Sök i Ratio Lex

Angående anslag till överståthållarämbetet in. in

1929-01-25 · 136 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 113 av 136 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:56, Angående anslag till överståthållarämbetet in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till överståthållarämbetet in. in.; given Stockholms

slott den 25 januari 192,9.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggee, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Stetern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

Då jag i 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 81) anmälde

frågan om regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna under

riksstatens femte huvudtitel, anförde jag bland annat, att jag senare komme

att föreslå Kungl. Maj:t att till 1929 års riksdag avlåta proposition medförslag

angående omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning

mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet.

I avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,

har i statsverkspropositionen till överståthållarämbetet beräknats ett ordinarie

förslagsanslag av 129,000 kronor, varjämte beloppet av vissa andra, under

femte huvudtiteln begärda anslag beräknats med avseende fästat å det blivande

förslaget i sagda ämne.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 44 häft. (Nr 56.)

101 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Inledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Jag anhåller nu att få återkomma till detta ärende.

Då man liar att taga ställning till frågan om en omorganisation av överståthållarämbetet

och ett av sådant förslag föranledd lönereglering för ämbetets

befattningshavare, mötes man av åtskilliga säregna problem, vartill

motsvarighet näppeligen finnes inom andra ämbetsverk. Överståthållarämbetet

fungerar ju såsom länsstyrelse i Stockholms stad och fullgör de å

sådan myndighet annorstädes ankommande uppgifterna. Samtidigt har emellertid

överståthållarämbetet under årens lopp kommit att alltmera övertaga

en magistrats arbetsuppgifter och kan således numera sägas fungera både

såsom länsstyrelse och magistrat i huvudstaden. Denna av historiska skäl

föranledda utveckling har icke kunnat undgå att i avsevärd grad påverka överståthållarämbetets

organisation och arbetsformer och har därjämte medfört,

att kostnaderna för ämbetets verksamhet kommit att i vissa fall åvila staten,

i andra fall Stockholms stad och stundom både staten och staden i förening.

Detta förhållande har givetvis i sin tur påverkat befattningshavarnas ställning.

Därav har nämligen blivit en följd, att vissa befattningshavare vid

överståthållarämbetet uppbära lön från staten, andra från Stockholms stad

och en tredje grupp från båda dessa håll.

Det ordinarie statsanslaget till överståthållarämbetet blev i samband med

år 1926 beslutad lönereglering för befattningshavare vid överståthållarämbetets

kansli bestämt till 137,422 kronor. Med detta belopp har anslaget

därefter varit uppfört i riksstaten.

Anslaget i fråga har emellertid, såsom av det nyss anförda framgår,

ingalunda avsett kostnaderna för överståthållarämbetet i dess helhet. Av

detsamma har bestritts större delen av överståthållarens och underståthållarens

avlöningar, samtliga lönekostnader för överståthållarämbetets kansli,

hyresersättning för kansliets ämbetslokal, en del utav lönekostnaderna för

exekutionsbetjäningen i Stockholm, visst bidrag till kronouppbördsverket i

Stockholm samt gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte

vid poliskammaren i Stockholm. Övriga kostnader för ämbetet — frånsett

i viss utsträckning utgifter för skrivmaterialier och expenser samt för dyrtidstillägg

ävensom för tillfällig löneförbättring åt överståthållaren och underståthållaren,

vilka utgifter bestridas av andra riksstatsanslag — hava

däremot bestritts utav Stockholms stad.

Denna uppdelning mellan statsverket och Stockholms stad av kostnaderna

för överståthållarämbetets verksamhet har vid upprepade tillfällen föranlett

erinringar från Stockholms stad. Stadens kommunala organ hava därvid

visserligen icke ifrågasatt skyldigheten att utgiva bidrag till ifrågavarande

kostnader men så mycket starkare påtalat, att ingen grund funnes angiven,

enligt vilken fördelningen av kostnaderna skulle ske. Dessa framställningar

från staden föranledde emellertid icke någon Kungl. Mai:ts åtgärd, förrän frågan

upptogs av de enligt bemyndigande den 31 december 1923 tillkallade s. k.

1924 års landsstatslönesakkunniga. Nämnda sakkunniga — åt vilka bland

annat uppdragits att biträda med utarbetande av förslag till definitiv lönereglering

och pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare hos över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

ståthållarämbetet — hemställde i skrivelse den 16 november 1925, att deras

uppdrag måtto utsträckas att omfatta jämväl utredning angående förändringar

i överståthållarämbetets organisation samt förhandling med Stockholms stad

angående i samband därmed stående mellanliavanden mellan staten och staden.

I enlighet med av Kungl. Maj:t den 21 november 1925 lämnat bemyndigande

meddelades samma dag åt de sakkunniga utvidgat uppdrag på

sätt dessa i nyssnämnda skrivelse hemställt.

Sedan de sakkunniga därefter i berörda frågor förhandlat med av Stockholms

stad utsedda särskilda delegerade, hava de sakkunniga med skrivelse

den 15 maj 1928 överlämnat ett av dem upprättat betänkande med förslag

angående omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning

mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet

(Statens offentliga utredningar 1928: 12). Förslaget avser omorganisation av

nuvarande överståthållarämbetets kansli och överståthållarämbetets avdelning

för polisärenden ävensom viss ändring beträffande stadsfogdarna i Stockholm.

Däremot hava de sakkunniga ansett sig icke böra ingå på frågan

om ändrad organisation av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden

eller om ändrad fördelning av kostnaderna för denna avdelnings

verksamhet. Spörsmålet om åtgärder till åvägabringande av en rationell

skatteuppbörd är för närvarande inom finansdepartementet föremål för utredning

genom särskilt tillkallade sakkunniga, och innan resultatet av denna

utredning föreligger har det synts de sakkunniga, att något förslag angående

omorganisation utav denna avdelning av verket icke rimligen kunde

framläggas.

Över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket,

statskontoret, styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, Stockholms stadsfullmäktige

och överståthållarämbetet, sistnämnda utlåtande avgivet den 30 oktober 1928.

Vid Stockholms stadsfullmäktiges utlåtande har fogats ett av stadskollegiet

i Stockholm avgivet utlåtande med däri återgivna yttranden av stadens

drätselnämnd, tjänstenämnd och polisnämnd, varjämte överståthållarämbetet

vid sitt utlåtande närslutit särskilda yttranden av polismästaren i Stockholm,

förste, andre och tredje polisintendenterna därstädes, polismästarens sekreterare

samt kamreraren vid ämbetets avdelning för polisärenden.

Huvuddragen av den föreslagna omorganisationen.

Till en början hava landsstatslönesakkunniga i sitt betänkande lämnat en

översikt av överståthållarämbetets historiska utveckling och därvid ägnat

särskild uppmärksamhet åt de olika anslag, som staten och Stockholms stad

beviljat verket. Härefter hava de sakkunniga i detalj granskat de olika arbetsuppgifter,

som för närvarande åvila nu ifrågavarande delar utav ämbetet,

samt närmare redogjort för nuvarande tjänstebefattningar vid ämbetsverket.

I anslutning härtill hava de sakkunniga upprättat en schematisk översikt av

överståthållarämbetets nuvarande, organisation, vilken översikt har följande utseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överståthållarämbetets nuvarande organisation.

Chef: Överståthållaren.

Overståthållarämbetets

kansli.

Chef: Underståthållaren.

sekreterare,

notarier,

kanslister,

kanslibiträde,

kontorsbiträden, j

förste expeditions
vakt,

expeditionsvakt.

Överståthållarämbetet för polisärenden.

Chef : Polismästaren.

Underavdelningar.

1) Polissekreterarens

expedition:

1 polissekreterare,

1 kanslist,

1 kontorsskrivare,

1 skrivbiträde,

1 vaktmästare,

(P a s 8 b y r å n):

1 kanslist,

1 konstapel,

7) Polisskolan :

1 fjärde polisintendent,

1 biträdande föreståndare,

ämneslämre.

2) Biträdande

polissekreterarens

expedition:

1 biträdande

polissekreterare,

1 kanslist.

8) Ordningspolisen:
1

andre polisintendent,

12 kommissarier,

56 överkonstaplar,

24 biträdande

Överkonstaplar,

652 konstaplar.

3) Polismästarens

expedition:

1 sekreterare, 1

1 notarie,

1 kanslist, 1

1 skrivbiträde, 1

1 ordonnans, 1

2 överkonstaplar, 1

4 konstaplar.

9) Kriminalavdelningen

:

1 tredje polisintendent,

2 polisassessorer,

6 kriminalkommissarier,

22 kriminalöverkonstaplar,

1 fotograf,

87 kriminalkonstaplar,

2 polissystrar.

4) Poliskammaren

:

förste polisintendent,

notarie,

kanslist,

kontorsskrivare,

skrivbiträde.

5) Kamrer ar - kontoret:

1 kamrerare,

3 bokhållare,

1 kontorsskrivare,

1 skrivbiträde,

1 förste vaktmästare.

6) Polisdomstolen:
1

polisdomare,

2 notarier,

1 kanslist,

1 kontorsskrivare,

1 skrivbiträde.

10) Ordonnansavdelningen:
(1

förste polisintendent),

1 kommissarie,

2 överkonstaplar,

37 konstaplar.

11) Stadsfiskalskontoret:
2

stadsfiskaler,

(2 polisassessorer).

Ö ver st åthållar ämbetet

för uppbördsärenden.

Chef: Kamreraren.

1 assessor,

1 revisor,

1 registrator,

kamm arskrivare,

kontorsskrivare,

kontorsbiträden,

vaktmästare,

taxeri ngskomm issarier,

taxeringsassistenter,

skri vpersonal,

uppbördskommissarier,

uppbördsassistenter,

skri vper sonal,

uppbördsmän.

Stadsfogdarna-

Rannsakningsfängelset.

1 förste stadsfogde, 1 andre stadsfogde,

Chef: 1 direktör.

1 assistent, 1 assistent,

1 sissistent,

2 kontorsskrivare, 1 kontorsskrivare,

1 bokhållare.

5 dom8verk8tällaro, 1 kontorsbiträde,

1 kontorsskrivare.

8 utmätningsmän,

vaktpersonal.

2 vaktmästare.

maskinister,

reparatörer.

kökspersonal.

4^

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

De sakkunniga hava vidare verkställt beräkningar angående nuvarande

kostnader för de avdelningar inom överståthållarämbetet, vilka beröras av

omorganisationsförslaget, samt upprättat eu sammanfattning härav. Denna

sammanfattning, av vilken jämväl framgå nuvarande personalstater å de av

förslaget berörda avdelningarna utav överståthållarämbetet, må här återgivas:

1. Överståthållaren och underståthållaren.

Kostnaderna bestridas delvis av statsverket, delvis av Stockholms stad.

a) Överståthållaren ................................................................. kronor 49,223: —

Av detta belopp utgör tillhopa 20,000 kronor beräknat

värde av fri bostad och värme; återstoden utgör kontant

lön jämte dyrtidstillägg.

b) Underståthållaren ............................................................ » 19,341: —

Häri är beloppet av nuvarande dyrtidstillägg inberäknat.

Summa kostnader kronor 68,564: —

2. Överståthållarämbetets kansli.

Samtliga kostnader bestridas av staten. Lönerna reglerades, såsom förut

framhållits, senast år 1926, därvid befattningshavarna erhöllo motsvarande

löneplacering som tjänstemännen vid länsstyrelserna; notarierna jämställdes

därvid med länsnotarier av l:a klass.

a) Löner m. m. (här upptagas de nuvarande verkliga lönekostnaderna).

1 sekreterare, B 30, ...............

1 notarie, B 24,.......................

1 notarie, B 24, .....................

1 kanslist, B 15,.....................

1 kanslist, B 15, .....................

1 kanslist, B 15, ....................

1 kanslist, B 15, ....................

1 kanslibiträde, B 7,...............

1 förste expeditionsvakt, B 7,

1 expeditionsvakt, B 5, ........

1 kontorsbiträde, B 4,............

1 kontorsbiträde, B 4,............

. kronor 11,940

—

»

9,060

—

»

9,060

—

5,676

—

»

5,676

—

»

5,676

—

»

4,350

—

. »

3,300

—

»

3,144

—

»

2,988

—

»

2,832

—

»

2,364

—

Härtill kommer dyrtidstillägg1) enligt för statens befattningshavare

gällande grunder, för närvarande utgående med

18 % å lön, som ej överstiger 800 kronor i månaden;

det belopp, varå dyrtidstillägg utgår, utgör sålunda

63,726 kronor och dyrtidstilläggets belopp bliver .........

kronor

»

Summa kronor

66,066: —

11,470: 68

77,536: 68

1 Statligt dyrtidstillägg och kommunalt rörligt lönetillägg hava av de sakkunniga beräknats

enligt de procenttal, som i dessa hänseenden varit gällande under fjärde kvartalet

1927 och vilka även gällt under fjärde kvartalet 1928. Härvid har beträffande statens

dyrtidstillägg hänsyn icke tagits till eventuell ökning därav på grund av försörjningsplikt

mot barn under 16 år samt ej heller till eventuell minskning av dyrtidstillägget på grund

av att befattningshavare ej uppnått 25 års ålder. I övrigt må hänvisas beträffande dyrtidstilläggens

beräknande till kungörelsen den 15 juni 1923 med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt beträffande det rörliga lönetilläggets

beräknande till de av Stockholms stadsfullmäktige den 16 juni 1921 härom antagna

bestämmelserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

b) Arvoden åt extra personal m. m.

Tillhopa..................................................

Dyrtidstillägg.......................................

kronor 7,600: —

_1_1’36gl^ kronor 8,968:

c) Övriga kostnader.

Hyresersättning och värmekostnad........

Lyse, renhållning och städning ............

Renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden.

.....................................................

Skrivmaterialier och papper ..................

Telegram- och telefonkostnader samt

annonskostnad.......................................

Inköp och underhåll av möbler ...........

Bokinköp, bindning av böcker och tidningsprenumeration

m. m...................

Pensioner med dyrtidstillägg därå (approximativt)

.............................................

kronor 15,600: —

» 2,500: —

» 4,000: —

2,000: —

» 5,000: —

1,000: —

» 3,000: —

10,000: —

43,100:

Summa kostnader kronor 129,604: 68

3. Överståthitllarämbetets avdelning för polisärenden.

A och B. Polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

a) Löner, ålder stillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 polissekreterare .....................

1 amanuens ...............................

1 kanslist (4,800 + 1,080) .........

1 kontorsskrivare (2,640 +- 600)

1 skrivbiträde (1,920 + 540)......

1 extra skrivbiträde .................

1 vaktmästare (2,400 -f 600)......

1 extra vaktmästare ..................

Extra hjälp (»konstapel») .........

1 föreståndare för passbyrån,

kronor

kanslist

11,100

2,220

5,880

3,240

2,460

1,920

3,000

1,740

3,120

(4,800 + 360) ..........................................

» 5,160

—

1 poliskonstapel .....................................

» 3,120

—

Extra biträden (ackordsarbete) ...............

1 biträdande polissekreterare (8,400 +

13,260

600)........................................................

» 9,000

—

1 kanslist (4,800 + 360) ..........................

5,160

—

1 extra kvinnligt skrivbiträde..................

» 1,860

—

Semesteranslag.........................................

1,500

—

Vikariatsersättning....................................

» 375

—

Summa kronor 74,115

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

för Stockholms stads befattningshavare

gällande grunder eller för närvarande

21 % =................................................

Jjyg* L5 kronor 89,679: 15

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

7

c) Övriga kostnader.

Inventarier ..................................

......... kronor

400: —

Hyra och bränsle samt lyse .......

.......... »

5,000: -

Renhållning....................................

.......... »

1,709: —

Skrivmaterialier ............................

.......... »

2,500:

Renskrivning, tryckning m. m.....

.......... »

3,750: -

Tidningsprenumeration ...............

.......... »

250: -

Böcker, tidskrifter och kartor......

300: —

Bokbinderiarbeten ........................

.......... t

1,250: —

Post- och telegrafporto ................

.......... »

187: 50

Tryckning av pass .......................

.......... »

4,000: -

Telefoner ........................................

.......... »

1,836: —

Pension .........................................

.......... »

4,472: 16

kronor

25,654: 66

Siimma kostnader kronor 115,333:81

C. Polismästarens expedition.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad; dock utgår från statsverket

särskilt arvode åt polismästaren för hans befattning med polisskolan

med 1,000 kronor jämte rörligt lönetillägg därå enligt för stadens befattningshavare

gällande grunder.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal ra. m.

1 polismästare (15,600 + 1,500) .............. kronor 17,100: —

1 sekreterare ............................................ » 9,300: —

1 notarie .................................................. » 6,600: —

1 amanuens.............................................. » 2,220: —

1 kanslist (4,800 + 1,080) ....................... » 5,880: —

1 skrivbiträde, förordnat såsom extra

kontorsskrivare (2,250 + 540) ............... » 2,790: —

1 extra skrivbiträde .............................. » 2,160: —

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —-

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —

1 extra vaktmästare ................................ » 1,600: —

1 ordonnans (poliskonstapel) ......... » 3,120: —

1 överkonstapel.......................................... » 4,200: —

1 överkonstapel......................................... » 4,200: —

4 konstaplar ............................................. » 12,480: —

Semesteranslag.......................................... » 1,500: —

Vikariatsersättning ................................... » 375: —

Särskilt arvode åt polismästaren såsom

ordförande i polisskolans styrelse (från

statsverket)............................. » 1,000: —

Summa kronor 80,105: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21''*= ..................••_» 16,822:05 96j927: 05

c) Övriga kostnader.

Inventarier ................................................ kronor 400: —

Bränsle och lyse (gemensam kostnad

för samtliga ifrågavarande lokaler

inom polishuset å Kungsholmen) » 4,800: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Hyresersättning (gemensam kostnad för

samtliga ifrågavarande lokaler inom

polishuset å Kungsholmen)............... kronor 28,000: —

Renhållning (även beträffande körkorts
-

avdelningen) .......................................

»

2,153:05

Skrivmaterialier ......................................

»

2,500

—

Renskrivning, tryckning m. m................

»

3,750

—

Tidningsprenumeration ..........................

»

250

—

Böcker, tidskrifter m. m........................

»

300

—

Bokbinderiarbeten ..................................

»

1,250

—

Post- och telegrafporto ...........................

»

187

50

Telefoner (även beträffande körkortsav- delningen).............................................

2.550: -

kronor

40.140: 55

Summa kostnader kronor 143,067:60

D. Poliskammaren.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad; dock utgår av statsverket

bidrag för uppvärmning av lokalerna med 1,470 kronor och anslag

till gratifikationer med 150 kronor.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 förste polisintendent (11,100 + 1,500)-.

kronor 12,600:

1 notarie (7,200 + 480).......... ...............

» 7,680:

1 kanslist (4,800 + 720) ..........................

5,520:

1 kontorsskrivare (2,640 + 900)..............

» 3,540:

1 skrivbiträde (1,920 + 540)....................

» 2,460:

1 extra vaktmästare ................................

1,860:

Semesteranslag.........................................

1,500:

Vikariatsersättning.................................

37o:

Summa kronor 35,535: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21 % =....................■ > 7,462: 35 kronor 4^997. 35

c) Övriga kostnader.

Inventarier ............................................. kronor 400: —

Bränsle och lyse (se under polismästarens

expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens

expedition)

Renhållning ............................................. > 1,943:50

Skrivmaterialier ....................................... » 2,500: —

Renskrivning, tryckning m. m................ » 3,750: —

Tidningsprenumeration ........................... » 250: —

Böcker, tidskrifter m. m......................... » 300: —

Bokbinderiarbeten .................................... 1,250: —

Post- och telegrafporto ........................... > 187:50

Telefoner ................................................... » 1,700: —

kronor

12,281: —

Summa kostnader kronor 55,278: 35

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t* proposition nr .56". 9

F. Kumrernrekontoret.

Samtliga löner m. in. utgå av Stoclcholms stad, som jämväl bestrider övriga

kostnader. Härjämte utgå emellertid av statsmedel två arvoden till kamreraren,

det ena om 850 kronor såsom ersättning för förandet av »Polisunderrättelsers»

räkenskaper, det andra om 300 kronor, såsom gottgörelse

för uppbörd och redovisning av registreringsavgifter för motorfordon. A

intetdera av dessa arvoden utgår något dyrtidstillägg.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. ni.

1 kamrerare (7,200 + 1,440) ..................... kronor 8,640: —

1 bokhållare (5,400 + 780)........................ » 6,180: --

1 bokhållare (4,200 + 990) ...................... 5,190: —

1 bokhållare (4,200 + 990)........................ » 5,190: —

1 kontorsskrivare (3,600 + 300)............... » 3.900: —

1 skrivbiträde (1,920 + 540).................... 2.460: —

1 extra skrivbiträde ................................ » 1,980: —

1 förste vaktmästare (2,640 + 900) ......... » 3,540: —

Semesteranslag........................................ » 1,500: —

Yikariatsersättning .................................. » 375: —

Ersättning för kontroll å uppbörden...... »_750: —

Summa kronor 39,705

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21 % - ....................

Extra arvoden åt kamreraren (från statsverket)

..................................................

8,338:05

1i15Q: ~ kronor 49,193:05

c) Övriga kostnader.

Inventarier ................................................ kronor 200: —

Bränsle och lyse (se under polismästarens

expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens

expedition)

Renhållning............................................... » 477:01

Skrivmaterialier ..................................... » 1,250: —

Renskrivning, tryckning m. m................ » 1,875: —

Tidningsprenumeration ........................... » 125: —

Böcker, tidskrifter m. m......................... » 150: —

Bokbinderiarbeten ................................... » 625: —

Post- och telegrafporto ......................... » 93:75

Telefoner .................................................. » 850: —

Pensioner................................................. » 1,387:87 kronor

7,033:63

Summa kostnader kronor 56,226: 68

F. Polisdomstolen.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

Polisdomstolen beröres icke av de sakkunnigas förslag i vidare mån än

att en tjänst såsom extra biträde för handläggning av värnpliktsärenden

föreslagits till indragning. I uppställningen hava förty endast medtagits

följande poster.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

b) Arvode åt extra personal m. m.

1 extra biträde för handläggning av värn
pliktsärenden.

.......................................... kronor 2,400: —

Rörligt lönetillägg efter 21 % =............ » 504: — kronQr 2,904: —

c) Övriga kostnader för det extra biträdet.

Bränsle och lyse (se under polismästarens

expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens

expedition)

Renhållning.................................................. kronor 60: 50

Skrivmaterialier (approximativt).................. » 50:— kronor 110-50

Summa kostnader för det extra biträdet kronor 3,014: 50

G. Centralavdelningens trafikbyrå.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

Av ordningspolisen skulle den s. k. centralavdelningens trafikbyrå ekonomiskt

beröras av förslaget, i det att vissa tjänster föreslås till indragning.

Rörande dessa medtagas följande poster:

a) Löner, ålderstillägg och dylikt.

1 överkonstapel......................................... kronor 4,200: —

4 konstaplar............................................:_*_12>480: ~ kronor 16,680: -

Rörligt lönetillägg efter 21 % = ..................................... » 3,502: 80

Summa kronor 20,182: 80

c) Övriga kostnader för trafikbyrån:

Bränsle och lyse (se under polismästarens

expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens

expedition)

Renhållning .................................................. kronor 155:58

Skrivmaterialier (approximativt) .................. » 50: —

Telefoner.....................................................in_» 425: - kronor

630: 58

Summa kostnader för centralavdelningens trafikbyrå kronor 20,813: 38

4. Andre stadsfogdens expedition.

Kostnaderna bestridas av Stockholms stad, dock att från statsverket utgår

ett anslag å 12,200 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg, vilket nyttjas

såsom bidrag till avlöning åt åtta utmätningsmän.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 andre stadsfogde (8,400 + 1,800) ......... kronor 10,200: —

1 assistent (5,400 + 390)...................... » 5,790:-—

1 kontorsskrivare (2,640 + 900)............... » 3,540: ■—

1 kontorsbiträde (2,160 + 900) ............... » 3,060: —

1 extra kontorsbiträde.............................. » 1,920: —

8 utmätningsmän ä 3,360 ........................ » 26,880: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

2 extra utmätningsmän .........

................. kronor

5,730:

1 vaktmästare (2,400 + 900)

................. »

3,300: —

Semesteranslag........................

................. »

4,200: —

Vikariatsersättningar m. m.

............... >>

2,500: —

Summa kronor

67,120: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

för stadens befattningshavare gällande

grunder eller (för närvarande) 21 % — » 14,095: 20 kronor 81,215: 20

c) Övriga kostnader:

Hyror och arrenden...................

Inventarier ................................

Bränsle och lyse........................

Benhållning m. m.......................

Skriv- och tryckkostnader m. m

Forselkostnader ........................

Telefoner ...................................

Pensioner och understöd ..........

Summa kostnader kronor 108,975: 27

kronor

6,000

800

750

1,100

6,000

1,850

712

10,547

50

57 Vvrmnr 97 760-07

Med ledning av de sålunda återgivna ekonomiska beräkningarna hava de

sakkunniga uppställt följande

Sammanfattning

av beräknade kostnader för de nuvarande avdelningar och delar därav inom

överståthållarämbetet, som beröras av ifrågavarande utredning:

1. Överståthållaren och underståthållaren........................... kronor 68,564: —

2. Överståthållarämbetets kansli ........................................ » 129,604: 68

3. Överståthållarämbetets avdelning för polisärenden:

A och B. Polissekreterarens och biträdande polissekreterarens

expeditioner ............ » 115,333:81

C. Polismästarens expedition ....................................■ » 143,067:60

D. Poliskammaren .......................................................... » 55,278:35

E. Kamrerarekontoret ..................................................... » 56,226:68

F. Polisdomstolen ............................................................ » 3,014:50

G. Centralavdelningens trafikbyrå................................... » 20,813: 38

4. Andre stadsfogdens expedition ..................... » 108,975: 27

Summa kronor 700,878: 27

Härav bestrider för närvarande statsverket

1. a) av överståthållarens avlöning....................................... kronor 15,808: —

b) av underståthållarens avlöning.................................... » 13,408: —

2. samtliga kostnader för överståthållarämbetets kansli ... » 129,604:68

3. vissa arvoden till polismästaren och kamreraren......... » 2,360: —

4. bidrag till exekutionsbetjäningens avlöning jämte dyr
tidstillägg

därå.............................................................. » 16,592: —

5. gratifikationer åt e. o. befattningshavare vid polis
kammaren.

................................................. » 150: —

6. bidrag för uppvärmning av poliskammarens ämbets
lokaler.

............................................................................ » 1.470: —

Summa kronor 179,392: 68

Stockholms stad bestrider övriga kostnader, tillhopa...... » 521,485: 59

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung t. Maj:ts proposition nr 36‘.

Sedan landsstatslönesakkunniga sålunda redogjort för överståtkållarämbetets

nuvarande organisation, arbetsuppgifter och förvaltningskostnader, anföra de

följande:

På sätt av den lämnade redogörelsen torde framgå, är övers tåthållarämbetet

vid handläggningen av därtill hörande göromål för närvarande uppdelat

å ett flertal i stort sett självständiga avdelningar, förenade allenast

genom ett mer eller mindre direkt subordinationsförhållande till överståthållaren.

Denna organisation har i huvudsak uppkommit därigenom, att,

med den ständigt växande arbetsbördan, nya tjänster eller avdelningar efter

hand tillskapats för varje särskild större arbetsuppgift. Härvid har man

emellertid som oftast försummat att fastare anknyta den nya befattningen

eller underavdelningen till verkets äldre organisationsformer. Sålunda intager

överståthållarämbetets kansli, arvtagaren till det gamla slottskansliet,

en fullkomligt självständig och avskild ställning i förhållande till överståthållarämbetet

för polisärenden och överståthållarämbetet för uppbördsärenden,

en avskildhet, som ytterligare skärpts genom att kansliets personal är

statsavlönad, medan övriga tjänstemän avlönas av Stockholms stad. Polisdomstolen

är en självständig domstol inom verket; biträdande polissekreteraren

är uteslutande sysselsatt med handläggningen av fattigvårdsmål utan

beröring med verket i övrigt, o. s. v.

Det är givet, att denna verkets klyvning medför mångahanda olägenheter.

Sålunda kunna ärenden av likartad beskaffenhet ofta komma att handläggas

å olika avdelningar, vilka icke inbördes stå i nödig kontakt. Möjligheten

att överblicka och sammanhålla verket i dess helhet försvåras i avsevärd

grad; för allmänheten framstår ämbetet stundom som eu labyrint, där man

endast med svårighet kan finna vägen till den sökta expeditionen. Slutligen

— och detta är en synpunkt, som de sakkunniga icke kunnat undgå att särskilt

beakta — måste den nuvarande organisationen medföra eu avsevärd

svårighet att rätt bedöma och fördela behovet av såväl personal som lokaler

samt därigenom inverka å omkostnaderna för verket.

För de sakkunniga har redan tidigt stätt klart, att eu omorganisation av

överståthållarämbetet borde kunna medföra icke obetydliga kostnadsbesparingar,

varförutom därmed borde kunna vinnas ökad möjlighet till samarbete

mellan avdelningarna och enhetligare behandling av ärendena. Det syntes

vid sådant förhållande lämpligt att först undersöka möjligheterna för eu

dylik omorganisation, innan man inginge på den del av de sakkunnigas uppdrag,

som avsåge frågan om fördelning av kostnaderna mellan statsverket

och Stockholms stad.

Vid härefter förda förhandlingar mellan de sakkunniga samt delegerade

för Stockholms stad visade sig från början råda enighet om behovet utav

omorganisation av överståthållarämbetet.

För de sakkunniga framstod, i enlighet med vad förut framhållits, såsom

ett viktigt önskemål, att omorganisationen skulle så läggas, att förefintliga

möjligheter till besparingar iakttoges. Vidare framträdde emellertid även

det önskemålet, att omorganisationen om möjligt måtte ordnas på sådant

sätt, att den blivande kostnadsfördelningen mellan statsverket och Stockholms

stad därigenom underlättades. Ett sådant önskemål kunde tillgodoses

genom att i vissa avdelningar sammanföra uteslutande länsstyrelseärenden —

cl. v. s. ärenden, som i länen ankomma på länsstyrelse — vilkas handläggning

borde bekostas av statsverket, samt å andra avdelningar sammanföra

magistratsärenden — d. v. s. ärenden, som i länen handläggas av magistraterna

i resp. städer — vilka ärenden med avseende å handläggningen borde

bekostas av Stockholms stad. För att undersöka framkomligheten av en

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Afajits proposition nr f)t>.

sådan linje hava de sakkunniga jämväl försöksvis låtit utarbeta förslag till

eu dylik uppdelning av ärendena; man tänkte sig därvid en fördelning å i

stort sett tre huvudavdelningar: överståthållarens kansliavdelning med uteslutande

länsstyrelseärenden, underståthållarens kansliavdelning med uteslutande

magistratsiirenden och polismästarens kansliavdelning med uteslutande

länsstyrelseärenden. Härtill skulle givetvis komma avdelningen för

uppbördsärenden.

Det visade sig emellertid snart nog, att en dylik arbetsfördelning ej blott

bibehöll de allvarligaste olägenheterna av nuvarande organisation utan jämväl

ytterligare accentuerade desamma. Sålunda skulle ärenden av likartad

beskaffenhet alltjämt, och kanske i större omfattning än förut, komma att

handläggas a olika avdelningar; omfattande dubbelarbete nödvändiggjordes

och någon personalindragning bleve näppeligen möjlig. Med hänsyn såväl

härtill som till de uppenbara olägenheterna för allmänheten av ett dylikt

system funno sig de sakkunniga böra avstå från tanken att helt genomföra

en ärendesfördelning av antydd art.

De sakkunniga hava i stället i nu föreliggande förslag sökt i första

hand vinna en koncentration av verkets arbetsformer. För detta ändamål

hava de sakkunniga sökt sammanföra avdelningar med likartade arbetsuppgifter

och framför allt ärenden av samma slag till en och samma avdelning.

Härigenom hava icke obetydliga möjligheter till personalminskning uppkommit.

Samtidigt härmed hava emellertid de sakkunniga, där en sammanblandning

av magistratsärenden och länsstyrelseärenden kunnat utan olägenhet

undvikas, ansett sig böra medverka därtill.

Slutligen hava de sakkunniga funnit önskvärt att vid en blivande omorganisation

i görlig mån anknyta till den historiska utveckling, varå den

nuvarande organisationen bygger.

Förslaget bär utarbetats i samförstånd med Stockholms stads för ändamålet

utsedda delegerade.

De sakkunniga övergå härefter till en redogörelse för huvuddragen i den

föreslagna omorganisationen samt anföra därvid följande:

Yad först angår de delar utav verket, över vilka överståthållaren utövar

det omedelbara chefskapet, d. v. s. där överståthållaren i regel själv efter

föredragning meddelar beslut i förekommande ärenden, har det synts de

sakkunniga anmärkningsvärt, att man där för närvarande har att räkna med

tre särskilda kansliavdelningar med var sin chef. Sålunda handläggas vissa

av dessa ärenden å överståthållarämbetets kansli samt föredragas av en där

tjänstgörande särskild sekreterare, andra ärenden handläggas å polissekreterarens

expedition och föredragas av polissekreteraren, medan slutligen en

tredje grupp ärenden handläggas och föredragas av biträdande polissekreteraren.

Något samarbete mellan dessa tre sekreterare förekommer ej, men

stundom synes ovisshet råda, huruvida den ene eller andre av dem skall

upptaga ett visst ärende.

Särskilt vid en jämförelse med arbetsformerna inom länsstyrelsernas landskanslier

framstår detta arbetssätt såsom onödigt splittrat. Den markerade

gräns, som uppehälles mellan överståthållarämbetets kansli och övriga avdelningar,

synes vidare — ehuru historiskt lätt förklarlig — numera sakna

rimlig grund.

De sakkunniga hava för sin del ansett önskvärt och närmast till hands

liggande, att nu ifrågavarande tre avdelningar sammanföras till en, förslagsvis

benämnd kansliavdelningen. Kansliavdelningen skulle omfatta tre underavdelningar,

nämligen kanslibyrån (i huvudsak motsvarande polissekreterarens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

expedition), exekutionsroteln (delvis motsvarande överstatkällarämbetets kansli)

och fattigvårdsroteln (i huvudsak motsvarande biträdande polissekreterarens

expedition).

Såsom kansliavdelningens chef skulle fungera en ämbetsman närmast

motsvarande landssekreteraren vid en länsstyrelse och förslagsvis benämnd

kanslidirektör. Denne kanslidirektör skulle, givetvis med biträde av underlydande

tjänstemän, hava ledningen över samtliga till kansliavdelningen

hörande ärenden.

Under kansliavdelningen skulle exekutionsverket lyda. Exekutionsverket

skulle närmast motsvara nuvarande stadsfogdarna med underlydande personal.

Beträffande stadsfogdarna, vilkas ställning varit föremål för olika

uppfattningar hos statsverkets och stadens myndigheter, föreslå de sakkunniga,

att andre stadsfogdens expedition indrages samt att hit hörande

göromål fördelas mellan polisens ordonnansavdelning och nuvarande förste

stadsfogdens expedition. Benämningen förste stadsfogde skulle därmed försvinna

och i stället endast finnas en stadsfogde såsom chef för exekutionsverket.

Genom kansliavdelningens nu föreslagna organisation skulle från överståthållarämbetets

avdelning för polisärenden skiljas två utav dess nuvarande

avdelningar, nämligen polissekreterarens expedition och biträdande polissekreterarens

expedition. Beträffande övriga därvarande underavdelningar

anse de sakkunniga i hög grad önskvärt, att en bestämd skillnad göres

mellan sådana, vilka uteslutande handlägga rena polisuppgifter, och sådana,

vilka handlägga andra ärenden (länsstyrelse- och magistratsärenden). Sistberörda

avdelningar synas böra alltjämt utgöra en del utav överståthållarämbetet

och såsom sådana kunna sammanfattas under benämningen polisavdelningen.

De avdelningar åter, vilka handhava rena polisuppgifter, torde

för sin del kunna sammanföras till ett särskilt verk, vilket lämpligen kunde

upptaga den gamla benämningen polisverket. Polisverket skulle således därefter

utgöra ett under överståthållarämbetet lydande särskilt verk, på sätt jämväl

föreslagits beträffande exekutionsverket.

Polismästaren skulle vara chef såväl för överståthållarämbetets polisavdelning

som för polisverket.

Polisavdelningen skulle omfatta nuvarande polismästarens expedition, vilken

föreslås skola erhålla den ändrade benämningen polisavdelningens kanslibyrå,

samt poliskammaren och kamrerarexpeditionen. Till denna avdelning torde

jämväl böra föras polisdomstolen, då ju polisdomaren beslutar å överståthållarämbetets

vägnar.

Kamreraren torde böra erhålla förordnande såsom stadsfogde med avseende

å de till polisavdelningen hörande bötesärenden.

Polisdomstolen synes böra befrias från det inslag av länsstyrelseärenden,

som nu åvilar polisdomaren utan samband med hans egentliga domarverksamhet.

I övrigt hava de sakkunniga så mycket mindre haft anledning att

befatta sig med polisdomstolens organisation, som denna domstol torde inbegripas

i den blivande processreformen.

Polisverket, vilket icke skulle utgöra en del utav överståthållarämbetet,

synes böra omfatta ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret,

ordonnansavdelningen och polisskolan.

Polisskolan har nyligen så till vida varit föremål för reglering som staten

helt övertagit kostnaderna för dess verksamhet. Polisskolan har numera

intet egentligt samband med överståthållarämbetet, och de sakkunniga hava

icke funnit skäl att i detta sammanhang ingå på formerna för dess verksamhet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 56.

Vidkommande ordningspolisen ocli kriminalavdelningen med stadsfiskulskontoret,

hava dessa institutioner ansetts falla utom området för de sakkunnigas

uppdrag. Till den del statliga intressen funnits att bevaka beträffande polispersonalen,

har kostnadsfördelningen mellan statsverket och Stockholms stad

reglerats i samband med nya polislagens införande. Beträffande ordningspolisen

kvarstå dock eu del fall, som de sakkunniga funnit böra av dem

uppmärksammas. Detta gäller särskilt handläggningen av motorfordonsärenden

å centralavdelningens trafikbyrå samt bötesindrivniug och delgivninesärenden

inom Brännkyrka församling.

Ej heller stadsjiskalskontoret hava de sakkunniga ansett omfattas av dem

lämnade uppdrag. De sakkunniga hava så mycket mera funnit anledning

till en sådan uppfattning, som jämväl frågan om åklagarväsendets gestaltning

sammanhänger med den blivande processreformens genomförande.

Ordonnansavdelningens verksamhet har av de sakkunniga ansetts böra utvidgas

till att omfatta jämväl huvudparten av de göromål, som för närvarande

åvila andre stadsfogdens utmätningsmän.

Vidkommande dispositionen av rannsakningsfängelset föreligga av ålder

olika uppfattningar mellan statsverket och Stockholms stad. Å skäl, som i

fortsättningen närmare angivas, hava emellertid de sakkunniga ansett sig

icke böra till behandling upptaga detta spörsmål. Dock föreslå de sakkunniga

så till vida en ändring beträffande rannsakningsfängelsets ställning,

att — i samband med omorganisationen av överståthållarämbetets

kansli ärenden angående fängelset föreslås skola handläggas å polisavdelningen.

Beträffande överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden hava de

sakkunniga, såsom tidigare framhållits, ansett sig icke böra ingå å frågan

om dess eventuella omorganisation eller om fördelningen mellan statsverket

och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet. Dock synes det

de sakkunniga önskvärt, att för likformighets vinnande överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden måtte erhålla den officiella benämningen

uppbördsavdelningen. I samband därmed torde kunna ifrågasättas, huruvida

icke uppbördsavdelningens chef borde erhålla eu titel, som bättre än den

nuvarande (»kamrerare») angåve hans ställning; i analogi med vad beträffande

kansliavdelningen föreslagits skulle han då kunna benämnas uppbär ds direktör.

Härjämte torde måhända i detta eller annat sammanhang böra lämpligen

ske en fördelning av ärendena mellan å ena sidan uppbördsavdelningen, såsom

utgörande en del utav överståtliållarämbetet, samt å andra sidan ett

därunder lydande särskilt uppbördsverk.

Vad slutligen angår vissa under överståtliållarämbetet lydande särskilda institutioner,

varom i det föregående icke varit tal, såsom ångslupsinspektionen,

hissinspektionen, besiktningsmän av olika slag o. s. v., föreligger enligt de

sakkunniga icke någon meningsskiljaktighet angående kostnadsfördelningen

mellan statsverket och Stockholms stad samt ur denna synpunkt ej heller

anledning att framlägga särskilt förslag.

För åskådliggörande av sitt förslag rörande omorganisationen hava de

sakkunniga lämnat följande schematiska översikt av detsamma:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet.

Chef: Överståthållaren.

Rannsakningsfängelset.

Chef: Fängelsedirektören.

Uppbördsverket.

Chef: Uppbördsdirektören.

Uppbördsavdel
ningen.

Chef: Uppbördsdirek

tören.

Kansliavdelningen.

Chef: Kanslidirektören.

Kanslibyrån.

Exekutionsroteln.

Fattigvårdsroteln.

Exekutions verket.

Chef : Stadsfogden.

Polisavdelningen.

Chef: Polismästaren.

Kanslilyrån. Poliskammaren.

Kamrerarexpeditionen. Polisdomstolen.

Pollsverket.

Chef: Polismästaren.

Ordningspolisen. Kriminalavdelningen med

Chef: Polisintendent. stadsfiskalskontoret.

Chef: Polisintendent.

Ordonnans av delning en. Polisskolan.

Chef: Polisintendent. Chef: Polisintendent.

Yttranden. Mot de sålunda framlagda grundlinjerna för en omorganisation av överståthållarämbetet

hava i de avgivna yttrandena icke någon erinran i huvudsak

framställts.

Överståthållarämbetet upptager dock till bemötande vad landsstatslönesakkunniga

anfört därom, att ämbetet för närvarande vore uppdelat å ett flertal

i stort sett självständiga avdelningar, förenade allenast genom ett mer eller

mindre direkt subordinationsförhållande till överståthållaren. Enligt överståthållarämbetets

mening vore det självklart, att så måste vara förhållandet,

då överståthållaren icke rimligen kunde vara den beslutande i alla

ärenden. Eu uppdelning av ärendena å olika avdelningar med var sin chef,

snbordinerad överståthållaren, syntes vara ofrånkomlig. De sakkunniga hade,

enligt överståthållarämbetets mening, i sitt betänkande ej heller föreslagit

något annat. Den ifrågasatta sammanslagningen av överståthållarämbetets

kansli med polissekreterarens och biträdande polissekreterarens avdelningar

till kansliavdelningen med dennas uppdelning å kanslibyrån, exekutionsroteln

och fattigvårdsroteln innebure i själva verket endast en namnförändring

å de avdelningar, som förut existerat, förutom en kraftig nedskärning

såväl i kvantitativt som kvalitativt hänseende av de arbetskrafter, som

nu funnes anställda å dessa avdelningar.

Stockholms stads drätselnämnd framhåller däremot, att vid förslagets genomförande

ämbetets organisation skulle vinna i klarhet och reda, stadens tjänster

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

nämnd finner förslaget kunna hälsas med tillfredsställelse och Stockholms

stadskollegium har hiträtt detsamma; dock har stadskollegiet framhållit vikten

av att ämbetets olika avdelningar bliva försedda med den personalutrustning,

som kan visa sig erforderlig för ärendenas behöriga handläggning,

ävensom att de viktigaste befattningarna så avlönas, att det blir möjligt att

under alla förhållanden å dem erhålla de för respektive befattningar lämpligaste

personerna.

Stockholms stadsfullmäktige hava därefter den 15 oktober 1928 förklarat

sig vilja godtaga det i betänkandet framlagda förslaget såsom grund för

blivande överenskommelse mellan staten och Stockholms stad i fråga om

överståthållarämbetets organisation samt fördelningen av kostnaderna för

ämbetets verksamhet mellan staten och staden.

Av vad de sakkunniga anfört torde uppenbarligen framgå, att överståt- Departementshållarämbetets

nuvarande organisation icke är tillfredsställande. Grundorsa- chefen,

ken härtill synes, på sätt de sakkunniga framhållit, vara att söka däri, att

man under verkets utveckling icke i tillräcklig omfattning sammanknutit de

olika delarna och skapat nödig kommunikation dem emellan. Man har sålunda

kommit till icke ett utan flera i sak väsentligen självständiga ämbetsverk,

ofta handläggande enahanda eller likartade frågor. Härav bär följt

överorganisation med därmed förenade särskilda kostnader och andra olägenheter.

Ej minst ur synpunkten av att överståthållarämbetet till största delen

handhar statliga arbetsuppgifter synes det mig vara ett ofrånkomligt statens

intresse, att sålunda rådande organisatoriska missförhållanden snarast

avhjälpas; berättigade hänsyn till Stockholms stad samt allmänhetens krav

tala jämväl i samma riktning. Het av de sakkunniga framlagda förslaget

synes mig därvidlag väl tillgodose de önskemål, vilka i angivna hänseenden

äro att framställa. Ett genomförande av förslaget skulle med säkerhet bereda

vederbörande chef väsentligt ökade möjligheter att överblicka och leda

ärendenas behöriga gång och samtidigt medföra betydande förenkling och ökad

reda ävensom lättnad för allmänheten Jag kan således icke dela den uppfattning,

för vilken överståthållarämbetet gjort sig till tolk, nämligen att den

föreslagna omorganisationen endast skulle i stort sett innebära namnförändringar.

Tvärtom synes densamma medföra ändringar, ägnade att leda

till en lämplig och effektiv organisation. Samtidigt är förslaget otvivelaktigt

ägnat att nedbringa kostnaderna för överståthållarämbetet.

Även om i enlighet med vad nyss anfördes en allmän uppfattning råder

därom, att verket bör bliva föremål för omorganisation, är det naturligt, att olika

meningar gjort sig gällande angående den lämpliga tidpunkten för framläggande

av förslag i detta ämne. Särskilt förekomsten av andra, ännu olösta

frågor av beskaffenhet att beröra överståthållarämbetet kunde ju tänkas föranleda

därtill, att jämväl den föreslagna omorganisationen uppskötes, intill

dess samtliga de frågor, som berörde ämbetet, på en gång nådde sin lösning.

Dylika frågor av större räckvidd äro uppbörds^ äsendets omorganisation,

rättegångsreformen samt frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ

enhet och om utökning i samband därmed av överståthållarämbeBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 hä/t. (Nr 56.) 101 a9 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tets förvaltningsområde. Jag anhåller att få något uppehålla mig vid dessa

frågor i deras sammanhang med förenämnda spörsmål.

Ett förslag om åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd

torde visserligen vara att förvänta från vederbörande sakkunniga redan under

innevarande år, men uppenbarligen kan för närvarande icke överblickas, om

och i vilken utsträckning ett dylikt förslag kan komma att leda till ändring

av nuvarande uppbördsväsende beträffande Stockholm. I varje fall är denna

fråga så omfattande, att dess lösning lärer kräva åtskillig tid. Eedan häri

ligger ett skäl att icke låta spörsmålet om överståthållarämbetets omorganisation

anstå i avbidan därå. Härtill kommer, att nu föreliggande förslag till

omorganisation icke avser överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden.

Sistberörda avdelning skulle alltså i avbidan på uppbördsreformen

alltjämt utgöra en helt självständig del av ämbetet utan egentlig förbindelse

med avdelningen för polisärenden eller kansliet. Eu ändrad organisation av

sistnämnda två avdelningar kan således icke föregripa de eventuella åtgärder

beträffande uppbördsavdelningen, som kunna bliva en följd av det blivande

förslaget angående omläggning av skatteuppbörden. Under sådana förhållanden

har jag icke funnit anledning att avbida uppbördssakkunnigas

förslag.

Genomförandet av eu rättegång sr ef orm skulle framför allt kunna påverka

överståthållarämbetet i så måtto, att polisdomstolen eventuellt skildes från

överståthållarämbetet samt att de exekutiva ärendena överflyttades från

ämbetet till de allmänna domstolarna. Polisdomstolens nuvarande ställningröner

av de sakkunnigas förslag ingen annan inverkan, än att vissa ärenden,

som annorstädes icke ankomma å domstols handläggning, flyttas därifrån.

En sammanslagning av polisdomstolen med allmän domstol vållar därefter

mindre olägenhet än för närvarande skulle vara fallet. Överflyttning av

utsökningsärendena till de allmänna domstolarna måste under angiven

förutsättning ske, vare sig verket nu omorganiseras eller icke. Under

nuvarande förhållanden skulle därjämte en dylik överflyttning förorsaka

väsentligt större svårigheter, än vad fallet bleve enligt den föreslagna omorganisationen.

För närvarande är nämligen med dessa ärenden sysselsatt

en icke ringa personal, vilken genom omorganisationen skulle avsevärt nedbringas.

Yidare bliva enligt förslaget exekutionsärendena koncentrerade till

en enda avdelning, den s. k. exekutionsroteln, vars eventuella indragning

icke skulle utöva avsevärt inflytande å ämbetsverket i övrigt. Jag finner således,

att ett fullföljande av landsstatslönesakkunnigas nu föreliggande förslag,

långt ifrån att försvåra eu eventuell reform av rättegångsväsendet, fastmera

lärer underlätta densammas genomförande beträffande Stockholm.

Frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ enhet är av gammalt

datum. Tanken att i samband därmed utvidga Stockholms stads

administrativa område framlades vid 1904 års riksdag i ett utlåtande av

andra kammarens tillfälliga utskott nr 4 i anledning av väckt motion om

uppdelning av Stockholms län. Utskottet förklarade bland annat, att, därest

en omreglering av länsindelningen inom ifrågavarande del av riket skulle

ske, man borde taga under övervägande, huruvida icke de delar av Uppland

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. 19

och Södermanland, som lågo närmast huvudstaden, lämpligen kunde sammanslås

med Stockholms överståthållarskap. Då emellertid förslag i sådant

syfte icke förelåge, saknade utskottet anledning att närmare sysselsätta sig

med nämnda fråga: utskottet hemställde förty om avslag å motionen. Kam

rama stannade i olika beslut, varför frågan förföll.

I anledning av väckt motion och på hemställan av statsutskottet beslöt

1908 års riksdag, i samband med antagande av stat för länsstyrelserna för

år 1909, att ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms län därefter

tills vidare endast skulle tillsättas medelst förordnande. Därjämte anhöll

riksdagen om utredning angående möjligheten av Stockholms läns upphörande

såsom administrativ enhet. Den 17 juni 1908 förordnade Kungl.

Maj:t i enlighet med riksdagens beslut samt uppdrog åt länsstyrelsen i Stockholms

län att inkomma med utlåtande i ärendet. Sådant utlåtande avgavs

den 31 oktober 1914. Yid anmälan av ärendet den 8 december 1914 fann

Kungl. Maj:t frågan om länets upphörande icke för det dåvarande böra avgöras.

Beträffande det av riksdagen uppställda villkoret rörande tillsättande

av ledigblivande tjänster biföll 1915 års riksdag ett av Kungl. Maj.t i proposition

nr 60 framlagt förslag, att de å avlöningsstaten för Stockholms

länsstyrelse uppförda befattningarna finge besättas med ordinarie befattningshavare

under förbehåll att dessa bleve skyldiga att underkasta sig förflyttning

till vissa andra befattningar. Riksdagens beslut meddelades i brev

den 18 juni 1915.

Sedan i frågan om Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet

utlåtanden inhämtats från överståtliållarämbetet samt länsstyrelserna i

Uppsala och Södermanlands län, vilka myndigheter samtliga avstyrkt den

föreslagna ändringen i länsindelningen, hemställde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

till 1919 års riksdag, att det i brevet den 18 juni 1915 stadgade

förbehållet vid återbesättande av tjänster måtte upphöra. Riksdagen

biföll detta förslag samt anförde därvid, bland annat, att ett bifall till Kungl.

Maj:ts framställning innebure, att den sedan år 1908 under utredning varande

frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ enhet avskiuvits.

Yid 1928 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion angående utredning

och förslag om en särskild kommunalförfattning för vad som kallats

för »Stor-Stockholm». I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 24) framhöll

konstitutionsutskottet, att den föreliggande, synnerligen invecklade frågan

icke då vore i sådant läge, att en utredning, för vilken utskottet icke funne

sig kunna giva några riktlinjer, borde på initiativ av riksdagen företagas,

samt hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Yisserligen torde kunna förväntas, att frågan om bildandet av ett Storstockholm

såsom administrativ enhet tid efter annan skall ånyo framföras.

Den ståndpunkt, som riksdagen hittills intagit gent emot dylika förslag,

torde dock giva vid handen, att detta spörsmål näppeligen kan antagas för

närvarande hava större aktualitet. Det lärer vid sådant förhållande ej heller

böra ifrågakomma att låta omorganisationen av överståthållarämbetet anstå

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

i avbidan på en lösning av detta spörsmål. Det må tilläggas, att det förevarande

förslagets läggning är sådan, att en eventuell utbyggnad av ämbetet

av nyss antydd anledning torde kunna gå för sig utan väsentliga organisatoriska

omvandlingar. Bland annat för att underlätta en dylik åtgärd ärnar

jag föreslå, att befattningshavarna vid överståthållarämbetet skola förklaras

skyldiga att underkasta sig förflyttning till motsvarande befattningar inom

landsstaten.

Intet av här angivna förhållanden är alltså enligt min mening av beskaffenhet

att böra resa hinder mot att nu genomföra en omorganisation av

överståthållarämbetet. Såvitt jag kunnat finna, föreligga icke heller andra

spörsmål av den art eller betydelse, att de böra utesluta åtgärder i sådan

riktning.

Med hänsyn härtill och under åberopande av vad jag här förut anfört får

jag tillstyrka, att Kungl. Maj:t nu ingår till riksdagen med förslag till omorganisation

av överståthållarämbetet i huvudsaklig överensstämmelse med

landsstatslönesakkunnigas framlagda förslag. De ändringar i berörda förslag,

som jag funnit påkallade, anhåller jag att i det följande få närmare angiva.

Bedan nu må dock framhållas, att vissa delar av förslaget, t. ex. frågan om

ändrad titel för kamreraren vid uppbördsavdelningen, lära vara av beskaffenhet

att ankomma å Kungl. Maj:ts avgörande och förty icke torde i

detta sammanhang böra underställas riksdagen.

