Sök i Ratio Lex

Angående pension för direktören vid det med musikaliska akademien förenade musikkonservatoriet, professorn B. Beckman

1929-02-08 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:69, Angående pension för direktören vid det med musikaliska akademien förenade musikkonservatoriet, professorn B. Beckman

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr (>9.

I

Nr 69.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension för direktören

vid det med musikaliska akademien förenade musikkonservatoriet,

professorn B. Beckman; given Stockholms

slott den 8 februari 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tbyggeb, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Bokell, von Stetebn, Malmbeeg,

Lindskog, Bissmabk, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför:

Befattningen som direktör för det med musikaliska akademien förenade Pension för

musikkonservatoriet är, enligt den för akademien och konservatoriet gäl- ^det* med

lande, den 28 maj 1926 fastställda stat, upptagen bland sadana icke-ordi- musikaliska

narie befattningar, för vilka avlöningen utgår med visst årligt arvode. Med

befattningen är sålunda icke förenad rätt till pension. mnsikkonser
I

fråga om pension för innehavaren av direktörsbefattningen hava emel- ^°‘

lertid under de utredningar, som föregingo fastställandet av nämnda stat, Beckman.’

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 55 höft. (Nr 69.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

och även efter dess tillkomst framställts åtskilliga förslag, men på grund

av särskilda omständigheter hava dessa hittills icke lett till definitivt resultat.

Nu har musikaliska akademien i skrivelse den 29 oktober 1928 åter upptagit

spörsmålet om pension åt direktören och anhållit, att Kungl. Maj:t

ville genom avlåtande av proposition till 1929 års riksdag framföra frågan

till lösning.

För bedömande av spörsmålet torde vara nödvändigt lämna en redogörelse

för vad som tidigare huvudsakligen förekommit i fråga om konservatoriedirektörens

tjänsteställning och pensionsrätt.

Inspektorn vid musikaliska akademiens konservatorium uppbar vid 1870- talets början en avlöning av 1,000 kronor, vartill under åren 1875 till och

med 1877 kom dyrtidstillägg med 200 kronor. Sammanlagt uppgick sålunda

hans avlöning vid tiden i fråga till 1,200 kronor. Vid 1877 års lönereglering

höjdes avlöningen till 3,000 kronor. Av beloppet skulle 2,250

kronor utgå i form av lön och 750 kronor utgöra tjänstgöringspenningar.

Enligt de för musikaliska akademien den 12 november 1880 utfärdade

stadgar skulle direktören, vars befattning motsvarade den i akademiens stat

upptagna inspektorsbefattningen, väljas för en tid av tre år.

I den stat, som enligt beslut av 1908 års riksdag fastställdes den 13 juni

samma år, upptogs direktören för musikkonservatoriet bland de ordinarie

befattningshavarna; och bestämdes hans avlöning till 3,600 kronor lön, 2,000

kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg. Därtill kom tillfällig

löneförbättring med 1,000 kronor, varav 700 kronor lön och 300 kronor

tjänstgöringspenningar.

I de samtidigt med staten fastställda villkor och bestämmelser för åtnjutande

av de i staten upptagna avlöningsförmåner stadgades, att i fråga om

befattningshavares rätt till pension skulle gälla vad i särskild lag angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid tiden för lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt anginge innehavare av befattning, som därefter tillträddes,

vid tillträdet till befattningen stadgat.

Högskolornas löneregleringskommitté — tillsatt den 3 december 1920 —

framlade den 6 juni 1921 ett betänkande, som bland annat innefattade förslag

till lönereglering för befattningshavare vid musikaliska akademien och

musikkonservatoriet. Detta förslag gick ut pa att innehavaren av direktörsbefattningen,

vilken då alltjämt tillsattes genom förordnande på en tid av

tre år, skulle med placering i lönegraden B 24 berättigas såväl att efter hand

erhålla avlöningsförhöjning genom uppflyttning i högre löneklass som pension,

varför i förslaget till tjänsteförteckuing anmärktes, att avlöningen till

befattningshavaren utgick enligt ett av kommittén föreslaget 3 mom. av 5 §

i avlöningsreglementet, varjämte föreslogs, att den tid, som förordnandet

borde omfatta, måtte bestämmas till högst sex år, och att samma pensionsålder

bleve gällande för konservatoriets direktör som för dess lärare, nämligen

65 levnads- och 25 tjänstår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition Nr (i!).

Kommittén anförde till stöd härför bland annat:

Enligt 41 § i de för musikaliska akademien den 19 maj 1911 fastställda,

nu gällande stadgar väljes direktören för läroverket för en tid av tre år.

Den avgående kan återväl jas. Valet förrättas av akademien enligt särskilda

i 39 och 40 §§ givna föreskrifter. I 42 § stadgas därjämte, att, om till

direktör för läroverket väljes eu person, som innehar befattning såsom annan

ämbetsman hos akademien eller ordinarie lärare vid läroverket, denna befattning

skall uppehållas på förordnande under den tid, innehavaren tjänstgör

som direktör.

Direktörsbefattningen torde få anses bliva tillsatt genom förordnande och

bör således ej hänföras till avlöningsreglementets tredje utan till dess andra

kapitel. Fråga uppstår då, huruvida direktören bör komma i åtnjutande av

avlöningsförhöjning genom uppflyttning i löneklass och pension, med andra

ord, huruvida diiektörsbefattningen bör inordnas under en av kommittén

i annat sammanhang föreslagen ny tredje punkt i 5 § eller under samma

paragrafs andra punkt (»3. För vissa i den vid detta reglemente fogade

tjänsteförteckning angivna befattningar, vilkas innehavare tillsättas genom

förordnande på viss tid, skola vad i detta reglemente eller eljest är stadgat

angående de i 3 kap. avsedda tjänstemän i tillämpliga delar iända till efterrättelse»).

