Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden

1929-02-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:50, Angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av vissa staten tillhöriga markområden; given

Stockholms slott den 1 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

l:o.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t Försäljning

under rubriken »Utgifter för kapitalökning. Statens affärsverksamhet» vid n^1tj™ten

punkten 8 framlagt förslag angående uppförande av en telefonstationsbygg- kvarteret

nåd å den telegrafverket tillhöriga tomten nr 10 i femte kvarteret Axevall i Axevaii i

Göteborg. I anslutning till vad jag vid anmälan av detta anslagsäskande aötelJ0reBihang

till riksdagens protokoll 1029. 1 saml. 40 häft. (Nr 50—51.) 241 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

anfört, hemställer jag nu att få underställa Kungl. Maj:t frågan om försäljning

av den telegrafverket likaledes tillhöriga tomten nr 11 i samma kvarter.

År 1917 framlade telegrafstyrelsen, med hänsyn till den inträdda starka

ökningen av antalet telefonabonnenter i Göteborg, förslag om anordnande

av vissa understationer för betjäning av särskilda stadsdelars abonnenter.

Med anledning härav hemställde Kungl. Maj:t till 1918 års riksdag (Statsverksprop.

Utgifter för kapitalökning, bil. 1 sid. 25), bland annat, om anvisande

av medel till inköp för telegrafverkets räkning av tomten nr 1 i femte

kvarteret av Göteborgs stads fjortonde rote samt för påbörjande av en telefonstationsbyggnad

därstädes (den s. k. Yasastationen). Den till inköp ifrågasatta

tomten, som var obebyggd, höll i areal ej mindre än 1,184.4 kvadratmeter.

Då med dess förvärvande skulle följa skyldighet att uppföra en

blivande byggnad till samma höjd som övriga byggnader i kvarteret och

upptagande tomtens hela gatufasad, måste den tilltänkta byggnaden planeras

avsevärt större än telefonstationens lokalbehov krävde. De för stationen

icke erforderliga utrymmena ansågos emellertid kunna med fördel uthyras.

Riksdagen beviljade (skrivelse nr 434 p. 8) ett belopp av 74,900 kronor

för inköp av tomten, men lät med frågan om anvisande av medel för nybyggnadens

uppförande anstå. Den ifrågavarande tomten förvärvades sedermera

för en köpeskilling av 74,870 kronor och tillträddes den 1 juli 1918.

Telegrafstyrelsen gjorde i samband med anslagsäskanden till 1919, 1920

och 1921 års riksdagar upprepade framställningar om anvisande av medel

för Yasastationens påbörjande, vilka framställningar emellertid, huvudsakligen

av statsfinansiella skäl, icke föranledde förslag i ämnet till riksdagen.

Sedan i samband med beslutad automatisering av telefonnätet i Göteborg

frågan om Vasastationens uppförande åter blivit aktuell, framlade telegrafstyrelsen

år 1927 ett förslag till nybyggnad å ifrågavarande tomt. Med hänsyn

till nyssnämnda villkor i fråga om tomtens bebyggande avsåg detta förslag

en tomtens hela gatulinje upptagande byggnad om fem ä sex våningars

höjd, inrymmande till en mindre del lokaler för telefonstationen och till

större deien bostadslägenheter, avsedda till uthyrning. Vid den granskning,

som förslaget underkastades i byggnadsstyrelsen, ifrågasattes emellertid,

huruvida icke lämpligen ett utbyte av ifrågavarande tomt kunde ske mot eu

annan tomt av en storlek, som medgåve uppförande av en byggnad, vilken

närmare motsvarade det föreliggande lokalbehovet. Vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj: t i samband med statsverkspropositionen till 1928

års riksdag fann också departementschefen det böra undersökas, om icke

en mindre kostsam byggnad kunde åstadkommas för den planerade stationen

och ansåg sig därför icke kunna föreslå framställning till riksdagen om anvisande

av anslag för ändamålet.

I skrivelse den 13 november 1928 upptog telegrafstyrelsen åter frågan om

uppförande av en byggnad för Yasastationen i Göteborg. Styrelsen framhöll

därvid, att, då tomten ifråga förvärvades, bostadsförhållandena i Göteborg

befunnit sig i ett bekymmersamt läge, icke minst beträffande telegrafverkets

personal, varför det ansetts lämpligt att bereda lättnad i dessa förhållanden

genom att inreda bostadslägenheter i de delar av den då föreslagna stationsbyggnaden,

som icke behövde tagas i anspråk för telegrafverkets eget

behov. Då emellertid bostadsmarknaden sedermera kommit i ett mera normalt

läge, hade styrelsen icke längre behövt taga hänsyn till denna omständighet

utan endast till behovet av lokal för telefonstationen. För att kunna

erhålla en tomt av en storlek, som medgåve uppförandet av eu byggnad,

vilken närmare motsvarade detta behov, hade styrelsen funnit eu uppdelning

av den inköpta tomten vara den bästa lösningen. En sådan uppdelning hade

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

redan verkställts. De nya tomterna, benämnda nr 10 och 11 i femte kvarteret

Axevall i stadsdelen Lorensberg, hölle i areal 342.4 respektive 842.0

kvadratmeter. Tomten nr 10 vore tillräcklig för telefonstationsbyggnaden.

