Angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden
1929-02-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:50, Angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 50.
1
Nr 50.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa staten tillhöriga markområden; given
Stockholms slott den 1 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
l:o.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t Försäljning
under rubriken »Utgifter för kapitalökning. Statens affärsverksamhet» vid n^1tj™ten
punkten 8 framlagt förslag angående uppförande av en telefonstationsbygg- kvarteret
nåd å den telegrafverket tillhöriga tomten nr 10 i femte kvarteret Axevall i Axevaii i
Göteborg. I anslutning till vad jag vid anmälan av detta anslagsäskande aötelJ0reBihang
till riksdagens protokoll 1029. 1 saml. 40 häft. (Nr 50—51.) 241 29 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 50.
anfört, hemställer jag nu att få underställa Kungl. Maj:t frågan om försäljning
av den telegrafverket likaledes tillhöriga tomten nr 11 i samma kvarter.
År 1917 framlade telegrafstyrelsen, med hänsyn till den inträdda starka
ökningen av antalet telefonabonnenter i Göteborg, förslag om anordnande
av vissa understationer för betjäning av särskilda stadsdelars abonnenter.
Med anledning härav hemställde Kungl. Maj:t till 1918 års riksdag (Statsverksprop.
Utgifter för kapitalökning, bil. 1 sid. 25), bland annat, om anvisande
av medel till inköp för telegrafverkets räkning av tomten nr 1 i femte
kvarteret av Göteborgs stads fjortonde rote samt för påbörjande av en telefonstationsbyggnad
därstädes (den s. k. Yasastationen). Den till inköp ifrågasatta
tomten, som var obebyggd, höll i areal ej mindre än 1,184.4 kvadratmeter.
Då med dess förvärvande skulle följa skyldighet att uppföra en
blivande byggnad till samma höjd som övriga byggnader i kvarteret och
upptagande tomtens hela gatufasad, måste den tilltänkta byggnaden planeras
avsevärt större än telefonstationens lokalbehov krävde. De för stationen
icke erforderliga utrymmena ansågos emellertid kunna med fördel uthyras.
Riksdagen beviljade (skrivelse nr 434 p. 8) ett belopp av 74,900 kronor
för inköp av tomten, men lät med frågan om anvisande av medel för nybyggnadens
uppförande anstå. Den ifrågavarande tomten förvärvades sedermera
för en köpeskilling av 74,870 kronor och tillträddes den 1 juli 1918.
Telegrafstyrelsen gjorde i samband med anslagsäskanden till 1919, 1920
och 1921 års riksdagar upprepade framställningar om anvisande av medel
för Yasastationens påbörjande, vilka framställningar emellertid, huvudsakligen
av statsfinansiella skäl, icke föranledde förslag i ämnet till riksdagen.
Sedan i samband med beslutad automatisering av telefonnätet i Göteborg
frågan om Vasastationens uppförande åter blivit aktuell, framlade telegrafstyrelsen
år 1927 ett förslag till nybyggnad å ifrågavarande tomt. Med hänsyn
till nyssnämnda villkor i fråga om tomtens bebyggande avsåg detta förslag
en tomtens hela gatulinje upptagande byggnad om fem ä sex våningars
höjd, inrymmande till en mindre del lokaler för telefonstationen och till
större deien bostadslägenheter, avsedda till uthyrning. Vid den granskning,
som förslaget underkastades i byggnadsstyrelsen, ifrågasattes emellertid,
huruvida icke lämpligen ett utbyte av ifrågavarande tomt kunde ske mot eu
annan tomt av en storlek, som medgåve uppförande av en byggnad, vilken
närmare motsvarade det föreliggande lokalbehovet. Vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj: t i samband med statsverkspropositionen till 1928
års riksdag fann också departementschefen det böra undersökas, om icke
en mindre kostsam byggnad kunde åstadkommas för den planerade stationen
och ansåg sig därför icke kunna föreslå framställning till riksdagen om anvisande
av anslag för ändamålet.
I skrivelse den 13 november 1928 upptog telegrafstyrelsen åter frågan om
uppförande av en byggnad för Yasastationen i Göteborg. Styrelsen framhöll
därvid, att, då tomten ifråga förvärvades, bostadsförhållandena i Göteborg
befunnit sig i ett bekymmersamt läge, icke minst beträffande telegrafverkets
personal, varför det ansetts lämpligt att bereda lättnad i dessa förhållanden
genom att inreda bostadslägenheter i de delar av den då föreslagna stationsbyggnaden,
som icke behövde tagas i anspråk för telegrafverkets eget
behov. Då emellertid bostadsmarknaden sedermera kommit i ett mera normalt
läge, hade styrelsen icke längre behövt taga hänsyn till denna omständighet
utan endast till behovet av lokal för telefonstationen. För att kunna
erhålla en tomt av en storlek, som medgåve uppförandet av eu byggnad,
vilken närmare motsvarade detta behov, hade styrelsen funnit eu uppdelning
av den inköpta tomten vara den bästa lösningen. En sådan uppdelning hade
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 50.
redan verkställts. De nya tomterna, benämnda nr 10 och 11 i femte kvarteret
Axevall i stadsdelen Lorensberg, hölle i areal 342.4 respektive 842.0
kvadratmeter. Tomten nr 10 vore tillräcklig för telefonstationsbyggnaden.
