Sök i Ratio Lex

Angående avskaffande av lastpenningarna

1929-02-01 · 32 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:44, Angående avskaffande av lastpenningarna

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj ris proposition Nr 44.

Kl* 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskaffande av

lastpenningarna; given Stockholms slott den 1 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Vilhelm Lundvik.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 1 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Lundvik:

»Genom beslut av Kungl. Maj:t den 26 september 1921 anbefalldes kommerskollegium

att verkställa utredning rörande möjligheten och lämpligheten

av en omläggning av nuvarande system för beräknandet och uppbörden

av allmänna sjöfartsavgifter — med undantag av lotsavgifter jämte

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 3i höft. (Nr ii.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kommerskollegii

skrivelse

den 4

augusti 1928.

Kungl. Maj it s

beslut den 26

oktober 1928.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

hem vägser sättning — ävensom i samband därmed i vad mån och på vad

sätt lättnad i de till staten utgående eller till statsmyndigheter redovisade

dylika avgifter kunde beredas fartyg vid resor mellan frihamn och utrikes

ort, samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Tillika bemyndigade Kungl. Maj:t kommerskollegium att

för ändamålet tillkalla högst tre sakkunniga personer.

Den 24 november 1922 förordnade Kungl. Maj:t, att nämnda utredningsarbete

skulle från och med den 1 januari 1923 vila och därefter icke utan

Kungl. Maj:ts särskilda medgivande återupptagas.

Sedan Kungl. Maj:t därefter den 13 juni 1924 förklarat, att utredningsarbetet

ifråga skulle så skyndsamt som möjligt återupptagas, tillkallade

kollegium den 23 september samma år tre andra personer att såsom sakkunniga

biträda vid utredningen. Dessa sakkunniga, vilka antogo namnet

Sjöfartsavgiftssakkunniga av 1924, avgåvo efter verkställd utredning den

23 mars 1927 ett betänkande med förslag angående sjöfartsavgifter.

De förslag, som framläggas i detta betänkande, innebära en vittgående

omreglering av de nuvarande sjöfartsavgifterna, vartill bland annat skulle

höra en stark reducering av fyr- och båkavgiften. Men härjämte hava de

sakkunniga även såsom eget förslag upptagit ett gammalt önskemål från

sjöfartens sida, som vid mångfaldiga tillfällen varit föremål för statsmakternas

prövning, nämligen lastpenningarnas fullständiga avskaffande.

I skrivelse den 4 augusti 1928 framhöll kommerskollegium, jämte anmälan

att kollegium införskaffat vissa vederbörandes yttranden över de sakkunnigas

förslag, att kollegium funnit läget i fråga om de i betänkandet omhandlade

spörsmålen vara sådant, att det icke utan vidare medgåve ett

slutligt ståndpunktstagande till vissa viktiga huvudpunkter i det framlagda

förslaget. Detta gällde särskilt de föreslagna nya grunderna för beräkning

av fyr- och båkavgiften m. m., för vilkas bedömande det syntes nödvändigt

att under ett års tid föranstalta en provdebitering på sätt Svenska hamnförbundet

ansett erforderligt med avseende å den föreslagna hamnavgiften

för fartyg.

I anledning av kommerskollegii berörda skrivelse har Kungl. Maj:t den

26 oktober 1928 beslutat en dylik provdebitering.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit lärer det få anses uteslutet att

frågan om sjöfartsavgifterna i hela dess vidd kan komma att lösas under

den närmaste tiden. Sannolikt kan detta icke ske förrän tidigast vid 1931

års riksdag. Vid sådant förhållande, och i anslutning till ett av kominerskollegium

och generaltullstyrelsen den 8 november 1928 avgivet förslag,

vartill jag senare skall återkomma, har jag ansett mig redan nu böra

underställa Kungl. Maj:t frågan om ett genomförande av de sakkunnigas,

förslag i vad angår lastpenningarnas avskaffande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44. 3

Innan jas ingår på eu redogörelse för de skäl, som av föreniimnda sakkunniga

anförts till stöd för lastpenningarnas definitiva avskaffande, ävensom

för ämbetsverkens i nyssnämnda utlåtande framställda förslag, skall

jag tillåta mig att lämna dels, med utgångspunkt från de sakkunnigas betänkande,

en kortfattad historik rörande lastpenningfrågan, dels ock en översikt

över gällande bestämmelser i fråga om nämnda umgäld. I övrigt får jag

i detta avseende hänvisa till Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet 1922:

nr 188, 1924: nr 108 och 1927: nr 4(5 ävensom riksdagens skrivelse 1927:

nr 72.

Lastpenningarna tillkommo i mitten av 1600-talet. Från att ursprungligen

hava influtit till »amiralitetsarmbössan» och såmedelst på visst sätt kommit

sjöfartsnäringen till nytta, övergingo lastpenningarna så småningom till att

utgöra en verklig skatt på fartygen, vilken närmast hänfördes till tullavgifterna.

Sedan år 1770 äro bestämmelserna om lastpenningarna intagna

i tullförfattningarna; de ingå bland statsinkomsterna och äro i riksstaten

uppförda såsom tillhörande bevillningen.

Frågan om lastpenningarnas avskaffande har upprepade gånger varit å

hane i form av såväl propositioner till och motioner i riksdagen som framställningar

och förslag från kommittéer och från intresserade sjöfartskretsar.

Första gången skedde det genom motion vid 1840/1841 års riksdag. Motionsvis

har sammanlagt icke mindre än nio gånger sedan nyss angivna tid yrkats

på avskaffande av denna umgäld. Från Kungl. Majds sida blev förslag i

samma riktning förelagt 1872 års riksdag. Propositionen tillstyrktes av

bevillningsutskottet men blev av riksdagen avslagen. Detta synes hava

berott därpå att frågan sammankopplades med det då aktuella spörsmålet

om grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens avskrivning.

Kamrarna följde en reservationsvis framförd uppfattning, att lindringar i

andra skatter än lastpenningarna vore i lika hög grad om ej ännu mera

av omständigheterna påkallade. Samma skäl föranledde avslag å en proposition

till 1883 års riksdag angående nedsättning av lastpenningarna från 14

till 10 öre per ton. En dylik nedsättning åstadkoms emellertid efter ny proposition

i ämnet vid 1885 års riksdag.

Behandlingen av motioner vid 1893 och 1895 års riksdagar angående lastpenningarnas

avskaffande erbjuder särskilt intresse därigenom, att bevillningsutskottets

majoritet vid båda tillfällena tillstyrkte en successiv avskrivning

av denna umgäld under tio år, en hemställan som blev av riksdagen vid

båda tillfällena avslagen först efter gemensam votering. Den segrande uppfattningen,

som företräddes av reservanter inom bevillningsutskottet samt

av första kammaren, synes i huvudsak hava grundats därpå, att lastpenningarnas

avskaffande icke ansåges skola praktiskt taget medföra någon

fördel för rederinäringen och att en dylik åtgärd i varje fall mera skulle

gagna utländska än svenska fartyg.

Beträffande utvecklingen före sekelskiftet i nu förevarande avseende må

Historik

rörande lastpenningarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

i övrigt hänvisas till den utförliga historik, som finnes lämnad i handelsoch

sjöf artskommitténs år 1900 avgivna betänkande V om sjöfartsavgifter.

Majoriteten inom nämnda kommitté föreslog för sin del omedelbart avskaffande

av lastpenningarna. Minoritetens skäl mot en sådan åtgärd grundades

i första hand på den omständigheten, att kommittén framlade vissa

förslag till sjöfartens befrämjande, vilkas genomförande skulle åsamka statsverket

kostnader. Staten borde därför icke avhända sig den inkomst, som

lastpenningarna lämnade. För övrigt kunde det enligt minoritetens mening

icke ådagaläggas, att lastpenningarnas avskaffande skulle bereda några

fördelar för den svenska sjöfarten i konkurrensen med den utländska. Det

ifrågasattes också, huruvida den genom avgiftens avskaffande eventuellt

uppkommande fraktminskningen skulle i övervägande grad komma svenska

intressen tillgodo.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen anslöto sig i utlåtande den 12

februari 1901 till den uppfattning, som företräddes av kommitténs minoritet.

Från Kungl. Maj:ts sida föranledde förslaget ingen vidare åtgärd.

I gemensamt utlåtande den 1 mars 1912 angående framställningar från

Sveriges redareförening och handelskammaren i Gävle om lastpenningarnas

avskaffande uttalade kommerskollegium och statskontoret, bland annat, att

lastpenningarna vore en objektskatt, närmare bestämt en direkt produktionsskatt,

och såsom sådan den enda kvarstående av de i vårt land sedan äldre

tider förefintliga direkta produktionsskatterna, bland vilka erinrades om

grundskatterna, tackjärnstionden, hammarskatten och övrig bergverkstionde

samt kvarn- och sågtionde. Ämbetsverken erinrade om att den omgestaltning

till överensstämmelse med en nyare tids åskådningssätt och samhällsförhållanden,

som skatteväsendet såväl i Sverige som i ett flertal andra

länder under senare år undergått, hade medfört, att objektskatterna såsom

delar av statens skattesystem i allt större omfattning utbytts mot inkomstskatter

och personliga förmögenhetsskatter. Det vore icke att undra över

att målsmännen för den näring, som drabbades av den enda ännu kvarstående

direkta produktionsskatten — lastpenningarna — skulle känna denna

som en orättvisa.

Icke sällan hade, enligt vad ämbetsverken vidare anförde, mot de från

redarhåll anförda klagomålen mot lastpenningarna framhållits, att denna

avgift i själva verket icke i sista hand bures av rederinäringen utan inginge

som eu konstant faktor i redarnas fraktkalkyler och sålunda ytterst

drabbade den fraktade varan. Detta påstående ansågo ämbetsverken icke

kunna göra anspråk på allmängiltighet. Givetvis förefunnes hos redarna en

strävan att på befraktarna överflytta avgiften i fråga, men i vad mån denna

-strävan kunde vinna sitt mål, berodde uppenbarligen på de allmänna förhållandena

på fraktmarknaden i varje givet ögonblick. Ur finansteoretisk

synpunkt kunde en dylik överflyttning, i den mån den förekomme, icke

anses ägnad att utgöra ett försvar för avgiftens bibehållande, ty genom densamma

komme avgiften att verka på samma sätt som en tull på de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 44. !)

varor, vilka den drabbade, oavsett om dessa varor i och för sig vore tullfria

eller redan belagda med högre eller lägre tilllsatser, alltså som en beskattning

på varuutbytet, vilken rättfärdigades av varken finansiella eller

nationalekonomiska hänsyn.

Emellertid tillstyrkte ämbetsverken likväl icke lastpenningarnas avskaffande

av det skäl, att borttagandet av denna umgäld i avsevärd mån skulle komma

utländska rederiföretag till godo. Ett oavvisligt krav vore doek, att åtgärder

vidtoges för beredande av ersättning i någon form åt den svenska sjöfartens

idkare för de olägenheter och förluster, som genom ifrågavarande beskattning

tillfogades dem. Ämbetsverken förordade därför, att åtminstone större

delen av lastpenningeintäkten bleve använd till ändamål, av vilka den svenska

sjöfartsnäringen hämtade direkt nytta.

Frågan om lastpenningarna hade behandlats även av 1907 års skeppsmätningssakkunniga,

som i sitt den 30 september 1911 avgivna betänkande ifrågasatte,

huruvida det icke i samband med införande av den engelska regeln

för skeppsmätning vore ett lämpligt tillfälle att fortgå i riktning mot lastpenningarnas

successiva avskrivning. De sakkunniga föreslogo, att avgiften

icke skulle höjas, ehuru fartygens nominella tontal bleve reducerat, om den

engelska regeln infördes.