Tomten nr 11 bleve därmed icke erforderlig för telegrafverkets behov.

Telegrafstyrelsen har därför i samband med begäran om anslag för uppförande

av eu ny telefonstationsbyggnad i Göteborg hemställt, att tomten

nr 11 i femte kvarteret Axevall därstädes finge försäljas.

Biksräkenskapsverket har i utlåtande den 14 januari 1929 förklarat sig icke

hava något att erinra mot den ifrågasatta försäljningen. Yad beträffar dispositionen

av den vid försäljningen inflytande köpeskillingen har riksräkenskapsverket

ansett denna böra i första hand tagas i anspråk för den telefonstationsbyggnad,

som vore avsedd att uppföras å tomten nr 10. Då emellertid

åtgärder för försäljningen ännu icke vore vidtagna och då anslag för

byggnadens påbörjande äskats av årets riksdag, syntes försäljningssumman

böra avräknas å det anslag, som kunde komma att äskas för telefonstationsbyggnadens

avslutande. Skulle försäljningen ej komma till stånd, förrän

byggnaden uppförts, borde enligt riksräkenskapsverkets åsikt köpeskillingen

inlevereras till riksgäldskontoret för att såsom återbetalning av lånemedel

tillföras riksstaten.

Den telefonstationsbyggnad å tomten nr 10 i femte kvarteret Axevall i

stadsdelen Lorensberg i Göteborg, till vars påbörjande anslag äskats av

innevarande års riksdag, kommer att inrymma tillräckliga lokaler för den

automatiska telefonstation för 10,000 abonnenter, som anses böra omedelbart

anordnas, samt dessutom reservutrymmen — tillsvidare utnyttjade som bostäder

— för mottagande av ytterligare 10,000 abonnenter. Därest berörda

förslag vinner riksdagens bifall, blir den ifrågavarande understationens lokalbehov

tillgodosett. Anledning att för telegrafverkets disposition behålla den

bredvidliggande tomten nr 11 synes då icke förefinnas. Enligt vad införskaffade

upplysningar giva vid handen, lärer denna tomt icke heller komma att erfordras

för annat statsändamål. Vid sådant förhållande torde densamma

böra avyttras. Något köpeanbud, som telegrafstyrelsen funnit godtagbart,

föreligger visserligen icke; för att emellertid de tillfällen till ernående av

gynnsamma försäljningsvillkor, som må erbjuda sig, skola kunna vederbörligen

tillvaratagas, synes det önskvärt, att liksom i tidigare liknande fall

Kungl. Maj:t erhåller möjlighet att besluta om tomtens försäljning utan att

behöva underställa eventuellt anbud riksdagens prövning.

Vad frågan om dispositionen av den blivande köpeskillingen beträffar ansluter

jag mig till riksräkenskapsverkets förslag. Därest försäljningen kommer

till stånd innan slutanslag begärts för den nya telefonstationsbyggnaden,

torde köpeskillingen böra användas till bestridande av kostnader för nybyggnaden

och alltså kommande anslagsäskanden för detta ändamål minskas

med motsvarande belopp; i annat fall torde medlen få inlevereras till riksgäldskontoret

för att i sinom tid redovisas i riksstaten såsom återbetalade

lånemedel.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Försäljning

av tomterna

nr 6, 7, 8

ocli 9 i kvarteret

nr XXII

Telegrafen i

Krylbo.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.

dels medgiva, att den telegrafverket tillhöriga tomten nr 11

i femte kvarteret Axevall i stadsdelen Lorensberg i Göteborg

må försäljas under villkor, som av Kungl. Maj.t fastställas;

dels ock besluta, att de medel, som i anledning av försäljningen

inflyta, skola disponeras i enlighet med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder.

2:o.

I skrivelse den 4 januari 1929 har telegrafstyrelsen gjort framställning

angående försäljning av de telegrafverket tillhöriga tomterna nr 6, 7, 8 och

9 i kvarteret nr XXII Telegrafen i Krylbo.