Kommittén vill erinra om att det under senare tid varit regel, att en direktör

genom omval kvarstått i sin befattning under flera perioder. Sålunda

har den nuvarande direktören beklätt tjänsten oavbrutet sedan år 1910.

Hans företrädare tillträdde år 1905 direktörsskapet. År 1901 avgick en direktör

efter 29 års tjänstgöring. Under sådana förhållanden synes det skäl,

som vid 1908 års lönereglering anfördes emot systemet med ålderstillägg—

nämligen att direktörsförordnandet för varje gång meddelades allenast för

3 år i sänder — knappast äga fog. Den omständighet, att befattningshavaren

genom ett omval vinner en bekräftelse på sin lämplighet för befattningen,

synes nämligen ej motivera, att han skulle gå miste om en avlöningsförmån,

som han vid eu fastare anställningsform skulle kommit i åtnjutande

av. Kommittén anser på anförda grunder direktörsavlöningen

böra förses med avlöningsförhöjningar.

Vad därnäst pensionsfrågan angår vill kommittén för sin del kraftigt

understryka önskvärdheten av att direktören erhåller pensionsrätt. Det förefaller

obilligt, om direktören, vars arbetskraft i full utsträckning tages i anspråk

av tjänsten, och vilken därför också måste erhålla eu avlöning beräknad

efter eu annan norm, icke skulle för sitt pensionsunderlag få°fullt

ut tillgodoräkna sig den arbetsinsats, han i egenskap av direktör nedlagt i

läroverket.

Då således befattningen bör förses såväl med avlöningsförhöjning genom

uppflyttning i löneklass som med pension, föreslår kommittén, att i tjänsteförteckningen

må anmärkas, att avlöningen till befattningshavaren utgår

enligt 5 § 3. i reglementet. Den tid, som förordnandet bör omfatta, torde

lämpligen böra bestämmas till högst 6 år.

Vidkommande den lönegrad, som för direktörens del skulle komma till

användning, vill kommittén först anmärka, att kommittén funnit missvisande

den jämförelse, som vid 1908 års lönereglering gjordes mellan läroverkens

rektorer och direktören. Rektorernas verksamhet är nämligen av

en helt annan art än direktörens. De förra ha ett omfattande ekonomiskt

ansvar, vartill för den senares del saknas motsvarighet. Det är med hänsyn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 69.

härtill också rimligt, att avlöningen till direktören sättes lägre än för läroverksrektorerna.

Enligt akademiens stadgar har direktören att utöva närmaste

ledningen över läroverket, vaka över undervisningen därstädes och

allt vad med densamma äger gemenskap, föra matrikel över eleverna samt

i läroverksstyrelsen föredragna ärenden, som angå läroverket. Han synes

alltså närmast kunna karakteriseras som en studierektor, varvid dock e.j

bör förbises, att den individuella undervisningsform, som vid konservatoriet

tillämpas, gör direktörens arbete vid undervisningens övervakande synnerligen

tidskrävande. Det har också för kommittén upplysts, att direktörsgöromålen

taga befattningshavarens hela arbetstid i anspråk.

Med hänsyn till direktörsbefattningens nuvarande placering i eu lönegrad

närmast motsvarande den så kallade andra normalgraden och då en jämställdhet

mellan direktören och akademiens sekreterare synes motiverad, får

kommittén föreslå, att direktören placeras i lönegraden B 24. Slutligen vill

kommittén påpeka, att på grund av bestämmelserna i 5 § av lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension för rätt till

hel pension för direktören torde krävas samma ålder som för de manliga

statstjänstemännen i gemen eller 67 levnads- och 35 tjänstår. Däremot är

pensionsåldern för lärarna vid musikaliska akademien bestämd lägre, nämligen

till 65 levnads- och 25 tjänstår. Då ingen anledning torde förefiunas

att för konservatoriets direktör uppehålla en annan princip än för konservatoriets

lärare, får kommittén föreslå, att i den civila pensionslagen 5 § g)

en ändring sker, varigenom den för lärarna stadgade särskilda pensionsåldern

blir gällande jämväl för direktören.

I sitt yttrande över kommitténs förslag rörande direktörsbefattningen hade

musikaliska akademien icke någon annan erinran än i fråga om den lönegrad,

till vilken befattningens innehavare skulle hänföras. Akademien föreslog

lönegraden B 30.

Mot kommittéförslaget rörande direktörsbefattningens allmänna ställning

i lönesystemet inlade emellertid statskontoret en bestämd gensaga.

Statskontoret påpekade, hurusom införandet av den utav kommittén föreslagna

anställnings- och lönetypen — ordinarie tjänsteman, tillsatt genom

förordnande tills vidare, men med rätt till ålderstillägg och pension — skulle

ytterligare komplicera avlöningsbestämmelserna, varför lämpligheten av eu

sådan åtgärd torde starkt kunna ifrågasättas, och den föreslagna lösliga anställningsformen

ansåg statskontoret näppeligen passa ihop med begreppet

ordinarie såsom detta hittills uppfattats. Behövligheten av anordningen torde

i varje fall icke framgå i fråga om de befattningshavare, kommittén velat

hänföra till denna kategori. Direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet

syntes med hänsyn till innehavarens ställning böra tillsättas allenast genom

förordnande, men torde hinder icke möta att låta ålderstillägg utgå å ett

arvode. Vad pensionsfrågan anginge torde densamma komma att lösas i

samband med avgörandet av frågan om pensionering av övrig icke-ordinarie

personal. Det kunde även erinras, att det väl knappast kunde påfordras,

att tjänstemän, som innehade sina befattningar allenast på förordnande tills

vidare, skulle erlägga pensionsavgifter till civila pensionsfonden, man att

dem bereddes möjlighet att återfå eller på annat sätt få gagn av de erlagda

avgifterna, för den händelse deras förordnande icke förnyades, utan att detta

berott på att de avskedats på grund av tjänstefel eller övergått till annan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition Nr (i!).

statstjänst. Ett tillägg till civila pensionslagen i sådant syfte torde därför

vara erforderligt, om kommitténs förslag genomföres.