Yad härefter angår tidpunkten, från vilken en ändrad organisation bör

begynna tillämpas, synas de sakkunniga hava förutsatt, att så borde ske

från och med början av budgetperioden 1929/1930, d. v. s. från och med

den 1 juli 1929. Obestridligen vore det ur vissa synpunkter önskvärt, att

en dylik omfattande ändring kunde genomföras vid ingången .av ett budgetår.

Emellertid torde med fog kunna ifrågasättas möjligheten och lämpligheten

av att fixera tiden för förslagets trädande i tillämpning till ingången av nästa

budgetår. För att så skulle kunna ske förutsättes ej blott att erforderliga

anslag beviljats utan även att nya instruktioner för överståthållarämbetet

och dess olika befattningshavare därförut blivit utarbetade samt att innehavare

av de nyinrättade befattningarna blivit utnämnda eller förordnade.

Arbetet med avfattande av de nya instruktionerna, vilka i väsentliga delar

torde komma att avvika från motsvarande, nu gällande författningar, lärer i

och för sig kräva en betydande tid, och därefter måste åtskilliga myndigheter

höras över instruktionsförslagen. Frågan om de nya tjänsternas uppehållande

kan icke bliva föremål för avgörande, innan riksdagen meddelat beslut angående

personalstaten, och dylikt beslut lärer icke kunna förväntas förrän

under senare delen av riksdagstiden. Tidrymden härefter och intill budgetperiodens

början torde förtj7 bliva synnerligen knapp och näppeligen möjliggöra

erforderlig ingående prövning av de viktiga frågorna om tjänstetillsättningar

inom ämbetet. Slutligen kan ifrågasättas lämpligheten av att till

sommarmånaderna, då ett flertal ordinarie tjänstemän pläga åtnjuta semesterledighet,

förlägga genomförandet av en så genomgripande omläggning av

överståthållarämbetets verksamhet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Med hänsyn till här anförda omständigheter torde omorganisationens

genomförande böra ske först under loppet av nästa budgetår. Den lämpligaste

tidpunkten inom denna period lärer vara ingången av kalenderåret

1930. Vid bifall härtill torde erforderlig tid vinnas såväl för utarbetande

av instruktioner som för fattande av beslut angående tjänsternas uppehållande,

och jämväl ur övriga förberörda synpunkter lärer sagda tidpunkt vara att

föredraga framför den av de sakkunniga förutsatta.

Jag förordar alltså, att den föreslagna omorganisationen träder i tillämpning

från och med den 1 januari 1930, och i den följande framställningen

tillåter jag mig att vid anslagens beräknande utgå från denna förutsättning.

Jag övergår härefter till att lämna en närmare redogörelse för förslagets

innehåll och min ställning till de särskilda delarna av detsamma.

Till en början torde jag därvid få uppehålla mig vid frågan om överståthållarens

ställning och löneförmåner.

Överståthållaren.

Med avseende å överståthållaren hava de sakkunniga, såsom av förut

lämnad översikt torde framgå, utgått från att överståthållaren alltjämt skulle

vara högste chef för hela ämbetsverket. Han skall alltså fortfarande liksom

hittills utöva chefskapet över såväl polispersonalen som övriga tjänstemän

samt äga att själv avgöra alla ärenden, varmed han aktar nödigt att taga

befattning. De något ändrade former, varunder han eventuellt skulle utöva

sin verksamhet, sammanhänga med den föreslagna omorganisationen av

underavdelningarna och torde lämpligast behandlas i samband därmed.

Ett spörsmål, som emellertid särskilt påkallar en lösning, är frågan om

överståthållarens avlöningsförmåner och pensionsrätt. Frågan om pension

till överståthållaren torde jag emellertid senare i dag komma att i annat

sammanhang beröra, varefter densamma lärer komma att i visst hänseende

av chefen för finansdepartementet göras till föremål för hemställan om avlåtande

av särskild proposition. Jag förbigår därför här denna fråga.

Beträffande överståthållarens nuvarande avlöningsförmåner hava de sakkunniga

erinrat, att han för närvarande uppbär följande årliga belopp:

från statsverket: lön................................................

ki-onor 4,681

45

taffelpenningar..............................

» 2,001

—

lönetillökning................................

» 2,317

55

tillfällig löneförbättring...............

» 4,000

—

13,000: —

från Stockholms stad: till extra utgifter................

kronor 8,550

—

anslag till ordonnans ........

» 1,700

—

10,250: —

Summa kronor

23,250: —

Härjämte utgår dgrtidstillägg, beräknat enligt bestämmelserna

för oreglerade tjänster, respektive rörligt lönetillägg,

från statsverket med ...............................................

kronor 2,808

—

» Stockholms stad med .......................................

» 2,808

—

» » » (å anslag till ordonnans) med

» 357

—

5.973: —

Slutsumma kronor

29,223: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Dessutom åtnjuter överståthållaren fri bostad i det s. k. Tessinska palatset

vid Slottsbacken, vilken fastighet staden år 1773 förvärvat av Gustaf III

under villkor att densamma skulle brukas till överståthållarboställe; fastigheten

med tillhörande planterat område underhålles av Stockholms stad.

Staden tillhandahåller vidare fri värme i överståthållarbostället och har bekostat

möbleringen av fyra till representation avsedda rum, den s. k. paradvåningen,

enligt stadsfullmäktiges beslut den 30 juni 1913.

Sedan de sakkunniga erinrat om dessa förhållanden, anföra de i huvudsak

följande:

Det torde vara uppenbart, att det sätt, varpå överståthållarens kontanta

löneförmåner för närvarande utgå, icke är tillfredsställande. Rent principiellt

synes det mindre lämpligt, att den ämbetsman, som å statens vägnar har

överinseendet över huvudstaden, skall för en betydande del av sin avlöning

vara beroende av Stockholms stads beslutande oi''gan. Vidare vållar denna

lönens uppdelning på två eller, om man så vill, än flera olika anslag åtskilliga

rent lönetekniska svårigheter och utgör därjämte en särskilt allvarlig

olägenhet med avseende å pensionsunderlagets beräknande. Med hänsyn

till anförda omständigheter anse de sakkunniga i hög grad påkallat, att överståthållarens

lön efter omorganisationen endast utgår från ett anslagsbeviljande

organ. Då överståthållaren är en statens förtroendeämbetsman, hava de sakkunniga

för sin del ansett lämpligast, att överståthållarens blivande lön helt

utgår av statsmedel.

Vid bestämmande av avlöningens belopp efter verkställd omreglering torde

enligt de sakkunniga en jämförelse med närmast motsvarande ämbetsmannagrupp,

nämligen landshövdingarna, ligga nära till hands. Enligt statsmakternas

år 1925 fattade beslut uppbär landshövding kontant lön med 21,000 kronor,

dock med undantag för landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs

och Bohus län, vilka vardera uppbära 23,500 kronor. Å lönen utgår dyrtidstillägg

med för närvarande 18 %, dock att sådant tillägg ej beräknas å större

del av lönen än 9,600 kronor; dyrtidstillägget är förty begränsat till 1,728

kronor. Därjämte är landshövding berättigad till fri bostad i kronans hus,

och denna bostad skall genom statens försorg vara försedd med möblering

för högst fyra till representation avsedda rum; underhållet av denna möblering

bekostas av statsverket. Kostnaderna för uppvärmning av bostadslägenheten

samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas

till tre fjärdedelar av statsverket; återstående värmekostnad bestrides av

vederbörande landshövding.

Då överståthållaren, såsom förut framhållits, uppbär ett årligt belopp av

23,250 kronor (anslaget till ordonnans inberäknat), understiga hans nuvarande

löneförmåner med 250 kronor den högsta landshövdingelönen. Verkställes

jämförelsen mellan den högsta landshövdingelönen med därå för närvarande

utgående d}7rtidstillägg, tillhopa 25,228 kronor, samt överståthållarens löneförmåner,

inberäknat dyrtidstillägg och rörligt lönetillägg, utgörande tillhopa

29,223 kronor, befinnes, att överståthållarens sålunda beräknade årliga avlöningsförmåner

för närvarande med 3,995 kronor överstiga den högsta landshövdingelönen.

Härutöver åtnjuter överståthållaren den förmånen jämfört med landshövding,

att han icke behöver bidraga till värmekostnaden för bostaden; denna kostnad

bestrides lielt av Stockholms stad enligt stadsfullmäktiges beslut den 21

december 1920.

Överståthållarens egentliga lön är sålunda högre än flertalet landshövdingars

och endast obetydligt understigande den högsta landshövdingelönen. Till

honom utgående dyrtidstillägg och rörligt lönetillägg överstiger med avseende

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jiuntjl. MajUs proposition nr .06’. 23

å beloppet väsentligt motsvarande förmån för landshövdingarna. Slutligen

är överståthållaren med avseende ii kostnad för bostadsvärme gynnsammare

ställd än rikets landshövdingar. Icke desto mindre hava vid upprepade tillfällen

framställningar gjorts om förhöjning av överståthållarens avlöningsförmåner.

Man bär därvid såsom huvudskäl framhållit den omfattande

representationsskyldighet, som ansetts åvila överståthållaren och som för

honom skulle medföra utgifter, väsentligen överstigande dem, som i enahanda

avseende åvila rikets landshövdingar. Givet är, att en viss representationsskyldighet

med nödvändighet är förknippad med överståthållarens ämbete.

Det torde dock med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke denna skyldighet

numera väsentligen minskat i omfattning. Sedan överståthållaren upphört att

vara självskriven ordförande i stadsfullmäktige, företräder han ej mera pa

samma sätt som förut Stockholms kommun. Beträffande den representation,

som staden finner nödig mot främmande gäster, ankommer å stadsfullmäktige

att därom närmare besluta i varje särskilt fall. Från stadens delegerades

sida har jämväl framhållits, att inga som helst anspråk i detta hänseende

av staden ställas å överståthållaren. Den statliga representationsskyldigheten

i huvudstaden utövas därjämte, och kanske i större omfattning, av ett flertal

andra statens representanter. Ehuru de sakkunniga icke vilja bestrida, att

en omfattande skyldighet till representation alltjämt åvilar överståthållaren,

kunna de därför icke medgiva, att densamma nämnvärt överstiger motsvarande

skyldighet för t. ex. landshövdingen i Malmöhus län eller i Göteborgs

och Bohus län. Med denna uppfattning hava de sakkunniga icke ansett

nu berörda skyldighet kunna motivera en sådan reglering av överståthållarens

egentliga lön, att densamma skulle komma att i högre grad överstiga nu

utgående belopp.

Emellertid har överståthållaren av ålder varit placerad i högre lönegrad

än landshövdingarna. Om man bortser från tillfälliga löneförbättringar, utgjorde

landshövdingelönen närmast före 1925 års riksdagsbeslut i allmänhet

13,000 kronor, varjämte statsverket enligt beslut av 1920 års riksdag bestred 3/4

av värmekostnadén i bostaden. Överståthållarens avlöningsförmåner utgjorde

enligt samma grunder 16,000 kronor. Landshövdingelönerna höjdes 1925 till

i allmänhet 21,000 kronor. Därest överståthållarens dåvarande avlöning

höjts i samma proportion, skulle densamma hava bestämts till 25,846 kronor.

Emellertid är härvid att bemärka, att landshövdingarna i Göteborgs och

Bohus län samt Malmöhus län, vilkas kontanta lön under ifrågavarande tid

uppgick till 17,000 respektive 15,500 kronor, ingalunda fingo åtnjuta proportionsvis

samma löneförhöjning som övriga landshövdingar; densamma begränsades

så, att deras löner fastställdes till 23,500 kronor årligen. Om

motsvarande förfaringssätt tillämpats beträffande förhöjningen av överståthållarens

tidigare avlöning, skulle jämväl denna hava begränsats till ett

belopp av 23,500 kronor.

De sakkunniga hava för sin del ansett skäligt, att överståthållarens särställning

gentemot landshövdingarna fortfarande markeras därigenom, att hans

löneförmåner bestämmas något högre än den högsta landshövdingelönen.

För de sakkunniga skulle därvidlag varit mest tilltalande att stanna vid. ett

belopp, så beräknat, att den reglerade lönen jämte därå belöpande dyrtidstillägg

icke skulle understiga summan av nuvarande kontanta _ förmåner.

Då dyrtidstillägget efter regleringen skulle, med nuvarande beräkningsgrund,

uppgå till 1,728 kronor, borde i så fall lönen utgöra skillnaden mellan

nuvarande kontanta förmåner, tillhopa 29,223 kronor, å ena, samt det blivande

dyrtidstillägget, 1,728 kronor, å andra sidan. Med denna beräkningsgrund

kommer man fram till en årlig avlöning utav 27,495 kronor, möjligen

avrundad till 28,000 kronor.

Tillräckliga skäl för att motivera en så väsentlig skillnad i lönen för över
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

stathallaren jämförd med lönerna till rikets landshövdingar hava emellertid

icke synts de sakkunniga föreligga. De sakkunniga hava fördenskull, efter

övervägande av anförda omständigheter, icke ansett sig kunna föreslå högre

lön åt överståthållaren än ett belopp av 25,000 kronor årligen. Därjämte

bör emellertid överståthållaren givetvis fortfarande åtnjuta fri bostad och

underhåll därav samt erhålla möblering till fyra rum. Denna möblering bör

jämväl underhållas utan att överståthållaren därmed betungas. Den nuvarande

förmånen för överståthållaren att erhålla fri värme anse de sakkunniga

böra bibehållas och ej begränsas till den andel av värmekostnaden, som gäller

beträffande landshövdingeboställena. Denna befrielse från hela värmekostnaden

torde alldeles siirskilt vara motiverad av överståthållarboställets ålderdomliga

byggnadssätt, vilket nödvändiggör en avsevärd bränsleförbrukning.

Härutöver hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att överståthållaren

jämväl kommer i åtnjutande av fritt lyse. Till stöd härför har åberopats dels

vad nyss anförts rörande bränslekostnaden dels ock önskvärdheten av att i

någon män uppväga minskningen i överståthållarens nuvarande löneförmåner.

Lysekostnaden beräknas till omkring 500 kronor per år.

För åtnjutande av de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna anse

de sakkunniga böra i tillämpliga delar fastställas samma villkor och bestämmelser,

som enligt kungl. brev den 26 juni 1925 gälla för rikets landshövdingar.

De sakkunniga föreslå alltså, att överståthållarens lön bestämmes till 25,000

kronor, att överståthållaren beriittigas till fri bostad i det s. k. Tessinska

palatset med rätt till underhåll såväl av byggnaden som därtill hörande

planterat område, att överståthållaren tillerkännes förmånen av fri värme

och fritt lyse inom nämnda fastighet, samt att inom fastigheten fyra rum skola

vara försedda med möblering, vilken underhålles utan överståthållarens betungande.

Statskontoret har anslutit sig till de sakkunnigas förslag i fråga om överståthållarens

avlöningsförmåner.

Riksräkenskapsverket har beträffande förslaget i denna del allenast dragit

i tvivelsmål lämpligheten av att låta överståthållaren komma i åtnjutande av

fritt lyse. Riksräkenskapsverket ansåge överståthållarämbetets ålderdomliga

fryggnadssätt icke spela samma roll rörande lysekostnaden som rörande

värmekostnaden, från vilken överståthållaren enligt förslaget ävenledes skulle

helt befrias, och funne därjiimte det beräknade kostnadsbeloppet, 500

kronor, icke vara så betydande, att förslaget, som i denna del innebure ett

avsteg från den för landshövdingarna tillämpade principen i detta hänseende,

borde genomföras.

Avvikande mening har emellertid anmälts av generaldirektören och chefen

för riksräkenskapsverket, som ansett tillräckliga skäl icke föreligga att beträffande

den av de sakkunniga förordade ersättningen för lyse till överståthållaren

ifrågasätta ändring i förslaget, helst som motsvarande förmån skulle

in natura tillkomma polismästaren.

Från Stockholms stads sida har ingen erinran gjorts emot förslaget i denna

del.

Overståthållar ämbetet instämmer i de sakkunnigas mening, att överståthållarens

lön icke bör vara uppdelad å flera olika anslag samt att densamma

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

bör helt utgå av statsmedel, men finner den föreslagna kontanta lönen otill

räcklig. Härom yttrar ämbetet i huvudsak följande:

Det torde vara ett faktum, att åtminstone under de senare 40 åren ingen

överståthållare kunnat med sin avlöning bestrida sina utgifter. Därav följer,

att de personer, som kunna komma i fråga vid utnämning av överståthållare,

måste äga personlig förmögenhet, en omständighet som enligt ämbetets

mening på ett mindre önskvärt sätt inskränker utrymmet för Kungl. Maj:ts

personval vid befattningens tillsättande. Med fullt erkännande av att den

storartade representation, staden själv utövar mot främmande gäster, helt befriar

överståthållaren från att i sin bostad mottaga dessa, vill ämbetet betona,

att en vidsträckt skyldighet dock kvarstår för överståthållaren att i sitt hem

mottaga gäster av de mest skilda kategorier. Om stadens delegerades uttalande

får anses befria överståthållaren även från värdskap gent emot stadsfullmäktiges

ledamöter, kvarstår dock, att överståthållaren är chef för ett

stort ämbetsverk samt att han är preses i magistraten och ordförande i

prövningsnämnden-, inskrivningsrevisionen och mantalsnämnden ävensom i

så många officiella eller med Kungl. Maj:ts instruktion försedda direktioner

och styrelser, att han nödgats på grund av bristande tid till sin suppleant

underståthållaren överlämna ordförandeskapet i prövningsnämnden samt i

direktionerna för sjukhuset Eira, Stockholms hospital och Danviks hospital.

Det torde jämväl böra bemärkas, att med den ställning, överståthållaren

innehar, han måste umgås med främmande staters sändebud, högre statsoch

hovämbetsmän samt framstående personer inom handels- och industrivärlden

för att icke nämna medlemmar av den kungl. familjen. Det torde

alltså icke kunna förnekas, att en vidsträckt representationsskyldighet åligger

överståthållaren. Förtigas böra ej heller de talrika och kraftiga anspråk,

som ställas på överståthållaren för tecknande av bidrag till alla möjliga

välgörande ändamål. Det vore icke ämbetets avsikt att föreslå något belopp

för överståthållarens kontanta avlöning, men ämbetet ansåge sig böra nämna,

att överståthållarens årliga utgifter icke lära understiga 50,000 kronor.

De kontanta avlöningsförmåner av statsmedel, som för närvarande tillkomma

överståthållaren, hava senast reglerats vid 1926 års riksdag. Efter

framställning av landsstatslönesakkunniga föreslog Kungl. Maj.t riksdagen

att höja den tillfälliga löneförbättringen till överståthållaren från förutvarande

2,000 kronor till 4,000 kronor. Till grund för detta förslag låg en

jämförelse med de avlöningsförmåner, som enligt 1925 års lönereglering tillkomma

landshövdingarna (proposition 1925:183). Kungl. Maj:t såväl som riksdagen

förutsatte emellertid därvid, att Stockholms stad skulle i anslutning

härtill höja sitt anslag till överståthållarens extra utgifter med 1,550 kronor

eller från 8,550 kronor till 10,100 kronor. En av överståthållarämbetet härom

gjord framställning till stadsfullmäktige föranledde dock icke någon

åtgärd.

Därest emellertid stadens ifrågavarande anslag undergått en sådan ökning,

som av statsmakterna förutsattes, skulle överståthållaren efter år 1926 hava i

kontanta avlöningsförmåner uppburit tillhopa 24,800 kronor. Å detta belopp

hade vidare utgått dyrtidstillägg, respektive rörligt lönetillägg med förut

angivet belopp, 5,973 kronor. Överståthållaren hade sålunda ägt uppbära

ett årligt belopp av tillhopa 30,773 kronor.

Enligt de sakkunnigas nu förevarande förslag skulle överståthållaren åtnjuta

en årlig lön av 25,000 kronor: därå belöpande dyrtidstillägg skuile

Departement

chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr ,56’.

utgå enligt för reglerade befattningar gällande grunder och alltså för närvarande

utgöra 1,728 kronor.

De sakkunnigas förslag innefattar visserligen någon höjning av överståthållarens

egentliga fasta lön, ej blott i jämförelse med nu utgående belopp

utan även i förhållande till det belopp, man år 1926 ansåg böra tillkomma

överståthållaren. Då emellertid å överståthållarens lön för närvarande utgår

dyrtidstillägg efter de högre beräkningsgrunder, som tillämpas beträffande

lön å oreglerad tjänst, medan dyrtidstillägget efter omorganisationen, såsom

nyss antytts, skulle utgå enligt den väsentligt lägre grund, som gäller för

nyreglerade tjänster, kommer de sakkunnigas förslag att i sak innebära eu

icke obetydlig minskning av överståthållarens nuvarande löneförmåner. Denna

minskning uppgår till omkring 2,500 kronor; göres en jämförelse med det

avlöningsbelopp, som man år 1926 ansåg böra tillkomma överståthållaren,

uppgår minskningen till omkring 4,050 kronor.

Det synes mig icke rimligt att, då i syfte att ernå förbättrad organisation

en lönereglering verkställes beträffande överståthållarämbetet, densamma

skall resultera i en minskning av överståthållarens nuvarande avlöningsförmåner.

Vid den reglering av landshövdingarnas löner, som genomfördes

vid 1925 års riksdag, framhölls bland annat vikten av att dessa befattningshavares

löner bestämdes så, att vid befattningarnas tillsättande kunde

bortses från andra synpunkter än sådana, som enligt gällande grundlagsstadganden

borde vara ensamt avgörande därvidlag. Bland annat med hänsyn

härtill verkställdes vid löneregleringens genomförande en höjning av

förut utgående avlöningsförmåner. Denna synpunkt synes mig, på sätt

jämväl överståthållarämbetet uttalat, i lika grad göra sig gällande beträffande

överståthållarens tjänst. Även om överståthållarens representationsskyldighet

under åren i viss män nedgått, kan dock icke bestridas, att

det ännu åvilar honom en omfattande och kostsam sådan skyldighet. Den till

hans förfogande ställda bostaden orsakar därjämte genom sitt byggnadssätt

väsentligt större omkostnader, än vad fallet i allmänhet torde vara beträffande

landshövdingbostäderna; särskilt torde utgifterna för betjäning och

möblering bliva avsevärda. Överståthållarämbetet har framhållit, att under

lång tid överståthållarna icke på långt när kunnat med sin avlöning bestrida

alla av tjänsten föranledda utgifter. Att nedsätta eu sålunda otillräcklig befunnen

avlöning synes mig icke böra ifrågakomma.

Vid bestämmande av beloppet av överståthållarens kontanta avlöningsförmåner

torde fastmera hänsyn böra tagas till den uppfattning härutinnan,

varåt riksdagen genom sitt nyss berörda, år 1926 fattade beslut givit uttryck.

Riksdagen ansåg uppenbarligen vid detta tillfälle, att överståthållarens lön

—- i avbidan å nyreglering därav — borde tills vidare bestämmas så att den.

dyrtidstillägg inberäknat, icke understege 30,000 kronor. Det lärer vara

tydligt, att man vid en sådan tillfällig löneförbättring icke avsett att fastställa

löneförmånerna till högre belopp, än som man antagit skola framgå

vid en blivande slutlig lönereglering. Fastmera lärer väl uppfattningen

hava varit, att vid en slutlig lönereglering avlöningsförmånerna skulle komma

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 56, 27

att bestämmas till ett högre belopp un det, varmed man vid den tillfälliga

löneregleringen räknat.

Å andra sidan, och särskilt med hänsyn till den av de sakkunniga gjorda

jämförelsen med landshövdingarnas avlöningsförmåner, anser jag mig emellertid

icke kunna föreslå någon avsevärdare ökning av de för närvarande

till överståthållaren utgående kontanta löneförmånerna. Desamma synas

mig således lämpligen kunna bestämmas till ungefärligen det belopp, varmed

man vid 1926 års tillfälliga lönereglering torde hava räknat, eller till

30,000 kronor, vartill skulle komma dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade

verk gällande, mindre fördelaktiga grunderna.

Yad riksräkenskapsverket anfört emot förslaget om rätt för överståthållaren

till fritt lyse, kan jag icke biträda; de sakkunniga synas mig härvidlag hava

tillfyllest ådagalagt lämpligheten av en sådan förmån för överståthållarens

vidkommande.

För åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna torde, på sätt de

sakkunniga hemställt, böra fastställas motsvarande villkor och bestämmelser

som för rikets landshövdingar. Dessa villkor och bestämmelser torde jag

icke behöva här fullständigt återgiva, utan vill jag därutinnan hänvisa till

Kungl. Maj:ts brev i ämnet den 26 juni 1925 (statsliggaren för budgetåret

1928/1929, sid. 208). Här må endast nämnas att, på sätt i nämnda brev

skett, bör med avseende å överståthållaren föreskrivas, att han skall vara

underkastad den jämkning i åligganden och reglering av tjänstgöringsområde,

som kan varda föreskriven. För honom bör vidare meddelas förbud att

med befattningen förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt

bolag; med avseende härå torde dock böra stadgas rätt för överståthållaren

att under eu motsvarande tidrymd, som på sin tid blev landshövdingarna

medgiven, räknat från omorganisationen, fortfarande bibehålla av honom

innehavda sådana uppdrag. Ytterligare skulle i enlighet med nämnda brev

stadgas förbud att med överståthållarbefattningen förena annan tjänstbefattning

av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t lämnade särskilt

medgivande härtill. Bestämmelser skulle meddelas angående lönens utbetalande

samt angående skyldigheten att avgå från tjänsten och rätten till

pension. Slutligen skulle föreskrifter utfärdas angående överståthållarens

rättigheter och skyldigheter med avseende å bostadslägenhet. Allenast i

sistnämnda hänseende torde riksdagens beslut böra inhämtas; övriga nu

ifrågavarande föreskrifter lära böra utfärdas i samband med fastställande

av instruktion för överståthållarämbetet.

Jag får alltså förorda de sakkunnigas förslag i denna del med den ändring,

att överståthållarens kontanta lön bestämmes till ett belopp av 30,000 kronor.

Befattningshavare och arbetsuppgifter.

I sitt ifrågavarande betänkande hava landsstatslönesakkunniga ingående

redogjort för det sätt, varå enligt förslaget de olika ärendena borde fördelas

mellan ämbetsverkets föreslagna nya avdelningar. Yad betänkandet i denna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

del innehåller torde emellertid närmast vara avsett att ligga till grund vid

utarbetandet av ny instruktion för överståthållarämbetet och lärer i detta

sammanhang vara av intresse allenast i den mån ärendesfördelningen inverkar

å personalens antal och löneplacering eller å förvaltningskostnaderna

i övrigt. I den följande framställningen torde därför endast behöva lämnas

eu kort översikt av vad förslaget i förevarande hänseende innebär beträffande

ämbetets olika avdelningar; en utförlig redogörelse återfinnes i betänkandet

(sid. 188—207).

Sedan de sakkunniga redogjort för den föreslagna fördelningen av ärendena,

övergå de att behandla frågan om den personal, som efter omorganisationen

skulle erfordras för handläggningen av verkets arbetsuppgifter.

Härvidlag uppkommer enligt de sakkunniga i första hand spörsmålet,

huruvida överståthållarämbetets personal bör placeras å statsverkets eller

Stockholms stads lönestat eller eventuellt placeras delvis å den ena och delvis

å den andra lönestaten.

Jag anhåller att jämväl få först upptaga detta spörsmål till behandling.

Personalens placering å statlig eller kommunal lönestat.

De sakkunniga erinra härvid till en början, att, såsom framgått av den

nyss återgivna redogörelsen, personalen för närvarande är delvis statsavlönad

och delvis avlönad av Stockholms stad. Här må endast tilläggas, att

alla högre befattningshavare, oberoende av varifrån lönen utgår, utnämnas

av Kungl. Maj:t.

Att efter omorganisationen fortfarande uppföra vissa befattningshavare å

statsverkets och vissa andra å kommunens lönestat, skulle enligt de sakkunnigas

uppfattning onekligen medföra vissa fördelar vid fördelningen av kostnaderna

mellan statsverket och Stockholms stad.

De sakkunniga framhålla, att man då kunde låta staten anställa och avlöna

de tjänstemän, vilka voro sysselsatta med länsstyrelseärenden (något

motsvarande är ju för närvarande redan fallet beträffande överståthållarämbetets

kansli), medan Stockholms stad finge avlöna sådana tjänstemän,

som handlade magistratsärenden. Statsverket skulle med en sådan fördelning

avlöna personalen å kansliavdelningens kanslibyrå och fattigvårdsrotel,

medan Stockholms stad avlönade exekutionsrotelns personal. I fråga om

polisavdelningens tre förevarande underavdelningar (kanslibyrån, poliskammaren

och kamrerarexpeditionen) kunde emellertid en motsvarande uppdelning

icke ske, enär samtliga dessa tre underavdelningar handlägga såväl

länsstyrelseärenden som magistratsärenden. Dock kunde ju här, framhålla

de sakkunniga, personalen å eu underavdelning, t. ex. kanslibyrån, göras

statsanställd och statsavlönad, samt personalen vid övriga underavdelningar

göras kornmunalavlönad; därefter finge naturligen avräkning ske mellan

statsverket och Stockholms stad, så att lönekostnaderna bleve rättvist fördelade.

Med en dylik utgångspunkt skulle alltså såväl vid kansliavdelningen som

vid polisavdelningen vissa befattningshavare bliva statstjänstemän och vissa

bliva kommunaltjänstemän.

Sedan de sakkunniga framhållit dessa synpunkter, anföra de emellertid

vidare:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hd.

29

Även om eu dylik uppdelning inom överståthållarämbetet givetvis är

tänkbar och möjlig, synes densamma vara behäftad med avsevärda olägenheter.

Man skulle sålunda nödgas att inom ett och samma verk — ja,

inom samma avdelning av ett verk — i avsevärd utsträckning laborera med

olika lönesystem, olika grunder för utbetalande av dyrtidstillägg och rörligt

lönetillägg samt olika reglementariska föreskrifter i övrigt. Då därjämte ett

flertal av ifrågavarande befattningshavare från Stockholms stad uppbära avlöning

med belopp, som icke obetydligt överstiga löneförmånerna för motsvarande

statliga tjänstemän, kunde detta vidare medföra, att en lägre tjänsteman

med lön från Stockholms stad bleve i ekonomiskt hänseende bättre

ställd än eu högre tjänsteman med lön från statsverket, åtminstone om

dyrtidstillägg och rörligt tillägg medräknas. Dessa svårigheter skulle alldeles

särskilt göra sig gällande med avseende å förordnanden under semestrar

och andra ledigheter, då det gällde att låta statliga tjänstemän vikariera

för kommunala eller tvärt om.

Ett undvikande av eu del utav dessa olägenheter kunde till synes endast

ske därigenom, att de statliga befattningshavarna helt skildes från de kommunala

i så måtto, att statstjänstemännen endast vikarierade för varandra

och kommunala tjänstemän allenast vikarierade för andra kommunala befattningshavare.

Denna princip har ju för närvarande kommit till tillämpning

i förhållandet mellan överståthållarämbetets kansli, å ena, samt övriga delar

utav överståthållarämbetet, å andra sidan, men härav har också blivit en

följd, att överståthållarämbetets kansli helt isolerats från verket i övrigt.

Ett dylikt system synes vara i hög grad olämpligt, i det att tjänstemännen

därigenom berövas möjligheten till allsidig utbildning inom verket, samtidigt

som deras befordringsmöjligheter begränsas.

Yill man emellertid, trots anmärkta olägenheter, gå in för ett system

med såväl statstjänstemän som kommunalanställda, torde det i allt fall vara

önskvärt att i görligaste mån undvika en sammanblandning av dessa olika

grupper befattningshavare. Så skulle enklast ske genom att låta statsverket

helt övertaga kansliavdelningens personal, under det att polisavdelningens

personal i dess helhet gjordes kommunalanställd. Härvid förutsättes naturligen

en avräkning mellan kronan och staden, så att de verkliga kostnaderna

dem emellan fördelas utan hänsyn till vem som i första hand förskjuter

lönebeloppen.

Eu annan möjlighet vore, framhålla de sakkunniga, att samtliga befattningshavare

gjordes till kommunalavlönade. En dylik åtgärd synes emellertid

de sakkunniga av följande skäl mindre lämplig:

Åtskilliga av dessa befattningshavare handhava rena länsstyrelseuppgifter

och deras statliga karaktär är särskilt betonad dels genom föreskriften, att

högre befattningshavare utnämnas av Kungl. Maj:t, dels ock genom avfattningen

av kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för

anställning i statens civila tjänstebefattningar. Härtill kommer det förhållandet,

att Stockholms stads löneskala, liksom dess rörliga lönetillägg, liggerhögre,

än vad inom statsverket är fallet. Lönekostnaderna skulle alltså

bliva väsentligt högre, i den mån befattningshavarna gjordes kommunalavlönade,

mot vad förhållandet bleve, om alla befattningshavare avlönades

enligt statliga grunder.

Den tredje möjligheten är, enligt de sakkunniga, att samtliga nu ifrågavarande

befattningshavare, d. v. s. befattningshavarna vid kansliavdelningen och

vid polisavdelningens kanslibyrå, poliskammaren och kamrer ar expeditionen, göras

till statstjänstemän. Härigenom vinnes, framhålla de sakkunniga, full enhet
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

30 Kungl. Maj:t$ proposition nr 56.

lighet beträffande anställnings- och vikariatförhållanden, varjämte lönekostnaderna

bliva lägre, än om samtliga befattningshavare bleve kommunalanställda.

A andra sidan kan häremot anföras, att man genom en dylik åtgärd

så att säga utvidgar statsverkets administration gentemot Stockholms

stad till ett område, som hittills icke beträtts.

Den ene av de sakkunniga, landshövdingen Malmroth, har utan tvekan

förordat, att samtliga ifrågavarande befattningshavare göras till i första hand

statsavlönade (alternativ I). Till denna uppfattning hava jämväl anslutit

sig de för Stockholms stad utsedda delegerade. Den andre sakkunnige,

general tulldirektören Ericsson, har för sin del vitsordat de praktiska fördelarna

av en dylik åtgärd men funnit vissa betänkligheter mot att i så hög

grad, som sålunda ifrågasatts, utöka antalet statsanställda befattningshavare

samt förty närmast förordat, att allenast kansliavdelningens personal göres

•statsavlönad, medan polisavdelningens personal, dock med undantag för

polismästaren, skulle uppföras å Stockholms stads lönestat (alternativ II).

Statskontoret framhåller beträffande förevarande spörsmål i sitt utlåtande

följande:

Då en fördelning av kostnaderna för överståthållarämbetet i allt fall vore

avsedd att äga rum, måste det ur ekonomisk synpunkt anses vara av mindre

vikt, på vilken av nämnda båda lönestater överståthållarämbetets befattningshavare

uppfördes. Eftersom enligt båda de sakkunnigas uppfattning

en del av personalen vid överståthållarämbetet under alla förhållanden borde

upptagas såsom statsavlönad, syntes enligt statskontorets mening mycket

starka praktiska skäl kunna anföras för att jämväl personalen i övrigt i avlöningshänseende

jämställdes med motsvarande statsavlönade befattningshavare.

Detta syntes emellertid icke låta sig göra på annat sätt än att

även denna del av personalen bleve statsavlönad. Särskilt med hänsyn till

personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden syntes för övrigt

mycket tala för den av landshövdingen Malmroth uttalade uppfattningen

{alternativ I i betänkandet). Något hinder för ett genomförande av detta förslag

syntes så mycket mindre föreligga, som de delegerade från Stockholms

stad, med vilka de sakkunniga samrått, uttalat sig för eu sådan anordning.

Statskontoret förbisåge emellertid icke i detta sammanhang, att vid personalens

övergång från Stockholms stads förmånligare lönestat till statens

lönesystem åtskilliga svårigheter kunde komma att uppstå. Med hänsyn

till önskvärdheten av att för framtiden erhålla enhetlighet på detta område,

syntes dock dessa svårigheter böra träda i bakgrunden. Statskontoret delade

alltså den mening i berörda fråga, vilken omfattats såväl av landshövdingen

Malmroth som Stockholms stads delegerade.

Itiksräkenskapsverket finner fördelarna av landshövdingen Malmroths förslag

(alternativ I) vara synnerligen framträdande. Såsom skäl härför har

från verkets sida yttrats följande:

Full enhetlighet vunnes beträffande befattningshavarnas anställnings-, vikariats-

och avlöningsförhållanden. Statsanställning av samtliga tjänstemän

medförde ej ökade kostnader för staten utan tvärtom, detta enär vid tillämpning

av statens lönesystem befattningshavarna komme att uppbära avlöningar,

som icke obetydligt understege löneförmånerna för motsvarande kommunalt

anställda tjänstemän. Med det av generaldirektören Ericsson framställda

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:U proposition nr :ib‘.

förslaget — delvis statsavlönad och delvis kommunalt avlönad tjänstepersonal

— vore däremot förenade tydliga olägenheter. Man skulle, såsom jämväl

av de sakkunniga framhållits, nödgas att inom ett och samma verk i

avsevärd utsträckning laborera med olika lönesystem, olika grunder för utbetalande

av dyrtidstillägg m. m. samt olika reglementariska föreskrifter i

övrigt. Svårigheterna skulie särskilt komma att framträda vid förordnanden

under semestrar och andra ledigheter, då det gällde att låta statliga tjänstemän

vikariera för kommunala eller tvärtom. Att undvika svårigheterna

genom att skilja de statliga befattningshavarna från de kommunala i så

måtto, att statstjänstemän endast vikarierade för varandra och kommunala

tjänstemän allenast vikarierade för andra kommunala befattningshavare, syntes

även riksräkenskapsverket icke vara lämpligt, enär genom ett dylikt

system tillfälle till urval vid förordnanden begränsades och tjänstemännen

berövades möjlighet till allsidig utbildning inom verket, samtidigt som deras

befordringsmöjligheter inskränktes. Riksräkenskapsverket hade därför för

sin del obetingat anslutit sig till landshövdingen Malmroths förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har jämväl funnit de fördelar, som

skulle vara att vinna vid ett framgående på den av landshövdingen Malnv

roth angivna linjen, vara så stora, att nämnden ansett sig böra förorda

nämnda alternativ.

Av lönenämndens ledamöter hava dock herrar N. Aug. Nilsson och P.

Nilsson anmält avvikande mening samt åberopat ett i hithörande del så

lydande yttrande:

»1924 års landsstatslönesakkunniga hava på angivna grunder icke till behandling

upptagit frågan om ändrad organisation av överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden. Andra spörsmål, som beröra förhållandet

mellan staten och Stockholms stad och vilka kunna antagas inom en närmare

eller fjärmare framtid komma under omprövning, äro frågorna om

domstolsorganisationen, åklagareväsendet m. fl. I detta sakläge synes det

knappast lämpligt att nu vidtaga eu ur principiell synpunkt så betydelsefull

åtgärd som att, såsom enligt alternativ I skulle ske, å statsverkets lönestat

uppföra ett större antal tjänstemän, avsedda för sådana göromål, vilkas

ombesörjande bör bekostas av kommunen. Vi hava under dessa förhållanden

velat närmast ansluta oss till alternativ II, enligt vilket allenast kansliavdelningens

personal skulle göras statsavlönad, medan polisavdelningens

personal, med undantag av polismästaren, skulle uppföras å Stockholms

stads lönestat.»

Utav Stockholms stads nämnder hava drätselnämnden, tjänstenämnden

och polisnämnden yttrat sig över förslaget i denna del.

Drätselnämnden förklarar sig icke kunna ansluta sig till den tanken, att

polisintendenterna skulle avlönas av staten, emedan en dylik ordning innebure

en utveckling till att ytterligare befästa överståthållarämbetets och

polismyndighetens oberoende av staden och därför strede mot den kommunala

självstyrelsens princip, vars förverkligande i ökat mått i stället på

allt sätt borde främjas. Drätselnämnden förkastade därför alternativ I i

detta hänseende. Beträffande alternativ II ansåge nämnden, att icke heller

polismästaren borde vara statsavlönad, då han vore att betrakta som kommunal

tjänsteman och kommunens kontroll- och bestämmanderätt över de

lokala polisorganen måste hävdas av stadens representanter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl, Maj:ts proposition nr 56.

Drätselnämndens förslag utmynnar därför i att allenast kansliavdelningens

personal skulle vara statsavlönad medan övrig personal, och då jämväl polismästaren,

skulle vara uppförd å kommunens lönestat.

Mot nämndens beslut har reservation anmälts av ordföranden och ytterligare

en ledamot, vilka förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag.

Tjänstenämnden biträder bestämt det av landshövdingen Malmroth framlagda

förslaget.

Olägenheterna av det nu tillämpade systemet med både statlig och, åtminstone

till namnet, kommunal lönestat äro — framhåller nämnden — i

de sakkunnigas betänkande påvisade och framträda enligt tjänstenämndens

mening i påfallande grad i samband med de sakkunnigas utredning och

förslag beträffande personalfrågornas ordnande i samband med den föreslagna

nya organisationens genomförande. I sådant sammanhang hava de sakkunniga

för sin del utan egentlig tvekan betecknat hithörande under överståthållarämbetet

hörande personal såsom statliga befattningshavare, oberoende

av huruvida utnämningen verkställts av Kungl. Maj:t eller ämbetet.

Den omständigheten att befattningarna eller tjänsterna tillhöra stadens lönestat,

avlönas med i regel uteslutande kommunala medel, i vissa fall till och

med odelat utföra arbetsuppgifter, vilka i detta sammanhang betecknats såsom

magistratsärenden, samt att befattningshavarnas tjänste- och avlöningsförhållanden

äro i huvudsak reglerade genom kommunala författningar har

av de sakkunniga sålunda ansetts härutinnan sakna varje betydelse. Därest

denna de sakkunnigas uppfattning skall godtagas såsom till alla delar eller

beträffande samtliga hithörande befattningshavare eller tjänstemän riktig —

därom åtminstone hittills en viss tvekan varit rådande — synes detta nämnden

alldeles bestämt tala för, att befattningarna i fortsättningen uppföras

på statsverkets lönestat med skyldighet för staden att enligt grunder, som

med hänsyn till av befattningshavarna utförda arbetsuppgifter av magistratsnatur

kunna överenskommas, lämna bidrag till lönekostnadernas bestridande.

De betänkligheter emot en dylik anordning, vilka med hänsyn till nyssberörda

arbetsåligganden från stadens sida skulle kunna resas, måste enligt

nämndens mening förfalla, enär varje inflytande på befattningarnas eller

tjänsternas tillsättande ju alltfort skulle vara undandraget de kommunala

myndigheterna. Dessa betänkligheter kunna utan tvivel i vissa fall synas

vara av framträdande betydelse. Så är exempelvis fallet med den till polisavdelningen

hörande kamrerarexpeditionen, vars personal ju bland sina mera

väsentliga åligganden har att ombesörja eu omfattande kommunal medelsförvaltning.

Då staden emellertid, såsom nyss antytts, redan nu i samband

med befattningarnas avlönande på den kommunala lönestaten är i saknad

av inflytande på hithörande tjänsters tillsättande och då det knappast torde

låta sig göra att åvägabringa något i förhållande till både stat och kommun

uppdelat tjänsteansvar, bör denna nu berörda synpunkt enligt tjänstenämndens

mening icke utgöra något skäl emot, att befattningarna även i formellt

hänseende givas en fullt tydlig statlig karaktär. A andra sidan bör härvid

förutsättas skyldighet för befattningshavarna att vid fullgörandet av sådana

nyss berörda arbetsuppgifter, med vilka är förenat ett direkt kommunalt

intresse, ställa sig stadens föreskrifter eller av dess vederbörande myndigheter

givna direktiv till efterrättelse.

Tjänstenämnden vill emellertid på anförda skäl för sin del bestämt förorda,

att nu ifrågavarande delar av överståthållarämbetet i förevarande sammanhang

må, i den mån så ej redan är fallet, överföras till den statliga

budgeten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 56. 33

Polisnämnd en har för sin del ansett sig kunna biträda alternativ T i de

sakkunnigas förslag. Mot detta nämndens beslut bär emellertid reservation

anmälts utav två av nämndens ledamöter, vilka velat biträda drätselnämndens

förut återgivna uttalande.

Stockholms stadskollegium anför i nu berörda fråga följande:

I fråga om den mera formella ställning, som överståtliållarämbetet framdeles

bör intaga till staden, hava vid ärendets behandling, delade meningar

gjort sig gällande. Stadens delegerade hava med styrka framhållit önskvärdheten

av att ämbetet erhölle ställning av »länsstyrelse med magistratsuppgifter»

på det sättet, att ämbetet bleve i sin helhet uppfört på statsverkets

stat men med skyldighet för staden att deltaga i kostnaderna för

ämbetets verksamhet efter föreslagen grund, d. v. s. i den mån verket fullgör

magistratsuppgifter. Denna mening har omfattats av en av de sakkunniga

och biträtts av tjänstenämnden, polisnämndens majoritet samt

tre ledamöter i drätselnämnden. A andra sidan har gjorts gällande, att

överståthållarämbetets polisavdelning borde uppföras på stadens lönestat.

Denna uppfattning har uttalats av den ene sakkunnige, som emellertid

därvid ansett polismästaren böra vara uppförd å statsverkets lönestat, och

omfattats av drätselnämndens majoritet samt två reservanter i polisnämnden,

därvid yrkande framställts om att jämväl befattningen såsom polismästare

skulle vara uppförd på stadens stat.

För egen del kan stadskollegiet icke finna, att denna fråga är av sådan

vikt och beskaffenhet, att dess besvarande i ena eller andra riktningen bör

bliva avgörande för förslagets antagande eller förkastande ifrån stadens

sida, De praktiska och ekonomiska företräden, som måste anses vara förenade

med det såsom I betecknade alternativet för polisavdelningens stattekniska

behandling, synas emellertid kollegiet böra föranleda ett tillstyrkande

av detta alternativ, dock att därvid enligt kollegiets mening befattningarna

såsom polisintendenter böra »såsom hittills» vara uppförda å stadens

lönestat. Kollegiet kan icke finna, att polisavdelningens överflyttande i

övrigt till statsverkets lönestat eller överhuvudtaget den nu ifrågavarande

omorganisationens genomförande kan på något sätt tillerkännas prejudicerande

inflytande å behandlingen av de väckta frågorna om överståthållarämbetets

ställning till den kommunala självstyrelsen.

Reservation har anmälts av sex av de vid sammanträdet i stadskollegiet

närvarande fjorton ledamöterna, vilka reservanter ansett jämväl polisintendenterna

lämpligen böra vara uppförda å statsverkets lönestat.

Vid ärendets behandling i Stockholms stadsfullmäktige den 15 oktober 1928

beslöto fullmäktige med 45 röster mot 42, som avgåvos för bifall till reservationen,

att biträda stadskollegiets uttalande.

Överståthållarämbetet förordar alternativ I i det framlagda förslaget men

framhåller önskvärdheten av att polisavdelningens kamrerare bibeliålles å

Stockholms stads lönestat, på det att tjänsten måtte bliva tillräckligt högt

avlönad. Beträffande polisintendenternas placering i förevarande hänseende

har polismästaren ävensom vissa av intendenterna avgivit yttranden, vari

de i huvudsak framhålla vikten av att tjänsterna icke bliva i lönehänseende

för lågt placerade; överståtliållarämbetet, som åberopat dessa yttranden,

förklarar frågan om polisintendenternas överflyttning till statens lönestat

sakna större betydelse utom i vad angår lönernas belopp, som enligt ämbetets

åsikt icke borde förminskas.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 liäft. (Nr 56.)

101 29 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56‘.

Av i ärendet hörda myndigheter och institutioner har det övervägande

flertalet i huvudsak förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag. Två reservanter

i allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom majoriteten av

Stockholms stads drätselnämnd samt två reservanter i stadens polisnämnd

hava dock anslutit sig till alternativ II; därjämte hava olika meningar gjort

sig gällande framför allt beträffande polisintendenternas placering.

De två reservanterna i allmänna civilförvaltningens lönenämnd åberopa

såsom skäl för sitt ståndpunktstagande, att vissa andra frågor, som beröra

förhållandet mellan staten och Stockholms stad, ännu äro svävande. Vad

reservanterna sålunda anfört kan givetvis med visst fog åberopas mot att man

över huvud taget omorganiserar överståthållarämbetet och verkställer ny fördelning

av kostnaderna därför, innan alla dessa andra spörsmål vunnit sin

lösning. Ur sistberörda synpunkt har jag också tidigare upptagit dessa

frågor till behandling. Har man emellertid en gång intagit den ståndpunkten,

vilken uppenbarligen även är reservanternas, att överståthållarämbetet

nu bör omorganiseras, synas mig de åberopade skälen icke böra utgöra

hinder för genomförande av den organisation, som ur allmänna synpunkter

är lämpligast. Det avgörande därutinnan bör tydligen vara, att den nya

organisationen blir så praktisk och ekonomiskt fördelaktig som möjligt. Ur

denna synpunkt hava synnerligen starka skäl anförts till stöd för alternativ

I, såväl av de sakkunniga själva som av åtskilliga hörda myndigheter.

På sätt de sakkunniga framhållit, torde åtskilliga av de fel, vilka vidlåda

överståthållarämbetets nuvarande organisation, hava sitt ursprung och sin förklaring

däri, att verkets personal består av dels kommunala och dels statliga

tjänstemän. Enligt alternativ II skulle emellertid sammanblandningen av statlig

och kommunal verksamhet i viss mån ytterligare ökas. Av vad i ärendet

förekommit finner jag vidare tydligt, att verklig enhetlighet och reda i ämbetets

organisation icke kan vinnas, med mindre statsverket helt övertager de

delar därav, vilka helt eller delvis syssla med länsstyrelseärenden. Härtill

kommer, att en sådan reglering ställer sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigare

än ett system, enligt vilket polisavdelningens personal skulle bliva kommunalavlönad.

Slutligen må även erinras därom, att statsverket, därest

samtliga ifrågavarande befattningshavare uppföras å dess lönestat, har i sin

hand att avgöra, när behov av eventuell ny tjänst kan anses föreligga; att

nya befattningar tillkomma annat än efter noggrann prövning och övervägande

ur statsnyttans synpunkt torde därmed vara uteslutet. Motsvarande

garantier skulle däremot saknas, om Stockholms stad ägde inrätta kommunala

tjänster, i vilkas lönekostnader statsverket skulle vara delaktigt men

rörande vilkas tillkomst statsmyndigheterna saknade egentlig bestämmanderätt.

— Givetvis bör återigen, därest alternativ I följes, Stockholms stad

erhålla tillfälle att yttra sig, innan organisatoriska åtgärder vidtagas, vilka

kunna medföra anslagsökning.

Av anförda skäl har jag funnit övervägande skäl tala för alternativ I i de

sakkunnigas förslag, enligt vilket personalen å såväl kansliavdelningen som

polisavdelningen — med undantag av polisdomstolen — göres statsavlönad.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr Öb. 35

Att härvid göra någon ändring beträffande den nuvarande kamreraren ä

polisavdelningen, vilken av överståthållariimbetet föreslagita till placering å

kommunens lönestat, lärer icke kunna ifrågakomma. De skäl, som anförts

mot eu sammanblandning av kommunala och statliga tjänstemän, göra sig

med samma styrka gällande mot ett dylikt förslag; något egentligt skäl till

stöd för detsamma har däremot icke anförts. Frågan om storleken av kamrerarens

avlöning kan och bör bedömas oberoende av det nu behandlade

spörsmålet. Yad Stockholms stads tjänstenämnd anfört angående kamrerarens

ställning Jill stadens myndigheter anhåller jag få återkomma till i annat

sammanhang.

Vidkommande härefter frågan huru vid bifall i allmänhet till alternativ I

polisintendenterna böra placeras, må till en början erinras, att polisintendenten

i poliskammaren — nuvarande förste polisintendenten — jämväl

efter omorganisationen skulle tillhöra överståthållarämbetet samt tjänstgöra

vid den enligt mitt förslag helt statliga polisavdelningen. På sätt jag nyss

framhållit, måste det då framstå såsom orimligt, att denne tjänsteman —

vilken därtill innehar en chefsbefattning inom ämbetsverket — ensam skulle

göras kommunalavlönad, medan samtliga övriga nu ifrågavarande befattningshavare

vid polis- och kansliavdelningarna åtnjöte lön av statsverket. Jag

kan således icke biträda ett dylikt förslag.

Beträffande övriga polisintendenter, vilka icke skulle tillhöra överståthållarämbetet

utan det kommunalavlönade polisverket, är förhållandet i viss män

annorlunda. Vare sig de placeras å den ena eller andra lönestaten, skulle

enhetligheten i överståthållarämbetets organisation icke sönderbrytas, och ur

sådan synpunkt vore det, såsom även överståthållarämbetet framhållit, måhända

likgiltigt, vilkendera vägen som väljes. Med avseende å fjärde polisintendenten

(föreståndare för statens polisskola) gäller emellertid, att statsverket

redan nu bestrider samtliga kostnader för hans avlöning, oaktat han uppbär

lön enligt grupp 25 i Stockholms stads lönestat; så har varit fallet alltsedan

1925 års omorganisation av polisväsendet i riket, då medel länder anslaget

till polisväsendet i riket beräknades att utgå till Stockholms stad för bestridande

av kostnaderna för polisskolan. Staden har emellertid ansett sig icke

böra uppföra denne intendent å stadens lönestat, och beträffande fjärde polisintendenten

råder sålunda det egendomliga förhållandet, att statsverket till

Stockholms stad utbetalar medel, bland annat avsedda att täcka polisintendentens

lön enligt stadens lönestat, men att staden icke uppfört intendenten å

nämnda lönestat utan oförändrat utanordnar medlen till överståthållarämbetet,

som verkställer utbetalning av lönen. Stockholms stadsfullmäktige hava

nu uttalat den uppfattningen, att denne intendent ej heller bör uppföras å

statsverkets lönestat. Fjärde polisintendenten skulle således icke bliva placerad

vare sig å statens eller kommunens lönestat. Med hänsyn till kommunens

tidigare ståndpunkt beträffande fjärde intendentens avlöning, och

då kostnaderna härför redan nu bestridas av statsverket, anser jag vid nu

angivna förhållanden, att denna fråga bör lösas så, att ifrågavarande befattningshavares

tjänst helt uppföres å statsverkets lönestat.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 56.

