Sök i Ratio Lex

Angående anläggande av kraftstation vid Sillre för beredande av krafttillskott till Norrforsens kraftverk

1929-02-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:76, Angående anläggande av kraftstation vid Sillre för beredande av krafttillskott till Norrforsens kraftverk

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

I

STr 76.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anläggande

av kraftstation vid Sillre för beredande av

krafttillskott till Norrforsens kraftverk; given Stockholms

slott den 8 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 8 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:

I skrivelse den 10 oktober 1928 hemställde vattenfallsstyrelsen, att för utförande

av anläggning, som kunde erfordras för krafttillskott till Norrforsens

kraftverk, måtte för budgetåret 1929/1930 anvisas 500,000 kronor. Då ytterligare

utredning i saken ansågs erforderlig, hemställde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

till årets riksdag (Utgifter för kapitalökning, bilaga 2, punkt

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 60 haft. (Nr 76 — 77.) 346 *9 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 76.

27), att riksdagen måtte i avbidan på den proposition, som kunde komma att

avlåtas i ämnet, för ändamålet beräkna ett reservationsanslag å 500,000 kronor.

Sedan vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 31 januari 1929 framlagt slutligt

förslag i frågan, anhåller jag att få ånyo anmäla densamma.

Jag tillåter mig därvid inledningsvis erinra, att beslut om anläggande av

Norrforsens kraftverk fattades av 1924 års riksdag. Verket tillkom i främsta

rummet för att fylla de ökade kraftbehoven i Västerbottens kustland —

särskilt Umeå — vilka icke kunde tillgodoses från befintliga enskilda eller

kommunala vattenkraftanläggningar. Den kraftavsättning, som med säkerhet

kunde påräknas, uppskattades vid de förberedande undersökningarna till ett

effektbelopp av 6,350 kW. Vid frågans framläggande för riksdagen år 1924

förelågo alternativa förslag till kraftverk vid Norrforsen, avseende ett mindre

för en effekt av 10,000 kW och ett större för 12,000 kW, vilka kraftbelopp vore

de minsta, som ur praktisk-ekonomisk synpunkt kunde ifrågakomma vid fallets

utbyggnad. Med hänsyn till vissa företräden av teknisk art och då avsättningsmöjligheterna

för energi förefölle betryggande, valdes det större alternativet.

Inom kort tid efter det beslut om kraftstationens påbörjande fattats, säkerställdes

emellertid genom träffade leveranskontrakt en kraftavsättning av omkring

12.000 kW, varav huvuddelen avsåg Umeåtrakten och en mindre del trakterna

kring Ångermanälven, dit en överföringsledning för 4,000 kW planerades. År

1925 beslöts därför — då så genom tämligen obetydliga förändringar i den föreslagna

anläggningen lät sig göra — att utföra kraftstationen för en produktionsförmåga

av normalt 15,000 kW och maximalt 18,000 kW. Ivraftverket vid

Norrforsen fullbordades under år 1927 och hade då dragit en anläggningskostnad

av 7,740,000 kronor.

I sin förenämnda skrivelse den 31 januari 1929 meddelar vattenfallsstyrelsen,

att numera så gott som all kraft från Norrfors verket tagits i anspråk. Utöver

vad som hittills disponerats funnes nämligen ännu att tillgå ytterligare energi

endast under vissa tider av året och varierande till storleken mellan 500 och

3.000 kW med ett medeltal av omkring 1,500 kW. Den normala tillväxten av

kraftkonsumtionen inom Norrforsområdet vore emellertid av sadan storleksordning,

att ett krafttillskott av omkring 1.000 kW om året erfordrades. Rörande

sättet för fyllande av detta behov anför styrelsen följande:

För att kunna tillgodose närmast liggande nya kraftbehov förhandlade styrelsen

med en av de större Norrforsabonnenterna om rätt till avkoppling

under lågvattentid av visst kraftbelopp mot skälig reduktion i kraftpriset.

Med hänsyn till nuvarande överproduktion av slipmassa vore detta tillvägagångssätt

tillsvidare lämpligt. Men i längden borde man helst undvika

dylik begränsning av krafttillförseln till industrien även vad träsliperierna beträffade.

o 1J0 ,-„n j

Styrelsen vore av den uppfattningen, att, i den man man kunde pa tiiitredsställande

villkor erhålla kompletter i ngskraft från enskilda

kraftföretag, denna möjlighet borde tillgodogöras. Det förefölle icke

uteslutet, att dylik uppgörelse kunde träffas för några år framåt. Hittills förda

underhandlingar utvisade emellertid, att det icke vore möjligt att med tillfredsställande

pris erhålla prima kraft för längre tid framåt eller i större mängd.