Vid behandling i statsrådet av den till 1926 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

yttrade dåvarande departementschefen i nu ifrågavarande

ämne följande:

Vad angår själva anställningsformen, förordnande på viss tid, saknar jag

anledning föreslå någon ändring. Kommittén föreslår, att tiden för förordnandet

bestämmes till högst sex år, och akademien har icke haft något att

erinra häremot; för egen del finner jag skäl förefinnas för en dylik anordning.

och torde det ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera vidtaga i anledning

härav föranledd ändring i akademiens stadgar.

Vad därefter beträffar den lönetyp, som ifrågasatts av kommittén, har jag

icke kunnat undgå att taga intryck av de betänkligheter, statskontoret i

detta hänseende framfört. Den anordningen synes mig vara den enklaste

—- vilken därtill undviker ett onödigt komplicerande av avlöningsreglementets

bestämmelser — att i akademiens stat ett arvode uppföres för direktörsbefattningen

och tillika angives, att ålderstillägg utgår å detta arvode.

Pensionsfrågan bliver visserligen icke härigenom omedelbart ordnad, men

såsom statskontoret erinrat, torde detta spörsmål snart komma att lösas i

ett större sammanhang.

Vid bedömande av storleken av det arvode, som bör tillmätas innehavaren

av ifrågavarande befattning, torde man hava att utgå från den nuvarande

lönen, 7,000 kronor, inclusive tillfällig löneförbättring. Kommittén

har föreslagit lönegraden B 24, d. v. s. en lönestandard av 7,668 kronor—

9,060 kronor, medan akademien ifrågasätter lönegraden B 30, d. v. s. en

avlöning av 10,500 kronor—11,940 kronor. Jag vill för min del föreslå ett

arvode av 8,000 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 480

kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.

I statsverkspropositionen upptogs i anslutning härtill direktörsbefattningen

såsom eu icke-ordinarie befattning, avlönad med ett arvode av 8,000 kronor

jämte tre arvodesförhöjningar att utgå efter 3, 6 och 9 år, varemot i anslutning

till departementschefens nyssnämnda uttalande något förslag om

pensionsrätt för direktören icke samtidigt framlades. I anledning av detta

Kungl. Maj:ts förslag och ett i samband därmed motionsvis framlagt yrkande

beslöt emellertid riksdagen för direktörsbefattningen fastställa ett arvode

av 8,600 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 480

kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.

I annat sammanhang blev frågan om direktörens pensionsrätt föremål för

prövning av samma års riksdag.

I en med anledning av propositionen inom riksdagen väckt motion

(I: 86) föreslogs, att riksdagen måtte besluta, att för direktörsbefattningen

skulle gälla ett pensionsunderlag av 6,000 kronor samt att pension till

direktören skulle utgå enligt grunder överensstämmande med dem, som

vore fastställda för de i 2 § av kungörelsen den 20 juni 1921 (nr 456) avsedda

befattningshavare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

Till stöd härför anfördes i motionen huvudsakligen följande:

De ekonomiska villkor, som propositionen avser att bereda konservatoriedirektören,

äro icke av natur att främja utsikten att för den synnerligen

maktpåliggande befattningen förvärva personer med de framstående egenskaper,

som äro av nöden för befattningens behöriga upprätthållande.

Skall undervisningen vid konservatoriet kunna hållas uppe på en hög

nivå och, såsom sig bör, följa tonkonstens och musikpedagogikens utveckling,

är det oundgängligt, att den befattningshavare, åt vilken konservatoriets

närmaste ledning skall anförtros, icke allenast fyller vittgående krav

i fråga om musikalisk bildning och uppfattning utan även i andra avseenden

besitter framstående egenskaper. Är han icke utrustad med förmåga av

initiativ och med ledaregenskaper, löper undervisningen fara att stelna och

slappas.

Direktörens befattning är ingalunda, såsom i propositionen synes framskymta,

mindre betydelsefull än sekreterarbefattningen vid akademien. Båda

befattningarna äro av största betydelse för musikkulturen i landet, men de

ligga, så att säga, på olika plan. Medan sekreteraren mera verkar under

den stora allmänhetens ögon, har direktören såsom ledare av konservatoriet

— vilket skall utbilda såväl konstidkare som musiklärare, kyrkomusiker och

andra befattningshavare inom det musikaliska området — en uppgift, som,

om än ej lika framträdande i det offentliga, dock är fullt lika viktig.

Om det således ur det allmännas synpunkt måste erkännas vara av största

betydelse, att direktörsbefattningen besättes med eu i förutnämnda avseenden

väl kvalificerad person, lärer det ock få anses oundgängligt att med

befattningen förknippa sådana villkor, att den rätte mannen kan stå att

vinna.