Beträffande nuvarande andre och tredje polisintendenterna — närmast

under polismästaren chefer för respektive ordningspolisen och kriminalavdelningen

— tala icke lika starka skäl för deras överflyttande till statliga avlöningsförhållanden.

Emellertid synes det föga lämpligt, att huvudstadens fyra

polisintendenter erhålla olika placering i nu förevarande hänseende. De

sakkunniga framhålla jämväl såsom ett ofrånkomligt krav, att dessa fyra befattningshavare,

vilka närmast under polismästaren föra befälet över den

egentliga polispersonalen, icke underkastas sins emellan olika bestämmelser

angående anställningens art, pensionsålder och dylikt. Av hänsyn till arbetets

behöriga gång inom verket lärer det fastmera enligt de sakkunnigas åsikt vara

erforderligt, att samtliga polisintendenter erhålla enahanda anställningsformer.

Vad de sakkunniga sålunda anfört — och varutöver må åberopas svårigheten

att för polisintendenterna erhålla lämpliga vikarier, därest intendentstjänsterna

uppföras å annan lönestat än överståthållarämbetets befattningshavare —■

synes mig övertygande. Då befattningen såsom polisintendent i poliskammaren

enligt nu framlagt förslag skall uppföras å statens lönestat samt befattningen

såsom polisintendent och föreståndare för polisskolan å anförda

skäl torde böra erhålla samma placering, anser jag därför, att jämväl övriga

intendentstjänster böra därstädes uppföras.

En sådan åtgärd torde emellertid böra föranleda, att för nuvarande andre,

tredje och fjärde polisintendenterna, vilka ju icke skulle tillhöra överståthållarämbetet,

upprättas särskild avlöningsstat med avlöning från det blivande

anslaget under rubriken »Överståthållarämbetet m. in.».

Personalens indelning och åligganden.

I anslutning till den ståndpunkt, jag intagit till frågan om personalens

placering å statlig eller kommunal lönestat, kommer jag i det följande

att endast framlägga förslag till statsavlönade tjänster. Beträffande tjänsternas

benämning samt placering i lönehänseende anser jag liksom de

sakkunniga, att man bör så långt som möjligt ansluta sig till de principer,

vilka tillämpats vid löneregleringen inom landsstaten. Då överståthållarämbetet

och länsstyrelserna handhava så likartade och närstående arbetsuppgifter,

lärer nämligen i allmänhet anledning saknas att i berörda hänseenden

framgå å olika linjer. Enhetlighet i tjänsteställning och löneförhållanden

inom överståthållarämbetet och landsstaten kommer därjämte att väsentligt

underlätta förflyttningar av tjänstemän mellan dessa verk, något som uppenbarligen

måste framstå såsom önskvärt. Dock torde i stället för benämningarna

län sassessor, län snotarie och landskanslist böra i enlighet med de sakkunnigas

förslag användas beteckningarna assessor, notarie och kanslist.

Då jag sålunda anser önskvärt, att likhet vinnes beträffande förhållandena

vid överståthållarämbetet och vid landsstaten, torde de bestämmelser angående

befattningshavarna vid länsstyrelserna, vilka vid den för dem genomförda

löneregleringen meddelades, i tillämpliga delar böra gälla även beträffande

överståthållarämbetets nu ifrågavarande personal. Sålunda torde jämväl

beträffande överståthållarämbetets tjänstemän böra medgivas, att med lägre

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 56. 37

tjänst än assessorsbefattning må, under den i 3 § 2 mom. av gällande avlöningsreglemente

angivna förutsättningen, kunna förenas tjänst å kommuns

stat. Vidare torde med avseende å tjänstemännens skyldighet att underkasta

sig föl-flyttning till annan tjänst böra föreskrivas, att med uttrycket

»det verk, han tillhör eller varunder han lyder» i 13 § 3 mom. 1 punkten

i nyssnämnda avlöningsreglemente skall förstås ej blott överståthållarämbetet

utan jämväl landsstaten. Sistberörda föreskrift lärer dock icke kunna bliva

tillämplig å nuvarande ordinarie befattningshavare vid överståthållarämbetets

kansli, vilka enligt bestämmelserna i brevet den 21 maj 1926 i stället äro

skyldiga att låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen

i Stockholm.

I den följande framställningen komma att var för sig upptagas de föreslagna

nya avdelningarna med angivande för varje särskild avdelning av den

personal, som där anses erforderlig. Härefter kommer att, i den män anledning

föreligger, behandlas de under överståthållarämbetet lydande särskilda

institutionerna.

1) Kansliavdelningen.

A) Chefskapet över Jcansliavdélningen.

På sätt förut framhållits hava de sakkunniga ansett erforderligt, att de

tre särskilda avdelningar, vilkas närmaste chefer äro självständiga föredragande

hos överståthållaren, sammanföras till en avdelning, förslagsvis benämnd

Icansliavdelningen och närmast motsvarande landskansliet vid en länsstyrelse.

Kansliavdelningens chef skulle således motsvara landssekreterarna i länen.

Hå emellertid benämningen »landssekreterare» av de sakkunniga ansetts

mindre lämplig för en befattningshavare, vars verksamhetsområde är begränsat

till Stockholms stad, har i stället föreslagits titeln Icanslidirelctör. Kanslidirektören

skulle enligt de sakkunniga vara föredragande inför överståthållaren

i sådana ärenden, som icke överlämnats åt honom att handlägga »på

tjänstens vägnar» utan föregående föredragning och som ej heller uppdragits

åt annan befattningshavare att föredraga.

Inom kansliavdelningen hava de sakkunniga, i nära anslutning till nuvarande

indelning, tänkt sig tre underavdelningar, nämligen en kanslibyrå under

kanslidirektörens omedelbara chefskap, en exekutionsrotel och en fattigvårdsrotel.

Med avseende å fördelningen av ärenden å dessa underavdelningar

hava de sakkunniga icke funnit alltför stora ändringar erforderliga, jämfört

med nuvarande förhållanden. A kanslibyrån och fattigvårdsroteln skulle

upptagas länsstyrelseärenden. Kanslibyrån skulle handlägga flertalet av de

ärenden, som nu skötas å polissekreterarens expedition, dock med tillägg

av vissa länsstyrelseärenden från nuvarande överståthållarämbetets kansli

och polismästarens expedition. Exekutionsroteln skulle upptaga de nu å

överståthållarämbetets kansli handlagda magistratsärendena jämte ett antal

andra dylika ärenden. Fattigvårdsroteln slutligen skulle, förutom fattigvårdsärenden,

taga befattning med vissa andra i det följande angivna ärendesgrupper,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Beträffande kanslidirektörens löneförmåner föreslå de sakkunniga, att tjänsten

uppföres i lönegraden A 2. De sakkunniga hava till stöd härför anfört i

huvudsak följande:

Kanslidirektören skall vara chef för kansliavdelningen i dess helhet. Han

skall emellertid närmast taga befattning med kanslibyråns ärenden, under

det att man å exekutionsroteln och fattigvårdsroteln tänkt sig i viss mån

självständiga föredragande hos överståthållaren; härom torde i blivande instruktion

för överståthållarämbetet böra meddelas motsvarande bestämmelser,

som enligt gällande landshövdinginstruktion, §§ 44 och 45, lämnats beträffande

länsassessorer och länsnotarier. Kanslidirektören torde i stor utsträckning

bliva tagen i anspråk för avfattande av utlåtanden i anledning av kungl.

remisser å lagförslag och dylikt, och å befattningens innehavare måste följaktligen

icke ringa krav ställas. Han torde vidare, i likhet med nuvarande

polissekreteraren, böra ensam underskriva passen samt eventuellt förrätta

de exekutiva auktionerna.

Med avseende å kanslidirektörens avlöning hava de sakkunniga till eu

början övervägt att för honom föreslå samma löneförmåner som för landssekreteraren

i Stockholms län, d. v. s. en placering i lönegraden B 30 men

med årlig avlöningsförstärkning av 3,500 kronor. Då det emellertid synts

önskvärt att i görlig mån organisera kansliavdelningen och polisavdelningen

efter likartade grunder, och då polismästaren i Stockholm icke rimligen kan

jämställas med en landssekreterare, har man jämväl beträffande kanslidirektören

uppgivit denna tanke.

De sakkunniga föreslå i stället, att kanslidirektören — i likhet med vad

i fråga om polismästaren föreslås — placeras i lönegraden A 2, vilken närmast

motsvarar nyssberörda avlöningsförmåner. Kanslidirektörens begynnelselön

bliver visserligen härigenom högre än vad fallet är beträffande landssekreteraren

i Stockholms län, men densamma undergår ingen förhöjning; efter

intjänta löneförhöjningar kommer därför landssekreterarens lön att överstiga

den för kanslidirektören föreslagna.

Inom den sålunda föreslagna organisationen skulle uppenbarligen intet

utrymme finnas för den nuvarande befattningen såsom underståthållare i

Stockholm. De sakkunniga hava förty, såsom tidigare framhållits, föreslagit

indragning av underståthållarhefattningen. Ur de sakkunnigas betänkande

torde här få lämnas eu kortfattad redogörelse för befattningens tillkomst

och tidigare förslag om dess indragning.

Befattningen såsom underståthållare i Stockholm inrättades, framhålla de

sakkunniga, år 1634 samtidigt med överståtliållartjänstens tillkomst. Underståthållarens

viktigaste uppgift vid denna tid var att tjänstgöra såsom överståthållarens

vikarie; överståthållaren, vilken tillika var riksråd, var ju såväl

av detta som utav mångahanda andra uppdrag förhindrad att i större utsträckning

ägna sig åt sitt ämbete såsom överståthållare. Sedan överståthållaren

år 1789 definitivt upphört att vara riksråd, bortföll emellertid nu

anförda skäl för underståthållartjänstens bibehållande. År 1828 upptog också

Kungl. Maj:t frågan om indragning av underståthållartjänsten; frågan vilade

emellertid olöst till år 1847, då den slutligen avfördes utan åtgärd. Spörsmålet

var dock icke därmed bragt ur världen. Då överståthållarämbetets

kansli år 1880 undergick en genomgripande omorganisation, torde nog detta

bland annat hava föranletts av en önskan att giva mera innehåll åt underståthållarens

tjänst. Fördenskull uppdrogos åt honom personligen vissa

ämbetsuppdrag inom överståthållarämbetets kansli. Härav blev emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ur 66.

31*

den naturliga följden, att underståthållarens primära uppgift därefter blev

att vara kansliets chef, under det att hans åligganden såsom överståthållarens

ställföreträdare mera trädde i bakgrunden.

Vid upprepade tillfällen hava representanter för Stockholms stad framställt

förslag om indragning av befattningen såsom underståthållare. De av

Stockholms stad utsedda delegerade, med vilka landsstatslönesakkunniga

förhandlat i hithörande ämnen, hava jämväl uttalat önskemål i nämnda riktning.

Med avseende å underståthållarens avlöningsförmåner framhålla de sakkunniga,

att underståthållaren för närvarande uppbär följande årliga belopp:

från statsverket: lön .........................................

tjänstgöringspenningar..........

tillfällig löneförbättring ......

anslag till ordonnans.

kronor

5,000: —

2,000: —

3,600: —

kronor

2,850: —

»

1,700: —

10,600:

4,550: —

Summa kronor 15,150:

Härjämte utgår dyrtidstillägg, beräknat enligt bestämmelserna

för oreglerade tjänster, respektive rörligt lönetillägg,

från statsverket med............................................... kronor 2,808: —

» Stockholms stad med...................................... » 1,026: —

» » (å anslag till ordonnans) med »_357: —

, Slutsumma kronor 10,341: —

Efter erinran härom anföra de sakkunniga till stöd för sin framställning

om indragning av underståthållartjänsten i huvudsak följande:

De sakkunniga hava för sin del icke kunnat undgå att finna, det befattningen

såsom chef för överståthållarämbetets nuvarande kansli icke i och

för sig kräver att beklädas med en ämbetsman i så hög ställning som underståthållaren.

Då därjämte de sakkunniga föreslå en sammanslagning av

samtliga nuvarande kansliavdelningar under en gemensam chef, vilken de

sakkunniga tänkt sig närmast motsvara landssekreterama i länen, kunna de

sakkunniga icke undgå att finna föga skäl ur nu angiven synpunkt föreligga

för underståthållartjänstens bibehållande. Visserligen vore tänkbart att placera

underståthållaren såsom chef för det blivande nya kansliet, men här
genom

skulle likheten med länsstyrelsernas landskanslier komma att brytas.

ärjämte skulle befordringsmöjligheterna för ämbetets personal komma att

onödigtvis begränsas, då ju underståthållaren, såsom förtroendeämbetsman,

icke kan inrangeras bland verkets övriga ämbets- och tjänstemän.

Det starkaste skäl, som skulle tala för tjänstens bibehållande, vore behovet

av en ställföreträdare för överståthållaren under ledighet för denne. Ej

heller denna synpunkt kunna emellertid de sakkunniga tillmäta någon avgörande

betydelse. Frågan om ställföreträdareskap för ett verks högste chef

bär inom andra grenar av statsförvaltningen ordnats utan dylika exceptionella

åtgärder. Inom övriga länsstyrelser handla, vid förfall för landshövding,

landssekreterare och landskamrerare å länsstyrelsens vägnar. Inom vissa

centrala verk är det någon av de närmast underlydande tjänstemännen, som

på grund av vare sig särskilt förordnande eller allmän bestämmelse i den

för verket gällande instruktion tjänstgör såsom chefens ställföreträdare. Ett

s. 40 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

40 Kungl. Majits proposition nr 56.

förfaringssätt, motsvarande det vid övriga länsstyrelser tillämpade, har synts

de sakkunniga mindre lämpligt beträffande överståthållarämbetet, bland annat

med hänsyn till att verket även efter en eventuell omorganisation kommer

att omfatta flera avdelningar än övriga länsstyrelser. Däremot har frågan

om överståthållarens ställföreträdare synts de sakkunniga, på sätt gäller inom

vissa centrala ämbetsverk, kunna så ordnas, att Kungl. Maj:t för viss tid,

exempelvis tre år, förordnar tjänsteman inom verket, väl närmast någon utav

avdelningscheferna, att vid förfall för överståthållaren vara dennes ställföreträdare.

Därmed skulle emellertid, enligt de sakkunnigas förmenande, behov

utav en särskild underståthållarbefattning icke längre föreligga. Regeringsformens

föreskrifter angående underståthållaren lära icke lägga något hinder

i vägen för underståthållartjänstens indragning, då regeringsformen icke

föreskriver, att en dylik befattningshavare skall linnas, utan endast lämnar

bestämmelser angående ämbetets karaktär.

Statskontoret har i fråga om underståthållartjänstens indragning och utseende

av ställföreträdare för överståthållaren anslutit sig till de sakkunnigas

förslag. Ämbetsverket, som ej heller haft något att erinra mot den föreslagna

titeln å kansliavdelningens chef, har emellertid icke ansett sig kunna

tillstyrka den beträffande kanslidirektören i förslaget angivna löneplaceringen.

I detta hänseende har statskontoret yttrat i huvudsak följande:

Statskontoret kunde för sin del icke finna annat än att de arbetsuppgifter,

som skulle tillkomma denne befattningshavare, ingalunda kunde anses vara

av så kvalificerad art som dem, vilka åvilade landssekreterare i ett större

län. Att under sådana förhållanden giva kanslidirektören eu ställning motsvarande

överdirektör kunde statskontoret icke finna av omständigheterna

påkallat. Statskontoret, som icke förbisett, att slutavlöningen för landssekreterare

å G-ort med avlöningsförstärkning av 3,500 kronor efter viss tids

tjänstgöring kunde komma att något överstiga avlöningen till befattningshavare

i lönegraden A 2, ansåge för sin del, att kanslidirektören i varje fall

icke borde i tjänste- och avlöningshänseende placeras högre än landssekreteraren

i Stockholms liin. Enligt statskontorets mening skulle tvärtom

ganska starka skäl, framförallt med hänsyn till arbetsuppgifternas art och

omfattning, kunna anses tala för en något lägre placering av kanslidirektören.

Ämbetsverket funne sig dock böra stanna vid att föreslå dennes

placering i lönegraden B 30 med en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor.

llilcsräkens/capsverket har icke haft något att erinra beträffande de sakkunnigas

nu ifrågavarande förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har helt anslutit sig till de sakkunnigas

förslag med en utförlig motivering av i huvudsak följande innehåll:
I

betraktande av de ämbetsåligganden, som skulle tillkomma chefen för

kansliavdelningen, torde väl denne närmast vara att i tjänsteställning likställa

med landssekreterare, och det skulle följaktligen kunna ifrågasättas,

om ej kanslidirektören borde inordnas i samma lönegrad som landssekreterare

eller alltså i 30:e graden. Såsom de sakkunniga påpekat, skulle det

emellertid härvid bliva nödvändigt att bestämma särskild avlöningsförstärkning

jämväl för kanslidirektören för att denne ej skulle komma i ogynnsammare

ställning i löneliänseende än en avdelningschef inom länsstyrelserna.

Enligt nämndens mening måste en sådan anordning betraktas såsom

föga lämplig.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kuntjl. Maj tis proposition nr f)H.

Da alltså fråga uppstode att bereda kanslidirektören eu högre löneplacering

än som följde av ett inordnande utan vidare i nyssnämnda lönegrad,

syntes böra beaktas, att kanslidirektören i vissa hänseenden skulle komma

att intaga eu mera ansvarsfull ställning än länsstyrelsernas avdelningschefer.

Enligt förslaget skulle nämligen chef för avdelning inom överstäthållarämbetet

vid länder för överståthållaren att utöva sitt ämbete kunna förordnas

såsom dennes vikarie.

Härtill komme, att kanslidirektörens lönefråga torde böra ses ur synpunkten

av den löneställning, som kunde anses böra tillkomma chefen ;i

den andra av de utav omorganisationen berörda avdelningarna inom överståthållarämbetet,

polisavdelningen. Beträffande polismästaren hade de sakkunniga

föreslagit en placering i lönegrad A 2, vartill skulle komma fri bostad

samt värme och lyse. Med hänsyn till önskvärdheten av att denne

tjänstemans löneförmåner så tillmättes, att han i sin maktpåliggande tjänsteutövning

kunde stå ekonomiskt fullt oberoende och fri från bisyssleväsende,

funne nämnden det befogat, att polismästarens löneförmåner icke bestämdes

lägre iin vad sålunda föreslagits, i all synnerhet som vid en sådan

lönegradsplacering någon förhöjning icke skulle inträda i de till polismästaren

i Stockholm för närvarande utgående löneförmånerna. Och då tillräcklig

anledning icke syntes nämnden föreligga för skillnad i lönegradshänseende

mellan cheferna å här ifrågavarande båda huvudavdelningar inom

ämbetsverket, syntes jämväl kanslidirektören böra placeras i nyssnämnda

lönegrad.

Förslaget har biträtts av Stoc/cliolnts stad.

Överståthållarämbetet har däremot ansett sig icke kunna biträda förslaget

i nu angiven del samt till stöd härför anfört följande:

Den ställning, underståthållaren innehar, beror därav, att han är vikarie

för överståthållaren, och detta skall enligt förslaget upphöra. De båda ämbetsmän,

som utom un der ståthållar en eller dennes efterträdare kanslidirektören

kunna ifrågakomma såsom vikarie, äro polismästaren och uppbördsdirektören

eller, såsom han rättare bör benämnas, skattedirektören. Det

vore till en bestämd olägenhet för polismästarbefattningens utövande, om

polismästaren skulle utom under egen nödvändig semestertid jämväl under

överståthållarens semester övergiva sin befattning. De fordringar, som uppställas

å den person, som skall bekläda skattedirektörsbefattningen, äro så

speciella, att man i regel icke kan förutsätta hans lämplighet såsom vikarie

för överståthållaren. Det är därför ämbetets mening, att Kungl. Maj:t städse

komme att till vikarie för överståthållaren förordna kanslidirektören. Det

måste alltså å denna befattningshavare ställas sådana fordringar å rutin och

vana vid ämbetsgöromål, att han skall kunna fungera såsom överståthållarens

ställföreträdare. Anledning finnes då icke att förändra befattningens namn.

De sakkunnigas åsikt i fråga om regeringsformens betydelse för underståthållarbefattningens

indragning kan ämbetet icke dela. Regeringsformen

har tydligen utgått ifrån att den högsta polisledningen i huvudstaden skall

kunna omedelbart utan dom och rannsakning avskedas, och har därför föreskrivit,

att överståthållaren, underståthållaren och polismästaren skola vara

förtroendeämbetsmän. Underståthållarens övriga tjänsteåligganden liava omöjligen

kunnat föranleda dennes ställning såsom förtroendeämbetsman, utan

detta har nödvändiggjorts därav att han är ställföreträdare för huvudstadens

högste polischef. Kungl. Maj:t har sedermera utsträckt sin befogenhet med

avseende å möjligheten att snabbt avskeda den högsta polisledningen därigenom

att polisintendenterna aldrig erhålla fullmakt å sina befattningar

utan förordnas endast tillsvidare, eu omständighet, som torde giva stöd för

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

riktigheten av ämbetets nyss uttalade tolkning. Det synes därför ämbetet

nödvändigt att för underståthållarbefattningens indragning kräva ändring av

regeringsformen i denna punkt.

I fråga om ställföreträdarskapet för överståthållaren är vidare att märka,

att detta kan påkallas och ofta påkallas även å andra tider än då överståthållaren

åtnjuter semester eller eljest är tjänstledig, nämligen i brådskande

fall då överståthållaren är upptagen av stadsfullmäktigeärenden, av ordförandeskap

i direktioner eller för utövande av sina mångahanda representativa

plikter. Med ställföreträdarskapet följa jämväl olägenheter av sådan betydelse,

att de enligt ämbetets mening borde föranleda höjning av den lön, som

eljest lämpligen bör anslås till den befattningshavare, som ställföreträdarskapet

tillkommer. Vikarien kan nämligen aldrig räkna på att utfå semester

under den för semester lämpligaste sommartiden, enär på grund av stadsfullmäktiges

arbetstidsindelning överståthållaren måste till denna tid förlägga

sin semester. Erfarenheten har dessutom visat, att vikarien så gott

som aldrig under helgerna har möjlighet att lämna staden, enär antingen

överståthållaren eller hans vikarie städse måste såsom högste polischef finnas

i staden tillstädes. Såsom lämpligt belopp i fråga om ersättning för ställföreträdarskapet

vill överståthållarämbetet ifrågasätta 1,800 kronor. Underståthållarens

eller kanslidirektörens avlöning skulle därmed höjas från föreslagna

15,000 kronor till 16,800 kronor.

En annan lösning av ifrågavarande problem har emellertid framlagts av

polismästaren, som föreslår, att denne ämbetsman bör vid ledighet för överståthållaren

fungera såsom den senares ställföreträdare i fråga om polisavdelningen.

Om denna utväg anses framkomlig, skulle under överståthållarens

ledighet i övrigt erfordras ställföreträdare endast för kansliavdelningen

och uppbörds- eller skatteavdelningen, och ställföreträdarskapet skulle under

sådana förhållanden kunna uppehållas av underståthållaren eller kanslidirektören

och skattedirektören gemensamt på samma sätt som sker i länsstyrelserna

av landssekreterare och landskamrerare. Överståthållarämbetet

anser emellertid, att detta skulle innebära en försämring genom det personliga

ledarskapets upphörande, vilket särskilt i huvudstaden spelar en icke

underordnad roll.

Såsom ett ytterligare skäl för underståthållarbefattningens bibehållande

vill ämbetet slutligen framhålla svårigheten för överståthållaren att övertaga

ordförandeskapet i prövningsnämnden samt i direktionen för Danviks hospital,

Stockholms hospital och sjukhuset Eira, vilka uppdrag äro mer tidskrävande

än överståthållarens övriga ordförandeskap. En tjänsteman med

titeln kanslidirektör torde näppeligen kunna fungera såsom ordförande för

prövningsnämnden och bemälda direktioner.

Polismästaren i Stockholm, om vars yttrande överståthållarämbetet erinrat,

har beträffande ställföreträdarskapet för överståthållaren anfört följande:

Då polismästaren på sin avdelning ständigt komme att fungera såsom

överståthållarens ställföreträdare, torde härav böra följa, att han där bör

helt företräda överståthållaren under dennes ledighet. Med hänsyn till

vikten av stadga och enhetlighet i högsta ledningen av ordningsmakten

måste det anses angeläget att ansvaret för denna ledning finge ligga hos överståthållaren

eller polismästaren men icke hos någon överståthållarens ställföreträdare,

som eljes icke har befattning med polisväsendet. Organisationen

komme eljes i denna viktiga punkt att innebära en svaghet, som under

vissa förhållanden skulle kunna vara ganska betänklig. I polisförfattningarna

funnes icke något hinder för ett särskilt ordnande av ställföreträdarskapet,

vad polisavdelningen angår, på sätt sålunda förordats. Ärenden angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. -to

tillsättning av ordinarie polispersonal skulle ju enligt förslaget handläggas

å kansliavdelningen.

De sakkunnigas förslag innebär, att befattningen såsom underståthållare

och chef för övorståtliållarämbetets kansli indrages samt att i stället inrättas

en ny tjänst såsom kanslidirektör och chef för den nya kansliavdelningen

eller sålunda för väsentligt större del av verket, än som nu närmast sorterar

under under ståthållaren.

Det lärer vara uppenbart, att för den föreslagna nya kansliavdelningen

måste finnas eu särskild chef. Däremot torde kunna ifrågasättas, huruvida

det är nödvändigt att härför tillskapa eu helt ny tjänst. Eu annan möjlighet

är givetvis -— såsom de sakkunniga också antytt — att fullfölja den omläggning

av underståthållarens tjänst, som av statsmakterna inleddes vid

1880 års omorganisation av överståthållarämbetets kansli, och ytterligare utvidga

underståthållarens nuvarande verksamhetsområde att avse hela den

nya kansliavdelningen. De skäl, som de sakkunniga anfört mot en sådan

anordning, synas mig icke avgörande.

Denna fråga lärer böra ses i nära sammanhang med spörsmålet om ställ

företrädarskapet för överståthållaren. Beträffande detta spörsmål finner jag

vägande skäl vara anförda mot en sådan ordning, att överståtliållarbefattningen

skulle kunna utövas utav två av ämbetsverkets tre avdelningschefer i förening.

Ej heller lärer böra ifrågakomma att vid ledighet för överståthållaren så att

säga klyva överståthållarämbetet i två självständiga verk, av vilket det ena

skulle hava polismästaren såsom självständig chef och det andra förvaltas

av kansliavdelningens och uppbördsavdelningens chefer i förening. Den enda

till synes acceptabla möjligheten lärer vara den, som av de sakkunniga även

framförts, nämligen att en avdelningschef blir överståthållarens ställföreträdare.

På sätt överståthållarämbetet erinrat torde emellertid härtill endast

kunna ifrågakomma kansliavdelningens chef. Det synes då närmast vara ett

förslag utan praktisk innebörd, då man yrkar, att ställföreträdare för överståthållaren

skall förordnas bland de tre avdelningscheferna. Det förefaller

mera följdriktigt att bestämma, att kansliavdelningens chef städse skall vara

ställföreträdare för överståthållaren. Härigenom kommer man att nära ansluta

sig till nu gällande bestämmelser, enligt vilka chefen för överståthållarämbetets

kansli tillika är vikarie för överståthållaren. Såväl detta förhållande

som ock hänsyn till lämpligheten av att berörda ställföreträdarskap

kommer till uttryck i befattningshavarens titel synes mig utgöra ytterligare

skäl för att kansliavdelningens chef behåller den gamla benämningen underståthållare.

Ehuru jag icke kan biträda överståthållarämbetets uppfattning, att eu indragning

av underståthållartjänsten skulle nödvändiggöra ändring av regeringsformen,

vill jag emellertid på 113-ss anförda skäl hemställa, att innehavaren

av den föreslagna befattningen såsom chef för kansliavdelningen måtte

erhålla titeln underståthållare i stället för kanslidirektör. Jag har jämväl

för avsikt att i blivande förslag till instruktion för överståthållarämbetet

DcpArtemontn
chefeu.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

upptaga föreskrift därom, att underståthållaren vid förfall för överståthållaren

skall tjänstgöra såsom dennes ställföreträdare.

Vidkommande avlöningsförmånerna för kansliavdelningens chef har erinran

mot de sakkunnigas förslag angående tjänstens placering i lönegrad

framställts allenast av statskontoret. Skillnaden mellan statskontorets förut

återgivna förslag och den ståndpunkt, som härutinnan intages av de sakkunniga

och övriga hörda myndigheter eller institutioner, är emellertid ekonomiskt

föga betydande. Under vissa förhållanden kommer statskontorets

förslag till och med att innebära en för statsverket ur ekonomisk synpunkt

mindre fördelaktig lösning. Vad de sakkunniga uttalat till stöd för sitt

förslag angående löneplaceringen synes mig väl grundat och vinner ytterligare

stöd i vad som anförts från allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Jag vill härutöver framhålla, att, om kansliavdelningens chef erhåller benämningen

underståthållare, denne befattningshavare blir innehavare av eu

förtroendesyssla samt att icke någon dylik befattningshavare för närvarande

är placerad i grad under avdelningen B inom det allmänna civila avlöningsreglementets

löneplan.

Med den nu föreslagna anordningen uppkommer emellertid fråga, i vad

män den befattningshavare, som utses till överståthållarens ställföreträdare,

bör med hänsyn därtill tillerkännas särskilt arvode. Inom en del andra

ämbetsverk utgår för närvarande dylikt extra arvode till chefens ställföreträdare;

beloppet härav växlar från 1,000 kronor om året, varmed arvodet

utgår vid medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen, till 2,000 kronor om

året, vilket sistnämnda belopp utgår vid generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen.

De skäl, som föranlett bestämmelserna om dessa särskilda arvoden

och som äro att söka i den genom ställföreträdarskapet ökade arbetsbördan

och ansvaret, torde ej mindre starkt göra sig gällande beträffande ställföreträdaren

för överståthållaren. På sätt överståthållarämbetet erinrat torde

nämligen sistberörda ställföreträdare komma att i väsentligt större utsträckning,

än inom andra ämbetsverk är fallet, nödgas uppehålla chefens ämbete,

antingen helt och hållet eller i särskilda hänseenden. Härtill kommer, att

han kommer att bliva särskilt betungad genom den påpekade bundenheten

under sommarmånaderna samt vid helger. Det synes mig vid sådant förhållande

väl befogat, att jämväl överståthållarens ställföreträdare tillerkännes

särskilt arvode för den ökade arbetsbörda och bundenhet, som av anförda

förhållande lärer bliva en ofrånkomlig följd. Beträffande beloppet av dylikt

arvode kan jag dock icke helt biträda överståthållarämbetets förslag utan

föreslår, att arvodet bestämmes till 1,500 kronor.

Ii) Kanslibyrån.

A kanslibyrån skulle enligt de sakkunniga handläggas i stort sett följande

ärenden: ärenden angående utskänkning såväl av alkoholfria drycker som av

pilsnerdricka och rusdrycker, passärenden, lotteriärenden, ärenden angående

förvärvande och förlust av svensk medborgarrätt, ärenden angående antagande

av nytt släktnamn samt vissa byggnads- och handelsärenden. Därjämte

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungi. MajUs proposition nr HG. 45

skulle å denna byrå handläggas alla ärenden angående vid kansliavdelningen

anställd personal; ärenden angående polisavdelningens personal skulle däremot

handläggas å sistnämnda avdelning, dock med undantag för frågor

rörande utnämning av polispersonal o. dy]., vilka frågor enligt polisförfattningarna

icke få handläggas av polismästaren. Ärendenas antal skulle med

denna indelning hava utgjort i runt tal 24,000 år 1925 och 21,500 år 1920

Härav utgjorde dock passärendena, likaledes i avrundade tal, 17,500 år 1925

och 15,000 år 1926. Återstående ärenden utgjorde 6,581 år 1925 och 6,441

år 1926; ärendena äro enligt de sakkunnigas uppfattning icke av svårare beskafffenhet.

Med avseende å personalbehovet vid kanslibyrån anföra de sakkunniga

i huvudsak följande:

För handläggning av andra ärenden än passärenden hava de sakkunniga

icke ansett annan personal erforderlig än

1 notarie av andra klass, B 21, för ärendenas förberedande behandling

och expediering,

1 kanslist, B 15, för diarieföring, och

1 kanslibiträde, B 7, såsom biträde åt kanslisten.

Till kanslibyrån skulle fortfarande höra den nuvarande passbyrån, vilken

emellertid, då densamma icke utgör en självständig byrå, föreslås skola erhålla

den ändrade benämningen passexpeditionen. Vidkommande personalen

å passexpeditionen hava de sakkunniga icke kunnat undgå att finna anmärkningsvärt,

att så stora anslag, som hittills varit fallet, kunnat erfordras för

avlöningen av denna personal. Grunderna för avlöningens beräknande —

med ökad ersättning i förhållande till antalet vid passens utskrivande ifrågakommande

främmande språk — synas väl högt bestämda, särskilt som någon

högre grad av språkkunskap icke lärer vara erforderlig för ifyllande av passblanketterna.

Även om man tager hänsyn till den tidsförlust, som expedieringen av

allmänheten medför, synes arbetet med passens utskrivande icke vara mera

betungande, än att detsamma väl kan skötas av tre personer; dock bör

möjlighet finnas att vid anhopningen under sommarmånaderna erhålla extra

biträde i mindre omfattning.

De sakkunniga föreslå, att å passexpeditionen fortfarande placeras 1

kanslist, B 15, såsom föreståndare, och de sakkunniga förutsätta härvid, att

denne kanslist, på sätt författningarna angående kanslister vid överståthållarämbetet

föreskriva (se kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade

villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, punkt 10), avlagt

studentexamen och följaktligen kan antagas besitta för arbetet erforderlig

språkkunskap.

Såsom kanslistens biträden skulle placeras 2 skrivbiträden med avlöning

enligt lönegraden B 2.

Personalen å kanslibyrån skulle alltså sammanlagt utgöras av 1 notarie

av andra klass (B 21), 2 kanslister (B 15), 1 kanslibiträde (B 7) och 2 skrivbiträden

(B 2).

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas

förslag.

Ej heller riksräkenskapsverket har framställt någon invändning däremot.

Yttranden.

4

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Rungl. Majds proposition nr 50.

Däremot har de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag föranlett allmänna

civilförvaltningens lönenämnd till den erinran, att den för kanslisten å passexpeditionen

föreslagna löneställningen med hänsyn till utbildning och arbetsuppgifter

finge anses väl låg. Det syntes nämnden, att samma erinran

i viss mån även kunde göras beträffande övriga befattningshavare i kanslistgraden

å kansli- och polisavdelningarna.

Till stöd för detta uttalande har lönenämnden anfört i huvudsak följande:

De sakkunnigas förslag rörande kanslisternas hos överståthållarämbetet

placering i 15:de graden torde vara grundat på det förhållandet, att de

kanslister hos överståthållarämbetet, som på grund av 1926 års lönereglering

redan äro överförda till det nya lönesystemet, tillhöra 15:e lönegraden ävensom

att landskanslister och landskontorister inom länsstyrelserna tillhöra

nämnda lönegrad. Att märka vore emellertid, att landskontorist- och landskanslistbefattningarna

i stor utsträckning vore rekryteringstjänster till högre

befattningar inom fögderiförvaltningarna. För innehavare av kanslistbefattning

inom överståthållarämbetet, vilken icke ägde juridisk kompetens, torde, däremot

befattningen i icke ringa omfattning bliva en sluttjänst utan möjlighet

till vidare löneuppryckning inom verket. I detta hänseende torde kanslisterna

inom överståthållarämbetet också vara avsevärt ogynnsammare ställda

än exempelvis befattningshavare inom motsvarande tjänstegrader vid kommunikationsverken.

En annan omständighet, som i detta sammanhang syntes nämnden förtjäna

beaktande, vore, att kanslisterna inom de avdelningar av överståthållarämbetet,

som för närvarande vore statsavlönade och även efter omorganisationen

komme att avlönas å statsverkets lönestat, skulle i lönehänseende

bliva sämre ställda än de av staden avlönade befattningshavarna inom kanslistgraden

eller inom annan motsvarande tjänstegrad.

De sålunda anförda omständigheterna talade enligt lönenämndens uppfattning

för en förbättring i en eller annan form av de utav de sakkunniga

för kanslisterna föreslagna löneförmånerna. I sådant hänseende syntes det

lönenämnden kunna sättas i fråga, om icke de mest kvalificerade av kanslisttjänsterna

borde, under benämning förste kanslister, hänföras till 16:e lönegraden.

Mot lönenämndens uttalande i denna del har emellertid reservation anmälts

utav två av nämndens ledamöter, herrar N. Aug. Nilsson och I\

Nilsson, vilka ej kunnat godtaga lönenämndens uttalande beträffande kanslisttjänsterna,

så mycket mindre som detta uttalande hänvisade till jämförelse

med löneförhållandena i huvudstaden, en jämförelse, inför vilken statsmakterna

eljest ställt sig avvisande.

Stockholms stads tjänstenämnd framhåller för sin del på anförda skäl, att

en undersökning syntes påkallad, huruvida icke till äventyrs en lägre lönegrupp

kunde anses motiverad beträffande kanslisttjänsterna å stadens stat

eller vissa av dem. De redogörelser rörande kanslisternas arbetsåligganden,

vilka återfunnes i betänkandet, syntes nämnden giva vid handen, att en

viss lönereduktion vid dessa befattningar numera eventuellt vore tänkbar.

I övrigt hava stadens myndigheter icke framställt erinran beträffande förslaget

i denna del.

Överståthållarämbetet uttalar den uppfattningen, att kansliavdelningens chef

med hänsyn till den honom anförtrodda arbetsbördan icke torde medhinna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 5fi. 47

att inför överståthållaren föredraga alla å kanslibyrån förekommande ärenden.

Åt annan tjänsteman å kanslibyrån borde därför enligt ämbetets mening

överlämnas att för överståthållaren föredraga de ärenden, som icke vore

förbehållna kanslidirektören. Enligt de sakkunnigas förslag skulle emellertid

å kanslibyrån finnas endast eu notarie av 2:a klass för fullgörande av detta

åliggande. Det syntes ämbetet såsom en oriktig tolkning av landshövdinginstruktionen

att ålägga en tjänsteman i notaries ställning en så vidsträckt

föredragningsskyldighet, som härav bleve följden. Hans arbetsbörda med

uppsättning av resolutioner och skrivelser icke blott i de mål och ärenden,

han själv hade att föredraga, utan även i flertalet ärenden, som ankomme

på föredragning av kanslidirektören, bleve dessutom så stor, att densamma

i och för sig krävde högre lön än den, som tillkomme notarie. Ämbetet

föreslår därför, att denne tjänsteman tillerkännes assessors ställning och

löneförmåner.

Enligt de sakkunnigas nyss återgivna förslag skulle å kanslibyrån hand- Dcpartemontsläggas

i huvudsak de ärenden, som nu upptagas å polissekreterarens expe- chefen,

dition. Dessa ilrenden skulle enligt förslaget beredas och föredragas inför

överståthållaren av kansliavdelningens chef, för vilken jag tidigare föreslagit

benämningen underståthållare och ställningen såsom ställföreträdare. Härutöver

skulle kansliavdelningens chef i viss omfattning förrätta exekutiva

auktioner under troligen en dag i veckan. Vidare skulle det åligga honom

att i större omfattning, än nu åvilar polissekreteraren, uppsätta förslag till

utlåtanden över lagförslag och dylikt. Den nuvarande polissekreteraren härtill

sitt biträde endast eu amanuens med halvtidstjänstgöring; underståthållaren

skulle i stället såsom biträde erhålla en notarie av 2:a klass. I och för

sig torde denna förstärkning av arbetskraften i huvudsak uppväga den ökning

i arbetsbördan, som förslaget innebär för underståthållaren i jämförelse

med polissekreteraren.

Därest man oförändrat godtoge de sakkunnigas förslag angående fördelningen

av ärendena å kansliavdelningen, anser jag därför tillräcklig anledning

icke föreligga till ökning av arbetskraften å dess kanslibyrå. Emellertid synas

mig vissa betänkligheter kunna anföras gent emot fördelningen av ärenden

mellan exekutionsroteln och kanslibyrån. De sakkunniga hava härvid gått

in för principen att sammanföra magistratsärenden till exekutionsroteln och

länsstyrelseärenden till kanslibyrån. Eu dylik fördelning av ärendena å olika

underavdelningar, allt efter deras beskaffenhet att annorstädes ankomma å

magistrat eller länsstyrelse, har emellertid icke kunnat genomföras å polisavdelningen.

Huruvida magistrats- och länsstyrelseärenden handläggas å

skilda underavdelningar eller gemensamt å flera dylika har ej heller, på sätt

jag senare torde få närmare utveckla, någon betydelse för kostnadsfördelningen

mellan staten och Stockholms stad. Det är ytterligare att märka, att

kansliavdelningens indelning på underavdelningar väsentligen är avsedd såsom

eu stomme för en lämplig arbetsfördelning och såsom ett underlag för beräkningen

av personalbehovet. Det är sålunda tänkt, att personalen skall

kunna utan vidare förflyttas mellan de särskilda underavdelningarna. Vid

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungt. Maj:ts proposition nr 56.

nu angivna förhållanden torde hinder icke möta för att i förevarande sammanhang

räkna med en överflyttning av vissa ärenden från den föreslagna

exekutionsroteln och till kanslibyrån. För en dylik överflyttning tala åtskilliga

omständigheter. Till en början synes önskvärt, att exekutionsroteln

helt begränsas till de arbetsuppgifter, som dess namn angiver, detta särskilt

med hänsyn till den förut berörda möjligheten av bortflyttning av dessa

ärenden vid en blivande processreform. Vidare lärer denna rotel enligt de

sakkunnigas förslag bliva synnerligen arbetstyngd, och överståthållarämbetet

har, på sätt jag senare torde få närmare angiva, ifrågasatt, huruvida

exekutionsroteln med där föreslagen personal skulle kunna tillfredsställande

fullgöra dit hänförda arbetsuppgifter. Härjämte skulle den av de sakkunniga

föreslagna uppdelningen av ärendena komma att medföra, att exempelvis

vissa handels- och byggnadsärenden handlades å kanslibyrån men vissa andra

ärenden av samma art upptoges på exekutionsroteln; detta synes mig i någon

mån strida mot den av de sakkunniga eljest i regel genomförda principen

att ärenden av samma slag skulle handläggas på ett och samma håll. Av

sålunda anförda skäl räknar jag med att från exekutionsroteln och till kanslibyrån

böra överflyttas alla ärenden, som icke avse utsökningsväsendet. Härigenom

skulle antalet ärenden å kanslibyrån, förut beräknade till 21,000—

24,000, komma att ökas med i runt tal 3,000 ärenden. Frånser man passärendena,

för vilka ju eu särskild expedition skulle finnas, ökas antalet övriga

ärenden å kanslibyrån från i runt tal 6,500 till i runt tal 9,500.

Med en sådan ökning av arbetsbördan lärer dock uppenbarligen underståthållaren

icke ensam kunna ombesörja föredragningen av ärendena, särskilt

som han, såsom förut erinrats, därutöver skulle erhålla åtskilliga krävande

uppgifter. Det torde då vara nödvändigt att i stället för befattningen såsom

notarie av 2:a klass å kanslibyrån där inrätta en högre tjänst, vars innehavare

skulle hava till uppgift att biträda vid föredragningen och därjämte

vara närmast att vikariera för underståthållaren. Behovet av eu dylik

högre tjänst framträder särskilt, då man tager hänsyn till att underståthållaren

skall hava ställning som ställföreträdare för överståthållaren och

därjämte icke sällan torde bliva nödsakad att helt ägna sig åt någon särskilt

krävande arbetsuppgift, såsom avgivandet av yttranden över lagförslag o. s. v.

Det lärer vara synnerligen önskvärt, att underståthållaren icke vid sådana

tillfällen nödgas taga tjänstledighet, utan att han då kan på annan befattningshavare

tillfälligtvis överflytta åtminstone en väsentlig del av sin övriga

föredragningsskyldigliet. Skall man emellertid kunna å kanslibyrån erhålla eu

befattningshavare, lämpad för dessa krävande uppgifter, torde annat icke kunna

ifrågakomma än att därstädes inrätta en assessorstjänst i stället för befattningen

såsom notarie av 2:a klass. Jag vill därför förorda eu sådan åtgärd.

Därigenom vinnes också den fördelen, att fattigvårdsmål av så invecklad eller

svår beskaffenhet, att de icke lämpligen böra föredragas, såsom enligt förslaget,

av en notarie av l:a klass, skulle kunna överlämnas från fattigvårdsroteln

till handläggning å kanslibyrån av den föreslagna assessorn.

Någon ökning av den för diarieföring avsedda personalen å kanslibyrån

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

torde icke behöva föranledas av den föreslagna överflyttningen av ärenden.

Kedan förut har ju för diarieföringen räknats med två befattningshavare. I

den mån ytterligare arbetskraft tillfälligtvis skulle för ändamålet erfordras,

torde sådan kunna erhållas utan anlitande av extra personal; härtill anhåller

jag att få återkomma i annat sammanhang.

Vad majoriteten inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört rörande

kanslisttjänsterna inom överståtliållarämbetet och särskilt beträffande kanslisten

å passexpeditionen synes mig icke böra föranleda avvikelse från de sakkunnigas

förslag. I likhet med reservanterna inom lönenämnden finner jag

nämligen en jämförelse med motsvarande befattningshavare å den kommunala

lönestaten icke bärande.'' Ett dylikt hänsynstagande skulle kunna

medföra långt gående konsekvenser jämväl beträffande andra statliga befattningar.

Härtill kommer att, på sätt nyss meddelats, ej heller stadens egna

institutioner synas övertygade om lämpligheten av den nuvarande höga

placeringen av kanslisttjänsterna å stadens lönestat. A andra sidan synes

mig i hög grad önskvärt — och jag har tidigare understrukit detta — att

befattningshavarna inom överståthållarämbetet i görlig mån erhålla samma

avlöningsförmåner som motsvarande tjänstinnehavare vid länsstyrelserna.

Landskanslisterna äro placerade i 15:e lönegraden, och enligt min uppfattning

böra kanslisterna inom överståthållarämbetet erhålla samma placering; i

denna lönegrad hava för övrigt tidigare placerats kanslisterna vid överståthållarämbetets

kansli. Vad särskilt angår kanslisten å passexpeditionen,

torde denne äga möjlighet till viss extra inkomst genom stämpelprovision,

och för hans vidkommande lärer förty ännu mindre än beträffande övriga

kanslisttjänster böra ifrågakomma någon uppflyttning i högre lönegrad.

Jag förordar sålunda de sakkunnigas förslag beträffande personalen å

kanslibyrån med den ändring, att i stället för en befattning såsom notarie

av 2:a klass inrättas en assessorstjänst.

C) Exekutionsroteln.

Å denna rotel skulle enligt de sakkunniga upptagas alla utsökningsärenden,

vilkas handläggning ankommer å överexekutor. Vidare skulle där handläggas

sådana byggnads- och handelsärenden, vilka eljest ankomma å magistrat.

Med avseende å personalbehovet å exekutionsroteln anföra de sakkunniga

följande:

Exekutionsroteln skulle efter omorganisationen huvudsakligen vara sysselsatt

med exekutionsärenden; övriga dit hänförda ärenden äro av synnerligen

enkel natur. Med hänsyn tagen till antalet handlagda ärenden åren 1925

och 1926 skulle å exekutionsroteln hava belöpt 6,962 ärenden år 1925 och

7,216 ärenden år 1926. Av dessa utgjorde exekutionsärendena till antalet

3,763 år 1925 och 4,181 år 1926.

Även med erkännande av utsökningsärendenas ofta besvärliga natur synes

en rätt begränsad personal kunna förslå för dessa uppgifter. Vid övervägande

härav och efter jämförelse med övriga länsstyrelser hava de sakkunniga

ansett sig böra föreslå, att å exekutionsroteln placeras

1 assessor, B 27,

1 notarie av andra klass, B 21, och

1 kanslist, B 15.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 44 Imf t. (Nr 56.)

101 29 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

Yttranden.

50

Varken statskontoret eller riksräkensJeapsverket har funnit anledning till

erinran emot detta förslag.

Från allmänna civilförvaltningens lönenämnd har förslaget i denna del icke

föranlett yttrande utöver vad lönenämnden uttalat rörande kanslisttjänsternainom

verket. För detta uttalande är förut redogjort.

Stadens myndigheter hava icke framställt anmärkning mot förslaget i denna

del.

Överståthållarämbetet finner däremot den föreslagna personaltilldelningen

alltför knapp och föreslår väsentlig utökning därav. Till stöd härför har

ämbetet anfört i huvudsak följande:

Jämförde man de ärenden, som från överståthållarämbetets kansli överginge

å exekutionsroteln, och de ärenden, som överflyttades å andra avdelningar,

funne man, att de ärenden, som nu sysselsatte notarierna, komnie

å exekutionsroteln med undantag av svårare strafförvandlingar, som till ett

hundratal per år för uppsättande av förslag till beslut tilldelades notarierna.

Till exekutionsroteln skulle dessutom komma att höra ett stort antal

andra ärenden av skiftande natur. Dessa torde, i den mån de krävde handläggning

och beslut* liksom utsökningsdiariernas ärenden tilldelas assessorn

för föredragning och deltagande i beslutet. På honom torde vidare läggas

skyldighet att hålla om ej alla så åtminstone det övervägande antalet exekutiva

auktioner. Slutligen torde han få själv uppsätta åtminstone en del av utslagen

i exekutionsmål. Det bleve alltså eu avsevärt stor och kvalificerad

arbetsuppgift. Det huvudsakligaste av sekreterarens nuvarande arbete med

tillägg av hållandet av auktioner tilldelades honom. Att då placera honom

i lönegrad B 27, när sekreteraren hade avlöning efter lönegrad B 30, syntes

knappast billigt.

Det kunde väl invändas, att till överståthållarämbetets kansli hörde avgivandet

av yttranden över lagförslag, vilket ej skulle åläggas exekutionsroteln,

men sekreteraren hade i allmänhet icke att uppsätta sådana yttranden,

åtminstone hade han under de senaste tio åren ansetts ej kunna åläggas detta

tidskrävande arbete.

Notariens arbetsbörda bleve kvalitativt densamma, som nu ålåge notarie,

och bleve, därest endast en notariebefattning inrättades, kvantitativt betydligt

ökad. För att notarie skulle kunna tillfredsställande sköta sina åligganden

hade det alltid inom överståthållarämbetets kansli befunnits erforderligt, att

han förvärvat domaremeriter. Att tumma på detta villkor skulle medföra

risk för arbetets behöriga fullgörande. En nedflyttning torde ovillkorligen

komma att äventyra rekryteringen. Med hänsyn till nämnda omständigheter

måste ämbetet bestämt avråda från att nedflytta notariebefattningen från

lönegrad B 24 till B 21.

Utan tillgång till ytterligare arbetskrafter komme assessorn och notarien

icke att kunna fullgöra sina åligganden. Minst ytterligare en persons hela

arbetskraft komme att erfordras. De sakkunniga förutsatte tillgång till extra

personal för arbetet. Det syntes dock föga rimligt, att, då verket omorganiserades,

man inrättade allenast två högre ordinarie befattningar, med öppen

blick för att allt framgent dessa för medhinnande av arbetet måste åtnjuta

biträde av åtminstone ytterligare en person med full tjänstgöring.

Allt tydde på arbetsbördans ökning. Ärendena i utsökningsdiarium 1 utgjorde

i antal åren 1925, 1926 och 1927 respektive 3,072, 3,573 och 4.212,

därav exekutiva auktioner respektive 73, 88 och 103. Motsvarande siffror

för första halvåret 1928 vore 2,439 respektive 87. Auktionerna nämnda

halvår vore sålunda flera än auktionerna under hela år 1925 och nästan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj.ts proposition nr ■''ib''.

Öl

lika mänga som under vartdera av åren 1U26 och 11)27. Tilläggas borde,

att någon minskning i antalet auktioner ej senare inträtt. Det förhölle sig

snarare tvärtom.

Det förtjänade understrykas, att de tjänstemän, som sysslade med exekutionsärendena,

sedan gammalt liaft att meddela råd och anvisningar till rättssökande

och deras ombud såväl vid deras personliga besök å tjänsterummet

som per telefon. Det förhållandet att myndigheten vore lokalt sett så att

säga inom räckhåll för hela befolkningen inom administrationsområdet gjorde,

att berörda skyldighet vore synnerligen tyngande. Personliga besök och telefonsamtal

i tjänsteärenden upptoge tjänstemännen eu stor del av den tid på

»lagen, då överståthållarämbetets expedition hölles öppen. Berörda åliggande

hade i sin mån bidragit till att i sin tjänstgöring i andra verk väl vitsordade

personer visat sig vid tillfälliga förordnanden hos överståthållarämbetet ej

mäkta fullgöra till deras befattning inom kansliet hörande arbete. Uppenbart

vore. att genom omorganisationen någon lättnad i tjänstemännens arbetsbörda

ej heller i detta hänseende kunde förväntas.

Den kanslist, som nu hade att sköta det med utsökningsdiarierna förenade

arbetet och som vore synnerligen rask i sina göromål, kunde medhinna

dessa allenast genom regelbundet övertidsarbete. Att då, såsom i

betänkandet föresloges, å en enda person lägga förutom nämnda arbete jämväl

skyldigheten att sköta handelsregistret med dess — efter avskiljandet

av ärendena angående ekonomiska föreningar — omkring 2,000 ärenden, dagboken

över handelsidkare ävensom övriga diarier, vore otänkbart. För arbetets

jämna gång fordrades ovillkorligen två kanslister.

Vidare anför ämbetet, att, om exekutionsroteln genom för fåtalig eller

undermålig personal icke kunde rätt och i tid fullgöra sin arbetsuppgift,

målens avgörande och expediering fördröjdes, varigenom den fördel, som

vore avsedd med lagsökningsförfarandet i jämförelse med stämning till domstol,

nämligens målens snabba avgörande, ginge om intet.

Överståthållarämbetet har slutligen framställt vissa erinringar rörande

förslaget om räkenskapernas överflyttning till den blivande kamrerarexpeditionen.

Ämbetet framhåller att, därest icke en smidig organisatorisk lösning

ernåddes, ändringen kunde för auktionsärendenas vidkommande medföra

en omgång, som måste verka fördröjande i arbetet och betungande såväl

för exekutionsrotelns tjänstemän som för allmänheten. I hithörande delar

är överståthållarämbetets yttrande av följande innehåll:

I nu ifrågavarande slags ärenden behövde medel finnas tillgängliga för

tjänstemännen för gäldande av olika slags kostnader för auktioner, såsom

för värdering till värderingsmannen, för gravationsbevis till rådhusrätten, för

annonser till tidningarna, för lagakraftbevis till hovrätten. Av köpeskillingsmedel

skulle insättas auktionsprovision och ofta även belopp, som förklarats

tvistiga eller tilldelats rättsägare, vilka icke vid likvid sammanträdet infunnit

sig. Besvär uppstode i dessa och liknande fall, därest kamrerarexpeditionen,

såsom nu vore fallet, hade lokaler på annat håll än där exekutionsärendena

behandlades. Man kunde tänka sig ett vidräkningsförfarande mellan exekutionsroteln

och kamrerarexpeditionen. Men därigenom bringades man ju till

att inom exekutionsroteln föra besvärliga anteckningar. Exekutionsroteln

bleve i själva verket räkenskapsförande. Då en person, som av någon orsak

icke vid likvidsammanträdet lyft tillgodohavandet, senare inkomme med ansökan

om utbekommande av medlen, skulle ansökan inges till och behandlas

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr ÖB.

av exekutionsroteln, varefter antingen denna skulle rekvirera medlen från

kamrerarexpeditionen eller borgenären själv liade att med utskrift av beslutet

hos nämnda expedition lyfta medlen. Eller man tänke sig det fallet,

att ansökning om auktion återkallades. Sökanden finge då inlämna återkallelseskriften

till exekutionsroteln, där beloppet av uppkomna kostnaderna

uträknades. Skillnaden mellan dessa och det inbetalia förskottet skulle

sedan av sökanden lyftas. Men om medlen då ej funnes tillgängliga inom

exekutionsroteln, bleve det dröjsmål och besvär. Ifrågavarande spörsmål

krävde en praktisk lösning. Eljest hotade här en avsevärd försämring av

nu rådande förhållanden.

Jag har tidigare i annat sammanhang erinrat om det föreliggande förslaget

till rättegångsreform, vilket för Stockholms vidkommande bland annat innebär,

att exekutionsärendena skulle från överståthållarämbetet överflyttas till domstolarna.

"Visserligen har jag icke funnit anledning att i avbidan på denna

frågas lösning låta anstå med framförande av förslaget till omorganisation av

överståthållarämbetet. Emellertid kan givetvis sättas ifråga, huruvida icke

den föreslagna överflyttningen av exekutionsärendena borde föranleda till att

de tjänster, som i första hand äro avsedda för å exekutionsroteln belöpande

göromål, icke nu uppfördes å ordinarie stat. I det ovissa läge, vari frågan

om rättegångsreformen alltjämt befinner sig, har jag emellertid icke funnit

anledning att framlägga förslag om att exekutionsrotelns personal uppföres

å allenast extra stat, särskilt som ju de sakkunniga icke föreslå någon ökning,

jämfört med nuvarande förhållanden, av antalet med exekutionsärenden

sysselsatta tjänstemän.

Vidkommande den arbetsbörda, som skulle ankomma på exekutionsroteln,

erinrar jag om min tidigare uttalade uppfattning, att överflyttning bör

ske från exekutionsroteln till kanslibyrån av alla ärenden, som icke röra

exekutionsväsendet. Skälen härför har jag tidigare angivit vid behandling

av frågan om kanslibyrån. Därest en dylik överflyttning verkställes, torde

därmed jämväl hava beaktats de av överståthållarämbetet uttalade önskemålen

med avseende å exekutionsroteln. Efter en sådan väsentlig minskning

av dennas arbetsbörda lärer icke kunna ifrågasättas annat, än att den

av de sakkunniga föreslagna personalen i regel skall vara tillräcklig för arbetets

behöriga utförande därstädes. I den mån den ordinarie arbetskraften

tillfälligtvis icke förslår, måste givetvis liksom hittills extra personal anlitas;

något fördröjande av målens avgörande och expediering får naturligen icke

ifrågakomma.

Överståthållarämbetet har uttalat, att ifrågavarande personal sedan gammalt

haft att meddela råd och anvisningar till rättssökande och deras ombud

samt att tjänstemännen därför under stor del av dagen bliva upptagna av

annat än sitt egentliga arbete. Givetvis framstår det såsom ett obestridligt

önskemål, att allmänheten städse bör av vederbörande tjänstemän kunna

erhålla erforderliga upplysningar. Då inom verket nu finnes anställd särskild

kommissionär och så jämväl i framtiden lärer — åtminstone tills vidare

— bliva fallet, synes dock i första hand böra ankomma å denne att

till allmänheten på begäran lämna nödigt biträde; övrig personal skulle då

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 53

få niora helt ägna sig åt sina egentliga arbetsuppgifter, och mindre behov

av extra arbetskraft skulle behöva uppkomma.

Vad härefter angår kanslisten å exekntionsroteln må erinras, att denne

kanslist, även om man räknar enligt de sakkunnigas förslag, icke synes

erhålla anmärkningsvärt stor arbetsbörda jämfört med övriga kanslister

inom verket. Med den av mig föreslagna överflyttningen av omkring 3,000

ärenden från exekutions roteln till kanslibyrån lärer icke kunna ifrågasättas

behov av särskilt biträde åt denne kanslist.

På sålunda anförda skäl finner jag icke anledning att framlägga förslag

om placering av ytterligare personal å exekutionsroteln.

De sakkunnigas förslag, att en av de nuvarande notarietjänsterna av l:a

klass skulle förvandlas till assessorstjänst, är ägnat att framkalla viss tvekan,

särskilt som ju endast tre år förflutit sedan de nuvarande notarietjänsterna

reglerades i lönehänseende. Då emellertid det arbete, som skulle bliva ifrågavarande

befattningshavare anförtrott, torde vara särskilt krävande och självständigt,

har jag ansett mig böra förorda förslaget i denna del. Däremot

kan givetvis icke ifrågakomma att — såsom överståthållarämbetet ifrågasatt

— placera denna assessorstjänst i annan lönegrad än den länsassessorerna

innehava och övriga assessorer vid ämbetet enligt förslaget skulle erhålla,

eller B 27.

Mot de sakkunnigas förslag att notarietjänsten å exekutionsroteln skulle

vara av 2:a klass har överståthållarämbetet anfört, att detta ovillkorligen

skulle komma att äventyra rekryteringen och därjämte kanske medföra, att

till befattningen icke kunde vinnas innehavare, som förvärvat domarmeriter.

Jag kan icke biträda denna uppfattning. Pör närvarande äro befordringsmöjligheterna

för de två notarierna i överståthållarämbetets kansli synnerligen

begränsade, i det de endast kunna förvänta befordran i sinom tid till

sekreterare i kansliet. Efter omorganisationen skulle dessa befattningshavare

hava samma möjlighet som övriga tjänstemän i verket att vinna befordran till

ledigblivande tjänster inom överståthållarämbetet i dess helhet. Detta förhållande

synes mig närmast böra föranleda till att möjligheten till nyrekrytering

å de för handläggning av utsökningsärenden avsedda befattningarna

blir större än tidigare. De ärenden, som skulle ankomma å notarien,

synas mig ej heller vara av sådan krävande beskaffenhet, att denne befattningshavare

behöver uppföras i högre lönegrad än de sakkunniga föreslagit.

Beträffande konsekvenserna av att alla räkenskaper sammanföras hos

kamreraren har överståthållarämbetet med fog erinrat om att detta skulle

kunna orsaka viss omgång vid handläggningen av auktionsärenden. Det är

givet, att detta med nödvändighet måste förebyggas. Då emellertid detta

spörsmål sammanhänger med ordnandet av den ekonomiska förvaltningen

inom verket i dess helhet, vill jag återkomma därtill vid behandling av förslaget

beträffande kamrerarexpeditionen.

D) Fattigvårdsrotéln.

A fattigvårdsrotéln skulle enligt de sakkunniga handläggas alla fattigvårdsmål

ävensom mål angående mantalsskrivning, vilken sistnämnda grupp av mål

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition )tr 56.

Yttranden.

hittills handlagts dels i poliskammaren och dels i polisdomstolen. Vidare

skulle till fattigvårdsroteln överflyttas de för närvarande å polissekreterarens

expedition handlagda målen angående understöd åt värnpliktigas familjer

samt målen angående böter för försummad mönstring och dylikt, vilka för

närvarande prövas av polisdomstolen.

Beträffande personalbehovet å fattigvårdsroteln anföra de sakkunniga följande:
År

1925 skulle med de föreslagna överflyttningarna antalet mål hava utgjort

12,720 och år 1926 13,298. Av detta antal mål utgjorde dock bötespåföringarna

i värnpliktsärenden 8,180 år 1925 och 8,676 år 1926; antalet

fattigvårds- och mantalsskrivningsmål m. m. utgjorde alltså 4,540 år 1925

och 4,622 år 1926.

Bötespåföringen i värnpliktsmål fordrar givetvis viss noggrannhet vid

handläggningen, men dessa ärenden kunna säkerligen skötas av en kanslist

likaväl som av det nuvarande extra biträdet (pensionerad överkonstapel) hos

polisdomaren. För närvarande lärer kanslisten å biträdande polissekreterarens

expedition icke på långt när erhålla full sysselsättning genom den

knapphändiga diarieföringen av fattigvårdsmålen.

Beträffande fattigvårds- och mantalsskrivningsmålen voro dessa redan

åren 1925 och 1926 rätt så få till antalet, och åtminstone de förstnämnda

torde alltjämt minskas efter de senaste ändringarna i fattigvårdslagen. Antalet

avgjorda fattigvårdsmål utgjorde för övrigt allenast 1,202 år 1925 och

1,031 år 1926. För handläggningen av dessa mål — även om därtill lägges

kontroll å bötespåföringen i värnpliktsärenden — synes näppeligen erfordras

en i lönehänseende så högt placerad tjänsteman som nuvarande biträdande

polissekreteraren.

De sakkunniga föreslå för den skull, att befattningen såsom biträdande

polissekreterare indrages samt att å fattigvårdsroteln placeras

1 notarie av första klass, B 24, för handläggning av dithörande mål och

ärenden, samt

1 kanslist, B 15, för diarieföring och för handläggning av

värnpliktsärenden.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida fattigvårdsroteln bör organiseras såsom

en självständig underavdelning. Det förefölle nämligen statskontoret

som om åtskilliga skäl, framförallt ur organisationssynpunkt, samt hänsyn

till lämpligheten av att vid olika tillfällen kunna överskicka arbetskraft för

vinnande av en rationell handläggning av förekommande ärenden talade för

den förändringen i de sakkunnigas förslag, att fattigvårdsroteln inordnades

under kanslibyrån. Statskontoret erinrar jämväl om att den arbetsbörda i

fråga om handläggningen av fattigvårdsärenden, som åvilar överståthållarämbetet,

är av väsentligt mindre omfattning än motsvarande uppgifter vid

åtskilliga länsstyrelser, och att de sakkunniga i sitt förslag nödgats till

roteln överflytta vissa arbetsuppgifter för ernående av lämplig arbetsfördelning.

Därest roteln inordnades under kanslibyrån, anser statskontoret, att

en kanslistbefattning kunde indragas. I varje fall borde de arbetsuppgifter,

som vore avsedda att fyllas av den å fattigvårdsroteln anställde kanslisten

med åliggande att handhava rotelns diarieföring m. in., kunna i allt väsent
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

liunyl. MajUs proposition nr bil.

ligt utföras av ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Yad som ej lämpligen

kunde åläggas detta biträde syntes kunna överflyttas å någon av byråns

andra befattningshavare (eventuellt notarien av l:a klass å fattigvårdsroteln).

liiksräkenskapsverket har intet att erinra i denna del, ej heller allmänna

civilförvaltningens lönenämnd utöver vad som framgår av dess förut återgivna

yttrande angående kanslisttjänsterna inom överståthållarämbetet.

Stadens myndigheter hava icke haft något att invända mot nu ifrågavarande

förslag.

Överståthållarämbetet framhåller till en början, att antalet fattigvårdsmål

under senare åren ökats, beroende på att kravmål emot enskilda i allt större

utsträckning börjat anställas av fattigvårds- och barnavårdsmyndigheterna.

Ämbetet finner därjämte, att de s. k. statsmedelsmålen äro av svårare be

skaffenhet än de sakkunniga ansett. Yidare framliålles den ökning av arbetsuppgifterna,

som de sakkunniga föreslagit, därvid ämbetet särskilt erinrar

om bötespåföringarna i värnpliktsmål. Enligt överståtkållarämbetets mening

vore det orimligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, endast två tjänstemän

skulle beräknas för fattigvårdsrotelns ärenden. Överståthållarämbetet anför

härutinnan närmare följande:

Enbart fattigvårdsmålen, vilka år 1927 uppgått till 3,580 stycken, hade

hittills givit fullt arbete åt eu föredragande, en kanslist och en biträdande

kanslist, vilken sistnämnde skrivit ut de talrikt förekommande remisserna

samt jämväl verkställt all annan utskrift. Till jämförelse kunde nämnas,

att fattigvårdsmålen hos länsstyrelsen i Stockholms län under år 1927 uppgått

till 3,653 stycken samt att en föredragande, ett kontorsbiträde och en

extra tjänsteman varit sysselsatta med dessa mål, därvid dock utskriften av

andra expeditioner än löpande remisser verkställts av en fjärde tjänsteman.

Arbetet med värnpliktsmålen vore av den beskaffenhet, att enbart dessa

mål krävde en kanslist. Ihågkommas måste nämligen, att minst en fjärdedel

av de bötespåföringar, vilka verkställts av vederbörande inskrivningsnämnd,

plägade vara obehöriga. De oriktiga bötespåföringarna skulle emellertid

mången gång kunna avföras, därest vederbörande tjänsteman finge arbeta

under sådana förhållanden, att han kunde ägna särskild uppmärksamhet

åt dessa mål, där den tilltalade icke alltid ägde förmåga att framhålla

den eller de omständigheter, vilka vore av beskaffenhet att böra föranleda

frikallelse från bötesansvar. Dittills hade för diarieföring i överståthållarämbetet

samt den övriga förberedande handläggningen av dessa mål varit

förordnad en tjänsteman av överkonstapels grad, vilken hade full daglig

sysselsättning därmed. Någon minskning i den med dessa mål förenade

arbetsbördan hade icke inträtt.

För diarieföringen, föredragningen och expeditionen av de ärenden, vilka

enligt förslaget skulle komma å fattigvårdsroteln, erfordrades en föredragande,

två kanslister och ett kanslibiträde, det sistnämnda med uppdrag

att utskriva de talrika, med stöd av anteckningar i diarierna ofta föranledda

remisserna ävensom att biträda med diarieföringen.

Överståthållarämbetet framställer vidare erinran mot förslaget att som

föredragande å fattigvårdsroteln placera en notarie av l:a klass. En dylik

föredragningsskyldighet skulle enligt överståthållarämbetets mening icke med

stöd av gällande instruktion för överståthållarämbetet och landshövdinginstruktionen

kunna åläggas notarie. Med hänsyn till för handen varande

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

förhållanden syntes det ämbetet, att rättvisa och billighet talade för att

denne föredragande erhölle assessors tjänsteställning.

Såsom av de återgivna yttrandena framgår, råda olika uppfattningar angående

fattigvårdsrotelns blivande arbetsbörda och det därav föranledda

personalbehovet. De sakkunniga, som uppenbarligen anse, att fattigvårdsmålen

och mantalsskrivningsmålen icke utgöra tillräckliga arbetsuppgifter

för den föreslagna personalen, hava därutöver velat till roteln överflytta

vissa värnpliktsärenden, av vilka särskilt bötespåföringarna i värnpliktsmål

äro till antalet betydande. Statskontoret anser för sin del, att ej heller med

denna ökning i arbetet full sysselsättning skulle beredas åt personalen eller

ens påfordras så högt kvalificerad sådan, som av de sakkunniga föreslagits.

Häremot står överståthållarämbetets krav på två nya befattningshavare -— 1

kanslist och 1 kanslibiträde — för ärendenas behöriga handläggning.

Beträffande frågan om svårighetsgraden av de ärenden, som skulle hänföras

till fattigvårdsroteln, vill jag ansluta mig till de sakkunnigas, av

statskontoret ytterligare understrukna uppfattning; dessa ärenden torde endast

mera sällan kunna betecknas såsom särskilt svåra. Jag vill för övrigt

erinra om vad jag i annat sammanhang anfört därom att med mitt

förslag om inrättande av en assessorstjänst å kanslibyrån de svåraste fattigvårdsmålen

kunna överlämnas till handläggning därstädes. Om man bortser

från bötespåföringarna, torde — särskilt med hänsyn till det sist anförda —

den föreslagna personalen kunna anses fullt tillräcklig för att handlägga

övriga ärenden å roteln. Däremot synes mig, på sätt överståthållarämbetet

erinrat, kunna ifrågasättas, om icke arbetsbördan bleve för stor, därest man

utan personalökning till fattigvårdsroteln överflyttade jämväl ärendena angående

bötespåföring. För närvarande handläggas dessa ärenden av en pensionerad

överkonstapel med extra arvode härför av 2,400 kronor om året.

Med hänsyn till vad rörande dessa ärenden anförts vill jag föreslå, att en

motsvarande åtgärd vidtages jämväl inom det nyorganiserade verket och att

sålunda ett extra biträde med årligt arvode anställes för dessa ärendens

förberedande handläggning. Berörda arvode synes böra beräknas enligt

samma grunder, som eljest tillämpats beträffande pensionerade överkonstaplar

med extra tjänstgöring, eller till 1,860 kronor årligen.

Då härigenom kanslisten å fattigvårdsroteln skulle befrias från befattning

med bötespåföringarna, lärer emellertid denne befattningshavare, på sätt de

sakkunniga förklarat redan nu vara fallet, icke komma att erhålla full sysselsättning.

Det bör därför åläggas denne kanslist att biträda med diarieföringen

jämväl å kanslibyrån. Härigenom skulle tillgodoses det av mig

tidigare uttalade önskemålet om något ökad personal för diarieföringen å

sistnämnda byrå.

Överståthållarämbetet har anfört, att föredragningsskyldighet inför överståthållaren

icke skulle kunna åläggas en notarie av l:a klass, enär detta

saknade stöd i gällande instruktion för överståthållarämbetet ävensom i

landshövdinginstruktionen. Jag vill häremot erinra, dels att en extra tjänste
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr .56’.

man under åren 1917—1921 varit föredragande i just dessa ärenden införöverståthållaren,

dels ock att vid ett flertal länsstyrelser länsnotarie av

l:a klass ålagts föredragningen av nu ifrågavarande ärenden. I det förslag

till ny instruktion för överståthållarämbetet, vartill jag senare kommer att

inför Kungl. Maj:t framlägga förslag, är givetvis avsett att intagas bestämmelser

liärom.

Med hänsyn till de allvarliga farhågor, som överståthållarämbetet uttalat

beträffande arbetskraftens tillräcklighet å fattigvårdsroteln — farhågor, vilka

förut föranlett mig att föreslå viss ökning av arbetskraften därstädes — anser

jag mig icke kunna biträda statskontorets förslag att ersätta kanslisttjänsten

med en befattning såsom kanslibiträde. Innehavaren av den föreslagna

kanslisttjänsten skulle ju därjämte enligt nu framlagt förslag biträda

å kanslibyrån.

Jag anser sålunda, att för nu ifrågavarande arbetsuppgifter böra beräknas

en notarie av l:a klass, en kanslist och ett extra biträde med årligt

arvode. Huruvida fattigvårdsroteln bör bibehållas såsom en självständig

underavdelning eller icke, vilket spörsmål upptagits i statskontorets yttrande,

synes mig vara en fråga, som närmast bör avgöras i samband med utfärdandet

av ny instruktion för ämbetet. A personalbehovet inverkar denna fråga

icke, och torde den därför icke behöva i detta sammanhang närmare beröras.

E) Gemensam personal.

De sakkunniga hava i sitt betänkande förutsatt, att utöver de befattningshavare,

som skulle indelas å de särskilda underavdelningarna inom kansliavdelningen,

även skulle finnas viss för kansliavdelningen gemensam personal.

Härutinnan hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:

Med avseende å den för renskrivnings arbete erforderliga personalen erinras,

att å motsvarande avdelningar av överståthållarämbetet för närvarande äro

anställda 1 kanslibiträde, B 7, och 2 kontor sbiträden, B 4, avlönade av statsmedel,

samt 1 kontorsskrivare och 4 skrivbiträden, avlönade av Stockholms

stad. Av dessa synes 1 kanslibiträde, på sätt förut upptagits, fortfarande

erforderligt å kanslibyrån. Å passexpeditionen hava därjämte förslagsvis

placerats 2 skrivbiträden.

Övrig med renskrivning sarbete sysselsatt personal — nu 1 kontorsskrivare, 2

kontor sbiträden och 2 skrivbiträden — har synts de sakkunniga böra göras

gemensam för hela kansliavdelningen, särskilt med hänsyn till önskvärdheten

att mera jämnt kunna utnyttja personalens arbetskraft. Med hänsyn tagen

till den efter omorganisationen beräknade arbetsbördan hava de sakkunniga

därjämte ansett sig böra föreslå, att befattningen såsom kontorsskrivare indrages

samt att de två kontorsbiträdestjänsterna förvandlas till skrivbiträdesbefattningar.

För nu ifrågavarande arbetsuppgifter skulle alltså inrättas

4 tjänster såsom skrivbiträde (B 2).

För vaktmästarg öromål hava hittills funnits anställda 1 förste expeditionsvakt,

1 expeditionsvakt, 1 vaktmästare och 1 extra vaktmästare, alltså tillhopa

4 personer. De sakkunniga hava icke kunnat undgå att finna denna

personal väl talrik redan under nuvarande förhållanden. Efter föreslagen

omorganisation och sammanslagning av underavdelningarna lärer behovet

av vaktmästarpersonal ytterligare minskas. I anledning härav hava de sakkunniga

närmast ansett två personer tillräckliga för dessa göromåls uppe
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

hållande. Med hänsyn till lokalernas beskaffenhet och då i anledning av

överståthållarens omfattande mottagning en vaktmästare måste vara fast

placerad invid överståthållarens ämbetsrum, hava emellertid de sakkunniga

ansett sig kunna föreslå inrättandet av tillhopa tre tjänster för nu ifrågavarande

göromål. Befattningarnas innehavare skulle samtliga, i överensstämmelse

med inom statsförvaltningen bruklig terminologi, benämnas expeditionsvakter.

I detta sammanhang torde jämväl böra till behandling upptagas frågan,

huruvida expeditionsvakttjänsterna böra uppföras d ordinarie stat eller eventuellt

uppehållas emot arvode. De sakkunniga hava härvidlag erinrat, hurusom

å det militära förvaltningsområdet pensionerad personal i icke ringa

utsträckning nyttjas för fortsatt tjänstgöring emot arvode. Skälet härtill

har ju närmast varit den låga pensionsåldern för militära befattningshavare

av lägre grad, men därjämte hava givetvis vissa besparingshänsyn även inverkat.

Motsvarande synpunkter göra sig med liknande styrka gällande beträffande

huvudstadens polispersonal, av vilken ju konstaplar och överkonstaplar

avgå med pension vid uppnådda 55 års ålder. Yad särskilt angår

expeditionsvaktsgöromålens bestridande, hava de sakkunniga icke kunnat

undgå att finna, att denna pensionerade polispersonal skulle därtill vara i

synnerlig grad skickad och lämplig. Ett dylikt system har för övrigt redan

i viss utsträckning vunnit tillämpning inom överståthållarämbetet. Befattningen

såsom extra vaktmästare vid polissekreterarens expedition uppehälles

sålunda av en pensionerad konstapel, likaså befattningen såsom extra vaktmästare

vid polismästarens expedition; den extra vaktmästarbefattningen

i poliskammaren uppehälles av en pensionerad överkonstapel, likaså portvaktstjänsten

vid polishuset å Kungsholmen. Dessa pensionerade polismän

uppbära arvode med så stort belopp, att detsamma, sammanlagt med pensionens

summa, ungefärligen motsvarar vad de före avgången ur polistjänsten

uppburit. — Detta system har enligt inhämtade upplysningar visat

sig fungera synnerligen väl, ej minst med hänsyn Itill den nyttjade personalens

förut förvärvade ingående kännedom om överståthållarämbetet och

dess organisation.

Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter hava de sakkunniga ansett

sig böra föreslå, att samtliga befattningar såsom expeditionsvakter vid

kansliavdelningen göras till arvodestjänster, avsedda att bestridas av med

pension avgången polispersonal. Av dessa befattningar synes en, närmast

motsvarande förste expeditionsvakt, böra bestridas av eu pensionerad överkonstapel

mot arvode, som enligt förut angiven beräkningsgrund skulle

uppgå till 1,860 kronor. De övriga två befattningarna skulle bestridas av

pensionerade konstaplar mot arvode enligt samma grund med 1,600 kronor

vardera.

Statskontoret och riksräkenskapsverket hava icke framställt någon erinran

mot förslaget i denna del.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat, att det övervägande

flertalet av de närmast för kvinnor avsedda befattningarna inom överståthållarämbetet

hänförts till lönegraden B 2. Det ville förefalla lönenämnden,

som om vid ett bifall till de sakkunnigas förslag i denna del den kvinnliga kanslipersonalen

hos överståthållarämbetet skulle i lönehänseende komma att intaga

en mindre gynnsam ställning i jämförelse med motsvarande personalgrupper

vid andra statens verk. Lönenämnden erinrade, hurusom vid läns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj ts proposition nr till. 51*

styrelserna, där arbetsuppgifterna för (ten kvinnliga kanslipersonalen i stort

sett torde vara av enahanda art som inom överståtliållarämbetet, ordinarie

befattningshavare i skrivbiträdes lönegrad endast i ett enda undantagsfall

funnes anställd. Enligt nämndens mening borde det tagas under förnyat

övervägande, huruvida det icke läte sig göra att uppdela de arbetsuppgifter,

som skulle tillkomma innehavarna av de föreslagna skrivbiträdesbefattningarna

inom de nya kansli- och polisavdelningarna, på olika slag av befattningar,

detta i ändamål att bereda befattningshavare med mera kvalificerade

göromål en något gynnsammare placering å löneskalan, än som av de

sakkunniga nu avsetts.

Från Stockholms starls sida har ingen erinran gjorts mot föreliggande del

av förslaget.

Överståtliållarämbetet förklarar, att någon minskning av det antal skrivbiträden,

som för närvarande vore sysselsatta å överståtliållarämbetets kansli samt

polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner, icke kunde

genomföras, om arbetet åtminstone till huvudsaklig del skulle utföras inom

ämbetet. För närvarande funnes inom kansliet anställda två ordinarie koutorsbiträden

och en extra kvinnlig befattningshavare, vilka helt ägnade sin

tid åt utskrifter av handlingar och kollationering, och likväl måste utskrifter

till ej ringa del ske med anlitande av arbetskrafter utom verket. Den minskning

i arbetet för skriverskorna, som inträdde enligt omorganisationsförslaget,

vore tämligen obetydlig. För exekutionsrotelns del komme med all

säkerhet att helt sysselsättas tre skriverskor, varförutom erfordrades två för

kanslibyrån och en för fattigvårdsroteln.

Beträffande expeditionsvakterna syntes det ämbetet olämpligt och obilligt

att låta innehavarna av de nuvarande befattningarna avgå och ersättas med

pensionerade arvodesavlönade polismän. Fördelaktigare såväl för staten och

Stockholms stad som för tjänstinnehavarna vore väl, framhåller överståthållarämbetet,

att låta tjänstinnehavarna kvarstå i sin tjänst till uppnådd

pensionsålder och då, därest så läte sig göra, ersätta dem med pensionerade

polismän.

Vad angår de kvinnliga befattningshavarnas placering å löneskalan, ställer

sig densamma enligt sakkunnigförslaget obestridligen mindre gynnsam vid överståtkållarämbetet

än vid åtskilliga andra ämbetsverk. Därest de sakkunnigas

förslag liärutinnan oförändrat genomföres, skulle i personalstaten för överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar tillsammans uppföras ej mindre

än 18 befattningar såsom skrivbiträden men endast 3 kanslibiträdestjänster

och 1 kontorsbiträdestjänst. A motsvarande avdelningar av överståtliållarämbetet

finnas för närvarande 3 befattningar såsom kanslibiträde (kontorsskrivare),

2 befattningar såsom kontorsbiträde och 4 skrivbiträdestjänster. Härutöver

finnas emellertid vid överståtliållarämbetet för närvarande ett flertal befattningar

såsom extra skrivbiträden, vilka tjänster sedan lång tid tillbaka visat

sig påkallade av ett stadigvarande behov men som dock icke uppförts å ordinarie

stat. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sistnämnda grupp skriv
-

-Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(JO Kiingl. Maj:ts proposition nr 36.

biträdesbefattningar nu göras till ordinarie; därjämte skulle emellertid eu av

de båda förutvarande kontorsbiträdestjänsterna bliva överflödig. Förslaget

innebär följaktligen såtillvida en förbättring i ett flertal kvinnliga tjänsteinnehavares

ställning, att desamma erhålla tryggare anställningsformer. Det

vore emellertid härutöver önskvärt, att proportionen mellan tjänster i lägre

och tjänster i högre grad kunde göras mera gynnsam för de kvinnliga befattningshavarna.

I sådant syfte anser jag mig böra föreslå den avvikelsen

från de sakkunnigas förslag, att den nuvarande befattningen såsom kontorsbiträde,

vilken de sakkunniga ansett böra indragas, bibehålies och i stället

antalet skrivbiträdesbefattningar minskas med en. Med den koncentrering

av renskrivningsarbetet å kansliavdelningen, som av de sakkunniga föreslagits,

synes nämligen erforderligt, att någon av den därmed sysselsatta

personalen utövar ledningen av sagda arbete. Detta ökade ansvar bör

emellertid kompenseras genom något högre avlöningsförmåner, vadan ifrågavarande

befattningshavare lämpligen synes böra placeras såsom kontorsbiträde

i lönegraden B 4.

Beträffande antalet med renskrivningsarbete sysselsatta befattningshavare

å kansliavdelningen innebär de sakkunnigas förslag, att detta skulle minskas

med en. Behov av ytterligare sådan arbetskraft synes mig icke föreligga i

sådan omfattning, att härav bör föranledas uppförande å ordinarie stat

av ytterligare något skrivbiträde. Yisserligen torde för närvarande beträffande

exekution sroteln ytterligare skrivlijälp vara erforderlig, men då behovet

icke kan anses stadigvarande, bör enligt mitt förmenande sådan hjälp

beredas genom anlitande av extra arbetskraft.

Yad överståthållarämbetet anfört angående expeditionsvaktema beror uppenbarligen

på en missuppfattning av de sakkunnigas förslag. De sakkunniga

hava icke avsett annat än att de nuvarande expeditionsvaktema, respektive

vaktmästarna, skulle kvarstå i sin tjänst till uppnådd pensionsålder; först

därefter skulle desamma ersättas med pensionerad personal. Vad de sakkunniga

anfört till stöd för detta förslag synes mig övertygande; systemet

har ju även tidigare prövats inom polisverket och befunnits fungera val.

Dock torde i så måtto en avvikelse böra ske från vad de sakkunniga föreslagit,

att ifrågavarande befattningar icke reserveras enbart för pensionerad

polispersonal. Yissa grupper av förutvarande befattningshavare i statens

tjänst, vilka relativt tidigt avgått med pension och befinnas därtill lämpade,

böra givetvis jämväl vara berättigade att ifrågakomma till dessa arvodestjänster.

Av skäl, vilka jag sålunda anfört, ansluter jag mig beträffande den gemensamma

personalen å kansliavdelningen till de sakkunnigas förslag med den

ändring, att jag i stället för fyra befattningar såsom skrivbiträde föreslår eu

befattning såsom kontorsbiträde och tre såsom skrivbiträde.

2) Polisavdelningen.

Tidigare har atergivits vad de sakkunniga framhållit om önskvärdheten

av att de olika avdelningarna inom överståthållarämbetet erhölle en fastare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 56. fil

organisation i förhållande till varandra med därmed följande ökad möjlighet

till samarbete. Denna synpunkt, vilken legat till grund för förslaget rörande

kansliavdelningen, gör sig enligt de sakkunniga jämväl och med lika styrka

gällande beträffande de kring polismästaren grupperade avdelningarna.

Av de olika underavdelningar, vilka tillhopa utgöra överståthållarämbetets

avdelning för polisärenden, hava två föreslagits överförda till kansliavdelningen,

nämligen polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner.

Återstående underavdelningar låta sig, framhålla de sakkunniga,

enklast sammanföras i följande tre grupper:

polismästarens expedition, poliskammaren samt kamrerarkontoret;

ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen

och polisskolan; samt

polisdomstolen.

De sakkunniga förklara sig närmast hava haft att taga befattning med

den förstnämnda gruppen. Till denna grupp hänförda avdelningar ombesörja

egentliga kansliuppgifter och skilja sig redan därigenom väsentligt

från följande grupper. Dessa förstnämnda avdelningar handhava därjämte

i större eller mindre utsträckning länsstyrelseärenden.

Den andra gruppen omfattar avdelningar med rena polisuppgifter. Visserligen

handhar andre polisintendenten samt viss personal å den till ordningspolisen

hörande centralavdelningen även länsstyrelseärenden, men dessa

uppgifter synas de sakkunniga med större fog böra åvila andra avdelningar

inom verket.

Den tredje gruppen omfattar allenast den till överståthållarämbetet hänförliga

polisdomstolen. Denna domstol handlägger dit hänvisade mål å

överståthållarämbetets vägnar.

Nuvarande polismästarens expedition, poliskammaren och kamrerarkontoret,

vilka sålunda sammanfattats under första gruppen, anse de sakkunniga

fortfarande böra utgöra delar av överståthållarämbetet och såsom sådana

sammanfattas under den gemensamma benämningen polisavdelningen. Såsom

polisavdelningens chef skulle polismästaren tjänstgöra. Till denna polisavdelning

måste tills vidare jämväl hänföras polisdomstolen, vilken, såsom

förut erinrats, beslutar å överståthållarämbetets vägnar. Vid en blivande

processreform torde emellertid enligt de sakkunniga få förutsättas, att polisdomstolen

i en eller annan form skiljes från överståthållarämbetet.

Ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen

och polisskolan synas de sakkunniga böra sammanföras under eu

gemensam benämning, förslagsvis polisverket. De länsstyrelseuppgifter, som nu

handhavas av ordningspolisen, böra därvid överflyttas å överståthållarämbetets

polisavdelning. Polisverket skulle därefter utgöra ett under överståthållarämbetets

polisavdelning lydande särskilt verk med polismästaren såsom chef.

Beträffande arbetsfördelningen mellan nuvarande polismästarens expedition,

poliskammaren och kamrerarkontoret föreslå de sakkunniga vissa

ändringar, varjämte benämningen »polismästarens expedition» föreslås ändrad

till polisavdelningens kanslibyrå; för denna byrå skulle polismästaren närmast

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Ktmgl. Maj:ts proposition nr Ö6.

utöva chefskapet. Med avseende å kamrerarkontoret torde, framhålla desakkunniga,

särskilt gälla, att dess ställning inom överståthållarämbetet

icke kan sägas vara tillfredsställande ordnad. A ena sidan hava ett flertal

ärenden av rent ekonomisk natur uppdragits åt andra avdelningar eller

särskilda tjänstemän utom kamrerarkontoret. A andra sidan har kamreraren

för närvarande icke ställning såsom ansvarig föredragande i de på honom

ankommande ärendena, utan ansvaret därför drabbar polismästaren ensam.

De sakkunniga föreslå för den skull, att hela den ekonomiska förvaltningen

sammanföres till kamrerarkontoret samt att kamrerarens ställning i samband

därmed ändras, så att denne befattningshavare blir likställd med nuvarande

sekreteraren hos polismästaren. I samband därmed föreslås, att

kamrerarens expedition erhåller den närmare liggande benämningen kamrerarexpeditionen.

A) Polismästaren.

Såsom polisavdelningens chef skulle enligt förslaget polismästaren fortfarande

fungera. Polismästaren i Stockholm är — i motsats till vad förhållandet

är i övriga städer — en utav Kungl. Maj:t utnämnd förtroendeämbetsman.

Hans avlöning utgår emellertid av stadens medel enligt 29:e

lönegruppen i stadens lönestat med en begynnelselön av 15,600 kronor och

en slutlön efter sex års tjänstgöring av 17,100 kronor. Härtill kommer

rörligt lönetillägg enligt för stadens befattningshavare gällande grunder, för

närvarande 21 %. I sin egenskap av ordförande i polisskolans styrelse uppbär

polismästaren därjämte årligt arvode med 1,000 kronor jämte rörligt

lönetillägg därå enligt nyss angiven grund. Detta arvode jämte lönetillägget

därå ersättes dock av statsverket från anslaget till polisväsendet i riket under

riksstatens femte huvudtitel. Polismästaren åtnjuter vidare i polishuset

bostad, värme och lyse men erlägger för dessa förmåner ett årligt belopp av

8,900 kronor medelst avdrag å lönen.

De båda sakkunniga, vilka i övrigt haft olika uppfattning om lämpligheten

av att polisavdelningens personal uppfördes å statsverkets lönestat,

äro emellertid ense därom, att befattningen såsom polismästare i varje fall

bör erhålla dylik placering. Då polismästaren innehar ett i grundlag reglerat

förtroendeämbete, hava nämligen de sakkunniga funnit mindre lämpligt,, att

hans avlöning helt utgår av stadens medel och att han därför lyder under

tjänstereglementet för Stockholms stads befattningshavare. De sakkunniga

framhålla dock, att en dylik ändring av polismästarens löneställning medför

en väsentlig olägenhet. Denna befattning kan givetvis icke placeras i eu

lönegrad, som i större mån avviker från vad eljest är fallet beträffande jämförliga

tjänster inom statsförvaltningen. De sakkunniga hava därför icke

ansett sig kunna föreslå polismästaren till placering i högre lönegrad än A 2.

Härigenom skulle emellertid polismästarens avlöningsförmåner komma att

väsentligt understiga de för närvarande utgående. Till förebyggande härav

föreslå de sakkunniga, att polismästaren berättigas åtnjuta fri bostad, värme

och lyse samt därjämte förut omförmälda särskilda arvode å 1,000 kronor

för befattningen med polisskolan. De sakkunniga hava liärutinnan anfört

följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Öb''. (J3

Eu niirmaro jämförelse mellan polismästarens nuvarande och föreslagna

avlöningsförmåner giver vid handen följande. Polismästarens nuvarande

avlöningsförmåner, arvodesbeloppet inberäknat, utgöra lägst 16,600 kronor,

högst 18,100 kronor. Avlöningen enligt lönegraden A 2 utgör 15,000 kronor,

och härå utgå inga löneförhöjningar. Vid förslagets genomförande skulle

sålunda för polismästaren inträda en löneminskning å lägst 1,600 och högst

3,100 kronor. — Minskningen i avlöningsförmåner blir än avsevärdare, om

hänsyn tages till nu utgående rörligt lönetillägg. Medräknas detta, utgöra

de nuvarande avlöningsförmånerna lägst (15,600 + 3,276 + 1,000 + 210)

20,086 kronor och högst (17,100 + 3,501 + 1,000 + 210) 21,901 kronor. Den

föreslagna nya lönen, dyrtidstillägget inberäknat, skulle bliva 16,728 kronor,

oberoende av tjänstetidens längd. Med denna utgångspunkt blir alltså löneminskningen

lägst 3,358 och högst 5,173 kronor.

Nu anmärkta förhållande är särskilt vägande med hänsyn till polismästartjänstens

krävande och utsatta beskaffenhet, vilken med nödvändighet gör

densamma synnerligen svårbesatt. Eu så avsevärd minskning i avlöningsförmånerna,

soin nyss angivits, skulle givetvis än ytterligare försvåra och

kanske omöjliggöra platsens besättande med lämplig person.

Då emellertid de sakkunniga å förut anförda skäl icke kunnat föreslå

polismästarbefattningens uppförande i högre lönegrad än A 2, hava de sakkunniga

ansett sig böra undersöka, huruvida icke därav föranledd löneminskning

skulle kunna på annat sätt utjämnas. De sakkunniga hava härvidlag

funnit den åtgärden ligga närmast till hands, att polismästaren utan

ersättning finge tillgodonjuta den förmån av bostad, värme och lyse i polishuset,

för vilken han för närvarande vidkännes avdrag å lön med 3,900

kronor. _ Genom en sådan åtgärd, vilken givetvis i sak betyder en årlig

löneökning med sistnämnda belopp, skulle polismästarens avlöningsförmåner

efter omorganisationen komma att uppgå till 18,900 kronor, eller — med

för närvarande utgående dyrtids tillägg — 20,628 kronor, vilket belopp de

sakkunniga anse skäligt såväl med hänsyn till tjänstens beskaffenhet och

vikt som till nuvarande löneförhållanden. Härtill synes alltjämt böra läggas

det särskilda arvodet å 1,000 kronor för ordförandeskapet i polisskolans

styrelse, varå utgår rörligt lönetillägg enligt för stadens befattningshavare

gällande grunder.

Statskontoret anser sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag beträffande

avlöningen till polismästaren.

Riksräkenskapsverket, som avstyrkt förslaget om rätt till fritt lyse för

överståthållaren, har ingen erinran mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande

polismästarens avlöningsförmåner.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd finner det befogat, att polismästarens

löneförmåner icke bestämmas lägre än vad de sakkunniga föreslagit, i all

synnerhet som vid en sådan lönegradsplacering någon förhöjning icke skulle

inträda i de till polismästaren i Stockholm för närvarande utgående löneförmånerna.

Ehuru inom Stockholms stads nämnder viss meningsskiljaktighet gjort sig

gällande beträffande frågan om polismästarbefattningens uppförande å stadens

eller statens lönestat, har där icke från något håll framställts erinran mot

de för sistnämnda händelse föreslagna löneförmånerna. Ej heller stadsfullmäktige

hava framställt någon anmärkning däremot.

Även överståthållarämbetet har lämnat förslaget i denna del utan anmärkning.

Yttranden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att polismästarens tjänst bör placeras

i lönegraden A 2 med rätt för tjänstens innehavare att åtnjuta fri

bostad, värme och lyse. Härutöver bör han såsom hittills äga att uppbära

särskilt arvode å 1,000 kronor för befattningen såsom ordförande i polisskolans

styrelse.

B) Kanslibyrån.

I huvudsak följande ärenden skulle enligt de sakkunniga handläggas å polisavdelningens

kanslibyrå, nämligen: ärenden angående innehav av skjutvapen

och ammunition ävensom av eldfarliga oljor och explosiva ämnen, ärenden

angående motorfordon och spårvagnar, ärenden angående körkort, ärenden

angående upplag å gator, avstängning därav samt ledningars sträckning över

gata ävensom ärenden angående offentliga tillställningar med vad därmed

äger samband. Med denna fördelningsgrund skulle antalet ärenden under ett

vart av åren 1925 och 1926 hava utgjort omkring 31,000.

Med avseende å kanslibyråns personal framhålla de sakkunniga till en

en början, att några mera genomgripande ändringar icke synas vara nödvändiga,

utan att personalbeståndet i stort sett kan bliva detsamma som för

närvarande å polismästarens expedition. De ändringar, som funnits nödvändiga,

hänföra sig huvudsakligen till den med renskrivning sysselsatta personalen

ävensom till den polispersonal, vilken för närvarande är sysselsatt

med ärenden angående motorfordon.

Med hänsyn till antalet ärenden efter omorganisationen och vid jämförelse

med nuvarande förhållanden anse de sakkunniga, att å denna byrå fortfarande

erfordras en självständig föredragande. Denne, vilken liksom föredraganden

å exekutionsroteln borde vara jämställd med länsassessorerna, skulle

sålunda benämnas assessor och placeras i lönegraden B 27. Såsom hans

biträde skulle placeras 1 notarie av 2:a klass, B 21, samt 1 kanslist, B 15,

för diarieföring ävensom till kanslistens biträde 1 kanslibiträde, B 7.

I avseende å personal för renskrivning samt expeditionsvaktpersonal

hava de sakkunniga, med hänsyn till de lokala förhållandena inom polishuset,

ansett sig icke kunna föreslå en sammanslagning av denna personal

för de olika därvarande avdelningarna. För den skull föreslås, att å kanslibyrån

ytterligare placeras 2 skrivbiträden, B 2, och 1 expeditionsvakt med

arvode av 1,600 kronor, vilken sistnämnda befattning förutsattes skola uppehållas

av en pensionerad konstapel. Minskningen av antalet skrivbiträden

å kanslibyrån jämfört med nuvarande förhållanden beror enligt de sakkunniga

uteslutande därå, att vissa av de nu å polismästarens avdelning placerade

skrivbiträdena jämväl tjänstgöra för poliskammarens räkning och för den

skull ansetts böra nu upptagas å poliskammarens stat. Givetvis förutsätta

de sakkunniga, att skrivbiträdena vid de olika avdelningarna detta oaktat

skola i mån av behov tillhandagå varandra.

Beträffande handläggningen av ärenden rörande motorfordon föreslå de

sakkunniga en mera omfattande ändring. Av dessa ärenden handläggas för

närvarande sådana, som avse utfärdande av körkort, å polismästarens expedition,

medan ärenden angående indragning av körkort behandlas i poliskam
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

maren, ärenden angående automobilregister m. m. av andre polisintendenten

och vissa ärenden angående automobilomnibusar av polissekreteraren. De

ärenden, vilka sålunda ankomma å andre polisintendenten eller polismästarens

sekreterare, förberedas å den till ordningspolisen hörande s. k. centralavdelningen,

varest för ändamålet finnes en särskild trafikbyrå. Med ifrågavarande

ärenden sysselsättas å trafikbyrån, meddela de sakkunniga, dels

två överkonstaplar och fyra konstaplar, vilka föra de i personaldiariet och

vissa yrkesdiarier upptagna ärendena samt förbereda dessa till föredragning

ävensom verkställa vissa utredningar, dels och eu överkonstapel och fyra

konstaplar, vilka handlägga ärenden angående registrering av motorfordon

samt uppbörd av automobilskatt i vissa närmare angivna fall. Först omförmälda

två överkonstaplar och fyra konstaplar äro således, framhålla de sakkunniga,

i huvudsak sysselsatta med de ärenden, vilka sedan föredragas av

polismästarens sekreterare och avgöras av polismästaren. Sistnämnda överkonstapel

och fyra konstaplar äro däremot sysselsatta med sådana ärenden,

som av överkonstapeln i mån av behov föredragas inför och avgöras av

andre polisintendenten å överståthållarämbetets vägnar.

De sakkunniga anse i hög grad önskvärt, att samtliga ärenden angående

motorfordon handläggas å eu och samma avdelning, och hava i sådant hänseende

föreslagit deras hänförande till polisavdelningens kanslibyrå, I samband

därmed föreslå de sakkunniga, att centralavdelningens trafikbyrå befrias

från dessa ärenden samt att i stiillet inrättas en särskild motorfordonsexpedition

vid polisavdelningens kanslibyrå. Detta innebure i sak en utbrytning ur nuvarande

centralavdelningens trafikbyrå, av vilken därefter i stort sett skulle kvarstå

endast kommissarien, vilken biträder andre polisintendenten vid yttrandens

avgivande i trafikärenden, samt den personal, som sysselsättes med polisutredningar

i mål angående försummade anmälningar till automobilregistret

och dylikt. De sakkunniga framhålla emellertid, att en dylik utbrytning

näppeligen skulle i sak vålla någon större svårighet, särskilt som trafikbyråns

organisation syntes något löslig. En avgjord vinst av en sådan utbrytning

av motorfordonsärenden vore enligt de sakkunnigas förmenande

däremot, att därigenom länsstyrelseärendena å centralavdelningen skildes

från denna avdelnings rent kommunala arbetsuppgifter samt att därigenom

överensstämmelse vunnes mellan överståthållarämbetet och övriga länsstyrelser.

Med avseende å motorfordonsexpeditionens personal föreslå de sakkunniga

betydande förändringar. De anföra härutinnan följande:

.Med ärenden angående motorfordon äro för närvarande, såsom förut

erinrats,, sysselsatta tillhopa tre överkonstaplar och åtta konstaplar. De

sakkunniga kunna härvidlag icke underlåta att ifrågasätta lämpligheten av

att så relativt högt kvalificerad och avlönad personal sysselsättes med vad

som i huvudsak utgör rena skrivarbeten. De sakkunniga hava ej heller

kunnat undgå att finna, att det nuvarande personalbeståndet är väl stort,

och anse det ligga nära till hands, att en användning av för skrivarbete

särskilt utbildad personal skulle möjliggöra en minskning härutinnan.

Närmast skulle de sakkunniga önskat utbyta samtliga nu tjänstgörande

polismän mot kanslipersonal. Emellertid erfordras för vissa automobilbe
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 44 haft. (Nr 56.)

101 29 o

s. 66 Kontrollera mot PDF

Yttranden,

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

siktningar och utredningar biträde av personal med de högre kvalifikationer,

som polisutbildningen giver. I den mån mortorfordonsexpeditionen eventuellt

skulle kvarstå å stadens lönestat, vilja de sakkunniga därför föreslå

bibehållandet av 1 överkonstapel och 2 konstaplar; följaktligen skulle indragas

två överkonstapelstjänster och 6 konstapelsbefattningar, vilka sistnämnda

dock skulle ersättas med annan personal, nämligen 4 skrivbiträden och 2

extra biträden, vartill även här ansetts kunna nyttjas med pension avgångna

konstaplar. Därest personalen å motorfordonsexpeditionen i stället göres

statsavlönad, måste även de till bibehållande föreslagna tjänsterna såsom

överkonstapel och konstaplar erhålla ändrade benämningar. I deras ställe

föreslås inrättandet av en kanslisttjänst och 2 befattningar såsom kansliskrivare;

härvid förutsättes dock, att till denna kanslisttjänst utses en överkonstapel

och till kansliskrivare två konstaplar.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, under

förutsättning att personalen göres statsavlönad, följande personalstat för

motorfordonsexpeditionen:

1 kanslist ................................................................. B 15,

2 kansliskrivare ........................................................ B 11,

4 skrivbiträden ...................................................... B 2, samt

2 extra biträden med arvode av 1,600 kronor vardera, vilka sist
nämnda

befattningar lämpligen ansetts kunna besättas med pensionerade

konstaplar.

Ifrågavarande personal skulle i dess helhet lyda under polisavdelningens

kanslibyrå, och kanslisten skulle åligga att inför assessorn å kanslibyrån

föredraga ärenden angående registrering av motorfordon samt angående

automobilskatt.

Statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

hava icke framställt någon erinran mot förslaget rörande polisavdelningens

kanslibyrå.

Stockholms stads tjänstenämnd har icke funnit anledning till anmärkning

mot vad de sakkunniga därutinnan föreslagit, och vad särskilt angår personalen

å motorfordonsexpeditionen förklarar sig nämnden bestämt biträda

förslaget, vare sig expeditionens personal göres statsavlönad eller icke.

Polisnämnden bär ansett sig kunna biträda tjänstenämndens uttalande.

Övriga hörda kommunala myndigheter och institutioner hava icke anfört

något mot förslaget i denna del.

Inom överståthåll ar ämbetet hava beträffande ifrågavarande förslag yttranden

avgivits av polismästaren, andre polisintendenten och polismästarens sekreterare.

Polismästarens sekreterare framställer vissa erinringar angående den föreslagna

ärendesfördelningen; särskilt framhåller han, att de rapporter, som

nu ingivas å polismästarens expedition för beslut om åtals anställande eller

ej, lämpligen borde i stället upptagas i poliskammaren, där alla övriga

spörsmål om åtal för brott skulle handläggas. Sekreteraren framhåller

vidare, att den nya polisavdelningens kanslibyrå enligt förslaget erhåller åtskilliga

nya arbetsuppgifter. Härav skulle, uttalar sekreteraren, bliva en

följd, att arbetsbördan därstädes i hög grad ökades, särskilt som åtskilliga

överflyttade ärenden enligt sekreterarens mening vore av mera besvärlig

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

67

natur. Sekreteraren framhåller, att å dessa grunder icke ringa krav måste

ställas å föredraganden av ifrågavarande ärenden, samt ifrågasätter, huruvida

de sakkunniga vid befattningens uppförande å lönestaten tagit behörig hänsyn

härtill. Han understryker särskilt föredragandens medansvarighet i

sådana av polismästaren fattade beslut, varemot han icke anmält avvikande

mening. Polismästarens sekreterare anser å sålunda i korthet återgivna

skäl, att eu uppflyttning i lönehänseende av ifrågavarande befattning vore

väl motiverad. Han anser vidare skäl tala för att uppflytta den föreslagna

notarietjänsten i högre lönegrad och anser icke uteslutet, att en ökning av

den föreslagna kanslipersonalen kommer att visa sig erforderlig. Slutligen

anser han tre befattningar såsom skrivbiträden böra placeras å kanslibyråns

stat samt en amanuenstjänst böra där uppföras.

Polismästarens sekreterare lämnar härefter en ingående redogörelse för

det arbete, som för närvarande ombestyres av centralavdelningens trafikbyrå.

Sekreteraren uttalar den uppfattningen, att den å trafikbyrån sysselsatta

personalen ingalunda, såsom de sakkunniga gjort gällande, vore sysselsatt

med i huvudsak rena skrivarbeten. Han anser vidare knappast kunna ifrågakomma

att använda kvinnlig personal å motorfordonsexpeditionen i den

omfattning, som de sakkunniga tänkt sig, ehuru skrivbiträden dock möjligen

kunde anlitas för utskrivande av körkort och en del andra kort. Den

föreslagna personalen å motorfordonsexpeditionen anser sekreteraren alltför

ringa, och det vore enligt hans uppfattning ej tänkbart, att denna personal

skulle kunna på ett för allmänheten tillfredsställande sätt sköta sina åligganden.

Polismästaren framställer jämväl vissa erinringar mot ärendesfördelningen

och understryker därvidlag vad hans sekreterare anfört om lämpligheten av

att samtliga rapporter behandlades i poliskammaren.

Beträffande personalen å den egentliga kanslibyrån föreslår polismästaren

uppflyttning av den föreslagna assessorsbefattningen till en sekreterartjänst

i lönegraden B 30 samt biträder vad hans sekreterare anfört angående behovet

av skrivbiträden och en amanuenstjänst å kanslibyrån.

Med avseende å förslaget angående en särskild motorfordonsexpedition

åberopar polismästaren till en början den av hans sekreterare lämnade redogörelsen

angående göromålen å polisens centralavdelnings trafikbyrå. Polismästaren

förklarar sig dela sekreterarens mening om omöjligheten att kunna

bestrida trafikbyråns göromål med mindre arbetskrafter än de nuvarande.

Om man emellertid frånräknade sådant arbete, som kunde anses under alla

förhållanden böra fullgöras av stadens polispersonal, torde enligt polismästarens

uppfattning den personal, som upptoges i den av de sakkunniga beräknade

staten för motorfordonsexpeditionen, möjligen kunna anses till antalet

tillräcklig för det nuvarande behovet. Med hänsyn till arbetets art

kunde polismästaren dock icke tillstyrka, att kvinnlig arbetskraft komme till

användning i sådan omfattning, att fyra kvinnliga skrivbiträden skulle anställas.

Vid automobilregistret vore nog möjligt att använda två sådana

biträden, men för de övriga göromålen, där det vore fråga om arbete av

mera krävande slag och där det även med hänsyn till den expeditionen besökande

allmänheten syntes vara av en viss betydelse att manlig personal

anställdes, ville polismästaren förorda ersättande av två kvinnliga skrivbiträden

med två kansliskrivare. Vidare ansåge polismästaren det vara be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

hövligt, att anslag för extra arbetskrafter beräknades även för motorfordonsexpeditionens

behov.

Andre polisintendenten har huvudsakligen framhållit, att trafikbyrån icke

borde berövas samtliga tre nu ifrågavarande överkonstaplar utan att åtminstone

en överkonstapel borde kvarbliva därstädes.

Den av polismästaren föreslagna uppflyttningen i löneställning av den å

kanslibyråns stat upptagna assessorstjänsten skulle innebära, att denne befattningshavare

i princip jämställdes med landssekreterarna i länsstyrelserna

och sattes framför motsvarande befattningar å kansliavdelningens kanslibyrå

och exekutionsrotel. Aven med beaktande av att befattningens innehavare i

viss grad skulle bliva föredragande jämväl inför överståthållaren och i övrigt

intaga en ansvarsfull ställning kan jag icke finna en dylik placering riktig.

Det är givet, att efter omorganisationen den blivande assessorn å kanslibyrån

skulle erhålla större arbetsbörda än polismästarens nuvarande sekreterare.

Jag ifrågasätter dock, om denna ökning är så avsevärd, som sistnämnde

befattningshavare synes befara. Ett bifall till vad sekreteraren föreslagit

angående överflyttning av samtliga rapporter till handläggning i poliskammaren

— vilket synes mig välgrundat och vartill jag i blivande instruktion

för överståthållarämbetet ärnar framlägga förslag — kommer därjämte att

minska ärendenas antal med omkring 14,000 och därmed även nedbringa

arbetsbördan för kanslibyråns personal. Jag finner alltså icke anledning att

placera ifrågavarande tjänst annorledes än i paritet med assessorerna å

kansliavdelningen, vilka jämväl skulle hava föredragningsskyldighet, samt

med länsassessorer, det vill säga i lönegraden B 27. Än mindre finner jagtillräckliga

skäl anförda för uppfiyttning i lönegrad av den föreslagna notarietjänsten.

Huruvida det föreslagna antalet skrivbiträden skall förslå för kanslibyråns

behov kan naturligtvis vara föremål för tvekan. Emellertid märkes dels

att, såsom de sakkunniga förutsatt, skrivbiträdena å polisavdelningens olika

underavdelningar givetvis böra i män av behov tillhandagå varandra, dels

ock att kanslibyrån i samband med övertagandet av motorfordonsexpeditionen

erhåller ytterligare vissa skrivbiträden. Skulle härutöver vid särskilda

tillfällen erfordras ytterligare arbetskraft, synes, intill dess ett stadigvarande

behov därav blivit ådagalagt, härför böra nyttjas extra personal. Vid beräknande

av anslag för sistnämnda ändamål bör givetvis hänsyn tagas såväl

härtill som till eventuellt behov av eu amanuenstjänst å kanslibyrån.

1 fråga om personalen å den egentliga kanslibyrån vill jag således förorda

de sakkunnigas förslag.

För vinnande av erforderlig enhetlighet i behandlingen av ärenden angående

motorfordon synes mig i hög grad önskvärt, att dessa ärenden sammanföras

till en och samma avdelning inom verket. I likhet med de sakkunniga

anser jag därvid, att dessa ärenden samtliga böra handläggas å polisavdelningens

kanslibyrå under polismästarens personliga överinseende. Dit

böra således även överföras de ärenden av angivet slag, som nu upptagas å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr fifi. g<)

polisens centralavdolnings trafikbyrå. Med den ståndpunkt, jag i det föregående

intagit till frågan om polisavdelningens uppförande å statsverkets

eller stadens stat, blir det emellertid nödvändigt att ersätta den kommunal

avlönade polispersonal, vilken för närvarande handlägger dessa ärenden, med

statsavlönad personal. Sistnämnda personal bör lämpligen, såsom de sakkunniga

föreslagit, sammanföras till en särskild motorfordonsexpedition.

Till denna expedition skulle naturligen endast överflyttas de länsstyrelseärenden,

som centralavdelningen för närvarande upptager; de rena polisgöromålen,

såsom utredningar angående olika förseelser o. dyl., skulle kvarbliva

vid det egentliga polisverket. Med denna utgångspunkt, vilken intagits

även av de sakkunniga, finner jag i likhet med polismästaren, att den

av de sakkunniga beräknade personalen för motorfordonsexpeditionen bör

kunna anses tillräcklig för nuvarande behov. Vad polismästaren anfört angående

det mindre lämpliga i att vid denna expedition använda kvinnlig

arbetskraft i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit, anser jag emellertid

böra föranleda till att å expeditionens stat uppföras endast två skrivbiträden

men därutöver fyra extra biträden med arvode av 1,600 kronor åt var och eu av

dem; dessa biträdesbefattningar anser jag i likhet med de sakkunniga lämpligen

kunna besättas med pensionerade konstaplar. Eventuellt behov av ytterligare

extra arbetskraft bör givetvis tillgodoses, och på sätt polismästaren

erinrat bör hänsyn härtill tagas vid beräknande av medel till icke-ordinarie

befattningshavare.

Personalbeståndet å motorfordonsexpeditionen skulle alltså enligt mitt

förslag bliva följande:

1 kanslist ................................................................. B 15,

2 kansliskrivare ...................................................... B 11,

2 skrivbiträden .................................................. B 2 samt

4 extra biträden med arvode av 1,600 kronor till var och en.

C. Poliskammaren.

Poliskammaren, vilken benämning ursprungligen avsåg stadens hela polisverk,

har så småningom kommit att utgöra namnet å allenast en del därav.

Poliskammaren skulle efter genomförandet av de sakkunnigas omorganisationsförslag

upptaga alla ärenden angående verkställighet av straff, tvångsarbete,

utvisning eller avvisning, alla ärenden angående handräckning för inställande

av personer vid domstolar, å arbetsliem eller dylikt, all delgivning av stämningar

och andra handlingar, indrivning av stämpelmedel och vittnesersättningar,

frågor rörande åtal i brottmål, ärenden angående uppsikt å offentliga

samlingslokaler, anmälningar om olycksfall i arbete m. m. Till poliskammaren

skulle härigenom komma att överflyttas dels åtskilliga av de ärenden,

som för närvarande handläggas av överståthållarämbetets kansli, och dels

huvudparten av andre stadsfogdens arbetsuppgifter; beträffande nuvarande

andre stadsfogdens expedition tillåter jag mig återkomma i samband med

frågan om inrättandet av ett särskilt exekutionsverk. Med iakttagande av

nu angiven fördelningsgrund skulle antalet ärenden hava utgjort omkring

31,000 år 1925 och omkring 33,000 år 1926.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Såsom poliskammarens chef tjänstgör för närvarande förste polisintendenten,

vilken tillika är polismästarens ställföreträdare. Denne polisintendent

avgör självständigt å överståthållarämbetets vägnar i poliskammaren

förekommande mål och ärenden. Med avseende å poliskammaren hava de

sakkunniga, med hänsyn till dess avsevärda arbetsbörda och till de viktiga

ärenden, vilka redan nu där handläggas och vilkas antal efter omorganisationen

skulle ytterligare ökas, funnit föreligga tydligt behov utav eu chefstjänsteman

i relativt hög löneställning. De sakkunniga föreslå därför bibehållandet

av en befattning såsom polisintendent med tjänstgöring i poliskammaren.

Denne polisintendent skulle alltjämt självständigt å överstäthållarämbetets

vägnar avgöra i poliskammaren förekommande ärenden,

enär någon möjlighet icke funnes för polismästaren — vars tid är tagen

strängt i anspråk för andra göromål — att taga befattning därmed. De

sakkunniga föreslå, att befattningen placeras i lönegraden B 30; till motvägande

av härigenom inträdd minskning i avlöningsförmånerna — vilken

minskning, om man bortser från dyrtidstillägg men medräknar den för statliga

befattningshavare föreskrivna avgiften till egen pensionering, utgör

1,020 kronor — ifrågasätta de sakkunniga, att polisintendenten, därest så

tinnes möjligt, bör erhålla fri bostad.

I anslutning härtill hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå viss ändring

beträffande beteckningen å polisintendentstjänsterna ävensom upphävande

av den nu gällande bestämmelsen, att polisintendenten i poliskammaren

skall vara självskriven ställföreträdare för polismästaren. De

sakkunniga hava i dessa sistberörda frågor uttalat sig sålunda:

För närvarande finnas anställda eu förste polisintendent såsom chef för

poliskammaren, eu andre polisintendent såsom chef för ordningspolisen, en

tredje polisintendent såsom chef för kriminalpolisen och en fjärde polisintendent

såsom chef för polisskolan. Av dessa äro första och andra polisintendenterna

placerade i 25:e lönegruppen å Stockholms stads lönestat,

och fjärde polisintendenten rrppbär motsvarande lön; tredje polisintendenten

är däremot placerad i 26:e lönegruppen, detta motiverat av den honom

åvilande, särskilt krävande arbetsbördan. De fyra polisintendenterna äro

emellertid med avseende å tjänsteställning fullständigt sidoordnade, och

någon annan skillnad dem emellan finnes därvidlag ej. än att förste polisintendenten

enligt instruktionen ä.r polismästarens ställföreträdare. Då

polisintendenternas inbördes tjänsteställning icke på något sätt motsvarar

tjänsternas nummerbeteckning, synes denna beteckning redan nu böra till

undvikande av missförstånd borttagas.

I detta sammanhang torde ett nära liggande spörsmål böra upptagas till

behandling, nämligen ställföreträd ar skåpet för polismästaren. Enligt gällande

instruktion för förste polisintendenten har denne, såsom nämnt, att vid förfall

eller ledighet för polismästaren förestå ämbetet, när annan person icke

är därtill förordnad; förste polisintendenten är med andra ord polismästarens

ställföreträdare. Detta är givetvis ett minne av tjänstens historiska utveckling;

det var befattningen såsom biträdande polismästare, vilken så småningom

omvandlades till förste polisintendentstjänsten. Lämpligheten av

en dylik bestämmelse torde emellertid under nuvarande ändrade förhållanden

kunna ifrågasättas. Vid en eventuell ledighet å förste polisintendentsbefattningen

synes den möjligheten vara nära till hands liggande, att densamma

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 56''.

kunde komma att beklädas av en tjänsteman med väsentligt mindre erfarenhet

och därjämte till levnadsåren yngre än övriga intendenter. Någon anledning

antaga, att dessa skulle söka transport till befattningen såsom förste

intendent, föreligger ej; vad särskilt tredje intendenten vidkommer är han ju

i lönehänseende bättre placerad. Det synes under dessa förhållanden mindre

lämpligt, att innehavaren av befattningen såsom förste polisintendent skall

vara självskriven att tid efter annan såsom t. f. polismästare taga befäl över

övriga intendenter.

De sakkunniga anse därför, att envar av nu ifrågavarande fyra befattningshavare

bör benämnas allenast polisintendent samt att bestämmelsen

därom, att den i poliskammaren tjänstgörande polisintendenten skall vara

polismästarens ställföreträdare, bör upphävas. Vikarie för polismästaren

bör då i stället förordnas, antingen av Kungl. Maj:t att automatiskt inträda

vid varje tillfälle under eu viss längre tidsperiod, eller av överståthållarämbetet

för varje särskilt fall.

Vid behandlingen av frågan om övrig personal i poliskammaren hava

de sakkunniga erinrat om att därstädes såsom polisintendentens närmaste

man för närvarande endast finnes en notarie. Med hänsyn till den föreslagna

starka ökningen av poliskammarens arbetsbörda hava de sakkunniga

funnit nödvändigt föreslå en förändring av notarietjänsten till en befattning

såsom sekreterare i lönegraden B 26. De sakkunnigas motivering är beträffande

denna fråga i huvudsak av följande innehåll:

Såsom biträde åt polisintendenten tjänstgör för närvarande eu notarie i

20:e lönegruppen å Stockholms stads lönestat. Denna notarietjänst är sålunda

placerad något högre än övriga dylika tjänster inom polisavdelningen,

och skälet härtill är naturligen att söka i den med tjänsten förenade arbetsbördan,

vilken sedan tjänstens tillkomst alltmera ökats. Eu olägenhet, som

i samband härmed jämväl gjort sig allt starkare gällande, är den, att notarien,

vilken icke är ansvarig föredragande, ej heller kunnat få på eget ansvar

handlägga mindre viktiga ärenden. I följd härav har polisintendenten nödgats

personligen taga befattning med samtliga i poliskammaren förekommande

ärenden, vilkas antal utgjorde 21,913 år 1925 och 22,962 år 1926.

De redan nu stora olägenheterna härav ökas naturligen, i den man antalet

ärenden i poliskammaren tillväxer.

Enligt föreliggande förslag till ändrad arbetsfördelning skulle antalet

ärenden i poliskammaren hava utgjort 31,348 år 1925 och 33,438 år 1926.

Det är givet, att de sakkunniga, då de ansett sig kunna gå in för en sådan

omplacering av ärenden, härvid utgått från den förutsättningen, att eu omläggning

skulle ske jämväl av arbetet inom poliskammaren. Eu sådan omläggning

skulle enklast kunna ske därigenom, att den nuvarande notarietjänsten

förändrades till eu befattning såsom sekreterare eller assessor, varmed

skulle följa niedansvarigliet för de i poliskammaren fattade besluten men

jämväl möjlighet för denne befattningshavare att ensam och på eget ansvar

handlägga de ärenden, som av polisintendenten åt honom uppdroges. Enligt

vad de sakkunniga av vederbörande inhämtat, anser man sig med eu

dylik ändrad organisation kunna utan svårighet handlägga den föreslagna

ökade arbetsbördan, enär därigenom flertalet ärenden skulle komma att behandlas

av endast en tjänsteman i stället för nuvarande två. Härför talar

jämväl eu jämförelse med nuvarande polismästarens kansli, där eu anordning

av föreslagen art redan är genomförd.

Ehuru de sakkunniga för sin del anse föga önskvärt att i högre löneklass

uppflytta nuvarande tjänster, hava de sakkunniga icke kunnat undgå att

s. 72 Kontrollera mot PDF

Yttranden,

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

finna de anförda skälen så tungt vägande, att de sakkunniga för sin del

föreslagit, att notarietjänsten i poliskammaren omvandlas till en befattning

såsom självständig föredragande och i samband därmed uppflyttas i

lönehänseende. De sakkunniga hava så mycket hellre kunnat framlägga

detta förslag, som detsamma närmast är föranlett av indragningen av andre

stadsfogdens tjänst och den därav beroende ökningen i poliskammarens

arbetsbörda. Den tämligen obetydliga kostnadsökningen genom notarietjänstens

uppflyttning uppväges mer än väl genom den inbesparing, som

nyssberörda tjänsteindragning medför.

Med avseende å placeringen av den föreslagna nya tjänsten såsom föredragande

i poliskammaren torde det hava legat närmast till hands att uppföra

densamma i samma löneklass som länsassessorerna och sålunda göra

den till en assessorstjänst i lönegraden B 27. Därigenom vunnes jämväl

likställighet med motsvarande tjänster å exekutionsroteln, å kamrerarexpeditionen

och vid polisavdelningens kanslibyrå. De sakkunniga vilja icke

bestrida, att starka skäl synas tala för en sådan åtgärd. Å andra sidan är

det givetvis önskvärt att icke för hårt belasta verkets lönestat. Ej minst ur

sistnämnda synpunkt hava de sakkunniga föreslagit eu något lägre placering

samt för den skull hemställt, att notarietjänsten i poliskammaren om^Qdlas

till en befattning såsom sekreterare med placering i lönegraden

Beträffande övrig personal framhålla de sakkunniga, att den ökade arbetsbördan

givetvis måste medföra visst behov av ökad arbetskraft. De sakkunniga

anse i detta hänseende i hög grad påkallat, att en amanuens indelas

till ständig tjänstgöring i poliskammaren samt att ett kontorsbiträde

där placeras. Därjämte har ansetts önskvärt, att å poliskammarens stat

uppföras de skrivbiträden, som redan nu äro sysselsatta för dess räkning,

men vilka hittills upptagits å polismästarens expedition; med hänsyn till

lokalförhållandena har någon sammanslagning av skrivpersonalen ansetts

icke kunna äga rum, liksom ej heller beträffande vaktpersonal. Under förutsättning

att personalen göres statsavlönad, föreslå alltså de sakkunniga, att 1

vid poliskammaren ytterligare placeras

1 kanslist................................................................... B 15,

1 kanslibiträde.......................................................... B 7,

1 kontorsbiträde ....................................................... B 4,

3 skrivbiträden...................................................... B 2, och

1 expeditionsvakt med arvode av 1,860 kronor årligen.

Sistnämnda befattning skulle liksom hittills uppehållas av eu pensionerad

överkonstapel.

Förslaget tillstyrkes av statskontoret, och någon erinran däremot har icke

framställts av riksräkenskapsverket eller allmänna civilförvaltningens lönenämnd;

beträffande lönenämnden erinras dock om dess tidigare återgivna allmänna

önskemål rörande kanslisttjänsternas placering i lönehänseende samt i fråga

om ändrad proportion mellan de för kvinnliga befattningshavare avsedda

tjänsterna av högre och lägre grad.

Från stadens myndigheter har förslaget icke gjorts till föremål för erinran.

Overståthållarämbetet har åberopat de yttranden, som i ärendet avgivits

av förste polisintendenten och polismästaren.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. i\faj:ts proposition nr 5h\ 73

Förste polisintendenten framhåller till en början, att ärenden rörande indrivning

av stämpelmedel, vittnesersättningar och dylikt, vilka, ärenden föreslagits

skola ankomma å poliskammaren, i stället rätteligen borde på grund

av sin natur hänföras till kamrerarexpeditionen. Han biträder vidare jmlismästarens

förslag att samtliga rapporter borde ingivas till och behandlas i

poliskammaren. Mot de sakkunnigas förslag om avskaffande av nuvarande nummerbeteckning

å tjänsterna såsom polisintendenter samt om upphävande av

bestämmelsen om skyldighet för den i poliskammaren tjänstgörande polisintendenten

att vara polismästarens ställföreträdare finner förste polisintendenten

icke anledning till invändning.

Vidkommande de föreslagna avlöningsförmånerna för polisintendenten i

poliskammaren ifrågasätter denne viss avlöningsförstärkning i stället för den

av de sakkunniga ifrågasatta förmånen av fri bostad. Förste polisintendenten

har härutinuan anfört följande:

Ostridigt vore att tillämpningen av alternativ I i sakkunnigförslaget skulle

för blivande polisintendenter medföra betydligt försämrade avlöningsförhållanden.

Ej blott lönen skulle bliva lägre utan även lönetilläggen och pensionsbeloppen

skulle minskas, varjämte polisintendenterna skulle hava att

vidkännas den inkomstminskning, som de årliga avgifterna för egen pensionering

komme att medföra. Detta förhållande syntes mycket betänkligt.

Ifrågavarande befattningshavare avlönades nu enligt lönegrupp 25 å stadens

lönestat, vilket varit fallet allt ifrån år 1921. Sedan dess hade de polisintendenterna

åliggande bestyren emellertid stadigt ökats, varför det icke

kunde anses obilligt, att polisintendenterna såsom statsavlönade åtminstone

i huvudsak bibehölles vid den avlöning, som nu vore bestämd för de olika

befattningarna.

Den ifrågasatta omorganisationen skulle medföra en mycket betydlig stegring

av de arbetsuppgifter, som ankomme på polisintendenten i poliskammaren.

Aven om beslut komme att fattas om fri bostad för polisintendent

i enlighet med de sakkunnigas förslag, funnes knappast anledning antaga,

att sådan bostad skulle upplåtas åt sistbemälde polisintendent. Endast för

de båda polisintendenter, som sysslade med kriminalpolisen och ordningspolisen,

torde möjlighet komma att yppa sig att genom åtnjutande av fri

bostad erhålla kompensation för minskad kontant avlöning. Det kunde dock

svårligen anses rättvist, att polisintendenten i poliskammaren sålunda skulle

tillbakasättas i avlöningsliänseende, oaktat han enligt de sakkunnigas uttalade

mening hade att syssla med synnerligen viktiga ärenden och hade en

avsevärd arbetsbörda.

Något principiellt hinder att placera polisintendenterna i lönegraden B 30

samt att, på sätt som skett beträffande landssekreterarna, tilldela en var av

dem lämplig löneförstärkning syntes icke föreligga. Även om denna löneförstärkning

icke kunde bestämmas så att den till fullo gottgjorde minskningen

i avlöningen, skulle den dock vara eu avgjord och säker förbättring

av polisintendenternas lönevillkor, något som den ovissa bostadsförmånen

icke kunde anses vara.

De sakkunnigas förslag angående personalen i poliskammaren biträdes avförste

polisintendenten, vilken särskilt påpekar dels behovet därstädes av

en amanuens, något som redan av de sakkunniga framhållits, och dels att

extra biträde tillfälligtvis kan komma att erfordras. Beträffande den föreslagna

tjänsten såsom sekreterare i poliskammaren hemställer emellertid förste

s. 74 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

74 '' Kungl. Maj:t$ proposition nr 56.

polisintendenten, att densamma måtte ändras till en befattning såsom assessor

i lönegraden B 27. Härutinnan har förste polisintendenten anfört i huvudsak

följande:

Även om samtliga rapporter överflyttades till poliskammaren för handläggning,

torde nog denna avdelning av verket kunna ombesörja de mål och

ärenden, som efter omorganisationen bleve densamma tilldelade. Men enligt

polisintendentens uppfattning vore eu nödvändig förutsättning härför, att,

såsom de sakkunniga föreslagit, en föredragandetjänst där inrättades. Då

polisintendenten och föredraganden åtminstone beträffande ett stort antal

ärenden icke skulle behöva båda ingå uti detaljgranskningen utan var och

en av dem kunde taga sin anpart av bestyren, skulle arbetet kunna fortgå

raskt nog och de många arbetsuppgifterna förty medhinnas.

Den nya föredragandetjänsten i poliskammaren skulle emellertid enligt

förslaget i löneavseende bliva sämre ställd än flertalet övriga föredragandebefattningar

inom överståthållarämbetet. De sakkunniga hade i betänkandet

vid fråga härom förklarat, att starka skäl syntes tala för en placering av

ifrågakomna befattning i lönegraden B 27. Tjänsten skulle alltså likställas

med motsvarande befattningar å exekutionsroteln, å polisavdelningens kanslibyrå

och å dess kamrerarexpedition ävensom med polisassessorstjänsterna.

Det syntes med fog kunna ifrågasättas, om icke i detta fall sålunda föreliggande

skäl borde väga över besparingssynpunkten och föredraganden i

poliskammaren för den skull placeras i lönegraden B 27.

Polismästaren delar den meningen, att en övergång till statsavlöning för

polisintendenterna icke bör för någon av dessa befattningar medföra försämring

av nuvarande löneförmåner. Ett förebyggande härav skulle jämväl enligt

polismästarens mening enklast ske genom kontant avlöningsförstärkning.

Polismästaren förordar jämväl, att den befattningshavare i poliskammaren,

för vilken de sakkunniga föreslagit benämningen sekreterare, i stället benämnes

assessor, vilken beteckning, framhåller polismästaren, skulle väl överensstämma

med hans arbetsuppgifter. Lika med förste polisintendenten

anser polismästaren vidare, att ifrågavarande tjänsteman vid bifall härtill

borde placeras i lönegraden B 27, och polismästaren erinrar i detta sammanhang,

att denne befattningshavare då även beträffande avlöningen bleve

likställd med de assessorer, som å kriminalavdelningen hava att biträda

tredje polisintendenten.

Befattningen såsom chef för poliskammaren måste redan under nuvarande

förhållanden betraktas såsom en av de ansvarsfullaste inom överståthållarämbetet.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle så i ännu högre grad bliva

fallet, dä ju arbetsbördan där skulle ökas mera än vid kanske någon annan

avdelning inom verket och då dit skulle sammanföras alla ärenden angående

frihetsberövande och strafförvandling. Då befattningens innehavare vidare

skulle äga att fortfarande besluta å överståthållarämbetets vägnar, skulle lian

komma att intaga ej blott en byråchefs ställning utan en väsentligt självständigare

sådan. Eftersom å tjänstinnehavaren följaktligen måste ställas

särskilt stora krav, böra givetvis löneförmånerna avvägas i förhållande härtill.

Jag anser förty till en början, att denne polisintendent, på sätt

de sakkunniga föreslagit, bör placeras i samma lönegrad som byråchefer

eller lönegraden B SO. Jag delar även de sakkunnigas uppfattning, att åt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts proposition nr 56. 75

denne befattningshavare, liksom ät övriga polisintendenter, med hänsyn till

tjänstens särskilt krävande och ansvarsfulla natur böra beredas vissa förmäner

därutöver. Den av de sakkunniga ifrågasatta förmånen av fri bostad

kan emellertid icke för närvarande åt honom beredas och — såsom nuvarande

förste polisintendenten påpekat — lärer näppeligen kunna tänkas i

framtiden ifrågakomma. Vid sådant förhållande synes ersättning böra tillerkännas

honom i annan ordning. Härvidlag lärer näppeligen kunna tänkas

annan anordning än att polisintendent, i likhet med landssekreterare, beredes

viss avlöningsförstärkning. Jag ansluter mig därför till vad från överståthållarämbetets

sida härutinnan anförts.

Vid bestämmande av avlöningsförstärkningens belopp må till eu början

erinras, att förste polisintendenten nu å stadens lönestat uppbär eu begynnelselön

av 11,100 kronor; hans begynnelselön i lönegraden B 30 bliver 10,500

kronor. Löneskillnaden utgör således 600 kronor. Härtill kommer ock,

att de kommunalavlönade befattningshavarna icke erlägga avgifter för egen

pensionering, vilket däremot åligger statsavlönade tjänstinnehavare. Efter

överförande till lönegraden B 30 skulle innehavaren av ifrågavarande befattning

hava att i sådant hänseende erlägga ett årligt belopp av 420 kronor.

Detta innebär alltså, att verkliga skillnaden mellan nuvarande och blivande

löneförmåner skulle utgöra 1,020 kronor; tages därjämte hänsyn till skillnaden

i beräkning av nuvarande statliga dyrtidstillägg och kommunala rörliga

lönetilllägg, ökas beloppet med 603 kronor. Vid befattningens omvandling till

statstjänst skulle alltså polisintendenten i poliskammaren få vidkännas en

inkomstminskning å tjänsten med för närvarande tillhopa 1,623 kronor. Med

hänsyn till de stora krav, vilka, såsom nyss erinrats, måste ställas å denna

befattnings innehavare, anser jag erforderligt, att nu berörda inkomstminskning

till huvudsaklig del varder befattningshavaren gottgjord. Det synes

fördenskull lämpligt, att polisintendenten i poliskammaren tillerkännes avlöningsförstärkning

till belopp, som ungefärligen motsvarar minskningen

i nuvarande löneförmåner med tillägg av avgiften för egen pensionering. Jag

föreslår alltså, att denne polisintendent tillerkännes en avlöningsförstärkning

av 1,500 kronor årligen. — Beträffande övriga polisintendenter kommer jag

att i annat sammanhang framlägga förslag i motsvarande hänseenden.

Vad de sakkunniga anfört angående lämpligheten av att avskaffa nuvarande

nummerbeteckning å polisintendentstjänsterna synes mig välgrundat,

och i de uppgjorda förslagen till personalstater hava tjänstebeteckningarna

ändrats i överensstämmelse härmed. Jag har jämväl för avsikt att i blivande

instruktion för överståthållarämbetet föreslå ändring angående bestämmelserna

om ställföreträdarskapet för polismästaren av i huvudsak den innebörd,

som av de sakkunniga ifrågasatts.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att den nuvarande notarietjänsten i

poliskammaren skulle förvandlas till en befattning såsom sekreterare. Denna

nya befattning skulle placeras i lönegraden B 26, och dess innehavare skulle

vara föredragande inför polisintendenten samt medansvarig i besluten, varförutom

han skulle äga självständigt handlägga vissa ärenden. Sekreterarens

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 56.

ställning skulle alltså i huvudsak bliva likartad med en länsassessors; de

ärenden, varmed han skulle taga befattning, bliva jämväl i huvudsak desamma,

som enligt den 31 december 1918 fastställd fördelningsplan närmast

ankomma å hinsassessor å landskansli. Ifrågavarande befattningshavare är

emellertid enligt förslaget placerad i lönegraden under länsassessor; de sakkunniga,

vilkas motivering närmast talar för en högre placering, framhålla

som skäl till förslaget allenast önskvärdheten av att icke alltför hårt belasta

verkets lönestat.

I och för sig kunde det synas likgiltigt, om befattningen placerades i lönegraden

B 26 eller B 27; skillnaden i avlöningsförmåner utgör ju allenast

480 kronor för år räknat. Emellertid har jag tidigare framhållit lämpligheten

av att överståthållarämbetets befattningshavare placeras i motsvarande

lönegrader som tjänstemännen inom landsstaten, därest så är möjligt. Jag

anser en avvikelse från denna princip icke böra utan alldeles särskilda skäl

äga rum. Sådana skäl torde emellertid här icke föreligga; snarare synas de

anförda skälen, av överståthållarämbetet ytterligare understrukna, tala för

befattningens uppförande i lönegraden B 27. Härtill kommer, att den i avgivna

yttranden föreslagna överflyttningen från kanslibyrån till poliskam

maren jämväl av samtliga de rapporter, som icke enligt sakkunnigförslaget

skulle handläggas därstädes -- vilken överflyttning jag tidigare förklarat mig

finna välgrundad och varom jag ärnar framlägga förslag i blivande instruktion

för överståthållarämbetet — skulle avsevärt öka antalet i poliskammaren

handlagda ärenden, detta även om vissa andra ärenden, såsom jämväl föreslagits,

överflyttas från poliskammaren till avdelningens kamrerare. Med

iakttagande av en sådan ändring i ärendesfördelningen skulle antalet ärenden

i poliskammaren under ettvart av åren 1925 och 1926 hava utgjort i runt

tal 41,000 i stället för av de sakkunniga beräknade omkring 31,000 och

33,000 respektive. Aven denna arbetsökning torde motivera någon uppflyttning

i lönehänseende av den föreslagna sekreterartjänsten. Jag förordar

därför tjänstens placering i lönegraden B 27. Vid bifall härtill bör befattningen

givas benämningen assessor i överensstämmelse med vad förhållandet

är beträffande motsvarande tjänster å exekutionsroteln och polisavdelningens

kanslibyrå ävensom i fråga om den av mig föreslagna befattningen å kansliavdelningens

kanslibyrå.

Ben av de sakkunniga föreslagna ökningen av kanslipersonalen vid poliskammaren

finner jag fullt motiverad av den förutsatta stegringen i kammarens

arbetsbörda. Vid beräknande av medel till icke-ordinarie personal bör

jämväl, såsom från överståthållarämbetets sida erinrats, hänsyn tagas till

eventuellt behov av tillfällig extra arbetskraft i poliskammaren.

Jag biträder alltså de sakkunnigas nu förevarande förslag med nyss angivna

avvikelser beträffande polisintendentens löneförmåner samt i fråga om

föredragandetjänsten i poliskammaren.

D) Ekonomiförvaltningen.

Kamreraren hos överståthållarämbetet för polisärenden är nu, framhålla de

sakkunniga, den befattningshavare, som handhar huvudparten av den eko
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Mnj:ts proposition nr 5(1.

nomiska förvaltningen inom överståthållarämbetet. Vissa grenar därav äro

emellertid utbrutna och överlämnade till andra befattningshavare. Sålunda

handläggas å överståthållarämbetets kansli ett flertal ekonomiska ärenden,

nämligen sådana som angå dispositionen av åtskilliga statliga anslag, och

andre polisintendenten handhar upprättandet av avlöningslistorna för polispersonalen.

De sakkunniga förklara sig hava under utredningens gång erhållit eu

bestämd uppfattning, att alla bokförings- och kassaärenden inom överståthållarämbetet

böra överflyttas till eu och samma avdelning, och då närmast

till kamrerarens avdelning, vilken föreslås skola erhålla den ändrade benämningen

kamrerarexpeditzonen. Eu dylik åtgärd skulle enligt de sakkunniga

komma att påverka arbetsförhållandena vid överståthållarämbetets kansli,

hos andre stadsfogden och hos andre polisintendenten i följande hänseenden.

De räkenskaper, som för närvarande föras å överståthållarämbetets kansli,

skulle i sin helhet överflyttas till kamrerarexpeditionen. Även nedsättning

av fullföljdsavgifter och utbetalning av vittnesersättningar och dylikt skulle

ske vid kamrerarexpeditionen i stället för i kansliet, som har sin lokal vid

Slottsbacken. Denna ändring måste jämväl ur allmänhetens synpunkt anses

önskvärd; härigenom kunde till vittnen åberopade personer få lyfta vittnesersättningen

i omedelbar närhet av domstolen i stället för att, såsom nu

är fallet, nödgas begiva sig till Slottsbacken för beloppets utfående.

Vidare skulle all bötesredovisning från överståthållarämbetets kansli övergå

å kamrerarexpeditionen. Polisdomstolsböterna redovisas redan nu av kamreraren,

och varje anledning synes saknas att beträffande rådhusrättsböterna

tillämpa ett annat förfaringssätt. Sistberörda överflyttning av bötesredovisning

sammanhänger i övrigt därmed, att de sakkunniga föreslå bötesindrivningens

överförande till ordonnansavdelningen från andre stadsfogden.

I samband härmed bör emellertid kamreraren erhålla förordnande såsom

stadsfogde med avseende å de åt honom uppdragna bötesärendena.

Eu ändrad ordning synes de sakkunniga erforderlig jämväl beträffande

polispersonalens avlöningslistor. Kamreraren har för närvarande icke att

med dessa avlöningslistor taga annan befattning, än att han utbetalar däri

angivna belopp. Ansvarigheten för listornas riktighet åvilar icke kamreraren

utan andre polisintendenten. De sakkunniga föreslå nu, att kamreraren skall

övertaga granskningen av och ansvaret för även dessa avlöningslistor.

Slutligen anse de sakkunniga, att till kamrerarens förfogande böra ställas

de anslag, vilka i Stockholms stads inkomst- och utgiftsstat uppföras under

rubriken »Överståthållarämbetet, 1. Överståthållaren och underståthållaren

m. m.» och som för närvarande disponeras av drätselnämnden.

På sätt av denna framställning lärer framgå, skulle den s. k. kamrerarexpeditionens

verksamhetsområde komma att efter omorganisationen väsentligen

ökas. Här skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag koncentreras

hela den ekonomiska förvaltningen inom överståthållarämbetet. Detta förslag

förutsätter emellertid enligt de sakkunniga för sitt genomförande viss

ändring beträffande expeditionens personal.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

De sakkunniga framhålla med styrka vikten av att kamreraren — i motsats

till vad nu är fallet — göres till ansvarig föredragande i på honom

ankommande mål och ärenden. De framhålla vidare, att kamrerartjänsten

efter den föreslagna ändringen ej blott skulle fullt motsvara eu länsassessorstjänst

utan jämväl, med avseende å ämbetets betydelse och storleken av

omhänderhavda belopp, snarast ligga däröver.

Med hänsyn tagen till anförda omständigheter hava de sakkunniga föreslagit,

att kamreraren göres till ansvarig föredragande hos polismästaren

samt att hans tjänst placeras i lönegraden B 27. De sakkunniga hava

såsom motivering för lönegradsplaceringen i fråga anfört i huvudsak följande:
Till

jämförelse med nuvarande avlöningsförhållanden må erinras, att kamreraren

för närvarande visserligen endast är placerad i lönegrupp 20 å

Stockholms stads lönestat med begynnelselön av 7,200 kronor och slutlön

av 8,640 kronor, men att han därjämte uppbär särskilda arvoden från statsverket

å tillhopa 1,150 kronor. Den faktiska löneökningen vid tjänstens

placering i B 27 eller stadens lönegrupp 23 blir alltså tämligen obetydlig,

därest man, såsom de sakkunniga förutsätta, samtidigt borttager de särskilda

arvodena från statsverket; särskilt obetydlig blir ökningen, om kamreraren

placeras å statsverkets lönestat, enär då ökningen av lönebeloppet motväges

av det lägre dyrtidstillägget.

För placeringen i B 27 talar jämväl den omständigheten, att därigenom

full jämställdhet vinnes med assessorn vid polisavdelningens kanslibyrå.

Beträffande övrig personal å kamrerarexpeditionen föreslå de sakkunniga,

att dit måtte överflyttas en kanslisttjänst från nuvarande överståthållarämbetets

kansli, dock med den ändrade titeln bokhållare, samt att där måtte

inrättas ytterligare en befattning såsom skrivbiträde. Därjämte föreslås viss

ändrad benämning å en redan befintlig bokhållartjänst. De sakkunnigas

yttrande är i hithörande delar av följande innehåll:

Vidkommande personalen i övrigt synes viss ökning därav vara ofrånkomlig.

Då de räkenskaper, vilka för närvarande handhavas å överståthållarämbetets

kansli av en därstädes anställd kanslist, skola överflyttas till

kamrerarexpeditionen, erfordras jämväl, att en motsvarande tjänst inrättas

å sistnämnda expedition. Denna befattning bör dock av lämplighetsskäl

betecknas såsom en bokhållartjänst. Överflyttningen till kamrerarexpeditionen

utav redovisningen av rådhusrättsböter ävensom utav upprättandet

av polispersonalens avlöningslistor nödvändiggör, att ytterligare ett skrivbiträde

anställes. — Dessa personalökningar motsvaras givetvis av indragningar

å nuvarande överståthållarämbetets kansli och andre stadsfogdens

expedition.

Den förutvarande personalen å kamrerarens avdelning skulle bibehållas,

dock med de förändringar i benämningen, som en eventuell överföring till

statsverket medföra. Beträffande dessa nuvarande befattningshavare hava

emellertid de sakkunniga funnit anmärkningsvärt, att två bokhållare å kamrerarens

avdelning äro placerade i lägre lönegrupp å stadens lönestat, än

vad förhållandet är beträffande kanslisttjänsterna. Bokliållarbefattningarna

kunna emellertid icke anses mindre krävande eller betydelsefulla än kanslisttjänsterna

— snarare är måhända fallet det motsatta — och en jämförelse

med förhållandena vid länsstyrelserna i övrigt giver ej heller något

stöd för en dylik olika gradering i lönehänseende. De sakkunniga hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

7!l

Kanyl. Maj:ts proposition nr 56.

därför ansett sig böra föreslå, att dessa bokhållarbefattningar placeras i

samma lönegrad som kanslisttjänsterna, d. v. s. lönegrad B 15. Den nuvarande

bokhållare, som är placerad i stadens lönegrupp 17, synes böra behållas

vid motsvarande löneställning enligt statsverkets löneplan. Dock

synes hans titel böra angiva, att tjänsten är högre än övriga bokhållartjänster

å kamrerarexpeditionen. De sakkunniga föreslå förty, att innehavaren

av denna befattning måtte benämnas »förste bokhållare», vilken titel förut

förekommer vid vissa kommunikation sverk. Den nuvarande befattningen

såsom förste vaktmästare bör, på förut beträffande motsvarande befattningar

anförda skäl och i likhet med vad tidigare varit fallet, kunna uppehållas av

pensionerad polisman.

Under förutsättning, att kamrerarexpeditionen uppföres å statsverkets

lönestat, föreslå de sakkunniga härefter följande personalstat för expedi
-

tionen :

1 kamrerare, tillika föredragande inför polismästaren........................... B 27,

1 förste bokhållare ..................................................................................... B 18,

3 bokhållare ................................................................................................ B 15,

1 kansliskrivare .......................................................................................... Bil,

3 skrivbiträden ........................................................................................... B 2,

1 expeditionsvakt, med arvode av 1,860 kronor, vilken tjänst är avsedd att

uppehållas av en pensionerad överkonstapel.

I avgivet yttrande framhåller statskontoret, att det ville synas, som om de

arbetsuppgifter, vilka tillkomme kamreraren, icke skulle kunna motivera

placering i högre lönegrad än B 26, till vilken lönegrad för närvarande hänförts

endast sådana kamrerare inom ämbetsverken, som hava särskilt kvalificerade

självständiga arbetsuppgifter. Då härtill komme, att sekreteraren i poliskammaren

av de sakkunniga icke ansetts böra erhålla högre placering än i

lönegraden B 26, syntes ej heller kamreraren böra hänföras till högre lönegrad.

I övrigt föranledde förslaget ingen erinran från statskontorets sida.

Riksräkenskapsverket anmärker till en början, att av förslaget ej fullt tyd.

ligt framginge, om kamreraren skulle vara ansvarig föredragande av till hans

verksamhetsområde hörande ärenden ej blott hos polismästaren utan även

hos kanslidirektören, såsom chef för kansliavdelningen, och överståthållaren.

En dylik självständig föredragningsskyldighet borde enligt riksräkenskapsverkets

mening åläggas kamreraren, om över huvud taget all medelsförvaltning

skulle koncentreras till kamrerarexpeditionen. Riksräkenskapsverket

delade visserligen i princip de sakkunnigas uppfattning om fördelarna av

denna koncentration men ställde sig i viss mån tvivlande till den praktiska

lämpligheten av kamrerarexpeditionens handhavande av medelsförvaltningen

och räkenskapsföringen m. m. för kansliavdelningen, som skulle komma att

inrymmas i de från polishuset avlägset liggande lokalerna vid Slottsbacken.

Det kunde sålunda sättas i fråga, om ej såsom redogörare vid kansliavdelningen

borde placeras en kansliskrivare och motsvarande minskning göras

å kamrerarexpeditionens personalstat. Lämpligheten av organisationsplanen

i hithörande hänseende kunde emellertid, framhåller riksräkenskapsverket,

icke klart bedömas, förrän fullständigt förslag till instruktion för ämbets
-

Yttrandon.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

verket och därmed föreskrifter beträffande kamrerarens ämbetsåligganden

förelåge. Beträffande den föreslagna lönegradsplaceringen har riksräkenskapsverket

icke haft någon erinran att framställa.

I fråga om överståthållarämbetets yttrande må till en början erinras om

vad ämbetet beträffande exekutionsroteln anfört rörande vikten av att räkenskapernas

koncentration till kamrerarexpeditionen icke måtte verka fördröjande

å arbetet vid exekutionsroteln. Det vore nämligen erforderligt, att kontanta

medel städse funnes tillgängliga å nämnda rotel.

Härutöver har överståthållarämbetet hänfört sig till särskilda yttranden,

som i ämnet avgivits av polismästaren, förste polisintendenten och kamreraren

i överståthållarämbetet för polisärenden.

Kamreraren i överståthållarämbetet för polisärenden har icke något att

erinra mot den föreslagna ökningen av arbetsuppgifterna. Han framhåller

emellertid, att för desammas handläggning synes erfordras ytterligare ett

skrivbiträde utöver vad de sakkunniga föreslagit. Vidare framhåller han, att

efter föreslagen omorganisation en vidlyftig skriftväxling skulle ankomma å

kamreraren, och han anser för ändamålet erforderligt, att å kamrerarexpeditionen

placeras en särskild amanuens. Kamreraren uttalar därjämte önskvärdheten

av att de nuvarande två bokhållarna i lönegruppen 13 å Stockholms

stads lönestat måtte i lönehänseende jämställas med kanslister i stadens

tjänst och således även uppflyttas högre än de sakkunniga föreslagit.

Efter vissa erinringar angående ärendesfördelningen framhåller kamreraren

slutligen, att, därest kamrerartjänsten placerades i lönegraden B 27, han

skulle erhålla eu årlig löneökning av allenast 143 kronor 60 öre, detta beroende

därå, att han för närvarande utöver sin avlöning enligt lönegruppen 20

å stadens stat jämväl uppbure särskilda arvoden från statsverket å tillhopa

1,150 kronor; dessa arvoden skulle enligt de sakkunnigas förslag bortfalla.

Kamreraren hemställer under hänvisning härtill, att han under sin återstående

tjänstetid måtte få fortfai’ande uppbära berörda arvoden utöver lönen.

Alternativt hemställer han att bliva uppförd å övergångsstat på Stockholms

stads lönestat i lönegruppen 23.

Förste polisintendenten uttalar sig jämväl för inrättandet av en amanuenstjänst

vid kamrerarexpeditionen samt framställer i övrigt vissa erinringar

angående ärendesfördelningen, varom tidigare talats.

Polismästaren ansluter sig till vad kamreraren och förste polisintendenten

anfört och förordar särskilt kamrerarens framställning om vissa förmåner

för honom personligen.

Av de kommunala institutionerna har endast Stockholms stads tjänstenämnd

framställt erinran mot föreliggande förslag. Nämnden anser de sakkunnigas

förslag innebära en för hög placering i lönehänseende såväl av kamreraren

som av de två bokhållarna i nuvarande lönegruppen 13 och kan ej heller

biträda förslaget om ändrad benämning å den för närvarande i lönegruppen IT

placerade bokhållaren; sistnämnda anmärkning avser dock allenast det fall

att befattningen skulle kvarstå å stadens lönestat och torde förty ej behöva

här närmare upptagas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:In proposition nr 56. 81

Beträffande kamrerartjiinsten är nämndens yttrande av i huvudsak följande

innehåll:

Aven om det icke kan förnekas, att genom de nya arbetsuppgifter, vilka

enligt förslaget skulle komma att tillföras kamrerarexpeditionen — i samband

varmed kamreraren därjämte skulle erhålla stadsfogdes befogenhet — skärpta

krav på befattningens innehavare komma att göra sig gällande, har tjänste

nämnden icke kunnat undgå att finna den i detta fall föreslagna avlöningen

hög. Detta gäller såväl vid en jämförelse med liknande befattningar på

stadens lönestat som vid eu motsvarande jämförelse med den statliga förvaltningen.

De högst avlönade kamrerarbefattningarna å stadens lönestat

tillhöra sålunda för närvarande lönegruppen 22, och till närmast lägre lönegrupp

äro hänförda, förutom vissa med stor självständighet förenade kamrerarbefattningar,

de jämväl såsom stadsfogdar tjänstgörande uppbördskommissarierna.

Befattningen såsom andre stadsfogde, vilken enligt tjänstenämndens

tidigare tillkännagivna uppfattning bör anses uti avlöningshänseende för

högt placerad, tillhör den 22:a lönegruppen. Så vitt tjänstenämnden har

sig bekant, äro de högst avlönade kamrerarbefattningarna inom den centrala

statsförvaltningen (exempelvis statskontoret och utrikesdepartementet) hänförda

till lönegraden B 2G (8,580—10,020 kronor). Att vid sådant förhållande

åt den här ifrågavarande kamrerarbefattningen vid polisavdelningen giva den

placering uti lönehänseende, som av de sakkunniga föreslagits, kan tjänstenämnden

icke finna påkallat.

Härjämte har tjänstenämnden, såsom tidigare erinrats, särskilt beträffande

kamrerarexpeditionen uttalat sig för att vederbörande befattningshavare vid

fullgörandet av sådana arbetsuppgifter, med vilka vore förenat ett direkt

kommunalt intresse, skulle vara skyldiga att ställa sig stadens föreskrifter eller

av dess vederbörande myndigheter givna direktiv till efterrättelse.

Den föreslagna koncentrationen av överståthållarämbetets ekonomiska för- Departements - valtning till en expedition synes mig riktig och lämplig. Biksräkenskaps- cliefenverket

har visserligen ställt sig i viss män tvivlande till den praktiska lämpligheten

av att denna expedition skulle handhava medelsförvaltning och

räkenskapsföring även för kansliavdelningen; såsom grund för denna tvekan

åberopar verket, att kansliavdelningen och den föreslagna kamrerarexpeditionen

skulle i lokalt hänseende vara förlagda relativt långt ifrån varandra.

Jag vill häremot erinra, att redan nu kamreraren omhänderhar alla ekonomiska

frågor rörande två av de vid Slottsbacken inrymda expeditionerna,

nämligen polissekreterarens expedition och biträdande polissekreterarens

expedition. Denna sedan gammalt rådande ordning har visat sig fungera

tillfredsställande och utan några slitningar. De sakkunnigas förslag innebär

allenast, att kamrerarexpeditionen skulle övertaga ekonomiförvaltningen

även för den tredje nuvarande avdelningen vid Slottsbacken, nämligen överståthållarämbetets

kansli. Det torde icke finnas anledning antaga, att den

sålunda föreslagna åtgärden skulle medföra olägenheter, som hittills icke

förekommit i fråga om ekonomiförvaltningen vid övriga expeditioner å Slottsbacken.

Jag kan således icke biträda riksräkenskapsverkets alternativt framställda

förslag att såsom självständig redogörare vid kansliavdelningen placera

eu kansliskrivare; för övrigt skulle en dylik åtgärd medföra betydande svårigheter

för kamreraren, då det gällde att övervaka räkenskapernas förande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 101 29 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition nr få.

Å andra sidan delar jag till fullo överståthållarämbetets uppfattning, att

utbetalningar i utsökningsärenden böra ske vid exekutionsroteln; det vore i

hög grad olämpligt, att allmänheten skulle hava att ingiva handlingar i lokal

vid Slottsbacken men lyfta medlen i polishuset å Kungsholmen. Frågan

synes mig enklast kunna lösas på sätt överståthållarämbetet själv antytt,

nämligen genom ett vidräkningsförfarande mellan exekutionsroteln och kamrerarexpeditionen.

Visserligen bliva exekutionsrotelns tjänstemän härigenom

nödgade att föra vissa preliminära räkenskaper, men dessa lära icke behöva

bliva av alltför omfattande natur, och med den lindring i dessa tjänstemäns

arbetsbörda i förhållande till sakkunnigförslaget, som jag tidigare förordat,

torde denna räkenskapsföring kunna medhinnas. Förslag i nu angiven riktning

har jag för avsikt att förelägga Kungl. Maj:t i samband med frågan

om utfärdande av ny instruktion för överståthållarämbetet.

Vidkommande den föreslagne kamrerarens ställning delar jag helt riksräkenskapsverkets

mening, att befattningshavaren i fråga bör vara föredragande

ej blott inför polismästaren utan även, där ärendenas art så påkallar, inför

överståthållaren eller kansliavdelningens chef. I den mån kamreraren förvaltar

kommunens medel har han givetvis att ställa sig till efterrättelse

gällande föreskrifter angående stadens medelsförvaltning. Någon allmän

befogenhet för Stockholms stad att beträffande kamrerartjänsten meddela

särskilda föreskrifter eller direktiv lärer däremot icke kunna ifrågasättas.

Beträffande den föreslagna löneplaceringen för kamreraren hava erinringar

framställts av statskontoret och Stockholms stads tjänstenämnd, vilka ansett

kamreraren icke böra placeras högre än i lönegraden B 26. Såsom skäl för

en sådan placering av befattningen har i huvudsak åberopats, att inga kamrerarbefattningar

å statsverkets lönestat äro placerade i högre lönegrad. Statskontoret

har därjämte uttalat, att kamreraren icke borde placeras i högre

lönegrad än den av de sakkunniga föreslagna sekreteraren i poliskammaren.

Det är riktigt, att kamrerarbefattningarna inom statsförvaltningen icke i

något fall placerats i högre lönegrad än B 26. Emellertid skulle å chefen

för kamrerarexpeditionen icke ankomma blott kamrerargöromål; i ännu

större utsträckning bör han hava att handlägga uppgifter, motsvarande

länsassessors, och i vissa fall, t. ex. beträffande bötesredovisningen, samma

uppgifter som landskamrerare. Jag erinrar vidare därom att, såsom förut

framhållits, honom bör åligga föredragningsskyldighet jämväl inför överståthållaren.

Då befattningen således, vilket redan de sakkunniga framhållit,

närmast blir jämställd med länsassessorstjänst, synes det mig icke riktigt

att placera densamma i lägre lönegrad iin sistberörda befattningar. På

åtskilliga punkter har jag redan hävdat önskemålet att tjänsterna vid överståthållarämbetet

måtte erhålla motsvarande löneplacering som befattningarna

vid landsstaten; bland annat av detta skäl bär jag förordat, att den föreslagna

sekre terar tjänsten i poliskammaren måtte ändras till eu assessorstjänst

i lönegraden B 27. Jag föreslår i enlighet härmed, att chefen för

kamrerarexpeditionen, såsom de sakkunniga föreslagit, placeras i lönegraden

B 27. Därjämte anser jag, att titeln »kamrerare» bör utbytas mot den mera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr .>6'', SS

adekvata benämningen »assessor». I samband härmed läror emellertid expeditionens

benämning böra ändras; då ingen kamrerar tjänst skulle finnas där

inrättad, synes nämligen beteckningen »kamrerarexpeditionen» mindre lämplig.

Jag föreslår, att denna avdelning av verket i stället benämnes »kameralexpeditionen».

Vad Stockholms stads tjänstenämnd anfört angående bokliällartjänsternu

kan jag icke godtaga. Dessa tjänster kunna enligt mitt förmenande icke i

lönehänseende uppskattas lägre än kanslistbefattningarna och följaktligen ej

heller placeras i lägre lönegrad. Att åt dessa bokhållartjänster, såsom

kamreraren förordat, bereda högre löneplacering än enligt de sakkunnigas

förslag torde å andra sidan icke kunna ifrågakomma. Behovet av en förste

bokhållare såsom assessorns närmaste man synes mig uppenbart. Vad åter

angår frågan om inrättandet av en amanuenstjänst eller ytterligare eu skrivbiträdesbefattning

å ifrågavarande avdelning, torde därmed böra anstå, till

dess erfarenheten ådagalagt behovet därav.

De personliga önskemål, som uttalats av nuvarande kamreraren, torde

icke böra föranleda till någon statsmakternas åtgärd. Det gäller ju hälen

befattningshavare i kommunens tjänst, vilken genom den föreslagna

ändringen icke skulle erhålla sämre utan fastmera något förbättrad löneställning.

Den gottgörelse, vartill han av andra skäl kan vara berättigad,

lärer det ankomma å Stockholms stad att i den män så prövas skäligt bereda

honom.

E) Polisdomstolen.

Polisdomstolen handlägger för närvarande ej blott ärenden angående s. k.

polisförseelser utan därjämte vissa mantalsärenden samt ärenden rörande

böter i värnpliktsmål. Beträffande denna avdelning av ämbetsverket föreslå

de sakkunniga — såsom av det föregående framgår — allenast, att mantalsärenden

och värnpliktsärenden skola från polisdomstolen överflyttas till kansliavdelningens

fattigvårdsrotel. Polisdomstolen skulle därefter endast hava att

utöva den åt densamma anförtrodda dömande myndigheten. Med hänsyn till

förestående rättegångsreform hava de sakkunniga ansett sig sakna anledning

att framlägga ytterligare förslag beträffande polisdomstolens arbetsuppgifter.

I personal hänseende innebär förslaget till omorganisation i enlighet härmed

ingen annan ändring beträffande polisdomstolen, än att anslaget till

extra biträde för värnpliktsärenden skulle indragas och denna arvodestjänst

sålunda upphöra.

1 övrigt anse de sakkunniga, att befattningshavarna vid polisdomstolen

böra kvarstå såsom kommunalavlönade, och detta sålunda även, därest övriga

tjänstemän vid överståthållarämbetet göras statsavlönade. Denna domstol

synes enligt de sakkunnigas mening i och för sig äga föga gemenskap med

överståthållarämbetets egentliga arbetsuppgifter utan fastmera hava en naturlig

samhörighet med rådhusrätten. Därest polisdomstolen sammansloges med

rådhusrätten eller på annat sätt överflyttades dit, finge enligt de sakkunniga

förutsättas, att polisdomaren och hans två notarier bereddes arbete därstädes.

Då emellertid rådhusrättens personal i dess helhet är kommunalavlönad, så

s. 84 Kontrollera mot PDF

Depnrtemontschefen.

Yttranden.

84 Kungl. MajUs proposition in• j6.

skulle vid eu dylik överflyttning endast vållas onödiga svårigheter, om polisdomstolens

personal nu gjordes statsavlönad. Någon ändring härutinnan

föreslås alltså icke av de sakkunniga.

Yad de sakkunniga sålunda anfört vill jag biträda, och jag saknar därför

anledning att framlägga förslag till ändring av polisdomstolens organisation.

Ö) Under överståthållarämbetet lydande särskilda verk och

inrättningar.

A) Exekutionsverket.

Såsom utmätningsman i Stockholm tjänstgöra för närvarande förste och

andre stadsfogden med biträde av dem underställd personal. I fråga om

avlöningen till stadsfogdarna samt, framför allt, exekutionsbetjäningen har,

yttra de sakkunniga, sedan gammalt tvist rått mellan statsverket och Stockholms

stad. Så småningom hava emellertid dessa stridigheter kommit att

avse allenast andre stadsfogdens utmätningsmän. Beträffande vad härutinnan

förekommit torde få hänvisas till betänkandet sid. 128—137.

Vid övervägande av de arbetsuppgifter, vilka särskilt åvila andre stadsfogden,

hava de sakkunniga funnit dessa kunna uppdelas å följande grupper,

nämligen: 1) införselärenden, 2) indrivning av böter, som ej ådömts av polisdomstolen

i Stockholm, 3) befordrande till verkställighet av urbota straff,

4) handräckningsärenden (delgivning av stämningar etc.), 5) indrivning av

stämpelmedel m. fl. avgifter.

Av dessa ärenden skulle enligt de sakkunnigas förslag till polisens ordonnansavdelning

—- som redan handhar indrivningen av böter, ådömda i polisdomstolen,

samt åtskilliga handräckningsärenden — överflyttas grupperna

2)—5), d. v. s. indrivning av övriga böter, befordrande till verkställighet av

urbota straff, samtliga handräckningsärenden och indrivning av stämpelmedel

m. m. Därefter skulle å andre stadsfogdens expedition handläggas allenast

ärenden angående införsel i avlöning.

För detta fåtal ärenden kan enligt de sakkunnigas mening uppenbarligen

icke erfordras en särskild tjänsteman i andre stadsfogdens höga löneställning.

Då införselärendena därjämte till och med år 1921 handlagts av förste stadsfogden,

hava de sakkunniga ansett lämpligt, att sistberörda ärenden ånyo

överflyttas till nuvarande förste stadsfogdens expedition. Härigenom skulle

emellertid andre stadsfogdens expedition hava berövats samtliga där nu handlagda

ärenden, och de sakkunniga föreslå förty indragning av andre stadsfogdens

tjänst ävensom av viss hos honom tjänstgörande personal.

Härefter skulle i Stockholm finnas endast en stadsfogde. Dennes verksamhetsområde

anse de sakkunniga lämpligen kunna sammanfattas under

benämningen exekutionsvericet. Till dettas handläggning skulle sålunda höra

de mål, i vilka utmätning eller annan stadsfogdes åtgärd påkallas enligt

utsökningslagen eller fråga är om handräckning enligt lagen om avbetalningsköp,

ävensom införselärenden.

Överståthållarämbetet åberopar i fråga om indragningen av befattningen

såsom andre stadsfogde i Stockholm en av befattningens nuvarande inne
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Mnj.-ts proposition nr Öb''. 85

havare aviåten skrivelse, vari denne föreslår, att tjänsten skall bibehållas för

handläggning av införselärenden och vissa andra ärenden. Övriga arbetsuppgifter

anser emellertid även stadsfogden böra överflyttas till polismyndigheten.

Överståthållarämbetet understryker ytterligare vad andre stadsfogden

sålunda uttalat och tillstyrker helt vad denne föreslagit.

Förslaget har i övrigt uti denna del icke föranlett någon erinran i avgivna

yttranden, alltså icke heller från stadens myndigheters sida.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit avser områden, som i huvudsak falla

inom den kommunala förvaltningen. Jag saknar därför anledning att här närmare

ingå på dessa frågor; dock vill jag framhålla, att den av de sakkunniga

föreslagna åtgärden, såsom ägnad att medföra ökad effektivitet ej minst genom

koncentrationen av bötesindrivningen, enligt min mening bör komma till

stånd. Då stadens myndigheter icke haft någon erinran mot förslaget i

denna del, utgår jag ifrån, att så kommer att ske. Efter förslagets genomförande

kommer det för närvarande inom anslaget till överståthållarämbetet

ingående beloppet å 12,200 kronor till avlöning åt exekutionsbetjäningen att

bortfalla. Detta förhållande kommer att beaktas i det följande vid beräkningen

av beloppet för anslaget till överståthållarämbetet för nästa budgetår.

B) Polisverket.

Under denna benämning skulle enligt de sakkunniga sammanfattas ordningspolisen,

kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen

och polisskolan.

Beträffande arbetsuppgifterna vid kriminalavdelningen och polisskolan

förklara sig de sakkunniga, såsom i det föregående antytts, icke hava haft

anledning att framlägga något förslag.

Med avseende å ordningspolisen föreslå de däremot vissa smärre ändringar,

i huvudsak avseende att befria denna avdelning från handläggningen

av länsstyrelseärenden samt att erhålla eu mera enhetlig handläggning av

likartade slag av ärenden. Nuvarande andre polisintendenten, d. v. s. chefen

för ordningspolisen, skulle sålunda befrias från all befattning med ärenden

angående inregistrering av motorfordon, vilka ärenden skulle överflyttas till

polisavdelningens kanslibyrå, samt ärenden angående polispersonalens avlöningsväsende,

vilka ärenden skulle övertagas av polisavdelningens kamrerar - expedition. Ärendena angående bötesindrivning och delgivningar inom Brännkyrka

församling skulle vidare flyttas från därvarande polisvaktdistrikt till

ordonnansavdelningen, som redan förut handlägger dylika ärenden beträffande

huvudstaden i övrigt.

Beträffande ordonnansavdelningen har, såsom förut anförts, av de sakkunniga

föreslagits, att å denna avdelning skulle överlåtas åtskilliga av de

arbetsuppgifter, vilka för närvarande handhavas av andre stadsfogdens utmätningsmän.

Sålunda skulle åt ordonnansavdelningen uppdragas all bötesindrivning,

befordrande till verkställighet av urbota straff, all delgivning av

stämningar, handlingar och dylikt, ävensom indrivningen av stämpelmedel,

vittnesersättningar och vissa ersättningar för efterspaningar m. m. Dessa

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Dopartements
chefen.

8H Kungl. Maj:ts proposition nr öb\

nytillkommande ärenden skulle handhavas av ordonnansavdelningens andra

bjrå (bötesavdelningen), vilken redan förut handlägger liknande ärenden.

Vidare skulle åt nämnda byrå uppdragas nyssberörda bestyr med bötesindrivning

och delgivning inom Brännkyrka församling.

Då enligt förslaget ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadstiskalskontoret,

ordonnansavdelningen och polisskolan skulle sammanföras till ett

polisverk, komme därigenom att till polisverket räknas även nuvarande

andre polisintendenten såsom chef för ordningspolisen, nuvarande tredje

polisintendenten såsom chef för kriminalavdelningen och nuvarande fjärde

polisintendenten såsom chef för polisskolan. Polisintendenten i poliskammaren

skulle däremot, såsom av tidigare redogörelse framgår, komma att tillhöra

överståthållarämbetet, ehuru han formellt även är chef för ordonnanspolisen.

De sakkunniga framhålla emellertid beträffande polisintendenterna,

att dessa fyra befattningshavare, i trots av att de tillhöra i viss mån olika

verk, böra erhålla enahanda anställningsformer. I den mån befattningarna

uppföras å statlig lönestat, anse de sakkunniga följaktligen, att de samtliga,

böra placeras i lönegraden B 30 samt att befattningarnas innehavare böra

därutöver beredas vissa förmåner, så att överflyttningen till statstjänst icke

måtte medföra alltför stor inkomstminskning. De sakkunniga ifrågasätta,

såsom förut anförts, i sistnämnda hänseende, att polisintendenterna borde i

görlig mån erhålla fri bostad.

Polismästaren har icke haft något att erinra mot att samtliga polisintendenter

göras statsavlönade men framhåller särskilt vikten av att dessa befattningshavares

nuvarande avlöningsförmåner icke därigenom försämras.

Andre och tredje polisintendenterna hava i avgivna yttranden likaledes

framhållit, att polisintendenternas nuvarande avlöningsförmåner icke böra

undergå minskning.

Då jag tidigare uttalat mig för att samtliga polisintendenter böra uppföras

å statlig lönestat, saknar jag anledning att här ånyo uppehålla mig

vid denna fråga. Vid behandlingen av förslaget angående avlöningsförmånerna

för polisintendenten i poliskammaren har jag även såsom min uppfattning

uttalat, att polisintendenterna böra beredas löneförmåner, som motsvara

de särskilt stora krav, vilka med nödvändighet måste ställas å dessa

befattningars innehavare. I likhet med de sakkunniga har jag funnit polisintendenterna

böra uppföras i lönegraden B 30 ävensom därjämte erhålla

sådana förmåner, att överflyttningen till statlig tjänst icke medför väsentlig

minskning i löneförmånerna. Vidkommande den av de sakkunniga ifrågasatta

förmånen av fri bostad har redan framhållits, att en dylik anordning troligen

icke vore möjlig att genomföra, i allt fall icke för samtliga intendenter. I

anslutning till vad jag föreslagit beträffande polisintendenten i poliskammaren

vill jag därför i stället hemställa, att även övriga polisintendenter måtte

utöver dem tillkommande avlöning enligt lönegraden B 30 tillerkännas viss

kontant avlöningsförstärkning.

Vad angår avlöningsförstärkningens storlek lärer densamma beträffande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56''. 8 <

polisintendenten och chefen för ordningspolisen samt polisintendenten och

föreståndaren för polisskolan böra bestämmas till samma belopp, som för

polisintendenten i poli skammare u föreslagits, eller 1,500 kronor om året,

dessa tre befattningshavare åtnjuta redan nu lika hög avlöning. Nuvarande

tredje polisintendenten är däremot å Stockholms stads lönestat placerad i

lönegruppen 26 med eu avlöning, vilken med 900 kronor årligen överstigei

övriga polisintendenters. Honom tillkommande avlöningsförstärkning synes

förty lämpligen böra bestämmas till 2,500 kronor om året.

Det må tilläggas, att enligt de allmänna regler, som jag ämnar föreslå.

de nuvarande polisintendenterna komma att erhålla gottgörelse för den obetydliga

avlöningsminskning, som enligt det nu framlagda förslaget skulle

inträda.

Då nu ifrågavarande tre polisintendenter icke tillhöra överståthållarämbetet,

bör, såsom tidigare framhållits, för dem upprättas särskild lönestat.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit angående polisverket lärer icke på

kalla något Kungl. Maj:ts eller riksdagens yttrande.

C) Övriga institutioner.

Vad först angår rannsakningsfängelset har detsamma föranlett åtskillig

meningsskiljaktighet mellan statsverket och Stockholms stad. Det spörsmål,

varom åsikterna brutit sig, har gällt skyldigheten för Stockholms stad att i

rannsakningsfängelset förvara de s. k. bötesfangarna. Härom ma hän\ isas

till betänkandet (sid. 124—128). De sakkunniga hava för sin del funnit denna

tvistefråga icke innefattas av dem lämnat uppdrag och därför icke framställt

något förslag därutinnan. Endast så till vida hava de sakkunniga nu ingått

på frågan om rannsakningsfängelsets ställning, att de föreslå, att ärenden

rörande rannsakningsfängelset skola efter omorganisationen handläggas a

polisavdelningens kanslibyrå i stället för å nuvarande överståthållarämbetets

kansli. Denna föreslagna överflyttning sammanhänger därmed, att enligt

förslaget all straffverkställighet skall koncentreras å polisavdelningen.

Beträffande övriga under överståthållarämbetet lydande särskilda institutioner

hava de sakkunniga icke funnit anledning att framlägga förslag.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande rannsakningsfängelset i Stockholm

vill jag biträda, och jag kommer att vid behandlingen av förslaget till ny

instruktion för överståthållarämbetet föreslå införandet av erforderliga bestämmelser

i anledning härav. Enligt vad jag inhämtat lärer vidare ornförmälda

fråga rörande de s. k. bötesfångarnas förvaring i rannsakningsfängelset

komma att göras till föremål för förnyade förhandlingar mellan vederbörande

myndigheter.

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet in. in.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit i fråga om personal vid

överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar skulle antalet av stats
-

Oepartements
chefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl, Majits proposition nr 56,

medel avlönade, å stat uppförda ordinarie befattningshavare därstädes komma

att bestämmas på följande sätt:

Befattning.

Lönegrad.

underståthållare.............................

-...................... A 2

polismästare....................................

........................ A 2

polisintendent..............................

........................ B 30

assessorer.....................................

B 27

notarie av l:a klass .....................

....................... B 24

notarier av 2:a klass.....................

........................ B 21

förste bokhållare ..........................

....................... B 18

bokhållare.......................................

B 15

kanslister ......................................

B 15

kansliskrivare................................

...................... B 11

kanslibiträden................................

........................ B 7

kontorsbiträden..............................

........................ B 4

skrivbiträden ................................

...................... B 2.

Vidare skulle vid polisverket i Stockholm å särskild stat uppföras ö med

statsmedel avlönade tjänstebefattningar såsom polisintendent i lönegraden

B 30.

Personalen vid polisdomstolen skulle däremot fortfarande vara kommunalavlönad

och har därför icke medtagits i den återgivna uppställningen; enligt

vad de sakkunniga framhållit lärer det kunna förväntas, att denna domstol

eventuellt sammanslås med Stockholms rådhusrätt, och vid sådant förhållande

har man, såsom jag tidigare erinrat, ej funnit skäl att nu ändra därvarande

personals ställning.

En schematisk översikt av vad jag föreslagit med avseende å personalens

placering och indelning erhåller följande utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl; Maj:t:s proposition nr nf).

Ht»

CheJ: Överståthållaren.

Kansliavdelningen.

Chef: Unxlerstathållaren.

Kanslibyrån:

l assessor.

1 kanslist.

1 kanslibitriide.

(Passexpcditioncn):

1 kanslist.

2 skrivbiträden.

Exckutionsrotelv:

1 assessor.

1 notarie av 2:a klass.

1 kanslist.

Fattiguårdsroteln:

1 notarie av l:a klass.

1 kanslist.

1 bitjjjdé.

Gemensam personal:

3 expcditionsvakter.

1 kontorsbiträde.

3 skrivbiträden.

Polisavdelningen.

| Uppböidsavdelningen.

'' 1

Chef: Polismästaren.

Chef: Uppbördskam-

Kanslibyrån:

roraren.

Exekutionsverket.

Chef: Stad sfogden.

1 assessor.

1 notario av 2:u klass.

I kanslist.

1 kanslibiträde.

2 skrivbiträden.

Motorfordonsexpeditioncn

1 kanslist.

2 kansliskrivare.

2 Bkrivbiträden.

4 biträden.

Poliskammaren:

1 polisintendent.

1 assessor.

1 kanslist.

I kanslibiträde.

1 kontorsbiträde.

L expeditionsvakt.

3 skrivbiträden.

Kameralexpeditionen:

1 assessor.

I förste bokhållare.

3 bokhållare.

1 kansliskrivare.

1 expeditionsvakt.

3 skrivbiträden.

Polisdomstolen:

1 polisdomare.

2 notarier.

1 kanslist.

1 kontorsskrivare.

1 skrivbiträde.

(Beröros oj av omorganisationen.

)

Polisverket.

Chef:

Polismästaren..

Ordningspolisen.

Kriminalavdelningen med

Chef: Polisintendent.

stads fiskals kontoret.

Chef: Polisintendent.

Ordonnansav delning e

t. Polisskolan.

Chef: (Polisintendent).

Chef: Polisintendent.

Rannsakningsfängelset.

Chef: Fängelsedirektören.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 56.

90

Kostnadsberäkning och utgiftsstater.

Då jag här förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag, innebär detta,

att samtliga kostnader för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar

skulle — med undantag för polisdomstolen — i första hand bestridas av

statsverket. Härav följer emellertid icke, att statsverkets utgifter för överståthållarämbetet

skulle ökas i motsvarande grad. En förutsättning för om

organisationens genomförande är ju, att kostnaderna för det nyreglerade

ämbetsverket bliva i görlig mån rättvist fördelade mellan staten och Stockholms

stad; till de grunder, enligt vilka dylik fördelning bör ske, tillåter jag

mig att i annat sammanhang återkomma. Då kostnaderna nu i första hand

påföras statsverket, kommer fördelningsprincipen att i tillämpningen innebära,

att stadens andel får täckas genom bidrag till statsverket med ett

belopp, uträknat i enlighet med nämnda princip. Då jag i det följande söker

beräkna blivande kostnader för överståthållarämbetet samt med ledning

därav uppställa utgiftsstater för verket, har jag dock uppenbarligen att räkna

med verkliga förstahandskostnader. Beloppet för det erforderliga ordinarie

anslaget till överståthållarämbetet m. in. skulle sedan utgöra skillnaden

mellan dessa kostnaders slutsumma och beloppet av Stockholms stads bidrag;

detta skulle nämligen såsom inkomst tillgodoföras nämnda anslag.

Till eu början erinrar jag därom, att i nu gällande riksstat är under femte

huvudtiteln uppfört ett förslagsanslag på 137,422 kronor till överståthållar
-

ämbetet. Av detta anslag bestridas följaude utgiftsposter:

Kronor.

stat för överståthållaren .......................................................................... 9,000

stat för underståthållaren......................................................................... 7,000

stat för överståthållarämbetets kansli..................................................... 82,000

övriga utgifter ........................................................................................... 39,422

Staten för överståthållarämbetets kansli upptager följande poster:

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 64,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag..................................................... 2,000

Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier, förslagsanslag 10,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m. ........................ 5,600

Summa kronor 82.000

Under rubriken övriga utgifter återfinnas följande poster:

Kronor.

Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbetslokal ......... 15,600

Avlöning åt exekutionsbetjäningen i Stockholm.................................... 12,200

Kronouppbördsverket i Stockholm ........................................................ 11,472

Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte vid poliskammaren

i Stockholm .............................................................................. 150

Summa kronor 39,422

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr ,56’.

Nyss angivna, till kronoappbörd* verket i Stockholm utgående belopp röner

icke inflytande av den föreslagna omorganisationen, vilken ju icke avser upp

bördsverket. Ifrågavarande utgiftspost kommer således att kvarstå med

oförändrat belopp, 11,472 kronor.

Beträffande övriga bär upptagna poster erinrar jag därom att, vid bifall

till förut framlagt förslag rörande omorganisationens ikraftträdande först

från och med den 1 januari 1930, medel jämväl under övriga angivna rubriker

måste beräknas för förra delen av budgetåret 1929/1930. Dessa

medel torde i regel böra upptagas till hälften av nu utgående belopp. Emellertid

hava de sakkunniga framhållit, att de under posten till personliga

lönetillägg till sekreteraren och notarier beräknade beloppen om tillhopa 10,000

kronor aldrig utgått i enlighet med den härför uppgjorda kalkylen. Endast

en notarie har sålunda varit berättigad till dylikt lönetillägg, och denne befattningshavare

har numera avlidit. Såvitt sekreteraren angår kommer, enligt

inhämtad upplysning, lönetillägget att för budgetåret 1929/1930 hava nedgått

till 3,600 kronor. Av detta belopp lärer hälften, 1,800 kronor, böra

beräknas för första delen av budgetåret; i samband därmed torde rubriken

för denna anslagspost böra undergå vederbörlig ändring. Då det förutsättes,

att sekreteraren i samband med omorganisationen skall överföras å

indragningsstat, synes det personliga lönetillägget för andra hälften av

budgetåret böra utgå icke från femte utan från elfte huvudtiteln.

Med hänsyn tagen till nu anförda omständigheter erhålles följande

Stat för överståthållaren, underståtli&llaren och överståthällurilm betets kansli in. ni.

för tiden 1 juli—31 december 1029.

Kronor.

Överståthållaren......................................................................................... 4,500

Underståthållaren ................................................................................... 3,500

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 32,200

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................................ 1,000

Personligt lönetillägg till sekreteraren, förslagsanslag.......................... 1,800

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in......................... 2,800

Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbetslokal ......... 7,800

Avlöning åt exekution sbetjäningen i Stockholm............................... 6,100

Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte And poliskammaren

i Stockholm .................................................................................. 75

Summa kronor 59,775

Jag övergår härefter till behandling av frågan om stat för överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar för tiden 1 januari—SO juni 1930.

De av de sakkunniga under alternativ I föreslagna beloppen för avlöningar

till ordinarie tjänstemän vid överståthållarämbetets ifrågavarande avdelningar

sluta å eu summa av 300,688 kronor för år. I överensstämmelse

med allmänt tillämpade principer hava de sakkunniga därvid beräknat lönerna

enligt näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrader i fråga om

befattning, som i regel har manlig innehavare, men eljest enligt löneklassen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

närmast därunder. Med hänsyn till dessa beräkningsgrunder iära å denna

utgiftspost uppkomma ej oväsentliga besparingar, och de sakkunniga förutsätta

därför att — såsom inom vissa nyreglerade verk sker — kostnaderna

för vikariatsersättningar skola bestridas från anslagsposten för avlönande

av ordinarie tjänstemän.

Uti de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende har jag emellertid i

det föregående ifrågasatt vissa ändringar. Dessa innebära, att överståthållarens

kontanta lön skulle ökas med 5,000 kronor till 30,000 kronor, att den

föreslagna befattningen såsom notarie av andra klass å kansliavdelningens

kanslibyrå skulle utbytas mot eu assessorstjänst i lönegraden B 27, att till

underståthållaren skulle såsom ställföreträdare för överståthållaren utgå ett

årligt arvode av 1,500 kronor, att eu biträdesbefattning med arvode av 1,860

kronor skulle inrättas för handläggning av vissa värnpliktsärenden å fattigvårdsroteln,

att en befattning såsom skrivbiträde å kansliavdelningen skulle

utbytas mot en kontorsbiträdesbefattning, att å motorfordonsexpeditionen två

befattningar såsom skrivbiträden i lönegraden B 2 skulle utbytas mot två biträdestjänster

med arvode av 1,600 kronor vardera, att den i poliskammaren föreslagna

befattningen såsom sekreterare i lönegraden B 26 skulle utbytas mot

eu tjänst såsom assessor i lönegraden B 27 samt att avlöningsförstärkning

skulle utgå till polisintendenten i poliskammaren efter 1,500 kronor om året.

Vid bifall härtill skulle, med nyss angivna beräkningsgrunder, eu kostnadsökning

i förhållande till det av de sakkunniga föreslagna beloppet inträda

med 11,932 kronor till 312,620 kronor.

Emellertid synas mig härutöver vissa ändringar, huvudsakligen av formell

natur, böra vidtagas i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hava sålunda

i beloppet för avlöningar till ordinarie tjänstemän inräknat överståthållarens

avlöningsförmåner, såväl den kontanta lönen som det till 19,500 kronor uppskattade

värdet av förmånen utav fri bostad, värme och lyse. På motsvarande

sätt har beträffande polismästaren under denna anslagspost inräknats

det till 3,900 kronor uppskattade värdet av den för honom föreslagna enahanda

förmånen.

Vad först angår överståthållarens kontanta avlöning synes mig densamma

böra upptagas såsom särskild, bestämd anslagspost.

Vidkommande härefter den föreslagna förmånen av fri bostad, värme

och lyse för överståthållaren och polismästaren gäller, att båda dessa befattningshavare

skulle erhålla bostad i Stockholms stad tillhöriga fastigheter.

Härav följer med den nu föreslagna organisationen, att i blivande avtal

med Stockholms stad måste inryckas bestämmelser angående förhyrande

därav, varefter hyressummorna gå i fördelning enligt samma grunder som

lönekostnaderna. Härvid få givetvis hyresbeloppen fastställas efter verkställd

värdering, under det att ersättning för bränsle och lyse utgår

med verkliga kostnaden. Nyss angivna belopp utgöra, såsom förut erinrats,

endast beräknade kostnader. Vid anmärkta förhållanden kunde ifrågasättas,

att detta medelsbehov skulle täckas genom uppförande av särskilda anslag för

ändamålet under sjätte huvudtiteln, avdelningen Byggnadsväsendet, Kronans

s. 93 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 5ii. 93

publika hus. Med hänsyn till den blivande kostnadsfördelningen torde det

emellertid av praktiska skäl vara lämpligast att uppföra medel till bestridande

av dessa kostnader å staten för överståthållarämbetets kansli- och

polisavdelningar. Dock lära dessa medel icke böra inräknas i anslagsposten

för avlöningar till ordinarie tjänstemän utan uppföras såsom särskilda poster

i form av förslagsanslag.

Uti sina här berörda kalkyler hava de sakkunniga beträffande polismästaren

vidare räknat med honom tillkommande arvode såsom ordförande i

polisskolans styrelse, 1,000 kronor. Detta belopp utgår emellertid för närvarande

av anslaget till polisväsendet i riket, och jag finner icke anledning

att nu överföra detsamma till överståthållarämbetets lönestat.

Vidare hava de sakkunniga bland ordinarie tjänstemän medräknat även

den pensionerade personal, som skulle mot arvode uppehåll a vissa förut omförmälda

tjänster; denna personal skulle, om hänsyn tages till de ändringar,

som av mig föreslagits, uppgå till elva personer, därav sex expeditionsvakter

och fem biträden. Arvodena till denna pensionerade personal lära emellertid

böra utgå från en blivande anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. in. Från dessa arvodesbelopp, uppgående till sammanlagt

18,640 kronor, bör alltså bortses i förevarande sammanhang.

De av mig föreslagna beloppen av 1,500 kronor till arvode till överståthållarens

ställföreträdare samt till avlöningsförstärkning till polisintendenten i

poliskammaren torde slutligen böra upptagas såsom särskilda poster i nyssnämnda

stat.

I anslutning till det anförda torde i staten för överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar böra upptagas en post — förslagsvis beräknad

till avlöningar till ordinarie tjänstemän med belopp av (312,620 — 30,000 —

— 19,500 - 3,900 — 1,000 — 18,640 — 1,500 — 1,500) 236,580 kronor.

Vid beräknandet av erforderliga medel till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. inom av nyregleringen berörda delar av överståthållarämbetet

torde såsom utgångspunkt kunna tagas de anslag, vilka för närvarande

utgå till motsvarande avdelningar av ämbetsverket. De sakkunniga hava

verkställt eu ingående granskning och uppdelning av sistberörda anslag; härntinnan

må hänvisas till betänkandet (sid. 151 — 154, 156—157 och 231—234).

Med ledning av de resultat, som denna granskning givit, föreslå de sakkunniga,

att kostnaderna för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare måtte

beräknas till ett belopp av 16,000 kronor. Härutöver har emellertid av de

sakkunniga under beräknade kostnader för skrivmaterialier och expenser,

ved m. m. upptagits visst belopp för bestridande av kostnader för renskrivning

och tillfälliga arbetsbiträden. Sistnämnda belopp synes med ledningav

inhämtade upplysningar kunna uppskattas till 14,000 kronor.

Fn dylik uppdelning på två anslag av de för ifrågavarande ändamål erforderliga

medlen har tidigare förekommit såväl vid överståthållarämbetets

kansli som vid länsstyrelserna. Uti statsverkspropositionen till 1928 års

riksdag föreslogs emellertid beträffande länsstyrelserna, att denna fördelning

av kostnaderna å två poster skulle upphöra och att för ändamålet erforderliga

medel i stället i sin helhet skulle beräknas inom anslaget till befattningshavare

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. MajUs proposition nr 56.

vid länsstyrelserna. Detta förslag blev av riksdagen bifallet, och från och med

ingången av budgetåret 1928/1929 har därför femte huvudtitelns allmänna

expensanslag icke kommit till användning för avlönande av icke-ordinarie personal

vid länsstyrelserna. Denna ändring i avseende å sättet för bestridande av

avlöning till icke-ordinarie personal utsträcktes emellertid icke då att tillämpas

beträffande motsvarande personal vid överståthållarämbetets kansli. Jag har ej

heller funnit skäl att för första hälften av budgetåret 1929/1930 göra ändring

härutinnan, men föreslår, att efter nyregleringen samtliga medel för avlöning

av icke-ordinarie befattningshavare må utgå endast från vederbörande post å

överståthållarämbetets stat. Medelsbehovet ifråga skulle då i anslutning till

de sakkunnigas beräkningar uppskattas till (16,000 + 14,000) 30,000 kronor.

Vid beräknande av storleken utav detta medelsbehov anhåller jag emellertid

att få bringa i åtanke de av överståthållarämbetet uttalade farhågorna,

att den ifrågasatta ordinarie personalen icke sktrlle förslå för å densamma

ankommande arbetsuppgifter samt att förty extra personal skulle behöva

utnyttjas i större omfattning, än de sakkunniga förutsatt. Jag anser visserligen

icke, att dylika åtgärder skola behöva tillgripas i den omfattning, som

överståthållarämbetet gjort gällande. Emellertid torde försiktigheten bjuda,

att vid beräkningen av nu förevarande medelsbehov — vilken beräkning bör

ske med tanke på att densamma skall kunna bliva bestående ett antal år

framåt — viss hänsyn tages till möjligheten av ökat behov utav extra arbetskraft

utöver vad de sakkunniga beräknat. Jag föreslår därför, att de medel,

vilka beräknats erforderliga för avlöning av icke-ordinarie personal, måtte

(»kas med förslagsvis 7,000 kronor.

Härutöver lärer, pa sätt jag tidigare framhållit, till posten avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare m. m. böra överföras det belopp av 18,640

kronor, varmed de sakkunniga räknat under posten avlöningar till ordinarie

tjänstemän men varav skulle utgå arvoden till viss pensionerad personal.

Vid bifall till vad jag sålunda hemställt skulle posten för avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare m. m. beräknas till (30.000 + 7,000 + 18,640)

55,640 kronor.

Jag bär tidigare hemställt, att samtliga polisintendenter måtte uppföras a

statsverkets lönestat. Polisintendenten i poliskammaren skulle ju tillhöra överståthållarämbetet,

och honom tillkommande löneförmåner hava medräknats i

kostnaderna för avlöningar till ordinarie tjänstemän vid överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar. För övriga tre polisintendenter har särskild lönestat

ansetts böra upprättas, förslagsvis under rubrik »Stat för polisintendenter

vid polisverket i Stockholm . Härå skulle uppföras dem tillkommande avlöningsbelopp

i lönegraden B 30, på sedvanligt sätt beräknat enligt näst

högsta löneklassen, ävensom de avlöningsförstärkningar, rörande vilka jag i

det föregående framlagt förslag. Yikariatsersättningar — enligt bestämmelser,

som det torde ankomma på Kungl., Maj:t att meddela — torde även härböra

utgå av ordinarie avlöningsposten.

Med iakttagande av vad jag sålunda anfört skulle de nya staterna för överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar samt för polisintendenter vid

polisverket i Stockholm erhålla följande utseende:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Knngl, Aluj:ts proposition ur öfi. 95

Stat för tiverstÅthAUarUmbetets kansli* och polisavdelningar. Kronor.

Överståthållaren.................................................................. iJ0,00t)

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................ 230,580

Arvode till överståthållarens ställföreträdare ..................................... 1,500

Avlöningsförstärkning till eu polisintendent .................................... 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in......................... 55,640

Bostad, värme och lyse för överståthållaren, förslagsanslag............... 19,500

Bostad, värme och lyse för polismästaren, förslagsanslag.................. 3,900

Summa kronor 348,620

Stat för polisintendenter vid polisverket 1 Stockholm. Kronor.

Avlöningar till tre polisintendenter, förslagsanslag ............................. 34,380

Avlöningsförstärkningar till polisintendenten och chefen för kriminal
avdelningen

............................................................................................ 2,500

Avlöningsförstärkning till två polisintendenter k 1.500 kronor vardera.

......................................................................... 3,000

Summa kronor 39,880

Nu återgivna stater äro beräknade för helt år. Då omorganisationen

emellertid skulle träda i tillämpning först från och med den 1 januari 1930.

komma tydligen att å senare delen av budgetåret 1929/1930 belöpa allenast

hälften av de belopp, varå staterna sluta, eller respektive kronor 174,310

och 19,940.

Härutöver torde emellertid för denna budgetperiod böra räknas med

ytterligare en utgiftspost, varom i det föregående icke varit tal. Den föreslagna

omorganisationen av överståthållarämbetet kommer bland annat att

medföra, att ett flertal befattningshavare, vilka för närvarande uppbära lön

från Stockholms stad, i stället bliva statsavlönade. I den man detta för

vissa befattningshavare medför minskade avlöningsförmåner, kunna särskilda

åtgärder till motverkande härav finnas erforderliga; till detta spörsmål anhåller

jag få återkomma i samband med frågan om särskilda övergångsbestämmelser.

Överflyttningen av tjänster från kommunens till statsverkets lönestat

påkallar emellertid särskilda föreskrifter även i annat hänseende. Inom

kommunalförvaltningen skiljer man beträffande avlöningsförmånerna fortfarande

mellan lön och tjänstgöringspenningar, och lönen utbetalas i förskott,

medan tjänstgöringspenningarna utgå i efterskott. Vid övergång till statsavlönad

tjänst komma däremot vederbörande befattningshavare att få upp

bära samtliga avlöningsförmåner i efterskott. Då man vid lönereglering för

statliga ämbetsverk övergått från systemet med förskottsbetalning av lönen

till efterskottsutbetalning därav, hava vederbörande befattningshavare tillerkänts

s. k. övergångslön i samband med omläggningen. Det lärer vara

tydligt, att motsvarande princip bör tillämpas beträffande de kommunalavlönade

befattningshavare, vilkas tjänster överflyttas till statsverkets lönestat.

Detsamma bör förhållandet bliva beträffande överståthållaren, vilkens befattning

hittills icke varit föremål för reglering och som förty uppbär avlöningen

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj-.ts proposition nr 56.

i förskott. För ändamålet erforderliga medel beräknas enligt inhämtade upplysningar

till ett sammanlagt belopp av förslagsvis 15,000 kronor, vilket torde

böra ntgå av det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet m. m.; däremot

torde beloppet, såsom avseende en engångskostnad, icke böra uppföras

i staten. — Även kostnader av nu ifrågavarande slag böra givetvis

sedermera i vederbörlig ordning fördelas mellan staten och Stockholms stad.

Samtliga utgifter till nu förevarande ändamål skulle sålunda för hudgetåret

1929jl930 komma att uppgå till ett beräknat belopp av 280,247 kronor,

på sätt framgår av följande tablå:

Kronor.

Kronouppbördsverket i Stockholm......................... ............ .............. 11,472

Stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbe
tets

kansli m. m. för tiden 1 juli—31 december 1929..................... 59,775

Stat för överståtkållarämbetets kansli- och polisavdelningar för tiden

1 januari—30 juni 1930....................................................................... 174,310

Stat för polisintendenter vid polisverket i Stockholm för tiden 1

januari—30 juni 1930.......................................................................... 19,940

Övergångslöner under budgetåret 1929/1930, förslagsvis..................... 15,000

Summa ki’onor 280,497

Emellertid kommer anslaget, med hänsyn till den av mig förut antydda

fördelningen av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad, såsom nyss

antytts icke att behöva upptagas till nyssnämnda totalsumma. Anslagets

storlek torde i stället böra beräknas till skillnaden mellan nyssberörda belopp

och det bidrag, som bör utgå från Stockholms stad. Till grunderna för

beräkning av detta bidrag anhåller jag nu att få övergå, sedan jag dock först

redogjort för löneregleringens inverkan på vissa andra anslag under femte

huvudtiteln.

Löneregleringens inverkan å andra anslag under femte huvudtiteln.

Uti årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 92), framhöll

jag, att ett genomförande av löneregleringen för överståthållarämbetet skulle

medföra ökning av belastningen å huvudtitelns anslag till skrivmaterialier

och expenser, ved m. rn. Anslaget röner inflytande härav i följande avseenden.

För första hälften av budgetåret 1929/1930 inträder ingen annan ändring,

än att nu beräknade expensbelopp till överståthållarämbetets kansli, tillhopa

17,500 kronor, böra nedsättas till hälften eller till 8,750 kronor, samt

att det belopp av 1,470 kronor, som likaledes av detta anslag utgår såsom

ersättning till Stockholms stad för uppvärmning av poliskammarens ämbetslokaler,

jämväl nedsättes till hälften eller till 735 kronor.

Under andra hälften av budgetperioden måste däremot räknas med en

avsevärd ökning av utgifterna under ifrågavarande anslag, eftersom statsverket

under denna del av budgetperioden skulle i första hand bestrida kostnaderna

såväl för överståthållarämbetets kansliavdelning som för dess polisavdelning.

Yid beräknande av de för detta ändamål erforderliga medlen

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

97

måste uppenbarligen till utgångspunkt tagas de kostnadsbelopp, som för

närvarande i berörda hänseende föranledas av motsvarande avdelningar utav

överståthållarämbetet. De sakkunniga hava i betänkandet lämnat eu ingående

redogörelse härför (sid. 152, 154—159, 235—238); jag tillåter mig att i

huvudsak hänvisa till dessa de sakkunnigas beräkningar. Den största utgiftsposten

avser beräknade kostnader för hyror, bränsle och lyse, för vilka

ändamål räknats med ett belopp av 58,000 kronor. Överståthållarämbetet

är ju för närvarande och skulle även efter omorganisationen förbliva inrymt

i Stockholms stad tillhöriga lokaler dels vid Slottsbacken och dels i

polishuset å Kungsholmen. Vid beräknande av kostnaderna för hyror,

bränsle och lyse hava de sakkunniga anlitat biträde av en arkitekt i byggnadsstyrelsen,

varjämte Stockholms stads delegerade biträtts av hyresintendenten

i Stockholm; de två sålunda anlitade, å förevarande område särskilt

sakkunniga hava utan meningsskiljaktighet fastställt det beräknade kostnadsbelopp,

som jag nyss angivit.

De sakkunniga hava beräknat hela det för överståthållarämbetet erforderliga

beloppet under detta anslag till 122,400 kronor. Häri ingå emellertid

även beräknade utgifter för renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden

med 14,000 kronor. Dessa kostnader har jag emellertid — såsom framgår

av det föregående — ansett böra i stället belasta det ordinarie anslaget till

överståthållarämbetet m. in., och i överensstämmelse härmed böra de beräknade

kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål nedsättas till 108,400 kronor.

Då detta belopp skulle motsvara kostnaderna under ett budgetår, bör för

senare hälften av instundande budgetperiod beräknas halva beloppet eller

54,200 kronor. Kostnaderna under första hälften av budgetperioden hava

tidigare beräknats till sammanlagt (8,750 + 735) 9,485 kronor. Samtliga

expenskostnader för överståthållarämbetet under budgetperioden 1929/1930

böra sålunda kunna uppskattas till 63,685 kronor, motsvarande en ökning

jämfört med föregående års stat med i runt tal 45,000 kronor.

Då, såsom jag i det följande får tillfälle att utveckla, några Indrag från

Stockholms stad icke komma att tillgodoföras ifrågavarande anslag, kommer

belastningen därå att för nästa budgetperiod ökas med sistnämnda summa.

Hänsyn till denna ökning har tagits vid anslagets beräknande i statsverkspropositionen.

På grund av övriga å belastningen inverkande omständigheter

har anslaget dock ansetts behöva höjas med allenast 25,000 kronor.

Härjämte kommer ett bifall till föreliggande förslag att medföra viss kostnadsökning

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Denna kostnadsökning

är dock, relativt sett, så obetydlig, att hänsyn därtill icke behövt

tagas vid bestämmande av anslaget för berörda ändamål under femte huvudtiteln.

Förevaran de förslag till omorganisation av överståthållarämbetet kommer

å andra sidan att medföra vissa kostnadsminskningar, vilka dock icke ansetts

böra medföra nedsättning av därav berörda anslag. Då befattningen såsom

polisintendent och föreståndare för polisskolan upptagits under avdelningen

överståthållarämbetet m. m., inträder viss minskning av beräknade kostna
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 101 29 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

der för polisskolan, vilka kostnader bestridas av det under femte liuvud

titeln uppförda anslaget till polisväsendet i riket. Denna kostnadsminskning,

beräknad till 6,700 kronor för nästa budgetperiod, är emellertid så linga

i förhållande till anslagets slutsumma, att jag, på sätt jag framhållit vid

anmälan av sistnämnda anslag uti årets statsverksproposition, funnit densamma

icke böra inverka på anslagets totalbelopp. Givetvis bör emellertid

den av Kungl. Maj:t fastställda staten för polisskolan minskas med ifrågavarande

belopp.

Av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till tillfällig löneförbättring

för viss personal inom den civila statsförvaltningen utgår tillhopa

7,600 kronor till överståthållarämbetet för bestridande av kostnaderna för

tillfällig löneförbättring för överståthållaren och underståthållaren. Efter

regleringen av dessa befattningshavares löner behöva medel för ändamålet

icke längre beräknas, vadan nu ifrågavarande kostnader för budgetperioden

1929/1930 nedgå till det belopp, som belöper å tiden före löneregleringens

ikraftträdande, eller 3,800 kronor. Härtill har hänsyn tagits vid den i 1928

års statsverksproposition gjorda preliminära beräkningen av förevarande anslag

för budgetåret 1929/1930.

Fördelning av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad.

Ett genomförande av det förslag till omorganisation av överståthållarämbetet,

som jag nu framlagt, medför, såsom redan antytts, att samtliga

kostnader för ämbetets verksamhet i första hand bestridas av statsmedel.

I den mån staten härigenom kommer att vidkännas utgifter för förvaltningen

av rent kommunala arbetsuppgifter, bör emellertid Stockholms stad lämna

gottgörelse härför. Härom har även full enighet rått mellan de sakkunniga

och Stockholms stads representanter.

Då det gällt att verkställa den följaktligen erforderliga fördelningen mellan

staten och Stockholms stad av kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet,

hava de sakkunniga såsom utgångspunkt tagit arten av de vid ämbetet

handlagda ärendena. Dessa hava, såsom jag i annat sammanhang redan

meddelat, av de sakkunniga uppdelats i två stora grupj>er, nämligen dels

s. k. länsstyrelseärenden och dels s. k. magistratsärenden. Med länsstyrelseärenden

förstå de sakkunniga sådana ärenden, vilka annorstädes ankomma

å länsstyrelse, och med magistratsärenden sådana, som i andra städer handhavas

av magistrat; överståthållarämbetet fungerar ju både som länsstyrelse

och som magistrat i huvudstaden. Efter att hava genomfört en dylik uppdelning

av ärendena framhålla de sakkunniga, att annorstädes inom riket

statsverket bestrider kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet, medan

städerna själva svara för magistraternas avlöning och för övriga utav dessas

arbete orsakade utgifter. Det har då synts de sakkunniga skäligt, att en

motsvarande uppdelning göres beträffande kostnaderna för överståthållarämbetets

verksamhet. Principen för kostnadsfördelningen borde i enlighet

härmed vara, att statsverket finge bestrida kostnaderna för handläggningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

9»

Kungl. MajUa proposition nr .56''.

av länsstyrelseärenden och Stockholms stad kostnaderna för behandlingen

av magistratsärenden. Man vunne härigenom, framhålla de sakkunniga, likformighet

mellan förhållandena i Stockholm och i landets (Övriga kommuner,

och man föregrepe ej heller en blivande reglering av statens och städernas

ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

De sakkunniga, vilka därjämte funnit en dylik uppdelning väl ägnad att

tillgodose såväl kronans som stadens intressen, hava fördenskull ansett sig

böra föreslå, att densamma lägges till grund för fördelningen av kostnaderna

för överståthållarämbetets verksamhet. De av Stockholms stad utsedda

delegerade hava i denna fråga helt biträtt de sakkunnigas uppfattning.

Genomförandet av denna huvudgrund för kostnadsfördelningen erbjuder

emellertid, framhålla de sakkunniga, icke ringa svårighet, och olika tillvägagångssätt

äro enligt deras mening tänkbara vid fördelningsgrundens tillämpande.

I förevarande ämne yttra de sig närmare på i huvudsak följande

sätt:

Till en början hava de sakkunniga undersökt möjligheten att för varje

särskild befattningshavare bestämma, i vilken omfattning denne vore sysselsatt

med det ena eller andra slaget ärenden, samt att därefter i motsvarande

proportion fördela å honom belöpande lönekostnader. En dylik uppdelning

erbjuder icke någon svårighet, så länge fråga är om tjänstemän,

vilka uteslutande syssla med antingen magistratsärenden eller länsstyrelseärenden.

Annorlunda ställer sig saken beträffande sådana befattningshavare,

vilka handhava båda slagen utav ärenden; till denna avsevärda grupp torde

få räknas överståthållaren, underståthållaren, kansliavdelningens gemensamma

personal samt all personal vid ifrågavarande delar utav polisavdelningen,

dock med undantag för motorfordonsexpeditionen. Vad först angår överståthållaren,

polismästaren och underståthållaren kan näppeligen någon dylik

bestämd uppdelning överhuvudtaget ifrågakomma. Den ene innehavaren utav

en dylik befattning ägnar sig måhända i huvudsak åt länsstyrelseärenden,

medan den andre mera intresserar sig för magistratsärenden; vilketdera slaget

ärenden, som mest tager hans tid i anspråk, lärer närmast bero på vederbörandes

personliga läggning och intressen.

Med avseende å övriga nu ifrågavarande befattningshavare föreligger visserligen

större möjlighet att beräkna, i vad mån deras tid tages i anspråk för

kommunala eller statliga uppgifter. Här blir det dock i sista hand en rent

subjektiv omdömesfråga, i vilken omfattning man skall anse en viss befattningshavare,

t. ex. en expeditionsvakt eller ett skrivbiträde, sysselsatt

för statens eller kommunens räkning.

Utan att underskatta nu anmärkta svårigheter hava de sakkunniga dock

till en början sökt att på angiven väg beräkna kostnadernas fördelning. En

fördelning av föwekostnaderna för varje särskild befattningshavare efter nu

angiven grund och eu därefter gjord jämförelse mellan samtliga av länsstyrelse-

eller magistratsärenden föranledda lönekostnader gav till resultat,

att berörda kostnader syntes fördelade med 55.5 % å länsstyrelseärenden

och 44.5 % å magistratsärenden.

Att på motsvarande sätt med något anspråk å tillförlitlighet beräkna, huru

stor del av anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. som erfordras

för handläggning av länsstyrelse- eller magistratsärenden, lärer emellertid

näppeligen kunna ske. Ej heller torde någon sådan beräkning kunna i förväg

ske utav fördelningen av de kostnader, som belasta expensanslaget.

Skall man trots detta söka genomföra nu relaterade fördelningsmetod,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

torde för den skull enda möjligheten vara att först beräkna, huru lönekostnaderna

fördela sig å de olika grupperna ärenden samt därefter utan vidare

tillämpa denna fördelningsgrund jämväl på övriga hithörande kostnader. Med

tillämpning av denna princip skulle man alltså komma fram till, att samtliga

kostnader efter verkets omorganisation borde fördelas med 55.5 % å

statsverket och 44.5 % å Stockholms stad.

Det sålunda vunna resultatet måste emellertid betecknas såsom tämligen

lösligt grundat. Från stadens delegerade, vilka erhållit del av beräkningarna,

hava jämväl erinringar framställts däremot, i det man ansett, att åtskilliga

befattningshavare varit sysselsatta med länsstyrelseärenden i större omfattning

än vad de sakkunniga beräknat. Man önskade därför från stadens sida

vissa jämkningar i fördelningsprocenten till stadens förmån.

De meningsskiljaktigheter, vilka härvidlag förelågo, voro emellertid icke

av större omfattning, än att en gemensam ståndpunkt, efter vissa ömsesidiga

jämkningar, lätt borde kunnat ernås. Ett dylikt förlikningsvis vunnet resultat

syntes emellertid de sakkunniga mindre tilltalande. Man vunne därigenom

icke någon eu gång för alla bestämd formel för kostnadsfördelningen,

och man lämnade fältet öppet för framtida tvister vid varje ny kostnadsreglering.

Med hänsyn till dessa tungt vägande olägenheter hava de sakkunniga

ansett sig icke kunna förorda nu angivna fördelningsmetod.

Då man i stället vill söka ernå en enklare och mera allmängiltig grund för

kostnadernas fördelning, finnes ju alltid en nära till hands liggande väg;

den nämligen att sammanräkna alla inom verket handlagda ärenden och

beräkna procenten utav länsstyrelse- och magistratsärenden samt att därefter

fördela alla kostnader i samma proportion.

En av de sakkunniga enligt sistnämnda grund verkställd dylik beräkning

av antalet ärenden under ettvart av åren 1925 och 1926 har, anföra de sakkunniga,

givit följande resultat:

år 1925: 48.6 % länsstyrelseärenden och 51.4 % magistratsärenden,

år 1926: 48.5 % länsstyrelseärenden och 51.5 % magistratsärenden.

Enligt de sakkunnigas mening borde vid tillämpningen av denna metod

samtliga kostnader fördelas med, i avrundade tal, 49 % å statsverket och

51 % å Stockholms stad.

Gent emot en sådan fördelningsgrund, som sålunda föreslagits, kan emellertid,

yttra de sakkunniga vidare, med fog den anmärkningen riktas, att man

vid kostnadsfördelningen bör taga hänsyn, ej blott till ärendenas antal utan

jämväl till deras svårighetsgrad. Från Stockholms stads delegerade har

också gjorts denna erinran, och dessa delegerade hava föreslagit, att man,

i anslutning till tidigare gjord uppdelning av ärendena i olika svårighetsgrupper,

skulle fastställa viss koefficient för varje sådan grupp och därmed

multiplicera antalet ärenden i varje grupp, innan proportionen mellan länsstyrelse-

och magistratsärenden uträknades. Delegerade hava jämväl föreslagit

följande koefficienter:

Grupp 1=1. Grupp II a = 5. Grupp II b = 20. Grupp II c = 100.

Häremot svarar enligt de sakkunniga följande gruppindelning av ärendena:
Grupp

I, innefattande löpande ärenden, vilka av överståtliållarämbetet

endast vidaresändas till annan myndighet, med eller utan verkställd utred
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .56''. 101

ning (t. ex. anmälningar om (olycksfall i arbete), eller vari inkomna anmälningar

endast läggas ad acta (t. ex. anmälningar om idkande av handel).

Grupp II, innefattande ärenden, vari överståthållarämbetet meddelar sakligt

beslut eller avgiver utlåtande. Inom denna grupp hava ärendena uppdelats

å tre avdelningar:

Grupp II a, vartill föras enklare ärenden,

Grupp II It, vartill föras mera besvärliga ärenden, och

Grupp IIc, vartill föras synnerligen besvärliga ärenden.

De sakkunniga förklara sig för sin del hava varit ense med stadens delegerade

därom, att vid jämförelse mellan länsstyrelseärenden och magistratsärenden

hänsyn bör tagas till ärendenas svårighetsgrad. Yilka koefficienter,

man därvid skall tillämpa, kan givetvis, framhålla de, vara föremål för något

olika meningar. Det har emellertid synts de sakkunniga, som om de av

stadens delegerade föreslagna koefficienterna skulle i huvudsak utgöra en

riktig värdering av de olika grupperna av ärenden, och de sakkunniga hava

i anledning därav ansett sig böra tillstyrka, att en dylik siffervärdering kommer

till användning.

