Angående understöd av regelbunden luftfart m. m
1930-02-07 · 67 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 63 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:112, Angående understöd av regelbunden luftfart m. m
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 112.
1
Nr 112.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
av regelbunden luftfart m. m.; given Stockholms
slott den 7 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott dea 1 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:
I skrivelse den 16 maj 1929, nr 179, har riksdagen anmält, att riksdagen,
med bifall till av Kungl. Majit framlagt förslag, för budgetåret 1929/1930
anvisat till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag av
500,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1330. 1 sami. HD haft. (Nr 112.)
Under år 1929
bedriven
regelbunden
luftfart.
258 S0
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Majas proposition nr 112.
Från det av riksdagen sålunda beviljade anslaget har understöd utgått
till aktiebolaget Aerotransport för upprätthållande av regelbunden
luftfart å lederna Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors.
Ä leden Malmö— Amsterdam, började trafiken den 8 april och slutade den
12 oktober. Samtrafik har liksom förra året ägt rum med det holländska
bolaget Koninklijke Luchtvaart Maatschappij voor Nederland en Kolonien.
Luftfarten har upprätthållits varje söckendag med 1 tur i vardera riktningen.
Därutöver har under juni, juli och augusti månader, då söndagstrafik
ägde rum mellan Amsterdam och London samt mellan Amsterdam
och Paris, sådan trafik även upprätthållits å leden Malmö—Amsterdam.
Aktiebolaget Aerotransport har använt tremotors flygplan av typen Junkers
G. 23 rymmande 9 passagerare och det holländska bolaget tvåmotors flygplan
av typen Fokker F. VIII rymmande 12 passagerare och enmotors flygplan
av typen Fokker F. VII rymmande 8 passagerare.
På grund av isförhållandena i Helsingfors’ flyghamn kunde trafiken å leden
Stockholm—Helsingfors börja först den 8 maj och har därefter till och med
den 30 september upprätthållits gemensamt av aktiebolaget Aerotransport
och finska aktiebolaget Aerö O/V med en tur i vardera riktningen varje dag
även under söndagar. Båda bolagen hava använt tremotors flygplan av typen
Junkers G. 24, rymmande 9 passagerare.
Under år 1928 uppbar aktiebolaget Aerotransport statsunderstöd med 2
kronor 50 öre per flygkilometer vid flygning med tremotors flygplan.
Till följd av att postverket under år 1929 i stor utsträckning med luftfartygen
sänt post, som ej varit försedd med luftporto, samt på grund härav den luftbefordrade
postmängden ökats, har bolaget tillförts ökad inkomst från postverket.
Sålunda har, under det att i de kalkyler, som ligga till grund för subventionsbeloppet
av 2 kronor 50 öre per flygkilometer, räknats med en postersättning
från svenska postverket å Amsterdamlinjen av omkring 14,000
kronor och å Helsingforslinjen av omkring 7,500 kronor, bolagets ersättning
för postbefordran, efter avdrag av vad av bolaget utbetalats till andra luftfartsbolag,
utgjort å Amsterdamlinjen omkring 57,000 kronor och å Helsingforslinjen
omkring 8,100 kronor. Med anledning härav har subventionen
för år 1929 sänkts vid flygning med tremotors flygplan nämligen till 2 kronor
30 öre per flygkilometer å leden Stockholm—Helsingfors samt för tiden
efter den 1 juli 1929 till 2 kronor 45 öre per flygkilometer å leden Malmö—
Amsterdam.
Med bidrag av vederbörande postverk har under tiden 30 maj—28 juni
nattlufttrafik för postbefordran ägt rum å linjerna Stockholm—Malmö
—Köpenhamn—Hamburg—Bremen—Amsterdam och Oslo— Göteborg—Malmö—
Köpenhamn—Berlin. Trafiken har uppehållits av aktiebolaget Aerotransport
å leden Stockholm—Maimi), av Aerotransport och det holländska bolaget
Koninklijke Luchtvaart Maatschappij voor Nederland en Kolonien gemensamt
å leden Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam, av norska firman
3
Kungl. Majus proposition nr 112.
Halle & Peterson och aktiebolaget Aerotransport å leden Oslo—Göteborg—
Malmö saint av Deutsche Luft-Hansa Aktien-Gesellschaft å leden Malmö—
Köpenhamn—Berlin. Aktiebolaget Aerotransports deltagande i trafiken å
leden Oslo—Göteborg—Malmö möjliggjordes genom medel, insamlade av
Sällskapet för flygtrafik i Göteborg och Svenska luftfartsförbundet.
På sätt framgår av propositionen nr 166 till 1929 års riksdag har aktiebolaget
Aerotransport vid vissa tillfällen under februari och mars månader
1929, då trafiken å Trälleberg—Sassnitzleden var inställd till följd av ishinder,
verkställt flygturer mellan Malmö och Hamburg eller Lubeck.
Aktiebolaget Aerotransport har förutom bedrivandet av den regelbundnaluftfarten
verkställt rund-, reklam- och extra flygningar.
Utländska luftfartsföretag hava, utan att något deltagande från svensk
sida ägt rum, trafikerat åtskilliga Sverige berörande luftfartsleder.
Sålunda har finska Aerobolaget under tiden 1 juni—15 september med
flygplan av typen Junkers P. 13 med plats för 4 passagerare uppehållit
trafik å linjen Stockholm—Abo. En tur örn dagen har utförts i vardera riktningen
även under söndagar, varvid Mariehamn angjordes under tiden 1 juli
—15 september.
Deutsche Luft-Hansa har med sex dubbel turer i veckan uppehållit trafik
å leden Stockholm—Kalmar—Stettin—Berlin från och med den 21 juni till
och med den 31 augusti, å linjen Oslo—Göteborg—Köpenhamn —Lubeck—
Berlin från och med den 21 maj till och med den 31 augusti samt å linjen
Malmö—Köpenhamn—Lubeck—Hamburg—Berlin från och med den 1 november
1929. Det är avsett, att denna trafik skall fortsätta till och med den
30 april 1930. Under sommarhalvåret har sistnämnda flyglinje tagit sin
början i Köpenhamn. Resande från Sverige hava emellertid haft möjlighet
att medfölja de svenska eller holländska flygplanen från Malmö till
Köpenhamn och därifrån fortsätta med de tyska luftfartygen till Berlin.
Förutom flygplan av förut omförmälda typ Junkers G. 24 hava använts
flygbåtar eller flygplan av typerna Donner Wal och Focke Wulf Möwe,
båda för 8 passagerare, Donner Supenval för 12 passagerare och Rohrbach
för 9 passagerare. Deutsche Luft-Hansa har dessutom från och med den 1
juli till och med den 12 oktober med flygplan av typen Junkers W. 33,
Junkers F. 13 och Hemkel uppehållit regelbunden nattposttrafik å linjen
Stockholm—Stralsund.
Slutligen har franska aktiebolaget Lignes Farman från och med den 9
september till och med den 5 oktober uppehållit trafik å leden Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Dortmund—Köln—Paris.
Bolaget har använt flygplan
av typerna Farman F. 190 för 4 passagerare och några gånger Farman Goliath
för 12 passagerare. Det franska bolagets trafik torde få betraktas såsom
en försökstrafik för blivande regelbunden luftfart år 1930.
Närmare uppgifter angående omfattningen av den statsunderstödda luftfarten
inhämtas av följande inom kommunikationsdepartementet upprättade
4
Kungl. Maj.-ts proposition nr 112.
Tabell
över antalet turer, flygsträckor, flygtider, passagerare- och godsfrekrens samt regelbundenhet
vid den statsunderstödda lufttrafiken år 1929; i vissa fall 1 jämförelse
med trafiken år 1928.
Tidsperiod för luft-
trafikens bedrivande
Sträcka
i
>
a
5L
eT
ct>
tfa
cn? Tji
® j=
ST 3
8* B
pr p
o
*"*
Km.
» g1
K 3
gg
Tim.
Antal betalande
passagerare
Post
Procent
utnyttjade
betalade
person-
kilometer
Mot- svarande
antal
betalande
passagerare
per tur
Procent
utnyttjade
betalade
ton-
kilometer
Regelbun- denhet i %
(förhållan- det mellan
under start- dagen slut- förda och
planerade
turer)
Från
Till
1928
1929
1928
1929
1928
1929
1928! 1929
8/4-
18/l0
Malmö
Köpenhamn
Hamburg
Köpenhamn
Hamburg
Amsterdam
100
100
100
505
565
485
8,388
8,757
7,881
58.4
63.1
52.7
56.1
62.c
53.2
5.3
5.7
4.8
5.1
5.6
4.8
55.6
63.1
54.1
57.7
66.2
58.5
—
—
Malmö
Amsterdam
100
71,622
488.6
57.2
57.7
5.1
5. s|| 57.8
61.6
96.e
97.o
Amsterdam
Hamburg
Köpenhamn
Hamburg
Köpenhamn
Malmö
98
98
98
E
—
548
559
483
2,212 53.1
2,486 50.1
1,789|| 36.2
62.1
63. c
54.8
4.8
4.5
3.3
5.6
5.7
4.ö|
68.5
65.4
39.9
67.o
71.5
52.4
—
—
Amsterdam
Malmö
98
69,889
404.oji ~
- j 51.3
62.4
4.6
5.6
66.2
68.2
94.2
94.9
*/»-
S0/8
Stockholm
Helsingfors
75
31,125
182.7
375
3,740
32.7
55.6
2.9
5.o
37.8
69.i
98.1
96.o
Helsingfors | Stockholm j 74
30,710|| 197. i|| 423[ 1,848 41.9
63.öf 3.8
5.7)
36.4
70.s|
92 e
96.o!
Följande sammanställningar utvisa de statsunderstöd, som utgått till
aktiebolaget Aerotransport under år 1929, ävensom utbetalningar av statsunderstöd
under budgetåren 1928/1929 och 1929/1930.
Understöd till aktiebolaget Aerotransport under år 1929.
Månad
i
I
Malmö—
Amsterdam
och åter
Kronor
II
Stockholm—
Helsingfors
och åter
Kronor
Summa
Kronor
Maj ..................................................................
34,042
50
24,857
03
58.899
53
Juni .................................................................
63,753
63
33,121
15
96,874
78
Summa
97,796
13
57,978
18
155,774
31
Juli .................................................................
57,740
87
34.314
27
92,055
14
Augusti ............................................................
69,457
01
31,220
45|
100,677
46
September ........................................................
84,667
29
15,272
—
99,939
29
Oktober .....................................................
35,248
15
—
—1
35,248
15
Summa
247,113
32
80,806
72
327,920
04
Totalsumma
344.909
45
138,784 90|
483,694
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
5
Översikt över extra reservationsanslaget till understöd ar regelbunden luftfart
under tiden l * * *h 1928—sl/n 1929.
Budgetår
Kronor
Summa
Kronor
1928/1929
Tillgångar:
Extra reservationsanslag..........................................
Behållning från budgetåret 1927/1928 .....................
500,000
18,021
16
518,021
16
Utgifter:
Understöd till A.-B. Aerotransport Vi—**/12 1928
.. .. » » Vi-S% 1929 ......
Besiktningar på uppdrag av luftfartsmyndigheten ...
321,469
155,774
150
13
31
477,393
44
Behållning ...........................................................
40,627
72
1929/1980
Tillgångar:
Extra reservationsanslag..........................................
Behållning från budgetåret 1928/1929 .....................
500,000
40,627
72
540,627
72
Utgifter:
Understöd till A,-B. Aerotransport lh—31/ 1a 1929 ......
Besiktningar på uppdrag av luftfartsmyndigheten . ..
327,920
225
04
328,145
04
Behållning den ,1/w 1929.........................................
212,482
68
I skrivelse den 14 april 1928 (nr 106) anförde riksdagen, att, därest såsom
sakkunniga myndigheter i olika länder ansåge sannolikt den civila lufttrafiken
även sedan det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport
gått till ända befunnes vara i behov av statsunderstöd och förslag örn sådant
understöd för den svenska lufttrafiken bleve av Kungl. Majit för riksdagen
framlagt, riksdagen förutsatte, att därförinnan en allsidig utredning verkställts
i fråga om huru staten ur i främsta rummet nationella, kommersiella
och postala hänseenden kunde tillföras största möjliga direkta och indirekta
fördelar av ett sådant understöd.
Den 9 november 1928 bemyndigade därefter Kungl. Majit chefen för
kommunikationsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att
inom nämnda departement verkställa utredning huruvida och i så fall
i vilken utsträckning understöd åt den civila luftfarten hädanefter borde
lämnas ävensom beträffande de lämpliga formerna för dylikt understöds beviljande.
På grund av nyss omförmälda bemyndigande uppdrog jag samma dag åt
landshövdingen A. B. Gärde, chefen för järnvägsstyrelsens statistiska kontor,
filosofie licentiaten L. Akselsson, riksgäldsfullmäktigen A. Anderson i Råstock,
t. f. professorn I. V. Malmer och bankdirektören J. O. E. Rydbeck
att i egenskap av sakkunniga verkställa den av riksdagen begärda utred
ningen.
De sakkunniga hava sedermera den 30 september 1929 avgivit sitt
betänkande.
Utredning rörande
understöd
åt den
civila luftfarten.
6
Statsunderstöd
av
regelbunden
luftfart.
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
För vad de sakkunniga däruti anfört kommer jag att redogöra vid behandlingen
av de olika spörsmål, som varit föremål för de sakkunnigas utredning.
Innan jag går in på de sakkunnigas särskilda framställningar, vill jag
erinra, att Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition på min hemställan
föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde
komma att avlåtas i ämnet, till understöd av regelbunden luftfart m. m.
för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av 546,000
kronor.
I sitt betänkande framlägga de sakkunniga till en början å sid. 132— 144
utredning beträffande trafiklinjer och tidtabeller för den svenska luftfarten.
Beträffande kostnaden för dagtrafiklinjer hava de sakkunniga, såsom framgår
av tabellen å sid. 155—157 i betänkandet, verkställt detaljerade beräkningar,
vilka huvudsakligen äro grundade på hittillsvarande erfarenheter av aktiebolaget
Aerotransports verksamhet. Kalkylen utvisar, bland annat, att vid
12 månaders trafik å leden Malmö— Amsterdam och 8 månaders trafik å
leden Stockholm—Helsingfors skulle uppstå en förlust av 489,800 kronor å
den förstnämnda linjen och av 212,300 kronor å den senare linjen. I enlighet
härmed föreslå de sakkunniga, att till subvention för upprätthållande av
lufttrafik å dessa linjer under angivna tider anvisas ett belopp av 700,000
kronor för år under fem år.
Såsom allmän motivering hava de sakkunniga anfört följande:
Aerotransport har under fem år med statssubvention bedrivit regelbunden
luftfart, vilken i tekniskt avseende varit synnerligen framgångsrik och uppnått
en god trafikfrekvens men i ekonomiskt avseende icke i nämnvärd mån
kunnat närma sig till bärighet. Denna luftfart har dessutom bedrivits endast
under en del av året. Den har härigenom helt burit karaktären av en försöksverksamhet,
avsedd att under ett övergångsskede samla erfarenheter och
bygga upp underlaget — ifråga örn materiel, personal och organisation —
för framtida större uppgifter. Någon stor trafikbetydelse för landet med
även kommersiellt värde har den dock knappast haft. Sådan betydelse
uppnås först vid regelbunden trafik under hela eller åtminstone en större
del av året, och än större blir betydelsen, när trafiken kan gå även på
natten.
Att nu ytterligare under några år, i avvaktan på bättre fiygekonomi, fortsätta
trafiken såsom hittills kan knappast vara ändamålsenligt. Tillräcklig
erfarenhet har redan vunnits angående flygtrafik på dagen under den goda
årstiden. En fortsatt statsunderstödd luftfart bör åsyfta att pröva vinteroch
nattflygning och att med hjälp därav åstadkomma en påtaglig effektiv
trafiknytta för vårt land.
Utomlands liksom i Sverige har luftfarten under sitt nu tillryggalagda
första decennium i hög grad burit prägeln av försöks- och utvecklingsstadium;
trafiken har till stor del varit koncentrerad till sommaren, regelbunden trafik
året runt har haft en rätt begränsad omfattning och natträsk har endast i
Amerika förekommit i nämnvärd omfattning; därtill kommer att en stor del
av trafiklinjerna varit allt för korta för att kunna giva en stor effektiv tidsvinst.
Uppenbarligen pågår dock nu allestädes en intensiv rationaliseringsprocess,
avsedd att med starkare kommersiell betoning koncentrera trafiken
till ett mindre antal effektiva och reguljärt drivna linjer, och även ett europeiskt
nattflygnät är i vardande. Ett flertal stater offra synnerligen stora
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
summor på flygningen - nästan alla offra åtminstone något och man
kail icke taga miste på att trots de besvikelser, som flygningen ekonomiskt
taget på många håll inneburit, utvecklingen på flygområdet dock alltjämt är
mycket stark och i tillväxt.
Enligt vad tidigare anförts rörande ekonomien (kap. VI: 3) torde detta
utvecklingsarbete också, trots allt, vara sakligt berättigat. Förutsättningar
torde nämligen finnas, ehuru ännu icke förverkligade, för att flygningen snart
nog skall bliva ett betydelsefullt och ekonomiskt bärigt trafikmedel.
För Sverige är luftfarten ägnad att bliva av mycket stor betydelse. Vi
äro ekonomiskt och kulturellt ett folk med mycket vidsträckta internationella
förbindelser, men vårt land ligger avlägset. Snabba kommunikationer äro
därför för oss av största vikt, utgöra i själva verket en oundgänglig förutsättning
för att vidmakthålla och tipparbeta den ställning, vi redan erövrat.
De nya och i vissa avseenden revolutionerande förbättringar i kommunikationerna,
som luftfarten medför, är det nödvändigt att vi även tillgodogöra
oss. .
Nu föreligger för oss det lyckliga förhållandet, att de viktigaste, till effektiv
tidsvinst ledande luftförbindelserna kunna åstadkommas redan genom ett
flygprogram av ganska begränsad omfattning och följaktligen till ganska
måttliga kostnader. Så väldiga summor, som utomlands offras på flygväsendet,
kan det för oss icke bliva fråga om.
Så länge endast dagtrafik kommer ifråga, blir förbindelsen till A Östeuropa
den för oss utan all jämförelse viktigaste. För att medföra verklig nytta
måste den trafikeras året runt, och den kommer då att effektivt nedbringa
tidsutdräkten för passagerare och post från två dagar till en. Detta är enligt
de sakkunnigas mening en fördel av synnerligen stor betydelse för vårt land.
Full kommersiell nytta uppnås av den västeuropeiska linjen genom att den
utgår från Malmö i anslutning till nattågen från Stockholm, Göteborg och
Oslo samt framgår till Amsterdam, där anslutningslinjer till London och
Paris finnas. Såsom vid internationella linjer är vanligt bör denna lmje
trafikeras med halva antalet turer av Sverige och halva antalet turer av
annat land.
Av stor betydelse i ekonomiskt och politiskt avseende ar aven en flygförbindelse
med vårt östra grannland Finland, lämpligast upprätthållen å
sträckan Helsingfors—Stockholm. Önskvärt är givetvis att även denna linje
kan trafikeras hela året, men dels med hänsyn till de tekniska svårigheterna
under isläggnings- och islossningsperioderna och dels med hänsyn till kostnaderna
lia de sakkunniga ansett sig böra. föreslå denna linje tillsvidare
trafikerad under 8 månader, förslagsvis 1 maj—31 oktober och 15 januari
15 mars. Samtrafikering med Finland förutsättes, och önskligt vore att den
svenska linjen kunde utsträckas ända till Reval. _
Med dessa båda nu nämnda linjer uppnås de viktigaste av de effektiva
tidsvinster, som överhuvud taget kunna uppnås med enbart dagflygtrafik.
De sakkunniga anse därför, att ett första svenskt fiygprogram bör omfatta linjerna
Malmö—Amsterdam och Stockholm —Helsingfors. Dessa linjer betjäna
hela landets intressen och tillgodose i lika mån de olika delarnas intressen.
Såsom en olägenhet skulle kunna anföras, att Göteborg icke blir direkt
berörd av någon svensk flyglinje och Stockholm icke av den viktigaste av
dessa, kontinentlinjen. Orsaken härtill är emellertid objektivt välgrundad:
så länge ekonomien ej är tillfredsställande, måste flygningen begränsas genom
kombination med nattågsförbindelserna; i grund och botten uppnås härmed
samma reella nytta — ehuru något mindre bekvämlighet — som vid linjer,
utgående från Stockholm och Göteborg.
När flygekonomien förbättrats, kommer säkerligen flygprogrammet för dagtrafik
att bliva i hög grad utvidgat, med kontinentallinjen utdragen till Stock
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö Kungl. Majlis proposition nr 112.
hoim och Göteborg, särskilda linjer Malmö—Berlin och Stockholm-Berlin
eltermiddagslinje Göteborg—Köpenhamn—Hamburg, linje Stockholm—Baltikum,
vissa inre svenska linjer o. s. v. Allt detta måste emellertid anses
ff§Sa. utanför det nu aktuellas område, enär man icke kan överblicka, när
,y§ninf? av sådan omfattning blir ekonomiskt möjlig. Och en subventionermg
av spridda delar av ett sådant större program kan icke vara ekonomiskt
andamalsenligt.
tt f°r I?atrafik blir uppgiften att sätta Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo,
Helsingfors och Köpenhamn i förbindelse med London, Paris och Berlin
nied endast en natts transporttid. Den sannolika linjesträckningen i anslutning
till ett kontinentalt nattnät torde bliva Stockholm—Malmo—Hannover
°'', V" 0-G°teborg—Köpenhamn—Malmö. I första hand blir trafiken avsedd
tor postbefordran, i ett senare stadium väl även för persontrafik. De
sakkunniga, anse upprättandet av sådan nattrafik vara av utomordentligt stor
betydelse för vårt land. Ekonomiskt kan sådan trafik anses möjlig, örn
effektiv medverkan gives av alla de intresserade länderna och deras postverk.
