Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1929-02-01 · 7 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:47, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 41.

1

Nr 47.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen

under militärtjänstgöring; given Stockholms slott

den 1 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsi

adsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o och 2:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet infor

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 1 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Teygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledningav

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 37 häft. (Nr 47.) 2113 28

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majits proposition nr 47.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär

vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,

varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under

tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, om sjukdom med därav

följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till

vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har

därefter att till riksförsäkringsanstalten göra framställning om ersättningens

bestämmande.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig tjänstgöringen

samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare

tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

Ang. ersatt- Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagteeknad den 12 november 1927,

ning till förre par förre officersaspiranten Per Afze Afzelius anhållit att, utan hinder därav

rcmtenPVA. att hans framställning om ersättning icke blivit gjord inom författningsenligt

Afzelius. föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Afzelius, som den 26 juni 1915

inryckt till värnpliktstjänstgöring vid Hallands regemente och den 20 oktober

samma år vunnit inträde å officersaspirantskolan å Karlsborg, under sist
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl, Maj:t$ proposition nr 47. .''5

nämnda tjänstgöring — troligen i mars 1916 — befunnits lida av lungtuberkulos;

att han åtnjutit underhåll och vård genom militär myndighets försorg

till och med den 8 april 1916, vid vilken tidpunkt även hans avlöning av

statsmedel upphört att utgå; att han den 21 februari 1917 blivit, såsom till

tjänst vid rikets försvar oförmögen, frikallad från värnpliktens vidare fullgörande;

att han, enligt intyg från Fagereds sanatorium av den 10 november

1927, på grund av lungtuberkulos vårdats därstädes vid upprepade tillfällen

under åren 1920, 1923, 1924 och 1925 samt undergått ambulatorisk forlaninibehandling;

att han under tiden 31 oktober 1920—6 juli 1921 vårdats å

sanatorium i Davos; samt att han, enligt egen uppgift, alltjämt undergår

behandling för ifrågavarande sjukdom, som åsamkat honom avsevärda ekonomiska

svårigheter.

ltiksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande den 7 februari 1928 anfört,

att jämlikt bestämmelserna i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

vore rätten till ersättning enligt förordningen förverkad, därest framställning

om ersättning ej gjordes inom två år efter det skadan yppades. Då sökanden

först i och med nu föreliggande ansökan av den 12 november 1927 gjort

framställning om ersättning jämlikt ifrågavarande förordning, vore följaktligen

hans rätt till ersättning enligt förordningen förverkad. Ovannämnda preskriptionstid

av två år hade genom förordningen den 4 juni 1920 utsträckts

till tre år, varvid preskriptionstiden räknades från det för värnpliktig tjänstgöringen

upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades. Även

under förutsättning, att sistnämnda preskriptionstid, som emellertid gällde

endast beträffande skada, som yppats efter ingången av år 1919, vore tilllämplig

i för svarande fall, skulle sökandens rätt till ersättning således vara

förverkad. För den händelse, att Kungl. Maj:t skulle finna skäligt, att utan

hinder därav, att framställning om ersättning i förevarande fall icke gjorts

inom föreskliven tid, sökanden bereddes ersättning jämlikt grunderna för

ovannämnda förordning den 18 juni 1909, därest hans ifrågakomna militärtjänstgöring

skäligen kunde anses hava bidragit till den sjukdom, varav han

lede, hade riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende.

Därvid hade riksförsäkringsanstalten funnit sökanden hava ådragit sig

ifrågavarande sjukdom under sådana omständigheter, att hans militärtjänstgöring

skäligen kunde anses hava bidragit till densamma. Därest sökanden

inom föreskriven tid gjort framställning om ersättning i anledning av sjukdomen,

skulle han sålunda av riksförsäkringsanstalten hava tillerkänts ersättning

jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 27 mars

1928 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid anfört, att ehuru Afzelius författningsenligt

icke vore berättigad till någon ersättning för den sjukdom,

han under värnpliktstiden ådragit sig och varav han fortfarande lede, syntes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 47.

det likväl departementet och sjukvårdsstyrelsen med liänsyn till de ekonomiska

uppoffringar, han måst vidkännas under sin långvariga sjukdom, som

om billigheten fordrade, att ersättning bereddes honom jämlikt grunderna

för merberörda förordning den 18 juni 1909. Departementet och sjukvårdsstyrelsen

tilläte sig i detta avseende erinra, hurusom i ett ffertal fall —

senast genom riksdagens skrivelse den 25 maj 1927 nr 214 — medgivits att,

där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens

uppkomst eller utveckling samt där omständigheterna givit vid

handen, att sådan undersökning, varom förmäldes i 11 § av förordningen

den 18 juni 1909, bort äga rum, ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter

linge utbetalas utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser.

I här förevarande fall syntes det, som om militärtjänsten bidragit

till uppkomsten och utvecklingen av den sjukdom, varav sökanden nu lede.

Vidare ville det synas departementet och sjukvårdsstyrelsen, som om omständigheterna

i här föreliggande fall bort giva anledning till särskild undersökning

enligt 11 § i förberörda förordning. Någon dylik undersökning

syntes icke hava blivit verkställd. På grund av vad sålunda anförts, hemställde

departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att till Afzelius tinge — utan hinder därav att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

enligt grunderna för ovannämnda förordning den 18 juni 1909 kunde anses

berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Afzelius icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid från det skadan yppades. Emellertid

har förut, där särskilda omständigheter förelegat, dispens från förordningens

preskriptionsbestämmelser ansetts böra medgivas. Så har bland

annat skett, då förhållandena givit vid handen, att sådan undersökning,

varom förmäles i 11 § av förordningen den 18 juni 1909, bort äga rum.

