Sök i Ratio Lex

Angående pensioner och understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

1929-02-01 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:51, Angående pensioner och understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.

15

Nr 51.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner

och understöd åt efterlevande till vissa i statens

tjänst anställda personer; given Stockholms slott

den 1 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

l:o.

I skrivelse den 21 maj 1928 har järnvägsstyrelsen hemställt om beredande

av pension åt förre förste bokhållaren Axel Henrik Gottfriedz’ änka Albertina

Josefina Gottfriedz, född Bergendahl.

Beträffande mannen Gottfriedz’ tjänstgöringsförhållanden samt änkans

ekonomiska ställning m. m. inhämtas av handlingarna i ärendet huvudsakligen

följande:

*77 2!)

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 51.

Mannen Gottfriedz, född den 4 juli 1847, hade den 15 maj 1884 erhållit

anställning som kamrerare vid Mellersta Hallands järnvägsbyggnad samt år

1886 blivit kamrerare, kassör och förrådsförvaltare vid Mellersta Hallands

järnväg. Då denna järnväg från och med den 1 januari 1896 övertagits av

statens järnvägar, hade han övergått i dessas tjänst såsom bokhållare, år

1908 befordrats till förste bokhållare och den 1 oktober 1914 avgått från

sin tjänst, varvid han erhållit pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa,

i vilken han kvarstått som medlem. Gottfriedz, som vid avskedstagandet

uppburit ett årligt arvode av 3,600 kronor jämte ersättning för

bostad och bränsle med 1,100 kronor, hade avlidit den 20 mars 1928.

Änkan Gottfridz vore född den 26 juni 1871, och makarna hade ingått

äktenskap den 20 november 1898.

Bouppteckningen efter Gottfriedz utvisade en behållning av 6,450 kronor

10 öre; bland tillgångarna märktes en till 12,650 kronor taxerad bostadslägenhet

i Stockholm om 2 rum och kokvrå, varå emellertid vilade skuld

till vederbörande bostadsförening å närmare 11,000 kronor.

Änkan Gottfriedz lede enligt läkarintyg av nervsjukdom och åderförkalkning

samt vore oförmögen till arbete.

Järnvägsstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse påpekat, att makarna

Gottfriedz’ äktenskap ingåtts efter det mannen fyllt 50 år, samt att Gottfriedz,

som varit delägare i de enskilda järnvägarnas pensionskassa, icke

haft möjlighet att förvärva pensionsrätt åt sin hustru vare sig i nämnda

kassa eller hos statens järnvägars änke- och pupillkassa. Under erinran

om att statsmakterna vid ett flertal tidigare tillfällen beviljat pensioner till

änkor efter befattningshavare vid den s. k. Västkustbanan, i vilken Mellersta

Hallands järnväg inginge, har järnvägsstyrelsen hemställt, att änkan Gottfriedz

måtte från och med den 1 januari 1929 erhålla en pension av trafikmedel

till belopp av 552 kronor.

StatsJcontoret har i utlåtande den 28 augusti 1928 tillstyrkt framställningen.

Jag tillåter mig erinra därom, att riksdagen senast år 1927 efter framställning

av Kungl. Maj:t (prop. nr 117 p. 5) beviljat pension i ett fall —

änkan efter lokomotivföraren Forsberg — som i allt väsentligt överensstämde

med det nu föreliggande: mannen, född år 1847, hade övergått i statens

järnvägars tjänst år 1896 vid inköjDet av Västkustbanan, äktenskapet hade

ingåtts efter det mannen fyllt 50 år och pensionsrätt för hustrun hade icke

kunnat erhållas vare sig hos de enskilda järnvägarnas pensionskassa eller

genom inträde i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Änkan Gottfriedz

är visserligen icke äldre än 57 år — änkan Forsberg var nära 70 år gammal

— men synes på grund av sjuklighet vara ur stånd att försörja sig; det

torde därför vara skäligt, att även hon kommer i åtnjutande av understöd.

Det av järnvägsstyrelsen föreslagna —- nyreglerade — pensionsbeloppet

å 552 kronor har, såsom i tidigare liknande fall plägat ske, bestämts så, att

motsvarande oreglerade pensionsbelopp skulle ungefärligen utgöra en tredjedel

av den pension, som skulle utgått, därest vederbörande make vid avskedstagandet

varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Mot

denna beräkningsgrund har jag intet att erinra.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Jag anser mig alltså böra biträda järnvägsstyrelsens av statskontoret tillstyrkta

hemställan och anhåller, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att till förre förste bokhållaren Axel Henrik Gottfriedz’ änka

Albertina Josefina Gottfriedz, född Bergendahl, må av trafikmedel

utbetalas pension med ett årligt belopp av 552 kronor,

att utgå räknat från och med den 1 januari 1929 i enlighet

med de grunder, som i §§ G och 7 av gällande reglemente för

statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner

till änkor efter delägare i nämnda kassa.