Förslag om inköp av dessa tomter framlades av telegrafstyrelsen i skrivelse

den 22 september 1916. Tomterna voro avsedda att bereda plats för

en förrådsbyggnad för femte linjedistriktets distriktsförråd, som då inrymdes

i en otillräcklig befunnen förrådsbyggnad i Gävle och vilket ansågs böra

flyttas till en centralt belägen ort inom distriktet. 1917 års riksdag medgav,

att tomterna ifråga finge inköpas för en summa av 20,000 kronor och att å

desamma finge uppföras en förrådsbyggnad för en beräknad kostnad av

65,000 kronor, samt anvisade till bestridande av dessa jämte andra utgifter

ett anslag av 620,000 kronor att utgå av lånemedel. Tomterna, vilka i areal

innehålla 6,566.1 kvadratmeter, inköptes också för en köpeskilling av 20,000

kronor och tillträddes den 1 oktober 1917.

Enligt vad telegrafstyrelsen nu meddelar, hava emellertid tomterna icke

kommit till användning för det avsedda ändamålet. Styrelsen anför härom

följande.

Det starka behov av ökade förrådsutrymmen, som påkallades av de under

kristiden uppkomna förhållandena, hade snart visat tecken på avtagande. Vid

tiden för tomternas tillträde den 1 oktober 1917 hade dessutom planer uppstått

på ändrad omfattning av telegrafverkets distrikt, varom även förslag av

Kungl. Maj:t framförts till 1919 års riksdag och av denna godkänts. Då

enligt detta förslag Uppsala län skulle tillföras femte linjedistriktet, hade

hos styrelsen uppstått tvekan om, huruvida Krylbo fortfarande kunde anses

vara lämpligaste platsen för ett nytt distriktsförråd för femte linjedistriktet,

och numera hade tanken på att dit förlägga ett distriktsförråd alldeles övergivits

av styrelsen.

Gjorda fraktutredningar hade nämligen visat, att med linjedistriktets nya

omfattning distriktsförrådet borde förläggas till Uppsala. Försök hade även

gjorts att där finna liimplig tomt, men någon sådan hade ännu ej kunnat

erhållas till skälig kostnad. Frågan hade därför tillsvidare så ordnats, att

materialbehovet för . södra delen av distriktet tillgodosåges från telegrafverkets

huvudförråd i Älvsjö.

Telegrafstyrelsen meddelar vidare, att under de gångna åren upprepade

försök gjorts att försälja tomterna i fråga, utan att likväl något antagligt

anbud kunnat erhållas. Emellertid hade nu Krylbo konsumtionsförening

anmält sig som spekulant, och efter det att styrelsen förvissat sig om att

varken postverket eller statens järnvägar hade någon användning för områdena,

hade styrelsen — under förbehåll att Kungl. Maj:ts godkännande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 5

erhölles före (len 1 juli 1929 — upprättat kontrakt med föreningen om tomternas

försäljning för ett belopp av 10,000 kronor. Denna köpeskilling överensstämde

med det numera gällande priset å likvärdiga tomter i Krylbo,

vilket enligt vad som inhämtats av ordföranden i byggnadsnämnden i Krylbo

skulle utgöra 1 krona 40 öre per kvadratmeter (motsvarande för de ifrågavarande

tomterna med en areal av 6,560. i kvadratmeter omkring 9,192

kronor).

Under åberopande av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt

att få försälja ifrågavarande tomter jämte tillhörande gatumark för ett belopp

av 10,000 kronor.

I sammanhang därmed har styrelsen — under hänvisning till förfarandet

vid den av föregående års riksdag medgivna försäljningen av gamla centralposthuset

i Göteborg (proposition nr 128, riksdagens skrivelser nr 108 och

377 sid. 5) — hemställt, att för täckande av skillnaden mellan tomternas

bokförda värde, 20,000 kronor, och den nu bjudna köpeskillingen, 10,000

kronor, måtte få användas 10,000 kronor av telegrafverkets förnyelsefond,

samt att sålunda i anledning av försäljningen till riksgäldskontoret måtte

få inlevereras dels försäljningssumman, dels 10,000 kronor av förnyelsefondsmedel.

I anledning av detta förslag må i korthet erinras därom, att det gamla

centralposthuset i Göteborg var bokfört till ett belopp av 599,300 kronor

men försåldes för en summa av allenast 475,000 kronor. Ehuru byggnaden

på sin tid bekostats av andra medel än lånemedel, ansågs av särskilda skäl

dess avförande ur postverkets tillgångar böra medföra en motsvarande minskning

av de av postverket disponerade lånemedlen. Detta skedde därigenom,

att till riksgäldskontoret såsom återbetalade lånemedel inlevererades dels

ett belopp av 475,000 kronor, motsvarande försäljningssumman, dels ock

skillnaden mellan detta belopp och bokförda värdet eller 12 4,300 kronor, att

utgå ur förnyelsefonden, till vilken för ifrågavarande fastighet avsättningar

gjorts till minst denna summa. Berörda inleverering redovisades i riksstaten

genom motsvarande höjning av den under rubriken »Lånemedel. I. Fasta

lånemedel» upptagna inkomstposten »Återbetalningar».