Tomten nr 11 bleve därmed icke erforderlig för telegrafverkets behov.
Telegrafstyrelsen har därför i samband med begäran om anslag för uppförande
av eu ny telefonstationsbyggnad i Göteborg hemställt, att tomten
nr 11 i femte kvarteret Axevall därstädes finge försäljas.
Biksräkenskapsverket har i utlåtande den 14 januari 1929 förklarat sig icke
hava något att erinra mot den ifrågasatta försäljningen. Yad beträffar dispositionen
av den vid försäljningen inflytande köpeskillingen har riksräkenskapsverket
ansett denna böra i första hand tagas i anspråk för den telefonstationsbyggnad,
som vore avsedd att uppföras å tomten nr 10. Då emellertid
åtgärder för försäljningen ännu icke vore vidtagna och då anslag för
byggnadens påbörjande äskats av årets riksdag, syntes försäljningssumman
böra avräknas å det anslag, som kunde komma att äskas för telefonstationsbyggnadens
avslutande. Skulle försäljningen ej komma till stånd, förrän
byggnaden uppförts, borde enligt riksräkenskapsverkets åsikt köpeskillingen
inlevereras till riksgäldskontoret för att såsom återbetalning av lånemedel
tillföras riksstaten.
Den telefonstationsbyggnad å tomten nr 10 i femte kvarteret Axevall i
stadsdelen Lorensberg i Göteborg, till vars påbörjande anslag äskats av
innevarande års riksdag, kommer att inrymma tillräckliga lokaler för den
automatiska telefonstation för 10,000 abonnenter, som anses böra omedelbart
anordnas, samt dessutom reservutrymmen — tillsvidare utnyttjade som bostäder
— för mottagande av ytterligare 10,000 abonnenter. Därest berörda
förslag vinner riksdagens bifall, blir den ifrågavarande understationens lokalbehov
tillgodosett. Anledning att för telegrafverkets disposition behålla den
bredvidliggande tomten nr 11 synes då icke förefinnas. Enligt vad införskaffade
upplysningar giva vid handen, lärer denna tomt icke heller komma att erfordras
för annat statsändamål. Vid sådant förhållande torde densamma
böra avyttras. Något köpeanbud, som telegrafstyrelsen funnit godtagbart,
föreligger visserligen icke; för att emellertid de tillfällen till ernående av
gynnsamma försäljningsvillkor, som må erbjuda sig, skola kunna vederbörligen
tillvaratagas, synes det önskvärt, att liksom i tidigare liknande fall
Kungl. Maj:t erhåller möjlighet att besluta om tomtens försäljning utan att
behöva underställa eventuellt anbud riksdagens prövning.
Vad frågan om dispositionen av den blivande köpeskillingen beträffar ansluter
jag mig till riksräkenskapsverkets förslag. Därest försäljningen kommer
till stånd innan slutanslag begärts för den nya telefonstationsbyggnaden,
torde köpeskillingen böra användas till bestridande av kostnader för nybyggnaden
och alltså kommande anslagsäskanden för detta ändamål minskas
med motsvarande belopp; i annat fall torde medlen få inlevereras till riksgäldskontoret
för att i sinom tid redovisas i riksstaten såsom återbetalade
lånemedel.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
Departements
chefen.
4
Försäljning
av tomterna
nr 6, 7, 8
ocli 9 i kvarteret
nr XXII
Telegrafen i
Krylbo.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.
dels medgiva, att den telegrafverket tillhöriga tomten nr 11
i femte kvarteret Axevall i stadsdelen Lorensberg i Göteborg
må försäljas under villkor, som av Kungl. Maj.t fastställas;
dels ock besluta, att de medel, som i anledning av försäljningen
inflyta, skola disponeras i enlighet med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder.
2:o.
I skrivelse den 4 januari 1929 har telegrafstyrelsen gjort framställning
angående försäljning av de telegrafverket tillhöriga tomterna nr 6, 7, 8 och
9 i kvarteret nr XXII Telegrafen i Krylbo.
