Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

1929-01-25 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:35, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap.

6 § i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av

jord å landet; given Stockholms slott den 25 januari

1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 §

och 20 kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll. 1929. 1 saml. 28 häft. (Nr 35.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap 6 § i lagen

den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen

den 18 juni 1926 om delning av jord å landet skola, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 §

i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

7 KAP.

1 §•

För bestämmande av rågångarna kring skifteslagets ägor skall sammanträde

hållas med rågrannarna å ömse sidor. Angående kungörelse om sådant

sammanträde samt kallelse därtill äge vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas motsvarande

tillämpning. År mark, som beröres av förrättningen, samfälld för

flera fastigheter med skilda ägare och finnes för samfälligheten känd styrelse

eller annan, som är satt att den förvalta, erfordras ej kallelse till de särskilda

delägarna i samfälligheten, utan må kallelsen översändas till ledamot av styrelsen

eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att själv föra talan

för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes någon, som

äger behörighet härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer till delägarnas kännedom.

Finnes ej känd styrelse eller förvaltare, och är marken samfälld för

flera än tio fastigheter med skilda ägare, må kallelsen sändas till en av delägarna

att vara för dem alla tillgänglig; därjämte skall, där fastighet, som står

under allmän myndighets vård och inseende och som icke innehaves under

ständig besittningsrätt, har del i samfälligheten, underrättelse om förrättningen

tillställas Konungens befallningshavande. Delgives kallelse på sätt,

som sist nämnts, skall uppgift om vilken delägare kallelsen tillställts intagas

i kungörelsen om förrättningen, och skall kungörelsen anslås i sockeneller

rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen. Kungörelse och

kallelse, som i denna paragraf avses, skola innehålla anmaning att vid sammanträdet

förete tillgängliga kartor och handlingar, som kunna lända till

upplysning i rågångsfrågan. Hava kungörelse och kallelse sålunda försiggått,

skall förrättning verkställas utan hinder av sakägares utevaro.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tn proposition nr 35.

3

8 KAP.

1 §■

Går rågång------kan ske.

Hör till fastighet — -—---utbyte ske.

Prövas ägoutbyte---- —--- delägares förfång.

Ägoutbyte må äga rum------äga lägges.

Ägoutbyte må verkställas ■—- -—• -—• ■—- -—• hela ägovälde.

Fråga om ägoutbyte skall behandlas å sammanträde med delägarna å ömse

sidor. Angående kungörelse om sådant sammanträde samt kallelse därtill

äge vad i 7 kap. 1 § stadgas motsvarande tillämpning.

20 KAP.

6 §•

I fråga om förrättningar, som i 1, 3, 4 och 5 §§ avses, skola de i 2, 3, 15,

16 och 18 kap. beträffande laga skifte givna föreskrifter i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, dock att angående kungörande av sammanträde för bestämmande

och utmärkande av rågång eller annan fastighetsgräns eller för

ägoutbyte skall tillämpas vad om kungörelse och kallelse finnes stadgat i

7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §. I övrigt skola förrättningar, om vilka i förstnämnda

tre paragrafer förmäles, verkställas på sätt beträffande motsvarande åtgärder

i samband med laga skifte är föreskrivet.

Där flera hava-----prövas skäligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Eungl. Maj:ts proposition nr 35.

Kallelseförfarandet

enligt

jorddelningslagen.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 december 1928.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»Jämlikt 22 och 23 §§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november

1866 ålåg det lantmätaren, innan laga skifte företogs, att minst fjorton dagar

förut å predikstolen i den socken, där skifteslaget var beläget, genom offentlig

kungörelse låta tillkännagiva dag och ställe till första sammanträdet. Angick

skiftet byar eller hemman, som låge i flera socknar, skulle kungörelsen,

såsom nu sagts, ske i var och en av dem. Härjämte skulle delägare, som hade

sitt hemvist utom den eller de socknar, där förättningen kungjorts, om densamma

särskilt underrättas medelst skriftlig kallelse, som emot bevis skulle honom

tillställas inom laga stämningstid.

Skiftesstadgan av år 1866 har från och med den 1 januari 1928 ersatts av

lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. Bestämmelserna om laga

skiftes kungörande och fortgång äro meddelade i 3 kap. i denna lag. I första

stycket av 1 § förordnas, att, innan laga skifte företages, skall lantmätaren om

tid och ställe för första sammanträdet utfärda kungörelse, som skall minst

fjorton dagar därförut uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där

skifteslaget är beläget, samt, där särskilda föhållanden därtill föranleda, minst

fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar,

och jämlikt andra stycket av samma paragraf åligger det lantmätaren att minst

fjorton dagar före sammanträdet för befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser

med kallelse till sammanträdet till envar, som enligt senaste mantalslängd

eller eljest tillgängliga uppgifter är delägare i skifteslaget, ävensom

till de i ansökningen om skiftet uppgivna eller för lantmätaren eljest kända

innehavare av servitut, vilkas rätt må vara beroende av förrättningen. Om

någon delägare är å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt

vid skiftet, och någon icke är förordnad eller eljest veterligen behörig att för

honom tala och svara, åligger det lantmätaren enligt tredje stycket i 1 § att

för förordnande av god man för den delägare göra sådan anmälan, som avses

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 35.

5

i 11 kap. 4 § av lagen om förmynderskap. Slutligen stadgas i fjärde stycket

att kungörelse och kallelse skola innehålla anmaning att vid sammanträdet

förete tillgängliga åtkomsthandlingar, handlingar rörande servitut samt kartor

och lantmäterihandlingar angående jord, hörande till skifteslaget.

För bevakandet av det allmännas rätt har i 3 kap. 2 § meddelats bestämmelse

om skyldighet för lantmätaren att, därest laga skifte angår fastighet,

som står under allmän myndighets vård och inseende, för förordnande av allmänt

ombud i god tid insända underrättelse om skiftet till Konungens befallningshavande,

och är här vidare föreskrivet, att lantmätaren skall, i fall laga

skifte skall äga rum inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall iakttagas, minst fjorton dagar före sammanträdet underrätta

byggnadsnämnden om tid och ställe därför.

I 3 kap. 4 § sista stycket stadgas, att sakägares utevaro från lagligen kungjord

förrättning ej utgör hinder för förrättningens företagande.

I fråga om uppskovs- eller fortsättningssammanträde gäller jämlikt 3 kap.

4 § andra stycket samt 11 § andra stycket, att sådant sammanträde kan utlysas

på något av efterföljande trenne sätt. Antingen kan dag därför tillkännagivas

för delägarna innan sammanträde upplöses eller ock kan vid sammanträde

överenskommelse träffas beträffande tillkännagivandet av tid och ställe

för skiftets fortsättande. Kommer intetdera av dessa sätt till användning,

skall lantmätaren i god tid genom tjänsteskrivelser till sammanträdet kalla

samtliga delägare och innehavare av servitut. Emellertid har i 11 § andra

stycket tillagts erinran att beträffande sammanträde, som avses i 7 eller 8 kap.,

gäller vad därom i dessa kapitel stadgas.

I 1 § av 7 kap., vilket handlar om bestämmande av gränserna kring skifteslagets

ägor, förordnas först, att för bestämmande av rågångarna kring skifteslagets

ägor sammanträde skall hållas med rågrannarna å ömse sidor, samt

vidare, att angående kungörelse om sådant sammanträde och kallelse därtill

skall äga motsvarande tillämpning vad i 3 kap. 1 och 2 §§ är stadgat. I 7 kap.

1 § föreskrives vidare, att kungörelse och kallelse skola innehålla anmaning

att vid sammanträdet förete tillgängliga kartor och handlingar, som kunna

lända till upplysning i rågångsfrågan. Slutligen stadgas, att, därest kungörelse

och kallelse sålunda försiggått, förrättning skall verkställas utan hinder

av sakägares utevaro. Sistberörda båda bestämmelser hava här upprepats med

hänsyn till skifteslagets rågrannar. Jämlikt sista stycket av 1 § i 8 kap.,

vilket handlar om ägoutbyte, skall fråga om ägoutbyte behandlas å sammanträde

med delägarna å ömse sidor, och vidare förordnas, att angående kungörelse

om sådant sammanträde samt kallelse därtill skall vad i 3 kap. 1 och 2 §§

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Beträffande tillkomsten av bestämmelserna i de två första styckena i 1 §

av 3 kap. rörande kungörelse om och kallelse till sammanträde för företagande

av laga skifte finner jag mig böra erinra om följande.