I häröver avgivet gemensamt utlåtande den 18 maj 1912 av kommerskollegium

och generaltullstyrelsen åberopade kollegium nyssnämnda den 1

mars 1912 avgivna yttrande. Generaltullstyrelsen instämde däri och framhöll

det billiga uti, att lastpenningarna disponerades för bestridande av

framtida ökade kostnader för fyr- och båk- samt lotsväsendet. Dock ansåg

sistnämnda ämbetsverk, att lastpenningarna, även om vederlag i någon form

icke kunde beredas den svenska sjöfarten för denna beskattning, likväl icke

borde avskaffas.

Skeppsmätningssakkunnigas ifrågavarande förslag har icke blivit föremål

för vidare behandling.

I samband med återgivandet av dessa under år 1912 gjorda uttalanden

må även framhållas, att eu riksdagsmotion rörande lastpenningarnas avskaffande,

vilken väcktes samma år, blev av bevillningsutskottet avstyrkt

med den motiveringen, att utskottet ansåge sig hava skäl förmoda, att saken

redan vore föremål för regeringens uppmärksamhet.

I samband med frågan om inrättande av frihamnar i Sverige hade från

första början yrkats på avgiftslindringar för frihamnarnas vidkommande.

Beträffande lastpenningarna föreslog sålunda redan 1894 års frilagersoeh

frihamnskommitté, att i första rummet denna umgäld skulle avskaffas

icke blott i vad rörde fartygstrafiken i frihamn utan i allmänhet.

Då planerna på frihamnars inrättande stodo inför sitt realiserande, framfördes

detta yrkande på nytt. I utlåtanden den 16 december 1919 och den

13 mars 1920 över en framställning från styrelsen för Malmö frihamnsaktiebolag

uttalade sig sålunda först generaltullstyrelsen samt därefter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr. 44.

kommerskollegium och statskontoret för lastpenningarnas avskaffande. De

sistnämnda båda ämbetsverken frånföllo därvid uttryckligen sitt tidigare

framförda förslag om att lastpengarna borde användas till ändamål av direkt

nytta för den svenska sjöfarten samt hemställde i stället om avgiftens

omedelbara slopande. Den av Malmö frihamnsaktiebolag framförda uppfattningen

att lastpenningarnas bibehållande innebure en avgjord olägenhet för

bedrivande av transithandel över svensk frihamn ansågo ämbetsverken äga

fullt fog. Därest det vore ofrånkomligt, att åt lotsverket bereddes ökade medelstillgångar

för nöjaktig utveckling och nödvändigt vidmakthållande av säkerhetsanstalterna,

vore den mest naturliga och riktiga utvägen att höja fyroch

båkavgiften.

Det var nyssnämnda framställning från Malmö frihamnsaktiebolag, som

närmast gav anledning till igångsättande av en utredning rörande möjligheten

av en omläggning av nuvarande system för beräknandet och uppbörden

av allmänna sjöfartsavgifter. De för ändamålet först tillkallade

sakkunniga hade främst att yttra sig om provisoriska avgiftslättnader för

frihamnarna. I sådant hänseende föreslogo de sakkunniga i utlåtande den 4

februari 1922 bland annat, att lastpenningarna borde för hela riket definitivt

avskaffas. Härtill anslöt sig kommerskollegium under åberopande av

det ovannämnda utlåtandet den 13 mars 1920. För den händelse en dylik

åtgärd av statsflnansiella eller av andra skäl icke skulle anses då böra

ifrågakomma, ansåg kollegium i varje fall vissa lättnader i denna umgälds

utgående böra åvägabringas. I enlighet med hemställan av statskontoret,

som i den dåvarande budgetära situationen icke ansåg sig kunna förorda

lastpenningarnas fullständiga slopande, anslöt sig Kungl. Maj:t till det av

kommerskollegium alternativt framlagda förslaget om lindringar i fråga om

lastpenningarna. Icke heller riksdagen ansåg yrkandet om lastpenningarnas

fullständiga avskaffande böra av statsflnansiella skäl vinna bifall. Däremot

fann riksdagen förslaget om avgiftslättnader väl avvägt särskilt med hänsyn

till syftet att främja den svenska frihamnsinstitutionens utveckling.

Bestämmelser i ämnet utfärdades genom förordning den 19 maj 1922. Däri

medgivna lättnader innefattade avgiftsbefrielse i följande hänseenden:

1) för den del av den avgiftspliktiga dräktigheten, som överstege 1,500 ton;

2) sedan under samma kalenderår lastpenningar erlagts av maskindrivet

fartyg eller lastpråm sex gånger och av segelfartyg fyra gånger;

3) för förnyad inklarering på vissa villkor efter avstickareresa, företagen

efter det fartyget ankommit från ort bortom linjen Islands västkust

—Kap Finisterre;

4) för förnyad utklarering på vissa villkor efter avstickareresa, sedan utklarering

först ägt rum till ort bortom linjen Islands västkust—Kap Finisterre

;

5) för fartyg, som anlöpte enbart frihamn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44. <

Nämnda förordning av den 19 maj 1922 var, i likhet med dem samma

dag utfärdade förordningen angående befrielse i vissa fall från erläggande

av fyr- och båkavgift, av provisorisk natur och utlöpte den 30 juni 1924.

Den 2 maj 1924 utfärdades emellertid nya förordningar i båda dessa ämnen

(nr 104 respektive nr 105) att gälla till och med den 30 juni 1927. Härvid

hade i fråga om lastpenningarna vidtagits vissa tillägg till och jämkningar

i de förut gällande bestämmelserna. Sålunda slopades medgivandet om

avgiftsfrihet vid in- eller utklarering efter avstickareresa, enär ifrågavarande

lättnad visat sig vara av mindre betydelse, varjämte bestämmelserna i ämnet

varit synnerligen svårtolkade. Vidare föreskrevs, att avgiftsbefrielsen föi

den del av dräktigheten, som överstege 1,500 ton, finge tillgodonjutas undei

ett och samma kalenderår först efter det lastpenningar erlagts en gång enligt

bestämmelserna i tulltaxeförordningen. Skälet härtill var, att den angivna befrielsegrunden

i sin tidigare utformning i allt för hög grad gynnat utländska

fartyg. Beträffande avgiftsbefrielsen för frihamnstrafiken företogs en viss

omformulering av föreskrifterna i förtydligande syfte.

Genom förordningar den 14 april 1927, nr 103 och 104, har åt ovannämnda

förordningar den 2 maj 1924 förlänats förlängd giltighet till och

med den 30 juni 1929.

De nu gällande huvudsakliga föreskrifterna om lastpenningar återfinnas Gällande

. , . j n . • i «-* i bestämmelser

i § 14 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 om |a8tpen
(nr

80) samt i meranämnda förordning den 2 maj 1924 (nr 104) angående ningar.

befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Huvudbestämmelserna äro av följande lydelse:

''Lastpenningar till Kungl. Maj:t och kronan erläggas vid resor mellan

Sverige och utrikes ort och utgå till lika belopp av svenska som av främmande

fartyg med 10 öre för varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet

enligt gällande mätbrev. De betalas under loppet av ett kalenderår

sålunda:

a) vid inkommande första resan och vid förnyat inkommande, när fartyget

innehar last samt större eller mindre del därav lossar, och må härvid

jämväl såsom barlastat anses fartyg, då dess last uppgår till mindre än en

tiondel av fartygets avgiftspliktiga dräktighet; skolande vid beräkning härav

eu ton anses motsvara för varor, som i fartygets skeppshandlingar äro upptagna

i volym, 2.8 3 kubikmeter och för varor, som äro upptagna i vikt,

1,360 kilogram; samt

b) vid utgående allenast första resan.

Då lossning och lastning på flera ställen ägt rum, erläggas lastpenningar

endast å första lossnings- eller lastningsstäliet, därom bevis på märkrullan

•eller passet meddelas.

Från lastpenningars erläggande befrias:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl, Maj:ts proposition Nr 44.

fartyg, med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer

och åter utgår i barlast;

fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk hamn och

där endast avlämnar eller mottager passagerare jämte deras effekter

eller ock endast avlastar gods i annat fartyg för export;

fartyg, som av tvingande orsaker eller till inhämtande av order för

vidare resa anlöper svensk hamn och där icke verkställer lossning

och icke heller företager annan lastning än av förnödenheter för besättning,

medförda resande och fartyg;

fartyg, som i följd av liden sjöskada, varom sjöförklaring avgives,

anlöper svensk hamn och där lossar sin last samt efter verkställd

reparation densamma åter intager och utför;

fartyg, som av nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma

till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes

till vad för bestridande av reparationskostnaderna bevisligen erfordrats;

samt

fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn lossar eller

lastar varor till högst fjärdedelen av fartygets lastdräktighet, för beräknande

varav fartygets skeppshandlingar skola tjäna till grund.

1 alla dessa fall skall dock fartygets befälhavare ställa sig till efterrättelse

de i tullstadgan givna föreskrifter om anmälan hos närmaste tullbetjänt ävensom

om märkrullans avlämnande samt i tillämpliga delar jämväl iakttaga

vad i nämnda stadga tinnes anbefallt rörande uttagande av tullpass.’

Den intill utgången av juni månad innevarande år förlängda förordningen

av den 2 maj 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar

lyder sålunda:

Förordningen ''Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni 1911

erli924 aJ me(i tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola för fartyg, för vilket

under ett kalenderår lastpenningar enligt sagda författningsrum erlagts en

gång, därefter under samma år icke utgå för den del av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet, som överstiger 1,500 ton.

I övrigt skola från er läggande av lastpenningar vara befriade — förutom

fartyg, som på grund av bestämmelserna i ovannämnda författningsrum

åtnjuta dylik befrielse —

dels fartyg, för vilket under samma kalenderår erlagts lastpenningar sex

gånger, där fråga är om maskindrivet fartyg eller lastpråm, och fyra gånger,

där fråga är om segelfartyg;

dels och i frihamn,

fartyg, som från utrikes ort, direkt eller efter anlöpande av frihamn,

ankommer till sådan hamn och därifrån avgår till utrikes ort, direkt eller

med anlöpande av annan frihamn, ävensom

fartyg, som, i andra fall än nyss sagts, vid inkommande resa lossar last

enbart i frihamn eller vid utgående resa intager last enbart i sådan hamn.’

s. 9 Kontrollera mot PDF

K ii it yl. Muj ris proposition År 44. 9

Slutligen ma anmärkas, att avgiftsfrihet gäller ilels för såväl svenska

som tyska ångfär.jor, vilka förmedla trafiken mellan Trälleborg och Sassnitz,

ävensom för i samband med denna taxitrafik stående fartyg, tlels för svenska

och danska fartyg, gående emellan samtliga orter inom Hälsingborgs, Landskrona,

Malmö och Trälleborgs tullkammardistrikt å ena sidan samt inom

Köpenhamns, Hälsingörs och Kjöges tulldistrikt å andra sidan (ministeriell

deklaration den 5 augusti 1879), dels ock under vissa villkor för bärgningsfartyg

och lustfartyg (kungl. kungörelse den 7 oktober 1927, nr 394).

Jag övergår nu till en redogörelse för sjöfartssakkunnigas ovan ornlörmälda,

den 23 mars 1927 dagtecknade förslag i vad detsamma angår lastpenningarna.

De sakkunnigas betänkande innehåller till eu början en utredning om

sjöfartsavgifternas rättsliga natur, finansiella betydelse och ekonomiska verkningar.