Aven tekniskt kari nättrafiken anses redan nu möjlig, men för att upprätta
ifrågavarande nattlin jer erfordras dock mycket betydande förarbeten, både
av teknisk och organisatorisk-kommersiell art, och dessa förarbeten torde
krava några års tid.
De saickunniga anse därför, att utvecklingen av den svenska lufttrafiken
bor ske i två etapper, i första hand dagtrafik i ovan angiven omfattning och
i andra hand nattrafik. I tekniskt avseende innebär detta, att man går fram
torst till en svårighetsgrad, vintertrafik, och sedan till nästa, nattrafik. Dagtrafik
aret runt kommer att innebära samling av erfarenheter och utbildning
av personal till nytta även för deli blivande nättrafiken.
Au skulle visserligen med visst fog kunna sägas, att Sverige utan större
olägenhet skulle för sitt inträde på luftfartens område kunna avvakta den
tidpunkt, då de ekonomiska förutsättningarna så förbättrats, att luftfarten
utan ekonomiskt stöd av staten kan själv utveckla sig och betjäna de trafikbehov,
som förefinnas.
Enligt de sakkunnigas mening förefinnas dock goda skäl för Sverige att
“ecJ, nattlig ekonomisk uppoffring redan nu skaffa sig effektiv delaktighet
i luftfarten och genom egen insats däri sörja för att de för oss mest betydelsefulla
internationella förbindelserna bliva anpassade på för oss fullt
ändamålsenligt sätt.
Redan det ovan angivna dagtrafikprogrammet medför mycket stora fördelar
och åstadkommer en mycket effektiv förbättring av Sveriges internationella
kommunikationsläge. Detta program kan förverkligas enbart genom
utsträckning i tiden av den redan nu, ehuru mera försöksvis, pågående
trafiken på samma linjer. Hela trafikutökningen kan ske utan utökning av
® , f, 8 flygplanspark, materiel och organisation, blott genom en något mera
effektiv utnyttjning av de redan befintliga tillgångarna och följaktligen med
Jemförelsevis liten kostnadsökning. Ett understöd åt detta program synes
darfor vara ekonomiskt rationellt. Ett nedläggande av rörelsen, intill dess
ekonomien förbättrats, skulle däremot innebära en spoliering av den tillgång,
som den befintliga specialutbildade personalen och organisationen representerar,
varjämte flyghamnars anläggningskapital i sådant fall bleve värdelöst.
thor regelbunden trafik £ied daglinjen Malmö—Amsterdam, 12 månader,
-oo aoa°i 10 m Helsingfors, 8 månader, beräknas en årlig subvention av
*0U,000 kronor erforderlig, således en ganska liten ökning av den nuvarande
°00>000 kronor. Dock uppnås därmed en genomgripande förbättring
av trafiknyttan, innebärande i själva verket en övergång från hittillsvarande
provisoriska stadium av sommartrafik till ett effektivt trafikstadium.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
Såsom förut framhållits (Kap. Yl: 3) bör denna trafikutvidgning — ehuru i
och för sig av rätt blygsam omfattning — även möjliggöra ett såväl tekniskt
som ekonomiskt framstegsarbete, något som vid nuvarande trafikomfattning
knappast är möjligt. Ekonomiskt taget gäller, att en utvidgning av rörelsens
omfattning är nödvändig för att överhuvud möjliggöra en rationell drift och
så småningom uppnå räntabilitet. Dessutom är den nu utgående subventionen
otillräcklig för ett fortsättande av trafiken ens i hittillsvarande omfattning
— rörelsen har alltjämt gått med förlust — och det framstår såsom
skäligen otänkbart att kanna tillföra nytt enskilt kapital till verksamheten,
örn nuvarande trafik- och subventionsförhållanden skola bibehållas. Att vidhålla
nuvarande ordning för den statssubventionerade luftfarten framstår
därför icke blott såsom något ur trafiknyttans, ekonomiens och det tekniska
framåtskridandets synpunkt avgjort oändamålsenligt, utan jämväl såsom något
praktiskt taget rentav omöjligt.
Det är också nödvändigt att bereda luftfarten möjligheter till en organiskt
fortgående successiv utveckling. Faktiskt försiggår nu i hela Europa ett
uppbyggande av den kommersiella luftfarten, trots att den ekonomiska bärigheten
ännu är ofullkomlig. Det torde knappast vara vare sig ekonomiskt
klokt eller med vår nationella prestige förenligt att ställa oss helt utanför
denna utveckling. Säkerligen tillkommer inom få år ett europeiskt nattflygnät,
och det är av stor betydelse, att vi erhålla en god anslutning till
detta. Från olika håll ingångna förfrågningar visa, att man under förutsättning
av nordiskt intresse för saken är hågad att från början taga hänsyn
till de nordiska intressenas tillgodoseende på ändamålsenligt sätt.
Det är därför utan tvivel nödvändigt att Sverige nu fullföljer vad som
redan åtgjorts inom luftfarten, tar ställning till det fortgående uppbyggandet
av den europeiska luftfarten samt gör sig delaktigt däri genom egen lufttrafik
— vilken dock, såsom förut visats, till en början kan lia en blott begränsad
omfattning men ändock göra stor nytta.
Den civila luftfarten representerar även ett icke oväsentligt tillskott till
landets försvarskraft. Den innebär en tillgång av högt kvalificerad flygare-,
mekaniker- och verkstadspersonal ävensom utrustning och anläggningar av.
olika slag. Särskilt betydelsefull är utrustningen av flyghamnar, nödlandningsplatser
och flygleder, organiserandet av väderlekstjänst och radiotjänst
samt överhuvud hela den organisation, som civilflygningen för med sig.
Antalet i linjetrafik använda flygplan är visserligen litet, men förefintligheten
av denna trafik leder till ökat flygintresse, som kan framkalla såväl ökad
materielanskaffning som framförallt ökad flygareutbildning.
Av dessa skäl anse de sakkunniga en måttlig årlig insats av staten till
luftfartens stödjande under en övergångsperiod vara fullt motiverad.
Mot det program för våra utländska flygförbindelser, som här motiverats,
har, säga de sakkunniga, ofta anförts, att det icke i tillräcklig grad
tillgodoser svenska intressen, eftersom flygningen nästan helt verkställes
utom rikets gränser, men icke inom svenskt territorium. Häremot må till
en början genmälas, att flygning i luften ovanför svensk mark icke i och
för sig är något svenskt intresse, med mindre den medför påtaglig praktisk
nytta för de orter, den berör. Det väsentliga i denna fråga är, att på flygningens
nuvarande stadium några nämnvärda fördelar icke kunna uppnås
genom inomsvensk trafik, medan däremot flygningen kan lia ett mycket stort
värde genom att närma oss till andra länder. Och detta närmande åstadkommes
effektivast genom flygning, som till övervägande del går utom landets
gränser.
10
Kungl. Majlis proposition nr 112.
I fråga om möjligheten att stanna med den svenska linjens ändpunkt i
Hamburg och lita till att främmande bolag i anslutning därtill trafikera
sträckorna bortom Hamburg hava de sakkunniga anfört:
Detta skulle begränsa de svenska kostnaderna, förutsatt att även på
sträckan Malmö—Hamburg samtrafik upprättades och Sverige blott behövde
upprätthålla halva trafiken, såsom nu sker å linjen Malmö—Amsterdam.
Emellertid måste uppmärksammas, att upprätthållandet av den nordisk-västeuropeiska
flyglinjer i förstklassig form och med fullgod materiel är ett betydande
nordiskt intresse, och för att få ett tillräckligt inflytande på tidtabellen
och på linjens standard m. m. är det högst önskvärt, att Sverige,
såsom representant för Norden, deltar i trafiken i tillräckligt stor utsträckning.
Örn Sverige deltoge blott på en liten del av trafiklinjen, kunde lätt
riskeras, att trafikanordningarna icke bleve ordnade på ett för Sverige tillfredsställande
sätt. Även de många ombytena under resan till olika flygplan
och olika flygbolag skulle verka hinderlig! för trafikens utveckling. Det
synes . önskvärt, att Sverige understöder den idé, som ligger under namnet
Scandinavian Air Express, vilket lancerats för denna linje. Amsterdam är
en viktig knutpunkt i den europeiska luftfarten och det samarbete med
Holland, som redan åstadkommits, är av värde. Dessa värden böra ej givas
till spillo. Utan att taga ståndpunkt till denna fråga för en längre period
framåt, mäste det därför sägas, att det åtminstone tillsvidare är synnerligen
önskvärt och ekonomiskt väl försvarbart, att Sverige fortfar att deltaga i
trafiken på linjen Malmö—Amsterdam.
Över de sakkunnigas betänkande hava utlåtanden avgivits av åtskilliga ämbetsmyndigheter
och enskilda sammanslutningar.
Därvid har kommerskollegium, som anbefallts att avgiva utlåtande efter
hörande av de auktoriserade handelskamrarna i riket, överlämnat av handelskamrarna
avgivna yttranden.
De sakkunnigas förslag har i allmänhet tillstyrkts av handelskamrarna.
Sålunda anser Stockholms handelskammare statsanslag fortfarande böra beviljas
för understödjande av den civila luftfarten. Icke minst med hänsyn till
vår ställning i det internationella umgänget vore det enligt handelskammarens
mening beklagligt, om Sverige skulle avbryta sin medverkan vid uppehållande
av regelbundna flygförbindelser. För att affärslivet fullt skulle kunna utnyttja
de förmåner, som lufttrafiken beredde, vore det givetvis av vikt, att den
icke enbart bleve en säsongföreteelse utan att den i möjligaste mån utsträcktes
över hela året. Från denna synpunkt ansåge handelskammaren det också angeläget,
att, på sätt de sakkunniga föreslagit, förberedelser vidtoges för upprättande
av nattlinjetrafik. Östergötlands och Södermanlands handelskammare
anför, bland annat, att det läge i sakens natur, att. den nytta, som näringslivet
kunde draga av den reguljära lufttrafiken, sådan den komme att ordnas enligt
de sakkunnigas förslag, bleve olika allt efter som trafikanterna befunne sig
närmare till eller fjärmare från lufttrafiklinjernas anhaltstationer eller lämpligt
belägna anknytningslinjer. Lyckligt vore givetvis, örn trafikanterna härvidlag
kunde beredas i största möjliga grad samma fördelar. Då emellertid de
sakkunnigas förslag avsåge ett begränsat skede i lufttrafikens utveckling och
därunder samlade erfarenheter kunde antagas bliva lagda till grund för den
därpå följande utvecklingen, ansåge sig handelskammaren nu icke böra framkomma
med några yrkanden i fråga örn själva trafikens ordnande. Smålands
och Blekinge handelskammare förklarar sig helt ansluta sig till det program,
som de sakkunniga uppdragit för den svenska civilluftfartens utveckling. Got
-
11
Kungl. Majus proposition nr 112.
lands handelskammare uttalar, att handelskammaren i allo delade de sakkunnigas
mening, att luftfarten vore av synnerligen stor betydelse för utvecklingen
av vårt folks ekonomiska och kulturella förbindelser med utlandet och
särskilt med Västeuropa, då den förbättring i kommunikationerna, som luftfarten
representerade, vore ägnad att häva den isolering, som Sveriges geografiska
läge medförde. För upprätthållandet av flygförbindelse med Finland i
större omfattning och av mera stadigvarande ari; än hittills syntes det handelskammaren
även föreligga fullgiltiga skäl. Såsom de sakkunniga framhållit
finge dock luftfarten större trafikbetydelse nied kommersiellt värde först när
den kunde bedrivas regelbundet under hela året samt även nattetid. Till de
riktlinjer, som av de sakkunniga uppdragits för den svenska lufttrafikens utveckling,
uttalade handelskammaren sin fulla anslutning. Skånes handelskammare
ansluter sig fullt till de av de sakkunniga uppdragna allmänna riktlinjerna
för den svenska lufi fartens framtida utveckling. Handelskammaren, i
Goleborg anför, att handelskammaren funne det vara av största betydelse, att
Sverige icke ställdes utanför den kedja av luftfartsförbindelser, som omslöte
Europa, och instämmer livligt i vad de sakkunniga yttrat i detta hänseende.
Den av de sakkunniga föreslagna planen för utvecklandet av Sveriges luftfartsförbindelser
funne handelskammaren på det liela taget vara riktig, även örn
handelskammaren måste beklaga, att realiserandet av den inom handelskammarens
verksamhetsområde hysta förhoppningen örn direkt luftfartsförbindelse
mellan Göteborg och England uppskjutits till ett obestämbart fjärran. Med
instämmande i de sakkunnigas uppfattning funné handelskammaren det under
förhandenvarande förhållanden vara det lämpligaste, att luftfarten inskränktes
till att omfatta förbindelserna mellan Malmö och Amsterdam samt Stockholm
och Helsingfors. Handelskammaren ville emellertid också framhålla den absoluta
nödvändigheten av att trafiken å dessa sträckor uppehölles under hela
året, då detta enligt handelskammarens uppfattning vore en ofrånkomlig betingelse
för att luftfartstrafiken skulle kunna bliva av verklig betydelse som
trafikled och medföra den avsedda nyttan för vårt näringsliv. Västergötlands
och Norra Hallands handelskammare har framhållit, att med hänsyn till sina
vidsträckta internationella förbindelser, sitt något avlägsna läge och sin betydande
utsträckning i norr och söder vårt land för tillgodoseende av sina kommersiella
intressen hade i alldeles särskilt hög grad behov av goda luftfartsförbindelser.
Enligt handelskammarens mening vore det därför av vikt, att
Sverige under det intensiva rationaliseringsarbete, som för närvarande påginge
inom de flesta av Europas länder med uppgift att koncentrera trafiken till ett
fåtal effektiva och reguljärt drivna linjer med stark kommersiell betoning, i tid
sörjde för sina internationella luftfartsförbindelser. En försummelse i detta avseende
kunde nämligen lätt i framtiden göra oss beroende av våra grannar och
deras speciella intressen till skada för vårt eget lands ekonomiska utveckling.
På grund härav har handelskammaren för sin del tillstyrkt de sakkunnigas
förslag och samtidigt framhållit vikten av att trafikflygningens karaktär av
säsongföreteelse upphörde och flygning arel om komme till stånd, samt alf
endast sådana flyglinjer, vilka tjänade hela landets intressen, åtminstone tills
vidare, erhölle statsunderstöd. Handelskammaren, i Karlstad framhåller, att för
eif land med det avskilda läge. som Sverige in togo, ett ^ utvecklat flygväsen
framstode såsom mera av behovet påkallat än på andra håll och att det enligt
handelskammarens mening mäste anses nödvändigt, att Sverige för sitt näiingslivs
stödjande och befordrande följde med den hastiga utvecklingen i andra
länder Utan uppenbar skada kunde Sverige ej försumma att sjiilv taga hand
om och utveckla sin luftfart. Till sitt fulla gagn kunde luftfarten emellertid
oj komma med enbart dagtrafik, och handelskammaren funne det därför helt
naturligt att i programmet för luftfartens utveckling även ingmge förberedelser
12
Kungl, Maj:ts proposition nr 112.
för införande av nattlinjetrafik. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands
lan anför, att för vårt land med dess avlägsna geografiska läge komme
luftfarten säkerligen att bliva till utomordentlig nytta. Det syntes av detta
skal angelaget för oss, att utvecklingen av våra lufttrafikförbindelser icke
genom bristande stöd trän statsmakternas sida fördröjdes. Det av de sakkunniga
framlagda lörslaget syntes vara klokt avvägt och utan att sikta åt alltför
a\ lags na mai vara väl ägnat att tillgodose de krav, sorn för närvarande borde
uppställas Vad som hade den största betydelsen vore tvivelsutan, att luftfarten
hjälptes ur det stadium av provisorium, som hittills kännetecknat densamma,
och att daglig trafik med kontinenten etablerades. Vilken betydelse
detta hade visades av sistlidne vinters issvårigheter. Av stor vikt vore utan
tvivel även, att en regelbunden flygtrafik komme till stånd med våra östra
grannländer. Dessa båda förbindelser funne handelskammaren, i likhet med de
sakkunniga, vara de, som främst borde tillgodoses. Handelskammaren i Gävle
uttalar, att handelskammaren funnit de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna
iör den civila luftfartens stödjande och utvecklande välbetänkta. Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare finner tidpunkten nu böra vara
inne att göra våra flygförbindelser Malmö- -Amsterdam och Stockholm—Helsingfors
permanenta året runt eller största möjliga del därav. När en sådan
ordning kunde genomföras med redan befintligt flygmateriel, flygstationer och
organisation med en så förhållandevis obetydligt högre statssubvention, som
föreslagits, syntes allt skäl föreligga att följa de sakkunnigas anvisningar i
sadan! avseende och utvinna största möjliga nytta av flygförbindelserna i fråga.
Denna nytta kunde ju visserligen vidkommande näringslivet i handelskammalens
distrikt ännu sa länge sägas vara av tämligen sekundär betydelse, men
ilyfffrafiken stöde endast i början av sin utveckling* oell det vore av vikt för
Sverige med dess vidsträckta internationella förbindelser att icke vara efter sin
tid och att icke i detta avseende försitta de möjligheter, som Sverige oaktat sin
avlägsna belägenhet besutte. Nya flygleder — som mer eller mindre direkt
komme att beröra landets olika delar, beträtt ande Norrland exempelvis den
projekterade linjen Stockholm—Långsele — för att snabbt via de stora huvudlederna
sätta dessa landsdelar i förbindelse med utlandet torde icke låta länge
vänta på sig, och det vore då av utomordentlig vikt, att trafiken på huvudlederna
vöre väl i gång. Handelskammaren anslöte sig i alla delar till de sakkunnigas
ståndpunkt till det svenska flygväsendets ordnande, i en nära liksom
i en mera avlägsen framtid, samt finge således livligt tillstyrka, att åtgärder
vidtoges samt anslag beviljades i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit.
Norrbottens och, Västerbottens läns handelskammare framhåller, bland
annat, att av de under den hittillsvarande, statsunderstödda luftfarten samlade
erfarenheterna hade de sakkunniga dragit den .säkerligen riktiga slutsatsen, afl
tiden nu vore inne att övergå från försöksstadiet till åstadkommande av _ så
långt naturföreteelserna medgåve — fullt reguljär trafik a hittills helt utprovade
linjer.
Stockholms rederiförening har framhållit följande:
Det förefölle rederiföreningen, som örn de sakkunnigas förslag val kraftigt
inriktats på åstadkommande av förbättrade svenska flyglinjer över främmande
lands territorium. _ Det vore enligt rederiföreningens uppfattning beklagligt,
att statsmakterna icke nu syntes kunna bliva i tillfälle afl, samtidigt med det
av de sakkunniga framlagda förslaget, få till prövning upptaga och granska
en fullständig plan angående de åtgärder, som vore erforderliga för Sveriges
anslutning medelst nattpostflyglinjer till på kontinenten förefintliga eller tillämnade
flyglinjer för postbefordran. Att snarast möjligt en sådan anslutning
vunnes vore av den största betydelse för Sverige och dess näringsliv. De kost
-
13
Kungl. Majus proposition nr 112.
naclér, som av statsmakterna nedlades härå, syntes även säkrare komma landet
till godo än understöd åt svenska flyglinjer över utländskt territorium, vilkas
utnyttjande ju alltid kunde kringskäras genom åtgärder, varöver vi icke kunde
råda. Såsom ett nationellt intresse måste även betecknas, att Sverige sökte tillförsäkra
sig ledningen av den inhemska flygtrafiken; och främjandet härav
syntes statsmakterna vara beredda att understödja. Vid prövningen av frågan
om understöd för en utökning av flygtrafiken Stockholm—Helsingfors borde,
enligt rederiföreningens förmenande, särskilt beaktas, att därigenom konkurrensen
mellan denna trafik och den av ett svenskt rederiföretag hittills under
en lång följd av år med statsbidrag uppehållna sjöfartsförbindelsen mellan
Sverige och Finland komme att skärpas och möjligheterna för nämnda sjöfartsförbindelse
att så småningom uppnå ett fullt tillfredsställande ekonomiskt resultat
att försvåras. Uppenbart vore, att lufttrafiken, vilken vore inriktad på
att bereda snabba kommunikationsmöjligheter, icke inom överskådlig framtid
kunde komma att helt ersätta sjöfartsförbindelsen med dess vidare uppgifter.
Det måste därför anses nödvändigt, att även i fortsättningen nämnda sjöfartsförbindelse
komme i åtnjutande av allt det understöd från statens sida, som
kunde anses erforderligt för förbindelsens uppehållande i full utsträckning. I
detta sammanhang erinrades jämväl, att det med det svenska luftfartsbolaget
samarbetande finska bolaget under de gångna åren kommit i åtnjutande av
väsentligt mindre .statsbidrag än det svenska.
Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttrande av Sveriges Allmänna
Sjof arts för enina och Sveriges Redareförening, sorn i gemensamt yttrande anfört,
bland annat;
De sakkunniga syntes hava i första hand inriktat sig på åstadkommande
av förbättrade utlandsförbindelser. Det syntes dock enligt föreningarnas förmenande
vara ett nationellt intresse, att Sverige icke försummade att i god tid
tillförsäkra sig ledningen av den inhemska flygtrafiken. I sådant hänseende
konstaterade föreningarna, att, medan det enda svenska flygföretaget — med
statens stöd — trafikerade linjer, som till stor del och vad beträffade särskilt
linjen Malmö—Amsterdam till så gott som hela sin sträckning (Köpenhamn—
Amsterdam) ginge fram över främmande territorium, utländska företagare ombesörjde
flygtrafiken på sådana viktiga svenska huvudorter som Stockholm och
(löteborg samt jämväl mellan svenska orter inbördes (Stockholm—Kalmar).