Under förarbetena till nya jorddelningslagen har enighet rått i fråga om

de stadganden, som avse kungörelses uppläsande i kyrkan till den eller de församlingar,

där föremålet för förrättningen är beläget, men däremot hava skilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

meningar yppats om lämpligheten att föreskriva kungörelsens införande i en

eller flera av ortens tidningar. Skiftesstadgekommittén, som hade att uppgöra

förslag till en reviderad jorddelningslagstiftning, föreslog i sitt år 1911 avgivna

betänkande med förslag till lag om skifte av jord, att införandet i tidning

skulle ske minst åtta dagar före sammanträdet och endast, där så funnes

lämpligt.

Uti senare under lagstiftningsarbetets fortgång tillkomna förslag och jämväl

i det förslag till lag om delning av jord å landet, som förelädes riksdagen

genom proposition (nr 38) den 22 januari 1926, ändrades bestämmelsen om

kungörelsens införande i en eller flera av ortens tidningar därhän, att införandet

skulle ske minst fjorton dagar före sammanträdet, där ej särskilda förhållanden

annat föranledde. I enlighet med hemställan av riksdagens särskilda

utskott nr 1 bestämdes emellertid den slutliga avfattningen på sätt jag nyss

angivit. Såsom skäl för den sålunda vidtagna ändringen åberopades av utskottet

kostnadshänsyn.

I fråga om utfärdandet av skriftliga kallelser till delägarna överensstämmer

skiftesstadgekommitténs förslag i sak med den bestämmelse lagen härutinnan

innehåller. Kommittén framhöll, att kallelse genom skrivelse till envar

känd rättsägare finge anses såsom det ändamålsenligaste sättet för kungörande

av laga skifte. Vid utfärdande av kallelserna hade lantmätaren att rätta sig

efter senaste mantalslängd samt de övriga uppgifter, som av skiftessökanden

eller eljest meddelats honom. Några utförligare efterforskningar, såsom genom

införskaffande av uppgifter från lagfarts- och inteckningsböcker, hade

icke ansetts böra ifrågakomma, då detta allför mycket skulle inveckla och fördyra

förfarandet. I förenklingssyfte hade ock kallelseformen ordnats på sätt

som skett. Ett konstaterande av att skrivelsen avsänts och kommit adressaten

tillhanda kunde ernås genom rekommendation eller på annat sätt, men sådant

hade icke ansetts nödigt. Genom anteckning i konceptbok eller fribrevsbok

borde lantmätaren anses kunna, därest sådant påfordrades, gentemot delägare

styrka att han fullgjort sitt åliggande. Vid fastställelseprövningen vore det

tillräckligt att tillse, att kyrkokungörelsen med publikationsbevis funnes bifogad

förrättningsprotokollet. Utsträckande av kallelsetiden för delägare,

som vore bosatt inom annat län, än där skifteslaget vore beläget, hade icke

ansetts erforderligt.

Skifteslagstiftningskommissionen, som hade till uppgift att verkställa överarbetning

av kommittéförslaget i anledning av däröver avgivna yttranden, vidtog

i sitt år 1918 avgivna betänkande endast den ändring i kommitténs förslag,

att kallelse till sakägare, som vore bosatt utom socken, där skifteslaget vore

beläget, skulle försändas under rekommendation. Kommissionen förklarade

sig emellertid dela skiftesstadgekommitténs uppfattning att endast kyrkokungörelsen

hade betydelse för fastställelseprövningen. Uti inkomna yttranden

över kommitténs förslag hade emellertid från åtskilliga håll framställts erinringar

mot förslaget om kallelser till alla sakägare. Därvid hade framhållits,

att denna kallelseform vore tidsödande och endast i sällsynta fall önskvärd

samt att stadgandet konnne att medföra stora kostnader utan motsvarande nytta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

7

särskilt vid små förrättningar, vilka rörde många sakägare, exempelvis förrättningar,

som anginge samfälligheter, vilka, såsom ofta vore fallet i Dalarna,

kunde vara gemensamma för hela socknar. I anledning härav framhöll

kommissionen, att för kallelse kunde användas blanketter, tryckta å brevkort,

och att det icke vore erforderligt att redovisa dessa i konceptbok eller fribrevsbok

samt att vad anginge samfälligheter med stort antal delägare kommissionen

räknade med att särskilda bestämmelser om representationen skulle komma

att meddelas. Med sistnämnda uttalande torde åsyftas det vid tiden för betänkandets

avgivande pågående lagstiftningsarbete, som ledde till utfärdandet

av lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter.

I det förslag till ny jorddelningslag, som den 21 augusti 1924 remitterades

till lagrådet, hade återgång i så måtto skett till skiftesstadgekommitténs ståndpunkt,

att bestämmelsen om att kallelse till utom socknen boende sakägare

skulle avsändas under rekommendation hade uteslutits. Emellertid hade med

anledning av upprepade framställningar från lantmäteristyrelsens sida i förslaget

införts bestämmelse att, då fråga vore om skifteslag med flera än tio

delägare, kallelse finge genom rekommenderad tjänsteskrivelse tillställas en

av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, dock att, om denna utväg anlitades,

underrättelse därom med uppgift tillika om vilken delägare bekommit

kallelsen skulle intagas i kungörelse om förrättningens företagande.

I lagrådet erinrade en ledamot i anledning härav, att bestämmelserna om

kallelse till allenast en representant för delägarna, där dessa vore ett större

antal, gällde oavsett om någon delägare vore bosatt utom kommunen. Detta

syntes mindre tillfredsställande och innebure en alltför långt gående ändring

av vad som då gällde. Tvenne ledamöter i lagrådet tillstyrkte återgång till

de tidigare förslagen och alltså frånträdande av den föreslagna lättnaden för

det fall att delägarnas antal överstege tio.

Vid den överarbetning av förslaget, vilken ägde rum i anledning av lagrådets

granskning, anslöt sig chefen för justitiedepartementet till den uppfattning,

som ovan uttalats av en ledamot i lagrådet. Det förslag, som åtföljde propositionen,

upptog följaktligen en bestämmelse av innehåll, att särskilda kallelsebrev

under alla förhållanden skulle tillsändas sådana delägare, vilka vore

bosatta utom den eller de kommuner, varest skifteslaget vore beläget. Vad

inom lagrådet anförts i fråga om lättnaden för det fall, att delägarna vore

flera än tio, föranledde däremot i övrigt icke någon ändring av det remitterade

förslaget.

Särskilda utskottet uttalade emellertid utan angivande av särskilt skäl den

mening, att varje sakägare oavsett antalet borde kallas genom personlig tjänsteskrivelse.

I enlighet härmed fick den ifrågavarande lagbestämmelsen sin slutliga

avfattning.

I underdånig skrivelse den 14 maj 1928 har lantmäteristyrelsen hemställt

om åtgärder för att ett enklare kallelseförfarande må bliva tillåtet i viss utsträckning

vid lantmäteriförrättningar. Efter att hava erinrat om den skilj
-

Fram ställning

av lantmäteristyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Yttrande a o

byråchefen

J. Hamrin.

aktighet, som i fråga om kallelseförfarandet föreligger mellan Kungl. Maj:ts

proposition och lagen i dess slutgiltiga form, har styrelsen anfört:

’Den av riksdagen vidtagna ändringen har emellertid i vissa hänseenden medfört

konsekvenser, som ej torde varit avsedda. Kedan vid det sammanträde,

som lantmäteristyrelsen höll den 5—8 sistlidne mars med rikets överlantmätare,

var saken pa tal. En överlantmätare från ett norrländskt län erinrade därvid,

att laga skiftena i Norrland för framtiden merendels komme att omfatta skifteslag,

som omförmäldes i 1 kap. 2 § 2. i nya lagen, d. v. s. skiften, som tidigare

gått under benämningen hemmansklyvningar. Antalet delägare vid dessa

skiften vore vanligen litet, men då förättningen i regel berörde för det primära

skifteslaget gemensamma vägar och andra undantag, måste samtliga delägare

i det primära skifteslaget kallas, och deras antal vore ofta stort.