Över telegrafstyrelsens framställning har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande

den 14 januari 1929. Riksräkenskapsverket har därvid framhållit, att

den av telegrafstyrelsen gjorda jämförelsen med försäljningen av centralposthuset

i Göteborg icke kunde tillämpas å förevarande fall. Det belopp

å 124,300 kronor, som under innevarande budgetår toges i anspråk av postverkets

förnyelsefond för återbetalning av viss del av i nya centralposthuset

i Göteborg nedlagda lånemedel, hade nämligen tillgodoförts postverkets förnyelsefond,

under det att avsättningarna till telegrafverkets förnyelsefond

för tomterna i Krylbo efter vad ämbetsverket hade inhämtat endast belöpte

sig till ett beräknat belopp av 1,400 kronor. Rätteligen borde därför enligt

verkets mening den del av tomternas bokförda värde, som icke täcktes av

försäljningssumman, bestridas av förnyelsefonden med 1,400 kronor, medan

återstoden, 8,600 kronor, skulle bokföras såsom omkostnad för telegrafverket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Försäljning

av ett från

tomten nr 14

1 kvarteret

Norrtälje 1

Stockholm

avstyckat

område.

6 Kungl. Maj;ts proposition nr 50.

Med hänsyn till det ringa belopp, som vore ifråga, ansåge sig dock riksräkenskapsverket

kunna tillstyrka det av telegrafstyrelsen föreslagna förfaringssättet.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de för uppförande av en förrådsbyggnad

inköpta tomterna i Krylbo ej komma att tagas i anspråk för

det avsedda ändamålet och att de ej torde bliva behövliga för andra verks

räkning. De torde därför böra försäljas. Vad beträffar den erbjudna köpeskillingen,

torde densamma, ehuru endast utgörande hälften av den av statsverket

på sin tid erlagda, likväl få godtagas med hänsyn till vad telegrafstyrelsen

meddelat om nu å orten rådande prisförhållanden.

Då tomtköpet på sin tid gäldats med till telegrafverkets disposition ställda

kapitalökningsanslag av lånemedel, torde vid tomternas avhändande summan

av de i verket investerade lånemedlen böra minskas med tomternas bokförda

värde, vilket överensstämmer med inköpspriset. I enlighet med telegrafstyrelsens

av riksräkenskapsverket tillstyrkta förslag lärer detta böra ske genom

att till riksgäldskontoret såsom återbetalning av lånemedel inlevereras dels

köpeskillingen å 10,000 kronor, dels ett lika stort belopp av telegrafverkets

förnyelsefond. Ett sådant förfarande innebär visserligen, såsom riksräkenskapsverket

påpekat, tagande i anspråk av förnyelsefondsmedel till större

belopp än de för tomterna gjorda avsättningarna medgiva. Om så anses

nödigt lärer likväl detta kunna tillrättaläggas genom att vid fastställande

av telegrafverkets kostnadsstat för nästkommande år ett belopp motsvarande

merdispositionen eller alltså 8,600 kronor tillgodoföres förnyelsefonden utöver

de regelmässiga avsättningarna.

Ifrågavarande återbetalning torde icke böra föranleda någon jämkning i

det riksdagen förelagda förslaget till riksstat för nästkommande budgetår,

utan torde medlen få jämte övriga under innevarande år skeende återbetalningar

av lånemedel redovisas i riksstaten för budgetåret 1930/1931.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att de telegrafverket tillhöriga tomterna nr 6,

7, 8 och 9 i kvarteret nr XXII Telegrafen i Krylbo jämte tillhörande

gatumark må försäljas för ett belopp av 10,000 kronor

och under de villkor i övrigt, som av Kungl. Maj:t godkännas;

dels ock besluta, att köpeskillingen jämte ett belopp av

10,000 kronor av telegrafverkets förnyelsefond skall inlevereras

till riksgäldskontoret på sätt i statsrådsprotokollet föreslagits.

3:o.

I skrivelse den 20 april 1928 har byggnadsstyrelsen meddelat, att Stockholms

stads fastighetsnämnd hos styrelsen gjort framställning om överlåtelse

till staden av ett för utläggning till gata i enlighet med av Kungl.

Maj: t fastställd stadsplan erforderligt område om 48.8 kvadratmeter, vilket

avstyckats från den kronan tillhöriga, till pensionsstyrelsens begagnande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts jiroposition nr 50.

upplåtna och under byggnadsstyrelsens vård stående fastigheten nr 14 i

kvarteret Norrtälje i Stockholm.

Med anledning av denna framställning, har byggnadsstyrelsen anhållit om

kammarkollegii yttrande i frågan.