Föreningarna tilläto sig uttala, att ökad vikt borde läggas på den del av frågan,
som berörde den inrikes flygtrafiken, och att därför borde övervägas, huruvida
icke det anslag, som kunde komma att beviljas, borde avses huvudsakligen för
åtgärder i nämnda syfte. I detta sammanhang kunde erinras om, att det finska
bolag, med vilket samtrafik Finland—Sverige bedreves, för närvarande erhölle
avsevärt mindre statsbidrag än del svenska företaget, under det att vid bestämmandet
av hittills utgående statssubventioner för sjöförbindelsen mellan
dessa länder man från svensk sida syntes hava ansett, att det finska intresset
av förbindelsen ifråga vore det större. Vid avvägandet av svensk statssubvention
till flyglinjen borde givetvis även noga beaktas intresset av att icke upprätthållandet
av den reguljära linjesjöfarten med dess ur allmänna synpunkter
vidare och viktigare uppgifter över hövan försvårades.
För egen del har kommerskollegium till en början erinrat, ali av de till kollegium
i ärendet avgivna yttrandena framgår, att olika meningar yppats med
avseende å frågan, örn den svenska civila luftfarten bör sålunda inskränkas,
att de svenska flyglederna till större delen läggas över svenskt territorium, varefter
anknytning skulle, ske till utländska flyglinjer, eller örn de svenska flyg
-
14
Kungl. Majus proposition nr 112.
lederna böra så utsträckas, att vi genom desamma vinna direkt förbindelse med
någon av centralpunkterna i det internationella flygledsnätet. Härefter fortsätter
kollegium:
Den av aktiebolaget Aerotransport med stöd av allmänna medel hittills bedrivna
lufttrafiken har varit lagd efter linjer, som överensstämma med det sistnämnda
alternativet. De sakkunniga hava också förordat ett fullföljande och
ytterligare utbyggande av denna lufttrafik.
Under nuvarande förhållanden måste, såsom de sakkunniga på ett klarläggande
sätt visat, flygningen begränsas till de längre sträckor, där verkligt
avsevärd tidsvinst uppnås för både resande och post. Så länge endast dagflygning
förekommer, böra också nattågsförbindelser, där sådana stå till buds, i
första hand utnyttjas och flygförbindelserna anslutas till nattågen.
Ur dessa synpunkter äger enligt kollegii mening de sakkunnigas program
för dagflygningarnas anordnande under den närmaste framtiden avgjort företräde
framför de förslag till svenska dagflyglinjer över svenskt territorium,
som blivit i ärendet framförda.
Av synnerligen stor betydelse för bedömandet av frågan örn den lämpligaste
planeringen av de svenska dagflyglinjerna torde även vara, att vårt land endast
under den förutsättningen, att vi utsträcka vår flygtrafik till en centralpunkt i
det internationella flygnätet, torde kunna påräkna, att vederbörlig hänsyn tages
till vårt intresse att erhålla en tillfredsställande anknytning till de olika flyglinjerna
på kontinenten.
Allteftersom flygekonomien förbättras bör emellertid, såsom jämväl de sakkunniga
förutsätta, dagflygningen på kontinenten och Finland kompletteras
med svenska flyglinjer över svenskt territorium genom kontinentallinjens utsträckande
till Stockholm och över Göteborg till Oslo, varjämte en svensk flygled
bör uppdragas från Stockholm till Norrlands olika affärscentra.
Av vad nu anförts framgår, att kollegium för sin del ansluter sig till de
sakkunnigas program för dagflygtrafikens ordnande under den närmaste framtiden.
Att dagflygningar med kontinenten och Finland i enlighet med de sakkunnigas
program för Sverige äger det intresse, att fortsatt statsunderstöd för deras
genomförande bör beviljas, synes kollegium uppenbart. Den förhöjning av
statsunderstödet, som de sakkunniga föreslagit, finner kollegium vara väl motiverad
med hänsyn till den ökade trafiknytta, som dagflygningarnas utsträckande
enligt de sakkunnigas förslag över hela året eller, vad Finland beträffar,
större delen därav skulle komma att medföra.
Generalpoststyrelsen har anfört:
Såsom de sakkunniga framhållit, kommer den snabbhet i trafiken, som flygningen
skänker, till sin fulla rätt och når sin största betydelse på längre avstånd.
Det är därför av vikt, att Sverige anknytes till det kontinentala flyglinjenätet
på sådant sätt, att direkt flyganslutning erhålles till Europas viktigare
handelscentra. Genom dagflygningen Malmö—Hamburg—Amsterdam
har Sverige ernått en god sådan anknytning. Från Amsterdam har nämligen
erhållits direkta anslutningar till London och Paris. Dessutom har anslutning
i Hamburg ernåtts med flyglinjer till flera större städer i Mellaneuropa.
Regelbundenheten i flygtrafiken å Amsterdamlinjen under sommaren 1929
har varit tillfredsställande. Av 175 turer hava sålunda icke mindre än 171
(98 %) varit ur posta! synpunkt »ändamålsenliga». Vid en tur erhölls flyganslutning
till London, men däremot icke till Paris. Posten till Paris befordrades
därför denna gång från Amsterdam med nattåg och framkom med en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majlis proposition nr 112. 1 5
dags i stället för ett dygns tidsvinst. Endast vid de återstående tre turerna,
då flygningen avbröts under vägen, uppstod ingen tidsvinst.
För att en luftpostförbindelse skall bliva till verklig nytta fordras emellertid,
att den uppehälles året runt med dagliga turer, och generalpoststyrelsen
anser därför genomförandet av de sakkunnigas förslag att anordna trafik i
sådan utsträckning å linjen Malmö—Amsterdam som ett verkligt framsteg.
Generalpoststyrelsen skulle gärna sett, att flygtrafik året runt hade kunnat
förverkligas även å linjen Stockholm—Helsingfors. Då så emellertid av tekniska
skäl för närvarande icke lärer vara möjligt, får generalpoststyrelsen tillstyrka
de sakkunnigas förslag örn åtta månaders trafik årligen å denna linje.
Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat:
Enligt järnvägsstyrelsens uppfattning är för vårt lands vidkommande understöd
åt den civila flygningen fullt berättigat, därest man kan räkna med, att
befordring med flygplan framdeles har utsikt att bliva ekonomiskt bärig.
Huruvida sådan förutsättning kan anses vara för handen, måste anses ovisst,
såsom beroende dels på att driftkostnaderna för luftfart skola genom tekniska
förbättringar kunna avsevärt nedbringas, dels på att förtroendet till luftfartens
säkerhet och regelbundenhet skall tillväxa, samt slutligen dels på att tillräckliga
avgifter för självkostnadernas täckande — åtminstone efter viss reduktion av
nuvarande mycket höga kostnader — skola kunna uttagas. Inom järnvägsstyrelsen
råder icke en enhetlig uppfattning i frågan, huruvida de sakkunnigas i
berörda hänseenden uttalade optimism har fullt berättigande. Hur än den blivande
utvecklingen må komma att utfalla, gäller det i varje fall att uppnå en
sådan organisation av luftfarten under nuvarande skede, då driften såväl i
tekniskt som kommersiellt hänseende ännu står på ett försöks- och utvecklingsstadium,
att man icke binder staten vid oproportionerligt höga kostnader för
upprätthållande av en luftfart, som tilläventyrs kommer att förbliva förlustbringande.
Avgörande för luftfartens ekonomi är storleken av de avgifter, som uttagas
respektive kunna uttagas för olika slag av luftbefordring. Vid personbefordring
täcka nu utgående avgifter trots god trafikfrekvens icke ens hälften av
nuvarande självkostnader. För att personbefordring med aeroplan under nuvarande
driftkostnadsförhållanden skulle bliva lönande, skulle därför fordras,
att biljettprisen bleve mer än fördubblade, utan att trafikens storlek härav
rönte någon egentlig påverkan.
Ett fastlåsande av avgifterna vid nuvarande allt för låga belopp torde innebära,
att statssubventionen förblir beständig. Under framhållande av det
olämpliga häri får styrelsen understryka angelägenheten av att biljettavgifterna
för färd å de statsunderstödda luftlinjerna snarast möjligt undergå sådan förhöjning,
som med hänsyn till framdeles beräkningsbara självkostnader kan
synas skälig och med hänsyn till övriga inverkande förhållanden får beräknas
giva bästa ekonomiska resultat.
Fraktgods av sådant slag, att det fordrar snabbast möjliga transport och
kan bära mycket höga avgifter för sådan, finnes till endast begränsade mängder.
Av större belydelse är brevposten, som i hög grad lämpar sig för luftbefordring
på grund av regelbundenheten i transport- och utrymmesbehov samt
kravet på snabbhet.
De synes styrelsen, som böra postverken, och i främsta rummet Sveriges, vid
befordring över svenska luftlinjer erlägga så beräknade avgifter, att ingen förlust,
att täckas av allmänna statsmedel, uppkommer. Särskilt är angeläget, att
,så sker beträffande luftlinjer, som helt inrättas för postverkets räkning. Redan
upprättandet och tillhandahållandet utan avgift av fyrleder och radiotjänst
innebära betslande förmåner.
16
Kungl. Majus proposition nr 112.
Efter att hava berört de av de sakkunniga framlagda ekonomiska kalkylerna,
fortsätter järnvägsstyrelsen:
Ifrågavarande luftlinjetrafik är starkt förlustbringande. För att densamma
skall kunna upprätthållas fordras, utom andra förmåner, att direkta årliga
understöd lämnas till belopp, betydligt överstigande linjernas egna trafikinkomster.
Om det än finnes anledning antaga, att luftfartens driftsekonomi
genom tekniska förbättringar och ökad trafik skall kunna förbättras, så synas
dock varken vunna erfarenheter under nu förfluten femårig trafikeringstid eller
teknikens nuvarande ståndpunkt ägnade att inge grundad förhoppning, att
ifrågavarande luftlinjer med nu gällande taxor skola framdeles kunna upprätthållas,
utan att ett betydligt statsunderstöd alltjämt lämnas. I vilken grad det
kan bliva möjligt att genom höjning av grunderna för avgiftsberäkningen förbättra
luftfartens ekonomi är tills vidare ovisst. Någon stor trafikbetydelse för
landet med även kommersiellt värde har hittillsvarande lufttrafik, enligt vad
av de sakkunniga anföres, knappast haft. Sådan betydelse skulle enligt de sakkunniga
uppnås först vid regelbunden trafik under hela eller åtminstone en
större del av året och särskilt när trafiken kan gå även på natten. Tydligt är,
att de sakkunniga härvid tagit särskilt sikte på det kommersiella värdet av
snabbast möjliga postbefordring.
Ehuru det således måste anses ovisst, huruvida en luftbefordring å linjerna
Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors skall kunna utvecklas till
ekonomisk bärighet, vill styrelsen icke motsätta sig fortsatt och även ökat
anslag till linjernas upprätthållande, då fråga endast är örn att genom en relativt
mindre ökning av tidigare utgående understöd få ett större utbyte av luftlinjerna
och öppna möjligheter till en för framtiden förbättrad ekonomi för
desamma.
Styrelsen ifrågasätter emellertid, att ett understöd med 700,000 kronor årligen
icke ställes i säker utsikt för så lång tid framåt som föreslagna fem år,
utan att understödets storlek såväl under denna försökstid som än mera för
efterföljande tid göres beroende av den blivande ekonomiska utvecklingen under
femårsperioden och av luftbolagets under denna ådagalagda strävan att genom
lämpliga taxeåtgärder och klok hushållning uppnå bästa möjliga ekonomiska
resultat för en svensk luftfart. Till dessa åtgärder bör då även räknas en efter
driftkostnaderna genomförd reglering av ersättningen för postgods.
Generaltullstyrelsen har icke funnit något att erinra mot de av de sakkunniga
väckta förslagen.
Statskontoret har framhållit att, därest med det beräknade anslagsbeloppet
trafiken verkligen kunde utsträckas å linjen Malmö—Amsterdam till 12 i stället
för nu omkring 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors till 8 från för
närvarande omkring 5 månader örn året, anslagsökningen frän nuvarande
500,000 kronor med 200,000 kronor syntes ganska måttlig och att sålunda ur
denna synpunkt intet torde vara att erinra mot förslaget. En annan fråga vore
naturligtvis, huruvida ett så stort belopp som 700,000 kronor jämte övriga av
de sakkunniga föreslagna, anslag flir luftfart å tillhopa 85,000 kronor lämpligen
kunde inrymmas å riksstaten utan förfång för andra berättigade intressen.
Härom vore statskontoret icke i tillfälle att uttala sig.
Cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet hava icke haft
något att erinra mot den del av de sakkunnigas framställning, varom nu är
fråga.
Chefen för generalstaben har särskilt framhållit, att det ur militär synpunkt
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
vore önskvärt, att lufttrafik i första hand komme till utförande inom landet.
Beträffande en sådan lufttrafik hade han vid upprepade tillfällen framhållit
betydelsen av en linje Stockholm—Luleå. Med hänsyn till den förebragta ekonomiska
utredningen ville chefen för generalstaben icke motsätta sig, att föreslaget
understöd lämnades den civila luftfarten för avsedda ändamål. Förberedelser
för lufttrafik inom landet borde omfatta en undersökning icke endast
av möjligheterna för de av de sakkunniga föreslagna linjerna utan även av
möjligheterna för en linje Stockholm—Luleå. Härvid syntes det av de sakkunniga
framlagda förslaget örn en huvudsakligen kommunal Norrland slinje vara
värt beaktande.
Överståthållarämbetet har överlämnat yttrande av Stockholms flyghamnsstyrélse,
som anfört bland annat:
Vid uppgörande av de sakkunnigas trafikprogram syntes knappast tillräcklig
hänsyn hava tagits till landets verkliga trafikbehov å förevarande område,
och de erinringar, som ur denna synpunkt kunde framställas, syntes böra tillmätas
så mycket större vikt, som de tekniska förutsättningarna ej blott för
persontrafikens fulla bärighet utan även för nattpostflygning med den säkerhet
och regularitet, som postens intressen krävde, ännu ingalunda vore för handen
utan tvärtom syntes ligga i en obestämd framtid. Under den tilläventyrs långa
övergångstid, då för reguljär lufttrafik krävdes subventioner av allmänna medel,
syntes det ej minst ur ekonomisk synpunkt vara önskvärt, att de tillgängliga
medlen noggrant anpassades efter de verkligen föreliggande behoven.
Ur denna synpunkt torde i första rummet emot de sakkunnigas trafikplan
kunna erinras, att den icke i tillräcklig mån beaktade de trafikintressen, som
anknöte sig till landets viktigaste handelsstäder, Stockholm och Göteborg, och
givetvis främst till huvudstaden. I själva verket syntes det utgöra lufttrafikens
viktigaste uppgift att direkt anknyta landets huvudorter till kontinentens trafiknät.
Behovet av snabba förbindelser med utlandet samlade sig givetvis i
främsta rummet i huvudstaden. Först under förutsättning av direkta förbindelser
mellan Stockholm och utlandet kunde de fördelar, lufttrafiken medförde,
komma fullt till sin rätt. Redan nu utgjorde stockholmare en väsentlig del,
måhända flertalet av luftpassagerarna till och från Malmö. Malmö kunde således
anses såsom Stockholms viktigaste flyghamn söderut, men dess avstånd
till huvudstaden innebure stora olägenheter.
Till förmån för valet av Malmö såsom utgångspunkt för den kontinentala
linjen talade visserligen de postala motiven, vilka påkallade postens avgång på
kvällen från huvudorterna, men styrkan i dessa motiv vore givetvis i väsentlig
mån beroende därav, att flygning kunde med nöjaktig regularitet genomföras
året runt. Enligt erfarenheterna hittills syntes denna förutsättning knappast
föreligga.
Hen andra synpunkten i avseende å trafikbehoven, som i de sakkunnigas trafikplan
icke syntes hava tillräckligt beaktats, kunde så uttryckas, att det svenska
trafikintresset söderut bäst tillgodosåges genom en anknytning till de
tyska luftlinjerna. Härför talade i främsta rummet enligt styrelsens mening
den av de sakkunniga på ett anmärkningsvärt sätt förbisedda omständigheten,
att de svenska resorna söderut i övervägande grad avsåge Mellaneuropa. Först
i andra rummet komma Västeuropa. För den dyrbara och, som i det följande
komme att visas, även onödiga förlängningen av Hamburglinjen till Amsterdam
anförde de sakkunniga i huvudsak blott prestigeskäl, som icke syntes vara på
sin plats, då fråga vore örn en trafik med så dåliga ekonomiska förutsättningar
som luftfarten.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 89 haft. (Nr 112.)
268 30 2
18
Kungl. Majus proposition nr 112.
Slutligen förefölle det anmärkningsvärt, att de sakkunniga icke syntes hava
fäst närmare avseende vid de luftlinjer, som på tyskt initiativ och huvudsakligen
genom det tyska trafikföretagets försorg redan förbunde Stockholm och
även Göteborg med kontinenten. Det syntes styrelsen föreligga goda skäl att
överväga, huruvida det icke vore möjligt att genom svensk medverkan å dessa
flygrouter för relativt låg kostnad effektivare tillgodose de verkliga trafikbehoven,
än som enligt det föreslagna trafikprogrammet skulle komma att äga
rum.
De sakkunniga syntes nämligen hava underskattat de fördelar, som för
svensk trafik kunde vinnas genom en anknytning med det tyska lufttrafiknätet.
Enligt den gångna sommarens tidtabeller för lufttrafiken vore linjen Hamburg
—Amsterdam obehövlig för de svenska passagerarnas befordran till Paris eller
London, då de från Hamburg över det tyska trafiknätet kunde nå samma mål
med enahanda tidsvinst. Att med hänsyn till besvären av vissa omstigningar
offra en betydande del av den samlade subventionssumman på förlängningen av
den svenska linjen till Amsterdam syntes därför icke böra komma i fråga. Ej
heller syntes de sakkunniga hava beaktat de betydande trafikfördelar, som den
direkta tyska linjen från Stockholm till Berlin skänkte. Det hade på denna väg
under sommaren varit möjligt att på en dag nå från Stockholm över Berlin till
Warschau, Breslau, Wien, Munchen, över Frankfurt till Heidelberg och Darmstadt
samt över Dortmund till Essen och Dusseldorf — resor, som med järnväg
toge ett och ett halvt dygn eller längre tid. Genom anknytning till nattågen i
Västtyskland hade stockholmsresande sålunda även kunnat nå Paris på samma
tid som genom nattåg till Malmö och med den svenska flyglinjen över Amsterdam.
Dessa exempel visade, vilka fördelar som genom lämpliga anknytningar till
det tyska trafiknätet stöde att vinna, och med hänsyn till det intresse och de
kostnader, den tyska lufttrafiken redan nedlagt å de direkta linjerna till Stockholm
och Göteborg utan eller med blott ringa medverkan från svensk sida, syntes
det vara sannolikt, att denna väg även erbjöde utsikter till en mera ekonomisk
lösning av den svenska lufttrafikens problem. Under alla förhållanden måste
det anses oegentligt och föga överensstämmande med de verkliga trafikbehoven
att med anslag av svenska statsmedel fortfarande uppehålla linjen Hamburg—
Amsterdam, medan exempelvis den för svenska trafikbehov vida viktigare linjen
Malmö—Berlin och den direkta linjen från Stockholm till Tyskland fortfarande
gjordes helt och hållet beroende av fortsatt tyskt intresse. Huruvida denna
förutsättning komme att bliva beståndande syntes åtminstone osäkert. Stockholms
stad hade vid flera tillfällen fått mottaga framställningar örn svensk
samverkan å den tyska linjen till Stettin och Berlin. Att den negativa hållning,
som från svensk sida i detta hänseende iakttagits, kunde sätta linjens fortsatta
tillvaro i fråga, framginge bland annat därav, att linjen sommaren 1928
endast trafikerades varannan dag, och att för sommaren 1930 endast tre månaders
trafik ställdes i utsikt.
På grund av vad sålunda anförts ansåge flyghamnsstyrelsen, att frågan örn
det aktuella svenska lufttrafikprogrammet borde underkastas ett förnyat övervägande
med särskilt beaktande av här förut anförda synpunkter.
För egen del har Överståthållarämbetet funnit de sakkunnigas förslag icke
giva anledning till erinran med avseende å de synpunkter, som polismyndigheten
äger att företräda.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit bärande skäl föreligga för en fortsatt
statssubvention av den civila luftfarten.
Kungl. Majda proposition nr 112. 19
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har överlämnat yttrande av Sällskapet
för flygtrafik i Göteborg, som anfört:
Sällskapet hade intet att erinra mot fortsatt understöd till linjen Stockholm
—Helsingfors och ej heller att flygtiden å denna liksom andra nödiga anslutningslinjer
efter hand ökades att omfatta en större del av året.
Yad däremot gällde den sydgående svenska flyglinjens fortsättning utefter
sträckan Hamburg—Amsterdam hade sällskapet icke genom de sakkunnigas
utredning kunnat övertygas, att svensk subvention vore nödig för att denna
trafik och därmed förbindelsen med London denna väg och Paris skulle bliva väl
tillgodosedd. Med det stora intresse som funnes i mellersta Europa för denna
flyglinje syntes nämligen alla betingelser vara för handen för att trafiken å
denna linje även ur nordisk trafiksynpunkt skulle bliva väl tillgodosedd utan
svensk subvention.