Förslag om inköp av dessa tomter framlades av telegrafstyrelsen i skrivelse
den 22 september 1916. Tomterna voro avsedda att bereda plats för
en förrådsbyggnad för femte linjedistriktets distriktsförråd, som då inrymdes
i en otillräcklig befunnen förrådsbyggnad i Gävle och vilket ansågs böra
flyttas till en centralt belägen ort inom distriktet. 1917 års riksdag medgav,
att tomterna ifråga finge inköpas för en summa av 20,000 kronor och att å
desamma finge uppföras en förrådsbyggnad för en beräknad kostnad av
65,000 kronor, samt anvisade till bestridande av dessa jämte andra utgifter
ett anslag av 620,000 kronor att utgå av lånemedel. Tomterna, vilka i areal
innehålla 6,566.1 kvadratmeter, inköptes också för en köpeskilling av 20,000
kronor och tillträddes den 1 oktober 1917.
Enligt vad telegrafstyrelsen nu meddelar, hava emellertid tomterna icke
kommit till användning för det avsedda ändamålet. Styrelsen anför härom
följande.
Det starka behov av ökade förrådsutrymmen, som påkallades av de under
kristiden uppkomna förhållandena, hade snart visat tecken på avtagande. Vid
tiden för tomternas tillträde den 1 oktober 1917 hade dessutom planer uppstått
på ändrad omfattning av telegrafverkets distrikt, varom även förslag av
Kungl. Maj:t framförts till 1919 års riksdag och av denna godkänts. Då
enligt detta förslag Uppsala län skulle tillföras femte linjedistriktet, hade
hos styrelsen uppstått tvekan om, huruvida Krylbo fortfarande kunde anses
vara lämpligaste platsen för ett nytt distriktsförråd för femte linjedistriktet,
och numera hade tanken på att dit förlägga ett distriktsförråd alldeles övergivits
av styrelsen.
Gjorda fraktutredningar hade nämligen visat, att med linjedistriktets nya
omfattning distriktsförrådet borde förläggas till Uppsala. Försök hade även
gjorts att där finna liimplig tomt, men någon sådan hade ännu ej kunnat
erhållas till skälig kostnad. Frågan hade därför tillsvidare så ordnats, att
materialbehovet för . södra delen av distriktet tillgodosåges från telegrafverkets
huvudförråd i Älvsjö.
Telegrafstyrelsen meddelar vidare, att under de gångna åren upprepade
försök gjorts att försälja tomterna i fråga, utan att likväl något antagligt
anbud kunnat erhållas. Emellertid hade nu Krylbo konsumtionsförening
anmält sig som spekulant, och efter det att styrelsen förvissat sig om att
varken postverket eller statens järnvägar hade någon användning för områdena,
hade styrelsen — under förbehåll att Kungl. Maj:ts godkännande
Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 5
erhölles före (len 1 juli 1929 — upprättat kontrakt med föreningen om tomternas
försäljning för ett belopp av 10,000 kronor. Denna köpeskilling överensstämde
med det numera gällande priset å likvärdiga tomter i Krylbo,
vilket enligt vad som inhämtats av ordföranden i byggnadsnämnden i Krylbo
skulle utgöra 1 krona 40 öre per kvadratmeter (motsvarande för de ifrågavarande
tomterna med en areal av 6,560. i kvadratmeter omkring 9,192
kronor).
Under åberopande av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt
att få försälja ifrågavarande tomter jämte tillhörande gatumark för ett belopp
av 10,000 kronor.
I sammanhang därmed har styrelsen — under hänvisning till förfarandet
vid den av föregående års riksdag medgivna försäljningen av gamla centralposthuset
i Göteborg (proposition nr 128, riksdagens skrivelser nr 108 och
377 sid. 5) — hemställt, att för täckande av skillnaden mellan tomternas
bokförda värde, 20,000 kronor, och den nu bjudna köpeskillingen, 10,000
kronor, måtte få användas 10,000 kronor av telegrafverkets förnyelsefond,
samt att sålunda i anledning av försäljningen till riksgäldskontoret måtte
få inlevereras dels försäljningssumman, dels 10,000 kronor av förnyelsefondsmedel.
I anledning av detta förslag må i korthet erinras därom, att det gamla
centralposthuset i Göteborg var bokfört till ett belopp av 599,300 kronor
men försåldes för en summa av allenast 475,000 kronor. Ehuru byggnaden
på sin tid bekostats av andra medel än lånemedel, ansågs av särskilda skäl
dess avförande ur postverkets tillgångar böra medföra en motsvarande minskning
av de av postverket disponerade lånemedlen. Detta skedde därigenom,
att till riksgäldskontoret såsom återbetalade lånemedel inlevererades dels
ett belopp av 475,000 kronor, motsvarande försäljningssumman, dels ock
skillnaden mellan detta belopp och bokförda värdet eller 12 4,300 kronor, att
utgå ur förnyelsefonden, till vilken för ifrågavarande fastighet avsättningar
gjorts till minst denna summa. Berörda inleverering redovisades i riksstaten
genom motsvarande höjning av den under rubriken »Lånemedel. I. Fasta
lånemedel» upptagna inkomstposten »Återbetalningar».