Kammarkollegium påpekade i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 1 februari

1928, att Stockholms stad ägde rätt att expropriationsvis förvärva det ifrågavarande

området och att ett förvärv i annan ordning förutsatte medgivande

av riksdagen. Med anledning härav syntes anledning saknas att för detta

speciella fall, allenast för att staden skulle undgå expropriationskostnaderna,

vidtaga extraordinära åtgärder. I sak hade kollegium ingen erinran mot

stadens förvärv av markområdet ifråga.

Kollegium överlämnade jämte sitt yttrande ett memorial i ärendet av

kammaradvokatfiskalsämbetet, däruti anförts bland annat följande.

Då staden icke begagnat expropriationsvägen, vore att antaga, att staden

av kostnadsskäl föranletts till den förevarande framställningen. Som det

vore fråga om ett förhållandevis obetydligt område och kostnaderna för ett

expropriationsförfarande enligt uppgift skulle belöpa sig till omkring 2,000

kronor, syntes skäl föreligga att söka åstadkomma en lösning av frågan utan

användande av sådant förfarande.

Ersättningen för tomtdelen borde uppenbarligen utgå efter priset å tomtmark

i trakten, vadan sålunda den omständigheten att tomtdelen, såsom

enligt gällande stadsplan ingående i gata, icke finge till annat ändamål av

kronan användas, ej borde föranleda till att ersättningen för tomtdelen

sattes lägre än som eljest skulle bliva fallet.

Byggnadsstyrelsen har, enligt vad styrelsen i sin ovannämnda skrivelse

anfört, i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet funnit skäl föreligga att

söka åstadkomma en lösning av frågan utan användande av expropriationsförfarandet.

Styrelsen hade därför fört underhandlingar med Stockholms

stads fastighetsnämnd rörande villkoren för en överenskommelse mellan

kronan och staden rörande ifrågavarande markupplåtelse. I anslutning härtill

hade mellan styrelsen och fastighetsnämnden slutits ett preliminärt köpekontrakt

av följande lydelse:

Mellan Kungl. byggnadsstyrelsen å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å

ena, samt Stockholms stads fastighetsnämnd, å andra sidan, är upprättat

följande

Köpekontrakt.

l:o.

Kronan försäljer härigenom till Stockholms stad det enligt byggnadsnämndens

beslut den 6 oktober 1920 från tomten nr 14 i kvarteret Norrtälje

för utläggning till Rimbogatan avstyckade, å här bilagda karta1) med blå

färg angivna område med en areal av 48.8 kvm. för en köpeskilling av Tiotusen

(10,000) kronor.

2:o.

Området tillträdes den 1 augusti 1929, och skall köpeskillingen samma

dag kontant betalas emot det att säljaren till staden avlämnar köpebrev å

*) Här utesluten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Majits proposition nr 50.

det försålda området ävensom håller för staden tillgängliga de för områdets

lagfarande nödiga åtkomsthandlingar jämte gällande designation samt bevis,

att området ej besväras av inteckning.

3:o.

Staden betalar kostnaderna för lagfart å detta fång ävensom nödiga arealavmätningar

i följd av överlåtelsen.

4:o.

Det skall åligga staden att i samband med områdets ordnande som gata

till den nya gatulinjen inflytta de i gränsen mot Rimbogatan nu befintliga

stängsel, ävensom att bekosta gatans framtida underhåll.

5:o.

Därest Kungl. Maj:t och riksdagen icke före den 1 juli 1929 godkänt detta

kontrakt, har detsamma till alla delar förfallit.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade.

Stockholm den 20 april och 25 maj 1928.

På fastighetsnämndens vägnar:

HARRY SANDBERG.

M. Sellberg.

Bevittnas:

Karl W. Ericsson. Alice Hallberg.

Köpeskillingen, vid vars bestämmande hänsyn jämväl tagits till de av

kammaradvokatfiskalsämbetet i detta avseende anförda synpunkterna, motsvarade

ett pris av omkring 205 kronor per kvadratmeter, vilket med hänsyn

till markens läge enligt byggnadsstyrelsens mening måste anses skäligt.

Då det varit angeläget för staden att redan före köpets avslutande kunna

slutligt ordna ifrågavarande gatudel, hade byggnadsstyrelsen med fastighetsnämnden

överenskommit, att staden finge för tiden den 1 augusti 1928—

1 augusti 1929 för gatuändamål disponera området mot det att staden till

kronan erlade ett belopp av 500 kronor, motsvarande 5 procent ränta å

det försäljningsvärde, som åsatts området.

Under åberopande av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att det preliminära köpekontraktet

måtte före den 1 juli 1929 vinna statsmakternas godkännande.

Biksräfcenskapsverket har i utlåtande den 14 januari 1929 förklarat sig ej

hava något att erinra mot ifrågavarande försäljning samt tillstyrkt, att köpeskillingen

liksom den ovannämnda arrendeavgiften tillgodofördes inkomsttiteln

A III, Diverse inkomster.