Vid det sammanträde, som överlantmätaren i Kopparbergs län för någon tid

sedan haft med inom länet arbetande lantmätare för överläggning om den nya

jorddelningslagstiftningen, har fragan även dryftats, och har överlantmätaren

genom en promemoria delgivit lantmäteristyrelsen vad därvid förekommit. Vid

sistberörda sammanträde framhölls, att åliggandet för lantmätare att kallå genom

personliga tjänsteskrivelser komme att bliva oerhört betungande i fråga

om rågrannarna. Vid vart enda skifte (hemmansklyvning) funnos både 50,

100 och än fler rågrannar. Man synes till och med hava ställt sig tveksam’

huruvida bestämmelsen lämpligen borde gälla även i fråga om bya- och sockenundantag.

^ En fråga av liknande innehåll har lantmäteristyrelsen väckt hos Eders

Kungl. Maj :t genom sin underdåniga framställning den 21 september 1927 om

ändring av 6 § i 1925 ars lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att

inlösa under nyttjanderätt upplåtet område i syfte, att ett enklare kallelseförfarande

måtte tillåtas, då det område nyttjanderättshavaren innehade bestod

av bya- eller sockensamfällighet. I denna framställning framhöll styrelsen, att

hinder ej borde möta mot införande för dylika fall av det förfarande, som enligt

11 kap. 12 § rättegångsbalken gällde för stämning å helt byalag, alldenstund

delägarna i dessa samfälligheter icke hade mot varandra stridiga intressen.

Så synes också vara fallet med delägarna inbördes i samfällighet i fråga

om gräns mot närliggande fastighet. Häremot synas några vägande invändningar

knappast vara att göra.’

Lantmäteristyrelsens framställning överlämnades den 21 maj 1928 av min

företrädare i ämbetet till byråchefen i lantmäteristyrelsen Johan Hamrin i

egenskap av sakkunnig inom justitiedepartementet vid lagstiftning rörande

ägogränser m. m. med anmodan till honom att till departementet inkomma med

det förslag, vartill framställningen kunde föranleda.

Byråchefen Hamrin har den 26 november 1928 avgivit yttrande med förslag

i ämnet, och har han härvid, efter omnämnande av förut omförmälda av riksdagen

vidtagna ändring i fråga om kallelseförfarandet, anfört följande:

''Handlingarna _ lämna ingen upplysning om de skäl, som föranledde sist

omförmälda ändring. I sakens natur torde emellertid få anses ligga, att de

böra sökas i strävan efter rättssäkerhet och syfte att förebygga att någon

skulle gå förlustig sin rätt eller bliva lidande till följd därav, att han ej fått

kännedom om den förestående förrättningen. Om han ej fått sådan kännedom,

vore en rättsförlust tänkbar, helst läget i det särskilda fallet kunde vara sådant,

att ingen, som tillstädeskommit vid förrättningen, hade gemensamt intresse

med den uteblivne och därför komme att bevaka hans rätt jämsides med

sin egen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

!)

Anledning till antagande att sakägarnas intressen gå i skilda och måhända

ofta även i motsatta riktningar finnes vid förrättningar, som angå laga skifte

och därmed likartade förrättningar. Lantmäteristyrelsens framställning om

ett förenklat kallelseförfarande avser emellertid icke sådana förrättningar,

utan styrelsens framställning går ut på att vinna ändring endast beträffande

delägare inbördes i samfällighet i fråga om gräns mot närliggande fastighet.

I dylika fall har styrelsen, som det vill synas, med fog utgått ifrån att delägarna

icke hava mot varandra stridiga intressen. Lantmäteristyrelsens framställning

avser alltså icke skifte å dylik samfällighet. En ändring därhän

innebure ett återupptagande av det förslag i ämnet, som förelädes 1926 års

riksdag, men som av riksdagen ogillades. Att föreslå en ändring av sådan

innebörd synes icke tillrådligt.

Man torde emellertid kunna utgå ifrån att utskottet och med utskottet riksdagen

vid sitt ställningstagande i frågan företrädesvis tänkt på delägarnas

förhållanden inbördes vid ett skifte, och icke kommit, åtminstone icke i tillräcklig

grad, att fästa sin uppmärksamhet vid att saken på grund av särskilda

bestämmelser i förslaget hade eu långt vidsträcktare innebörd. De bestämmelser

i förslaget, som här åsyftas, återfinnas på nedan angivna ställen

i lagen. I främsta rummet må här erinras om 7 kap. 1 §, där det förordnas,

att angående kungörelse om och kallelse till sammanträde för bestämmande av

rågångarna kring skifteslagets ägor skall vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas äga

motsvarande tillämpning. I 8 kap. 1 § sista stycket har upptagits enahanda

stadgande beträffande sammanträde för behandling av fråga om ägoutbyte i

samband med laga skifte, och jämlikt 14 kap. 10 § skola bestämmelserna i

3 kap. 1 och 2 §§ följas i fråga om utlysande av sammanträde för förrättning,

som där avses, eller bestämmande, efter det skiftet i övrigt blivit fastställt,

av ersättningar, som omförmälas i 6 och 8 §§ av samma kapitel. Dessa

ersättningar äro dels odlings- och vanhävds- samt därmed likartade ersättningar

dels ersättningar i skogligt hänseende. Enligt 16 kap. 5 § skola bestämmelserna

i 3 kap. 1 och 2 §§ följas vid utlysande av sammanträde för

verkställande av föreskriven ändring av skifte, och av 19 kap. 5 § första stycket

framgår, att i fråga om avstyckning skola bestämmelserna i 3 kap. i

tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt icke i samma kapitel är annorlunda

stadgat. Särskilda bestämmelser äro emellertid meddelade i 7 § av

19 kap. Här förordnas, att avstyekningsförrättning må företagas utan hinder

av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning, som i 3 kap. sägs,

därest fastighetens ägare samt i fall, då ägovidd, som skall avstyckas, blivit

överlåten till annan, jämväl denne infinna sig eller av lantmätaren blivit minst

åtta dagar förut bevisligen kallade till förrättningen samt fråga ej är om bestämmande

av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen. I 20 kap.

6 § stadgas, att i fråga om förrättningar, som avses i 1, 3, 4 och 5 §§ i samma

kapitel, skola de i 3 kap. beträffande laga skifte givna föreskrifter i tillämpliga

delar lända till efterrättelse. Dessa förrättningar röra bestämmande av

rågång eller annan fastighetsgräns ävensom ägoutbyte, 1 §, utbrytning av

servitut, 3 §, avsättande av mark till gemensamhetssskog, 4 §, samt förrättning

för fastställande av vederlag för jord, som frånvunnits vid laga delning

utbruten ägolott, 5 §, allt under förutsättning att åtgärden sker utan sammanhang

med laga skifte. Slutligen må erinras om 20 kap. 8 §, där under

vissa förutsättningar medgives delning av fiske såsom fristående förrättning,

varjämte stadgas, att därvid, utöver meddelad särskild föreskrift beträffande

uppskattning av fisket, skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat om laga skifte.

-Förrättningar, som avses i 14 kap. 10 § och 16 kap. 5 §, äro givetvis att

anse såsom fortsättning av skiftet, och förrättningar, som omförmälas i 20 kap.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr So.