Beträffande lastpenningarna hava de sakkunniga i förstnämnda

hänseende anfört följande:

»Ett riktigt bedömande av sjöfartsavgiftsfrågan förutsätter ett klargörande

av sjöf artsavgifternas rättsliga natur med beaktande särskilt av deras ställning

i skatteteoretiskt avseende. Endast härigenom kan en fast principiell

grundval vinnas för prövning av rättmätigheten och lämpligheten av en

avgiftsplikt av ifrågavarande slag samt för bedömande av avgiftsbördaus

fördelning och av de lämpligaste beräkningsgrunderna för avgifterna.

De i skattelagstiftningen tillämpade beskattningssystemen grunda sig i

huvudsak på tvenne skilda principer för skattefördelningen, nämligen skatt

efter förmåga och skatt efter intresse. Enligt den förra principen, som enligt

allmänt gängse uppfattning bör vara normerande för den statliga beskattningen,

utkräves skatt huvudsakligen med hänsyn till medborgarnas

olika skatteförmåga. Enligt principen om intressebeskattning, som åtminstone

i viss grad ansetts särskilt tillämplig ifråga om den kommunala beskattningen,

skall bidragsskyldigheten icke mätas endast efter skatteformågan

utan även efter, å ena sidan, de fördelar, som det allmänna genom

sina anstalter eller sin verksamhet för något visst ändamål bereder samhällsmedlemmarna

eller vissa grupper bland dem, samt, å andra sidan, de

olägenheter eller särskilda utgifter, den enskilde genom sin verksamhet förorsakar

det allmänna. Beskattning efter intresse kan antingen anordnas

som en å vissa objekt lagd allmän skatt (objektskatt) eller ock givas formen

av speciella avgifter såsom vederlag från dem, som taga i anspråk särskilda

av det allmänna vidtagna anstalter. Objektskatterna torde i allmänhet få

anses tillämpliga endast då skatteobjektets intressegemenskap med samhället

är av mera kontinuerlig natur utan att likväl taga sig sådana uttryck, att

därigenom en grund beredes för utmätande av vederlag i särskilda fall.

Speciella avgifter hänföras inom rättsvetenskapen oftast icke till skatter i

egentlig mening. De komma till användning endast i sådana fall, då intresset

anses kunna vid särskilda tillfällen mera noggrant mätas, och avgifternas

uttagande äger närmast karaktären av uppbörd i statens respektive

i kommunens verksamhet.

Avgiftsfrihet

för svenska

ängfärjor

m. //.

Sjöfarts
sakkunnigas

förslag angående

lastpenningarna.

Lastpenningarnas

rättsliga

natur.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Xastpenningarnas

finansiella

betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Sedda mot bakgrunden av nu angivna skattegrundsatser lära de nu utgående

svenska statliga och kommunala sjöfartsumgälderna — med undantag

för lastpenningarna - fa anses falla inom ramen för intressebeskattningen,

fattad i vidsträckt bemärkelse. De äro att hänföra till det slag av

pålagor, som äga karaktären av vederlag för i anspråk tagna prestationer

från det allmännas sida. De utgöra en uppbörd i statens respektive kommunens

verksamhet och rubriceras också, i vad rör de statliga umgälderna

fyr- och båkavgift samt lotspenningar, i budgeten såsom dylik uppbörd.

Andra avgifter av nu angiven art än de båda nämnda äro den statliga

isbrytaravgiften, kanal- oeh slussavgifter i farleder, som tillhöra stat eller

kommun, samt hamnavgifter i statens och kommunernas hamnar.

Befogenheten till upptagande av nyssnämnda avgifter torde för de statliga

avgifternas vidkommande få anses ha sin grund i Konungens ekonomiska

lagstiftningsmakt. Ur konstitutionell synpunkt erfordras alltså för

tillkomsten av hithörande författningar icke riksdagens medverkan. De

kommunala avgifterna grunda sig på kommunernas i kommunallagarna

förutsatta rättighet att lägga ''avgifter å den allmänna rörelsen’. Beslut om

dylika avgifters påläggande eller förhöjning skall dock enligt uttryckligt

stadgande underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Vad lastpenningarna beträffar motsvaras denna umgäld icke av några

särskilda prestationer från det allmännas sida till sjöfartens gagn, varför

umgäldens karaktär av verklig skatt — till sin natur bestämt åtskild från

de ovannämnda avgifterna — är alldeles uppenbar, något som ju också flerfaldiga

gånger påvisats under den tidigare behandlingen av frågan om lastpenningarnas

avskaffande eller avskrivning. Denna lastpenningarnas skattekaraktär

har även kommit till uttryck därigenom, att avgiften beslutas

av riksdagen och att uppbörden därav redovisas i budgeten under rubriken

skatter såsom en bevillning.

Bestämmandet av arten av denna skatt enligt nutida åskådningar i beskattningsavseende

blir beroende av de förhållanden, som ansetts berättiga

till skattens fortsatta uttagande av sjöfarten. Så vitt sakkunniga kunnat

finna, har i detta avseende icke gjorts gällande, att sjöfarten skulle äga

större skatteförmåga än andra näringar, varför lastpenningarna icke böra

kunna karakteriseras som en speciell skatt efter förmåga. Erinras må därvid

i förbigående, att den under krigsåren av sjöfarten uttagna tonnageavgiften

utgjorde en typisk sadan särskatt efter förmåga. Å andra sidan har

icke heller gjorts gällande, att lastpenningarna skulle vara motiverade av

sådana omständigheter, som i allmänhet äro grundläggande för en objektskatt.

Närmast synas lastpenningarna böra betecknas som en föråldrad

kvarleva från tidigare tillämpade beskattningsgrundsatser, vars fortvaro

betingats av statsfinansiella hänsyn samt av föreställningen om att avgiftens

borttagande skulle i övervägande grad bereda fördelar för utländska

fartyg.»

I fråga om lastpenniiigarnas finansiella betydelse hava de sakkunniga uttalat

sig på följande sätt:

»Uppbörden av lastpenningar under tiden 1913—1925 framgår av tabellen

å sid. 67. Årsmedeltalet för 1923—1925 utgör i runt tal 647,000 kronor.

Vid en jämförelse mellan de olika årsintäkterna bör hänsyn tagas till

den minskning i uppbörden, som föranletts av de provisoriska bestämmel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:In proposition Nr 44.

serna om viss avgiftsreduktion enligt 1922 och 1924 ars förordningar om

befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar. Enligt av genera Itullstyrelsen

tillhandahållna uppgifter har denna minskning i avgiftsuppbörden

under budgetåret 1925/1926 uppgått till i runt tal 276,000 kronor.

Som i annat sammanhang närmare utvecklats, äga lastpenningarna karaktären

av en verklig skatt till staten, mot vilken icke svara några särskilda

prestationer till sjöfartens tjänst. Lastpenningarnas finansiella betydelse

ligger därför uteslutande på det allmänt statsbudgetära området och kan

uppskattas allenast genom en jämförelse med riksstatens övriga motsvarande

inkomstposter. I nedanstående tabell lämnas en översikt över den relativa

storleken för år 1914 samt för budgetåren 1924/1925,1925/1926 och 1926/1927

av vissa inkomstposter under inkomsttiteln ''egentliga statsinkomster, skatter’.

Inkomsttitel

1914

I procent

1924/1925 1925/19261! 1926/1927 ''

av hela beloppet för »skatter

Inkomst- och förmögenhetsskatt •

22.4

29.2

27.i)

28.4

Stämpelmedel ............................

10.4

8.13

8.»

9.0

Automobilskattemedel .............

—

—

3.0

3.8

Tullmedel ................................

37.1

26.7

26.9

25.0

Sockerskatt ...............................

11.8

5.4

5.1

3.1 |

Tobaksskatt ........................... ■

—

lO.s

10.1

11.0

Itusdrycksskatter och maltskatt —

16.4

17.7

16.5

17.1

Lastpenningar ...........................

0.4

0.1

0.1

0.1

1.5

1.5

1.5

1.6

;

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

Av de lämnade uppgifterna framgår, vilken obetydlig roll lastpenningarna

numera spela ur statsfinansiell synpunkt. Uppbörden härav uppgår för de

tre senaste budgetåren icke till mera än 0. i procent av summan av de under

titeln ''skatter’ upptagna inkomstbeloppen.»

I fråga om sjöfartsavgifternas ekonomiska verkningar i allmänhet framhålla

de sakkunniga, att de låtit verkställa en beräkning över den totala årliga

avgiftsbelastningen å svenska handelsflottan. Enligt denna beräkning kunde

avgiftsbelastningen uppskattas till, lågt räknat, omkring 25 miljoner kronor

för år. Därav belöpte sig cirka 9.4 miljoner kronor på svenska hamnar

och återstoden på utländska hamnar. De sakkunniga påpeka, att avgiftsbelastningen

utgör mer än 10 procent av bruttofraktintäkten samt att den

väsentligt torde överstiga nettoinkomsten av rederirörelsen.

Till belysande av de svenska sjöf artsavgifternas storlek i förhållande till

dylika avgifter i andra länder hava de sakkunniga verkställt en särskild

utredning, vilken torde få såsom bilaga A fogas vid dagens protokoll.

Av denna utredning hava de sakkunniga ansett sig kunna draga den slutsatsen,

att avgiftsbelastningen i allmänhet vore störst i London samt att

Oslo och de svenska hamnarna komme därnäst. Det hade vidare konstaterats,

att den höga avgiftsbelastningen i den förstnämnda hamnen särskilt

Sjöfartsavgifternas

ekonomiska

verkningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

berodde på höga hamnumgälder av lokal karaktär, medan i de svenska

hamnarna och i Oslo det vore de stora beloppen statliga avgifter (andra än

lotspenningar), som medförde, att slutsumman i mera väsentlig mån skilde

sig från motsvarande avgiftsbelastning exempelvis i Köpenhamn, varest några

statliga sjöfartsumgälder — oavsett isbrytaravgift under vintertiden — icke

upptogos.

Emellertid påpeka de sakkunniga, att man icke linge draga förhastade

slutsatser rörande den sjöfartsekonomiska innebörden av denna avgiftsbelastning.

Det finge nämligen i stort sett ingalunda anses vara så, att avgiftsbördan

under normala förhållanden bures av rederinäringen. Endast under

ogynnsamma förutsättningar vid enstaka resor eller under de perioder, då

fraktnivån i allmänhet vore särskilt låg, syntes en större eller mindre del

av denna börda kunna anses åvila sjöfarten. Som regel skedde nämligen

genom fraktbetalningen en övervältring av avgiftsbördan på andra led i varuförmedlingen

och, sett på lång sikt, måste en sådan övervältring av avgiftsbördan

liksom av övriga fartygsomkostnader alltid äga rum, eftersom ju

detta utgjorde en given förutsättning för en ekonomiskt lönande drift överhuvudtaget.

Emellertid borde därvid bemärkas, att det i betydande omfattning

undandroge sig direkt inflytande från redarens sida, när en sådan

övervältring kunde verkställas, i det att frakten — utom i fall av fraktmonopol

eller fraktöverenskommelser — ju vore beroende av det allmänna

läget på fraktmarknaden i varje givet ögonblick. Vad beträffar konkurrensen

olika hamnar emellan framhålla de sakkunniga, hurusom det i den

allmänna diskussionen ofta gjorts gällande, att sjöfartsavgifterna härvidlag

spelade en viktig roll, men anföra vidare, att de sakkunniga för sin del vore

av den uppfattningen, att de egentliga sjöfartsavgifternas betydelse för hamnkonkurrensen

icke borde överskattas. Det vore i själva verket eu mångfald

andra faktorer med avsevärt större verkningsgrad, som härvidlag spelade in,

såsom hamnens geograliska läge, inseglingsförliållandena och hamndjupet,

hamnens tekniska utrustning, lossnings- och lastningskostnaderna m. m. dylikt.