Såsom i kammarkollegii yttrande i ärendet erinrats, har Stockholms stad

möjlighet att genom expropriationsförfarande förvärva ifrågavarande Kronan

tillhöriga, för utläggning till gata avsedda markområde. Denna omständighet

För Kungl. Maj:t och kronan.

Dess Byggnadsstyrelse:

IYAR TENGBOM.

Georg A. Nilsson.

H. Öliman.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kuntjl. Maj:ts proposition nr <50.

synes mig emellertid icke böra utgöra skäl för avvisande av stadens önskemål

om en frivillig överenskommelse rörande områdets upplåtelse. De mellan

byggnadsstyrelsen och fastighetsnämnden förberedelsevis överenskomna köpevillkoren

synas mig godtagbara.

Det årligen av riksdagen lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att

utan riksdagens hörande medgiva avstående av kronan tillhörig mark för

ändamål, för vars tillgodoseende expropriationsförfarande eljest är medgivet,

har enligt uttrycklig föreskrift icke avseende å mark, som erfordras för i

fastställd stadsplan upptagna gator m. in. För att den nu föreslagna markförsäljningen

skall kunna komma till stånd erfordras alltså riksdagens särskilda

medgivande.

Enligt vad jag inhämtat har ifrågavarande markupplåtelse icke något sammanhang

med eller någon betydelse i avseende å de mellan staten och

Stockholms stad pågående förhandlingarna i fråga om markdispositioner

m. m.

Köpeskillingen för området, 10,000 kronor, ävensom den omförmälda avgiften

å 500 kronor för områdets disponerande intill tiden för dess tillträdande

torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra tillgodoföras

inkomsttiteln »A, Egentliga statsinkomster: III, Diverse inkomster».

Med hänsyn till de obetydliga belopp, det här gäller, lärer emellertid någon

jämkning av det riksdagen förelagda förslaget till riksstat icke böra ifrågasättas.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna avtal angående

försäljning av ett jämlikt byggnadsnämndens i Stockholm

beslut den 6 oktober 1920 från tomten nr 14 i kvarteret

Norrtälje för utläggning till Kimbogatan avstyckat område;

dels ock besluta, att de medel, som i anledning av områdets

upplåtelse inflyta, skola disponeras i enlighet med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder.

4:o.

År 1808 förvärvade Kungl. Maj:t och Kronan genom köp den s. k. kungskällaren

»jämte tillhörande stuvuplats» i Utmelands by i Mora socken, d. v. s.

den källare, där Gustav Vasa enligt sägnen dolts undan danskarnas förföljelser.

För utvidgande av området kring kungskällaren inköpte sedermera »Bestyrelsen

för upprättande av ett monument åt Gustav Vasa i Dalarna» år

1859 dels av gårdsmeden Johan Forsberg och Lisbeth Forsberg deras jordegendom

i Utmeland, utgörande i areal 25.6 kappland och i reducerat tal

13.315 kappland eller 161.814 grader under nr 29, litt. Ba, jämte därtill

hörande skifte i byns samfällda, då ännu odelade skog, dels ock av änkan

Bogg Carin Matsdotter m. fl. ett markområde om 13.96 kappland avsett till

utfartsväg. Genom nämnda bestyrelses försorg uppfördes vidare för insam
-

Försäljning

av vissa till

området för

Gustav Vasamonumentet

vid Utmeland

hörande

skogsskiften.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

lade medel ett monument över kungskällaren samt en byggnad, avsedd att

tjäna som bostad åt en tillsyningsman. Sedan monumentet färdigställts,

hemställde nyssnämnda bestyrelse, att monumentet med tillhörigheter, däribland

de inköpta markområdena, måtte av Kronan som dess egendom övertagas,

ävensom att ett bestämt årligt anslag av allmänna medel måtte anvisas

för anordningarnas vård och underhåll.

Genom brev den 14 oktober 1862 medgav Kungl. Maj:t, att ifrågavarande

jordlotter med därå befintliga byggnader jämte tillhörigheter finge från och

med år 1863 övertagas av Kronan och ställas under överintendentsämbetets

överinseende för att i likhet med övriga ämbetets förvaltning tillhörande

Kronans egendomar utom Stockholm underhållas av statsanslaget för byggnader

och reparationer i landsorterna. Tillika hemställde Kungl. Maj:t i

proposition den 24 oktober 1862, nr 20, att riksdagen måtte bevilja en ökning

i nämnda anslag med 475 riksdaler riksmynt, motsvarande den beräknade

årliga kostnaden för monumentets vård och underhåll. Denna framställning

bifölls av riksdagen.

Monumentet har alltsedan dess stått under överintendentsämbetets —

numera byggnadsstyrelsens — förvaltning; vården och underhållet bestridas

av anslaget till byggnader och reparationer.