Till och med örn den svenska anslutningsflygningen söderut utsträcktes endast
till Köpenhamn syntes det ej vara uteslutet att i samarbete med övriga
länder kunna vinna en tillfredsställande flygförbindelse med det mellaneuropeiska
flygnätet. Emellertid syntes redan det belopp, som frigjordes genom
att begränsa den svenska kontinentalflygningen till sträckan Malmö—Hamburg,
under förutsättning av samtrafik jämväl å svenska sträckan väl förslå för anknytning
av åtminstone en uppsvensk huvudort med det mellaneuropeiska flygnätet.
Trafikeringen av linjen Malmö—Amsterdam kostade nämligen enligt de
sakkunnigas utredning vid tolv månaders flygning 490,000 kronor, därav för
sträckan Hamburg—-Amsterdam 267,000 kronor. Att använda den på så sätt
inbesparade subventionen för en utbyggnad inåt landet av det svenska flygnätet
ansåge sällskapet vore vida riktigare än att fortsätta understödjandet av
linjen Hamburg—Amsterdam och till och med utsträcka flygtiden å denna.
Ett disponerande på av sakkunniga föreslaget sätt av den svenska statssubventionen
skulle väl icke helt utesluta möjligheten för uppsvenska huvudorter
att erhålla flygförbindelse med Mellaneuropa. Utländska flygföretag hade ju
nämligen visat intresse för flyglinjer uppåt Sverige, och regelbunden trafikflygning
å dessa hade i flera år utförts mellan Tyskland och såväl Stockholm
som Göteborg. Men det anmärkningsvärda förhållandet skulle komma att uppstå
att under det den svenska statssubventionen till huvudsaklig del flöges bort i
utlandet — och därtill på linjer som, när lufttrafiken bleve ekonomiskt bärig,
respektive länder kunde väntas vilja förbehålla sig att själva få trafikera —
lufttrafiken på de svenska huvudorterna jämväl i fortsättningen komme att
bliva överlämnad åt utländska flygföretag. För ifrågavarande svenska orter
vore denna anordning dessutom alltid en källa till oro, i det att de måste nöja
sig med den trafik som bjödes, detta såväl ifråga om flygtider, tidtabeller, platsutrymmen
som i andra avseenden.
De sakkunniga syntes icke lia ägnat frågan örn utländsk flygtrafik i Sverige
någon uppmärksamhet. Skulle det emellertid visa sig att svenska staten icke
hade intresse att låta svenskt flyg anknyta de uppsvenska huvudorterna med
Mellaneuropa och ej heller att genom bindande avtal med utländska företag
säkerställa dessa orters behov av flygförbindelse, så syntes ingen annan utväg
erbjuda sig för dessa än att själva träda i förbindelse med utländska trafikföretag
för att ordna denna fråga, en utveckling som väl emellertid ur flera
synpunkter vore mindre önskvärd.
Flygtrafiksällskapet kunde icke finna det av de sakkunniga förordade programmet
för svensk trafikflygning vara tillfredsställande, och alldeles särskilt
ville sällskapet uttala sitt beklagande av att det västsvenska affärslivets behov
av snabbare förbindelse med kontinenten ej blivit bättre tillgodosett än som
skett i de sakkunnigas betänkande.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för egen del anfört:
I och för sig syntes förslaget att utsträcka flygtiden å finska linjen och att
åstadkomma en hela året om trafikerad linje till kontinenten val motiverat.
Länsstyrelsen måste emellertid beklaga, att förslaget icke i någon mån tillgodosåge
västkustens intressen och att Göteborg sålunda icke skulle bli berörd av
någon svensk flyglinje. Det syntes dock hava varit förtjänt av en närmare
undersökning, huruvida icke inom ramen för det beräknade statsanslaget en
svensk flyglinje berörande Göteborg skulle kunna inbegripas i programmet.
Göteborg hade med stöd från statens sida offrat betydande summor på anläggande
av en för både land- och sjöflygplan avsedd flyghamn. Den flygförbindelse
Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Berlin, som under de senaste åren uppehållits
genom utländskt bolag, hade också visat sig utvecklingskraftig och utan
tvivel varit till nytta såväl för den mera kommersiellt betonade trafiken som ur
turist- och reklamsynpunkt. Det borde icke heller lämnas obeaktat, att riksdagen
vid särskilda tillfällen uttalat förväntan att trafiken på Göteborg ordnades på
tillfredsställande sätt. — Dessa skäl talade enligt länsstyrelsens mening starkt
för upprättande av en svensk flyglinje längs västkusten.
I sitt betänkande hade de sakkunniga något berört samma tanke som upptagits
i flygsällskapets yttrande, nämligen att stanna med den svenska kontinentallinjens
ändpunkt i Hamburg och överlämna åt främmande bolag att i
anslutning därtill trafikera sträckorna bortom Hamburg. De skäl, på vilka de
sakkunniga avvisade denna tanke, förefölle ingalunda övertygande. Någon ingående
undersökning av detta alternativ eller någon förhandling med utländskt
bolag rörande möjligheterna för dess förverkligande syntes icke hava förekommit.
Skulle emellertid denna begränsning av flyglinjen kunna genomföras,
skulle uppenbarligen åstadkommas en besparing, fullt tillräcklig för att uppehålla
en svensk västkustlinje. Länsstyrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t
ville låta närmare undersöka det sålunda ifrågasatta alternativet.
Ingenjör svetenskapsakademien har anfört bland annat:
Aktiebolaget Aerotransport hade på ett skickligt sätt fyllt uppgiften att
inom landet skapa förtroende för den reguljära trafikflygningen. Lufttrafiken
såsom den hittills bedrivits hade däremot icke varit av någon verklig betydelse
för utvecklandet av en svensk flygteknik och flygindustri, anpassad efter nationella
förhållanden. Ej heller syntes sådan ekonomisk erfarenhet hava vunnits,
som kunnat motivera en förhoppning örn definitiv förbättring mot räntabilitet
under den tidsperiod, nu förefintlig flygmateriel användes. En fortsättning av
trafikflygningen i den omfattning, som den nu bedreves, och med samma slags
materiel syntes ej kunna lämna några ytterligare erfarenheter av väsentligt
värde.
Man borde därför närmare utreda möjligheterna för tekniska förbättringar.
Genom en dylik utredning borde undersökas, huruvida andra flygplanstyper
med större eller mindre lastkapacitet än de nuvarande skulle kunna ställa i utsikt
förbättringar i ekonomiskt hänseende.
Luftfartssakkunniga hade föreslagit trafikering av Helsingforslinjen under
två typiska vintermånader. Akademien ansåge detta förslag vara av stor betydelse.
Härigenom skulle nämligen värdefulla erfarenheter rörande karakteristiska
vinterförhållanden och därmed förknippade problem kunna vinnas. Akademien
hade förut framhållit, att vårt land erbjöde såväl trafiktekniska som
konstruktiva problem, vilka icke kunde förväntas bliva helt lösta genom utländsk
verksamhet på området. Ett självständigt systematiskt arbete på lösningen
av sådana problem syntes därför ofrånkomligt, om vi skulle kunna tillgodogöra
oss den allmänna utveckling, som luftfarten i övrigt underginge.
Luftfartssakkunniga hade även föreslagit en successiv utökning av trafiken
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
på Amsterdamlinjen till att omfatta liela året. En utsträckning året runt av
denna trafikflygning komme att lämna nya erfarenheter, som bleve av betydelse
för den kommande utvecklingen, särskilt i vad som berörde regelbunden
trafik under de klimatologiska förhållanden, som vore att betrakta som mera
karakteristiska för vårt land.
Svenska Aer oklubben har förklarat, att klubben gentemot de sakkunnigas
förslag, i vad detsamma avsåge lufttrafikens omfattning och subventionering av
densamma, i stort sett icke hade något att erinra, ehuru klubben beklagade, att
de sakkunniga icke lyckats att i trafikprogrammet inrymma inhemsk trafik i
större omfattning än som skett.
Svenska luftfartsförbundet har tillstyrkt de sakkunnigas förslag till flygtrafikens
bedrivande under femårsperioden 1931—1935.
Vid prövning av den här föreliggande frågan gäller det givetvis i första
hand att taga ställning till spörsmålet, huruvida överhuvud taget fortsatt understöd
av statsmedel bör utgå för upprätthållande av svensk regelbunden luftfart.
Då under nuvarande förhållanden sådant understöd alltjämt är ett ofrånkomligt
villkor för att dylik luftfart skall kunna bedrivas, finner jag för min del
att understöd för berörda ändamål också bör beredas. De både allmänna och
enskilda medel, som offrats på uppbyggande av en svensk luftfartsorganisation,
skulle eljest till stor del bliva förspillda, och det torde knappast vara förenligt
med Sveriges ställning såsom kulturnation att icke i förhållande till landets förmåga
och kraft deltaga i utvecklingen och fullkomnandet av det nya snabba
kommunikationsmedlet, som synes innebära så stora framtidsmöjligheter.
De sakkunniga hava föreslagit, att avtal — jag återkommer till detta
i det följande — skall avslutas med ett enskilt bolag örn statsunderstöd
för upprätthållande under fem år av regelbunden luftfart å de hittills
trafikerade linjerna Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors. Å
linjen Malmö—Amsterdam skulle förbindelsen upprätthållas under hela året
(minst 360 dubbelturer) och å linjen Stockholm—Helsingfors under åtta
månader (minst 240 dubbelturer). Halva antalet turer å vardera linjen
skulle utföras av bolaget med egna maskiner och egen personal och den andra
hälften av turerna förutsattes utförd av samtrafikerande främmande bolag. För
året 1931, betraktat som övergångsår, skulle trafiken å Amsterdamlinjen få
begränsas till 10 månader.
Då aktiebolaget Aerotransport på ett förtjänstfullt sätt hittills handhaft trafiken,
anse de sakkunniga, att, örn bolaget i övrigt uppfyller de villkor som
uppställas, övervägande skäl tala för att avtalet slutes med detta bolag. Jag
utgår från att så blir förhållandet.
Mot nämnda plan för luftfartens bedrivande hava erinringar framställts av
åtskilliga av de hörda myndigheterna, därvid anmärkts, att den statsunderstödda
luftfarten till övervägande del liksom hittills skulle komma att bedrivas utom
landets gränser. I stället har ansetts, att vissa leder inom Sverige borde understödjas.
Från Stockholm och Göteborg har särskilt påtalats, att det statsunderstödda
svenska bolaget såsom hittills icke skulle komma att deltaga i den
direkta trafiken mellan dessa städer och Tyskland. Gent emot vad sålunda an
-
Departements
chefen.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
iorts tillåter jag mig hänvisa till vad de sakkunniga anfört i sitt betänkande
(sid. 137—140). De av de sakkunniga där framlagda skälen synas mig visa, att
åtminstone under den närmaste framtiden den största nyttan för landet i dess
helhet vinnes genom att de medel, som kunna göras tillgängliga för ifrågavarande
ändamål, avses för vinnande av direkt förbindelse med vissa centralpunkter
i det internationella flygledsnätet. Vad angår de direkta linjerna mellan
å ena sidan Stockholm och Göteborg samt å den andra Tyskland, äro de av
föga betydelse för postbefordran, och då möjligheten att göra luftfarten räntabel
i hög grad beror på dess postala användbarhet, torde, såsom också de sakkunniga
ansett, Sveriges deltagande i trafiken a dessa linjer för närvarande böra
stå tillbaka för de luftfartsleder, som äro av särskild vikt för postverket.
I likhet med det stora flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna
delar jag också de sakkunnigas åsikt att, om statens understödjande av
luftfarten skall fortfara, tiden nu är inne att verksamheten inriktas på luftfartens
utsträckning under längre tidsperioder än hittills med syfte att så fort
ske kan komma fram till förbindelsernas upprätthållande under hela året för att
uppnå verklig kommersiell nytta särskilt genom regelbunden postbefordring.
Den statsfinansiella situationen har emellertid icke medgivit att för fortsatt
subvention av regelbunden luftfart räkna med det av de sakkunniga föreslagna
beloppet av 700,000 kronor utan har föranlett att för ändamålet kunnat avses
endast den nuvarande summan av 500,000 kronor. I detta sammanhang må
erinras, att det vid införandet av subvention åt luftfarten räknades med en
successiv minskning av subventionsbehovet och att luftfarten, samtidigt med att
den åtnjutit subvention enligt de av Kungl. Majit och riksdagen beslutade grunderna,
erhållit betydligt större bidrag av postmedel än man ursprungligen
tänkte sig.
Det återstår då att undersöka, huruvida icke nied det sålunda tillgängliga
beloppet av 500,000 kronor nu angivna syften åtminstone delvis skola kunna
förverkligas.
^Enär av de luftfartsleder, vilka trafikeras av aktiebolaget Aerotransport, linjen
från Malmö söderut är den för vårt land mest viktiga, kunde tänkas, att Sveriges
deltagande i Finlandstrafiken upphörde och den svenska luftfarten inskränktes
till leden Malmö—Amsterdam. Genom att det av de sakkunniga för
subvention av Finlandslinjen under 8 månader beräknade beloppet av 212,300
kronor inbesparades, skulle det föreslagna understödet till Amsterdamlinjen å
489,800 kronor kunna i sin helhet utgå. En därigenom möjliggjord koncentration
av luftfartsrörelsen till Malmö skulle även medföra besparingar i bolagets
administration. Sverige har emellertid från början deltagit i luftfarten å Finlandslinjen,
och denna är av icke ringa betydelse för det kommersiella och kulturella
samarbetet med vårt östra grannland. Då därtill kommer, att trafikfrekvensen
å Finlandslinjen under det sistförfluten året visat en glädjande
stegring, anser jag mig icke kunna tillråda, att Sveriges deltagande i luftfarten
å denna linje upphör, varigenom linjens upprätthållande skulle äventyras.
I stället kan ifragasättas att anlita den av flera av de hörda myndigheterna
anvisade utvägen att låta den från Malmö utgående svenska linjen blott framgå
23
Kungl. Majus proposition nr 112.
till Hamburg och söka anslutning till därifrån utgående linjer till London och
Paris. Under förutsättning att halva antalet turer mellan Malmö och Hamburg
utfördes av ett främmande luftfartsbolag, skulle, genom att sträckan mellan
Hamburg och Amsterdam bortfölle, uppsta sa stor minskning av subventionsbehovet,
att den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av tiden för luftfarten
å Finlands- och Amsterdamlinjen kunde genomföras med ett subventionsbelopp
av 500,000 kronor. Såsom framgar av den här förut intagna redogörelsen
för de sakkunnigas betänkande, hava de sakkunniga pa anförda
skäl tagit avstånd från omförmälda utväg, och det lär vara ovisst, om erforderligt
samarbete kail erhållas för trafikering av enbart sträckan mellan
Malmö och Hamburg. Från aktiebolaget Aer otransports ledning har därjämte
framhållits, att det i många avseenden vore ofördelaktigt, örn det samarbete med
det holländska bolaget å leden Malmö—Amsterdam, som under flera år till
bolagens ömsesidiga båtnad ägt rum, skulle upphöra. För att göra det möjligt
att med det mindre subventionsbeloppet utsträcka luftfarten å de för närvarande
trafikerade linjerna utöver de nuvarande perioderna, har bolaget i stället
erbjudit sig att söka få främmande luftfartsbolag att fullgöra mer än det av de
sakkunniga föreslagna halva antalet turer.
Vidare synes av en inom kommunikationsdepartementet verkställd granskning
av de kalkyler, vilka ligga till grund för de sakkunnigas beräkning av
subventionsbehovet, framgå att, med iakttagande av största sparsamhet i bolagets
förvaltning, kostnaderna för genomförande av det av de sakkunniga framlagda
programmet för dagflygning skulle kunna i viss mån nedbringas,
och att alltså, även vid en inskränkning i detta program, subventionsbeloppet
per flygkilometer kan sänkas något under vad de sakkunniga föreslagit.
Härvid må ej heller förbises de betydande ersättningar för postbefordran,
med vilka man med hänsyn till ifrågavarande transportmedels stora betydelse
för poströrelsen har anledning räkna.
Av vad jag nu anfört torde framgå, att även med ett subventionsbelopp av
500,000 kronor möjlighet förefinnes att efter hand utsträcka lufttrafiken till
längre tidsperioder än för närvarande.
Innan man kan bestämma, hur länge luftfarten skall under ett ar utsträckas,
måste underhandlingar äga rum med vederbörande främmande luftfartsbolag.
Längden av trafikperioderna är även beroende på, i vad mån bolaget tillföres
inkomster av luftbefordrad post, så att statssubventionen per flygkilometer kan
minskas. Alldenstund bestämmandet av tiden för luftfarten följaktligen knappast
kan ske mer än för ett ar i sänder, kan ifragasättas att med bolaget sluta
blott för år gällande avtal. Bolaget har emellertid framhållit, att det är nödvändigt
att erhålla kontrakt för den av de sakkunniga föreslagna perioden av
fem år, därest bolaget skall kunna rationellt och ekonomiskt ordna sin materialanskaffning
och verksamhet i övrigt samt erhålla nödigt kapitaltillskott. I enlighet
härmed har bolaget föreslagit att, örn endast det lägre subventionsbeloppet
erhölles, statsunderstöd skulle utgå under förutsättning att regelbunden luftfart
upprätthölles med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—
24
Kungl. Majus proposition nr 112.
Amsterdam under minst 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors under
minst 5 månader per år. Bolaget skulle dock förplikta sig att söka utöka
trafikperioderna å respektive linjer ensamt eller genom samtrafikavtal med
främmande bolag. Därvid skulle bolaget, enär linjen Malmö—Amsterdam alden
för Sverige viktigaste, i första hand sträva efter att förbereda införandet
av trafik året runt på denna linje. Antalet turer, som skulle utföras av bolaget
med egna maskiner och egen personal, skulle utgöra å linjen Malmö—Amsterdam
minst 180 enkelturer och å linjen Stockholm—Helsingfors minst 150 enkelturer
per år. Såsom understöd åt bolaget för nämnda trafikprestationer skulle
statsverket utbetala för vart och ett av åren 1931—1935 500,000 kronor.
Bolaget har meddelat, att en förutsättning för att bolaget skall kunna åtaga
sig nämnda åligganden är, att man följer de riktlinjer beträffande postbefordring
med flygplan, som uppdragits av de sakkunniga.
De av de sakkunniga och bolaget anförda skälen för att avtalet bör slutas
för en tid av fem år anser jag kunna godtagas. På det att man skall hava
garanti för att luftfarten verkligen utsträckes, och att bolaget icke inskränker
sig till att bibehålla det nuvarande trafikeringssättet, vilket, såsom av det föregående
framgår, icke längre kan anses ändamålsenligt, bör det ankomma på
Kungl. Maj.t att ärligen, sedan bolaget fört underhandlingar med vederbörande
luftfartsbolag, bestämma, huru länge luftfarten under året skall fortgå. Därvid
bör läggas till grund en något lägre subvention per flygkilometer än de sakkunniga
föreslagit och hänsyn tagas till i vad mån svenska postverket eller utländska
postverk förklara sig komma under året låta luftbefordra post,
Därest bolaget ej skulle lyckas att efter underhandlingar med främmande
luftfartsbolag i lämplig omfattning utsträcka trafiken, torde detta giva Kungl.
Maj.t anledning att uppsäga avtalet och att taga under övervägande, huruvida
behövlig utsträckning kan ske pa annat sätt. I ett sådant läge synes genom
underhandling med utländska luftfartsbolag särskilt böra undersökas, om icke
tillfledsställande luftfartsförbindelser med London och Paris kunna uppnås,
även örn den svenska linjen slutar i Hamburg. Över huvud taget bör Kungl.
Maj.t i angivna fall vara oförhindrad att med användande av anslag för understöd,
som av riksdagen beviljas, ordna trafiken på för landet mest tillfredsställande
sätt. Jag förutsätter att årligen för riksdagen anmäles, hur den regelbundna
luftfarten föregående år ägt rum och vilken subvention, som utgått
per flygkilometer.
De sakkunniga hava framhållit att, örn avtalet slutes med aktiebolaget
Aerotransport, som förutsättning borde uppställas, att bolaget genom aktieteckning
tillföres nytt kapital örn minst 500,000 å 600,000 kronor, så att bolagets
sammanlagda kapital kommer att uppgå till omkring 1,000,000 kronor.
Till följd av den nedsättning av det av de sakkunniga föreslagna subventionsbeloppet,
som måste äga rum, och de ändringar i avtalet, vilka i övrigt ansetts
nödvändiga, blir det måhända icke möjligt för bolaget att anskaffa så stort
nytt kapital. Detta lär icke heller vara behövligt, därest bolaget fortfarande
liksom hittills erhåller lan ur luftfartslanefonden för anskaffande av flygplan
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 5
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
och motorer. Under sådana förhållanden torde ett betydligt mindre kapitaltillskott
kunna vara tillfyllest. Däremot böra, innan nytt avtal slutes med bolaget,
dess tillgångar av opartisk sakkunnig värderas och aktiekapitalet därefter
nedskrivas till belopp, som motsvarar tillgångarnas verkliga värde.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att för understöd av regelbunden luftfart
för nästa budgetår anvisas ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor. Då
det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport gäller till utgången av
innevarande kalenderår, skulle en del av anslaget användas till understöd enligt
detta avtal.