Över telegrafstyrelsens framställning har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande
den 14 januari 1929. Riksräkenskapsverket har därvid framhållit, att
den av telegrafstyrelsen gjorda jämförelsen med försäljningen av centralposthuset
i Göteborg icke kunde tillämpas å förevarande fall. Det belopp
å 124,300 kronor, som under innevarande budgetår toges i anspråk av postverkets
förnyelsefond för återbetalning av viss del av i nya centralposthuset
i Göteborg nedlagda lånemedel, hade nämligen tillgodoförts postverkets förnyelsefond,
under det att avsättningarna till telegrafverkets förnyelsefond
för tomterna i Krylbo efter vad ämbetsverket hade inhämtat endast belöpte
sig till ett beräknat belopp av 1,400 kronor. Rätteligen borde därför enligt
verkets mening den del av tomternas bokförda värde, som icke täcktes av
försäljningssumman, bestridas av förnyelsefonden med 1,400 kronor, medan
återstoden, 8,600 kronor, skulle bokföras såsom omkostnad för telegrafverket.
Departements
chefen.
Försäljning
av ett från
tomten nr 14
1 kvarteret
Norrtälje 1
Stockholm
avstyckat
område.
6 Kungl. Maj;ts proposition nr 50.
Med hänsyn till det ringa belopp, som vore ifråga, ansåge sig dock riksräkenskapsverket
kunna tillstyrka det av telegrafstyrelsen föreslagna förfaringssättet.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de för uppförande av en förrådsbyggnad
inköpta tomterna i Krylbo ej komma att tagas i anspråk för
det avsedda ändamålet och att de ej torde bliva behövliga för andra verks
räkning. De torde därför böra försäljas. Vad beträffar den erbjudna köpeskillingen,
torde densamma, ehuru endast utgörande hälften av den av statsverket
på sin tid erlagda, likväl få godtagas med hänsyn till vad telegrafstyrelsen
meddelat om nu å orten rådande prisförhållanden.
Då tomtköpet på sin tid gäldats med till telegrafverkets disposition ställda
kapitalökningsanslag av lånemedel, torde vid tomternas avhändande summan
av de i verket investerade lånemedlen böra minskas med tomternas bokförda
värde, vilket överensstämmer med inköpspriset. I enlighet med telegrafstyrelsens
av riksräkenskapsverket tillstyrkta förslag lärer detta böra ske genom
att till riksgäldskontoret såsom återbetalning av lånemedel inlevereras dels
köpeskillingen å 10,000 kronor, dels ett lika stort belopp av telegrafverkets
förnyelsefond. Ett sådant förfarande innebär visserligen, såsom riksräkenskapsverket
påpekat, tagande i anspråk av förnyelsefondsmedel till större
belopp än de för tomterna gjorda avsättningarna medgiva. Om så anses
nödigt lärer likväl detta kunna tillrättaläggas genom att vid fastställande
av telegrafverkets kostnadsstat för nästkommande år ett belopp motsvarande
merdispositionen eller alltså 8,600 kronor tillgodoföres förnyelsefonden utöver
de regelmässiga avsättningarna.
Ifrågavarande återbetalning torde icke böra föranleda någon jämkning i
det riksdagen förelagda förslaget till riksstat för nästkommande budgetår,
utan torde medlen få jämte övriga under innevarande år skeende återbetalningar
av lånemedel redovisas i riksstaten för budgetåret 1930/1931.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att de telegrafverket tillhöriga tomterna nr 6,
7, 8 och 9 i kvarteret nr XXII Telegrafen i Krylbo jämte tillhörande
gatumark må försäljas för ett belopp av 10,000 kronor
och under de villkor i övrigt, som av Kungl. Maj:t godkännas;
dels ock besluta, att köpeskillingen jämte ett belopp av
10,000 kronor av telegrafverkets förnyelsefond skall inlevereras
till riksgäldskontoret på sätt i statsrådsprotokollet föreslagits.
3:o.
I skrivelse den 20 april 1928 har byggnadsstyrelsen meddelat, att Stockholms
stads fastighetsnämnd hos styrelsen gjort framställning om överlåtelse
till staden av ett för utläggning till gata i enlighet med av Kungl.
Maj: t fastställd stadsplan erforderligt område om 48.8 kvadratmeter, vilket
avstyckats från den kronan tillhöriga, till pensionsstyrelsens begagnande
7
Kungl. Maj:ts jiroposition nr 50.
upplåtna och under byggnadsstyrelsens vård stående fastigheten nr 14 i
kvarteret Norrtälje i Stockholm.
Med anledning av denna framställning, har byggnadsstyrelsen anhållit om
kammarkollegii yttrande i frågan.