Enligt en av lantmäteristyrelsen den 13 juni 1924 avgiven utredning

skulle den ursprungliga, år 1808 inköpta monumentsplatsen ävensom det av

förenämnda bestyrelse för vägändamål inköpta jordområdet hava ansetts såsom

från respektive hemman avsöndrade lägenheter. Däremot hade det från

Utmeland litt. Ba förvärvade området om 13.315 kappland reducerad jord,

motsvarande inägorna till fastigheten Utmeland sub nr 29 litt. Ba om 14.123

kappland reducerad jord, ansetts som hemmansdel och vid verkställda delningar

av skogsmark i Utmelands by erhållit anpart i skog efter sitt jordtal.

För denna fastighet hade sålunda enligt lantmäteristyrelsens uppgifter

utbrutits

dels, vid år 1900 förrättad delning av vissa hem-, fäbod- och utskogar,

följande fem skiften nämligen

1) hemskogskiftet vid byn.........................................

............... om 3.9 4 hektar

2) » » Amberg .................................

............... » 2.24 k

3) västra fäbodskogskiftet vid Gruvan.....................

............... » 14.4 6 »

4) östra » » » .....................

............... » 0.816 »

5) utskogsskiftet vid Södra Garberg.......................

eller tillhopa 26.8 7 6 hektar,

............... » 5.4 2 » ,

dels ock, vid åren 1908—1920 verkställd delning

två skiften nämligen:

av vissa utskogar, följande

1) skiftet vid Suggfäbodarna......................................

............ om 6.169 hektar

2) » » Ulvsjön ...............................................

eller tillhopa 18.8 19 hektar.

............. » 12.65 »

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.

Samtliga sju skogsskiften innehölle eu areal av 45.6 9 5 liektar, varav

42.096 liektar avrösningsjord och 3.6 hektar impediment.

Enligt lantmäteristyrelsen skulle därmed samtliga Kungl. Maj:t och Kronan

för Vasamonumentet i Utmeland tillhöriga skogslotter vara lagligen utbrutna.

I jordregistret för Mora socken, som förklarats upplagt den 30 oktober

1928, har liemmansdelen 13.315 kappland reducerad jord av Utmeland sub

nr 29 litt. Ba upptagits under beteckningen Utmeland 702.

I skrivelse den 9 februari 1926 underställde byggnadsstyrelsen Kungl. Maj:ts

prövning frågan om sättet för förvaltningen av de utbrutna skogsskiftena.

Styrelsen framhöll därvid, att styrelsen saknade lämpligt organ för omhändertagande

av skiftena samt anslöt sig till ett av domänstyrelsen i yttrande

till byggnadsstyrelsen gjort uttalande, att skogsskiftena borde ställas under

domänverkets omedelbara vård och förvaltning, därvid skogsavkastningen i

första hand borde disponeras för skogens indelning, skötsel och bevakning

samt överskottet fonderas för underhåll av monumentet och därtill hörande

byggnader och plantering m. m.

Över denna framställning avgav statskontoret utlåtande den 10 april 1926

och ifrågasatte därvid lämpligheten av den föreslagna anordningen. Med

hänsyn till de särskilda skiftenas ringa areal och oformliga ägofigurer syntes

knappast, framhöll ämbetsverket, någon ekonomisk skogshushållning a desamma

kunna ifrågakomma. Skogsskiftena borde i stället försäljas.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört avgav byggnadsstyrelsen

utlåtande den 4 maj 1926, därvid styrelsen förklarade sig icke hava något

att erinra mot en försäljning, om det skulle visa sig, att denna vore till för
-

Fråga om

skogsskiftena

försäljning.

del för statsverket.

Domänstyrelsen anslöt sig i utlåtande den 5 april 1927 till de av statskontoret

uttalade synpunkterna rörande lämpligheten att försälja skiftena.

Genom beslut den 6 maj 1927 förordnade Kungl. Maj:t, att ifragavarande

skogsmarksskiften tillsvidare skulle stå under domänverkets omedelbara vård

och förvaltning, därvid skogsavkastningen i första hand skulle disponeras för

skogens indelning, skötsel och bevakning och överskottet tillgodoföras sjätte

huvudtitelns reservationsanslag för byggnader och reparationer; och ålades

därjämte domänstyrelsen att låta verkställa saluvärdering av skogsskiftena

samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till försäljning av desamma.

I skrivelse den 12 juli 1928 har domänstyrelsen till åtlydnad härav framlagt

en utredning rörande ifrågavarande skogsskiftens beskaffenhet och värde.

Ur denna utredning må meddelas följande uppgifter:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Sättet för

köpeskillingens

disposition.

Skiftets beteckning

Arealx)

hektar

Därav

skogs-

bärande

mark

hektar

Skogens beskaffenhet

Virkes-

forråd

kbm.

Värde

kr.

I Hemskogen vid byn .......

3.53

3.45

Äldre tallskog.