4, 5 och 8 §§, äro till sin natur skiftesförrättningar. Vad ovan sagts om den

ifrågasatta förenklade procedurens tillämpning i fråga om laga skifte har

alltså sin giltighet även beträffande nyss nämnda förrättningar. Vad däremot

angår förrättning enligt 20 kap. 3 § eller utbrytning av servitut torde

väl kunna uppvisas fall, där sådant åvilar en oskiftad allmänning eller mark,

som eljest är samfälld för flera fastigheter. Dessa fall torde emellertid vara

ganska sällsynta, alldenstund de flesta av dylika samfälligheter numera undergått

skifte. Förrättning, som avser utbrytning av servitut, torde emellertid

även den med fog kunna sägas vara en skiftesförrättning. Vid alla nu nämnda

förrättningar kan man räkna med att stridiga intressen finnas. Det har därför

synts lämpligt att bär bortse från dem. På grund av de särbestämmelser,

som på sätt ovan angivits gälla för avstyckning med undantag av gränsbestämning

i samband med avstyckning, har behovet av förenkling i kallelseproceduren

vid avstyckning redan tillgodosetts. Härefter återstår endast rågångsoch

ägoutbytesåtgärder i samband med jorddelningsförrättningar eller utförda

såsom fristående förrättningar, och torde vara lämpligt att, innan fråga om

ändring av gällande ordning för kallelseförfarandet beträffande dessa upptages

till närmare behandling, söka bilda sig en föreställning om storleken av

behovet därav.

Till upplysning i denna del må meddelas, att antalet avslutade skiftesförrättningar

— skiften, klyvningar och ägoutbyten — under åren 1923—1927

utgjort 1,155 i medeltal årligen samt att medeltalet årligen för samma period

av antalet avslutade fristående rågångsförrättningar uppgått till 803. Enligt

44 § i 1866 års skiftesstadga var vid skiftesförrättningar sammanträde med

rågrannarna ej erforderligt, för såvitt omkring skifteslaget funnes förut fastställd

rågång eller där rågången vid förut verkställt storskifte, varå fastställejse

blivit meddelad, funnits behörigen bestämd samt desslikes ej förekom

någon tvetydighet i avseende på rågångens behöriga sträckning. På grund

härav torde man kunna beräkna, att åtminstone under senaste årtiondena av

skiftesstadgans giltighetstid rågångssammanträde icke förekom vid mer än

omkring en tredjedel av skiftesförrättningarna. I och med nya jorddelningslagens

ikraftträdande bär härutinnan skett den betydelsefulla ändring, att

rågångssammanträde städse skall hållas. Den största delen av nu ifrågavarande

förrättningar avse emellertid skifteslag, som omförmälas i 1 kap. 2 § 2 i

jorddelningslagen eller förrättningar, som förut benämnts hemmansklyvningar,

och det största antalet av dessa angå jämförelsevis små fastigheter med ett

fåtal delägare. Under den förut gällande lagstiftningen torde rågångsåtgärd

mera sällan förekommit i samband med dessa förrättningar. Emellertid förhåller

det sig nog på det sätt. som framgår av lantmäteristyrelsens framställning,

att förrättningsföremålet i regel gränsar till för det primära skifteslaget

gemensamma vägar och andra undantag, till följd varav det primära

skifteslagets samtliga delägare, vilkas antal ofta är stort, skola kallas. Enligt

gällande bestämmelser utgår ersättning till lantmätaren med 50 öre för varje

kungörelse och kallelse, dock att detta belopp nedsättes till 25 öre, där antalet

utfärdade kallelser och kungörelser överstiger 20. Uppgår antalet till 100,

blir alltså ersättningen till lantmätaren 30 kronor och för varje hundratal därutöver

ökas densamma med 25 kronor. Även om dessa belopp i och för sig ej

kunna verka avskräckande, komma de i många fall att bliva betungande för

den stora klass av småbrukare i jämförelsevis anspråkslös ekonomisk ställning,

vilken det åligger att gälda kostnaderna för förrättningarna. Då arvodet till

lantmätaren i övrigt för förrättningar, som här företrädesvis avses, ofta understiger

100 kronor, är det givet, att kallelsekostnaden under nuvarande förhållanden

efta kommer att ställa sig oproportionerligt stor.

Hittills har endast talats om skiftesförrättningar. Det är emellertid givet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:t,s proposition nr Po.

alt man, i samma man som fristående rågångsförrättningar beröra samfälligheter

med många delägare, har att räkna med motsvarande förhållanden. Vid

sistberörda förrättningar kan för övrigt uppgiften olta endast vara att få

visshet om rätta sträckningen av en gräns av helt obetydlig längd och detta

utan att någon tvist föreligger. Slutligen må här erinras om de ökade möjligheter

till företagande av ägoutbyte, som bestämmelserna i 8 kap. i den _nya

jorddelningslagen medföra, varjämte särskilt må uppmärksammas innehållet

i 20 kap. 1 § andra stycket. Här stadgas, att ägoutbyte må såsom särskild

förrättning äga rum, förutom i fall, varom i 8 kap. sägs, för utbyte av äga,

som inom skifteslag undantagits för delägarnas gemensamma behov mot annan

jord inom skifteslaget. Detta stadgande är avsett att företrädesvis komma

till användning vid väganläggningar, varav behov numera gör sig allt oftare

gällande, samt vid redan skedd eller skeende ändring i administrativ indelning.

Enligt nu gällande bestämmelser erfordras städse vid förrättningar av sistberörda

slag kallelse till alla delägare, och i samma mån som delägarnas antal

är stort, komma bestämmelserna givetvis att verka betungande för sakägarna.

Man torde emellertid böra taga hänsyn även till andra omständigheter än

sakägarnas kostnader såsom till det arbete och den tid, som åtgå för utskrivande

av kallelser och mantalslängder. Vad de sistnämnda angår torde det

för övrigt ej vara alldeles uteslutet, att kostnaden för desamma kunna komma

att drabba sakägarna. Mantalslängderna i en del orter äro emellertid ej upprättade

så, att de lämpa sig att helt följa vid utfärdande av kallelser utan

att därvid kompletterande upplysningar måste anskaffas. ^ Slutligen bör givetvis

övervägas om arbetet jämte den tid, som därtill åtgår, samt kostnaderna

stå i ett lämpligt förhållande till ändamålet, som givetvis är att bereda garanti

för att sakägarna få kännedom om förestående förrättningar, så att de bliva i

tillfälle att därvid bevaka sina intressen. Om giltighetsområdet inskränkes

på sätt ovan angivits, torde icke föreligga någon risk för att ändamålet ej

ernås, även om kallelseförfarandet förenklas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad lantmäteristyrelsen föreslagit, och då därigenom betydande besparing

av tid och kostnader vinnes, synes styrelsens förslag böra understödjas.^

På sätt ovan framgår bör den ifrågasatta förenklingen omfatta rågångsoch

ägoutbytesåtgärder, vare sig dessa förekomma i samband med skiftesförrättningar

eller bringas till utförande sasom fristående förrättningar, och bör

förenklingen komma i tillämpning endast beträffande sakägare, som kunde

antagas icke hava mot varandra stridiga intressen. Så kan emellertid antagas

vara fallet icke allenast i fråga om mark, som är samfälld på flera fastigheter

med i övrigt skilda ägor. utan även då fastigheternas ägor på det hela taget

bilda en samfällighet. Väljer man det senare alternativet och tänker sig detsamma

tillämpat vid laga skifte å ett skifteslag, som förut undergått skifte

och gränsar mot ett skifteslag, varå även skifte skett, och tänker man sig

vidare att i båda skifteslagen finnas vid de tidigare skiftena utlagda ägolotter,

som var för sig ägas av flera än tio delägare och som stöta mot samma ragang,

så komme kallelseförfarandet att ställa sig på sätt nedan angives. Det skifteslag,

som är föremål för skifte, torde böra betraktas såsoin en samfällighet.

