning särskilt av detta viktiga spörsmål kunde uppnås,

fann man sig med hänsyn till ärendets brådskande natur och den långt

framskridna tiden samt de fortgående uttagen i banken böra uppgiva tanken

på den ifrågasatta försäljningen av statens aktieinnehav.

Den utväg, som därefter återstod för frågans lösning, är, såsom nyss antytts,

ett förstärkande av bankens ställning, i den utsträckning sådant finnes

påkallat. I detta syfte synes möjlighet böra beredas att efter närmare

prövning få avlyftade bankens engagemang med vissa låntagare. En dylik

anordning torde lämpligen kunna genomföras sålunda, att engagemangen

ifråga överflyttas å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 till de värden,

vartill desamma av Jordbrukarbanken bokförts. Engagemangen böra sedermera

efter hand avvecklas av Kreditkassan, i den mån som detta med

minsta möjliga förlust för kassan låter sig göra.

Den omfattning, i vilken ett dylikt överflyttande av engagemang bör äga

rum, torde få bliva beroende på närmare övervägande. I första hand lärer

böra tagas under omprövning att överföra de engagemang, som styrelsen

för Jordbrukarbanken åsyftat i sitt i det föregående återgivna uttalande.

Sagda engagemang, med avseende å vilka styrelsen, såsom förut omnämnts,

uppskattat förlustrisken till 5.5 miljoner kronor, äro, enligt vad jag inhämtat,

i bankens räkenskaper bokförda till mellan 9 och 10 miljoner kronor.

Papekas ma, att bland dessa engagemang icke ingå Jordbrukarbankens förbindelser

med Svenska lantmännens riksförbund och dess underavdelningar.

Sistnämnda engagemang torde böra kvarbliva hos Jordbrukarbanken.

Enligt beslut vid 1923 års riksdag skulle Kreditkassan få ikläda sig förbindelser

mtill ett belopp av 110 miljoner kronor. Efter avveckling av vissa

av kassans tidigare engagemang uppgår beloppet av kassans nuvarande förbindelser

till sammanlagt omkring 94.4 miljoner kronor. Den utvidgning,

som nu ifrågasättes, skulle alltså rymmas inom nyssnämnda belopp av 110

miljoner kronor. Då emellertid 1926 års riksdag i sin skrivelse nr 189 uttalat,

att riksdagen utginge ifrån att kassan icke ikläddes nya engagemang

Bihamj till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 232 häfl. (Nr 238.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.

av beskaffenhet att kunna medföra ökad risk för staten, med mindre riksdagens

medgivande först inhämtades, torde spörsmålet om den nu ifrågasatta

utvidgningen av kassans verksamhet böra underställas riksdagen.

Därest i enlighet med vad nyss angivits vissa av Jordbrukarbankens

engagemang överföras å Kreditkassan, torde följden bliva en ökning av förlusterna

å kassans verksamhet. Då det i nuvarande läge icke låter sig göra

att med någon säkerhet bedöma, i vilken omfattning en dylik överflyttning

kommer att verkställas, eller till vilket belopp förluster därigenom komma

att förorsakas, torde för närvarande böra anstå med äskande av medel för

förlusternas täckande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet

med vad i det föregående angivits, till Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922

överföra engagemang från Aktiebolaget Jordbrukarbanken.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:311 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor. a1 i texten
  2. BU 1929:59 Utlåtande, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten