Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande

1930-02-21 · 202 sidor, varav 193 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 193 av 202 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:108, Angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till

det svenska jordbrukets stödjande; given Stockholms slott den

21 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

I inledningen till nionde huvudtiteln till innevarande års riksdag erinrade

jag örn de svårigheter, varmed jordbruket för närvarande hade att

kämpa. Jag anförde därvid, att den svenska jordbruksnäringens läge

under senare tid förvärrats och med rätta framkallat en allmän oro bland

lantmännen. Jordbrukets bekymmersamma ställning hade jämväl med

skärpa framhållits i en mångfald från skilda delar av landet till Kungl.

Maj:t inkomna framställningar från sammanslutningar och enskilda ävensom

i resolutioner vid möten. Efter att något hava berört de förhallanden,

vari anledningen till svårigheterna närmast vore att söka, uttalade jag,

att jag funne ställningen på jordbrukets område vara så allvarlig, att ett

kraftigt ingripande från statsmakternas sida syntes oundgängligen påkallat,

samt tillkännagav tillika min avsikt att föreslå Kungl. Majit att för

riksdagen framlägga förslag till ett flertal åtgärder, som ansetts erforder
Tl

ihan rf lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 8C> hafi. (Nr 108.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Inkomna

framställ
ningar.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

liga i syfte att bereda bättre pris och avsättningsmöjligheter för svenska

jordbruksprodukter samt i övrigt understödja jordbrukets idkare. Jag

meddelade vidare, att jordbruksutredningen i en till mig ingiven preliminär

rapport ifrågasatt bestämmelser, avseende åtgärder för tryggande av

den svenska veteskördens avsättning inom landet såsom brödsäd, samt som

åtgärder härutinnan tänkt sig, att handelskvarnarna skulle åläggas inmalningstvång

av sådan storlek som av förhållandena betingades, att bestämmelser

skulle meddelas beträffande inblandning av svenskt vetemjöl

i importerat vetemjöl och att veteförsäljningen inom de veteodlande bygderna

skulle organiseras. Jag framhöll emellertid, att de sålunda ifrågasatta

åtgärderna svårligen kunde vara tillräckliga för att bringa jordbruket

den omedelbara hjälp, som nu vore ofrånkomlig, samt att jag på

grund därav samtidigt hade under beredande frågan rörande höjda tullsatser

å vissa slag av spannmål.

Sedan jordbruksutredningen inkommit med slutligt betänkande i ämnet

samt förevarande frågor inom jordbruksdepartementet varit föremål

för vidare utredning, anhåller jag att för Kungl. Maj:t få anmäla ärendet.

Behovet av åtgärder för stödjande av spannmålsodlingen.

Beträffande till en början de krav, som gjorts gällande i de till jordbruksdepartementet

inkomna framställningarna rörande stödjande av jordbruksnäringen,

må här anmärkas följande.

Lantbrukare från Uppsala, Stockholms och Västmanlands län hava vid

möte i Uppsala den 25 augusti 1929, under framhållande av de ogynnsamma

förhållanden, som sedan flera år rått för landets jordbruk, hemställt, att

sådana åtgärder måtte snarast vidtagas, att jordbrukets och dess binäringars

produkter komme i ett med andra varor jämförligt prisläge, att landets

brödsädesproduktion måtte skyddas mot hejdlös import, att spannmålshandeln

måtte regleras, eventuellt genom upprättande av lagerhus eller understöd

till föreningar eller bolag, som ville uppföra sådana, att statens, landstings

och kommuners institutioner måtte åläggas att företrädesvis använda

svenska produkter, att jordbrukets kreditbehov likasom exporten av lantbruksprodukter

måtte tillfredsställande ordnas och att, örn i sistnämnda hänseende

gällande handelstraktater lade hinder i vägen för vidtagande av erforderliga

åtgärder, dessa traktater måtte ofördröjligen uppsägas.

Av mötet utsedda kommitterade hava i anslutning till förberörda hemställan

samt efter vidare utredning i ämnet föreslagit bland annat, att verkligt

skydd måtte beredas jordbruket och dess binäringar genom permanenta

eller provisoriska tullsatser av tillräcklig storlek eller genom importreglering

eller ock genom anlitande av båda nämnda hjälpmedel i förening. I fråga

örn tullsatserna å malen och omalen spannmål hava kommitterade föreslagit,

att dessa måtte regleras efter ett för näst föregående år fastställt indextal i

likhet med vad fallet vore vid beräkning av löner. Vidare har föreslagits

förbud mot import av spannmål utöver vad som vore erforderligt för täckande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

av konsumtionsbehovet under iakttagande av att viss andel, 30—50 procent,

av konsumtionsbehovet måste utgöra svensk vara, samt att utländsk spannmål,

för att få här i riket försäljas till utsäde, skulle märkas så att den

tydligt skilde sig från svensk vara. Ytterligare har föreslagits vidgade

möjligheter för erhållande av lån på billiga villkor till upprättande av

mindre uppsamlingslagerhus.

I de yrkanden, som vid omförmälda möte i Uppsala framställts, och de

förslag, som i anslutning därtill framförts av mötets kommitterade, hava

instämt sörmländska jordbrukare samlade till möte i Katrineholm den 21

september 1929, lantbrukare och lantarbetare från Uppland och Västmanland

samlade till möte i Sparrsätra den 20 oktober 1929, lantbrukare, Askare,

lantarbetare och trädgårdsfolk samlade till överläggning i Norrtälje den 23

oktober 1929, lantbrukare och arbetare m. A. samlade till möte i Sundsvall

den 3 november 1929 ävensom jordbruksfolkets riksförbund. I den vid

mötet i Uppsala antagna resolutionen hava vidare instämt jordbrukare församlade

till möte i Flen den 20 oktober 1929.

Jordbrukare i Östergötlands län samlade till möte i Linköping den 12

oktober 1929 hava hemställt, att statsmakterna måtte vidtaga de åtgärder, som

stöde till buds för att lätta jordbrukets betryck, att åtgärder sålunda måtte

vidtagas mot importen av brödsäd och havre samt utländskt mjöl, att vid

offentliga inrättningars upphandling svenska produkter måtte tillerkännas

företräde, samt att möjligheterna för belåning av spannmål måtte vidgas.

I denna resolution hava instämt jordbrukare i Kristianstads län talrikt samlade

till möte i Kristianstad den 2 november 1929, jordbrukare inom

Malmöhus län samlade till möte i Lund den 20 november 1929 och gotländska

jordbrukare samlade till möte i Visby den 13 november 1929.

Jordbrukare i Norra Kalmar län samlade i Västervik den 19 oktober

1929, jordbrukare i Skaraborgs län samlade till möte i Skövde den 26

oktober 1929, jordbrukare från Södra Dalarna samlade i Hedemora den 12

november 1929, jordbrukare inom Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps

område samlade i Borås den 30 november 1929 och lantmän inom Gävleborgs

län vid möte i Söderhamn den 1 december 1929 hava framställt i

huvudsak enahanda yrkanden.

Vidare hava lantmän och för modernäringen intresserade män och

kvinnor från Södra Kalmar län samlade till möte den 17 oktober 1929 yrkat,

att den svenska brödsädesodlingen måtte skyddas genom tullförhöjningar

motsvarande penningvärdets fall från den tidpunkt, då de nuvarande tullsatserna

fixerades, att även havreodlingen måtte beredas tullskydd samt att

kvarnindustrien måtte åläggas att vid förmälning använda viss Axerad

minimiprocent svensk spannmål.

Jordbrukare i örebro län samlade i örebro hava hemställt, att tullsatserna å

vete, råg, korn, ärter och bönor måtte i anslutning till gällande indextal

höjas med 70 procent till 6 kronor 30 öre per 100 kilogram, att tullen å mjöl

måtte höjas efter samma beräkningsgrund samt att tull måtte införas

jämväl å havre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Lantbruks
styrelsens
yttrande.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Yrkanden om höjning av å spannmål utgående tullsatser liava framställts

jämväl av åtskilliga jordbrukare från Blekinge län.

I samtliga framställningar yrkas tillika åtgärder i skilda hänseenden

till främjande av den animaliska produktionen, varjämte betonas vikten

av att åtgärder omedelbart vidtagas.

Sedan dessa framställningar remitterats till lantbruksstyrelsen och, såvitt

de berörde spörsmål, som vore föremål för utredning av 1927 års tullkommitté,

till denna, hava såväl lantbruksstyrelsen som tullkommittén avgivit

utlåtanden den 23 november 1929.

Utöver de sålunda remitterade framställningarna hava sedermera dylika inkommit

från Stockholms, Malmöhus, Skaraborgs och Norrbottens läns hushållningssällskap,

från Vättle, Ale, Kullings och Björke häraders lantbruksklubb,

från 3,400 lantbrukare i Jönköpings län, från Kronobergs läns lantmannaklubb,

från lantbrukare och lantarbetare samlade till möte i Tierp den

17 november 1929, från jordbrukare sammanträdande den 29 november

1929 på möte utlyst av Jönköpings läns lantmannaklubb, från lantbrukare

samlade till möte i Karlskrona den 7 december 1929, från värmländska

jordbrukare vid möte i Karlstad den 8 december 1929, från jordbrukare

från alla delar av Skåne samlade till möte i Eslöv samma den 8 december,

från ångermanländska jordbrukare samlade i Nässland samma dag, från

Östergötlands och södra Södermanlands spannmålsbandlarförening, från

jordbrukare samlade till möte i Växjö den 14 december 1929, från jordbrukare

inom By, Folkärna och Grytnäs församlingar i södra Dalarna samlade

till möte i Folkärna den 15 december 1929, från jordbrukare från

skilda delar av Skåne samlade till möte i Hörby den 20 december 1929,

från Stockholms läns moderata förbunds arbetsutskott, från jordbrukare

samlade till möte i Njurunda den 7 januari 1930, från jordbrukare

samlade till möte i Hudiksvall, från ett jordbruksmöte i Sundsvall

hållet den 13 januari 1930, från lantbrukare och lantarbetare samlade till

möte i Stora Tuna den 1 februari 1930, från Nassebotraktens lantbrukare

samlade till möte i Nassebo den 7 februari 1930, från till möte församlade

jordbrukare med flera inom Bygdeå, från lantbrukare, skogs- och lantarbetare

inom Västernorrlands län samlade till möte i Sundsvall, från

möte med jordbrukare med flera inom Vännäsbygden samt från jordbrukare

och andra för jordbruket intresserade samlade till möte i Örnsköldsvik

den 16 februari 1930. I dessa ävensom i än ytterligare inkomna framställningar

bar hemställts, att åtgärder motsvarande de ovan angivna

skyndsamt måtte vidtagas för att stödja jordbruksnäringen.

Lantbruksstyrelsen anför i sitt berörda utlåtande rörande det inhemska

konjunkturläget inom jordbruksnäringen i huvudsak följande:

Lantbruksstyrelsen holle före, att jordbrukets ekonomiska läge i vårt land

för närvarande vore ägnat att ingiva allvarliga bekymmer. Företeelsen

vore icke säregen för det svenska jordbruket; den sträckte sina verkningar

över såväl europeiska som transoceana länder, vilket i ej ringa grad min
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

skade utsikterna till en ändring inom den närmaste framtiden. Det svenska

jordbrukets nuvarande betryckta läge hade karakteriserats som en kris.

Åtskilligt talade ock för att detta vore riktigt. Ett mera direkt statistiskt

konstaterande av graden utav det tryck, varunder jordbruket lede, läte sig

endast med stor svårighet samt ofullständigt verkställa. De beklagliga

följderna gjorde sig icke desto mindre redan märkbara och man torde hava

anledning förvänta, att därest ingen ändring i läget inträdde, detta snart

skulle bliva förhållandet i ännu högre grad. Det gällde därför att med

största möjliga skyndsamhet ingripa och göra vad göras kunde. Detta vore

enligt styrelsens förmenande så mycket mera angeläget som jordbrukets

motståndskraft mot dylika påkänningar icke vore vad den borde vara. Jordbrukets

ekonomi hade under en följd av år efter hand försvagats. Härtill

hade medverkat dåliga skördeförhållanden, smittsamma kreaturssjukdomar,

stigande arbetslöner, fallande priser, högre fraktkostnader å jordbrukets

alster samt ytterligare skärpt konkurrens å såväl den inhemska som den

utländska marknaden; vidare hade till följd av det försämrade penningvärdet

effektiviteten av de tullar, som till jordbruksnäringens skydd åsatts

vissa jordbruksprodukter, i avsevärd grad minskats. De räntabilitetsundersökningar,

som under en följd av år genom styrelsens försorg utförts vid

ett större antal svenska jordbruk, gåve ock tydligt vid handen, att dessa

jordbruks avkastning under senare år i genomsnitt varit svag, och då man

kunde utgå från att dessa jordbruk i fråga örn allmänna förutsättningar

och skötsel legat över, kanske väsentligt över jordbruk i allmänhet, torde

man utan större risk att misstaga sig kunna taga för givet, att jordbruk

över lag under senare år snarare berett sina brukare förlust än vinst. Där

icke vinst från andra näringsgrenar eller särskild inkomst av tjänst, rörelse

eller i jordbruket icke investerat kapital kunnat tillgripas, sade det sig

självt, att det hela kunnat hållas i gång endast genom att anlita själva

driftskapitalet för täckande av löpande utgifter. Men ett utsvältande över

lag av ett jordbruk måste mycket snart föra till en nedsatt förmåga att

följa med i jordbrukets fortgående utveckling, en utveckling, som i regel

ställde krav på brukarens möjlighet att undan för undan i driften insätta

nytt kapital. Stillaståendet överginge mycket snart och automatiskt i tillbakagång,

ett förhållande, som, örn det icke hejdades, kunde medföra de

mest betänkliga följder för landets förmåga av självförsörjning, för dess

handelsbalans, för dess hela ekonomiska liv samt för dess sociala hälsa, och

kulturella ställning över huvud taget. Med den centrala ställning jordbruket

intoge i det svenska näringslivet, vore jordbruksnäringens trivsel

icke endast eller ens huvudsakligen en näringens egen inre angelägenhet,

den måste tvärtom betraktas och behandlas som en hela landets och folkets

gemensamma angelägenhet. Såsom förhållandena i fråga om jordbrukets

ekonomi utvecklats efter världskriget, hade den del av befolkningen, som

direkt eller medelbart hade sin utkomst av jordbruket, måst nöja sig med

en betydligt lägre levnadsstandard än den vida övervägande delen av den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

övriga befolkningen, ett förhållande som kommit att på ett särskilt i ögonen

fallande sätt utsträckas över jordbrukets arbetare.

Lantbruksstyrelsen bifogar sammanställningar — se Tab. 1 och 2 sid. 158—

163 — av medelpriserna per månad under 1913 och tiden januari 1925—oktober

1929 å lantbrukets viktigaste produkter, och utvisa dessa, att medelpriset för

oktober 1929 beträffande varuslagen ost och ägg för september 1929 —

överstigit medelpriset under år 1913 för vete med 25 procent, för råg med

22 procent, för korn med 16 procent, för havre med 8 procent, för ärter

med 10 procent, för nötkreatur till slakt med 15 procent, för får till slakt

med 41 procent, för svin till slakt med 41 procent, för smör med 49 procent,

för ost med 38 procent och för ägg med 45 procent.

Styrelsen framhåller, att sett mot det allmänna prisläget i landet — kommerskollegii

svenska partiprisindex angåve den allmänna prisförhöjningen

under oktober 1929 i förhållande till år 1913 till 38 procent — vittnade de

atergivna siffrorna om det för närvarande beklagliga prisläget för så betydelsefulla

jordbruksprodukter som spannmål och kött. Ännu betänkligare

staude sig de angivna siffrorna, om hänsyn toges till prisläget å jordbrukets

produktionsmedel. Enligt inom lantbruksstyrelsen utförda sammanställningar

i syfte att klarlägga denna fråga skulle för tiden 1 januari—30 juni 1929

prislaget å jordbrukets produktionsmedel, örn hänsyn toges till den relativa

genomsnittsförbrukningen därav, med 61 procent överstiga motsvarande prisläge

år 1913. Att jordbrukets produktionskostnader intoge en så ogynnsam

ställning i förhållande till det allmänna prisläget, torde framför allt bero

därav, att icke mindre än 36.5 procent av jordbrukets utgifter beräknats

hanfor liga till arbetskostnader, vilka, såvitt anginge jordbruket, för närvarande

ställde sig cirka 80 procent högre än 1913.

Vid övervägande av vad som vore att göra, anför lantbruksstyrelsen, att

åtskilligt talats om behovet av jordbruksdriftens rationalisering, samt att

man i en mera omfattande och genomförd organisation av och samarbete i

jordbrukets inköps- och försäljningsförhållanden sett ett medel att vinna ej

obetydliga värden. Styrelsen vitsordar riktigheten härav men erinrar, att

åtskilligt redan vore gjort på dessa områden. Särskilt i fråga örn den ekonomiskt

mest effektiva rationaliseringen av jordbruksdriften, ekonomiseringen

av den mänskliga arbetskraften, torde kunna ifrågasättas, om icke mångenstädes

optimum redan vore nått, kanske överskridet. Såsom botemedel i

jordbrukets nuvarande läge lede både rationaliseringen och uppbyggandet av

en bättre ekonomisk organisation av två olägenheter, dels vore de allt för

långsamt verkande dels ställde de vid ett eventuellt förverkligande betydande

krav på ekonomiska tillskott.

Såsom en utväg har jämväl förordats, att jordbrukets produktion i långt

högre grad än hittills skulle överföras till frambringande av animaliska

alster. En sådan förändring har tänkts skola medföra en motsvarande nedgång

i spannmålsodlingen. Örn ock åtskilligt syntes tala för en försiktig

orientering åt en ökad animalisk produktion, vilket för övrigt i ej ringa

utsträckning torde kunna ske jämsides med en i stort sett bibehållen odling

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

av spannmål, främst genom ett bättre utnyttjande av förekommande betesmöjligheter,

måste i fråga örn förverkligandet av detta program erinras att

en sådan omläggning toge i anspråk avsevärd tid och ej ringa kapitaltillskott

och förty såsom ett jämförelsevis hastigt verkande medel mot en okad

kris måste tillmätas ett underordnat värde. Härtill komme, att det vöre

långt ifrån säkert, att en genomgripande sådan omläggning vöre uteslutande

fördelaktig för jordbruket, för vilket det måste innebära en viss trygghet

att hava företagarerisken något fördelad. Och ur det allmännas synpunkt

— främst folkförsörjningens och försvarets — måste det betraktas som en

styrka, att största möjliga del av konsumtionsbehovet av brödsäd producerades

inom landet. En utbredd spannmålsodling medförde dessutom alltid

en viss upplagring på ett stort antal händer av brödspannmål, en reserv,

vilken i ett kritiskt läge kunde vara av utomordentlig betydelse.

Läget inom jordbruket syntes med skäl kunna påkalla ej blott den enskilde

yrkesutövarens ansträngningar utan även statens mellankomst. Aven

örn statens möjligheter att i fall sådana som detta verksamt träda emellan

nog vore betydligt mera begränsade än man skulle kunna tro, kunde doc

åtskilligt från detta håll åtgöras.

Lantbruksstyrelsen finnér sig ej böra ingå i närmare provning av de

önskemål och förslag, som berörts i de till styrelsen remitterade framställningarna,

men betonar angelägenheten av, att de åtgärder, som finnas bora

vidtagas, fortast möjligt komma till stånd.

1927 års tullkommitté anmäler för sin del i skrivelse den 23 november

1929, att den icke vore i tillfälle att för det dåvarande avgiva några positiva

förslag i de frågor, som berördes i de till kommittén remitterade framställningarna,

och som folie inom området för kommitténs uppdrag.

Sedan härefter åt professorn Nils Wohlin och kommerserådet Ragnar Särskilda

Sohlman uppdragits att skyndsamt inkomma med en kortfattad redogörelse sakkunniga.

för läget på den svenska spannmålsmarknaden ävensom med förslag till de

tullsatser å omalen spannmål och mjöl, vilka i händelse en tullförhöjning

skulle komma till genomförande lämpligen borde ifrågakomma, hava dessa

den 4 december 1929 avgivit två promemorior i ämnet, innefattande den ena

en framställning av läget på den svenska spannmålsmarknaden och den

andra sådant förslag till tullförhöjningar, som under nyssnämnda, i uppdraget

givna förutsättningar syntes de sakkunniga böra ifrågakomma.

Nämnda två sakkunniga anföra till en början rörande det internationella

läget för jordbruksnäringen:

Jordbrukskrisen vore av internationell karaktär och ginge tillbaka till k''Ji°srednbre'')1kbin

tiden närmast efter kriget. Under sitt första skede var den väsentligen en ternationeU

följd av penningvärdets stegring. Sannolikt förorsakades det starka fallet företeelse,

å jordbruksprodukter under sagda tidsskede även till en viss grad av den

vid jämförelse med förhållandena före kriget rådande disproportionen mellan

världsproduktionen av livsmedel och världskonsumtionen av samma artiklar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Genom slärk utvidgning av brödsädesarealen i vissa transoceana länder och

kraftig ökning inom vissa av dessa av den animaliska produktionen hade

tillgången ökats i större omfattning än som motsvarade världsbehovet, och

särskilt vad Europa med sin nedsatta köpkraft kunde förbruka. Redan

under denna tid framträdde slutligen den anmärkningsvärda inkongruens

mellan å ena sidan priserna å jordbruksprodukter och å andra sidan priserna

å åtskilliga jordbrukets industriella nödvändighetsartiklar, som spelat en

sa stor roll vid analysen jämväl i fortsättningen av jordbrukskrisens orsaker.

Efter det den egentliga deflationskrisens verkningar på näringslivet meleher

mindre övervunnits, hade emellertid konjunkturerna för jordbruket

allt fortfarande varit ganska tryckta. Väl hade än den ena än den andra

av jordbrukets produkter tidvis haft ett något högre prisläge, men oftast

hade detta varit av kort varaktighet. Prisbildningen å de animaliska produkterna

hade, ehuru tidvis även den ogynnsam, dock i stort sett varit ur

producenternas synpunkt något förmånligare än prisläget för de vegetabiliska

produkterna och särskilt prisläget å spannmålsmarknaden. Det syntes i

varje fall för närvarande vara de låga spannmålspriserna, som för jordbruket

saväl i den nya som den gamla världen vore mest otillfredsställande.

Orsakerna till denna mindre fördelaktiga konjunkturutveckling på jordbruksområdet

läge tydligen främst i den — trots vissa tendenser mot produktionsbegränsning

i vissa transoceana länder — fortfarande bestående, bristande

jämvikten mellan tillgången å jordbruksprodukter och efterfrågan å desamma.

Väl hade Europas köpkraft i samband med det industriella livets

återhämtning avsevärt ökats och Centraleuropa åter blivit ett viktigt avsättningsland

för såväl brödsäd som animaliska produkter. Visserligen hade

vissa utomeuropeiska länder, som tidigare knappast spelat någon roll som

afnämare av brödsäd, börjat i viss omfattning köpa särskilt vetemjöl från

Förenta staterna. Trots dessa i stabiliserande riktning verkande omständigheter

hade världsmarknadspriserna ändock icke nått det jämviktsläge, som

skulle betingas av det nya penningvärdet samt av priserna å övriga stora

världshandelsartiklar. Tillgängliga indexsiffror för grosshandelspriserna å

de stora standardartiklarna på världsmarknaden visade, att särskilt de

vegetabiliska jordbruksprodukterna och bland dessa främst den ledande

artikeln vete fortfarande under senare hälften av 1920-talet läge på en nivå,

som ställde producenterna av dessa varor i en ogynnsam särställning. Särskilt

gällde detta, örn man jämförde jordbruksprodukternas indextal med

motsvarande tal för vissa råmaterialier för byggnadsverksamheten, såsom

järn, cement, trävaror m. m. Disproportionen vore dock numera väsentligt

mindre än under åren närmast efter kriget och skulle måhända icke behöva

starkare understrykas, därest icke priserna å allehanda för jordbruksbefolkningen

betydelsefulla industriella halv- och helfabrikat ställde sig relativt

ännu ogynnsammare. Enligt mångas uppfattning vore jordbrukets nuvarande

svårigheter i avsevärd grad att tillskriva just denna omständighet.

Arbetslönerna inom jordbruket vore i de flesta länder lägre än lönerna

mom industrien — eller åtminstone lägre än lönerna inom flertalet industri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

grenar — ett förhållande, som jämväl torde böra ses i belysning av det

sagda. Förhållandena vore icke fullt likartade i alla länder. I vissa länder

torde den för jordbruket ofördelaktiga prisrelationen mellan jordbruks- och

industriprodukter vara något mera och i andra länder något mindre framträdande,

beroende bland annat på vederbörande lands tullagstiftning. Vidare

företedde de olika ländernas jordbruk ganska stora skiljaktigbeter såväl i

allmänhet som särskilt i avseende å sin inriktning mot förträdesvis animalisk

produktion. Avsättningsmöjligheterna kunde ock vara mera eller mindre

gynnsamma. Men med dessa reservationer syntes det likväl uppenbart, att

jordbrukets svårigheter för närvarande vore väsentligt likartade över större

delen av världen, och att de verkligt effektiva botemedlen mot dessa svårigheter

följaktligen läge utanför ett enstaka mindre lands maktresurser.

De sakkunniga lämna till komplettering av de sålunda angivna huvuddragen

av den internationella jordbrukskrisen följande sifferuppgifter: Den

stora deflationskrisen avspeglades i generalindexens fall från 251 år 1920

till 129 år 1923; de obetydligt förbättrade siffrorna för åren 1924 och 1925

hade sin orsak i det industriella näringslivets då begynnande återhämtning,

men till mindre del berodde de även på någon förbättring av priserna å

vegetabiliska produkter; under de därefter förflutna åren till och med år

1928 hade generalindex åter sjunkit så att mot en siffra av 139 för år 1924

svarade en siffra av 120 för år 1928. Den nedåtgående konjunkturen hade

icke varit fullt densamma för de olika varugrupperna. De sakkunniga hänvisade

till följande sammanställning av de av »The Statist» utgivna grosshandelspriserna:

se Tab. 3, sid. 164.

De sakkunniga fortsätta: I denna sammanställning komme den ogynnsamma

relationen mellan industri- och jordbruksprodukternas priser till

ganska tydligt uttryck. Medan index år 1913 för vegetabiliska livsmedel

var 69 och för samtliga industriella råvaror 85 — och skillnaden mellan

de båda talen sålunda var 16 — voro motsvarande tal för år 1923 respektive

98 och 134 — innebärande en skillnad av icke mindre än 36 och ännu

år 1928 var differensen något större än år 1913.

De sakkunniga hänvisa vidare till belysande av förhållandet mellan

lönerna inom industri och jordbruk i Förenta staterna och i Sverige till

följande inom socialstyrelsen uppgjorda diagram: se Tab. 4, sid. 165.

De sakkunniga anföra härom: Av diagrammet angående arbetslönerna i

Förenta staterna framginge, hurusom arbetslönerna inom jordbruket, efter

att under krigsåren och fram till år 1920 hava stigit hastigare än lönerna

inom industrien, under deflatjonsåren sjunkit vida kraftigare och under tiden

därefter legat på en — vid jämförelse med år 1913 — lägre nivå än arbetslönerna

inom industrien. Örn lönerna inom dessa båda huvudgrenar av

näringslivet år 1913 sattes lika med 100, var indextalet år 1925 för industrilönerna

217 och för lönerna inom jordbruket 168. Att läget för jordbruket

under de följande åren icke förbättrats framginge av att motsvarande

indextal åren 1926, 1927 och 1928 voro för industrien respektive 222, 222

och 225 och för jordbruket respektive 171, 170 och 169. År 3 928 lågo så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbrukskrisens

förlopp

och. yttringar

inom

Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

lunda lönerna inom industrien 125 procent över 1913 års lönenivå, medan

motsvarande procenttal för lönerna inom jordbruket var allenast 69.

Rörande läget å den internationella spannmålsmarknaden hänvisa de sakkunniga

till följande tabell, utvisande börsnoteringarna i New York under

tiden januari 1922—oktober 1929 å de ledande vetesorterna, de inom Förenta

staterna odlade mjukare vetesorterna Red Winter och Hard Winter samt

det kanadensiska vårvetet Manitoba: se Tab. 5, sid. 166.

De sakkunniga anmärka i anslutning till denna tabell, att de starkaste

prisfallen inträffat under höstar med rikliga skördar samt att, ehuru varje

världsskörd självfallet i det närmaste förbrukades av världskonsumtionen,

priset gåve uttryck för förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, sådan

denna sistnämnda bestämdes av de olika ländernas behov och köpkraft i förening.

Tydligt vore alltså, att man flere år efter penningvärdets stabilisering

i flertalet länder hade att göra med en lågkonjunktur inom jordbruket och

närmast för spannmålsodlingen, vars orsaker vore att söka i andra än

monetära förhållanden.

Rörande jordbrukskrisens förlopp och yttringar inom Sverige, särskilt

med hänsyn till spannmålsmarknaden, anföra de sakkunniga i huvudsak

följande:

Prisbildningen å de stora världsmarknadsartiklarna hade i vårt land under

det gångna årtiondet väsentligen bestämts av prisläget å världsmarknaden.

De svenska indextalen, sådana dessa för olika varugrupper utarbetades av

kommerskollegium, följde med avseende å sina inbördes relationer och

växlingar i tiden ganska väl de internationella serierna av motsvarande

indextal.

Rörande de ifrågavarande svenska indextalen hänvisa de sakkunniga till

en av dem gjord sammanställning: se Tab. 6, sid. 169.

De sakkunniga framhålla, hurusom denna tabell utvisade, att totalindex

efter det stora prisfallet fram till 1922 —1923 stabiliserat sig vid en nivå

av 161—163, att index, som dock redan 1926 sjunkit till 149, åren 1927 och 1928

utgjort respektive 146 och 148, men under januari—oktober 1929 åter sjunkit

så att indextalet för denna tid varit 141. — En jämförelse av indextalen

för olika varugrupper visade, att indextalen för grupperna »vegetabiliska

livsmedel», »animaliska livsmedel», »gödningsmedel», »bränsle och smörjoljor»,

samt »råvaror för och fabrikat av järn- och metallindustri» läge under totalindex,

medan indextalen för grupperna »kalk, cement, tegel och glas», »pappersmassa,

papp och papper», »textila råvaror och fabrikat»,( »råvaror för fabrikat av läderindustri»,

»kautschukvaror», »kemiskt-tekniska råvaror och fabrikat» samt

»trävaror» överstege nämnda totalindex. Indextalet för gruppen fodermedel

hade varit underkastat rätt stora växlingar. För år 1928 visade grupperna

»vegetabiliska livsmedel» och »animaliska livsmedel» med varandra sammanfallande

indextal av 141; endast indextalen för »gödningsmedel», »bränsle

och smörjoljor» samt »råvaror för och fabrikat av järn- och metallindustri»

läge detta år på ännu lägre nivå. Indextalet för »fodermedel», 161, tydde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

på en för den animaliska produktionen ogynnsam proportion mellan priserna

å dessa viktiga inköpsartiklar och samma jordbruksgrens produktpriser.

Indextalet för varugrupperna »kalk, cement, tegel och glas» samt »trävaror»,

respektive 162 och 185, markerade byggnadsmaterialiernas dyrhet jämfört

med jordbrukets produktpriser. Under de tio första månaderna av år 1929

framträdde krisen å marknaden för vegetabiliska livsmedel i skarp belysning.

Indextalet för denna varugrupp var under dessa månader i medeltal 128

d. v. s. hade vid jämförelse med det närmast föregående året sjunkit med

13 enheter, under det indextalet för grupperna »gödningsmedel» sjunkit med

allenast 3 enheter och indextalen för flertalet industriella standardartiklar

antingen stigit eller ock undergått en mindre markerad sänkning. Nu anförda

prisrelationer skulle för jordbrukets vidkommande ställa sig än mer

ogynnsamma, därest man jämförde producentpriserna å spannmålen med de

priser, som jordbrukarna Ange betala för ett flertal färdiga nödvändighetsartiklar.

— Det vore för de sakkunniga lika litet som på tal örn den

internationella jordbrukskrisen möjligt att i den avgivna promemorian

närmare analysera orsakerna till nu påpekade förhållande; och framginge

även för Sveriges vidkommande, att den i flertalet främmande länder

uppmärksammade skillnaden mellan löneläget inom industrien och löneläget

inom jordbruket efter fredskrisen varit starkt framträdande. Det

förut återgivna diagrammet rörande lönerna inom industrien och inom

jordbruket i Sverige visade, att efter det lönerna inom jordbruket en

kortare tid de sista krigsåren stigit starkare än lönerna inom industrien,

de förra sedermera under deflationskrisen utsatts för en relativt större nedgång

än industrilönerna, samt att löneläget inom jordbruket under hela den

därefter förflutna tiden varit avgjort mera ogynnsamt än vad som i genomsnitt

varit fallet på det industriella arbetsfältet. Situationen i förevarande

avseenden vore alltså i huvudsak densamma i vårt land som i Förenta

staterna och för övrigt i allmänhet inom övriga främmande länder.

Till upplysning om det svenska spannmålsprisets variationer hänvisa de

sakkunniga till sammanställningar, innefattande uppgifter å priserna i

Sverige å vete och råg under tiden januari 1920 till den 8 februari 1921

enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar samt för tiden därefter

till och med oktober 1929 enligt Svensk spannmålsnotering. Sammanställningarna

innefatta uppgifter å priserna å nämnda sädesslag i Malmö,

Kalmar, Halmstad, Göteborg, Norrköping, Stockholm ävensom för en del

av ifrågavarande tid i örebro, Kristianstad, Falkenberg och Gävle, jämte

på grundval av dessa uppgifter uträknade riksmedelpriser; och äro dessa

senare priser följande: se Tab. 7, sid. 170.

De sakkunniga framhålla i anslutning till dessa sammanställningar, att

den svenska noteringen å vete under de tidigare åren i fråga örn årsväxlingar

och variationer under skilda år i allmänna drag följde de amerikanska

noteringarna och sålunda priset å världsmarknaden. Den förut berörda

svenska konjunkturutvecklingen framträdde däremot med ali önskvärd

Variationerna

i avseende

å de svenska

spannmålspriserna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

tydlighet i noteringarna under de senaste åren, särskilt i höstnoteringarna.

Noteringen under oktober 1929 vore den lägsta, som förekommit sedan

hösten 1923, då deflationskrisens verkningar på vetemarknaden varit som

svårast. Rågpriset följde i det stora hela, om ock icke undantagslöst, vetepriset.

Jämväl rågnoteringen för oktober 1929 vore den lägsta, som på flera

år förekommit. Motsvarighet härtill hade icke förefunnits sedan hösten

1925. Hösten 1929 markerade sålunda med avseende å såväl vete som råg

ett bottenläge för de svenska noteringarna, därest man jämförde situationen

med åtminstone de tre nästföregående årens priskonjuktur, men i stort sett

t. o. m. örn man ginge tillbaka ända till tiden för det stora prisfallet under

de första efterkrigsåren.

I fråga örn prisutvecklingen å korn och havre hänvisa de sakkunniga

till en sammanställning av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar

under tiden januari 1926—oktober 1929 å svenskt 2-rads korn och svensk

svart havre, innefattande medelprisen för Malmö, Kalmar, Halmstad, Göteborg,

Norrköping, Stockholm och Örebro: se Tab. 8, sid. 171.

De sakkunniga framhålla, att även för kornet och havren hösten 1929

markerade den svagaste priskonjunktur, som sedan flera år förekommit.

Beträffande partipriset å ärter åberopa de sakkunniga en inom lantbruksstyrelsen

uppgjord sammanställning — se Tab. 1, sid. 158 — av medelpriset

å denna artikel under år 1913 samt tiden januari 1925—oktober 1929.

De sakkunniga anmärka, att det låga priset å ärter hösten 1929 saknade

motsvarighet åtminstone så långt tillbaka som till de första åren av 1920-talet,

Importen av Rörande importen av spannmål under tiden januari 1925—oktober 1929

spannm . hänvisa ^ sakkunniga till bifogade uppgifter: se Tab. 9, sid. 172.

De sakkunniga anföra i anslutning till dessa uppgifter bland annat: Vårt

land producerade endast en del av det vete, som förmaldes vid de svenska

kvarnarna, medan återstoden importerades från transoceana länder. Denna

import växlade visserligen från år till år, allt efter den svenska veteskördens

storlek och kvalitativa beskaffenhet, men importen vore städse tillräckligt

stor för att utöva ett starkt inflytande å prisbildningen. Rågimporten utgjorde

en vida mindre del av landets sammanlagda rågförbrukning, men

den rågimport av 80—100,000 ton, som förekommit året 1927—1928, vore

likväl tillräcklig för att äga ett stort inflytande på priset; därtill komme,

att rågen i sina allmänna prisväxlingar merendels följde vetet. Nämnvärd

import av korn förekomme icke, men priset å såväl korn som havre följde

i sina allmänna växlingar priset å brödspannmål. Något tvivel örn att den

nuvarande krisen å spannmålsmarknaden i vårt land i första rummet hade

internationella orsaker kunde i varje fall icke råda. Endast en anpassning

av världsproduktionen efter världsmarknadens absorptionsförmåga och köpkraft

kunde åvägabringa en mera varaktig stabilisering av de vegetabiliska

jordbruksprodukternas priser eller ock kunde ett sådant resultat så småningom

framgå av en ökad efterfrågan på sådana stora utomeuropeiska marknader,

där vete och vetemjöl hittills endast utgjort mindre handelsartiklar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

Vad nu sagts uteslöte icke, att vid sidan av de internationellt verksamma

faktorerna även faktorer av mera begränsad räckvidd och speciell natur

kunde göra sig gällande.

Jordbrukskrisen inom ett visst europeiskt land kunde tillspetsas genom

att särskilt ogynnsamma faktorer tillstötte, som icke i samma grad träffade

andra länder. De europeiska staterna vore numera med få undantag ej

nämnvärda exportörer av livsmedel till andra världsdelar, mende dreve

stundom hård konkurrens inbördes; därvid bomme ibland även sådana åtgärder

till användning, som möjliggjorde s. k. dumping på närliggande

marknader. Den rådande situationen, ej minst inom Europa, avveke i hög

grad från den mellanfolkliga ordning på handelns område, som på den ekonomiska

världskonferensen i Genéve år 1927 rekommenderats till efterföljd.

Rörande frågan huruvida den svenska spannmålsmarknaden utvisade några

särdrag eller örn speciella omständigheter verkade förvärrande på den av

den internationella priskonjunkturen orsakade situationen anföra de sakkunniga:

. . .

Den svenska brödsädesodlingen hade under åtskilliga höstperioder efter

kriget endast till viss del, understundom endast i ringa mån kunnat tillgodogöra

sig det tullskydd den åtnjöte. Den uppfattningen hade varit

mycket utbredd, att kvarnindustrien och särskilt storkvarnarna inom landet,

på grund av den obehindrade tillgången till transoceanskt vete redan tidigt

på höstarna och bruket att denna tid av året inmala endast en mindre

procent svenskt vete i mjölet ägde ett naturligt övertag å den inhemska

marknaden gent emot de oorganiserade producenterna av spannmål. Utredning

av denna fråga, såvitt anginge tiden från den slutliga spannmalsregleringens

upphörande hösten 1920 till sommaren 1926, hade verkställts

av 1926 års kvarntrustutredning. Som en allmän sammanfattning av utredningens

resultat kunde anföras, att uppfattningen örn kvarnarnas starkare

ställning gent emot spannmålsproducenterna under somrar med rikliga

utbud i väsentliga delar visat sig riktig; därvid emellertid i uttrycket

»starkare ställning» icke borde inläggas några föreställningar örn ett mindre

lojalt förfarande från kvarnarnas sida. Någon uppköpsorganisation kvarnarna

emellan med avseende å uppköp av svensk spannmål hade icke förekommit

örn man för de mellansvenska kvarnarnas vidkommande bortsåge

från en’obetydlig och kortvarig ansats därtill strax efter spannmålshandelns

frigivande hösten 1920. Att särskilt tidigt på höstarna inmalningsprocenten

av svenskt vete vore låg, berodde i väsentlig mån på den svenska spannmålens

högre fuktighetshalt vid denna tid, d. v. s. på en faktor, som

utgjorde ett av förädlingsindustriens förfarande oberoende moment i prisbildningen.

Den stundom relativt låga inblandningsprocenten jämväl en tid

längre fram på hösten sammanhängde — i den mån densamma icke hade

samma förklaringsgrund - med de nutida storkvarnarnas ur affärssynpunkt

naturliga strävan att framställa ett mjöl av den kvalitet, som bageriindustrien

fordrade, och att icke riskera en för stark konkurrens med det iinpor
-

Orsakerna

till pristrycket

å

spannmålsmarknaden

under Höstmånaderna.

Kvarnindustrien

och

spannmålskrisen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

De svenska

atförselfeevisen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

terade amerikanska vetemjölet. I detta sammanhang finge slutligen beaktas

en del kvarnars i förhållande till sin förmalningskapacitet mera begränsade

lagringsutrymmen. Med beaktande av dessa omständigheter gav undersökningen

likväl vid handen, att situationen på höstarna merendels tilläte en

större återhållsamhet fran kvarnarnas sida jämfört med jordbrukarnas behov

att sälja.

Sedan emellertid utförselbevis för spannmål införts från fr. o. m. den 1

augusti 1926, hade denna fråga tvivelsutan kommit i ett något förändrat

läge. Medan möjligheterna till export ännu under höstmånader med riklig

tillgång dessförinnan praktiskt taget varit stängda, öppnade systemet med

utförselbevis vissa sådana ventiler. Därav följde ett något mera hävdat

prisläge på höstarna än under åren dessförinnan.

Rörande utförselbevisens verkningar i avseende å den inhemska prisbildningen

å vete och råg hänvisa de sakkunniga till följande inom kommerskollegium

upprättade sammanställning av de svenska och danska noteringarna

å nämnda sädesslag för tiden januari 1922—oktober 1929, samt skillnaden

mellan dessa noteringar; de danska noteringarna hava omräknats i svenskt

mynt enligt för varje tid gällande växelkurser: se Tab. 10, sid. 182.

De sakkunniga framhålla, att denna sammanställning utvisade, att den

svenska vetenoteringen september—november 1925 legat endast omkring

1 krona 50 öre över köpenhamnsnoteringen, vilket, i den mån kvaliteterna

kunde anses jämförbara, innebure, att tullskyddet, 3 kronor 70 öre per 100

kilogram, icke kunnat ens till halva sitt belopp utnyttjas. Under vissa

veckor sistberörda höst ävensom under åtskilliga tidigare höstar hade ställningen

för de svenska producenterna varit ännu mera ogynnsam. Under

september—november 1926 hade den svenska noteringen legat icke obetydligt

mera än 3 kronor över den danska. Av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

på sin tid gjord utredning örn utförselbevisens verkningar pekade

tydligt på atl förbättringen främst vore att tillskriva anordningen med utförselbevis.

Under höstarna 1927 och 1928 hade läget icke varit fullt lika

gynnsamt, men vid jämförelse med åren före utförselbevisens tillkomst, dock

alltjämt ur producenternas synpunkt något gynnsammare. Under hösten

1929 hade det svenska vetepriset under september med 3 kronor 2 öre och

under oktober med 2 kronor 32 öre överstigit det danska priset. Vad

sålunda anförts örn vetet, gällde även örn rågen, ehuru rågtullen liksom

före kriget genomgående komme producenterna mindre till godo än vetetullen.

Verkningarna av utförselbevisen framginge jämväl av en jämförelse mellan

det svenska vetepriset och cifpriserna svensk hamn å vissa amerikanska

veteslag. — Vid denna jämförelse finge beaktas, att det svenska vetet på

grund av vissa naturliga prisdifferentierande faktorer, dess högre vattenhalt

och därav betingade lägre mjölutbyte, av de jämförelsevis omfattande uppköpen

under hösten betingade magasinerings- och skötselkostnader samt

lagringssvinn ävensom av höstköpen betingade riksmoment, ansåges hava

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

omkring 10 procent lägre värde än det amerikanska vetet av sorterna Red

Winter och Hard Winter. Till grund för jämförelse mellan svenska och

amerikanska vetet ansåges höra läggas å ena sidan noteringen å svenskt

vete, höjd med 10 procent, och å den andra sidan cifpriset i svensk hamn å Red

Winter eller Hard Winter, eller ock å ena sidan den svenska noteringen

och å andra sidan cifpriset svensk hamn å La Plata-vete.

De sakkunniga åberopa till upplysning örn skillnaden under tiden oktober

1920—oktober 1929 mellan det svenska riksmedelpriset, höjt med 10 procent,

och eif priserna i svensk hamn å Red Winter och Hard Winter samt mellan

det svenska riksmedelpriset och cifpriset i svensk hamn å La Plata-vete

följande sammanställning: se Tab. 11, sid. 185.

De sakkunniga framhålla i anslutning till denna sammanställning, under

erinran att svagheter vidlådde dessa jämförelser, att det svenska vetet under

hösten 1926 stått i ett avgjort gynnsammare förhållande till priset å

det importerade vetet än fallet varit 1925. Red Winter-noteringen hösten

1928 lämpade sig av vissa skäl icke för jämförelse; men jämförelsen med

La Plata-vetet antydde, att det svenska vetet även på höstarna 1927—1929

betalats något bättre i förhållande till importvetet än vad fallet varit under

höstperioderna före år 1926.

Såsom ytterligare bekräftelse å de verkningar, utförselbevisen sålunda

angivits hava medfört, åberopa de sakkunniga exportsiffrorna å vete och

råg för år 1928 samt januari—oktober 1929 och utvisade dessa siffror, att

från Sverige utförts år 1928 69,000 ton vete och 11,000 ton råg samt under

januari—oktober 1929 nära 49,000 ton vete och 4,400 ton råg. Danmark

vore den förnämsta och med avseende å råg praktiskt taget den ende köparen.

Vete hade exporterats jämväl till Tyskland samt i smärre mängder

till Estland, Lettland, Holland, Belgien, Frankrike och England. Ehuru

denna export i och för sig varit föga betydande, Ange dock antagas, att den

medverkat till det vid jämförelse med tiden före 1926 förbättrade förhållandet

mellan priset inom landet å det svenska vetet och vetenoteringen i

Köpenhamn.

De sakkunniga anföra vidare: Vad sålunda anförts torde giva åtminstone

en antydan örn, huru frågan om producenternas och kvarnarnas inbördes

förhållande för närvarande borde bedömas. Alltjämt verkade visserligen

alla förut framhållna faktorer, som på den inhemska spannmålsmarknaden

ställde kvarnarna i en starkare position än jordbrukarna. Genom de båda

numera fullt utbildade sammanslutningarna inom den stora kvarnindustrien

för inköp av transoceanskt vete vore dessa inköp måhända ännu bättre organiserade

än för några år sedan, och de stora kvarnföretagen torde i såväl

tekniskt som merkantilt avseende vara väl rustade för konkurrensen

med det utländska mjölet. Avigsidan av denna ur vissa synpunkter lyckliga

situation vore alltjämt densamma som tidigare. Även för närvarande

torde gälla, att under höstarna pristrycket å den inhemska marknaden —

ehuru i övervägande grad föranlett av förhållandena på världsmarknaden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Inverkan å

den svenska

marknaden

av export

av tysk

spannmål

till Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

— genom nu angivna förhållanden något accentuerats. Det tillgängliga

siffermaterialet tydde — trots sin ofullständiehet och sina brister — på att

de med kvarnindustriens uppköpspolitik sammanhängande faktorerna likväl

icke numera, icke ens under den svårartade situationen hösten 1929, hade

fullt samma betydelse som före 1926. Skulle detta antagande vara riktigt,

Ange det dock icke fattas sålunda, som vore på denna punkt allt väl beställt

och reformåtgärder obehövliga. Eftersom utförselbevisens verkningar

vore begränsade och en icke obetydlig del av tullskyddet å den omalna

brödsäden alltjämt förbleve av producenterna outnyttjad, syntes det gamla

spörsmålet örn en bättre organisation av den svenska spannmålsskördens

försäljning värt den största uppmärksamhet. Uppenbart vore, att en stark

organisation spannmålsproducenterna emellan, en välordnad kreditgivning

till dem samt ett antal till deras förfogande stående lagerhus vöre av behovet

påkallade.

Angående inverkan å den svenska spannmålsmarknaden av export till

Sverige av tysk råg och tysk havre hänvisa de sakkunniga till följande

jämförelse mellan priserna å svensk och tysk råg, eif svensk hamn inklusive

tull, under tiden 4 september—28 december 1928 och tiden 3 september—26

november 1929 samt noteringarna i Berlin å tysk råg den 3 september—29

november 1929: se Tab. 12, sid. 189.

De sakkunniga anföra härom: Det framginge, att den tyska rågen under

1928 exporterats till priser, vilka eif svensk hamn inklusive tull legat vid

omkring 20 kronor per 100 kilogram. Under sagda år hade till Sverige

importerats sammanlagt omkring 99,000 ton utländsk råg, varav den övervägande

delen eller omkring 71,000 ton från Tyskland; importen hade företrädesvis

ägt rum under hösten fram till årets slut. Denna import hade

varit 9 gånger så stor som vår genom utförselbevisen möjliggjorda export

samma år. Mot en import från Tyskland av 71,000 ton hade praktiskt taget

icke svarat någon svensk export. Det torde icke behöva närmare utvecklas,

vilken betydelse en så pass ansenlig rågimport måste hava haft för

prisbildningen å den svenska marknaden. Den svenska rågskörden 1928

uppskattades till 436,000 ton, och rågimporten uppginge sålunda till mera

än 20 procent av den inhemska skörden. Man funne vidare, att den svenska

rågnoteringen under berörda tid med omkring en krona understigit cif-priset

på den tyska rågen inklusive tull men i övrigt i sina huvuddrag följt

det senare prisets smärre växlingar Under hösten 1929 hade nämnda cifpris

å den tyska rågen legat ända nere vid 16—17 kronor — åtskilliga

veckor till och med vid 15—16 kronor per 100 kilogram. Den svenska rågnoteringen

hade jämväl under denna tid nära anslutit sig till priset å den

tyska rågen. Under tiden januari—oktober 1929 hade importerats omkring

79,000 ton råg, varav omkring 66,000 ton från Tyskland. Denna import

hade under höstmånaderna visat en påtaglig stegring vid jämförelse med

övriga tidigare månader av året. Sålunda hade från Tyskland införts un
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10S.

der augusti 10,093 ton, under september 6,751 ton och under oktober 8,097

ton till angivna cif-priser svensk hamn av 15—16 kronor. Rågskörden hösten

1929 uppskattades preliminärt till 416,000 ton. Importkvantiteterna

under augusti—oktober utgjorde visserligen endast en ganska liten procent

av landets rågskörd, men även kvantiteter av nämnda storlek utövade inflytande

å prisbildningen, detta desto mera som man för rågimportens vidkommande

huvudsakligen endast hade att räkna med importen från Tyskland.

Rörande noteringen i Berlin å råg under tiden september—november 1929

anföra de sakkunniga, att tabellen upptoge noteringar i Berlin å tysk råg

i kvalitet närmast jämförlig med den tyska exportrågen. Vid jämförelse

med de förut återgivna cif-priserna i svensk hamn å tysk råg framginge,

att det tyska inlandspriset under berörda månader med icke mindre än

3—4 kronor per 100 kilogram överstigit förenämnda cif-pris efter avdrag

av den svenska tullen. Man torde i denna företeelse se en verkan av åtskilliga

samverkande faktorer, såsom begränsade lagringsmöjligheter i Tyskland,

där rådande kapitalbrist och höga räntor ävensom de tyska utförselbevisen.

Efter det de sakkunniga härefter lämnat vissa uppgifter örn åtgärder, som

nyligen vidtagits eller vore å bane i vissa främmande länder till stödjande

av den inhemska spannmålsodlingen — rörande detta ämne hänvisas till det

följande — anföra de sakkunniga slutligen, att den sålunda givna redogörelsen

för läget å den svenska spannmålsmarknaden tydligt pekade på en kris av

mycket allvarlig natur, vars långvarighet vore svår att med större grad

av säkerhet bedöma, men som vöre värd så mycket större uppmärksamhet

som den föregåtts av en följd av år med i stort sett ganska svaga konjunkturer

och sålunda träffat en ekonomiskt försvagad jordbruksbefolkning. Det

förefölle som örn man i flertalet europeiska länder, där odlingen av brödspannmål

intoge en central plats i lanthushållningen, skulle äga liknande

erfarenheter och icke minst med hänsyn därtill vidtagit stödjande åtgärder.

En följd därav hade blivit, att spannmålsöverskotten i ökad grad kommit

att överföras till de länder, vilka icka vidtagit motsvarande åtgärder, och

sålunda bidragit till att här skärpa spannmålsodlingens svårigheter.

Sedermera har jordbruksutredningen, åt vilken uppdragits att efter

vissa närmare angivna riktlinjer verkställa utredning rörande jordbrukets

ekonomiska läge samt angående de åtgärder, som borde vidtagas i

syfte att höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande av deras

ställning, som hade sin utkomst av jordbruksarbete, den 18 januari 1930

avgivit särskilt betänkande angående åtgärder till vete och rågmarknadens

stödjande. I detta betänkande lämnar utredningen en inledande

framställning av den inhemska vete- och rågmarknadens läge under senare

år, samt anför till en början rörande landets produktion av vete

och råg:

Bihang till riksdagens protokoll 10110. 1 sami. Sä haft. t Nr 108). 2

Samman
fattning.

Jordbruks
utredningen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

LduktionPav'' Medan den för vete- och rågodling använda arealen som helhet beret®

och råg. traktad sedan tiden före kriget hållit sig i det närmaste oförändrad, hade

en mycket stark förskjutning inträtt beträffande arealens fördelning å de

två nämnda sädesslagen. Vetearealen hade sålunda ökats från 120 461

hektar i medeltal för åren 1913-1915 till 229,160 hektar i medeltal för

åren 1927—1929 d. v. s. med 90.2 procent, medan rågarealen minskats från

383,503 till 269,151 hektar eller med 29.8 procent. Denna minskning hade

träffat höstrågsarealen i relativt något högre grad än vårrågsarealen.

Vetearealens ökning gällde i främsta rummet vårvetet. Förskjutningarna

i den inbördes proportionen mellan vete- och rågarealen hade i allt

väsentligt försiggått efter kriget. Sålunda översteg vetearealen i medeltal

för åren 1927—1929 med 59.9 procent motsvarande medeltal för åren

1919—1921, medan rågarealen samtidigt minskats med 27.4 procent.

Förändringarna i vete- och rågodlingen framträdde ännu starkare i

skördestatistiken. Sålunda hade vete- och rågskörden tillsammantagen

ökats från 876,425 ton i medeltal för åren 1913—1915 till 896,976 ton i medeltal

för åren 1927 1929 d. v. s. med 2.3 procent. För vetet enbart uppgmge

ökningen till 90.6 procent, varemot rågskörden minskats med 33.8

procent. Från treårsperioden 1919—1921 utgjorde ökningen för vete 67.2

procent och minskningen för råg 32.i procent. Då motsvarande förskjutningar

i fråga örn arealen stannade vid resp. 59.9 och 27.4 procent, gåve

alltså siffrorna vid handen, att veteskörden stigit och rågskörden nedgått

per arealenhet räknat.

Från 1919—1921 till 1927—1929 hade veteskörden per arealenhet ökats

med 4.5 procent; denna ökning vore helt att tillskriva vårvetets stegrade

avkastning. Rågskörden hade samtidigt nedgått med 6.5 procent; denna

nedgång skulle blivit ännu större, därest icke vårrågen uppvisat en avsevärt

ökad skörd per arealenhet. Nedgången av hektarskörden för råg

förklarades emellertid av att ogynnsamma väderleksförhållanden rått

såväl 1927 som 1928. Beträffande vetet vore dock den slutsatsen befogad,

att oberoende av de klimatiska växlingarnas inverkan veteskördens storlek

per hektar efter kriget varit stadd i avsevärd ökning.

Veteodlingens starka ökning under de senaste åren jämte rågodlingens

tillbakagång torde kunna betecknas såsom en av de mest djupgående förändringar,

som den svenska växtodlingen sedan lång tid tillhaka undergått.

Ökningen av veteodlingen framträdde såsom resultat av en tvåfaldig

utveckling nämligen dels en kraftig ökning av såväl höst vetesom

i ännu högre grad av vårvetearealen i de landsdelar, till vilka veteodlingen

av gammalt väsentligen varit lokaliserad, d. v. s. rikets egentliga

slättbygder, dels en betydande utbredning av veteodlingen i södra

och mellersta Sveriges mera skogrika bygder. Rågodlingen hade samtidigt

gått tillbaka i praktiskt taget hela landet, dock mest å slättbygderna.

Som allmän utvecklingstendens gällde, att rågen å den bördigare jord
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

månen alltmera undanträngts av vetet. Förhållandet finge tillskrivas ett

flertal samverkande omständigheter, däribland växtförädlingens framsteg,

varigenom härdiga och rikt givande vetesorter framkommit, vilka

gåve såväl större och säkrare som i viss mån mindre ömtåliga och arbetskrävande

skördar än rågen. Samtidigt hade en omfattande övergång

ägt rum inom landets hrödsädesförhrukning, vilken haft till följd, att

prisförhållandet mellan vete och råg förskjutits till förmån för vetet. Ytterligare

torde de efter kriget låga konstgödselpriserna särskilt gynnat

veteodlingen.

Körande den inhemska förbrukningen av vete och råg anför utrednin- inhemsk förgen:

Sveriges egen produktion av vete och råg hade av gammalt varit ''>™knir|K^v

otillräcklig för täckande av befolkningens brödsädeshehov. Under årtion- V6te °C

dena närmast före kriget hade det årliga införselbehovet rört sig i fråga örn

vete kring 150,000 å 200,000 ton och i fråga om råg kring 100,000 ton eller

något mindre. I äldre tid hade en betydande del av såväl vete- som rågimporten

skett i form av mjöl; denna import hade dock tack vare industritullarna

och den inhemska kvarinindustriens kraftiga utveckling

från 1890-talets mitt till större delen upphört. Nämnvärd export av vete

och råg hade efter spannmålstullarnas införande ej förekommit förrän

under de senaste åren; däremot hade mjöl av vete och råg tidvis i viss

omfattning exporterats.

Till upplysning örn Sveriges förbrukning av vete och råg under tiden

dels närmast före dels ock efter kriget meddelar utredningen bifogade

sammanställning — se Tah. 13, sid. 190 — avseende åren 1913—1916 samt 1919

—1922 och 1927—1929. Utredningen anmärker, att i sammanställningen inoch

utförseln av vetemjöl samt införseln av vetegryn evalverats till

omalen spannmål under antagande av en utmalningsprocent av 70 för

vetemjöl, 50 för vetegryn samt 65 för rågmjöl.

Av sammanställningen framginge, att importen av omalet vete under

åren närmast före och efter kriget legat på ungefär samma storleksnivå,

örn man bortsåge från den låga siffran för konsumtionsåret 1921.—1922,

då den inhemska skörden var ovanligt stor. För konsumtionsåren 1927—

1928 och 1928—1929 kunde iakttagas en kraftigt ökad veteimport trots

starkt ökade skördar. Vid sidan av veteimporten hade införseln av

vetemjöl efter kriget visat avsevärd stegring. Å andra sidan kunde påvisas

en ej oansenlig export av vete för tiden efter införselbevisens tillkomst

år 1926; mindre export av vetemjöl hade jämväl förekommit efter

kriget. Beträffande rågen visade sig den inhemska skörden under åren

närmast efter kriget icke blott tillräcklig för att fylla konsumtionens behov

utan medgav därjämte i viss utsträckning export i form av såväl

omalen spannmål som mjöl. Med den inskränkning av rågodlingen, som

de senaste åren medfört, hade läget i berörda avseenden helt förändrats.

Trots minskade krav från konsumtionens sida hade rågskörden visat sig

s. 20 Kontrollera mot PDF

Inhemsk produktion

av

mjöl.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

otillräcklig för det inhemska behovet, varför rågimport av ungefär samma

omfattning som före kriget blivit erforderlig.

Landets totala förbrukning av vete och råg bortsett från utsäde visade

beträffande vetet ej större förskjutning mellan åren närmast före och efter

kriget. Däremot företedde konsumtionsaren 1927-—1929 en veteförbrukning,

som med omkring 53 procent överstege motsvarande förbrukning under

konsumtionsåren 1919—1922. Förbrukningen av råg bade jämfört

med förhållandena före kriget avsevärt nedgått redan under de första

ef ter krigsåren; denna nedgång hade sedermera i stort sett fortsatt. För

konsumtionsåren 1927—1929 läge sålunda förbrukningssiffran cirka 11

procent under motsvarande siffra för konsumtionsåren 1919—1922.

Totalförbrukningen av vete och råg fördelad per invånare utgjorde

1913—1916 78.2 kilogram vete och 108.4 kilogram råg, 1919—1922 71.7 kilogram

vete och 85.5 kilogram råg samt 1927—1929 106.1 kilogram vete och 74.9

kilogram råg. Dessa siffror ådagalade den utpräglade utvecklingstendens

bän mot ökad vete- och minskad rågförbrukning, som utmärkt efterkrigsårens

konsumtionsförhållanden.

I fråga örn produktionen av mjöl anför utredningen vidare: Förmal
ningen

av vete och råg för konsumtionens behov verkställdes i allt väsentligt

vid landets egna kvarnar. Importen vore av större praktisk betydelse

endast i fråga örn vetemjöl, varav införseln under de senaste

åren torde motsvarat omkring 5 procent av konsumtionen.

Rörande den inhemska förmalningen av brödsäd förelåge ej fullständiga

uppgifter. Kommerskollegii industristatistik redovisade endast mjöl framställt

av egen eller inköpt spannmål, men däremot icke mjöl, som malts

mot tull eller lön; man ägde dock fog för antagandet att denna senare

förmälning avsåge ganska betydande mängder vete och råg.

Kommerskollegii industristatistik, som upptoge kvarnar ned till ungefär

4,000 kronors intjänad förmalningslön för år, utvisade rörande kvarnindustriens

produktion av vete- och rågmjöl samt vetegryn:

Kvarnindustriens produktion av vete- och rågmjöl samt vetegryn.

1913

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Vetemjöl-..

256,675

212,804

222,095

264,485

279.161

294,015

285,886 277,684

266,385

286,725

Vetegryn...

214

1,410

548

351

432

3,911

4,829

4,735

3,475

3,751

Rågmjöl...

151,911

155,541

133,845

142,120

169,501

175,079

162,6871 153,712

159,758

163,833

Av denna sammanställning framginge, att produktionen av vetemjöl

de senaste åren legat ej oväsentligt över förkrigsnivån och att rågmjöls
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

produktionen jämväl legat något högre under de senaste åren än före

kriget; det senare syntes ägnat att överraska, då förbrukningssiffrorna

för råg utvisat betydande nedgång. Förklaringen kunde tänkas ligga i

en överflyttning till en viss grad av rågförmalningen från tull- till handelskvarnar.

Möjligt vore ock, att den särskilt på senaste tid i stor utsträckning

praktiserade inblandningen av vetemjöl i rågmjöl verkat förryckande

å statistiken, i det inblandat vetemjöl måhända stundom redovisats

tillsammans med rågmjölet och i statistiken upptagits som rågmjöl.

Av uppgifterna lämnade av 36 av rikets kvarnar, däribland samtliga

storkvarnar, framginge rörande den uunder konsumtionsåret 1 augusti 1928

—31 juli 1929 rådande proportionen mellan svensk och utländsk råvara vid

kvarnarnas vete- och rågmjölsproduktion, att av bela den förmalda vetemängden,

400,595 ton, utgjordes endast 37.i procent av svenskt vete samt

att av den förmalda rågen, 123,000 ton, endast 23.9 procent utgjort svensk

råg. Även örn 1928 års inhemska skörd varit av mindre god kvalitet,

gåve dock uppgifterna en tydlig föreställning örn det framskjutna rum,

som vete och råg av utländskt ursprung för närvarande intoge såsom råvara

vid handelskvarnarnas mjölproduktion. Inmalningen av svenskt

vete och råg vore särskilt låg under sommarmånaderna, sannolikt sammanhängande

med att större partier då endast mera sparsamt funnes tillgängliga

i marknaden.

Såsom blandningsvete för höjande av mjölets bakningsduglighet användes

i främsta rummet hårt nordamerikanskt vete; Manitobavetet vore särskilt

känt för sin hårdhet och höga glutenhalt. Även vissa kvaliteter av

La Plata-vete vore användbara för blandningsändamål. Australiskt och

europeiskt vete tillhörde däremot samma grupp av mjuka och relativt

glutenfattiga veten som det svenska. Importen av berörda veteslag torde

helt få betraktas såsom en fyllnadsimport för ersättning av inhemskt vete.

Meddelade uppgifter gåve vid handen, att förmalningen av utländskt vete

vid 24 kvarnar representerande 49 procent av hela den förut redovisade förmalningen

av vete, under konsumtionsåret 1928—1929 till 56 procent bestått

av vete från Förenta staterna och Kanada. Därnäst i betydenhet

kom La Plata-vete, som representerade 26 procent, australiskt vete,

som representerade 16 procent, oell europeiskt vete, som representerade 2.4

procent av förmalningen av utländskt vete. Proportionen mellan de importerade

veteslagen kunde dock växla mycket från det ena året till det

andra hroende på de utomeuropeiska skördarnas skiftande storlek och kvalitet;

särskilt gällde detta fördelningen på nordamerikanskt och La

Plata-vete.

Rörande prisutvecklingen för vete och råg åberopar utredningen sammanställningar

av priserna å svenskt vete och svensk råg enligt svensk

spannmål snotering samt priserna å billigast offererade sort av utländskt

vete och råg enligt samma notering ävensom Köpenhamns noteringar å

Prisutvecklingen

för

vete och råg.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Läget å den

inhemska

vetemarknaden.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

danskt vete och rag, allt för åren 1922-1929, samt anför i anslutning härkom

helhet visade prisuppgifterna, att de svenska vete- och rågpriserna

till viss grad anpassat sig efter prisrörelserna å den utländska marden.

^ Anpassningen hade dock merendels varit ofullständig i det pri
utlandspriser11^1

^ ^ råg * regel Iegat avsevärt under motsvarande

Prisskillnaden mellan det inhemska vetet samt billigaste offererade sort

av utiandskt vete hade vanligen varit avsevärt större än prisskillnaden

fo ran+ .e,, svienska ock det danska vetet. Förklaringen härtill torde

fa förutsattas ligga i kvalitativa skiljaktigheter.

Prisuppgifterna gåve en tydlig hild av det tryckta läge, som under senare

ar varit radande å vete- och rågmarknaden. Beträffande det svenska

vetet hade jämsides med prisfallet å världsmarknaden en ytterligare prisorsamrmg

gjort sig gällande, vilken under de senaste åren företrädesvis

orde ha, berott på den svenska skördens betydande ökning och därmed

sammanhängande avsättningssvårigheter synnerligast på hösten, då en

pristryckande anhopning av saluutbuden vore en regelbundet återkommande

företeelse. Denna prisförsämring hade medfört, att tullskyddet

som regel blivit till större eller mindre del ineffektivt. Berörda förhållande

galide, örn än i mindre utpräglad grad, även för rågens vidkommande.

Prisrörelserna för . svenskt vete och inom landet framställt vetemjöl

hade i stort sett gått i samma riktning, örn än förändringarna i nedåtgående

riktning relativt sett varit större för vete än för mjöl. Även i fråga

örn priserna å svensk råg och inom landet framställd rågsikt kunde en

liknande överensstämmelse i prisrörelsernas riktning konstateras, ävensom

att prisförändringarna för rågsikten varit relativt mera begränsade än

för råg. En jämförelse mellan priserna för svenskt och utländskt vetemjöl

för tiden från och med år 1926 visade ock i stort sett, att överensstämmelsen

mellan prisrörelserna för nämnda mjölsorter varit synnerligen

god.

Utredningen anför vidare rörande läget å den inhemska vetemarknaden

bland annat:

I första hand vore det givetvis prisrörelserna å den internationella vetemarknaden,

som verkat utslagsgivande i fråga örn det svenska veteprisets

fluktuationer. En jämförelse mellan sistberörda pris och världsmarknadspriserna

gåve emellertid ofta vid handen en bristande överensstämmelse,

vartill orsaken tydligen finge sökas i speciella inhemska marknadsförhållanden.

Såsom norm för världsmarknadspriset å svenskt vete brukade

man betrakta noteringarna i Köpenhamn å danskt vete, beroende

på att danskt vete vore av ungefär samma kvalitet som det svenska, på

att priserna i Danmark vore oberörda av tullsatser samt på att den danska

noteringen ungefär representerade det pris, vartill svenskt vete kunde

köpas utom landet. Eli jämförelse mellan riksmedelspriset å svenskt vete

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

fiungl. Maj:ts proposition Nr 108.

och Köpenhamnsnoteringen å danskt vete med tillägg av svensk tull utvisade

för vissa perioder en mycket betydande prisskillnad till det danska

vetets favör. Örn man betraktade utvecklingen under tiden efter 1921

års allmänna ekonomiska kris, funne man sålunda, att det svenska priset

fr. o. m. hösten 1922 t. o. m. våren 1924 med undantag för vår- och sommarmånaderna

1923 läge 2 å 3 kronor under det danska, inklusive svensk

tull. Under hösten 1924 och första kvartalet 1925 var differensen obetydlig,

men på våren 1925 steg den åter till 2 å 3 kronor, å vilken nivå densamma

ungefärligen kvarstod även under sistnämnda års höst. Fr. o. m.

år 1926 kunde en ej oväsentligt förbättrad prisöverensstämmelse iakttagas.

Det danska priset plus tull låg under åren 1926 och 1927 som regel

avsevärt mindre än 1 krona över det svenska. Jämväl under 1928 och 1929

var prisskillnaden jämförelsevis måttlig, även örn en bestämd tendens till

ökad spänning kunde konstateras. Bortsett från sommarmånaderna, vilka

på grund av den relativt obetydliga omsättning av inhemskt vete, som då

förekomme, vore av underordnat intresse, rörde sig det danska vetets

överpris omkring 1 krona å 1 krona 50 öre, vilket på ett ungefär torde

motsvara exportkostnaden för svenskt vete. Med år 1926 hade sålunda

en förändring inträtt å den inhemska vetemarknaden i så måtto, att prisläget

fr. o. m. nämnda år bättre än tidigare anpassat sig efter utlandspriset,

även örn alltjämt en avsevärd differens till det svenska vetets nackdel

kvarstått. Orsaken till denna förändring finge tydligen sökas i utförselbevisens

tillämpning fr. o. m. augusti 1926. Före införandet av berörda

bevis inträdde som regel varje höst vid den nya skördens salubjudande

prissänkning i den omfattning, att tullskyddet blev till större delen outnyttjat.

Med utförselbevisen förbättrades läget så tillvida, att prisskillnaden

tack vare de genom bevisen öppnade exportmöjligheterna kunde

begränsas till ungefär det belopp, som exportkostnaden representerade.

Härvid borde dock ej förbises, att den bättre överensstämmelsen mellan

det svenska och danska priset till någon del kunde bero pa pristryckande

inverkan i Danmark av den svenska exporten.

Då det gällde att klargöra orsakerna till den inhemska vetemarknadens

regelbundet tryckta läge särskilt på hösten och under närmast följande

månader, syntes särskilt två faktorer få tillmätas avgörande betydelse,

nämligen dels vissa speciella svaghetsmoment i marknadens funktioner,

dels den inhemska veteodlingens utveckling under och efter kriget. Med

avseende på förstnämnda faktor finge erinras örn det kända förhållandet,

att utbuden av vete såväl som annan spannmål vore i hög grad koncentrerade

till hösten, beroende bland annat på att lantmännen då för likvidering

av tidigare gjorda inköp av produktionsförnödenheter samt skatter

och räntor m. m. vore i särskilt stort behov av kontanta medel samt på

att effektiv organisation saknades för vetets lagring och för en planmässig

fördelning av försäljningarna på en mera långvarig tidsperiod. Utbudens

anhopning under en relativt kort tidrymd måste givetvis utöva en pris
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

tryckande verkan, vilken bleve desto starkare, som köparna av vete, d.

v. s. i sista hand huvudsakligen landets kandelskvarnar, å ena sidan ägde

begränsade lagrings- och inköpsmöjligheter och å andra sidan helt naturligt

utnyttjade läget för så billiga inköp som möjligt.

De skadliga verkningarna av ifrågavarande anhopning av utbuden hade

successivt skärpts genom den andra ovan berörda faktorn, bestående i veteskördens

kraftiga ökning under de senare åren. Så länge ännu veteskörden,

såsom närmast före kriget, stannade vid omkring 250,000 ton,

lådde ingen större svårighet att absorbera densamma inom landet för

brödsädesändamål. I och med skördens efter hand inträdda starka ökning

hade läget härutinnan erfarit en djupgående förskjutning. För att

rätt förstå förskjutningens innebörd syntes det behövligt att först taga

vissa förhållanden i samband med landets vetemjölsproduktion och brödkonsumtion

i betraktande.

För att få fram bakkraftiga mjölkvaliteter hade landets storkvarnar

sedan länge inblandat vissa mängder hårt glutenrikt vete vid förmalningen,

vilket vanligen importerats från Nordamerika, särskilt Kanada, eller

Sydamerika (La Plataländerna). Den mest effektiva vetesorten för angivna

ändamål vore det extremt hårda, företrädesvis i Kanada odlade

Manitobavetet, vilket dock i stor utsträckning kunde ersättas av andra

hårda vetesorter, däribland vissa La Plata-veten. Vid mjölproduktionen

hade ävenledes sedan länge vissa medelhårda eller mjuka vetesorter av

utländskt, främst sydamerikanskt och australiskt, ursprung kommit till

användning, varvid från början otillräcklig tillgång på inhemskt vete givetvis

utgjort en huvudanledning till importen. Slutligen hade skörden

av svenskt vete, vilket tillhörde den mjuka mellaneuropeiska typen, stått

till kvarnindustriens förfogande i på sistone kraftigt växande omfattning.