Någon tillämpning av den förenklade proceduren i avseende å detta skifteslag

såsom en totalitet toide knappast kunna komma i fråga på grund av bestämmelsen

i 3 kap. 11 § andra stycket, att där medgivna lättnader i. avseende å

utlysande av s. k. fortsättningssammanträde icke få tillämpas vid sammanträde,

som avses i 7 och 8 kap. Den nu föreslagna förenklingen kan nämligen

anses mindre effektiv än ett av de tillvägagångssätt, som medgivits för utlysande

av fortsättningssammanträde. Att tillämpa, förenklingen beträffande

viss eller vissa lotter av skifteslaget torde på grund av nyss nämnda stadgande

icke heller böra anses tillåtet, En sådan partiell tillämpning skulle för övrigt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

leda till att olika kallelsesätt finge tillämpas med avseende å skilda delägare,

vilket givetvis komme att förorsaka oreda och för övrigt förutsätta undersökning

av samäganderättsförhållandena inom de vid det tidigare skiftet utbrutna

ägolotterna. De vid det tidigare skiftet å det angränsande skifteslaget utlagda

ägolotterna äro att betrakta såsom helt självständiga i fråga om rågångsreglering

och ägoutbyte med angränsande skifteslag, som är föremål för skifte,

och till följd härav borde förenklingen följas beträffande delägare inom ägolotter

med flera^än tio delägare. Det bör emellertid uppmärksammas, att, om

två eller flera sådana lotter funnes, de icke kunde betraktas såsom en samfällighet,

utan att sa bleve fallet endast med var och en av dessa lotter. Man

har emellertid givetvis att på denna sidan rågången räkna även med ägolotter

med mindre än tio delägare. Olika förfaringssätt komme alltså att följas i

fråga om kallelse av delägare i det skifteslag, som vore föremål för skifte, å

ena, och delägarna i angränsande bya- eller skifteslaget, å andra sidan, samt

även i fråga om kallelse av delägarna i det sista skifteslaget inbördes. Detta

torde icke kunna anses tillfredsställande.

På grund av vad nu anförts synes den ifrågasatta förenklingen icke böra

gälla fastigheter, vilkas ägor på det hela taget bilda en samfällighet, utan

endast mark, som är samfälld för flera fastigheter, vilka till någon del hava

sina ägor genom, skifte eller eljest åtskilda. Att fastigheterna skola ägas av

skilda personer ligger i sakens natur. Under en dylik bestämmelse komma de

fall, som på det hela taget åsyftas med lantmäteristyrelsens framställning eller

vid skiftesförrättningar gjorda undantag. Att ej samtliga fastigheter behöva

hava ägor utbrutna från samfällighet med andra fastigheter torde få anses

ligga i sakens natur. Med ovanstående lydelse torde bestämmelsen på det

hela taget, få samma räckvidd, som lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av

bysam f älligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter har

jämlikt 1 § 1. i samma lag. I enlighet med förarbetena till sistnämnda lag

faller, under bestämmelsen även mark, som är samfälld för fastigheter, vilkas

ägor^i övrigt äro skilda på grund av hävd eller sämjedelning. Enahanda är

förhållandet med samfälligheter, som tillhöra fastigheter utan den samhörighet,

som råder mellan hemman i by, därest mellan samfälligheten, å ena, samt

de skilda fastighetsägorna, å den andra sidan, finnes sådant sammanhang att

de förra utgöra ett verkligt, tillbehör till de senare såsom fallet kan vara med

samfälld äga, som alltid tillhört ifrågavarande fastigheter eller blivit dem

gemensamt tilldelad genom avvittring. Däremot kan ej vara att hit hänföra

äga, som för en by eller flera fastigheter förvärvats från främmande fastighet

för något gemensamt ändamål.

För ^att en verklig besparing av kostnader och arbete skall vinnas, har det

framstått såsom angeläget att göra proceduren så enkel som möjligt. Detta

har även ansetts kunna ske. i. betraktande av den begränsade räckvidd, som

förslaget efter vad ovan angivits bör få. Detsamma går ut på att, därest för

mark, som ovan avses d. v. s. mark som är samfälld för flera fastigheter med

skilda jägare, vilka fastigheter till någon del hava sina ägor genom skifte eller

eljest åtskilda, finnes känd styrelse eller annan, som är satt att förvalta marken,

erfordras ej kallelse å de särskilda delägarna i samfälligheten, utan må

kallelsen, oberoende av antalet delägare och oberoende av huruvida styrelsen

eller förvaltaren enligt författning eller reglemente är behörig att vid förrättningen

bevaka samfällighetens rätt, översändas till ledamot av styrelsen eller

förvaltaren. Därest denne ej äger att själv föra talan för samfälligheten, är

han delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes någon, som äger behörighet

härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer till delägarnas kännedom. För den

händelse känd styrelse eller förvaltare ej finnes och delägarnas antal överstiger

tio, må kallelsen sändas till en av delägarna att vara för dem alla till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:Is proposition nr

gänglig, men i detta fall skall uppgift om vilken delägare kallelsen tillställts

intagas i kungörelsen om förrättningen, vilken kungörelse jämlikt 3 kap. 1 §

första styeket skall minst fjorton dagar före förrättningens företagande uppläsas

i kyrkan för den eller de församlingar, där föremålet för förrättningen

är beläget, samt, där särskilda förhållanden därtill föranleda, ävenledes minst

fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar.

Den förenkling, som sålunda föreslås, har särskilt av kostnadshänsyn ansetts

icke böra föranleda någon utsträckning av skyldigheten att låta införa

kungörelsen i tidning inom orten. Oberoende av huruvida de medgivna förenklingarna

anlitas eller icke, skall kungörelsen alltså införas i sådan tidning

endast om särskilda förhållanden därtill föranleda. Några direktiv för besvarande

av frågan när så skall ske äro icke givna under förarbetena till den nya

jorddelningslagen. Åtgärden i fråga bör emellertid givetvis vidtagas, när

den anses påkallad för att sprida kännedom om den förestående förrättningen

och detta syfte ej anses kunna vinnas i tillräcklig grad genom de i övrigt föreskrivna

åtgärderna. Bland dessa upptager emellertid förslaget att kungörelsen

skall anslås i socken- eller rådstugan. I förslaget har även i enlighet med

det förslag, som förelädes 1926 års riksdag, upptagits bestämmelse om kallelsens

översändande i rekommenderad tjänsteskrivelse, och har detta skett såväl

för det fall att kallelsen översändes till ledamot av känd styrelse eller förvaltare

som då känd styrelse eller förvaltare ej finnes och antalet delägare

överstiger tio samt kallelsen till följd därav sändes till person efter fritt val.

När sistnämnda utväg anlitas, förutsättes, att förrättningsmannen söker såvitt

möjligt utvälja en i orten känd person, om vilken man kan antaga, att han

drager försorg om att kallelsen kommer till delägarnas kännedom.

1 fall den nu föreslagna förenklade proceduren anlitas, bör ej förekomma

tillämpning av bestämmelsen om åtgärd för bevakande av den delägares intresse,

som är å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt vid

förrättningen och någon icke är förordnad att tala och svara för honom.

Vad angår underrättelse till Konungens befallningshavande för förordnande

av allmänt ombud har denne skyldighet i likhet med vad som är stadgat i 3 §

fjärde stycket i lagen om förvaltning av bysamfälligheter m. m. ansetts kunna

undvaras beträffande allmänt hemman, som innehaves under stadgad åborätt.

Grunden härtill bör givetvis sökas i den omständigheten, att innehavaren av

dylikt hemman anses hava så stort intresse av att hemmanets rätt bevakas, att

även kronans intresse blir på ett betryggande sätt tillgodosett.

Genom bestämmelser av nu angivet innehåll vinnes en högst väsentlig förenkling

i kallelseproceduren, och anskaffandet av mantalslängd blir på det

hela taget obehövligt. I fall då förrättningsmannen finner officiell uppgift

erforderlig, kan han inskränka sig till att hos häradsskrivaren begära uppgift

genom utdrag av mantalslängden eller eljest endast å boställen och andra allmänna

hemman, som icke innehavas under stadgad åborätt.

Erforderliga bestämmelser av det innehåll ovan angivits hava synts lämpligen

kunna meddelas genom ändring av 7 kap. 1 § samt 8 kap. 1 § sista stycket

i lagen om delning av jord å landet. Härvid fogat förslag till ändring av

berörda paragrafer har givits den lydelse, att de nya bestämmelserna bliva

tillämpliga även då rågångs- och ägoutbytesåtgärder förekomma såsom fristående

förrättningar. Det har härigenom kunnat undgås att företaga motsvarande

ändring i 20 kap. i jorddelningslagen. Genom den uppställning förslaget

fått, blir bestämmelsen i sista punkten i 7 kap. 1 § att, sedan kungörelse

och kallelse skett i föreskriven ordning, förrättning skall verkställas

utan hinder av sakägares utevaro tillämplig även i fråga om ägoutbyte, varigenom

all ovisshet i denna del undanröjes.