Härvid måste tagas i betraktande, att direktören —- i motsats till akademiens

sekreterare — ansetts icke lämpligen kunna anställas på livstid. Han

väljes av akademien för en period, som för närvarande utgör tre år, men

i propositionen antages komma att förlängas till sex år. Att hans anställning

sålunda begränsas till en jämförelsevis kort tid innebär onekligen för

det allmänna en fördel, så till vida som däri ligger möjlighet att avhjälpa

tänkbara misstag vid tillsättningen och att, i händelse av en befattningshavares

avtagande energi och spänstighet, ersätta honom med en bättre

kraft. Men den fördel staten sålunda vinner måste tydligen, om man vill

påräkna lämpliga aspiranter till befattningen, kompenseras genom att avlöningsförmånerna

sättas ej oväsentligt högre än som kunnat ifrågakomma,

om anställningen haft en mera fast karaktär, varförutom måste sörjas för

att, när anställningen ägt bestånd eu viss tid, väsentligen understigande den

i allmänhet för pensionsrätt stadgade tjänstetiden, pension kommer att utgå

vid befattningshavarens entledigande. Synpunkter av denna art hava vunnit

behörigt beaktande på andra områden av statsförvaltningen. Beträffande

vissa administrativa befattningar av mera maktpåliggande art har

som bekant sedan åtskilliga år tillbaka genomförts den anordningen, att

vederbörande befattning tillsättes genom förordnande på sex år, under vilken

tid avlöning utgår i form av ett arvode å avsevärt högre belopp än

avlöningen för jämförliga befattningar, vilka tillsättas genom fullmakt, varjämte

i avseende å pensionering gälla sådana särskilda regler, som nyss

antytts.

Den nuvarande grundavlöningen för konservatoriedirektören utgör 7,000

kronor. Den ökning av 1,000 kronor jämte ålderstillägg, som föreslås i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr (ii).

propositionen, kan ur här förut angivna synpunkter icke betraktas såsom

tillräcklig. Anser man dessa synpunkter böra vinna avseende, lärer begynnelsearvodet

ej kunna sättas lägre än till 10,000 kronor, varjämte i fråga

om pensionsrätt bör fastställas ett pensionsunderlag av 6,000 kronor och i

övrigt meddelas bestämmelser byggda på grunder, motsvarande dem, som i

2 § av kungörelserna den 29 juni 1921 (nr 456), den 1 juni 1923 (nr 168)

och den 12 juni 1925 (nr 277) fastställts i fråga om pension för där nämnda

befattningshavare, som tillsättas genom förordnande på viss tid.

Motionen hänvisades till bankoutskottet, som däröver inhämtade utlåtande

av statskontoret. Statskontoret anförde:

Enligt gällande stat för musikaliska akademien är befattningen såsom

direktör för musikkonservatorium upptagen såsom ordinarie tjänst och alltså

förenad med rätt till pension enligt bestämmelserna i den civila pensionslagen;

men befattningen har sedan länge icke tillsatts med fullmakt utan

medelst förordnande för en tid av tre år i sänder; och på grund härav

lärer nuvarande direktören icke hava annan rätt till pension än som tillkommer

honom i egenskap av ordinarie innehavare av kamrerartjänsten

vid akademien. Såväl sistnämnda tjänst som även direktörsbefattningen

skulle hädanefter enligt Kungl. Maj:ts för 1926 års riksdag framlagda förslag

till stat för akademien förändras till arvodesbefattningar, dock med den

skillnad dem emellan, att direktörsbefattningen skulle komma att tillsättas

på förordnande under sex år i sänder, medan däremot kamrerarbefattningen

skulle, liksom icke-ordinarie befattningar i allmänhet, tillsättas medelst förordnande

tills vidare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag ansågs frågan om pension

böra lösas i samband med spörsmålet om pensionsrätt för icke-ordinarie

personal i allmänhet vid civilförvaltningen, varom förslag nyligen framlagts

av 1921 års pensionskommitté.

Härav skulle bliva följden, att nuvarande innehavaren av förordnandet

å direktörsbefattningen skulle för att bibehålla någon pensionsrätt nödgas

att under fortsatt förordnande å nämnda befattning kvarstå å gammal stat

såsom ordinarie innehavare av kamrerartjänsten. Förutom denna olägenhet

är att märka, hurusom pensionsrätten för icke-ordinarie personal vid allmänna

civilförvaltningen skulle enligt föreliggande förslag anordnas på

samma sätt, som nu gäller beträffande ordinarie befattningshavare, som tillsättas

medelst fullmakt eller konstitutorial, d. v. s. för rätt att komma i

åtnjutande av pension skulle i regel fordras uppnåendet av viss högre levnadsålder.

För en befattning, vars innehavare tillsättes endast på vissa år,

för att tillfälle må finnas att göra ombyte, där så befinnes önskvärt, lämpar

sig givetvis icke ett så beskaffat pensioneringssystem. Såsom i motionen

framhållits, ligger det därför närmast till hands att söka ordna pensionsförhållandena

för ifrågavarande direktörsbefattning på samma sätt som skett

beträffande ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på viss

tid, enligt vad därom stadgas i kungl. kungörelsen den 29 juni 1921 (nr

456) jämte däri sedermera gjorda ändringar och tillägg (nr 388/1922, 168/

1923 och 277/1925).

Vill man redan nu i sammanhang med den nya staten för musikaliska

akademien, såsom synes önskvärt, ordna pensionsförhållandena för direktörsbefattningen

vid musikkonservatorium, vilken i förevarande avseende

torde intaga en särställning bland icke-ordinarie befattningar inom allmänna

civilförvaltningen, synas ungefär följande föreskrifter lämpligen kunna meddelas

:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

För innehavare av befattningen såsom direktör för musikkonservatorium

skall ifråga om rätt till pension m. m. i tillämpliga delar gälla vad som i

kungl. kungörelsen den 29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

verk i fråga om pension med däri sedermera vidtagna ändringar och tillägg

finnes stadgat för byggnadschef hos byggnadsstyrelsen, med iakttagande

dock att för direktör för musikkonservatorium det högre pensionsbeloppet

skall utgöra 6,000 kronor och det lägre 5,000 kronor samt pensionsavgiften

360 kronor för år räknat.