2:o.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har förre verkstadsarbetaren vid statens

järnvägar Gustaf Konrad Isidor Lindqvists änka Klara Lovisa Lindqvist,

född Andersdotter, hemställt att få komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Mannen Lindqvist, född den 8 december 1850, hade innehaft anställning

som kopparslagare vid statens järnvägar under tiden 29 juni 1881—30 maj

1885 samt därefter från den 19 februari 1886 till den 1 augusti 1919, då han

avgått med pension. Lindqvist hade avlidit den 15 april 1922.

Änkan Lindqvist vore född den 10 februari 1852. Behållningen i dödsboet

hade utgjort 1,984 kronor 73 öre. Änkan Lindqvist hade tre barn,

därav två söner, vilka vore gifta och hade barn samt kunde lämna blott

ringa eller ingen hjälp, och eu hos modern boende dotter, vilken förtjänade

ett knappt uppehälle medelst trikåstickning. Förutom pension från allmänna

folkpensioneringen å 145 kronor hade änkan Lindqvist åtnjutit ett understöd

från statsbaneföreningen Gör gott av 100 kronor om året. Enligt intyg av

vederbörande kyrkoherde levde änkan Lindqvist i sådana ekonomiska villkor,

att hon vore i stort behov av den sökta pensionen.

I sin ansökning framhåller änkan Lindqvist, att det varit förenat med

försakelse och bekymmer för henne att draga sig fram under de efter makens

frånfälle gångna sex åren, samt att det på grund av hennes ålder —

över 76 år — vore svårt för henne att försörja sig med sitt arbete; hon

hemställde därför om pension, så att hon skulle kunna framleva sina återstående

levnadsdagar utan att anlita fattigvården.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 14 december 1928 framhållit, att

styrelsen visserligen vore av den meningen, att med hänsyn till konsekvenserna

synnerligen stor återhållsamhet måste iakttagas vid beviljande av understöd

åt efterlevande efter statens järnvägars arbetarepersonal; då emellertid

riksdagen ansett sig böra medgiva pension i jämförliga fall — styrelsen

erinrade om 1928 års riksdags beslut om pension åt änkorna efter

verkstadsarbetarna C. J. Persson och A. P. Svensson — ville styrelsen icke

motsätta sig att även änkan Lindqvist bereddes understöd på enahanda

villkor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 40 håft. (Nr 50—51.) 27729 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IB

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Statskontoret har i utlåtande den 5 januari 1929, med hänvisning till de

av järnvägsstyrelsen sålunda åberopade fallen, hemställt, att änkan Lindqvist

måtte från och med den 1 januari 1929 tillerkännas ett årligt understöd av

384 kronor.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag vederbörlig hänsyn till konsekvenserna

påfordra varsamhet vid tilldelandet av understöd åt efterlevande efter

den talrika arbetarepersonalen vid statens järnvägar. I betraktande av mannen

Lindqvists långa tjänstetid samt hans efterlämnade änkas höga ålder och

betryckta belägenhet i ekonomiskt avseende och då riksdagen nyligen, såsom

järnvägsstyrelsen påpekat, beviljat årliga understöd i likartade fall, anser

jag mig emellertid böra hemställa, att sådant understöd utverkas hos riksdagen

även åt änkan Lindqvist.

Mot det av statskontoret föreslagna beloppet syntes intet vara att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att förre verkstadsarbetaren Gustaf Konrad Isidor Lindqvists

änka Klara Lovisa Lindqvist, född Andersdotter, må

räknat från och med den 1 januari 1929 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

3:o.

1 en till byggnadsstyrelsen ställd, av styrelsen med skrivelse den 21

augusti 1928 till Kungl. Maj:t överlämnad skrift har maskinisten Axel Gotthard

Glans’ änka Anna Lovisa Glans, född Gillström, anhållit att bliva

tillerkänd pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Mannen Glans, född den 5 maj 1877, hade sedan den 1 oktober 1918 varit

anställd som maskinist vid värmecentralen i gamla riksdagshuset i Stockholm

och härför uppburit en årlig ersättning av 3,480 kronor jämte dyrtidstillägg,

varifrån dock gjorts avdrag för tjänstebostad. Glans hade avlidit

den 10 januari 1928. Änkan Glans, som vore född den 17 februari 1878,

hade besörjt portvaktstjänsten i fastigheten samt i viss utsträckning skött

städningen därstädes; härför hade hon uppburit ett årligt arvode av 1,260

kronor, varå dyrtidstillägg ej beräknats. Med hänsyn till nödvändigheten

av att portvaktssysslan sköttes av den i fastigheten boende maskinistens

hustru hade byggnadsstyrelsen emellertid efter mannens död funnit sig nödsakad

att entlediga änkan Glans från hennes portvaktstjänst från och med

den 1 oktober 1928. Enligt läkarbetyg lede änkan Glans av nervsjukdoni

samt vore på den grund icke fullt arbetsför.