För att kunna förmala allt svenskt som brödsäd användbart vete skulle

det vara nödvändigt för kvarnarna att vid den ökade tillgången på sådant

vete och då vetemjölsproduktionen på senaste tiden hållit sig å en tämligen

oförändrad nivå successivt minska sin import av vete och sålunda

använda en i fråga örn sammansättningen till viss grad förändrad råvara.

Redan i behovet av en sådan ändring torde ligga en viss svårighet för

ökad förmälning av svenskt vete, då en industri, som beträffande råvaruanskaffning

och produktion arbetade under stabiliserade förhållanden,

torde kunna förutsättas ogärna underkasta sig rubbningar härutinnan.

Ännu större betänklighet måste större rubbningar i nyss berörda avseende

möta från kvarnindustriens synpunkt, därest det kunde tänkas, att

desamma skulle ogynnsamt påverka industriens mjölförsäljning. Att betänkligheter

i sådan riktning till viss grad kunde vara befogade, torde

också vara otvivelaktigt. För en jämn avsättning torde sålunda gälla

som en förutsättning, att mjölkvaliteterna hölles i möjligaste mån jämna,

vilket svårligen vore förenligt med längre gående ombyten i råvaruhänseende.

En övergång till nya mjöltyper, vilka i fråga örn bakningsdug
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

lighet kunde befinnas svagare än de tidigare, innebure tydligen risk föi

missnöje bland kundkretsen, särskilt bagerierna, vilka ur konkurrenssynpunkt

självfallet vore intresserade av att kunna tillhandahålla allmänheten

höga och jämna hrödkvaliteter. Att det här gällde ett känsligt område,

insåges därav, att bagerierna även under nuvarande förhållanden importerade

avsevärda kvantiteter vetemjöl. Även storkvarnarnas inbördes

konkurrens utgjorde ett viktigt hinder för en ändring av mjöltypen,

i det under rådande avtalsförhållanden i fråga örn prissättningen å mjöl

kvarnarnas naturliga strävan att bibehålla och eventuellt utvidga sin

marknad komme till uttryck i viss tävlan med avseende på det salubjudna

mjölets kvalitet.

Att faktorer av ovan berörda art medverkat till de svårigheter, som

med veteskördens stegring alltmera gjort sig gällande å den inhemska

vetemarknaden, torde vara otvivelaktigt och syntes, dessutom, bestyrkas

av såväl produktionsstatistiken för vetemjöl som importstatistiken för

vete. Produktionen av vetemjöl och gryn vid industrikvarnarna utgjorde

år 1913 257,000 ton och hade för åren 1927—1928 stigit till i medeltal

280,000 ten, alltså en ökning av 9 procent. Samtidigt steg importen av

vete från 200,000 till 250,000 ton eller med 25 procent, vilket syntes antyda,

att importerat vete använts av kvarnarna i relativt större omfattning under

de senaste åren än före kriget. Även med hänsyn tagen till den oregelbundenhet,

som i berörda avseende rådde på grund av den svenska skördens

varierande kvalitet m. m., syntes i varje fall tydligt, att kvarnarna

efter kriget icke ökat sin förmälning av svenskt vete tillnärmelsevis i en

omfattning, som motsvarade skördeökningen. Följden härav hade blivit,

att vete i betydande omfattning måst dels användas som djurfoda, dels

exporteras.

På grundval av de bokföringsresultat, som genom lantbruksstyrelsen^

försorg årligen bearbetas, meddelas till belysande av jordbrukets räntabilitet

följande medeltal sammanställda för bokföringsåren 1923—1928.

Kontrollerade jordbruk ....

Areal jordbruksjord, hektar

Medelskörd per hektar i

skördeenheter....................

Ekonomiska resultat per

hektar:

Bruttoavkastning ... kr.

Driftkostnader............ »

Nettoavkastning ........ »

Förräntning spr ocent

Bokföringsresultat från kontrollerade jordbruk.

1923 —

1924—

1925—

1926—

1927 —

1924

1925

1926

1927

1928

276

262

300

346

400

19,602

19,828

22,354

23,090

24,349

2,200

1,870

2,150

2,180

2,120

403

370

404

391

390

362

356

361

357

368

41

14

43

34

22

2.5

0.9

2.8

2.2

1.4

Det svenska

jordbrukets

räntabilitet

enligt föreliggande

bokföringsresultat.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

I andra länder

vidtagna

åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

För 5-årsperioden 1923—1928 föreligga inalles 1,584 bokslut. Den i medeltal

per år kontrollerade arealen omfattar omkring 22,000 hektar jordbruksjord

representerande större och mindre jordbruk från nästan alla

rikets län.

Hektarskördarna vid de kontrollerade jordbruken äro i genomsnitt 8

procent högre än medelskörden per hektar åker för hela riket enligt den

officiella skördestatistiken.

Bruttoavkastningen anger värdet av lantbrukets samtliga slutprodukter

inklusive till jordbrukarefamiljen lämnade lantbruksprodukter jämte

hyresersättning för familjens bostad. I driftkostnaderna ingår även

skälig ersättning för jordbrukarens och hans familjs eget arbete i lanthushållningen,

vilken ersättning beräknats efter gällande arbetslön för

motsvarande lejd arbetskraft. Nettoavkastningen, som är skillnaden mellan

bruttoavkastning och driftkostnader, anger den ränta, som erhållits

på lantbrukskapitalet. Vid värdesättningen av såväl fastighets- som

driftskapital hava försiktigt beräknade marknadsvärden lagts till grund.

Fastighetsvärdet har sålunda i många fall upptagits lägre än taxeringsvärdet

å jordbruksjorden.

De kontrollerade jordbruken hava i medeltal för 5-årsperioden 1923—1928

givit en nettoavkastning av 31 kronor per hektar, vilken nettoavkastning

motsvarar en förräntning å lantbrukskapitalet av 2 procent (vägt medeltal).

Denna förräntning betyder, att för de jordbrukare, vilka haft skuldräntor

att betala för omkring 40 procent av hela lantbrukskapitalet, nettoavkastningen

nätt och jämnt räckt till att betala denna skuldränta. Någon

ränta på den egna, i lanthushållningen nedlagda förmögenheten har

däremot icke erhållits, utan ifrågavarande jordbrukares hela inkomst

från jordbruket är den arbetsinkomst de kunnat förtjäna. Vid starkare

skuldsättning bär nettoavkastningen icke räckt till att täcka hela gäldräntan.

Beräknar man på grundval av boksluten för ifrågavarande 5-årsperiod

huru stor arbetslön, som kunnat i genomsnitt betalas vid dessa jordbruk,

sedan lantbrukskapitalet först förräntats efter 5 procent å fastighetsvärdet

och 6 procent å driftskapitalet, erhåller man som resultat 33.4 öre per

fullgod manstimme. Denna arbetslön utgör i medeltal endast 71 procent

av den vid ifrågavarande jordbruk gällande arbetslönen för lejd arbetskraft

under samma 5-årsperiod.

För bokföringsåret 1928—1929 föreligger i december 1929 avslutade räkenskaper

för 101 jordbruk. Medelförräntningen vid dessa jordbruk är

2.6 procent.

Angående åtgärder, som till stödjande av jordbruket under senare tid

i andra länder vidtagits, hänvisas till en härom såsom bilaga B, sid. 131 vid

detta protokoll fogad särskild framställning. Av denna redogörelse framgår,

att under de två sistförflutna åren betydande höjningar av tullsatser
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

na å brödsäd företagits i Tyskland, Frankrike, Italien, Litauen och Finland,

att importtull å brödsäd införts i Polen, att importtull å bland annat

havre och korn införts i Lettland samt att förslag örn höjning

av tullsatserna å spannmål föreligger i Tjeckoslovakien och Förenta

Staterna. Det framgår vidare, att för att trygga förbrukningen av inhemsk

brödsäd skyldighet för kvarnarna att vid sin förmälning i viss utsträckning

använda inhemsk brödsäd föreskrivits i Tyskland, Frankrike,

Spanien och Luxemburg, att förslag örn införande av dylik reglering av

brödsädesförbrukningen förberedes i Tjeckoslovakien, att minimipriser

vid uppköp av vete stadgats i Spanien, att licenssystem för import och

transitering av vete införts i Belgien och Luxemburg samt att i Norge

och Schweiz statsmonopol eller därmed jämförbar ordning gäller beträffande

handel med och import av brödsäd, därvid icke obetydliga belopp

av statsmedel utgå till understödjande av brödsädesodlingen. I England

och Danmark hava i vissa andra hänseenden åtgärder genomförts till

skydd för den inhemska produktionen. Sålunda har i stor utsträckning

genomförts bestämmelser örn märkning och kvalitetsbeteckning av varor

av inhemsk produktion. I England, Danmark och Norge gäller med vissa

undantag förbud för införsel av levande djur och kött från flertalet länder.

I England hava vidare genomförts avsevärda skattelindringar för

landets jordbrukare.

Den i det föregående givna framställningen utvisar oförtydbart, vad Oepartesom

för övrigt är ett allmänt känt förhållande, att jordbruksnäringen för mentschefen.

närvarande arbetar under synnerligen tryckta villkor. Örn konjunkturläget

för jordbruket alltsedan tiden efter världskrigets upphörande kan ä spannmålssägas

hava varit ogynnsamt, hava förhållandena under innevarande skör- marknaden,

de år tillspetsats i en omfattning, som måste betecknas såsom oroväckande.

Huvudanledningen tili denna ogynnsamma konjunkturutveckling är

otvivelaktigt att söka däri, att å världsmarknaden icke råder jämvikt

mellan tillgång och efterfrågan å jordbrukets produkter.

Huru förhållandena i detta avseende te sig beträffande artiklarna vete,

råg och havre framgår av följande redogörelse:

Enligt uppgifter publicerade av Internationella lantbruksinstitutet i

Rom har den med vete besådda arealen, Sovjetunionen undantagen, stigit

från 79.4 miljoner hektar i medeltal under åren 1909—1913 till 96.5 miljoner

hektar år 1928. Denna stegring, som motsvarar cirka 21 procent, är större än

befolkningstillväxten i världen under samma tidsperiod; denna har, bortsett

från Sovjetunionen och Kina, från 1913 till 1928 uppskattats till 11 procent.

Då härtill kommer, att hektaravkastningen i vissa av de mera betydande

produktionsländerna stegrats genom utsträckt användning av konstgödsel

och förbättrat utsäde, har världsproduktionen av vete kommit att

väsentligt ökas i jämförelse med förkrigstiden. Stegringen av världsproduktionen

framgår av denna tabell, däri Sovjetunionen, Kina och vissa

andra produktionsländer av mindre betydenhet icke äro inbegripna:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Miljoner ton

Medeltal 1909—1913 ................................................ 82.3 100

År 1925 .................................................................... 90.5 HO.o

* 1926 ................................................................... 91.5 111.2

* 1927 .................................................................... 96.7 117.5

8 1928 .................................................................... 104.2 126.6

Medeltal 1925—1928 ................................................ 95.7 116.3

Då emellertid konsumtionen av vete ej företer tendens till ökning i samma

omfattning som produktionen, har följden blivit, att under senaste

åren den för export avsedda kvantiteten vete i genomsnitt betydligt överstigit

behovet. Veteförrådet har sålunda ökats på sätt, som framgår av

denna uppställning:

Miljoner ton

Skördeår Kvantitet avsedd Verkligen expor- x

för export terad kvantitet Overski

1925— 1926 ........................................ 21.8 18.5 3.3

1926— 1927 ........................................ 27.9 22.6 5.3

1927— 1928 ........................................ 27.6 21.6 6.0

1928— 1929 ........................................ 32.0 23.o 9.o

Det från föregående års skördar kvarvarande veteförrådet uppgick sålunda

vid innevarande skördeårs början till åtminstone 9 miljoner ton;

enligt senare meddelade uppgifter till 11.5 miljoner ton. Emellertid har

1929 års veteskörd varit av ej obetydligt mindre omfattning än föregående

års; den har beräknats uppgå till cirka 91.5 miljoner ton och understiger

sålunda veteskörden för år 1928 med cirka 12 procent. Man torde

därför kunna antaga, att en del av det nu lagrade veteförrådet

skall komma att tagas i bruk för tillgodoseende av konsumtionen

under år 1930. Vid bedömandet av utsikterna på vetemarknaden under

de närmaste åren måste man emellertid taga hänsyn till, att nedgången

av produktionen under det tilländalupna året icke berott på minskning

av den odlade arealen — denna har i stort sett bibehållits i samma omfattning

som tidigare — utan i första hand på mindre gynnsamma klimatiska

förhållanden, vilka medverkat till en lägre skördeavkastning än vanligt

i de transoceana länderna. Det jämförelsevis ringa skördeutbytet under

år 1929 måste sålunda snarare anses såsom en följd av tillfälliga omständigheter

än såsom ett tecken till en inträdande varaktig förbättring

av prisförhållandena på vetemarknaden. Härtill kommer, att under senaste

tiden i de större importländerna i Europa, såsom Tyskland, Frankrike

och Italien, vidtagna tullförhöjningar och andra restriktioner för

importen med all sannolikhet komma att medföra en minskad konsumtion

i dessa länder av transoceanskt vete, ett förhållande, som i sin tur måste

leda till ett väsentligt ökat tryck på marknaden i de länder, som icke tillgripit

liknande åtgärder till skydd för sin veteodling.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Enligt av Internationella lantbruksinstitutet offentliggjorda uppgifter

har den med råg besådda arealen, Sovjetunionen undantagen, nedgått från

i medeltal 19.5 miljoner hektar under åren 1909—1913 till 19.2 miljoner hektar

år 1927 och 18.6 miljoner hektar år 1928. Världsproduktionen av råg har samtidigt

sjunkit från i medeltal 26.i miljoner ton under åren 1909—1913 till

22.g miljoner ton år 1927 och till 24.6 miljoner ton år 1928. Denna nedgång''

torde dock icke enbart bero därpå, att den med råg besådda arealen minskats,

utan jämväl vara att hänföra till en nedgång av hektaravkastningen.

Örn sålunda å ena sidan världsproduktionen av råg sjunkit i jämförelse

med förkrigstiden, synes å andra sidan en ännu kraftigare nedgång

av konsumtionen hava försiggått, vilket bland annat torde förklaras därav,

att en betydande förskjutning ägt rum i riktning mot ökad veteförbrukning

på bekostnad av rågkonsumtionen. En följd härav har blivit,

att särskilt under goda skördeår tillgången på råg i exportländerna betydligt

överstiger den efterfrågan, som gör sig gällande på avsättningsmarknaderna.

Enär såsom mera betydande avsättningsländer för råg endast ifrågakomma

de skandinaviska och baltiska staterna samt Nederländerna och

Österrike, kan den internationella rågmarknaden numera i stort sett sägas

vara begränsad till Europa. Denna begränsning av marknaden medför,

att även en relativt ringa förändring i tillgång eller efterfrågan å

denna artikel kommer att mera kännbart påverka prisbildningen än vad

fallet är beträffande vete, för vilken vara finnes ett avsevärt större avsättningsområde.

De viktigaste exportländerna i fråga örn råg äro för

närvarande, bortsett från Sovjetunionen, vars utförsel är oberäknelig,

Tyskland och Polen.Prisbildningen på den internationella rågmarknaden är

därför numera i första hand beroende av förhallandena i dessa bada länder

och särskilt av utvecklingen på spannmålsmarknaden i Tyskland.

I Tyskland bär enligt en preliminär uppskattning rågskörden år 1929

uppgått till 8.ii miljoner ton mot 8.52 miljoner år 1928. Med tillägg av kvarvarande

lager från tidigare år, vilka beräknas till cirka 750,000 ton, hava

trots det lägre skörderesultatet under år 1929 de för export disponibla förråden

varit avsevärt större sistnämnda år än under det föregående året.

Denna omständighet i förening med den tyska jordbruksnäringens brydsamma

läge, vilket förorsakat, att en jämförelsevis betydande andel av

skörden salubjudits under hösten, har för innevarande skördeår medfört

ännu lägre priser än tillförne. De inhemska tyska priserna hava i sin tili

påverkat exportpriserna, vilka emellertid till följd av den höjning av utförselbevisens

värde, som ägt rum i samband med den i juli 1929 vidtagna

tullförhöjningen å råg, kunnat sänkas icke blott i samma omfattning, som

medgivits av prisfallet på den inhemska marknaden, utan därutöver jämväl

med ett belopp motsvarande förhöjningen av utförselbevisens värde.

Polens exportöverskott av råg under skördeåret 1929—1930 har skattats

till inemot 225,000 ton. Det har beräknats, att därav cirka 60,000 ton utförts

intill den 1 januari 1930. Sedan under sistliden höst även Polen infört

exportpremier för råg, har en skärpt konkurrens mellan polsk och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

tysk råg uppkommit på den europeiska marknaden, ett förhållande som

ytterligare påverkat priserna i fallande riktning.

Varken i Tyskland eller Polen torde under de närmaste åren kunna förväntas

någon mera avsevärd nedgång av den med råg odlade arealen.

Den med havre besådda arealen har, enligt Internationella lantbruksinstitutets

uppgifter, med bortseende från Sovjetunionen, något ökats, nämligen

från i medeltal 41.i miljoner hektar under åren 1909—1913 till 42.4 miljoner

hektar år 1928. Samtidigt har en stegring av världsproduktionen av havle

ägt rum från 52.i miljoner ton 1909—1913 till 57.3 miljoner ton år 1928.

Den internationella havremarknaden är huvudsakligen förlagd till Europa

men är å andra sidan något vidsträcktare än marknaden för råg.

Bland de mera betydande importländerna märkas Storbritannien, Frankrike,

Schweiz, Nederländerna, Belgien och de skandinaviska länderna.

På exportmarknaden dominera för närvarande Tyskland och Argentina,

vilka under skördeåret 1929—1930 enligt verkställda preliminära beräkningar

vardera hava ett utförselöverskott av cirka 400,000 ton mot 231,000

ton för Tyskland och 371,000 ton för Argentina under skördeåret 1928—

1929. Den tyska havreexporten har under goda skördeår i regel samma

inflytande å prisbildningen på den internationella marknaden som dpn

tyska rågexporten och är i varje fall av avgörande betydelse för utvecklingen

av havreprisen i de skandinaviska länderna. Samma förhållanden,

som för närvarande inverka på den tyska rågexporten, göra sig även gällande

i fråga örn utförseln av havre, och jämväl utsikterna för den närmaste

framtiden torde i huvudsak vara desamma för de håda sädesslagen.

Framhållas må, att under hösten 1929 priserna på den inre tyska

marknaden sjönko till en lägre nivå än under något av de närmast föregående

fem åren.

Denna redogörelse torde ådagalägga, att huvudanledningen till det genomgående

tryckta läget å den internationella spannmålsmarknaden är,

att förbrukningen av spannmål icke stegrats i samma omfattning som

produktionen.

Läget för den Av jordbrukets alster av animalisk produktion är det ägg, fläsk och

Zktionen.0'' smör’ samt '' mindre man ost, sorn numera betinga pris nämnvärt överstigande

totalindex för den genomsnittliga allmänna prisförhöjningen. Ä

andra sidan är priset å nötkreatur till slakt långt under denna index.

Tages därjämte hänsyn till att prisläget å jordbrukets produktionsmedel

väsentligt överstiger index för den allmänna prisförhöjningen, måste

konjunkturen för den animaliska produktionen betecknas som för närvarande

icke tillfredsställande. Man måste dessutom — av skäl, som i

det följande komma att närmare angivas — räkna med att betingelserna

för den animaliska produktionen komma att ytterligare försämras.

Behov av Något verkligt avhjälpande av den inträdda lågkonjunkturen för jordingripande.

bruket lärer ej vare sig i vårt land eller annorstädes kunna ernås, förr än

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

en mera jämn avvägning åter kommit till stånd mellan tillgång ock efterfrågan

å jordbrukets alster. Huru länge det nuvarande tillståndet

kan förväntas komma att fortfara, torde ej kunna med någon sannolikhet

förutsägas. Tydligt är dock, att man måste räkna med, att lågkonjunkturen

kommer att bestå ännu en tid framåt. Jordbruket behöver i allmänhet

jämförelsevis lång tid för att inrätta sig efter förändringar i villkoren

för dess bedrivande.

Hedan den omständigheten att mera än 40 procent av befolkningen har

sin utkomst av jordbruket torde ådagalägga, att denna näring av ekonomiska

och sociala skäl är av den vikt för landet, att den måste upprätthållas,

även örn detta kan komma att påfordra uppoffringar av staten

och av andra samhällsklasser. Det kan icke undvikas, att dylika offer

nu måste göras. Jordbruket har under snart ett helt årtionde arbetat

under ogynnsamma villkor. Det har sålunda i ett ekonomiskt försvagat

tillstånd mött den nu pågående krisen. Följderna härav hava ej heller

uteblivit. Från vissa håll inberättas, hurusom jordbrukarnas insättningar

i bankerna under senare tid märkbart avtagit, medan deras

uttag i stället avsevärt ökat. Antalet exekutiva auktioner å fast egendom

å landet visa ock tecken till stegring. Då tillika, såsom redan antytts,

utsikter till bättring i jordbrukets produktionsvillkor icke kunna

skönjas, kan man ej frånkomma, att läget med bjudande allvar manar

statsmakterna att stödjande ingripa, där så lämpligen kan ske.

Vid övervägande av vilka åtgärder, som böra vidtagas, må till en

början anmärkas att, i den mån genom en ytterligare rationalisering

av jordbruksdriften, förbättrade kreditmöjligheter och en förbättrad

organisation av jordbrukets inköps- och försäljningsförhållanden fördelar

för jordbruket stå att vinna, dessa dock icke förrän efter en relativt lång

tid komma att giva sig till känna och över huvud äro av mindre värde, där

även med vidtagandet av dylika åtgärder utövningen av jordbruksnäringen

icke är lönande. Då vad som nu i första hand lträves är snabbt verkande

åtgärder, kunna dessa medel icke i föreliggande situation bringa

effektiv hjälp. Det må i detta sammanhang starkt betonas att, därest man,

såsom ifrågasatts, bereder vidgade kreditmöjligheter till befordrande i olika

hänseenden av jorbruksnäringen, man dock tillika måste tillse, att låntagarna

äga förutsättningar att återbetala sålunda erhållen hjälp.

Det må ock erinras därom att, på sätt lantbruksstyrelsen jämväl antytt,

ekonomiseringen av den i jordbruket använda mänskliga arbetskraften

i stort sett sannolikt redan drivits så långt som med uppehållande av

jordbrukets produktionsgrenar i dess nuvarande omfattning lämpligen

kan ske. Ett stöd för riktigheten av denna uppfattning torde i viss mån

kunna hämtas i de av socialstyrelsen publicerade uppgifterna örn läget

på jordbrukets arbetsmarknad. Enligt dessa uppgifter har tillgången på

manliga lantarbetare successivt under åren 1913—1928 väsentligt minskats:

se Tab. 14, sid. 191.

Åtgärder på

längre sikt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Den kraftiga nedgången under hela 1920-talet i antalet socknar, där

tillgången på manliga lantarbetare varit otillräcklig, en nedgång, som visat

sig vara konstant även efter det industrien åter kommit i gång i normal

omfattning, torde näppeligen kunna förklaras på annat sätt, än

att en icke oväsentlig reduktion av antalet vid jordbruket sysselsatta arbetare

under detta årtionde ägt rum.

Att genom en utvidgad föreningsverksamhet bland lantmännen jordbrukets

omkostnader i någon mån kunna ytterligare nedbringas är sannolikt.

Spörsmålet örn sättet för ernående av ett utvidgat, på kooperativ grund

lagt föreningsväsen bland jordbrukarna bar varit föremål för undersökning

av jordbruksutredningen. Så vitt rör frågan örn underlättande av

bildandet av föreningar för anläggning av spannmålslagerbus och i samband

därmed för inköp och försäljning av spannmål, föreligger i dess förenämnda

betänkande örn åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande

ett av utredningen utarbetat förslag, och kommer jag att i denna proposition

upptaga förevarande ämne till behandling. Jämväl vissa andra

grenar av jordbrukets föreningsväsen hava av jordbruksutredningen berörts

i dess betänkanden angående jordbrukets kreditförhållanden och angående

vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande.

Jag bar för avsikt, att föreslå Kungl. Maj :t att jämväl i dessa frågor

framlägga vissa förslag till årets riksdag. Vad i anslutning till dessa

propositioner kan komma att av statsmakterna beslutas, innefattar emellertid

allenast åtgärder, vilkas verkningar först i en framtid komma att

giva sig till känna.

Att, under uppehållande i huvudsak av jordbrukets nuvarande produktionsförmåga,

på andra än nu antydda vägar i stort sett ernå någon

nämnvärd minskning av jordbrukets omkostnader lärer icke utan menliga

följder låta sig göra. Arbetslönerna vid jordbruket ligga redan nu

så lågt, att en ytterligare sänkning av dessa avgjort måste betecknas såsom

icke önskvärd. Huru förhållandena i sistberörda avseende te sig,

framgår därav att, medan veckolönen för manliga industriarbetare år 1928

legat 120—125 procent över 1913 års lönenivå, bar motsvarande lön inom

jordbruket från 1913 till 1928 stigit för manliga tjänare och sommardaglönare

i egen kost endast med 64 procent och för statavlönade körkarlar

med 85 procent.

Vad angår jordbrukets övriga omkostnader synas ej heller möjligheter

till en verksam nedskärning föreligga. Hinder härför utgöra framför allt

de uppdrivna priserna å för jordbruket oumbärliga industriartiklar, såsom

maskiner, redskap och olika slag av byggnadsämnen.

Omläggning

till ani malis k

produktion ?

Vad härefter angår frågan örn möjligheten att företaga en omläggning

av produktionen från spannmålsodling till övervägande kreatursskötsel

må framhållas, att örn än någon ytterligare utveckling hän mot en jordbruksdrift,

i större utsträckning än vad för närvarande är fallet baserad

på animalisk produktion, kan anses lämplig och önskvärd, en sådan örn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

läggning, företagen i större omfattning oell inom loppet av kortare tid,

möter betydande svårigheter.

Till en början må erinras därom, att en icke obetydlig förskjutning i

fråga örn inriktningen av jordbrukets produktion otvivelaktigt ägt rum

under det sist förflutna årtiondet. Att så skett framgår av en jämförelse

mellan åkerjordens användning år 1919 och år 1927 — uppgifterna

för år 1927 grunda sig å de vid sistnämnda års jordbruksräkning erhållna

resultat. En dylik jämförelse utvisar, att från 1919 till 1927 den totala

åkerarealen minskats från 3,772,000 hektar till 3,744,000 hektar eller med

28.000 hektar. Denna minskning står, såsom ock av statistiska centralbyrån

framhållits, i samband med att i södra och västra Sverige åkerjorden

i icke ringa omfattning igenlagts till permanenta betesmarker. Jämförelsen

utvisar vidare, att medan den med höstsäd besådda arealen så

till vida bibehållit sig oförändrad, att summan av arealen för höstvete

och arealen för höstråg är ungefär densamma — den utgjorde år 1919

461.000 hektar, därav 110,000 hektar höstveteareal, och år 1927 464,000 hektar,

därav 196,000 hektar höstveteareal — har den med vårsäd, vårvete,

vårråg, korn, havre, blandsäd och ärter — besådda arealen minskats från

1.230.000 hektar år 1919 till 1,156,000 hektar år 1927, eller med 74,000 hektar.

Vårvetearealen har ökats med 6,000 hektar, men vårrågarealen har å

andra sidan minskats med 12,000 hektar. Samtidigt har arealen för foderväxter

till hö och frötäkt samt arealen för gräs till bete och grönfoder

ökats från 1,342,000 hektar till 1,448,000 hektar eller med 106,000 hektar.

Men en förskjutning i större omfattning i angivna riktning av jordbrukets

produktion innebär att, samtidigt som landet blir beroende av

ytterligare import av brödsäd, vårt överskott för export av animaliska

produkter kommer att ytterligare ökas. Vår exportmarknad för den animaliska

produktionen är emellertid begränsad.

Sveriges viktigaste exportartiklar av animalisk produktion äro smör,

fläsk och nötkreatur. Smör exporteras dels till England dels till Tyskland;

fläsk så gott som uteslutande till England och nötkreatur till Tyskland.

Rörande den internationella omsättningen av smör torde följande, av

jordbruksutredningen meddelade uppgifter vara av intresse:

Köpare av smör äro i Europa England, Tyskland och Schweiz samt utanför

Europa Kanada. Exportörer äro de skandinaviska länderna, främst

Danmark, Finland, de baltiska staterna, Polen och Holland samt vidare

Nya Zeeland, Australien och Argentina.

Under åren 1909—1913 absorberade England 70.9 procent av den totala

smörexporten, Tyskland mottog under samma tid 17.:; och Schweiz 1.7 procent

av exportöverskottet å denna vara. Till utomeuropeiska länder gick i

medeltal 7.r, procent av samma överskott. År 1928 utgjorde motsvarande

procenttal för England 64, för Tyskland 26.8, för Schweiz 1.7. Vidare gick

6.8 procent till utomeuropeiska länder.

Bihang lill riksdagens protokoll 19,10. 1 sami. 89 höft. (Nr 108.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Importländerna hava ökat sin förbrukning av smör. Importen av smör

har sålunda stegrats till England från 206,000 ton i medeltal åren 1909—

1913 till 302,000 ton år 1928, till Tyskland från 50,300 ton i medeltal åren

1909 1913 till 126,000 ton år 1928 och till Schweiz från 5,000 ton i medeltal

åren 1909—1913 till 8,000 ton år 1928.

Emellertid hava ock flertalet av de länder, som äro säljare av smör, väsentligt

ökat sin export.

Till upplysning örn förändringarna i de mest betydande smör exporterande

ländernas utförsel från åren 1909—1913 till år 1928 meddelas följande

sammanställning:

Danmark ................................

Holland....................................

Irländska fristaten ................

Sverige ....................................

Finland ....................................

Frankrike ................................

Ryssland och Sibirien............

Estland, Lettland och Polen

Nya Zeeland............................

Australien................................

Argentina ................................

I medeltal

1909 — 1913

ton

1928

ton

85,800

147,000

31,800

44,600

—

25,700

20,600

17,500

10,800

13,300

14,500

8,600

67,100

30,000

—

35,100

17,500

73,600

35,100

49,800

3,000

20,000

Denna tabell visar avsevärd ökning av exportsiffrorna för Danmark,

Nya Zeeland, Australien och Argentina, varemot minskning föreligger

för Sverige, Frankrike samt Ryssland med Sibirien. Som nya exportländer

av betydelse hava tillkommit Irländska fristaten samt Polen och

de baltiska staterna.

En sammanfattning av tillgängliga uppgifter örn tillförseln till världsmarknaden

av smör och grädde från olika länder utvisar, att den totala

tillförseln utgjort — tillförseln av grädde har därvid omräknats i däremot

svarande kvantitet smör — i medeltal under åren 1909—1913 312,000

ton och för år 1928 435,000 ton. Ökningen av totalomsättningen av smör

under angivna tid utgör enligt dessa siffror omkring 40 procent.

Det mest betydande avsättningsområdet för fläsk är England. De största

exportörerna av fläsk äro Danmark, Holland, Irländska fristaten, Sverige,

Förenta Staterna och Kanada.

Till upplysning örn Englands import av fläsk (bacon) må nämnas följande

siffror avseende åren 1913 och 1929: Totalimporten utgjorde respektive

242,000 och 414,000 ton. Därav kom från Danmark 116,500 respektive

248,500 ton, från Holland 9,000 respektive 45,000 ton, från Sverige 3,000

respektive 19,000 ton, från Förenta Staterna 95,000 respektive 31,500 ton,

och från Kanada 12,000 respektive 10,000 ton. Från Irländska fristaten kom

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Margis proposition Nr 108.

år 1929 25,000 ton. Ryssland, Polen och de haitiska staterna, beträffande

vilka länder detaljuppgifter saknas för år 1929, exporterade år 1928

till England 25,000 ton bacon.

I olika länder företagna undersökningar hava givit vid handen, att

konjunkturförändringarna i fråga om prisutvecklingen å fläsk förete regelbundna

vågrörelser, i det att på 18—24 månader med stigande priser

pläga följa 15—22 månader med fallande priser. Dessa båda tidsperioder

bilda sålunda en priscykel, omfattande 3—4 år. Prisvariationerna äro

huvudsakligen beroende på förändringar i utbuden, d. v. s. tillgången å varan

är avgörande såsom prisbestämmande faktor, medan efterfrågan i

detta avseende är av mindre betydelse. Genom beräkning av svinproduktionens

omfattning och sammansättning, varav i sin tur det framtida

utbudets storlek bliver beroende, kunna följaktligen vissa hållpunkter erhållas

för att bedöma tendensen i prisutvecklingen. En annan faktor av

betydelse vid undersökning av prisutvecklingen är förhållandet mellan

fläsk- och fodermedelspriser. Då skillnaden mellan dessa priser är ett uttryck

för produktionens räntabilitet, måste relationen dem emellan få avgörande

inverkan på produktionens omfattning.

Enär utbudet av svin är den bestämmande faktorn för prisutvecklingen,

är av intresse att undersöka, hur produktionsförhållandena för närvarande

gestalta sig i de mest betydande exportländerna.

I Danmark har svinproduktionen ökats avsevärt. Svinstocken uppgick

sålunda den 15 juli 1928 till 3.36 miljoner stycken och samma tid år 1929

till 3.65 miljoner stycken, vilket innebär en ökning under nämnda tid med

8.6 procent. Uppgifter rörande svinstockens sammansättning ävensom förhållandet

mellan priset å fläsk och priserna å fodermedel giva vid handen,

att svinstocken sannolikt kommer att ytterligare ökas under innevarande

år.

I Nederländerna har svinproduktionen likaledes tilltagit. Ingångna

uppgifter antyda, att en ytterligare stegring av produktionen jämväl där

är att förvänta under innevarande år.

I Förenta Staterna har, enligt vad en i juni månad 1929 företagen räkning

utvisar, den totala svinstocken i jämförelse med samma månad föregående

år minskats med cirka 8 procent. Å andra sidan väntas, att svinstocken

kommer att under våren 1930 visa avsevärd stegring i jämförelse

med samma tid föregående år. Med ledning av dessa uppgifter har amerikanska

jordbruksdepartementet beräknat, att stegring av produktionen

med ökat utbud och därmed följande prisfall kommer att inträda under

slutet av innevarande eller början av nästkommande år.

Ehuru ej av samma betydelse som England, utgör även Tyskland ett förhållandevis

viktigt avsättningsområde för svin och fläsk. Enligt beräkningar

av konjunkturforskningsinstitutet i Berlin befinner sig jämväl i

nämnda land svinstocken i kraftig tillväxt, vilket väntas komma att därstädes

under loppet av år 1930 medföra fallande priser å fläskmarknaden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Såsom avsättningsort för svenska nötkreatur kan, sedan för närvarande

i såväl Norge som England gälla importförbud, praktiskt taget endast

Tyskland komma i betraktande. Sveriges nötkreatursexport till sistnämnda

land, som år 1913 belöpte sig till 15,901 stycken och 1914 till 27,370 stycken,

har efter kriget väsentligt minskats och uppgick år 1928 till endast 4,862

stycken. Detta förhållande torde i huvudsak vara att tillskriva de i Tyskland

vidtagna tullförhöjningarna. Enligt det nyligen godkända tilläggsavtalet

till 1926 års svensk-tyska handels- och sjöfartstraktat har Sverige som

bekant medgivits rätt att efter den lägre tullsatsen av 16 RM. per 100

kilogram till Tyskland utföra en kontingent av 5,000 till 7,000 djur.

För den export av nötkreatur, som överstiger denna kontingent, kommer

en tullsats av 24.50 RM. att tillämpas.

Ovisst synes vara, huruvida nu gällande importförbud i Norge

och England för levande djur inom den närmaste framtiden kommer att

upphävas. Man torde vidare icke kunna räkna med någon nämnvärd export

av kött. I Tyskland försvåras köttimporten av där rådande organtvång,

vartill kommer, att tullen numera höjts från 37.so till 45 RM.

I England och Norge hava importförbud för kött utfärdats. I Norge

har dock detta satts ur kraft för införsel från vissa svenska län,

som sedan längre tid tillbaka icke varit smittade av mul- och klövsjuka.

På den engelska marknaden har Danmark beträffande smör

avgjort företräde framför Sverige. Av olika anledningar torde möjligheter

säkerligen icke, i allt fall icke inom avsevärd framtid, förefinnas

för oss att å den engelska marknaden tillvinna oss samma ställning som

Danmark. Det må ock anmärkas, hurusom jämväl det danska jordbruket

arbetat under låg räntabilitet, ehuru de danska animaliska jordbruksprodukterna

å den engelska marknaden betinga priser, som betydligt överstiga

vad för svensk vara där kan uppnås. Visserligen har under sistförflutna

året det danska jordbruket lämnat ett gynnsammare driftresultat.

Att så blivit fallet beror på att Danmark år 1928 haft rekordartad skörd

samt att priserna å det danska jordbrukets animala produkter, i synnerhet

fläsk, varit särskilt gynnsamma. Jämväl det danska jordbruket har

emellertid svårighet att finna avsättning för sin produktion, och man anser

sig redan nu kunna förutsäga, att det danska jordbrukets förräntningskapacitet

under innevarande skördeår åter kommer att minskas.

Å den engelska marknaden torde vidare med hänsyn till den hårda konkurrens,

som där numera råder, icke kunna, till efter svenska förhållanden

vinstgivande priser, beredas avsättning för en sådan ökning av produktionen

av animaliska livsmedel i Sverige, som skulle betingas av en omläggning

av vår jordbruksdrift efter samma grunder som den danska.

Konkurrensen å denna marknad har nämligen efter världskriget avsevärt

tilltagit vid jämförelse med förhållandena dessförinnan, då Holland, Danmark

och Sverige intogo en ledande ställning å detta avsättningsområde.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Finland och de baltiska staterna funno då inom Ryssland marknad för

sitt överskott av animaliska livsmedel. Sedan emellertid detta land numera

upphört att i berörda avseende spela någon roll, hava jämväl dessa

stater i England sökt avsättning för sitt överskott av smör, fläsk och ägg.

Såväl Finland som de haitiska staterna hava under sist förflutna årtiondet

ej obetydligt ökat sin produktion av dessa artiklar. Till upplysning örn

den roll dessa stater i berörda avseende för närvarande intaga må ytterligare

nämnas, att av den totala smörexporten år 1928 13.7 procent kom fran

Estland, Lettland och Polen samt 2.8 procent från Finland. Örn samtliga

dessa länder gäller, att de äga stora utvecklingsmöjligheter å förevarande

område.

Men den svåraste konkurrensen å deli engelska marknaden möter säkerligen

från Englands besittningar, främst Nya Zeeland och Australien, samt

från Sydamerika. Inom berörda områden har smörproduktionen vid jämförelse

med förhållandena före världskriget undergått en stark stegring;

i synnerhet gäller detta produktionen av smör å Nya Zeeland, som sedan

förkrigstiden mer än fyrdubbla! sin smörexport. Jämväl örn dessa länder

gäller, att de anses äga stora möjligheter till ytterligare ökad produktion.

Vad särskilt konkurrensen från de engelska besittningarna beträffar

förstärkes dess innebörd av en rörelse, som sedan lång tid pågått och

som åsyftar att beträffande sådana artiklar som inom nämnda områden

producerats för export, däribland alster av jordbruk, såsom smör,

fläsk och ägg, ä den engelska marknaden tillerkänna berörda landområden

företräde framför andra länder. Ämnet har sedan lång tid och ingående

dryftats inom England och de därav berörda, till det engelska imperiet

hörande länderna. Även örn beträffande de artiklar, som beröra vårt

land, ett genom statliga åtgärder utbildat preferenssystem ännu ej kommit

till stånd, är dock obestridligt, att de till imperiet hörande länderna

de facto åtnjuta företräden å den engelska marknaden. Berörda förhållande

utgör en av förklaringarna till de svårigheter vår smörexport å

England haft och har att kämpa med.

När det gäller att genom statliga åtgärder påverka utvecklingen för en

sådan näringsgren som jordbruket, torde nian dessutom, måhända mindre

än eljest, äga rätt att se allenast till de möjligheter, som för dagen föreligga;

man bör jämväl taga viss hänsyn til! utsikter och risker, som framtiden

kan väntas medföra. Härvid måste framhållas, att ett utvecklat, genom

statliga åtgärder befordrat preferenssystem mellan England och de till

det engelska imperiet hörande länderna med avseende å alster av jordbruk

torde kunna komma att mer eller mindre fullständigt undanrycka

de ekonomiska förutsättningar, å vilka vår nuvarande export till England

av animaliska jordbruksprodukter är baserad. Möjligheten av att

ett sådant system kan komma till stånd, torde vara vida större än man

i vårt land hittills i allmänhet velat föreställa sig. De faror för vår jordbruksproduktion,

som skulle bliva en följd av ett inom det engelska im
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

periet genomfört preferenssystem, äro otvivilaktigt av den allvarliga beskaffenhet,

att de enbart för sig böra utesluta tanken på att man i vårt

land för närvarande övergår till en på animalisk produktion ensidigt inriktad

jordbruksdrift.

Att Sverige på den tyska marknaden skall kunna påräkna avsättning

för en mera väsentligt ökad produktion av animaliska produkter torde få

anses mindre sannolikt. Även på den tyska marknaden möter Sverige konkurrens

från Danmark, Finland, de baltiska staterna och Polen. Visserligen

har Tyska rikets import av smör vid jämförelse med förkrigstiden stegrats

med cirka 75,000 ton. Fr. o. m. innevarande år har emellertid den tyska

införseltullen å smör höjts från 27.50 RM. till 50 RM. per 100 kilogram.

Denna tullförhöjning kan förväntas medföra minskad efterfrågan å smör

i Tyskland och till följd därav minskning av importbehovet beträffande

denna vara. Betydelsen härav för Sveriges smörexport belyses därav att

Tyskland under senare år absorberat mellan 40 och 50 procent av vår utförsel

av smör. Höjningen av den tyska smörtullen torde ock komma att

verka minskning av Danmarks, Finlands, de baltiska staternas och Polens

smörexport på Tyskland. Följden torde bliva, att såväl Sverige som

övriga nämnda stater komma att bliva hänvisade till att på den engelska

marknaden söka avsättning för en större andel av sin för export avsedda

smörproduktion än hittills. Detta måste i sin tur förväntas orsaka prissänkning

å smör å den engelska marknaden.

Möjlighet att i Tyskland vinna avsättning för ett ökat exportöverskott

å fläsk torde, bland annat på den grund att i Tyskland råder organtvång

vid införsel av färskt fläsk, icke förefinnas.

Såsom sammanfattande omdöme torde i anslutning till denna redogörelse

för läget å våra exportmarknader kunna uttalas, att man beträffande

våra mest betydande artiklar av animalisk produktion, smör, fläsk

och nötkött, har att där emotse skärpt konkurrens och försvårade avsättningsmöjligheter.

I varje fall måste man räkna med, att en mera väsentlig

ökning av den animaliska produktionen oundvikligt kommer att trycka

ned priserna å våra utländska marknader för dessa artiklar.

Att förhållandet bliver detsamma på den inhemska marknaden, torde

knappast behöva särskilt framhållas. Efter den omgestaltning av det

ekonomiska livet, som samfärdselns utveckling framkallat, är en ökning

av tillgången inom landet på en vara — därest denna ej röner stark efterfrågan

utom landet — med hänsyn därtill, att varan numera lättare kan

föras ut i marknaden, för den inhemska prisbildningen av vida större betydelse

än fordom.

Det må ock ihågkommas, att vissa områden i Sverige äga större

naturliga betingelser för brödsädesodling än för ett på övervägande

kreatursskötsel inriktat jordbruk. Detta gäller avgjort de östra provinserna

av landet, där nederbördsförhållandena äro förmånliga för höstsäden.

Genom i regel tillräcklig nederbörd under hösten befordras höst
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

sädens första utveckling; däremot är höstsäden mera motståndskraftig

mot de torkperioder, som i dessa trakter i regel inträffa under våren och

försommaren. Å vårsäd och vallodlingar verka dessa torkperioder

mera ogynnsamt. Beträffande dessa områden — det gäller i stort

sett Uppsala, Stockholms och Södermanlands län, Östergötlands slättbygd,

Kalmar läns slättbygd, Öland och Gotland — måste därför sägas, att höstsäden

där obetingat är den gröda, som säkrast lämnar god skörd.

Vidare är att beakta, att mellan jordbrukets håda huvudgrenar, spannmålsodlingen

och kreatursskötseln, råder ett intimt samband; de äro vid

varje välskött jordbruk samordnade så att de stödja och bero av varandra.

Men även mellan grödorna på åkern råder en dylik inbördes avhängighet.

Detta har tagit sig uttryck däri, att man använder en viss

regelbunden växtföljd, grundad på vad erfarenheten visat vara under

givna förhållanden mest lämpligt. Olika växtslag ställa olika krav på

jordens bearbetning, dess renhetsgrad samt beskaffenhet i gödslingshänseende.

Detta måste beaktas vid bestämmande av växtföljden. Höstsäden

är den odling, som vid sidan av rotfruktsodlingen giver den största

avkastningen och skapar de största betingelserna för hög avkastning å

efterföljande grödor. Det måste därför befaras, att en minskning av höstsädesarealen

kommer att medföra en minskad skördeavkastning på växtföljden

i dess helhet.

En uppdelning av produktionen mellan å ena sidan odlandet av sådana

växtsorter, olika slag av foderväxter, som fordras för ett framgångsrikt,

på övervägande kreatursskötsel baserat jordbruk, och å andra sidan odlandet

av höstsäd för avsalu, innebär ock en jämnare fördelning av de

risker, som äro förbundna med jordbruksdriftens olika grenar. Ena året

kunna betingelserna för höstsädesodlingen vara gynnsamma, under det att

betingelserna för odlandet av foderväxter och för den animaliska produktionen

över huvud äro sämre; ett annat år kan förhållandet vara tvärtom.

Till de faktorer, som härvid spela in, höra omständigheter, vilka odlarna

hava föga eller ingen möjlighet att bedöma. Det gäller icke endast att hilda

sig en uppfattning örn prisläget inom landet och å världsmarknaden för

jordbrukets olika produkter; för olika växtslag mer eller mindre gynnsamma

temperatur- och nederbördsförhållanden utöva ofta ett avgörande

inflytande. Erfarenheten har emellertid visat, att en, allt efter i olika

trakter förefintlig olika jordmån och olika klimatologiska betingelser,

lämplig avvägning av förhållandet mellan höstsädesodlingen och odlandet

av foderväxter jämte kreatursskötseln i längden leder till de ur ekonomisk

synpunkt bästa och mest jämna driftsresultaten.

I detta sammanhang må ock erinras örn de särskilda risker, ett pa kreatursskötsel

baserat jordbruk har att räkna med i de smittosamma kreaturssjukdomarna.

Mul- och klövsjukans härjningar utgöra i det avseendet

ett talande exempel.

Höstsädesodlingen är jämväl av betydelse för vinnande av en, så vitt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

möjligt jämn fördelning av arbetet vid jordbruket under de olika årstiderna.

En minskad köstsädesodling oell därav föranledd ökad vårsädesodling

måste emellertid medföra en större anhopning av arbetet till kortare

perioder vid sådd och skörd, en olägenhet som i vårt land förstärkes

därav, att med hänsyn till klimatologiska förhållanden tiden för vårbruk

och skörd i allt fall är begränsad till jämförelsevis korta perioder.

Denna olägenhet har ytterligare accentuerats i samma mån som jordbruket

måst inrätta sig1 pa att, under avstående från den för jordbruket

allt för dyra lejda tillfälliga arbetskraften, uppehålla driften med tillhjälp

av året örn sysselsatta, mera fast anställda krafter.

En mera avsevärd minskning av höstsädesodlingen måste vidare leda

till minskad användning av arbetskraft vid jordbruket. Höstsäd är jämte

rotfrukter de grödor, som fordra mest arbete. Någon mera avsevärd

ökning av rotfruktsodlingen såsom följd av en inskränkning av

spannmålsodlingen torde knappast kunna påräknas; därtill ställa sig

arbetskostnaderna för denna gröda allt för höga. Belysande för utvecklingen

beträffande rotfruktsodlingen är, att medan odlingen av potatis,

sockerbetor och foderrotfrukter år 1919 omfattat tillhopa 291,000

hektar, samma odling år 1927 enligt den då företagna jordbruksberäkningen

omfattat allenast 261,000 hektar. Trots den under samma tid inträdda

förskjutningen mellan jordbrukets produktionsgrenar till förmån för

kreatursskötseln har alltså beträffande odlingen av dessa växtslag en

arealminskning av 30,000 hektar ägt rum.

Man måste sålunda, i händelse en omläggning av produktionen i förut

angiven riktning skall ske, räkna med, att från jordbruket kommer att

frigöras arbetskraft, för vilken måste beredas sysselsättning på annat håll.

Denna konsekvens av en omläggning av driften torde bliva ofrånkomlig.

Det lärer emellertid komma att möta betydande svårigheter att bereda

den från jordbruket frigjorda arbetskraften utkomst vid industrien, där

överskott på arbetskraft redan föreligger. Ihågkommas må ock, att möjligheterna

för lantarbetare att i större omfattning emigrera numera äro

i hög grad begränsade, sedan lagarna örn rätt till invandring i de länder,

som i detta fall kunna ifrågakomma — främst Amerikas förenta stater —

avsevärt skärpts. Här möter alltså ett arbetslöshetsproblem av sannolikt

ej ringa omfattning.

Vad nu anförts torde utvisa, att jordbruket icke har samma möjligheter

som handel och industri att anpassa sig efter förändrade förhållanden.

Då den jordbrukande befolkningen, trots att det ekonomiska utbytet av

den animaliska produktionen i stort sett under sist förflutna årtionde ställt

sig något gynnsammare än utbytet av den vegetabiliska, dock uppehållit

odlingen av brödsäd i samma omfattning som förut, så beror detta

icke på hos denna befolkning inneboende motvilja mot förändringar

låt vara att psykologiska faktorer måhända spelat en viss örn

ock underordnad roll. Jordbrukarna kunna som skäl till sin i detta fall

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

ådagalagda obenägenhet att övergå till en jordbruksdrift med huvudvikten

lagd vid kreatursskötsel hänvisa till återhållande faktorer av reell

innebörd. Ett uppgivande i större omfattning av brödsädesodlingen skulle

innebära övergång till en mindre intensiv jordbruksdrift, en driftform,

som tillika måste anses förenad med ej obetydligt större risker än brödsädesodlingen.

En omläggning av jordbruksdriften kräver, i vilken riktning

den än företages, men i synnerhet därest det gäller att i större omfattning

övergå till animalisk produktion, betydande tillskott av kapital.

Att inom rimlig tid ernå den ökning av kreatursstocken, som utgör förutsättningen

för ett på övervägande animalisk produktion baserat jordbruk,

låter sig ej göra utan kapitalutlägg av den storlek, att de vid den över

lag försvagade ställning, vari jordbrukets utövare i följd av den långvariga

lågkonjunkturen råkat, icke kunna åvägabringas annorledes än

genom upplåning.

Vad särskilt lantarbetarklassen beträffar torde det bli den, som hårdast

kommer att drabbas av en sådan omläggning av jordbruket, som blir nödvändig,

därest brödsädesodlingen ej kan i sin nuvarande omfattning vidmakthållas.

I stort sett urståndsätta att vare sig erhålla arbete vid industrien

eller att utvandra, lära lantarbetarna bliva hänvisade till de

arbetstillfällen och de lönevillkor, som ett jordbruk, vars räntabilitet

ytterligare minskats, kan bjuda. Men jordbruket är redan nu hänvisat

att betala sina arbetare löner väsentligt understigande dem, som stå att

ernå inom industrien. Att undvika en ytterligare skärpning av den nu

rådande disproportionen mellan industri- och jordbruksarbetarelöner synes

böra eftersträvas.

Det nu rådande ovissa läget på världsmarknaden torde ej heller lämpa

sig för att man för närvarande tvingar jordbruksnäringen att mera ensidigt

inrikta sig på animalisk produktion. Klok förtänksamhet torde

tvärtom bjuda, att man tills vidare, utan att befordra mera häftiga omkastningar,

i stort sett försöker avvakta utvecklingen.

Var, örn i gamla eller nya världen, en eventuellt nödvändig minskning

av brödsädesodlingen slutligen skall äga rum, lärer kunna framgå först

efter en längre tids erfarenhet angående produktionsbetingelserna i de

olika länderna. I detta sammanhang må härom blott framhållas, att

avkastningssiffrorna för den svenska veteodlingen äro ungefär dubbelt

så höga som för den amerikanska. Hektaravkastningen beträffande

vete uppgick sålunda år 1928 i Amerika till 11.7 deciton och i Sverige beträffande

höstvete till 23.8 deciton och beträffande vårvete till 17.3 deciton.

Däremot äro de amerikanska produktionskostnaderna, i första hand

förbrukningen av arbetskraft och kostnaderna för gödsling, proportionsvis

lägre. Särskilt i fråga örn gödslingskostnaderna måste emellertid en

utjämning vara att emotse, då spannmålsodling å de amerikanska jordarna

i längden ej lärer kunna fortgå utan ökad gödsling. En förskjutning

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

till den svenska spannmålsodlingens favör i fråga om dess konkurrenskraft

gent emot den amerikanska synes sålunda i en framtid möjlig.

Över huvud torde man på goda grunder kunna göra gällande, att förutsättningarna

i Sverige för en lönande brödsädesodling, i ungefär den

utsträckning denna här för närvarande bedrives, icke äro mindre än vare

sig i övriga europeiska brödsädesodlande länder eller i Amerika. Detta

omdöme gäller obetingat i fråga örn rågen, av vilket sädesslag i Sverige

odlade sorter ej blott i fråga örn kvantiteten utan jämväl beträffande

kvaliteten — där särskilt ogynnsamma bärgningsförhållanden ej föreligga

äro fullt jämbördiga med övriga i marknaden förekommande. Vad beträffar

det svenska vetet, som är av den mjuka mellaneuropeiska sorten,

fyller det därav framställda mjölet för närvarande icke de anspråk, som

den svenska allmänheten och bagerierna blivit vanda vid att ställa. Emellertid

torde ett för den svenska konsumtionen fullt tillfredsställande vetemjöl

kunna erhållas även med inblandning av en väsentlig andel svenskt

vete.

Örn sålunda marknadsläget för jordbrukets animaliska produkter, landets

naturliga förutsättningar för jordbrukets olika huvudgrenar, de risker,

som äro förbundna med en ensidigt inriktad jordbruksdrift, läget på

arbetsmarknaden och utsikterna för framtiden för brödsädesodlingen avgjort

synas mana till att man för närvarande icke bör framtvinga en omkastning

av det inbördes förhållandet mellan jordbrukets två huvudgrenar,

kommer härtill, att hänsynen till landets självförsörjning och försvar i

händelse av krigsutbrott med styrka tala för, att man söker vidmakthålla

brödsädesodlingen i ungefär dess nuvarande omfattning. Vikten av denna

synpunkt torde ej behöva särskilt understrykas för den generation, som

upplevat världskriget. Här må blott omnämnas, att krigsberedskapskommissionens

på sin tid verkställda undersökningar utvisade, att vår produktion

av livsmedel ej tålde vid någon minskning, därest vi, i händelse av

avspärrning, skulle kunna uppehålla oss på landets egen alstring. Att

man annorstädes har öppen blick för betydelsen av ett lands förmåga till

åtminstone relativ självförsörjning framgår därav, att man i flertalet

andra europeiska länder, som ej hava tillförseln över världshaven tryggad,

vidtagit eller förbereder särskilda åtgärder för att uppehålla den

inhemska brödsädesodlingen.

Av den nu lämnade redogörelsen för läget å den internationella och

inhemska marknaden för spannmål och för våra mest betydande artiklar

av animalisk produktion ävensom för de olika betingelserna i vårt land

för och betydelsen av brödsädesodling och en på övervägande kreatursskötsel

inriktad jordbruksdrift torde framgå, att jag finner avgörande

skäl tala mot, att en minskning i större omfattning av brödsädesodlingen

för närvarande kommer till stånd. Brödsädesodlingen är emellertid, jämte

odling av annan spannmål för avsalu, den gren av lanthushållningen, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Marits proposition Nr 108.

numera är minst räntabel. Kravet på särskilda åtgärder till stödjande av

odlingen av brödsäd synes vid sådant förhållande icke kunnas lämnas utan

avseende.

Vilka åtgärder böra vidtagas?

Inmatnings- och inblandningstvång.

Jordbruksaredningen har begränsat sitt förslag till stödjande av den Jordbmksutinhemska

brödsädsmarknaden till att huvudsakligen och i första hand redningen.

avse reglering av vetemarknaden inom landet. Körande skälen till att St“edt^''drkaT

utredningens förslag sålunda inriktats främst å vetemarknaden anför naden.

utredningen, efter det den till en början framhållit, att kornets användning

som brödsäd numera vore relativt taget av mindre betydelse och

att den därför icke ansett sig böra ingå på läget på kornmarknaden:

I medeltal disponerades åren 1913—1915 för vete- och rågodling 504,000

hektar, varav 24 procent för vete. Motsvarande areal utgjorde åren 1927

—1929 i medeltal 498,000 hektar, varav 46 procent för vete. Den sammanlagda

vete- och rågarealen hade sålunda ej undergått nämnvärd förändring.

Skördestatistiken visade, att veteskörden sedan tiden närmast före

kriget ungefär fördubblats till sin kvantitet, medan rågskörden minskats

med inemot en tredjedel, en utveckling som accentuerats särskilt under de

senaste åren. Rörande orsakerna till denna förskjutning torde särskilt

få hänvisas till den moderna växtförädlingens stora insatser, varigenom

avsevärt mera givande och för landet lämpade vetesorter framkommit.

Betydelsen härav hade förstärkts genom det vanligen rådande högre prisläget

å vete, vartill komma att rågen vore mera ömtålig än vete för

ogynnsam väderlek och i följd därav ofta mera arbetskrävande vid skörd

och lagring. Med inskränkningen av sockerbetsodlingen hade även följt

en viss ökning av särskilt vårvetearealen.

Rågodlingens tillbakagång hade medfört, att råg i större partier numera

tillfördes marknaden endast från begränsade delar av landet, såsom

Kalmar och Kristianstads län samt Västergötland, där förekomsten

av lättare, för rågodling lämpad åkerjord vore jämförelsevis riklig. Ett

första skäl till att förevarande utredning och förslag synts böra i främsta

rummet inriktas på förhållandena å vetemarknaden vore, att den inhemska

rågmarknaden minskats i omfattning. Ett andra skäl lage däri

att den svenska rågen vid god bärgning i kvalitetshänseende vore fullt

likvärdig med, örn icke överlägsen de vanliga å världsmarknaden förekommande

rågsorterna. • Någon avsättningssvårighet på grund av naturlig

olikhet i kvalitet förefunnes icke. Med avseende å det svenska

vetet vore ställningen härutinnan till'' viss grad en helt annan. Läget å

den inhemska vetemarknaden brukade dessutom verka normerande även

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

i fråga om rågmarknaden. En sanering av den förra torde därför kunna

väntas återverka även å den senare.

Det vore ett livsintresse, att de svårigheter, som under de senaste åren

tryckt vetemarknaden, på ett effektivt sätt avhjälptes. Såsom mål borde

därvid uppställas, att hela veteskörden, i den mån den vore lämplig sorn

brödsäd, ock toges i anspråk för berörda ändamål samt att vetet betalades

med ett pris, ungefär motsvarande världsmarknadspriset för likvärdigt

vete med tillägg av tull.

En svensk normalskörd av vete uppginge för närvarande till 510,000

å 520,000 ton. Elter avräkning av 49,000 ton till utsäde, 10,000 ton för industriell

användning, 51,000 ton slösäd, svinn och växtskadad vara, återstode

400,000 ton att disponera till brödsäd. Årsförbrukningen av vete till

brödsäd beräknades utgöra omkring 575,000 ton. Med ledning av inom

socialstyrelsen och statistiska centralbyrån utförda undersökningar kunde

nämligen årsförbrukningen av vetemjöl anses motsvara i genomsnitt

90 kilogram vete per person av jordbruksbefolkningen och 80 kilogram

vete per person av den övriga befolkningen. Den jordbruksbefolkning,

för vilken angivna genomsnittsförbrukning skulle gälla, kunde uppskattas

till omkring 2 miljoner och den övriga befolkningen till 4.12 miljoner.

Den beräknade veteförbrukningen bleve sålunda respektive 180,000 ton

och 330,000 ton. Därtill komme den mängd vete, som motsvarade kvarnarnas

inblandning av vetemjöl i annat mjöl, uppgående till omkring

65,000 ton. Summan av dessa tre poster utgjorde 575,000 ton, varav den

disponibla kvantiteten inhemskt vete 400,000 ton, motsvarade 70 procent.

Därest den inhemska skörden i dess helhet skulle finna användning som

brödsäd, erfordrades sålunda för hela konsumtionsåret en inmalning av

70 procent svenskt vete vid kvarnarnas tillverkning av vetemjöl.

Förda underhandlingar med representanter för Svenska kvarnföreningen

och Kooperativa förbundet hade givit vid handen, att kvarnarna i

allmänhet icke kunde genomföra en så hög inmalning av svenskt vete

i det av dem tillverkade mjölet, så vitt icke garantier skapades för att i

den svenska maiknaden icke utbjödes bättre mjöl än det kvarnar enligt

ett dylikt åtagande kunde mala. Som skäl anfördes, att den svenska allmänheten

med bagerierna i spetsen allt mera vant sig vid bakkraftigt

mjöl med hög inblandning av utländskt vete. En ökad inblandning av

svenskt vete skulle till viss grad sänka mjölets styrka. En ökning av den

redan för närvarande besvärande importen, särskilt av amerikanskt

mjöl, skulle därmed framkallas. Hedan på denna punkt krävdes sålunda

statsingripande.

Utredningen anser, att lösningen av frågan örn reglering av vetemarknaden

förutsatte organisatoriska åtgärder av skilda slag, för vilkas

åvägabringande statens medverkan syntes nödvändig.

Efter en kort redogörelse för de åtgärder, som vidtagits i Norge, Tyskland,

Frankrike, samt ett omnämnande av att åtgärder jämväl vidtagits

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

I andra länder såsom Polen, England och Förenta staterna, upptager utredningen

till prövning frågan om lämpligheten av att införa statsmonopol

beträffande införsel av och handel med vete. Ett dylikt system tillämpades

i Norge, där all import av spannmål ombesörjdes av staten och

där staten tillika till på visst sätt beräknade priser uppköpte all inom

landet salubjuden spannmål av vete, råg och korn ävensom, intill viss

myckenhet, havre. En i viss mån likartad anordning syntes vara träffad

i Schweiz. Utredningen framhåller, att systemet torde inveckla staten

i stora och svåröverskådliga affärer samt utestänga odlarnas eget

initiativ och intresse för marknadens förbättrande. En annan utväg anser

utredningen vara importförbud i förening med licensförfarande. Jämväl

en sådan anordning finner utredningen vara förenad med betydande

svårigheter samt lätt giva anledning till missnöje. Utredningen uttalar vidare,

att tullens och utförselbevisens höjning i förening med höjd mjöltull

sannolikt skulle leda till viss höjning av prisläget inom landet för vete,

men framhåller tillika, att man härmed ej torde uppnå någon förbättring

av själva avsättningsmöjligheterna inom landet, då en tullförhöjning,

därest den bleve utnyttjad, svårligen kunde anses ägnad att öka

intresset för köp av inhemskt vete.

Utredningen finner elter prövning av olika utvägar frågan böra lösas

enligt följande plan. Såsom grundläggande åtgärd för en stabilisering

av vetemarknaden torde böra genomföras en planmässig organisation av

lantmännen i landets veteodlande bygder. Lagerhus böra uppföras för

lagring av vete i syfte att förekomma anhopning av saluutbud på hösten

och att befordra en mera jämn fördelning av försäljningarna. Därjämte

böra de tilltänkta lantmannaorganisationerna utrustas med kapital för

inköp av vete. Vidare böra kvarnarna åläggas att vid tillverkning av

vetemjöl inmala svenskt vete av den myckenhet som erfordras för att

säkerställa den inhemska veteskördens förbrukning som brödsäd (inmalningstvång).

Ytterligare bör för att förhindra ökad import av mjöl genomföras

skyldighet för importörer av vetemjöl att i infört sådant mjöl

inblanda mjöl av svenskt vete i samma omfattning som det åligger kvarnarna

att inmala svenskt vete (inblandningstvång). Såsom verkställande

organ för genomförande av den sålunda tänkta regleringen av vetemarknaden

bör tillsättas en särskild nämnd, statens spannmålsnämnd.

Utredningen framhåller emellertid tillika, att jämväl läget å ragmark- utredningens

naden påkallade stödjande åtgärder från det allmännas sida. Utredningen

anser sålunda, att även råg bör kunna intagas i de av utredningen plane- r&gmarkrade

lagerhusen samt med anlitande av statens kredit inköpas av lager- naden.

husföreningarna i oell för marknadens lättande och tillgodoseende av

lantmännens penningbehov. Vidare bör den tilltänkta spannmål snämnden

följa prisutvecklingen inom och utom landet även för råg, undersöka

marknadsförhållandena och framlägga förslag till sådana åtgärder, som

s. 46 Kontrollera mot PDF

Imnalningstvånget

enligt

utredningens

förslag.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

kunde stärka marknadsläget inom landet. Utredningen anser vidare ett

förmalningstvång för svensk råg härvid kunna tänkas ifrågakomma. En

sådan åtgärd skulle enligt utredningens uppfattning kunna bliva av betydelse

med hänsyn till den omfattande import av råg, som på senare

tid ägt rum, och de företeelser av dumpingartad karaktär, som präglat

marknadsläget för detta spannmålsslag.

Angående de riktlinjer, efter vilka ett inmalningstvång beträffande

vete bör genomföras, bar utredningen anfört:

För att säkerställa förbrukningen av veteskörden såsom brödsäd inom

landet syntes det oundviklig att föreskriva viss minimiinmalning av

svenskt vete vid kvarnarnas vetemjölsproduktion. Enligt inhämtade uppgifter

utgjorde inmatningen av svenskt vete vid landets stora och medelstora

kvarnar under konsumtion såret */» 1928—131 j7 1929 i genomsnitt

blott 37.i procent; även örn en skörd av den höga kvalitet som den senaste

skulle medföra en avsevärt högre inmalning, syntes det tydligt, att reglerande

åtgärder vore nödvändiga; verkställda beräkningar hade visat,

att för förbrukning av en skörd ungefär lika stor som innevarande års

skulle erfordras omkring 70 procents inmalning. Inmalningsbebovet komme

för framtiden att växla allt efter skördarnas storlek och kvalitet.

Såsom maximum finge tänkas den gräns, som icke kunde överskridas

utan att mjölets bakningsdugligbet i mera avsevärd grad nedsattes. Till

denna gräns torde dock ett gott steg återstå. Nyssnämnda procenttal

för den behövliga inmalningen vore en genomsnittssiffra för bela vetemjölsproduktionen.

Då de smärre kvarnarnas produktion och löneförmalning

i regel avsåge mjöl av uteslutande svenskt vete och även de

större kvarnarna tillverkade vissa mjölkvaliteter med avsevärt högre

inmalning än angivna genomsnittsprocent, följde därav, att inmalningen

av svenskt vete vid en skörd av nuvarande storlek i praktiken borde

kunna begränsas till en väsentligt lägre procentsats för vissa mjölsorter.

Från sakkunnigt båll hade vidare meddelats, att mjöl av hög bakningsduglighet

kunde framställas med ganska ringa inmalning av utländskt

vete, blott sådant av de hårdaste och mest glutenrika kvaliteterna valdes,

samt att tillgången på extremt hårt vete å världsmarknaden med

den kanadensiska odlingens kraftiga utveckling blivit synnerligen god.

Därtill komme, att tack vare den svenska växtförädlingens fram stp, g de

i landet odlade vetesorterna vore stadda i avsevärd förbättring med avseende

å hårdhet och glutenhalt. På grund härav minskades behovet av

utländskt vete för bibehållande av mjölets höga kvalitet. Givet vore

dock, att veteodlingen kunde nå en omfattning, som omöjliggjorde skördens

fulla förbrukning som brödsäd inom landet. I sådant fall finge man

tänka sig regleringsåtgärder även å detta område; att bestämma dylika

åtgärder borde dock ankomma på lantmännens egna organisationer.

Såsom grundval för fastställande av minimiprocenten för inmalning

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

av svenskt vete, vilket fastställande borde ligga hos Kungl. Majit efter

förslag av spannmålsnämnden, erfordrades varje höst en möjligast pålitlig

uppskattning av skördens storlek och kvalitet. Vidare erfordrades

till ledning för inmalningsprocentens successiva anpassning efter tillgången

av svenskt vete periodvis under förbrukningsårets fortsättning

uppgifter rörande storleken av i marknaden tillgängliga veteförråd.

Uppskattningen varje höst av skördens storlek och kvalitet kunde ske

på huvudsaklig grundval av statistiska centralbyråns statistik, som hädanefter

komme att meddela skördeuppgifter i början av september av

mera noggrann art än de uppgifter, som hittills brukat offentliggöras i

början av oktober. För erhållande av de periodiska uppgifterna syntes

en framkomlig väg vara, att kvarnar och lagerhusföreningar förpliktades

att till spannmålsnämnden t. ex. vid slutet av varannan månad avgiva

rapporter rörande inneliggande förråd av svenskt vete. Dessa rapporter

borde av lagerhusföreningarna kompletteras med uppskattning

av de veteförråd, som kunde finnas kvar hos deras medlemmar samt hos

inom deras respektive områden befintliga veteodlare, som icke vore anslutna

till föreningarna. Örn så funnes erforderligt, borde även allmänna

inventeringar av landets förråd av svenskt vete vidtagas. Det skulle tillkomma

spannmålsnämnden att på grundval av sålunda erhållet material

föreslå de jämkningar av inmalningsprocenten, som syntes påkallade.

Denna procent borde bestämmas för perioder av två månader i sänder,

så förlagda, att period började den 1 november, då den nya skörden åtminstone

delvis undergått tillräcklig eftermognad för att lämpa sig för

förmälning i större utsträckning.

Tryggandet av en tillräcklig och jämn tillförsel av svenskt vete till

kvarnarna torde kunna vinnas genom leveransavtal mellan kvarnar och

lagerhusföreningar. Den möjligheten måste dock städse stå öppen att

medgiva kvarnarna sänkning av inmalningsprocenten med åtföljande ökning

av importen.

Inmalningstvånget gjorde det nödvändigt, att kvarnarnas veteförbrukning

ställdes under kontroll. Därvid borde åt kvarnarna lämnas full

handlingsfrihet i fråga örn bestämmandet av mjöltyperna, varvid

dock den inskränkningen borde gälla, att i allt vetemjöl viss av Kungl.

Majit bestämd minimiinmalning av svenskt vete skulle äga rum. Kontrollen

skulle sålunda inriktas på kvarnarnas förbrukning av in- och utländskt

vete. Kvarnarna kunde lämpligen åläggas att föra journal över

den mängd dels svenskt dels utländskt vete, som förmaldes under var

och en av de perioder å två månader, för vilka inmalningsprocenten successivt

bestämdes. Denna journal skulle hållas tillgänglig för spannmålsnämnden

eller dess ombud. Vidare borde kvarnarna vara skyldiga

att föra och för kontrollant uppvisa sådana böcker över sina inköps- och

lager förhållanden, att deras förbrukning av dels svenskt dels utländskt

vete därav framginge. I övrigt borde det åligga kvarnarna att till
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

handahålla spanmnålsnämnden de statistiska uppgifter, som för kontrollens

handha vande befunnes erforderliga. Viss frihet borde medgivas

kvarnarna beträffande tillämpningen av inmalningsprocenten, så att

denna kunde tillfälligtvis över- eller underskridas, blott genomsnittsinmalningen

bleve den för varje tvåmånadersperiod bestämda. Kontrollen

kunde inskränkas till de större och medelstora handelskvarnarna, vilkas

antal stannade vid ett knappt 100-tal.

Med inmalningstvångets genomförande komme allmänheten att tillhandahallas

ett vetemjöl, som i genomsnitt bleve av mera svenskt ursprung.

Kisk för att mjöl av höga och bakkraftiga kvaliteter ej skulle

finnas att tillgå till den myckenhet som önskades, funnes icke, även örn

viss inskränkning bleve nödvändig i fråga örn sådana särskilt för bageriernas

behov framställda mjöltyper, som huvudsakligen bestode av hårt

utländskt vete. Möjligen komme bageribrödets volym att i någon mån

minskas, men dess smak och näringsvärde torde icke därmed nedsättas.

Ur storkvarnarnas synpunkt kunde inmalningstvånget måhända te sig

mera betänkligt. Det vore möjligt att kvarnar, som tekniskt inrättat sig

för nuvarande veteblandningar, komme att lida ekonomisk olägenhet av

övergång till ökad förmälning av svenskt vete. Denna övergång kunde

vidare innebära förstärkning av de smärre och medelstora kvarnarnas

ställning i konkurrenshänseende gent emot storkvarnarna, i det inmalningstvånget

torde medföra en viss utjämning i fråga örn mjölkvaliteterna

till de förras förmån. Dessa olägenheter ur storkvarnarnas synpunkt

torde aock motvägas av det ökade skydd mot utländsk konkurrens, som

förutsattes komma till stånd; enär denna konkurrens mest gällde de

högsta mjölkvaliteterna, komme detta skydd företrädesvis storkvarnarna

till godo.

För att inmalningstvånget skulle verka likformigt vid olika kvarnar

mäste vissa särskilda förhållanden beaktas. Sålunda borde förmälning

mot tull eller lön ställas utanför regleringen, enär i annat fall kvarnar

med sadan förmälning skulle beträffande möjligheten att importera vete

för egen förmälning komma i relativt gynnsammare läge än andra kvarnar.