Med tillämpning av dessa koefficienter hava de sakkunniga verkställt siffervärdering

av ärenden å olika avdelningar inom överståthållarämbetet och

därvid erhållit följande procentfördelning:

år 1925: 53.2 % länsstyrelseärenden och 46.8 % inagistratsärenden,

år 1926: 53.3 % länsstyrelseärenden och 46.7 % inagistratsärenden.

A statsverket skulle alltså med denna fördelningsmetod belöpa, i runt tal,

53 % av samtliga kostnader och å Stockholms stad 47 %.

Den senast omförmälda metoden för fastställande av den procent, enligt

vilken kostnaderna böra mellan statsverket och Stockholms stad fördelas,

är, framhålla de sakkunniga, i tillämpningen relativt enkel. Den avlägsnar

därjämte åtskilliga tvistefrågor, vilka eljest måste förlikningsvis lösas. Yad

som mot denna metod kan anmärkas är, enligt de sakkunniga, att densamma

förutsätter ett noggrant beräknande av de olika ärendenas svårighetsgrad och

därmed alltjämt i viss mån lämnar fältet öppet för olika meningar. Denna

olägenhet, vilken synts oundviklig, hava de sakkunniga dock ej funnit alltför

betydande. Med ledning av uppgifter från verkets tjänstemän borde

enligt de sakkunniga en dylik gradering jämväl i framtiden kunna äga rum

utan att föranleda större meningsskiljaktighet.

Av sålunda anförda skäl föreslå de sakkunniga följande förfarande vid

fördelning av kostnaderna mellan statsverket och Stockholms stad:

För varje avdelning av verket (med undantag för kameralexpeditionen) ’)

beräknas antalet där handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden,

och dessa ärenden fördelas med hänsyn till svårighetsgraden var för sig å

grupperna I, II a, II b och II c.

!) Då kameralexpeditioneu skall handlägga verkets hela ekonomiförvaltning, synes nämligen,

framhålla de sakkunniga, rimligt att antaga, att procenten av länsstyrelseärenden

och magistratsärenden blir densamma som å övriga avdelningar tillhopa.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Inom varje grupp multipliceras antalet där handlagda länsstyrelseärenden

och magistratsärenden med ett tal, som utgör 1 beträffande grupp I,

5 beträffande grupp II a, 20 beträffande grupp II b och 100 beträffande

grupp II c.

Yar för sig sammanläggas de värdesiffror, vilka härigenom erhållits å länsstyrelseärenden

och å magistratsärenden.

Kostnaderna för verksamheten vid ifrågavarande delar av överståthållarämbetet

fördelas mellan statsverket och Stockholms stad sålunda, att proportionen

mellan kostnaderna blir densamma som mellan värdesiffrorna å länsstyrelseärenden

och å magistratsärenden.

Vid uträknandet av fördelningsprocenten anse de sakkunniga decimalbråk

lämpligen böra undvikas och summorna i stället avrundas till närmaste

hela tal.

Den procentuella kostnadsfördelning, som legat till grund för nu återgivna

beräkningar, hänför sig till antalet handlagda ärenden åren 1925 och 1926.

Denna procent kan vid sådant förhållande tydligtvis icke, framhålla de sakkunniga,

utan vidare tänkas tillämplig vid fördelning av kostnaderna t. ex.

för budgetåret 1929/1930, och de finna tydligt, att den procent, som eventuellt

kan framdeles fastställas med avseende å berörda budgetår, icke kan tänkas

komma till oförändrad tillämpning därefter.

För vinnande av eu rättvis tillämpning av det framlagda förslaget till fördelning

av kostnaderna synes därför enligt de sakkunniga lämpligen böra

bestämmas, att de beräknade kostnaderna för första budgetåret efter omorganisationen

preliminärt fördelas i enlighet med vad nyss angivits, eller med 53 %

å statsverket och 47 % å Stockholms stad. Sedan detta år gått tillända,

borde en kontrollräkning äga rum för utrönande, huruvida denna fördelnings

grund varit riktig eller icke; eventuellt oriktiga uppdelningar borde därvid

justeras. Den procentsats, som efter detta första år erhållits, skulle därefter

kunna oförändrat tillämpas under exempelvis eu period av fem år.

Efter dessa fem års förlopp borde ny reglering ske av kostnadsfördelningen.

Därvid syntes för vart och ett av de närmast förflutna fem åren

böra uträknas förhållandet mellan länsstyrelse- och magistratsärenden. I den

mån man erliölle olika procenttal för dessa år, skulle medelprocenten för de

fem åren tagas. Sedan denna enligt förut angiven grund avrundats till helt

tal, borde den sålunda erhållna procentsiffran läggas till grund för kostnadsfördelningen

under följande femårsperiod.

För tillämpningen av denna fördelningsprincip kunde möjligen ifrågasättas,

yttra de sakkunniga slutligen, att staten och Stockholms stad tillsatte särskilda

delegerade att vid förefallande behov framlägga förslag till eller eventuellt

besluta angående fördelning utav kostnaderna. Vill man emellertid

undvika en dylik måhända väl stor apparat, torde enligt de sakkunniga kunna

uppdragas åt överståthållaren, å statens vägnar, samt exempelvis borgarrådet

å drätselroteln, såsom representant för Stockholms stad, att verkställa fördelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj it* proposition nr fifj. 1 OJ!

Statskontoret finner för sin del den av de sakkunniga föreslagna fördelningsgrunden

vara ganska omständlig och besvärlig vid tillämpningen. Det

syntes även böra uppmärksammas, framhåller statskontoret, att avsevärda

svårigheter måste vara förenade med graderingen av de olika ärendena

samt i vissa fall även med att fastställa vad som rätteligen borde hänföras

till länsstyrelseärenden eller till magistratsärenden. Med hänsyn till

de rätt avsevärda belopp, det här gällde att fördela, ville statskontoret dock

icke motsätta sig tillämpning av den utav de sakkunniga föreslagna principen,

vilken finge anses ägnad att medföra ett i stort sett rättvist resultat.

Dock förefölle det statskontoret, som om, sedan ett år förflutit efter omorganisationen

och en kontrollräkning ägt rum, denna borde kunna tillämpas

under en tidrymd av 10 år. Därefter borde enligt statskontorets meningnågon

ny kontrollräkning icke behöva verkställas, med mindre detta påfordrades

från någondera av de intresserade parterna. Den kontrollräkning,

som avsåges att äga rum ett år efter omorganisationens genomförande, syntes

under sådana förhållanden böra göras så fullständig och tillförlitlig som

möjligt samt lämpligen uppdragas åt särskilda för ändamålet tillsatta delegerade.

Två ledamöter av statskontoret hava emellertid anmält avvikande mening

samt föreslagit en annan ordning för kostnadsfördelningen. Enligt detta

förslag skulle alla inom överståthållarämbetet under viss tidsperiod handlagda

ärenden sammanräknas, varefter procenten av länsstyrelse- och magistratsärenden

borde uträknas. Därefter borde, då länsstyrelseärenden i allmänhet

ansetts vara mera betungande än s. k. magistratsärenden, det tal,

som angåve procenten av länsstyrelseärenden, höjas med vissa enheter, förslagsvis

fem, och procenttalet för magistratsärenden minskas med samma

antal enheter. Kostnaderna skulle därefter fördelas i proportion till de sålunda

erhållna talen och ny beräkning verkställas vart femte år.

Eiksräkenskapsverket anser, att olägenheten med det av de sakkunniga

föreslagna förfarandet är alltför stor i förhållande till den ringa fördel, det

invecklade och tidsödande samt likväl godtyckliga förfarandet skulle medföra.

Av den utredning, som för åren 1925 och 1926 verkställts beträffande

antalet länsstyrelse- och magistratsärenden och deras svårighetsgrad, framginge,

att för närvarande i stort sett hälften av verksamheten inom överståthållarämbetets

nu ifrågavarande avdelningar kunde hänföras till Stockholms

stads arbetsområde. Förhållandet mellan värdesiffrorna å länsstyrelse-

och magistratsärenden syntes riksräkenskapsverket kunna antagas

komma att hålla sig i det närmaste konstant. Den enda praktiska lösningen

av problemet vore då, anför ämbetsverket, att kostnaderna fördelades lika

mellan staten och Stockholms stad.

Stockholms stads drätselnämnd uttalar, att den föreslagna grunden för kostnadsfördelningen

syntes vara principiellt riktig, men framhåller, att mot

densamma möjligen kunde invändas, att den i tillämpningen kunde möta

svårigheter och föranleda meningsskiljaktigheter. Ur denna synpunkt hade

det måhända varit önskvärt, förklarar nämnden, att parterna kunnat enas om

en fix fördelningsgrund.

Vttru nden

s. 104 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Stockholms stadskollegium har icke haft något att erinra mot förslaget i

denna del, och stadsfullmäktige i Stockholm hava godtagit detsamma såsom

grand för blivande överenskommelse mellan staten och Stockholms stad.

Från överståthållarämbetets sida har förslaget icke föranlett någon erinran.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit anser jag, att en

fördelning av det utförda arbetet å länsstyrelseärenden och magistratsärenden

bör ligga till grund för kostnadsfördelningen mellan staten och

Stockholms stad. En dylik uppdelning av ärendena i två grupper synes

ej kunna erbjuda större svårighet vid genomförandet. Emellertid kunna

tydligtvis betänkligheter resas mot vad de sakkunniga — närmast på föranledande

av Stockholms stads delegerade — föreslagit därom, att kostnadsfördelningen

därutöver skulle bliva beroende å en jämförande uppskattning

av de olika ärendenas svårighetsgrad. En dylik gradering förutsätter uppenbarligen

en ingående kännedom om alla inom överståthållarämbetet förekommande

slag av ärenden och lärer ändock kunna lämna utrymme för olika

meningar. Vidare är det tydligt, att ärendenas svårighetsgrad varierar mycket

mer än som kommit till uttryck genom deras uppdelning i fyra grader,

ävensom att de antagna koefficienttalen för vissa grader kunna ge anledning till

tvekan och olika åsikter. Det föreslagna förfarandet blir dessutom obestridligen,

såsom i avgivet yttrande framhållits, omständligt och besvärligt. Även

om förfarandet icke direkt kan betecknas såsom godtyckligt, kan det av nyss

anförda skäl, hur noggrant det än genomföres, dock icke förväntas leda till ett

resultat, som med absolut säkerhet anger en rättvis kostnadsfördelning. Snarare

torde de procentsiffror, som''kunna erhållas med denna metod, allenast

utgöra ett ungefärligt uttryck för den omfattning, vari länsstyrelseärenden,

respektive magistratsärenden taga överståtkållarämbetets personal i anspråk.

Då någon annan metod icke kan förväntas giva säkrare resultat, lärer det

följaktligen överhuvud näppeligen vara möjligt att vid eu dylik kostnadsfördelning

nå annat än ett i stort sett rättvist resultat. Såsom sådant anser

jag även, i likhet med statskontoret, att man kan beteckna det resultat,

vartill de sakkunniga med den av dem antagna metoden kommit. Med hänsyn

till nyss påpekade förhållanden synes det emellertid mindre befogat att

vid fördelningsmetodens tillämpning fastställa fördelningsprocenten i enheter;

då ju fördelningen i varje fall blir ganska approximativ, synes det riktigare

att på lämpligt sätt avrunda de vunna procentsiffrorna. Härigenom blir man

också mindre beroende av de smärre variationer, som alltid måste inträffa.

Då det alltså gäller att avgöra, å vad sätt procentsiffrorna å länsstyrelseärenden

och magistratsärenden böra avrundas, äro givetvis olika möjligheter

tänkbara. Sålunda kan man exempelvis fastslå den principen, att dessa siffror

alltid avrundas till närmaste tiotal. Härav blir emellertid följden att, då en

kanske mycket obetydlig ändring äger rum beträffande procentsiffrorna,

denna kommer att medföra en rätt så betydande kostnadsförskjutning; om

man från början fördelat kostnaderna exempelvis med 50 % å vardera av staten

och Stockholms stad, skulle nästa steg bliva 40 % å ena samt 60 % å andra

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Öb''. 105

parten. Eu dylik stark förskjutning med ett slag synes icke önskvärd. Vill

man undvika detta, lärer annan möjlighet icke finnas, än att avrunda procent

talens enlietssiffror till hela fem- dier tiotal. Med utgångspunkt från de

sakkunnigas förut återgivna beräkningar torde man kunna antaga, att arbetsbördan

under den första tidsperioden kommer att fördela sig med 53 % å

länsstyrelseärenden och 47 % å magistratsärenden. Denna skillnad är ju

i sig obetydlig, och jag vill i likhet med riksräkenskapsverket föreslå, att

man med hänsyn härtill till en början fördelar kostnaderna lika mellan

staten och Stockholms stad. Emellertid lärer det icke vara möjligt att,

såsom riksräkenskapsverket synes förutsätta, för all framtid fastställa denna

fördelningsgrund, ty det fordras ju icke alltför stora ändringar i den inbördes

fördelningen av länsstyrelseärenden och magistratsärenden för att

en dylik lika fördelning skulle bliva orättvis. Det synes mig därför nödvändigt,

att med vissa tidsmellanrum en kontrollräkning av ärendena äger

rum och att med ledning därav erforderlig ändring sker i fördelningsprocenten.

Såsom jag nyss antytt, böra emellertid mindre förskjutningar

i arbetsbördans fördelning å länsstyrelse- och magistratsärenden icke föranleda

ändring av kostnadsfördelningen. Det torde för såväl staten som Stockholms

stad vara ett önskemål, att fördelningsgrunden icke alltför ofta växlar. Med

hänsyn härtill vill jag föreslå, att kostnaderna fortfarande fördelas lika, intill

dessvid kontrollräkning konstaterats en sådan förskjutning av ärendenas antal

och svårighetsgrad, att differensen mellan procentsiffrorna å de båda slagen

av ärenden med angivna beräkningssätt uppgår till 10. Därefter blir fördelningsprocenten

respektive 45 och 55, intill dess differensen ökats med

ytterligare 10, varefter fördelningsprocenten blir respektive 40 och 60, o. s. v.

Med andra ord, för erhållande av fördelnings- eller bidragsprocenten skulle

procentsiffrorna å ärendena avrundas på så sätt, att procentsiffra under 50

höjes men procentsiffra över 50 sänkes till närmaste fem- eller tiotal.

Vid tillämpningen av detta förslag till grund för kostnadsfördelningen

måste emellertid beaktas, att omorganisationen skulle träda i kraft mitt

under löpande budgetår; sådana föreskrifter böra då om möjligt meddelas,

att beräkningen av handlagda ärenden samt av stadens bidrag trots detta

kommer att i fortsättningen hänföra sig till budgetår.

Med hänsyn härtill vill jag till en början föreslå, att man för första halvåret,

d. v. s. tiden 1 januari—30 juni 1930, godtager en definitiv fördelningsgrund

beträffande kostnaderna av 50 % å vardera av staten och Stockholms

stad. Enligt denna grund skulle alltså stadens bidrag utgöra hälften av

kostnadsbeloppet. Detta bidrag bör beräknas å de i stat eller eljest uppskattade

utgifternas slutsumma samt erläggas i förskott under första kvartalet

1930. Efter den 30 juni 1930 böra med ledning av vederbörligt bokslut fastställas

de verkliga kostnaderna för det gångna halvåret, och med ledning

därav bör jämkning ske av det förskotterade bidragsbeloppet.

För det följande budgetåret beräknas kostnadsfördelningen fortfarande preliminärt

till 50 % å vardera av staten och Stockholms stad, och stadens bidrag

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utgår förskottsvis under första kvartalet av budgetåret med 50 % av utgifternas

slutsumma. Efter utgången av detta budgetår skall dels verkställas kontrollräkning

till utrönande av fördelningsprocenten med ledning av antalet av

och värdet å de olika ärendena, och dels med ledning av vederbörligt bokslut

fastställas de verkliga, i fördelningen ingående kostnaderna under det gångna

budgetåret. Det i förskott erlagda bidragsbeloppet jämkas till överensstämmelse

med verkliga kostnadsbeloppet; denna jämkning torde böra ske i sam

band med förskottsbetalningen för nästa budgetår. Skulle sådan förskjutning

hava ägt rum beträffande länsstyrelse- och magistratsärenden, att kostnaderna

böra fördelas annorledes än med 50 % å vardera av staten och Stockholms

stad, bör även härutinnan ändring ske med avseende å det gångna budgetåret,

d. v. s. tiden 1 juli 1930—30 juni 1931. Det procenttal, som enligt

denna kontrollräkning skall ligga till grund för kostnadsfördelningen, bör

därefter oförändrat tillämpas under närmast följande tid. Ny kontrollräk

ning verkställes vart tionde år eller tidigare, därest så — t. ex. i anledning

av att större ärendesgrupper tillagts eller fråntagits överståthållarämbetet -—

påfordras av någondera parten. Vid sådan kontrollräkning erhållen procentsiffra

gäller för kostnadsfördelningen under en ny tioårsperiod från och med

budgetåret närmast efter det, som kontrollräkningen avser.

Stadens bidrag utgår städse förskottsvis under första kvartalet av varje

budgetår med fastställd procent av de i fördelningen ingående utgifternas

slutbelopp, men vid varje budgetårs slut jämkas ersättningen efter verkliga

kostnadsbeloppet i samband med förskottsbetalningen för det nya budgetåret.

Jag anhåller emellertid att i detta sammanhang få erinra om att nu berörda

kostnadsfördelning endast avser kostnaderna för överståthållarämbetet efter omorganisationen.

Yissa ersättningar åt tvångsförfiyttade tjänstemän, vilka ersättningar

under kortare övergångstid torde böra utgå, böra alltså ej ingå i

de till fördelning avsedda kostnadsbeloppen. Till sålunda ifrågakommande

ersättningsbelopp anhåller jag att i det följande få återkomma.

Vidare vill jag framhålla, att avlöningsförmånerna för de tre polisintendenterna

vid polisverket i Stockholm icke beröras av den föreslagna kostnadsfördelningen

vid överståthållarämbetet, detta enär ju polisverket skulle

helt avskiljas därifrån. För närvarande bestrider Stockholms stad avlöningskostnaderna

för ifrågavarande tre polisintendentsbefattningar men erhåller

av statsverket ersättning för vad av dessa kostnader belöper å fjärde polisintendenten

(föreståndaren för polisskolan). Motsvarande kostnadsfördelning

synes alltjämt böra gälla, enär nuvarande andre och tredje polisintendenterna

helt äro tagna i anspråk för kommunala arbetsuppgifter; annat har ej

heller ifrågasatts vare sig av de sakkunniga eller av Stockholms stads delegerade.

Då emellertid polisintendenterna enligt mitt nu framlagda förslag

skulle uppföras å statsverkets lönestat, inträder den omkastning i avseende

å för närvarande rådande förhållanden, att Stockholms stad bör till statsverket

utgiva ersättning för kostnaderna för avlöningar med därå belöpande

dyrtidstillägg samt för avlöningsförstärkningar beträffande nuvarande andre

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Afaj:ts proposition nr .56''.

och tredje polisintendentsbefattningarna, medan statsverket får självt vidkännas

motsvarande kostnader beträffande nuvarande fjärde polisintendentstjänsten.

Det redigaste torde vara, att denna ersättning från staden utbetalas

enligt samma grunder, som nyss förordats, och att alltså ersättning

utgår för budgetår i förskott efter det beräknade beloppet och sedermera

årsvis regleras efter de verkliga kostnaderna.

Yad i det föregående yttrats angående fördelning av kostnader för avlöningar

och dylikt bör givetvis äga motsvarande tillämpning med avseende

å pensioner, till vilka rätt inträder efter omorganisationen; de sakkunniga

hava ej heller förutsatt annat.

I anslutning till vad jag sålunda anfört får jag förorda följande förfarande

vid fördelning av ifrågavarande kostnader mellan staten och Stockholms stad:

Staten bestrider i första hand samtliga kostnader för överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar — med undantag av polisdomstolen —

ävensom för avlöningar och eventuella pensioner till polisintendenter vid

polisverket i Stockholm.

Stockholms stad bidrager till dessa kostnader med belopp, som beräknas

enligt följande grunder:

I. För nämnda avdelningar av överståthållarämbetet, med undantag för

kameralexpeditionen och polisdomstolen, fastställes sammanlagda antalet där

handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden, och dessa ärenden fördelas

med hänsyn till svårighetsgraden var för sig å de förut angivna grupperna

I, II a, II b och II c.

Inom varje grupp multipliceras antalet där handlagda länsstyrelseärenden,

respektive magistratsärenden, med ett tal, som utgör 1 beträffande grupp

I, 5 beträffande grupp II a, 20 beträffande grupp II b och 100 beträffande

grupp II c.

Var för sig sammanläggas de värdesiffror, vilka härigenom erhållits å

länsstyrelseärenden och å magistratsärenden. Härefter fastställes beträffande

vardera slaget av ärenden, huru stor procent värdesiffran därå utgör utav

summan av båda de sammanlagda värdesiffrorna. Den erhållna procentsiffran

avrundas till närmaste fem- eller tiotal, med iakttagande av att procentsiffra

under 50 liöjes, men procentsiffra över 50 sänkes.

Stockholms stads bidrag till de kostnader för verksamheten vid ifrågavarande

båda avdelningar av överståthållarämbetet, som skola ingå i kostnadsfördelningen,

utgår med så stor del av dessa kostnader, som motsvarar

den å angivet sätt vunna procentsiffran å magistratsärenden (bidragsprocenten).

För tiden 1 januari—30 juni 1930 utgår stadens bidrag med 50 % av

kostnaderna. Under första kvartalet 1930 erlägger staden förskottsvis 50 %

av de i stat eller eljest uppskattade utgifternas slutsumma. Med ledning

av bokslutet per den 30 juni 1930 fastställes sedermera verkliga kostnaden

för det gångna halvåret, och det förskotterade beloppet jämkas till överensstämmelse

därmed.

För budgetåret 1930/1931 erlägger Stockholms stad i förskott under budgetårets

första kvartal 50 % av de uppskattade utgifternas slutsumma. Efter

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utgången av detta budgetår skola dels med ledning av bokslutet fastställas

de verkliga kostnaderna för nämnda budgetår, och dels enligt förut angiven

grund kontrollräknas bidragsprocenten för budgetåret 1930/1931. Det förskotterade

bidragsbeloppet jämkas — i samband med förskottsbetalning för

det nya budgetåret — till överensstämmelse med enligt bokslutet havda kostnader,

varjämte — därest bidragsprocenten visar sig hava bort vara annan än

50 — jämväl härutinnan rättelse sker beträffande stadens bidrag.

Den bidragsprocent, som vid nu berörda kontrollräkning erhålles, tillämpas

därefter oförändrad under de följande budgetåren. Stadens bidrag utgår förskottsvis

under första kvartalet av varje budgetår och beräknas med hänsyn

till beräknade slutsumman av de utgifter, som skola ingå i fördelningen;

efter varje budgetårs utgång jämkas det förskotterade beloppet till överensstämmelse

med motsvarande del av de verkliga kostnaderna. Denna jämkning

sker i samband med förskottsbetalningen för det nya budgetåret.

Ny kontrollräkning verkställes enligt samma grunder vart tionde år eller

tidigare, därest så påfordras av någondera parten. Vid sådan kontrollräkning

erhållen procentsiffra gäller för kostnadsfördelningen under en ny tioårsperiod

från och med budgetåret närmast efter det, som kontrollräkningen

avser.

Storleken av stadens bidrag enligt den på nu angivet sätt erhållna bidragsprocenten

fastställes av Kungl. Maj:t efter förslag från överståthållarämbetet

sedan vederbörande kommunala myndighet blivit i ärendet hörd.

II. Kostnader för avlöningar med därå belöpande dyrtidstillägg ävensom

för avlöningsförstärkningar till polisintendenten och chefen för ordningspolisen

samt till polisintendenten och chefen för kriminalpolisen ävensom

vikariatsersättningar å ifrågavarande tjänster gottgöras statsverket till fulla

beloppet av Stockholms stad. Angående förskottsbetalning och jämkning

därav skall vad ovan sagts under I äga motsvarande tillämpning.

Angående de sålunda angivna principerna för kostnadsfördelningen bör

tydligtvis avtal träffas med Stockholms stad, och bemyndigande härtill för

Kungl. Maj:t torde böra utverkas av riksdagen. I ett sådant avtal bör måhända

inryckas bestämmelse om att större ändringar i fråga om ämbetets

organisation och arbetsuppgifter samt befattningshavarnas löneförmåner icke

böra verkställas, innan staden haft tillfälle att yttra sig i saken.

Sedan jag sålunda angivit min ståndpunkt i fråga om fördelningen av kostnaderna

i här förevarande avseenden, övergår jag till att verkställa den definitiva

beräkningen av anslaget till överståthållarämbetet m. m. i avseende

å nästa budgetår. Såsom tidigare framhållits, lärer det ordinarie anslaget

till överståthållarämbetet m. m. böra beräknas till det belopp, som återstår,

sedan från samtliga hithörande kostnader fråndragits Stockholms stads

bidrag.

Enligt det av mig förordade förslaget till stat för överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar skulle för tiden 1 januari—30 juni 1930 erfordras

ett belopp av 174,310 kronor. Härav skulle enligt nyss angivna grunder

å Stockholms stad belöpa hälften eller 87,155 kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. 109

Av kostnaderna för övergångslöner skulle likaledes hälften eller 7,ött)

kronor ersättas av staden.

Utav expensmedlen, tidigare uppskattade till 54,200 kronor för denna del

av budgetperioden, komma 27,100 kronor å Stockholms stad. Rätteligen

borde kanske detta stadens bidrag medtagas såsom inkomst vid beräknande

av expensanslagets storlek. Detta skulle emellertid innebära, att

stadens bidrag till överståthållarämbetet in. m. i riksstaten bleve uppdelat

å olika anslag, vilket synes mindre lämpligt. Av praktiska hänsyn torde i

stiillet stadens bidrag böra i dess helhet — och alltså även till den del bidraget

hänför sig till annat riksstatsanslag — upptagas såsom inkomst vid

beräknande av anslaget till överståthållarämbetet m. m.

Kostnaderna för dyrtidstillägg å ordinarie befattningshavares löner torde,

därest man räknar med en procentsats av 18 samt tager hänsyn till de jämkningar,

som av mig föreslagits i de sakkunnigas förslag, kunna uppskattas

till i runt tal 45,000 kronor för helt år eller 22,500 kronor för nu ifrågavarande

tid. Härav skulle sålunda å Stockholms stad belöpa 11,250 ki*onor.

Kostnaderna för dyrtidstillägg åt icke-ordinarie befattningshavare skulle

enligt motsvarande beräkningsgrund uppgå till 3,300 kronor för halva budgetåret,

och därav skulle 1,650 kronor belöpa å Stockholms stad. Dessa

stadens beräknade bidrag till kostnaderna för dyrtidstillägg synas lämpligen

böra i enlighet med det nyss anförda här medräknas och sålunda icke inverka

å anslaget under femte huvudtiteln till dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst, därav följaktligen skulle utgå hela kostnaden för

dyrtidstillägg till ifrågavarande befattningshavare.

Den beräknade summan av stadens bidrag till överståthållarämbetet för

nästa budgetår bliver alltså (87,155 + 7,500 + 27,100 4- 11,250 + 1,650) 134,655

kronor.

Beträffande polisintendenterna vid polisverket i Stockholm skulle staden

ersätta hela kostnaden för lön, dyrtidstillägg därå samt avlöningsförstärkningar

till cheferna för ordningspolisen och kriminalpolisen. Deras löner

för ifrågavarande halva budgetperiod beräknas till 11,460 kronor. Härå belöpande

dyrtidstillägg utgör enligt ett procenttal av 18 och med hänsyn till

maximigränsen tillhopa 1,728 kronor. Avlöningsförstärkningen utgör, räknat

för halvt år, 1,250 kronor för polisintendenten och chefen för kriminalpolisen

samt 750 kronor för polisintendenten och chefen för ordningspolisen.

Summan av stadens bidrag till polisintendenternas avlöning m. m. bliver

således (11,460 + 1,728 + 1,250 + 750) 15,188 kronor.

Slutsumman av Stockholms stads beräknade bidrag för sista hälften av

budgetperioden 1929/1930 skulle alltså bliva (134,655 + 15,188) 149,843 kronor.

Samtliga kostnader för samma period under anslaget till »Överståthållarämbetet

m. m.» hava tidigare beräknats till 280,497 kronor. För täckande av

kostnaderna utöver bidraget från Stockholms stad erfordras således ett belopp

av 130,654 kronor eller i avrundat tal 130,500 kronor. Till sistnämnda

belopp lärer alltså anslaget böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1929/1930.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Anslaget i fråga har, såsom förut erinrats, preliminärt beräknats till 129,000

kronor i 1929 års statsverksproposition.

Till en jämförelse beträffande statens och stadens kostnader vid genomförd

omorganisation återkommer jag i annat sammanhang (sid. 113—114).

Inkomst av indragna sportler samt fördelning av dessa medel

mellan staten och Stockholms stad.

De sportler, vilka tidigare tillkommit vissa befattningshavare vid överståthållarämbetet,

hava numera i huvudsak indragits. I samband med 1926

års lönereglering för befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli

indrogos sålunda till kronan de sportler, som förut uppburits av sekreteraren

och notarierna därstädes. Vissa befattningshavare tillerkändes i stället

personliga lönetillägg såsom ersättning för mistandet av sportelinkomsten;

dylikt lönetillägg utgår för närvarande endast till sekreteraren. Stämpelprovisionen

blev emellertid i motsats till övriga sportelinkomster icke indragen

till kronan utan uppbäres för närvarande av den kanslist, vilken förordnats

till kommissionär vid överståthållarämbetets kansli.

Även åtskilliga av de utav Stockholms stad avlönade befattningshavarna

hava tidigare uppburit sportler, i huvudsak bestående av expeditionslösen

och stämpelprovision. Då år 1921 allmän lönereglering verkställdes för

Stockholms stads befattningshavare, beslöt man emellertid att till staden

indraga sportelmedlen. För närvarande är också all expeditionslösen vid

överståthållarämbetet för polisärenden indragen till stadens kassa. Beträffande

stämpelprovisionen råder däremot enligt vad de sakkunniga framhållit

ett egendomligt dubbelförhållande. Kanslisten å nuvarande passbyrån, vilken

tidigare ägt uppbära dylik provision, har nämligen ålagts inleverera densamma

till Stockholms stad. Den tjänsteman, som utlämnar övriga expeditioner

vid överståthållarämbetet för polisärenden, uppbär däremot fortfarande

provision å försålda stämplar.

Av vad här anförts framgår, att statsverket för närvarande uppbär de

indragna sportlerna å sådana tjänster, vilkas innehavare avlönas av statsmedel,

d. v. s. tjänster i överståthållarämbetets kansli, medan Stockholms

stad uppbär sportlerna å befattningar vid överståthållarämbetet för polisärenden,

vilka befattningars innehavare avlönas av kommunens medel. Börande

beloppen av sportelmedlen hava de sakkunniga upprättat följande

tablå:

1925 1926

Överståthållarämbetets kansli ............ 20,500 15,000

Överståthållarämbetet för polisärenden:

polissekreteraren................................ 54,968 49,007

sekreteraren hos polismästaren ...... 36,271 35,962

notarien i poliskammaren ............... 14,189,50 105,428,50 17,214,50 102,183,50

Stockholms stad har alltså för närvarande en icke obetydlig inkomst av

indragna sportler, under det att statsverkets inkomst härav är relativt obetydlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr <56.

Sedan de sakkunniga erinrat om nu angivna förhållanden, framhålla de,

att i samband med ämbetets omorganisation en ändring bör ske även beträffande

fördelningen av indragna sportler. Skulle den hittillsvarande principen

oförändrad tillämpas, innebure detta att, då samtliga tjänster enligt

nu framlagt förslag bliva statsavlönade, alla sportler skulle indragas till kronan.

Detta skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening medföra ett till

synes obehörigt gynnande av statsverket å Stockholms stads bekostnad. En

annan möjlighet är givetvis, framhålla de sakkunniga, att fördela samtliga

sportelmedel efter samma grund, som tidigare tillämpats vid uppdelning av

omkostnaderna. Detta kunde då enklast ske därigenom, att man från det

sammanlagda kostnadsbeloppet droge summan av samtliga influtna sportler

samt sedan enligt fastställt procenttal fördelade återstående kostnader. Även

en dylik uppdelning av sportlerna skulle emellertid enligt de sakkunnigas

mening utfalla orättvist, och i detta fall till förfång för statsverket. Vad

särskilt angår expeditionslösen, finnas ju, yttra de sakkunniga, en mångfald

ärenden, vilkas handläggning fordrar relativt talrik personal men varå

ingen eller blott obetydlig lösen utgår; sålunda äro ärendena å fattigvårdsroteln

av sådan art, att därav föranledda expeditioner icke lösenbeläggas.

Ä andra sidan kunna ett fåtal befattningshavare av lägre grad handlägga

ärenden, vari expeditionerna inbringa väsentliga lösenbelopp, t. ex. passexpeditionens

personal. Det har då synts de sakkunniga icke vara rimligt

att fördela sportelmedlen efter antalet länsstyrelseärenden och magistratsärenden

inom verket utan hänsyn till, i vad mån dessa olika ärenden verkligen

föranleda sportelinkomster eller icke.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunniga, i samförstånd

med de av Stockholms stad utsedda delegerade, funnit fördelningen av

indragna sportler lämpligast böra ske efter dessas ursprung. Sportler, härflytande

av länsstyrelseärenden, böra i överensstämmelse härmed tillfalla

kronan; sportler, härflytande av magistratsärenden, böra tillfalla Stockholms

stad.

De sakkunniga hava härefter sökt fördela de under åren 1925 och 1926

influtna sportlerna efter denna princip och då erhållit följande uppställning

(hänsyn har därvid icke tagits till stämpelprovisionen):

Statsverket Stockholms stad,

1925

1926

1925

1926

Över.ståthållarämbetets kansli .......

. 8,500

7,000

12,000

8,000

Överståthållarämbetet för polis- ärenden:

polissekreteraren ..........................

sekreteraren hos polismästaren ..

notarien i poliskammaren ..........

. 54,842

. 20,314

374

48,887

20,206

27

126

15,957

13,815,50

120

15,756

17,187,50

84,030

76,120

41,898,5 0

41,063,60

En jämförelse mellan fördelningen av indragna sportler under nuvarande

organisationsförhållanden och enligt de sakkunnigas förslag giver beträffande

åren 1925 och 1926 följande resultat:

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

År 1925.

redovisade

belopp enligt

ökning eller

belopp

förslaget

minskning

Kronans andel ...............

.......................... 20,500

84,030

+ 63,530

Stadens andel ................

......................... 105,428,5 0

41,898,5 0

— 63,530

År 1926.

redovisade

belopp enligt

ökning eller

belopp

förslaget

minskning

Kronans andel ................

.......................... 15,000

76,120

+ 61,120

Stadens andel ................

.......................... 102,183,50

41,063,5 0

— 61,120

Med ledning av dessa siffror synes man, framhålla de sakkunniga, kunna

med tämlig säkerhet antaga, att eu sportelfördelning i enlighet med de sakkunnigas

förslag skulle medföra, för statsverket en ökning av inkomsterna

från överståthållarämbetet med i runt tal 60,000 kronor och för Stockholms

stad en minskning av samma inkomster med motsvarande belopp.

Vid uppgörandet av dessa beräkningar angående sportelinkomsten hava

de sakkunniga icke tagit i betraktande de belopp, tillhopa omkring 2,500

kronor, varmed stämpelprovisionen kan beräknas utgå. I enlighet med den

ståndpunkt, som statsmakterna härvidlag intagit beträffande landsstaten,

anse de sakkunniga, att ej heller vid överståthållarämbetet någon indragning

bör ske av stämpelprovisionen. Denna borde därför uppbäras av

den eller de befattningshavare, som ansvaret för stämpelredovisningen åvilar.

Därvid har det synts de sakkunniga önskvärt, att alla från kansliavdelningen

utgående expeditioner, såväl pass som övriga handlingar, utlämnas av en

och samme befattningshavare vid kansliavdelningen å Slottsbacken. Expeditionerna

från polisavdelningen böra däremot, anse de sakkunniga, liksom

hittills varit fallet utlämnas vid polishuset å Kungsholmen.

De sakkunniga övergå härefter till att beröra frågan om den form, vari

statsverket och Stockholms stad skola gottgöras ifrågavarande inkomster,

eller med andra ord medlens redovisande. De sakkunniga framhålla härvid

till en början, att det icke synes lämpligt att redan vid utlämnandet av

olika expeditioner skilja mellan sådana, beträffande vilka lösenbeloppet skall

tillfalla den ena eller andra myndigheten, exempelvis genom att expeditionen

åsättes Stockholms stads lösenmärke, då beloppet skall tillfalla staden, men

statens stämplar i övriga fall. Dels skulle härigenom, framhålla de sakkunniga,

ett icke obetydligt ansvar komma att åvila vederbörande tjänsteman

vid bedömande av ärendenas natur, dels torde det enligt de sakkunnigas

mening icke vara önskvärt att å sådana avdelningar, vilkas tjänstemän helt

avlönas av statsmedel, laborera med såväl statliga som kommunala stämplar.

Därest alternativ I följes vid en eventuell omorganisation och staten sålunda

i första hand bestrider samtliga lönekostnader, torde i stället, uttala de

sakkunniga, i enlighet med bestämmelserna i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften, sista stycket av tabellen under 3 §, även

expeditionslösen böra redovisas genom att expeditionerna åsättas statens

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 56. 113

stämplar till belopp, motsvarande lösensumman; så sker redan nu å över

ståthållarämbetets kansli. Därjämte borde emellertid noga förtecknas sådana

lösenbelopp, som vid uppgörelsen med Stockholms stad borde gottskrivas

staden; detta borde icke vålla större olägenhet, enär dylika förteckningar

tidigare visat sig kunna föras beträffande de tjänstemän, vilka själva uppburit

sportelmedlen.

De sakkunnigas förslag i nu berörda hänseende bär icke föranlett någon

erinran från statskontorets sida.

liiksräkenskapsverket bär för sin del förordat, att vid fördelning av sportelinkomsterna

samma princip skulle tillämpas, som verket föreslagit beträffande

kostnaderna, det vill säga att sportelinkomsterna skulle fördelas lika

mellan staten och Stockholms stad. En dylik uppdelning av sportlerna

skulle visserligen, framhåller verket, medföra minskning av statsverkets andel,

men förlusten uppvägdes i det närmaste av statsverkets gynnsammare

ställning vid fördelningen av kostnaderna. Dessutom vunnes den avsevärda

fördelen, att de av de sakkunniga föreslagna förteckningarna i och för fördelning

av lösenbeloppen mellan statsverket och Stockholms stad icke behövde

föras och kontrolleras. Fördelningen kunde vid lösenbeläggningen

av expeditionerna lätt ske genom påsättande av statens stämplar till halva

lösenbeloppet och stadens lösenmärken till återstående beloppet.

Från Stockholms stads sida har ingen erinran framställts mot de sakkunnigas

förslag.

Ej heller överståthållarämbetet har funnit skäl till erinran däremot.

Yad riksräkenskapsverket föreslagit angående fördelning av sportelinkomsterna

kan jag icke biträda. Något skäl till en liälftendelning av dessa inkomster

mellan staten och staden finner jag icke vara anfört. En tillämpning

av riksräkenskapsverkets förslag skulle för närvarande innebära en minskning

med i runt tal 20,000 kronor om året av de sportelinkomster, som

enligt statens och stadens representanters sammanstämmande mening borde

tillkomma kronan. Jag vill i stället för min del förorda vad de sakkunniga

i detta ämne föreslagit. Ett genomförande härav torde ej heller behöva

medföra alltför stora praktiska olägenheter, även om man, på sätt de sakkunniga

ifrågasatt, måhända nödgas föra särskild förteckning över staden tillkommande

lösenbelopp. Jämsides därmed torde emellertid böra tillämpas det förfaringssättet,

att expeditionerna från början åsättas Stockholms stads lösenmärken.

i de fall, då expeditionslösen skall tillkomma staden, men eljest

statens stämplar. De skäl häremot, som av de sakkunniga anförts, kan jag

icke tillmäta avgörande betydelse. I de sakkunnigas betänkande är i detalj

angivet, vilka ärenden, som äro hänförliga till gruppen länsstyrelseärenden,

och vilka, som äro att anse såsom magistratsärenden. En sådan, än noggrannare

uppdelning skall i och för kostnadsfördelningen verkställas under senare

delen av år 1930. Någon större svårighet lärer då icke uppkomma att med

ledning härav avgöra, till vilkendera gruppen ett ärende hör, och att åsätta

expeditionen motsvarande stämplar eller märken. Misstag lära därför icke

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 10129 8

Yttranden.

Departements
chefen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

behöva befaras i nämnvärd omfattning, och nödig kontroll skulle kunna

vinnas genom nyssberörda förteckning. Erforderlig ändring torde emellertid

i sådant fall böra vidtagas i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften, och chefen för finansdepartementet lärer senare komma att

hemställa om avlåtande av proposition till riksdagen angående bland annat

sådan ändring i nyssnämnda förordning.

Jag vill alltså förorda de sakkunnigas förslag angående fördelning av inkomsten

å indragna sportler. Rörande formen för fördelningens verkställande

torde närmare föreskrifter böra lämnas i samband med utfärdande av

ny instruktion för överståthållarämbetet.

Jämförelse mellan beräknade utgifter och inkomster före samt efter

eventuell omorganisation.

De sakkunniga hava i betänkandet framlagt en ekonomisk översikt i avseende

å verkningarna av ett genomförande av deras omox-ganisationsförslag.

Därest alternativ I i de sakkunnigas förslag oförändrat skulle lända till

efterrättelse, skulle detta, sedan förslaget blivit fullt genomfört, för staden

respektive staten medföra ändringar beträffande kostnaderna för överståthållarämbetet

på sätt framgår av följande tablå:

I

Kronan ____

Staden ____

Utgifter

Inkomster

Netto-

ökning

eller

minskning

av utgifterna

.Nu-

varande

kostnader

Blivande

kostnader

Ökning eller

minskning

Nu-

varande

inkomster

Blivande

inkomster

Ökning eller

minskning

179,392

521,485

68

59

264,227

289,708

39

65

+ 84,834

— 231,776

71

94

15,000

100,000

75.000 —

40.000 —

+ 60,000

— 60,000

+ 24,834

- 171,776

71

94

700,878

27

553,936

04

— 146,942 23 115,000 —

115,000 -1

—

- 146,942

23

Ett bifall till sakkunnigförslaget med den ändring beträffande kostnadernas

och sportelmedlens fördelning, som riksräkenskapsverket föreslagit, skulle hava

följande verkningar uti ifrågavarande hänseende:

Kronan ____

Staden ____

Utgifter

Inkomster

Netto- |

ökning

eller

minskning

av utgifterna

Nu-

varande

kostnader

Blivande

kostnader

Ökning eller

minskning

Nu-

varande

inkomster

Blivande

inkomster

Ökning eller

minskning

179,392:68

521,48559

249,271 12

304,664(92

+ 69,878 44

— 216,820 67

15,000

100.000

—

57,500

57,500

+ 42,500

— 42,500

—

+ 27,378

- 174,320

44

67

700,878(27

553,936:04

- 146,942 23

115,000

—| 115,000 —

— —

- 146,942

23

Vid bifall till det av mig förordade förslaget såväl beträffande organisationen

och de särskilda tjänsterna som ifråga om kostnadsfördelningen erhålles

följande jämförelse mellan nuvarande samt blivande inkomster och

utgifter. Därvid har, liksom i nyss återgivna uppställningar, hänsyn icke

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tagits till kostnader för övergångslön eller för avlöningar till polisintendenter

vid polisverket men räknats med en åfdig kostnad för pensioner å 15,000

kronor. Tablån avser budgetår, då den nja organisationen hela tiden varit

gällande.

Kronan ____

Staden ____

Utgifter

Inkomster

Netto-

ökning

eller

minskning

av utgifterna

, Blivande

varande , , ,

, , , kostnader

kostnader

Ökning eller

minskning

Nu-

varande

inkomster

Blivande

inkomster

Ökning eller

minskning

179.392

521.485

I

68 261,810

59 317,203

80

+ 82,417

— 204,281

32

79

15,000

100,000

—

75.000

40.000

—

+ 60,000

— 60,000

+ 22,41732

- 144,281179

700,878!27| 579,013 80

— 121,864

47

115,000

_

115,000

_j _ j_

- 121,864|47

Statsverkets kostnader för överståthållarämbetet skulle i anslutning till

sist återgivna sammanställning för helt budgetår fördela sig ungefärligen

sålunda:

Ordinarie anslag till överståthållarämbetet m. m. (kost
-

nader efter avdrag av stadens bidrag).............................. kronor 95,000: —

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m............................ » 105,000: —

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... » 46,810: -—

Pensioner................................................................................ » 15,000: —

Summa kronor 261,810

På sätt av dessa tablåer framgår, kommer ett bifall till föreliggande förslag

att medföra viss ökning av statsverkets nuvarande utgifter för överståthållarämbetet

med underlydande institutioner. Denna utgiftsökning är dock

föga betydande och torde väl uppvägas av de praktiska fördelar, som omorganisationen

skulle medföra. Härtill kommer, att en uppgörelse mellan

staten och Stockholms stad angående kostnaderna för överståthållarämbetet

—- varom staden upprepade gånger gjort framställning — i varje fall måste

förr eller senare äga rum. Det torde vara ofrånkomligt, att en sådan uppgörelse

måste resultera i att statsverkets andel i kostnaderna blir procentuellt

större, än vad för närvarande är fallet. Därest eu sådan uppgörelse

skedde med avseende fästat å överståthållarämbetets nuvarande organisation,

skulle densamma därför tvivelsutan medföra högst väsentliga kostnadsökningar

för statsverket. Att i det nu framlagda förslaget kostnadsökningen

kunnat begränsas till ett så ringa belopp, som omkring 20,000 kronor, är

alltså helt beroende på att man i samband med den ekonomiska uppgörelsen

med staden föreslagit en omorganisation av överståthållarämbetet.

Förslagets genomförande.

Vid behandlingen av frågan om genomförande av det framlagda förslaget

till omorganisation av överståthållarämbetet m. m. hava de sakkunniga

bringat i erinran vad dåvarande chefen för finansdepartementet anfört

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

till statsrådsprotokollet vid avlåtande till 1926 års riksdag av förslag om

personalindragningar i statsdepartementen. Departementschefen framhöll

därvid, att vid omorganisation av ett ämbetsverk två huvudalternativ vore

tänkbara beträffande övergången till den nya ordningen. Man kunde inskränka

sig till ett principbeslut om den framtida organisationen samt låta

genomförandet bero på inträffande ledigheter bland den nuvarande personalen,

eller man kunde omedelbart försätta all övertalig personal på indragningsstat.

Dessutom kunde mellan dessa båda ytterliglietslösningar tänkas

olika mellanstadier. Departementschefen fann för sin del övervägande skäl

tala för att man sökte genomföra den då föreslagna omläggningen omedelbart

och i ett sammanhang, dock att därvid vissa modifikationer vore att

förorda vid överförande av befattningshavare å allmänna indragningsstaten;

sålunda skulle vissa av dessa åläggas tjänstgöringsskyldighet. Riksdagen

ansåg sig emellertid, erinra de sakkunniga vidare, icke kunna bifalla

Kungl. Maj:ts förslag, att samtliga övertaliga befattningshavare skulle uppföras

å indragningsstat, därvid vissa befattningshavare fortfarande skulle äga

tjänstgöringsskyldighet, andra däremot vara tjänstefria. Placering på indragningsstat

med tjänstgöringsskyldighet finge anses vara en principiellt

oegentlig anordning, som, om den än i något enstaka fall förekommit, icke

borde vinna ökad tillämpning. Riksdagen ansåg i stiillet, att övergången

lämpligen borde ordnas på sådant sätt, att samtliga befattningshavare, som

genom av riksdagen beslutade indragningar bleve övertaliga, uppfördes antingen

på övergångsstater för respektive departement eller å indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet.

Samma skäl, som då anfördes, hava synts de sakkunniga nu tala för att

eu eventuell omorganisation av överståthållariimbetet omedelbart i sin helhet

genomföres. Ett överförande till indragningsstat eller övergångsstat av vissa

befattningshavare blir därvid visserligen ofrånkomligt. Med hänsyn såväl

till vederbörande befattningshavare själva som till statsverkets och Stockholms

stads berättigade ekonomiska intressen hava emellertid de sakkunniga

ansett önskvärt, att denna överföring i görligaste mån begränsas samt att

förty nuvarande befattningshavare i största möjliga utsträckning placeras

å de föreslagna nya tjänsterna. Denna synpunkt har jämväl, framhålla de

sakkunniga, med styrka hävdats av Stockholms stads delegerade. Ett omedelbart

genomförande av den föreslagna omorganisationen måste därjämte

givetvis förutsätta, att ett flertal ordinarie befattningshavare vid överståthållarämbetet

flyttas från innehavda befattningar till nyinrättade sådana eller

åtminstone erhålla ändrade arbetsuppgifter.

De sakkunniga hava till en början upptagit frågan om nuvarande befattningshavares

skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänst;

denna frågas avgörande anse de sakkunniga i första hand vara beroende på

om de av förslaget berörda befattningshavarna för närvarande äro att anse

såsom statliga eller kommunala tjänstemän. I detta ämne hava de sakkunniga

anfört i huvudsak följande:

Beträffande dem, som utnämnts eller förordnats av Ivungl. Maj:t, lärer

vara uppenbart, att de äro statliga ämbetsmän. Så måste förty anses vara

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr Öb''.

förhållandet med överståthållaren, underståthållaren, polismästaren, förste

polisintendenten, polissekreteraren, biträdande polissekreteraren, sekreteraren

lios polismästaren och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.

Såsom statliga tjänstemän måste vidare betraktas samtliga övriga befattningshavare

vid överståthållarämbetets kansli. Dessa tillsättas av överståthållaren

samt avlönas av statsverket och äro underkastade dess avlöuingsreglemente.

De hava därjämte alltsedan överståthållarämbetets tillkomst

ansetts innehava statstjänster.

Däremot kan i nu förevarande hänseende enligt de sakkunnigas mening

viss tvekan uppstå rörande de befattningshavare vid överståthållarämbetets

avdelning för polisärenden, vilka icke utnämnas av Kungl. Maj:t. Den uppfattningen

har stundom gjorts gällande, att dessa befattningshavare, såsom

kommunalavlönade och med tjänsteförhållandena i huvudsak reglerade i

Stockholms stads tjänstereglemente, borde anses vara kommunala tjänstemän.

En dylik uppfattning måste emellertid enligt de sakkunniga betecknas såsom

oriktig. Denna personal utnämnes ju av överståthållaren i dennes egenskap

av en statens ämbetsman, och den har sin tjänstgöring förlagd till ett statens

ämbetsverk; redan å dessa grander torde befattningshavarna böra betecknas

såsom statstjänstemän. Den omständigheten, att deras lön numera utgår

av stadens medel, kan näppeligen ändra berörda förhållande. Att vederbörande

myndigheter betrakta dessa tjänstemän såsom statsanställda, torde

för övrigt framgå av innehållet i kungörelsen den 12 maj 1865 angående

förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar; punkt

10 i nämnda kungörelse lyder sålunda:

»Ofwer-Ståthållare-Embetet eger att till tjänstgöring inom sina afdelningar

för Kansli-, Polis- och Kronouppbörds-ärenden antaga personer, som aflagt

examen till Rättegångsverken; dock inom sistnämnda afdelning iifwen dem,

som undergått Kansli-examen, samt i de afdelningen underlydande tjenstebefattningar

vid Kronouppbördsverket, likasom i Kanslist- och Kammarskrifvare-befattningar,

dem, som endast blifvit från högre Elementarläroverk

vederbörligen utexaminerade.»

Enligt nu åberopade författning betecknas alltså såsom statliga befattningshavare

all vid överståthållarämbetet för polisärenden anställd personal

med juridisk examen, ävensom kanslisterna. Någon anledning att betrakta

skriv- och vaktpersonal på annat sätt anse de sakkunniga icke föreligga. Då

även denna personal enligt gällande instruktion tillsättes av överståthållaren,

d. v. s. utav statlig ämbetsmyndighet, borde densamma anses innehava statlig

tjänst. Man skulle enligt de sakkunnigas åsikt måhända kunna uttrycka

förhållandet sålunda, att all kanslipersonal vid överståthållarämbetet måste

betraktas såsom statsanställd.

Vad andre stadsfogden angår, torde visserligen denne få anses i huvudsak

utöva uppgifter, som kommunerna hava att själva besörja. Emellertid tillsättes

han i Stockholm av överståthållaren, och hans lön fastställes av

Kungl. Maj:t. Vid dessa förhållanden och med den uppfattning angående

begreppet statstjänst, som numera torde vara rådande, synes det de sakkunniga,

att jämväl andre stadsfogden får anses vara en statsverkets befattningshavare.

Motsvarande måste då anses vara förhållandet beträffande

honom närmast underställd kanslipersonal.

De sakkunniga hava sålunda kommit till den uppfattningen, att nu ifrågavarande

personal i dess helhet utgöres av statliga befattningshavare. Ett

genomförande av förslaget till omorganisation skulle sålunda enligt de sakkunnigas

mening icke innebära, att förutvarande kommunala befattningshavare

överflyttades till statstjänst, utan endast leda till att deras egenskap

av statstjänstemän tydligare markerades. Förflyttningen från kommunal
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

avlönad tjänst till statsavlönad sådan medför ej heller jämlikt samma uppfattning

någon ändring med avseende å anställningsformens art; beträffande

sättet för anställningen, befordrans vinnande och möjligheterna till skiljande

från tjänsten äro överståthållarämbetets ifrågavarande befattningshavare redan

nu underkastade samma villkor som Övriga statliga tjänstemän. Punkterna

1—3 i Stockholms stads tjänstereglemente, vilka i nu angivna avseenden

giva regler för de kommunala befattningshavarna, äro nämligen, erinra de

sakkunniga, enligt särskild föreskrift i reglementet, icke tillämpliga å överståthållarämbetets

befattningshavare.