Bankoutskottet yttrade i anledning av motionen:

Beträffande pensionering av ifrågavarande befattnings innehavare har

Kungl. Maj:t ansett ordnandet av denna fråga böra anstå i avvaktan på en

lösning av pensionsfrågan för icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet

i statstjänst.

Till den ståndpunkt, som Kungl. Maj:t sålunda intagit, vill utskottet för

sin del ansluta sig. Utskottet förbiser härvid icke att, såsom statskontoret

framhållit, detta ställningstagande medför vissa olägenheter beträffande pensionsförhållandena

för nuvarande innehavaren av direktörsbefattningen.

Dessa olägenheter äro emellertid enligt utskottets mening icke av den art,

att de böra föranleda ett omedelbart beslut i frågan, detta så mycket mindre

som utskottet icke känt sig övertygat om lämpligheten av att, såsom statskontoret

ifrågasatt, med avseende å direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet

tillämpa samma grunder, som i pensionshänseende gälla för vissa

huvudsakligen chefsbefattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss

tid. Därest pensionsförhållandena för icke-ordinarie personal inom statsförvaltningen

i allmänhet icke skulle bliva ordnade före den nuvarande direktörens

avgång, lärer för övrigt möjlighet icke saknas att på annat sätt sörja

för beredande åt honom av skälig pension såsom innehavare av direktörsbefattningen.

Utskottet hemställde alltså, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls av båda kamrarna.

Genom brev den 28 maj 1926 fastställdes därefter stat för musikaliska

akademien och musikkonservatoriet in. in., varvid direktörens tjänsteställning

och arvodet för honom bestämdes i enlighet med riksdagens beslut.

Den i 1926 års statsverksproposition ävensom bankoutskottets nyssnämnda

utlåtande åsyftade utredningen om pension för icke-ordinarie befattningshavare

i allmänhet blev, sedan ett betänkande i ämnet avgivits av 1921

års pensionskommitté, under år 1926 uppdragen åt särskilda sakkunniga.

I det betänkande, som av dessa avgavs den 29 mars 1927, upptogs till särskilt

övervägande frågan om konservatoriedirektörens pensionsförhållanden.

De sakkunniga yttrade härom:

Direktören vid musikkonservatorium var tidigare ordinarie tjänsteman.

Från och med den 1 juli 1926 har emellertid tjänsten förändrats till ickeordinarie

befattning med arvode av 8,600 kronor, vartill kunna komma tre

arvodesförhöjningar, vardera å 480 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 69.

Slutavlöningen uppgår sålunda till 10,040 kronor, motsvarande ungefär

slutlönen för ordinarie tjänsteman å G ort i lönegraden 13 26 eller för »befattningshavare

å extra stat» i lönegraden 27.

Enligt vad de sakkunniga förutsatt, skulle en dylik icke-ordinarie befattningshavare

kunna tillerkännas pensionsrätt enligt den civila tjänstepensionslagen.

Därest så skulle bliva fallet, synes för befattningen kunna bestämmas

det pensionsunderlag, som skulle gälla för icke-ordinarie befattningshavare

i 27:e lönegraden. Härigenom skulle för direktören komma att gälla

samma pensionsunderlag, som för innehavaren av den till lönegraden 13 26

hänförda ordinarie tjänsten såsom sekreterare hos musikaliska akademien,

med vilken senare tjänsteman direktören vid löneregleringen ansetts böra i

avlöningshänseende ungefärligen likställas.

Då direktören lärer böra tillsättas allenast på viss tid, skulle det kunna

ifrågasättas, huruvida ej pensionsförbållandena för denne lämpligare borde

ordnas efter de grunder, som skulle tillämpas beträffande innehavare av

sådana ordinarie tjänster, som avses i 2 kapitlet i avlöningsreglementet för

befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen, något som emellertid

skulle förutsätta, att direktörsbefattningen även i avlöningshänseende ombildades

till en dylik tjänst. Men då direktörens löneställning så nyligen

varit under omprövning, hava de sakkunniga icke tilltrott sig att framlägga

något direkt förslag i berörda syfte.

I ett den 29 september 1927 avgivet yttrande över nyssnämnda betänkande

anförde musikaliska akademien, bland annat, följande:

Akademien finner sig böra på det kraftigaste understryka angelägenheten

av att frågan om konservatoriedirektörens pensionering med snaraste vinner

en tillfredsställande lösning.

Skall undervisningen vid konservatoriet kunna hållas uppe på en hög nivå

och, såsom sig bör, följa tonkonstens och musikpedagogikens utveckling,

är det oundgängligt, att den befattningshavare, åt vilken konservatoriets

närmaste ledning skall anförtros, icke allenast fyller vittgående krav i fråga

om musikalisk bildning och uppfattning utan även i andra avseenden besitter

framstående egenskaper. Är han icke utrustad med förmåga av initiativ

och med ledaregenskaper, löper undervisningen fara att stelna och

slappas.