Visserligen vore det så, att onormalt höga sjöfartsumgälder kunde verka

trafikhämmande även om konkurrensförutsättningarna i övrigt voro av gynnsammaste

slag och särskilt syntes de å godset vilande umgälderna ofta

kunna vara utslagsgivande vid avlastarnas val av skeppningsort. Men

i stort sett kunde sjöfartsavgifterna anses äga betydelse i hamnkonkurrensen

allenast i sådana fall, da konkurrensförutsättningarna i övrigt

vore i huvudsak likvärdiga. I den män sjöfartsavgifterna ägde någon inverkan

på hamnarnas förmåga att göra sig gällande i konkurrensen, bleve

emellertid dessa avgifter på indirekt väg av väsentlig betydelse för den

kommersiella utvecklingen i allmänhet. Hamnkonkurrensen erbjöde nämligen

intresse icke blott ur lokala synpunkter. När fråga vore om tävlan

med utländska hamnar ägde den i själva verket en räckvidd, som sträckte

sig vida härutöver. En hamns förmåga att i konkurrens med utländska

hamnar draga till sig den större trafiken och att såmedelst efter hand bliva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj .ds proposition År 44. 1 :i

<-ii samlingspunkt för importen och (‘xporten samt i“tt centrum lör transittraiiken

utgjorde nämligen icke blott eu förutsättning av primär betydelse

för det lokala näringslivets uppbloinstring utan medförde även vidgade

affärsmöjligheter och allmänt ökad kommersiell livaktighet i första band

för hamnens uppland men i stort sett även för landet i dess helhet.

De sakkunniga ingå härefter pa spörsmålet, huruvida och i vilken omfattning

nu gällande sjöfartsavgifter höra bibehållas och upptaga härvid

först frågan om lastpenningarna.

De anföra i detta ämne följande:

»Den i föregående kapitel lämnade framställningen giver vid handen, att

de pålagor, som gemenligen betecknas såsom sjöfartsavgifter, alltjämt äro

relativt många och till sin karaktär av olika innebörd. Hit hänföras sålunda

icke blott sådana umgälder, vilka närmast äga naturen av uppbörd

i statens och kommunernas verksamhet till sjöfartens tjänst, utan dessutom

en verklig direkt skatt till staten, vidare eu del skatte- och avgiftsförläningar

samt slutligen några avgifter av privaträttslig karaktär. Att ett

dylikt invecklat och för sjöfarten och hamnrörelsen besvärande system av

pålagor alltjämt består i vårt land torde ha sin förklaring däri, att avgifterna,

som till övervägande delen leda sitt ursprung långt tillbaka i tiden,

icke synas hittills hava underkastats någon mera djupgående granskning

med hänsyn till de rättsgrunder, varpå avgifterna vila, och till den därav

betingade rättmätigheten i deras uttagande. De mått och steg i förenklande

riktning, som tid efter annan företagits i fråga om de lokala avgifterna,

hava visserligen medfört förbättringar i jämförelse med de verkligt kaotiska

förhållanden, som tidigare rådde på detta område. Men ännu förelinnas

vissa kvarlevor från äldre tiders åskådningssätt rörande sjöfartens speciella

lämplighet som bidragsgivare till skilda ändamål. Betydelsen av de pålagor,

varom nu är fråga, icke blott för sjöfarten utan även för den kommersiella

samfärdseln i allmänhet gör det angeläget, att dessa pålagor underkastas

en genomgående förenkling och nedskärning.

Vid behandlingen av frågan om vilka avgifter, som skola framgent bibehållas,

framstår först nödvändigheten utav att från sjöfartsavgifterna utmönstra

alla sådana pålagor, som äro av skattenatur och alltså innebära eu

extra beskattning av sjöfarten.

I kap. III här ovan har närmare påvisats vilka umgälder, som kunna

anses äga karaktären av skatt. Av sådant slag äro lastpenningarna och

avgiften till svenska kyrkan i London samt de i Stockholm utgående Danvikspenningarna

och fattigpenningarna. Även tonavgiften, som till sin

egentliga karaktär utgör ett arbetsgivarens bidrag till de arbetsanställdas

pensionering, kan, så länge avgiftsintäkten pa grund av otillräckligt statsanslag

till sjömanshusen måste tagas i anspråk för täckande av sjömanshusens

kostnader för offentliga förvaltningsbestyr, på visst sätt anses vara

av skattenatur. Endast lastpenningarna tagas direkt i anspråk av staten.

Övriga angivna skatter hava bortförlänts till respektive institutioner.

Frågan huruvida staten för täckande av sina allmänna inkomstbehov eller

för att bereda understöd åt allmännyttiga inrättningar lämpligen bör taga

särskilt sjöfarten i anspråk såsom skattekälla faller strängt taget utom ramen

för de sakkunnigas uppdrag. Det principiella bedömandet härav borde

givetvis helst ske i samband med behandlingen av frågan om statsskatternas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

fördelning i allmänhet, varvid olika näringars skatteförmåga eller intressegemenskap

med samhället såsom grund för speciell beskattning böra vägas

mot varandra. Då emellertid vid prövningen av de statliga skattefrågorna

lastpenningarna och övriga nu behandlade skatter — såvitt sakkunniga

kunnat finna — hittills lämnats åsido, har det ansetts nödigt att i detta

sammanhang ingå jämväl på hithörande spörsmål.

Vad då först lastpenningarna beträffar bör erinras om den långvariga strävan,

som gjort sig gällande för att få den ifrågavarande speciella skatten

å sjöfarten slopad. En dylik reform, som vid flera tillfällen synes ha varit

nära sitt förverkligande, liar doek icke hittills kunnat genomföras, om än

som resultat av det målmedvetna arbetet i denna riktning åstadkommits,

en minskning av skatten samt på senaste år som en provisorisk anordning

en icke obetydlig ytterligare beskärning av skatteplikten.

De skäl, som vid skilda tillfällen åberopats till stöd för avskaffande av

denna »avgift», hava i första hand hänfört sig till lastpenningarnas karaktär

av skatt. Det har påvisats, att avgiften utgör en kvarleva från numera

icke erkända skatteprinciper och att den äger en viss likhet med grundskatterna,

varför, när dessa avskrivits till fullo, också lastpenningarna borde

avskaffas. Uttagandet av en dylik »avgift» har ansetts innefatta en beskattning

icke på inkomsten genom fartygets användande utan på själva

fartyget, så mycket mera oegentligt som andra transportmedel icke beskattades.

Vidare har framhållits det orättvisa uti, att endast sjöfartsnäringen

vore belastad med en dylik direkt statsskatt av speciell natur, varjämte erinrats

om skattens verkningar som en extra belastning å varuutbytet. Slutligen

har erinrats om att genom frihamnsinstitutionens införande i vårt

land ett nytt och tungt vägande skäl för lastpenningarnas avskaffande tillkommit,

i det att en »avgift» av dylik natur tydligen verkar hämmandepå

de svenska frihamnarnas förmåga att draga till sig transittrafiken.

Gentemot nu angivna skäl för lastpenningarnas avskaffande synes såsom

motiv för deras bibehållande endast hava gjorts gällande, dels att denna inkomstkälla

av statsfinansiella hänsyn icke borde frånhändas det allmänna,,

dels att man genom lastpenningarna hade möjlighet att jämväl beskatta

den utländska sjöfarten på svenska hamnar.

De sakkunniga finna för sin del avgörande skäl tala för att lastpenningarna

snarast böra helt avskaffas.

Att lastpenningarna såsom skatt icke stå i överensstämmelse med nutida

åskådningar inom skatteteorien torde överhuvudtaget icke vara föremål för

bestridande. Även om sjöfartsnäringen med hänsyn till sin ekonomiska

bärkraft eller på grund av en förment starkare intressegemenskap med samhället

ännu skulle anses vara ett mera lämpat objekt för en särbeskattning

än andra näringar — något som emellertid synes kunna på goda grunder

betvivlas — kan det därför anses fullt motiverat, att lastpenningarna såsom

en otidsenlig skatteform avskaffas för att eventuellt, om så anses befogat,

ersättas med en på moderna grunder baserad skatt efter förmåga eller intresse.

Den uppfattningen, att lastpenningarna skulle erbjuda någon fördel framför

andra skatteformer på den grund, att genom den ifrågavarande mngälden

möjlighet bereddes till en beskattning jämväl av den utländska sjöfarten,

kan i stort sett icke anses riktig. Visserligen är det så, att den

skattebörda, som lastpenningarna representera, i första hand bäres av sjöfarten

och att alltså de utländska fartygen få taga sin anpart därav. Men

man måste — såsom närmare framhållits i kap. III — vara berättigad

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 41. 15

förutsätta, att eu skatteövervältring ])å andra led i varuomsättningen och

i sista hand på konsumenten i längden alltid äger rum. De enstaka undantagsfall,

då utländska fartyg vid tillfälliga hamnbesök i Sverige nödgas på

grund av fraktförhållandena själva i större eller mindre grad bära avgiftsbördan,

torde i verkligheten vara alltför sällsynta för att kunna motivera

bibehållandet av en beskattningsform, som av olika vägande skäl anses

olämplig och orättvis.

Vad de näringsekonomiska förhållandena beträffar har i kap. Ill blivit

mera allmänt belyst, vilka verkningar sjöfartsavgifterna äga för därav berörda

näringsintressen, för hamntrafiken och för konsumenterna. Den

belastning på de särskilda fartygen, som lastpenningarna utgöra, måste,

även med hänsyn tagen till den reduktion av denna umgäld, som för viss

trafik genomförts genom 1922 och 1924 års provisoriska förordningar om

befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar, betecknas såsom

ganska kännbar. Till sina egentliga verkningar äro lastpenningarna emellertid

att likställa med finanstullarna men de belasta — i motsats till vad

fallet är med dessa tullar — icke blott vissa varuslag, vilka ansetts

särskilt lämpliga för en dylik belastning, utan även, i den mån de skola

erläggas, allt annat gods, som föres in eller ut över rikets gränser. Att

lastpenningarna härigenom måste i sin mån verka tillbakahållande på

den kommersiella livaktigheten i allmänhet torde ligga i sakens natur

liksom också att de i samma mån äga ett hämmande inflytande på hamntrafikens

utveckling. Beträffande transittrafiken och frihamnarna har

detta vunnit speciellt erkännande från statsmakternas sida genom tillkomsten

av 1922 och 1924 års nyssnämnda provisoriska förordningar, enligt

vilka lastpenningar under vissa förutsättningar icke erläggas i frihamn.

Vad slutligen angår de statsfinansiella hänsyn, som ansetts påkalla lastpenningarnas

bibehållande, har i kap. III påvisats, att den årliga intäkten

av denna skatt icke uppgår till mer än O.i procent av totala beloppet för

egentliga skatter. Med hänsyn härtill lär knappast med fog kunna göras

gällande, att det av statsfinansiella hänsyn skulle föreligga något avgörande

hinder mot lastpenningarnas avskaffande.»

På sätt i det föregående framhållits utgår giltighetstiden för de för närvarande

gällande provisoriska bestämmelserna avseende viss lindring i såväl

lastpenningarna som fyr- och båkavgiften den 30 juni innevarande år. I

anledning därav anmodade jag i skrivelse den 5 oktober 1928 kommerskollegium

och generaltullstyrelsen att gemensamt taga under övervägande,

om och i vad mån bestämmelser av motsvarande innehåll vore erforderliga

även efter förstnämnda dag. Den 8 november 1928 hava ämbetsverken

inkommit med det sålunda begärda yttrandet, och därvid, efter att bland

annat hava erinrat om förenämnda beslut den 26 oktober 1928 angående

provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömanshusavgift, anfört följande:

»Beträffande förarbetena till och grunderna för den lagstiftning, förevarande

remiss avser, tillåta sig ämbetsverken hänvisa särskilt till Kungl.