Detta sammanhängde därmed, att vart och ett av de enskilda kraftföretagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Alaj.ts proposition ur 7b\

3

hade eu relativt begränsad tillgång på prima kraft, som i främsta rummet reserverades

för den egna industrien eller för det egna avsättningsområdet.

Eftersom styrelsen måste hava möjlighet att uppgöra normala kraftkoutrakt

med sina abonnenter med varaktighet av något tiotal år, måste krafttillgåugen

för Norrforsnätet tryggas genom beslut om ny ulbyyytutd, som emellertid ieke

borde fullföljas snabbare än som visade sig vara erforderligt.

Krafttillskottet borde inmatas i södra ändan av Norrforsnätet, varigenom förstärkning

av detta bleve överflödig och ökad trygghet mot driftavbrott åstadkommes.

Med hänsyn därtill vore fortsatt u t bygg n ad i U m e ä 1 v nu

mindre lämplig. Krafttillskottet borde framför allt vara tillgängligt under lågvattentid,

alltså då krafttillgången vid Norrfors minskades. Detta talade för användning

av ångkraft eller också av sådan vattenkraft, som vore så väl reglerad,

att kraftuttagningen kunde i väsentlig grad koncentreras till vintertiden. Dylik

regleriugsmöjlighet torefunnes icke beträffande statens vattenfall i

Anger manälv en och Indalsälven. Det behövliga krafttillskottet

vore dessutom icke av sådan storleksordning, att en större utbyggnad för närvarande

skulle löna sig. Nämnda vattenfall lämpade sig därför icke för utbyggnad

i föreliggande fall.

Att tillskapa en ångreser v central vid t. ex. Ångermanälven kunde

visserligen ur en del synpunkter vara tillsvidare lämpligt. Men det vore svårt

att inpassa eu sådan ångreservcentral i det framtida kraftnätet, i vilket de norrländska

kraftverken tänktes sammanbundna med statens kraftverk i mellersta

Sverige. I detta framtidsnät vore Västerås en avgjort bättre inmatningspunkt

för ångkraften än någon som helst förläggningsort i Norrland. Kolet kunde

ju transporteras till Västerås billigare än till den norrländska förläggningsorten.

Ångmaskineriet i Västerås vore dessutom reserv även i händelse av

störning vid kraftöverföringen från Norrland till mellersta Sverige.

Dessa omständigheter hade lett vattenfallsstyrelsen till den slutsatsen, afl

det vore önskvärt att i södra ändpunkten av Norrforsnätet skaffa sig en mindre

vattenkraftcentral med väl reglerbar avrinning. En sådan möjlighet erbjöde sig

i Sillreån, i vilken vattenfallsstyrelsen inköpt vissa vattenkraftandelar redan

för ett 10-tal år sedan och numera skaffat staten majoriteten av vattenkraften.

Beträffande denna kraftkälla och det planerade sättet för dess utnyttjande

meddelar styrelsen:

Sillreån utfölle i Indalsälven omkring 5 mil från älvens mynning och 2 mil

nedanför statens stora krafttillgångar därstädes, Stadsforsen och österåsforsarna.

I Sillreån funnes från utloppet ur Oxsjön ned till Indalsälven en total fallhöjd

av icke mindre än 190 meter. Genom utförda undersökningar hade konstaterats,

att denna fallhöjd kunde uttagas i en enda anläggning genom utförandet

av en 2 kilometer lång, i berget utsprängd tilloppstunnel med en tvärsektion av

omkring 5 kvadratmeter och en trycktub av 1.75 meters diameter, ävenledes förlagd

inne i berget och med en längd av omkring 900 meter, varigenom driftvattnet

kunde föras ned till en vid Indalsälvens strand förlagd kraftstation. I

denna borde lämpligen till en början installeras endast ett turbinaggregat, bestående

av en turbin och därtill hörande direktkopplad generator med eu effekt

av omkring 5,000 kW. På detta sätt utförd kunde kraftanläggningen leverera

omkring 20 miljoner kilowattimmar om året.

Enligt uppgjort förslag skulle kraftstationen utföras så, att till samma axel

framdeles kunde kopplas eu pump, med vars hjälp och med generatorn arbetande

såsom motor vatten kunde under den tid, då kraftöverskott funnes vid Norrfors

kraftstation, uppfordras från Indalsälven till Oxsjön för att där magasineras till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

annan tid, då samma vatten kunde utnyttjas för fyllande av då uppstående

behov av ökad kraftleverans.