I fråga örn avtal med ett statsunderstött företag hava de sakkunniga anfört:
Avtalet bör göras jämförelsevis långfristigt. Detta är en i utlandet allmänt
tillämpad princip för luftfartssubventionering och avser att möjliggöra dispositioner
på lång sikt. Å andra sidan går utvecklingen så snabbt framåt inom
luftfarten, att man saknar säkert underlag för att bedöma läget och behovet
för ett mera avsevärt antal år framåt. De sakkunniga ha ansett en avtalstid av
fem år lämplig och anse, att för denna period en konstant årlig subvention kan
fastställas. Den konstanta subventionen bereder företaget skälig möjlighet att
erhålla utjämning, mellan å ena sidan det för visso sämre ekonomiska resultatet
under de första åren — särskilt beroende på de ekonomiska risker, som vinterflygningen
till en början kommer att föra med sig — och å andra sidan den
förbättrade driftsekonomi, som kan förväntas under de sista åren av trafikperioden.
Ett ytterligare skäl för femårig avtalstid är, att mot slutet av denna
period nattposttrafiken kan förväntas färdig att definitivt förverkligas, i vilket
samband en förnyad omprövning av hela lufttrafikfrågan och statens ställning
därtill bör ske.
Det nuvarande avtalet med Aerotransport är baserat på subvention med visst
belopp per flygkm., olika för olika flygplantyper och vid olika trafikförhållanden;
subventionsbeloppen lia under avtalstiden ändrats minst två gånger. Staten
bestämmer år från år, hur flygningen skall utföras och för vilka turer subvention
skall beviljas. Minutiösa beräkningar verkställas för varje subventionsutbetalning,
med avdrag för förseningar o. s. v. Staten insätter två ledamöter
i bolagets styrelse, och avsikten vid avtalets upprättande var, att dessa skulle
erhålla ett avgörande inflytande på bolagets ledning. Eventuellt uppkommande
vinst utöver 5 % delas mellan staten och bolaget, och vinst utöver 8 % tillfaller
helt staten; bolagets vinstutdelning kan högst uppgå till 6V2 %. Bolaget står i
hög grad under statens förmynderskap och saknar nämnvärd ekonomisk självständighet.
Det är synnerligen angeläget, att det nya avtalet upprättas på en affärsmässig
grundval, som lägger det ekonomiska ansvaret för rörelsen på bolaget, icke på
staten, och samtidigt ger bolaget tillräcklig rörelsefrihet och möjlighet att på
bästa sätt utvidga verksamheten. Huvudnormen bör vara, att bolaget förbinder
sig att fullgöra trafik å angivna trafikleder under angiven tid med maskiner av
viss minimistandard, samt att staten som ersättning härför utbetalar en bestämd
subventionssumma för år räknat. Bolaget skall inom denna kontraktsram ha
full ekonomisk självständighet. Anskaffandet av större och bättre materiel, utförande
av dubbleringsturer, utförande av annan än den kontrakterade trafiken
o. s. v. bör bliva bolagets ensak att på egen ekonomisk risk genomföra, utan att
staten skall giva sitt bifall och sitt stöd åt varje sådan åtgärd. Den i avtalet
angivna trafiken bör enligt de sakkunnigas mening uppfattas såsom en minimiprestation,
och det vore önskvärt, att bolaget av egen ekonomisk kraft eller med
Avtal med
det statsunderstödda
företaget.
26
Kungl. Majds proposition nr 112.
understöd tran städer och andra intressenter kunde åstadkomma även annan
lufttrafik. Exempelvis vore i särskild grad önskvärt, örn med sådant stöd åtminstone
försökstrafik kunde ordnas på Norrland såsom tidigare nämnts.
Någon snäv begränsning av bolagets vinst å det egna kapitalet bör icke föreskrivas;
de sakkunniga föreslå allenast viss återbäringsskyldighet för hälften av
den vinst utöver 8 %, som kan uppkomma. Det har härvid för de sakkunniga
framstatt såsom synnerligen önskvärt, att privat kapital om möjligt tillföres
flygtrafiken. Först därigenom kan nian förvänta, att utvecklingen bedrives sa
att statens direkta omsorg örn trafikmedlet snarast möjligt kan upphöra.
Ett kontrakt av angivet slag kan för bolaget komma att bliva fördelaktigt,
i synnerhet om avsevärda förbättringar i luftfartens ekonomi inträda under
kontraktstiden. Å andra sidan är det otvivelaktigt, att kontraktet också inrymmer
avsevärda risker för bolaget. Kontrakt bör därför avslutas endast med
bolag, som besitter ett avsevärt eget kapital och således är en tillräckligt stark
vederpart till staten. Örn avtalet slutes med Aerotransport, torde som förutsättning
böra uppställas, att bolaget genom aktieteckning tillföres nytt kapital örn
minst 500,000 å 600,000 kronor, så att bolagets samlade kapital kommer att
uppgå till omkring 1 milj. kronor. Ett på sådant sätt utrustat bolag, som åtnjuter
statssubvention, bör lia vida större möjligheter att åstadkomma verkliga
framsteg i luftfarten, än vad som i mer eller mindre direkt statsregi kan tänkas
uppnås enbart genom subventionsbeloppen, och statens utsikter böra vara större
att erhålla valuta för subventionen och att undgå krav på ytterligare bistånd
vid värjo uppkommande svårighet och varje uppkommande förslag om rörelsens
utvidgning. Det framstår såsom ett statens intresse, att bolaget besitter tillräcklig
ekonomisk styrka för att, sedan de statssubventionerade linjerna blivit fullt
inarbetade och säkerställda, även kunna utvidga sin luftfartsverksamhet till
större omfattning. Först därmed kan subventionen anses ha givit full nytta.
Det är således av stor vikt, att bolagets ekonomiska självständighet och initiativkraft
icke förkväves.
I anslutning till denna tankegång föreslå de sakkunniga icke insättande av
statsrepresentanter i bolagets styrelse. Värdet av en sådan statsrepresentation
vare sig för staten eller bolaget bör icke överskattas, och å andra sidan undanskymmer
den bolagets uppgift att för framåtskridande lita till egen ekonomisk
omsikt och icke till statens omvårdnad och hjälp.
Däremot är det, då staten gör så stor ekonomisk insats, behövligt, att staten
genom lämplig person — en statens kontrollant eller granskningsman med uppdrag
att jämväl tjänstgöra som rådgivare — äger tillfälle att oavlåtligen i
detalj följa bolagets verksamhet i avseende på trafikskötsel och ekonomi. Det
är oundgängligt, att staten äger förtroende för bolaget, och detta förtroende bör
kunna åstadkommas genom en sådan fortlöpande granskning. Härutöver torde
nuvarande anordning med en av staten utsedd revisor i bolaget böra bibehållas.
Såsom redan anförts, bör avtalet avse genomförandet av ett visst fullt bestämt
trafikprogram. Med hänsyn till den ovisshet, som ännu råder örn luftfartens
framtid, kan det dock tänkas bliva nödvändigt att under avtalstiden vidtaga
förändringar i linjesträckning eller annorledes. I avtalet bör därför intagas
förbehåll, åsyftande rätt för Kungl. Majit att med bolaget träffa överenskommelse
örn sådana förändringar, dock utan höjning av subventionen, och undervisa
omständigheter bör staten äga rätt att påfordra sådana förändringar. Viss
rätt att uppsäga avtalet bör tillkomma båda kontrahenterna.
Utöver den avtalade trafiken bör bolaget vara skyldigt att mot täckning av
självkostnaderna utföra annan trafik, såsom t. ex. försökstrafik å viss linje
eller trafik, som av någon anledning kan behöva tillfälligt påfordras.
I avtalet intages ett subventionsbelopp i överensstämmelse med de förut upprättade
kalkylerna. Avtalet liksom subventionen synes lämpligen böra löpa
27
Kungl. Majus proposition nr 112.
med kalenderår, som är en för luftfarten naturlig trafikperiod. För det första
avtalsåret, 1931, synes bolaget böra berättigas att å Amsterdamlinjen begränsa
trafiken till 10 månader, och i enlighet med de verkställda kalkylerna ha de
sakkunniga icke ansett detta böra föranleda minskad subvention för det året.
Uppmärksammas bör ju ock, att inarbetandet av vintertrafiken, så att fullt
inkomstvederlag erhålles, kommer att kräva en viss tid.
Då luftfarten ännu icke är tekniskt färdig för fullständig regularitet, bör
en viss marginal medgivas bolaget för av väderleks- och andra tillfälliga skäl
inställda turer. De sakkunniga föreslå en år för år minskad marginal, innebärande
krav på bolaget att successive förbättra regulariteten. Brister i övrigt
bolaget i sina prestationer, bör bolaget vidkännas minskning i subventionen med
ett belopp, som de sakkunniga skäligen ansett kunna bestämmas till 2 kronor
per flygkm. Avdrag för förseningar synas dock icke böra ifrågakomma.
Materielen bör vara av minst lika hög standard som den nu av Aerotransport
använda. Även örn persontrafiken under en del av vintern blir svag, bör dock
icke trafikplan av lägre klass insättas i syfte att göra besparing, ty det måste
anses nödvändigt att tillfullo hålla standarden uppe, så att man får erfarenhet
örn i vad mån trafiken kan upparbetas.
Rörande taxa och tidtabeller bör Kungl. Majit vid denna liksom vid annan
linjeluftfart äga bestämmanderätt. Det kan dock förutsättas, att Kungl. Majit
icke kommer att motsätta sig erforderliga och möjliga tariffhöjningar. Lämpligt
synes ock vara att stadga rätt för Kungl. Majit att om erforderligt utfärda
särskilda regler för trafiken (trafikstadga).
Post, måhända dock ej paket, bör lia företrädesrätt till befordran. Godstrafik
kan tänkas giva bolaget ett ekonomiskt stöd men bör icke få bedrivas så att
persontrafikrörelsen därav otillbörligt hämmas. De sakkunniga förutsätta, att
Kungl. Majit, om så erfordras, utfärdar närmare bestämmelser angående olika
trafikslags företrädesrätt.
Rörande begränsning av utlännings med fleras aktieinnehav ha de sakkunniga
ansett lämpligast följa bestämmelserna i 1916 års lag.
Skyldighet för bolaget att som förare och mekaniker företrädesvis anställa
personer, som innehaft sådan statstjänst, ha de sakkunniga icke ansett lämpligt
föreslå.
Statsverket bör äga rätt att efter avtalstidens utgång inlösa flygm aterielen
m. m.
För att bolaget skall kunna bedriva sin verksamhet på lång sikt, särskilt
ifråga örn materielanskaffning m. m. — fem år är för detta en väl kort period
— synes det vara praktiskt att giva bolaget viss företrädesrätt framför andra
vid eventuell förnyelse av statssubventionen efter femårsperiodens utgång.
Vid avtalets slutande bör från statens sida visshet förefinnas örn att det
bolag, med vilket avtal slutes, icke står eller kan befaras komma i sådant beroende
av utländskt företag, att dess handlingsfrihet särskilt ifråga örn val av
flygmaterieltyp på något sätt begränsas.
I enlighet med de sålunda framlagda riktlinjerna hava de sakkunniga utarbetat
förslag till avtal mellan staten och ett statsunderstött luftfartsbolag.
Förslaget torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.
Vad angår de sakkunnigas förslag, att staten icke vidare skulle hava någon
ledamot i det statsunderstödda företagets styrelse har statskontoret framhållit
följande:
Rent principiellt sett måste det anses otillfredsställande, att staten icke skulle
vara företrädd i ledningen för ett företag, där, såsom i det ifrågavarande, staten
tillsköte, förutom vissa specialanslag, mer än hälften av det för verksam
-
Departements
chefen.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
hetens uppehållande erforderliga årsbeloppet, och redan av denna anledning
måste statskontoret ställa sig mycket tveksamt till förslaget. Härtill komme,
att statskontoret, som visserligen delade de sakkunnigas mening om lämpligheten
av att bolaget bereddes så stor ekonomisk rörelsefrihet som möjligt och
att ansvaret för verksamheten fullt ut borde läggas på bolagsledningen, likväl
icke kunde finna, att dessa synpunkter behövde bliva förryckta genom att en
statsrepresentant med på lämpligt sätt begränsad befogenhet insattes i styrelsen.
Om man utginge från att till styrelseledamot icke utsåges annan person än som
besutte de kvalifikationer, som borde vara tillfinnandes hos den tilltänkta
granskningsmannen, borde ju åt denne ledamot kunna uppdragas i huvudsak
samma åligganden, som enligt förslaget skulle tillkomma granskningsmannen.
Däremot syntes, till befrämjande av bolagets rörelsefrihet, den rätt, som för
närvarande tillkomme statsrepresentanterna i styrelsen att tillsvidare förhindra
verkställigheten av vissa styrelsens beslut, böra upphöra. Ej heller torde det
vara erforderligt, att staten hade mer än en ledamot i styrelsen. Statskontoret
kunde alltså icke tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.
Det av de sakkunniga föreslagna avtalet synes i väsentliga delar kunna godtagas.
Det torde icke vara något att erinra mot att den nuvarande detaljerade granskningen
av luftfartsmyndigheten före varje utbetalning av statsunderstöd upphör
och att preliminära utbetalningar av statsbidrag ske mot attest av den granskningsman,
som enligt avtalsförslaget skulle utses av Kungl. Majit för att följa
bolagets verksamhet. Däremot lär Kungl. Majit böra liksom hittills kunna bestämma
riktlinjerna för den statsunderstödda luftfarten samt i allmänhet föreskriva
åtgärder, som ur det allmännas synpunkt kunna befinnas önskvärda. Det
befogade häruti torde framgå av den omständigheten att enligt de kalkyler, som
framlagts av de sakkunniga, omkring 70 procent av det statsunderstödda företagets
inkomster härröra av subvention samt ersättning för postbefordran. Sålunda
beräkna de sakkunniga, att vid 12 månaders trafik å linjen Malmö_Am
sterdam
av bolagets hela inkomst 29.3 % komma att inflyta från person- och
godstrafik samt 15.7 % av posttrafik och 55 % genom statsunderstöd. Vid 6
månaders trafik bliva motsvarande siffror 24.9 % samt 7.i % och 68 %. Enligt
de sakkunnigas kalkyler skulle vid 8 månaders trafik å linjen Stockholm—
Helsingfors 26.7 % av inkomsten härröra från person- och godstrafik samt
10.6 % från posttrafik och 62.7 % från statssubvention. Vid 5 månaders trafik
bliva motsvarande siffror 23.6 % samt 5.7 % och 70.7 %.
De sakkunniga hava föreslagit viss begränsning av dispositionsrätten till
uppkommande vinst å rörelsen utöver 8 procent av det inbetalade aktiekapitalet.
Denna gräns synes lämpligen böra sättas vid sex procent.
På angivna skäl hava de sakkunniga funnit, att staten icke borde vara representerad
i det statsunderstödda bolagets styrelse. Till denna uppfattning kan
jag icke ansluta mig, utan anser jag lika med statskontoret, att Kungl. Majit
bör utse en ledamot i styrelsen. I likhet med vad som förekommer i en del fall,
då Kungl. Majit förordnar ledamot i en inrättnings styrelse, lär den av Kungl.
Majit utsedde ledamoten böra vara ordförande i styrelsen. Någon av Kungl.
Majit förordnad suppleant för ordföranden torde icke erfordras, utan lär, vid
förfall för ordföranden, av styrelsen vald vice ordförande kunna fungera.
Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 29
Sedan kontraktet avslutats, böra erforderliga ändringar vidtagas i den för
bolaget fastställda ordningen.
Statskontoret synes ifrågasätta, att den av staten utsedde ledamoten i bolagets
styrelse skulle kunna ersätta den av de sakkunniga föreslagne jourhavande
granskningsmannen och rådgivaren. Det torde emellertid icke kunna begäras,
att omförmälde styrelseledamot skall så oavlåtligen i detalj följa bolagets verksamhet,
som granskningsmannen bör göra. Jag anser därför att även den av de
sakkunniga föreslagne granskningsmannen bör av Kungl. Maj:t tillsättas. För
att han måtte kunna på ett fullt självständigt sätt fullgöra sitt viktiga uppdrag
och behörigen tillvarataga statens intressen, lär han icke böra avlönas av bolaget,
utan hans av Kungl. Maj:t bestämda arvode torde böra utgå direkt av anslaget
till understöd åt regelbunden luftfart.
I anslutning till vad som ovan anförts angående befogenhet för Kungl. Maj:t
att bestämma riktlinjerna för den statsunderstödda luftfartens utveckling och i
enlighet med bestämmelsen i § 4 i det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport
lär böra föreskrivas, att bolaget skall vara pliktigt ställa sig till efterrättelse
det beslut, som Kungl. Maj :t kan komma att meddela med anledning av
anmälan av styrelsens ordförande eller granskningsmannen. För den händelse
bolaget skulle underlåta detta, bör i överensstämmelse med § 23 i det nuvarande
avtalet stadgas rätt för Kungl. Majit att förordna örn upphörande av utbetalning
av det statsunderstöd, som enligt avtalet tillförsäkrats bolaget.
Med hänsyn till vad jag nu anfört och efter vidtagande av vissa jämkningar
i övrigt torde avtalet med det statsunderstödda företaget böra erhålla följande
lydelse:
§ 1.
Bolaget äger att för åren 1931—1935 på nedan angivna villkor åtnjuta statsunderstöd
för regelbunden luftfart.
§ 2.
Statsunderstöd utgår under förutsättning att regelbunden luftfart upprätthålles
med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—Amsterdam
under minst 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors under minst 5 månader
per år. Antalet turer, som skola utföras av bolaget med egna maskiner
och egen personal, skall utgöra å linjen Malmö—Amsterdam minst 180 enkelturer
och å linjen Stockholm—Helsingfors minst 150 enkelturer per år. Bolaget
förpliktar sig dock att i den omfattning Kungl. Majit för varje år föreskriver
utöka trafikperioderna å vederbörande linjer ensamt eller genom samtrafikavtal
med främmande bolag, varvid införandet av trafik under hela året på linjen
Malmö—Amsterdam i första hand skall äga rum.
Såsom understöd åt bolaget för dess anpart av nämnda trafikprestationer utbetalar
statsverket för vart och ett av åren 1931—1935 500,000 kronor med avdrag
av det belopp, vilket såsom arvode skall tillkomma den i § 14 omförmälde
jourhavande granskningsmannen och rådgivaren.
§ 3.
Mom. 1. Nödgas bolaget genom väderlekshinder eller tillfälliga maskinskador
eller dylikt helt eller delvis inställa vissa turer, skall bolaget dock icke
vara skyldigt vidkännas minskning i understödet, så framt under året verkställts
så inånga under startdagen fullbordade turer, att de uppgå till minst
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
nedan angivna procenttal av de turer, som enligt § 2 eller av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser skolat utföras:
1931, 1932
1933 .....
1934 .....
1935 .....
Amsterdam
linjen
.
92 %
. 93 %
• 94%
. 95 %
Helsingfors
linjen
94
%
95 %
96 %
97 %
Morn. 2. Bliva i övrigt enstaka turer inställda eller avbrutna, eller blir trafiken
för viss tid inställd, vare sig på grund av att bolaget icke mäktar utföra
sin anpart av trafiken eller på grund av att erforderlig samverkan till upprätthållande
av reguljär trafik icke kan åstadkommas med samtrafikerande bolag,
skall understödet för året minskas med ett belopp av 2 kronor för varje flygkilometer
varmed luftfartsmyndigheten, efter granskning av vederbörande resedagböcker,
funnit bolaget hava brustit i de prestationer, som enligt § 2, jämförd
med § 3 mom. 1, skolat utföras.
. § 4’
Uppstår av annan anledning än i § 2 sägs, på grund av den förutsatta samtrafiken
med främmande bolag eller eljest, fråga örn att förändra trafikprestationerna,
antingen så att bolagets andel i den gemensamma trafiken jämkas,
eller att ändpunkterna för angivna linjer flyttas närmare till eller längre ifrån
varandra, eller att trafiken överflyttas till andra linjer, må överenskommelse
därom träffas mellan Kungl. Majit och bolaget, varvid av ändringen betingade
jämkningar av den angivna subventionssumman skall äga rum.
Sådan förändring av trafikprestationerna, som nu sagts, är Kungl. Majit
berättigad påfordra, såvida genom sakkunnig utredning örn förändringens sannolika
ekonomiska innebörd ådagalägges, att bolagets ekonomiska ställning icke
därigenom försämras.
§ 5.
Om för något år bolagets vinst, efter det vederbörliga avskrivningar och i
lag föreskriven reservfondsavsättning verkställts, överstiger sex procent av det
inbetalade aktiekapitalet, skall hälften av detta vinstöverskott avsättas till en
fond, vilkens behållning, i den mån den ej åtgår till täckande av förluster under
avtalstiden, inlevereras till statsverket vid sagda tids utgång.
§ 6.
Bolaget åligger att på anfordran av Kungl. Majit utföra annan verksamhet
på luftfartens område mot det att bolagets kostnader härför ersättas.
§ 7.
Därest bolaget icke å de genom detta avtal bestämda linjerna ombesörjer
upprätthållande av luftfart i den utsträckning avtalet stadgar eller
Kungl. Majit eljest på grund av detsamma prövar skäligt eller om bolaget i
övrigt ej handhaver verksamheten på sätt, som Kungl. Majit finner tillfredsställande,
äger Kungl. Majit uppsäga avtalet till upphörande sex månader efter
uppsägningen.
Örn till följd av förändrade omständigheter verksamheten icke kan upprätthållas
utan betydande förlust för bolaget, äger bolaget uppsäga avtalet till
upphörande sex månader efter uppsägningen.
§ 8.