Maj:ts propositioner i ämnet nr 188 vid 1922 års riksdag, nr 108 vid 1924

års riksdag och nr 46 vid 1927 års riksdag samt sistnämnda riksdags skrivelse

nr 72 ävensom ämbetsverkens gemensamma yttranden i ämnet den

12 februari 1924 och den 29 oktober 1926 till vederbörande departementschef.

Kommerskollegii

och

generaltullstyrelsen*

utlåtande

den

8 november

1928.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

I sitt sistnämnda yttrande framhöllo ämbetsverken, bland annat, hurusom,

såsom ock av ett utlåtandet bifogat yttrande från ovannämnda sakkunniga

framginge, det icke kunde förväntas, att förslag till allmän reglering av

föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna skulle kunna föreligga slutbehandlat,

ens såvitt på kollegium berodde, vid sådan tidpunkt, att därå kunde

grundas författningar, som skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1927. Vid

sådant förhållande och då de syften, som låge till grund för åsyftade provisoriska

lagstiftning, syntes ämbetsverken alltjämt böra tillgodoses, funne

sig ämbetsverken böra föreslå, att lagstiftningen i fråga gåves förlängd

provisorisk giltighet. I sådant syfte hemställde kollegium, under åberopande

jämväl av vad de sakkunniga anfört rörande de då gällande provisoriska

författningarnas verkningar, om åtgärder i syfte att nämnda författningar

bleve gällande även efter den 30 juni 1927 tillsvidare intill dess annorlunda

kunde vara förordnat, och förklarade sig generaltullstyrelsen för sin del.

med hänsyn till förhandenvarande förhållanden, icke vilja motsätta sig ett

fortsatt provisorium på sätt kollegii hemställan innebure, varjämte ämbetsverken

förmälde sig icke hava att tillråda någon ändring i författningarna

i fråga.

Med beaktande av vad ämbetsverken sålunda anfört avläts ovannämnda

nådiga proposition nr 46 till 1927 års riksdag.

Sedan emellertid riksdagen i ovannämnda skrivelse nr 72, under uttalande

av förhoppning att resultatet av pågående utredning angående sjöfartsavgifter

skulle kunna föreläggas redan 1929 års riksdag, tillkännagivit, att

riksdagen, som icke kunnat oförändrat bifalla Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, antagit visst förslag till förordning om fortsatt tilllämpning

av förordningen den 2 maj 1924 angående befrielse i vissa fall

från erläggande av lastpenningar, utfärdades förberörda den 14 april 1927

omförmälda nådiga förordningar nr 103 och 104.

Såsom ovan framgår är ytterligare utredning i vissa hänseenden erforderlig,

innan ett slutligt bedömande av ovannämnda sakkunnigeförslag i

samtliga delar kan ske. Vad angår särskilt frågan om eventuellt nya beräkningsgrunder,

bland annat, beträffande fyr- och båkavgiften, så lärer

ett bedömande av förslaget i nu åsyftad del icke kunna verkställas förrän

efter erforderliga överväganden på grundval av de resultat, som må komma

att framgå efter ordnande och bearbetande av det genom omförmälda provdebitering

vunna materialet. Då provdebiteringen avses komma att omfatta

hela år 1929 och redan i sakens nuvarande läge kan förutses, att

åsyftade överväganden måste komma att föranleda ytterligare uppskov med

frågans slutliga handläggning, tillåta sig ämbetsverken, under framhållande

av att de skäl, som på sin tid föranlett statsmakterna att medgiva sjötrafiken

vissa lättnader i de statliga sjöfartsavgifterna, alltjämt göra sig gällande

med oförminskad styrka samt att ämbetsverken icke heller denna

gång hava att tillråda ändring i avseende å de beträffande fyr- och båkavgiften

genom omförmälda förordning nr 105 av den 2 maj 1924 meddelade

bestämmelser, härigenom föreslå, att i ämnet måtte utfärdas föreskrift

därom att nämnda förordning skall äga fortsatt tillämpning från och

med den 1 juli 1929 tillsvidare intill dess annorlunda kan varda förordnat.

Då kollegium i sin framställning den 4 augusti 1928 angående de sakkunnigas

betänkande framhållit, hurusom ett definitivt ståndpunktstagande

i åtskilliga avseenden redan nu borde kunna äga rum på grundval av den

av de sakkunniga verkställda utredningen, syftade kollegium bland annat

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44. 17

och särskilt på det i betänkandet innefattade förslaget om lastpenningarnas

avskaffandet

Sedan ämbetsverken därefter i korta drag redogjort för innehållet i sjöfartsavgiftssakkunnigas

betänkande rörande lastpenningarna ävensom beträffande

sin tidigare intagna ständpunkt till frågan om denna umgälds

avskaffande hänvisat till ovannämnda utlåtanden den 16 december 1919

och den 13 mars 1920, anföra de vidare:

»Ämbetsverken finna sig kunna i huvudsak ansluta sig till de skäl, som

av de sakkunniga anförts till stöd för lastpenningarnas avskaffande.

Att lastpenningarnas upphörande skulle i icke oväsentlig grad gynnsamt

påverka de svenska hamnarnas, särskilt frihamnarnas, förmåga att i konkurrens

med utländska hamnar draga till sig trafik, synes ämbetsverken

vid beaktande av den utredning, som av sjöfartsavgiftssakkunniga förebragts

rörande avgiftsläget i de svenska hamnarna jämfört med motsvarande

förhållanden i utländska hamnar, vara påfallande. Väl äro genom

omförmälda förordning den 2 maj 1924 (nr 104) angående befrielse i vissa

fall från erläggande av lastpenningar vissa lättnader i denna avgift genomförda,

vilka komma särskilt frihamnstrafiken till godo och därmed kunna i

sin mån bidraga till stimulerande av transittrafiken på dessa hamnar, men

vore det givetvis av stort värde ur nu angivna synpunkter, om den avgiftsbelastning,

som lastpenningarna likväl alltjämt innebära, kunde helt

avlyftas. Verkningarna ur nämnda synpunkter av lastpenningarnas upphörande

böra sålunda enligt ämbetsverkens mening icke underskattas.

Det sedan längre tid rådande depressionspräglade läget inom sjöfarten

synes ämbetsverken särskilt tala för åtgärders vidtagande just nu för åstadkommande

av den lättnad i avgiftsbördan, som upphörandet av lastpenningarna

skulle innebära, en lättnad som måste anses så mycker mer motiverad,

som nu ifrågavarande avgift, såsom vid flerfaldiga tillfällen påvisats,

vilar på varken rättvis eller eljest rationell grund. Såvitt ämbetsverken

finna, kunna statsfinansiella skäl icke heller längre med tillräckligt fog

åberopas mot en åtgärd av nu åsyftad art.

Syftemålen med den tilltänkta omläggningen av systemet för beräknandet

och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter voro att vinna förenklingar och

större rättvisa i detta system. Redan upphävandet av lastpenningarna

skulle innebära en avsevärd förenkling av avgiftssystemet, varför även

häri synes ämbetsverken ligga ett starkt skäl för att på förevarande punkt

utan vidare uppskov realisera de sakkunnigas förslag. Åtgärden att ur avgiftssystemet

vid dettas uppbyggande efter mera rationella och rättvisa

grunder utmönstra lastpenningavgiften lärer få anses ofrånkomlig och måste

i varje fall förr eller senare upptagas till slutlig behandling. Då förslaget

härutinnan icke står i det samband med övriga av de sakkunniga framlagda

förslag, att detsamma icke kan eller bör behandlas för sig, när nu

frågan ånyo blivit aktuell genom utlöpande vid ovan angivna tidpunkt av

giltighetstiden för den provisoriska lagstiftningen i ämnet, anse ämbetsverken,

med hänvisning till vad ovan i övrigt anförts, att åtgärder för

ifrågavarande avgifts upphävande böra nu vidtagas. I detta sammanhang

torde slutligen förtjäna uppmärksammas, att samtliga vederbörande av

denna fråga berörda, som enligt vad ovan framgår, till kollegium avgivit

yttranden angående de sakkunnigas betänkande, hava givit sin anslutning

åt förslaget om avskaffande av denna starkt skattebetonade avgift. Vissa

representativa sammanslutningar bland dessa hava därjämte särskilt betonat

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 34 hd fl. (Nr 44.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Statskontoret.

angelägenheten av att åtgärder i dylik riktning vidtagas utan ytterligare

uppskov. Förslaget torde sålunda kunna sägas vara uppburet av en enhällig

opinion inom sjöfarten.

Ämbetsverken få alltså, med överlämnande tillika av en sammanställning,

varav framgår lastpenninguppbördens storlek beträffande ett vart av åren

1913—1927, hemställa om åtgärder i syfte dels att förordningen den 2 maj

1924 (nr 105) angående befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och

båkavgift kommer att äga fortsatt tillämpning från och med den 1 juli

1929 tillsvidare intill dess annorlunda kan varda förordnat, dels ock att

med utgången av juni månad nämnda år § 14 i gällande förordning med

tulltaxa för inkommande varor upphäves.»

Den i ämbetsverkens utlåtande åberopade sammanställningen över lastpenninguppbördens

storlek under vissa år torde få såsom bilaga B fogas

vid dagens protokoll.

Över kommerskollegii och generaltullstyrelsens i berörda utlåtande den 8

november 1928 sålunda framställda förslag har statskontoret, efter remiss,

den 27 november 1928 avgivit yttrande; därvid har iimbetsverket uttalat

sig på följande sätt:

»Statskontoret vill erinra, att kommerskollegium och statskontoret den 13

mars 1920 avgivit gemensamt utlåtande beträffande vissa sjöfartsavgifter

och därvid bland annat föreslagit, att lastpenningarna skulle från och med

1921 års ingång upphöra att utgå, ävensom uttalat, att en närmare utredning

borde ske i fråga om debiteringen av fyr- och båkavgifterna. Utredning

i sistnämnda hänseende har sedermera igångsatts, men något beslut

har icke fattats rörande upphörandet av lastpenningarna.

I förevarande utlåtande hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

föreslagit, att lastpenningarna skola upphöra att utgå från och med utgången

av juni månad 1929 samt att, i avvaktan på slutförandet av den pågående

utredningen rörande fyr- och båkavgifterna, nådiga förordningen den 2 maj

1924 (nr 105) angående befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och

båkavgift skall äga fortsatt tillämpning från och med den 1 juli 1929 tills

vidare, intill dess annorlunda kunde vara förordnat.

Statskontoret är fortfarande av den uppfattningen, att åtgärder böra vidtagas

för att lastpenningarna skola upphöra att utgå. Emellertid lära dessa

avgifter på grund av det sedan år 1920 förändrade penningvärdet numera

äga en större betydelse ur statsfinansiell synpunkt än tillförene. Det vill

därför synas ämbetsverket, som om tveksamhet kan råda, huruvida den

jämförelsevis betydande inkomst som lastpenningarna representera — å riksstaten

för budgetåret 1928/1929 har härav beräknats en inkomst å 750,000

kronor — kan uteslutas redan vid uppgörandet av riksstaten för budgetåret

1929/1930. För den händelse statsfinansiella skäl anses tala för ett uppskjutande

av åtgärder i angivna hänseende torde någon större olägenhet

knappast vara förbunden med att lastpenningarna upphöra först sedan utredningen

rörande fyr- och båkavgifterna avslutats. Det synes i så fall

statskontoret önskvärt, att denna utredning påskyndas så, att beslut i ärendet

kan fattas senast vid 1931 års riksdag. Med den ståndpunkt, statskontoret

sålunda intagit till frågan om lastpenningarnas avskaffande, vill ämbetsverket

ifrågasätta, om icke giltighetstiden av ovannämnda förordning den

2 maj 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och båkavgift

bör inskränkas till utgången av juni månad 1931.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 44.