Förslaget synes icke påkalla ändring i annan lagstiftning. Emellertid torde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

böra erinras om vissa stadganden i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad. _ Jämlikt 5 kap. 5 § i denna lag skall sålunda i fråga om gränsbestämning

i samband med avstyckning enligt samma lag beträffande stad,

där magistrat finnes, gälla vad i stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket

1 riket är om rågång föreskrivet men beträffande stad under landsrätt vad uti

lagen om delning av jord å landet stadgas om bestämmande av gränser, och

enligt 20 § i samma kapitel skall vad som nyss sagts om stad under landsrätt

äga tillämpning å samhälle å landet, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser. I 6 kap. 5 § andra stycket förordnas,

att bestämmelserna i 5 kap. 5 § skola tillämpas i fråga om gränsbestämning

i samband med laga skifte i stad. Emellertid stadgas i 6 kap. 1 § första

stycket, att beträffande laga skifte i stad skola, där ej annat i kapitlet sägs,

gällande bestämmelser om laga skifte å landet i tillämpliga delar lända till

efterrättelse. På grund härav kan givetvis även ägoutbyte verkställas i samband

med laga skifte å stadsjord. Jämlikt 6 kap. 5 § första stycket må laga

skifte å stadsjord företagas utan hinder av att kungörelse och kallelse ej verkställts

i den ordning, som i 3 kap. 1 § av lagen om delning av jord å landet

sägs, för såvitt samtliga delägare infinna sig eller av förrättningsmannen blivit

minst åtta dagar förut bevisligen kallade till förrättningen och fråga ej

är om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen. I

6 kap. 11 § 1 mom. första stycket stadgas, att vad enligt samma kapitel gäller

om gränsbestämning och ägoutbyte i sammanhang med laga skifte även skall

gälla, då sådan förrättning eljest förekommer. Slutligen utsäges i 6 kap. 15 §,

att vad i angivna paragrafer av kapitlet, däribland 1, 5 och 11 §§, stadgats för

stad även skall gälla för samhälle å landet, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser, samt att vad enligt 5 §

andra stycket gäller för stad under landsrätt skall äga tillämpning å sådant

samhälle. På grund av dessa bestämmelser kommer här framställt förslag

att gälla vid gränsbestämning i stad under landsrätt och samhälle å landet,

för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser,

vare sig åtgärden sker i samband med avstyckning eller laga skifte

eller utan samband med dylik förrättning, dock endast under förutsättning att

åtgärden utföres i enlighet med nu angivna bestämmelser. Detta förekommer

dock mera sällan, beroende bland annat på det medgivande, som lämnats i 11 §

2 mom. av 6 kap. fastighetsbildningslagen. Här stadgas nämligen, att, utan

hinder av vad i 1 mom. första stycket sägs, äger Konungen medgiva att inom

visst område, som är uppdelat i ett flertal fastigheter, gränsbestämning må

äga rum med tillämpning av föreskrifterna i 2 kap. i lagen.

På sätt synes av det överlämnade förslaget innehåller emellertid detsamma

att kungörelsen om förrättningen skall anslås i socken- eller rådstugan. Någon

särskild underrättelse till byggnadsnämnden har emellertid ej ansetts erforderlig.

Vad förslagets utformning i detalj angår har detta skett i nära anslutning

till det förslag till ändring av 6 § i lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

som jämte förslag till ändring i vissa andra delar av sistnämnda lag nyligen

överlämnats till granskning av lagrådet. Företagas ändringar i sistberörda

förslag, böra motsvarande ändringar givetvis även ske i det härvid fogade

förslaget.’

Vid utlåtandet är såsom bilaga fogat förslag till lag om ändrad lydelse av

7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet}

1 Denna bilaga, vilken skiljer sig från bilagan A bär nedan endast däri, att ändring vidtagits i

det i lantmäteristyrelsens nedan intagna utlåtande anmärkta hänseende, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr So. 1 •>

över det av den sakkunnige utarbetade förslaget har efter remiss lantmäteristyrelsen

avgivit följande yttrande:

''Ifrågavarande förslag till ändring i vissa fall av kallelseförfarandet vid

jorddelningsförrättningar har föranletts av en av lantmäteristyrelsen den 14

maj 1928 gjord underdånig framställning i ämnet. Lantmäteristyrelsen syftade

härvid i första hand på en förenkling av kallelseförfarandet i de fall, där

ett större antal sakägare enligt jorddelningslagens bestämmelser var för sig

skulle särskilt kallas till lantmäterisammanträde men där sakägarna i verkligheten

icke hade mot varandra stridande intressen att bevaka. Vunnen erfarenhet

hade nämligen visat att det vid laga skifte särskilt å skifteslag, som

avses i 1 kap. 2 § 2 i jorddelningslagen, eller förrättningar motsvarande förutvarande

hemmansklyvningar, ofta inträffade att ett synnerligen stort antal

rågrannar måste kallas till förrättningen, under det skiftesförrättningen ofta

nog avsåge endast relativt litet område med ett fåtal delägare. Arbetet med

och kostnaden för kallelserna till rågrannarna komme härigenom att stå i icke

rimligt förhållande till själva förrättningen och därav i övrigt föranledda kostnader.

Förhållandet gjorde sig särskilt kännbart icke blott där angränsande

område utgjordes av socken- eller bysamfälligheter utan i stort sett så snart

skifteslaget angränsade ett vid föregående skifte för gemensamt behov avsatt

undantag av mark. Det är härvid att märka att efter den nya jorddelningslagens

ikraftträdande rågångssammanträden städse skola hållas, under det

att rågångssammanträde i fall varom sagts förut mera sällan kommo till stånd.

Det torde knappast behöva befaras, att delägarna i ifrågavarande samfälligheter

hava i fråga om gränser för samfälligheten mot varandra stridiga

intressen att företräda i förberörda fall, och synas därför icke heller några

vägande invändningar vara att göra mot en förenkling av kallelseförfarandet

till rågångssammanträde beträffande sådana delägare.

Vad här sagts lärer i stort sett gälla jämväl i fråga om ägoutbytesåtgärder

ävensom i fall, där rågångs- eller ägoutbytesförrättning förekommer utan sammanhang

med laga skifte.

Att utsträcka förenkling i nu gällande kallelseförfarande vid jorddelningsförrättningar

än längre anser lantmäteristyrelsen, på grund av vad vid °den

förberedande behandlingen av lagen härutinnan förekommit, icke böra ifrågasättas.

Det nu föreliggande lagförslaget synes lantmäteristyrelsen vara ägnat att

avhjälpa de olägenheter, varom ovan nämnts, ävensom att på ett tillräckligt

betryggande sätt förebygga rättsförlust för vederbörande rågrannar.

I sak har lantmäteristyrelsen icke något att erinra mot remitterade lagförslaget.

Lantmäteristyrelsen har därvid i likhet med förslagsställaren utgått

från att de föreslagna bestämmelserna i 7 och 8 kap. till följd av innehållet i

20 kap. 6 § bliva tillämpliga, även då rågångs- och ägoutbytesåtgärder förekomma

såsom fristående förrättningar, och att därför någon ändring i fråga

om sistnämnda kapitel icke erfordras. Likaledes har styrelsen ansett det ligga

i sakens natur, att det nu föreslagna kallelseförfarandet kan komma i tillämpning

i fall där återförvisning jämlikt 16 kap. förekommer, utan att så uttryckligen

föreskrives.

I redaktionellt hänseende kan beträffande den föreslagna ändrade lydelsen

av 7 kap. 1 § möjligen ifrågasättas om icke »boställe eller annat allmänt hemman»

lämpligen borde i anslutning till lydelsen av 3 kap. 2 § utbytas mot uttrycket

»under allmän myndighets vård och inseende stående fastighet».