För den avtalade linjetrafiken skall bolaget använda flygplan av typ, som
bestämmes av luftfartsmyndigheten; dock må icke föreskrivas typ, som för
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
31
trafikens ekonomi är sämre än de i svensk luftfart hittills använda maskinerna
Junkers G 23 och G 24. Bolaget åligger att, örn så utan olägenhet för trafikens
ekonomi och säkerhet kan ske, använda flygplan och motorer av svensk
tillverkning.
§ 9.
Vad i gällande författningar föreskrives angående luftfart, skall i tillämpliga
delar gälla jämväl för här avtalade trafik.
Kungl. Majit äger fastställa taxa för personer och gods samt tidtabeller
ävensom de regler för trafiken, som kunna befinnas erforderliga.
§ 10.
Därest annan överenskommelse icke träffats mellan bolaget och vederbörande
postverk, beräknas ersättning för befordran av brevpost enligt de grunder,
som föreslagits av luftfartsbolagen vid luftpostkonferensen i Haag, eller enligt
de grunder, som framdeles kunna komma att antagas vid en liknande konferens.
Kan överenskommelse om ersättning icke uppnås mellan svenska postverket
och bolaget, äger Kungl. Majit därom bestämma.
För förlust av eller skada å postförsändelse under den tid, bolaget enligt postverkets
bestämmelser ansvarar för densamma, skall bolaget gottgöra postverket
med det belopp, som postverket kan visa sig hava författningsenligt utgivit i
anledning av förlusten eller skadan.
§ 11.
Post skall hava företrädesrättighet till befordran framför annat gods och
passagerare.
Det åligger bolaget att vid bedrivande av sin godstransportrörelse tillse, att
persontrafikrörelsen icke därav otillbörligt hämmas.
§ 12.
Bolagets aktiebrev skola vara ställda till viss man. Av bolagets aktier må
vid varje tid högst en femtedel eller, örn aktier med olika röstvärde finnas,
allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör högst en femtedel av röstetalet
för bolagets samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas
av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt
aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, som avses i 2 § av lagen
den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
eller gruva eller aktier i vissa bolag.
§ 13.
Ledamöterna av bolagets styrelse skola vara i Sverige bosatta svenska medborgare.
Styrelsens ordförande utses av Kungl. Majit.
Kungl. Majit utser även en revisor och en suppleant för honom att å statens
vägnar deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.
Till styrelsens ordförande och den av Kungl. Majit utsedde revisorn
skall bolaget utbetala ersättning med belopp, som i brist av åsämjande bestämmes
av Kungl. Majit.
§ 14.
Kungl. Majit äger utse en jourhavande granskningsman och rådgivare,
vilkens arvode bestämmes av Kungl. Majit. Arvodet skall utgå från anslaget
till statsunderstöd av regelbunden luftfart.
32
Kungl, Majda proposition nr 112,
Granskningsmannen åligger att, ur synpunkten av statens intresse av att
en fullgod lufttrafikrörelse åstadkommes förmedelst statsunderstödet, oavlåtligen
följa bolagets verksamhet och därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt
trafikanordningarnas tjänlighet för allmänhetens betjänande samt åt rörelsens
ekonomi. Granskningsmannen är skyldig att med råd bistå bolaget.
Bolaget åligger att bereda granskningsmannen tillfälle till fullständig inblick
i bolagets verksamhet. Innan bolaget fattar beslut av större räckvidd,
t. ex. angående samtrafiksöverenskommelse med annat luftfartsbolag eller angående
inköp av ny luftfartsmateriel eller angående större utvidgning av verksamheten
eller dylikt, skall bolaget giva styrelsens ordförande och granskningsmannen
underrättelse därom. Finner någon av dem beslut eller åtgärd
icke vara med statens intresse förenligt, har han att därom framställa erinran,
och öm saken är av större betydelse och rättelse icke vinnes, har han att därom
giva Kungl. Majit eller luftfartsmyndigheten underrättelse. Det beslut, som
Kungl. Majit med anledning härav kan komma att meddela, är bolaget pliktigt
ställa sig till efterrättelse vid äventyr att Kungl. Majit eljest äger förordna,
att det bolaget genom avtalet tillförsäkrade understödet icke vidare skall utgå.
§ 15.
Preliminär utbetalning av statsunderstöd verkställes månadsvis i efterskott
i förhållande till trafikprestationen under månaden; utbetalning sker på rekvisition
av bolaget, försedd med granskningsmannens attest. Vid årets utgång
upprättas slutavräkning för året att underställas luftfartsmyndighetens godkännande;
åliggande det bolaget att, därest enligt den av luftfartsmyndigheten
fastställda slutavräkningen till bolaget utbetalats för högt statsunderstöd,
genast återbetala det som för mycket uppburits.
§ 16.
I bolagets tjänst anställda personer skola vara svenska medborgare, såvida
icke Kungl. Majit för särskilt fall medgiver undantag. Såsom flygplanförare
och mekaniker skola företrädesvis anlitas personer, vilka tidigare innehaft väl
vitsordad anställning i statens tjänst i egenskap av flygplanförare eller flygmekaniker
och som vid mobilisering äro tjänstgöringsskyldiga.
§ 17.
På anfordran av luftfartsmyndigheten skall bolaget lämna av myndigheten
angiven person tillfälle att bese bolagets anläggningar och flygmateriel samt
granska bolagets dagböcker och journaler m. m.
§ 18.
Vid krig eller fara för krig skall ali bolaget tillhörig flygmateriel på anmodan
omedelbart ställas till statens förfogande mot ersättning enligt de
grunder, som stadgas i gällande lag angående skyldighet för kommuner och
enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
§ 19.
Statsverket är berättigat att vid avtalstidens utgång inlösa bolagets tillhörigheter
och trafikmateriel med belopp, som bestämmes av fem gode män,
av vilka Kungl. Majit utser två och bolaget två, varefter de fyra sålunda valda
tillkalla den femte.
§ 20.
Därest efter utgången av detta avtals giltighetstid statsverket fortsätter att
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
33
understödja luftfart på här omnämnda linjer, må bolaget, därest icke särskilda
skäl däremot äro, företrädesvis komma ifråga som kontrahent vid det nya
avtal, som staten kan vilja sluta.
Yad angår de särskilda paragraferna i det av mig sålunda föreslagna avtalet
må följande framhållas.
Anledningen till den ändrade lydelsen av § 2 framgår av vad förut anförts
(sid. 22—24).
I den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av § 3 stadgas, att, örn bolaget genom
väderlekshinder eller tillfälliga maskinskador eller dylikt nödgas helt eller
delvis inställa vissa turer, bolaget dock icke skall vara skyldigt vidkännas
minskning i understödet, så framt under året presterats, efter flygkilometer räknat,
minst visst i paragrafen angivet procenttal av de turer, som enligt § 2 skolat
utföras. Denna avfattning av paragrafen kan föranleda exempelvis följande icke
önskvärda förfaringssätt. Sedan å vägen mellan Köpenhamn och Hamburg skada
uppstått å en motor, men flygplanet med tillhjälp av de återstående två motorerna
framförts till Hamburg, hava passagerare och post från Hamburg befordrats
vidare med järnväg, enär start med flygplanet icke kunnat äga rum,
förrän motorn lagats eller ny motor insatts. Sedan detta skett, kan med den
föreslagna lydelsen av paragrafen det bliva fördelaktigt för bolaget att en följande
dag fortsätta den avbrutna resan till Amsterdam för att erhålla subvention
för sträckan mellan denna stad och Hamburg, ehuru anledning till en sådan
flygning eljest icke skulle förefunnits. Paragrafens lydelse har därför jämkats
så, att flygprestationen per år angivits i procent av under startdagen genomförda
turer.
Vid avfattningen av nyssnämnda paragraf har hänsyn även tagits därtill,
att liksom för närvarande det torde böra överlämnas åt luftfartsmyndigheten
att bestämma i vad mån avdrag från den genom avtalet fastställda subventionen
skall äga rum.
Ändringen av § { är betingad av den förändrade lydelsen av § 2.
Beträffande den av mig föreslagna ändringen av § 5 hänvisar jag till vad
jag i det föregående anfört.
Anledningen till ändringen i § 7 är förut omförmäld (sid. 24).
I de beräkningar, vilka ligga till grund för den av de sakkunniga föreslagna
subventionen, har medeltalet passagerare under vinterhalvåret blott antagits
komma att utgöra tre per tur. Därest det visar sig, att större passagerarefrekvens
icke uppnås under nämnda trafikperiod, torde bolaget böra vara oförhindrat att
i stället för tremotoriga flygplan använda enmotoriga vid de tillfällen, då få
eller inga passagerare finnas att befordra och väderleksförhållandena icke medföra,
att för driftsäkerhetens skull tremotorigt flygplan bör användas. Härav
föranledd ändring i de sakkunnigas förslag till § 8 har vidtagits. Till den
besparing, som härigenom uppstår för bolaget, får hänsyn tagas vid den utsträckning
av turerna, varom Kungl. Majit enligt § 2 skall hava rätt förordna.
Närmare bestämmelser angående flygplantyper torde böra meddelas av luftfartsmyndigheten.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 89 haft. (Nr 112.)
258 30 3
34
Luftpost
befordran.
Kungl, Majus proposition nr 112.
I avseende å §§ 13 och 14 hänvisar jag till vad jag anfört i den allmänna
motiveringen till mitt avtalsförslag.
Prövning av slutavräkningen är ett detaljarbete, vilket nu verkställes av
luftfartsmyndigheten. Någon ändring härutinnan anser jag icke böra äga rum.
Häråt har givits uttryck i § 15.
Med anledning av framställningar, som gjorts av cheferna för generalstaben
och flygvapnet, torde i § 16 böra införas det i § 8 av det nuvarande avtalet förekommande
stadgandet, att som flygplanförare och mekaniker skola företrädesvis
anlitas personer, som tidigare innehaft väl vitsordad anställning i statens
tjänst i egenskap av flygplanförare eller flygmekaniker och som vid mobilisering
äro tjänstgöringsskyldiga.
I övrigt hava endast vissa redaktionella ändringar vidtagits, till övervägande
delen bestående i vissa bestämmelsers uppdelande i skilda paragrafer.
I fråga örn luftpostbefordran hava de sakkunniga anfört bland annat:
Lufttrafiken är ägnad att bliva av den allra största betydelse för postbefordringen.
Med hittillsvarande kommunikationsmedel är postgången på något
längre avstånd förenad med stor tidsutdräkt. På ett brev från Stockholm kan
brevsvar från London eller Paris ingå först efter 5 dagars förlopp. Detta är
givetvis hindersamt för utvecklingen av en livligare postkorrespondens. Att
skapa snabba postförbindelser är därför ett stort både ekonomiskt och kulturellt
intresse icke minst för vårt land. Det bör anses tillhöra postverkets uppgift
och vara med dess eget intresse förenligt att söka effektivt bidraga till en
medelst luftbefordran förbättrad postgång. Postverkets egenskap av monopolinnehavare
får också anses ålägga det alldeles särskilda förpliktelser att på
bästa möjliga sätt betjäna kunderna.
Å andra sidan är från luftfartens synpunkt posten det kanske mest lämpliga
av alla befordringsobjekt. Under luftfartens nuvarande utvecklingsstadium
förmår i själva verket knappast något annat transportföremål bära så höga
kostnader, som fordras för att täcka självkostnaderna. Posten däremot har en
i förhållande till värdet ringa vikt och kan därför bära en hög fraktsats. Enligt
verkställda beräkningar, baserade på ungefär genomsnittliga självkostnader
för flygning, skulle fraktkostnaden för luftbefordran av den svenska
utlandsposten icke uppgå till mer än 3.8 å 5.9 öre per brevportosats. Örn tillräckliga
postkvantiteter finnas att befordra, bör därför luftpostbefordran vara
ekonomiskt fullkomligt möjlig och t. o. m. lätt att förverkliga. Svårigheten
ligger blott i att under den övergångsperiod, som erfordras för det nya trafikmedlets
inarbetning, finna en form för finansiering.
I Amerikas Förenta Stater började man omedelbart efter krigets slut anlita
luftfarten, även nattflygning, till postbefordring, och ända till de allra senaste
åren har luftfartens utveckling där huvudsakligen sammanhängt med postbefordringen.
I Europa är ett nattpostflygnät nu under tillblivelse. Dettas
förverkligande kommer att innebära en revolution inom postbefordringen.
Mellan flertalet viktiga orter i Europa kommer post att befordras på en enda
natt, d. v. s. dessa orter komma då att i postalt avseende ligga på samma inbördes
avstånd som nu t. ex. Stockholm och Malmö. Betydelsen härav för de
internationella förbindelserna kan knappast överskattas. Med dagflygning
uppnås, såsom förut anförts, i många fall icke någon stor effektiv tidsvinst
mellan de viktiga europeiska centra inbördes, t. ex. London och Berlin, men för
Sveriges del kan redan dagtrafiken åstadkomma, att postbefordringstiden till
London och Paris nedbringas från 2 dagar till 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 35
Sverige är i sitt näringsliv och i sin kulturutveckling, ehuru självt ett litet
land, i ovanligt hög grad beroende av vidsträckta internationella förbindelser.
Vart lage ar dock avlägset. Det måste därför i dubbel måtto för oss vara ett
livsintresse — vilket också sedan länge beaktats av statsmakterna — att våra
kommunikationer av alla slag med yttervärlden bliva av yppersta beskaffenhet.
±Ltt viktigt led dan är postbefordringen.
För att befordringslägenhet med flygplan skall kunna stå posten till förfogande
lordras ''emellertid också, att posten ger luftfarten en någorlunda avse
fraktsats°mStl
^ V’ en nå^orluncla avsevärd trafikmängd till skälig
De sakkunniga föreslå i det följande två utvecklingsetapper för svensk flygtrafik:
den första etappen, som omedelbart kan förverkligas, avser dagtrafik
året runt mellan Malmö och Amsterdam samt 8 månaders trafik Stockholm—
Helsingiors. Den andra etappen, för vilken ännu några års förberedelser krävas,
avser en nordisk nattlmjetrafik i anslutning till kontinenten.
Den senare etappen är i väsentlig grad en postal angelägenhet och kan förverkligas,
blott örn posttrafiken kan bära åtminstone en huvuddel av kostnaderna.
Den förra etappen, daglinjetrafik, ger möjlighet till regelbunden posttransp°rt
arel runt med en dags tidsvinst mellan Sverige och Västeuropa och blir
således, redan den, av utmärkt stor betydelse för posten. Det är emellertid
aven med en avsevärd statssubvention, knappast möjligt att förverkliga denna
daglinjetraiik utan stödet av tämligen stora posttransporter. Flygtrafiken är
visserligen i lika man av betydelse för person- och posttrafiken, men persontraliken
iörmar än sa länge icke ensam uppbära den — sannolikt till stor del
beroende pa att begynnelseperiodens känsla av olycksfallsrisk ännu icke övervunmts
— och i varje fall får man till en början vänta, att persontrafiken under
vintern blir tämligen svag. Redan daglinjetrafik året runt vilar därför till icke
ringa del pa en postal motivering.
Ifråga örn luftpostbefordran föreligga två ekonomiska spörsmål att taga
ståndpunkt till, nämligen luftporto att uttaga av allmänheten och luftfrakt att
erlägga till trafikbolaget.
Rörande den fraktsats, enligt vilken postverken skola ersätta lufttrafikbolagen
enades luftpostkonferensen i Haag år 1927 om att såsom norm för
brevpost lagga ett belopp av 6 guldcentimes för 100 gr. och 100 km., d. v. s.
1-S2 kronor per toniern. Detta belopp överensstämmer ganska väl med''_ eller
ligger i underkant av — den självkostnad, som under förutsättning av någorlunda
gynnsamma trafikförhållanden och någorlunda god utnyttjning av flygplanens
lastförmåga kan beräknas per presterad lasttonkm.1). Beloppet är sålunda
ur självkostnadssynpunkt ganska väl avvägt. Det är visserligen avsevärt
högre än priset för personbefordran, men detta beror på att man ännu icke
kunnat belasta persontrafiken med dess fulla kostnader. Att fastställa lägre
betordnngsavgift än den angivna för brevposten, skulle innebära att även
denna skulle befordras under självkostnad, vilket icke synes vare sig behövligt
eller lämpligt. För brevpostbefordring torde således t. v. böra fasthållas vid
en traktsats av 4.32 kronor per tonkm. Transportavgifterna erläggas av det
avsändande landets postverk.
I allmänhet gäller, att postförsändelse för att kunna påräkna luftbefordran
skall vara försedd med särskilt luftporto utöver den vanliga portosatsen. Luftportot
är i Sverige 10 öre per brevportosats; för detta porto erhålles luftbefordran,
i den mån sådan är tillgänglig, ända fram till destinationen, oavsett
>) Självkostnaden per offererad tonkm. ligger lägre än självkostnaden per presterad
lasttonkm.
36
Kungl. Majlis preposition nr 112.
var denna är belägen, dock nied det undantaget, att för vissa utomeuropeiska
linjer, t. ex. till Sydamerika och inom Nordamerika, erfordras högre tilläggsporton
av varierande belopp. För postpaket gälla .särskilda luftportosatser, avvägda
icke blott efter vikten utan även efter våglängden. — Svenska postverket
har under några år, i syfte att samla erfarenheter och att främja lufttrafikutvecklingen,
låtit luftbefordra en avsevärd brevpostmängd, oavsett örn luftporto
erlagts eller ej.
Med hänsyn till vad i det föregående anförts anse sig de sakkunniga böra
framhålla såsom ett synnerligen angeläget önskemål, att svenska postverket må
på egen bekostnad utan att upptaga särskilt luftporto låta å de svenska luftlinjerna
Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors luftbefordra alla
vanliga och rekommenderade brev och brevkort, för vilka därigenom uppnås
avsevärd tidsvinst. För tidningar, korsband och paket bör däremot i regel
fordras särskilt luftporto.
Med en sådan anordning åstadkommes en synnerligen stor förbättring av
våra internationella postförbindelser. Samtidigt gives åt luftfarten ett trafikunderlag,
som är nödvändigt för att det avsedda trafikprogrammet skall kunna
förverkligas.
Emot detta förslag kan göras invändningen, att det vore rimligare och mera
förenligt med sund ekonomi att alltjämt göra den särskilda prestationen, luftbefordran,
beroende av en särskild avgift, luftporto. En sådan tankegång, ehuru
till synes myckel naturlig, är dock måhända icke obetingat riktig.
I postverkets uppgift måste anses ingå att för transporterna använda det
snabbaste transportmedel, som för rimlig kostnad finnes att tillgå — atlantposterna
t. ex. befordras alltid med de bästa expressångarna. Verkställdaberäkningar
synas visa, att postverkets kostnader för luftbefordran i här
förevarande fall skulle stanna inom fullt rimliga gränser. En något större
men affärsmässigt alltjämt rimlig del av bruttoinkomsterna av utlandstrafiken
skulle användas till transportkostnad; utlandstrafiken med luftbefordran
skulle dock ingalunda bliva förlustbringande utan skulle alltjämt
giva en, per brev räknat, t. o. m. något större inkomst än inlandstrafiken. Då
så är fallet, bör den föreslagna anordningen vara skälig, även örn den betraktas
uteslutande ur ren affärssynpunkt för postverket. Från allmänhetens synpunkt
kan sägas, att det nuvarande utlandsportot innehåller tillräcklig betalning även
för luftbefordran i här angiven utsträckning. Svenska postverkets hela kostnad
med avdrag av inbesparade land- och sjötransitersättningar skulle vid dagtrafik
stanna vid 249,000 kronor eller, om luftbefordran ej sker bortom Amsterdam,
vid 181,000 kronor.
På längre sikt taget är det väl sannolikt, att postbefordran luftledes kommer
att betraktas såsom det normala, och mycket möjligt är. att avgiften därför åtminstone
inom Europa kommer att inneslutas i det vanliga utlandsportot. Det
särskilda luftportot är därför kanske blott en övergående företeelse, tillämpad
innan det nya trafikmedlet vunnit hävd. Det är också en möjlighet, att vid en
eventuell allmän portosänkning utlandsportot bibehålies på sin nivå, med hänsyn
just till luftbefordringskostnaderna.
På längre sikt taget kan därför icke ett särskilt luftporto anses vara någonting
i och för sig särskilt ekonomiskt sunt eller praktiskt. För de närmaste
övergångsåren återigen gäller, såsom redan anförts, att det knappast finns
möjlighet att få till stånd för posten lämpad lufttrafik, alltså framförallt året
runt men helst även natträsk, med mindre trafiken stödjes genom tillräckliga
postkvantiteter, och dessa kunna sannolikt icke omedelbart erhållas, om luftportotvång
bibehålies. Ackvisitionen av den nya trafiken kan nämligen ej ske
omedelbart; ali trafik kräver tid för att upparbetas. Av sådana skäl har generalpostdirektören
i en tidskriftsartikel uttalat sig för nattpostbefordring utan
Kungl. Majus proposition nr 112. 37
särskilt luftporto under exempelvis 3 år, varefter man skulle övergå till att utkräva
ett luftporto om 10 öre per viktsats.
Kent praktiskt är med det särskilda luftportot förenat olägenheten, att
tvenne samtidigt avsända brev med respektive utan luftbefordran nå destinationen
på olika dagar, vilket vid affärstransaktioner kan leda till oreda. Det
är praktiskt önskvärt, att posten icke blott är snabb utan även fungerar med
ständigt samma snabbhet.
Slutligen bör i detta samband omnämnas, att en så genomgripande förbättring
av posttrafiken, som luftbefordran medför, icke kan undgå att successive
åstadkomma en avsevärd trafikökning, varigenom postverket vinner ökade inkomster,
som till stor del kunna kompensera merutgifterna för luftbefordringen.