19

Frågan om avskaffande av den speciella uingäld, som under namn av last- pepartementspenningar

vilar å den utrikes sjöfarten, har, såsom av den av mig lämnade cAe/e«.

redogörelsen framgår, vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. En dylik reform har emellertid, huvudsakligen av statsfinansiella

hänsyn, hittills icke blivit genomförd. Som resultat av arbetet

i denna riktning är likväl att anteckna dels eu vid 1885 års riksdag vidtagen

nedsättning av lastpenningarna från 14 öre till 10 öre per ton av

fartygets avgiftspliktiga dräktighet dels ock på senaste år som en provisorisk

anordning en icke obetydlig ytterligare beskärning av skatteplikten.

Det av sjöfartsavgiftssakkunniga av år 1924 i deras betänkande den 23 mars

1927 framlagda förslaget om lastpenningarnas avskaffande ävensom kommerskollegii

och generaltullstyrelsens ovannämnda utlåtande den 8 november

1928 hava nu givit Kungl. Maj:t särskild anledning att taga frågan om

denna umgälds upphörande under förnyat övervägande. I meranämnda utlåtande

hava nämligen de båda ämbetsverken, i anledning därav att den i

ämnet gällande provisoriska lagstiftningen om lindringar i vissa fall beträffande

lastpenningarnas erläggande utgår med juni månad innevarande

år, kraftigt uttalat sig för att redan nu och utan att avvakta lösandet av

frågan om sjöfartsavgifterna i hela dess vidd förverkliga de sakkunnigas

förslag om sagda umgälds fullständiga avskaffande; och hava ämbetsverken

för sin del föreslagit, att tidpunkten för lastpenningarnas upphörande måtte

sättas till utgången av juni månad 1929. Även statskontoret har tillstyrkt

vidtagande av åtgärder i syfte att lastpenningarna skola upphöra att utgå,

ehuru väl detta ämbetsverk ifrågasatt, att, därest statsfinansiella skäl för

närvarande kunde anses tala för ett uppskjutande av dylik åtgärd, tidpunkten

för lastpenningarnas upphörande måtte tillsvidare framflyttas, dock

högst till utgången av juni månad år 1931.

De skäl, som vid skilda tillfällen åberopats till stöd för att lastpenningarna

borde avskaffas, hava i första hand hänfört sig till denna avgifts karaktär

av skatt. Det har framhållits, att desamma utgjorde en kvarleva från ett

skattesystem, som vilade på numera icke erkända principer. Då grundskatterna,

med vilka lastpenningarna närmast vore jämförliga, avskrivits

till fullo, borde jämväl lastpenningarna avskaffas. Uttagandet av denna

umgäld innefattade en beskattning icke på inkomsten genom fartygets användande

utan på själva fartyget, ett förhållande som vore så mycket mera

oegentligt som andra transportmedel icke beskattades. Än vidare har framhållits

det oegentliga uti, att endast sjöfartsnäringen vore belastad med en

dylik direkt statsskatt av speciell natur, som till sina verkningar även utgjorde

en extra belastning å varuutbytet. Slutligen har erinrats om att

genom frihamnsinstitutionens införande i vårt land ett nytt och tungt skäl

för lastpenningarnas avskaffande tillkommit, i ty att desamma verkade hämmande

på de svenska frihamnarnas förmåga att draga till sig transittrafiken.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Att lastpenningarna såsom skatt icke stå i överensstämmelse med nutida

åskådningar inom skatteteorien torde över huvud taget icke vara föremål

för bestridande. Ifrågavarande umgäld, vilken bör noga skiljas från sådana

avgifter, som av skeppsfarten utkrävas såsom direkt gottgörelse för inrättningar

och anstalter till sjöfartens gagn, lärer svårligen kunna med principiella

grunder motiveras. Att lastpenningarna utgöra en otidsenlig skatteform

är ock en åsikt, som i utlandet vunnit erkännande. Sålunda hava

i olika länder av sjöfarten tillförene utkrävda avgifter, motsvarande lastpenningarna,

redan för lång tid tillbaka avskaffats.

Att lastpenningarnas upphörande även i vårt land skulle i icke oväsentlig

mån gynnsamt påverka de svenska hamnarnas, särskilt frihamnarnas, förmåga

att i konkurrens med utländska hamnar draga till sig trafik, synes

mig vid beaktande av den utredning, som av sjöfartsavgiftssakkunniga förebragts

rörande avgiftsläget i svenska hamnar jämfört med motsvarande förhållanden

i utländska hamnar, vara sannolikt. Visserligen hava särskilt

frihamnarna redan nu kommit i åtnjutande av vissa lättnader i fråga om

sagda umgälds erläggande, men det står för mig fullt klart, att det för

främjande av transittrafiken på dessa och svenska hamnar i allmänhet är

ett viktigt önskemål, att den avgiftsbelastning, som lastpenningarna innebära,

helt avlyftes.

Som stöd för de invändningar, som hittills framförts mot ett upphävande

av lastpenningarna, hava huvudsakligen åberopats statsfinansiella betänkligheter.

Beträffande lastpenningeupphördens storlek förhåller det sig ju emellertid

så, att denna umgäld under de senare åren uppgått till endast omkring

O.i procent av summan av de i riksstaten under titeln »skatter» upptagna

inkomstbeloppen. Ur statsfinansiell synpunkt måste lastpenningarna alltså

numera anses spela en tämligen obetydlig roll.

Den uppfattning, som vid några tillfällen framförts, nämligen att lastpenningarna

erbjöde en särskild fördel framför andra skatteformer på den

grund, att genom desamma möjlighet bereddes till en beskattning jämväl

av den utländska sjöfarten på svenska hamnar, kan i stort sett icke anses

riktig. Visserligen förhåller det sig så, att den skattebörda, som lastpenningarna

innebära, i första hand bäres av sjöfarten och att alltså även de

utländska fartygen få taga sin anpart därav. Men då man måste vara berättigad

att antaga, att en övervältring av skattebördan på andra led i

varuomsättningen och i sista hand på konsumenterna i de allra flesta fall

äger rum, lärer nyss framhållna synpunkt icke kunna tillerkännas någon

avgörande vikt. I själva verket komma lastpenningarna, såsom sjöfartsavgiftssakkunniga

påpekat, att till sina verkningar utgöra en flnanstull, som

påvilar all landets import och export utan åtskillnad eller hänsyn till skatteförmåga.

En sådan avgift måste betecknas såsom föga tillfredsställande

såväl ur statsfinansiell som ur nationalekonomisk synpunkt.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att någon möjlighet att från lastpenningar

befria de svenska fartygen men låta samma umgäld kvarstå för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts proposition Nr 44.

de utländska icke torde förefinnas med hänsyn till åtskilliga med olika

länder ingångna sjöfartstraktater, genom vilka vederbörande länders fartyg

tillförsäkrats enahanda förmåner som de svenska. Även frånsett detta förhållande

skulle en sådan åtgärd naturligen vara ägnad att ur internationell

synpunkt framkalla betänkliga konsekvenser.

Att lastpenningarnas avskaffande sålunda icke skulle komma enbart den

svenska sjöfarten till godo, förhindrar icke att en dylik åtgärd skulle av

denna näring hälsas med stor tillfredsställelse såsom en akt av rättvisa och

icke minst såsom en avsevärd förenkling av det nuvarande systemet för

beräknandet och uppbörden av de allmänna sjöfartsavgifterna, en förenkling

vilken måste sägas ur olika synpunkter vara i hög grad påkallad. Vid sådant

förhållande och enär frågan om lastpenningarnas avskaffande utan olägenhet

kan lösas för sig och således utan samband med övriga utav de sakkunniga

framlagda, ännu icke slutbehandlade förslag, anser jag mig böra

tillstyrka, att, då nu frågan om denna umgäld ånyo blivit aktuell genom

det snara utlöpandet av giltighetstiden för den provisoriska lagstiftningen

i ämnet, framställning om lastpenningarnas fullständiga avskaffande avlåtes

till den nu pågående riksdagen.

Med avseende å tidpunkten för denna umgälds upphävande synes mig

densamma lämpligen böra sättas till utgången av innevarande budgetår.

Detta står också i överensstämmelse med att någon intäkt från denna skatt

ej blivit beräknad i årets riksstatsförslag, från vilket skattetiteln ifråga jämväl

uteslutits. Det mindre belopp, som på grund av gällande bestämmelser

om anstånd med erläggande av sjöfartsavgifter kan komma att inflyta i

lastpenningar under budgetåret 1929/1930, torde böra redovisas under inkomsttiteln

»diverse inkomster».

Av vad ämbetsverken anfört i fråga om, bland annat, fyr- och båkavgiften

framgår, att det av de sakkunniga avgivna förslaget till reglering

av nämnda avgift icke kan föreligga slutbehandlat vid sådan tidpunkt, att

vid upphörande av de nu gällande provisoriska bestämmelserna beträffande

sagda avgift å förslaget grundad ny författning skulle kunna träda i kraft.

På grund härav och då de skäl, som på sin tid föranledde medgivande av

vissa lättnader i meranämnda avgift, alltjämt göra sig gällande, är det min

avsikt att i sinom tid, då riksdagens beslut i avseende å lastpenningarna

föreligger, förelägga Kungl. Maj:ts prövning förslag om förlängd giltighet

av den rörande fyr- och båkavgiften gällande provisoriska lagstiftningen, i

vilken icke några ändringar nu ifrågasättas.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta, att § 14 i förordningen den 9 juni

1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor skall upphöra att gälla

med utgången av juni 1929.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 44.

23

Bilaga A.

Avgiftsbelastningen i vissa svenska och utländska hamnar.

Beträffande tillvägagångssättet för den i efterföljande tabeller innefattade

utredningen rörande avgiftsbelastningen i vissa svenska och utländska hamnar

hänvisas till den i texten sid. 71 lämnade redogörelsen K

Till de i tabellerna lämnade uppgifterna må göras följande särskilda anmärkningar.

Svenska hamnarna: Lotsavgifterna äro beräknade enligt sommartaxa.

Enligt vinterlotstaxan utgå högre lotsavgifter. Den statliga isbrytaravgiften,

som utgår under hela året, är inräknad i de statliga avgifterna. I Stockholm

utgå 50 % högre lotsavgifter, om Dalaröleden användes. Med de förutsättningar

i avseende å router och laster, som angivits i de valda exemplen,

synes en tillämpning av respektive hamntaxors bestämmelser om reduktion

i hamnavgiften vid reguljär fart icke kunna komma ifråga i avseende å de

nu ifrågavarande fartygen. För att emellertid lämna upplysning om den

ungefärliga storleken av de rabatter, som kunna inträda vid viss reguljär

fart, hava de rabatterade avgiftsbeloppen även angivits i tabellerna.

Oslo: Vintertid tillkommer lokal isbrytaravgift. Inga reduktioner i avgifterna

inträda vid reguljär fart utom beträffande »havnefogdepengene»,

som utgå med lägre belopp, om mindre än 100 »bestuvningston» lossas eller

lärStäS

Köpenhamn: Vintertid tillkommer statlig isbrytaravgift; då gälla också

högre lotsavgifter. För reguljär fart inträder avgiftsreduktion först vid två

anlöpningar per vecka. .