Om det således ur det allmännas synpunkt måste erkännas vara av största

betydelse, att direktörsbefattningen besättes med en i förutnämnda avseende

väl kvalificerad person, lärer det ock få anses oundgängligt, att med

befattningen förknippas sådana villkor, att den rätte mannen kan stå att

vinna. Härvid måste tagas i betraktande att direktören ansetts icke lämpligen

kunna anställas på livstid utan varje gång för en jämförelsevis kort

tid. Detta förhållande innebär onekligen för det allmänna en fördel såtillvida

som däri ligger möjlighet att avhjälpa tänkbara misstag vid tillsättningen

och att, i händelse av en befattningshavares avtagande i energi och

spänstighet, ersätta honom med en bättre kraft. Men den fördel staten

sålunda vinner måste för staten medföra förpliktelse att, när anställningen

ägt bestånd en viss tid, väsentligen understigande den i allmänhet för pensionsrätt

stadgade tjänstetiden, sörja för att pension kommer att utgå vid

befattningshavarens entledigande. Det pensioneringssystem, som gäller för

befattningshavare med fullmakt eller konstitutorial och som för rätt till

pension kräver uppnåendet av viss högre levnadsålder och visst antal år,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

varunder pensionsavgift erlagts, passar tydligen icke för en befattning av

här ifrågavarande art, något som med rätta framhållits av statskontoret i

dess ovanberörda till 1926 års riksdag avgivna utlåtande i anledning av en

inom riksdagen väckt motion. Då härtill kommer, att en konservatoriedirektör

mången gång torde komma att vid jämförelsevis framskriden ålder tillträda

sin befattning utan att förut hava haft anställning i statens tjänst

och han av sådan anledning ofta nog icke torde uppnå i förslaget förutsatta

avgifts- och tjänstår, synes allt tala för att de särskilda bestämmelser,

som i förslagets 2 kap. föreslås i fråga om andra på vissa år tillsatta befattningshavare

i chefsställning, göras tillämpliga även i fråga om direktören.

Vad de sakkunniga må åsyfta med sitt uttalande om att eu sådan

anordning skulle förutsätta, att direktörsbefattningen i avlöningshänseende

ombildades till en tjänst av den art som avses i 2 kap., står icke för akademien

fullt klart. Skulle därmed avses att de för direktörsbefattningen

fastställda ålderstillägg utgjorde hinder för tillämpning av principerna i 2

kap., så kan akademien icke finna en sådan uppfattning äga fog.

Då alltså den i det föreliggande betänkandet företrädesvis förordade lösningen

av frågan om direktörens pensionering ur här angivna synpunkter

icke kan anses tillfredsställande, anser akademien sig böra hemställa att i

fråga om rätt till pension för direktören för konservatoriet må få i tillämpliga

delar gälla vad som för närvarande finnes stadgat för byggnadschef

hos byggnadsstyrelsen, med iakttagande dock att för direktören det högre

pensionsbeloppet skall utgöra 6,000 kronor och det lägre 5,000 kronor samt

pensionsavgiften 360 kronor för år räknat.

Nu har akademien i sin förut berörda skrivelse av den 29 oktober 1928

anfört, bland annat, följande:

Akademien har sig icke bekant, huruvida de av 1926 års sakkunniga

avgivna förslag kunna väntas i det hela komma under statsmakternas behandling

i en snar framtid. Då emellertid vissa omständigheter synas

tyda på ett icke alltför kortvarigt uppskov med frågans vidare behandling,

har akademien ansett sig icke kunna underlåta att hemställa, det spörsmålet

om konservatoriedirektörens pensionsförhållanden omedelbart göres

till föremål för särskilt övervägande. Den tid, för vilken den nuvarande

direktören professor Beckman är genom val tillsatt, går till ända den 10

februari 1931, då han uppnår 65 levnadsår. Enligt gällande bestämmelser

kan något återval då icke ifrågakomma. Professor Beckman har under år

1926 anmält sig vilja övergå å den sagda år fastställda staten för akademien

och samtidigt avgått från den av honom innehavda men alltifrån

hans tillträdande av direktörsbefattningen ej av honom förvaltade kamrerartjänsten

vid akademien, en åtgärd som möjliggjort den nya statens omedelbara

tillämpande även å sistnämnda befattning. Professor Beckman och

en eventuell efterträdare till honom äro således tills vidare helt och hållet

i saknad av pensionsrätt. Att frågan om den med befattningen förenade

pensiousrätten i god tid före nuvarande innehavarens avgång avgöres synes

påkallat, icke allenast av hänsyn till denne befattningshavare, vilken med

fog kan kräva att någon tid före avgången erhålla besked rörande en omständighet,

som är av största betydelse för hans framtida levnadsförhållanden,

utan även ur det allmännas synpunkt. Skulle av någon anledningbefattningen

bliva ledig tidigare än nu kan förutses — något som ju när

det gäller en befattningshavare vid mera framskriden ålder ej kan helt läm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr (10.

nas ur räkningen — måste don i och för sig avsevärda svårigheten att på

de i gällande stat fastställda avlöningsvillkor finna en lämplig efterträdare

till den nuvarande direktören väsentligen ökas. Det torde vara överflödigt

att vidlyftigt framhålla de olägenheter, som därvid skulle bliva följden av

den synnerligen maktpåliggande befattningens besättande med en mindre

kvalificerad person.

Akademien föreställer sig ock, att någon avsevärd betänklighet icke kan

göras gällande mot att frågan om konservatoriedirektörens pensionsrätt lösgöres

från det omfattande och svårlösta spörsmålet om pensionsrätt för befattningshavare

i allmänhet. Den föregående framställningen torde giva

vid handen, att, såsom framhålles i statskontorets förenämnda utlåtande,

konservatoriedirektören i pensionshänseende intager en särställning, som medför

att de allmänna principer, vilka kunna finnas lämpliga i fråga om pensionering

av icke ordinarie befattningshavare i allmänhet, icke kunna äga

tillämpning å denne befattningshavare.