286

900

II » »> Amberg..

2.34

1.73

Tall 40 %, gran 60 %

i olikåldrigabestånd.

91

225

Ill V ästra skiftet vid Gruvan

14.35

12.29

Övervägande tallskog

i likåldriga bestånd.

998

2,600

IV Östra » » »

V Utskogen vid Södra Gar-

0.77

0.77

Gamm al, väl sluten tall- skog.

119

525

berg .........................

VI Utskogen vid Suggfäbo-

5.42

2.43

Övervägande gran av

olika åldrar.

201

600

darna................

VII Utskogen vid Sexån (Ulv-

6.169

5-30

Huvudsakligen yngre

tallskog.

174

230

sjön) ........................

12.65

10.17

Övervägande gammal

skog i olikåldriga

bestånd; tall 40 %

gran 60 %.

560

1,150

Summa

45.129

36.14

\

2,429

6,230 l

Domänstyrelsen har i anlutning till de sålunda meddelade uppgifterna

hemställt, att ifrågavarande sju skogsskiften måtte få avstyckas stamfastigheten

och vart för sig försäljas å. offentlig auktion till den högstbjudande

med tillträdesrätt vid köpets avslutande.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 12 januari 1929 tillstyrkt bifall till

domänstyrelsens framställning och justitiekansler sämbetet har i utlåtande den

18 januari 1929 uttalat, att ämbetet ansåge sig icke böra avstyrka försäljning

av skogsskiftena.

I fråga om sättet för disposition av de medel, som komme att inflyta

vid en försäljning, föreslog statskontoret i sitt förut omförmälda utlåtande

den 10 april 1926, att dessa fonderades, därest de komme att uppgå till

något mera avsevärt belopp, men i annat fall såsom särskilda uppbördsmedel

tillgodofördes sjätte huvudtitelns reservationsanslag för byggnader

och reparationer.

Byggnadsstyrelsen har i sitt nyssnämnda utlåtande den 12 januari 1929 med

hänsyn till skogsskiftenas jämförelsevis ringa värde funnit det mest lämpligt,

att försäljningsmedlen tillfördes det till styrelsens förfogande stående anslaget

till byggnader och reparationer. Fondering av köpeskillingen syntes

enligt styrelsens mening så mycket mindre erforderlig, som statsverket

åtagit sig den framtida vården av monumentet. Skulle emellertid medlen

fonderas, syntes fonden böra förvaltas av statskontoret och avkastningen

tillställas byggnadsstyrelsen att användas som bidrag till monumentets vård

och underhåll. De årliga kostnaderna härför, vilka bestredes från ovannämnda

anslag, uppginge för närvarande till omkring 800 kronor.

*) Frånräknat inom skiftena belägna främmande ägor, omkring 0.5 7 hektar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 13

JustitieJcanslersämbetet bär i förevarande avseende anfört, att köpeskillingen,

liksom eljest plägade ske, då donerad fast egendom förvandlades i penningkapital,

borde fonderas. Ämbetet ville därjämte ifrågasätta, att i sådant fall

avkastningen tills vidare skulle läggas till fondens kapital, så att detta framdeles

kunde lämna tillgång till bestridande av eventuellt erforderlig större

utgift för minnesmärkets räkning.

Ifrågavarande sju skogsskiften, vilka vid delning av skogsmark inom Utmelands

bj tillagts en till statsverket i samband med Utmelandsmonumentets

tillblivelse såsom gåva överlämnad fastighet, äro var för sig av obetydlig omfattning,

utgöras av långa smala ägofigurer och ligga spridda inom ett stort

område. De kunna sålunda i statens hand näppeligen bliva föremål för

någon rationell och lönande skogshushållning. Skogsskiftena torde alltså

böra försäljas.

Då ifrågavarande markområden tillfallit kronan genom donation, torde,

såsom justitiekanslersämbetet föreslagit, försäljningsmedlen enligt i dylika

fall gängse praxis böra fonderas, varvid med hänsyn till kapitalbeloppets

jämförelsevis ringa storlek avkastningen tillsvidare torde få läggas till kapitalet

för att, sedan detta i erforderlig grad tillvuxit, enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande användas för lämpligt, monumentet avseende ändamål. Förvaltningen

av fonden torde böra uppdragas åt statskontoret.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att sju till liemmansdelen Utmeland 702 om

13.316 kappland reducerad jord i Mora socken av Kopparbergs

län hörande skogsskiften må, under de villkor Kungl.

Maj:t fastställer, vart för sig å offentlig auktion försäljas till

den högstbjudande;

dels ock besluta, att de i anledning av försäljningen inflytande

medlen skola disponeras i enlighet med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder.

Till vad departementschefen under punkterna l:o—

4:o hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden. s. 8 i texten
  2. SU 1929:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden. s. 1 i texten