Vidare borde från regleringen undantagas svenskt vete, motsvai

ande mjöl, som inblandades i rågmjöl. I annat fall skulle kvarnar med

jämförelsevis stor rågmjölsproduktion genom sådan inblandning kunna

bereda sig möjlighet att vid framställningen av vetemjöl använda relativt

mera utländskt vete än andra kvarnar. Ej heller borde tagas i betraktande

tillverkning av mannagryn och makaronimjöl, vilka tillverkningar

berörde rent utländsk vara. Detsamma borde gälla svenskt vete

svarande mot mjöl, som av kvarn exporterats, ävensom svenskt vete, som

förmalts tillsammans med annan brödsäd.

En med inmalningstvånget följande svårighet läge måhända däri, att

skiljaktighet kunde förefinnas mellan olika veteodlande delar av landet

i fråga om vetets glutenhalt och kvalitet i övrigt. Sådana skiljaktig
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

heter borde spannmålsnämnden beakta. Eventuellt finge skiljaktig inmalningsprocent

fastställas för kvarnar i skilda landsdelar.

Inmalningstvånget skulle i anslutning härtill enligt utredningens förslag

förverkligas enligt i huvudsak följande regler. Ett konsumtionsår,

som räknas från och med den 1 november ett år till och med den 31 oktober

följande år, indelas i förmalningsperioder omfattande två kalendermånader.

Det skall åligga en var, som driver kvarn, att under varje förmalningsperiod,

varunder förmälning av importerat vete vid kvarnen

.äger rum, att vid framställning av vetemjöl och mjöl, däri ingår mjöl av

vete, förmala till brödsäd dugligt svenskt vete till den myckenhet, att det

svenska vetet kommer att i genomsnitt för perioden utgöra viss av Konungen

för perioden fastställd procentuell andel (inmalningsprocent) allmia

den myckenhet vete, som under perioden vid kvarnen förmales. Importerat

vete må icke i något fall förmalas utan tillsats av svenskt vete

till viss minsta procentuella andel av den sammanlagda myckenheten,

som Konungen härutinnan bestämt.

Vete, som vid kvarn förmalts för vissa närmare angivna ändamål —

för tillverkning av mannagryn, makaroni, för export, tillsammans med

annan brödsäd, mot tull eller lön eller som efter förmälning blandats med

mjöl av annan brödsäd än vete ävensom svenskt vete, svarande mot mjöl,

som användes till fullgörande av föreskriven inblandningsskyldighet —

undantages från regleringen. Inmalningsprocenten för viss förmalningsperiod

skall så bestämmas, att den myckenhet till brödsäd dugligt svenskt

vete, som beräknas inom landet förefinnas under tiden från periodens början

till slutet av löpande konsumtionsår, efter avdrag av vad som därav

anses under samma tid bliva erforderligt för andra ändamål än den inhemska

konsumtionen av vete såsom brödsäd, må kunna beräknas bliva

använd vid den inhemska konsumtionen under nämnda tid av vete såsom

brödsäd. För att möjliggöra framställning av vetemjöl, som genomsnittligt

under hela konsumtionsåret är av ungefärligen jämngod beskaffenhet,

må inmalningsprocenten för viss period sättas lägre än som följer av

huvudregeln, dock skall, örn så sker, inmalningsprocenten för en eller flere

senare förmalningsperioder under konsumtionsåret sättas i motsvarande

mån högre, örn så eljest erfordras. Som den gräns, över vilken inmalningsprocenten

icke må sättas, angives, att det framställda mjölet skall bliva

av god bakningsduglighet.

Angående sättet för ernående av begränsning av mjölimporten har utredningen

anfört:

Den minskade inmalningen av utländskt vete skulle sannolikt giva särskilt

bagerierna anledning att i ökad omfattning importera amerikanskt

och kanadensiskt vetemjöl. Då en sådan påföljd vore ägnad att skada

såväl jordbrukets som kvarnarnas intressen, syntes den böra förebyggas.

Två utvägar stöde till buds, nämligen antingen en tullförhöjning å vete
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 89 haft. (Nr 108.) 4

Inblandningstvånget

enligt utredningens

förslag.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

mjöl eller ock föreskrift, att mjölimportör skulle vara skyldig inblanda

mjöl av svenskt vete i det importerade. Möjligen kunde som ett tredje

alternativ tänkas ett licensförfarande; de praktiska svårigheterna vid

tillämpningen av ett sådant syntes dock så stora, att detta alternativ torde

kunna lämnas ur räkningen.

Tullförhöjning vore enklast att förverkliga och hinder torde icke föreligga

i våra handelsavtal. Frånsett att handelspolitiska skäl kunde tala

mot tullförhöjning, vore det vanskligt att bedöma huru stor höjningen

borde vara för att fylla sitt ändamål utan att i praktiken verka prohibitiv.

Från bagerihåll hade framhållits, att utom beträffande vissa brödsorter

tullsatsen å mjöl icke spelade avgörande roll. Från kvarnhåll

hade framhållits, att den nuvarande mjölimporten icke kunde stoppas

genom prisreduktion å inhemskt mjöl. För närvarande torde de stora

mjukbrödsbagerierna, bland annat vid tillverkning av s. k. franska bröd.

använda en mjölblandning bestående av omkring 50 procent inom landet

tillverkat bagerimjöl och 50 procent amerikanskt vetemjöl. Då i det förra

mjölet inginge cirka 60 procent utländskt vete, använde dessa bagerier

för vissa brödsorter blott omkring 20 procent inblandning av rent svenskt

vetemjöl. Från bagerihåll hade ock förklarats, att man, då det gällde

att hålla brödets kvalitet uppe, icke kunde vara tillfredsställd med ökad

svensk inmalning.

Tullförhöjning å vetemjöl innebure jämväl med avseende å prisbildningen

inom landet å mjöl konsekvenser, som vore svåra att överblicka.

Under senare år hade det svenska mjölpriset i stort sett följt världsmarknadsprisets

utveckling, därvid tullskyddet åtminstone för de högre

vetemjölskvaliteterna vanligen på ett ungefär utnyttjats. Örn mjöltullen

skulle avsevärt höjas och höjningen finge en motsvarande prisstegring

å mjöl inom landet till följd, bleve konsekvensen en stegring av de

allmänna levnadskostnaderna utan att säkerhet vunnes för en höjning

av vetepriset motsvarande mjölprisernas höjning. Från kvarnhåll hade

emellertid framhållits, att prisbildningen för mjöl inom landet sannolikt

ej skulle påverkas av en tullförhöjning, enär numera rådde konkurrens

mellan kvarnarna i helt annan grad än förr. Att så vore fallet sammanhängde

dels med försvagad sammanhållning inom Svenska kvarnföreningen,

dels med Kooperativa förbundets kvarndrift dels ock med tillkomsten

och moderniseringen av ett avsevärt antal medelstora till kvarnföreningen

ej anslutna kvarnar, vilkas konkurrenskraft dessutom komme

att ökas, därest inmalningstvång föreskreves.

Berörda osäkerhet beträffande effektiviteten av en tullförhöjning och

dennas konsekvenser i avseende å prisbildningen hade bibringat utredningen

den uppfattningen, att införande av mjölblandningstvång vöre atfc

föredraga. Innebörden av ett dylikt tvång skulle vara, att importör av

vetemjöl ålades att inblanda mjöl av uteslutande svenskt vete i det importerade

i samma proportion, i vilken det ålåge kvarn att inmala svenskt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maurts proposition Nr 108.

vete. Det borde dock stå importör fritt att i olika delar av ett infört

parti inblanda olika stor procent svenskt mjöl blott den fastställda inblandningsprocenten

iakttoges för partiet i dess helhet. Handelspolitiska

skäl torde ock kräva en sådan likställighet mellan inmalnings- och inblandningstvånget.

Vidare borde det åligga importör av vetemjöl att i

allt infört vetemjöl inblanda viss minimiprocent svenskt mjöl; därigenom

förhindrades att importörerna komme i gynnsammare ställning än kvarnarna.

På denna väg syntes en effektiv begränsning av mjölimporten

kunna påräknas; det kunde t. o. m. väntas, att denna import komme att

väsentligt minskas, då bageriernas intresse av densamma till följd av

blanduingstvånget komme att till viss del upphöra, helst som mjöl av

ungefär lika hög utländsk inblandning kunde erhållas från kvarnarna

inom landet. — Blandningstvånget skulle icke äga tillämpning med avseende

å vetemjöl, som importerades för tillverkning av makaroner eller

för annan tillverkning, som krävde uteslutande utländskt mjöl.

I avseende å prisbildningen torde verkan av blandningstvånget på

grund av de med anordningen förenade kostnader och restriktioner vara

liktydig med tullförhöjning. I den mån förut återgivna uppfattning,

att en tullförhöjning icke skulle påverka mjölpriserna inom landet, vore

riktig, borde denna äga tillämpning jämväl på ett blandningstvång. Ett

dylikt tvång komme i allt fall icke att fördyra mjölet i den grad, att

priserna inom landet av denna anledning kunde nämnvärt höjas.

Med avseende å anordningen och kontrollen av mjölblandningstvånget

torde en starkt begränsad rörelsefrihet för importörerna bliva nödvändig.

Inblandningen av svenskt mjöl borde verkställas före mjölets utlämnande

till importören under tullmyndighets uppsikt. Import borde medgivas

endast via ett antal större hamnar såsom Göteborg, Hälsingborg, Malmö,

Norrköping och Stockholm samt möjligen någon norrländsk hamn. Av

staten anskaffade blandningsapparater uppställdes å dessa platser under

tullverkets lås. Kostnaden för fem sådana anläggningar kunde, oberäknat

lokalutrymme, anslås till omkring 30,000 kronor. Blandningen utfördes

av kompetenta personer, som vid behov torde tillfälligtvis kunna ställas

till tullverkets förfogande från å platsen belägen kvarn. Importören

bolde för arbetet erlägga avgift av den storlek som beräknades erforderlig

för att täcka de med blandningen förenade kostnaderna. Av

importören för inblandning anskaffat svenskt mjöl skulle levereras direkt

från kvarn till blandningsstation och vara åtföljt av intyg från

kvarnen att mjölet malts av enbart svenskt vete. Såväl kvarnen som

tullverket skulle över sålunda levererat mjöl föra särskild journal. Övervakandet

och planläggningen av mjölblandningen skulle handhavas av

spannmålsnämnden.

Reglerna för inblandningstvånget kunna i anslutning till det anförda

j korthet sammanfattas sålunda. Den, som till riket inför mjöl av vete,

skall vara pliktig att, medan varan ännu står under uppsikt av svensk

s. 52 Kontrollera mot PDF

Lantbruks
styrelsen.

De åtgärder,

som komma

att vidtagas,

böra omfatta

även rågen.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

tullmyndighet, låta i det importerade mjölet inblanda mjöl av svenskt

vete, som är dugligt till brödsäd, till sådan myckenhet, att det svenska

mjölet kommer att, i genomsnitt, utgöra den andel av hela den blandade

myckenheten mjöl, som uttryckes med inmalningsprocenten under den

förmalningsperiod, varunder varan importerats. I importerat mjöl av

vete skall städse inblandas viss av Konungen fastställd lägsta andel mjöl

av svenskt vete. Mjöl importerat för vissa ändamål, bland annat för tillverkning

av makaroni, är undantaget från blandningstvånget.

över utredningens förslag hava yttranden inkommit från lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, statskontoret, generaltullstyrelsen samt

fullmäktige för riksbanken och riksgäldskontoret. Till kommerskollegium

hava vidare yttranden över förslaget avgivits av Svenska kvarnföi

ellingen, Kooperativa förbundet, föreningen Sveriges spannmålsintressenter,

Sveriges bageriidkareförening samt Sveriges kolonialvaruengrossisters

riksförbund.

Lantbruksstyrelsen finner anmärkningsvärt, att utredningen ensidigt

och så gott som uteslutande behandlade veteodlingen och dess produkter,

under det att frågan örn rågodlingens stödjande ägnats jämförelsevis

ringa uppmärksamhet. Styrelsen anför härom:

Frånsett att av det relativa prisläget för rågen framginge, att rågodlarna

lör närvarande vore sämre lottade än veteodlarna, syntes det av utredningen

framlagda materialet utvisa, att fullt lika stora skäl förelåge för

en stödaktion från det allmännas sida till förmån för rågodlingen som

för veteodlingen. Redan det förhållandet, att rågodlingen omfattade en

avgjort större areal och därmed ock med all säkerhet ett större antal

odlare än veteodlingen, talade härför. Enligt av utredningen anförda

siffror översteg år 1929 den med råg besådda arealen — trots den under

året väsentligt ökade veteodlingen — med cirka 22,000 hektar den areal,

som var besådd med vete. Att skörden av vete samma år översteg rågskörden

med cirka 100,000 ton, visade, enligt styrelsens förmenande endast,

att veteodlingen dels i allmänhet gåve högre avkastning per hektar

dels ock vore förlagd till ort, som i avseende å jordmån och klimat redan

förut torde vara bättre rustade att motstå kristidens svårigheter. Med

de fördelar i form av högre skörd och bättre pris, som veteodlingen medförde,

torde kunna förutsättas, att det vore den i fråga örn jordmån svagast

lottade delen av landets jordbrukare, som ägnat sig åt rågodling.

Man torde ock få räkna med, att det i stor utsträckning vore det mindre

och medelstora jordbruket, som vore rågodlande.

Örn styrelsen funné billigt och rättvist, att det allmänna ägnade rågodlingen

samma intresse som veteodlingen, förelåge andra ur allmän

synpunkt synnerligen beaktansvärda skäl, som talade i samma riktning.

Den av utredningen anförda statistiken visade, att vid en jämförelse

av medeltalen för tre årsperioderna 1913—1915 och 1927—1929 veteskördens

stegring i avrundade tal kunde angivas till cirka 200,000 ton och

rågodlingens nedgång till samma mängd. Detta innebure nästan en fördubbling

av veteodlingen och en nedgång av rågodlingen med i runt tal

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

en tredjedel. Man skulle kunna tro, att detta avspeglades i utrikeshandeln

med brödsäd. Så syntes dock icke vara fallet. Om mjöl och gryn

inräknades med det värde de representerade som spannmål, utgjorde enligt

av utredningen förebragta siffror nettoimporten under treårsperioden

1912—1914 i medeltal för vete och råg cirka 181,000 respektive 95,000

ton, under det att motsvarande siffror för treårsperioden 1927—1929 vore

cirka 218,000 respektive 80,000 ton.

Trots den starka stegringen av veteskörden hade sålunda importen av

vete icke minskats utan ökats. Detta skulle icke vara ägnat att förvåna,

därest veteförbrukningen till människoföda i motsvarande grad stigit.

Enligt utredningens siffror skulle totalförbrukningen av vete och råg

under ett konsumtionsår per innevånare hava i runda tal utgjort:

Konsumtionsåren 1913—1916

» 1927—1929

Vete

Råg

Summa

kg

kg

kg

78.2

108.4

186.6

106.1

74.9

181.0

Därest dessa siffror verkligen återgåve förbrukningen av vete och råg

till människoföda, borde samma förändring kunna återfinnas i fråga örn

kvarnindustriens produkter. Så syntes dock icke vara fallet. Enligt betänkandet

hade den undersökta delen av kvarnindustrien år 1913 producerat

cirka 256,000 ton vetemjöl och cirka 152,000 ton rågmjöl emot cirka

286,000 ton vetemjöl och 163,000 ton rågmjöl år 1928. Visserligen torelåge

en ökning av vetemjölsproduktionen, men denna motsvarades av

en örn ock något mindre ökning av rågmjölsproduktionen. Dessa siffror

syntes icke giva stöd åt den av utredningen förutsatta förändringen i

fråga örn den inrikes förbrukningen av vete och råg.

I någon mån förklarades dessa motsättningar av en ökad vetekonsumtion

och en minskad rågkonsumtion hos den självförsörjande landsortsbefolkningen,

vars förbrukning dock högst obetydligt berörde den egentliga

kvarnindustrien. I huvudsak lage emellertid förklaringen däri, att vid

beräkningen av konsumtionen hänsyn icke kunnat tagas tili den mängd

brödsäd, ofta av fullt malningsduglig beskaffenhet, som på grund av

prisläge eller andra förhållanden tagits i anspråk för utfodring. De återgivna

siffrorna gjorde troligt, att detta skett i betydande omfattning. Örn

styrelsen förmått rätt tyda läget, gåve detta vid handen, att veteförbrukningen

till människoföda blivit av utredningen för högt tilltagen. Minskades

den härför beräknade siffran, reducerades ock den beräknade totalförbrukningen

av spannmål. Häri läge intet anmärkningsvärt; man

torde med skäl kunna förutsätta, att den starkt förbättrade levnadsstandarden

medfört en ökad förbrukning av andra, dyrbarare livsmedel och

en viss minskning i brödsädesförbrukningen.

Denna belysning av jordbruksutredningens siffermaterial gåve starkt

stöd för riktigheten av det antagandet, att veteodlingen inom landet vore

på väg att nå sådan omfattning, att fara torde föreligga för att — med

iakttagande av att import av utländskt vete till mjölkvalitetens höjande

icke helt kunde undvaras — hela den del av den inhemska veteskörden,

som lämpade sig för hrödändamål, icke genom några genomförbara åtgärder

kunde härför komma till användning inom landet.

Sådana förhållandena vore, måste man räkna med att åtgärder, som

ensidigt verkade i riktning mot cn mera vidgad veteodling, kunde få

oväntade följder. Skulle stöd liimnas enbart åt veteodlingen, vore fara

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Inmalningstvång

eller

statsmonopol.

Bildandet av

lantmannaorganisationer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

värt, att vete komme att odlas jämväl å jordar och i klimat, där råg

vöre den mest naturliga grödan, och att medan överskottet på vete stege,

iågproduktionen ginge tillbaka och behovet av denna vara måste fyllas

genom ytterligare ökad import. Vad styrelsen anfört syntes med tydlighet

visa nödvändigheten av att åtgärder till stödjande av brödsädesmarknaden

gjordes fullt lika effektiva i fråga örn råg som vete.

,.?.e.^r^^an<^e härefter frågan om vilka åtgärder, som höra vidtagas till

stödjande av brödsädesmarknaden, anför styrelsen:

Styrelsen kunde icke underlåta att framålla, att en verklig utredning

av denna fråga synts förtjänt att verkställas. Intet annat land hade ansett

sig kunna stödja en hjälpaktion för brödsädesproduktionen enbart på bestämmelser

örn inmalningstvång för inhemsk spannmål. Ett dylikt tvång

hade i regel ansetts böra åtföljas av höjda skyddstullar eller av importmonopol

eller av båda dessa åtgärder. Tyskland och Frankrike hade vid

sidan av inmalningstvång genomfört betydande tullförhöjningar. Att

märka vöre, att inmalningstvånget i Tyskland, där veteskörden vore relativt

betydligt mindre än i vårt land och inmalningen av inhemsk vara

på grund därav kunde fastställas till betydligt lägre procent, måste lättare

hilva effektivt. Frankrike hade genomfört ett synnerligen långt

gående inmalningstvång.

Styrelsen beklagar, att icke närmare undersökning företagits, huruvida

något hel- eller halvstatligt monopolsystem kunnat utfinnas, som på ett

mera tillfredsställande och framför allt snabbare sätt, än som kunde väntas

genom enbart inmalningstvång, vore ägnat att stabilisera brödsädesmarknaden.

Det kunde icke utan vidare anses uteslutet, att sådana former

härför kunde utfinnas, som i principiellt avseende vore mindre avskräckande

än det föreliggande förslaget. De ekonomiska konsekvenserna

for statsverket av utredningens förslag syntes jämväl vara av den

art, att det icke kunde anses utan närmare undersökning givet, att varje

slag av monopol skulle i detta avseende medföra större risker.

Däiest styrelsen icke missförstått utredningens förslag, utgjorde dess

grundpelare dels att en omfattande organisation av lantmännen bildades

och bleve effektiv, dels att en tillförlitlig uppskattning av varje års

skörd gjordes och att på grund av denna stadgades inmalningstvång så

avvägt, att hela skörden av till bröd ändamålsenligt vete utmaldes till förbrukning

inom landet. En sådan organisation tedde sig visserligen enkel

och naturlig och kunde även bliva effektiv, därest de antagna förutsättmngarna

med visshet kunde beräknas vara eller inom snar framtid komma

att vara för handen. I detta avseende gåve dock hittills vunnen erfarenhet

anledning till viss betänksamhet.

Grundförutsättningen för hela stödjeplanen vore, att en effektiv organisation

av lantmännen i de viktigare brödsädsodlande bygderna

astadkommes. Redan här mötte ett osäkerhetsmoment av ej ringa betydenhet.

Kunde en sådan organisation av lantmännen i de spannmålsodlande

bygderna eimas, att dessa överlämnade hela sin försäljning av

brödsäd till organisationen och denna senare sattes under fullt affärsmässig

ledning, vore mycket vunnet; i dylikt fall kunde måhända inmalnmgsfrågan

ordnas på ett avsevärt enklare sätt genom samarbete mellan

det allmänna samt ledningarna för lantmannaorganisationen och kvarnindustrien.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Erfarenheten från de senast gångna 25 åren talade dock icke för, att

en funktionsduglig organisation av föreslagen typ, ens nied stöd från det

allmännas sida, skulle kunna åstadkommas inom så snar tid, att av denna

kunde förväntas något avgörande inflytande på den nu rådande jordbrukskrisen,

som krävde omedelbart verkande åtgärder.

Ett annat huvudmoment i förslaget utgjordes av inmalningstvånget Det av utredoch

det därav föranledda blandningstvånget i fråga örn importerat mjöl.

Till grund för bestämmande av inmalningstvångets omfattning skulle nings- och

enligt förslaget ligga av spannmålsnämnden gjorda beräkningar över inbiandningsstorleken

av den skörd, som förelåge för förbrukningsåret, räknat från tvunget,

den 1 november; dessa beräkningar skulle vara så noggranna, att därav

framginge den för konsumtionen tillgängliga mängden brödspannmål;

inmalningsprocenten skulle enligt det av utredningen framlagda förslaget

till lag med vissa bestämmelser till stöd för avsättningen av svenskt vete

så bestämmas, att hela den beräknade myckenheten till förmälning duglig

brödsäd, i den mån den icke erfordrades för andra ändamål, kunde a,ntagas

under konsumtionsåret bliva använd av den inhemska konsumtionen.

Stor svårighet mötte redan på denna punkt, och ännu svårare bleve

att på förhand beräkna storleken av den till brödsäd verkligt lämpliga

delen av skörden. En var, som mera ingående följt motsvarande verksamhet

under världskriget, visste, vilka oerhörda svårigheter dessa beräkningar

då medfört; de hade dock grundats på speciella, med stora

kostnader företagna uppskattningar; vid beräknandet av den för kvarnarna

tillgängliga mängden spannmål hade jämförelsevis säker utgångspunkt

funnits i fastställda regler för den självförsörjande befolkningens

konsumtion. Av det föreliggande förslaget framginge allenast, att beräkningarna

av skördens storlek skulle grunda sig å den allmänna statistiken.

Medel för åstadkommande av en mera omsorgsfull undersökning

hade icke beräknats. Att under sådana förhållanden förutsätta att för

dessa mycket betydelsefulla kalkyler erhålla tillräckligt säkra utgångspunkter

syntes väl optimistiskt.

Styrelsen finner starka skäl tala för att veteproduktionens stegringgått

betydligt snabbare än förbrukningen av vete. Den ringa överensstämmelsen

mellan totalförbrukningen och kvarnarnas mjölproduktion

gjorde, att styrelsen måste ställa sig tveksam jämväl inför den av utredningen

gjorda grundkalkylen över veteförbrukningen och den därpå avfattade

beräkningen, att vid normal skörd en inmalningsprocent av 70 skulle

vara lämpligt avvägd. Styrelsen droge i tvivelsmål, att den antagna förbrukningen

av vete per person inom jordbruksbefolkningen av 90 kilogram

och inom landets övriga befolkning av 80 kilogram, varpå denna beräkning

baserades, vore, särskilt i fråga örn landsbygdens folk, fullt riktig,

därest hänsyn togcs jämväl till de betydande delar av landet, där

veteodling ej förekomme. Det vore antagligt att här förelåge en överskattning

av förbrukningen. Men även örn de angivna förbrukningssiffrorna

kunde tillmätas vitsord, syntes den av utredningen företagna

kalkylen för beräknande av erforderlig inmalningsprocent vara på en

för hela systemet viktig punkt missvisande.

Då väl endast i undantagsfall eller åtminstone i jämförelsevis liten omfattning

inblandning av utländskt vete förekomme i det vetemjöl, som

förbrukades av den veteodlande jordbruksbefolkningen, och det av denna

förbrukade mjölet således endast sällan härstammade från den kvarnpro
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

duktion, som utredningen förutsatte skulle tagas med i beräkningen vid

fastställande av vid kvarnarna verkställd inmalning, syntes det styrelsen

naturligt, att denna förbrukning icke bort ingå i kalkylen. Detta borde

så mycket mindre vara fallet, som utredningen syntes hava reducerat

jordbruksbefolkningen med hänsyn till det förhållandet att viss del av

denna icke vore veteproducerande. Då utredningen förutsatte, att ej heller

den vetemängd, som användes för inmalning i eller tillverkning av mjöl

för inblandning i mjöl av andra sädesslag — en mängd, som utredningen

uppskattade till 65,000 ton per år — skulle ingå i regleringen, syntes

även denna kvantitet hava bort ställas utanför kalkylen. En på utredningens

eget material grundad beräkning borde därför erhålla följande

utseende. För den icke veteodlande befolkningens förseende med vetemjöl

hade som erforderlig beräknats en vetemängd av 330,000 ton per år. Till

fyllande av hela konsumtionen förfunnes 400,000 ton, därifrån dock borde

avräknas dels den för jordbruksbefolkningens mjölbehov beräknade veteförbrukningen

180,000 ton, dels veteåtgången för inblandning av mjöl i

andra sädesslag, 65,000 ton, eller tillhopa 245,000 ton. För den icke veteodlande

befolkningens behov återstode 155,000 ton vete eller cirka 47

procent av den för denna befolkning erforderliga vetemängden. Det av

utredningen förebragta materialet gåve således icke motiv för ett högre

inmalningstvång än 47 procent.

Styrelsen finner dock åtskilligt — jämväl av utredningen förebragta

siffror — tyda på, att de beräknade förbrukningssiffrorna vore väl högt

tilltagna. Skulle så vara fallet ökades — t. o. m. vid en jämförelsevis

ringa minskning av förbrukningen — hastigt nog den procent, vartill ett

inmalningstvång måste sättas, för att den inhemska skörden skulle i dess

helhet förbrukas. Det vore därför icke överraskande, örn en ingående utredning

gåve vid handen, att trots allt inmalningsprocenten för att bliva

effektiv måste sättas betydligt högre än förenämnda, på utredningens

siffror grundade kalkyl gåve vid handen.

Det anförda visade, att stora svårigheter mötte vid beräknandet av

det skäliga och lämpliga inmalningstvånget, Riktigheten av denna beräkning

vore dock grundläggande för hela systemets effekt. En för

högt beräknad inmalningsprocent komme att i hög grad öka efterfrågan

på svenskt vete och kunde därigenom driva upp priset för det svenska

vetet måhända t. o. m. över prisläget för hästa utländska vara inklusive

tull. Visserligen kunde en minskning i den påbjudna inmalningsprocenten

verkställas, men skulle förändringar i detta avseende visa sig erforderliga,

komme med säkerhet snart förtroendet för systemet att i betänklig

grad rubbas. Att inmalningstvånget i början av konsumtionsåret,

då det svenska vetets malningsduglighet vore mindre, sattes något

lägre för att sedermera höjas, vore betydelselöst. Faran läge däri att genom

felaktiga kalkyler förmalningstvånget kunde komma att under senare

delen av förbrukningsåret avsevärt minskas i skärpa eller helt

borttagas. Enbart känslan av, att så kunde komma att ske, måste betydligt

minska effekten hos förmalningstvånget såsom prisreglerande

faktor.

Styrelsen erkänner, att principiellt sett ett inmalningstvång kunde

hava en så stark inverkan å prisbildningen att den, som hade inmalningstvånget

i sin hand, kunde framkalla nästan vilken prissättning som

helst, under förutsättning att inmalningstvånget sattes så högt, att den

inhemska spannmålen nätt och jämnt räckte att täcka detta. Säkerheten

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

för att i vårt land ens för närvarande så kunde ske, vöre dock örn tvistbar.

Skulle ett överskott av inhemsk spannmål vara för handen, miste

tydligen inmalningstvånget sin makt över prisbildningen. Under alla

förhållanden måste inmalningstvånget, därest det skulle tjänstgöra såsom

enbär eller huvudsaklig prisreglerare för brödsäden, handhavas med

alldeles speciell erfarenhet och klokhet. Förutsättningen för att ett misslyckande

skulle kunna undvikas vore, att absolut säkra uppgifter angående

såväl skördemängd och skördekvalitet som förhrukningsbeho\

förelåge. Att utan dylika säkra uppgifter söka utnyttja förmalnmgstvångets

fulla makt över prisbildningen kunde medföra ett läge, som

framkallade krav på statlig prisreglering av brödsäden. .

Upprepade förändringar beträffande inmalningstvångets oinlattning

måste medföra för hela systemets effektivitet mindre önskvärda spekulationer

visande sig i ljusning efter varan, när inmalningsprocenten vore

låg, och återhållsamhet, när samma procent vöre relativt hög.

Styrelsen ställer sig tveksam rörande lämpligheten av att använda höjning

av tullsatsen å mjöl såsom medel till förhindrande av att den reglerande

inmalningens verkan förtages genom införsel av utländskt mjöl.

En höjning av tullen å mjölet kunde nämligen knappast tänkas satt så hog,

att icke ändock en avsevärd mjölimport skulle komma till stånd, därest

inmalningstvånget måste sättas vid en hög procent. Ett ytterligare skäl

mot en allt för hög mjöltull vore, att kvarnarna därigenom skulle erhålla

för stor mjölighet att till egen fördel reglera priset å det inom landet

tillverkade mjölet.

Styrelsen förklarar sig däremot icke kunna göra belogade erinringai

mot den av utredningen föreslagna utvägen att genom inblandningstvång

av inhemskt vetemjöl i det importerade i samma utsträckning sorn

inmalningstvång stadgats vid förmälning inom landet förhindra oskälig

konkurrens med kvarnarna från mjölimportörernas sida.

Skulle inmalningstvånget sättas vid sådan höjd som utredningen förutsatt,

syntes det styrelsen, som örn utsikterna för förslagets effektivitet

skulle komma att t. o. m. överstiga förslagets förväntningar. Importen

av vetemjöl hade hittills i stor utsträckning verkställts av bagerierna

eller för dessas räkning och det torde knappast vara troligt, att ett bageri

för rätten att få införa t. ex. 300 säckar amerikanskt vetemjöl ville

åtaga sig att inköpa 700 säckar av enbart svenskt vete förmält mjöl,

låta frakta detta till importkvarn och på egen bekostnad inblanda det införda

mjölet med möjlighet att i en viss del av detta kunna sätta inblandningen

av svenskt mjöl till en fastställd, mahända jämförelsevis lag

minimiprocent. Åtskilligt talade lör, att de föreslagna bestämmelserna

komme att medföra, att mjölimporten så gott som helt bomme att upphöra.

Det läge nära till hands att antaga, att det föreslagna inblandningstvånget

just finge den prohibitiva verkan i fråga örn mjölimporten, som

utredningen anfört som huvudmotiv emot höjd mjöltull. Ur styrelsens

synpunkt vore häremot intet att erinra, blott åtgärder samtidigt \idtoges

till förhindrande av att kvarnindustrien oskäligt utnyttjade situationen

till sin fördel. Skulle sa icke ske, kunde lätt hända, att de

åtgärder, som vidtagits i syfte att stödja jordbruksnäringen i dess

ojämna kamp med kvarindustrien, komme att i första hand gagna den

senare.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lantbruks
styrelsens
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Styrelsen förklarar, att dess erinringar ej innebure, att en anordning

av i. stort sett samma innebörd och med samma syfte som det av utredningen

framlagda förslaget icke borde komma till stånd. Styrelsen

hade intet att erinra mot att utredningens förslag lades till grund fölen

sådan anordning, under villkor att av styrelsen framförda synpunkter

därvid vunne beaktande. Då detta syntes förutsätta en genomgripande

omarbetning av vissa delar av förslaget, holle styrelsen för lämpligt,

att möjligheten av och sättet för en anordning i förevarande syfte

underkastades ytterligare utredning; därvid borde även tagas under omprövning

lämpligheten av att införa statsmonopol i en eller annan form

beträffande import av och handel med brödsäd.

Då den sålunda föreslagna utredningen måste taga sådan tid, att förslag

ej kunde föreläggas årets riksdag, hade styrelsen, samtidigt som

den tillstyrkte omedelbart framläggande för riksdagen av vissa delar av

utredningens förslag, undersökt huruvida icke för mellantiden vissa förenklade

anordningar skulle kunna träffas, varigenom den svenska brödsädesskördens

användning till förmälning kunde i väsentlig grad säkerställas.

Anordningar avseende ett mera fullständigt utnyttjande för den inhemska

brödförbrukningens behov av svensk brödsäd måste i ett läge

som det nuvarande tillmätas mindre stark effekt i prisreglerande syfte

än åtskilliga andra statsåtgärder, främst tullar. Det rådande läget för

spannmålsodlingen kunde icke i avsevärd måtto förbättras enbart genom

sådana åtgärder som utredningen föreslagit. Då förslag örn höjda tullsatser

å spannmål vore att förvänta, kunde ett uppskov med det fulla genomförandet

av utredningens förslag icke väcka större betänkligheter.

Det vore dock tydligt, att effektiviteten av en tullförhöjning skulle

ökas, örn samtidigt åtgärder kunde träffas örn ökad inmalning i den

svenska mjöltillverkningen av svensk råvara. Detta kunde ske antingen

genom tvingande föreskrifter eller genom överenskommelse med kvarnindustrien.

Den senare åtgärden hade tidigare prövats, såvitt styrelsen

hade sig bekant, icke utan viss framgång. Utredningen hade vid företagen

undersökning funnit sistberörda väg oframkomlig på grund av bristande

medverkan från kvarnarna. Örn styrelsen icke vore felaktigt underrä.

itad, grundade sig detta motstånd väsentligen på lins kvarnarna

förefintlig naturlig oro för att, örn kvaliteten hos det svenska mjölet

komme att i minsta grad sjunka, konkurrensen med en fri mjöl.import

bleve kvarnarna övermäktig. Bleve hinder lagda för importen av mjöl

av andra eller bättre kvaliteter än kvarnarna, vid tillämpning av visst

inmalningstvång, kunde tillverka, torde starkare motstånd mot lämplig

överenskommelse icke från kvarnarnas sida vara att befara. Mycket

skulle vinnas, åtskilliga av inmalningstvångets mindre tilltalande sidor

skulle undvikas, örn frågan kunde ordnas på överenskommelsens väg. Att

en frivillig överenskommelse med mjölimportörerna vore utesluten, läge

dock i sakens natur. Kunde bindande avtal träffas med kvarnindustrien,

skulle bärande skäl dock ej kunna anföras mot att samma förpliktelser

tvångsvis ålades importörerna av mjöl. En sådan åtgärd krävde riksdagens

medverkan. Enklast löstes fragan, örn riksdagen bemyndigade

Konungen att utfärda bestämmelser örn såväl inmalning av svensk råvara

vid tillverkning av mjöl som inblandning av svenskt mjöl vid import

av mjöl, i huvudsak enligt de grunder styrelsen angivit vid prövningen

av utredningens förslag. En lag i ämnet borde allenast innehålla rätt

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 108.

för Konungen att fastställa dels skyldighet för kvarnindustrien att vid

förmälning inblanda viss procent svenskodlad vara dels ock skyldighet

för importör av mjöl att i importerad vara inblanda mjöl av enbart svensk

råvara i samma omfattning som kunde bliva bestämt eller med kvarnindustrien

avtalat i fråga om inmalning av svensk vara i inom landet

tillverkat mjöl. Ytterligare erforderliga föreskrifter borde utfärdas i administrativ

ordning. Vad styrelsen tänkt sig böra ingå i en lag i ämnet

framginge av ett av styrelsen upprättat lagförslag. En lösning av spörsmålet

enligt nu angivna riktlinjer möjliggjorde för Kungl. Majit att

på lämpligt sätt träffa åtgärder till ökande av förbrukningen av inom

landet odlad brödsäd.

De fördelar, som skulle vinnas med den av styrelsen föreslagna formen,

vore dels att kontrollen över kvarnindustrien borde kunna i hög

grad förenklas dels att det torde ligga inom möjlighetens område att, örn

så befunnes lämpligt, träffa överenskommelse med kvarnindustrien örn

viss prissättning å normalmjöl med fastställd inmalningsgrad i förhållande

till priset å utländsk råvara med tillägg av tull.

Inblandningstvång beträffande importmjöl bomme att i ej ringa omfattning

hämma importen av mjöl och kunde därför komma att i väsentlig

grad gynna kvarnarna. Då kvarnars möjlighet till fri prissättning å

sina produkter därigenom ökades, vore ett åtagande till skydd för konsumenterna

örn viss prissättning å det inhemska mjölet ej orimligt.

Svenska kvarnföreningen anför, att tvekan kunde råda, huruvida för- Svenska

slaget verkligen vore ägnat att lämna jordbrukarna någon större hjälp; bingen.

i det skick, förslaget förelåge, tede det av åtskilliga bristfälligheter och

kunde för konsumenterna och kvarnarna medföra åtskilliga allvarliga

olägenheter; åtgärder i den föreslagna riktningen kunde visserligen, i

vad anginge kvarnarna, genomföras, men det vore därvid av vikt, att

vissa erinringar vunne beaktande. Föreningens anmärkningar äro i huvudsak

följande:

Det hade hittills näppeligen inträffat, att den svenska veteskörden icke

vunnit full avsättning. Föreningen hade år från år köpt och inblandat

svenskt vete så långt det med hänsyn till konsumenterna varit möjligt.

Föreningen hade icke kunnat märka, att vid skördeårens slut hos lantmännen

funnits kvar nämnvärda, för marknaden avsedda osålda vetelager.

Då marknaden för svenskt vete även i fortsättningen komme att

stå i fullkomligt beroende av prisutvecklingen i utlandet, komme den med

förslaget åsyftade prisförbättringen att begränsas till den skillnad i

pris, som hittills rått mellan svenskt vete i Sverige och danskt eller

tyskt vete i respektive Danmark och Tyskland med avdrag av den svenska

och tyska tullsatsen. Denna prisskillnad hade genom utförselbevisen

i hög grad reducerats och den prisförbättring å svensk brödsäd, som med

förslaget kunde uppnås, bleve därför endast ungefär en krona per 100

kilogram, så vida det icke vore avsett, att priset å svensk brödsäd skulle

överstiga vad för densamma betalades i utländsk närliggande hamn.

För vissa odlingsområden, särskilt sådana som ej inom området hade

handelskvarn men läge någorlunda väl till för export, kunde prisförbättringen

ej ens bliva det förut angivna; fraktkostnaderna från odlingsområdet

till kvarn komme nämligen att föranleda prisavdrag. Vad

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

lantmännen skulle vinna genom de föreslagna åtgärderna, vore följaktligen

jämförelsevis litet.

Förslagets genomförande komme ock att medföra svårigheter och olägenheter.

Tjr synpunkten av mjölproduktionens ostörda fortgång måste varje

konstlat ingripande motses med stor tvekan. Vetemarknadens gestaltning

och utveckling samt de på vetepriserna inverkande förhållandena

vöre så mångskiftande, att det icke vore möjligt att på förhand yttra

sig örn vilka verkningar den föreslagna tvångslagstiftningen kunde få.

En sådan lagstiftning borde i varje fall i särskilt hög grad präglas

av försiktighet och omsorgsfullt taga hänsyn till alla konsumtionens

och produktionens berättigade intressen. Ur nu angivna synpunkter vore

förslaget i viktiga hänseenden bristfälligt.

Rörande konsumtionsåret »/» 1928—-1929 gåve utredningen följande

uppgifter:

Skörd efter avdrag av utsäde ........................ 472,332 ton

Import av omalet vete ................................... 277,239 »

Summa 749,571 »

Export av omalet vete.................................... 77,290 »

Rest 672,281 »

Produktionen av vetemjöl och gryn hade åren 1925—1928 i medeltal utgjort

283,368 ton och kunde för sistförflutna konsumtionsåret ej väsentligt

hava överstigit 300,000 ton. Örn till 70 kilogram mjöl åtginge 100

kilogram spannmål, hade för 300,000 ton mjöl åtgått i runt tal 430,000

ton spannmål. Skillnaden mellan förut angivna restsumma 672,281 ton

och 430,000 ton utgjorde mer än 240,000 ton. Hur denna kvantitet funnit

användning hade endast ofullständigt förklarats. Då i allt fall under

skördeårets sista .månader nämnvärda kvantiteter svenskt vete icke funnits

tillgängliga i allmänna marknaden och ej heller funnits lagrade å

annat håll, måste även sistnämnda överskott hava konsumerats inom landet.

Därest icke oväsentliga delar av denna kvantitet jämväl skulle tillföras

marknaden, finge detta stort inflytande och utgjorde följaktligen

ett osäkerhetsmoment, som krävde särskilt beaktande vid beräknande av

lnmalmngsprocenten. Dea statistik, utredningen förutsatte för beräknand®

av denna Procent, vore f. ö. icke till fyllest. Mera fullständiga uppgifter

från samtliga odlare angående av dem till avsalu innehavd spannmål

samt från lagerhållare av spannmål torde under olika delar av året

böra infordras, så att en verklig spannmålsinventering kunde äga rum.

En angelägenhet av stor vikt vore ock, att mjölkvaliteterna hölles så

Tnö;’ljgt under hela skördeåret. En sådan jämnhet kunde upprätthållas

allenast under förutsättning av en någorlunda jämnt fördelad

inblandning av olika råvaror. Vid användandet av ett flertal olika råvarusorter

kunde lättare en utjämning av eventuella förskjutningar i

blandmngeiis sammansättning ernås. Redan med nuvarande förbrukningslorhållanden

hade under skördeårets sista månader så stor kvantitet

svenskt vete, som kunnat användas, icke stått till kvarnarnas förfogande

Mjölproducenternas intressen tvingade dem att framställa en vara av

jamn och likartad beskaffenhet. Örn mjölkvaliteten höjdes, kunde redan

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

tillverkad vara icke finna avsättning. Härav följde, att inmalningsprocenten

dels icke borde höjas allt för snabbt dels ock ej borde sättas högre,

än att upprätthållandet av samma procentsats under längre tid kunde

genomföras. Växlingar i inmalningsprocenten kunde medföra rubbningar

i spannmålshandeln, förmalningen och mjölhandeln.

Då skördestatistiken vore mycket bristfällig, måste bestämmelserna örn

fastställandet av inmalningsprocent lämna möjlighet till elasticitet i

handhavandet. Såsom inmalningstvångets syfte borde i lag allenast angivas

en ökad förbrukning av svenskt vete, dock icke i större omfattning

än att en likformig mjölkvalitet under konsumtionsåret kunde anses säkerställd.

Utredningen bade icke tagit hänsyn till att kvarnar, som hittills haft

sin produktion mera inriktad på ett bakkraftigt mjöl och därför använt

mera utländsk spannmål, komme att träffas hårdare av den föreslagna

ordningen. Tillräckliga hänsyn hade ej heller tagits till det svenska vetets

olika förmåga att lämna bakkraftigt mjöl. Redan mellan höstkvaliteterna

funnes skillnad mellan olika delar av landet. En del vårvete,

producerat under gynnsamma förhållanden, kunde ej ens rubriceras som

mjukt vete. Att den svenska växtförädlingen skulle ernått en förbättring

av vetets hårdhet och glutenhalt, hade icke märkts beträffande höstvetet,

som fortfarande utgjorde den helt övervägande delen av veteproduktionen.

Då vidare vete odlades huvudsakligen endast inom vissa landskap,

vore det lättare för kvarnar belägna inom dessa landskap att anskaffa

erforderlig myckenhet svenskt vete för fullgörande av inblandningstvånget

än för övriga kvarnar. Det vore vidare tvivelaktigt, örn

det vore möjligt att sörja för en jämn fördelning till jämförliga priser

av tillförseln till kvarnarna.

Kooperativa förbundet förklarar sig vara av den uppfattningen, att det

försök jordbruksutredningen gjort att genom frivillig överenskommelse

med storkvarnarna vinna säkerhet för en så stor inblandning av svenskt

vete i kvarnarnas produkter, att konsumtionen av det svenska vetet bleve

säkerställd, borde fullföljas. Förbundet anför vidare:

Förbundet hade förklarat sig berett att frivilligt inblanda så stor del

svenskt vete som kunde anses erforderligt, för att trygga dess avsättning.

För genomförande av ett frivilligt åtagande talade icke minst den

omständigheten, att inblandningsprocenten sannolikt icke behövde stegras

i den grad, som jordbruksutredningen förutsatte.

Med de föreslagna tvångsåtgärderna följde betydande olägenheter. Det

vore sålunda sannolikt, att inblandningen av svenskt vete bleve hög under

höst- och vintermånaderna, medan den under sommarmånaderna bleve

ringa eller ingen. Det kunde antagas, att kvarnarna komme att utnyttja

detta sålunda att de under den tid, då tillverkningen måste baseras på

importvete, forcerade såväl tillverkning som försäljning. Även importen

av amerikanskt vete komme säkerligen att under sådana perioder

starkt ökas. Resultatet bleve lätt nog att vid den tid, då den svenska

veteskörden fördes i marknaden, mjölbehovet bleve fyllt för månader

framåt. Ordnades saken genom överenskommelse med kvarnarna utan

fastställande av inblandningsprocent för bestiimda förmalningsperioder,

finge kvarnarna naturligt intresse av att under förbrukningsåret före
-

Kooperativa

förbundet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis ''proposition Nr 108.

Sveriges

bageriidka reförening.

Sveriges

kolonialvaru - engrossisters

riksförbund.

Kommerskollegium.

Allmänna synpunkter.

taga förändringar i inblandningen under aktgivande på att mjölets kvalitet

under hela konsumtionsåret hölles möjligast jämn; kvarnarna skulle

då sakna intresse av forcerad användning av utländskt vete.

Bn annan olägenhet vore det kvalitativt växlande skördeutfallet i olika

delar av landet. I av bärgningsförhållandena gynnade provinser finge

kvarnarna tillgång till ett mera värdefullt förmalningsmaterial. Denna

ojämnhet kunde måhända motverkas genom justering av inmalningsprocenten;

dylika modifikationer komme dock att lätt nog giva rum för

godtycke.

Den föreslagna ordningen skulle vålla så många skadliga störningar,

kräva så omfattande fiskaliska föranstaltningar och lägga så dyrbara

tvångsband på näringslivet, att det kunde ifrågasättas, om den kunde

bliva till gagn för landet.

Sveriges bageriidkareförening anför bland annat:

Den föreslagna inblandningen komme ej blott att verka fördyrande på

mjölet utan även på grund av variationer i inblandningsprocenten att

för bagaren omöjliggöra att i förväg beräkna produktens kvalitet. Kvarnarna

hade hittills ej kunnat åstadkomma de mjölsorter, som vore behövliga

för de finare bageriprodukterna. En naturlig och riktig väg till

skydd för den svenska spannmålen vore införandet av ett väl avpassat

tullskydd. För att undgå större mjölimport kunde tänkas, att endast

bagare finge köpa importerat mjöl, eventuellt i samma kvantiteter som

för närvarande. En annan utväg vore licensförfarandet. Den kvantitet

oblandat amerikanskt mjöl, som vore nödvändig för de finare bageriprodukterna,

vore så ringa — 2.5 å 3.5 procent av hela konsumtionen — att

den ej vore av betydelse för avsättningen av svenskt mjöl.

Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund framhåller:

Blandningstvånget innebure ett maskerat importförbud och komme att

vålla importörerna svårt avbräck. Blandningstvånget skulle nämligen

vålla så stora transportkostnader och olägenheter för importören, att

hans självkostnader komme att överstiga kvarnarnas utförsäljningspris.

Vidare bleve kvaliteten å det blandade mjölet sämre än å det mjöl kvarnarna

kunde åstadkomma, enär de senare hade större möjlighet att reglera

inblandningen. Importörer i städer med blandningsanstalter gynnades

på de övrigas bekostnad. Ett importförbud i förening med licensförfarande

vore att föredraga framför blandningstvånget. Det kunde

därvid tänkas, att maximipris behövde fastställas å det importerade

mjölet.

Kommerskollegium anför bland annat:

Kommerskollegium funne utredningens förslag att begränsa stödåtgärderna

till att närmast avse vetemarknaden anmärkningsvärt redan av den

anledningen att veteodlingen visat sig mera ekonomiskt bärkraftig än odlingen

av råg. Sedd i förhållande till det samlade värdet av landets skörd

vore den planerade stödaktionen dessutom av begränsad räckvidd. Förutsatt

att 2/0,000 ton vete funnes i öppna marknaden för kvarnarnas inköp,

skulle denna kvantitet efter ett till 20 kronor per 100 kilogram förhöjt

pris motsvara 54 miljoner kronor. Värdet av landets samlade skörd

utgjorde å andra sidan för år 1928 omkring 1,140 och för 1929 omkring

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

1,050 miljoner kronor. Den del av veteskörden, som till nytta för producenterna

skulle påverkas av de föreslagna åtgärderna, representerade sålunda

i värde endast eirka 5 procent av hela skördevärdet.

Med ledning av i tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden

lämnade uppgifter rörande den samlade nettoskörden av brödspannmål

från olika grupper av jordbruk samt antalet vid inom de olika

grupperna sysselsatta personer, hade kollegium verkställt en beräkning

rörande de föreslagna åtgärdernas verkningar under förutsättning att

därigenom vnnnes en höjning av priset å såväl vete som råg med 1 krona

50 öre per 100 kilogram. Denna beräkning utvisade, att vinst skulle uppkomma

å brukningsdelar örn 10 hektar och däröver, att vinsten å de egentliga

bondejordbruken omfattande åkerareal av 20—30 respektive 30—50

hektar skulle utgöra 46 respektive 85 kronor per brukningsdel, samt att av

hela antalet jordbruk 76.2 procent skulle åsamkas förlust och endast 23.»

procent hade någon fördel av åtgärderna. Av antalet vid jordbruk sysselsatta

personer skulle 57 procent åsamkas ökad utgift; ytterligare 25 procent

vore knutna vid sådana brukningsdelar, för vilka årsvinsten understege

50 kronor per brukningsdel.

Örn dessa siffror jämfördes med de utgifter, som åvilade jordbrukaren i

form av skatter, räntor, löner och i vissa fall utgifter för elektrisk energi,

syntes det påtagligt, att den beräknade vinsten knappast gåve stöd för så

vittgående ingrepp i det fria näringslivet som förslaget medförde.

Den på grund av prisförhöjningen beräkneliga vinsten å 270,000 ton vete

rörde sig omkring 4 miljoner kronor. Såsom jämförelse kunde erinras

därom att en prisförhöjning av ett öre per liter å leveranserna av mjölk

till mejerierna — uppskattade till omkring 1,800 miljoner liter per år —

skulle tillföra lantbruket omkring 18 miljoner kronor årligen.

Kollegium avstyrker bestämt inmalningstvånget samt anför härom:

Avgörande hinder av vare sig kvarnteknisk eller bageriteknisk natur

syntes ej föreligga mot ökad inblandning av inhemskt vete i vetemjölet,

i varje fall ej under år med någorlunda gynnsamma bärgningsförhållanden.

Orsaken till den starka inblandningen av särskilt de hårda

nordamerikanska vetesorterna torde vara av komplicerad art och i viss

mån sammanhänga med bagerirörelsens inriktning på starkt ökad daglig

produktion av färskt vetebröd i ett tempo, som i sin ordning påverkats

av arbetsförhållandena inom bagerinäringen och av bagerilagens

bestämmelser ävensom av den i viss mån restriktiva tillämpning av

dessa bestämmelser, som vederbörande fackförbund genomdrivit och vidmakthållit.

Den större bakkraften hos det utländska mjölet avsåge närmast

ökad jäsningsförmåga, till följd därav större och längre bibehållen

volymökning hos den jästa degen ävensom ökad volym av det därav

framställda brödet.

En ökad användning av inhemsk brödsäd syntes både önskvärd och naturlig.

Att genom inmalningstvång reglera avsättningen av inhemskt

vete till kvarnindustrien måste möta de största svårigheter.

Det kunde sålunda sättas i fråga, huruvida säkerställandet av avsättningen

av landets hela veteskörd kunde anses i och för sig lämpligt och

tillrådligt. En dylik åtgärd skulle vara ägnad att vidmakthålla, måhända

skärpa, en produktionsinriktning hos jordbruksnäringen, vars ekonomiska

lämplighet under nuvarande förhållanden starkt ifrågasattes. Härtill

komine, att det föreslagna systemet uppenbarligen i tillämpningen skulle

Inmalnings
tvånget.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Inblandnings
tvånget.

Generaltull
styrelsen.

möta de största vanskligheter och giva upphov till synnerligt missnöje

inom vida kretsar av befolkningen. Det kunde ifrågasättas, huruvida det

kunde under alla förhållanden genomföras utan komplettering innefattande

rätt att tillgripa förfogande lag och maximiprissättning å spannmål.

Tänkbart vore, att producenterna i hopp örn kommande prisstegring

vägrade leverans av inhemsk spannmål i erforderlig myckenhet för

att täcka den fastställda inmalningsprocenten. Örn veteodlingen ökades

i en omfattning, som omöjliggjorde skördens fulla förbrukning inom landet

som brödsäd, ställdes i utsikt regleringsåtgärder, vilka dock skulle

ankomma på lantmännens egna organisationer. Realiserandet härav syntes

problematiskt.

Den periodiska regleringen av inmalningstvånget komplicerades ytterligare

därigenom att vetekvaliteterna från de olika odlingsområdena varierade

inbördes även från år till år. Regleringen av inmalningen torde

under angivna förhållanden möta svårigheter av liknande art som krigsårens

tvångsreglering och i sin tillämpning te sig lika förhatlig utan att

uppbäras av den nödvändighet ur försörjningssynpunkt, som då förelåg.

Kollegium avstyrker jämväl inblandningstvånget under åberopande av

de skäl Sveriges bageriidkareförening anfört samt tillägger ytterligare:

Inblandningstvånget skulle uppenbarligen verka såsom ett rent importförbud.

Skulle ett inmalningstvång genomföras, torde detta mest

rationellt ske genom importförbud för vetemjöl i förbindelse med licensgivning,

i huvudsak baserad på den import, som ägt rum under närmast

föregående år.

Generaltullstyrelsen erinrar, att kostnaderna för anskaffande av lokaler

för blandningsanläggningarna med erforderliga apparater och utrymmen

för lagring torde bliva ganska betydande, varjämte själva blandningsproceduren

kunde förväntas bliva både kostsam och tidsödande. Styrelsen

anför vidare bland annat:

Frihet från mjölblandningstvång syntes böra ifrågakomma i åtskilliga

andra fall än utredningen föreslagit, nämligen dels i avseende å

vetemjöl, som infördes i egentlig gränstrafik, dels beträffande vetemjöl,

som antingen efter utförsel från riket åter infördes, så framt det styrktes

att varan vid utförseln innehållit föreskriven myckenhet mjöl av svenskt

ursprung, eller ock eljest infördes under sådana förhållanden att tullfrihet

för varan åtnjötes enligt 5, 6 och 8 §§ i tulltaxeförordningen, dels

ock i fråga örn vetemjöl, som jämlikt 5 § k) i samma förordning förtulla

des såsom överskott å skeppsproviant.

I de fall, då mjölblandning icke ifrågakomme, torde hinder för varans

för fuktning vid vilken behörig tullplats som helst icke förefinnas.

Styrelsen förutsatte, att lokaler för blandningsproceduren med erforderligt

utrymme för lagring och expedition ävensom blandningsapparater,

vågar och annan möjligen erforderlig attiralj anskaffades genom spannmålsnämnden.

Tullverkets befattning med importvaror skulle emellertid

i flera hänseenden och i avsevärd omfattning fortfara längre tid

efter det den befattning, tullverket enligt tullstadgan hade att taga med

importvaran, redan upphört. Styrelsen vore icke övertygad örn lämpligheten

av dylika anordningar. Den ifrågasatta förlängda befattningen

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108-

för tullverket med importvaran kunde säkerligen icke fullgöras utan

förstärkning av den bevaknings- och kontorspersonal, som stöde till tullverkets

förfogande. Förverkligandet av utredningens förslag skulle därför

åsamka tullverket särskilda kostnader. Det kunde icke antagas, att

hos tullmyndigheterna funnes förutsättning för prövning av sakkunskapen

hos den personal, som skulle verkställa blandningsarbetet. Det vore

mindre lämpligt, att den vid blandningsanläggningarna sysselsatta tullpersonalen

skulle lyda under såväl vederbörande chefsmyndigheter i tullverket

som statens spannmålsnämnd och dess ombud. Det vore enligt

styrelsens mening mest ändamålsenligt, örn till riket inkommet mjöl, som

vore underkastat blandningstvång, efter verkställd förtullning från tullverket

överlämnades till spannmålsnälundens representant vid vederbörlig

blandningsanläggning och att tullverket därmed bleve skilt från vidare

befattning med varan med undantag för det fall, att densamma anmäldes

till återutförsel under tullkontroll. Återställande av varan till

tullverket för återutförsel syntes endast sällan kunna ifrågakomma. Se

dan importvara överlämnats till spannmålsnämndens ombud, syntes

denne böra övertaga alla de funktioner, som enligt förslaget skulle ankomma

på tullverket, måhända med undantag av den bevakning, som

bleve erforderlig vid verkställandet av inblandningen; härför behövlig

personal kunde efter anmälan hos tullanstalten på platsen ställas till förfogande

mot ersättning enligt förrättningstaxan vid tullverket.

De av utredningen föreslagna åtgärderna till stödjande av vete- oell

rågmarknaden åsyfta i första hand att underlätta avsättningen av men

därjämte att i sin mån reglera prisbildningen å inhemsk brödsäd.

Avsättningen av den till brödsäd tjänliga inhemska skörden av vete, å

vilket sädesslag utredningens förslag huvudsakligen inriktats, skall sålunda

säkerställas genom införandet av lagstadgat inmalningstvång så

ordnat, att under varje tvåmånadersperiod av ett konsumtionsår det skall

åligga envar, som driver kvarn, att vid förmälning av importerat vete

jämväl förmala till brödsäd dugligt svenskt vete i sådan omfattning, att

det svenska vetet kommer att i genomsnitt under perioden utgöra minst

den av Kungl. Maj:t för perioden fastställda inmalningsprocenten av hela

den myckenhet vete, som under perioden förinales vid kvarnen. Då inmalningsprocenten

under konsumtionsårets förmalningsperioder skall sä

beräknas, att hela den till brödsäd dugliga inhemska veteskörden, efter

avdrag av vad som erfordras till utsäde och vissa andra ändamål, under

konsumtionsåret bliver använd vid den inhemska konsumtionen av brödsäd,

skall den av utredningen såsom önskvärd angivna regleringen av

prisläget å vete ernås medelst nämnda förbrukningstvång i förening

med vissa åtgärder åsyftande att reglera tillförseln av vete till kvarnarna.

Sistnämnda önskemål skall enligt utredningens förslag ernås genom

bildande av lagerhusföreningar i de veteodlande bygderna. På dessa

föreningar skall ankomma att uppbygga lagerhus. Föreningarnas uppgift

för reglering av priserna å vete skall bestå i att förhindra anhopning av

saluutbuden under höstarna och åstadkomma en jämnare fördelning av

försäljningarna under konsumtionsåret. Föreningarnas verksamhet skall

milling lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. ,V.» höft. f.Yr 10H.J 5

Departements
chefen.

Allmänna synpunkter.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

i anslutning härtill gå ut på dels att lagra vete för medlemmarnas räkning

i avvaktan på lämpligt försäljningstillfälle, dels att med av staten

tillhandahållna lånemedel uppköpa vete för att lätta marknaden dels ock

att förmedla försäljning av vete utan föregående upplagring i lagerhus.

Mot ett genomförande av den av utredningen enligt nu angivna riktlinjer

framlagda planen till sanering av vetemarknaden har kommerskollegium

invänt bland annat, att den prisförhöjning, som skulle uppkomma å

den del av den inhemska veteskörden, som försåldes i öppna marknaden

— av kollegium uppskattad till 270,000 ton — icke kunde beräknas till mer

än 1 krona 50 öre per 100 kilogram eller till omkring 4 miljoner kronor,

att — även under förutsättning av att håde vete- och rågpriset påverkades

av åtgärderna —■ av hela antalet jordbruk 76.2 procent skulle åsamkas förlust

och endast 23.8 procent hava någon större eller mindre fördel av förslagets

genomförande, samt att antalet personer sysselsatta inom jordbruk,

vilka skulle åsamkas ökad utgift av åtgärderna, motsvarade cirka 57 procent

av hela jordbruksbefolkningen.

Det torde vara svårt, för att icke säga ogörligt, att till ett ungefärligt

belopp uppskatta den prisförhöjning, som kan antagas uppkomma för odlarna

genom de ifrågasatta åtgärderna. Det må visserligen vara riktigt,

att prisskillnaden till det svenska vetets nackdel mellan utländskt likvärdigt

och svenskt vete under senare år, närmare bestämt efter utförselbevisens

tillkomst, i allmänhet icke överstigit 1 krona 50 öre per 100 kilogram.

Någon säkerhet för att icke en sådan situation åter kan inträffa,

att marginalen till det svenska vetets nackdel stiger, förefinnes dock ej.

En sådan möjlighet torde föreligga däri att beloppen av de tyska utförselbevisen

kunna bliva ytterligare höjda. Vidare vet man icke vad inverkan

å den inhemska prisbildningen en eventuell ytterligare stegring av

världsmarknadsöverskottet å vete kan få. Även örn man vill hoppas, att

en dylik stegring icke skall inträda, torde nödig försiktighet bjuda, att

man i allt fall räknar med, att så kan ske och att därvid jämväl kan framträda

en tendens till ökat avstånd mellan priset å utländskt vete och det

inhemska priset å likvärdig vara.

Härtill kommer, att de föreslagna åtgärderna enligt det nu föreliggande

förslaget hava till uppgift icke allenast att möjliggöra, att odlarna erhålla

ett pris motsvarande priset å utländsk vara med tillägg av nu gällande

tullsats utan med tillägg av en, på sätt i det följande skall närmare

angivas, förhöjd tullsats.

Att 76.2 procent av hela antalet jordbruk genom de föreslagna åtgärderna

skulle åsamkas förlust, är uppenbarligen icke riktigt. Kollegium

har i berörda hänseende grundat sina beräkningar å vissa i tull- och

traktatkommitténs betänkande lämnade uppgifter angående tullsystemets

betydelse för olika grupper av jordbruk. Denna kommitté lät göra en undersökning

gående ut på att visa, å ena sidan, vilka jordbruk, som producerade

tullskyddad spannmål till avsalu, vilka, som kunde anses hava dra
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

git direkt nytta av tullskyddet, och storleken av den vid dessa jordbruk

levande befolkningen, samt ä andra sidan, i vilken omfattning och i vilka

delar av landet det förekomme, att jordbrukarna icke själva kunde producera

eget behov av tullskyddad spannmål. Undersökningen avsåg att

belysa ställningen i genomsnitt åren 1913—1919. lie uppgifter, som ligga

till grund för undersökningen, äro dels den officiella jordbruksstatistik

ken dels ock de s. k. uppskattningslistor, som i samband med den statliga

regleringen av spannmå Ishandeln och förbrukningen av spannmål upprättades

sommaren 1918 för beräkning av spannmålsleveranserna till staten.

Den totala skörden beräknades på grundval av den officiella jordbruksstatistikens

uppgifter för åren 1913—1917. Beräkningarna angående

produktionens fördelning på större och mindre brukningsdelar samt mellan

försäljning och hemkonsumtion ävensom angående antalet personer å

de särskilda storleksgrupperna av jordbruk grundades å det material

uppskattningslistorna innehöllo. Beräkningarna avsågo Götaland och

Svealand, med undantag av skogs- och fjällbygden i Kopparbergs län,

samt Gästrikland. Beträffande norra Sverige, där odlingen av brödsäd

ansågs så obetydlig, att endast i undantagsfall överskott för avsalu plägade

uppstå, utfördes endast summariska beräkningar.

Jordbruken uppdelades efter åkerarealens storlek i 9 grupper, nämligen

brukningsdelar örn O.21;—1 hektar, 1—2 hektar, 2—5 hektar, 5—10 hektar,

10—20 hektar, 20—30 hektar, 30—50 hektar, 50—100 hektar samt över 100

hektar. Brukningsdelar understigande 1 hektar medtogos ej beträffande

södra och mellersta Sverige, enär de personer, som bruka dessa jordlotter,

knappast kunna anses tillhöra jordbruksbefolkningen. Frånsett dessa brukningsdelar,

som uppgå till omkring 44,000, företogs för varje särskild storleksgrupp

inom respektive län och naturligt jordbruksområde en beräkning

rörande totalskörden av brödsäd. Från totalskörden avdrogs utsädet,

varvid erhölls den för konsumtion tillgängliga nettoskörden. Därefter

företogs för samma storleksgrupper och områden en uppskattning dels rörande

de kvantiteter, som åtgått för jordbruksbefolkningens egen konsumtion,

därvid man utgick från en förbrukning av 225 kilogram malen

spannmål per person och år, dels rörande den del, som förbrukats till

kreatursföda, vilken beräknades till 5 procent av bruttoskörden. Sedan

från nettoskörden dragits vad som sålunda beräknats hava åtgått för

jordbruksbefolkningens egen konsumtion och för utfodring, framkom det

överskott av eller den brist på brödsäd, som var för handen beträffande

jordbruk tillhörande de olika storleksgrupperna. Resultatet av berörda undersökning

framgår av bifogade sammanställningar — se Tab. 15—17 sid.

192 och 193 — vilka visa dels det av spannmålsodlingen frambragta överskottet

å brödsäd, dels antalet brukningsdelar, för vilka den egna produktionen

icke täcker behovet av brödsäd, dels ock antalet till dessa brukningsdelar

hörande personer samt motsvarande uppgifter för bruknings
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

delar med överskott; beträffande norra Sverige räknades utom vete- och

rågskörden 60 procent av kornskörden som brödsäd.

Nämnda resultat kan sammanfattas sålunda, att å hela antalet brukningsdelar

i norra Sverige och antalet brukningsdelar från 1 hektar och

uppåt i södra och mellersta Sverige skulle förefinnas ett saluöverskott

av 2,008,000 deciton, vilket motsvarar 29.3 procent av totaltillgången d. v. s.

av den beräknade nettoskörden av brödsäd med tillägg av inköpt brödsäd;

att av hela antalet på angivet sätt beräknade brukningsdelar, 381,171 stycken,

105,806, motsvarande 27.8 procent, utvisa överskott å brödsäd och återstoden,

275,365, motsvarande 72.2 procent, utvisa brist å brödsäd; samt att

av hela den jordbrukande befolkningen, beräknad till 2,392,208 personer,

1,038,405 personer motsvarande 43.4 procent, tillhöra brukningsdelar, som

utvisa överskott å brödsäd, medan resten eller 1,353,803 personer eller 56.o

procent tillhöra brukningsdelar, som utvisa brist å brödsäd.

Mot de resultat, vartill denna undersökning lett, må anmärkas:

För beräkningen av den totala brödsädsskörden hava använts uppgifter

från den officiella jordbruksstatistiken örn skörden per hektar i genomsnitt

för åren 1913—1917. Större delen av denna period infaller under

kristiden med så abnormt svaga skördeår som 1917. Att redan denna omständighet

är ägnad att göra resultatet missvisande, därest man vill betrakta

detta såsom avspeglande läget f. n., torde framgå av denna sammanställning

av statistikens skördesiffror för vete och råg:

Medeltal åren 1918 1928 1929

1913—1917 loa ton ton ion

vete ............ 239,692 241,885 521,332 509,600

r‘ig................ 552,099 490,050 435,692 415,900

Summa 791,791 731,935 957,024 925,500

Relativtal 100 92 121 117

Dessa uppgifter utvisa, att brödsädsskörden f. n. är ungefär 20 procent

högre än de år undersökningen omfattar. Det torde vara uppenbart, att

enbart denna omständighet är ägnad att ur brödsädesodlingens synpunkt

giva en väsentligt fördelaktigare bild av läget än den av tull- och traktatkommittén

verkställda undersökningen utvisar.

Men härtill kommer, att den för undersökningen företagna uppskattningen

av skördens storlek vid olika storleksgrupper av jordbruk vilar

På mycket osäker grund. Den år 1918 för folkhushållningskommissionens

räkning verkställda skördeuppskattningen var avsedd att utgöra en beräkning

av hektarskörden för varje brukningsdel, vilken beräkning skulle

ligga till grund för fastställandet av odlarnas leveransplikt till staten beträffande

spannmål. Uppskattningen sådan den verkställdes var vidare

en uppskattning av den växande grödan. Båda dessa omständigheter vörö

ägnade att göra uppskattningen mindre tillförlitlig. Det torde vara ett

allmänt känt förhållande, att dessa uppskattningar, särskilt i fråga örn

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

de mindre brukningsdelarna, i stort sett höllos i underkant. Den omständigheten

att uppskattningarna företogos, medan grödan stod på rot, torde

dessutom, i synnerhet ett år som 1918 med låg skörd och därmed följande

ojämna sädesfält, lätt leda till en undervärdering av skördeutfallet, särskilt

vid uppskattning av mindre arealer, där svagheterna vid en okulär

besiktning lättare iakttagas än å de större.

Slutligen vilar den av tull- och traktatkommittén företagna undersökningen

på en antagen förbrukning av brödsäd hos den jordbrukande befolkningen

av 225 kilogram per person. Det kan numera utan risk för

misstag fastslås, att denna siffra är för högt tilltagen. Att så måste vara

fallet, är redan framhållet i en reservation till tull- och traktatkommitténs

betänkande.

Statistiska centralbyrån har sedermera verkställt en undersökning angående

brödsädsförbrukningen vid vissa mindre jordbruk. Denna undersökning,

som grundar sig å uppgifter angående brödsädesodlingens omfattning

under år 1925 vid för premiering anmälda mindre jordbruk,

ej överstigande 15 hektar, utvisar ett medelvärde av brödsädsförbrukningen

inom de i undersökningen företrädda jordbruken — undersökningen

omfattar omkring 1,000 jordbruk fördelade på hela landet — av

180 kilogram per person. Statistiska centralbyrån framhåller emellertid,

att med hänsyn till att beträffande jordbruksbefolkningen i dess helhet

man borde räkna med bland annat lägre barnantal och lägre antal

medlemmar per hushåll samt därmed följande högre förbrukning per person,

siffran 180 såsom genomsnittsvärde på brödsädsförbrukningen inom

den jordbrukande befolkningen vore för låg. En uppskattning med ledning

av förbrukningssiffrorna för hushåll av skilda slag gåve enligt centralbyråns

mening ett genomsnittsvärde å denna förbrukning, som uppginge

till omkring 200 kilogram.

Emellertid hava verkställda undersökningar givit vid handen att,

därest man bortser från den utan tvivel onormalt stora utfodring av

brödsäd, som för närvarande äger rum, det på goda grunder torde kunna

betvivlas, att brödsädsförbrukningen inom jordbruksbefolkningen uppgår

ens till så stor mängd som av statistiska centralbyrån sålunda antagits

eller 200 kilogram per person.

En inom jordbruksdepartementet gjord undersökning av förbrukningen

av brödsäd vissa år, då prisläget därå valdt sådant, att användning av

brödsäd till kreatursföda icke varit ekonomiskt lönande, och följaktligen

icke kail antagas hava förekommit i sådan omfattning, att hänsyn därtill

behöver tagas, har givit till resultat, att för berörda år — undersökningen

avser beträffande vete tre och beträffande råg fyra konsumtionsår

under 1920-talet — förbrukningen av brödsäd per innevånare i riket kan

uppskattas till 155 kilogram. Vid fördelning av denna förbrukning mellan

jordbruksbefolkningen och den övriga befolkningen bär ansetts, att förbrukningen

inom jordbruksbefolkningen kunde skattas till omkring 165

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

kilogram per person och förbrukningen inom den övriga befolkningen tili

omkring 145 kilogram per person.

Eli undersökning av förbrukningen av råg och vete inom armén _

härvid dock icke inräknats den förbrukning, som äger rum utöver de av

armén tillhandahållna ransonerna — utvisar en genomsnittsförbrukning

av 140 kilogram per person och år. En motsvarande undersökning vid

ett antal ålderdomshem i riket har givit till resultat, att den årliga genomsnittsförbrukningen

där av brödsäd likaledes kan skattas till 140 kilogram

per person och år.

I anslutning till vad sålunda framkommit har inom statistiska centralbyrån

verkställts omräkning av den av tull- och traktatkommittén åbei

opade utredningen rörande överskott och brist å brödsäd inom brukningsdelar

av olika storlek på grundval av en förhöjning med 20 procent

av de vid denna utredning framkomna skördesiffrorna samt en förbrukningssiffra

för jordbruksbefolkningen av i ena fallet 200 kilogram och i

andra fallet 175 kilogram omalen spannmål per person. Resultatet av omräkningen

framgå av Tab. 15—17, sid. 192 och 193, och äro i korthet följande.

\ id en förhöjning av veteskörden med 20 procent och en nedsättning av

förbrukningen av brödsäd till 200 kilogram respektive 175 kilogram per

person ökas det totala salufria överskottet av brödsäd från 2,008,000 dehton

till 3,875,000 respektive 4,370,000 deciton eller från 29.3 till 47.i respektive

53.i procent totaltillgången d. v. s. av nettoskörden med tillägg

av inköpt brödsäd. Antalet brukningsdelar, som utvisa överskott å brödsäd,

förskjutes från 105,806 till 165,604 respektive 175,600 eller från 27.8

till 43.4 respektive 46.i procent. Storleken av den del av den jordbrukande

befolkningen, som tillhör brukningsdelar med överskott å brödsäd, ökas

från 1,038,405 personer till 1,366,719 respektive 1,415,341 eller från 43.4 till

57.i respektive 59.2 procent.