I betraktande av vad sålunda anförts och med hänvisning till sitt den

29 september 1927 avgivna yttrande har akademien hemställt, att i proposition

till riksdagen måtte, i överensstämmelse med statskontorets förutnämnda

utlåtande till bankoutskottet vid 1926 års riksdag, framläggas förslag,

att för innehavare av befattningen såsom direktör för musikkonservatorium

skall i fråga om rätt till pension m. m. i tillämpliga delar gälla

vad som i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för

vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga om pension med däri sedermera vidtagna ändringar

och tillägg finnes stadgat för byggnadschef hos byggnadsstyrelsen,

med iakttagande dock att för direktör för musikkonservatoriet det högre

pensionsbeloppet skall utgöra 6,000 kronor och det lägre 5,000 kronor samt

pensionsavgiften 360 kronor för år räknat.

Vidare har akademien anfört:

Skulle, mot akademiens förmodan och förhoppning, hinder möta för eu

omedelbar lösning av spörsmålet om den pension, som bör åtfölja direktörsbefattningen,

anser akademien önskvärt, att ett beslut om personlig pension

för den nuvarande direktören, som avgår redan i början av år 1931, snarast

möjligt kommer till stånd. Starka billighetsskäl synas tala härför. Den

nuvarande direktören har vid sitt tillträdande av befattningen haft giltig

anledning att anse densamma förenad med pensionsrätt. Det av Kungl.

Maj:t på statskontorets tillstyrkan träffade förfogande i fråga om företrädarens

pensionsförhållanden måste för honom hava tett sig såsom ett fullt

avgörande faktum, och den omständigheten att från sådan utgångspunkt

pensionsavgifter till såväl staten som civilstatens änke- och pupillkassa under

en lång följd av år erlagts och mottagits, äro ägnade att kraftigt stärka

hans anspråk på pensionsfrågans ordnande.

Att den nuvarande direktören genom sin övergång på den år 1926 fastställda

nya staten och sin avgång från kamrerarbefattningen frånträtt de

rättsanspråk på pension, som tidigare må hava varit för handen, är ovedersägligt,

men lärer ej kunna göras gällande emot det billighetskrav, varom

här är fråga. I det sakläge, som härvidlag var för handen, kunde det ej

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

rimligen ifrågasättas, att han för sin återstående tjänstetid av ungefär fem

år skulle avstå från den väsentliga löneförhöjning, som den nya staten medförde,

och hans avgång från kamrerarbefattningen måste, ur statsfinansiell

synpunkt sett, snarast betraktas såsom en fördel.

I avseende å storleken av den personliga pension, som under här antydd

förutsättning skulle kunna ifrågakomma för professor Beckman, finner akademien

sig böra föreslå, att beloppet sättes till 6,000 kronor, eller således

det belopp, som enligt akademiens i första rummet framlagda förslag skulle

tillkomma en direktör efter minst 12 års tjänstgöring. Professor Beckman

har under den tid av mera än 18 år, varunder hau hittills uppehållit direktörsbefattningen,

med aldrig svikande nit och utmärkt skicklighet fyllt sitt

maktpåliggande kall, likasom han under den tid av omkring 2 år han förvaltat

kamrerarbefattningen, även på denna visat nit och skicklighet.

Akademien hemställer alltså alternativt, för den händelse en proposition

om ordnande av de med direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet förknippade

pensionsförhållanden icke skulle kunna framläggas för 1929 års

riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition föreslå sagda riksdag att

bevilja nuvarande direktören, professorn Beckman en årlig pension av 6,000

kronor, att utgå från och med månaden efter den, då han vid fyllda 65

år avgår från befattningen.

Over akademiens sistnämnda framställning har statskontoret den 17 november

1928 yttrat sig och därvid anfört:

Före den lönereglering, som från och med den 1 juli 1926 blev gällande

för befattningshavarna vid musikaliska akademien med det därunder lydaude

musikkonservatoriet, var direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet i staten

uppförd såsom ordinarie befattning med lön. Direktören var därför — oaktat

den ovanliga formen för befattningens tillsättande — att anse såsom »ordinarie

innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd av

Konungen och riksdagen». Han var alltså på den tiden jämlikt 1 § av

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

berättigad till sådan förmån enligt de grunder, som i nämnda lag stadgats,

såsom också framgår av Kungl. Maj:ts beslut den 8 juli 1910 ifråga om

pension åt dåvarande direktören professorn O. Bolander.

I den nya staten däremot är konservatoriedirektören icke upptagen bland

de ordinarie befattningshavarna, utan för honom är där fastställt allenast

ett visst arvode, nämligen 8,600 kronor med rätt till förhöjning efter 3, 6

och 9 år med 480 kronor för varje gång. Vid sådant förhållande är befattningens

innehavare icke längre berättigad till pension enligt den civila

pensionslagen; och då någon pensionering för icke-ordinarie befattningshavare,

tillhörande allmänna civilförvaltningen, ännu icke blivit ordnad, har

den nuvarande direktören, vilken icke kvarstår å den äldre staten, numera

icke någon författningsenlig rätt till pension.