I mån av behov kunde maskininstallationen framdeles utan ändring av vattenvägarna

ökas upp till en effekt av omkring 12,000 kW. Anläggningen komme

då att användas för reserv- och toppdrift.

Kostnaderna för Sillreåns utbyggande för 5,000 kW har vattenfallsstyrelsen

beräknat till 2,250,000 kronor. Årskostnaden, inbegripet ränta å fallvärdet,

bleve omkring 50 kronor per installerad kW. Vid utvidgning av kraftstationen

till 12,000 kW kunde effektökningen åstadkommas för en kostnad, som vore

mindre än hälften härav.

Vattenfallsstyrelsen meddelar vidare, att Sillrestationen krävde en anläggningstid

av minst 3 år, vadan densamma icke kunde bliva färdig förrän till

hösten 1932. Skulle betryggande uppgörelser om krafttillskott kunna träffas

med enskilda kraftföretag och alltså behov av Sillrestationen icke föreligga till

denna tid, kunde byggnadstiden utan olägenhet förlängas med ett eller två år;

de dyrbarare arbetena kunde sparas till den senare delen av byggnadstiden och

ränteförlusterna bleve därför icke stora, vartill komme, att de torde uppvägas

av att tunnlarna vid lång byggnadstid kunde utföras något billigare. Då det

emellertid kunde bereda svårigheter att dröja med krafttillskottet längre tid än

till år 1932, borde beslut redan nu fattas om stationens utbyggande och medel

ställas till förfogande för arbetets påbörjande. Enär viss tid åtginge för frågans

domstolsbehandling och de första arbetena icke droge någon större kostnad,

kunde det för utbyggnaden erforderliga anslaget för budgetåret 1929/1930 inskränkas

till ett belopp av 300,000 kronor.

Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, hava möjligheterna

att finna avsättning för den elektriska energien från Norrforsens kraftverk

överträffat de härutinnan från början ställda förväntningarna. Jämlikt

beslut av 1925 års riksdag skulle kraftstationen utvidgas till att avse en normal

effekt av 15,000 kW. I själva verket har dock leveransförmågan kommit att ej

oväsentligt överstiga detta belopp och når nu i genomsnitt 20,000 kW samt

under gynnsamma förhållanden upp till 23,000 kW. Kraftverkets kontrakterade

leveransskyldighet uppgår emellertid för närvarande till 17,665 kW;

läggas härtill kraftförbrukningen för verkets egen räkning, vissa gratisleveranser

och, framför allt, förlusterna i överföringsnätet, uppgår den redan disponerade

effekten till 19,385 kW. Trots att man kunnat utvinna betydligt större

effekt än beräknat, är leveransförmågan sålunda redan i stort sett utnyttjad,

åtminstone vad beträffar den regelbundet tillgängliga kraften.

Vattenfallsstyrelsen har ansett ett årligt krafttillskott av omkring 1,000 kW

erforderligt. Härvid har styrelsen likväl endast räknat med den normala årliga

tillväxten av energibehov inom de nuvarande avnämargrupperna — huvudsakligen

ortens standardindustrier, trämasse- och sågverksföretagen — samt uppskattat

ökningen till allenast 5 procent av den nuvarande avsättningen. För att

möjliggöra ett utnyttjande av de oregelmässiga kraftöverskotten och för att

kraftverket skall kunna tillmötesgå rimliga anspråk på ökat kraftuttag under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76’. 5

de närmaste åren, måste tydligen åtgärder vidtagas för åstadkommande av

kompletteringskraft.

I första hand torde man, såsom oek vattenfallsstyrelsen anser, böra söka

bereda det erforderliga krafttillskottet genom avtal om leverans av tillgänglig

överskottsenergi från de enskilda kraftverken i trakten. Enligt vad styrelsen

meddelat hava emellertid de hittills förda underhandlingarna härom givit vid

handen, att svårigheter föreligga att på denna väg till godtagbart pris försäkra

sig om större mängder prima kraft för längre tid framåt. Det torde därför

omsider bliva ofrånkomligt att tillgodose kraftbehovet genom en nyanläggning.