Då lantmäteristyrelsen förut framhållit de stora olägenheter, som med nu

gällande bestämmelser uppstå beträffande kallelseförfarandet vid ifrågavarande

förrättningar, och då efter den av lantmäteristyrelsen i ämnet gjorda under
-

Utlåtande au

lantmäteristyrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mai:ts proposition nr 35.

Departements
chefen.

dåniga framställning från flera håll inom lantmäterikåren än ytterligare framhållits,

hurusom synnerligen ofta förekomme, att genom bestämmelserna uppskov

i förrättningar uppstodo och till synes onödiga kostnader åsamkades delägare,

tillåter sig lantmäteristyrelsen i underdånighet framhålla betydelsen

därav, att de nu föreslagna ändringarna beträffande 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §

i ^orddelningslagen komme att träda i tillämpning, så snart omständigheterna

så möjliggöra.’

Den i detta ärende föreliggande utredningen synes mig hava ådagalagt ett

praktiskt behov av förenkling i det kallelseförfarande, som enligt den nya

jorddelningslagen skall iakttagas vid vissa lantmäteriförrättningar. Enligt

det av särskild sakkunnig utarbetade förslaget, vilket tillstyrkts av lantmäteristyrelsen,

sträcker sig den förändring, som nu ifrågasättes, endast till sådana

kategorier av sakägare vid rågångs- och ägoutbytesåtgärder, vilka kunna antagas

icke hava stridiga intressen att bevaka. Förslagets genomförande lärer

följaktligen icke innebära någon principiell rubbning av den ordning, från vilken

jorddelningslagen i förevarande hänseende utgår. Vid dessa förhållanden

har jag ansett avgörande vikt icke böra tillmätas de betänkligheter, vilka i

allmänhet kunna anföras emot att ändring vidtages i en omfattande lagstiftning,

som ägt giltighet endast under kort tid. Den erfarenhet, som vunnits vid

lagens tillämpning, synes i detta fall vara tillfyllest för att redan nu låta en

lagändring framstå såsom önskvärd.

Emot det av den sakkunnige utarbetade lagförslaget har jag, under anslutning

till vad lantmäteristyrelsen anfört, icke i sak funnit något att erinra.

I fråga om förslagets avfattning har jag ansett den jämkning, som omförmäles

i styrelsens utlåtande, böra vidtagas. Det av styrelsen uttalade önskemålet

att ifrågavarande ändringar i jorddelningslagen må träda i tillämpning så snart

omständigheterna medgiva synes lämpligen tillgodoses på det sätt, att lag i ämnet

kommer att — såsom ock skulle följa av den sakkunniges förslag -—- träda

i kraft fyra veckor från den dag, då lagen från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I enlighet med vad jag nu anfört får jag anmäla förslag till lag om

ändrad lydelse av 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet.»

Föredraganden uppläser förslaget, av den lydelse bilaga A till detta protokoll

utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

17

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord ä landet.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i lagen om delning av

jord å landet skola, 8 kap. 1 § i nedan angiven del, erhålla följande ändrade

lydelse:

7 KAP.

1 §•

För bestämmande av rågångarna kring skifteslagets ägor skall sammanträde

hållas med rågrannarna å ömse sidor. Angående kungörelse om sådant

sammanträde samt kallelse därtill äge vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas motsvarande

tillämpning. År marken samfälld för flera fastigheter med skilda ägare

och hava dessa fastigheter sina ägor genom skifte eller eljest till någon del

åtskilda, erfordras, där för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan,

som är satt att den förvalta, ej kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten,

utan må kallelsen genom rekommenderad tjänsteskrivelse översändas till

ledamot av styrelsen eller förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att

själv föra talan för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes

någon, som äger behörighet härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer

till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare, och är

marken samfälld för flera än tio fastigheter med sbilda ägare, må kallelsen i

rekommenderad tjänsteskrivelse sändas till en av delägarna att vara för dem

alla tillgänglig; dock skall, där fastighet, som står under allmän myndighets

vård och inseende och som icke innehaves under stadgad åborätt, har del i samfälligheten,

underrättelse om förrättningen jämväl tillställas Konungens befallningshavande.

Delgives kallelse på sätt, som sist nämnts, skall uppgift om

vilken delägare kallelsen tillställts intagas i kungörelsen om förrättningen,

och skall kungörelsen anslås i socken- eller rådstugan. Kungörelse och kallelse,

varom nu sagts, skola innehålla anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga

kartor och handlingar, som kunna, lända till upplysning i rågångsfrågan.

Hava kungörelse och kallelse sålunda försiggått, skall förrättning verkställas

utan hinder av sakägares utevaro.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 88 haft. (Nr 35•)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

8 KAP.

Går rågång---— — —

Hör till fastighet---

Prövas ägoutbyte — — —

Ägoutbyte må äga rum —

Ägoutbyte må verkställas •

1 §•

- kan ske.

• — — utbyte ske.

• — — delägares förfång.

----äga lägges.

-----hela ägovälde.

Fråga om ägoutbyte skall behandlas å sammanträde med delägarna å ömse

sidor. Angående kungörelse om sådant sammanträde samt kallelse därtill äge

vad i 7 kap. 1 § stadgas motsvarande tillämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35,

19

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 24 januari 1929.

N är varande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

'' Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 21 december

1928, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet.

Eörslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen i lantmäteristyrelsen Johan Hamrin.

Lagrådet avgav följande yttrande:

Med det remitterade förslaget avses att vinna lättnad i kallelseförfarandet

vid rågångs- och ägoutbytesförrättningar, närmast sådana som företagas under

skifte. Möter därvid mark, som utgör samfällighet för flera fastigheter

med skilda ägare, skulle i vissa fall det föreslagna enklare förfarandet kunna

komma till användning i fråga om kallelser till delägarna i samfälligheten.

Då dessa icke sins emellan hava stridiga intressen vid förrättningen, har man

ansett sig kunna eftergiva fordringen på personliga kallelser till alla. Enahanda

lättnad i kallelseförfarandet vid förrättning enligt den s. k. ensittarlagen

föreslås i det förslag till lag om ändring i vissa delar av denna lag, över vilket

lagrådet förut i dag avgivit yttrande. Lagrådet, somi funnit de föreslagna

ändringarna i princip böra godtagas, har emellertid uppmärksammat, att i

vissa hänseenden skiljaktigheter förekomma mellan de båda förslagen utan att

föreliggande förhållanden synas giva tillräcklig anledning härtill.

Sålunda förklaras i förslaget till ändringar i ensittarlagen det enklare kallelsesättet

skola tillämpas, då förrättningen avser »mark, som är samfälld för

flera fastigheter med skilda ägare», under det att i förevarande förslag till

ändring av 7 kap. 1 § jorddelningslagen vid betecknande av den där avsedda

marken användes samma uttryck med tillägg av orden »och hava dessa fastigheter

sina ägor genom skifte eller eljest till någon del åtskilda». Av motiven

framgår, att detta tillägg gjorts för att utmärka, att bestämmelsen ej gäller

det fall, att flera delägare i en ägolott hava all mark gemensam, således äro

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition nr Sb.

ägare av allenast ideella andelar i en ägolott. Huruvida med förslaget till

ändringar i ensittarlagen avses även sistnämnda fall, framgår icke direkt av

motiven, men närmast tyda dessa på att så ej skulle vara förhållandet. Lagrådet,

som finner tillrådligt att låta det förenklade kallelsesättet gälla endast

med avseende å samfälligheter, som äro tillbehör till kameralt skilda eller på

marken, må vara endast genom sämjedelning, utbrutna fastigheter, anser genom

den i förslaget till ändringar i ensittarlagen använda formuleringen vara

tillräckligt tydligt uttryckt, att här icke är fråga om mark till en ägolott, som

är allenast till ideella andelar uppdelad på flera delägare. Lagrådet hemställer

därför om uteslutande ur förevarande förslag av omförmälda tillägg.

Anses emellertid för vinnande av större tydlighet tillägget lämpligen böra få

här kvarstå, bör ett liknande tillägg införas i förslaget till ändringar i ensittarlagen.