Kammarkollegium påpekade i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 1 februari
1928, att Stockholms stad ägde rätt att expropriationsvis förvärva det ifrågavarande
området och att ett förvärv i annan ordning förutsatte medgivande
av riksdagen. Med anledning härav syntes anledning saknas att för detta
speciella fall, allenast för att staden skulle undgå expropriationskostnaderna,
vidtaga extraordinära åtgärder. I sak hade kollegium ingen erinran mot
stadens förvärv av markområdet ifråga.
Kollegium överlämnade jämte sitt yttrande ett memorial i ärendet av
kammaradvokatfiskalsämbetet, däruti anförts bland annat följande.
Då staden icke begagnat expropriationsvägen, vore att antaga, att staden
av kostnadsskäl föranletts till den förevarande framställningen. Som det
vore fråga om ett förhållandevis obetydligt område och kostnaderna för ett
expropriationsförfarande enligt uppgift skulle belöpa sig till omkring 2,000
kronor, syntes skäl föreligga att söka åstadkomma en lösning av frågan utan
användande av sådant förfarande.
Ersättningen för tomtdelen borde uppenbarligen utgå efter priset å tomtmark
i trakten, vadan sålunda den omständigheten att tomtdelen, såsom
enligt gällande stadsplan ingående i gata, icke finge till annat ändamål av
kronan användas, ej borde föranleda till att ersättningen för tomtdelen
sattes lägre än som eljest skulle bliva fallet.
Byggnadsstyrelsen har, enligt vad styrelsen i sin ovannämnda skrivelse
anfört, i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet funnit skäl föreligga att
söka åstadkomma en lösning av frågan utan användande av expropriationsförfarandet.
Styrelsen hade därför fört underhandlingar med Stockholms
stads fastighetsnämnd rörande villkoren för en överenskommelse mellan
kronan och staden rörande ifrågavarande markupplåtelse. I anslutning härtill
hade mellan styrelsen och fastighetsnämnden slutits ett preliminärt köpekontrakt
av följande lydelse:
Mellan Kungl. byggnadsstyrelsen å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å
ena, samt Stockholms stads fastighetsnämnd, å andra sidan, är upprättat
följande
Köpekontrakt.
l:o.
Kronan försäljer härigenom till Stockholms stad det enligt byggnadsnämndens
beslut den 6 oktober 1920 från tomten nr 14 i kvarteret Norrtälje
för utläggning till Rimbogatan avstyckade, å här bilagda karta1) med blå
färg angivna område med en areal av 48.8 kvm. för en köpeskilling av Tiotusen
(10,000) kronor.
2:o.
Området tillträdes den 1 augusti 1929, och skall köpeskillingen samma
dag kontant betalas emot det att säljaren till staden avlämnar köpebrev å
*) Här utesluten.
Departements
chefen.
8 Kungl. Majits proposition nr 50.
det försålda området ävensom håller för staden tillgängliga de för områdets
lagfarande nödiga åtkomsthandlingar jämte gällande designation samt bevis,
att området ej besväras av inteckning.
3:o.
Staden betalar kostnaderna för lagfart å detta fång ävensom nödiga arealavmätningar
i följd av överlåtelsen.
4:o.
Det skall åligga staden att i samband med områdets ordnande som gata
till den nya gatulinjen inflytta de i gränsen mot Rimbogatan nu befintliga
stängsel, ävensom att bekosta gatans framtida underhåll.
5:o.
Därest Kungl. Maj:t och riksdagen icke före den 1 juli 1929 godkänt detta
kontrakt, har detsamma till alla delar förfallit.
Härav äro två lika lydande exemplar upprättade.
Stockholm den 20 april och 25 maj 1928.
På fastighetsnämndens vägnar:
HARRY SANDBERG.
M. Sellberg.
Bevittnas:
Karl W. Ericsson. Alice Hallberg.
Köpeskillingen, vid vars bestämmande hänsyn jämväl tagits till de av
kammaradvokatfiskalsämbetet i detta avseende anförda synpunkterna, motsvarade
ett pris av omkring 205 kronor per kvadratmeter, vilket med hänsyn
till markens läge enligt byggnadsstyrelsens mening måste anses skäligt.
Då det varit angeläget för staden att redan före köpets avslutande kunna
slutligt ordna ifrågavarande gatudel, hade byggnadsstyrelsen med fastighetsnämnden
överenskommit, att staden finge för tiden den 1 augusti 1928—
1 augusti 1929 för gatuändamål disponera området mot det att staden till
kronan erlade ett belopp av 500 kronor, motsvarande 5 procent ränta å
det försäljningsvärde, som åsatts området.
Under åberopande av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att det preliminära köpekontraktet
måtte före den 1 juli 1929 vinna statsmakternas godkännande.
Biksräfcenskapsverket har i utlåtande den 14 januari 1929 förklarat sig ej
hava något att erinra mot ifrågavarande försäljning samt tillstyrkt, att köpeskillingen
liksom den ovannämnda arrendeavgiften tillgodofördes inkomsttiteln
A III, Diverse inkomster.