Bouppteckningen utvisade en brist av 838 kronor 65 öre. Änkan Glans

hade tre vuxna barn, varav en dotter vore gift, en dotter hade anställning,

söm gåve henne en knapphändig bärgning, och en son hade endast tillfällig

anställning.

Änkan Glans har i sin ansökan såsom sin mening framhållit, att hennes

makes dödsfall sannolikt indirekt orsakats av ett benbrott, vilket han en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 51. Ti)

månad före dödsfallet ådragit sig, då lian varit stadd i tjänsteärende, men

att orsakssammanhanget icke vore så klarlagt, att hon kunde erhålla ersätt

ning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Sökanden har

vidare påpekat, att, då hon vore över 50 år och sjuklig, det torde bliva henne

svårt eller omöjligt att erhålla arbete, varigenom hon kunde försörja sig, samt

att hon icke kunde räkna på något ekonomiskt stöd av sina barn.

Byggnadsstyrelsen bär i sin skrivelse meddelat följande beträffande an

ställningsförhållandena för maskinisterna vid vissa kronans fastigheter i

Stockholm:

De maskinister, som vore anställda vid värmecentralerna i gamla riksdagshuset

samt exempelvis de kronan tillhöriga fastigheterna i kvarteren

Rosenbad, Grönlandet norra och Murmästaren, vilka samtliga fastigheter

stode under byggnadsstyrelsens förvaltning, hade icke ordinarie anställning

i motsats till maskinisterna vid riksdagshuset, tekniska högskolan, naturhistoriska

riksmuseet m. fl. statliga byggnader. Det vore nämligen att märka,

att avlöningarna till värmeiedningsskötarna i den förstnämnda gruppen av egendomar

inginge i de övriga kostnaderna för driften av anläggningarna i fråga.

Dessa kostnader förskotterades av byggnadsstyrelsen, varefter styrelsen vid

utgången av varje budgetår gottgjorde sig för ifrågavarande utgifter av

vederbörliga expensanslag. De av styrelsen anställda maskinisternas avlönings-

och tjänstgöringsförhållanden hade nyligen i största möjliga utsträckning

reglerats i överensstämmelse med de ordinarie anställda maskinisternas

villkor, men givetvis hade en sådan överensstämmelse icke kunnat

åvägabringas beträffande, bland annat, begravningshjälp och pension. Vederbörande

vore således i detta avseende hänvisade till de åtgärder, som statsmakterna

i det enskilda fallet kunde finna skäliga.

Byggnadsstyrelsen har vidare anfört, att det av sökanden antydda sammanhanget

mellan mannen Glans’ benbrott och dödsfallet icke kunnat vederbörligen

styrkas, varför ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete icke kunde ifrågakomma. Under hänvisning till sökandens ekononomiska

bekymmer, då hon ginge förlustig sin arbetsförtjänst som portvakt,

samt med vitsordande av att makarna Glans under den tid, de varit i statens

tjänst, städse fullgjort sina åligganden med största ordentlighet och

plikttrohet har byggnadsstyrelsen hemställt, att änkan Glans måtte tillerkännas

pension av statsmedel till skäligt belopp.

StatsJcontoret har i utlåtande den 24 september 1928 anfört, att statskontoret

med hänsyn till vad i ärendet meddelats rörande makarna Glans’ anställning

och då änkan Glans icke hade utsikt att erhålla arbete, varmed

hon kunde helt försörja sig, funne starka billighetsskäl tala för att något

understöd bereddes henne i form av pension; och ville ämbetsverket i förevarande

fall ifrågasätta ett belopp av 300 kronor att utgå från och med den

1 oktober 1928.

Den tid av knappt tio år, varunder maskinisten Glans varit anställd i statens

tjänst, lärer i betraktande av hittills tillämpade principer knappast få anses

tillräcklig för att ensam kunna motivera understöd åt hans efterlämnade

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

[inka även om, såsom här är fallet, ömmande förhållanden kunna åberopas.

Emellertid torde hänsyn böra tagas jämväl därtill, att änkan Glans själv

under mannens anställningstid haft en med städningsgöromål förenad portvaktssyssla

i statens tjänst, vilken hon dock till följd av mannens död måst

lämna. Det synes under sådana förhållanden obilligt, att hon nu med av

svag hälsa nedsatt arbetsförmåga lämnas helt utan ekonomiskt stöd från

statens sida.

Beträffande pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret

föreslagit.

•Tag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten Axel Gotthard Glans’ änka Anna Lovisa

Glans, född Gillström, må räknat från och med den 1 oktober

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten

till ett belopp av 300 kronor för år räknat.

Till vari departementschefen under punkterna l:o—3:o

hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman..

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26 s. 52 i texten