En annan skiljaktighet mellan de båda förslagen består däri, att, då det

förenklade kallelsesättet användes, i det nu behandlade förslaget men icke i

förslaget till ändringar i ensittarlagen fordras, att tjänsteskrivelse, varmed

kallelse avsändes, skall rekommenderas. Då lagrådet funnit den i det senare

förslaget intagna ståndpunkten, vilken överensstämmer med vad i jorddelningslagen

i allmänhet stadgas i förevarande hänseende, kunna lämnas utan anmärkning,

och ej heller här en skillnad mellan förslagen kan anses påkallad, torde

bestämmelserna om rekommendation i det nu behandlade förslaget få utgå.

I överensstämmelse med terminologien i 1 kap. 17 § jorddelningslagen synas

i den föreslagna 1 § av 7 kap. orden »stadgad åborätt» böra utbytas mot det

något vidare uttrycket »ständig besittningsrätt».

Beträffande den i sistberörda paragraf upptagna bestämmelsen, att kungörelse

i vissa fall skall anslås i socken- eller rådstuga, får lagrådet hänvisa till

vad lagrådet i sitt yttrande över förslaget till ändringar i ensittarlagen anfört

angående enahanda stadgande i nämnda förslag. Därest lagrådets där

gjorda hemställan om viss jämkning i detta stadgande vinner avseende, bör

samma jämkning vidtagas i förslaget till ändring av 7 kap. 1 § jorddelningslagen.

Det är avsett, att de i det remitterade förslaget upptagna nya bestämmelserna

skola gälla även då rågångs- eller ägoutbytesförrättning jämlikt 20

kap. jorddelningslagen verkställes såsom särskild jorddelningsförrättning utan

sammanhang med annan sådan förrättning. Detta synes också vara motiverat.

För att sådan utsträckt tillämpning av bestämmelserna skall vinnas torde det

emellertid, mot vad enligt motiven till förslaget antagits, vara nödvändigt att

vidtaga ändring i nämnda kapitel. Till regeln i 6 §:s första punkt lärer böra

fogas en undantagsbestämmelse av innehåll, att angående kungörande av sammanträde

för bestämmande och utmärkande av fastighetsgräns eller för ägoutbyte

skall tillämpas vad om kungörelse och kallelse finnes stadgat i 7 kap.

1 § och 8 kap. 1 §.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

21

Slutligen må erinras, att medan förevarande lag är avsedd att träda i kraft

fyra veckor efter lagens offentliggörande, den föreslagna lagen om ändringar i

ensittarlagen skulle träda i kraft å viss dag, den 1 juli 1929. Det synes önskvärt,

att de nya bestämmelserna om kallelsesättet få komma i tillämpning samtidigt

beträffande såväl rågångs- och ägoutbytesförrättningar som förrättningar

enligt ensittarlagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj :ts proposition nr 35.

Utdrag av ''protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Krmprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog

Bissmark, Johansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets den 24

januari 1929 avgivna utlåtande över det den 21 december 1928 till lagrådet remitterade

förslaget till

lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § i lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Lagrådet har samtidigt haft till behandling ett den 15 november 1928 dit

remitterat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925

(nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område. Därmed har åsyftats att ernå en väsentligen likartad

förenkling i kallelseförfarandet vid förrättning enligt nyssnämnda lag

som här ifrågavarande förslag innehåller. Vid granskningen av förslagen har

lagrådet funnit de föreslagna ändringarna i princip böra godtagas men fäst

uppmärksamheten på att i vissa hänseenden skiljaktigheter förekomme mellan

de båda förslagen utan att föreliggande förhållanden syntes giva tillräcklig

anledning härtill.

Sålunda erinrar lagrådet, att i förslaget till ändringar i ensittarlagen

det enklare kallelsesättet skulle tillämpas, då förrättningen avsåge ''mark.

som är samfälld för flera fastigheter med skilda ägare’, under det att i förevarande

förslag till ändring av 7 kap. 1 § jorddelningslagen vid betecknande

av den där avsedda marken användes samma uttryck med tillägg av orden ''och

hava dessa fastigheter sina ägor genom skifte eller eljest till någon del åtskilda

. Lagrådet framhåller vidare, att av motiven framginge, att detta tillägg

gjorts för att utmärka, att bestämmelsen ej gällde det fall, att flera delägare

i en ägolott hade all mark gemensam, således vore ägare av allenast ideella

andelar av en ägolott, men att huruvida med förslaget till ändring i ensittar
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

23

lagen avsåges även sistnämnda fall icke direkt framginge av motiven, vilka

dock närmast tydde på att så ej skulle vara förhållandet. Lagrådet har funnit

det tillrådligt att låta det förenklade kallelsesättet gälla endast med avseende

å samfälligheter, som äro tillbehör till kameralt skilda eller på marken,

må vara endast genom sämjedelning, utbrutna fastigheter och har ansett

genom den i förslaget till ändringar i ensittarlagen använda formuleringen

vara tillräckligt tydligt uttryckt, att det icke vore fråga om mark till en ägolott,

som vore endast till ideella andelar uppdelad på flera delägare. Lagrådet

har därför hemställt om uteslutande ur förevarande förslag av omförmälda

tillägg. Denna hemställan har jag funnit mig böra biträda.

Lagrådet har vidare framhållit, att uti här förevarande förslag fordras, att

tjänsteskrivelse, varmed kallelse avsändes, skall rekommenderas, vilket icke

är fallet i förslaget till ändringar i ensittarlagen. På av lagrådet anförda skäl

finner jag bestämmelsen om rekommendation i det förslag, varom här är fråga,

böra utgå.

I överensstämmelse med lagrådets förslag anser jag, att orden ''stadgad

åborätt’ böra utbytas mot ''ständig besittningsrätt’, samt att vid bestämmelsen

att kungörelsen skall anslås i socken- eller rådstugan lämpligen bör tillläggas

''eller å annan lämplig plats inom kommunen’.

Jämväl lagrådets hemställan om ett tillägg till 6 § i 20 kap. jorddelningslagen

i syfte att däri må komma till klart uttryck, att det föreslagna förenklade

kallelseförfarandet äger tillämpning även vid rågångs- eller ägoutbytesförrättning,

som verkställes såsom särskild jorddelningsförrättning utan sammanhang

med annan sådan förrättning, har jag funnit mig böra biträda.

Lagrådet har ansett önskvärt, att de nya bestämmelserna om kallelsesättet

i de båda förslagen komme i tillämpning samtidigt. Att ikraftträdandet av

ändringarna i ensittarlagen satts till den 1 juli 1929, är motiverat med hänsyn

till de utvidgningar av lösningsrätten, som föreslås. Några däremot svarande

materiella förhållanden beröras icke av förslaget om ändringar i jorddelningslagen.

Av lantmäteristyrelsens utlåtande i ärendet torde framgå

vikten av att sist berörda ändringar komma att träda i tillämpning, så snart

omständigheterna det medgiva. Några egentliga olägenheter synes mig knappast

kunna befaras, om nämnda lag träder i kraft tidigare än ändringarna

i ensittarlagen. Det torde nämligen böra ankomma å lantmäteristyrelsen att

bringa berörda förhållanden till lantmätarnas kännedom till förebyggande av

de förbiseenden, som eljest, förklarligt nog, lätteligen kunna inträffa. Vid anförda

förhållanden har jag icke funnit skäl att frångå min förut i detta ämne

intagna ståndpunkt, enligt vilken förevarande lag skall träda i kraft fyra veckor

från den dag, då densamma från trycket utkommit i svensk författningssamling.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag vidtagit erforderliga jämkningar

i det förslag, som förelädes lagrådet till granskning, och har därvid

även en del ändringar av formell art skett, varjämte i förslaget inarbetats den

förut omförmälda ändringen av 20 kap. 6 § jorddelningslagen.»

Föredraganden hemställer, att det sålunda utarbetade förslaget till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18

juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

bemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

284317

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1929:33 Andra lagutskottets memorial Nr 33 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1929:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18 a1 i texten
  3. 2LU 1929:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 20 kap. 6 § i lagen den 18 juni 1926 s. 1 i texten