Såsom i kammarkollegii yttrande i ärendet erinrats, har Stockholms stad
möjlighet att genom expropriationsförfarande förvärva ifrågavarande Kronan
tillhöriga, för utläggning till gata avsedda markområde. Denna omständighet
För Kungl. Maj:t och kronan.
Dess Byggnadsstyrelse:
IYAR TENGBOM.
Georg A. Nilsson.
H. Öliman.
9
Kuntjl. Maj:ts proposition nr <50.
synes mig emellertid icke böra utgöra skäl för avvisande av stadens önskemål
om en frivillig överenskommelse rörande områdets upplåtelse. De mellan
byggnadsstyrelsen och fastighetsnämnden förberedelsevis överenskomna köpevillkoren
synas mig godtagbara.
Det årligen av riksdagen lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att
utan riksdagens hörande medgiva avstående av kronan tillhörig mark för
ändamål, för vars tillgodoseende expropriationsförfarande eljest är medgivet,
har enligt uttrycklig föreskrift icke avseende å mark, som erfordras för i
fastställd stadsplan upptagna gator m. in. För att den nu föreslagna markförsäljningen
skall kunna komma till stånd erfordras alltså riksdagens särskilda
medgivande.
Enligt vad jag inhämtat har ifrågavarande markupplåtelse icke något sammanhang
med eller någon betydelse i avseende å de mellan staten och
Stockholms stad pågående förhandlingarna i fråga om markdispositioner
m. m.
Köpeskillingen för området, 10,000 kronor, ävensom den omförmälda avgiften
å 500 kronor för områdets disponerande intill tiden för dess tillträdande
torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra tillgodoföras
inkomsttiteln »A, Egentliga statsinkomster: III, Diverse inkomster».
Med hänsyn till de obetydliga belopp, det här gäller, lärer emellertid någon
jämkning av det riksdagen förelagda förslaget till riksstat icke böra ifrågasättas.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna avtal angående
försäljning av ett jämlikt byggnadsnämndens i Stockholm
beslut den 6 oktober 1920 från tomten nr 14 i kvarteret
Norrtälje för utläggning till Kimbogatan avstyckat område;
dels ock besluta, att de medel, som i anledning av områdets
upplåtelse inflyta, skola disponeras i enlighet med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder.
4:o.
År 1808 förvärvade Kungl. Maj:t och Kronan genom köp den s. k. kungskällaren
»jämte tillhörande stuvuplats» i Utmelands by i Mora socken, d. v. s.
den källare, där Gustav Vasa enligt sägnen dolts undan danskarnas förföljelser.
För utvidgande av området kring kungskällaren inköpte sedermera »Bestyrelsen
för upprättande av ett monument åt Gustav Vasa i Dalarna» år
1859 dels av gårdsmeden Johan Forsberg och Lisbeth Forsberg deras jordegendom
i Utmeland, utgörande i areal 25.6 kappland och i reducerat tal
13.315 kappland eller 161.814 grader under nr 29, litt. Ba, jämte därtill
hörande skifte i byns samfällda, då ännu odelade skog, dels ock av änkan
Bogg Carin Matsdotter m. fl. ett markområde om 13.96 kappland avsett till
utfartsväg. Genom nämnda bestyrelses försorg uppfördes vidare för insam
-
Försäljning
av vissa till
området för
Gustav Vasamonumentet
vid Utmeland
hörande
skogsskiften.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 50.
lade medel ett monument över kungskällaren samt en byggnad, avsedd att
tjäna som bostad åt en tillsyningsman. Sedan monumentet färdigställts,
hemställde nyssnämnda bestyrelse, att monumentet med tillhörigheter, däribland
de inköpta markområdena, måtte av Kronan som dess egendom övertagas,
ävensom att ett bestämt årligt anslag av allmänna medel måtte anvisas
för anordningarnas vård och underhåll.
Genom brev den 14 oktober 1862 medgav Kungl. Maj:t, att ifrågavarande
jordlotter med därå befintliga byggnader jämte tillhörigheter finge från och
med år 1863 övertagas av Kronan och ställas under överintendentsämbetets
överinseende för att i likhet med övriga ämbetets förvaltning tillhörande
Kronans egendomar utom Stockholm underhållas av statsanslaget för byggnader
och reparationer i landsorterna. Tillika hemställde Kungl. Maj:t i
proposition den 24 oktober 1862, nr 20, att riksdagen måtte bevilja en ökning
i nämnda anslag med 475 riksdaler riksmynt, motsvarande den beräknade
årliga kostnaden för monumentets vård och underhåll. Denna framställning
bifölls av riksdagen.
Monumentet har alltsedan dess stått under överintendentsämbetets —
numera byggnadsstyrelsens — förvaltning; vården och underhållet bestridas
av anslaget till byggnader och reparationer.