Här återgivna beräkningar utvisa att, därest man vill bilda sig en uppfattning

av brödsädesodlingens betydelse för Sveriges jordbrukare och

för olika storleksgrupper av jordbruk, de resultat, vartill tull- och traktatkommittén

kommit, vilka resultat kommerskollegium i sitt utlåtande

åberopat, i varje fall äro i avsevärd omfattning missvisande.

Vidare får vid bedömande av brödsädesodlingens betydelse icke förbises

de indirekta fördelar denna medför för den icke brödsädesodlande

jordbrukaren, därigenom att den motverkar en för långt driven övergång

till produktion av animaliska livsmedel och därmed bidrager till att hålla

prisläget å dessa senare alster vid en högre nivå. Den förlust, som enligt

kommerskollegii uppfattning skulle tillskyndas de jordbrukare, som icke

odla brödsäd, lärer väl komma att bestå i det ökade pris, som dessa i likhet

med den icke jordbrukande befolkningen skulle få vidkännas vid inköp

av spannmålsprodukter. Den ringa storleksordningen av en eventuell

prisökning härvidlag torde framgå av en jämföresle med de siffror jag i

det följande kommer att framlägga i fråga om verkningarna i dylikt avseende

av en tullförhöjning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Beträffande förhållandet till de icke brödsädesodlande jordbrukarna ma

i detta sammanhang jämväl erinras örn, att jag senare under riksdagens

lopp kommer att förelägga Kungl. Majit förslag till ett flertal åtgärder

till verksamt stödjande av andra grenar av jordbruket än spannmålsodlingen.

.

I detta sammanhang vill jag jämväl hänvisa till vad jag redan tidigare

(se sid. 27) meddelat därom att inmalningstvång införts i Tyskland,

Frankrike, Spanien och Luxemburg samt förberedes i Tjeckoslovakien.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag icke finner mig kunna tillmäta

avgörande vikt åt förenämnda invändningar, som framförts mot

en reglering av vetemarknaden sålunda att man medelst inmalningstvång

sörjer för avsättningen av det till brödsäd dugliga svenska vetet och medelst

ett sådant tvång i förening med åtgärder för att reglera tillförseln

till kvarnarna av svenskt vete söker åstadkomma reglering av priserna

å vete. Förslag i sådant hänseende kommer därför att av mig framlaggas.

Rörande frågan, i vilken omfattning och på vilket sätt regleringen

bör genomföras, kommer jag att, i anslutning till mot utredningens förslag

framförda anmärkningar, i vissa punkter intaga en från utredningens

förslag avvikande ståndpunkt. Det må framhållas, att den reglering

som av mig kommer att föreslås, allenast är att betrakta som en

försöksanordning av tillfällig karaktär som, i händelse den slår väl ut

bör komma till användning tills vidare, men som bör upphöra, sa snart

en förbättring av läget å världsmarknaden för brödsäd inträtt.

Emellertid bliver, såsom i det följande närmare skall utvecklas, den

inhemska veteodlingen icke räntabel, även örn det mål skulle ernås, att

för svenskt vete betalades ett pris ungefär motsvarande världsmarknadspriset

å likvärdig vara med tillägg av nu gällande tull. Härtill kommei,

att verkningarna av de av mig nu förordade åtgärderna icke omedelbart

kunna i full utsträckning giva sig till känna. Då emellertid verksamt

stöd åt brödsädesodlingen är omedelbart av behovet påkallat, kommer jag

att i det följande framlägga förslag om höjning av nu gällande tullsatser

å malen och örn alen spannmål samt om införande av tull å havre.

Vad härefter angår begränsningen av de av utredningen framförda förslagens

räckvidd till att i främsta rummet avse vetet må anmärkas, att

den omständigheten, att sedan åren 1918—1915 rågodlingen nedgått med

i runt tal en tredjedel, medan veteodlingen sedan nämnda tid nästan

fördubblats, icke i och för sig torde kunna åberopas till stöd för en dylik

begränsning. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, omfattar rågodlingen

fortfarande en avgjort större areal och med säkerhet jämväl ett större

antal odlare än veteodlingen. Det må och bemärkas, att rågodlingen företrädesvis

bedrives i sådana trakter av landet, där jordmånen är relativt

svag, och i stor utsträckning av medelstora och mindre jordbrukare.

Veteodlingen bedrives däremot till övervägande del i landets bördigare

I vad mån

böra åtgärder,

som vidtagas,

omfatta även

råg?

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

bygder oell sannolikt i relativt större omfattning å de större brukningsdelarna.

Ej heller vågar jag instämma i utredningens förväntan, att en

sanering av vetemarknaden i enlighet med av utredningen angivna riktlinjei

kommer att i prisförbättrande riktning återverka å rågmarknaden.

Goda skäl torde tvärtom kunna anföras till stöd för den farhågan, att ett

genomförande av utredningens förslag i oförändrat skick komme att öka

spänningen i avseende å det inbördes prisläget mellan vete och råg.

Det synes mig av lin anförda skäl uppenbart, att rågmarknaden icke

kan lämnas att reda sig själv. Detta torde ej heller hava irarit utredningens

avsikt. De förslag, som utredningen åsyftat skola gälla jämväl

låg, äro emellertid allenast sådana, som först i en framtid kunna få

någon verkan. Detta gäller i första hand de föreslagna lagérhusföreningarna,

vilkas verksamhet skulle omfatta även råg.

A andra sidan föreligger ett av utredningen jämväl åberopat starkt

skäl för att en viss åtskillnad iakttages i fråga örn åtgärder för stödjande

av marknaden för de båda brödsädesslagen. Detta skäl ligger i

den olikhet, som förefinnes i fråga örn kvaliteten å svenskt vete och svensk

råg vid jämförelse med utländsk vara av dessa sädesslag. Det svenska

vetet är av mjukare, mindre glutenrik och mera äggvitefattig beskaffenhet

än i synnerhet vissa å marknaden konkurrerande amerikanska vetesorter.

Detta har föranlett, att den svenska allmänheten numera fordrar

ett vetemjöl innehållande viss inblandning utländskt vete av nyss angivna

konsistens. Härav har med den inhemska veteodlingens stegring

följt en särskild svårighet att, i synnerhet under goda skördeår, inom landet

finna avsättning till brödsäd för hela den inhemska, till berörda ändamål

dugliga veteskörden. Beträffande rågen är däremot läget ett annat.

Den svenska rågen är i kvalitetshänseende vid god bärgning fullt

jämbördig med i marknaden förefintlig utländsk vara. Då härtill kommer,

att även vid goda skördeår den svenska rågskörden i regel ej motsvarar

den inhemska förbrukningen av råg, föreligger beträffande detta

sädesslag ej de förut berörda speciella avsättningssvårigheter, som äro

för handen ifråga örn det svenska vetet.

I den mån utredningens förslag åsyfta att säkerställa avsättningen inom

landet av inhemsk brödsäd, torde det av denna anledning, åtminstone

för närvarande, icke vara av behovet påkallat att låta dessa förslag omfatta

även råg. Vid genomförandet av ett inmalningstvång och ett av

detta föranlett inblandningstvång eller eventuellt andra åtgärder av enahanda

verkan torde det alltså vara befogat att, såsom ock utredningen

föreslagit, begränsa dessa åtgärder till att avse allenast vetet.

Vad åter angår sådana åtgärder, som avse att reglera tillförseln till

kvarnarna av den svenska brödsäden, alitsa att förekom ina anhopningen

av saluutbuden under höstmånaderna och dymedelst förhindra det särskilda

tryck å marknaden, som av denna anledning är en varje höst återkommande

företeelse, föreligga samma skäl att låta dessa åtgärder gälla

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

råg som vete. Vill man, såsom utredningen tänkt sig, förverkliga sist

angivna syftemål genom bildande av lagerhusföreningar, å vilka det

skall ankomma att lagra dels föreningens medlemmar tillhörig spannmål

dels ock för lättande av marknaden uppköpt spannmål, lärer denna verksamhet

böra omfatta båda nämnda sädesslag.

Till grund för utredningens förslag örn införandet av lagstadgat inmalningstvång

vid kvarnarnas mjöltillverkning i förening med inblandningstvång

vid import av utländskt vetemjöl ligger en beräkning att för

den inhemska veteskördens fulla användning som brödsäd skulle vid

kvarnarnas vetemjölstillverkning erfordras en inmalning av 70 procent

svenskt vete i genomsnitt för hela konsumtionsåret.

De anmärkningar, som särskilt från lantbruksstyrelsen framförts mot

de vid verkställandet av denna beräkning tillämpade grunder, synas mig

vara av den innebörd, att utredningens kalkyler i nämnda avseende icke

utan ytterligare kontrollundersökningar kunna läggas till grund för förslag

i ämnet. Svårigheter möta redan vid beräknande av storleken av

den del av veteskörden, som lämpar sig till människoföda. Ännu större

bliva svårigheterna, då det gäller att finna tillförlitliga normer för beräkning

av förbrukningen av vete och råg per innevånare inom jordbrukarklassen

och inom den övriga delen av befolkningen.

Då den jordbrukande befolkningens behov av vetemjöl i stort sett torde

fyllas genom sådan förmälning som sker mot tull eller lön, alltså genom

förmälning som enligt förslaget skall undantagas från regleringen, torde

fog finnas för lantbruksstyrelsens anmärkning därom, att vid beräkning

av inmalningsprocenten för den del av vetemjölstillverkningen, som beräknas

för den icke jordbrukande befolkningens förbrukning, veteförbrukningen

hos den jordbrukande befolkningen icke bör medtagas. Ej

heller torde det vara riktigt att i denna kalkyl medtaga den kvantitet

vetemjöl, som ingår i mjöl av andra sädesslag, i den mån detta härstammar

från inhemskt vete; jämväl denna förmälning är nämligen enligt

utredningens förslag till lag i ämnet undantagen från regleringen.

Därest utredningens kalkyler omräknas med iakttagande av nu berörda

anmärkningar, skulle för fyllande av den icke jordbrukande befolkningens

behov av vete, av utredningen uppskattat till 330,000 ton, finnas att

tillgå 155,000 ton av inhemsk skörd. Detta innebär, att för säkerställande

av deri svenska veteskördens förbrukning till brödsäd skulle i genomsnitt

för konsumtionsår erfordras en inmalning av cirka 50 procent svenskt

vete i det vid kvarnarna tillverkade vetemjölet.

Dessa beräkningar äro grundade på en av utredningen angiven veteförbrukning

av 90 kilogram per person inom den jordbrukande befolkningen,

som utredningen uppskattar till 2 miljoner personer, och av 80

kilogram per person inom den övriga befolkningen, av utredningen uppskattad

till 4.12 miljoner personer. Utredningen utgår alltså från en vete
-

Inmalningsoch

inblandningstvång.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

förbrukning’ av i medeltal 83.26 kilogram per innevånare. Mot dessa beräkningar

bär lantbruksstyrelsen gjort gällande, att veteförbrukningen

till människoföda blivit för högt tilltagen.

Att en ansenlig ökning av vetekonsumtionen ägt rum under de två

sistförfluten årtiondena, torde vara ställt utom tvivel. Huruvida de av

utredningen angivna siffrorna giva en sann bild av den nuvarande konsumtionen,

kan icke, på grundval av den utredning som å förevarande område

föreligger, med någon högre grad av visshet för närvarande avgöras.

I allt fall måste man ställa sig frågande inför uppgiften, att vetekonsumtionen

inom den jordbrukande befolkningen skulle vara större än inom

befolkningen i övrigt. Tydligt är ock, att den omständigheten att, så vitt

av betänkandet framgår, hänsyn ej tagits till att vete jämväl förbrukas

till utfodring av kreatur, är ägnad att rubba kalkylernas tillförlitlighet.

Vissa skäl torde alltså tala för den av lantbruksstyrelsen hävdade uppfattningen,

att den årliga veteförbrukningen till människoföda per innevånare

är lägre än den av utredningen förutsatta. Men är den genomsnittliga

vetekonsumtionen per innevånare lägre än utredningen antagit,

blir ock totalförbrukningen lägre. Härav måste då följa en högre inmalning

av svenskt vete för att den inhemska skörden skall finna åtgång

som brödsäd. Att en genomsnittlig inmaling av cirka 50 procent svenskt

vete vid den inhemska vetemjölstillverkningen är för låg för att säkerställa

förbrukningen av den inhemska veteskörden som brödsäd, torde

vara sannolikt.

Tydligt är, att veteproduktionen inom landet stegrats i hastigare tempo

än den inhemska förbrukningen av denna vara. Med de osäkerhetsmoment,

som vidlåda de föreliggande beräkningarna, torde, vid uppdragandet

av gränserna för den uppgift ett inmalningstvång beträffande vete

bör fylla, den möjligheten icke kunna helt lämnas ur räkningen, att landets

egen produktion av vete redan kan hava uppnått en sådan storlek,

att dess förbrukning inom landet som brödsäd icke är möjlig, därest nian

samtidigt vill upprätthålla det av utredningen uppställda kravet, att det

tillverkade mjölet skall vara av god bakningsduglighet.

På grund av vad nu anförts finner jag mig icke för närvarande kunna

tillstyrka införandet av ett inmalningstvång av den stränghet, som utredningen

föreslagit.

A andra sidan kan jag ej heller biträda lantbruksstyrelsens förslag att

hänskjuta det slutliga ordnandet av frågan örn vad som bör göras för

att trygga avsättningen inom landet till brödsäd av dess egen produktion

av brödspannmål till förnyad utredning, därvid jämväl skulle undersökas

lämpligheten av statsmonopol i en eller annan form beträffande

import av och handel med brödsäd. En dylik utredning skulle kräva så lång

tid, att förslag icke skulle kunna föreläggas årets riksdag. Hedan detta

gör förslaget mindre tilltalande. I den enskildes handlingsfrihet så ingripande

åtgärder, som varje form av statsmonopol beträffande importen

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

av och handeln med brödspannmålen måste innebära, torde dessutom

icke böra tillgripas förrän erfarenheten visat, att andra medel icke leda

till målet. Det torde visa sig svårt att finna ett monopolsystem så anordnat,

att staten undgår att bliva invecklad i mer eller mindre svåröverskådliga

affärer; i allt fall torde varje sådant system vara ägnat att förringa

odlarnas eget intresse för och initiativ till avlägsnande av eventuella

missförhållanden i avseende å avsättning för och prisbildning å

varan. Möjlighet torde jämväl finnas för en tillfredsställande lösning

av den fråga, det här gäller, utan mera tidskrävande ytterligare utredningar.

Vad som i detta avseende tarvas är i första hand mera säkra

hållpunkter för beräkning av den inhemska förbrukningen av vete till

brödsäd. Undersökningar i detta avseende pågå.

Vad som bör eftersträvas synes vara att med minsta möjliga ingrepp

i den enskildes rörelsefrihet underlätta och stödja avsättningen av den

inhemska veteskörden eller största möjliga del därav för förbrukning

som brödsäd, i den mån skörden är därtill tjänlig. Den lämpligaste och

ur det allmännas synpunkt mest önskvärda formen för ernående av nu

angivna mål är otvivelaktigt, att kvarnarna genom avtal förbinda sig

att vid sin förmälning av vete använda svensk vara i för vinnande av

angivna syfte erforderlig utsträckning. Ett säkerställande av förbrukningen

till brödsäd av den inhemska skörden eller i allt fall den övervägande

delen därav på överenskommelsens väg skulle sannolikt förenkla

kontrollen över inmalningsbestämmelsernas efterlevnad. Självfallet

är mest önskvärt att kunna uppnå en tillfredsställande sådan överenskommelse

utan att behöva tillgripa tvångsföreskrifter i fråga om import

av vetemjöl, och detta även örn inmalningsprocenten i sådan händelse

mäste sättas något lägre. Kan emellertid en dylik överenskommelse ej

komma till stånd utan garanti mot konkurrens med importmjölet, torde

denna böra ställas genom ett inblandningstvång enligt de riktlinjer utredningen

angivit. Att såsom kommerskollegium ifrågasatt neutralisera

konkurrensen från det utländska mjölet genom importförbud i förening

med licensförfarande torde icke vara förenligt nied av Sverige tiaktatmässigt

gjorda utfästelser att icke hindra varuutbytet genom införseloch

utförselförbud. En tullförhöjning å mjöl måste, därest den skulle

verka som regulator å mjölimporten, i varje fall vid tillämpning av hög

inmalningsprocent, bestämmas till ett så avsevärt belopp, att denna utväg

icke torde kunna förordas.

Skulle överenskommelse med kvarnarna icke kunna träffas, bör dock jämväl

i nmalningstvång kunna påbjudas. Ett sådant tvång torde ock kunna

genomföras enligt regler, som äro bättre ägnade att anpassa detsamma

efter skiljaktigheter i tillgång och förbrukning av vete, än det av utredningen

föreslagna. Ett inmalningstvång bör sålunda icke hava till ändamål

att under alla förhållanden säkerställa avsättningen till människoföda

av hela den inhemska, till brödsäd tjänliga och tillgängliga veteskörden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

En svårighet vid ordnandet av det föreliggande spörsmålet, vare sig

detta sker med hjälp av ett av statsmakterna påbjudet inmalningstvång

eller genom med kvarnarna träffad överenskommelse örn att vid förmälning

av importerat vete skall tillsättas till brödsäd dugligt svenskt vete

till viss fastställd procentuell andel, kan bliva prissättningen å mjölet.

Vissa skäl tala nämligen för, att ett inblandningstvång kan komma att i

större omfattning än som ur prisregleringssynpunkt är önskvärt verka som

hämsko å importen av vetemjöl. Det måste med hänsyn härtill bliva en

angelägenhet av vikt att söka förebygga, att kvarnarna bliva allenarådande

vid prissättningen å det inhemska vetemjölet. Betryggande säkerhet mot

prisuppskörtning beträffande vetemjölet torde bäst kunna åstadkommas

genom en med kvarnarna träffad överenskommelse, däri dessa förbinda

sig att tillhandahålla det av dem tillverkade mjölet till priser, som stå i

visst angivet förhållande till utlandspriserna å jämförlig vara med tilllägg

av tull. En sådan prisöverenskommelse torde emellertid lättare stå

att vinna, därest denna ingår såsom led i en större överenskommelse, som

omfattar jämväl frågan örn tvångsföreskrifter i fråga örn inblandning

samt, förutom prissättningen å, jämväl grunderna för tillverkningen av

mjöl.

På sätt redan framhållits bör det tillkomma Kungl. Maj:t att meddela

de närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpningen av inmalningsoeh

inblandningstvånget. Härvid synas i stort sett de regler böra genomföras,

som utredningen tänkt sig. Mot vissa av dessa regler hava anmärkningar

framställts. I dessa avseenden torde Kungl. Majit först vid författningarnas

utfärdande böra intaga slutlig ståndpunkt.

I enlighet med den uppfattning jag sålunda uttalat rörande inmatnings-

och inblandningstvång torde av riksdagen böra begäras bemyndigande

för Kungl. Majit, att, där så prövas nödigt, förordna, att envar,

som driver kvarn och därvid förmaler utländskt vete, skall vara

pliktig att vid framställning av mjöl, innehållande vete, använda svenskt

vete i sådan omfattning, att det svenska vetet minst utgör i genomsnitt

viss procent av allt Ante, som förmales vid kvarnen, och tillika

viss procent av det i varje parti ingående vetemjölet, att — i samband

med sådant förordnande eller där kvarninnehavare i riket gent emot

staten utfäst sig att vid framställning av mjöl använda svenskt Ante

i viss omfattning — örn så prövas nödigt, stadga, att den, som till

riket inför mjöl, innehållande vete, skall vara pliktig att låta däri inblanda

mjöl av svenskt Ante i den grad, som gäller med avseende å förmälning,

att medgiva de undantag från ovan angivna förmalnings- eller

inblandningsskyldighet, som av förhållandena påkallas, samt att själv

eller genom därtill förordnad myndighet meddela närmare föreskrifter örn

förmalnings- eller inblandningsskyldigheten.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

De föreskrifter, som det på grund av ett dylikt bemyndigande skulle,

där överenskommelse angående viss förmalningsskyldighet ej kan träffas,

tillkomma Kungl. Majit eller den myndighet, Kungl. Majit bestämmer, att

utfärda rörande inmalningstvång, torde, i anslutning till vad jordbruksutredningen

i sådant hänseende föreslagit, böra innehålla i huvudsak följande.

Förmå klingspor lod skall omfatta två kalendermånader; period begynner

med början av konsumtionsår. Konsumtionsår räknas fr. o. m. den 1

november visst år t. o. m. den 31 oktober nästföljande år.

Vid beräkning av den myckenhet vete, som vid kvarn förmalts, bör icke

inräknas

1) vete, svarande mot mannagryn, som vid kvarnen framställts;

2) vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren till innehavaren

av rörelse för tillverkning av makaroner levererats till fullgörande av försäljningsavtal

mellan dem eller som av kvarninnehavaren använts för

tillverkning av makaroner;

3) vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren exporterats;

4) svenskt vete, som förmalts tillsammans med annan brödsäd;

5) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandats

med mjöl av annan brödsäd än vete;

6) svenskt vete, som vid kvarnen förmalts mot tull eller lön; samt

7) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren på grund

av försäljningsavtal med importör av mjöl av vete levererats till denne för

att användas vid fullgörande av inblandsningsskyldighet, eller som av

kvarninnehavaren använts i kvarnrörelsen för fullgörande av dylik

skyldighet.

Bestämmelserna örn, att vid förmälning av importerat vete viss minimiprocent

svenskt vete skall inmalas, böra icke äga tillämpning beträffande

vete, svarande mot mannagryn, som vid kvarnen förmalts, och ej heller

beträffande vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren levererats

till innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner i och för

fullgörande av försäljningsavtal mellan dem, eller som av kvarninnehavaren

använts för tillverkning av makaroner.

Vidare bör stadgas förbud för att utmala mannagryn till mjöl samt för

innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner att utan behörigt tillstånd

använda från svensk kvarn inköpt mjöl av vete annat än i sin

nämnda rörelse.

I det föregående angivna grunder rörande tillverkning av makaroner

böra äga motsvarande tillämpning i fråga örn rörelse för tillverkning av

annan vara, beträffande vilken Kungl. Majit så förordnar.

Det bör vidare åligga den, som driver kvarn, vid vilken förmälning av

importerat vete äger rum, att föra särskild journal över vete, som vid

kvarnen förmales, samt böcker över sina inköp och lager av omalet svenskt

och importerat vete. Framstiilles vid kvarnen mannagryn, bör bok föras

Tilläinpningsbestämraelser

rörande inmalningstvånget.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tillämpningsbestämmelser

rörande blandnings

tvånget.

över lager och försäljning av denna vara. Vid varje bok bör i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift fogas de kontrakt, kvitton eller andra handlingar,

som kunna tjäna som verifikationer till uppgifterna i boken.

Kvarninnehavare bör vara skyldig att på anfordran hålla föreskriven

bok med verifikationer jämte övriga för kvarnrörelsen förda böcker och

anteckningar ävensom andra handlingar, som kunna tjäna till upplysning

om förhållande, varom anteckning bör ske i föreskriven bok, tillgängliga

för granskning av vederbörlig myndighet.

Kvarninnehavare bör vidare åligga att till den myndighet, Kungl. Maj:t

bestämmer, dels avlämna statistiska uppgifter rörande kvarnrörelsen dels

ock anmäla, när under löpande konsumtionsår förmälning av importerat

vete tager sin början.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner bör förpliktas att

föra särskild bok över sina avtal örn inköp av mjöl av vete från svensk

kvarn. Motsvarande bestämmelse bör gälla, därest Kungl. Majit beträffande

tillverkning av annan vara bestämt, att med avseende å sådan tillverkning

skall tillämpas vad om tillverkning av makaroner finnes föreskrivet.

Då frågan örn vilka föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av

en av kvarnarna frivilligt åtagen förpliktelse att vid sin förmälning av

importerat vete däri inblanda svenskt vete i viss omfattning, bliver beroende

av det innehåll, en med kvarnarna i berörda avseende träffad överenskommelse

kan erhålla, torde det tillkomma Kungl. Majit att i dylikt fall

utfärda de tillämpningsföreskrifter, som Kungl. Majit kan finna påkallade.

Tillämpningen av inblandningstvånget torde i väsentlig överensstämmelse

med jordbruksutredningens förslag böra ske enligt i huvudsak följande

riktlinjer.

Svenskt mjöl, som användes till inblandning i importerat mjöl, skall

vara försålt av innehavare av svensk kvarn direkt till importören eller

levererat från svensk kvarn, som av importören innehaves.

Inblandningstvånget skall icke tilländas

1) i fråga örn importerat mjöl, som utan att hava från tullverket utlämnats

för förfogande inom riket, under tullkontroll åter utföres ur riket;

2) i fråga örn vetemjöl, som införes i egentlig gränstrafik eller eljest

under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på grund av

stadgandena i §§ 5, 6 och 8 i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929;

3) i fråga örn mjöl, som av importören levereras till innehavare av rörelse

för tillverkning av makaroner till fullgörande av försäljningsavtal

mellan dem, eller som av importören användes för tillverkning av makaronor;
4)

i fråga örn rörelse för tillverkning av annan vara, örn vilken Kungl.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

\Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Maj:t förordnat, att därtill använt vete icke skall tagas i beräkning vid

fastställande av inmalningsprocenten.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner eller annan vara,

varom nyss nämnts, skall icke utan tillstånd av vederbörlig myndighet

äga använda från importör inköpt mjöl av vete för annat ändamål än i

sin ifrågavarande rörelse. Det skall vara förbjudet att utmala mjöl av

mannagryn, som importerats.

Tulldeklarering av importerat mjöl av vete, som icke må till riket införas

utan iakttagande av föreskriven inblandningsskyldighet, må ske

allenast vid de tullanstalter, som Kungl. Maj:t bestämmer.

I den mån så finnes erforderligt, bör vid dessa tullanstalter genom

statens försorg inrättas blandningsanläggningar, försedda med blandningsapparater

och vågar samt innefattande erforderligt utrymme jämväl

för lagring och expedition m. m.

Sedan importör beträffande importerat mjöl av vete fullgjort vad honom

enligt tullförfattningarna åligger för att han skall äga förfoga över

varan, skall denna under tullbevakning föras till vederbörande blandningsanläggning,

där varan skall förvaras under tullverkets lås. Från

blandningsanläggningen må varan, såvitt den icke under tullkontroll åter

utföres ur riket, av importören uttagas först efter det föreskriven inblandning

i varan av mjöl av svenskt vete ägt rum.

Inblandning av mjöl av svenskt vete bör ske efter importörens anvisningar

sålunda, att importören hos tullmyndigheten angiver den mängd

svenskt mjöl, som bör inblandas i varje av importören önskad del av det

parti utländskt mjöl, som importören anmält till blandning. Importören

skall tillhandahålla för blandning erforderlig myckenhet svenskt mjöl.

Blandningen verkställes under uppsikt av tullmyndighet av sakkunnig

personal, som därtill av tullmyndigheten anlitas.

Importör skall för blandningens utförande och för begagnande av blandningsanläggningen

till statsverket erlägga avgift, som uppbäres av tullmyndigheten.

Till blandningsanläggning inkommen vara må innehållas,

tills denna avgift erlagts.

Mjöl av svenskt vete skall, för att kunna användas vid blandning, vara

av innehavare av svensk kvarn levererat direkt till blandningsanläggningen.

Säck eller annan för dylikt parti använd förvaringspersedel skall

vara plomberad och åtföljd av skriftlig förklaring av kvarninnehavaren,

att intet av det i förvaringspersedeln innehållna mjölet framställts av

utländskt vete.

Uraktlåter importör att inom bestämd tid efter anmaning för blandning

tillhandahålla för ändamålet dugligt svenskt mjöl, skall tullmyndighet

äga att låta det införda mjölet för importörens räkning säljas å tullauktion

till person, som är villig låta fullgöra importören åliggande blandningsskyldighet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Underlåter importör att inom bestämd tid efter erhållen anmaning hos

tullmyndighet till blandning anmäla importerat mjöl eller meddela erforderliga

anvisningar för blandningens verkställande, bör tullmyndigheten

äga att, efter inhämtande av sakkunnigt yttrande, förfara på sätt bäst

synes.

Vederbörande tullmyndighet skall föra journaler över allt vid blandningsanläggning

blandat och uttaget mjöl av vete samt till den myndighet,

Kungl. Majit bestämmer, avlämna statistiska uppgifter rörande den

vid anläggningen förekommande verksamheten.

Tullmyndighet skall icke äga från blandningsanläggning utlämna mjöl

för leverans till innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner, med

mindre importören till tullmyndigheten lämnar de upplysningar, Kungl.

Majit enligt därom utfärdade bestämmelser kan finna erforderliga. Det

bör i sådant avseende åligga importör att hålla av honom förda böcker, anteckningar

och andra handlingar, som kunna tjäna till upplysning, tillgängliga

för granskning av den myndighet, Kungl. Majit bestämmer.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner bör föra särskild

bok över sina avtal örn inköp av vete från importör av dylikt mjöl. Motsvarande

bestämmelse bör gälla för innehavare av rörelse för tillverkning

av annan vara, beträffande vilken Kungl. Majit förordnat, att för tillverkning

av sådan vara skall tillämpas vad som stadgats i fråga örn tillverkning

av makaroner.

Importör av mannagryn torde ock böra föra särskild bok över av honom

införd sådan vara.

Slutligen bör det tillkomma Kungl. Majit att utfärda för efterlevnad

av stadgandena angående såväl inmalnings- som inblandningstvånget erforderliga

ansvarsbestämmelser, ävensom föreskrifter örn åtalsrätt, behörig

domstol m. m.

Det torde tillkomma Kungl. Majit att vid utfärdandet av föreskrifter i

nu herörda ämnen vidtaga de modifikationer i vad ovan angivits samt

meddela de ytterligare stadganden, som kunna finnas påkallade.

Då vederbörande importör skall gälda kostnaderna för arbetet med

blandningens utförande ävensom erlägga viss ersättning för begagnande

av blandningsanläggningen, torde de kostnader, som på grund av blandningstvånget

komma att drabba statsverket, kunna begränsas till utgifter

för blandningsanläggningarnas inrättande, alltså för anskaffande av erforderliga

lokaler, blandningsapparater och nödig utrustning i övrigt.

Emellertid finnas blandningsanläggningar vid samtliga större kvarnar.

Enligt vad jag under hand inhämtat, kan påräknas, att dessa kvarnar komma

att ställa sina blandningsanläggningar till förfogande för utförande av

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

den mjölblandning, som kan påkallas av inblandningstvånget. Därest så

kommer att ske, skulle staten behöva sörja för inrättandet av allenast

något mindre antal blandningsanläggningar. För nämnda ändamål torde

vara tillräckligt att beräkna ett belopp av 25,000 kronor, som lämpligen

torde böra anvisas att utgå såsom förslagsanslag.

Bildandet av lagerhusföreningar, uppförande av lagerhus och beviljande

av kredit åt föreningarna.

Den i det föregående antydda planen för sanering av vetemarknaden

går i korthet ut på att genom en mera jämn reglering av saluutbuden av

vete under hela konsumtionsåret ernå för odlarna mera tillfredsställande

pris. En sådan reglering förutsätter, enligt vad jordbruksutredningen

framhåller, att den del av den salubjudna veteskörden, varav kvarnarna

ej hava omedelbart behov, uppsamlas i lagerhus och därefter

i mån av efterfrågan utsläppes i marknaden. Det är tänkt, ätt lantmännen

i de veteodlande distrikten skola sammansluta sig i föreningar,

på vilka det skall ankomma att uppföra för ändamålet erforderliga

lagerhus. Medel till byggande av lagerhus skall staten tillhandahålla

i form av lån mot säkerhet i lagerhusen. Lagerhusen skola dels

förmedla försäljning av vete från föreningsmedlemmarna direkt till

kvarnarna dels för medlemmarnas räkning mottaga och lagra vete dels

ock av föreningens medlemmar inköpa vete, då så finnes behövligt för att

lätta marknaden eller för att bereda medlem av föreningen tillgång till

penningar. För att möjliggöra en efter dessa riktlinjer av lagerhusföreningarna

driven affärsverksamhet ställes enligt utredningens förslag

till föreningarnas förfogande en löpande kredit i riksbanken, som av

föreningarna må tagas i anspråk mot erläggande av vanlig diskontoränta.

Säkerhet för sålunda beviljade lån skall utgöras av den spannmål

vederbörande förening inköpt. Huru utredningen i övrigt tänkt sig

förverkligandet av den sålunda i stora drag antydda organisationen har

utredningen på följande sätt angivit:

Grundförutsättningen för den skisserade saneringsplanen hestode i en

effektiv organisation av lantmännen i de viktigare spannmålsbygderna.

Berörda organisationsarbete måste, ehuru stödjande åtgärder krävdes från

det allmännas sida, bliva lantmännens egen sak samt torde åtminstone till

en del kunna anknyta till redan bestående organisationer, exempelvis lantmännens

centralföreningar. Man syntes kunna tänka sig en särskild organisation

förslagsvis benämnd lagerliusförening, inom var och en av rikets

slättbygder, d. v. s. Mälarlandskapen, östgötaslätten, Kalmarbygden,

skånska slätten och västgötaslätten. Huru organisationerna skulle ordnas

och deras lokala omfattning, finge överlämnas till lantmännens eget av
liihamj

lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. 85 höft. (Nr 108.) *>

Lantmannaorganisationer

och lagerhus.

Jordbruks
utredningens
förslag.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Marits proposition Nr 108.

görande. Sedan lagerliusföreningar bildats med nöjaktig anslutning av

respektive områdens veteodlare, skulle statsmedel ställas till föreningarnas

förfogande för uppförande av ett eller flere lagerhus, allt efter som behovet

krävde. Dessa statsmedel horde till hela anläggningskostnadens belopp

lämnas som lån, varvid i första hand den nuvarande spannmålslagerhusfonden

å en halv miljon kronor toges i anspråk samt därutöver lånemedel,

som särskilt anvisades. För lånen borde gälla räntefrihet under

de tre första åren samt amorteringsfrihet under sex år. Räntan borde,

därest staten ej funne skäl medgiva full räntefrihet, utgöra högst 4 1/s procent;

amorteringstiden borde vara 40 år. Som säkerhet för lånen skulle godtagas

inteckningar i lagerhusen.

Lagerhusen skulle från medlemmarna i respektive lagerhusföreningar

mottaga vete för lagring och på detta sätt mildra anhopningen av saluutbuden

på hösten samt säkerställa erforderliga leveranser till kvarnarna

under konsumtionsårets senare del. Vid uppskattning av det lagerhusutrymme,

som för angivet ändamål erfordrades, finge även tagas i betraktande

befintliga lagringsmöjligheter, främst kvarnarnas lagerlokaler.

Kvarnarnas lagerhus torde, inklusive pågående eller nära förestående nybyggnader,

rymma 150,000 ton spannmål. Därav kunde ungefär 120,000

ton beräknas komma på vete. För närvarande torde i normala fall högst

omkring 50,000 tons utrymme disponeras för lagring av utländskt vete.

Med den ökade förmälning av svenskt vete, som avsåges, torde behovet

av lagerutrymme för utländskt vete nedgå till cirka 40,000 ton, varefter

80,000 tons utrymme skulle återstå för lagring av svenskt vete.

Ett bedömande av huru långt detta utrymme räckte, förutsatte en uppskattning

av den ungefärliga storleken av de vetekvantiteter, som på hösten

komme i öppna marknaden. Därvid kunde man utgå från att vetepartier

av betydelse för den allmänna marknaden utbjödes i nämnvärd

omfattning endast från de egentliga spannmålsområdena och att alltså

skogsbygdernas veteproduktion kunde lämnas ur räkningen. Örn Jönköpings,

Kronobergs, Göteborgs och Bohus län, Värmlands och Kopparbergs

län räknades som skogsbygder, avginge på detta sätt 7 procent av

den som brödsäd disponibla vetemängden — uppskattad till 400,000 ton —

eller i runt tal 30,000 ton. Vidare finge avdragas den vetemängd, som

lantbefolkningen i veteområdena läte förmala för egen konsumtion. Denna

avgång syntes med ledning av jordbruksbefolkningens antal i berörda områden

kunna anslås till 100,000 ton. Därefter skulle återstå 270,000 ton att

disponera för öppna marknaden. Det kunde dock icke förutsättas, att

hela denna kvantitet på en gång komme i marknaden. Mognaden å höstoch

vårvete inträdde i olika landsdelar å skilda tider. Vidare kunde tiden

för tröskning variera betydligt å olika gårdar. Flere lantmän med egna

lagringsutrymmen behölle sitt vete till längre fram på konsumtionsåret.

Sistberörda lagring hos lantmännen kunde måhända anslås till 70,000 ton.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Den kvantitet, som på tidigt stadium kunde påräknas för marknaden,

skulle alltså stanna vid omkring 200,000 ton. Kvarnarna borde därav vid

höstens början kunna taga emot 75,000 ton; vid denna uppskattning hade

tagits hänsyn till att kvarnarnas utrymme till någon del vore belagt med

vete av äldre skörd. Då, allteftersom förmalningen fortskrede, utrymme

bleve ledigt för ny upplagring, torde kunna beräknas, att vid slutet av

oktober eller början av november ytterligare 40,000 å 50,000 ton svenskt

vete skulle kunna mottagas av kvarnarna. Den vetemängd, för vilken

lagerutrymme borde finnas tillgängligt utanför kvarnarna, rörde sig

sålunda omkring 75,000 å 85,000 ton.

Statens nu befintliga, offentliga spannmålslagerhus, nio till antalet och

med en sammanlagd lagringskapacitet av nominellt 34,000 ton, fyllde icke

de krav i fråga örn belägenheten, som måste uppställas för att göra en

lagerhusinrättning effektiv. — Lagerhusen måste hava ett läge, som gjorde

deras begagnande så billigt och bekvämt som möjligt. Lämpligaste förläggningsorter

vore därför vid kaj i hamnstad, där större kvarn funnes.

Lossning och lastning kunde å sådan plats ske maskinellt. Lagerhusen

borde vidare, där de lokala förhallandena sadant medgave, föi läggas sa

nära kvarn, att överföring av spannmål även dit kunde verkställas direkt

via maskinella transportbanor. — Ledande synpunkter vid anläggandet av

statens lagerhus hade varit, att läget skulle erbjuda skydd mot fientlig

skadegörelse; de hade därför förlagts inuti landet, vilket gjorde deras begagnande

oekonomiskt, då spannmålens fraktning till och från lagerhusen

droge en kostnad, som spannmålen merendels icke kunde bära. En

undersökning avseende förhållandena per den 30 november 1929 hade ock

utvisat, att de fem lagerhus, som för närvarande vore i drift, endast ofullständigt

utnyttjades. Vid denna tidpunkt hade i berörda fem lagerhus

funnits lagrade följande kvantiteter spannmål:

Eslöv

Klagstorp

Linköping

Vara

Åstorp

Summa

ton

ton

ton

toli

ton

ton

Vete ....................

476

171

100

90

690

1,527

Råg........................

408

20

642

150

134

1,354

Korn ....................

85

35

—

—

—

120

Annan spannmål

98

—

—

122

—

220

Kli och oljekakor

17

—

—

60

—

77

Statens lagerhus kunde följaktligen i förevarande sammanhang icke

tillerkännas större betydelse. Åtminstone några av dem skulle dock kunna

fylla en uppgift särskilt som reservutrymme, varför det kunde tänkas

lämpligt, att de infogades i en lantmännens lagerhusorganisation. Om

det antoges, att statens lagerhus i någon mån kunde begagnas, och dessutom

i avvaktan på erfarenhet örn det tilltänkta systemet en viss säker
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

hetsmarginal nedåt hölles, syntes nyanläggning av lagerhus tills vidare

kunna stanna vid en kapacitet av omkring 50,000 ton spannmål; det hade

därvid tagits i beräkning, att även råg skulle vid behov kunna mottagas

för lagring. Lagerhusens antal, storlek och förläggning, lagringsavgifter

m. m. vore frågor, vilkas lösning måste föregås av lokala undersökningar

företagna av lantmännens egna organisationer. Förslagen borde prövas

och godkännas av Kungl. Majit efter spannmålsnämndens hörande. En

ekonomisk drift torde förutsätta minst 4,000 tons kapacitet. Ett lagerhus

av denna storlek kunde inklusive torkinrättning beräknas draga en anläggningskostnad

av omkring 250,000 kronor, tomtvärdet oberäknat. För

en beräknad lagringskapacitet av 50,000 ton skulle alltså krävas 12 å 13

lagerhus av förenämnda storlek med en sammanlagd anläggningskostnad

av i runt tal 3 miljoner kronor. Därav syntes, oberäknat den nuvarande

spannmålslagerhusfonden, för budgetåret 1930/1931 böra anvisas en miljon

kronor. Utom angivna 3 miljoner kronor erfordrades visst belopp för inköp

av tomtmark, där arrendering av sådan ej ställde sig lämpligare.

Sistberörda belopp kunde dock icke till storleken närmare uppskattas,

innan förberedande lokala undersökningar rörande lagerhusens förläggning

utförts. Medel för ändamålet torde tills vidare kunna tagas av det

för lagerhusen beräknade beloppet.

Sedan lagerhusföreningar bildats och behövliga lagerhus av dessa anlagts,

vilka åtgärder för att organisationen skulle bliva effektiv borde genomföras

i möjligaste mån samtidigt i hela landet, skulle systemet fungera

ungefär på följande sätt. För varje förening tillsattes en affärsledare med

uppgift att förmedla alla medlemmars försäljningar av vete och att förestå

rörelsen vid föreningens lagerhus; denna rörelse skulle även omfatta

inköp av vete från föreningens medlemmar. Försäljningen komme

alltså att omfatta såväl vete som levererades direkt till kvarn eller annan

köpare utan att passera lagerhus som vete av å lagerhus befintliga förråd.

Sistberörda förråd komme att bestå dels av vete, som av medlemmar inlagts

för vård och förvaring i avvaktan på lämpligt försäljningstillfälle,

dels av vete, som av föreningen genom affärsledaren inköpts för att lätta

marknaden och för att utan tidsutdräkt bereda medlemmar behövliga

kontanta medel. Det vore omöjligt att med någon säkerhet bedöma dem

omfattning, i vilken berörda inköp kunde väntas bliva erforderliga. Det

kunde som en gissning antagas, att en vetemängd motsvarande högst 80

procent av de nya lagerhusens kapacitet inköptes d. v. s. cirka 40,000 ton.

För inköp av en sådan kvantitet vete samt vid behov även råg i viss

omfattning, erfordrades ett rörelsekapital av omkring 8 miljoner kronor.

Därav syntes 5 miljoner kronor behövliga under budgetåret 1930/1931. Kapitalet

borde av staten ställas till förfogande i form av löpande kredit i

riksbanken och borde tagas i anspråk mot erläggande av vanlig diskontoränta.

Den inköpta spannmålen skulle utgöra säkerhet för krediten.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts -proposition Nr 108. 85

Spannmålsnämnden borde föreslå närmare bestämmelser rörande kreditvillkoren.

Beträffande prissättningen å vete borde principiellt gälla, att det svenska

vetet skulle av kvarnarna betalas med ett pris, som motsvarade

världsmarknadspriset å likvärdigt utländskt vete med tillägg av

svensk tull. Då det gällde att finna tillfredsställande objektiva

normer för jämförelse i värdehänseende mellan svenskt och utländskt

vete, syntes saken ställa sig enklast, örn nian godtoge noteringen i Köpenhamn

å danskt vete såsom världsmarknadspris å det svenska vetet.

I vissa situationer, t. ex. vid pristryckande dumping från andra länder,

kunde det dock tänkas nödvändigt att verkställa prisjämförelser med t.

ex. La Plata-vete. I dylikt fall erfordrades korrektioner för olikhet i

vikt, torrhetsgrad, glutenhalt, renhet m. m. Det borde ankomma på

spannmålsnämnden att under samråd med lantmännens organisationer,

kvarnar och vetenskapliga institutioner utreda och avgöra huru tillfredsställande

objektiva normer för jämförelse i värdehänseende mellan svenskt

och utländskt vete skulle uppnås. Spannmålsnämnden borde jämväl ombesörja,

att noteringar å svenskt vete offentliggjordes och i samband därmed

meddela sin uppfattning örn det svenska vetets värde, då skäl därtill

förelåge. Vidare borde nämnden för bedömande av det svenska vetets

värde införskaffa fortlöpande noteringar å olika utländska vetesorter.

Beträffande betalningen för av lagerhusföreningens medlemmar levererat,

genom affärsledaren försålt eller för lagring inköpt vete kunde

ifrågasättas, att leverantören erhölle betalning enligt det vid leveranstillfället

gällande priset. Därigenom uppstode ett spekulationsmoment, som

innebure risk för skadliga verkningar särskilt i två hänseenden, nämligen

dels på det sätt, att odlarna i förhoppning örn högre pris kvarhölle sitt

vete i den omfattning, att den jämna tillförseln till kvarnarna stördes, dels

därigenom att vete, som med anlitande av statskredit uppköpts för lagring,

vid inträdande prisfall icke kunde försäljas utan förlust. Det syntes

därför vara att föredraga, att säljaren vid leveranstillfället erhölle betalning

endast till viss del av gällande pris. Vid affärsårets slut verkställdes

avräkning för utrönande av det genomsnittspris, som respektive

förening erhållit vid sina försäljningar. Detta pris lades sedan till grund

för den slutliga regleringen av betalningen till de särskilda leverantörerna,

dock med iakttagande av skälig differens på grund av olikheter i

leveranstid, torrhetsgrad o. s. v. Lösningen av denna fråga torde böra

överlämnas till lantmannaorganisationernas eget avgörande.

I fråga örn den föreslagna lånefonden å 3 miljoner kronor till byggande

av lagerhus anför lantbruksstyrelsen bland annat:

Huru utredningen tänkt sig organiserandet av spannmålsodlarna framginge

ej tydligt av betänkandet. Enligt styrelsens förmenande torde det

Lånefonden

till byggande

av lagerhus.

Lantbruks
styrelsen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

vara önskvärt, att härvid så vitt möjligt bibehålla och stödja redan befintliga

organisationer, så att dessa kunde fylla skäliga krav såsom förmedlare

av lantmännens spannmålsaffärer. Att skapa nya föreningar

med nya styrelser och nya direktörer m. m. kunde lätt leda till en ur ekonomisk

synpunkt ödesdiger överorganisation. En anslutning av organisationen

till de befintliga centralföreningarna syntes ock medföra den

fördelen, att veteodlande och rågodlande trakter komme att försättas i

samma ställning, då det gällde att begagna sig av statens åtgärder till

stödjande av brödsädesodlingen. Detta krävde visserligen icke med nödvändighet,

att centralföreningarna skulle övertaga den ifrågasatta verksamheten.

Ur styrelsens synpunkt vore huvudsaken, att de befintliga

föreningarnas organisation i största möjliga grad utnyttjades.

Den föreslagna lånefonden å 3 miljoner kronor vore avsedd att bliva

ett första stöd åt organisationen. Ur synpunkten av de intressen, styrelsen

hade att företräda, måste det anses fördelaktigt, om villkoren för lånen

bleve så gynnsamma som möjligt. Det vore sålunda önskvärt, att

räntefoten för erhållande av lån ur fonden bestämdes enligt utredningens

förslag. Räntefrihet under något eller några år syntes styrelsen jämväl

böra komma i fråga. De i övrigt föreslagna villkoren funne styrelsen,

jämväl ur de synpunkter styrelsen hade att tillgodose, kunna medföra

mindre önskvärda konsekvenser. Ordnades saken så, som förslaget innebure,

syntes lagerhus kunna uppföras utan att den förening, som byggde,

hade egna tillgångar — således utan anlitande av insatser från medlemmarnas

sida — och utan att föreningen ådroge sig eller sin styrelse minsta

ekonomiska ansvar. Då därtill varken ränta eller amortering skulle erläggas

under de tre första åren och under följande tre år endast en skäligt

tillmätt ränta, syntes det styrelsen som örn verklig frestelse kunde föreligga

till ett lättvindigt utnyttjande av fördelarna, med fara för att lagerhus

uppstode, som saknade det existensberättigande, en fast lantmannaorganisation

gåve, och som måhända snart skulle öka antalet av med statsmedel

uppförda, obegagnade lagerhus. Så vitt styrelsen rätt uppfattat

förhållandena, torde en nödvändig förutsättning för en fast lantmannaorganisation

vara, att dess medlemmar genom ett verkligt, örn ock jämförelsevis

obetydligt, ekonomiskt intresse vore bundna vid organisationen.

Ju förr detta ekonomiska intresse vuxe sig starkt, desto säkrare stöde

organisationen på egna ben, och desto större gagn kunde den göra sina

medlemmar. En aldrig så stor organisation, som grundades endast på

lånemedel och statshjälp, komme alltid att vila på lerfötter. Ur dessa

synpunkter borde det snarast vara till fördel, örn den föreslagna amorteringstiden

avkortades, den amorteringsfria tiden inskränktes och en om

ock ringa fordran på eget ekonomiskt intresse i företaget infördes.

Styrelsen ifrågasätter, örn icke utredningen något underskattat betydelsen

av statens lagerhus. Styrelsen ansåge sig böra bestämt förutsätta,

att sådana bestämmelser örn lån ur lagerhusfonden stadgades, att icke

nya lagerhus komme att med statsmedel anläggas inom områden, för vilka

statens nuvarande lagerhus kunde tillfredsställa behovet av lagerhusutrymme.

Föreningen

Sveriges

spannmålsin
tressenter.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter, som förutsätter att med

de föreslagna lagerhusen avsåges mindre lagerhus vid järnvägsstationer,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

framhåller, att föreningens medlemmar, som bedreve sm rörelse från

magasiner å sådana platser, skulle bliva direkt lidande genom att de

statsunderstödda föreningarna öppnade lagerhus vid sidan av nämnda

magasin.

Kommerskollegium finner påtagligt, att inrättandet av lämpligt belägna

och i övrigt modernt utrustade lagerhus skulle kunna medföra fördelar

för spannmålsbandeln och särskilt för producenterna av brödspannmål.

Rörande frågan, vari dessa fördelar skulle bestå, hänvisar kollegium

till lagerhus- och kylhuskommitténs betänkande, däri dessa fördelar an
-

givas sålunda:

1) Den inhemska spannmålsproduktionen skulle genom spannmålens

uppsamling i lagerhusen kunna utbjudas i större, ensartade och dartor

som handelsvara värdefullare partier. Genom den rationella behandlingen

vid lagerhuset ökades också spannmålens värde. Den gemensamma

lagerhusdriften kunde även förväntas, driva spannmålsproducenterna

till kraftigare ansträngningar för höjande av spannmålens kvalitet.

Genom kontrollen över samt klassificeringen av leveranserna till lagerhusen

eggades producenterna nämligen till större noggrannhet vid val av

utsäde och rationellare behandling av skörden. Den inhemska spannmålens

kvalitet skulle sålunda höjas, dess enhetlighet befordras. Att därav

en prisstegring å spannmålen till lagerhusföreningsmedlemmarnas

fördel skulle bliva en följd, syntes vara givet. Men. denna prisstegring

bleve icke en prisstegring i egentlig bemärkelse, det vill säga en ökning i

pris å oförändrad kvalitet, utan en prisstegring, som vore en följd av att

spannmålen levererats i finare kvalitet. .

2) Spannmålsproducenterna skulle efter lagerhusens tillkomst ej längre

nödgas —- av brist på egna lagerlokaler samt för anskaffande av. penningar

till jordbruksdriften m. m. — sälja sin spannmål å tid, då priserna vore

tryckta. Vid låga priser kunde nämligen spannmålen tills .vidare uppläggas

i lagerhusen och spannmålens försäljning förläggas till. en lämpligare

tidpunkt, under det att producenterna likväl hade möjlighet att

genast få pengar å denna spannmål genom att å densamma vid lagerhuset

förskott lämnades eller lombardlån bereddes.

3) Vid lagerhusen kunde uppsamling ske av för export lämplig spannmål.

..

4) Vid uppsamlings- eller vid centrallagerhus kunde av lantmannens

sammanslutningar eller av andra uppföras kvarnar till förmälning av

den i lagerhusen upplagda spannmålen.

Kommers
kollegium.

Kommerskollegium tillägger vidare:

För spannmålsproducenterna hade de med lagerhusens inrättande förbundna

fördelarna ytterligare ökats, sedan, genom lagen, den 20 juni 1924

örn viss panträtt i spannmål under vissa villkor möjliggjorts bland annat

för ekonomisk förening, aktiebolag eller annan sammanslutning, däri

delägarna helt eller till övervägande del bestodo av jordbrukare, att upplåta

panträtt i spannmål, som utvunnits i delägarnas jordbruksdrift,

oaktat spannmålen ej befunne sig i föreningens besittning. En lantmannaförening,

som disponerade ett lagerhus, kunde alltså numera med

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statskon föret.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

iakttagande av bestämmelserna i nämnda lag använda i lagerhuset upplagd

spannmål, sorn utvunnits i föreningsmedlemmarnas jordbruksdrift,

såsom kreditobjekt och samtidigt driva handel med spannmål. Att dessa

fördelar endast i ringa grad gjort sig gällande i fråga örn de av staten

uppförda lagerhusen, måste tillskrivas dessas belägenhet och att vid valet

därav strategiska och icke driftsekonomiska synpunkter under fredstid

vant utslagsgi v ande. I dessa avseenden innebure utredningens förslag

rörande förlägguingen av de placera de lagerhusen ett bestämt företräde.

JNar slutligen med vår lagstiftning införlivats bestämmelser örn upplagsefler

lagerbevis, representerande själva varan, skulle säkerligen spannmafsfagerhusen

erhålla ännu vidsträekare betydelse.

Körande förslaget örn inrättande av en lånefond för anläggande av

lagerhus reserverar kommerskollegium sig på det bestämdaste mot, att

statslån motsvarande hela anläggningskostnaden skulle kunna utlämnas

till lagerhusföreningar utan annan säkerhet än inteckning i lagerhusen.

Kollegium anför härom bland annat:

Åventyrligheten av en dylik lånerörelse, som förutsattes finansierad

genom av staten upplånta medel, framträdde så mycket starkare genom

de föreslagna lånevillkoren. Lån utlämnade på av utredningen föreslagna

villkor bleve uppenbarligen närmast att betrakta såsom anslag med viss

eventuell återbetalningsskyldighet och borde då även så betecknas samt i

värjo fall utgå av skattemedel.

I betraktande av de stora förväntningar, som knutits vid inrätttandet

av lämpliga lagerhus, måste det anses anmärkningsvärt, att

den for sådant ändamål redan inrättade fonden hittills i så ringa

grad utnyttjats. De för lån ur denna fond stadg''ade villkoren torde vara

så förmånliga, att de, därest ett verksamt intresse i frågan visats av

lantmännen själva, knappast bort utgöra hinder för inrättande av spannmålslagerhus

med stöd av fonden. Att ändra lånevillkoren i den riktning

utredningen föreslagit, skulle innebära ett avsteg från sunda ekonomiska

principer. Tänkbart vore, att förening, bildad för att med stöd av

nr nämnda fond uppföra lagerhus, kunde under någon form erhaila

ytterligare stöd genom anslag av statsmedel, som för sådant ändarna!

beviljades av riksdagen.

Statskontoret anför bland annat:

Då lån skulle utlämnas till hela anläggningskostnadens belopp, kunde

säkerhet av inteckningar i lagerhusen icke anses betryggande. Därest

emellertid dylik säkerhet ansåges böra godtagas, torde föreskrift att så

skulle ske bora meddelas. Då utredning örn lagerhusens ekonomiska

bärighet icke framlagts, förefölle det svårt att nu avgöra, vilka villkor

som borde fastställas för låneverksamheten. Enligt utredningens förslag

— räntefrihet under tre år och amorteringsskyldighet fr. o. m. det sjunde

aret — skulle låntagaren hava att fr. o. m. sistnämnda år verkställa en

annuitetsbetalning av cirka 5.8 procent å det ursprungliga lånekapitalet

Länens löptid torde med hänsyn till beskaffenheten av den pant, som

Tor j ^ säkerhet för lånen, böra begränsas till exempelvis 30 år.

Med frihet från amortering under sex år skulle amorteringstiden sålunda

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

komma att omfatta 24 år och annuiteten bliva cirka 6.9 procent. Det

kunde möjligen ifrågasättas, örn icke för vederbörande låntagare skulle

vara mindre betungande, att amorteringsfrilieten inskränktes till den tid

av tre år, som för närvarande vore medgiven för lån från spannmalslagerhusfonden.

Därigenom skulle nämligen, med en amorteringstid av

27 år, annuiteten komma att utgöra cirka 6.47 procent å lånekapitalet. Med

hänsyn till den ekonomiska risk, som vore förbunden med denna laneverksamhet,

torde, särskilt för den händelse räntefrihet helt eller delvis

medgåves, de för utlåningen erforderliga kapitalmedlen böra anvisas at.

med ett efter dessa förhållanden avvägt belopp utgå av andra statsinkomster

än lånemedel.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra:

Riksdagen tillämpade sedan några år i fråga örn avsättningarna tili

statens utlåningsfonder konsekvent den principen, att av lånemedel anvisades

endast så stor del, att inflytande räntor å utlämnade lån beräknades

komma att fullt täcka statens egna ränteutgifter å de för respektive

fond upplånade medlen. Låntmedelsandelen i utlåningsfonderna

borde med andra ord vara i största möjliga grad riskfri. Denna för vidmakthållande

av statens sunda finansiella ställning viktiga regel medgåve

ej att helt av lånemedel anvisa de för bildande av en lagerhusfond

erforderliga medlen. Då lån från fonden skulle lämnas till belopp motsvarande

hela anläggningskostnaden för respektive lagerhus och säker

heten utgjordes endast av inteckningar i lagerhusen, måste man, även örn

man utginge från att lagerhusens rörelse komme att drivas enligt sunda ekonomiska

principer, räkna med möjligheten av att betydande förluster för

staten kunde uppkomma å denna lånerörelse. Den föreslagna räntefriheten

under tre år å utlämnade lån medförde därjämte en nedgång a\

nutidsvärdet av lånen och innebure därmed även en viss kapitalförlust för

staten. Förlustrisken vid denna nya form av statlig utlåningsrörelse

syntes så stor, att det kunde ifrågasättas, huruvida ej det mest riktiga

vore, att hela lånefonden anvisades att utgå av andra statsinkomster än

lånemedel. I varje fall borde en mycket betydande del, ej understigande

hälften av anslagen till fonden, utgå av sådana statsinkomster och således

högst hälften av lånemedel. Därest lånen från fonden skulle bliva

helt räntefria, borde fonden ej ens till någon del bestå av lånemedel.

För uppkomna och bokförda förluster, i den mån dessa drabbade i fonden

ingående lånemedel, borde riksgäldskontoret successivt beredas ersättning

på sätt numera skedde i fråga örn statens övriga utlåningsfonder. I

I fråga örn det föreslagna löpande kreditivet å 8 miljoner kronor att av

lagerhusföreningarna .användas till inköp av vete och råg anför lantbruksstyrelsen:
Närmare

utredning örn villkoren för denna kredit eller formerna för

dess fördelande funnes icke i betänkandet. Styrelsen ansåge det tveksamt,

huruvida denna kredit skulle avse — och uteslutande avse — att sätta

föreningarna i stånd att inköpa spannmål. Härmed infördes i föreningarnas

verksamhet ett spekulationsmoment, som kunde innebära fara

för deras framtida bestånd. Erfarenheten från liknande verksamhet

tidigare gåve vid handen, att största försiktighet härvid vore av nöden.

Enligt styrelsens mening hordo spannmålen förbliva i den ursprunglige

Fullmäktige i

riksgäldskontoret.

Kreditivet för

beviljande av

lån till inköp

av vete och

råg.

Lantbruks
styrelsen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Föreningen

Sveriges

Spannmålsintressenter.

Kommers
kollegium.

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

ägarens ägo, till dess den slutligen avsattes. Föreningens uppgift skulle

endast vara att tjänstgöra som mellanhand, vilken i avvaktan på spannmålens

försäljning förmedlade lån åt ägaren mot säkerhet av varan. Föreningens

verksamhet bleve, därest så skedde, lugnare och säkrare och

förutsättningarna för dess förmåga att gagna medlemmarna för framtiden

större.

Styrelsen ansåge sig dock, ur de synpunkter styrelsen hade att företräda,

böra framhålla betydelsen av att sådana åtgärder vidtoges, att

lantmännen utan alltför betungande former och villkor kunde komma i

åtnjutande av den kredit, som vore en nödvändig förutsättning för att

spannmålsmarknaden icke under hösten och förvintern nedtrycktes på

grund av lantmännens av ekonomiska svårigheter orsakade massuthud,

så snart skörden bärgats och avtröskats.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter anför, att staten genom att

ställa ett belopp av 8 miljoner kronor till lantmannaföreningarnas disposition

såsom rörelsekapital skulle göra ett oberättigat intrång på spannmålshandlarnas

verksamhet, som varit till stor fördel för jordbruket.

Kommerskollegium avstyrker på det kraftigaste den föreslagna organisationen

av spannmålshandeln, åtminstone i den skisserade utformning

förslaget erhållit i utredningens betänkande. Kollegium anför härom

bland annat:

Utredningen hade avsett, att den av lagerhusföreningarna inköpta spannmålen,

som upplagts i föreningarnas lagerhus, skulle utgöra säkerhet för

den av riksbanken beviljade krediten. Så vitt anginge spannmål, som utvunnits

i jordbruksdrift utövad av respektive föreningars medlemmar,

vöre detta redan med för närvarande i ämnet gällande bestämmelser rättsligt

sett genomförbart. De tyngande föreskrifterna i 1924 års lag örn viss

panträtt i spannmål måste dock därvid iakttagas, och försäljningen av

den förpantade spannmålen måste jämväl ske i enlighet med bestämmelserna

i denna lag. Det vore dock ur synpunkten av bankens intresse av

fullgod säkerhet för belåningssumman föga tillfredsställande att räkna

med pantens värde såsom lika med inköpsvärdet.

Oavsett detta vore det i hög grad betänkligt att med begagnande av

statlig kredit bereda möjlighet för enskilda sammanslutningar utan

egentlig ekonomisk stadga att bedriva i viss mån spekulativ spannmålshandel.

Med hänsyn till de starka fluktuationerna i spannmålsprisen

och till de stora vanskligheter, som över huvud vore förbundna med ett

riktigt bedömande av läget och framtidsutsikterna på spannmålsmarknaden,

kunde det befaras, att en sådan verksamhet i allt för många fall

skulle visa sig förlustbringande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhålla, att anordnande av kredit

för lagerhusföreningarna torde utgöra ett ofrånkomligt komplement till

inrättandet av en lagerhusfond, samt anföra vidare:

Det måste undvikas att, såsom utredningen syntes hava avsett, riksdagen

skulle ålägga riksbanken att ställa medel till lagerhusföreningarnas

förfogande mot säkerhet av den spannmål, föreningarna medelst

kreditens användande komme att inköpa. Mot ett dylikt ingrepp i riks
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

banksledningens fria prövningsrätt i fråga om bankens engagemang

måste ur principiell synpunkt inläggas en bestämd gensaga, detta sa

mycket mer som den ifrågasatta säkerheten måste betecknas som allt

annat än bankmässig. Då statsmakterna ansåge sig böra bevilja krediter

av ett eller annat slag, som ej vore riskfria, syntes det riktiga vara,

att riksdagen uppdroge åt riksgäldskontoret att på lämpligt satt handhava

kreditgivningen. Så hade ock under senare år i flere fall skeft.

I överensstämmelse härmed syntes även denna kreditfråga böra ordnas.

Två alternativ kunde därvid ifrågakomma. Det ena innebure, att krediten

ordnades i analogi nied vad som skedde i fråga om de stora krecli

terna till kristidskommissionerna, så att riksgäldskontoret skulle, hava

att direkt tillhandahålla lagerhusföreningarna medel efter rekvisition

och mottaga återbetalningar å utbetalda medel, varvid dock, för undvikande

av allt för stor ökning av riksgäldskontorets arbete, borde föreskrivas,

att uttag och insättningar finge ske endast i janina 100,000- tals kronor med rätt för föreningarna att hålla medel innestående i bank

intill dess betalning till riksgäldskontoret lämpligen kunde äga rum. Det

andra alternativet vore, att riksgäldskontoret träffade avtal med riksbanken

örn kreditens omhänderhavande av banken mot säkerhet av

förutom den inköpta spannmålen — en av riksgäldskontoret ställd .garanti.

Vilketdera av de angivna sätten, som komme till tillämpning,

syntes vara av relativt underordnad vikt. örn krediten skulle lämnas

direkt av riksgäldskontoret, borde å uttagna medel debiteras en ränta,

som täckte riksgäldskontorets egen upplåningsränta. Anlitades, åter det

senare förfarandet, kunde räntan, under förutsättning att krediten ordnades

i form av växelkredit, beräknas bliva riksbankens vid varje tillfälle

tillämpade lägsta växeldiskonto. . ...

Förslag rörande kreditvillkoren borde underställas riksgaldslullmaktiges

prövning. Fastställas borde ock, intill vilket belopp varje lagerhusförening

skulle äga begagna sig av krediten.

Fullmäktige ansåge lika med utredningen riktigt, att leverantör av

vete, som inköptes av lagerhusförening, vid leveransen erhölle betalning

endast till viss del av vid leveranstillfället gällande pris och att slutreglering

skedde efter affärsårets slut. För undvikande i möjligaste mån

av kapitalförluster vore det av vikt, att en sådan säkerhetsmarginal ej

gjordes allt för snäv.

Fullmäktige i riksbanken, som förutsätta, att särskilda medel för krediten

komme att ställas till riksbankens förfogande, hava intet att erinra

mot att förvaltningen av lånefonden omhändertages av riksbanken, samt

anföra bland annat:

Fullmäktige hade på sin tid enligt vissa särskilda föreskrifter medgivit

belåning av spannmål, upplagrad i statens spannmålslagerhus. Dylika

lån hade dock icke förekommit i någon större omfattning.

Riksbanken hade jämväl tillgodosett behovet av spannmålsbelåning

därigenom att åt centralkassor för jordbrukskredit beviljats rätt att i

riksbanken ^diskontera spannmålsväxlar, d. v. s. växlar, för vilka säkerhet

i form av tröskad eller otröskad spannmål pantförskrivits till

jordbrukskassa jämlikt lagen den 20 juni 1924 örn panträtt i spannmål.

Ej heller denna form av spannmålsbelåning hade för riksbankens vidkommande

i större utsträckning använts. Av fem befintliga central
-

Fullmäktige

i riksbankm.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Departements<hefen.

Lånefonden

till byggande

av lagerhus.

kassor hade fyra för år 1929 gjort framställning om och erhållit rätt att

^diskontera spannmålsväxlar till ett sammanlagt belopp av 400,000 kronor.

Krediten hade dock endast delvis utnyttjats. För år 1930 hade sammanlagda

kreditbeloppet för dylika växlar i överensstämmelse med respektive

centralkassors framställningar fastställts till 325,000 kronor.

Jämlikt förenämnda lag den 20 juni 1924 upphörde verkan av pantförskrivning

den 1 september, som infölle näst efter det sextio dagar

förflutit från anteckning i rättens register över dylika panrättsupplåtelser.

Denna bestämmelse avsåge spannmål, upplagd hos odlaren; begränsningen

av beiåningstiden vore nödvändiggjord av praktiska skäl.

Ej heller vid belåning av spannmål, upplagd i lagerhus, syntes en längre

lånetid lämplig. Ett uppskjutande av den belånade varans försäljning,

intill dess det nya årets produkter kommit i marknaden, skärpte ett prisfall

och måste sålunda avsevärt öka den med belåningen förenade risken.

I anledning av proposition till 1924 års riksdag beslöt riksdagen, att

en särskild fond, benämnd spannmålslagerhusfonden, skulle inrättas;

från denna fond, som skulle förvaltas av statskontoret, skulle lån i mån

av tillgång och intill ett belopp av 500,000 kronor årligen utlämnas för anläggande

av spannmålslagerhus eller anskaffande av spannmålstorkar.

De för erhållande av lån ur denna fond fastställda villkor äro i huvudsak

följande:

Lån tilldelas ekonomiska föreningar och aktiebolag, däri medlemmarna

eller aktieägarna helt eller till övervägande del bestå av jordbrukare, för

uppförande av uppsamlingslagerhus, centrallagerhus eller magasin för

till torkning avsedd spannmål samt för anskaffande av för torkning av

spannmål konstruerade maskinella anordningar s. k. spannmålstorkar.

Lån beviljas mot av statskontoret godkänd säkerhet intill högst 75 procent

av anläggnings- eller anskaffningskostnaden. Lån förräntas efter 5

procent örn året. Lån indelas med avseende å återbetalningen i två lika

stora delar, en amorteringsdel och en stående del. Å amorteringsdelen erlägges,

tills den blivit till fullo gulden, en annuitet av 7 procent, varvid såsom

ränta räknas 5 procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen.

Amorteringsskyldighet inträder med fjärde året efter utgången

av det kalenderår, under vilket lånet utbekommits. Intill dess kapitalavbetalningen

börjar, erlägges endast ränta å lånets hela belopp. Därefter

erlägges, jämte föreskriven annuitet å amorteringsdelen, ränta å lånets

stående del, tills denna lånedel till fullo betalts. Lånets stående del kan

icke från statens sida uppsägas, innan amorteringsdelen guldits, så vitt

icke vissa närmare angivna förutsättningar föreligga; denna del av lånet

skall dock vara gulden inom fem år från det den sista inbetalningen å

amorteringsdelen bort fullgöras.

För denna fond har av 1924 års riksdag anvisats ett reservationsanslag

av 500,000 kronor. Fonden har emellertid allenast i ringa mån anlitats.

Lån ur fonden har beviljats till byggande av blott ett lagerhus, och har lånet

till detta bestämts till 57,000 kronor. Att fonden blivit så föga utnyttjad

torde bero på, att villkoren för erhållande av lån ur fonden ansetts

allt för stränga för att med stöd av dylika lån skulle kunna grundas ur

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

ekonomisk synpunkt tillfredsställande lagringsverksamhet. Det torde sålunda

vara uppenbart att, örn man vill få till stånd en sådan verksamhet,

de villkor, under vilka lån för uppförande av lagerhus kunna av staten

medgivas, måste göras för låntagarna mera fördelaktiga.

Beträffande nyttan och behovet av spannmålslagerhus över huvud taget

anser jag mig kunna instämma i dåvarande departementschefens yttrande i

propositionen till 1924 års riksdag angående inrättandet av den förenämnda

lånefonden till anläggande av spannmålslagerhus; det framhölls i

nämnda yttrande, att spannmålslagerhus hade en betydelsefull uppgift

att fylla dels för underlättande av den i landet producerade spannmålens

avsättning på ett sätt, som bättre än dittills varit fallet tillgodosåge producenternas

intressen särskilt i förhållande till förefintliga mellanhänder,

dels ock för höjande av spannmålens kvalitet. I sistnämnda hänseende

vore av särskild vikt, att lagerhusen utrustades med moderna torkningsanordningar.

Att för en reglering av vetemarknaden i enlighet med den av utredningen

framlagda planen ett antal lagerhus i rikets slättbygder är av nöden,

behöver knappast särskilt framhållas. Vad angår de av utredningen

uppdragna riktlinjerna för åstadkommandet av erforderligt antal lagerhus

och behovet av dylika lagerhus synas dessa vara av beskaffenhet att

i huvudsak kunna läggas till grund för förslag i iimnet. Vid prövningen

av ansökningar örn lån till nya lagerhus bör dock tillses, att sådana ej anläggas

inom områden, där redan befintliga, staten eller enskilda tillhöriga

lagringslokaler kunna fylla behovet. Måhända kan härigenom någon

minskning ernås i det av utredningen beräknade behovet av lagringsutrymme

för 50,000 ton spannmål.

För genomförande av en anordning, varom nu är fråga, synes bliva påkallat,

att ett erforderligt antal lagerhus kommer till stånd. Initiativet

härtill måste utgå från lantmännen, som för ändamålet torde

böra sammansluta sig i bolag eller föreningar, i den mån ej redan förefintliga

sådana kunna tjäna som organ för verksamheten. I vad mån redan

befintliga lantmannaorganisationer kunna anses lämpade som underlag

för den tilltänkta lagerhusrörelsen får bero på en ingående prövning i

varje särskilt fall av dessas ekonomiska ställning, ledning och andra på

frågan inverkande omständigheter.

Åt lantmannaorganisationer, som efter sådan prövning funnits lämpade

för uppgiften, skall därefter av statsmedel kunna beviljas lån till byggandet

av lagerhus.

I fråga örn de villkor, som böra gälla för erhållande av dylika lån, torde,

i huvudsaklig anslutning till vad f. n. gäller för erhållande av lån från

spannmålslagertinsfonden, böra stadgas, att lån tilldelas ekonomiska föreningar

och aktiebolag, däri medlemmarna eller aktieägarna bestå av jordbrukare

eller sammanslutningar av jordbrukare, och att lån kunna beviljas

såväl för uppförande av uppsamlingslagerhusr centrallagerhus eller

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

magasin till för torkning avsedd spannmål som ock för anskaffande av

spannmålstorkar.

Beträffande storleken av de lånebelopp, som kunna beviljas, torde böra

vidtagas den förbättring av nu gällande villkor, att lån kan medgivas intill

högst 85 procent av anläggnings- eller anskaffningskostnaden. Härvid

bör ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva behovet.

Som säkerhet för lån för uppförande av lagerhus eller magasin böra lämnas

inteckningar med bästa förmånsrätt i den fastighet, varå byggnaden

är avsedd att uppföras, samt till belopp motsvarande det beviljade lånebeloppet.