Det av vattenfallsstyrelsen framförda förslaget att för sådant ändamål utbygga

Sillreån förefaller ur flera synpunkter lämpligt. Genom den vid Sillreån

förekommande kombinationen av sällsynt goda dämnings- och inagasinsmöjligheter

med eu osedvanligt stor fallhöjd på kort sträcka, kan här för rimlig

kostnad erhållas en anläggning, som dels medgiver uttagande —- under visserligen

tämligen korta tidsperioder — av betydande och lätt reglerbara kraftbelopp

för mötande av toppbelastningarna, dels kan användas som reservstation

för tillgodoseende av de viktigaste kraftbehoven under tider, då vattentillgången

i de övriga älvarna är ringa. En dylik anläggning lämpar sig givetvis

särskilt väl såsom komplement till en större kraftstation. Anläggningens

möjligheter i förevarande avseenden komma att ytterligare ökas genom den av

vattenfallsstyrelsen planerade anordningen med ett av tillfällig överskottskraft

från huvudstationen drivet pumpverk för återfyllning av vattenmagasinet.

Aven med hänsyn till sin belägenhet är Sillrefallet lämpligt som komplement

till Norrforsverket. Krafttillskottet kommer nämligen att sättas in i den

del av distributionsnätet från Norrforsen — Ådalslinjen — som förmedlar den

övervägande delen av kraftavsättningen (9,920 kW), och där samtidigt energiförlusterna

på grund av det långa överföringsavståndet äro förhållandevis

störst (omkring 1,360 kW).

En utbyggnad av Sillrefallet kan på intet sätt anses föregripa frågan om

utnyttjande av de närbelägna stora fallen i Indalsälven, Stadsforsen och österåsforsen;

Sillrestationen kommer icke heller att vid ett framtida utbyggande av

dessa fall bliva överflödig utan kommer då snarare att vinna i värde såsom

reservkraftverk.

Vad angår rättsförhållandena beträffande Sillreån, så har staten redan år

1919 förvärvat vissa andelar i vattenrätten. Genom tidigare denna dag fattat

beslut har Kungl. Maj:t på av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 21 nästlidna

januari gjord framställning lämnat ett före den 14 innevarande månad erforderligt

godkännande av köpeavtal, varigenom ytterligare vattenrättsandelar

förvärvats åt kronan. Staten är härigenom numera ägare till den vattenrätt i

Sillreån samt därmed sammanhängande vattendrag, som belöper å 55 217/320 av

Sillre bys 116 a/4 mål och 33 e0/64 av Dacke bys 36 mål, samt har därmed erhållit

önskvärd majoritet i fallet. Avtal om inköp av ytterligare några andelar äro

under förberedelse.

Kostnaderna för den föreslagna kraftanläggningen hava av vattenfallsstyrelsen

beräknats till 2,250,000 kronor, motsvarande, om därtill lägges fallvärdet,

en årskostnad av 50 kronor per kW, vilket pris synes förhållandevis lågt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 76.

Om än det erforderliga krafttillskottet till Norrforsens station kan komma

att för den närmaste tiden tillgodoses genom leveransavtal med andra kraftverksanläggningar,

varom underhandlingar för närvarande pågå. synes emellertid

förtänksam heten bjuda, att man, såsom vattenfallsstyrelsen föreslagit,

redan nu igångsätter arbetet å en reservstation i Sillreån för att därmed bereda

möjlighet att på ett mera bestående sätt tillgodose det växande kraftbehovet i

Norrforsområdet. Härigenom kan också byggnadsperioden utsti’äckas över eu

längre tid, än eljest bleve fallet, och det erforderliga anslaget pa samma sätt

fördelas å flera budgetår. Medel torde alltså böra för nästkommande budgetår

ställas till förfogande för påbörjande av vissa tidsödande förberedande arbeten.

Med hänsyn till den tidsutdräkt, som domstolsbehandlingen medför, och då de

första arbetena icke draga någon större kostnad, har vattenfallsstyrelsen numera

ansett anslagsbehovet kunna nedsättas från i riksstatsförslaget beräknade

500,000 kronor till 300,000 kronor. Detta minskade anslagsbehov torde böra

föranleda motsvarande jämkning å riksstatsförslagets inkomstsida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Ivungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att, för beredande av krafttillskott till Norrforsens

kraftverk, en statens kraftstation skall anläggas vid Sillre för eu

beräknad kostnad av 2,250,000 kronor;

dels för påbörjande av nämnda kraftstation för budgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av ...................................... kronor 300,000;

dels ock minska den i statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln

»Övriga lånemedel» med 200,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1929:9 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och statens v s. 31 i texten