Enligt en av lantmäteristyrelsen den 13 juni 1924 avgiven utredning
skulle den ursprungliga, år 1808 inköpta monumentsplatsen ävensom det av
förenämnda bestyrelse för vägändamål inköpta jordområdet hava ansetts såsom
från respektive hemman avsöndrade lägenheter. Däremot hade det från
Utmeland litt. Ba förvärvade området om 13.315 kappland reducerad jord,
motsvarande inägorna till fastigheten Utmeland sub nr 29 litt. Ba om 14.123
kappland reducerad jord, ansetts som hemmansdel och vid verkställda delningar
av skogsmark i Utmelands by erhållit anpart i skog efter sitt jordtal.
För denna fastighet hade sålunda enligt lantmäteristyrelsens uppgifter
utbrutits
dels, vid år 1900 förrättad delning av vissa hem-, fäbod- och utskogar,
följande fem skiften nämligen
1) hemskogskiftet vid byn.........................................
............... om 3.9 4 hektar
2) » » Amberg .................................
............... » 2.24 k
3) västra fäbodskogskiftet vid Gruvan.....................
............... » 14.4 6 »
4) östra » » » .....................
............... » 0.816 »
5) utskogsskiftet vid Södra Garberg.......................
eller tillhopa 26.8 7 6 hektar,
............... » 5.4 2 » ,
dels ock, vid åren 1908—1920 verkställd delning
två skiften nämligen:
av vissa utskogar, följande
1) skiftet vid Suggfäbodarna......................................
............ om 6.169 hektar
2) » » Ulvsjön ...............................................
eller tillhopa 18.8 19 hektar.
............. » 12.65 »
11
Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.
Samtliga sju skogsskiften innehölle eu areal av 45.6 9 5 liektar, varav
42.096 liektar avrösningsjord och 3.6 hektar impediment.
Enligt lantmäteristyrelsen skulle därmed samtliga Kungl. Maj:t och Kronan
för Vasamonumentet i Utmeland tillhöriga skogslotter vara lagligen utbrutna.
I jordregistret för Mora socken, som förklarats upplagt den 30 oktober
1928, har liemmansdelen 13.315 kappland reducerad jord av Utmeland sub
nr 29 litt. Ba upptagits under beteckningen Utmeland 702.
I skrivelse den 9 februari 1926 underställde byggnadsstyrelsen Kungl. Maj:ts
prövning frågan om sättet för förvaltningen av de utbrutna skogsskiftena.
Styrelsen framhöll därvid, att styrelsen saknade lämpligt organ för omhändertagande
av skiftena samt anslöt sig till ett av domänstyrelsen i yttrande
till byggnadsstyrelsen gjort uttalande, att skogsskiftena borde ställas under
domänverkets omedelbara vård och förvaltning, därvid skogsavkastningen i
första hand borde disponeras för skogens indelning, skötsel och bevakning
samt överskottet fonderas för underhåll av monumentet och därtill hörande
byggnader och plantering m. m.
Över denna framställning avgav statskontoret utlåtande den 10 april 1926
och ifrågasatte därvid lämpligheten av den föreslagna anordningen. Med
hänsyn till de särskilda skiftenas ringa areal och oformliga ägofigurer syntes
knappast, framhöll ämbetsverket, någon ekonomisk skogshushållning a desamma
kunna ifrågakomma. Skogsskiftena borde i stället försäljas.
Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört avgav byggnadsstyrelsen
utlåtande den 4 maj 1926, därvid styrelsen förklarade sig icke hava något
att erinra mot en försäljning, om det skulle visa sig, att denna vore till för
-
Fråga om
skogsskiftena
försäljning.
del för statsverket.
Domänstyrelsen anslöt sig i utlåtande den 5 april 1927 till de av statskontoret
uttalade synpunkterna rörande lämpligheten att försälja skiftena.
Genom beslut den 6 maj 1927 förordnade Kungl. Maj:t, att ifragavarande
skogsmarksskiften tillsvidare skulle stå under domänverkets omedelbara vård
och förvaltning, därvid skogsavkastningen i första hand skulle disponeras för
skogens indelning, skötsel och bevakning och överskottet tillgodoföras sjätte
huvudtitelns reservationsanslag för byggnader och reparationer; och ålades
därjämte domänstyrelsen att låta verkställa saluvärdering av skogsskiftena
samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till försäljning av desamma.
I skrivelse den 12 juli 1928 har domänstyrelsen till åtlydnad härav framlagt
en utredning rörande ifrågavarande skogsskiftens beskaffenhet och värde.
Ur denna utredning må meddelas följande uppgifter:
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 50.
Sättet för
köpeskillingens
disposition.
Skiftets beteckning
Arealx)
hektar
Därav
skogs-
bärande
mark
hektar
Skogens beskaffenhet
Virkes-
forråd
kbm.
Värde
kr.
I Hemskogen vid byn .......
3.53
3.45
Äldre tallskog.