I fråga örn villkoren för utbetalning av lån torde, i överensstämmelse

med vad f. n. gäller beträffande utbetalning av lån ur spannmålslagershusfonden

vid lån för uppförande av lagerhus eller magasin för

till torkning avsedd spannmål, böra föreskrivas, att lån må, efter prövning

i varje särskilt fall, kunna intill två tredjedelar utbetalas, dock ej

mer än som motsvarar två tredjedelar av den verkliga kostnaden för det

utförda arbetet, varemot återstoden bör innestå tills arbetet blivit efter

verkställd avsyning godkänt.

Räntor å lånen torde, i anslutning till vad utredningen alternativt föreslagit,

böra bestämmas till 4 V* procent; ränteskyldighet torde ej böra inträda

förr än med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket

lånet utbekommits. För att ej göra amorteringen allt för betungande

torde den tid, inom vilken lån skall vara till fullo guldet, böra bestämmas

till 40 år, därvid skyldighet att erlägga amortering ej bör inträda förr än

med sjunde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet utbekommits.

Beviljat lån torde, under samma förutsättningar som för närvarande

gälla beträffande lån ur spannmålslagerhusfonden, kunna uppsägas

till omedelbar återbetalning. Så bör kunna ske, då låntagaren

brister i honom åliggande förpliktelser beträffande honom beviljat lån

eller då lagerhus, magasin eller spannmålstork, vartill lån ur fonden erhållits,

icke drives eller underhålles på tillfredsställande sätt, eller då låntagaren

till annan överlåter eller uthyr sådan inrättning eller eljest avhänder

sig dispositionsrätten till densamma.

De ytterligare föreskrifter för lånerörelsen, som kunna finnas erforderliga,

torde böra utfärdas av Kungl. Majit.

Anläggningskostnaden för ett lagerhus örn 4,000 tons kapacitet inklusive

torkinrättning torde kunna beräknas till omkring 250,000 kronor, kostnad

för inköp av tomtmark, vartill lån av statsmedel ej torde böra medgivas,

däri ej inräknad. Beräknas det behövliga antalet lagerhus tillsvidare

till omkring 12, skulle statens lånebidrag härför, enär lån av statsmedel

förutsatts skola kunna utgå med 85 procent, utgöra 2,550,000 kronor.

Det torde emellertid kunna förutses, att ett så stort antal lagerhus icke

kan komma till utförande under första året. Organiserandet av lagerhusverksamheten

tager sin tid likasom planläggandet och utförandet av själ
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

va lagerhusen. Högre belopp än som motsvarar lånebidragen till 4 lagerhus

synes näppeligen behöva stå till förfogande. Med beräkning av ett

lånebidrag till varje lagerhus av högst 212,500 kronor skulle sålunda den

nya spannmålslagerhusfonden (lagerhusfonden för spannmål) höra för

nästkommande budgetår bestämmas till 850,000 kronor.

För den nya fonden hör i riksstaten uppföras ett reservationsanslag å

förslagsvis 850,000 kronor. Med hänsyn till de villkor, som skola gälla

för lån ur den nya fonden, torde, i enlighet med numera tillämpade grunder

för beredande av anslagsmedel till dylika fonder, av nämnda belopp

680,000 kronor böra utgå ur lånemedel och 170,000 kronor av andra statsinkomster.

Till ett förslag i sådant hänseende har hänsyn tagits i det

av Kungl. Majit framlagda förslaget till riksstat för instundande budgetår,

i det anslagsmedel för dylikt ändamål föreslagits beräknade dels

under nionde huvudtiteln punkt 93 och dels under utgifter för kapitalökning,

bil. 6 punkt 8. Erinras må, att enligt Kungl. Maj:ts, i överensstämmelse

med riksdagens beslut den 14 juni 1928 utfärdade kungörelse

(nr 209) med vissa bestämmelser rörande äldre reservationsanslag återstoden,

443,000 kronor, av anslaget för den nuvarande spannmålslagerhusfonden

kommer att, därest särskilt undantag ej göres, den 30 juni

1930 omföras till inkomsttitel för i anspråk tagna reservationer. Det synes

ock lämpligt att, i förenklingssyfte, överföra det från sistnämnda

fond utlämnade lånet till den nya fonden.

Örn lagerhusföreningarna skola bliva i stånd att fylla den uppgift,

som enligt den av utredningen upplagda planen skulle tillkomma dem,

torde det bliva erforderligt, att de ock äga möjlighet att uppköpa spannmål

för att dels vid förefallande behov lätta det tryck å marknaden, som

allt för rikliga utbud föranleda, dels ock bereda föreningsmedlemmar tillgång

till penningar. Otvivelaktigt kan en av lagerhusföreningarna sålunda

bedriven uppköpsverksamhet bliva ett betydelsefullt led i arbetet

för att hålla priset å den inhemska brödsäden uppe å den nivå, som priset

å världsmarknaden och gällande tullsats motivera.

En dylik verksamhet kan emellertid icke komma till stånd utan att staten

bereder föreningarna möjlighet till kredit. Ett oeftergivligt villkor

för att staten skall ställa lånemedel till en sammanslutnings förfogande

för ifrågavarande ändamål måste dock vara, att i största möjliga mån

betryggande säkerhet erhålles för att rörelsen bedrives efter ekonomiskt

sunda principer.

En ingående, efter affärsmässiga principer företagen prövning av vederbörande

sammanslutnings ekonomiska ställning och huruvida dess

ledning besitter för detta slag av rörelse erforderliga egenskaper, måste i

varje särskilt fall äga rum. Att så kommer att ske är av desto större vikt,

som man icke torde kunna fordra, att för dessa lån heredes långivaren

Kreditivet

för beviljande

av lån till

inköp av vete

oell råg.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

den betryggande säkerhet, som panträtt i inneliggande lager av spannmål

enligt lagen örn viss panträtt i spannmål innebär. Beträffande sådan av

lagerhusförening inköpt spannmål, som utvunnits ur föreningsmedlemmarnas

egen jordbruksdrift, är en sådan panträttsupplåtelse väl enligt nämnda

lag möjlig. Det omständliga förfarande, som är förknippat med dylik

upplåtelse, skulle emellertid otvivelaktigt allt för hårt klavbinda den tilltänkta

rörelsen. Örn denna verksamhet skall slå väl ut, måste största möjliga

frihet beredas föreningarna att bedriva sina köp och försäljningar

enligt fullt affärsmässiga grunder. Föreningarna måste hava möjlighet

att handla snabbt och att smidigt anpassa sig efter förändringar i prisläget.

Dessutom kan panträtt enligt nämnda lag icke av lagerhusförening

upplåtas i spannmål, som föreningen inköpt av annan än medlem av föreningen.

De lån, som beviljas föreningarna, måste alltså få karaktären av affärskrediter,

beviljade på ingående kännedom örn vederbörande förenings

ekonomiska ställning och vederbörande af färsledares drift och skicklighet.

Under betonande av att nu angivna principer vid kreditgivningen

måste strängt upprätthållas, anser jag mig, örn ock icke utan en viss

tvekan, kunna tillstyrka, att staten lämnar det stöd, som tarvas för att

nu berörda form av inköpsverksamhet skall, där förutsättningar därför finnas,

kunna komma till stånd. Jag förutsätter härvid givetvis, att spannmålsupphandlingen

utövas med största försiktighet och endast i de fall, då

verkligt behov därav förefinnes. Jag tillstyrker alltså, att en särskild

fond upplägges för utlämnande av lån till bedrivande av uppköp av spannmål.

I fråga örn storleken av denna fond har utredningen utgått från att,

när väl det beräknade antalet lagerhus kommit till stånd, skulle erfordras

ett belopp av 8 miljoner kronor. Det slutliga belopp, som kan behöva ställas

till förfogande, är svårt att beräkna, och torde detta bliva beroende

av den erfarenhet, som må vinnas rörande anordningens lämplighet. Innan

ännu dylik erfarenhet vunnits, torde det vara till fyllest, därest man

räknar med ett utlåningsbelopp för nästkommande budgetår av 2 miljoner

kronor att utgå av lånemedel.

Förvaltningen av fonden och kreditgivningen torde böra omhänderhavas

av riksbanken, på vilken det alltså skall ankomma att pröva inkomna

låneansökningar. Erforderliga medel för ändamålet torde böra

äskas av riksdagen för att av riksgäldskontoret ställas till riksbankens

förfogande. För nästkommande budgetår torde anslagets storlek böra

föreslås till nyssnämnda belopp, 2 miljoner kronor att utgå av lånemedel.

Denna fond torde böra redovisas i rikshuvudboken. Jag vill erinra, att

i det belopp, 10,000,000 kronor, som i det till 1930 års riksdag framlagda

förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931 under utgifter för kapitalökning,

(se bil. 6 punkt 8), beräknats till vissa åtgärder inom jordbrukets

område, hänsyn tagits jämväl till nu ifrågavarande anslagsändamål.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 97

Beträffande villkoren för erhållande av lån ur fonden (spannmålskreditfonden)

torde böra stadgas i huvudsak:

att lån må beviljas ekonomisk förening eller aktiebolag, däri medlemmarna

eller aktieägarna bestå av jordbrukare eller sammanslutningar av

jordbrukare, för underlättande av inköp från föreningsmedlemmarna

eller aktieägarna eller andra av vete och råg att levereras till lagerhus eller

annan lagringslokal, som innehaves eller står under betryggande kontroll

av föreningen eller bolaget,

att å beviljat lån icke må vid någon tid utestå högre belopp än som

motsvarar viss del, förslagsvis 80 procent, av det för samma tid bestämda

värdet av det inneliggande lager av spannmål, varöver låntagare äger

förfoga såsom underlag för krediten,

att å utestående lån beräknas ränta efter ty fullmäktige i riksbanken

bestämma.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att efter hörande av fullmäktige

för riksgäldskontoret och riksbanken utfärda de ytterligare föreskrifter

i fråga örn säkerheten för beviljade lån samt beträffande villkoren i övrigt,

som kunna finnas erforderliga.

Spannmålsnämnden.

Såsom verkställande organ för åtgärderna till stödjande av spannmålsmarknaden

har utredningen tänkt sig att på statens bekostnad skulle tillsättas

en särskild nämnd, kallad statens spannmålsnämnd. Härom har

utredningen anfört:

Nämndens arbetsuppgifter skulle avse den centrala handläggningen av

ärenden sammanhängande med inrättandet av lagerhus, prisförhållanden

å vete- och rågmarknaden samt regleringen av inmalnings- och inblandningstvången.

Nämnden borde sålunda granska och till Kungl. Majit avgiva

utlåtanden rörande planer till lagerhusanläggningar samt låneansökningar,

som från lagerhusföreningar inkomme till Kungl. Majit. Nämnden

borde vidare tillse, att lagerhusen anlades i enlighet med av Kungl.

Majit fastställda planer. För utövande av nämndens informationsverksamhet

beträffande värdet och priserna å inhemsk spannmål erfordrades

fortlöpande noteringar å olika utländska vete- och rågsorter samt undersökningar

rörande de skilda faktorer, som konstituerade skiljaktigheter

i marknadspriset, såsom olikheter i avseende å hårdhetsgrad, glutenhalt,

vikt, torrhet, renhet o. s. v. Vidare borde nämnden offentliggöra prisnoteringar

å inhemsk spannmål.

För reglering av inmalningen måste nämnden varje höst verkställa

uppskattning av landets veteskörd. På grundval av denna uppskattning

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 85 haft. (Nr 108.) 7

Jordbr licsnt

rednin g en.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

och inhämtade upplysningar rörande skördens kvalitet borde nämnden till

Kungl. Majit avgiva förslag rörande inmalningsprocent för perioden november—december.

Vidare borde nämnden avgiva förslag till inmalningsprocent

för senare tvåmånadersperioder, därvid den finge bygga särskilt

på uppgifter från kvarnar och lagerbusföreningar rörande storleken av

disponibla veteförråd samt eventuellt på särskilda allmänna inventeringar.

För kontroll av inmalningen borde nämnden dels tillhandahålla kvarnarna

formulär för journaler över inmalningen samt för inköps- och lagerbokföringen

m. m. dels genom utsända kontrollanter öva tillsyn över

tillämpningen av utfärdade inmalnings- och bokföringsbestämmelser. På

journalerna grundade statistiska uppgifter borde vid slutet av varje tvåmånaders

period insändas till nämnden för bearbetning och konstaterande,

huruvida föreskriven inmalning verkställts. Nämnden borde verka

för jämn tillförsel av vete till landets kvarnar. Örn tillförseln visade sådan

ojämnhet eller otillräcklighet, att svårighet uppstode för iakttagande av

föreskriven inmalning, borde nämnden undersöka möjligheten till förbättrad

tillförsel och vid behov bos Kungl. Majit föreslå sänkning av inmalningsprocenten

eller dess försättande ur kraft.

I avseende å mjölblandningstvånget borde nämnden upprätta förslag

till blandningsanläggningar och för deras drift behövlig organisation jämte

förslag till instruktion för tullverket rörande blandningens utförande och

övervakande m. m. Vidare borde nämnden låta verkställa inspektion

rörande utförandet av blandningen samt granskning av journaler, som

tullverket och kvarnarna borde föra över mjöl, som använts för blandningsändamål.

Jämväl på dessa journaler grundade statistiska uppgifter

borde insändas till nämnden för kontroll av blandnings- och inmalningsföreskrifternas

efterlevnad.

Vidare komrne en mängd arbetsuppgifter av mera löpande art att åvila

nämnden såsom t. ex. uppkommande specialfrågor och informationsspörsmål

i samband med genomförandet av regleringsåtgärderna. Nämnden

torde jämväl komma att tagas i anspråk för besvarandet av remisser i

spannmåls- och mjölfrågor samt för utredningar å området.

För att fylla de anspråk, som sålunda torde komma att ställas på nämnden,

syntes denna i behov av möjligast allsidiga sammansättning från de

näringsgrenar, som berördes av regleringen. Dessutom torde med hänsyn

till de allmänna intressen, som berördes av nämndens arbetsuppgifter,

en jämförelsevis manstark representation av dessa intressen böra ingå

i nämnden. Denna borde därför bestå av sju ledamöter, som jämte två

suppleanter för varje ledamot borde förordnas av Kungl. Majit för två år

i sänder. Två ledamöter borde representera jordbruksnäringen, en kvarnindustrien

och en bagerinäringen. Av de ledamöter, som icke företrädde

viss näring, borde Kungl. Majit förordna en till ordförande och en till

vice ordförande. En av nyssberörda ledamöter borde av Kungl. Majit

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

förordnas till verkställande ledamot i nämnden. Denna borde äga anställa

erforderlig kontors- och kontrollpersonal.

Lantbruksstyrelsen ifrågasätter, örn icke med tillsättandet av en spannmålsnämnd

borde anstå, till dess statsmakterna efter ny utredning finge

tillfälle taga slutgiltig ställning till frågan i hela dess vidd. Styrelsen

anför bland annat:

Den minskning i kravet på kontroll, som det av styrelsen framförda

förslaget örn reglering av inmalningen torde medföra, syntes göra behovet

av en särskild spannmålsnämnd mindre starkt. Noteringen å vete

och råg handhades för närvarande av Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och leddes av en särskild nämnd, i vilken såväl jordbruket som

kvarnindustrien och spannmålshandeln vore representerade. Meningen

syntes vara, att statens spannmålsnämnd skulle övertaga denna funktion.

Huruvida handhavandet av denna uppgift hittills givit anledning till överflyttande

av verksamheten till nytt organ, undandroge sig styrelsens bedömande.

Att handhavandet av en handelsnotering skulle överflyttas till

ett rent statligt organ, hade hittills endast i rena undantagsfall ansetts

lämpligt.

Därest uppskattningen av den för vissa konsumtionsår tillgängliga

skörden av brödsäd kunde ske med ledning av statistiska centralbyråns

septemberrapport, därom dock styrelsen vore tveksam, syntes arbetet med

nämnda uppskattning bliva ringa. Beräkningen rörande skörden och den

på grund därav uppskattade tillgången på brödsäd till förmälning torde

med minst samma noggrannhet kunna verkställas av statistiska centralbyrån.

För inhämtande av de uppgifter rörande storleken av i marknaden

tillgängliga spannmålsförråd, som vore behövliga för eventuella ändringar

i inmalningsprocenten, funnes icke för närvarande något organ. För

detta ändamål förelåge sålunda en uppgift för spannmålsnämnden.

Jämväl för övervakandet av bestämmelserna örn inmalningstvånget

saknades för närvarande organ. Vakandet över efterlevnaden av bestämmelserna

angående inblandningstvånget kunde däremot överlämnas till

tullverket, där denna kontroll med rätta hörde hemma. I Tyskland utövades

kontrollen över inmalningstvånget genom inspektörer, som vore

anställda hos ett jordbrukskooperativt företag, men avlönade med statsmedel;

kvarnarnas redogörelser över verkställd förmälning avgåves till

jordbruksdepartementet. Jämväl i Sverige hade den kontroll, som vid

ett föregående tillfälle, med anledning av träffad överenskommelse örn

viss inmalning av svenskt vete, övats över kvarnindustrien, handhafts av

jordbruksdepartementet. Det syntes därför icke uteslutet, att kontrollen

jämväl nu skulle kunna ordnas utan inrättande av särskild spannmålsnämnd.

Nömme en sådan nämnd till stånd, vore det naturligt,. att kontrollen,

så vitt den berörde kvarnindustrien, överlämnades till denna

nämnd.

Då spannmålshandeln skulle först handhavas av lantmännens egna organisationer,

syntes det tvivelaktigt, huruvida spannmålsnämnden kunde

få någon större betydelse för åstadkommande av en jämn tillförsel av

svensk spannmål till kvarnarna.

Ärenden rörande spannmålslagerhusfonden hade hittills tillhört lantbruksstyrelsen

verksamhetsområde, men styrelsen hade intet emot att

dessa överflyttades å nämnden.

Lantbruks
styrelsen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Generaltull
styrelsen.

Kommers
kollegium.

Statskontoret.

Departements
chefen.

100 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 108.

Om styrelsen sålunda funne, att en del av de arbetsuppgifter, som

tänkts bliva tillagda spannmålsnämnden, vore av den natur, att ett särskilt

organ därför kunde anses lämpligt, syntes det dock tvivelaktigt, örn

denna verksamhet krävde en organisation av den omfattning och maktfullkomlighet,

som ifrågasatts. Den föreslagna organisationen syntes i

hög grad tungrodd. Intet utslöte, att nämndens sammansättning komme

att i hög grad växla från det ena sammanträdet till det andra och att

dess verksamhet därigenom bomme att brista i följdriktighet. En nämnd

om helst endast tre personer med högst tre ersättare bleve både bättre

arbetsduglig och svarade mera mot nämndens arbetsuppgifter. Av stor

betydelse vore jämväl, att den verkställande ledamoten tillerkändes tillräcklig

myndighet. Det vore nödvändigt att, därest nämnden skulle äga

rätt att hos vederbörande myndighet påkalla biträde och sådant biträde

skulle kunna påkallas utan att Kungl. Maj:ts medgivande varje gång inhämtades,

tillika tydligt angåves, att statens myndigheter hade skyldighet

lämna sådant biträde endast i den mån det kunde lämnas utan eftersättande

av verkets ordinarie arbete.

Generaltullstyrelsen hemställer, såsom redan omnämnts, att den befattning

med blandningstvånget, som enligt utredningens förslag skulle tillkomma

nämnda styrelse, i stället måtte omhänderhavas av spannmålsnämndens

representant vid vederbörande blandningsanläggning.

Kommerskollegium finner icke tillräcklig anledning föreligga för inrättande

av en spannmålsnämnd. Kollegium drager i tvivelsmål, huruvida

spannmålsnämndens verksamhet skulle kunna organiseras inom den

kostnadsram, som av utredningen angivits.

Statskontoret framställer mot förslaget örn inrättande av en spannmålsnämnd

icke någon erinran i annan mån, än att i instruktion för

spannmålsnämnden borde stadgas, att till bestridande av arvoden åt

nämndens ledamöter och personal, utgifter för lokal samt expenser m. m.

nämnden skulle efter rekvisition hos statskontoret, i mån av behov och

mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket, uppbära de medel,

som för ändamålet anvisats.

Den centrala handläggningen av de ärenden, som föranledas av den

ifrågasatta regleringen, torde erfordra ett särskilt organ. Att inordna

utförandet av samtliga dessa arbetsuppgifter under något av våra befintliga

ämbetsverk — det enda, som i dylikt fall synes kunna ifrågakomma,

är givetvis lantbruksstyrelsen — torde knappast låta sig göra.

Den lämpligaste formen för ett sådant organ torde vara en nämnd bestående

av visst antal ledamöter, där de intressen bliva representerade, som

närmast beröras av regleringen.

Vid fastställandet av de arbetsuppgifter, som böra uppdragas åt en sådan

nämnd, bör iakttagas, att, liksom den föreslagna regleringen allenast

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

avses bliva av tillfällig karaktär, skall ock till nämnden överlämnas allenast

sådana arbetsuppgifter, som sammanhänga med regleringen och tilllika

äro av dylik tillfällig natur.

Härav följer, att samtliga ärenden angående inrättande av lagerhus,

planer för lagerhusanläggningar, ansökningar örn lån till lagerhusföreningar

samt kontroll över att lagerhusen anläggas enligt av Kungl. Majit

fastställda planer icke skola tillhöra nämndens arbetsområde. Enär lagerhusen

givetvis skola bliva bestående jämväl efter det den nu planerade

regleringen upphört, böra samtliga ärenden rörande lagerhusväsendet hädanefter

som hittills tillhöra lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter. Detta

utesluter icke, att det bör tillkomma nämnden att på Kungl. Majits anmodan

avgiva yttranden i ärenden tillhörande lagerhnsväsendet.

Iakttagandet av den förut angivna grundsatsen, att allenast uppgifter

av tillfällig karaktär och sammanhängande med regleringen höra uppdragas

åt nämnden, leder ock till, att åt denna nämnd ej bör anförtros att

handhava noteringarna å svensk spannmål. Att överlämna denna uppgift

åt ett statligt organ torde dessutom i och för sig knappast vara lämpligt.

Däremot bör det tillkomma nämnden att med uppmärksamhet följa

prisutvecklingen å spannmålsmarknaden och föreslå Kungl. Majit de åtgärder,

som nämnden med anledning därav kan finna påkallade. Givetvis

bör nämnden för att kunna fullgöra denna uppgift äga tillfälle att

låta verkställa erforderliga undersökningar, som kunna vara av betydelse

för bedömande av det inhemska prisläget å spannmål vid jämförelse med

det utländska.

På nämnden bör vidare ankomma att handhava den centrala ledningen

av tillämpningen av inmalningstvånget. Nämnden bör sålunda efter inhämtade

upplysningar angående skördens storlek och beskaffenhet till

Kungl. Majit avgiva förslag till inmalningsprocent för de förmalningsperioder,

vari konsumtionsåret är indelat, ävensom de förslag till lättnader

i inmalningsprocenten, som kunna finnas påkallade.

Nämnden skall vidare tillkomma att öva kontroll över att inmalningstvånget

fullgöres. För utövande av denna tillsyn bör nämnden äga utsända

särskilda kontrollanter.

Nämnden bör vidare följa tillförseln av spannmål till landets kvarnar

och föreslå Kungl. Majit de åtgärder i berörda hänseende, som den kan

finna påkallade.

Nämnden bör ytterligare upprätta förslag till mjölblandningsanläggningar

och för driften av dessa erforderlig organisation. Kontrollen över

inblandningstvångets fullgörande bör däremot utövas av tullverket, men

torde tullverket böra delgiva nämnden resultatet av den av tullverket

övade tillsynen samt till nämnden insända statistiska uppgifter angående

verkställd inblandning.

Antalet ledamöter i nämnden torde näppeligen behöva bestämmas till

så stort antal som sju. Då det erforderliga antalet emellertid torde i viss

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

män bliva beroende av om lagstadgat inmalningstvång skall genomföras

eller örn avsättningen av det till brödsäd tjänliga inhemska vetet kan i

önskvärd omfattning tryggas genom överenskommelse med kvarnarna, torde

böra överlåtas åt Kungl. Maj:t att träffa närmare avgörande angående

det antal ledamöter, varav nämnden skall bestå. Suppleanter torde ej

böra utses till större antal än som motsvarar antalet ordinarie ledamöter.

En av de utsedda ledamöterna skall av Kungl. Majit förordnas att vara

ordförande och en att vara vice ordförande. En av ledamöterna bör tilllika

av Kungl. Majit förordnas att vara verkställande ledamot. Denne

skall åligga att förbereda och inför nämnden föredraga förekommande

ärenden samt bringa nämndens beslut i verkställighet. Ledamöterna torde

böra förordnas på ett år i sänder.

Nämnden skall äga anställa erforderlig personal för fullgörande av den

nämnden åliggande övervakningsskyldigheten beträffande inmalningstvångets

fullgörande ävensom erforderlig kontorspersonal.

Kungl. Majit torde bestämma arvoden till nämndens ledamöter ävensom

till hos nämnden anställd personal, i senare fallet efter förslag

av nämnden.

Nämnden bör äga hos vederbörande myndighet påkalla de upplysningar,

som för nämndens verksamhet erfordras och av myndigheterna kunna

lämnas.

I övrigt torde nämnden hava att fullgöra de arbetsuppgifter, som

Kungl. Majit anförtror nämnden.

Det torde tillkomma Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser

angående nämndens sammansättning och verksamhet och därvid företaga

de avvikelser från och tillägg till nu angivna grunder, som kunna

finnas påkallade.

Då, såsom jag redan framhållit, statens befattning med regleringen av

förbrukningen av det inhemska vetet måste bliva mera omfattande i händelse

ett lagstadgat inmalningstvång skall genomföras, torde ock för sådan

händelse det statliga organ, som närmast tänkts skola omhänderhava regleringen,

erfordra en större och mera kostsam organisation. Den årliga

kostnaden för spannmålsnämnden torde i dylikt fall böra beräknas till

60,000 kronor. Därest frågan örn inmalning av svenskt vete vid den inhemska

vetemjölstillverkningen kan ordnas på överenskommelsens väg,

torde spannmålsnämndens arbetsuppgifter, dess sammansättning och kostnaderna

för dess verksamhet kunna i motsvarande mån begränsas. Att

för berörda eventualitet angiva någon viss summa för kostnaderna för

nämndens uppehållande torde dock ej låta sig göra.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Anslag till cereala undersökningar.

I det föregående har framhållits, att det skall ankomma på spannmålsnämnden

att i samråd med lantmännens organisationer, kvarnar och vetenskapliga

institutioner utreda och avgöra frågor örn, huru tillfredsställande

normer skola utfinnas för jämförelse i värdehänseende mellan

svenskt och utländskt vete. Dylika jämförelser erfordra korrektioner för

olikhet i vetets torrhetsgrad, glutenhalt, renhet, bakningsduglighet m. m.

och därav föranledda kvalitetsundersökningar i nämnda hänseenden.

Jordbruksutredningen har föreslagit, att för utförande av berörda undersökningar

borde inrättas ett centralt cereallboratorium samt till stöd

härför anfört:

Mera komplicerade kvalitetsundersökningar erfordrades bland annat

för den inhemska växtförädlingens främjande, för värdejämförelser mellan

svenskt och utländskt vete samt för den klassificering av brödsäden,

som utgjorde ett viktigt önskemål i samband med den inhemska marknadens

organisation. För att fylla detta behov syntes staten höra inrätta

ett centralt cereallaboratorium. Ett sådant laboratorium skulle sannolikt

bliva av stor betydelse även för kvarnar och bagerier, som ej vore försedda

med egna laboratorier. Det torde höra anknytas till Centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet. Frånsett utgifter för lokaler torde

inrättandet av ett sådant laboratorium draga en kostnad av omkring

25,000 kronor samt dess drift inklusive avlöning till föreståndare, assistenter

och extra biträden högst 50,000 kronor årligen; sistnämnda kostnad

kunde dock till en del täckas genom inflytande avgifter för analyser,

utförda åt enskilda näringsidkare. Spannmålsnämnden borde utarbeta

närmare förslag rörande laboratoriets anordning och personalutrustning

m. m.

Lantbruksstyrelsen finner uppenbart, att ett väl utrustat cereallaboratorium

kan bliva av icke ringa värde för brödsädsodlingens främjande

och även få betydelse för prissättningen å inhemsk spannmål, samt

anför vidare bland annat:

Laboratoriet syntes få föga samband med eller betydelse för den verksamhet,

som hittills bedrivits vid Centralanstalten för försöksväsendet pa

jordbruksområdet. Redan för närvarande bedreves emellertid vid Svalöf,

örn ock i mindre omfattning, en verksamhet i stort sett sammanfallande

med den, sorn tilltänkts det nu föreslagna laboratoriet. En utvidgning av

verksamheten vid Svalöf till sådan omfattning, att den tillfredsställde

de krav utredningen uppställt, kunde tydligen ske med mindre uppoffring

från statens sida än inrättandet av ett nytt laboratorium vid centralanstalten

skulle påfordra. Ett till Svalöf förlagt laboratorium skulle

vidare få fördel av den stora fackkunskap, som funnes hos ledarna av de

avdelningar därstädes, vilka handhade spannmålsförädlingen, samt bliva

av betydande värde för det där bedrivna växtförädlingsarbetet.

Jordbruksut
redningen.

Lantbruks
styrelsen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Statskontoi et. Statskontoret tiar intet att erinra mot utredningens förslag om inrättandet

av ett cereallaboratorium.

Departements- Det torde vara uppenbart, att tillfälle bör beredas att företaga kvalitetsundersökningar

beträffande spannmål. Dylika undersökningar lära,

såsom framhållits, komma att bliva erforderliga för verkställande av nödvändiga

jämförelser i värdehänseende mellan svensk och utländsk spannmål.

Vidare torde man få räkna med, att dylika undersökningar kunna

finnas behövliga som underlag för fastställandet av inmalningsprocenten.

I viss omfattning torde emellertid dylika undersökningar redan nu kunna

aga rum vid Svalöf. Vidare finnas vid de större kvarnarna för detta

ändamål väl utrustade laboratorier. Enligt vad jag vid förfrågan hos

cheferna för åtskilliga av dessa kvarnar förvissat mig örn, finnes möjlighet

för staten att vid dessa laboratorier få utförda de undersökningar,

som finnas böra företagas, i den mån så kan ske utan åsidosättande av

kvarnarnas eget behov av undersökningar. Slutligen finnes i Köpenhamn

ett statligt dylikt laboratorium, där likaledes undersökningar av nu omförmäld

beskaffenhet verkställas. Då jag alltså finner betryggande säkerhet

föieligga för, att staten kan få sitt behov av dylika undersökningar

tillgodosett utan att ett nytt laboratorium nu behöver inrättas, anser jag

mig, i allt fall för närvarande, icke böra upptaga jordbruksutredningens

förslag i denna punkt. En särskild anledning till att frågan örn inrättandet

av ett statligt cereallaboratorium torde böra tillsvidare anstå

är att, örn ett dylikt laboratorium finnes böra inrättas, ytterligare utredning

torde erfordras såväl örn platsen för dess förläggning som angående

kostnadsfrågan.

För nästkommande budgetår torde alltså vara till fyllest, därest anslag

beviljas till bestridande av kostnaderna för av den föreslagna regleringen

påkallade cereala undersökningar. Ett belopp av 15,000 kronor

torde för berörda ändamål vara tillräckligt.

Höjningen av gällande tullsatser å spannmål.

DepacheZntS'' . Det förslag om inmalnings- och inblandningstvång jämte de övriga

åtgärder, jag i det föregående förordat, avse att stödja spannmålsmängd611

och att för den inhemska brödsäden ernå priser, som såvitt möjligt

motsvara världsmarknadspriset å likvärdig vara med tillägg av nu

gällande tullsats. Emellertid torde jämväl för det fall, att de av mig

sålunda förordade åtgärderna bliva genomförda, ytterligare åtgärder

mera direkt inriktade på att åstadkomma ett förbättrat prisläge för den

svenska brödspannmålen vara av nöden. Behovet härav förstärkes

ytterligare därav, att de av utredningen föreslagna åtgärderna kräva

jämförelsevis lång tid, innan deras verkningar kunna i full utsträckning

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

göra sig gällande. Vad som kräves är emellertid, såsom redan framhållits,

snabbt verkande medel. Jag kommer därför att framlägga förslag

örn böjning av nu gällande tullsatser å malen och omalen spannmål samt

örn införande av tull å havre.

Användandet av tullar såsom skydd för den inhemska produktionen av.

viss vara bliver av särskild betydelse under tider, när å världsmarknaden

tillgången av varan överstiger behovet. Enligt lagen örn det minsta motståndet

söker överskottet av varan vid dylika tillfällen sig i första hand

dit, där införseln är fri eller tullsatsen är lägst. I dylika länder göra

sig verkningarna av världsmarknadsöverskottet följaktligen mest kännbart

gällande. Ett jämförelsevis litet marknadsöverskott kan där i oproportionerlig

omfattning trycka ned det inhemska priset å varan. Vad nu

sagts gäller i första band och mest följdriktigt vid jämförelse mellan närbelägna

länder. I fråga örn länder, belägna på längre avstånd från varandra,

inverka givetvis fraktförhållandena i praktiken modifierande.

Då Italien, Frankrike och Tyskland äro de största förbrukarna å Europas

fastland av transoceanskt vete, kan det icke undvikas att, när samtliga

dessa tre stater till skydd för den inhemska brödsädesodlingen genomfört,

förutom andra åtgärder, betydande tullförböjningar å denna vara,

det å världsmarknaden förefintliga överskottet å brödsäd kommer att i

särskild grad trycka ned priset därå i de länder, som icke vidtagit motsvarande

skyddsåtgärder.

För vårt lands vidkommande tillkommer såsom ytterligare ett tungt

vägande skäl det tryck, den svenska spannmålsmarknaden är utsatt

för huvudsakligen från Tyskland. Till följd av kapitalbrist, höga

räntor och därmed följande höga kostnader för lagring av spannmål bar

de senaste åren, men särskilt sistlidne höst, en avsevärd andel av det tyska

exportöverskottet av spannmål kastats ut i marknaden på ett allt för tidigt

stadium av skördeåret och i anledning härav betingat oskäligt lågt

pris. Med hjälp av utförselbevisen hava betydande mängder brödsäd exporterats

till kringliggande länder för att dymedelst lätta den inhemska

marknaden. Dessa från tysk sida bedrivna dumpingförsäljningar hava

särskilt beträffande råg, i avseende å vilket sädesslag Tyskland såsom

den störste exportören intager en utslagsgivande ställning å världsmarknaden,

men jämväl beträffande vete, utövat en starkt pristryckande inverkan

å marknadsläget i de länder, bland dem Sverige, som varit föremål

för berörda tyska import.

Vad särskilt läget å rågmarknaden beträffar, är detta desto mera känsligt

för dumpingförsäljningar, som det i avseende å denna artikel icke

finnes någon stor internationell marknad. Sålunda har det i Tyskland

tillämpade systemet att medelst utförselbevis premiera export av råg

gjort det möjligt, att priset å tysk råg eif svensk hamn efter avdrag av

svensk tull under september—december 1929 stått 3 till 4 kronor lägre

än Berlinnoteringen å tysk råg. Då Sverige fyller den vida övervägande

Förhållandet

till världsmarknaden.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

delen av sitt importbehov av råg från Tyskland — totalimporten av råg

uppgick år 1928 till 98,648 ton, därav 71,087 ton från Tyskland, och år

1929 till 94,317 ton, därav 80,298 ton från Tyskland1 — framgår härav, att

det tryck den tyska rågimporten utövar å den svenska marknaden är avsevärt.

Genom handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Tyska riket

den 14 maj 1926 förband sig Tyska riket att vid införsel av spannmål från

Sverige icke tillämpa högre tullsats än 6.50 EM. för vete och 6 RM. för råg,

allt för 100 kilogram. Sedan emellertid Tyska riksregeringen uppsagt denna

traktat att upphöra den 15 februari 1930, hava nu berörda bindningar

av tullsatserna på grund av det nyligen antagna tilläggsavtalet till traktaten

bortfallit. Från och med den 11 innevarande februari hava i stället

i december 1929 fastställda nya tyska maximitullsatser, eller 9.50 RM. för

vete och 9 RM. för råg, allt per 100 kilogram, trätt i tillämpning. Jämlikt

beslut av tyska riksdagen skola de enligt utförselbevisen tills vidare

utgående beloppen utgöra allenast för vete 6.50 RM. vid en tullsats från

6.50 till 9.50 RM. samt för råg 6 RM. vid en tullsats från 6 till 9 RM.

Något annat medel att neutralisera verkningarna av de till underpris

skeende utbuden av utländsk spannmål å den svenska marknaden än förhöjning

av tullarna torde — såvitt man icke vill tillgripa den av mig

i det föregående avvisade utvägen att monopolisera handeln med och

importen av brödsäd — icke finnas att tillgå.

För Sveriges vidkommande har den tyska marknaden städse ansetts

öva ett starkt inflytande. När frågan örn tullsatserna å svensk spannmål

tidigare varit å bane, har av nu angivna skäl ansetts, att i Sverige tullsatserna

å spannmål icke borde vara lägre än motsvarande tullsatser i

Tyskland. Denna synpunkt tillerkändes väsentlig betydelse, när de nu

gällande tullsatserna å spannmål år 1895 första gången fastställdes. Även

örn det f. n., bland annat med hänsyn till de extra ordinära förhållanden,

som råda å den tyska penningmarknaden, icke kan ifrågakomma att följdriktigt

tillämpa denna princip, lärer dock vara tydligt, att storleken av

de i Tyskland gällande tullsatserna å spannmål måste tillmätas stor vikt.

En allt för avsevärd skillnad melian de tyska och de svenska tullsatserna

å brödsäd kommer att i orimlig omfattning verka pristryckande

å den svenska marknaden.

Den senaste tidens erfarenheter angående läget å världsmarknaden för

spannmål torde för övrigt kunna sägas utgöra ett kraftigt belägg för satsen,

att ingen stat är helt herre över sin handelspolitik. Den redogörelse,

som finnes bifogad denna proposition angående i andra länder under senare

tid vidtagna eller förberedda åtgärder till skydd för jordbruket

(Bil. B), utvisar, att man i flertalet europeiska stater med protektionistiskt

inriktad handelspolitik ävensom i Förenta staterna sett sig nödsakad

att vidtaga eller funnit sig böra förbereda särskilda åtgärder till

skydd för den inhemska spannmålsodlingen. Där man icke mer eller

1 Uppgifterna för 1929 preliminära; jämför Tab. 9, sid. 173.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

mindre fullständigt lagt handeln med och importen av brödsäd i statens

hand, har man i allt fall funnit sig höra med större eller mindre belopp

höja tullsatserna å nämnda artiklar. På åtskilliga håll, så i Tyskland

och Frankrike, hava håda dessa utvägar anlitats.

Det må i samband härmed erinras örn, att i Italien tullsatsen å vete i

september höjts från 7.50 till 11 guldlire per 100 kilogram samt att denna

senare tullsats i maj 1929 höjts till 14 guldlire, vilket efter en kurs av 72

kronor för 100 guldlire motsvarar 10 kronor 8 öre. I Frankrike, där tullsatsen

å vete tidigare utgjort 85 francs per 100 kilogram, har denna i maj

1929 höjts till 50 francs per 100 kilogram, vilket efter en kurs av 14 kronor

60 öre för 100 francs motsvarar 7 kronor 30 öre. I Tyskland bestämdes år

1925 tullsatserna å vete och råg till 5 RM. per 100 kilogram. Från och med

den 10 juli 1929 höjdes denna tullsats till 6.50 RM. för vete och

6 RM. för råg. I december 1929 träffades emellertid, såsom nyss antytts,

nya bestämmelser angående tullsatserna, därvid infördes ett s> - stern med variabla tullsatser. För upprätthållande av ett normalpris

å vete av 26 RM. (== 23 kronor 14 öre, efter en kurs av 89 kronor för 100

RM.) och å råg av 23 RM. (= 20 kronor 47 öre) per 100 kilogram, har

riksregeringen erhållit befogenhet att enligt vissa närmare bestämda

grunder fastställa tullsatserna inom en latitud, för vete från 3.so RM.

(= 3 kronor 10 öre) till 9,50 RM. (= 8 kronor 45 öre) och för råg från 3

RM. (— 2 kronor 67 öre) till 9 RM. (= 8 kronor), allt per 100 kilogram.

I det föregående har framhållits, beträffande det inhemska vetet, att Spannmåisäven

örn man för detta kunde uppnå ett pris ungefär motsvarande världs iönan(}e utan

marknadspriset för likvärdig vara med tillägg av tull, odlingen av vete tuiiförhöjning.

likväl icke bleve lönande och, i fråga örn rågen, att läget påkallar stöd

jämväl för odlingen av detta sädesslag. Riktigheten härav torde framgå

av en jämförelse mellan odlingsvillkoren beträffande dessa sädesslag under

tiden närmast före världskriget och för närvarande.

Vid tiden omkring 1913 hade sedan en följd av år de ekonomiska villkor,

under vilka jordbruket och dess olika grenar här i landet bedrevos, så stabiliserat

sig, att jordbrukets avkastning täckte kostnaderna för driften och

därtill gav skälig ränta, men i allmänhet ej mera, å det i näringen nedlagda

kapitalet. Förhållandena vid berörda tid torde därför vara väl ägnade

att tjäna som utgångspunkt, därest man vill söka hilda sig en uppfattning

örn jordbrukets nuvarande räntabilitet. Den mest tillförlitliga

ledning, som härvid står till huds, torde vara att jämföra å ena sidan

prisläget å jordbrukets produkter och å andra sidan omkostnaderna för

produktionen. Det framgår då, att enligt kommerskollegii prisindex prisläget

från 1913 till 1929 stigit för vegetabiliska livsmedel med 26 procent

och för animaliska livsmedel med 40 procent. En undersökning av enbart

priserna å vete och råg utvisar, att det inhemska priset å dessa sädesslag

under september—december 1929 legat allenast 25 28 respektive 18 25

procent över 1913 års medelpris, detta uträknat med ledning av noteringarna

å Stockholms hörs, de mest tillförlitliga prisuppgifter från denna tid,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 108.

som finnas att tillgå. Ä andra sidan hava jordbrukets produktionskostnader

vid en jämförelse mellan prisläget år 1913 och första halvåret år 1929

stigit med 61 procent. Då tillika av jordbrukets utgifter omkring 36 procent

beräknas utgöra arbetskostnader och dessa från 1913 stigit med omkring

80 procent, säger det sig självt, att den gren av jordbruket, som i

stort sett kräver förhållandevis mest arbete, nämligen brödsädesodlingen,

f. n. måste vara förlustbringande. Detta omdöme äger tillämpning jämväl

för det fall, att nu gällande tullsatser å brödsäd kunde till fullo utnyttjas.

Riktigheten härav torde bestyrkas av följande beräkningar.

Svenska riksmedelpriset å vete bar under september, oktober, november

och december 1929 utgjort respektive 18 kronor 62 öre, 18 kronor 29 öre,

18 kronor 17 öre och 18 kronor 42 öre, allt per 100 kilogram. Motsvarande

noteringar å danskt vete i Köpenhamn, vilka få anses närmast motsvara

världsmarknadspriset å nied det svenska likvärdigt vete, utgjorde 15 kronär

60 öre, 15 kronor 97 öre, 15 kronor 58 öre och 15 kronor 85 öre allt pellbo

kilogram. Lägges till de ernådda svenska riksmedelpriserna den del

av nu gällande tullsats, 3 kronor 70 öre per 100 kilogram, som ej utnyttjats,

eller respektive 68 öre, 1 krona 38 öre, 1 krona 11 öre och 1 krona 13

öre, erhållas följande priser å det svenska vetet, nämligen för september

19 kronor 30 öre, för oktober 19 kronor 67 öre, för november 19 kronor 28

öre och för december 19 kronor 55 öre, allt per 100 kilogram. Då det inhemska

medelpriset å vete 1913 enligt noteringarna å Stockholms börs

utgjorde 14 kronor 37 öre, skulle sålunda de svenska priserna å vete under

september, oktober, november och december år 1929 med tillägg av den

del av tullsatsen, som under dessa månader icke utnyttjats, ligga respektive

34.3, 36.9, 34.3 och 36 procent högre än 1913 års medelpris. Det svenska

riksmedelpriset å råg har hösten 1929 utgjort under september 16 kronor

26 öre, under oktober 15 kronor 85 öre, under november 15 kronor 47 öre

och under december 15 kronor 49 öre, allt per 100 kilogram. Motsvarande

noteringar å dansk råg i Köpenhamn utgjorde under september 13 kronor

36 öre, under oktober 13 kronor 39 öre, under november 13 kronor 3 öre och

under december 12 kronor 94 öre. Lägges till de svenska priserna den del

av tullsatsen å råg, som under samma månader icke kunnat utnyttjas,

eller respektive 80 öre, 1 krona 24 öre, 1 krona 26 öre och 1 krona 15 öre,’

erhållas följande priser, nämligen under september 17 kronor 6 öre, under

oktober 17 kronor 9 öre, under november 16 kronor 73 öre och under december

16 kronor 64 öre, allt per 100 kilogram. Medelpriset å råg 1913 utgjorde

enligt noteringarna å Stockholms börs 12 kronor 85 öre per 100

kilogram. Med tillägg av den del av tullsatsen, som icke kunnat utnyttjas,

skulle sålunda priserna å råg under september, oktober, november

och december 1929 ligga respektive 32.7, 33, 30.2 och 29.5 procent över 1913

års medelpris.

Da till utgångspunkt för en undersökning av prisläget å spannmålsmarknaden

valts 1913 års priser, har följts den regel, som vid jämförelser

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

av varuprisen torde vara bruklig. Det må emellertid anmärkas, att denna

basis för prisjämförelser i avseende å spannmål icke är fullt tillfredsställande.

Priserna å spannmål voro nämligen år 1918 onormalt låga. En

mera sann bild av det verkliga läget torde erhållas, därest man till grund

för jämförelsen väljer medelpriserna för treårsperioden 1911—1913. Medelpriset

enligt noteringarna å Stockholms börs för åren 1911—1913 utgjorde

för vete 15 kronor 84 öre och för råg 13 kronor 93 öre. Örn med

dessa treårstal jämföras höstpriserna 1929 med tillägg av den del av

tullsatsen, som icke utnyttjats, finner man beträffande vetet, att priset

å denna artikel legat under september 1929 21.8 procent, under oktober

1929 24.2 procent, under november 1929 21.7 procent och under december

1929 23.4 procent över förenämnda medelpris för treårsperioden

1911—1913. Motsvarande jämförelse beträffande rågen utvisar, att priset

å denna vara legat under september 1929 22.5 procent, under oktober 1929

22.7 procent, under november 1929 20.i procent och under december 1929

19.5 procent över förenämnda medelpris för treårsperioden 1911—1913.

Ehuru vid jämförelse mellan jordbrukets produktionskostnader år 1913

och första halvåret 1929 stegringen av nämnda kostnader ligger 21 procent

högre än den allmänna prisstegringen, som enligt kommerskollegii prisstatistik

för år 1929 vid jämförelse med. 1913 års priser, såsom förut nämnts,

utgör 40 procent, kan sålunda f. n., icke ens örn tullsatserna till dess hela

belopp skulle kunna utnyttjas, för vete och råg uppnås priser, som i förhållande

till 1913 års priser motsvara den allmänna prisstegringen.

En ytterligare omständighet värd att i detta sammanhang beakta är

den ringa prisstegring spannmålen undergått sedan tiden för spannmålstullarnas

införande. Ökningen av priserna å vete och råg från tiden

1881—1885 till december 1929 utgör sålunda allenast för vete 3.65 och för råg

3.67 kronor per 100 kilogram.

Mot användandet av tullar såsom medel att upphjälpa jordbruksnäringen

har invänts, att den prisförhöjning, som därigenom uppstode, endast

komma ett mindretal av jordbruksbefolkningen till godo. Rörande

huru förhållandena i detta avseende gestalta sig — så vitt kännedom därom

för närvarande står att vinna — hänvisar jag till den utredning, jag

därom förebragt under den avdelning av denna proposition, som avhandlar

inmalnings- och inblandningstvånget. Av denna utredning (sid. 66—70)

synes kunna dragas den slutsats, att av brukningsdelar, som äro att hänföra

till verkliga jordbruk, örn ej fullt, så nära hälften utgöras av

sådana, som hava överskott å brödsäd, och som sålunda hava direkt

fördel av prisförhöjning å denna vara, samt att å dessa brukningsdelar ej

obetydligt mer än hälften av den till jordbruksnäringen hörande befolkningen

har sin utkomst.

Tullar å brödsäd torde i form av högre arbetslön jämväl komma

de vid de brödsädsodlande jordbruken sysselsatta arbetarna till godo.

En jämförelse mellan arbetslönerna för jordbruksarbetare i Sverige och

Betydelsen för

jordbruksbefolkningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Förhållandet

till industritullar.

Inverkan å

brödprisen.

i Danmark utvisar, enligt uppgift i tull- och traktatkommitténs betänkande,

att penninglönerna från 1888 till 1910 stigit i Sverige med 80

procent och i Danmark med 62 procent. Det har uti en till samma betänkande

fogad reservation beräknats, att den större höjning av arbetslönen,

som under denna tid inträffat i Sverige, medfört en merkostnad i arbetslön

av 4—6 kronor per hektar åker och motsvarade hälften till hela den

av kommittén per hektar beräknade bruttoinkomsten av brödsädestullarna.

Förbises får ej heller, att tull å brödsäd bidrager till ett högre prisläge

å jordbrukets animaliska produkter. Att en mera omfattande övergång

från brödsädesodling till produktion av animaliska produkter skulle

såväl å våra exportmarknader som å den inhemska marknaden trycka

ned priserna för dessa senare alster, är redan förut vidrört.

Den omständigheten, att den sedan 1927 arbetande tullkommittén förklarat

sig för närvarande icke kunna till Kungl. Majit inkomma med förslag

till separat reglering av tullsatserna å spannmål, anser jag icke böra

i förevarande fall tillerkännas avgörande vikt. Extra ordinära förhållanden

kräva extra ordinära åtgärder.

Vad beträffar förhållandet mellan industri- och jordbrukstullar må

blott framhållas, att den nuvarande avvägningen av tullsatserna å industriartiklar

och jordbruksprodukter obestridligen är till jordbrukets

nackdel. Det kan sålunda nr denna synpunkt icke möta avgörande betänkligheter,

örn man utan att avvakta den utredning av dessa frågor,

som anförtrotts åt 1927 års tullkommitté, företager en måttlig höjning av

tullsatserna å de alster av lanthushållningen, vilkas framställande visat

sig vara ur ekonomisk synpunkt minst lönande. Det kan icke vara med

rättvisa och billighet förenligt, att en talrik och betydelsefull befolkningsgrupp

skall på grund av ogynnsamma konjunkturförhållanden och ett

efter nutida förhållanden mindre väl avvägt tullsystem tvingas ned i ekonomiskt

beroende och över huvud till en levnadsstandard långt under

den, som dess betydelse för samhället och hittillsvarande ställning berättigar

till. Det torde i ett dylikt läge vara befogat att söka mildra olikheten

i de betingelser det nuvarande tullsystemet förlänar åt inom samhället

verksamma produktionsgrenar.

Den förhöjning av vissa tullsatser, som nu ifrågasättes, bör, i anslutning

till vad ovan anförts, betraktas som en av omständigheterna påkallad,

provisorisk reglering av vissa tullsatser, företagen utan ståndpunkttagande

till de tullpolitiska principfrågorna, och vara avsedd att äga tilllämpning

tillsvidare i avvaktan på tullkommitténs förslag i ämnet eller

på att dessförinnan en förbättring i avseende å jordbrukets allmänna läge

kan utgöra skäl för ändring.

Rörande den föreslagna tullförhöjningens inverkan å brödprisen hänvisas

till bifogade P. M. (sid. 148) angående priserna å bagarbröd i medeltal

för städer och stadsliknande samhällen i olika delar av riket år 1913

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

samt perioden 1923—1929 i förhållande till spannmålspriserna. En jämförelse

av prisutvecklingen å de viktigaste brödsorterna, spisbröd, grovbröd,

sötlimpa samt mjukt vetebröd med marknadspriserna för svensk och

utländsk råg och vete utvisar, att spannmålsprisernas fluktuationer återverka

på de priser allmänheten får betala för det hos bagarna inköpta

brödet. Att någon tid förgår mellan en förskjutning av spannmålsnoteringarna

och motsvarande ändringar av brödpriserna är naturligt. Det

framlagda materialet giver dock ej stöd för att den inom detaljhandeln

förefintliga strävan att utjämna smärre fluktuationer tages till intäkt för

ett ensidigt undvikande att följa prisnedsättningar. En annan sak är, att

brödpriserna efter 1913 stigit i proportionsvis större omfattning än spannmålspriserna.

Mot en genomsnittlig ökning av spannmålspriserna från

1913 till 1929 av 20 till 30 procent svara följande höjningar av brödpriserna

nämligen för spisbröd 65.9 procent, för sötlimpa 65.8 procent, för grovbröd

56.7 procent, för vetebröd bakat med vatten 72.7 procent och för vetebröd

bakat med mjölk 53.3 procent. Härtill hava andra faktorer än spannmålsprisens

höjning medverkat, ej minst förbudet mot nattarbete i bagerierna.

En höjning av spannmålens värde genom ökning av tullen med 2.3 öre per

kilogram, vilken höjning uteslutande uttages genom pålägg på mjölet men

icke på kliet, motsvarar, under förutsättning att det ökade spannmålspriset

icke föranleder någon som helst höjning av kvarnarnas eller bageriernas

prismarginal, följande höjningar av brödpriserna, nämligen för spisbröd

(cirka 1.25 kilogram spannmål) 2.9 öre per kilogram, för sötlimpa (cirka 1

kilogram spannmål) 2.3 öre per kilogram, för grovbröd (cirka 0.85 kilogram

spannmål) 2 öre per kilogram och för vetebröd (cirka 1 kilogram spannmål)

2.3 öre per kilogram.

Den ökning av levnadskostnaderna för ett s. k. normalhushåll inom

städernas arbetarbefolkning d. v. s. en familj bestående av man, hustru

och tre å fyra minderåriga barn, som en tullförhöjning å vete och råg

med 2.3 öre per kilogram kan väntas medföra, kan beräknas till cirka

13.80 kronor per år.

Tullförhöjningen torde, därest den varder av riksdagen antagen, böra

träda i tillämpning snarast möjligt efter riksdagens beslut, och dag, som

Konungen bestämmer. För att förebygga att de, som vid tiden för tullförhöjningen

innehava större förråd av spannmål av ifrågavarande slag

eller mjöl eller gryn därav, skulle vid försäljning av sina förråd göra en

oförtjänt vinst på grund av den genom tullförhöjningen uppkomna prisstegringen,

har jag för avsikt att föreslå Kungl. Majit att för riksdagen

framlägga förslag angående beskattning av vissa vid tiden för tullförhöjningens

ikraftträdande befintliga lager.

Beträffande frågan i vad mån ett genomförande av de föreslagna tullförhöjningarna

må inverka på de för nästkommande budgetår beräknade

tullmedlen skulle självfallet, för den händelse importen komme att fortgå

i oförändrad omfattning, en ej oväsentlig ökning av dessa medel bliva

följden. Å andra sidan skulle emellertid de särskilda bestämmelser i

Ikraftträdande

m. m.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

fråga om inmalning och inblandning, som av mig föreslagits, medföra

en betydande minskning av importen. Vid sådant förhållande och då

någon tillförlitlig beräkning av de olika faktorernas verkningar ej låter

sig utföra, har vid uppgörande av förslaget till riksstat förslaget örn tullföl

höjning ej ansetts höra inverka på beräkningen av denna inkomsttitel

och har chefen för finansdepartementet meddelat, att han ej funnit anledning

frångå denna ståndpunkt.

Tullsatserna å vete och råg.

Med hänsyn till den invecklade naturen av de spörsmål, vilka sammanhängde

med verkningarna av en eventuell höjning av spannmålstullarna,

och den korta tid, som stått till förfogande, hava de sakkunniga

icke ansett sig kunna för egen del taga bestämd ståndpunkt till frågan

örn lämpligheten av en dylik åtgärd ur synpunkten av hela näringslivets

intressen. Rörande beloppen av de för vete och råg ifrågasatta tullsatserna

hava de sakkunniga anfört följande:

»Råg, vete och korn ävensom ärter och hönor, tjänliga till människoföda»

vore i gällande tulltaxa sedan 1911 sammanförda under en rubrik, nr 74,

för närvarande dragande en tullsats av 3 kronor 70 öre per 100 kilogram.

Havre, ävensom vicker och bönor m. fl. slag av foderspannmål vore däremot

tullfria. Det vore uppenbarligen förenat med stora vanskligheter att

angiva några fullt objektiva beräkningsgrunder rörande storleksordningen

av den förhöjning av vete- och rågtull, som finge anses erforderlig för att

bringa spannmålsodlarna erforderligt skydd.

Utginge man från penningvärdets allmänna nedgång med cirka 40 procent

från den tidpunkt, 1911, då de nuvarande tullsatserna fastställdes,

till nuvarande tid, komme man till en tullsats av 6 kronor per 100 kilogram.

Sökte man grunda en kalkyl därpå, att värdet av årets samfällda,

approximativt beräknade vete- och rågskörd borde genom förhöjning av

under senaste tiden gällande pris hringas i nivå med värdet av 1927 och

1928 års skörd av samma spannmålssorter, komme man till en tullförhöjning

av 2.05 respektive 2.35, såsom önskvärd, d. v. s. till ungefär enahanda

tullsats av 6 kronor per 100 kilogram.

Därest över huvud taget en tullförhöjning skulle kunna tänkas medföra

avsedd nytta, torde densamma enligt de sakkunnigas förmenande ej böra

understiga hälften av det nu gällande skyddet, d. v. s. 1 krona 85 öre. Den

förhöjda tullsatsen skulle i så fall komma att utgöra 5 kronor 55 öre eller

med någon avrundning nedåt 5 kronor 50 öre, allt per 100 kilogram.

De sakkunniga ansåge sålunda, att tullsatserna 6 kronor och 5 kronor

50 öre för vete och råg kunde alternativt ifrågasättas.»

Lantbruksstyrelsen anför i ett den 10 januari 1930 avgivet yttrande i

fråga örn storleken av det tullskydd, som borde tillkomma de olika sädesslagen,

att skyddet borde i viss män göras beroende av värdet å sä
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

desslagen. Då världsmarknaden torde bäst hava anpassat värdet efter

såväl produktionskostnader som varans relativa värde, syntes det vara

mest rättvist att genom ett väl avvägt tullskydd världsmarknadens relativa

läge återställdes inom landet. Råg och vete hade i detta avseende

i alla länder likställts.

Slutligen borde framhållas, att en förhöjning av spannmålstullarna,

därest det skydd för dessa, som avsågs vid införandet, skulle återupprättas,

torde böra ställas i förhållande till den stegring, som ägt rum i fråga

örn jordbrukets produktionskostnader. På grund av inom lantbruksstyrelsen

utförda produktionskostnadsberäkningar hade inom styrelsen upprättats

en vägd index för jordbrukets produktionskostnader. Stegringen av

dessa kostnader i förhållande till prisläget år 1913 framginge av följande

för halvår uträknade medeltal:

lia halvåret 1926 ............................................ indextal 164

2:a » 1926 » 162

l:a » 1927............................................ » 162

2:a » 1927............................................ » 164

l:a » 1928 » 169

2:a » 1928 » 166

l:a » 1929 » 161.

Det torde sålunda kunna beräknas, att jordbrukets produktionskostnader

stegrats med drygt 60 procent och det syntes då rättvist, att denna

näring i sina nuvarande svårigheter finge sitt skydd ökat till ett belopp,

som svarade emot denna stegring. Skulle så ske, torde en tullförhöjning

till 6 kronor per 100 kilogram vara ofrånkomlig.

Därest man, med utgångspunkt från att den genomsnittliga stegringen Departementsi

varupriserna från 1913 till nuvarande tidpunkt kan skattas till 40 pro- chelencent,

vill företaga en mot denna allmänna prisstegring svarande höjning

av tullsatserna å brödsäd, kommer man till en tull av 5 kronor 18 öre

eller i avrundat tal 5 kronor 20 öre per 100 kilogram. Emellertid hava, såsom

i det föregående anmärkts, jordbrukets produktionskostnader sedan

1913 stigit med över 60 procent eller sålunda något mer än 20 procent utöver

vad som utgör den allmänna stegringen i varuprisen. En höjning av

tullsatsen, som motsvarar stegringen äv produktionskostnaderna för

jordbruket, leder till en tull av 5 kronor 92 öre eller i avrundat tal 6 kronor

per 100 kilogram.

En särskild anledning till att man för närvarande icke torde höra

stanna vid förenämnda lägre belopp synas mig de i det föregående berörda,

från vissa närliggande länder, särskilt Tyskland, bedrivna dumpingförsäljningarna

av spannmål utgöra. Därest jämväl den synpunkten beaktas,

att tullsatserna å brödsäd böra tjäna den inhemska odlingen sorn

skydd mot den särskilda konkurrens, som skapats genom dylika försäljningar

av brödsäd, torde en tullsats av 6 kronor per 100 kilogram icke

vara oskälig.

Iiiliang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 83 hafi. (Nr 108.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

Lantbruks
styrelsen.

114 Kungl, Mattts proposition Nr 108.

Tullsatsen å ärter, bönor, korn och havre.

Till upplysning om skörd, import och export av ärter, korn och havre

hänvisas till uppgifterna i hilagda taheller 18—20, sid. 194—196.

Körande behovet av höjt tullskydd för dessa sädesslag har lantbruksstyrelsen

anfört:

När tull åsattes vete och råg, likställdes med dessa håda spannmålsslag

jämväl ärter och korn, vilka håda ansågos vara så betydande näringsmedel

för människor, att en dylik likställighet fanns naturlig, oaktat vid tiden

närmast före tullarnas införande av båda dessa varor förelåg en avsevärt

högre export än import. Havre sattes redan vid tullarnas införande

år 1888 i en särställning, i det att denna vara jämte vicker då åsattes

en tull av 1 krona per 100 kilogram emot 2 kronor 50 öre för vete, råg,

korn och ärter. I samband med en sänkning av tullen på övriga spannmålsslag

år 1892 borttogs emellertid tullen för havre och vicker.

Export- och importsiffrorna hade under de senast förflutna åren i fråga

örn de för närvarande tullbelagda spannmålsslagen visat ungefär samma

bild som åren närmast före tullarnas genomförande. I fråga örn havren

hade däremot en genomgripande förändring inträtt. Det förr stora exportöverskottet

hade förbytts till ett i regel mycket betydande importöverskott.

Orsaken till att numera förefunnes behov av import av havre,

torde vara att tillskriva minskad produktion. Endast beträffande havren

syntes ur import- och exportstatistiken skäl kunna hämtas till förändring

av det inbördes förhållandet i tullhänseende mellan spannmålsslagen. Beträffande

havre talade den ändrade utrikeshandeln, därest denna skulle

vara avgörande, för att tullskydd borde vara såväl mera motiverat som

effektivt än beträffande t. ex. korn.

Lantbruksstyrelsen hänvisade vidare till följande jämförelse mellan

prisläget å de olika sädesslagen vid tiden för spannmålstullarnas införande

och för närvarande:

Pris i kronor

per 100 kg

Helativa tal, där priset å vete

sättes lika med 100

år 1881 — 1885

dec. 1929

år 1881—1885

dec. 1929

Vete..................

.................... 14.6 8

18.33

100

100

Båg....................

.................... 11.52

15.19

78

83

Korn ................

.................... 11.31

12.50

77

68

Havre................

.................... 8.97

10.59

61

58

Ärter ................

.................... 13.5 3

16.oo

80

87

Lantbruksstyrelsen anförde: Dessa siffror talade icke för den uppfatt
ningen,

att prisläget för närvarande skulle giva mindre anledning till

skydd för dem, som odlade korn och havre, än för dem, som odlade vete

och råg. Snarare syntes de relativa prislägena tala för motsatsen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

En granskning av prisutvecklingen under senare år syntes jämväl giva

stöd för samma uppfattning.

Örn sålunda varken export- och importsiffrorna eller de inbördes prisförhållandena

syntes giva anledning till olika krav på skydd för de olika

sädesslagen, återstode att se till, huruvida ur andra synpunkter skäl härför

förelåge.

En princip vid tullsättning å varor, som berörde jordbruket, hade varit,

att fodermedel, som jordbrukaren förbrukade och för sin djurhållning inköpte,

i regel skulle vara tullfria.

I fråga örn ärter, med vilka bönor tjänliga till människoföda böra jämställas,

gällde, att dessa användes till såväl djur- som människoföda. Då

härvid i regel vore fråga örn olika slag av ärter, vilka kunde på det yttre

skiljas från varandra, hade frågan för detta varuslag lösts på det sätt,

att ärter användbara till människoföda vore fullbelagda, andra slag tullfria.

Beträffande de ärter, som för närvarande vore tullbelagda och för

vilka jämväl för framtiden, så länge nuvarande tullsystem ägde giltighet,

skydd torde böra beredas, syntes således ur dessa synpunkter full likställighet

böra råda med råg och vete. För alla tre varuslagen gällde

nämligen, att de i regel användes till människoföda men att de förekomme

som fodermedel dels vid dålig kvalitet dels när prislägena vore ur försäljningssynpunkt

ogynnsamma.

Korn användes förutom till fodermedel jämväl till mjöl och malt. Den

förstnämnda förbrukningen vore lokaliserad till Norrland och huvudsakligen

Norrlands jordbrukarehem. Någon användning av kornmjöl till

människoföda utöver hemförbrukningen torde emellertid förekomma, och

förr var tillförsel av korn till Norrland såväl från södra Sverige som jämväl

understundom från utlandet regel. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat

från tullverket hade importen av korn till Norrland på senare

åren helt upphört. Sista året kornimport av nämnvärd storlek förekommit

var år 1924, då till riket infördes 185 ton. Sedan dess hade endast cirka

2 ton år 1925 och 163 kilogram år 1927 införts. Alla skäl talade sålunda

för den uppfattningen, att korninförsel till förbrukning som människoföda

i Norrland icke för närvarande ägde rum. Huru stor förbrukningen

av kornmjöl i Norrland vore, hade lantbruksstyrelsen icke varit i tillfälle

att utreda. Korn vore för stora delar av Norrland det så gott som enda

sädesslaget och användes som födomedel för såväl människor som djur.

Någon beräkning av i vad mån det komme till användning för det ena

eller andra syftet torde icke vara lätt att göra. Då korn i förevarande

avseende knappast torde vara att betrakta såsom någon jordbrukets saluartikel,

torde denna fråga icke hava någon större betydelse för bedömandet

av behovet och betydelsen av skydd för korn. Korn förbrukades emellertid

också för bryggeriändamål. Av företagen utredning framginge, att

förbrukningen av malt under åren 1926—1928 uppginge till i genomsnitt

per år cirka 30,000 ton, för vars tillverkning åtgått cirka 40,000 ton korn,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10S.

varav för samma tid i medeltal per år importerats något över 1,000 ton.

Under samma tid hade importen av korn varit synnerligen obetydlig, varav

nian kunde sluta sig till, att under senare år icke någon kornimport

av betydelse skett för bryggeriernas räkning, ett förhållande som också bestyrktes

av uppgifter från bryggeribåll. Den import, som bryggerierna

behövt verkställa, hade varit jämförelsevis ringa och huvudsakligen skett

i form av malt.

Örn Sveriges kornskörd i medeltal torde kunna beräknas uppgå till cirka

280,000 ton och därav cirka 26 procent folie på norrlandslänen, skulle

skörden i de södra delarna av landet uppgå till 200,000—210,000 ton. Örn

därifrån avräknades för bryggeriernas räkning cirka 40,000 ton och för

gryntillverkning cirka 10,000 ton, torde man kunna räkna med att återstoden

eller cirka 150,000 ton komme till användning till foder. I huvudsak

torde man kunna förutsätta, att detta korn förbrukades av odlarna

själva till utfodring av egna djur. Ett genom ökat skydd förhöjt

kornpris syntes under sådana förhållanden huvudsakligen komma att beröra

bryggerinäringen samt i någon mån gryntillverkningen. Ett ökat

skydd för korn torde däremot vara av icke ringa betydelse för dem, som

odlade maltkorn, särskilt således för Gotland och Skåne.

Beträffande havre framfördes vid 1888 års riksdag samtidigt med tullförslagen

för råg, vete och korn jämväl krav på tullskydd för havre och

vicker. Bevillningsutskottet anförde i sitt yttrande i ärendet, att det visserligen

kunde tyckas överflödigt att åsätta tull å havre, som vore en av

landets största exportartiklar. Med hänsyn till att i ett genomfört skyddssystem

tull jämväl på havre icke borde saknas och då erfarenheten visade,

att en icke obetydlig import av havre ägde rum, föreslogs emellertid en

tull å 1 krona per 100 kilogram. Riksdagen, som beslöt att åsätta vete,

råg och korn en tull av 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, fastställde också

en tullsats av 1 krona per 100 kilogram för havre och vicker.

År 1892 genomdrevo motståndarna till spannmålstullarna en sänkning

av tullsatsen för råg, vete och korn till hälften eller 1 krona 25 öre per

100 kilogram. Samtidigt borttogs tullen på havre och vicker med den motiveringen,

att »någon särskild anledning att bibehålla den torde vara svårt

att uppvisa». Någon för jordbruket gynnsam prisförhöjande betydelse

kunde den icke hava, eftersom havren vore en av landets förnämsta exportartiklar.

När tullen å de övriga spannmålsslagen år 1895 höjdes till 3 kronor 70

öre, syntes frågan örn tull på havre icke hava varit uppe till behandling.

Orsaken till att havreodlingen endast en kort tid varit föremål för

skyddsåtgärder från statens sida torde vara att söka framför allt i det

ovan angivna motivet, att havre såsom en exportartikel icke vore i behov

av något tullskydd, då under alla förhållanden havrepriset inom landet

vore beroende av det pris, som uppnåddes vid export, eller världsmarknadspriset.

Ett visst inflytande på frågans behandling torde jämväl den

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj-As proposition Nr 108.

allmänna uppfattningen om att fodermedel, såsom varande jordbrukets

hjälpmedel, borde vara tullfria, hava haft. Då havre huvudsakligen spelade

roll som fodermedel, hade det, åtminstone från vissa håll, ansetts

naturligt, att den i tullhänseende fått följa de övriga fodermedlen.

Förhållandena hade emellertid i hög grad förändrats. Havreodlingen

inom landet hade gått så tillbaka, att det forna stora exportöverskottet förbytts

i importöverskott av betydande storlek. Havrens särställning bland

spannmålsslagen hade därmed upphört att göra sig gällande på samma

sätt som förr.

En jämförelse med export och import av korn — det spannmålsslag, som

i likhet med havre hade sin användning både till foder och till människoföda

— gåve vid handen, att kornimporten måste anses betydelselös

för det svenska jordbruket. Kornodlingen hade tydligen under det

skydd den åtnjutit bibehållits till en sådan omfattning, att den i stort sett

täckt landets behov och under senaste tiden, i likhet med vad som var

fallet omedelbart före tullarnas införande år 1888, lämnat tillgång till ett

rätt betydande exportöverskott. Export- och importstatistiken gåve sålunda

icke längre några skäl till att åtskillnad skulle göras emellan havre

och korn, utan talade fastmera för en likformig behandling av dessa båda

spannmålsslag i tullhänseende.

Av lantbruksstyrelsens sammanställningar av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps

noteringar å havre — se Tab. 1 sid. 158 — framginge,

att detta spannmålsslag under senare åren haft större svårigheter att bibehålla

sin ställning på den svenska marknaden än övriga spannmålsslag.

Frånsåge man det av ett flertal omständigheter beroende relativt låga

prisläget för vete under 1928, vore havrens missgynnade ställning tydlig.

Ännu mera i ögonen fallande visade sig havrens relativt ogynnsamma ställning

på marknaden, örn man granskade prisläget sådant det utvecklat sig

under 1929 och gestaltade sig enligt noteringarna för senaste tiden. För

november 1929 visade noteringarna prislägen, som endast med följande

procenttal överstege 1918 års medelpris: vete 26 procent, råg 18 procent,

korn 13 procent, havre 3 procent. Prisfallet hade sålunda fortgått och

visat sig särskilt framträdande i fråga örn havre, som i december 1929

noterades i exakt samma pris som i januari månad 1913.

Orsaken till att verkan av de förhållanden, som föranlett det ur jordbrukssynpunkt

katastrofala prisfallet å spannmål, blivit så mycket kraftigare

i fråga örn havre än i fråga örn de övriga spannmålsslagen torde,

åtminstone till viss del, vara att söka i att havre varit i avsaknad av det

stöd, en skyddstull alltid vore emot dumping från andra länder, som i en

eller annan form statligt underlättade utförsel av viss vara.

Från en del håll gjordes gällande, att havrens låga marknadspris icke

ur jordbrukssynpunkt skulle utgöra någon olägenhet, då denna kunde

nied fördel av odlarna själva utnyttjas till utfodring. Emellertid lörefunnes

ett mycket stort legitimt helmi'' av havre i marknaden, dels till ut
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

säde, dels till gryntillverkning ock dels till foder för sådana hästar, som

icke tillhörde jordbruksidkare. För vissa delar av vårt land, särskilt Halland,

Småland och Mellan-Sverige, hade havreodling till avsalu alltid

varit och vore allt fortfarande av stor betydelse för såväl det medelstora

som det större jordbruket. En prisförhöjning å denna vara skulle därför

där vara till mycket god hjälp. Då de, som själva bedreve jordbruk, ytterst

sällan örn ens någonsin till egen förbrukning inköpte foderhavre, torde å

andra sidan en sådan prisförhöjning icke kunna anses ur någon jordbrukssynpunkt

få ett skadligt inflytande. Endast där jordbruk vore förenat

med skogsbruk i större omfattning kunde ett naturligt behov av havreinköp

understundom anses föreligga, men torde detta behov då höra skrivas

på skogens konto.