I all synnerhet måste detta bliva fallet vid nattposttrafik, men även vid enbart
dagtrafik bör samma tendens giva sig tillkänna,
På grund av vad i det föregående anförts bör, enligt de sakkunnigas mening,
det stöd, som postverket giver genom att på angivet sätt anlita luftfarten för
sina transporter, icke uppfattas såsom en indirekt eller förtäckt statssubvention
utan såsom en i postverkets eget intresse liggande anordning för att i
postalt avseende förbättra våra utlandsförbindelser och såsom en för postverket
som affärsdrivande verk nödvändig utgift för en framsynt och samhällsgagnande
politik.
Kommer vad här föreslagits till stånd, så erhåller Sverige i postalt avseende
en synnerligen gynnsam ställning i jämförelse med grannländerna. En självfallen
förutsättning bör dock vara, att de svenska luftlinjerna skola på enahanda
villkor vara tillgängliga för grannländernas posttransporter, i den mån
önskemål därom uttryckas. Vilken politik grannländerna i sådant avseende
kunna vilja föra, undandrager sig givetvis bedömande från svensk sida. Ingalunda
uteslutet är, att dessa länder skola finna med sin fördel förenligt att låta
verkställa luftbefordran i ungefär samma utsträckning som Sverige. I allt fall
måste beträffande affärsvärlden antagas, särskilt inom de stora gemensamma
exportbranscherna till Västeuropa, att örn Sveriges affärsmän erhålla förmånen
av snabb postbefordran, så skola grannländernas affärsmän, med eller utan
särskilt luftporto, eftersträva samma förmån, och en ökad luftposttrafik från
dessa länder synes därför under alla omständigheter sannolik. Anmärkas bör,
att daglinjen Malmö—Amsterdam ger exakt samma tidsvinst för Oslo- och
Helsingforsposten som för Stockholmsposten.
Det är att hoppas, att det samarbete i fråga om luftpostbefordran, som redan
inletts melian de nordiska postförvaltningarna, skall leda till positiva resultat
i fråga örn såväl dag- som nattposttrafik. Kattlinjetrafik synes överhuvud
knappast kunna komma ifråga annat än som ett gemensamt nordiskt företag.
Ifråga om de sydliga länderna, närmast England, Frankrike, Holland,
Belgien och Tyskland, skulle samma ekonomiska skäl, som förut anförts för
Sveriges del, kunna åberopas för delaktighet utan luftportotvång i en nordisk
luftpostlinje. I vissa fall Ilar också luftbefordran utan luftporto förekommit.
Åtminstone för de större av dessa länder har dock frågan en längre nående
räckvidd, emedan den sammanhänger med deras postbefordran även till andra
delar av världen. Det är därför ovisst, om man från dessa länder kan räkna med
luftpost utan luftporto. Örn emellertid regelbunden luftbefordran äger rum
från de nordiska länderna, och de nordiska brevavsändarna i lämplig form —
t. ex. genom inlägg eller märke i breven — uppmana sina utländska korrespondenter
att luftbefordra svarsbreven, så torde en avsevärd ökning av luftposten
söderifrån kunna förväntas.
Åstadkommande av en nordisk nattpostlinje kräver ett mycket omfattande
förberedelsearbete icke blott av teknisk utan ännu mer av organisatorisk art.
För själva luftledernas anordnande torde krävas förhandlingar mellan staterna,
38
Kungl. Majus proposition nr 112.
likaledes torde mellan staterna få träffas överenskommelser rörande trafikens
uppratthallande genom de särskilda lufttrafikbolagen under lämplig repartisenng,
men framförallt kräves såsom underlag för affärens inkomstsida överenskommelser
mellan de olika postverken.
Åtskilliga handelskammare hava yttrat sig beträffande luftpostbefordran.
Sålunda har Gotlands handelskammare förklarat sig ifrågasätta, örn statens
ntresse ej helt och hållet eller åtminstone till övervägande del borde inriktas
pa den postala lufttrafikens utveckling, under det att den privata företagsamheten
linge taga hand örn passagerare- och godstrafiken. Det allmännas intresse
av en snabbare befordran av icke blott brev utan även tidningspost emellan
övenge och utlandet vöre enligt handelskammarens mening oemotsägligen vida
större än det allmännas intresse av enskilda personers luftresor och mera brådskande
godstransporter. Flertalet resande torde begagna sig av luftfart endast
i nojessyfte eller för att tillfredsställa sin nyfikenhet. Godstransporterna, vilka
enhgt de sakkunnigas uppgift nu verkställdes till alltför låga fraktsatser,
syntes till större de en utgöras av friska blommor, modevaror och andra lyxartiidar.
Godsbefordran luftvägen torde därför icke vara av den betydelse, att
ett statsunderstöd at densamma kunde anses vara motiverat. En koncentration
av statens intresse i den internationella luftfarten på postbefordringen skulle
säkerligen medföra, att för den svenska utlandsposten luftvägen bleve den normala
och att därför niga som helst tilläggsavgifter skulle behöva tillämpas,
åtminstone ej ifraga örn brevposten. Beträffande korsband och tidningar borde
också väsentliga reduceringar i det nu utgående luftportot vidtagas. Handelskammaren
i Göteborg har anfört, att handelskammaren icke kunde annat än
tinna det riktigt, vad de sakkunniga anfört angående det berättigade i trafikanternas
krav, att brevförsändelser utan särskild ersättning befordrades nied
u t artyg där sadant vore möjligt. Smålands och Blekinge handelskammare
uttalar, att handelskammaren, i likhet med de sakkunniga, ansåge, att det
svenska postverket borde på egen bekostnad och utan att upptaga särskilt luftporto
låta ä de svenska luftlinjerna befordra alla vanliga brev och rekommenderade
försändelser, under det mindre brådskande försändelser, såsom tidningar,
korsband och paket, borde beläggas med en särskild luftportoavgift
Skånes handelskammare är härutinnan av skiljaktig mening oell anför- Såsom
de sakkunniga framhållit torde det icke kunna betvivlas, att luftpostbefordran
framdeles, i den mån lufttrafiken fullkomnades, på längre avstånd komme att
bliva ett normalt transportsätt och att i samband därmed eventuellt erforderliga
extra avgifter komme att inneslutas i det vanliga utlandsportot. Däremot
syntes etter handelskammarens förmenande övervägande skäl tala för att undei
övergångstiden upprätthålla luftportotvång. Så länge lufttrafiken blott vore i
stand att omhändertaga en del av den utländska brevposten, måste rimligen
krävas, att de trafikanter, som ville begagna detta befordringssätt, även erlade
avgift därför. Ett motsatt förfarande skulle även leda till, att oförutsedda
olägenheter kunde uppkomma för sådana trafikanter, vilkas post mot deras
önskan befordrats luftledes. Med upprätthållande av luftportotvånget vunnes
därjämte den fördelen, att det intresse för luftpostbefordran, som förefunnes
hos trafikanterna, kunde utrönas ävensom att dess betydelse för olika slags försändelser
bleve konstaterad. I den mån handelskammarens uppfattning i denna
del vunne beaktande, torde det emellertid icke kunna förväntas, att luftfartsbolagets
inkomster av postbefordran skulle komma att uppgå till samma belopp,
som i förslaget beräknats, och det torde därför bliva erforderligt antingen att
postverket erlade den tänkta garanterade minimiavgiften eller ock att subventionsbeloppet
i motsvarande grad ökades.
39
Kungl. Majis proposition nr 112.
Kommerskollegium Ilar i denna fråga meddelat, att kollegium finner
vad Skånes handelskammare härutinnan framhållit vara förtjänt att tagas i
noggrant övervägande, samt vidare anfört:
Så länge som luftpostbefordran ännu ej hunnit bliva ett normalt, allmänt
tillämpat befordringssätt, syntes det kollegium, att vissa skäl talade för att de
trafikanter, vilka ville komma i åtnjutande av de fördelar, som en sådan befordran
medförde, även härför erlade särskild avgift. Det obetydliga tilläggsporto,
som för befordran av brev eller brevkort luftledes nu upptoges, torde ej
kunna avskräcka de trafikanter, som kunde äga intresse för luftpostbefordran.
För att emellertid inom affärsvärlden sprida kännedom örn den avsevärda tidsvinst,
som särskilt genom en luftbefordran av vår kontinentalpost över Amsterdam
vunnes, borde lämpligen särskilda åtgärder vidtagas av postverket. Genom
sådana åtgärder, exempelvis anslag å postanstalterna och utsändande av cirkulär
till alla större affärsföretag med förbindelser på utlandet, skulle säkerligen
affärsvärldens intresse för postflygningarna kunna väckas och ett allmännare
anlitande av detta befordringssätt för brev och brevkort ernås trots upptagandet
av särskilt luftporto.
Generalpoststyrelsen har anfört:
Med dagflygmaskinerna å linjerna Malmö--Paris 0C^ Stockholm—Helsing
fors
hade svenska postverket under sommaren 1929 på försök avsänt icke blott
luftpost utan även vissa andra brev och brevkort. Generalpoststyrelsen ansåge,
att även framdeles, åtminstone under de närmaste åren, befordran av brevpost
utan luftporto i viss omfattning borde äga rum å dessa linjer, och vore därför
villig att tills vidare å sagda flyglinjer utan upptagande av luftporto sända
sådana vanliga brev och brevkort, vilka därigenom beräknades framkomma till
bestämmelseorten väsentligt tidigare än vid försändning med vanliga kommunikationsmedel.
Även rekommenderade dylika försändelser _ syntes, _ enligt
generalpoststyrelsens uppfattning, böra befordras flygledes å linjerna ifråga,
såvida icke härigenom större posttekniska svårigheter skulle uppkomma.
Hur stor den sålunda befordrade postens vikt skulle komma att bliva, kunde
generalpoststyrelsen icke med bestämdhet säga, men ville det förefalla styrelsen,
som örn de av de sakkunniga upptagna viktkvantiteterna vore väl högt
beräknade. Generalpoststyrelsen vore villig att, därest annan överenskommelse
icke träffades mellan generalpoststyrelsen och vederbörande flygbolag, betala
ersättning för befordran av brevpost enligt de grunder, som föreslagits av luftfartsbolagen
vid luftpostkonferensen i Haag, eller enligt de grunder, som framdeles
kunde komma att antagas vid en liknande konferens. I vad män utländska
postförvaltningar komme att sända annan post än luftpost med de ifrågasatta
dagflyglinjerna vore icke generalpoststyrelsen bekant, men ville styrelsen söka
påverka dem i sådant syfte.
Såsom do sakkunniga meddelat har luftportot i Sverige med några få undantag
beträffande utomeuropeiska linjer bestämts till blott 10 öre per brevportosats.
Trots detta låga luftporto visade det sig, att allmänheten endast i ringa utsträckning
begagnade sig av möjligheten att få brev luftbefordrade. Med anledning
härav och då riksdagen i skrivelse den 14 april 1928 (nr 106) framhållit,
att det vore ett önskemål, att det svenska luftfartsväsendet i större utsträckning
än dittills kunde anlitas för postbefordran, har generalpoststyrelsen,
i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande, under åren 1928 och 1929 låtit å
de statsunderstödda luftfartslederna medsända, förutom med luftporto försedda
Dopartements
chefen.
Nattlufttrafik.
40 Kungl. Majus proposition nr 112.
postförsändelser, även brevpostförsändelser, för vilka icke betalats luftporto.
Salunda hava a linjen Malmö—Amsterdam under ar 1929 dagligen medsänts
100 kilogram brev jämte 25 kilogram paket, eller har, örn så stora mängder någon
dag icke funnits att befordra, betalats för dessa postkvantiteter. Motsvarande
postmängder hava å linjen Stockholm—Helsingfors varit 50 kilogram brev och
10 kilogram paket. För luftpostbefordring å nämnda linjer samt å linjerna
Amsterdam—London, Amsterdam—Paris, Helsingfors—Reval, Stockholm—
Åbo och Stockholm—Kalmar—Stettin—Berlin har postverket under år 1929
utbetalat 113,177 kronor 16 öre. Av detta belopp hava omkring 65,000 kronor
kommit aktiebolaget Aerotransport till godo. Därjämte hava av postmedel utgivits
för postbefordran under isblockaden förra vintern 66,357 kronor 55 öre,
för försöksvis anordnade nattpostflygningar omkring 51,000 kronor och för
postbefordran å den tyska linjen från Malmö över Hamburg till Berlin, vars
trafikering började den 1 november 1929, omkring 250 kronor. Svenska postverkets
sammanlagda utgifter för luftpostbefordran 1929 uppgå till omkring
230,800 kronor.
Kommerskollegium och Skånes handelskammare hava hemställt, att endast
med luftporto försedda postförsändelser måtte befordras med flygplan. Detta
skulle emellertid innebära ett steg tillbaka och måste tillika medföra en höjning
av subventionen till det statsunderstödda företaget. I de sakkunnigas beräkningar
ingå förhöjda ersättningar för postbefordran. Enär postverket har
särskild nytta av det snabba befordringsmedel, som luftfarten innebär, samt,
såsom de sakkunniga framhållit, också på grund av brevens ringa vikt har
möjlighet att till fullo betala luftbefordringens kostnader, anser jag, att någon
ändring icke bör äga rum i det förfaringssätt beträffande luftpostbefordring,
som nu äger rum och som generalpoststyrelsen anser böra tillämpas åtminstone
under de närmaste åren.
I enlighet med i statsrådsprotokollet rörande tillkallandet av de sakkunniga
gjort uttalande hava de sakkunniga utrett frågan angående luftpostbefordran
nattetid. Därvid hava de sakkunniga, sedan Kungl. Maj:t den 10 maj 1929 bemyndigat
dem att i samarbete med flygstyrelsen låta verkställa undersökning
och kostnadsberäkning av fyrbelysning och nödlandningsplatser för en luftfartsled
Stockholm—Malmö samt för ändamålet anvisat 10,000 kronor, låtit verkställa
sådan undersökning under ledning av en av de sakkunniga, t. f. professorn
Ivar Malmer, i samarbete med en representant för flygstyrelsen och föreståndaren
för flygplatsen i Malmö.
Av den verkställda undersökningen framgår, att de sammanlagda engångskostnaderna
för fyrar och nödlandningsplatser m. m. för en för nattflygning
avsedd luftfartsled mellan Stockholm och Malmö beräknats uppgå till 1,973,635
kronor, 1,979,805 kronor eller 2,017,685 kronor, beroende på vilken sträckning
leden erhåller. I dessa summor äro icke inberäknade ersättningar till jordägare
för det intrång rätten att använda mark som permanent nödlandningsplats
medför samt för de skador a gröda, som åstadkommas genom nödlandningar.
41
Kungl. Majus proposition nr 112.
Icke heller är medräknad kostnaden för iordningställandet av Stockholms stads
tillämnade lantflygplats i Bromma. Med hänsyn till det speciella intresse nattpostbefordring
med flygplan erbjuder för Stockholms stad har det synts böra
förutsättas, att utrustandet av Brommafältet med för nattrafik erforderliga anordningar
bekostas av Stockholms stad. Av kostnaden för anläggning och utrustning
av landningsplatser och nödlandningsfält har en avsevärd del eller
omkring 880,000 kronor ansetts kunna ifrågakomma att bestridas av arbetslöshetsmedel.
Den årliga kostnaden för skötseln av fyrar och andra belysningsanordningar
med undantag av dem, som erfordras å Stockholms stads och Malmö
stads flygplatser, har beräknats till 158,000 kronor.
Till de tekniska anordningarna och kostnadsberäkningarna hava de sakkunniga
på sakens nuvarande ståndpunkt icke ansett sig böra taga närmare ställning.
De sakkunniga, som ansett, att nattlinjetrafik — främst avsedd för post —
bör bliva av största betydelse för Sverige och snarast möjligt bör upprättas,
hava verkställt en ekonomisk överslagsberäkning beträffande nattpostlinjer
samt beträffande denna beräkning anfört:
Kalkylen hänför sig till sträckningarna Stockholm—Malmö—Hannover och
Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Malmö, flugna i båda riktningarna varje dygn
året runt. Hela antalet flygkm på dessa sträckningar blir c:a 1,100,000 per år.
Enligt den verkställda utredningen örn flygled Stockholm—Malmö synes
det sannolikt, att man till en början bör räkna med s. k. amfibieflygplan, vilka
kunna landa både på land och på vatten samt på is och snö. Det gäller här att
finna en typ och konstruktion, som är i alla avseenden lämplig med väl avvägd
lastkapacitet samt tillräcklig snabbhet för att möjliggöra en god tidtabell. Någon
ståndpunkt i detalj till typfrågan lia de sakkunniga icke kunnat intaga.
Följaktligen äro även kostnadselementen tillsvidare ovissa.
Såsom en sannolik utgångspunkt kan läggas antagandet, att totala flygkostnaderna,
med undantag endast av kostnaderna för flygledens skötsel, skola
bliva omkring 2 kronor per flygkm. Kostnaderna bliva då c:a 2,200,000 kronor.
Påräkneliga inkomster av brevpost äro (sid. 153 och 154 i de sakkunnigas betänkande)
beräknade till 963,000 kronor, under förutsättning att hela den utgående
nordiska posten — oavsett luftporto — blir luftbefordrad men endast
1U av den söderifrån ingående posten. Härtill bör för korsband, tidningar, paket
och gods läggas en rätt avsevärd inkomstpost, förslagsvis uppskattad till 300,000
kronor. Med persontrafik kan man däremot knappast räkna till en början, åtminstone
icke utan att vidtaga åtgärder, som avsevärt höja kostnaderna,
Under dessa förutsättningar skulle kostnadsberäkningen, frånsett flygledskostnader,
bliva följande:
Utgifter, eski. flygledskostnad
Inkomster: persontrafik
post norrifrån
post söderifrån . .
gods ............
Årlig brist.................
kr. 2,200,000
kr. 804,000
i 159,000
» 300,000
» 1,263.000
kr. 937.000
Nu kan man såsom tämligen visst utgå från, att utförandet av flygprestationer
å angivna sträckor skulle komma att uppdelas mellan flera olika länders
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
flygbolag, så att på Sveriges del skulle ankomma att utföra kanske Vs å 1U
av antalet flygkm. Därmed bleve även förlusterna å rörelsen uppdelade, och
det kan antagas, att Sverige, förutom kostnaderna för postbefordringen ock
kostnaderna för fyrleder, finge bära en förlust av 300,000 å 400,000 kronor.
Av synnerlig vikt för frågans bedömande är emellertid spörsmålet, huruvida
de sydliga länderna kunna förmås att aktivt medverka genom att, oavsett luftporto,
sända hela postmängden med flygbefordran. Sker det, kan linjens ekonomi
anses nära nog säkerställd. Enligt postberäkningen (sid. 150 i de sakkunnigas
betänkande) skulle nämligen i så fall kalkylen komma att ställa sig ungefär
sålunda:
Utgifter, exkl. flygledskostnader .......................... kr. 2,200,000
Inkomster: persontrafik ...................... —
post norrifrån .................... kr. 804,000
post söderifrån .................... » 795,000
gods ...........................■ > 300,000 , !,899,000
Årlig brist.............................................. kr. 301.000
Den del av bristen, som kan ankomma på Sverige att täcka, bleve således
i detta fall ganska liten.
Här anförda överslagsberäkningar få dessutom, säga de sakkunniga, anses
vara jämförelsevis försiktiga på både inkomst- och utgiftssidan. Kunna utgifterna
reduceras med t. ex. 15 % — vilket vid trafikens igångsättande örn 3 å 4
år ingalunda synes uteslutet —- så ställer sig det ekonomiska resultatet väsentligt
bättre, och enligt det senare kalkylationsalternativet skulle affären då gå
ihop.
De sakkunniga hava hemställt,
att till undersökning och kostnadsberäkning av flygleden Malmö—Göteborg
—norska gränsen samt erforderlig meteorologisk utredning ävensom för komplettering
av förslaget till flygled Stockholm—Malmö måtte för budgetåret
1930/1931 anvisas 20,000 kronor; samt
att i övrigt erforderliga förberedelser för upprättande av nattlinjetrafik måtte
snarast möjligt igångsättas.
Generalpoststyrelsen har särskilt yttrat sig angående nattpostflygningen.
Därvid har styrelsen framhållit, att flygtrafiken ur postal synpunkt sett
finge sitt fulla värde först i och med att trafiken ifråga utfördes nattetid. Fördelarna
av befordran av posten med natt- resp. dagflygning framginge av följande
exempel beträffande postutväxlingen med London och Paris.
Befordran med
nattflygning
dagflygning
vanliga lägenheter
måndag kväll
tisdag morgon
tisdag f. m.
tisdag kväll
onsdag morgon
onsdag morgon
måndag kväll
tisdag kväll
onsdag morgon
torsdag morgon
fredag morgon
fredag morgon
måndag kväll
onsdag kväll
torsdag morgon
torsdag kväll
lördag kväll
söndag morgon
Brev avsända från Stockholm..........
ankomma till London och Paris____
och utdelas av brevbärare där ____
Svar kan tidigast avgå...................
och ankomma till Stockholm .......
samt utdelas genom brevbärare ....
Svar å brev till London och Paris kunde sålunda erhållas utburna genom brevbärare
i Stockholm vid nattflygbefordran fyra dygn tidigare och vid dagflygning
två dygn tidigare än vid vanlig befordran.
Kungl. Majus proposition nr 112. 43
Postverken i de övriga nordiska länderna kade visat sig mycket intresserade
av nattflygningarna.
Att anordnandet av nattflygtrafik från Sverige livligt önskades av handelsvärlden
torde otvetydigt framgå av en till styrelsen remitterad framställning
från kandelskamrarna i riket ävensom av till styrelsen senare överlämnade yttranden
i ärendet från svenska handelskammaren i London och svenska handelskammaren
i Frankrike.