Danzig: Vintertid tillkommer särskild isbrytaravgift. Fyravgift utgar i

stället för hamnavgift vid lastning eller lossning på redden. Avgiftsreduktion

i hamnavgiften med 5 % fr. o. m. sjunde och med 10 fr. o. m. elfte

hamnbesöket.

Stettin: Vintertid tillkommer särskild isbrytaravgift. Bogseringstvång galler

i farleden Stettin—Swinemunde för större fartyg, varigenom avgiftssumman

avsevärt höjes. Reduktion i avgiften inträder först fr. o. m. elfte

anlöpningen.

Hamburg: Högre vinterlotstaxa. De i förevarande exempel avsedda varorna

lossas i regel på redden. Om kaj användes tillkommer »Raumgebiihr» (0,08

guldmark per dygn och kbm nettodräktighet) och »Ladungsgebuhr» (0,12

guldmark för 100 kg lossat eller lastat gods). Ingen reduktion i avgifterna

vid reguljär fart. Lika i tullhamnen och frihamnen. * i

1 Utredningen har avsett fyra båtar, vilka antagits dels (alt. A.) första gången under året

i oregelbunden fart anlöpa de ifrågavarande hamnarna, dels (alt. B.) under ett ar trafikera

samma hamnar i reguljär fart och vilka i båda alternativen antagits antingen anlöpa med full

last för att utklarera i barlast eller ock anlöpa i barlast för utklarering med full last.

Endast å fartyget vilande sjöfartsavgifter i egentlig mening hava medtagits såsom lotsavgifter

(inkl. hamnlotspengar) lastpenningar, fyravgifter, hamn- och dockavgifter, sjömanshusavgifter

och dylikt. (Däremot ha ej medräknats stuvningskostnad, kranavgift, bogsering, vattenavgift

m fl. sådana speciella kostnader.) Isbrytaravgifter hava ej heller medtagits med undantag

dock för den svenska statliga isbrytaravgiften, som utgår under hela året som en förhöjning

av fyr- och båkavgiften.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Antwerpen: Högre vinterlotstaxa. Kajavgiften utgår med lägre belopp

vid tätare hamnbesök.

Rotterdam: Högre vinterlotstaxa. För fartyg, som lossa »general cargo»

vid kaj, tillkommer kajavgift Reduktion i hamnavgiften efter 12 anlöpningar.

London: »Light Dues» utgå endast 6 ggr per år, räknat från 1 april.

Hull: Ingen reduktion för reguljär fart. — Dockavgiften står i förhållande

till resans längd. Fartyget III antages föra trä från svensk Norrlandshamn.

Le Havre: För »general cargo» gäller reduktion i dockavgiften (30 %)

efter 6 månaders reguljär fart med minst en anlöpning per månad.

Myntkurserna äro avrundade medeltal för tiden juli—september 1926.

Fartyg I. {3,600 s "gn "ttoton" I SPannm:il fran Sydamerika.

A. Ej reguljär fart.

Lotsavgif- ter och

hamnlots- pengar

Övriga nu avsedda

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

Hamn

fartygs-

avgifter

därav till

staten eller

andra allm.

Summa

fartygs-

avgilter

| Svenska

I kronor

ändamål

|

Stockholm

Tullhanin ...............

Frihamn..................

610: —

610: —

3,700: —

3,190: —

2,620: —

2,110: —

4,310: - 3,800: —

—

4,310: —

3,800: —

Göteborg

Tullhamn ...............

290: —

4,090: —

2,580: —

4,380: —

4,380: —

3,870: —

Frihamn.................

290: —

3,580: —

2,070: —

3,870: —

—

Malmö

Tullhamn ...............

150: —

3,880: —

2,580: —

4,030: —

4,080*

Frihamn..................

150: —

3,370: —

2,070: —

3,520: —

—

3,520: —

Sundsvall .................

110: —

3,660: —

2.580: —

3,770: —

—

3,770: —

Oslo...........................

800: —

4,010: —

3,080: —

4,810: —

0: 82

3,940: — [

Köpenhamn

Tullhamn ............

170: —

1,820: —

_

1,990: —

0: 99

1,070: —

Frihamn.................

150: —

1,820: —

—

1,970: —

0: 99

L950: —

Danzig .....................

570: —

1,590: —

—

2,160: —

0:73

1,580: —

Stettin.....................

870: —

2,080: -

62: —

2,950: —

0: 89

2,630: —

Hamburg

Tullhamn \

Frihamn /...............

450: —

680: —

—

1,130: —

0:89

1,010: — j

Antwerpen .................

1,600: —

4,450: -

60: —

6,050: —

0: 10

610: —

Rotterdam..................

480: —

870: —

70: —

1,350: —

1:50

2,030: —

London .....................

54.0.0

285.0.0

35.0.0

339.0.0

18: 16

6,160: —

Hull .........................

11.0.0

272.0.0

35.0.0

283.0.0

18: 16

5,140: —

Le Havre ..................

1,470: —

6,880: —

420: —

8,350: —

0: 103

860: — 1

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44

25

Fartyg I. (3So s^neTtoton0"''} Spannm:''1 ,rän Sydamerika.

B. Reguljär fart. (2 hamnbesök per år.)

Hamn

Lots- avgifter och

hamnlots- pengar

Övriga n

fartygs-

avgifter

a avsedda

därav till

staten eller

andra allm.

ändamål

Summa

fartygs-

avgifter

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

Svenska

kronor

1,210: —

15,760: —

3,600: —

*6,970: —

_

16,970: —

1,210: —

15,100: —

2,940: —

*6,310: —

—

‘6,310: —

2 _

2 _

—

2 _

580: —

16,550: —

3,520: —

*7,130: —

‘7,130: —

2 5,410: —

»5,990: —

—

»5,990: —

580: —

*5,890: -

2,860: —

‘6,470: —

—

■ 6 470: —

»4,750: —

»5,330: —

—

»5,330: —

300: —

■6,120: —

3,520: —

‘6,420: —

_

*6,420: -

2 _

2 _

—

2 _

300: —

15,460: —

2

2,860: —

15,760: —

2

—

15,760: —

2

220: —

■5,680: —

3,520: —

‘3,740: —

_

*3,740: —

»4,600: —

»4,820: —

—

»4,820: —

1,600: —

8,030: —

6,160: -

9,630: —

0: 82

7,900: —

350: —

3,640: —

_

3,990: —

0: 99

3,950: —

300: —

3,640: —

—

3,940: —

0: 99

3,900: —

1,140: —

3,170: —

—

4,310: -

0: 73

3,150: —

1,740: —

4,160: —

120: —

5,900: —

0:89

5,250: —

900: —

1,360: —

—

2,260: -

0: 89

2,010: -

3,200: —

7,220: —

120: —

10,420: -

0: 10

1,040: —

960: —

1,730: —

140: —

2,690: —

1:50

4,040: —

109.0-0

570.0.0

71.0.0

679.0.0

18: 16

12,330: —

23.0.0

543.0.0

71.0.0

566.0.0

18: 16

10,280: —

2,930: —

13,760: —

840: —

16,690: —

0: 103

1,720: -

Stockholm

Tullhamn

Frihamn

Göteborg

Tullhamn

Frihamn
-

Malmö

Tullhamn

FrihamnSundsvall

■

Oslo .........

Köpenhamn

Tullhamn

Frihamn- ••

Danzig .....

Stettin ........

Hamburg

Tullhamnl

Frihamn /

Antwerpen

Rotterdam....

London .......

Hull ..........

Le Havre — 1

1 Hamnavgiften beräknad enligt hamntaxans huvudgrunder utan rabatt.

» Rabatterat belopp för hamnavgifter, för den händelse rabatt för reguljär fart kunnat

enligt taxans bestämmelser få åtnjutas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Fartyg II.

/ 1,150 eng. nettoton.

I 1,500 sv. nettoton.

!

Kol från England.

A. Ej reguljär fart.

Övriga nu avsedda

Summa

fartygs-

avgifter

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

Hamn

avgifter och

hamnlots- pengar

fartygs-

avgifter

därav till

staten eller

andra allm.

ändamål

Svenska

kronor

1,630: —

1,330: —

1,180: —

880: —

1,980: —

1,680: —

—

1,980: —

1,680: —

1,790: —

1,490: —

1,160: —

860: —

1,990: —

1,690: —

—

1,990: —

1,690: —

1,700: —

1,400: —

1,160: —

860: —

1,820: —

1,520: —

—

1,820: —

1,520: —

1,610: —

1,160: —

1,700: —

—

1,700: —

1,590: —

1,270: —

2,080: —

0.82

1,710: —

690: —

690: —

—

840: —

790: —

0.99

0.99

830: —

780: —

650: —

—

920: —

0.73

670: —

850: —

30: —

1,210: —

0.89

1,080: —

280: —

—

560: —

0.89

500: —

1,770: —

50: —

2,660: —

0.10

270: —

330: —

10: —

570: —

1.50

860: —

27.0.0

14.0.0

34.0.0

18.16

620: —

1,500: —

120: —

2,150: —

0.103

220: —

Stockholm

Tullhamn

Frihamn...

Göteborg

Tullhamn

Frihamn...

Malmö

Tullhamn

Frihamn...

Sundsvall ...

Oslo............

Köpenhamn

Tullhamn

Frihamn

Danzig ......

Stettin ......

Hamburg

Tullhamnj

Frihamn /

Antwerpen •

Rotterdam...

London ......

Hull .........

Le Havre ...

350:

350:

200:

200:

120:

120

90

490

150

100

270

360

280: —

890: —

240: —

7.0.0

650: —-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44

27

Fartyg II. {];3 }

H

Lotsavgif- ter och

hamnlots- pengar

Övriga nu

avsedda

Summa

fartygs-

avgifter

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

Svenska

kronor

fartygs-

avgifter

därav till

staten eller

andra allm.

ändamål

1,950: —

1 7,290: —

4,590: —

1 9,240: —

1 9,240

2 5,300-6,400

2 7,250—8,350

—

2 7,250—8,350

1,950: —

1 6,390: —

3,690: —

1 8,340: —

—

1 8,340: -

24,400—5,500

2 6,350—7,450

—

2 6,350-7,450

1,120: —

1 8,280: —

4,500: —

1 9,400: —

_

1 9,400: —

2 7,900: —

2 9,020: —

—

2 9,020: —

1,120: —

1 7,380: —

3,600: —

1 8,500: —

—

1 8,500: —

2 7,000: —

2 8,120: —

—

2 8,120: —

670: —

1 7,740: —

4,500: —

1 8,410: —

_

1 8,410: —

2 6,120: —

2 6,790: —

—

2 6,790: —

670: —

1 6,840: —

3,600: —

1 7,510: —

—

1 7,510: —

2 5,220: —

2 5,890: —

—

2 5,890: —

470: -

1 7,200: —

4,500: —

1 7,670: —

—

1 7,670: —

2 5,850: —

2 6,320: —

—

2 6,320: —

2,970: —

9,510: —

7,590: —

12,480: —

0.82

10,230: —

870: —

4,160: —

5,030: —

0.99

4,980: —

590: —

4,160: —

—

4,750: —

0.99

4,700: —

1,590: —

3,910: —

—

5,500: —

0.73

4,020: —

2,150: —

5,090: —

200: —

7,240: —

0.89

6,440: —

1,680: —

1,680: —

—

3,360: —

0.89

2,990: —

5,330: —

8,550: —

270: —

13,880: —

0.10

1,390: —

1,410: —

1,990: —

60:-

3,400: —

1.50

5,100: —

41.00

120.0.0

44.0.0

161.0.0

18.16

2,920: —

3,920: —

9,010: —

960: —

12,930: —

0.103

1,330: —

Stockholm

Tullhamn •

Frihamn .