När statskontoret den 24 april 1926 avgav yttrande till riksdagens banko:

utskott över en i sammanhang med frågan om lönereglering för musikaliska

akademien och musikkonservatoriet väckt motion om beredande av pensionsrätt

för konservatoriedirektören, framhöll statskontoret önskvärdheten av att

pensionsförhållandena bleve ordnade för denne befattningshavare, vilken

skulle komma att intaga eu särställning bland icke-ordinarie befattningar

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr <19.

inom allmänna civilförvaltningen. Ifrågavarande befattning synes vara när

mast att jämföra med de — visserligen såsom ordinarie betecknade —

befattningar, som tillsättas genom förordnande på viss tid och om vilkas

rätt till pension är stadgat i 1 och 2 §§ av kungörelsen den 29 juni 1921

(nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och

andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till

pension jämte i samma paragrafer sedermera gjorda ändringar och tillägg

(jfr kungörelserna nr 388/1922, 168/1923 och 277/1925). Då statskontoret

fortfarande är av den uppfattning, att pensionsförhållandena för konservatoriedirektören

lämpligen böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som sålunda ägt rum genom nämnda bestämmelser, anser sig statskontoret

böra hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att

direktören vid det under musikaliska akademien ställda musikkonservatoriet

må äga rätt att från och med dagen näst efter den, då han efter avgång

från befattningen upphör att åtnjuta därför anvisat arvode, under sin återstående

livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten enligt följande

grunder, nämligen:

Har konservatoriedirektör, som tillsatts genom förordnande på viss tid,

under minst tolv år innehaft befattning i sådan egenskap eller har han,

oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen

till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad att vid avgång

från befattningen åtnjuta pension till ett belopp av 6,000 kronor för år

räknat.

Därest sådan direktör, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen,

avgår från densamma antingen på grund av att förordnandet upphör utan

att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att han till följd

av sjukdom, som ej förauletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen

till nöjaktig vidare tjänstgöring, äger han, om han innehaft befattningen

minst sex år, uppbära pension till belopp av 5,000 kronor för år räknat.

Pension må dock ej åtnjutas av den, som blivit avsatt från befattningen,

eller den, som vid avgång från densamma icke är svensk medborgare.

Såsom pensionsavgift skall å det för konservatoriedirektören bestämda

arvodet eller den honom intill dess han uppnått 65 års ålder tillkommande

pensionen avdragas ett belopp av 360 kronor för år räknat.

Avgår han under sådana förhållanden, att han icke är berättigad till

pension, eller avlider han före uppnådda 65 år, skall pensionsavgift icke

avdragas för längre tid än den, varunder arvode eller pension åtnjutits.

Befinnes direktör, om vilken nu är fråga, före utgången av den tid, erhållet

förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten eller av

sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller har förordnandet

av annan anledning förklarats skola upphöra, skall direktören vara skyldig

avgå från sin befattning; och skall i sammanhang med beslut om förordnandets

upphörande fråga om hans rätt till pension avgöras.

Därest det emellertid icke skulle befinnas lämpligt att nu utverka riksdagens

beslut om pensionsrätt för konservatoriedirektören, vill det dock

synas statskontoret, att synnerligen starka skäl föreligga för utverkande av

rätt till pension för nuvarande innehavaren av direktörsbefattningen, professorn

B. Beckman, vilken gått miste om honom förut tillkommande pensionsrätt

och som numera uppnått sådan levnadsålder, att förnyat förordnande

såsom direktör icke torde ifrågakomtna.

Om därför statskontorets hemställan här ovan befinnes icke böra föranleda

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

någon åtgärd, skulle statskontoret med erinran, att professorn Beckman,

som den 10 februari 1931 uppnår 65 års ålder, räknar tjänstår vid musikkonservatoriet

sedan år 1909 och sedan år 1910 varit direktör därstädes,

vilja förorda, att för riksdagen framlägges förslag därom, att professorn

Beckman må från och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd

levnadsålder av 65 år avgår från befattningen såsom direktör vid musikkonservatoriet,

under sin återstående livstid uppbära pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor årligen.

Befattningen som direktör för musikkonservatoriet är av den största betydelse

för verksamheten vid konservatoriet, där innehavaren av denna

befattning har att planlägga och leda arbetet med utbildande av såväl konstidkare

som musiklärare, kyrkomusiker och andra tjänstinnehavare på det

musikaliska området. Härmed kan också sägas, att befattningen är av

stor vikt jämväl för musikkulturen i övrigt i landet, och det måste ur det

allmännas synpunkt betraktas såsom mycket betydelsefullt, att till denna

befattning erhålles en i alla avseenden fullt kvalificerad person. Med hänsyn

till den speciella uppgift, som ansetts böra tillkomma konservatoriedirektören,

har det befunnits lämpligt, att han icke utnämnes genom fullmakt

utan väljes av akademien för viss tid. Häri ligger onekligen en fördel för

det allmänna, då möjlighet förefinnes att efter utgången av en period ersätta

en ej i allo fullt lämplig befattningshavare. Har akademien åter till befattningen

lyckats förvärva en person, som väl fyller de erforderliga anspråken

och vars bibehållande å tjänsten är av vikt för konservatoriets verksamhet,

synes det vara ett fullt berättigat krav, att pensionsförhållandena för denne

befattningshavare varda på ett tillfredsställande sätt ordnade. Det vore därför

synnerligen önskvärt, om frågan om pension för musikkonservatoriets

direktör nu kunnat i princip vinna sin lösning. Erinras må emellertid, att

riksdagen så sent som 1926 uttalade sin anslutning till den ståndpunkt,

som intagits i statsverkspropositionen till nämnda års riksdag, att med ordnandet

av denna fråga borde anstå i avvaktan på en lösning av pensionsfrågan

för icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet. Med hänsyn härtill

anser jag mig nu böra förorda det av musikaliska akademien och statskontoret

alternativt framförda förslaget om eu pension å 6,000 kronor åt

den nuvarande direktören, professorn B. Beckman, då han efter uppnådd

levnadsålder av 65 år avgår från direktörsbefattningen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att direktören vid det under musikaliska akademien ställda

musikkonservatoriet, professorn B. Beckman må från och

med dagen näst efter den, då han efter uppnådd levnadsålder

av 65 år avgår från befattningen såsom direktör vid

musikkonservatoriet, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 6,000

kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen

Ur protokollet:

Enar Sahlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1929:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 145 i texten