Det återstår då närmast att avgöra i vad mån och under vilka förutsättningar

dessa tjänstemän äro skyldiga att finna sig i en förflyttning till

annan tjänst inom den statliga förvaltningen. Yid besvarandet av denna

fråga torde enligt de sakkunniga hänsyn böra tagas dels till i ämnet gällande

särskilda föreskrifter, dels ock till avfattningen av de handlingar, vari besluten

om tjänsternas tillsättande funnit uttryck (fullmakt, konstitutorjal,

förordnande o. s. v.).

Yad först angår överståthållaren, underståthållaren och polismästaren

gäller, att de innehava förtroendesysslor enligt § 35 regeringsformen. Beträffande

överståthållaren torde få förutsättas, att denne — även om han

utniimnes innan en eventuell omorganisation blir genomförd — likväl ålägges

skyldighet att underkasta sig därmed följande ändringar beträffande överståthållarens

ställning. Med avseende å polismästarens befattning äro de

föreslagna ändringarna av så föga genomgripande natur, att den nuvarande

innehavaren bör kunna förutsättas vara villig övergå å den nya avlöningsstaten.

Beträffande underståthållaren, vars befattning av de sakkunniga

föreslagits till indragning, hava de sakkunniga icke tänkt sig, att han — annat

än efter därom eventuellt uttryckt önskan — skulle förflyttas till annan

tjänst; frågan om möjligheten av en dylik förflyttning har därför synts de

sakkunniga av mindre betydelse.

Med avseende å övriga nu ifrågavarande befattningshavare hava, erinra

de sakkunniga, olika föreskrifter lämnats angående rätten att förflytta dem

till annan tjänst.

Beträffande befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli lämnades

bestämmelser härom redan i ett Kungl. Maj:b brev den 9 juli 1920. Däri

stadgades bland annat, att befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli

skulle, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehade,

vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt, låta sig

förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm. I stället

för dessa bestämmelser gälla emellertid numera föreskrifterna i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, dock att beträffande

befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli vissa särskilda

föreskrifter därutöver meddelats i Kungl. Maj:ts brev den 21 maj 1926.

Enligt nu berörda föreskrifter gäller, att befattningshavare i överståthållarämbetets

kansli skall vara skyldig att låta sig förflyttas till annan befattning

inom statsförvaltningen i Stockholm. Yarder sådan tjänsteman utan

något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han

likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttning tillhörde. Förflyttas

sekreteraren eller notarie utan egen ansökan och utan något sitt

förvållande till tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas

vid den rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt

åtnjuta.

Vidkommande befattningshavarna vid överståthållarämbetets avdelning för

polisärenden (dock ej den egentliga polispersonalen) ävensom stadsfogdarna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. i\1aj:ts proposition nr 5(j. 1.19

gälla bestämmelserna i punkt 4 av tjänstereglementet för Stockholms stad,

vilket reglemente, såvitt det avser nu berörda befattningshavare, blivit av

Kungl. Maj:t fastställt den 7 oktober 1921. Nämnda punkt av reglementet

föreskriver, att »befattningshavare skall vara underkastad den förändring

i tjänstgöringsskyldighet, som i samband med i vederbörlig ordning beslutad

ändring i organisationen kan varda stadgad, varjämte befattningshavare

skall vara skyldig att efter av tjänstenämnden, på grund av framställning

från vederbörande myndighet, fattat beslut underkasta sig. förflyttning

till annan befattning; allt likväl utan minskning av de befattningshavaren

i innehavande befattning enligt stat tillförsäkrade avlöningsförmåner».

Vid avfattningen av denna bestämmelse har man, framhålla de sakkunniga,

givetvis närmast tänkt på de rent kommunala tjänstemännen. Enligt uttrycklig

föreskrift är emellertid, såsom nyss erinrats, bestämmelsen tillämplig

även å de statliga befattningshavare vid överståtliållarämbetet, vilka avlönas

av Stockholms stad. Man kan måhända ställa sig tveksam till huru omfattande

den förflyttningsskyldighet, som sålunda ålagts befattningshavarna

vid överståtliållarämbetet, skall anses vara. I varje fall lärer dock, enligt

vad de sakkunniga anse, vara klart, att dessa befattningshavare äro skyldiga

att finna sig i förflyttning till annan tjänst inom samma verk.

Redan av vad sålunda anförts torde enligt de sakkunnigas mening framgå,

att hinder ej möter att vid eventuell omorganisation av överståtliållarämbetet

förflytta nuvarande befattningshavare till annan tjänst. Däremot torde genom

åberopade författningar icke vara uttömmande angivna de förutsättningar,

under vilka en dylik förflyttning kan äga rum. Yisserligen föreskriva angivna

bestämmelser helt allmänt, att tvångsförflyttad befattningshavare icke

skall vidkännas minskning i innehavda avlöningsförmåner; dock måste tilllämpligheten

av denna föreskrift, enligt de sakkunnigas uppfattning, i viss

mån vara beroende å formen för befattningshavarens anställning. År nämligen

en befattning tillsatt på sådant sätt, att innehavaren när som helst kan entledigas,

bör befattningshavaren givetvis även när som helst kunna utan gottgörelse

förflyttas, även om detta skulle ske till tjänst med lägre lön. I varje

fall har det synts de sakkunniga önskvärt att före definitivt ståndpunktstagande

i denna fråga vinna klarhet om avfattningen av de handlingar, vari

besluten om olika tjänsters tillsättande funnit uttryck.

De sakkunniga ingå härefter å en detaljgranskning av sistberörda handlingar;

beträffande denna granskning må hänvisas till betänkandet (sid. 261—

264). Såsom resultat av granskningen framhålla de sakkunniga, att följande

befattningshavare synas vara skyldiga att underkasta sig ej blott förflyttning

till annan tjänst utan även minskning i avlöningsförmånerna, nämligen förste

polisintendenten, kamreraren vid överståtliållarämbetet för polisärenden,

andre stadsfogden och dennes assistent, kanslisten vid polismästarens expedition,

samtliga bokhållare ävensom kontorsskrivaren vid kamrerarkontoret

samt all skriv- och vaktpersonal, dock med undantag för kanslibiträdet och

de två kontorsbiträdena vid överståtliållarämbetets kansli. De sakkunniga

uttala emellertid såsom sin uppfattning, att varje befattningshavare, som

vid eventuell omorganisation förflyttas till tjänst i lägre lönegrad, bör erhålla

personligt lönetillägg med belopp, motsvarande inkomstminskningen; de

billiglietsskäl, som tala för ett dylikt ståndpunktstagande, anse de sakkunniga

icke behöva närmare utvecklas. Samma skäl tala emellertid enligt de

sakkunniga icke för att vid förflyttning till lägre tjänst befattningshavaren

jämväl skall bibehållas vid de föreskrifter angående pensionsålder, rätt till

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

semester och dylikt, som voro gällande för den högre tjänsten. Med avseende

å sistberörda förmåner äro visserligen enligt de sakkunnigas mening

de, vilka å sina tjänster innehava fullmakt eller konstitutorial, alltjämt berättigade

att icke underkasta sig någon ändring. Beträffande övriga nyss

angivna tjänstemän anse däremot de sakkunniga hinder icke möta att ålägga

dem de föreskrifter därutinnan, som äro bestämda för den nya tjänsten.

De sakkunniga övergå härpå till behandling av de utav förslagets genomförande

betingade ändringar i nuvarande befattningshavares ställning. I detta

ämne yttra de sakkunniga till en början i huvudsak följande:

Härvid uppkomma tydligtvis två särskilda spörsmål: Dels måste avgöras,

om och i vilken omfattning nuvarande befattningshavare böra överföras å

indragnings- eller övergångsstat samt vem som skall bestrida kostnaderna

härför. Dels måste bestämmelser träffas angående eventuella personliga lönetillägg

m. m. åt befattningshavare, som förflyttas till tjänst i lägre lönegrad.

Då de sakkunnigas förslag bland annat avser en minskning i antalet nuvarande

ordinarie befattningshavare, dock med undantag för skrivpersonalen,

kan, såsom tidigare framhållits, vid dess genomförande icke undvikas att å

indragnings- eller övergångsstat överföra vissa befattningshavare. Härvid

framhålla emellertid de sakkunniga till en början, att dylik överföring givetvis

icke kan ifrågasättas i fråga om tjänster, beträffande vilka omorganisationen

endast innebär en ändring i arbetsuppgifterna eller en förändring av

titeln eller löneförmånerna. Bortser man från dylika befattningar, skulle

enligt det framlagda förslaget följande tjänster i och med omorganisationen

upphöra: underståthållar tjänst en, befattningarna såsom sekreterare i överståthållarämbetets

kansli och såsom polissekreterare och biträdande polissekreterare,

två kanslisttjänster, befattningen såsom andre stadsfogde och tjänsterna vid

dennes expedition samt tre överkonstapels- och åtta konstapels tjänster vid centralavdelningen,

vilkas innehavare för närvarande äro sysselsatta med handläggning

av motorfordonsärenden.

Biträdande polissekreteraren bör. framhålla de sakkunniga, kunna placeras

å tjänst med motsvarande arbetsuppgifter i det nyorganiserade verket. Av

nuvarande kanslisttjänster uppehälles en allenast å förordnande och bör kunna

indragas, varjämte eu av de nuvarande kanslisterna vid överståthållarämbetets

kansli skulle överflyttas till en bokhållartjänst vid kamrerarexpeditionen.

Någon överföring till indragnings- eller övergångsstat av nuvarande

innehavare utav kanslisttjänster symes därför enligt de sakkunnigas mening

icke påkallad. Indragningen av andre stadsfogdens expedition skulle enligt

de sakkunniga icke heller behöva föranleda dylik överföring annat än beträffande

andre stadsfogden, vilken eventuellt skulle uppföras å Stockholms

stads övergångsstat. Innehavarna av de till indragning föreslagna överkonstapels-

och konstapels tjänster na lära enligt de sakkunnigas mening jämväl kunna

placeras å andra motsvarande befattningar. Beträffande nu omförmälda personal

av lägre grad synes alltså, framhålla de sakkunniga, förslaget icke vid

sitt genomförande behöva orsaka extra kostnader genom befattningshavares

överförande till indragnings- eller övergångsstat. Annorlunda ställer sig

emellertid saken beträffande de tre högre tjänstemän, vilkas befattningar

enligt de sakkunnigas förslag skulle indragas, nämligen underståthållaren,

sekreteraren i överståthållarämbetets kansli och polissekreteraren. Beträffande

en av dessa befattningshavare anse dock de sakkunniga möjlighet föreligga

till placering å i viss mån motsvarande tjänst i det nyorganiserade

verket. Två av tjänstemännen torde däremot enligt de sakkunniga icke kunna

på sådant sätt placeras, vadan beträffande dessa lärer vara erforderligt att

överföra tjänsterna å indragningsstat.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ta proposition nr 56.

121

Vilken princip, som skall läggas till grund för överföringen till indragningsstat,

kan, säga de sakkunniga, givetvis bliva föremål för olika meningar.

De sakkunniga anse sig emellertid härvidlag böra erinra om vad föredragande

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört i detta ämne beträffande

indragningarna i statsdepartementen; lian framhöll därvid följande:

»Till indragningsstaten böra i första band hänföras de till levnads
åren

äldsta befattningshavarna. Ur praktisk synpunkt och för att överföringen

ej skall kunna i någon män uppfattas såsom ett konstaterande av

olämplighet för fortsatt tjänstgöring torde man härvid böra utgå från eu

viss åldersgräns. Med hänsyn bland annat till att överföring på indragningsstat

bör erhålla eu sådan omfattning, att i anslutning till vad förut

framhållits ej alltför stor stagnation i befordrings- och rekryteringshänseende

inträder, synes härvid eu ålder av 60 år utgöra eu lämplig gräns för manliga

tjänstemän. —- — — —- Emellertid bör möjlighet förefinnas att på grund av

särskilda förhållanden även med bibehållande i tjänst av befattningshavare,

som uppnått angivna levnadsålder, till indragningsstat överföra en eller

annan befattningshavare vid lägre ålder, särskilt i fäll där svårighet eljest

skulle uppstå att genomföra de åsyftade organisatoriska omläggningarna.»

— Vad sålunda anförts gav icke riksdagen anledning till annan erinran, än

att, då en levnadsålder av 60 år för manliga tjänstemän uppställts såsom

den gräns, vid vilken överflyttning i allmänhet borde ske, det ville synas

riksdagen, som om denna regel näppeligen kunde tillerkännas någon större

allmängiltighet, utan att man fastmera kunde tänka sig många fall, där densamma

icke borde komma i tillämpning.

Skulle man vid genomförande av förslaget till överståthållarämbetets omorganisation

vilja ansluta sig till den sålunda uttalade uppfattningen, att

överförande å indragningsstat som regel bör i första hand drabba befattningshavare,

vilka överskridit 60 års ålder, så skulle, anföra de sakkunniga,

för detta åldersstreck falla underståthållaren och sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli. Den nuvarande underståthållaren vore född år 1867, och

innehavaren av sekreterarbefattningen i överståthållarämbetets kansli vore

född år 1865. De sakkunniga hava för sin del ansett sig sakna anledning

att uttala sig angående lämpligheten av att i förevarande fall nu berörda

princip komme till användning. De framhålla emellertid i detta sammanhang,

att kostnaderna efter eventuell överföring till indragnings- eller övergångsstat

fortfarande böra belasta den utgiftsstat, varå avlöningen därförut

varit uppförd. I dessa fall skulle sålunda ingen fördelning av kostnaderna

ske mellan staten och Stockholms stad, då ju här icke är fråga om kostnader

för det nyorganiserade verket. Yad särskilt angår sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli skulle detta innebära, att han, som för närvarande

avlönas av statsverket, skulle därifrån uppbära lön å indragningsstaten enligt

gällande avlöningsreglemente intill uppnådd pensionsålder ävensom det

förut berörda personliga lönetillägg, vilket utgår såsom ersättning för indragna

sportler. Härtill komme procentuellt dyrtidstillägg, som emellertid

enligt gällande grunder skulle utgå endast med hälften av eljest fastställt

belopp. Efter uppnådd pensionsålder skulle sekreteraren uppbära pension

från statsverket efter vanlig beräkningsgrund.

Vidkommande de ekonomiska konsekvenserna av en tvångsförflyttning hävda

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj ds proposition nr 56.

de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, den uppfattningen, att en på dylikt

sätt förflyttad tjänsteman icke bör vidkännas minskning i förutvarande

ekonomiska förmåner. Vid övervägande av sättet, varå gottgörelse härutinnan

bör beredas tjänstemännen, hava de sakkunniga samt delegerade för

Stockholms stad enats om ett förslag till övergångsbestämmelser, vari emellertid

även intagits föreskrifter angående befattningshavarnas tjänste- och familjepensionsförhållanden

efter omorganisationen. De i sistnämnda hänseende

ifrågasatta föreskrifterna lära emellertid, i den mån desamma innebära nya

åtaganden från statens sida, lämpligen till behandling upptagas i sammanhang

med övriga med omorganisationen sammanhängande pensionsfrågor.

Vid sådant förhållande torde vad förslaget till övergångsbestämmelser

härom innehåller kunna tills vidare lämnas åsido. Däremot tilllåter

jag mig här upjutaga till granskning sådana i förslaget ingående bestämmelser

rörande pensionsförhållanden, vilka äro avsedda att bliva föremål

för avtal med Stockholms stad men som icke medföra ökade förpliktelser

för staten. Med beaktande av det nu anförda samt under iakttagande

av den ändring, som betingas av omorganisationens föreslagna ikraftträdande

den 1 januari 1930, äro ifrågavarande övergångsbestämmelser av följande

innebörd:

1. Förutvarande grundlön.

Befattningshavare, vilken förut uppburit avlöning från Stockholms stad

men nu överflyttas till tjänst med lägre lön å statsverkets avlöningsstat,

erhåller från Stockholms stad personligt lönetillägg till belopp, motsvarande

skillnaden i grundlön.

Befattningshavare, som förut uppburit lön från antingen statsverket eller

Stockholms stad och som nu förflyttas till tjänst med lägre avlöning å

samma lönestat, uppbär samma grundlön som å den förutvarande högre

tjänsten.

2. Tidigare intjänta löneförhöjningar.

Befattningshavare, vilken flyttas från Stockholms stads till statsverkets

lönestat, uppbär från Stockholms stad ersättning för minskning i de löneförhöjningar,

som av befattningshavaren tillträtts den 31 december 1929.

För löneförhöjningar, som eventuellt kunde hava ytterligare intjänats, därest

befattningshavaren kvarstått å stadens lönestat, utgår däremot icke ersättning.

vid överförande till statsverkets lönestat bör emellertid befattningshavaren

vara berättigad att tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet,

såsom om han därunder varit statsavlönad. I den mån

han under sin anställning vid överståthållarämbetet fått tillgodoräkna sig

tidigare tjänstgöring utom verket i och för uppflyttning i högre löneklass,

bör dylikt förut meddelat beslut fortfarande gälla; särskilda bestämmelser

härom böra förty utfärdas.

Befattningshavare, som förut uppburit lön från antingen statsverket eller

Stockholms stad och som nu förflyttas till annan tjänst å samma lönestat,

bibehåller förutvarande placering i löneklass (förut tillträdda löneförhöjningar)

och äger i vanlig ordning uppbära ytterligare sådana i enlighet med

bestämmelserna för av honom förut innehavd tjänst.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1)6''.

123

H. Skillnaden mellan .stadens rörliga lönetillägg och statens dyrtidstillägg.

Kommunalavlönad befattningshavare, vilken överflyttas till statens löuestat,

uppbär ersättning från Stockholms stad för eventuell minskning i dyrtidstillägg.

Härvid böra med varandra jämföras det kommunala rörliga

lönetillägget å en avlöning, till beloppet lika med den, som uppburs den

31 december 1929, samt statens dyrtidstillägg å den vid jämförelsetillfället

utgående avlöningen.

För andra tvångsförflyttade befattningshavare erfordras i detta hänseende

inga särskilda föreskrifter.

4. Skillnaden med avseende ä avgifter för egen pensionering.

Till en början må anmärkas, att de av Stockholms stad avlönade befattningshavarna

visserligen äro berättigade till pension men icke erlägga några

avgifter för egen pensionering. Detta kan praktiskt taget sägas innebära,

att deras löneförmåner överstiga de faktiskt utgående beloppen med eu

summa, motsvarande beloppet av eventuell pensionsavgift. Statens befattningshavare

måste däremot erlägga avgifter för egen pensionering, och de

från kommunal till statlig tjänst förflyttade tjänstemännen få alltså härutinnan

vidkännas eu utgift, som de tidigare icke varit underkastade.

Med hänsyn härtill böra dessa befattningshavare av Stockholms stad

uppbära ersättning för den inkomstminskning, som vid överflyttningen till

statstjänst kan komma att åsamkas dem genom pensionsavgifters utgörande.

Befattningshavare, som tvångsförflyttas till lägre tjänst å samma löneplan

(lönestat) men som uppbär den med förutvarande tjänst förbundna lönen,

erlägger fortfarande de pensionsavgifter, som eventuellt utgå å denna förutvarande

lön.

5. Skillnaden i pensionsbeloppets storlek.

Befattningshavare, som tvångsvis flyttats från kommunalavlönad till statsavlönad

tjänst, uppbär pension enligt de för den nya befattningen gällande

grunder; denna pension utgår av statsverket, men pensionskostnaden fördelas

mellan statsverket och Stockholms stad enligt samma fördelningsgrund

(bidragsprocent) som övriga kostnader för det nyorganiserade verket. Skillnaden

mellan den pension, som utgår från statsverket, och den pension, som

skulle hava utgått från Stockholms stad, därest vederbörande kvarstått å

dess lönestat i samma tjänst som den 31 december 1929, erlägges till befattningshavaren

av Stockholms stad.

Den, som förflyttas till lägre tjänst å samma löneplan (lönestat) men som

uppbär förutvarande lön, erhåller pension i enlighet med bestämmelserna

för den tidigare innehavda tjänsten.

Har befattningshavare före den 31 december 1929 avgått med pension,

betalas pensionskostnaderna fortfarande av den, som därförut guldit lönekostnaden.

I övrigt gäller beträffande pensionsbeloppen, såsom förut erinrats, att de

skola fördelas mellan staten och Stockholms stad efter enahanda grunder

som övriga kostnader.

Vid beräknandet av det ersättningsbelopp, som från Stockholms stad

skall utgå till förutvarande kommunalavlönad befattningshavare, vilken

tvångsvis överförts till tjänst å statens löneplan, synes de sakkunniga, med

tillämpning av nyss angivna regler, enklast kunna förfaras å följande sätt:

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Med varandra jämföras, å ena sidan, den lön jämte de löneförhöjningar,

som befattningshavaren ägde åtnjuta från staden å den 31 december 1929

innehavd tjänst, jämte rörligt tillägg därå efter vid jämförelsetillfället för

stadens befattningshavare gällande grunder, samt, å andra sidan, befattningshavarens

lön i vederbörande lönegrad och löneklass vid jämförelsetillfället

jämte därå då belöpande dyrtidstillägg, dock med avdrag för avgifterna för

egen pensionering. Skillnaden mellan de två sålunda erhållna beloppen

gäldas av Stockholms stad.

De sakkunniga övergå härefter att behandla frågan om tvångsförfiyttningens

inverkan i övrigt å befattningshavarnas ställning. Därvid erinra de sakkunniga

om sin förut uttalade uppfattning, att tvångsförflyttningen av ordinarie

befattningshavare icke bör få medföra försämring av honom förut tillkommande

kontanta ekonomiska förmåner, även om anställningsformen kunde

anses medföra skyldighet för befattningshavaren att underkasta sig försämrade

ekonomiska villkor. Något annorlunda ställer sig, yttra de sakkunniga,

frågan om skyldighet för befattningshavare, vilken från kommunalavlönad

tjänst förflyttas till statsavlönad sådan, att underkasta sig bestämmelserna

i statens avlöningsreglemente angående tjänstgöringsskyldighet, ledighet och

dylikt i stället för de något fördelaktigare bestämmelserna i tjänstereglementet

för Stockholms stad.

Vad först angår befattningshavare, vilka innehava fullmakt eller konstitutorial

å kommunalavlönad tjänst, synes det de sakkunniga, att åläggande

icke kan meddelas dem att i förevarande hänseenden underkasta sig bestämmelserna

i statens avlöningsreglemente. Dessa tjänstemän måste förty enligt

de sakkunnigas mening anses berättigade att fortfarande åtnjuta dem i

tjänstereglementet för Stockholms stad tillförsäkrade förmåner. Övriga av

kommunen avlönade befattningshavare, vilka endast förordnats att uppehålla

viss tjänst, kunna däremot enligt de sakkunnigas uppfattning icke göra

gällande någon rättighet att efter förflyttning till statsavlönad tjänst fortfarande

lyda under tjänstreglementet för Stockholms stad. Då de sakkunniga

föreslagit, att dessa tjänstinnehavare skulle erhålla gottgörelse för av

förflyttningen föranledd minskning i löneinkomster, har detta, betona de,

skett allenast av billighetshänsyn. Någon befrielse från skyldigheten att

underkasta sig bestämmelserna i statens avlöningsreglemente har därmed

icke åsyftats. De sakkunniga hava ej heller funnit någon anledning föreligga

att i nu förevarande hänseende föreslå dylik befrielse. Enligt de sakkunnigas

mening böra förty dessa tjänstinnehavare efter förflyttningen till statsavlönad

tjänst vara i allo underkastade samma bestämmelser i dessa hänseenden

som övriga statstjänstemän; det personliga lönetillägg från Stockholms

stad, som enligt förut återgivna övergångsbestämmelser kan tillkomma dylik

befattningshavare, finna de sakkunniga utan betydelse i berörda hänseende.

Slutligen upptaga de sakkunniga i detta sammanhang spörsmålet i vad

mån tvångsförflyttning av tjänsteman från kommunalavlönad anställning till

statsavlönad kan inverka å bestämmandet av den ålder, vid vilken pensionsrätt

inträder. Då detta spörsmål kommer att behandlas i den särskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 12!”)

proposition rörande pensionsfrågorna, som jag senare torde fä anmäla för

Kungl. Maj:t, torde detsamma icke behöva här beröras.

Vad de sakkunniga sålunda anfört angående nuvarande befattningshavares

skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänst och rörande

ändring i nuvarande befattningshavares ställning ävensom vad de uttalat i

förut omförmälda förslag till övergångsbestämmelser har i allmänhet icke

givit anledning till erinran i de avgivna yttrandena.

Stockholms stads tjänstenämnd ställer sig dock tveksam gentemot de sakkunnigas

uppfattning, att liela den j>ersonal, varom här iir fråga, redan nu

borde vara att anse såsom anställd i statens tjänst. Det synes tjänstenämnden,

som om det från stadens sida ur vissa synpunkter skulle vara förenat

med svårighet att utan vidare godtaga denna uppfattning, även om den finge

anses vara grundad på formellt hållbara skäl. Särskilt vänder sig tjänstenämnden

mot de sakkunnigas uttalande, att vissa nu ifrågavarande befattningshavare

skulle vara skyldiga att utan vidare underkasta sig tillämpningen

av de statliga löneförfattningarna. Nämnden har i detta avseende anfört i

huvudsak följande:

Aven om jämväl denna de sakkunnigas uppfattning får anses ur formell

och juridisk synpunkt riktig, kan tjänstenämnden med hänsyn till stadens

hittillsvarande ställning till denna personal ej heller här underlåta att giva

uttryck åt vissa betänkligheter mot att av personalen i full omfattning utkräva

en sådan skyldighet, som nyss nämnts, detta så mycket hellre som möjligheterna

härutinnan i flera fall ytterst bliva beroende av den i betänkandet

direkt framhållna omständigheten, att det ofta nog varit rena tillfälligheter,

som varit avgörande för, huruvida den ena eller den andra tillsättningsformen

kommit till tillämpning.

Då tjänstetillsättningarna icke ankommit på någon stadens myndighet,

saknar staden givetvis möjlighet att i detta sammanhang hävda någon rättslig

ställning för personalen. Ehuru staden jämväl av enahanda skäl måste

anses uti här berört hänseende fritagen från förpliktelser gent emot personalen,

har tjänstenämnden likväl med hänsyn till dennas nuvarande ställning

på stadens lönestat, på sätt redan nämnts, icke velat underlåta att framhålla

här angivna synpunkter. Såsom i det föregående anförts hava de sakkunniga,

trots sin här ifrågavarande uppfattning, av billiglietsskäl ansett personalen

böra säkerställas mot en försämring av nu gällande ekonomiska förmåner.

Vid sådant förhållande lärer den meningsskiljaktighet, som i här

berörda hänseenden kan vara rådande, knappast kunna tillerkännas någon

större betydelse för förslagets genomförande.

Jag ansluter mig helt till den av de sakkunniga uttalade uppfattningen,

att omorganisationen av överståthållarämbetet bör i sin helhet på en gång

genomföras. Beträffande tidpunkten härför har jag tidigare förordat den 1

januari 1930; skälen för detta mitt ståndpunktstagande har jag därvid angivit,

och desamma torde icke nu behöva upprepas.

Ett omedelbart genomförande av den nya ordningen kommer emellertid,

såsom de sakkunniga framhålla, att nödvändiggöra överförandet av viss personal

å övergångs- eller indragningsstat. Beträffande bestridandet av de

härav föranledda kostnaderna biträder jag vad de sakkunniga därutinnan

föreslagit. Då en förut statsavlönaä tjänst överföres å indragnings- eller

Yttrande:».

Departements
chefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

övergångsstat, anser jag alltså staten böra fortfarande bestrida kostnaderna

för lön o. s. v. till den tvångsöverförde tjänstemannen; då kommunalavlönad

tjänst tvångsöverföres, böra motsvarande kostnader belasta kommunens utgiftsstat.

Med denna utgångspunkt, vilken jämväl godtagits av Stockholms

stads representanter, vill jag bär inskränka mig till spörsmålet, i vad mån

tvångsöverföring av statsanställd personal nödvändiggöres genom omorganisationen.

Av de sakkunnigas förut återgivna framställning lärer framgå,

att dylik tvångsöverföring i fråga om statsavlönad personal icke torde behöva

ifrågasättas annat än beträffande underståthållaren och sekreteraren i

överståthållarämbetets kansli. Polissekreteraren, vilken av de sakkunniga

omnämnes i berörda sammanhang, innehar kommunalavlönad tjänst, och

möjlighet lärer därjämte föreligga att placera denne tjänsteman å annan

befattning i det omorganiserade verket. De sakkunniga, vilka föreslagit

förstnämnda båda tjänster till indragning, hava i anledning därav ifrågasatt,

att befattningarnas två nuvarande innehavare skulle överföras å indragningsstat.

I det föregående har jag emellertid förordat, att befattningen såsom

underståthållare skulle bibehållas samt ersätta den av de sakkunniga föreslagna

tjänsten såsom kanslidirektör och chef för överståthållarämbetets

kansliavdelning. Vid bifall till denna framställning lärer icke böra ifrågasättas,

att den nuvarande underståthållaren skulle vare sig tvångsöverföras

å indragningsstat eller beredas tillfälle till frivillig sådan övergång, utan

synes han i dylikt fall böra kvarstå i tjänst ehuru med de ändrade arbetsuppgifter,

som förut omförmälts, samt med personligt lönetillägg, motsvarande

minskningen i avlöningsförmånerna. Detta personliga lönetilllägg

skulle uppgå till i runt tal 1,100 kronor och synes böra fördelas

mellan staten och Stockholms stad enligt enahanda grunder som nuvarande

löneförmåner, d. v. s. med omkring 2/3 å staten och 1/3 å Stockholms stad.

Särskilda bestämmelser härom torde böra upptagas i avtalet med Stockholms

stad. Beträffande nuvarande sekreteraren i överståthållarämbetets leansli

torde däremot placering icke kunna beredas inom det nyorganiserade verket.

I likhet med de sakkunniga och på av dem i övrigt anförda skäl förordar

jag därför, att denne befattningshavare i samband med omorganisationen

överföres å statsverkets indragningsstat.

Omorganisationen medför vidare en icke obetydlig omflyttning av nuvarande

ordinarie befattningshavare samt ändring av dessas hittillsvarande

ställning och arbetsuppgifter.

Mot vad de sakkunniga anfört angående befattningshavarnas skyldighet

att underkasta sig dylika ändrade tjänsteförhållanden har jag icke funnit

anledning till erinran. Jag ansluter mig emellertid även till de sakkunnigas

uppfattning, att tvångs förflyttade tjänstemän icke böra få vidkännas minskning

i dem å förut innehavd tjänst tillkommande ekonomiska förmåner. Det

förslag till övergångsbestämmelser, som de sakkunniga och stadens delegerade

utarbetat, vill jag förty förorda till godkännande, i den mån detsamma

vidkommer statsverket och i detta sammanhang behandlas. Med avseende å

dessa bestämmelser bör givetvis iakttagas, att vederbörande befattningshavare

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tillförsäkrade förmåner, värdet av naturaförmåner inräknat, icke överstiga

vad som skulle tillkommit honom, därest nuvarande föreskrifter alltjämt

varit gällande. Förslaget — i sin helhet — torde böra göras till föremål

för avtal med Stockholms stad, och bemyndigande att ingå avtal i sådant

hänseende lärer böra av riksdagen utverkas.

Yad av de sakkunniga anförts därom, att vid utseendet av ny överståt

hållare föreskrifter borde meddelas angående skyldighet för denne att underkasta

sig av omorganisationen påkallade ändringar i ställning och löneföi

mån er, har iakttagits vid ämbetets besättande med nuvarande innehavare.

Jag finner vidare lämpligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, befattningshavare,

vilken tvångsförflyttas till statsverkets avlöningsstat, därefter

blir underkastad bestämmelserna i statens avlöningsreglemente. I vissa

fall lärer emellertid detta, på av de sakkunniga anförda skäl, icke vara

görligt, nämligen beträffande sådana befattningshavare, vilka innehava fullmakt

eller konstitutorial å kommunalavlönad tjänst. Med avseende å

dessa befattningshavare torde särskilda föreskrifter böra utfärdas därom,

att de, så länge de kvarstå i den tjänst, dit tvångsförflyttning skett, skola

åtnjuta dem enligt tjänstereglementet för Stockholms stad tillförsäkrade förmåner

med det undantag, att avlöningen från statsverket skall beräknas

på sätt och till belopp, som i det statliga avlöningsreglementet angives.

Dylik undantagsställning lärer kunna ifrågakomma för högst nio befattningshavare.

Extra kostnader under övergångsperioden.

De beräkningar angående kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet

efter omorganisationen, vilka av de sakkunniga framlagts, äro givetvis

upprättade under förutsättning, att den nya personalstaten blivit i dess helhet

genomförd samt att andra kostnader för personalen icke ifrågakomma,

än som framgå av denna nya stat. Innan detta förhållande inträder, föreligger

emellertid, framhålla de sakkunniga, en övergångsperiod, varunder

viss förutvarande personal antingen är uppförd å indragnings- eller övergångsstat

eller äger uppbära personliga lönetillägg. Ett rätt bedömande av förslagets

ekonomiska konsekvenser förutsätter därför, att jämväl dessa temporära

kostnader beräknas.

Ett fullt riktigt överslag av sistberörda kostnader förutsätter återigen,

enligt de sakkunniga, att man äger säker kännedom om dels vilka nuvarande

befattningshavare, som komma att överföras å indragnings-, eventuellt övergångsstat,

och dels å vilka nyinrättade tjänster förutvarande befattningshavare

komma att placeras. Dessa omständigheter hava emellertid de

sakkunniga funnit undandraga sig deras bedömande. Ehuru vid sådant

förhållande en exakt beräkning av kostnaderna under övergångsperioden

synts dem omöjlig att åstadkomma, hava de sakkunniga likväl ansett sig

böra söka approximativt bedöma dessa kostnader. De sakkunniga hava

härvid — utan att därmed hava på något sätt velat uttala sig angående

lämpligheten av den ena eller andra åtgärden — utgått från att underståthållaren

och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli skulle överföras å

indragningsstat, samt att envar av övriga nuvarande befattningshavare borde

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

placeras å den nyinrättade tjänst, som med avseende å arbetsuppgifter och

blivande lön närmast motsvarar den av honom förut innehavda; beträffande

skrivpersonalen har det dock ansetts nödvändigt att räkna med viss förskjutning

i avseende å placeringen. Vid uppgörandet av dessa beräkningar

hava de sakkunniga tagit hänsyn till de olika situationer, som uppkomma,

allt eftersom alternativ I eller alternativ II kommer till utförande.

Med hänsyn till den ståndpunkt, jag i det föregående intagit, saknar jaganledning

att nu uppehålla mig vid de sakkunnigas beräkningar, i den mån

dessa hänföra sig till alternativ II.

Under förutsättning att alternativ 1 komme att tillämpas, liava de sakkunniga

verkställt beräkningar angående de personliga lönetillägg, vilka

enligt nyss återgivna övergångsbestämmelser skulle utgå till befattningshavare,

som förflyttas till tjänst, varå avlöningen är lägre än å den förutvarande

tjänsten. Beträffande förutvarande befattningshavares placering å

de nya tjänsterna hava de sakkunniga tänkt sig det förfaringssättet tillämpat,

som de i sitt nyss återgivna uttalande angivit. Summan av de med ledning

härav beräknade personliga lönetilläggen hava de sakkunniga uppskattat till

25,546 kronor 68 öre årligen; av detta belopp skulle emellertid allenast 3,521

kronor 12 öre belöpa å statsverket. Därest underståthållaren kvarstår i

tjänst, ökas beloppet av de personliga lönetilläggen med i runt tal 1,100

kronor, varav omkring 735 kronor enligt förut angiven fördelningsgrund

skulle belöpa å staten.

Utöver de kostnader, som förorsakas av personliga lönetillägg till den

till överståthållarämbetet hörande personalen, tillkomma dock, framhålla

de sakkunniga, vissa ersättningar till nuvarande utmätningsmän, vilka förflyttas

till andra tjänster. Enligt framlagt förslag skulle eu av dessa

tjänster omedelbart indragas, två befattningshavare skulle överföras till

exekutionsverket och fem befattningshavare skulle uppehålla nyinrättade

konstapelstjänster å polisens ordonnansavdelning. Dessa sistnämnda utmätningsmän,

vilka sålunda förflyttas till tjänster med lägre avlöningsförmåner,

böra, yttra de sakkunniga, erhålla ersättning härför. Enligt av de sakkunniga

verkställda beräkningar skulle dessa ersättningsbelopp uppgå till sammanlagt

1,200 kronor årligen. Å ifrågavarande 1,200 kronor beräknas rörligt

lönetillägg enligt för Stockholms stads befattningshavare gällande grunder

eller för närvarande efter 21 %, utgörande 252 kronor. Sammanlagda beloppet

blir alltså 1,452 kronor.

Staten bidrager till nuvarande utmätningsmäns avlöning med 12,200 kronor

årligen, motsvarande i runt tal 37 % därav. Det synes de sakkunniga rimligt,

att staten under övergångsperioden jämväl erlägger 37 % av ersättningsbeloppen

åt de tvångsöverförda utmätningsmännen, i den mån sådana belopp

utgå. Med denna fördelningsgrund skulle statsverket tillskjuta kronor 537: 24

av ifrågavarande kostnader och Stockholms stad kronor 914: 76.

En sammanfattning av samtliga de sakkunnigas nu omförmälda beräkningar,

avseende det ny organiserade verkets personal i dess helhet, ävensom

av vad tidigare utav dem anförts angående kostnaderna vid eventuell överföring

av viss personal å indragningsstat, ger följande resultat:

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 56.

129

Statsverket: Stockholms

stad:

kronor kronor

Lön å indragningsstat åt underståthållaren .............

Dito åt sekreteraren i överståthållarämbetets kansli .

Personliga lönetillägg...................................................

Ersättning åt vissa utmätningsman .............................

12,004: — 5,420: —

12,804:— —: —

3,521:12 22,025:50

537: 24 914: 70

28,800: 30 28,360: 32

Härtill kommer personligt lönetillägg åt sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli såsom ersättning för indragna sportler med belopp, vilket,

enligt vad i det föregående anförts, för budgetåret 1929/1930 utgör 3,600

kronor.

Nyss angivna beräkningar angående extra kostnader avse förhållandena

omedelbart efter omorganisationens genomförande. Dessa kostnader komma

uppenbarligen, uttala de sakkunniga, att så småningom nedgå, vissa utav

dem till och med ganska snart. Sålunda inträda enligt de sakkunniga de

å indragningsstat överförda tjänstinnehavarna inom en jämförelsevis kort tidrymd

i pensionsåldern, likaså vissa utav dem, som erhålla personliga lönetillägg.

Dels i samband härmed och dels på grund av andra omständigheter

lära enligt de sakkunniga vissa av övriga befattningshavare, Arilka tillerkänts

personliga lönetillägg, kunna påräkna befordran till högre tjänst; de personliga

lönetilläggen komma då att försvinna. I övrigt äro lönetilläggens storlek

naturligen beroende av eventuell höjning eller sänkning såväl av det statliga

dyrtidstillägget som av det från Stockholms stad utgående rörliga tillägget

å kommunala befattningshavares löner.

Mot de sålunda framlagda beräkningarna hava i de avgivna yttrandena Yttranden,

icke gjorts någon erinran.

De beräknade kostnaderna i anledning av tjänstindragning eller tvångs- Departements*

förflyttning av tjänstemän äro ju föranledda av de förslag i sådant hänseende, chefen,

som i det föregående berörts och vartill jag i huvudsak uttalat min anslutning.

Endast den ändring synes böra vidtagas i de gjorda beräkningarna

att, då jag i det föregående förutsatt, att nuvarande underståthållaren icke

skulle överföras till indragningsstat, beräknade kostnader för lön å dylik stat

åt underståthållaren böra utgå, varemot i stället erforderliga medel böra beräknas

för personligt lönetillägg åt nuvarande underståthållaren. Beträffande

polisintendenterna vid polisverket, vilka för närvarande äro kommunalavlönade,

lärer personliga lönetillägg från statsverket icke kunna ifrågasättas.

Vad de sakkunniga föreslagit angående bidrag till vissa ersättningar åt

tvångsförflyttade utmätningsmän vill jag biträda.

De extra kostnader, vilka under en kortare övergångsperiod skulle belöpa

å statsverket, kunna alltså uppskattas till följande belopp för helt år räknat:

Riliang till riksdagens protokoll 1929. I sand. 44 käft. (Nr 56.)

101 29 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kuntjh Majds proposition nr 5fj.

Kronor.

Lön å indragningsstat åt sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli............................................................................................... 12,804: —

Personligt lönetillägg åt underståthållaren....................................... 735: —

Personligt lönetillägg åt sekreteraren ............................................. 3,600: —

Personliga lönetillägg till tvångsförflyttade tjänstemän................ 3,521: 12

Bidrag till ersättningar åt vissa utmätningsman ........................... 537: 24

Summa kronor 21,197: 36

Pör senare hälften av budgetperioden 1929/1930 torde medelsbehovet för

nu ifrågavarande ändamål kunna beräknas till ett belopp av 10,000 kronor

i avrundat tal.

I statsverkspropositionen har chefen för finansdepartementet under elfte

huvudtiteln, avdelningen allmänna indragningsstaten, för ändamålet beräknat

sistnämnda belopp till gäldande av berörda kostnader. Särskild framställning

angående förevarande medelsbehov lärer förty icke vara erforderlig.

Blivande avtal med Stockholms stad.

På sätt jag i det föregående framhållit lärer i händelse av bifall till nu

framlagda förslag särskilt avtal böra träffas med Stockholms stad i fråga om

vissa i det föregående anmärkta frågor. Detta avtal synes i huvudsak böra

avse följande förhållanden:

Disposition och underhåll av ämbetslokaler (sid. 97).

Disposition och underhåll av överståthållarbostaden med tillhörande område

och möbler (sid. 24 och 92—93) ävensom av bostad för polismästaren

(sid. 63—64 och 92—93).

Grunderna för fördelning av kostnaderna för överståthållarämbetet m. m.

mellan staten och Stockholms stad (sid. 107—108).

Grunderna för fördelning av inkomsten å indragna sportler (sid. 111—114).

Yissa bestämmelser angående tvångsförflyttade befattningshavare, avseende

deras eventuella rätt till personliga löne- och pensionstillägg (sid. 122—124).

Personligt lönetillägg till underståthållaren (sid. 126).

Ersättningsbelopp åt vissa utmätningsmän och fördelning av kostnaderna

härför (sid. 128—129).

Såsom av det föregående framgår, har jag på några punkter föreslagit

vissa avvikelser från det förslag, som godkänts från Stockholms stads sida.

De förändringar, som sålunda vidtagits, torde dock icke vara av den omfattning,

att staden kan befaras med anledning därav frånträda förslaget.

Därest så ändock skulle bliva händelsen, förfaller givetvis hela det nu

framlagda förslaget. I stället bör då även under senare hälften av nästkommande

budgetår gälla den stat för överståthållaren, underståthållaren

och överståthållarämbetets kansli, som enligt mitt förslag skulle tillämpas

under budgetårets förra hälft. Beslut i sådant hänseende torde böra fattas

av riksdagen. Beträffande vissa med den tilltänkta omorganisationen sammanhängande

förhållanden, vilka icke avhandlas i den hemställan, som jag

kommer att göra, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att under angiven förutsättning

träffa erforderliga förfoganden.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ts proposition nr 50.

131

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. beträffande överståthållaren,

dds från och med den 1 januari 1930 bestämma överståthållarens

lön till ett belopp av 30,000 kronor om året;

dels besluta, att i fråga om överståthållaren skola, likaledes

från och med den 1 januari 1930, gälla följande bestämmelser:

1. a) Överståthållaren är berättigad till fri bostad i för ändamålet

anvisat hus med därtill hörande planterat område. Där

särskilda förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t

tilldela överståthållaren antingen annan, förhyrd bostadslägenhet,

eller ock, i stället för bostad in natura, kontant liyresersättning

till belopp, som bestämmes med hänsyn till förekommande

omständigheter.

Vid överståthållarens tillträde till tjänsten skall för honom

avsedd bostad vara försedd med möblering för högst fyra till

representation avsedda rum. Underhåll av deuna möblering

bestrides genom statsverkets försorg.

b) Överståthållaren skall bebo honom anvisad bostadslägenhet,

såframt icke Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter

annorlunda förordnar.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt

lända till efterrättelse de särskilda bestämmelser, som äro eller

varda meddelade.

c) Har överståthållaren på grund av ändrad disposition av

den honom anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall

skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande gottgöras

honom genom statsverkets försorg.

Har genom sådan flyttning eller i följd av eu mera väsentlig,

vid överståthållarens tillträde av befattningen icke påräknad

rubbning i bostadsförhållandena skada eller förlust åsamkats

honom, skall skälig skadeersättning efter Kungl. Maj:ts bestämmande

beredas honom genom statsverkets försorg.

d) Överståthållaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall

avträda bostadslägenheten å den fardag, som infaller näst efter

tre månader från det överståthållaren från tjänsten avgått eller

avlidit, dock att avflyttning skall ske, där överståthållaren beviljas

avsked på tid, som av honom begärts, å den fardag, som

infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest överståthållaren

från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Maj:t

bestämmes.

e) Överståthållaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall

i den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i bostadslägenheten

för överståthållarens efterträdare. Motsvarande skyldighet skall,

där Kungl. Maj:t så finner erforderligt, åligga överståthållaren

gent emot särskilt förordnad vikarie.

2. Kostnaderna för uppvärmning och belysning av överståthållaren

anvisad bostadslägenhet samt för bränsle, som i lägenheten

använts för hushållsändamål, bestridas genom statsverkets

försorg i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Kungl.

Maj:t utfärdas;

dels besluta, att vid ingången av januari månad 1930 till

överståthållaren skall genom statsverkets försorg utbetalas ett

belopp, motsvarande vad han vid utgången av december månad

1929 skulle hava i nämnda befattning uppburit i förskott för

januari månad 1930, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande;

II, beträffande överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar,

med undantag av polisdomstolen, samt polisverket

i Stockholm,

dels besluta, att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och

med den 1 januari 1930 med i det följande angivna undantag

äga tillämpning å befattningshavare vid överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar samt å polisintendenter vid polisverket

i Stockholm;

dels från och med sistnämnda dag bestämma antalet ordinarie

befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli- och

polisavdelningar på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 underståthållare ......................................................... A 2

1 polismästare ......................................................... A 2

1 polisintendent ........................................................... B 30

5 assessorer ................................................................ B 27

1 notarie av första klass ............................................ B 24

2 notarier av andra klass ............................................. B 21

1 förste bokhållare........................................................ B 18

7 kanslister..................................................................... B 15

3 bokhållare ................................................................ B 15

3 kan sb skrivare ............................................................ B 11

3 kanslibiträden ................................................. B 7

2 kontorsbiträden ......................................................... B 4

15 skrivbiträden............................................................... B 2

dels från och med samma dag bestämma antalet polisintendenter

vid polisverket i Stockholm på följande sätt:

Befattning Lönegrad

3 polisintendenter ....................................................... B 30

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtit proposition nr 3tJ. 133

dels besluta, att nuvarande sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli skall överföras till allmänna indragningsstaten

från och med den 1 januari 1930, med rätt för honom att åtnjuta

lön enligt nyssnämnda avlöningsreglemente men med

skyldighet att, i den händelse han efter förflyttning till indragningsstaten

erhåller annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens

eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna

å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med

de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna

å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner,

vidkännas mot de senare svarande avdrag;

dels besluta, att utöver vad i 3 § i avlöningsreglementet

stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum tinnes

däremot stridande skall gälla, att med annan tjänst än underståthållar-,

polismästar-, polisintendents- och assessorsbefattning

må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet

angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns stat;

dels föreskriva, att vid tillämpning i fråga om befattningshavare

vid överståthållarämbetet av de i 13 § 3 mom. 1 punkten

i förenämnda avlöningsreglemente givna bestämmelserna om

tjänstemans förfiyttningsskyldighet skall — i den mån icke med

avseende å befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli

är annorlunda förordnat — med uttrycket »det verk, han tillhör

eller varunder han lyder» förstås ej blott överståthållarämbetet

utan jämväl polisverket i Stockholm samt landsstaten;

dels besluta, att polismästaren i Stockholm skall, utan hinder

av föreskrifterna i 22 § a) och b) i avlöningsreglementet, åtnjuta

fri boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk belysning,

där sådan anordnats, med skyldighet emellertid att själv bekosta

armatur och lampor;

dels bestämma, att polisintendenterna vid överståthållarämbetet

och polisverket i Stockholm skola utöver dem enligt avlöningsreglementet

tillkommande lön äga uppbära avlöningsförstärkning

med följande belopp för år räknat:

polisintendenten och chefen för kriminalpolisen .. 2,500 kronor

eu var av övriga polisintendenter.......................... 1,500 »

dels godkänna följande bestämmelser att gälla beträffande

befattningshavare, vilka på grund av omorganisationen flyttas

från kommunalavlönad tjänst till statsavlönad sådan:

a) dylik befattningshavare må — ändå "att avlöningen helt

eller delvis icke utgått av statsmedel — äga att i avlöningshänseende

tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet

;

b) befattningshavare, vilken under sin anställning vid överståthållarämbetet

fått tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utom ämbetsverket i och för uppflyttning i högre löneklass, må

alltjämt i enahanda hänseende äga tillgodonjuta denna tjänstetidsberäkning;
c)

å befattningshavare, vilken erhållit fullmakt eller koustitutorial

å kommunalavlönad tjänst, skola bestämmelserna i tjänstereglementet

för Stockholms stad tillämpas jämväl efter förflyttningen,

så länge befattningshavaren kvarstår i den tjänst, dit

förflyttning skett; befattningshavaren dock obetaget att i stället

underkasta sig föreskrifterna i statens avlöningsreglemente;

dels besluta, att, där ordinarie tjänsteman vid överståthållarämbetet

eller polisverket, å vilken förenämnda avlöningsreglemente

kommer att från och med den 1 januari 1930 äga tilllämpning,

enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära

någon del av avlöningen i förskott, skall vid ingången av

januari månad 1930 genom statsverkets försorg till honom utbetalas

ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den

befattning, han vid utgången av december månad 1929 innehar,

i förskott uppburit för januari månad 1930, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

dels förklara, att i övrigt av riksdagen med avseende å den

definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement

med flera verk lämnade medgivanden må i tillämpliga

delar gälla även beträffande ifrågavarande befattningshavare;

III. godkänna de av mig framlagda förslagen till stater ej

mindre för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets

kansli m. m. att lända till efterrättelse för tiden

1 juli—31 december 1929, än även för överståthållarämbetets

kansli- och polisavdelningar samt för polisintendenter vid polisverket

i Stockholm att gälla från och med den 1 januari 1930;

IV. dels godkänna av mig förordade huvudgrunder för

fördelning mellan staten och Stockholms stad ej mindre av

kostnaderna för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar

samt för avlöning till polisintendenter vid polisverket

i Stockholm, än även av inkomster å indragna sportler vid

nämnda avdelningar av överståthållarämbetet;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

sålunda och eljest i det föregående angivna huvudgrunder med

Stockholms stad ingå avtal ej mindre härom än även beträffande

sådana särskilda bestämmelser, som må påkallas av den

föreslagna omorganisationen och kostnadsfördelningen;

V. förklara att, därest dylikt avtal icke skulle komma till

stånd, i stället för vad under I—IV föreslagits skall gälla, att

nyssnämnda stat för överståthållaren, underståthållaren och

överståthållarämbetets kansli in. in. skall lända till efterrättelse

såväl för tiden 1 juli—31 december 1929 som även för tiden 1

januari—30 juni 1930; samt

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj-.ts proposition nr 56. 135

VI. under femte huvudtiteln — med uteslutande av det under

avdelningen överståthallarämbetet och landsstaten uppförda

ordinarie förslagsanslaget till överståthallarämbetet — under

samma avdelning med rubriken »Överståthållarämbetet m.m.

uppföra ett ordinarie förslagsanslag av.............. kronor 130,500.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Rungl. Maj:ts proposition nr 66.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Propositionen.......................................................................................

Inledning..................-...............................................................

Huvuddragen av den föreslagna omorganisationen........... ................

Överståthållaren ..................................................................................

Befattningshavare och arbetsuppgifter ..............................................

Personalens placering å statlig eller kommunal lönestat .............

Personalens indelning och åligganden .........................................

1) Kansliavdelningen ..................................................................

A) Chefskapet över kansliavdelningen (underståthållaren) ....

B) Kanslibyrån.........................................................................

C) Exekutionsroteln ................................................................

D) Fattigvårdsroteln...............................................................

E) Gemensam personal ..........................................................

2) Polisavdelningen......................................................................

A) Polismästaren............................

B) Kanslibyrån...............................

C) Poliskammaren .........................

D) Ekonomiförvaltningen ............

E) Polisdomstolen ........................

3) Under överståthållarämbetet lydande särskilda verk och inrättningar

A) Exekutionsverket .............................................................................

B) Polisverket .......................................................................................

C) Övriga institutioner ........................................................................

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet.............................................

Kostnadsberäkningar och utgiftsstater ..............................................-...........

Stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets

kansli m. m. för tiden 1 juli—31 december 1929....................................

Stat för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar fr. o.m. Vi 1930

Stat för polisintendenter vid polisverket i Stockholm fr. o. in. Vi 1930......

Löneregleringens inverkan å andra anslag under femte huvudtiteln .........

Fördelning av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad.....................

Inkomst av indragna sportler samt fördelning av dessa medel mellan staten

och Stockholms stad ...................................................................................

Jämförelse mellan beräknade utgifter och inkomster före samt efter eventuell

omorganisation................................................................................................

Förslagets genomförande...................................................................................

Extra kostnader under övergångsperioden ......................................................

Blivande avtal med Stockholms stad.............................................................

Hemställan........................................................................................................

Sid.

1

2

3

21

27

28

36

37

37

44

49

53

57

60

62

64

69

76

83

84

84

85

87

87

90

91

95

95

96

98

no

114

115

127

130

131

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:309 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag om vissa ändringar i 5 § i lagen den 11 oktober 1907 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1929:310 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts under punkten 9 i bil. 4 av elfte huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till allmänna indragn a1 i texten
  3. Rskr. 1929:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kangl. Maj:ts proposition angående anslag till överstäthällarämbetet in. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. Rskr. 1929:278 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattning s. 4 i texten
  5. BU 1929:63 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds under punkten 9 i bil. 4 av elfte huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till allmänna indragningsstaten. s. 2 i texten

Visa alla 8