En genom skydd för havreodlingen åstadkommen prisförhöjning torde

för havregrynskvarnarna icke medföra någon olägenhet alls under förutsättning

att samtidigt en motsvarande förhöjning vidtoges i det skydd

för sin tillverkning, dessa redan ägde. För övrigt torde under normala

skördeår ingen svårighet föreligga för det svenska jordbruket att sörja

för grynkvarnarnas behov av råmaterial. I gamla tider torde så i regel

hava varit fallet. Att nu grynkvarnarna i så stor omfattning använde

sig av importerad havre, torde i icke ringa grad sammanhänga med dels

lättheten att genom import erhålla stora, likartade partier, dels kvarnarnas

vana att täcka sig genom inköp för leverans vid vissa bestämda

tidpunkter.

Såsom särskilt skäl till skydd för framför allt utom råg även havre torde

höra med skärpa framhållas det ur jordbrukssynpunkt olyckliga prisläge,

vari denna vara kommit till följd av den dumping, som möjliggjorts genom

handelspolitiska åtgärder i vissa länder. Råg och havre syntes så

mycket mera böra bliva föremål för statens skyddande omvårdnad, som

odlarna av dessa sädesslag i regel tillhörde landets i avseende å jordmån

och klimat sämst ställda jordbrukare.

Förenämnda sakkunniga hänvisade efter en redogörelse för prisläget

för havre och korn i fråga örn inverkan å den svenska marknaden av tysk

import av havre till följande jämförelse mellan priserna å svensk och

tysk havre under tiden 4 september—28 december 1928 samt 3 september

—26 november 1929 ävensom till noteringarna i Berlin å tysk havre under

tiden 3 september—29 november 1929: se Tah. 21, sid. 197.

De sakkunniga framhöllo i anslutning härtill, att vad som anförts örn

den tyska rågexportens inverkan å den tyska marknaden gällde i huvudsak

även örn den tyska exporten på Sverige av havre. Samtidigt som det

tyska inlandspriset å havre varierat mellan 14 och 15 kronor hade hösten

1929 tysk havre å den svenska marknaden avsatts till pris, som tidvis legat

så lågt som närmare 11 kronor per 100 kilogram.

De sakkunniga fortsatte: Vägande skäl syntes kunna anföras för att

begränsa en eventuell tullförhöjning till vete och råg.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Det torde böra framhållas, att medan en tullförhöjning å brödspannmål,

avseende att bringa prisnivån i höjd med den under senaste åren rådande,

i viss utsträckning innebure en utjämning av den rådande disproportionen

mellan prisnivån för jordbruks- och industriprodukter, komme en genom

åsättande av tull å havre orsakad, relativ prisstegring å havren att

få en avsevärt mindre sådan utjämnande verkan. En sadan tull komme

fastmera att i övervägande mån belasta en viss annan del av själva jordbrukslianteringen

ävensom underhållet av dragare, erforderliga bland

.annat för skogsbruket i mellersta och norra Sverige.

Erinras finge även örn den ökade svårighet, som torde föreligga i avseende

på havren, att undgå, att en väsentlig del av den för producenterna

avsedda vinsten genom tullförhöjningen komme att till en början tillfalla

mellanhänderna (spannmålshandlarna).

I fråga örn beloppen av de för ärter, bönor, korn och havre ifrågasatta

tullsatserna anförde lantbruksstyrelsen:

Ärter syntes med hänsyn till såväl produktionscentra som näringsvärde

höra jämställas med brödsäden.

Då tullskyddet i fråga örn korn egentligen avsåge bryggerikorn, syntes

något skäl ej tala för att i tullhänseende skilja korn från brödsäd.

Vid beredande av tullskydd för havre syntes hänsyn böra tagas till ett

relativt lågt marknadsvärde. Örn man utginge från priset å grynhavre,

syntes detta ligga i runt tal 70 å 75 procent under medelpriset för brödsäden.

En skälig tull för havre syntes därför böra utgå med minst 70 procent

av den, som komme att fastställas för brödsäd. En tull å spannmål

i allmänhet av 6 kronor per 100 kilogram borde för havre medföra en tullsats

av lägst 4 kronor per 100 kilogram.

Med hänsyn till den likartade ställning ärter, bönor och korn intaga i

förhållande till vete och råg, finner jag dessa artiklar, i enlighet med vad

hittills varit fallet, böra i tullavseende likställas med vete och råg. ytterligare

skäl härtill synes mig beträffande kornet och ärterna den omständigheten

utgöra, att priserna å dessa artiklar fallit starkare än å den

egentliga brödsäden. Sin huvudsakliga betydelse torde en höjd tull å

korn få såsom skydd för odlingen av maltkorn. I övrigt utgör korn icke

någon större jordbrukets saluartikel; det odlas huvudsakligen för att täcka

det egna behovet av foder samt i Norrland dessutom till människoföda.

Angående behovet av stöd jämväl för den inhemska odlingen av havre delar

jag den uppfattning, åt vilken lantbruksstyrelsen givit uttryck. Väl

torde den omständigheten, att den inhemska havreskörden numera i regel

icke täcker vår förbrukning av denna vara, icke enbart för sig

innefatta tillräckligt skäl för åsättandet av införseltull å varan. Sedan

emellertid de från Tyskland bedrivna dumpingförsäljningarna av

Lantbruks
styrelsen.

Departeme ntschefen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

havre numera bragt det inhemska priset å detta sädesslag ned i nivå

med 1913 års pris, synes mig kravet på en tull å havre vara väsentligt

starkare grundat. Vad förenämnda två sakkunniga anfört därom, att tull

å havre såsom medel att åstadkomma en utjämning av den rådande disproportionen

mellan prisnivån för jordbrukets och industriens alster skulle

få mindre verkan än tullförhöjning å brödsäden, kan jag icke tillerkänna

avgörande betydelse. Att en tull å havre jämväl i detta avseende kommer

att spela en viss roll, har icke av nämnda sakkunniga bestritts. Havre

odlas, särskilt i de kargare trakterna av landet, i betydande omfattning

utöver vad som fordras för att fylla det egna behovet av fodersäd. Att

en lämpligt avvägd havretull i berörda, mindre gynnsamt lottade jordbruksdistrikt

kommer att för producenterna få en viss betydelse, syne»

mig därför ovedersägligt. Med hänsyn till den svåra belägenhet, vari

jordbruket för närvarande över lag befinner sig, anser jag mig icke kunna

underlåta att föreslå anlitandet av jämväl det hjälpmedel, som en tull å

havre dock innebär. I anslutning till vad lantbruksstyrelsen anfört hemställer

jag, att å havre måtte fastställas en tull av 4 kronor per 100 kilogram.

Tullsatserna å mjöl av spannmål.

Rörande den utsträckning, i vilken mjöltullen av kvarnindustrien utnyttjats,

hänvisa de sakkunniga till kvarntrustutredningen, av vilken

framginge, att kvarnarna, trots att tullsatsen å omalen spannmål för 1926

endast i mindre grad kunnat av jordbruket utnyttjas, praktiskt taget utnyttjat

mjöltullen till i det närmaste hela dennas belopp. Till upplysning

örn huru förhållandena därutinnan ställt sig under tiden från 1926

hänvisa de sakkunniga — förutom till en sammanställning av svenska

kvarnföreningens priser å dess olika slag av vetemjöl och rågsikt under

tiden januari 1926—oktober 1929 — till följande jämförelse mellan noteringarna

under samma tid mellan svenskt och amerikanskt vetemjöl, det.

senare beräknat eif Göteborg med tillägg av tull: se Tab. 22, sid. 198.

De sakkunniga framhålla, att man funne, förutom en god överensstämmelse

mellan de svenska och amerikanska prisserierna, att den svenska

noteringen läge ibland något litet över och ibland något litet under cifpriset

å det amerikanska mjölet; sålunda en bekräftelse på riktigheten av

vad förut anförts örn mjöltullens utnyttjande.

Rörande tullsatserna å vete- och rågmjöl anföra de sakkunniga:

Den nuvarande mjöltullen hade som bekant allt ifrån början ansettsböra

innefatta, dels kompensation för erlagd spannmålstull vid förmälning

av importerad spannmål, dels därutöver ett visst tullskydd för den

inhemska kvarnindustrien. Man torde böra utgå från, att förstnämnda

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

kompensation vid en förhöjning av spannmålstullarna borde beräknas enligt

samma grunder som hittills, varemot någon anledning till förhöjning

av kvarnindustriskyddet icke torde föreligga.

Enär en gradering av tullskyddet efter olika mjölsorter och kvaliteter,

vilka motsvarades av olika utmalningsprocent av spannmålen, befunnits

svår att genomföra i praktiken, hade mjöltullens beräkning kommit att

baseras på en viss genomsnittlig utmalningsprocent, dock med en huvudvikt

lagd på det beräknade behovet av skydd för kvarnindustriens högre

förädlade huvudprodukter, d. v. s. kärnmjöl (vetemjöl) och rågsikt.

Enligt inom kommerskollegium verkställda utredningar, avseende kvarnrörelsen

under åren 1922 och 1923, hade vid ett antal stora och medelstora

kvarnar utmalningsprocenten för vete uppgått till

68.7—70 % vetemjöl av olika kvaliteter

6.3—8 % eftermjöl och

24 —22 % kli.

Totala malningsuthytet uppgick till omkring 99 procent.

Det borde måhända framhållas, att utbytesprocenten av finmjöl minskades

vid utmalning av de finare mjölsorterna, s. k. extra-kärnmjöl och kärnmjöl.

Även totala utmalningsprocenten av mjöl och eftermjöl bleve därvid

i regeln lägre än vid förmälning till enklare mjölsorter, såsom bagerioch

flormjöl.

Dessa utbytessiffror avsåge lämplig blandning av svensk och utländsk

spannmål, varvid det svenska vetet, på grund huvudsakligen av dess i regeln

högre fuktighetshalt, beräknades lämna 5—6 procent lägre utbyte än

det importerade amerikanska. Sammanlagda utmalningsprocenten av mjöl

och eftermjöl hade sålunda uppgått till 75—78 procent, varvid eftermjölet

funnit användning som inblandning i rågsikt och rågmjöl.

Utmalningsprocenten vid målning av rågsikt hade uppgått till:

63.6— 65.6 % finmjöl

11.4— 6.8 % eftermjöl samt

22.7- 23 X kli.

Sammanlagda mängden finmjöl och eftermjöl utgjorde sålunda 72.4 75

procent.

Eftermjölet användes såsom inblandning i sammalet rågmjöl eller (vid

den högsta utmalningen) till fodermjöl.

Då jämväl eftermjölen i regeln kunde beräknas ingå i mjölsorter, vilka

ätnjöte tullskydd, torde fog finnas för att vid uppskattning av tullskyddet

beräkna en genomsnittlig utmalning motsvarande 74 procent av den

förmalda spannmålen. Vid den nuvarande tullsatsen av 3 kronor 70 öre

per 100 kilogram skulle sålunda den i mjöltullen ingående kompensationen

för spannmålstullen utgöra 3.70 : 0.74 — kr. 5.oo. Kvarnindustriens tull
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

skydd kunde sålunda beräknas utgöra per 100 kilogram förmald spannmål

1 krona 50 öre.

Det ovan angivna skyddet för kvarnindustrien torde kunna beräknas

uppgå till 2b—29 procent av förädlingskostnaden. Härvid hade emellertid

hänsyn ej tagits till skillnaden i fraktkostnad mellan utländskt mjöl och

den spannmålskvantitet, varav det vore framställt, liksom ej heller till

den fördel, som vid import av mjöl i säckar åtnjötes i form av tullfrihet

och taraavdrag för säckarna.

Med tillämpning av ovan anförda beräkningsgrunder skulle vid en till

5 kronor 50 öre, respektive 6 kronor förhöjd tull å vete och råg förhöjningen

i mjöltullen böra utgå med 135 procent av höjningen å spannmålstullen,

d. v. s. å 1 krona 80 öre respektive å 2 kronor 30 öre. Höjningen i mjöltullen

från dess nuvarande belopp skulle alltså böra utgöra 2 kronor 43

öre, respektive 3 kronor 10 öre. Med viss avrundning av siffrorna borde

därför mjöltullen utgå med 8 kronor 90 öre vid en spannmålstull av 5

kronor 50 öre och med 9 kronor 60 öre vid en spannmålstull av 6 kronor,

allt per 100 kilogram.

Tullen å vetemjöl och rågmjöl är för närvarande satt till sådant belopp,

att den per enhet innefattar, förutom tull å den mängd råvara, som erfordras

för att framställa den förmalda produkten, jämväl ett särskilt

skydd åt kvarnindustrien. Storleken av det i mjöltullen ingående särskilda

kvarnskyddet beror av hur stort mjölutbyte, som erhålles vid förmälning

av råvaran. Utbytesprocenten är i sin tur beroende av ett flertal faktorer,

såsom kvarnarnas tekniska utrustning, spannmålens kvalitet och vilken

mjölsort man vill erhålla. Spannmål av hög fuktighetshalt giver lägre

mjölutbyte. Vid förmälning till finare mjölsorter erhålles lägre mjölutbyte,

varvid dock är att beakta, att eftermjölet från förmälning till finare

sorter blandas i de grövre mjölsorterna.

De sakkunniga hava med stöd av inom kommerskollegium verkställda

undersökningar företagna vid ett antal stora och medelstora kvarnar kommit

till att sammanlagda utmalningen av mjöl och eftermjöl kunde uppskattas

beträffande vetet till 75—78 procent och beträffande rågen till

72.4—75 procent samt vid uppskattning av tullskyddet räknat med en genomsnittlig

utmalning motsvarande 74 procent av den förmalda spannmålen.

I anslutning härtill hava de sakkunniga funnit den i mjöltullen ingående

kompensationen för spannmålstullen utgöra 5 kronor och kvarnindustriens

tullskydd utgöra 1 krona 50 öre per 100 kilogram.

Jag finner den av de sakkunniga verkställda beräkningen av mjölutbytet

till i medeltal 74 procent och den därpå grundade uppskattningen av

det i mjöltullen ingående skyddet för spannmålsodlingen och för kvarnindustrien

till respektive 5 kronor och 1 krona 50 öre per 100 kilogram

böra godtagas. Beräkningarna grunda sig, enligt vad jag inhämtat, å

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

från sakkunnigt håll erhållna uppgifter. Med. tillämpning av nu angivna

grunder föranleder en höjning av tullen å vete och råg från 3 kronor 70

öre till 6 kronor per 100 kilogram en höjning av tullen å vetemjöl och rågmjöl

från 6 kronor 50 öre till i runt tal 9 kronor 60 öre per 100 kilogram.

Tullsatserna å mjöl av ärter och bönor, tjänliga till människoföda, samt

å mjöl av korn och havre torde, liksom för närvarande är fallet, åsättas

samma tullsats som mjöl av vete och råg.

Tullsatserna å gryn av spannmål.

Angående import, export och tillverkning av havregryn meddelas uppgifter

i Tah. 23, sid. 199.

Rörande det belopp, vartill en eventuell höjning av tullen å havre och

havregryn borde bestämmas, anföra de sakkunniga:

Skulle en tull å havre anses oundgänglig, torde densamma i konsekvens

med mjöltullens ovanberörda höjning fordra en förhöjning av den nuvarande

tullsatsen å havregryn, som utgjorde 3 kronor 50 öre per 100 kilogram.

Utbytesprocenten av havregryn varierade, liksom mjöluthytet, starkt

med råvarans kvalitet men torde i genomsnitt kunna beräknas utgöra föx

svensk havre omkring 50 procent och för utländsk havre upp till 57 procent.

Såsom biprodukt erhölles härvid 25—28 procent fodermjöl. Enär

sistnämnda produkt ej kunde anses åtnjuta tullskydd, torde den ej böra

medtagas i beräkningen.

Räknades utbytet till 55 procent, skulle kompensationen för tull å råvaran

böra motsvaras av en med cirka 180 procent å havretullen förhöjd

tull å havregryn.

Vid en tull av exempelvis 2 kronor per 100 kilogram havre borde sålunda

tullen å havregryn förhöjas med 3 kronor 60 öre eller 3.50 + 3.60 = 7.io

per 100 kilogram.

På sätt de sakkunniga framhållit, påfordrar införandet av tull å havre

jämväl höjning av tullsatsen å havregryn. Med utgångspunkt från ett

utbyte av 55 procent påkallar, under förutsättning att skyddet för havregrynsindustrien

bibehålies vid 3 kronor 50 öre per 100 kilogram, en tull

å havre av 4 kronor per 100 kilogram en höjning av tullsatsen å havregryn

från 3 kronor 50 öre till i avrundat tal 10 kronor 80 öre per 100

kilogram. Jag hemställer, att tullsatsen å havregryn måtte fastställas

till sistangivna belopp.

Tullen å andra slag av gryn än havregryn och risgryn torde, i likhet

med vad för närvarande är fallet, likställas med mjöltullen och salunda

bestämmas till 9 kronor 60 öre per 100 kilogram.

De sakkunniga.

Departements •

chefen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Lantbruks
styrelsen.

Departements
chefen.

Tullsatsen å malt.

Rörande förbrukning av malt hänvisas till uppställningen i Tab 24

sid. 200.

Tullen å malt utgår för närvarande med 6 kronor 50 öre per 100 kilogram.

Till detta belopp höjdes tullen vid 1910 års riksdag från förut utgående

belopp av 5 kronor per 100 kilogram. Anledningen till denna

tullförhöjning var, att då till 100 kilogram malt åtginge 133—135 kilogram

korn, en tullsats av 5 kronor endast täckte tullvärdet å det i maltet ingående

kornet; maltindustrien erhöll sålunda intet skydd. Det ansågs

emellertid, att mälterierna lika väl som kvarnindustrien kunde göra anspråk

på skydd, i synnerhet som mältningskostnaden, vilken uppgavs uppgå

till i medeltal 3 kronor 50 öre per 100 kilogram, till stor del utgjordes

av arbetslön. Dessutom uppstode icke vid mältning såsom vid förmälning

av spannmål värdefulla avfallsprodukter. Det framhölls vidare, att det

importerade maltet vore mera extraktrikt och lättare att arbeta med och

därför allmänt föredroges av bryggmästarna. Det kunde därför befaras,

att importen skulle tilltaga till men för den inhemska odlingen.

Lantbruksstyrelsen har rörande förhöjning av malttullen anfört: Den

nuvarande tullsatsen innehure ett skydd för mälterierna av 1 krona 50 öre

per 100 kilogram. Enligt vad styrelsen inhämtat räknade man alltjämt

med en kornåtgång av 133—135 kilogram till 100 kilogram malt. Därest

samma skydd fortfarande skulle lämnas mälterierna, borde under sådana

förhållanden tullen å malt höjas med fyra tredjedelar av en eventuell tullförhöjning

å korn. Skulle korntullen höjas från 3 kronor 70 öre till 6

kronor eller med 2 kronor 30 öre per 100 kilogram, borde sålunda malttullen

höjas med 3 kronor 6 öre. I

I det föregående har framhållits, att en höjd korntull bleve av största

betydelse för dem, som odla maltkorn. Den föreslagna höjningen av korntullen

påfordrar dock som komplement en motsvarande höjning av malttullen.

Det kan eljest på goda grunder befaras, att bryggerierna komma

att föredraga importerat malt framför sådant av inhemsk vara. Rörande

det belopp, varmed malttullen hör höjas, ansluter jag mig till vad lantbruksstyrelsen

därom anfört, och torde i enlighet härmed tullen å malt

alltså höra höjas till i avrundat tal 9 kronor 60 öre per 100 kilogram.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

125

Utförselbevisen bibehållas.

Rörande frågan om utförselbevisens förhållande till spannmålstullarna

anföra de sakkunniga:

Det torde böra särskilt framhållas, att en förhöjd spannmålstull, lika

litet som det nu gällande tullskyddet, kunde förväntas under alla förhållanden

och vid alla tider på året i sin helhet komma de egentliga producenterna,

d. v. s. jordbrukarna, till godo. Såsom förut uppvisats, förorsakade

de starka utbuden av inhemsk spannmål under vissa tider på hösten

som regel en prissänkning av den storleksordning, att tullskyddets verkan

delvis borteliminerades. En viss reglerande inverkan till spannmålsproducenternas

favör hade under senare år åstadkommits genom utförselbevisen.

I varje fall intill dess eventuellt andra utvägar bereddes

för utjämnande av de nämnda verkningarna av spannmålsutbudens starka

säsongmässiga fluktuationer — exempelvis genom beredande av ökade

lagrings- och belåningsmöjligheter för den inhemska spannmålen — torde

det få anses såsom en nödig förutsättning för att en eventuell tullförhöjnings

prisförhöjande verkan i möjligaste mån skulle komma producenterna

till godo, att de nuvarande utförselbevisen bibehölles.

Jag ansluter mig till vad de sakkunniga härovan anfört rörande bibehållandet

av utförselhevisen. Nu gällande bestämmelser i ämnet, som

avse allenast vete och råg, äga giltighet till och med den 31 juli 1931.

Den omständigheten, att jämväl korntullen höjts, anser jag icke höra för

närvarande föranleda ändring i den ståndpunkt Kungl. Maj:t och riksdagen

tidigare intagit till frågan örn utförselbevisens tillämpning jämväl

med avseende å korn. Prövningen av detta spörsmål torde av skäl,

som närmare utvecklats i Kungl. Maj:ts proposition nr 107 vid 1928 års

riksdag, böra anstå till frågan örn utförselbevisens fortsatta tillämpning

för tiden efter den 31 juli 1931 kommer under behandling.

Kostnadsberäkningar.

Jordbruksutredningen har hemställt, att för täckande av kostnader för

spannmålsnämnden, för inrättandet av ett cereallaboratorium samt för anordnande

av mjölblandning måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas ett

anslag å 100,000 kronor. I

I det föregående har jag beräknat, att för nästkommande budgetår

kostnaderna för spannmålsnämnden skola, i händelse att lagstadgat inmalningstvång

genomföres, belöpa sig till 60,000 kronor, att kostnaderna

för mjölblandningsanläggningar komma att uppgå till 25,000 kronor samt

att för bestridande av kostnaderna för verkställande av cereala undersökningar

erfordras 15,000 kronor. För samtliga berörda ändamål torde

De sakkunniga.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

lämpligen för budgetåret 1930/1931 böra äskas ett gemensamt anslag å

100,000 kronor, vilket synes böra givas karaktären av förslagsanslag

I statsverkspropositionen till 1930 års riksdag nionde huvudtiteln, punkt

93, har för åtgärder till spannmålsmarknadens stödjande beräknats för

budgetåret 1930/1931 ett anslag av 100,000 kronor. Nämnda beräknade belopp

har avseende å de åtgärder, varom nu är fråga.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag

till ändrad lydelse i vissa delar av den vid tulltaxeförordningen den

4 oktober 1929 fogade tulltaxan av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

1) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 fogade

tulltaxa skall från och med den dag innevarande år, Kungl. Majit bestämmer,

i de delar, vilka angivas i den härvid fogade bilagan A, hava den

ändrade lydelse, som i samma bilaga omförmäles,

2) bemyndiga Kungl. Majit,

att, där så prövas nödigt, förordna, att envar, som driver kvarn och

därvid förmaler utländskt vete, skall vara pliktig att vid framställning

av mjöl, innehållande vete, använda svenskt vete i sådan omfattning, att

det svenska vetet minst utgör i genomsnitt viss procent av allt vete, som

förmales vid kvarnen, och tillika viss procent av det i varje parti ingående

vetemjölet,

att — i samband med sådant förordnande eller där kvarninnehavare i

riket gent emot staten utfäst sig att vid framställning av mjöl använda

svenskt vete i viss omfattning — örn så prövas nödigt, stadga, att den,

som till riket inför mjöl, innehållande vete, skall vara pliktig att låta

däri inblanda mjöl av svenskt vete i den grad, som gäller med avseende

å förmälning,

att medgiva de undantag från ovan angivna förmalnings- eller inblandningsskyldighet,

som av förhållandena påkallas,

samt att själv eller genom därtill förordnad myndighet meddela närmare

föreskrifter örn förmalnings- eller inblandningsskyldigheten,

3) dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålslagerhusfonden

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

lån må i män av tillgång utlämnas för anläggande av spannmålslagerhus

eller anskaffande av s. k. spannmålstorkar,

dels medgiva, att lån ur spannmålslagerhusfonden må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med omförmälda av föredraganden föreslagna

grunder,

dels ock såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden å riks
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

127

staten för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under

rubrik »statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag av 850,000

kronor, av vilket belopp 680,000 kronor skola utgå av lånemedel,

4) dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålskred itfonden,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av riksbanken, lån

må i mån av tillgång utlämnas till sammanslutningar för bedrivande

av uppköp av spannmål,

dels godkänna vad i protokollet föreslagits i fråga örn villkoren för lån

ur spannmålskreditfonden,

dels ock såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden å riksstaten

för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under rubrik

»statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor,

vilket belopp skall utgå av lånemedel,

5) till bestridande av kostnaderna för spannmålsnämndens verksamhet

samt för erforderliga anläggningar i anledning av föreskriven inblandning

av svenskt vetemjöl i importerat vetemjöl ävensom för verkställande av

cereala undersökningar för budgetåret 1930/1931 under nionde huvudtiteln

anvisa ett extra förslagsanslag av 100,000 kronor.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter förena sig, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR OCH TABELLER

tinning till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 85 höft. (Nr 108.)

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Bilaga. A.

Förslag: till ändrad lydelse i vissa delar av den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 fogade tulltaxan.

1 -----

E. Spannmål, omalen.

Tull för

100 kg.

Kronor

86

Majs; ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet; vicker samt

ärter och bönor, ej tjänliga till människoföda och ej hänförliga

till annat nummer.......................................

fria

87 a

Havre ................................................. t1

4: —

6: —

87 b

Råg, vete, korn, ärter och bönor, tjänliga till människoföda ...... T

87 c

Andra, ej särskilt nämnda slag av omalen spannmål.................. T

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m.

3: 70

88 a

Mjöl av råg, vete, korn, havre, ärter och bönor, tjänliga till män-

niskoföda............................................ -p

9: 60

6: B0

88 b

Mjöl av andra vegetabilier, ej hänförligt till annat nummer......... T

Gryn av spannmål:

89

havregryn...........................................................................x/E

10: so

(Ty.) 90

risgryn.............................................................................. X

2: —

91

andra slag .............................................. X/E

9: eo

92

Kli.......................................................................................

Anm. Kliartade varor av vete eller råg skola tull- taxeras såsom mjöl, därest askan av torrsubstansen

utgör mindre än 4-1 % av torrsubstansens vikt.

fritt

93

Malt, även krossat................................................... X

9: 6 0

94

Potatismjöl och annan stärkelse samt gryn av andra vegetabilier

än spannmål...... T/E; ävensom bak- och jästpulver...... E......

20: —

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

131

Bilaga. B.

Åtgärder, som till stödjande av jordbruket under senare tid i andra länder

vidtagits eller äro under förberedelse.

De autonoma spannmålstullarna — d. v. s. de tullsatser, som fastställas

genom statens inre lagstiftning, sålunda icke genom överenskommelse

med främmande makt — blevo i 1902 års tulltariff, som i stort

sett alltjämt äger bestånd, bestämda till 7.50 Rink. (100 Rmk. =. 89 kronor)

för vete och 7 Rmk. för råg, korn, oell havre, allt per 100 kilogram.

I 1926 års svensk-tyska handelstraktat sänktes dessa tullsatser för Sveriges

vidkommande och bundos för vete vid 6.so Rmk., för råg och havre

vid 6 Rmk. och för korn vid 5 Rmk. per 100 kilogram. Av inrikespolitiska

skäl kommo dock ej dessa utan följande tillfälliga, ytterligare nedsatta

tullsatser i tillämpning nämligen för råg, vete och havre 5 Rmk. och för

foderkorn, som utbrutits ur tulltaxerubriken korn, 2 Rmk.; för annat

korn än foderkorn kom samma tullsats att gälla som den, vilken bundits

i den svensk-tyska handelstraktaten, d. v. s. 5 Rmk. — Den autonoma

tullsatsen för råg- och vetemjöl utgjorde i 1902 års tulltariff 18.75 Rmk.

Genom handelsfördraget mellan Tyskland och Frankrike år 1927 blev den

emellertid nedsatt till ll.so Rmk. per 100 kilogram.

Jämlikt beslut av tyska riksdagen upphävdes från och med den 10

juli 1929 förut omförmälda tillfälliga tullsatser å spannmål, i följd varav

de i svensk-tyska handelstraktaten fastställda maximitullsatserna 6.50

Rmk. för vete och 6 Rmk. för råg och havre trädde i kraft. För foderkorn

bibehölls tullsatsen 2 Rmk. Dessa tullsatser skulle gälla gentemot

alla länder, som med Tyskland avslutat handelsavtal innehållande stadgande

örn behandling såsom mest gynnad nation. Gentemot andra länder,

bland dem Canada, bragtes de autonoma tullsatserna omedelbart i tilllämpning.

För råg- och vetemjöl fastställdes, sedan bindningen för

sagda varuslag genom överenskommelse med Frankrike upphävts, en tillfällig

tullsats av 14.50 Rmk. per 100 kilogram.

Anledningen till att ytterligare förhöjning av spannmålstullarna icke

företogs under tyska riksdagens vårsession år 1929 var, att desamma bundits

i 1926 års svensk-tyska handelstraktat. Sedan denna traktat

från tysk sida uppsagts att utlöpa den 15 februari 1930, och förhandlingarna

med Sverige örn en ny överenskommelse avslutats, föreläde

riksregeringen i december 1929 tyska riksdagen ett förslag, innefattande

bland annat avsevärda höjningar av spannmålstullarna. Förslaget vann

i huvudsak riksdagens bifall. De fatlade besluten innebära, att de autonoma

tullsatserna i 1902 års tariff för vete och råg, d. v. s. 7.so Rmk. för

vete och 7 Rmk. för råg, skola bibehållas. För upprätthållande av ett

normalpris å vete av 26 Rmk. och a rag av 23 Rmk. per 100 kilogiam har

emellertid riksregeringen erhållit befogenhet att höja tullsatserna för

vete intill 9.so Rmk. och för råg intill 9 Rmk. eller ock att sänka desamma

för vete intill 3.oo Rmk. och för råg intill 3 Rmk. per 100 kilogram. Med

hänsyn till nu rådande prisläge hava de högsta medgivna tullsatserna,

Tyskland.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

d. v. s. 9..on Kink. för vete och 9 Kink. för råg'', redan elen 11 februari 1930,

d. v. s. dagen för ikraftträdandet av tilläggsavtalet nr 2 till svensk-tyska

handelstraktaten, bragts i tillämpning. För korn höjdes den autonoma

tiillsatsen, vilken hädanefter skall tillämpas, från 7 till 9 Enik. per 100

kilogram; dock skall tullen å foderkorn utgå med 5 Kink. under år 1930

och med 2 Enik. per 100 kilogram från och med den 1 januari 1931. För

havre höjdes deli autonoma tullsatsen från 7 till 8 Rink. per 100 kilogram.

Sistnämnda två förhöjningar hava jämväl trätt i kraft den 11 februari

1930. Tullsatsen för råg- och vetemjöl skall utgå med ett belopp uppgående

till 1 Va gånger tullen å vete + 4.25 Rink.

I Tyskland tillämpas systemet med utförselbevis för spannmål. Till

undvikande av spekulation hava för dessa tills vidare vissa maximibelopp

fastställts. Sålunda skola utförselbevisen för vete utgå med ett belopp av

6.50 Rmk. per 100 kilogram och för råg med ett belopp av 6 Rmk. för 100

kilogram, så länge tullsatsen icke understiger 6.50 Rmk. för vete och 6

Rmk. lör råg. I sistnämnda fall skola utförselbevisen motsvara tullens

storlek. För havre skola utförselbevisen utgå med 6 Rmk. för 100 kilogram.

Vid utförsel av korn med en hektolitervikt av mer än 67 kilogram

skola utiörselbevis utgå med ett belopp av 6.50 Rmk. för en kvantitet

av högst 50,000 ton per kalenderår. För malt, gryn och flingor av

korn skola utförselbevisen beräknas efter ett belopp av 6.5a Rmk. lör 100

kilogram.

Motioner örn höjning av utförselbevisen till samma belopp som tullsatsen

för respektive spannmålsslag framfördes vid riksdagens sammanträde

i december månad 1929. Dessa motioner blevo då ej antagna; jämväl därefter

hava emellertid från jordbrukarhåll starka krav i sådan riktning

gjort sig gällande.

Enligt lag, utfärdad den 4 juli 1929, hava vidare kvarnarna ålagts att vid

förmälning av vete inblanda viss procent inhemskt vete, nämligen under

tiden 1 augusti—30 november 1929 minst 40 procent och däreiter intill

den 1 augusti 1930 minst 30 procent av den totala förmalningen. Riksjordbruksministern

har tillerkänts befogenhet att tillfälligt ändra prosentsatserna

eller att sätta förordningen ur kraft, örn prisutvecklingen

å spannmåls- och brödmarknaden därtill giver anledning. I enlighet härmed

har genom förordning den 3 oktober 1929 den obligatoriska användningen

av inhemskt vete under tiden augusti—november höjts från 40 till

45 procent. Samtidigt har bestämts, att vid förmälning av vete under

var och en av månaderna oktober och november 1929 minst 50 procent

skall utgöras av inhemsk vara. Genom en förordning den 29 november

1929 har slutligen sistnämnda procentsats fastställts att gälla jämväl

under vardera av månaderna december 1929 och januari 1930.

För animala produkter hava likaledes avsevärda tullförhöjningar genomförts.

Sålunda beslöt riksdagen i december 1929 att höja de autonoma

tullsatserna för levande nötkreatur från 18 till 27 Rmk. och för levande Inifrån

18 till 22.50 Rmk. per 100 kilogram. Samtidigt bestämdes, att tullsatserna

för nötkreatur och får avsedda för slakt icke skola kunna genom

handelsfördrag nedsättas, för nötkreatur under 24.50 Rmk. och för får

under 22.so Rmk. Dessutom beslöt man, att tullsatsen för levande svin skall

höjas med 50 procent, så snart det genomsnittliga priset å Berlinermarknaden

för svin av klass C (d. v. s. svin med en vikt av 100—120 kilogram)

under loppet av två veckor understigit 140 Rmk. per 100 kilogram. Denna

höjning förbliver i kraft, till dess det genomsnittliga priset under två

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

■veckor ånyo uppgått till 140 Knak. per 100 kilogram. Så snart åter det genomsnittliga

priset å Berlinermarknaden för svin av klass C under två

veckor överstigit 170 Enik. per 100 kilogi''am, skall tullsatsen sänkas med

50 procent. Denna nedsättning förbliver i kraft, till dess det genomsnittliga

priset under två veckor åter sjunkit till 170 Enik. lier 100 kilogram. Vidare

skall den för levande svin nu gällande autonoma tullsatsen av 18 Rmk.

icke kunna genom handelsfördrag nedsättas under 16 Emli. per KM kilogram.

Därjämte skola förpliktelser i fördragsväg icke kunna ingas,

varigenom tillämpningen av ovan angivna glidtullsystem omöjliggöres.

För nöt- oell fårkött, med undantag av ätbara inälvor, Ilar gällande autonoma

tullsats av 45 Rmk. per 100 kilogram satts i kraft, varjämte bestämmelse

utfärdats, att denna icke genom handelsfördrag skall kunna

sänkas. Detta innebär vid jämförelse med den i 1926 års svensktyska

handelsfördrag bundna tuilsatsen en höjning med 7.r>o Rmk. per

100 kilogram. Tullsatsen för fläsk, med undantag av ätbara inälvor samt

huvud och fötter av svin, skall icke kunna i fördragsväg nedsättas under

32 Rmk. per 100 kilogram. Vid en höjning av tullen å levande svin med

50 procent skall slutligen den autonoma tullsatsen för fläsk, 45 Rmk. per

100 kilogram, träda i kraft.

För smör fattades redan i juni 1929 beslut örn en höjning av den autonoma

tullen från 30 till 50 Rmk. per 100 kilogram. Dessutom bestämdes, att

denna tullsats icke skulle få sänkas genom handelsavtal före den 31 decemder

1933. Från sagda tidpunkt och intill den 31 december 1935 skulle tullen

icke i fördragsväg få bindas vid lägre belopp än 40 Rmk. och för tiden

från 1 januari 1936 icke vid lägre belopp än 30 Rmk. per 100 kilogram.

Då den tyska smörtullen i handelsfördraget mellan Finland och Tyskland

bestämts till 27.50 Rmk. för 100 kilogram, förutsatte ikraftträdandet av

detta riksdagens beslut, att överenskommelse träffades med Finland angående

ändring av fördraget på ifrågavarande punkt. Underhandlingar

i sådant syfte hava även upptagits och lett till avslutandet av ett

tilläggsavtal till det finsk-tyska handelsfördraget, varigenom Finland

mot kompensation i form av nedsättning av vissa tyska tullar, huvudsakligen

å industriprodukter, medgivit en höjning av den tyska smörtullen

till de av tyska riksdagen beslutade lägsta tullsatserna. Dessa hava i c:et

nya avtalet bundits intill utgången av år 1937.

Genom förordning elen 23 maj 1929 höjdes tullsatsen å vete från 35

till 50 francs (100 francs = 14 kronor och 60 öre), för vetemjöl svarande mot

en utmalning av 70 procent eller däröver från 60 till 80 francs, för vetemjöl

svarande mot en utmalning från 60 till 70 procent från 72 till 100 francs,

och slutligen för vetemjöl svarande mot en utmalning av 60 procent eller

därunder från 80 till 115 francs, allt per 100 kilogram. För råg och korn utgör

tullen för närvarande 15 francs, för rågmjöl 30 francs och för kornmjöl

25 francs. Den 18 januari 1930 höjdes tullen å havre från 15 till 21 samt

å havremjöl från 25 till 35 francs per 100 kilogram. Genom lag den 1 december

1929 har regeringen vidare erhållit befogenhet att utan parlamentets

hörande höja tullarna såväl å spannmål och produkter därav, som å kreatur,

kött, mejeriprodukter och potatis m. m. I sädén ordning utfärdade

författningar skola emellertid underställas parlamentet lör godkännande

inom loppet av 5 dagar från undertecknandet, eller, därest parlamentet

vid denna tidpunkt oj är samlat, vid början av dess därpå följande session.

Frånsett de tullförhöjningar, som sålunda genomförts, har Frankrike

Frankrike.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Italien.

134 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

till skydd för spannmålsodlingen genom nyssnämnda lag den 1 december

1929 jämväl infört förmalningstvång för brödsäd. Denna lag och i anslutning

till densamma utfärdade följdförfattningar innehålla i huvudsak

följande. Jordbruksministern äger genom förordning fastställa,

huru stor procent inhemsk brödsäd skall ingå i det mjöl, som av

kvarnarna framställes för tillverkning av bröd eller andra livsförnödenheter.

Endast mjöl framställt av på dylikt sätt blandad säd må komma

till användning. För innevarande skördeår har inblandningen av inhemsk

brödsäd fastställts till 97 procent vid framställning av ordinärt bröd

samt till 20 procent vid tillverkning av dietbröd och finare bakverk. Dessutom

har bestämts, att varje bageri, som önskar framställa dietbröd eller

finare bakverk, skall före påbörjandet av sådan tillverkning härom göra

anmälan till prefekten i det departement, där bageriet är beläget. Bageriet

skall vidare avgiva skriftlig förbindelse att som kompensation för

den för ifrågavarande tillverkning erforderliga importen inom tre månader

återutföra lika stor kvantitet inhemsk brödsäd eller en häremot svarande

kvantitet mjöl. Jordbruksministern äger likaledes fastställa utmalningsprocenten

av inhemsk brödsäd, d. v. s. den procent mjöl, som skall utvinnas

ur viss kvantitet spannmål. I syfte att bereda myndigheterna möjlighet

att kontrollera efterlevnaden av förmalningstvånget har skyldighet

ålagts annan innehavare av spannmål eller mjöl än odlare att deklarera

den innehavda mängden inhemsk och utländsk hrödsäd eller mjöl. Genom

lagen den 1 december 1929 hava slutligen bestämmelserna angående temporär

tullfrihet vid införsel av brödsäd (»admission temporaire») ändrats

sålunda, att den hittills förefintliga möjligheten att på obestämd tid lagra

utländsk spannmål upphävts. Importör, som under temporär tullfrihet

infört viss kvantitet utländsk brödsäd, är numera skyldig att inom

loppet av tre månader utföra en mot sagda spannmålsmängd svarande

kvantitet mjöl.

För lättandet av trycket på spannmålsmarknaden har slutligen bestämts,

att vid export av brödsäd eller mjöl, som äger rum under loppet

av tre månader, räknat från ikraftträdandet av förenämnda lag den 1

december 1929, exportpremier skola utgå, motsvarande högst det sammanlagda

värdet av de tullavgifter, som under juli och augusti 1929 deponerats

vid införsel av brödsäd under temporär tullfrihet. Exportpremiens

storlek skall i varje särskilt fall bestämmas av en för ändamålet utsedd

kommission och skall icke kunna sättas högre än den för närvarande

utgående tullen vid införsel av motsvarande kvantitet utländsk vara.

Omnämnas må även, att genom en förordning den 18 januari 1930 tullen

höjts från 15 till 21 francs per 100 kilogram å färsk potatis1, som importeras

från 1 mars—1 juni samt från 3 till 6 francs å dylik potatis, som

införes under annan tid av året.

Tidigare hava tullhöjningar å bland annat levande djur och kött ägt

rum.

Genom en förordning av den 12 september 1928 höjdes tullsatserna för

vete från 7.r»o till 11 guldlire (100 guldlire = 72 kronor) och för vetemjöl

''från ll.so till 16.75 guldlire per 100 kilogram. Den 23 maj 1929 vidtogos

ytterligare höjningar av tullsatserna å spannmål och produkter därav,

nämligen för vete från 11 till 14, för vit majs från 7.sn till 14, för vetemjöl

från 16.75 till 20.30 och för majsmjöl från ll.so till 20.so guldlire per

100 kilogram. I övrigt hava tullsatserna höjts bland annat för bakverk av

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

vete, bröd och skeppsskorpor m. m. De sålunda genomförda tullförhöjningarna

hava motiverats med nödvändigheten att bispringa jordbruket i

dess nuvarande brydsamma läge.

För att öka den inhemska spannmålsproduktionen hava samtidigt åtgärder

av olika slag vidtagits, såsom anordnande av undervisning i

frågor berörande jordbrukets drift samt införandet av lättnader för anskaffande

av fullgott utsäde m. m. Dessutom söker regeringen främja

uppodlingen av för spannmålsproduktion ännu ej fullt utnyttjade områden;

sålunda hava bland annat omfattande torrläggningar av vattensjuka

marker föreslagits. Beträffande resultatet av denna verksamhet

må anföras, att den inhemska produktionen av vete, vilken under åren

1924—1928 årligen uppgick till i genomsnitt 57.4 miljoner deciton, år 1929

stigit till 70.g miljoner deciton. Den ökade produktionen har i första

hand ernåtts genom en stegring av hektaravkastningen — från 11.9 deciton

under åren 1924—1928 till 14.4 deciton år 1929 — men jämväl genom

någon ökning av den besådda arealen — från 4,828,000 hektar i medeltal

under åren 1924—1928 till 4,972,000 hektar år 1929. Till följd av ökningen

i den inhemska veteproduktionen bär importen av vete nedbringats för

december 1929 i förhållande till december 1928 med 1.6 miljoner deciton.

''Medan under månaderna juli—december 1928 veteimporten uppgått till

omkring 11.2 miljoner deciton, utgjorde den under samma månader 1929

allenast 3.32 miljoner deciton, alltså en minskning med omkring 7.88 miljoner

deciton.

Genom förordning den 15 juli 1929 har skyldighet stadgats för kvarnax'',

som importera vete, att vid förmalningen inblanda minst 75 procent inhemsk

vara. Samtidigt har minimipris införts för inhemskt vete under

tiden 16 juli 1929—15 juli 1930. Detta har fastställts till:

46 pesetas (100 pesetas 15 juli 1929 = 54 kronor och 50 öre) under senare

hälften av juli samt augusti och september månader 1929,

46.50 pesetas under månaderna oktober, november och december 1929

samt januari 1930,

47.50 pesetas under månaderna februari till och med maj 1930 samt till

48 pesetas under juni och första hälften av juli 1930; allt per 100 kilogram.

De autonoma tullsatserna utgöra för närvarande för vete och råg 4

guldkronor (100 guldkronor = 75 svenska kronor) samt för havre 3 guldkronor

per 100 kilogram. Tullarna å vete, råg och havre hava genom ett

handelsavtal med Jugoslavien den 9 juli 1928 nedsatts och bundits vid 2

guldkronor per 100 kilogram. Havretullen har genom ett avtal med

Ungern ytterligare sänkts till 1.50 guldkronor.

I österrikiska nationalrådet väcktes 1929 motion angående åtgärder till

skydd för den inhemska sädesodlingen. För utredning av denna fråga

tillsattes ett särskilt utskott, som i ett framlagt betänkande den 24 september

1929 anbefallde åtgärder av två slag: dels sådana, som avsåge

att för framtiden tillförsäkra sädesodlingen bättre betingelser, dels sådana

av mera tillfällig art. I förstnämnda hänseende föreslog utskottet, att

följande åtgärder skulle tagas under närmare övervägande, nämligen:

1) införande av spannmålsmonopol, 2) höjning av tullskyddet för spannmål

och 3) införande av utförselbevis för spannmål och nötkreatur m. fl.

jordbruksprodukter.

Spanien.

Österrike.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Tjeckoslova
kien.

136 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Sistnämnda förslag är redan förverkligat, i det att utförselbevis införts,,

för spannmål och nötkreatur genom en lag den 27 september 1929 och för

arbetshästar, smör och ost genom en lag den 29 januari 1930. Utförselbevisen

äro fastställda till samma belopp som gällande tullsatser och

kunna ej användas till gäldande av tull för vara av annat slag än det, som

utförselbevisen avse.

Tulliörhöjningar kunna för närvarande icke äga rum, enär tullsatserna,

som ovan nämnts, bundits, bland annat i handelsavtal mellan Österrike

och Jugoslavien, vilket avtal icke kan bringas att upphöra före den 30

juni 1931.

Bland åtgärder av tillfällig art, som utskottet föreslagit, må anföras

beviljandet av sex miljoner schilling (100 schilling = 52 kronor och

50 öre) till understöd åt sädesproducenterna under 1930 samt viss restitution

av fraktkostnader vid boskapstransporter.

_ I övrigt torde böra omnämnas, att smörtullen år 1926 höjts från 20

till 40 och år 1927 ytterligare från 40 till 60 guldkronor per 100 kilogram.

Tjeckoslovakiska regeringen har enligt uppgift under övervägande

flera, delvis alternativa åtgärder till motverkande av jordbrukskrisen.

Dessa avse bland annat införande av förmalningstvång för råg och vete,

upprättande av importmonopol för spannmål, upphävande av konsumtionsskatten

å kött och köttprodukter, bildande av en fond för stödjande

av den inhemska spannmålsmarknaden samt slutligen höjning av tullarna

å vegetabiliska och animala produkter.

I avvaktan på regeringens förslag hava i tjeckoslovakiska nationalförsamlingen

motioner framlagts örn höjning av tullsatserna för bland annat

spannmål och produkter därav samt smör m. m.

Nedanstående tabell utvisar viktigare i motionerna föreslagna tullar i

jämförelse med de för närvarande gällande. I

Tullsats per 100 kg.

gällande föreslagen

tj. kr. tj. kr.

(100 tj. kr. = 11.10 sv. kr.)

Vete .....................................................

....... 30

75

Råg........................................................

...... 38

70

Korn .....................................................

....... 34

70

Havre .......................................

...... 36

70

Mjöl och förmalningsprodukter ......

...... 70

190

Smör............................................

...... 210

580

I motionerna hava även särskilda tilläggstullar föreslagits, utgörande

för vete och råg 20 tjeckoslovakiska kronor per 100 kilogram. Tilläggstullarna

äro avsedda att träda i tillämpning, så snart medelpriset på den

inhemska marknaden under ett kvartal understigit 215 tjeckoslovakiska

kronor för vete och 190 tjeckoslovakiska kronor för råg, allt per 100 kilogram.

Vidare bär i motionerna föreslagits, att tullsatserna icke må kunna i

fördragsväg nedsättas till lägre belopp än

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

för vete ........................

60 tj.

kronor per

100

kilogram

» råg ..........................

56 »

»

»

»

»

> korn ........................

56 »

»

»

»

»

» havre ......................

56 »

»

»

»

»

» mjöl och förmal- ningsprodukter.

150 »

» »

»

»

» smör ........................

450 »

» »

»

»

För närvarande kunna utförselbevis, uppgående till samma belopp, som

gällande tullsats, utfärdas vid export av bland annat råg, vete, havre och

mjöl därav ävensom iläsk och flott. I motionerna har nu föreslagits, att

utlörselbevis jämväl må kunna utfärdas för korn och malt, oxar, tjurar

och kor, ungnöt och kalvar, svin, färskt eller tillrett kött och fläsk, smör,

ost, grönsaker, frö m. m.

Slutligen hava i nationalförsamlingen förslag framlagts örn höjning av

tullsatserna å levande djur samt kött.

Med en befolkningstillväxt av över 1U miljon per år har landet tidigare

vid medelgod skörd lidit brist på brödsäd. De två senaste skördeåren

hava dock uppvisat överskott. Då brist på brödsäd förefunnits, hava restriktioner

genomförts i avseende å utförseln av spannmål, samtidigt som

införsel av brödsäd och mjöl tidvis medgivits endast efter i varje särskilt

fall meddelat tillstånd, detta i syfte att skaffa regeringen en mera

fuilständig kontroll över spannmålshandeln och att förebygga en försämring

av handelsbalansen genom alltför stor import. Sålunda stadgades

genom förordningar, som trädde i kraft den 1 oktober 1928, förbud

mot införsel av vete intill den 31 december 1928 samt av vete- och rågmjöl

intill den 31 mars 1929. Samtidigt förlängdes förut gällande bestämmelser

örn en exporttull å råg och rågmjöl av 15 zloty (109 zloty = 42

kronor), varjämte infördes en exporttull å vete av 20 zloty per 100 kilogram,

samt dessutom från och med den 12 oktober 1928 en exporttull å

havre till belopp av 10 zloty per 100 kilogram. Samtliga dessa exporttullar

skulle gälla till och med den 31 juli 1929.

Systemet med exporttullar har emellertid i stort sett avvecklats under

år 1929. Den 11 juni 1929 upphävdes tullarna å råg och rågmjöl, den 1

juli tullen å havre och den 31 augusti tullen å vete.

I slutet av år 1928 infördes importtullar å vete och råg örn 11 zloty per

100 kilogram, vilka tullsatser alltjämt gälla. För korn och havre infördes

från och med den 26 oktober 1929 en införseltull å samma belopp. Vidare

hava införseltullarna å vissa mjölsorter och gryn från den 30 september

1929 höjts och utgöra därefter för rågmjöl 16.50 zloty, för vetemjöl 19.50

zloty, lör annat mjöl 16.50 zloty, för krongryn 17 zloty, för bovetegryn 11

samt för andra gryn 18 zloty, allt per 100 kilogram.

Genom förordning den 26 juli 1929 återinfördes det redan några år tidigare

törelintliga, men sedermera upphävda införselförbudet för rågoch

vetemjöl. Sagda förbud gäller tillsvidare från och med den 1 augusti

1929. Den 1 januari 1930 infördes dessutom importförbud för alla slag

av gryn utom bovetegryn.

Enligt förordning av den 6 november 1929, som trädde i kraft den 16 i

samma månad och förklarats skola gälla till den 15 april 1930, hava

slutligen exportpremier för spannmål införts med följande belopp, nämligen

för vete och råg 6 zloty, för korn och havre 4 zloty samt för mjöl,

Polen*,

s. 138 Kontrollera mot PDF

Estland.

Lettland.

Litauen.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

korngryn ock malt 9 zloty, allt per 100 kilogram. Premierna utbetalas

kontant. För ändamålet har anvisats 12.5 miljoner zloty, som beräknas

förslå för gäldande av exportpremier för 250,000 ton spannmål. En särskild

sammanslutning — föreningen av sädesexportörer — bar bildats

för att förmedla utförseln. Underhandlingar föras för närvarande mellan

nämnda polska syndikat och tyska spannmålsintressenter rörande en

överenskommelse till undvikande av konkurrens och för prissättning bland

annat med hänsyn till planerad export till Skandinavien. Det har beräknats

att till den 1 januari 1930 av 1929 års skörd med hjälp av exportpremierna

utförts cirka 100,000 ton spannmål och mjöl, därav 60,000 ton

råg, 25,000 ton korn och 10,000 ton havre.

Bland andra statliga åtgärder av betydelse må nämnas, att Polens

riksbank beviljat avsevärda krediter för belåning av spannmål.

Tullsatsen å vete, som tidigare utgjort 4 guldfrancs (100 guldfrancs =

72 kronor) per 100 kilogram, har från den 9 maj 1925 böjts till 10 guldfrancs

per 100 kilogram. Övriga spannmålsslag äro för närvarande tullfria.

Tullsatserna å mjöl utgöra numera, för osiktat vetemjöl 14, för siktat

vetemjöl 21 och för mjölsorter ej särskilt nämnda, däribland rågmjöl,

9 guldfrancs per 100 kilogram.

Utförselbevis utfärdas för vetemjöl.

Nu gällande lettiska tulltaxa, som innehåller dubbla tariffer, trädde i

kraft den 16 april 1928. Minimitullarna för spannmål utgöra enligt denna

för vete 7 lats (100 lats = 72 kronor) per 100 kilogram, för havre, korn

och blandsäd, som förut varit tullfria, 3 lats per 100 kilogram. Införseln

av råg är tullfri. Vidare utgör tullsatsen för siktat vetemjöl 25 lats per

100 kilogram, för osiktat vetemjöl, som förut varit tullfritt, 10 lats, för

osiktat rågmjöl, som likaledes förut varit tullfritt, 5 lats och för siktat

rågmjöl 12 lats per 100 kilogram.

Genom en den 30 december 1929 ikraftträdd förordning hava utförselbevis

införts för export av korn, havre, kornmjöl och -gryn, klöver- och

timotejfrö samt ägg. Utförselbevisen skola utgå med samma belopp

som tullsatserna för motsvarande varuslag och kunna användas till gäldande

av tull vid införsel av vete, socker, tobak, färsk och torkad frukt,

järn och stål samt fabrikat därav ävensom lantbruksmaskiner.

Såsom medel för avhjälpande av jordbrukskrisen hava i den offentliga

diskussionen förslag framförts örn importreglering för spannmål och förmalningstvång

m. fl. statliga åtgärder.

Nu gällande litauiska tulltaxa trädde i kraft den 2 juni 1929. Tullsatserna

för spannmål utgöra enligt denna:

För vete 30 litas per 100 kg. (100 litas = 37.2 5 kr.)

» råg........................................... 10 »

» andra, ej särskilt nämnda

spannmålsslag.................... 20 »

» vetemjöl ................................ 90 »

» annat mjöl, som inkommer i

förpackning, vägande mer

än 2 kg. ............................ 45 »

. Från och med den 25 augusti 1929 höjdes tullen å råg från 10 till 20

litas per 100 kilogram.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 108.

I proposition till 1929 års riksdag föreslogs befogenhet för regeringen

att under år 1930 höja tullarna å bland annat råg, rågmjöl och korn

intill fyrdubbla beloppet av gällande grundtullar, beträffande råg

och rågmjöl dock under villkor, att medelpriset å utländsk råg under de

två sista månaderna före tullförhöjningen, beräknat fritt ombord ankomsthamn

och med. tillägg av den höjda tullen, icke överstege medelpriset

för råg, tullen inberäknad, under motsvarande månader de tre föregående

åren. I propositionens motivering angavs därjämte, att tullförhöjningens

storlek komme att bliva beroende av, i vilken grad den

tyska exportpremien (utförselbeviset) vore ägnad att nedtrycka försäljningspriset

å inhemsk råg, och huruvida garantier funnes mot prisstegring

å bröd över 1929 års pris. I sistnämnda syfte ställdes i utsikt visst

fortsatt fraktunderstöd för råg m. m. Dessutom föreslogos i propositionen

vissa förhöjningar av själva grundtullarna å havremjöl och havregryn,

kornmjöl och korngryn, osiktat och siktat vetemjöl samt vetegryn.

Riksdagen avslog regeringens förslag örn rörliga tullsatser för råg, rågmjöl

och korn men beslutade däremot höjningar av de fasta tullsatserna

å spannmål samt mjöl och gryn därav. Huru de enligt riksdagens beslut

för år 1930 fastställda tullsatserna å spannmål samt mjöl och gryn förhålla

sig till de förut gällande, framgår av följande uppställning.

Förutvarande tullsats 1930 års tullsats

Fink. pr 100 kg. (100 Fink = 9.38 kr.)

Råg och kom, omalna ............................

......... 50

75

Havre, omalen ........................................

......... 15

25

Vete, omalet ............................................

......... 75

100

Rågmjöl, oskrätt ...................................

......... 65

90

» skrätt.......................................

......... 95

130

Havremjöl och havregryn ...................

......... 55

80

Kornmjöl och korngryn .......................

......... 80

100

Vetemjöl, osiktat ...................................

......... 100

125

» siktat........................................

......... 120

150

Vetegryn..................................................

......... 120

125

Vidare har beslut fattats örn upprättande av ett statens spannmålsförråd.

Förordning härom har utfärdats den 20 april 1928. Syftet är i första

hand att täcka statens — arméns och övriga statsinrättningars —

behov av spannmål, men i andra hand att säkerställa en ökning av spannmålsproduktionen

med fäst avseende å landets självförsörjning och försvarsberedskap.

För ändamålet skola tre fasta spannmålslager eller silosinrättningar

anläggas, ett rymmande 5,000 ton och två rymmande vardera

2,500 ton. Det förra skall vidare förses med tidsenlig kvarn jämte

bageri. För spannmålsförrådets inrättande och förvaltning har avsatts

en fond av 33,500,000 mark.

Även för vissa animala produkter beslutades vid 1929 års riksdag tullförhöjningar.

Dessa framgå av följande uppställning.

Finland.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

}Hor ge.

Förutvarande 1930 års

tullsats tullsats

Fmk. per 100 kg.

Svin, levande vikt................................................................... 105 140

Fläsk, icke i hermetiskt tillslutna förpackningar:

saltat eller rökt .................................................................... ISO 240

andra slag ........................................................................... 135 200

Kött, ej särskilt nämnt, icke i hermetiskt tillslutna förpackningar:
saltat,

rökt eller torkat................................................... 90 ISO

andra slag ........................................................................ 60 120

En lag örn landets förseende med spannmål av den 25 juni 1926, vilken

trädde i kraft den 1 juli 1927, innehöll i huvudsak följande. Det under

kriget inrättade provisoriska statsmonopolet å införsel av brödsäd ersattes

med en koneessionsordning, enligt vilken under vissa i lagen närmare

angivna betingelser — innefattande bland annat viss förpliktelse till

inköp av i Norge odlad brödsäd —- enskilda importörer erhöllo rätt att

införa spannmål av vete, råg och korn samt förmalningsprodukter av dessa

sädesslag li undantagsfall även havre och förmalningsprodukter därav).

Staten skulle äga skyldighet att inköpa allt till människoföda dugligt,

inhemskt vete, råg och korn, som hembjöds densamma, ävensom årligen

minst 15,000 ton i Norge odlad havre, allt till i enlighet med lagens bestämmelser

fastställda priser. Vid inköp av vete, råg och korn skulle för

förstklassig vara betalas minst det pris, till vilket förstklassig

importerad vara levererades i norsk hamn, med avräkning av tull, samt

därjämte en s. k. korntrygd av 4 öre per kilogram. För vete, råg och

korn, som odlaren låtit förmala till eget bruk för att användas till människoföda,

skulle denne mot vederbörlig legitimation (förmalningsbevis

från av lantbruksdepartementet godkänd kvarn) likaledes erhålla en korntrygd

av 4 öre per kilogram, dock endast för en kvantitet av högst 200

kilogram per hushållsmedlem. Efter beslut av Konungen kunde korntrygd

utbetalas jämväl för havre i distrikt, där odlingen av andra sädesslag

vore förenad med särskilda svårigiieter. Enligt den genom lagen

den 25 juni 1926 åvägabragta ordningen skulle utgifterna för korntrygden

täckas genom tullar å vete och förmalningsprodukter därav, vilka

utgjorde 2 kronor 20 öre, respektive 3 kronor 80 öre per 100 kilogram (med

provisorisk tilläggstull 3 kronor 30 öre respektive 5 kronor 70 öre per 100

kilogram).

Berörda lag ersattes emellertid av en den 22 juni 1928 utfärdad lag,

som trädde i kraft den 1 juli 1929. Genom denna återinfördes statsmonopol

å införsel av vete, råg, korn och havre samt förmalningsprodukter

därav. Korntrygden avskaffades. Däremot förpliktades staten att uppköpa

all till densamma hembjuden, till människoföda duglig och i Norge

odlad spannmål av vete, råg, korn och havre till ett pris, som motsvarade

statens försäljningspris å det av produkten framställda mjölet efter

avdrag av malningskostnader och malningsförlust. Detta innebar för

vete, råg och korn ett överpris av cirka 4 öre per kilogram i förhållande

till världsmarknadspriset eif norsk hamn.

Konungen tillerkändes vidare rätt att besluta, att lagens inköpsbestämmelser

tillsvidare icke skulle träda i kraft beträffande havre, dock att

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maurts proposition Nr 108.

staten årligen skulle inköpa minst 15,000 ton havre, därest sådan kvantitet

av god vara kunde erhållas till fastställt pris.

Genom resolution den 13 september 1929 har havre undantagits från

lagens föreskrifter örn statsinköp, samtidigt som särskilda bestämmelser

fastställts rörande statens inköp av norsk havre av 1929 års skörd. Sistnämnda

bestämmelser innebära följande:

1. Inköpen skola omfatta intill 20,000 ton, såvitt till »Statens Kornforretning»,

d. v. s. den myndighet, som handhaver spannmålsmonopolet,

hembjudes så stor kvantitet ägnad till målning av havregryn. I nämnda

kvantitet inbegripes den havre, som grynkvarnarna inköpa från odlare

för framställning av havregryn;

2. Inköpspriset skall vara lika med cifpriset norsk hamn för utländsk

vara utan tillägg av tull, men med ett pristillägg stigande från 2 öre per

kilogram, vid inköpens början under hösten, intill 4 öre per kilogram.

Under behandlingen av en proposition örn anslag till »Statens Kornforretning»

vid 1929 års storting upptog lantbrukskommittén frågan örn ytterligare

subvention åt brödsädesodiingen utöver den, som redan tillkommit

genom lagen den 21 juni 1928. I anslutning till ett av lantbrukskommittén

avgivet utlåtande och ett av »Statens Kornforretning» framlagt

förslag har härefter beslutats, att jämväl bygdekvarnarna må på »Statens

Kornforretnings» vägnar kunna företaga uppköp av till människoföda

tjänlig norsk spannmål, av vete, råg och korn direkt från producenterna

till det pris, vartill staten inköper spannmål, överpris inbegripet.

Kvarnarna skola som reduktion å överpriset från »Statens Kornforretning»

erhålla ett belopp av 3 kronor per 100 kilogram mot förbindelse

att hålla sådana förmalningssatser och försäljningspriser på förmalningsprodukterna,

som godkännas av »Kornforretningen». Samma belopp

skall ock utbetalas för havre och blandsäd, där odling av andra sädesslag

erbjuder särskilda svårigheter. Den spannmål, för vilken prisreduktion

utbetalas, skall vara odlad av leverantören själv och vara av

sådan kvalitet som normalt anses tjänlig för framställning av mjöl till

människoföda. Producenter, som sälja spannmål till bygdekvarn, hava

rätt att återbekomma mjöl, förmalt av deras egen spannmål. I sådant fall

blir förhållandet att betrakta och behandla såsom vanlig målning mot avgift

(»leiemalning»). Av den prisreduktion, som lämnas för sådan spannmål,

kan kvarnen tillgodogöra sig den vanliga förmalningsavgiiten. Eventuellt

överskott utbetalas till vederbörande producent. Av praktiska skäl

utbetalas överskottet samtidigt med leveransen av mjölet, men förfaller

till betalning först, när prisreduktionen mottagits från »Statens Kornforretning».

Statens inköpspris för råg utgjorde vid början av år 1929 22 kronor 50

öre och höjdes i februari samma år till 23 kronor. I september 1929 nedsattes

priset till 21 kronor och sjönk sedermera ytterligare i november till

19 kronor 50 öre. I december höjdes detsamma till 20 kronor.

För havre utgjorde statens inköpspris vid årets början 19 kronor

och i februari 20 kronor. Under hösten ägde en nedsiittning rum,

så att priset i november månad uppgick till endast 16 kronor, allt per

100 kilogram. Vetepriset var under första halvåret 1929 något lägre

men har under sistlidna höst legat högre än föregående års pris. Det

utgjordo i januari 24, i februari och oktober 25 samt i december 24 kronor

och 50 öre per 100 kilogram.

Från och med den 1 juli 1929 råder tullfrihet å alla slag av spannmål

s. 142 Kontrollera mot PDF

Schweiz.

142 Kungl. May.ts proposition Nr 108.

och förmalningsprodukter därav, utom havre samt havregryn och havremjöl,

för vilka tull utgår med ett belopp av 1 krona 20 öre, respektive 3

kronor för 100 kilogram.

Slutligen må anföras nu gällande, den 11 juli 1927 ikraftträdda tullsatser

för viktigare animala produkter:

1. Levande djur:

Nötkreatur (»storfe») ........................................................ per kg. kr. 0.14

Får och lamm .................................................................... » st. » 5. o o

Svin och smågrisar............................................................ » kg. » O.ia

2. Matvaror av djur:

Korvar ock tungor......................................

Kött och fläsk:

saltat fårkött i tunnor ..........................

annat kött, därunder tarmar och blod

fläsk ..........................................................

Ägg ..............................................................

Ost .................................................................

Natursmör......................................................

Anm. Tara för fläsk i lådor 20 %.

Å samtliga ovan angivna grundtariffsatser utgår dessutom ett provisoriskt

tillägg å 50 procent.

Införseln av levande nötkreatur, svin, får och getter är tillsvidare förbjuden

från alla länder. Införseln av färskt kött och fläsk är för närvarande

endast tillåten från vissa i Sverige och Finland belägna län. I

I Schweiz utgå tullsatserna för vete, råg, havre och korn med 0.60 francs

(100 francs == 72 kronor) per 100 kilogram. Det största intresset knyter

sig för detta lands vidkommande dock ej till tullsatserna utan till den

statliga reglering, som införts beträffande spannmål och mjöl i syfte att

motverka den nedgång av spannmålsodlingen, som sedan lång tid tillbaka

ägt rum.

I december 1926 avslogs genom folkomröstning förslag örn legalisering

av det spannmålsmonopol, som bestått sedan krigsåren. Emellertid beslöt

förbundsförsamlingen, att under en övergångsperiod, innan definitiv monopolfri

lösning av spannmålsfrågan kommit till stånd, regimen med spannmålsmonopol

och förmalningspremier åt självhushållare skulle bibehållas.

Förordningen härom förlängdes sedermera att gälla till utgången av juni

1929. Den 3 mars 1929 företogs ny folkomröstning i spannmålsfrågan och

godkändes därvid i princip med omkring 450,000 röster mot 225,000 ett av

förbundsrådet framlagt förslag av i huvudsak följande innehåll: Spannmålsmonopolet

avskaffas. Staten åtager sig att köpa inhemsk brödspannmål

(råg och vete) till ett pris, som överstiger gällande världsmarknadspris

med omkring 8.50 francs, per 100 kilogram. Kostnaderna härför

(omkring 14 miljoner francs) täckas till väsentlig del genom höjning

av den s. k. statistikavgiften, som utgår å samtliga varor, som i ena

eller andra riktningen passera schweiziska gränsen. Härigenom undvikes,

att ökade bördor läggas direkt på brödkonsumtionen. Den spannmål,

som staten sålunda inköpt till överpris, avyttras därefter till kvarnarna,

vilka enligt en fördelning, som fastställes efter storleken av

» » » 0.7 5

» » » 0.15

» » » 0.3 O

» » » 0.2 5

» » » 0.5 O

» » » 0.6 O

» » » 0.2 5

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

deras årliga förmälning, äro skyldiga att till världsmarknadspris övertaga

på dem belöpande kvantiteter. För att kvarnarna skola kunna avyttra

den schweiziska brödsäden, försvåras importen av mjöl. Staten

betalar förmalningspremier till självhushållare. — Förbundsrådet

framlade därefter proposition med förslag örn de tillämpningsbestämmelser,

som erfordrades för att i praktiken omsätta folkomröstningsbeslutet.

Enär det emellertid visade sig omöjligt att före

den 1 juli 1929, då det förut nämnda provisoriet skulle upphöra, binna

genomföra den nya ordningen i definitiv form, avsåg propositionen antagande

av en mera tillfällig ordning att gälla under en begränsad tid,

under vilken praktiska erfarenheter skulle kunna vinnas, vilka sedermera

kunde tjäna till ledning vid utarbetandet av de defintiva tillämpningsbestämmelserna

i ämnet. Propositionen antogs i huvudsak, och den 22

juni 1929 utfärdades förbundsrådets kungörelse rörande provisorisk ordning

för landets förseende med spannmål. Enligt denna författning uppköper

staten all inom Schweiz producerad brödspannmål (vete, råg,

spelt och blandningar av råg och vete). För vete betalas 8.so francs per

100 kilogram mer än medelpriset på utländskt vete av likvärdig kvalitet,

franco schweiziska gränsen, tull inbegripen. Ett minimipris av 38 francs

och ett maximipris av 45 francs per 100 kilogram hava dock fastställts.

1929 års veteskörd övertages till ett pris av 42.50 francs per 100 kilogram.

För andra spannmålsslag bestämmas priserna med ledning av vetepriset.

I avsikt att gynna spannmålsodlingens utveckling inom de

små jordbruken, där säd icke produceras till avsalu, utbetalas för

konsumtion av egen spannmål i hushållen förmalningspremier till belopp

av 7.50 francs per 100 kilogram åt odlare på slättbygden och av 12

francs åt odlare i bergstrakter. Enär en i skyddssyfte införd tullsats

icke ansetts vara effektiv eller kunna förebygga dumping, har staten erhållit

uteslutanderätt att importera mjöl. Åtgärden avser en verklig

avspärrning av utländsk införsel, som dock skall kunna brytas genom

införseltillstånd, örn detta blir nödvändigt för reglering av priserna.

Denna nya ordning har trätt i kraft den 1 juli 1929 och är avsedd att

gälla en tid av tre år.

För att säkerställa landets behov av brödsäd vid kristillfällen hava

spannmålslager inrättats. Dessa skola bestå av 80,000 ton säd, varav hälften

skall förvaras av de federala myndigheterna och hälften av kvarnarna.

De senare äro skyldiga att på egen risk och bekostnad förnya och underhålla

de förråd, som ligga under deras förvar.

Till främjande av boskapsskötseln, som befinner sig i ett betryckt läge,

hava följande tullsatser för levande djur och kött införts:

Francs

pr st.

Tjurar till avel

60

80

100

»

» » »

» slakt med mjölktänder

» » utan »

Oxar med mjölktänder

till slakt

» bruk

80

40

100

80

60

» utan mjölktänder

Kor till slakt

» » bruk

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Kvigor till slakt ..

...................................................... 80

» » bruk..

...................................................... 60

Kalvar ...................

......................................................20—25

Svin över 60 kg...

...................................................... 50

» under 60 » ..

...................................................... 40

Får...........................

...................................................... 5

Francs

Kött, färskt

pr 100 kg.

Kalvkött..............

...................................................... 45

Fläsk ...................

..................................................... 70

Annat...................

...................................................... 35

I augusti 1928 utfärdade dessutom förbundsrådet importförbud för levande

nötkreatur och svin. Detta har hittills upprätthållits i fråga örn

nötkreatur, men beträffande svin har sedan oktober 1929 införsel av vissa

kontingenter tills vidare tillåtits från Tyskland, Österrike, Frankrike,

Italien m. fl. länder.

Exporten av mejeriprodukter är för den schweiziska utrikeshandeln av

utomordentlig betydelse; år 1927 utgjorde den 8 procent av landets totalutförsel.

Den schweiziska mejerihanteringen är som bekant företrädesvis

inriktad på framställning av ost och kondenserad mjölk, medan smörberedningen

spelar en jämförelsevis underordnad roll. År 1928 producerades

sålunda 70,790 ton ost, 45,000 ton kondenserad mjölk, men endast 14,800

ton smör. För handhavandet av ostexporten bildades under kriget ett statligt

exportmonopol. Detta avvecklades under år 1922 och ersattes av

en s. k. ostunion, omfattande bland annat centralförbundet för schweiziska

mjölkproducenter. Ostunionen övertog det statliga exportmonopolets

vinstmedel, cirka 12 miljoner francs, och erhöll dessutom för främjandet

av ostexporten en statskredit av 20 miljoner francs. Till täckandet av statens

utgifter härför bemyndigades förbundsrådet att upptaga vissa

avgifter vid utförseln av mjölk och ost. Centralförbundet för schweiziska

mjölkproducenter har tillförsäkrat ostproducenterna garanterade

minimipriser, vilka sedan den 1 november 1927 utgått med 262 francs per

100 kilogram för prima Emmenthalerost i stort format. Härigenom har

möjliggjorts utbetalandet av ett garanterat minimipris jämväl till mjölkproducenterna

av 24 centimes per liter oskummad mjölk.

Emellertid har den ökade ostberedningen i förening med försvårade avsättningsmöjligheter

för denna vara framkallat en överproduktion, som

föranlett centralförbundet nedsätta de garanterade minimipriserna.

Dessa utgå från den 1 november 1929 med 238 francs per 100 kilogram för

prima Emmenthalerost och med 22 centimes per liter oskummad mjölk.

För att begränsa ostproduktionen har en driftsomläggning inom mejerihanteringen

inletts, åsyftande en ökning av den smörproduktionen

på osttillverkningens bekostnad. För sådant ändamål har bland annat

centralförbundet jämväl garanterat smörmejerierna ett visst minimipris,

som utgått med 5.45 francs per kilogram smör intill den 1 november 1929,

då det nedsattes till 5.25 francs. Kostnaderna härför hava bestritts dels med

av staten anvisade medel, dels från en förbundet tillhörig garantifond.