286
900
II » »> Amberg..
2.34
1.73
Tall 40 %, gran 60 %
i olikåldrigabestånd.
91
225
Ill V ästra skiftet vid Gruvan
14.35
12.29
Övervägande tallskog
i likåldriga bestånd.
998
2,600
IV Östra » » »
V Utskogen vid Södra Gar-
0.77
0.77
Gamm al, väl sluten tall- skog.
119
525
berg .........................
VI Utskogen vid Suggfäbo-
5.42
2.43
Övervägande gran av
olika åldrar.
201
600
darna................
VII Utskogen vid Sexån (Ulv-
6.169
5-30
Huvudsakligen yngre
tallskog.
174
230
sjön) ........................
12.65
10.17
Övervägande gammal
skog i olikåldriga
bestånd; tall 40 %
gran 60 %.
560
1,150
Summa
45.129
36.14
\
2,429
6,230 l
Domänstyrelsen har i anlutning till de sålunda meddelade uppgifterna
hemställt, att ifrågavarande sju skogsskiften måtte få avstyckas stamfastigheten
och vart för sig försäljas å. offentlig auktion till den högstbjudande
med tillträdesrätt vid köpets avslutande.
Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 12 januari 1929 tillstyrkt bifall till
domänstyrelsens framställning och justitiekansler sämbetet har i utlåtande den
18 januari 1929 uttalat, att ämbetet ansåge sig icke böra avstyrka försäljning
av skogsskiftena.
I fråga om sättet för disposition av de medel, som komme att inflyta
vid en försäljning, föreslog statskontoret i sitt förut omförmälda utlåtande
den 10 april 1926, att dessa fonderades, därest de komme att uppgå till
något mera avsevärt belopp, men i annat fall såsom särskilda uppbördsmedel
tillgodofördes sjätte huvudtitelns reservationsanslag för byggnader
och reparationer.
Byggnadsstyrelsen har i sitt nyssnämnda utlåtande den 12 januari 1929 med
hänsyn till skogsskiftenas jämförelsevis ringa värde funnit det mest lämpligt,
att försäljningsmedlen tillfördes det till styrelsens förfogande stående anslaget
till byggnader och reparationer. Fondering av köpeskillingen syntes
enligt styrelsens mening så mycket mindre erforderlig, som statsverket
åtagit sig den framtida vården av monumentet. Skulle emellertid medlen
fonderas, syntes fonden böra förvaltas av statskontoret och avkastningen
tillställas byggnadsstyrelsen att användas som bidrag till monumentets vård
och underhåll. De årliga kostnaderna härför, vilka bestredes från ovannämnda
anslag, uppginge för närvarande till omkring 800 kronor.
*) Frånräknat inom skiftena belägna främmande ägor, omkring 0.5 7 hektar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 13
JustitieJcanslersämbetet bär i förevarande avseende anfört, att köpeskillingen,
liksom eljest plägade ske, då donerad fast egendom förvandlades i penningkapital,
borde fonderas. Ämbetet ville därjämte ifrågasätta, att i sådant fall
avkastningen tills vidare skulle läggas till fondens kapital, så att detta framdeles
kunde lämna tillgång till bestridande av eventuellt erforderlig större
utgift för minnesmärkets räkning.
Ifrågavarande sju skogsskiften, vilka vid delning av skogsmark inom Utmelands
bj tillagts en till statsverket i samband med Utmelandsmonumentets
tillblivelse såsom gåva överlämnad fastighet, äro var för sig av obetydlig omfattning,
utgöras av långa smala ägofigurer och ligga spridda inom ett stort
område. De kunna sålunda i statens hand näppeligen bliva föremål för
någon rationell och lönande skogshushållning. Skogsskiftena torde alltså
böra försäljas.
Då ifrågavarande markområden tillfallit kronan genom donation, torde,
såsom justitiekanslersämbetet föreslagit, försäljningsmedlen enligt i dylika
fall gängse praxis böra fonderas, varvid med hänsyn till kapitalbeloppets
jämförelsevis ringa storlek avkastningen tillsvidare torde få läggas till kapitalet
för att, sedan detta i erforderlig grad tillvuxit, enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande användas för lämpligt, monumentet avseende ändamål. Förvaltningen
av fonden torde böra uppdragas åt statskontoret.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att sju till liemmansdelen Utmeland 702 om
13.316 kappland reducerad jord i Mora socken av Kopparbergs
län hörande skogsskiften må, under de villkor Kungl.
Maj:t fastställer, vart för sig å offentlig auktion försäljas till
den högstbjudande;
dels ock besluta, att de i anledning av försäljningen inflytande
medlen skola disponeras i enlighet med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder.
Till vad departementschefen under punkterna l:o—
4:o hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Departements
chefen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden. s. 8 i texten
- SU 1929:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa staten tillhöriga markområden. s. 1 i texten