Såsom av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse framhållits,

synas i det fall, varom här är fråga, omständigheterna hava bort giva

anledning till dydik undersökning. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten

meddelat, Afzelius ådragit sig ifrågavarande sjukdom

under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda

förordning den 18 juni 1909 kunnat tillerkännas honom, därest framställning

därom gjorts inom föreskriven tid, tinner jag billigt, att han får

komma i åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna grunder.

Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1929.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till förre officersaspiranten Per Afze Afzelius må — utan

hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord

inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

opaginerad Kontrollera mot PDF

hunyl. Maj:ts proposition nr U. [j

under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1929

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

(len ersättning, vartill lian enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

2:0.

Uti en till riksförsäkringsanstalten av chefen för Västmanlands regemente

den 7 september 1925 överlämnad skrift anhöll Ivar Napoleon Käck från

Övre Hemmet, Kopparberg, att komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring vid Västmanlands

regemente år 1917. Då berörda framställning icke gjorts inom

den tid, som stadgades i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, fann anstalten

enligt beslut den 15 oktober 1925 sig icke kunna tillerkänna Käck någon

ersättning.

Hos Kungl. Maj:t bär Käck sedermera uti eu den 16 april 1928 dagtecknad

skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning om ersättning

icke blivit gjord inom författningsenligt föreskriven tid, komma i

åtnjutande av ersättning för sjukdom, lungtuberkulos, som han skulle hava

ådragit sig under sin värnpliktstjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Käck under fullgörande av sin

värnplikt vid Västmanlands regemente under tiden 31 november 1916—

12 oktober 1917 kommenderats till tjänstgöring i Boden från och med den

12 juli till och med den 16 september sistnämnda år; att han under denna

tjänstgöring ådragit sig en förkylning, för vilken han vårdats å garnisonssjukhuset

i Boden; att han några dagar efter sin återkomst till Västerås

åter insjuknat och intagits på regementets sjukhus för inflammation i högra

lungsäcken med utgjutniug; att han kvarlegat å nämnda sjukhus till den

12 oktober 1917 och därefter vårdats en tid i sitt hem; att han åren 1918,

1921, 1922 och 1923 blivit opererad för tuberkulösa svulster; att han den 2

mais 1925 intagits för vård a tuberkulossjukhuset i Kopparberg, varifrån

han utskrivits den 22 augusti samma år; att han vid flera tillfällen sedan

år 1927 undergått röntgenbehandling vid länslasarettet i Örebro för tuberkulösa

svulster, samt att hau från den 4 september 1927 varit urståndsatt att

arbeta.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 26 juni 1928

anföit, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäl, att

utan hinder därav, att framställning om ersättning i förevarande fall icke

gjorts inom föreskriven tid, sökanden bereddes ersättning jämlikt grunderna

för förordningen den 18 juni 1909, därest hans ifrågakomna militärtjänstgöring

skäligen kunde anses hava bidragit till den sjukdom, varav han lede,

hade riksförsäkringsanstalten verkställt utredning i sistnämnda hänseende!

Därvid hade anstalten funnit sökanden hava ådragit sig ifrågavarande sjuk
-

Ang. ersättning

till

1. N. Käck.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 47.

dom under sådana omständigheter, att hans militärtjänstgöring skäligen

kunde anses hava bidragit till densamma. Därest sökanden inom föreskriven

tid gjort framställning om ersättning i anledning av sjukdomen, skulle han

sålunda av riksförsäkringsanstalten hava tillerkänts ersättning jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Arméförvaltningens civila departement, som den 31 juli 1928 avgivit utlåtande

i ärendet, har därvid anfört, att, ehuru Käck författningsenligt icke

vore berättigad till någon ersättning för den sjukdom han under värnpliktstiden

ådragit sig och varav han fortfarande lede, syntes det likväl departe

mentet med hänsyn till de ekonomiska uppoffringar han säkerligen fått vidkännas

under sin långvariga sjukdom, som om billigheten fordrade, att någon

ersättning bereddes honom. Departementet tilläte sig i detta avseende

erinra, hurusom riksdagen i ett flertal fall under de senare åren medgivit,

att, där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens

uppkomst eller utveckling, ersättning i enlighet med föreskrifterna

i förordningen den 18 juni 1909 finge, utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser,

utbetalas. På grund av vad salunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till

Käck finge utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda

förordning den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, som den 6 november 1928 yttrat sig

i ärendet, har uttalat, att styrelsen funne sådana omständigheter i föreliggande

fall vara för handen, att sökanden borde, oavsett att ersättningsanspråket

icke gjorts gällande inom föreskriven tid, likväl beredas den ersättning,

vartill lian eljest författningsenligt skulle vara berättigad.

Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, föreligga i detta fall

synnerligen ömmande omständigheter. Jag finner därför billigt, att Käck,

som ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning

enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 kunnat tillerkännas

honom, därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid, får

komma i åtnjutande av ersättning enligt i nämnda förordning angivna grunder.

Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1929.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ivar Napoleon Käck må — utan hinder därav att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1929 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

H

I

Kanyl. Maj ds proposition nr 47.

Vad departementschefen ovan under punkterna I :o

och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topclhts.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 16 i texten