De sålunda vidtagna åtgärderna hava dock ej varit tillräckligt effektiva

för att avhjälpa de svårigheter, som den tilltagande mjölkpro
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 108. 145

duktionen i förening med vikande priser på världsmarknaden för mejeriprodukter

vållat den schweiziska mejerihanteringen.

Det har därför ansetts nödvändigt minska den högst betydande importen

av smör, som år 1928 uppgick till ej mindre än 8,191 ton (mot

cirka 5,000 ton 1913). I sådant syfte har från och med den 12 augusti

1929 tullen å smör höjts från 20 till 70 francs per 100 kilogram. Samtidigt

härmed genomfördes även en förhöjning av tullen å flott från 20 till 40

francs. De ökade tullinkomster, som inflyta till följd härav, skola enligt

ett av förbundsrådet framlagt förslag användas bland annat för en reglering

av prisbildningen å smörmarknaden samt till förbättrande av kvaliteten

å mejeriprodukter.

Slutligen må i detta sammanhang även omnämnas, att tullen å potatis

den 20 augusti 1929 provisoriskt höjts från 2 till 4 francs per 100 kilogram.

Som skäl för denna åtgärd har bland annat erinrats örn, att Tyskland

redan genomfört en tullförhöjning, och att det kunde befaras, att

övriga potatisproducerande länder, framför allt Belgien och Holland,

komme att översvämma den schweiziska marknaden med potatis samt

nedpressa priserna till förfång för landets egna jordbrukare. Till förhindrande

av att tullförhöjningen skall verka fördyrande för konsumenterna

har det statliga spritmonopolets förvaltning erhållit bemyndigande

att använda 1.2 miljoner francs till fraktlättnader för potatistransporter

särskilt till städerna och avlägset belägna alpsamhällen.

I Danmark hava inga åtgärder till skydd för spannmålsodlingen vidtagits.

De uppnådde priserna hava emellertid under senaste år legat

under produktionskostnaderna. Verkställda undersökningar giva vid

handen, att den med spannmål besådda arealen lämnat ett underskott

per hektar av 43 kronor under räkenskapsåret 1927—1928 samt av 73 kronor

under räkenskapsåret 1926—1927.

Med stöd av en lag örn smittosamma husdjursjukdomar har förbud

utfärdats mot införsel och transitering av nötkreatur, får, getter,

svin och andra klövhärande djur, som komma från andra länder än Sverige,

Norge och Island. Djur, som inkomma från sistnämnda länder, skola

slaktas på införselorten och köttet förses med märke innehållande ordet

»utländsk». För 6—8 veckor gamla smågrisar gälla dock särskilda regler.

Införseln av kött och fläsk är förbjuden från andra länder än Sverige,

Norge, Island, Finland, Storbritannien och Irland. Införsel får vidare

endast äga rum genom förmedling av importör, som av lantbruksministeriet

erhållit särskilt tillstånd härtill.

Till Danmark infört kött, inom landet framställda köttvaror, vari råvara

av utländskt ursprung ingår, ävensom smör — som införts vare sig

till försäljning inom landet eller för återutförsel — skall förses med stämpeln

»utländsk» å själva varan eller å emballaget. Vid försäljning i

detaljhandel av utländskt smör skall varan ligga framlagd å för köparen

synlig plats och vara försedd med skylt, å vilken beteckningen »utländsk»

blivit anbragt. Då smöret avlämnas till köparen, skall omslaget, vari

densamma förpackats, likaledes vara försett med stämpeln »utländsk».

I varje butik, där utländska lantbruksprodukter försäljas, skall slutligen

å en i ögonen fallande plats vara anbragt anslag: »Här försäljas utländska

lantbruksprodukter.»

Ursprungsbeteckning har i övrigt föreskrivits vid införsel av bland annat

ägg, fjäderfä och honung.

Bihang till riksdagens protokoll 19,‘10. 1 sami. 8!> käft. (Nr 108.) 10

Danmark.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Neder
länderna.

Belgien.

Luxemburg.

England.

I Nederländerna hava inga åtgärder till skydd för spannmålsodlingen

vidtagits. Till förklaring härav må nämnas, att landets produktion av

vete enligt uppgift icke skulle räcka till dess försörjning med brödsäd

under mer än cirka 6 veckor.

Det belgiska jordbruket har tillskyndats avsevärd skada till följd av

den import av spannmål, som ägt rum från Frankrike med stöd av i sistnämnda

land tillämpade exportpremier. Genom en den 20 januari 1930

ikraftträdd förordning har import till och transitering genom Belgien av

vete och vetemjöl gjorts beroende av särskilt tillstånd, som utfärdas av

jordbruks- och industriministrarna.

Genom en den 31 januari 1930 ikraftträdd förordning har import till och

transitering genom Luxemburg av vete och vetemjöl gjorts beroende av

särskilt tillstånd, som meddelas av statsministern.

Dessutom Ilar en förordning nyligen utfärdats, varigenom skyldighet

stadgas för kvarnarna att vid framställning av mjöl använda viss procent

inhemsk spannmål.

I England har man valt bland annat den utvägen att bereda jordbrukarna

lättnader i beskattningshänseende. Sålunda har i samband med den

kommunalskattereform, som genomfördes av parlamentet år 1928 och påföljande

år trädde i kraft, jordbrukarna erhållit särskilda förmåner i

fråga örn deras skyldighet att erlägga kommunal fastighetsskatt. De

kommunala utgifterna i England hava tidigare i huvudsak bestritts genom

en skatt, som åvilat den fasta egendomen och erlagts av nyttjanderättsinnehavaren.

Redan genom den s. k. Agricultural Rates Act 1923 erhöllo

jordbrukarna vissa lättnader i detta avseende, i det de befriades från

tre fjärdedelar av det belopp, varmed skatten å jordbruksfastighet skulle

utgå. Genom 1928 års reform efterskänktes även den återstående fjärdedelen.

Den minskning i kommunernas inkomster, som härigenom uppstått,

har kompenserats genom tillskott av statsmedel. De skattelindringar, som

sålunda kommit jordbruket till godo, torde uppgå till cirka fyra och en halv

miljoner pund, eller omkring 81 miljoner kronor för år räknat.

Vidare har fraktnedsättning å järnvägarna beviljats för jordbruksprodukter.

Denna förmån har värderats till närmare 15 miljoner kronor per

år. Ytterligare hava jordbrukets bidrag till kostnaderna för vägunderhållet

avsevärt minskats.

I övrigt hava jordbrukarna genom en 1928 antagen lag beretts vissa

lättnader i kredithänseende.

För att bereda inhemska lantbruksprodukter en särställning å heminamarknaden

hava bestämmelser örn märkning och gradering utfärdats beträffande

bland annat ägg, nötkött, vetemjöl och vissa alster av grönsaksodling.

En med rikliga anslag utrustad institution, »Empire Marketing

Board», är dessutom sedan 1926 verksam för att främja distribution

och försäljning i Storbritannien av lantmannaprodukter härrörande från

imperiet och har igångsatt ett betydande reklamarbete i syfte att förmå

de engelska konsumenterna att föredraga smör, fläsk och ägg från imperiet

framför motsvarande produkter från andra länder.

Slutligen må omnämnas, att förbud utfärdats mot införsel av levande

nötkreatur, får, getter, svin m. m. Undantag härifrån gäller för import

från Irland, Island och Färöarna, ävensom från Kanada, Sydafrika m. fl.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

utomeuropeiska länder. Införselförbud gäller likaledes för kött av nötkreatur,

får, getter, svin m. m. från alla länder i Europa utom Island och

Irland. Undantag från detta förbud bar dock gjorts beträffande import

av »bacon» oell »hani» samt vissa andra särskilt uppräknade animala

produkter.

Den nu gällande tulltariffen, som under republikansk regim antogs

år 1922, medförde en genomgående skärpning av det amerikanska tullskyddet,

ehuru det vid denna tidpunkt framför allt var industriens krav,

sorn blevo bestämmande för tullrevisionens utgång. När tullfrågan efter

det senaste presidentskiftet åter blev aktuell, var utgångsläget ett annat.

Verkningarna av den allmänna jordbrukskrisen hade gjort sig starkt

kännbara jämväl i Förenta Staterna, varför det denna gång var jordbrukets

krav på förstärkt skydd för sina produkter, som. bildade utgångspunkten

för tullrevisionen. Denna, som påbörjades i januari 1929

och sedermera kommit att utsträckas även till industrivaror, ledde till

utarbetandet av ett förslag till tulltariff, som antogs av Representanternas

hus den 28 maj 1929. Förslaget innebar förhöjning av tullsatserna

för bland annat följande produkter:

vete från 30 till 42 cents per bushel örn 60 pund,

vetemjöl från 78 cents till $1.04 per 100 pund,

majs från 15 till 25 cents per bushel örn 56 pund,

majsmjöl och likartade produkter av majs från 30 till 50 cents per 100

pund,

bovete från 10 till 25 cents per 100 pund,

färskt nöt- och kalvkött från 3 till 6 cents per pund,

levande får och getter från $2 till 3 per st.,

färskt får- och getkött från 2 lU till 5 cents per pund,

färskt lammkött från 4 till 7 cents per pund,

levande svin från till 2 cents per pund,

färskt fläsk från 3/* till 2 V* cents per pund,

bacon, skinka och annat tillrett eller konserverat fläsk från 2 till 3 ''U

cents per pund,

smör från 8 till 14 cents per pund,

ost från 5 till 7 cents per pund eller, ad valorem, från minst 25 till minst

35 procent.

Dessutom föreslogos tullhöjningar för levande nötkreatur, mjölk samt

vissa mjölkprodukter.

Senatens finansutskott, till vilket det av Representanternas hus antagna

tulltarifförslaget sedermera överlämnats för vidare behandling,

har i huvudsak tillstyrkt de av huset godkända tullförhöjningarna och

härutöver föreslagit en höjning av tullen å havre från 15 till 16 cents per

bushel örn 32 pund ävensom ytterligare förhöjningar av tullsatserna å

mjölk, torrmjölk m. m. dyk Förslaget har ännu icke varit föremål för

prövning i senaten.

Sommaren 1929 antog kongressen en lag rörande statligt stöd åt jordbruksnäringen.

Denna lag går i huvudsak ut på upprättandet av en s. k.

federal agrarnämnd, »The Federal Farm Board», vilken bland annat skall

kunna bevilja lån till kooperativa organisationer och andra sammanslutningar

inom jordbruksnäringen för åvägabringande av en rationell distribution

och försäljning av lantbruksprodukter samt till förhindrande av

starka prisfluktuationer. För ändamålet skall en fond av 100 miljoner

dollars ställas till den federala agrarnämndens förfogande.

Förenta

Staterna.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Bilaga C.

P. M.

angående priserna å bagarbröd i medeltal för städer och stadsliknande

samhällen i olika delar av riket år 1913 samt perioden 1923—1929 i

förhållande till spannmålspriserna,

enligt uppdrag utarbetad av sekreteraren Hugo Heyman.

De svenska konsumtionsvanorna i fråga om bröd äro utomordentligt

skiljaktiga inom olika landsdelar. Det är härvid icke blott fråga örn

den naturliga skillnad, som i allmänhet består däri, att man på landsbygden

i vida större utsträckning lever på hembakat bröd och sålunda

är mer eller mindre oberoende av tillförsel från bagare, en vana, som

för övrigt särskilt till följd av de senaste årens med motorismen följande

förbättringarna i kommunikationerna rätt starkt avtagit. Utan det

gäller också i hög grad, att det bröd, som förtäres till dagligt bruk, vare

sig detta är bagarbröd eller hembakat, är av vitt skilda slag inom olika

delar av riket. Beroende på vilka brödsorter, som förnämligast ingå i

konsumtionen, har också jämväl i städerna bageriyrket hittills vunnit

insteg i mycket skiftande omfattning.

Går man söderifrån, finner man i huvudsak följande, i detta hänseende

karakteristiska områden.

I Skåne och närgränsande bygder i södra Sverige ätes övervägande

såsom vardagsbröd dels s. k. grovt bröd, stora mjuka ■ bröd, bakade av

huvudsakligen sammalet rågmjöl, i sin enklaste form vanligen syrade,

i högre kvaliteter med sirapstillsats (kavring m. m.), dels s. k. fint bröd

eller siktbröd, likaledes mjukt bröd i stora typer, bakade av rågsikt och

vetemjöl i ungefär lika delar. Brödens storlek och fasta konsistens göra

dem hållbara under längre tid, men de kräva särskilda ugnsanordningar

för sin utbakning, och det har därför såväl beträffande städernas som i

ganska stor utsträckning landsbygdens befolkning befunnits ekonomiskt

att för dessa brödsorter anlita medverkan av bagerier. De tillhandahållna

brödtypernas enhetlighet och de enskilda brödens storlek (1 å 2

kilogram eller mera) ha möjliggjort såväl fabrikationens som distributionens

anordning efter enkla linjer och till följd därav låga priser. I

relativt stor utsträckning omhänderhaves för övrigt denna brödtillverkning

av kooperativa hageriföretag. Av andra brödsorter förekommer

inom denna del av riket matbröd av vetemjöl, utbakat med mjölk, samt

vanligt kaffebröd m. m. Bagerifabrikationen härav spelar dock en relativt

underordnad roll. De hårda brödsorterna äro så gott som okända.

I de nordligare Götalandskapen äro även mjuka brödsorter, tillverkade

av sammalet eller siktat rågmjöl med inblandning av vetemjöl, det viktigaste

vardagsbrödet, men detta bröd göres vanligen i mindre typer än

längre söderut och är i stor omfattning föremål för hemhakning. Även

i dessa bygder spelar det hårda brödet en rätt begränsad roll, örn ock

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 108.

större än i Skåne. I ingen del av riket har bagerinäringen en så ringa

del i befolkningens brödförsörjning som i dessa bygder.

I mellersta Sverige bar tillverkningen av hårt rågbröd, spis- och knäckebröd

och delikatesstyper sin egentliga hemort, varifrån konsumtionen

även spritt sig över hela Norrland. Inom dessa delar av riket har däremot

under senare tider mycket litet mjukt bröd av sammalet rågmjöl

ingått i konsumtionen. Av rågsikt- och vetebröd åter finnas i de flesta

orter ett stort antal typer, men de flesta till formatet små eller högst

medelstora och i fråga örn tillverkningssättet i regeln porösa och starkt

jästa och därför föga hållbara. I tillverkningen av dessa brödsorter ha

hageriidkarna stor anpart, Priserna på mjukt bagarbröd måste i dessa

landsdelar av nyss antydda orsaker bliva förhållandevis höga. Med undantag

för spisbrödet och andra enklare slag av hårt rågbröd måste därför

brödkonsumtionen inom dessa betydande delar av riket sägas vara

påtagligt oekonomiskt inriktad. Under det senaste årtiondet lia dock på

ett rätt stort antal orter, särskilt i huvudstaden, försök gjorts att införa

stora mjuka bröd av typer, i huvudsak motsvarande det skånska gröva

och fina brödet; dessa bröd ha försålts efter vikt (kilobröd) och till priser,

vilka av ungefär samma skäl, som påpekades för Skånes del, kunnat

ställas jämförelsevis billiga.

I socialstyrelsens fortlöpande statistik över detaljhandelspriserna på

livsmedel ingår givetvis ett antal brödsorter. Av dessa uteslutas i efterföljande

redogörelse för prisutvecklingen knäckebröd och skorpor såsom

mindre betydelsefulla och medtagas spisbröd, grovbröd, sötlimpa (siktbröd)

samt mjukt vetebröd(matbröd) bakat med vatten och med mjölk.

Prisbildningen på dessa brödsorter bar jämförts med marknadspriserna

pä spannmål, respektive svensk och utländsk råg och vete. För tiden

efter världskriget har härför använts svensk spannmålsnotering, sådan

densamma anförts i tabell 7 å sid. 170 ff. För jämförelseåret 1913 har utnyttjats

börsnoteringen i Stockholm för svensk råg och vete; åtminstone

för åren efter kriget visar Stoekholmsnoteringen föga betydande avvikelser

från riksserien. För utländsk råg och vete ha däremot inga noteringar

funnits tillgängliga för förkrigsåret.

I fråga örn de olika brödsorterna ha lagts till grund för utredningen

de av socialstyrelsen uträknade medelpriserna per månad för samtliga

de orter, från vilka fortlöpande prisstatistik insamlas. Tillvägagångssättet

har å ena sidan medfört fördelen av en viss utjämning av priskurvan

i jämförelse med örn priserna för någon enstaka eller ett fåtal

orter använts. Å andra sidan har det emellertid haft den olägenheten

med sig, att även sådana orter fått påverka medelpriset, där den ena eller

andra brödsorten är mindre bruklig och därför betingar jämförelsevis

höga priser.

Även andra, de olika orterna emellan varierande faktorer än efterfrågan

påverka emellertid prisbildningen. Av den föregående framställningen

torde det vara klart, att ett försök till prisnotering å bröd, som med

full skärpa vidhölle, att brödtyper av exakt samma kvalitet (lika ingredienser,

storlek, utbakningsmetod o. s. v.) skulle noteras å alla orter,

måste leda till, att varje sort endast komme att noteras på någon enstaka

eller ett fåtal orter. Detta skulle medföra en alltför stor brist på överskådlighet

och skulle heller icke svara mot noteringens praktiska syfte,

som ju bland annat iir att möjliggöra jämförelser mellan olika orter i

fråga örn de priser, som av allmänheten faktiskt måste betalas för dess

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

konsumtionsartiklar. Socialstyrelsen har därför under de olika rubrikerna

sammanfört det å olika orter försålda brödet, även örn detsamma

icke är fullt enhetligt till sin beskaffenhet. Så har t. ex. under rubriken

sötlimpa (siktbröd) medräknats olika slag av mjukt bröd med det

gemensamma kännetecknet, att det utbakas av en mjölblandning av rågsikt

och vetemjöl till bröd av större typer. Det är uppenbart, att inom

denna ram kan innefattas bröd av rätt växlande kvalitet, och man får

därför, vid jämförelse mellan prisnivån å olika orter, kanske mera begrepp

örn de skiftande pretentionerna på vardagsbröd av respektive huvudtyper

än på variationerna i mellanhandsmarginalen dessa orter emellan.

Eftersom brödvanorna i allmänhet äro mycket beständiga, betyder

detta dock föga eller intet vid jämförelser mellan de vid olika tidpunkter

rådande medelpriserna å bröd.

Yad här ovan sagts örn prismaterialets beskaffenhet torde böra beaktas

vid jämförelser mellan priserna på spannmål å ena sidan och det

färdiga brödet å den andra. För alla de i denna utredning medtagna

brödtyperna finner man å sådana orter, där respektive typer ba den största

förbrukningen såsom vardagsbröd och där man nöjer sig med relativt

enkel kvalitet å brödet — vilka bägge villkor oftast bruka uppfyllas samtidigt

— avsevärt lägre priser än de beräknade medelpriserna för samtliga

orter.

Resultatet av den verkställda utredningen har sammanfattats i bifogade

tabell, i vilken ingå dels de beräknade medelpriserna för samtliga

månader under år 1913 samt åren 1923—1929 för svensk råg och vete,

utländsk råg och vete — ej 1913 — (samtliga i kronor per 100 kilogram)

samt de fem ovan uppräknade brödsorterna (i öre per kilogram), dels relativa

tal — icke intagna i propositionen —, angivande respektive priser

i förhållande till varuslagets medelpris under 1923, som satts = 100. Med

hänsyn till att prismaterialet för 1913 i fråga örn spannmål dels är ofullständigt,

dels måhända icke fullt likformigt med det, som kommit till användning

för de följande åren, bar det ansetts mindre lämpligt att taga

detta år till basår för jämförelserna.

De absoluta priserna återgivas jämväl i bilagda grafiska framställningar.

Betraktar man resultatet av prissammanställningarna, torde man till

en början kunna fastslå, att för ef ter krigsår en priskurvorna för spannmål

och för bröd i stort sett visa en mycket karakteristisk parallellism,

örn ock de skarpa fluktuationer, som icke sällan förekomma i fråga örn

spannmålspriserna, äro rätt avsevärt utjämnade beträffande brödet. Av

särskilt intresse synes vara en jämförelse mellan spannmåls- och brödpriserna

bosten 1924 och vintern 1924—1925, då spannmålspriserna först

stege våldsamt och sedan efterhand åter dalade. Såsom naturligt är, då

en bel del andra produktionsfaktorer inom bagerinäringen voro oberörda

eller blott i mindre grad påverkade av prisstegringen, gingo brödpriserna

procentiskt räknat upp vida mindre än spannmålen. Även örn man

räknar i Ören per kilogram, finner man emellertid, vad rågbrödet beträffar,

en något mindre stegring än för spannmålen. Prisfallet kom liksom

uppgången något senare för brödet än för spannmålen, men förlöpte i

fortsättningen långsammare för brödet. Såväl under dessa år som under

efterkrigsperioden i allmänhet är det under alla omständigheter ett av

det här framlagda materialet klart belyst faktum, att spannmålspriser
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

nas fluktuationer återverka på de priser allmänheten får betala för det

hos bagarna inköpta brödet både vid upp- och nedgång.

Att någon tid förgår mellan en förskjutning av spannmålsnotermgarna

och motsvarande ändringar av brödpriserna torde vara rätt naturligt.

Dels dröjer det alltid något, innan spannmål i nytt prisläge i form av

mjöl kommer bagaren tillhanda och av honom användes för hans fabrikation,

dels finner man på detta område av detaljhandeln som de flesta

andra en strävan att vid utförsäljningen utjämna smärre fluktuationer,

en strävan, som helt visst även av allmänheten uppskattas, blott den icke

tages till intäkt för ett ensidigt undvikande att följa prisnedsättningar i

partihandeln. Det framlagda materialet giver emellertid näppeligen stöd

för ett påstående, att så i större och allmännare utsträckning skulle skett

inom bagerinäringen under dessa år, även örn helt visst en detaljgranskning

för de särskilda orterna skulle kunna giva en del exempel i motsatt

riktning. ....... , ,,

En annan sak är däremot, huru brödpriserna i allmänhet under etterkrigsåren

förhålla sig tili samtidigt rådande spannmålspriser absolut odi

i förhållande till förkrigstiden. Vad prisutvecklingen sedan 1913 angår,

belyses densamma av tabellerna och diagrammen. Mot en genomsnittlig

ökning av spannmålspriserna 1913—1929 med 20 till procent svara

för perioden december 1913—december 1929 följande höjningar av brödpriserna,

nämligen för

spisbröd ................................

sötlimpa ................................

grovbröd ................................

vetebröd, bakat med vatten

» » » mjölk

Till denna visserligen för olika brödsorter rätt olika, men dock i förhållande

till spannmålsprisernas höjning genomgående betydande fördyring

ha sålunda jämväl andra faktorer än denna medverkat. Det är

icke tillfälle att här verkställa en fullständig utredning härav, men man

torde i allmänhet kunna peka på dels en för flertalet andra ingredienser

i brödet och materialier för dess framställning större, fördyring än för

spannmålen och mjölet, dels ökade arbetslöner och distributionskostnader.

I sistnämnda avseende torde ej minst förbudet mot nattarbete i

bagerierna ha medverkat. Det bör emellertid konstateras, att, vilka skäl

därför som än kunna andragas, köpbrödet hör tili dem av allmänhetens

viktigaste födoämnen, som sedan förkrigstiden förete den största procentiska

fördyringen, trots den låga prisstegringen för huvudingrediensen

spannmål.

Diagrammen giva emellertid en klar bild av, att per viktsenhet spannmålspriset

endast representerar en mindre del av brödpriset. Fullt korrekt

blir dock icke jämförelsen, utan att det beaktas, i vilken proportion

spannmål faktiskt ingår i de olika brödsorterna.

Vid dessa beräkningar måste man alltid röra sig med vissa approximationer

med hänsyn till olika fuktighetshalt hos brödet, vikten av andra

ingredienser än mjöl och vatten o. s. v. Såsom utgångspunkt torde man

dock kunna taga de av folkhushållningskommissionen fixerade förhållandetalen

vid brödransoneringens genomförande. Kommissionen fastställde

nämligen, att mot inköpsrätt till 1 kilogram mjöl skulle svara rätt

65.9 %

65.8 %

56.7 %

72.7 %

53.3 %.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Martts proposition Nr 108.

att tillhandla sig 0.8 kilogram hårt bröd eller 1.8 kilogram mjukt bröd.

vilket borde giva ungefär lika valuta. I 1 kilogram hårt bröd ingår sålunda

cirka 1*/* kilogram mjöl och i 1 kilogram mjukt bröd cirka O.s

kilogram. Omräkning till spannmål ger följande resultat:

Hart bröd tillverkas av rent, sammalet rågmjöl. I 1 kilogram spisbröd

ingår sålunda cirka I.25 kilogram råg, vilken vid utmalningen icke lämnar

någon biprodukt.

. I fråga örn det mjuka brödet är folkhusbållningskommissionens relationstal

approximativt riktigt endast för enkla brödsorter, utan större inblandning

av andra ingredienser, såsom sötnings- eller fettamnen och

dylikt. Eljest blir mjölåtgången per viktsenhet bröd givetvis mindre.

. För sötlimpan (siktbrödet) användes rågsikt och vetemjöl i ungefär

lika delar. Spannmålsmängden blir cirka 0.5 kilogram råg och 0.5 kilogram

vete, varav ungefär 25 procent återstå i form av kli. Åtminstone i

sötat bröd av denna typ torde man icke böra räkna med högre mjölvikt

än cirka 75 procent av brödets vikt.

För grovbrödet användes i huvudsak sammalet rågmjöl, vanligen dock

med någon inblandning av vetemjöl. I spannmål torde man böra räkna

med 0.6 kilogram råg samt O.25 kilogram vete, vilket senare vid utmalningen

lämnat 20—25 procent kli.

För vetebrödet slutligen kan man räkna med högst cirka O.75 kilogram

mjöl per kilogram bröd och mindre vid högre kvaliteter. I runt tal torde

detta mjöl vara utmalet av cirka 1 kilogram vete, varav sålunda cirka

O.25 kilogram återstår i form av kli. Vid samtliga dessa kalkyler torde

det kunna antagas, att avdammningen vid utmalningen, som plägar beräknas

till 2 å 3 procent, ingår i den uppgivna mjölkvantiteten.

Vid ett spannmålspris av cirka 18 öre för råg och 20 öre för vete (de

priser, som noteringarna visa för den tidigare och större delen av år

1929) skulle sålunda i 1 kilogram bröd ingå spannmål till ett ungefärligt

värde av:

för spisbröd ........................................................ 22.5 öre

» sötlimpa ........................................................ 16.0 » 1

» grovbröd ........................................................ 15.! » 1

» vetebröd, bakat med vatten eller mjölk 17.0 » .1

Av skäl, som i det föregående anförts, giver en direkt jämförelse mellan

dessa spannmålsvärden och medelpriserna å bröd för samtliga orter

en något för ogynnsam bild av spannmålens andel i det verkliga vardagsbrödet.

Å de orter, där de olika brödsorterna företrädesvis användas för

detta ändamål, ställa sig deras utförsäljningspriser merendels så, att

spannmålsvärdet normalt kan sägas ingå i

spisbröd med ................................

sötbmpa » ................................

grovbröd » ...............................

vetebröd, bakat med vatten med

vetebröd, bakat med mjölk med.

30 å 38 %

25 » 33 X

33 » 43 %

22 » 26 X

18 » 22 X
-

Höjes spannmålens värde exempelvis genom ökning av tullen med 2.3.

öre per kilogram, vilken böjning uteslutande uttages genom pålägg på

mjölet, men icke på kliet, och antager man vidare, att det ökade spann
1

Värdet av det vid spannmålens förmälning erhållna kliet har frånräknats med 12 öre

per kg., varefter hela kvarnkostnaden skall belasta mjölet.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

målspriset icke föranleder någon som helst höjning av kvarnarnas eller

bageriernas prismarginal, skulle sagda prisstegring å råvaran motsvara

följande höjningar av brödpriserna:

spisbröd (c:a 1.2 5 kg. spannmål) 2.9 öre per kg.

sötlimpa ( » l.oo » » )............ 2.3 » » »

grovbröd ( » 0.85 » » )............ 2.o » » »

vetebröd (» l.oo » » )............ 2.3 » » » •

Det torde i detta sammanhang vara av betydelse att söka utröna förbrukningen

av mjöl och bröd i genomsnitt per familj av befolkningen.

Socialstyrelsens utredning angående »Levnadskostnaderna i städer och

industriorter omkring år 1923» ger viss ledning härvid..

De upplysningar, som kunna hämtas ur denna utredning, avse dels arbetar-

och lägre tjänstemannafamiljer, dels medelklasshushåll å orter

av ovannämnda typer inom olika delar av riket. Siffrorna avse förbrukningen

inom ett s. k. normalhushåll, d. v. s. ett bushåll, vars medlemmar sammanlagt

representera 3.3 konsumtionsenbeter enligt den vid undersökningen

tillämpade skalan (vuxen man = 1 konsumtionsenhet, kvinnor och

minderåriga lägre). Medlemmarna i dessa hushall utgöras i allmänhet

av man, hustru och 2 ä 3 minderåriga barn (i medeltal 4.45 individer).

Vad först beträffar hushåll inom ifrågavarande arbetar- och lägre tjänstemannagrupper,

uppgick i medeltal förbrukningen av mjöl och bröd,

omräknat till mjölvärde, till 166 kilogram rågmjöl och 225 kilogram vetemjöl

per år och hushåll. Härtill bör läggas en viss kvantitet mjöl och

bröd, som ingår i inköpt paltbröd och blodpudding, annan färdiglagad

mat samt förtäring utom hemmet. Uppskattningsvis torde man kunna

räkna med 6 kilogram rågmjöl och 10 kilogram vetemjöl, som på detta

sätt erhålles. Av veteprodukter inköpes dessutom drygt 1 kilogram

mannagryn. Slutligen torde det kunna uppskattas, att vid pass 10 procent

av det mjölvärde, som verkligen kommer ett hushåll _ tillhanda, på

vägen från kvarnen till konsumenten går till spillo. Särskilt bör härvid

beaktas förlusterna vid utbakning och gräddning i bagerierna, vid bröddistributionen

(gammalt och skadat bröd) samt i restaurangerna, men ej

heller vid mjöldistributionen kan viss, låt vara mindre avgång undvikas.

Per arbetarfamilj skulle med dessa tillägg belöpa sig cirka 190 kilogram

rågmjöl och 260 kilogram vetemjöl. Omräknat till spannmål gör detta

255 kilogram råg och 345 kilogram vete eller tillsammans cirka 600 kilogram

spannmål. Per individ motsvarar detta en förbrukning av cirka

135 kilogram spannmål örn året (182 kilogram per konsumtionsenhet).

För medelklasshushållen torde mjölmängden kunna minskas med drygt

10 procent och alltså motsvara en spannmålsåtgång av omkring 120 kilogram

per individ och år.

Förutsättes, såsom i det föregående skett, att en tullhöjning icke skulle

medföra en stegring av den i absoluta tal uträknade prismarginalen för

mjöl och bröd, skulle råg- och vetetullarnas höjning till 6 kronor per 100

kilogram, vilken kunde effektivt utnyttjas, medföra en fördyring av levnadskostnaderna

för ett s. k. normalhushåll inom städernas arbetarbefolkning

med cirka 13 kronor 80 öre per år.

Sedan tiden för denna utredning synes det otvivelaktigt, att inom ifrågavarande

samhällsklasser förbrukningen av spannmålsprodukter sjunkit

något, men närmare hållpunkter saknas för att beräkna nedgångens

storlek.

opaginerad Kontrollera mot PDF

--------3^<?r*sK r&&

------

- -4 - Gl.t ävbrifsL

- Spisbröd

........ Sct1(»iyi&(5ckt bröd)-

Priser i eve risk oikutlinh^ råg samt rigbröd

månat! i^en 1913 &å.mt

0 « « pe r kg''

nö

lee

90

SO - VO
-

M
-

SÖ - yo

30 -

no
-

lö
0.

.

154 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. A.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svenskt v et

------t/rUn^skt vett.

— — Vtitbtbi ba.k«it mtal lottta.

-------VcUbr^ bakåt mod mjölk.

PrLss-f* å svenskt och utländskt i/ete samt vetebröd

vn i nät ligren 19/3 samt 198.3- 19 $9.

Örn per fa g

H

p

o"

no

/oo

90

SO \

70

40

SO t

Vo

30

30 ■- /o

0

m

tn

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. C. Priser & svensk och utländsk råg och vete (spannmål) samt råg- och

vetebröd 1913 samt 1923—1929.

A. Båg.

Absoluta tal.

Jan.

Febr

Mars

Aprl

Maj

Juni

1 Juli

Äng.

J Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Svensk råg ........

kr. pr 100 kg.

13.18

12.98

12.28

12.2C

12.8''

12.8

12.8''

12.7 2

13.06

13.o

13.oc

13.00

Utländsk råg.....

d:o

_

Spisbröd ...........

öre pr kg.

41

41

41

41

41

41

41

41

41

41

41

41

Sötlimpa...........

dio

38

38

38

38

38

38

38

38

38

38

38

38

Grovbröd ........

d:o

29

29

30

30

30

30

30

30

30

30

30

30

1923

Svensk råg ........

kr. pr 100 kg.

16.29

16.87

16.73

17.09

17.17

16.90

16.70

17.13

15.08

14.7 6

14.S4

14.91

Utländsk råg.....

d:o

20.8 0

20.78

20.08

20.09

19.24

17.58

16.75

16.3 5

17.10

17.50

17.52

17.95

Spisbröd...........

öre pr kg.

78

76

76

75

75

74

74

74

73

73

73

73

Sötlimpa...........

dio

66

65

65

65

65

65

65

64

64

64

64

63

Grovbröd .........

d:o

45

45

44

44

44

44

44

44

45

44

44

44

1924

Svensk råg .........

kr. pr 100 kg.

14.96

15.09

15.08

15.00

15.26

15.80

16.58

17.69

21.71

26.39

26.0 9

26.51

Utländsk råg......

d:o

18.42

18.47

18.09

17.70

17.64

18.13

19.35

20.3 3

22.5 8

26.7 7

26.20

27.39

Spisbröd............

öre pr kg.

73

72

72

72

71

71

71

71

71

75

77

77

Sötlimpa ...........

d:o

62

62

61

61

61

61

61

63

63

70

71

72

Grovbröd .........

d:o

44

44

43

43

43

44

43

45

46

52

53

53

1925

Svensk råg .........

kr. pr 100 kg.

28.16

29.05

28.4 6

25.26

25.92

24.95

20. oo

17.90

16.80

16.21

16.46

17.57

Utländsk råg......

d:o

30.24

30.34

26.66

24.04

25.19

23.61

21.96

20.8 7

19.08

16.94

17.13

18.31

Spisbröd............

öre pr kg.

78

78

79

78

78

78

78

78

76

75

74

73

Sötlimpa............

d:o

72

72

72

72

71

71

71

71

70

67

66

66

Grovbröd .........

d:o

54

54

54

53

53

53

53

52

51

50

48

49

1926

Svensk råg .........

kr. pr 100 kg.

17.57

17.06

16.94

18.71

19.12

18.74

18.68

17.72

18.87

20.39

20.96

20.2 4

Utländsk rag......

d:o

17.66

16.99

17.17

18.79

18.83

19.06

18.49

18.84

20.23

21.21

22.00

21.59

Spisbröd ............

öre pr kg.

73

72

72

72

72

72

72

72

72

71

72

72

Sötlimpa...........

d:o

66

66

66

66

66

66

66

66

66

65

Grovbröd .........

d:o

49

49

49

49

49

48

48

48

48

47

48

48

1927

Svensk råg .........

kr. pr 100 kg.

20.4 9

21.70

21.50

21.51

23.80

25.02

24.74

21.01

21.47

21.22

21.28

21.24

Utländsk rag......

d:o

22.il

23.16

22.66

22.2 6

24.13

24.04

21.96

21.09

21.93

21.49

22.18

22.54

Spisbröd............

öre pr kg.

72

72

72

72

72

73

72

73

73

73

74

74

Sötlimpa............

d:o

65

65

64

64

64

65

65

65

66

66

65

Grovbröd .........

d:o

48

48

48

48

48

48

49

49

49

48

48

49

1928

Svensk råg .........

kr. pr 100 kg.

21.16

21.04

22.20

23.66

24.6 7

23.98

22.86

22.07

18.80

19.31

19.81

19.16

Utländsk rag......

d:o

22.54

22.40

23.3 2

25.44

26.44

24''9 5

22.68

21.3J

20.02

20.2 7

20.0 7

20.0 2

Spisbröd............

öre pr kg.

74

74

74

74

75

77

76

76

76

74

73

73

Sötlimpa............

d:o

66

66

66

65

65

66

66

65

65

65

64

64

Grovbröd .........

d:o

49

49

48

48

48

49

48

49

48

48

48

48

1929

Svensk råg .........

kr. pr 100 kg.

18.80

18.66

19.13

18.82

18.2 8

16.75

17.53

17.13

16.26

15.85

15.47

15.49

Utländsk rag ......

d:o

20.19

20.63

20.61

20.li

18.69

18.il

18.32

17.56

16.78

16.81

15.79

15.57

Spisbröd............

öre pr kg.

73

73

72

72

71

71

71

71

71

69

68

68

Sötlimpa............

d:o

64

64

64

64

64

64

64

64

64

63

63

63

Grovbröd .........

d:o

48

48

48

48

48

48

48

48

48

48

48

47

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

B. Vete.

Absoluta tal.

1913

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli I

Aug.

Sept.

Okt.

No v.

Dec.

Svenskt vete ......

kr. pr 100 kg.

15.02

15.14

14.88

15.03

15.18

14.88

14.94

15,03

14.88

13.10

12.50

12.68

Utländskt vete ...

d:o

Vetebröd bakat

43

43

44

med vatten......

öre pr kg.

43

43

43

43

43

43

43

42

43

D:o d:o med mjölk

d:o

59

59

59

60

60

61

60

60

60

60

60

60

1923

Svenskt vete ......

kr. pr 100 kg.

19.66

20.03

20.7 4

21.62

22.0 8

22.0 3

21.60

21.75

17.il

17.01

17.28

17.28

Utländskt vete ■ ■■

d:o

22.6 0

22.67

22.68

23.il

22.89

22.00

20.51

19.67

20.3 9

20.56

20.21

19.95

Vetebröd bakat

76

med vatten......

öre pr kg

78

78

78

78

78

77

77

76

76

76

76

D:o d:o med mjölk

d:o

92

92

91

91

90

89

89

89

89

88

89

88

1924

Svenskt vete ......

kr. pr 100 kg.

17.53

18.39

18.50

18.48

18.71

19.09

19.76

20.62

23.56

26.98

27.14

27.61

Utländskt vete ••

d:o

20.2 9

20.22

19.91

19.91

20.2 7

20.71

23.23

25.0 8

25.67

28.2 6

28.34

29.44

Vetebröd bakat

85

med vatten......

öre pr kg.

75

75

74

74

75

75

74

76

77

84

85

D:o d:o med mjölk

d:o

88

88

87

87

88

87

86

89

90

99

100

100

1925

Svenskt vete .....

kr. pr 100 kg.

29.28

30.20

29.72

26.59

27.74

27.21

—

21.59

20.2 6

19.69

20.7 7

23.il

Utländskt vete ...

d:o

31.81

32.17

29.84

27.67

29.2 9

28.01

27.09

27.10

24.36

22.24

24.03

26.3 2

Vetebröd bakat

med vatten......

öre pr kg.

86

87

87

87

86

86

86

86

85

83

80

80 |

i D:o d:o med mjölk

d:o

101

102

102

102

101

100

100

100

98

97

94

95 ,

1926

Svenskt vete ......

kr. pr 100 kg.

24.6 4

24.81

23.61

25.67

26.16

25.98

26.07

22.91

22.88

23.71

24.3 0

23.61

Utländskt vete •

d:o

26.21

25.2 2

24.2 4

26.29

26.50

26.34

25.84

25.42

25.ii

26.02

26.78

25.62

Vetebröd bakat

med vatten......

öre pr kg

80

80

80

79

80

79

80

79

79

78

78

78

D:o d:o med mjölk

d:o

95

94

94

94

94

94

90

94

93

92

92

93

1927

Svenskt vete ......

kr. pr 100 kg.

23.94

24.il

23.6 4

23.93

25.53

26.40

26.7 5

23.08

22.61

22.26

21.97

21.76

Utländskt vete ...

d:o

24.6 3

24.6 8

24.58

24.66

26.80

26.56

25.93

25.14

25.36

24.6 6

24.53

24.10

Vetebröd bakat

med vatten......

öre pr kg,

77

77

77

77

77

77

78

78

77

77

77

77

D:o d:o med mjölk

d:o

93

93

93

93

93

95

95

95

95

95

94

94

1928

Svenskt vete ......

kr. pr 100 kg.

21.61

21.84

22.8 0

23.67

24.04

23.14

22.2 0

21.15

18.68

18.66

18.87

18.79

Utländskt vete

d:o

24.oi

23.63

24.51

25.29

25.7 7

24.6 6

23.6 8

21.97

20.0 6

20.8 4

20.9 5

20.2 7

Vetebröd bakat

med vatten......

öre pr kg.

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

76

D:o d:o med mjölk

d:o

94

94

94

94

95

95

95

95

95

94

94

94

1929

Svenskt vete ...

kr. pr 100 kg.

18.86

19.45

19.68

19.no

18.26

17.69

19.46

19.70

18.69

18.29

18.17

18.42

Utländskt vete ...

d:o

20.6 9

21.35

21.04

21.39

20.2 4

19.96

23.17

22.4 0

20.7 7

21.49

21.69

22.60

Vetebröd bakat

med vatten......

öre pr kg.

76

76

76

76

76

76

75

75

75

76

76

76

D:o d:o med mjölk

d:o

94

94

94

94

94

94

94

93

93

92

92

92

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 1. Medelpriserna per månad för spannmål och ärter kalenderåren

1913 samt 1925—1929. 1

Primäruppgifterna äro hämtade ur tidskriften Lantmannen samt avse för år 1913 medeltal

av priserna å Stockholms Börs och för 1925—1929 medeltal av Stockholmsnoteringarna.

För korn avse uppgifterna övrigt 2-radskorn, för havre, svart foderhavre samt för

vete, råg och ärter bästa kvaliteten. Samtliga priser gälla banfritt noteringsorten i parti

vid genast leverans per netto kassa.

Index är beräknat på basis av årsmedeltalen av priserna år 1913. Vid högre decimal än

en femma hava medelpris och index höjts med en enhet.

V e

t e

R

å g

K o

r n

H a

yre

Ä r

e r

Ar och månad

i Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

1

|Index

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

1913

Januari .........

15: 02

104

13: is

103

11: 93

105

11: 13

103

17: 90

104

Februari .........

15: 14

105

12: 98

101

11:69

103

11: 09

102

17: 00

100

Mars ..............

14: 88

103

12: 29

96

11: 26

99

11: 00

102

17: 00

100

April ............

15: 08

104

12: 20

95

11: 78

104

11: 20

103

16: 70

98

Maj ...............

15: 18

105

12: 87

100

12: 00

106

11: 00

102

17: oo

100

Juni..............

14: 88

103

12: 87

100

12: oo

106

11: 00

102

17: oo

100

Juli ...............

14: 94

104

12: 8 7

100

12: oo

106

11: 11

103

17: 38

102

Augusti .........

15: 08

104

12: 7 2

99

11: 60

102

11: IS

103

17: 50

103

September ......

14: r.8

100

13: 06

102

11: 25

99

10: 44

96

17: 50

103

Oktober .........

13: 10

91

13: 06

102

10: 30

91

10: 0 7

93

17: 10

100

November ...

12: B0

87

13: oo

101

10: o o

88

10: 13

94

16: 6 0

97

December ......

12: 63

87

13: 00

101

10: o o

88

10: 48

97

15: 80

93

Medeltal

14: 3 7

100

12: 85

100

11: 32

100

10: 8 2

100

17: 03

100

1925

Januari .........

29: 07

202

28: 21

220

19: 58

173

15: 67

145

24: oo

141

Februari .........

30: 9 4

215

29: 16

230

21: 31

188

16: 34

151

23: oo

135

Mars...............

29: 81

207

—

—

21: 58

191

16: 7 8

155

23: oo

135

April ............

26: 50

184

—

—

20: 43

180

17: 07

158

23: 80

140

Maj ...............

27: 6 7

193

—

—

20: ii

178

17: 48

162

24: 60

144

Juni...............

27: 31

190

—

—

20: 7 5

183

17: 34

160

25: oo

147

Juli ...............

—

—

—

—

20: 83

184

17: 09

158

—

—

Augusti .........

21: 17

147

17: 63

137

18: oo

159

15: 81

146

22: 60

132

September ......

20: 4 7

142

16: 6 7

130

16: 27

144

14: o o

129

26: 50

156

Oktober .........

19: 9 7

139

16: o o

125

15:17

134

13: 86

128

26: oo

153

November ......

21: 08

146

16: 31

127

14: 9 7

132

14: 21

131

24: 5 0

144

December ......

23: 3 l

162

17:81

135

15: 19

134

14: 4 2

133

24: o o

141

25: 20

175

20: 23

157

18: 6 8

165

15: 84

146

24: 18

142

Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 159

Tab. 1. (forts.) Medelpriserna per månad för spannmål och ärter kalenderåren

1913 samt 1925-1929. 1

TT ^

C

K å

%

K o

r n

Hav

r e

Ärt

e r

År oell månad |

Kr. per

100 kg. 1

Index

Kr. per j

100 kg. ''

Index

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

1926

j Januari .........

25: 03

174

17: 41

135

15: 13

134

15: 09

139

24: o o

141

Februari .........

24: 72

172

17: 03

133

15: 13

134

15: 43

142

24: oo

141

j Mars...............

23: 89

166

17: 58

136

15: 22

134

14: 7 8

136

23: 50

138

j April ............

25: 94

180

18: 97

148

15: 28

135

15: 20

140

22: 20

130

j Maj ...............

26: es

184

19: 69

152

15: 63

138

15: 6 9

145

21: 00

123

Juni...............

25: 94

181

18: 86

147

—

—

15: 06

139

21: 75

128

Juli ..............

26: 19

182

19: lt

149

15: 50

137

14: 7 5

136

21: 80

128

Augusti .........

23: 43

163

17: 89

139

15: 60

137

14: 64

135

21: oo

123

September ......

22: 7 6

158

19: 19

149

14: 64

128

13: 66

126

28: 6 0

168

Oktober .........

23: 83

166

20: 58

160

15: 89

140

13: 69

125

35: 76

210

|

i November ••

24: 19

168

20: 72

161

16: 33

144

13: 7 4

127

40: 00

235

[ December ......

23: 0 7

161

20: 00

156

16: oo

141

13: 36

123

32: 60

192

Medeltal

24: 61

171

18: 91

147

3 5:47

136

14: 58

135

26: 3 6

154

1927

Januari .........

23: 63

164

20: 58

160

16: 03

142

13: 38

124

34: 50

203

Februari .........

24: 09

168

22: oo

171

15: 78

139

13:2 8

123

34: oo

200

Mars.............

23: 6 0

164

21: 59

168

15: 68

137

13: 14

121

35: 7 5

210

April ............

23: 69

165

21: 47

167

15: 9 7

141

13: 18

121

—

—

Maj ...............

25: 2 5

176

23: 96

186

17: 81

157

14: 9 2

138

—

—

Juni...............

—

—

25: 26

196

18: oo

159

15: 26

141

—

—

Juli ............

—

j -

25: 13

196

—

—

15: 25

141

—

Augusti ........

22: 75

158

21: 50

167

—

—

15: oo

139

—

September ......

22: 33

| 155

21: 78

169

18: oe

160

14: 21

131

37: 00

| 217

Oktober ........

22: 19

154

21: 06

164

19:29

170

14: oo

129

39: 25

! 231

November .....

21: 80

152

21: 17

165

19: 50

172

14: 33

132

40: oo

235

December .....

21: 56

150

21: 08

164

| 19: 08

168

14: ii

130

40: oo

235

Medeltal

23: os

160

22: 21

172

17: 50

154

| 14:17

130

37: 21

218

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 1. (forts.) Medelpriserna per månad för spannmål och ärter kalenderåren

1918 samt 1925-1929.1

V e

t e

K

å g

K o

r n

H a

v r e

Ä r

e r

År och månad

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

Kr. per

100 kg.

Index

1928

Januari .........

21: 50

150

21: 28

166

19:47

172

14: 9 7

138

40: oo

235

Februari.........

21: 09

147

21: 22

165

20: 59

182

16: 09

149

40: oo

235

Mars...............

22: 19

154

22: 11

172

22: 64

200

18: 83

174

40: o o

235

April ............

23: 4 3

162

23: 46

183

24: 89

220

20: 04

185

45: oo

264

Maj ...............

23: 94

167

24: 8 6

193

25: 3 8

224

20: 03

185

43: 75

257

Juni...............

22: 83

159

23: 92

186

—

—

19: 69

182

—

—

Juli ...............

21: 76

151

22: 6 9

177

—

—

19: 78

183

—

—

Augusti .........

21: oo

146

22: oo

171

—

—

20: 68

191

—

—

September ......

18: 54

129

19: 08

148

17: 38

154

15: oo

139

36: oo-

212

Oktober .........

18: 31

127

19: 54

152

16: 76

149

14: 6 9

136

32: 8 0

193

November ......

18: 69

130

—

—

16: 60

146

15: o o

139

31: 50

185

December ......

18: 76

131

—

—

16: 38

145

14: 81

137

30: o o

176

Medeltal

21: oo

146

22: 02

171

20: oo

177

17: 47

161

37:67

221

1929

Januari .........

18: 84

131

—

—

16: 37

145

14: 72

136

29: 50

173

Februari.........

19: 59

136

19: 2 5

150

16: 50

146

14: 53

134

29: 00

170

Mars...............

19: 60

135

19: 2 6

150

16: 50

146

14: 56

135

29: o o

170

April ............

18: 64

130

18: 91

147

16: o o

141

14: 19

131

26: 7 5

157

Maj ...............

17: SI

124

18: 50

144

—

—

13: 69

126

25: 2 6

148

Juni......... .....

17: 03

119

—

—

—

—

12: 50

115

25: oo

147

Juli ...............

18: 92

132

—

—

—

—

12: 64

117

—

—

Augusti .........

19: 16

133

—

—

—

—

12: 86

119

—

—

September ......

18: 39

128

16: 06

125

14: 88

131

-

—

21: 75

128

Oktober .........

18: 03

125

15: 63

122

13: o o

115

11: 67

108

18: 80

110

November ......

18: 08

125

15: 16

118

12: 83

113

11: 19

103

17: 75

104

December ......

18: 33

128

15: 19

118

12: so

ilo

10: 59

98

16: oo

94

Medeltal

18: 68

129

17: 24

134 |

14: 82

131

13: oo

120

23: 88

140

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 2. Medelpriserna per månad för vissa animaliska produkter under kalenderåren

1913 samt 1925-1929.1

Priserna för levande djur äro partipriser och utgöra medeltal av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps

noteringar i Stockholm, Malmö, Göteborg och Linköping. Smörpriserna

äro likaledes partipriser och grunda sig på uppgifter till lantbruksstyrelsens smörprisstalistik

från ett flertal mejerier inom hela landet. Ost- och äggpriserna äro däremot detaljpriser,

hämtade ur Sociala meddelanden (Livsmedelspriser i Sverige).

Index: årsmedeltalet för år 1913 = 100.

1

—

L e

rand

e d j

u r

Nötkreatur

Får

Svin

S m

ö r

Ost

Ä g

g

År

och

månad

(Kor,

yngre,

kl. 1

feta)

(ungfår)

(80—100 kg.)

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Jre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

kg-

Index

Öre per

kg-

Index

3re per

tjog

Index

1913

Jan.

53.6

98

58.6

100

82.0

100

215.0

101

162

99

187

118

Febr.

53.1

98

59.5

102

80.6

98

220.7

104

162

99

172

108

Mars

53.1

98

61.7

105

80.3

98

222.7

105

163

99

142

89

April

54.4

100

61.7

105

79.9

97

204.7

96

164

100

120

76

Maj

54.5

100

64.8

110

81.2

98

192.8

91

163

99

119

75

Juni

53.6

98

61.6

105

81.9

99

198.2

93

165

101

126

79

Juli

55.6

102

60.7

104

85.4

104

202.8

95

165

101

137

86

Aug.

55.8

102

58.3

99

85.6

104

203.2

96

165

101

143

90

Sept.

55.8

102

57.2

98

85.6

104

220.5

104

165

101

154

97

Okt.

54.3

100

52.6

90

83.0

101

226.6

107

165

101

180

114

Nov.

54.2

100

52-9

90

80.2

98

220.8

104

164

100

205

129

Dec.

54.2

100

54.8

93

79.8

97

221.5

104

165

101

217

137

Medeltal

54.4

100

58.7

100

82.1

100

212.4

100

164

100

159

100

1925

Jan.

73.0

134

81.9

140

124.8

152

324.0

153

277

169

308

194

Febr.

72.5

133

91.9

157

122.8

150

358.8

169

276

168

257

162

Mars

74.4

137

94.2

160

123.9

151

365.8

172

273

166

221

139

April

77.6

143

104.o

177

128.9

157

310.6

146

270

165

199

125

Maj

79.0

145

107.3

183

127.9

156

297.3

140

266

162

192

121

Juni

81.5

150

104.2

178

129.5

158

315.5

149

264

161

200

126

Juli

83.3

153

97.7

166

130.8

159

328.6

152

262

160

208

131

Aug.

83.5

153

94.s

161

134.9

164

358.0

169

262

160

225

142

Sept.

80.»

149

90.5

154

132.7

162

367.0

173

261

159

250

157

Okt.

78.9

145

84.1

143

127.8

156

367.6

173

261

159

329

207

\ Nov.

76.7

150

85.3

i 145

129.6

158

325.1

153

260

159

397

250

Dec.

74.9

138

86.9

148

133.1

162

337.2

159

261

159

397

250

Medelta

78.o

143

93.6

159

128.9

157

337.5

159

266

162

265

167

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 85 hält. (Nr 108.)

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 2 (forts.). Medelpriserna per m&nad för vissa animaliska produkter under kalenderåren

1913 samt 1925—1929.1

L e

van

le djur

År

och

månad

Nötkreatur

Får

Svin

O

s t

Ägg

(Kor, kl. 1

yngre, feta)

(ungfår)

(80—100 kg.)

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

kg-

Index

Öre per

kg-

Index

Öre per

tjog

Index

1926

Jan.

73.4

135

87.8

150

134.1

163

281.8

133

260

159

318

200

Febr.

70.7

130

93.5

159

125.8

153

313.8

148

259

158

290

182

Mars

70.8

130

99.1

169

121.9

148

299.5

141

257

157

252

158

April

71.0

131

102.3

174

119.9

146

284.8

134

252

154

190

119

Maj

72.4

133

100.5

171

122.4

149

279.8

132

250

152

185

116

Juni

71.8

131

100.5

171

125.3

153

288.0

136

248

151

186

117

Juli

71.8

132

97.8

167

120.1

146

280.8

132

246

ISO

178

112

Aug.

72.2

133

91.0

155

116.5

142

284.5

134

245

149

198

125

Sept.

71.2

131

85.»

146

116.0

141

285.5

134

241

147

237

149

Okt.

69.4

128

81.0

138

111.7

136

277.0

130

241

147

277

174

Nov.

66.5

122

79.2

135

109.4

133

273.0

129

241

147

323

203 1

Dec.

65.3

120

79.3

135

105.7

129

296.0

139

241

147

325

204

Medeltal

70.5

129

91.5

156

119.1

145

287.0

135

248

151

247

155 |

1927

''

Jan.

64.5

119

81.8

139

92.2

112

288.0

136

240

146

271

170

Fehr.

62.0

114

87.1

148

84.9

103

308.o

145

239

146

236

148

Mars

60.2

lil

90. o

153

82.6

101

287.0

135

237

145

202

127

April

60.1

110

92.3

157

81.1

99

279.0

131

238

145

172

108 ;

Maj

59.7

ilo

93.3

159

84.8

103

260. o

122

235

143

167

105

Juni

58.2

107

90.5

154

90.8

lil

264.0

124

235

143

171

108

Juli

59.8

110

88.3

150

88.0

107

256.0

121

232

141

173

109

Aug.

62.9

116

81.1

138

91.5

lil

282.0

133

234

143

202

127 ''

Sept.

63.9

117

80.5

137

99.5

121

319.0

150

234

143

243

153

Okt.

63.7

117

77.4

132

94.4

115

315.0

148

234

143

280

176 |

Nov.

63.0

116

72.2

123

89.0

108

329.0

155

236

144

328

206

Dec.

62.1

114

75.8

128

84.o

102

300. o

141

236

144

338

213 i

Medeltal

61.7

113

84.2

143

88.6

108 |

290.6

136 |

236

144

232

146

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 163

Tab. 2 (forts.). Medelpriserna per månad för vissa animal iska produkter under kalenderåren

1918 samt 1925—1929.1

L e

vand

e d j

u r

Nötkreatur

Får

Svin

S m

ö r

O

t

Ä g

g

År

och

månad

(Kor,

yngre,

kl. 1

feta)

(nngfår)

(80—100 kg.)

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

100 kg.

1. vikt

Index

Öre per

kg-

Index

Öre per

kg-

Index

Öre per,

tjog

Index

1928

Jan.

62.0

114

75.7

i

129

83.8

102

281.7

133

1

237

145

289

182

Fehr.

61.0

113

78.3

133

81.0

99

306.8

144

236

144

259

163

Mars

60.4

lil

85.2

145

79.0

97

318.1

150

236

144

214

135

April

62.0

114

90.7

155

82.0

100

294.1

138

236

144

176

lil [

Maj

63.8

117

91.2

155

95.8

116

285.5

134

236

144

173

109

Juni

64.8

119

89.2

152

120.6

147

284.4

134

238

145

181

114

Juli

68.8

126

83.9

143

118.8

145

296.0

139

238

145

183

115

Aug.

67.o

123

77.8

132

116.8

142

299.8

141

238

145

210

132

Sept.

65.8

121

76.4

130

115.8

141

316.6

149

238

145

246

155

Okt.

65.4

120

74.5

127

107.6

131

315.5

149

238

145

298

187

Nov.

63.2

116

72.4

123

100.1

122

325.1

153

239

146

337

212

Dee.

60.1

110

72.1

123

102.8

125

337.2

159

238

145

324

204

Medeltal

63.7

117

80.6

137

100.3

122

305.1

144

237

145

241

152

1929

Jan.

58.9

108

72.B

124

103.s

126

313.6

148

238

145

269

169

'' Febr.

58.9

108

77.0

131

103.8

126

310.0

146

238

145

257

162

Mars

57.3

105

89.6

153

103.2

126

287.0

135

238

145

280

176

April

59.2

109

95.0

162

113.5

138

258.0

122

237

145

186

117

Maj

61.2

113

94.9

162

116.6

142

265.0

124

237

145

178

112

Juni

61.1

113

95.2

162

122.4

149

282.1

133

236

144

180

113

Juli

64.0

118

93.4

159

127.7

155

277.1

130

234

142

188

118

Aug.

63.9

118

86.7

148

120.1

146

284.4

134

230

140

207

113

Sept.

63.0

117

84.8

144

111.9

136

316.4

149

227

138

231

145

Okt.

62.9

115

82.8

141

115.8

141

315.8

149

225

137

286

180

Nov.

60.8

S in

82.9

141

116.8

142

305.2

144

220

134

326

205

Dec.

59.1

109

83.5

142

1 15.5

141

282.2

133

217

132

305

192

Medelta

60.9

112

87.0

147

| 114.8

139

291.4

137

231

141

241

150

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 3. »Statistisk indextal.

1867—1877 = 100.

Vegeta-

biliska

födo-

ämnen

Anima-

liska

födo-

ämnen

Socker,

kaffe

och te

Summa

födo-

ämnen

Minera-

lier

Textil-

varor

Diverse

industri-

varor

Summa

industri-

varor

Total-

summa

Vete

1918

69

99

54

77

lil

84

83

91

85

105

1920

227

263

198

234

295

262

244

264

251

96

1921

143

218

83

158

181

140

145

153

155

118

1922

107

184

82

130

142

134

124

132

131

105

1923

98

162

101

122

155

140

117

134

129

105

1924

119

158

105

130

158

170

120

146

139

107

1925

118

162

89

128

154

165

119

143

136

114

1926

108

150

88

119

154

133

114

131

126

99

1927

108

138

83

114

141

131

118

129

122

109

1928

107

142

78

114

123

136

117

124

120

109

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl, Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 4.

Index

300 r*

Arbetslöner

I Sverige

Industriarbetare

Jordbruksarbetare

-n -/ä -!9 -20 -2! -22 -23 -29- -25 -26 -27 -28

Ar 1913 -/■«• -75 -!6

Index

Arbetslöner

i U.S.A

Industriarbetare

Jordbruksarbetare

År 1913 "/A ~/5 -/6 -17 -16 -!9 -20 ~2) -22 -23 - 29- -25 -26 -27 ''28

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 5. Börsnoteringarna i New Tork å Red Winter Nr 2, Hardwinter Nr 2 och

Manitoba. Månadsmedeltal januari 1922—oktober 1929. Skillnaderna mellan de olika

noteringarna.1

1

Ked Winter

c/bnshel

Hard Winter

c/bushel

Manitoba

c/bushel

S k i 1

Ina

d m e

lian

Hard Winter

och Red

Winter

Manitoba

och Hard

Winter

Manitoba

och Red

Winter

1922.

Jan.............

—

124.49

131.29

—

+

6.80

—

Febr..........

—

145.15

152.59

—

+

7.44

—

Mars............

—

146.40

160.26

—

-j- 13.86

—

April .........

152.45

152.46

159.21

—

+

6.76

+ 6.76

Maj ............

148.71

149.38

158.22

+ 0.62

4*

8.89

+ 9.51

Juni............

130.47

131.46

147.6 7

+ 0.99

+ 16.21

+ 17.20

Juli ............

130.41

132.09

151.96

-f- 1.68

+ 69.87

+ 21.55

Aug.............

120.9 7

123.4 7

134.78

-f- 2.50

+

11.26

+ 13.76

Sept............

118.80

120.3 0

117.54

+ 1.50

—

2.76

— 1.26

Okt.............

134.9 4

134.6 7

130.8 5

— 0.2 7

—

4.82

— 4.59

Nov...............

137.51

137.68

131.28

+ 0.0 7

—

6.35

— 6.28.

Dec.............

138.3 9

138.51

134.6 2

+ 0.12

—

3.89

— 3.7 7

1923.

Jan.............

133.96

132.81

134.63

— 1.15

+

1.82

+ 0.67

Fehr..........

135.86

131.72

133.88

— 3.64

+

2.16

— 1.48

Mars............

144.2 5

134.50

131.81

— 9.75

—

2.69

— 12.44

April .........

148.4 2

139.91

139.4S

— 8.51

—

0.48

— 8.94

Maj ............

145.77

135.2 7

135.45

— 10.50

+

0.18

— 10.32

Juni............

135.83

125.65

130.16

— 10.18

+

4.50

— 5.68

Juli ............

116.97

116.85

124.2 2

— 0.12

+

7.37

+ 7.2 5

Aug.............

112.25

116.35

126.0 2

+ 4.10

+

9.67

+ 13.77

Sept.............

115.25

117.80

123.91

+ 2.55

+

6.11

+ 8.66

Okt.............

122.6 4

123.75

116.12

+ 1.11

—

7.68

— 6.52

Nov.............

121.24

119.43

112.88

— 1.81

—

7.10

— 8.91

Dec.............

121.43

121.6 2

111.86

+ 0.19

—

9.7 6

— 9.57

1924.

Jan. ..........

124.4 6

125.53

116.65

+ 1.07

—

8.88

— 7.81

Febr..........

127.40

127.96

119.08

+ 0.6 6

—

8.8 8

— 8.3 2

Mars..........

122.26

123.51

116.18

+ 1.25

—

7.3 3

— 6.08

April ........

121.15

120.35

114.45

— 0.80

—

5.90

— 6.70

Maj ............

121.82

121.13

117.75

— 0.19

—

3.38

— 3.57

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 167

1

Red Winter

c/bushel

Hard Winter

c/bushel

Skill

nåd me

Ilan

Manitoba

c/bushel

Hard Winter

och Red

Winter

Manitoba

och Hard

Winter

Manitoba

och Red

Winter

Juni............

126.68

126.36

126.4 0

— 0.32

+ 0.04

— 0.28

i Juli ............

139.3 5

139.6 9

148.85

+ 0.34

+ 9.16

4- 9.50

j Aug.............

141.94

142.40

158.4 2

+ 0.46

+ 16.02

4- 16.4 8:

i Sept.............

145.82

144.19

159.07

— 1.63

+ 14.88

+ 13.2 5

! Okt.............

162.3 7

159.91

176.08

— 2.46

+ 16.12

4- 13.66

| Nov............

171.00

165.75

182.19

— 5.25

+ 16.44

-f- Halft

j Dec.............

186.01

180.31

193.97

— 5.70

+ 13.66

+ 7.96

1925.

j Jan.............

215.88

201.4 5

216.91

— 13.93

+ 15.46

4- 1.58

Fehr. .........

209.63

202.7 7

217.75

— 6.86

+ 14.98

4- -8.12

j Mars............

192.43

186.00

196.50

— 6.43

+ 10.50

4- 4.0 7

i April .........

186.52

165.3 8

172.92

— 21.14

+ 7.54

— 13.60

i Maj ............

207.08

182.4 7

195.88

— 29.61

4- 13.41

— lis®

| Juni............

196.14

176.91

187.26

— 19.23

4- 10.3 5

— 8.88

Juli ............

169.58

169.4 2

178.4 4

— O.ll

4- 9.02

4- 8.91

Aug.............

170.7 8

176.95

185.80

+ 6.17

-f- 8.85

4- 15.02

Sept............

160.74

161.68

152.69

+ 0.94

— 8.99

— 8.05

Okt.............

160.68

162.02

142.68

+ 1.34

— 19.34

— 18.00

Nov.............

177.51

178.30

158.26

+ 0.79

— 20.0 4

— 19.25

Dec............

193.74

194.6 0

179.58

-f- 0.86

— 15.02

— 14.16

1926.

Jan.............

200.il

198.55

181.35

— 1.56

— 17.20

— 18.76

Febr...........

197.76

192.77

179.78

— 4.99

— 12.99

— 17.98

Mars............

188.00

183.61

170.66

— 4.39

— 12.95

— 17.34

April .........

190.04

186.41

177.78

+ 3.63

— 8.63

— 12.26

Maj ............

183.9 9

180.84

171.85

— 3.15

— 9.49

— 12.64

Juni............

167.48

170.58

170.66

+ 3.10

4- 0.08

4- 3.18

Juli ............

156.3 8

160.17

176.51

+ 3.79

4- 16.34

4- 20.13

Aug............

146.67

J 52.4 4

167.43

+ 5.77

4- 14.99

4- 20.76

145.2 5

150.3 9

160.4 2

+ 5.14

4-10.03

+ 15.17

Okt.............

151.61

155.77

160.85

+ 4.10

-f- 5.08

4- 9.24

Nov...........

150.0 2

153.00

157.81

-t- 2.98

4- 4.81

4- 7.79

Dec............

152.95

157.21

156.61

+ 4.26

— 0.60

4- 3.66

1927.

. .. . , !

| Jan..........

152.7 2

160.84

159.85

-f- 7.62

— 0.49

4- 7.13

Febr.........

149.87

156.6 2

164.88

+ 6.75

4- 8.26

4- 15.oi

i Mars...........

145.62

151.99

167.05

+ 6.87

1 4- 15.06

4-21.43

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Red Winter

c/bnskel

Hard Winter

c/bnshel

Mani toba

c/bnshel

S k i 1

1 n a d m

elan

Hard Winter

och Red

Winter

Manitoha

och Hard

Winter

Manitoba

och Red

Winter

April .........

145.2 2

151.07

163.39

-}- 5.85

4 12.8 2

4 18.17 ;

Maj ............

155.7 7

160.93

171.51

+ 5.16

! + 10.58

4 15.74

Juni............

156.52

163.03

176.79

4 6.51

1 4 13.76

4 20.27

Juli ............

152.98

159.12

178.23

4 6.16

+

| 4 25.2 7 1

Aug.............

149.56

152.7 2

177.26

4 3.16

+ 24.53

; 4 27.69

Sept.............

141.10

144.04

162.48

4 2.9 4

+ 18.44

4 21.38

Okt...........

144.70

140.06

157.15

+ 4.64

4 17.09

4 12.45

Nov............

148.62

142.14

154.71

— 6.48

+ 12.67

4 6.09

Dec.............

148.21

145.25

160.10

— 2.96

4 14.8 5

4 11.89

1928.

Jan.............

152.18

145.8 5

161.21

— 6.28

4 15.36

4 9.08

Fehr.........

159.3 4

148.47

161.29

— 11.07

4 12.82

-f- 1.7 5

Mars............

171.72

156.8 2

166.41

— 14.90

4 9.59

— 5.81

April .........

198.72

172.19

176.80

— 26.58

4 4.61

— 21.92

Maj ............

210.80

172.89

176.33

— 37.91

4 3.44

— 34.4 7

Juni............

180.50

158.0 2

162.3 8

— 22.48

4 4.36

— 18.12 ;

Juli ............

164.00

142.7 7

149.85

- 21.23

4 7.08

— 14.15 |

Aug.............

150.7 7

127.90

131.95

— 22.87

4 4.05

— 18.82 1

Sept.............

159.64

127.59

128.4 9

— 32.05

4 0.90

— 31.15

Okt.............

159.62

130.48

134.59

— 29.14

4 4.ii

— 25.03 i

Nov.............

156.64

131.48

132.91

— 25.16

4 1.43

— 23.73 |

Dec.............

155.86

132.74

133.04

— 23.12

4 0.3o

— 22.8 2

1929.

Jan.............

156.63

134.41

136.31

— 22.22

4 1.90

— 20.82

Fehr..........

162.12

140.98

143.27

— 21.14

4 2.29

— 18.85

Mars............

153.66

138.34

142.24

— 15.32

4 3.90

— 11.42

April ........

143.23

130.46

136.51

— 12.77

4 6.05

— 6.72 |

Maj ............

127.7 9

118.10

125.6 6

— 9.69

4 7.46

— 2.23 I

Juni............

131.92

120.58

128.35

— 11.34

4 7.77

— 3.67

Juli ............

151.29

145.6 2

170.54

— 5.67

4 24.92

4 19.25

Aug............

141.65

140.60

168.80

— 1.05

4 28.20

4 27.15

Sept.............

141.59

137-02

160.0 2

— 4.57

4 23.oo

4 18.43

Okt.............

140.56

136.18

15316

— 4.88

4 16.98

4 12.60 j

Nov..........

138.39

128.93

144.96

— 9.46

4 16.03

4 6.57

Dec...........

142.21

133.28 ''

153.08 I

— 8.93 ''

4 19.80

4 10.8 7 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

1’ab. 6. Indextal lör olika varugrupper

Sverige. Kommerskollegii index.

Medeltal tor år

Total

V egeta- biliska

livs- medel

Ani ma- li ska

livs- medel

Foder-

medel

Göd-

nings-

medel

Bränsle

och

smörj-

oljor

Råvarorför

o. fabrikat

av järn- o.

metall- industri

Kalk,

cement,

tegel o.

glas

Pappers- massa,

papp o.

papper

Textila

råvaror

och

fabrikat

Kåvaror

för och

fabrikat

av läder- industri

Kaut-

schuk-

varor

Kemisk-

tekuiska

råvaror

och

fabrikat

Trä-

varor

1913...............

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

1920 ...............

359

262

304

288

340

606

359

356

509

444

297

318

423

350

1921 ...............

222

214

223

189

256

213

185

274

272

261

177

309

240

225

1922 ...............

173

174

162

149

169

151

141

197

183

219

134

226

197

178

1923...............

163

145

153

139

155

157

151

186

182

213

129

203

195

201

1924 ...............

162

149

154

146

186

144

132

176

169

221

129

203

183

193

1925 ...............

161

155

161

154

131

130

128

178

170

207

131

213

160

191

1926 .............

149

144

146

134

127

123

126

172

172

186

123

209

172

177

1927 ...............

146

147

135

140

126

117

118

163

161

178

126

175

168

183

1928 ...............

148

141

141

161

120

113

114

162

161

184

146

148

165

185

jan.—okt. 1929 ..

141

128

139

142

117

120

118

167

162

177

128

141

158

172

hela året 1929...

140

126

140

139

117

121

118

167

162

174

127

140

158

172

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 169

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Metias proposition Nr 108.

Tab. 7. Riksmedelprls & rote och råg1 uträknade efter svensk spannmälsnotering, före

den 8 februari 1921 efter Sveriges Allmänna Lantbrukssällskaps noteringar, för

Malmö, Kalmar, Halmstad, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Örebro1.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

A. V

e t

e.