Göteborg

Tullhamn •

Frihamn

Malmö

Tullhamn ■

Frihamn

Sundsvall •••■

Oslo ..........

Köpenhamn

Tullhamn

Frihamn

Danzig .......

Stettin .......

Hamburg

Tullhamnl

Frihamn /

Antwerpen

Rotterdam..

London......

Hull .........

Le Havre ...

1 Hamnavgitten beräknad enligt hamntaxans huvudgrunder utan rabatt.

2 Rabatterat belopp för /uminavgifter, för den händelse rabatt för reguljär art kunnat

enligt taxans bestämmelser få åtnjutas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44

Fartyg III. {j “J ^f,n^Sto®n''} Trävaror Irån Sverige.

A. Ej reguljär fart.

Lotsavgif- ter och

hamnlots- pengar

Övriga nu avsedda

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

Hamn

lartygs-

avgifter

därav till

staten eller

andra allm.

ändamål

Summa

fartygs-

avgifter

Svenska

kronor

Stockholm

Tullhamn ...............

330: —

1,090: —

790: —

1,420: —

1,420

: —

Frihamn..................

330: —

890: —

590: —

1,220: —

—

1,220

; _

Göteborg

Tullhamn ..............

180: —

1,200: —

780: —

1,380: —

1,380: —

Frihamn..................

180: —

1,000: —

580: —

1,180: —

—

1,180: —

Malmö

Tullhamn ...............

70: —

1,140: —

780: —

1,210: —

1,210

Frihamn..................

70: —

940: —

580: —

1,010: —

—

1,010

—

Sundsvall ..................

80: —

1,080: —

780: -

1,160: —

—

1,160: —

Oslo .......................

Köpenhamn

Tullhamn ...............

120: —

480: —

600: —

0.99

590

Frihamn..................

80: —

480: —

—

560: —

0.99

550

—

Danzig .....................

200: —

450: —

—

650: —

0.73

480

—

Stettin .....................

250: —

470: —

20: —

720: —

0.89

640

—

Hamburg

Tullhamnl

Frihamn /

230: —

190: —

—

420: —

0.89

370: —

Antwerpen..................

710 —

1,310: —

40: —

2,020: —

0.10

200

_

Rotterdam..................

170: —

260: —

40: —

430: —

1.50

650

—

London .....................

33.0.0

83.0.0

10.0.0

116.0.0

18.16

2,110

—

Hull ........................

6.0.0

57.0.0

10.0.0

63.0.0

18.16

1,140

—

Le Havre ..................

580: —

1,050: —

80: —

1,630: —

0.103

170

—

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44,

29

Fartyg

ITT / 800 eng. nettoton. I

\ 1,000 sv. netto ton. /

Trävaror från Sverige.

B. Reguljär fart (10 liamnbesök per år).

Hamn

Lots- avgifter och

hamnlots- pengar

Övriga nu

fartygs-

avgifter

avsedda

därav till

staten eller

andra allra,

ändamål

Summa

artygs-

avgifter

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

Svenska

kronor

Stockholm

Tullhamn .....

2,550: —

1 5,900: —

2,900: —

‘8,450: —

—

‘8,450: —

2 3,700—4,900

>6,250—7,450

—

>6,250—7,450

Frihamn .....

2,550: —

15,700: —

2,700: —

‘8,250: —

—

‘8,250: —

2 3,500-4,700

>6,050—7,250

—

>6,050—7,250

Göteborg

Tullhamn......

1,440: —

17,000: —

2,800: —

'' 8,440: —

—

‘8,440; —

2 6,580: —

>8,020: —

—

>8,020: —

Frihamn ......

1,440: —

16,800: —

2,600: —

‘8,240: —

—

18,240: —

2 6,380: —

>7,820: —

—

>7,820: —

Malmö

Tullhamn......

560: —

‘6,400: —

2,800: —

‘6.960: —

—

16,960: —

>4,600: —

>5,160: —

—

>5,160: —

Frihamn ......

560: —

‘6,200: —

2,600: —

‘ 6,760. —

—

‘6,760: —

2 4,400: -

>4,960: —

—

>4,960: —

Sundsvall.........

600: —

‘5,800: —

2,800: —

‘6,400: —

—

‘6,400: —

2 4,300: —

>4,900: —

—

>4,900: —

Oslo ...............

Köpenhamn

Tullhamn......

1,190: —

4,790: —

—

5,980: —

0.99

5,920: —

Frihamn ......

780: —

4,790: —

—

5,570: —

0.99

5,510: —

Danzig............

1,990: —

4,440: —

—

6,430: —

0.73

4,690: —

Stettin ............

2,490: —

4,670: —

240: —

7,160: —

0.89

6,370: —

Hamburg

Tullhamnl

2,300: —

1,900: —

_

4,200: —

0.89

3,740: —

Frihamn /

Antwerpen • ■ ■ ■

7,060: —

10,700: —

400: —

17,760: —

0.10

1,780: —

Rotterdam ......

1,680: —

2,620: —

350: —

4,300: —

1.50

6,450: —

London............

331.0.0

787.0.0

61.0.0

1,118.0.0

18.16

20,300: -

Hull ...............

60.0.0

531.0.0

61.0.0

591.0.0

18.16

10,730: —

Le Havre........

5,750: —

10,510: —

800: —

16,260: —

0.103

1,680: —

1 Hamnavgiften beräknad enligt hamntaxans huvudgrunder utan rabatt.

2 Rabatterat belopp för hamnavgifter, för den händelse rabatt för reguljär fart kunnat enligt

taxans bestämmelser få åtnjutas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Fartyg IV.

(400 eng. nettoton. I

1550 sv. nettoton.)

Kol från England.

A. Ej reguljär fart.

Hamn

Stockholm

Tullhamn

Frihamn.......

Göteborg

Tullhamn • •

Frihamn.......

Malmö

Tullhamn —

Frihamn.......

Sundsvall .......

Oslo ...............

Köpenhamn

Tullhamn ....

Frihamn.......

Danzig .........

Stettin.............

Hamburg

Tullhamnl

Frihamn /.....

Antwerpen.......

Rotterdam.......

London ...........

Hull.................

Le Havre ........

Övriga nn avsedda

Summa

fartygs-

avgifter

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

avgifter och

hamnlots- pengar

fartygs-

avgifter

därav till

staten eller

andra allm.

ändamål

Svenska

kronor

200: —

600: —

430: —

800: —

800: —

200: —

490: —

320: —

690: —

—

690: —

110: —

660: —

425: —

770; —

770: —

110: —

550: —

315: —

660: —

—

660: —

70: —

620: —

425: —

690: —

690; —

70: —

510: —

315: —

580: -

—

580: —

50: —

590: —

425: —

640: —

—

640: —

260: —

560: —

440: —

820: —

0.82

670: —

90: —

210: —

300: —

0.99

297: —

60: —

210: —

—

270: —

0.99

267; —

110: -

230: —

—

340: —

0.73

250: —

120: —

230: —

10: —

350: —

0.89

300: —

180: —

100: —

—

280: —

0.89

250: —

460: —

710: —

40: -

1,170: —

0.10

120: —

100: —

130: —

3: —

230: —

1.50

350: —

27.0.0

520.0

5.0.0

79.0.0

18.16

1,440: —

5.0.0

10.0.0

5.0.0

15.0.0

18.16

270: —

310: —

420: —

40: —

730: —

0.103

80: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44

31

Fartyg IV. (“J ?Ä} IM w"

B. Reguljär fart (12 hamnbesök per år).

Hamn

Lotsavgif- ter och

hamnlots- pengar

Övriga nu

avsedda

Summa

fartygs-

avgitler

Omräk- ningskurs

till svenska

kronor

Svenska

kronor

fartygs-

avgifter

därav till

staten eller

andra allm.

ändamål

1,700: —

1 3,860: —

1,880: —

1 5,560: —

1 5,560: —

2 3,200: —

2 4,900: —

_

2 4,900: —

1,700: —

1 3,530: —

1,550: —

1 5,230: —

—

1 5,230: —

2 2,870: —

2 4,570: —

—

2 4,570:— |

1,060: —

1 4,590: —

1,820: —

1 5,650: —

—

1 5,650: — !

2 4,310: —

2 5,370: —

—

2 5,370: —

1,060: —

1 4,260: —

1,490: —

1 5,320: —

—

1 5,320: —

2 3,980: —

2 5,040: —

2 5,040: —

650: —

1 4,190: —

1,820: —

1 4,840: —

_

1 4,840: —

2 3,000: —

2 3,650: —

—

2 3,650: —

650: —

1 3,860: —

1,490: —

1 4,510: —

—

1 4,510: — 1

2 2,670: —

2 3,320: —

—

2 3,320: — ;

430: —

1 3,790: —

1,820: —

1 4,220: —

—

1 4,220: — i

2 2,i-00; —

2 3,230: --

—

2 3,230: —

3,180: —

6,670: —

5,280: -

9,850: —

0.82

8,080: —

1,080: —

2,520: —

3,600: —

0.99

3,560: —

960: —

2,520: —

—

3,480: —

0.99

3,450: —

1,340: —

2,620: —

—

3,960: —

0.73

2,890: —

1,500: —

2,630: —

140: —

4,130: -

0.89

3,680: —

2,160: —

1,150: —

—

3,310: —

0.89

2,950: —

5,510: —

6,830: -

350: —

12,340: —

0.10

1,230: —

1,250: —

1,560: —

30: —

2,810: -

1.50

4,220: —

328.0.0

583.0.0

30.0.0

911.0.0

18.16

16,540: —

63.0.0

93.0.0

30.0.0

156.0.0

18.16

2,830: —

3,740: —

5,090: —

480: —

8,830: —

0.103

910: —

Stockholm

Tullhamn

Frihamn • •

Göteborg

Tullhamn

Frihamn

Malmö

i,Tullhamn

Frihamn ■ •

Sundsvall

Oslo.............

Köpenhamn

Tullhamn •

Frihamn ■

Danzig..........

Stettin..........

Hamburg

Tullhamn \

Frihamn )''

Antwerpen

Rotterdam ....

London .......

Hull.............

Le Havre

1 Hamnavgilten beräknad enligt hamntaxans huvudgrunder utan rabatt.

2 Rabatterat belopp för hamnavgiften, för den händelse rabatt för reguljär fart kunnat

enligt taxans bestämmelser få åtnjutas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44,

Bilaga B.

Lastpenningar.

Å r

Svenska

fartyg

Främmande

fartyg

Summa

1913 ..............................

448,519

382,250

830,769

1914 ..............................

430,615

336,750

767,365

1915 ..............................

401,943

413,274

815,217

1916 ..............................

316,526

477,816

794,342

1917..............................

160,363

294,585

454,948

1918 ............................

196,376

261,257

457,633

1919 ............................

277,966

307,783

585,749

1920 ..............................

303,611

553,253

856,864

1921 .............................

223,073

363,414

586,487

1922 ..............................

256,532

316,872

603,404

1923 ..............................

257,424

314,554

571,978

1924 .............................

284,658

392,531

677,189

1925 .........................

279,644

411,776

691,420

1926 .............................

279,428

338,903

618,331

1927 ..............................

310,078

408,949

719,027

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:56 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskaffande av lastpenningarna. a1 i texten
  2. BevU 1929:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående avskaffande av lastpenningarna. s. 1 i texten