1920

40.6 7

—

—

—

—

65.oo

73.7 5

50.2 9

49.2 6

49.7 9

47.84

38.94

1921

36.7 9

31.82

32.ll

32.09

34.30

36.84

33.64

30.91

26.80

23.44

20.7 5

21.35

1922

21.46

21.48

22.3 6

21.94

22.8 5

22.67

22.23

21.89

17.88

17.68

19.0 7

19.59

1923

19.66

20.08

20.7 4

21.52

22.08

22.03

21.50

21.75

17.11

17.01

17.23

17.28

1924

17.58

18.89

18.50

18.43

18.71

19.09

19.75

20.5 2

23.55

26.93

27.14

27.51

1925

29.23

30.2 0

29.72

26.59

27.74

27-21

—

21.59

20.25

19.59

20.7 7

23.11

1926

24.64

24.81

23.61

25.6 7

26.16

25.98

26.0 7

22.91

22.83

23.71

24.80

23.61

1927

23.9 4

24.ll

23.64

23.93

25.53

26.4 0

26.7 5

23.08

22.61

22.26

21.97

21.76

1928

21.64

21.84

22.80

23.58

24.04

23.14

22.20

21.16

18.63

18.56

18.87

18.79

1929

18.86

19.45

19.68

19.oo

18.26

17.69

19.46

19.70

18.62

18.29

18.17

18.42

B. Båg.

1920

38.00

38.00

38.oo

38.00

38.00

37.92

37.38

35.71

33.79

33.41

33.38

32.32

1921

31.12

30.0 7

31.98

33.02

34.96

37.16

33.20

29.68

26.19

22.15

18.54

19.41

1922

20.88

20.io

20.33

20.3 3

21.36

21.80

21.44

19.72

15.59

14.95

16.07

16.30

1923

16.29

16.87

16.7 3

17.09

17.17

16.90

16.70

17.18

15.08

14.76

14.84

14.91

| 1924

14.96

15.09

15.08

15.oo

15.26

15.80

16.58

17.69

21.71

26.3 9

26.09

26.51

! 1925

28.16

29.05

28.46

25.26

25.92

24.95

20. oo

17.90

16.80

16.21

16.46

17.57

I 1926

17.67

17.05

16.94

18.71

19.12

18.74

18.68

17.72

18.87

20.39

20.96

20.24

1927

20.49

21.70

21.50

21.51

23.80

25.02

24.7 4

21.01

21.47

21.22

21.28

21.24

1928

21.15

21.04

22.20

23.66

24.6 7

23.98

22.85

22.07

18.80

19.31

19.31

19.16

1 1929

18.80

18.66

19.18

18.82

18.28

16.75

17.58

17.13

16.26

15.85

15.47

15.49

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

171

Tab. 8. Priser & korn och havre per 100 kilogram enligt Sveriges allmänna lanbrnkssäIlskaps

noteringar. Medelpris för flera orter (Malmö) Kalmar, Halmstad, Göteborg,

Norrköping, Stockholm, Örebro).

År och månad

Korn

svenskt

2-rads

Havre

svenskt

svart

År och månad

Korn

svenskt

2-rads

Havre

svenskt

svart

1926

1928

-

16 13

14.64

19.91

14.51

14.78

20.2 4

15.46

15 25

14.46

22.80

17.83

14.5 7

24.68

19.11

25.06

19.66

15 15

14.80

25.06

19.47

Juni ...............

15.31

14.68

19.5 7

Augusti ...........

15.28

14.60

Augusti...........

—,

20.68

September.......

14.9 2

1 13.18

September.........

17.05

15.oo

ni i i

13.81

16.70

14.89

13 41

16.56

14.76

15.98

12.83

16.52

14.75

1927

1929

1 • '' V ’ .

16.39

14.59

16 oi

16.59

14.61

15.84

12.65

16.99

14.48

16.12

12.92

16.37

14.08

18.26

14-. 5 2

16.73

13.50

15 18

16.16

12.68

19_ 5 o

16.18

13.01

Augusti ............

]5.oo

Augusti ............

16.88

13.10

September.........

18.74

14.21

September.........

14.7 9

13.10

rvi i i

19.66

14.06

13.77

11.59

19.99

14.21

13.3 2

11.29

December.........

19.64

14.29

December.........

12.91

10.77

Anm. Prisen å korn äro inlandspris; prisen å havre äro prisen fritt svensk hamn, inklusive

tull.

Uppgifterna fullstiindigade till 1929 års utgång.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 9. Uppgift ä införseln till Sverige

Månad

År 19 2 5

•År 1 9 2 «

kg.

kr.

kg-

kr.

Januari ......................................

14,740,066

4,006,152

10,449,246

2,580,468 |

Februari......................................

25,370,651

7,220,622

7,682,331

1,989,926

Mars .........................................

29,160,845

8,350,596

12,565,194

3,112,522

April .........................................

29,414,651

8,158,130

10,274,337

2,609,571

Maj .............................................

22,264,749

6,273,299

12,355,997

3,073,140

Juni.............................................

19.935,707

5,289,958

14,300,537

3,541,239

Juli............................................

13,939,840

3,595,751

15,565,819

3,809,946

Augusti .......................................

21,747,927

5,638,565

17,194,221

4,251,684

September....................................

17,849,989

4,584,286

22,473,013

5,411,013

Oktober .......................................

13,634,790

3,214,278

20,979,726

5,124,043

November ....................................

16,981,809

3,872,877

22,605,736

5,489,970 j

December ....................................

15,430,737

3,744,169

14,199,179

3,333,590 |

Summa

240,471,761

63,948,683

180,645,336

44,327,112 l

(Forts.). Uppgift å införseln till Sverige av

Månad

År 1

9 2 5

Å r

9 2 6

kg-

kr.

kg.

kr.

Januari .......................................

3,949,744

926,217

3,911,325

565,756

Februari.......................................

6,392,326

1,563,201

1,413,742

191,480

Mars ..........................................

8,405,314

1,990,877

1,742,969

244,387

April ..........................................

7,658,944

1,806,718

4,402,998

644,284

Maj .............................................

8,668,374

1,967,386

5,567,658

857,371 |

Juni.............................................

8,555,862

1,849,101

1,608,785

195,115

Juli.............................................

6,082,896

1,188,421

3,041,527

511,472

Augusti .......................................

3,526,736

676,360

1,242,528

218,002

September....................................

1,223,457

229,569

957,535

153,110

Oktober .......................................

272,857

41,605

240,823

34,563 I

November ....................................

3,226,648

436,780

561,988

102,940 j

December ..................................

2,570,790

383,885

10,101

1,999 |

Summa

60,533,948

13,060,120

24,701,979

3,720,479 !

1 Siffrorna för år 1929 äro preliminära. Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Metias proposition Nr 108.

173

st oraalet rote (stat, nr 74 B) åren 1925—1929.l

År 1

9 2 7

År 1

9 2 8

Ari

9 2 9

kg-

kr.

kg-

kr.

kg-

kr.

11,024,285

2,646,063

13,214,685

2,979,338

21,388,070

4,143,961

12,948,906

3,097,669

17,745,530

3,997,038

13,445,829

2,581,082

13,816,996

3,211,964

22,459,136

4,873,715

11,399,988

2,235,295

10,645,546

2,461,753

28,675,473

6,345,585

34,943,026

6,821,692

24,836,918

5,615,293

22,280,644

4,917,617

24,030,392

4,658,544

25,980,175

6,109,095

16,268,742

3,749,268

15,113,336

2,886,972 1

18,608,818

4,444,529

10,093,629

2,216,937

25,304,332

4,902,034

20,754,971

4,870,077

22,431,681

4,850,512

25,482,767

4,987,166

29,184,809

7,042,412

| 30,304,626

6,037,513

29,045,162

5,613,704

23,830,551

5,631,193

30,005,828

5,792,330

24,004,291

4,323,701

20,709,258

4,727,792

24,647,265

4,877,105

22,676,190

4,630,796

24,678,465

5,653,891

23,907,763

4,811,669

27,942,686

5,709,257

237,019,698

55,511,731

262,035,002

55,448,627

| 274,776,069

53,394,204

omalen råg (stat, nr 74 A) åren 1925—1929.1

År 1

9 2 7

År 1

9 2 8

Ari

9 2 9

kg-

kr.

kg.

kr.

kg.

kr.

1 _

4,629,360

860,614

6,350,510

1,146,123

461,500

70,555

3,402,454

646,627

3,236,369

570,553

1,574,897

293,460

5,888,081

1,187,953

2,605,544

457,988

1,174,978

219,018

7,597,104

1,597,633

19,677,817

3,521,646

1,777,727

373,586

5,583,542

1,279,350

8,275,511

1,432,954

5,439,024

1,120,600

4,504,423

982,660

4,373,684

685,207

8,125,381

1,646,189

3,132,887

681,133

7,203,618

1,184,443

4,940,779

925,461

7,097,409

1,406,842

11,179,262

1,738,391

9,768,406

1,857,405

18,496,173

3,398,786

7,326,642

1,043,082

18,859,807

3,522,025

17,556,017

3,007,833

8,580,250

1,164,727

16,490,981

3,086,186

12,704,812

2,217,641

9,410,703

1,243,354

13,363,503

2,472,167

8,056,197

1,414,312

9,798,703

1,263,094

81,976,983

15,536,652

98,648,459

18,681,384

98,018,613

15,451,562

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 9 (forts). Uppgift å införseln till Sverige

Månad

Å r 1

9 2 5

Å r 1

9 2 6

kg-

kr.

kg-

kr.

Januari ......................................

_

_

2,459

750

Februari......................................

10,993

3,755

1,756

512

Mars ..........................................

220,194

47,787

48

8

April ..........................................

130

17

—

—

Maj .............................................

163

91

2,003

214

Juni.............................................

38

8

—

—

Juli ...........................................

302,444

58,352

—

—

Augusti .............................. ......

2,095

633

—

—

September....................................

—

—

910

194

Oktober .......................................

—

—

2,638

413

November .................................

—

—

10,053

2,500

December ....................................

—

_ i

757

144

Summa

536,057

110,643

20,624

4,735

(Forts). Uppgift å införseln till Sverige av

Månad

Ari

9 2 5

År 1

9 2 6

kg.

kr.

kg.

kr.

Januari .......................................

3,715,479

606,734

3,171,423

466,316

Februari......................................

2,143,114

412,853

1,732,042

247,153

Mars ..........................................

4,337,233

777,928

4,517,026

651,986

April ..........................................

4,141,935

742,784

2.395,244

343,339

Maj .............................................

6,068,440

1,022,750

1,556,003

228,883

Juni.............................................

6,106,257

1,014,707

3,394,018

455,698

Juli .............................................

6,053,311

1,036,953

2,135,435

307,483

Augusti .......................................

1,287,096

217,457

1,938,790

289,443

September ....................................

3,516,313

586,070

3,158,311

425,836

Oktober ......................................

3,383,242

570,053

4.236,692

594,772

November ....................................

3,220,836

486,554

2,504,575

352,330 ;

December ....................................

4,357,775

644,665

946,102

122,835 |

Summa

48,331,031

8,119,508

31,676,661

4,486,074

1 Siffrorna för år 1929 äro preliminära. Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

175

av omalet korn (stat, nr 74 C) åren 1925—1929.1

Å r 1

9 2 7

Å r 1

9 2 8

År

9 2 9

kg-

kr.

kg-

kr.

kg-

kr.

12,500

2,500

30

6

84,838

20,468

58,558

15,900

2,286

458

109

43

288,253

75,548

14,825

3,615

—

—

252,960

59,998

34,846

14,944

113

24

234,756

47,424

5,002

2,719

—

—

1,208

248

127

47

200

42

—

—

145

27

125

36

—

—

52

85

—

__

653

110

6,276

2,153

—

—

—

—

992

256

20,091

5,871

421

31

. _

—

—

—

—

—

1,185

540

105,476

26,484

849,309

201,759

65,766

24,847

omalen havre (stat, nr 75 A) åren 1925—1929.1

Å r 1

9 2 7

År 1

9 2 8

År 1

9 2 9

kg-

kr.

kg.

kr.

kg-

kr.

60,000

8,000

2,648,758

453,681

2,513,668

408,479

1,176,862

161,220

2,645,103

449,714

781,936

142,804

1,684,398

227,573

3,669,097

654,341

3,236,439

553,434

2,211,132

315,280

1,694,310

326,775

10,581,092

1,705,263

691,247

105,781

4,437,308

787.547

4,599,431

746,481

1,317,895

200,508

388,256

78,663

1,089,559

167,558

1,458,248

209,416

419,063

85,715

1,061,389

142,635

3,366,065

524,689

752,937

145,662

5,420,384

812,345

600,294

94,557

8,454,229

1,295,034

7,738,147

993,070

2,111,160

338,008

7,855,955

1,126,346

7,069,549

943,213

3,141,104

512,069

7,969,985

1,256,702

6,510,391

834,860

4,200,697

646,325

9,667,353

1,564,024

5,467,209

701,520

22,019,102

3,343,426

50,602,354

8,224,204

56,069,194

8,151,662

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 108.

Tab. 9 (forte.). Uppgift å införseln till Sr er ige

Månad

År 19 2 5

Ari

9 2 6

kg-

kr.

kg-

kr.

Januari .......................................

1,634,862

593,544

768,266

259,592

Februari.......................................

1,094,812

401,328

341,913

122,208

Mars.............................................

934,467

344,932

862,067

307,321

April ..........................................

891,366

341,568

894,264

303,304

Maj .............................................

704,853

269,575

967,922

342,034

Juni.............................................

726,973

274,313

952,011

325,277

Juli .............................................

876,185

322,718

1,016,041

348,136

Augusti .......................................

1,123,815

406,166

826,245

286,862

September ....................................

794,634

294,635

983,462

335,780

Oktober .......................................

777,805

282,107

1,392,043

464,196

November ....................................

1,546,874

529,077

1,920,242

641,421

December ....................................

1,155,372

389,557

1,479,533

485,405

Summa

12,262,018

4,449,520

12,404,009

4,221,536

(Forte.).

Uppgift å i

nförseln till Sverige ai

Månad

Å r

9 2 5

Å r 1

9 2 6

kg-

kr.

kg-

kr.

Januari .......................................

135,075

44,653

54,735

14,021

Februari......................................

64,421

17,739

32,017

7,510

Mars.............................................

365,611

121,196

29,331

7,947

April ..........................................

130,618

45,496

58,170

16.729

Maj .............................................

99,077

33,871

10,054

2,603

Juni.............................................

53,815

16,127

244

106

Juli .............................................

41,258

13,135

9,890

2,426

Augusti ............... .......................

155,018

46,553

3,821

941

September ....................................

1,982

577

220

80

Oktober .......................................

61,260

17,392

14,017

3,868

November ....................................

40,850

9,862

—

—

December ....................................

60,384

15,836

9,905

2,769

Summa

1,209,369

382,437

222,404

59,000

Siffrorna för år 1929 äro preliminära. Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Majlis proposition Nr 108.

av vetemjöl (stat, nr 79 B) åren 1925—1929.1

i t 1

9 2 7

År 1

9 2 8

År 1

9 2 9

kg.

kr.

kg.

kr.

kg.

kr.

1,152,265

381,545

1,659,020

531,535

1,582,311

431,768

909,856

300,068

1,252,806

395,971

965,168

270,256

902,018

293,494

1,476,173

464,869

905,358

250,044

925,589

308,919

1,477,830

463,504

2,035,807

547,545

1,121,342

357,085

1,941,848

612,428

1,795,894

487,003

1,278,477

422,840

1,341,922

422,641

1,272,294

349,031

1,024,917

339,798

1,329,616

420,850

1,251,788

333,194

993,448

339,410

1,369,796

413,735

1,374,327

384,192

1,108,020

374,281

1,653,544

488,182

929,262

266,592

1,498,454

499,355

1,936,775

549,457

1,552,008

452,135

1,860,965

604,454

2,088,047

593,949

1,285,622

372,962

1,928.110

623,241

1,752,825

508,191

1.648,461

484,257

14,703,461

4,844,490

19,280,202

5,865,312

16,598,300

4,628,979

rågmjöl (stat nr 79 E) åren 1925—1929.1

Ari

9 2 7

Ari

9 2 8

År 1

9 2 9

kg.

kr.

kg.

kr.

kg.

kr.

256,430

71,674

236,687

56,471

2,467

887

186,687

53,102

158,313

36,916

9,850

2,803

158,567

45,286

91,214

23,703 |

—

—

225,531

63,429

451,901

105,526

4,937

1,771

156,038

46,854

207,179

50,906

714

201

21,048

6,104

332,714

77,170

10,032

2,925

49,680

15,464

262,972

64,307

—

—

41,913

14,514

175,752

39,478

111,795

32,929

57,742

14,536

134,565

28,799

211,034

60,970

140,928

34,356

141,650

32,006

336,576

94,240

209,801

48,704

214,407

44,368

197,142

53,905

217,098

50,808

128,183

26.907

884,547

250,691

1,721,403

463,829

2,535,537

586,557

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami.

85 haft. (Nr 108.)

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 9 (forts.). Uppgift å införseln till Sverige

Månad

Å r

19 2 5

Å r 1

9 2 6

kg.

kr.

kg.

kr.

Januari .......................................

121,642

41,481

183,058

51,053

Februari.......................................

103,858

34,614

124,781

36,214

Mars.............................................

188,116

62,725

119,757

35,723

April ..........................................

240,456

80,134

192,763

53,544

Maj .............................................

293,305

93,118

90,387

26,525

Juni.............................................

143,726

47,012

103,565

29,878

Juli .............................................

71,665

23,123

70,232

20,591

Augusti .......................................

53,504

18,598

51,998

14,865

September ....................................

170,532

49,295

60,482

17,266

Oktober .......................................

267,232

81,989

160,664

45,329

November ..................................

265,073

78,557

203,903

64,272

December ....................................

416.603

127,702

170,145

48,707

Summa

2,336,012

738,348

1,531,735

443,967

(Forts.).

Uppgift å införseln till Sverige av

omalda ärter

Ari

9 2 5

Å r 1

9 2 6

jr o j

kg.

kr.

kg-

kr.

Januari ......................................

43,696

51,212

36,981

30,737

Februari......................................

20,877

22,366

24,353

22,394

Mars.............................................

10,657

8,725

12,606

9,157

April ..........................................

8.947

4,874

11,012

8,078

Maj .............................................

25,456

9,108

29,351

10.694

Juni............................................

19,372

6,659

24,491

8,425

Juli.............................................

7,524

2,665

480

175

Augusti .......................................

4,783

1,961

2,450

873

September ....................................

9,697

4,506

4,040

1,475

Oktober ......................................

138,710

54,635

100

61

November ...................................

74,874

27,786

6,631

6,047

December ....................................

40,336

28,610

21,150

22,039

Summa

404,929

223,107

173,645

120,155

1 Siffrorna för år 1929 äro preliminära. Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

av havregryn (stat, nr 79 G) åren 1925—1929.1

Ari

9 2 7

Ari

9 2 8

År 1

9 2 9

kg-

kr.

kg-

kr.

kg-

kr.

48,518

15,196

81,118

24,604

65,900

17,736

54,434

15,461

88,719

27,057

16,587

4,660

22,566

6,885

71,042

22,297

10,519

3,281

17,583

5,173

130,314

42,389

31,171

8,761

23,306

6,663

240,074

82,482

33,259

9,325

19,833

5,837

123,956

42,200

42,238

10,993

19,360

6,187

40,121

13,951

33,092

8,947

23,535

8,895

12,044

4,321

13,768

3,805

27,693

8,741

134,892

38,713

31,882

9,308

32,519

9,801

304,745

87,722

33,372

9,089

58,269

18,030

656,476

186,880

9,414

2,533

97,252

29,948

199,367

58,060

1,347

438

444,863

136,797

2,082,868

630,676

322,549

88,876

tjänliga till människoföda (stat, nr 74 D) åren 1925—1929.1

År 1

9 2 7

Ari

9 2 8

Ari

9 2 9

kg-

kr.

kg-

kr.

kg.

kr.

37,013

38,316

32,355

21,154

64,839

49,504

31,344

28,161

38,327

35,345

19,727

12,525

17,871

17,105

67,585

43,290

19,815

9,551

7,432

6,918

67,517

32,048

83,763

48,280

556

545

91,240

38,409

23,641

10,505 1

9,860

2,900

39,218

16,317

25,337

13,813

6,336

2,620

22,801

8,976

6,624

2,764

29,166

16,641

92,504

38,712

39,963

18,266

13,405

7,799

163,932

83,771

71,369

28,740

22,213

10,922

225,305

107,750

99,765

41,169

12,169

7,244

177,125

79,087

59,112

24,240

28,077

20,682

154,961

68,965

39,625

31,615

215,442

159,853

1,172,870

573,824

553,580

290,972

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 9 (forts.). Uppgift å införseln till Sverige at Ginalda

Månad

Å r 1

9 2 5

Å r

19 2 6

kg-

kr.

kg.

kr.

Januari .......................................

208,157

101,812

223,097

79,775

Februari.......................................

274,028

138,002

157,613

49,903

Mars ..........................................

181,531

70,494

312,280

86,458

April .........................................

149,573

53,940

152,339

37,171

Maj .............................................

168,249

58,755

167,873

44,294

Juni.............................................

88,695

27,764

116,507

28,527

Juli .............................................

110,210

33,500

114,938

28,369

Augusti .......................................

79,884

25,698

82,688

20,212

September ....................................

77,419

27,901

130.731

39,773

Oktober ......................................

912,941

337,374

673,031

207,708

November ....................................

649,132

205,761

748,982

225,981

December ....................................

285,511

94,189

254,415

80,812

Summa

3,185,330

1,175,190

3,134,494

928,983

1 Siffrorna lör år 1929 äro preliminära. Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 108. 181

bönor, tjänliga till människoföda (stat, nr 74 E) åren 1925—1929.1

År 1

9 2 7

Ari

9 2 8

Ari

9 2 9

k?-

kr.

kg-

kr.

kg.

kr.

149,803

48,329

234,734

105,453

227,930

140,970 ''

210,883

63,170

240,720

119,294

257,654

157,705 !

215,698

55,012

139,193

78,572

178,406

111,791

167,166

42,543

224,046

106,872

347,908

204,229 i

178,915

44,050

250,424

98,139

238,208

113,600 |

150,954

38,626

95,534

38,328

78,530

37,121

130,791

34,072

170,309

59,383

73,871

28,142

123,383

33,637

197,398

67,327

70,046

29,521

111,083

34,073

134,578

64,210

142,702

55,187

549,663

216,654

286,260

174,873

1,060,215

406,016

761,380

335,173

598,596

365,865

602,703

228,892

350,990

155,797

391,676

237,222

290,357

110,418

3,100,709

1,101,136

2,963,468

1,515,538

3,578,530

1,623,592

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 10. Månadsmedeltal av börsnoteringarna i Köpenham» å danskt vete och dansk råg,

omräknade enligt för varje tid gällande växelkurser i svenskt mynt. Det svenska riksmedelpriset

å vete och råg. Skillnaden mellan de svenska och danska noteringarna.*

Vete

E å g

---

Svenska

riksmedel-

priset

Danska

noteringar1

Skillnad

Svenska

liksmedel-

priset

Danska

noteringar1

Skillnad

1922.

Januari ......

21.45

18.27

-f- 3.18

—

—

_

Februari......

21.48

19.79

+ 1.65

—

—

Mars............

22.36

21.22

+ 1.14

—

—

April .........

21.94

22.05

— O.li

—

—

—

Maj ............

22.8 5

23.70

— 0.86

—

—

—

Juni............

22.6 7

22.96

— 0.29

—

—

—

Juli ............

22.23

21.70

-f“ 0.53

—

—

—

Augusti ......

21.89

20.41

-f” 1.48

—

—

—

September ...

17.38

19.69

— 2.31

—

—

• —

Oktober ......

17.58

16.63

+ 0.95

—

—

—

November ...

19.07

17.80

+ 1.27

—

—

December ...

19.59

18.53

+ 1.06

—

_

—

1923.

Januari ......

19.66

8.60

“h 1-08

16.29

17.33

— 1.04

Februari ......

20.03

18.45

+ 1.58

16.37

17.11

— 0.7 4

Mars............

20.7 4

18.33

+ 2.41

16.78

16.51

+ 0.22

April .........

21.52

18.39

+ 3.13

17.00

16.59

+ 0.50

Maj ............

22.08

18.91

+ 3.17

17.17

16.58

+ 0.59

Juni............

(22.08)

19.13

+ 2.90

(16.90)

16.23

+ 0.67

Juli ............

(21.50)

—

(16.70)

—

—

Augusti ......

(21.75)

—

—

(17.13)

—

—

September ...

17.il

14.96

-f 2.15

15.08

14.29

+ 0.79

Oktober ......

17.01

15.49

+ 1.52

14.7 6

14.47

+ 0.29

November ...

17.23

15.81

+ 1.42

12.84

14.61

+ 0.23

December ...

17.28

16.19

+ 1.09

14.91

15.04

— 0.18

1924.

Januari ......

17.53

16.76

+ 0.77

14.96

14.94

+ 0.02

F''ebruari ......

18.3 9

16.51

+ 1-88

15.09

14.77

+ 0.32

Mars............

18.50

16.74

+ 1.76

15.08

14.99

+ 0.09

April .........

18.48

17.80

+ 0.68

15.00

_ l

— 1

Maj ...........

18.71

17.76

+ 0.95

15.26

—

* Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

För tiden jan. 1922 juni 1926 och jan. 1928—dec. 1929 medeltal av dagsnoteringar

i Börsen; för juli 1926 —dec. 1927 medeltal av en notering i veckan, hämtad ur Landtmannen.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 183

Vete

E å g

Svenska

riksmedel-

priset

Danska

noteringar1

Skillnad

Svenska

riksmedel-

priset

Danska

noteringar1

Skillnad

Juni............

19.09

17.57

1.62

15.80

—

Juli ............

19.76

18.32

+

1.43

16.58

—

—

Augusti ......

20.6 2

—

—

17.69

—

—

September

28.56

21.24

+

2.31

21.71

18.55

+ 3.16

Oktober ......

26.98

23.23

+

3.70

26.89

22.7 9

+ 3.60

November • • ■

27.U

23.43

+

3.71

26.09

22.2 6

+ 3.83

December •••

27.51

24.28

+

3.28

26.51

22.83

+ 3.6S

1925.

Januari ......

29.23

26.li

+

3.12

28.16

24.50

+ 3.66 |

Februari ......

30.2 0

26.18

+

4.02

29.05

24.77

+ 4.23 S

Mars............

29.7 2

25.86

+

4.35

28.46

23.91

-f- 4.55

j April .........

26.59

24.91

+

1.68

25.26

22.63

+ 2.68

Maj ............

27.74

27.00

+

0.74

25.92

—

—

! Juni ...........

27.21

26.84

+

0.87

24.9 5

—

—

I Juli ............

—

—

—

20. oo

—

—

Augusti ......

21.69

19.63

+

2.06

17.90

17.17

+ 0.73

September ...

20.26

18.78

+

1.47

16.80

15.69

+ 1.11

i Oktober ......

19.59

18.06

+

1.53

16.21

14.28

+ 1.93

i November

26.7 7

19.27

+

1.50

16.46

14.50

+ 1.96

December

23.ll

21.32

+

1.79

17.57

15.48

+ 2.09

1926.

Januari ......

24.64

21.06

+

3.58

17.57

14.3 9

+ 3.18

Februari ......

24.81

20.26

+

4.55

17.05

14.05

+ 3.00

Mars............

23.61

19.77

+

3.74

16.94

13.58

+ 3.36

April .........

25.6 7

22.51

+

3.16

18.71

15.80

+ 3.41

Maj ............

26.16

22.75

+

3.41

19.12

15.69

+ 3.43

; Juni............

25.98

22.91

+

3.07

18.74

15.90

+ 2.84

Juli .........

26.07

23.41

+

2.66

18.68

—

—

Augusti ......

22.91

—

—

17.72

—

—

September ••

22.83

19.56

+

3.28

18.87

17.07

+ 1.80

Oktober ......

23.71

20.16

+

3.55

20.3 9

17.49

+ 2.90

November

24.30

21.07

+

3.28

20.96

18.76

4- 2.21

December • • ■

23.61

20.84

+

2.7 7

20.24

18.59

-j- 1.6 5

1927.

Januari ......

23.94

20.01

+

3.88

20.4 9

18.67

4“ 1.82

Februari......

24.ll

20.92

4*

3.19

21.70

19.6 l

4- 2.09

Mars ..........

23.64

20.6 9

+

2.95

21.50

19.45

-f 2.05

1 Se sid. 182.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

1

Vete

Såg

Svenska

riksmedel-

priset

Danska

noteringar1

Skillnad

Svenska

riksmedel-

priset

Danska

noteringar1

Skillnad

i April .........

23.93

21.10

+ 2.88

21.51

19.64

+ 1.87

Maj ............

25.63

23.12

+ 2.41

23.80

22.40

+ 1.40

Juni............

26.40

24.35

+ 2.05

25.0 2

22.85

+ 2.17

Juli ............

26.7 6

__

—

24.74

—

—

Augusti ......

23.08

—

21.oo

—

—

September ..

22.61

19.76

-j- 2.86

21.47

18.69

+ 2.78

Oktober ......

22.26

19.37

+ 2.89

21.22

18.81

+ 2.41

November ■

21.97

19.26

+ 2.71

21.28

18.85

+ 2.43

December ...

21.76

18.89

+ 2.8 7

21.24

19.02

+ 2.22

1928.

Januari .....

21.61

18.83

+ 2.78

21.15

18.93

+ 2.22

Februari ......

21.34

18.66

+ 2.68

21.04

18-74

+ 2.80

Mars............

22.30

19.95

+ 2.35

22.20

19.67

+ 2.53

April .........

23’53

21.28

+ 2.25

23.66

21.51

+ 2.15

Maj ............

24.04

21.64

+ 2.50

24.6 7

—

—

Juni............

23.14

20.SO

+ 2.34

23.98

Juli ............

22.2 0

20.23

+ 1.97

22.85

—

— i

Augusti ......

21.15

19.55

+ 1.60

22.0 7

—

—

September ...

18.63

15.49

+ 3.14

18.18

15.55

+ 3.26

Oktober ......

18.56

15.99

+ 2.57

19.31

16.6 4

+ 2.67 |

November ...

18.87

16.80

+ 2.57

19.31

16.90

+ 2.41

December ...

18.79

16.24

+ 2.55

19.16

16.38

+ 2.88

1929.

.

Januari ......

18.86

16.64

+ 2.22

18.80

16.52

+ 2.28

Februari......

19.45

17.31

+ 2.14

18.66

17.03

-f- 1.63

Mars ...........

19.68

17.25

+ 2.43

19.13

17.23

+ 1.90

April .........

19.oo

1677

+ 2.23

18.82

16.89

+ 1.93

Maj ............

18.26

15.98

+ 2.28

18.28

15.94

+ 2.34

; Juni............

17.69

15.69

+ 2.00

16.75

15.17

+ 1.58

Juli ............

19.46

17.40

+ 2.06

17.58

—

—

Augusti ......

19.70

17.97

+ 1.73

17.13

—

- j

September ...

18.62

15.60

+ 3.02

16.20

13.36

+ 2.84 !

Oktober ......

18.29

15.97

+ 2.32

15.86

13.39

+ 2.46

November ...

18.17

15.68

+ 2.59

15.47

13.03

+ 2.44

December ...

18.42

15.86

+ 2.57

15.49

12.94

+ 2.55

Se sid. 182

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

185

Tab. 11. Cif-priser svensk hamn, exklnsive tall, & Hed Winter Nr 2, Hard Winter

Nr 2 och La Plata Det svenska riksmedelpriset å vete, förhöjt med tio procent.

Skillnaden mellan det förhöjda svenska riksmedelpriset samt cif-priserna å Hed Winter

och Hard Winter. Skillnaden mellan det svenska riksmedelpriset utan förhöjning

och cif-priset å La Plata.1

■

Cifpriser svensk hamn

Svenska

riksmedel- priset, höjt

med 10 %

Skillnaden mellan

Eéti

Winter

Hard

Winter

La Plata

let svenska

förhöjda pri- set och Ked

Winter

det svenska

förhöjda pri- set och Hard

Winter

det svenska

priset och

La Plata

1920.

Januari ............

60.08

—

41.70

—

—

—

—

Februari............

65.01

—

47.28

—

—

—

Mars .................

62.4 7

62.73

49.7 9

—

—

—

—

April ...............

63.51

63.55

57.94

—

—

—

Maj ..................

68.09

68.14

67.28

—

—

—

Juni..................

64.91

64.91

60.71

—

—

—

—

Juli ..................

61.83

60.16

57.03

—

—

—

—

j Augusti ............

58.91

58.91

53.7 0

—

—

—

—

j September .........

59.35

59.85

54.06

—

—

—

Oktober ............

53.94

53.88

—

54.77

+

0.83

+ 0.94

—

November .........

48.91

48.91

—

(52.62)

+ (3.71)

+ (3.71)

—

December .........

43.67

43.74

—

(42.88)

—

(0.84)

—(0.91)

—

1

1921.

Januari ............

—

—

—

(40.47)

—

—

Februari............

35.81

35.81

32.62

34.4 5

—

1.36

— 1.36

— 1.30

l6/2-l6/3 ..........

35.83

35.3 5

31.76

34.66

—

0.67

— 0.69

— 0.25

le/3—''74 ............

30.0 8

30.36

29.08

35.69

+

5.51

+ 5.24

+ 3.2 7

«/«->7»............

28.6 7

29.19

27.49

35.85

+

7.18

+ 6.66

+ 5.10

la/6—16/b ............

31.90

32.36

31.81

39.51

+

7.61

+ 7.15

+ 4.11

lei''e-1Bh ............

28.5G

29.35

30.59

38.90

+

10.34

+ 9.65

+ 4.7 7

16/t—16/s ............

28.59

29.22

32.60

35.53

+

6.94

+ 6.31

— 0.30

*•/»-“/»............

27.00

27.17

29.90

31.52

+

4.5 2

+ 4.35

— 1.25

*79 —16/l0............

24.67

24.4 7

26.68

27.20

+

2.68

+ 2.78

— 1.85

.........

21.85

21.7S

21.84

24.45

+

2.60

+ 2.6 7

— 0.89

“/u—“/i* .........

22.03

21.75

19.86

22.47

+

0.42

+ 0.72

+ 0.6 7

l7i*-l7i............

20.89

20.7 5

18.60

23.96

+

3.07

+ 3.21

+ 3.18

1922.

le/i—uh ...........

21.72

21.72

20.2 0

23.28

+

1.51

+ 1.61

+ 0.92

“/.-“/s ...........

23.05

23.10

22.95

24.31

+

1.26

+ 1.21

— 0.85

1 Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Cifpriser svensk hamn

Svenska

riksmedel- priset, höjt

med 10 %

Skillnaden mellan

Hed

Winter

Hard

Winter

La Plata

viet svenska

förhöjda pri- set och Red

Winter

det svenska

förhöjda pri- set och Hard

Winter

|

det svenska

priset och

La Plata

16/s—15/l ............

22.99

23.05

21.37

21.69

— 1.80

— 1.36

— 1.65

April ...............

24.15

24.17

22.33

24.13

— 0.0 2

— 0.04

— 0.39

Maj ..................

23.98

24.01

22.86

25.14

+ 1.21

+ 1.13

— 0.01

Juni..................

21.18

21.35

20.59

24.94

+ 3.76

+ 3.59

+ 2.07

Juli .................

20.68

20.95

20.40

24.45

+ 3.7 7

+ 3.50

+ 1.83

Augusti ............

18.90

19.27

18.87

24.os

+ 5.18

+ 4.81

+ 3.0 2

September .........

18.55

18.76

17.78

19.12

+ 0.5 7

+ 0.36

— 0.40

Oktober ............

20.58

20.56

19.08

19.34

— 1.24

— 1.22

— 1.50

November .........

20.7 7

20.80

19.08

20.98

+ 0.21

+ 0.18

— 0.01

December .........

20.9 7

21.01

19.60

21.55

+ 0.58

+ 0.54

— 0.01

1923.

Januari ............

20.51

20.3 7

19.45

21.63

+ 1.12

+ 1.26

+ 0.21

Februari ............

20.82

20.84

19.3 7

22.03

+ 1.21

+ 1.69

+ 0.66

Mars..................

22.08

20.75

19.54

22.81

+ 0.73

+ 2.06

+ 1.20

j April ...............

22.57

21.43

19.61

23.6 7

+ 1.10

+ 2.24

+ 1.91

i Maj ..................

22.13

20.70

19.35

24.29

+ 2.16

+ 3.59

+ 2.78

1 Juni..................

20.8 7

19.48

18.5 2

(24.23)

+ (3.86)

+ (4.75)

+ (3.61)

i Juli ..................

18.09

18.08

16.89

(23.65)

+ (5.66)

+ (5.57)

+(4.6 1)

; Augusti ............

17.47

18.04

16.06

(23.98)

+ (6.46)

+ (5.89)

+ (5.69)

September .........

17.50

17.93

13.74

18.82

+ 1.26

+ 0.89

+ 0.37

| Oktober ............

18.73

18.91

17.38

18.71

— 0.02

— 0.20

— 0.87

1 November .........

18.09

18.45

17.70

18.95

+ 0.26

+ 0.50

— 0.47

December .........

18.76

18.80

17.09

19.01

+ 0.25

+ 0.21

+ 0.19

1924.

Januari ............

19.29

19.45

16.48

19.38

— O.oi

— 0.17

+ 1.06

Februari............

19.86

19.96

16.44

20.23

+ 0.37

+ 0.27

+ 1.95

Mars .................

19.39

19.58

16.44

20.36

+ 0.96

+ 0.7 7

+ 2.06

April ...............

19.25

19.16

16.56

20.33

+ 1.08

+ 1.17

+ 1.92

Maj ..................

19.13

19.12

16.97

20.58

+ 1.45

+ 1.46

+ 1.74

Juni..................

19.81

19.78

17.61

21.oo

+ 1.19

+ 1.22

+ 1.48

Juli ..................

21.44

21.5 2

20.39

21.73

+ 0.29

+ 0.21

— 0.64

Augusti ............

21.05

21.14

22.59

22.5 7

+ 1.52

+ 1.43

— 2.07

September .........

21.86

21.66

23.28

25.91

+ 4.05

+ 4.25

+ 0.32

Oktober ............

24.57

24.25

25.09

29.62

+ 5.05

+ 5.37

+ 1.84

November .........

25.79

25.10

24.8 7

29.85

+ 4.06

+ 4.75

+ 2.2 7

December .........

27.68

26.88

25.34

30.26

+ 2.6 3 |

+ 3.38

+ 2.17

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 187

Cifpriser svensk hamn

Svenska

riksmedel- priset, höjt

med 10 %

Skillnaden mellan

Red

Winter

Hard j

Winter

La Plata

det svenska

förhöjda pri- set och Red

Winter

det svenska

iörhöjda pri- set och Hard

Winter

det svenska

priset och

La Plata

1925.

1

Januari ............

31.74

29.84

28.44

32.15

+ 0.41

4 2.31

4 0.7 9

Februari............

30.94

30.01

28.91

33.2 2

4 2.2S

4 3.21

-f 1-29

Mars..................

28.6 7

27.7 9

27.42

32.69

4 4.02

4- 4.90

4 2.3 0

April ...............

27.8 7

24.99

24.4 2

29.2 5

4 1.38

4 4.26

4 2.17

Maj .................

30.91

27.63

26.0 7

30.61

— 0.40

4 2.98

4 1.6 7

Juni..................

29.il

26.47

24.59

29.93

+ 0.82

4 3.46

4 2.62

Juli .................

25.68

25.66

22.33

—

—

—

—

Augusti ............

25.26

26.09

23.90

23.75

— 1.50

— 2.34

— 2.31

September .........

23.82

23.93

22.84

22.28

— 1.54

— 1.65

— 2.69

Oktober .........

23.99

24.17

21.33

21.55

— 2.44

— 2.6 2

— 1.74

November .........

26.45

26.5 5

23.39

22.85

— 3.60

- 3.70

— 2.62

December .........

28.91

29.02

25.92

25.4 2

— 3.49

— 3.60

— 2.si

1926.

Januari ............

29.7 9

29.61

24.8 7

27.10

-2.69

- 2.51

— 0.28

Februari............

29.50

28.82

23.47

27.2 9

— 2.21

— 1.53

-f* 1.34

Mars..................

27.90

27.2 7

21.53

25.86

— 2.04

— 1.41

4 1-98

April ...............

—

—

23.26

28.24

—

—

4 2.41

Maj ..................

—

—

23.06

28.78

—

—

4 3.io

Juni..................

—

—

23.41

28.5 8

—

—

4 2.57

Juli ..................

—

—

23.60

28.68

—

—

4 2.47

; Augusti ............

—

—

23.81

25.2 0

—

—

— 0.90

1 September .........

22.07

22.7 7

22.59

25.il

+ 3.04

+ 2.84

4 0.24

| Oktober ............

23.2 4

23.82

23.4 8

26.08

4 2.84

4- 2.26

4 0.28

j November ........

—

—

22.7 7

26.73

—

—

4 1.58

December .........

—

-

21.43

25.9 7

—

—

4 2.18

1927.

; Januari ............

23.41

24.46

21.2 7

26.38

4- 2.92

4 1.87

-j- 2.6 7

Februari ............

23.04

23.9 7

21.28

26.52

4 3.48

4 2.55

4 2.88

Mars..................

22.41

23.28

21.31

26.00

4 3.59

4 2.7 2

4 2.33

; April ...............

—

—

21.34

26.32

—

—

4 2.59

23.no

24.51

22.99

28.08

4 4.78

+ 3.67

4 2.54

| Juni..................

23.43

29.04

—

—

4 2.97

: Juli .................

—

-

23.00

29.4 8

—

—

4 3.7 5

Augusti ............

—

—

22.9 5

25.3 9

—

—

4 0.13

September .........

—

—

22.0 9

24.S7

—

—

4 0.52

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Cifpriser svensk hamn

Svenska

riksmedel- priset, höjt

med 10 %

Skillnaden mellan

Keti

Winter

Hard

Winter

La Plata

det svenska

förhöjda pri- set och Red

Winter

det svenska

förhöjda pri- set och Hard

Winter

det svenska

priset och

La Plata

Oktober ............

_

_

20.68

24.49

+ 1.40

November .........

—

—

20.70

24.17

—

—

+ 1.27

December .........

—

—

20.4 7

23.94

—

—

+ 1.29

1928.

Januari —........

—

20.46

23.7 7

—

—

+ 1.15

Februari ............

—

—

20.7 2

23.4 7

—

—

+ 0.62

Mars.................

—

—

21.46

24.58

—

—

+ 0.85

April ...............

—

—

21.98

25.88

-

—

+ 1.56

Maj ..................

—

—

22.50

26.44

—

—

+ 1.54

Juni..................

—

—

21.45

25.45

—

—

4 1.69

Juli ..................

—

—

20.68

24.42

—

-

+ 1.52

Augusti ............

—

—

18.8 7

23.2 7

—

—

+ 2.28

September .........

23.99

19,69

18.28

20.4 9

— 3.50

+ 0.90

+ 0.35

Oktober ............

24.il

20.10

18.68

20.4 2

— 3.69

+ 0.82

— 0.02

November .........

24.06

20.60

17.6 7

20.76

— 3.30

+ 0.16

4- 1.20

December .........

23.6 3

20.4 6

18.01

20.6 7

— 2.96

-f 0.22

4- 0.78

1929.

Januari ............

23.76

20.70

18.23

20.7 5

— 3.oi

+ 0.05

4 0.63

Februari............

23.96

21.05

18.6 6

21.40

— 2.55

-f- 0.3 5

4- 0.79

Mars..................

—

—

18.6 9

21.65

—

—

4- 0.99

April ...............

—

—

18.02

20.90

—

—

4- 0.98

Maj ..................

—

—

16.73

20.09

—

—

4- 1.53

Juni..................

—

—

16.60

19.46

—

4- 1.09

Juli ..................

—

—

19.41

21.41

—

—

4- 0.05

Augusti ............

21.17

21.03

19.66

21.67

+ 0.5 0

-f 0.64

-f 0.05

September .........

21.25

20.62

18.43

20.48

— 0.77

— 0.14

4- 0.19

Oktober ............

—

—

17.94

20.12

—

—

4- 0.85

November .........

—

—

17.54

19.9 9

—

4- 0.68

December .........

—

—

18.96

20.2 6

—

— 0.54

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 189

Tab. 12. Priser å svensk och tysk råg 1928 och 1929.1

1

9 2 8

1

9 2 9

19 2 9

Svensk

Tysk1 * 3

Svensk

Tysk 3

Tysk3

Sept. 4

69.5kg.

20.40

71—72

Sept. 3

16.46

72.8kg.

17.85

73-74

Sept. 3

17.43

kg-

kg.

7

—

»

20.35

»

6

16.33

»

17.05

»

6

17.26

11

18.83

>

19.45

»

10

16.38

»

16.80

»

10

17.08

14

18.71

»

19.7 5

72 kg.

13

16.2 9

17.10

»

13

16.08

18

18.64

20.io

17

16.28

16.75

»

17

16.81

21

18.69

»

20.05

»

20

16.21

»

16.30

»

20

15.88

25

18.79

20.20

24

16.10

16.45

»

24

15.97

28

18.86

19.90

27

I6.00

»

16.45

27

16.12

Okt. 2

19.20

>

19.90

»

Okt. 1

I6.00

»

16.65

»

Okt. 1

16.06

5

19.20

72 kg.

20.05

»

4

16.05

»

16.80

74—75

4

16.51

kg.

9

19.28

»

20.65

8

16.10

IB.65

8

16.61

12

19.19

»

20.40

»

11

16.13

»

16.55

11

15.93

16

19.31

»

20.50

»

15

16.10

16.30

»

15

15.93

19

19.31

»

20.30

18

16.10

T>

16.15

»

18

15.66

23

19.3 8

»

20.20

»

22

16.00

15.96

»

22

15.53

26

19.33

»

20.05

»

25

15.85

»

15.70

26

15.44

30

19.33

20.3 5

»

29

15.90

»

16.00

29

15.58

Nov. 2

19.88

»

20.0 6

»

Nov. 1

15.95

16.00

»

Nov. 1

15.28

6

19.33

»

19.90

»

5

15.80

»

15.35

»

5

14.50 j

9

19.33

»

19.75

»

8

15.70

»

15.46

■»

8

14.74

13

19.83

»

19.80

.

12

15.70

»

15.00

»

12

14.84

16

19.83

»

20.2 0

15

15.40

»

15.3 5

»

15

14.6 2

20

19.83

»

20.25

19

15.4 0

15.70

»

19

14.74

23

19.25

»

20.25

»

22

15.56

*

16.45

22

15.68

27

19.25

»

20.40

»

26

15.65

»

16.30

»

26

15.99

30

19.38

7>

20. oo

»

29

15.55

»

16.55

»

29

15.61

Dec. 4

19.38

»

20.16

»

Dec. 3

15.65

»

16.45

»

Dec. 3

15.46

7

19.25

»

20.15

»

6

15.68

16.15

6

15.51

11

19.25

»

19.80

»

10

15.68

»

15.70

»

10

14.9 7

14

19.26

»

20.10

»

13

15.63

15.10

»

13

14.71

18

19.0 0

.

20. oo

»

17

15.45

15.10

»

17

15.28

21

19.00

»

20.oo

»

20

15.45

15.36

»

20

15.20

28

19.00

19.95

»

27

15.4 6

»

15.oo

27

15.02

31

15.46

i *

15.10

31

15.06

1 Ur Landtmannen. Uppgifterna fullständigade till 1929 års utgång.

3 eif. svensk hamn inkl. tull.

3 Notering å börsen i Berlin.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 13. Sveriges förbrukning av vete och råg.

A. Vete.

Konsumtionsår

Vs-51/?

Skörd,

utsäde

avdraget

Ton

Import

av omalen

spannmål

Ton

Export

av omalen

spannmål

Ton

Import

av mjöl1

Ton

Export

av mjöl1

Ton

Import

av gryn1

Ton

För-

brukning

Ton

1913—1914.....................

234,592

182,483

3191

14,960

736

2,402

433,510

1914—1915 .....................

216,306

155,108

3 58

25,300

—

1,136

397,792

1915—1916.....................

236,401

247,164

3 64

16,917

4

480

500,894

Medeltal

229,100

194,918

104

19,059

247

1,339

444,065

1919—1920 .....................

224,100

188,729

113

9,087

59

556

422,300

1920—1921 .....................

250,517

152,718

7,366

35,642

800

2,272

432,983

1921—1922 .....................

305,484

101,141

579

23,466

19,141

2,990

413,361

Medeltal

260,034

147,529

2,686

22,732

6,667

1,939

422,881

1927—19282 ....................

369,300

250,476

38,643

25,350

8,064

2,300

600,719

1928—19293.....................

472,332

277,239

77,290

26,838

7,798

2,254

693,575

Medeltal

420,816

263,858

57,967

26,094

7,931

2,277

1

647,147 I

B.

Råg.

i

1913—1914.....................

508,875

99,534

3 251

19,716

118

—

627,756 !

1914—1915.....................

605,301

43,773

3 35

3,733

—

—

652,772 j

1915—1916 .....................

529,715

31,815

3 12

3,699

2

—

565,215 i

Medeltal

547,964

58,374

99

9,049

40

—

615,248 ;

1919—1920 .....................

502,558

15

3,479

105

2,773

—

496,426 1

1920—1921 ....................

498,153

12,906

44,714

218

8,922

—

457,641 1

1921—1922 .....................

606.183

580

37,018

378

10,414

—

559,709 |

Medeltal

535,631

4 500

28,404

234

7,370

—

504,592 :

1927—1928*..................

332,036

97,871

14,578

2,982

681

—

417,630

1928—1929*...............

382,275

115,870

6,108

3,710

488

—

495,259 :

Medeltal

357,156

106,871

10,343

3,346

585

—

456,445

1 Evalverad till omalen spannmål.

2 Preliminära uppgifter.

3 Kalkylerad siffra.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 191

Tab. 14. Tillgången på manliga lantarbetare åren 1913—1928.

Därav sådana (i %), varifrån tillgången

redovisade

uppgivits vara

socknar

god

tillräcklig

otillräcklig

1913................................................

2,158

5.0

61.9

33.1

1914................................................

2,199

11.8

67.1

21.1

1915................................................

2,192

8.9

67.7

23.4

1916................................................

2,149

2.7

45.0

52.8

1917................................................

2,174

4.0

52.1

43.9

1918...............................................

2,138

4.8

60.1

35.1

1919................................................

2,154

6.5

60.4

33.1

1920...............................................

2,074

9.0

64.1

26.9

1921................................................

2,047

47.9

47.7

4.4

1922................................................

2,112

47.7

48.7

3.6

1923................................................

2,115

33.4

60.2

6.4

1924...............................................

2,100

31.3

63.5

5.2

1925................................................

2,132

37.9

58.2

3.9

1926................................................

2,093

46.8

51.0

2.2

1927................................................

2,011

44.0

53.2

2.8

1928................................................

2,001

43.6

53.4

3.0

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 15.

Stort eksgrupp

Överskott eller brist

1000 dt

Överskott eller brist i %

av totaltillgång1

225 kg

200 kg

175 kg

225 kg

200 kg

175 kg

Södra och mellersta Sverige

1—2 hektar..............................

— 342

— 274

— 225

— 77.4

— 69.5

— 65.2

2 5 » ..............................

— 465

— 270

- 169

— 49.6

— 32.8

— 22.9

5—10 » .............................

— 46

+ 248

+ 352

— 4.6

+ 21.8

+ 31.0

10—20 » .............................

+ 585

+ 979

+ 1,071

+ 38.9

+ 54.2

+ 59.3

20-30 » ..............................

+ 531

+ 753

+ 790

+ 57.6

+ 68.0

+ 71.5

30 -50 » ...........................

+ 635

+ 868

+ 902

+ 63.9

+ 72.7

+ 75.5

50 100 » ..............................

+ 478

+ 667

+ 697

+ 60.5

+ 70.2

+ 73.4

över 100 » ..............................

+ 632

+ 904

+ 952

+ 56.8

+ 67.1

+ 70.7

Samtliga

+ 2,008

+ 3,875

+ 4,370

+ 29.8

+ 47.1

+ 53.1

1 Totaltillgång = nettoskörd med tillägg för inköpt brödsäd.

Tab. 16.

S t o r 1

eksgrupp

B r

u k n i n

g s d e

1 a r

1

1

Ö v

e r s k o t t

Brist

225 kg

200 kg

175 kg

225 kg

200 kg

175 kg

49,685

49,685

49,685

1 — 2 hektar

..................i v

O.o

O.o

0.0

lOO.o

100.0

lOO.o

/Antal

_

9,513

14,961

89,132

79.619

74,171

2—5 »

..................\ %*■

O.o

10.7

16.8

lOO.o

89.8

83.2

/Antal

16,409

65,227

69,775

58,594

9,776

5,228

5—10 »

.................. \ “/o1

21.9

87.0

93.0

78.1

13.0

7.0

/Antal

53.464

54,815

54,815

1,351

—

—

10—20 »

..................\ V

97.6

lOO.o

lOO.o

2.6

O.o

O.o

1 Antal

17,127

17,182

17,182

55

—

—

20—30 »

.................1 9b1

99.7

lOO.o

lOO.o

0.3

O.o

O.Oi

f Antal

11,128

11,128

11,128

—

—

—

30 — 50 *

.................1 %l

lOO.o

lOO.o

lOO.o

O.o

O.o

O.o,

/Antal

5,089

5,136

5,136

47

—

—

50 — 100 »

..................\ V

99.1

lOO.o

lOO.o

0.9

O.o

O.o

/Antal

2,589

2,603

2.603

14

—

—

över 100 »

..................1 V

99.5

lOO.o

lOO.o

0.6

O.o

0.0

105.806

165,604

175,600

198,878

139,080

129,084

Södra och mellersta Sverige < i

l 7o

34.7

54.4

57.6

65.3

45.6

42.4

Norra Sverige %1

—

—

—

76.487

76,487

76,487

105,806

165,604

175,600

275,365

215,567

205,571

Hela landet y

27.8

43.4

46.1

72.2

56.6

53.9

Av samtliga brukningsdelar tillhörande storleksgruppen.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

193

Tab. 17.

S t o

r 1 e

k s g r u p p

Pers

o n e r

Överskott

Brist

225 kg.

200 kg.

175 kg.

225 kg.

200 kg.

175 kg.

/ Antal

193,772

193,772

193,772

1 — 2 hektar

O.o

O.o

0.0

lOO.o

lOO.o

lOO.o

/ Antal

_

40,869

64,254

404,724

363,855

340,470

2— 5

»

..................\ %1

O.o

10.1

15.9

lOO.o

89.9

84.1

/ Antal

86,380

360,689

385,926

330,666

56,357

31,120

5— 10

»

..................\ ^o1

20.7

86.5

92.5

79.8

13.5

7.5

/ Antal

360,591

370,340

370,340

9,749

—

—

10— 20

»

.................\ % 1

97.4

lOO.o

lOO.o

2.6

O.o

O.o

/ Antal

149,911

150,632

150,632

721

—

—

20— 30

..................\ % 1

99.5

lOO.o

lOO.o

0.6

O.o

O.o

/ Antal

134,980

134,980

134,980

—

—

—

30— 50

»

..................\ X1

100.o

lOO.o

lOO.o

O.o

O.o

O.o

t Antal

117,732

119,187

119,187

1,455

—

—

50—100

»

..................1 % 1

98.8

lOO.o

lOO.o

1.2

O.o

O.o

/ Antal

188,811

190,022

190,022

1,211

—

—

Över 100

*

..................\ % 1

99.4

100.0

lOO.o

0.6

0 o

O.o

1,038,405

1,366,719

1,415,341

942,298

613,984

565,362

Sodra oell mellersta Sverige^ ^ i

52.4

69.0

71.5

47.6

31.0

28.5

_

411,505

411,505

411,505

Norra Sverige^ y i

O.o

O.o

O.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

.. . , , . f Antal

1,038,405

1,366,719

1,415,341

1,353,803

1,025,489

976,867

Hela landet^ 0/ i

t 7o

43.4

57.1

59.2

56.6

42.9

40.8

1 Av samtliga personer tillhörande storleksgruppen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 85 haft. (Nr 108.)

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 18. Import, export och skörd av ärter tjänliga till människoföda.

Å r

Import- eliel

export- överskott

;(— resp. +)

Skörd 4

1886 ........................

+ 3,772

49,800

1908

1887 ........................

+ 4,036

49,823

1909

1888........................

l+ 1,176

36,444

1910

1889 ........................

77

40,470

1911

1890......................

4+ 66

45,249

1919

1891........................

»-f 693

40,671

1913

1892 ........................

1+ 581

51,832

1914

1893 ........................

1 2+ 1,281

38,215

1915

1894 ........................

1 °+ 880

42,061

1916

1895 ........................

2+ 757

41,627

1917

1896........................

s+ 911

40,072

1918

1897 .......................

s— 43

40,709

1919

1898........................

2-b 212

34,728

1920

1899 ........................

2— 997

33,755

1921

1900 ........................

2— 1,154

39,998

1922

1901.......................

— 316

25,106

1923

1902 ........................

— 6,688

9,651

1924

1903 ........................

— 4,272

32,904

1925

1904 ........................

— 3,167

29,688

1926

1905 ........................

— 2,542

34,868

1927

1906 ........................

— 792

38,229

1928

1907 ........................

— 1,452

21,615

1929

Import-eller

exportöverskott

j(— resp. +)j

Skörd''

+

ian.—nov.

+

+

+

+

+

3_

“ +

1,173

226

909

40

810

606

181

211

141

42

73

2,953

7,287

3,445

2,819

923

420

267

7,286

1,018

747

1,848

40,359

32,997

34,945

36,952

29,091

34,353

19,160

29.520

32,373

22,303

50,454

55,979

56.521

52,860

48,972

58,926

59,078

56,920

53,665

! 24,692

s 32,530

! 31,500

1 Ärter och åkerhönor.) Sillrorna lör import- resp. exportöverskottet för åren 1885—

Ärter och bönor. j 1900 kunna sålunda icke anses vara fullt riktiga.

3 Preliminär uppgift.

4 Gäller alla slags ärter.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 108.

195

Tält. 19. Import respektive export och skörd av korn åren 1886— Ilia».

Uppgifterna äro beträffande export och import hämtade ur publikationerna Handel och

Sveriges varuutförsel och -införsel för år 1928 och tidigare år samt Månadsstatistik övei

handeln för år 1929, beträffande produktionen ur E. Höijer: Tabeller till belysande av det

svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 (Tull- och traktatkommitténs utredningal och

betänkanden V), för senare år (utom 1927—1929) ur Sveriges officiella statistik, publikationen

Jordbruk och Boskapsskötsel. 1

Å r

— import- överskott

-f- export- överskott

Ton

Inhemsk

skörd

Toli

Å r

— import- överskott

+ export- överskott

Ton

Inhemsk

skörd

Ton

1886—1890...............

+ 16,282

332,461

1919.......................

— 6,134

276,903

1891—1895...............

— 6,511

317,184

1920........................

+ 499

243,320

1896 190<)...

— 7,230

313,920

1921.......................

— 7.157

261,134

1Q01 lQOr»

8,090

304,713

1922 ........................

+ 12,977

294,005

1906 — 1910...............

— 2,822

325,188

1923 .......................

+ 3,507

248,833

1911—1913...............

+ 452

333,935

1924........................

+ 3,432

288,525

1914 •

+ 731

265,009

1925 ........................

+ 13,258

314,101

1915 ..

— 7,767

300,025

1926 ........................

+ 32,249

325,954

1916........................

— 2,274

298,257

1927 ........................

+ 11,423

1 271,543

1917

7,636

247,532

1928 ........................

— 444

1 212,139

1918........................

— 2,890

251,524

1929 ........................

+ 2,137

2 235,200

1 Preliminär uppgift ur Statistisk Årsbok.

2 Hela året enligt Årsväxt och skörderapporter för september månad 1929.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Tab. 20. Import respektive export och skörd av havre åren 1886—1929.

Uppgifterna äro beträffande export och import hämtade ur publikationerna Handel samt

Sveriges varuutförsel och -införsel olika länder 1928 och tidigare år och Månadsstatistik över

handeln 1929, beträffande produktionen ur E. Höijer: Tabeller till belysande av det svenska

iordbrukets utveckling 1871—1919 (Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan den

V), för senare år (utom 1927—1929) ur Sveriges officiella statistik, publikationen Jordbruk

och Boskapsskötsel. 1 2

Å r

— import- överskott

4- export- överskott

Ton

Inhemsk

skörd

Ton

Å r

— import- överskott

4 export- överskott

Ton

Inhemsk

skörd

Ton

1886—1890 ..............

+ 154,403

997,361

1919........................

— 22,293

1,075,475

1891—1895 ...............

4-119,758

1,105,920

1920....................

+ 8 471

1 OI 4 ROQ

1896-1900...............

4 4,812

1,044,769

1921........................

— 25,149

1,089,644

1901-1905...............

— 61,747

978,892

1922........................

4 46,193

1,119,895

1906—1910...............

— 65,153

1,214,673

1923 ........................

— 32,791

1,052,249

1911—1913..............

— 34,755

1,257,744

1924........................

— 62,405

1,032,680

1914........................

— 37,892

805,556

1925........................

— 42,983

1,175,852

1915........................

— 30,077

1,252,642

1926 ........................

— 25,724

1,271,470

1916........................

+ 6,810

1,238,435

1927 ........................

4 10,301

11,094,497

1917........................

— 1

891,222

1928........................

— 48,433

11,207,522

1918........................

— 5,286

814,070

1929 ........................

4 45,838

21,193,100

1 Preliminär uppgift enligt Statistisk Årsbok 1929.

2 Hela året enligt Årsväxt- och skörderapporter för september månad 1929.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

Tab. 21. Priser å svensk och tysk havre 1928 och 1929.1

—

19 2 8

19 2 9

1929

Grynliavre,

svensk

Havre tysk

Gryuhavre, j

svensk j

Havre ''2, tysk

Havre,

tysk3

Sept. 4

— Ingen

— 54—55 kg.

Sept. 3 }

— Ingen

12.10 54—56 kg.

Sept. 3

15.25

7

nor-

—

6

nor-

mal-

11.96

6

15.26

11

— vikt

13.80

10

— vikt

12.00

10

15.2 5

14

14.50

14.25

13

—

12.15

13

15.34

18

14.67

15.00

17

—

12.00

17

15.43

21

14.50

14.7 6 53—54 kg.

20

—

—

20

15.16

25

14.58

15.oo

24

—

12.85

24

15.03

28

14.66

15.00

27

12.60

12.4 0

27

15.21

Okt. 2

14.88

15.oo

Okt. 1

12.75

12.42

Okt. 1

15.2 2

5

14.88

15.80

4

13.00

12.50 54—55kg.

4

15.53

9

15.19

15.80

8

13.00

12.90

8

15.84

12

15.2 6

16.00

11

13.25

13.00

11

15.57

16

15.31

16.10

15

18.2 5

12.90

15

15.67

19

15.68

16.6 0

18

13.25

12.75

18

15.48

23

15.63

16.50

22

18.25

12.26

22

15.37

26

15.56

16.00

25

12.75

12.85

26

15.04 1

30

15.69

15.90

29

12.oo

12.80

29

15.04

Nov. 2

15.7 5

16.7 5 53—56 kg.

Nov. 1

12.oo

12.40

Nov. 1

14.70

6

15.68

16.15

5

12.26

11.70

5

14.21

9

16.00 53 kg.

16.50 54—56 kg.

8

12.2 5

11.so

8

14.21

13

16.oo

16.40

12

12.oo

11.55

12

13.90

16

16.20

16.55 55—56 kg.

15

12.18

11.70

15

13.85

20

16.2 5

16.15

19

12.23

11.80

19

14.07

23

16.80

17.00

22

12.25

12.15

22

14.61

27

16.50

17.35

26

12.26

—

26

14.47

30

16.55

16.4 5 52—54 kg

29

12.25

—

29

14.07

Dec. 4

16.65

16.40

Dec. 3

12.25

11.70

Dec. 3

13.86

7

16.44

16.00 53 kg.

6

12.38

—

6

13.91

11

16.44

16.10

10

12.oo

—

10

13.42

14

16.88

16.00

13

12.oo

10.85 53—54 kg

13

13.20

18

16.81

16.00

17

12.oo

10.85

17

13.46

21

16.81

15.76

20

12.oo

—

20

13.60

28

16.81

! 15.70

27

12.0 0

—

27

13.68

i

31

12.00

—

31

13.68

1 Ur Landtmannen. Uppgifterna fullständigade till 1929 ars utgång.

’ Cif. svensk hamn.

3 Notering å börsen i Berlin.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Muj:ts proposition Nr 108.

Tab. 22. Prisnoteringar å svenskt oell amerikanskt vetemjöl.

1

Pilsbury

Canadian

i Pilsbury

Canadi an

j Svenskt

Best Patent

Spring Pa-

Svenskt

Best Patent

Spring Pa-

Extra

eif Göteborg

tent eif Gö-

Extra

eif Göteborg

tent eif Gö-

Patent

+ tull

teborg-(-tull

Patent

+ tull

teborg+tull

Kr. pr 100

Kr. pr 100

w"

o

o

Kr. pr 100

Kr. pr 100

Kr. pr 100

kg.

kg-

kg.

kg-

kg-

kg.

1926 jan.

44. os

49.80

_

1928 jan.

40.15

37.03

tebr.

42.48

48.18

—

febr.

39.84

—

37.26

mars

41.16

46.65

42.8 2

mars

40.14

—

38.31

april

42.70

-

42.9 5

april

41.32

—

39.86

maj

43.16

—

41.8 9

maj

42.39

40.6 3

juni

43.00

—

41.58

juni

40.7 3

—

37.4 9

juli

44.03

—

42.91

juli

39.4 4

—

35. G 9

aug.

43.48

—

41.19

äng.

37.68

—

33.38

sept.

42.00

—

42.20

sept.

36.70

—

33.27

okt.

42.5 5

—

41.26

okt.

36.50

—

33.7 0

nov.

43.05

—

41.67

nov.

36.44

—

33.8 7

dec.

42.47

—

40.61

dec.

36.25

—

33.7 5

1927 jan.

42.34

—

40.21

1929 jan.

35.89

—

34.04

febr.

42.72

—

40.91

febr.

36.40

—

35.10

mars

42.15

—

39.8 6

mars

36.7 5

—

35.4 9

april

41.86

—

39.55

april

35.98

—

33.98

maj

42.98

—

41.36

maj

34.94

—

32.65

juni

44.86

—

42.3 2

juni

34.90

—

33.22

juli

44.85

—

41.32

juli

37.93

—

39.5 9

aug.

43.58

—

40.66

aug.

39.57

—

40.2 4

sept.

42.90

—

38.18

sept.

38.63

—

39.61

okt.

40.94

—

37.78

okt.

37.84

—

38.4 4

nov.

40.50

—

37.15

j

dec.

40.50

—

37.30

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

199

*

Tali. 23. Import respektive export och tillverkning: av havregryn under åren

1913- 1928.

Uppgifterna äro — utom för år 1928 — hämtade beträffande import och export ur publikationen

Handel, beträffande tillverkning ur publikationen Industri, båda utgivna av Kommerskollegium.

För 1928 äro export- och importsiffrorna hämtade ur publikationen Sveriges

varuutförsel till olika länder 1928 och Sveriges varuinförsel till olika länder 1928 samt sålunda

preliminära. Tillverkningssiffrorna för 1928 äro meddelade från Kommerskollegium

och likaledes preliminära.

Havregryn

— Import
-

Å r

överskott

+ Export- överskott

ton

Tillverk-

ning

ton

1913 ..................

+ 4,858

25,140

1914 .................

+ 2,072

18,585

1915 .................

— 5,341

12,700

1916 ..................

— 728

14,686

1917 ..................

— 987

7,209

1918 ..................

— 895

6,183

1919 ..................

— 13,514

12,464

1920 ..................

— 4,572

11,387

Havregryn

Å r

— Import- överskott

-f- Export- överskott

ton

Tillverk-

ning

ton

1921 .................

— 3,688

16,154

1922 .................

— 4,050

13,145

1923 .................

— 6,454

16,418

1924 ..................

— 2,713

18,301

1925 ..................

— 1,714

20,829

1926 ..................

— 1,114

21,325

1927 ..................

+ 1,806

23,356

1928 ..................

— 554

23,901

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majlis proposition Nr 108.

Tab. 24. Import respektive export samt tillverkning'' av malt åren 1901-1928.

Uppgifterna äro hämtade beträffande export och import ur publikationerna Handel samt

Sveriges varuutförsel och -införsel olika länder 1928 och Månadsstatistik över handeln 1929,

beträffande tillverkning ur publikationen Industri 1913—1926, senare ur Sveriges Industriella

Produktion (preliminära uppgifter). För åren 1901—1912 hava ej särskilda uppgifter om tillverkning

av malt funnits tillgängliga.

Å r

-f- Import- överskott

— Export- överskott

ton

Tillverk-

ning

ton

Å r

-f- Import- överskott

— Export- överskott

ton

Tillverk-

ning

ton

1901 ..................

+

1,497

?

1915 ..................

+

2,708

29,244

1902 .................

+

2,047

?

1916 ..................

—

2,200

36,980

1903 ..................

+

6,064

?

1917 ..................

—

19,916

1904 ..................

+

3,647

?

1918 ..................

—

6,739

]Q05

4-

760

?

1919 ..................

8,563

9,863

1906

-f

1,138

?

1920 ..................

+

405

27,719

1 Qfl7

4-

907

2

1921 ..................

-f

3,050

22,255

1908

-f

1,490

2

1922 ..................

+

2

22,220

1909

4-

595

2

1923 .................

+

401

19,714

1910

-f

651

2

1924 ..................

+

2,026

23,873

1911

4-

698

2

1925 ..................

4-

833

29,015

1Q12

-f

527

2

1926 ..................

4-

470

31,207

IQ] a

4-

839

39,922

1927 ..................

+

1,461

28,040

1914 ..................

+

379

36,227

1928 ..................

+

1,992

27,927

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

201

Innehållsförteckning.

Sid.

I. Inledning ........................................................................................................ 1

II. Behovet av åtgärder för stödjande av spannmålsodlingen........................... 2

a) Inkomna framställningar........................................................................ 2

b) Lantbruksstyrelsens yttrande................................................................ 4

c) 1927 års tullkommitté ..................................................................... 7

d) Särskilda sakkunniga ............................................................................ 7

e) Jordbruksutredningen ............................................................................ 17

f) Det svenska jordbrukets räntabilitet.................................................... 25

g) I andra länder vidtagna åtgärder ....................................................... 26

h) Departementschefens yttrande ............................................................ 27

III. Vilka åtgärder böra vidtagas?

1. Inmalnings- och inblandningstvång .................................................... 43

a) Jordbruksutredningens förslag....................................................... 43

b) Utlåtanden

Lantbruksstyrelsen........................................................................ 52

Svenska kvarnföreningen ........................................................... 59

Kooperativa förbundet ................................................................ 61

Sveriges Bageriidkareförening .................................................... 62

Sveriges Kolonialvaruengrossisters riksförbund ........................ 62

Kommerskollegium........................................................................ 62

Generaltullstyrelsen .................................................................... 64

c) Departementschefens yttrande ........................................................ 65

2. Bildandet av lagerhusföreningar, uppförande av lagerhus och be
viljande

av kredit åt föreningarna.

a) Jordbruksutredningens förslag ........................................................ 81

b) Utlåtanden angående lånefonden till byggande av lagerhus

Lantbruksstyrelsen ........................................................................ 86

Föreningen Sveriges Spannmålsintressenter ............................ 86

Kommerskollegium........................................................................ 87

Statskontoret ............................................................................... 88

Fullmäktige i riksgäldskontoret ................................................ 89

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samt. 85 höft. (Nr 108). 14

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Sid.

c) Utlåtanden angående kreditivet för beviljande av lån till inköp

av vete och råg

Lantbruksstyrelsen........................................................................ 89

Föreningen Sveriges Spannmålsintressenter................................ 90

Kommerskollegium........................................................................ 90

Fullmäktige i riksgäldskontoret ................................................ 90

Fullmäktige i riksbanken ............................................................ 91

d) Departementschefens yttrande....................................................... 92

a) om lånefonden till byggande av lagerhus........................... 92

0) om kreditivet till beviljande av lån till inköp av vete

och råg................................................................................ 95

3. Spannmålsnämnden

a) Jordbruksutredningens förslag........................................................ 97

b) Utlåtanden

Lantbruksstyrelsen........................................................................ 99

Generaltullstyrelsen ................................................................... 100

Kommerskollegium........................................................................ 100

Statskontoret ................................................................................ 100

c) Departementschefens yttrande ........................................................ 100

4. Anslag till cereala undersökningar

a) Jordbruksutredningens förslag........................................................ 103

b) Utlåtanden

Lantbruksstyrelsen........................................................................ 103

Statskontoret ................................................................................ 104

c) Departementschefens yttrande ........................................................ 104

5. Höjning av gällande tullsatser å spannmål

a) Departementschefens yttrande ........................................................ 104

b) Tullsatserna å vete och råg ........................................................ 112

De sakkunniga ............................................................................ 112

Lantbruksstyrelsen........................................................................ 112

Departementschefens yttrande .................................................... 113

c) Tullsatserna å ärter, bönor, korn och havre................................ 114

Lantbruksstyrelsen ............................................................ 114, 119

De sakkunniga ............................................................................ 118

Departementschefens yttrande .................................................... 119

d) Tullsatserna å mjöl av spannmål ................................................ 120

De sakkunniga ............................................................................ 120

Departementschefens yttrande .................................................... 122

e) Tullsatserna å gryn av spannmål ................................................ 123

De sakkunniga ............................................................................ 123

Departementschefens yttrande .................................................... 123

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

203

Sid.

f) Tullsatsen å malt ............................................................

................ 124

Lantbruksstyrelsen.......................................................

................ 124

Departementschefens yttrande ....................................

................ 124

Utförselbevisen bibehållas

a) De sakkunniga .............................................................

................ 125

b) Departementschefens yttrande........................................

................ 125

Kostnadsberäkningar ............................................................

................ 125

Departementschefens hemställan .......................................

................ 126

Bilagor:

A. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar av den vid tulltaxeförord
-

ningen den 4 oktober 1929 fogade tulltaxan............................... 130

B. Åtgärder, som till stödjande av jordbruket under senare tid i andra

länder vidtagits eller äro under förberedelse............................... 131

C. P. M. angående priserna å bagarbröd i medeltal för städer och stads
liknande

samhällen i olika delar av riket år 1913 samt perioden

1913 — 1929 i förhållande till spannmålspriserna ........................... 148

Tabeller.......................................................................................................... 158

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:376 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1930:379 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till befrämjande av lantmännens andelsrörelse jämte i ämnet väckt motion. s. 15 i texten
  3. SärU 1930:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. JoU 1930:1 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 53 i texten
  5. JoU 1930:16 Jordbruksutskottets memorial Nr 16 s. 1 i texten