Generalpoststyrelsen funne det därför synnerligen önskvärt, att den av de
sakkunniga ifrågasatta fortsatta utredningen angående nattflygtrafik omedelbart
igångsattes, på det att anordnandet av dylik trafik snarast möjligt måtte
kunna komma till stånd.
I den av generalpoststyrelsen omförmälda framställningen från handélskamrarna
i riket har bland annat anförts följande:
Det syntes uppenbart, att en ökad snabbhet i postutväxlingen vore för näringslivet
av utomordentlig betydelse. Ju mera konkurrensen skärptes, desto nödvändigare
bleve det att tillgodogöra sig de nya möjligheter inom kommunikationsområdet,
som skapades av de tekniska uppfinningarna. Varje åtgärd för en
snabbare postbefordran innebure en förkortning i avstånden, som stärkte vårt
lands utsikter i konkurrensen och underlättade varuutbytet både vid avsättning
av våra egna produkter och vid införsel av utländska varor. Även örn man endast
fäste sig vid den postala sidan av flygtrafiken, innebure dess utveckling för
det ekonomiska livet en vinning av epokgörande innebörd. Erfarenheten hade
visat, att den därutöver i ständigt ökad utsträckning tillgodogjordes även för
person- och lättgodstrafik. Med full förståelse för flygtrafikens betydelse hade
statsmakterna också lämnat den sitt verksamma stöd. Dock stöde vi ännu endast
i början av ett utvecklingsskede. Det mål, som närmast vinkade, vore att —
med stöd av de erfarenheter, som hittills vunnits — utveckla trafiken så, att
nattpostflygning på de större trafiklederna kunde försiggå året runt.
I fråga örn nattpostlinjerna har järnvägsstyrelsen ansett, att luftbefordring
av resande å dessa nattlinjer icke skulle erbjuda så stora fördelar framför befordring
med järnväg, att statssubvention för upprätthållande av persontrafiklinjer
borde ifrågakomma. Ej heller syntes enligt styrelsens uppfattning ändamålsenligt,
att flyglinjer för postbefordring erhölle direkta anslag. Minst syntes
sådana ur svensk synpunkt berättigade beträffande den ifrågasatta luftlinjen
Oslo—Göteborg—Malmö—Köpenhamn, vars huvuduppgift bleve att förmedla
utländsk transitotrafik. Skulle av blivande utredning framgå, att posttrafiken
hade stora fördelar av att ifrågavarande nattlinjer anordnades, ville
det synas styrelsen, som örn respektive postverk borde erlägga så avpassade
avgifter, att direkt understöd av statsmedel icke skulle behövas, örn ej möjligen
för flygleder, radiotjänst och dylikt.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har livligt förordat, att den föreslagna
utredningen örn kostnaderna för anordnande av en för nattrafik avsedd
flygled norska gränsen—Göteborg—Malmö snarast möjligt måtte komma till
stånd. Intresset för en dylik nattlinjetrafik, främst avsedd för posten, vore
inom affärskretsar i Göteborg mycket stort och hade tagit sig uttryck även däri,
att bolag och enskilda tillskjutit icke obetydliga belopp till den försöksflygning,
som år 1929 med framgång genomförts.
Ingenjörsvetenskapsakademien har påpekat, att värdet av de verkställda
undersökningarna beträffande nattpostlinjer läge däri, att de gåve en uppfatt
-
44
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 112.
ning om storhetsordningen av de utgifter, som vore förknippade med en sådan
nattlinjes inrättande. I samband härmed måste dock åtskilliga tekniska spörsmål
närmare utredas. Exempelvis vore anspråken på nödlandningsplatser beroende
av de egenskaper och den säkerhet, som flygplantypen besutte. Vid den
fortsatta utredningen av denna fråga syntes det akademien önskvärt, att man
inriktade sig på att bestämma fordringarna på den flygmateriel, som lämpligen
borde användas för ifrågavarande trafik och på att utprova en för svenska förhållanden
lämplig typ. Den ifrågasatta nattpostlinjens sträckning borde ytterligare
undersökas, varvid såvitt möjligt en mera klarläggande meteorologisk utredning
borde företagas.
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har framhållit, att särskilt för
regelbunden flygning nattetid en utvecklad väderlekstjänst med dithörande
underrättelseväsen erfordrades. Vid valet av flygled för nättrafiken mellan
Stockholm och Malmö måste därför väderleksförhållandena särskilt beaktas, varvid
saknaden av tillräckligt material beträffande dimobservationer i synnerhet
trätt i dagen. Innan en mera utslagsgivande meteorologisk undersökning beträffande
siktbarheten under olika årstider i Kolmården och dess utlöpare
gjorts, hade därför ej heller något förslag rörande leden Stockholm—Mjölby
ansetts möjligt att upprätta. Meteorologiska skäl kunde tala för att ej övertvära
Kolmården från Norrköpingstrakten rätt norrut utan tidigare med övertväringens
förläggande längre västerut mot Katrineholmstrakten. Den billigaste
leden skulle emellertid bliva Stockholm—Norrköping—Mjölby—Nässjö—
Hjälmaryd—Malmö. Då möjligen de meteorologiska synpunkterna kunde tala
emot en dylik sträckning men skillnaderna i detta hänseende vore mycket
ovissa, föresloges, att en ingående meteorologisk undersökning av siktbarheten
olika årstider och på de olika leddelarna verkställdes, innan ledens sträckning
definitivt fastställdes. Eör nättrafikens genomförande fordrades vidare en organiserad
meteorologisk observationstjänst utefter flygleden, och denna torde böra
underställas statens meteorologisk-hydrografiska anstalt samt erforderliga medel
beräknas i dennas budget.
De utgifter, som enligt de verkställda beräkningarna skulle förorsakas av
anordnandet av nattpostflygning mellan Stockholm och Malmö äro betydande.
Iordningställandet av erforderliga fyrar och nödlandningsplatser å sträckan
Stockholm—Malmö har beräknats kosta omkring 2,000,000 kronor. I denna
summa äro dock icke alla kostnader inräknade. Igångsättes nattpostflygning
mellan Stockholm och Malmö, lär med hänsyn till Göteborgs stora handelsintressen
sådan flygning även böra äga rum till och från denna stad. De sakkunniga
hava också ansett, att så bör ske och att nattpostlinjen från Göteborg
bör i Köpenhamn ansluta till nattpostlinjen från Stockholm. Någon utredning
angående utgifterna för en sådan nattpostlinje hava de sakkunniga dock icke
låtit verkställa. Antages emellertid kostnaden för anordnandet av fyrbelysning
och nödlandningsfält å linjen mellan Göteborg och Köpenhamn eller Malmö
bliva densamma per kilometer som för linjen Stockholm—Malmö, skulle kostnaden
uppgå till omkring 920,000 kronor. Antagligen blir dock, till följd av gynn
-
45
Kungl. Majus proposition nr 112.
sammare naturliga förutsättningar, kostnaden lägre. Utgiften för iordningställandet
av en nattpostlinje mellan Göteborg och norska gränsen skulle efter den
för flygleden Stockholm—Malmö beräknade kostnaden per kilometer uppgå till
omkring 560,000 kronor. Årliga kostnaden för skötseln av flygleden Stockholm—
Malmö har beräknats till 158,000 kronor. Enligt samma beräkningsgrund per kilometer
skulle utgiften för skötsel av en flygled mellan Göteborg och Köpenhamn
eller Malmö bliva 73,357 kronor och mellan Göteborg och norska gränsen 45,143
kronor. Förutom att svenska postverket för å nattpostlinjerna befordrad post beräknas
få en utgift av 614,000 kronor, som icke skulle ersättas av erlagda luftporton,
hava de sakkunniga ansett, att såsom bidrag till finansiering av nattpostflygningen
skulle av skattemedel årligen utgå ett belopp av 300,000 å 400,000
kronor. Skulle även främmande länders postverk medsända post i samma utsträckning,
som de sakkunniga beräknat för Sveriges del, skulle nämnda tillskott
bliva mindre. För nattposttrafiken skulle även tillkomma ökade kostnader för
väderleks- och radiotjänst, vilka kostnader icke av de sakkunniga beräknats.
Vad särskilt angår nattpostflygning mellan Stockholm och Malmö framgår
av den verkställda tekniska utredningen, att en sådan flygning skulle medföra
avsevärda kostnader. Därtill kommer att överflygning av småländska höglandet
under alla årstider är förenad med stor risk, da detta område enligt de
meteorologiska uppgifter, som för närvarande föreligga, är en av de delar av
Sverige, som är mest besvärad av dimma, samt terrängens beskaffenhet försvårar
nödlandningar. För att icke allt för manga nödlandningsplatser skulle behöva
anläggas, har man i de verkställda beräkningarna utgått från att amfibieflygplan
skulle komma till användning. Denna typ är dock ännu föga utexperimenterad
och genom planens höga vikt, som medför i förhållande till drivkraften
liten lastförmåga, blir flygning med sådana plan dyrare än med andra flygplan.
Vad angår möjligheten att undvika det småländska höglandet genom att
låta nattpostlinjen framgå utmed kusten framhalles i utredningen, att det stora
avståndet till stambanan är ogynnsamt med hänsyn till möjligheten att vid
nödtvungna avbrott i flygningen kunna i tid överföra posten till nattåg å stambanan.
Man bör nämligen vid planläggning av en nattpostlmje om möjligt sörja
för att, i händelse av sådana avbrott, posten icke framkommer till bestämmelseorten
senare, än örn den hela vägen befordrats med andra transportmedel än
luftfartyg. En flygled längs kusten blir även väsentligt längre och därigenom,
om hänsyn icke tages till kostnaden för fyrar och nödlandningsplatser, dyrare
än en linje över land.
Med hänsyn till omförmälda kostnader och svårigheter vid anordnande av
nattpostflygning mellan Stockholm och Malmö, anser jag, att några ytterligare
utgifter för utredning angående det tekniska genomförandet av en sadan linje
icke böra av staten vidkännas, förrän, efter underhandlingar med vederbörande
främmande postverk, framgår, att de huvudsakliga kostnaderna för linjen kunna
bestridas av postmedel eller de nu beräknade höga utgifterna kunna väsentligen
minskas. Att så framdeles skall kunna bliva fallet är icke osannolikt. Yad
angår utgifternas begränsning må nämnas, att redan nu på vissa håll anses att
46
Försöksflygningar
nattetid
för postbefordran.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 112.
anordnande av fyrbelysning i den utsträckning, som för närvarande vanligen
äger rum å nattpostlinjer, icke erfordras och att nödlandningsplatsernas antal
kan minskas.
Såsom förut meddelats hava de sakkunniga icke låtit verkställa någon undersökning
rörande en nattpostlinje utmed västkusten. Särskilt den del av en sådan
linje, som skulle framgå söder örn Göteborg, torde kunna flygas även nattetid
utan dyrbarare anordningar. Kustfyrarna samt de upplysta städerna och andra
större samhällen utmed kusten utgöra, då sikten icke hindras av dimma,
en god vägledning för flygförarna, och erforderliga nödlandningsplatser
kunna jämförelsevis billigt anordnas. Örn flygplanen hålla sig över land,
skulle förarna enligt de meteorologiska observationer, som nu föreligga,
mindre besväras av dimma än å en led över småländska höglandet. Då
vidare en blivande nattpostled skulle gå utmed västkustbanan, behöver
man icke riskera, att posten, därest en flygtur måste avbrytas, ej kan
framkomma till bestämmelseorten lika fort, som om den från början befordrats
med järnväg. Det kan därför ifrågasättas, att, när mera långvariga försöksflygningar
för nattpostbefordring igångsättas, dessa anordnas mellan Göteborg
och Malmö. Till följd av de utmärkta järnvägskommunikationer, som finnas
till Göteborg, särskilt sedan västra stambanan elektrifierats, skulle med en sådan
nattpostlinje post med fördel kunna sändas icke blott från Göteborg utan
även från andra delar av vårt land. Jag anser därför att undersökningen beträffande
en nattpostlinje mellan Stockholm och Malmö bör kompletteras med
en motsvarande utredning angående en nattpostlinje från Malmö till Göteborg
och vidare därifrån till norska gränsen, därest från norsk sida verkställes liknande
undersökning för en linje fram till Oslo. Kostnaderna för den av mig nu
ifrågasatta undersökningen hava vid en överslagsvis verkställd beräkning funnits
kunna uppskattas till 5,500 kronor, vilket belopp alltså synes böra ställas
till förfogande för ändamål et. Örn och i den mån anslagsbeloppet ifråga skulle
visa sig lämna tillgång därtill, synes det jämväl böra få användas till vissa förberedande
meteorologiska utredningar beträffande nattpostlinjen mellan Stockholm
och Malmö.
Såsom förut omförmälts hava under tiden den 30 maj—28 juni 1929 försöks
flygnmgar
nattetid för postbefordran ägt rum å linjerna Stockholm_Malmö_
Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam samt Oslo—Göteborg—Malmö—Köpenhamn—Berlin.
Å vardera linjen utfördes 22 turer fram och tillbaka. Vid flygningen
å förstnämnda linje användes lantflygplan och mellan Stockholm och
Malmö följde flygplanen den kortaste vägen över Småland. Enär någon ordnad
lantflygplats icke finnes i Stockholm, skedde start och landning å det omkring
17 kilometer norr om Stockholm belägna Barkarby flygfält.
I skrivelse den 22 oktober 1929 har generalpoststyrelsen framställt förslag
örn anordnande under ar 1930 av fortsatta försök med nattpostflygningar. Efter
att inledningsvis hava redogjort för omförmälda postflygningar under år 1929,
av vilken redogörelse framgår, att dessa utförts på ett tillfredsställande sätt, har
styrelsen anfört bland annat:
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Sedan försöksflygningarna ägt rum, anordnades under september månad 1929
en konferens i Helsingfors mellan representanter för danska, finska, norska och
svenska postverken för att på grundval av de under försöksflygningarna gjorda
erfarenheterna överlägga om de ytterligare åtgärder beträffande nattpostflygningar,
som kunde befinnas lämpliga.
Å denna konferens hade antagits följande resolution.
»Konferensen uttalar enhälligt sin sympati för en regelbunden nattpostförbindelse luftledes
Helsingfors—Stockholm—Malmö—Köpenhamn—Hannover med anslutning i Helsingfors
från linjen Helsingfors—Tallinn och i Malmö (Köpenhamn) från linjen Oslo—Göteborg
—Malmö (Köpenhamn) samt med anslutning i Hannover till flyglinjer öster-, söder- octt
västerut, såsom varande av största betydelse för de nordiska ländernas postförbindelser
med övriga länder.
Konferensen anser, att förverkligandet av ifrågavarande plan bör intaga första rummet
bland de åtgärder, som av statsmakterna i de nordiska länderna företagas för utvecklandet
av lufttrafiken.
Postförvaltningarna förbinda sig att var för sitt vidkommande närmare utröna förutsättningarna
för planens framförande och ha för avsikt att ånyo sammanträda i början
av nästa år för frågans vidare dryftande.»
Vid konferensen hade framhållits önskvärdheten av att ytterligare försök med
nattpostflygningar måtte anordnas sommaren 1930. I enlighet härmed hade
aktiebolaget Aerotransport inkommit med anbud och förslagstidtabell beträffande
sådana försöksflygningar. Å sträckan Stockholm—Malmö skulle användas
sjöflygplan, vilka skulle följa kusten, och å sträckan Malmö—Hannover landflygplan.
De inom kommunikationsdepartementet inkallade luftfartssakkunniga hade i
sitt betänkande och förslag rörande understöd åt den civila luftfarten föreslagit
regelbunden daglufttrafik året örn å linjen Malmö—Amsterdam under åren
1931—1935 men icke hemställt örn några nämnvärda åtgärder för genomförande
av nattrafik. Därest de sakkunnigas förslag vunne Kungl. Maj:ts och riksdagens
bifall, skulle detta kunna anses innebära att med vidtagande av^ åtgärder för
nattpostflygningars anordnande skulle tills vidare anstå. Vid sådant förhållande
hade styrelsen varit tveksam örn lämpligheten att redan år 1930 anordna
ytterligare försök med nattflygning.
Då emellertid aktiebolaget Aerotransports förevarande förslag, enligt vilket
försöksflygningarna skulle anordnas efter en väsentligt förbättrad tidtabell och
vad beträffade linjen Stockholm—Malmö—kontinenten med en så gott som helt
och hållet annan sträckning, innebure synnerligen beaktansvärda nya uppslag
och torde komma att bliva av stort intresse för lösandet av frågan örn de ur
postal synpunkt viktiga nattflygningarna, ansåge generalpoststyrelsen önskvärt,
att det sålunda givna uppslaget genom praktiska försök snarast möjligt prövades.
Flygförsöken med sjöplan mellan Stockholm och Malmö efter kusten komme
att bliva av stort intresse för utrönande av möjligheten att upprätthålla regelbunden
nattflygtrafik med ledning av befintliga sjöfyrar.
Kostnaderna för befordran av den svenska posten med nattflygmaskinerna
1930 och anslutande flygmaskiner beräknades komma att uppgå till omkring
90,000 kronor. En viss besparing torde emellertid komma att göras genom att
den postmängd, som under samma tid komme att tillföras dagflygmaskinerna
från Malmö söderut, komme att minskas.
I skrivelse den 4 februari 1930 har generalpoststyrelsen sedermera anmält,
att, sedan förut omnämnda skrivelse avlåtits, vissa jämkningar ifrågasatts i det
av aktiebolaget Aerotransport upprättade förslaget till nattpostflygningarnas
anordnande, samt anfört bland annat:
48
Kungl. Majus proposition nr 112.
Från tysk sida hade framhållits, att det med hänsyn till postbefordringen
vore synnerligen önskvärt, att ifrågavarande flygningar, vilka enligt det ursprungliga
förslaget skulle äga rum dagligen utom lördagar samt sön- och helgdagar,
utsträcktes till att fullgöras med sex turer i veckan med avgång från
ändstationerna dagligen utom söndagar; annandag pingst och midsommardagen
skulle dock icke utföras någon flygtur. Den ifrågasatta utsträckningen innebure,
att det sammanlagda antalet turer vid försöksflygningarna skulle komma
att ökas från tidigare föreslagna 44 till 55. Ur postbefordringssynpunkt skulle
en sådan turökning givetvis bliva till fördel och generalpoststyrelsen finge därför
sin del tillstyrka densamma. Beträffande linjerna Amsterdam—Paris och
Hannover—Berlin hade utverkats, att den svenska nattflygposten finge befordras
utan kostnad för det svenska postverket.
Till följd av berörda och vissa andra föreslagna ändringar i det ursprungliga
förslaget till försöksflygningar nattetid under år 1930 syntes kostnaderna
för befordran av svensk post vid dessa flygningar komma att uppgå till i runt
tal 110,000 kronor. Örn emellertid, såsom generalpoststyrelsen hade för avsikt
att föreslå, ersättningen för postbefordringen med dagflygmaskinerna under år
1930 komme att utgå efter den befordrade postens verkliga vikt samt med dessa
maskiner komme att försändas, förutom luftpost, jämväl vanliga brev och brevkort
i ungefärligen samma utsträckning som under år 1929 jämte dylika försändelser
till västra Tyskland, beräknades den av förenämnda ändringar föranledda
kostnadsökningen — 20,000 kronor — komma att i det närmaste kompenseras
genom motsvarande minskning av kostnaderna för dagflygtrafiken under
den tid nattflygningarna påginge. Under sagda tid komme nämligen den postmängd,
som tillfördes dagflygmaskinerna, att bliva icke obetydligt mindre än
eljest.
Under sålunda angiven förutsättning torde postverkets kostnader för luftpostbefordran
under år 1930 — dag- och nattrafik — komma att uppgå till
inemot 250,000 kronor. Anslaget för luftpostbefordran skulle följaktligen
komma, att överskridas med omkring 50,000 kronor, ett förhållande, som emellertid
icke i och för sig behövde inverka på postverkets beräknade överskott,
alldenstund styrelsen numera ansåge sig kunna förutse, att besparingar till
motsvarande belopp sannolikt kunde göras å andra postbefordringsanslag.
På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt örn bemyndigande
att, därest ifrågavarande försöksflygningar komma till stånd,
träffa avtal med aktiebolaget Aerotransport örn postbefordran med högst femtiofem
flygturer Stockholm—Malmö—Hannover—Amsterdam—London mot ersättning
efter vanliga grunder eller 4.32 öre per 100 gr. och 100 km., för den
svenska posten å sträckan Stockholm—Amsterdam dock utgående efter en vikt
av 300 kg. för tur.
I sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna utlåtande har chefen för marinstaben.
anfört bland annat:
Beträffande flygleden Stockholm—Malmö syntes de sakkunniga hava alltför
lätt avvisat denna flygleds sträckande längs kusten för att i stället med ganska
stora svårigheter leta fram landlinjen över Mjölby—Hässjö—Hjelmaryd. Visserligen
skulle en kustled måhända kräva större flygplan — vilket i och för sig
icke vore till skada — men däremot knappast dyrbarare flygplan än en landled,
avsedd att trafikeras med amfibieflygplan, som kostade mera i anskaffning än
sjöflygplan. Den sistnämnda leden fordrade dessutom enligt sakkunnigas beräkningar
för anordnande av fyrar (103 stycken), utrustning av landningsplatser,
iordningställande av landningsfält, hinderbelysning m. m. i engångskostnader
en summa av omkring 2 miljoner kronor och en årskostnad endast
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
för fyrleders m. m. underhåll av inemot 160,000 kronor. Vid en kustled bortfölle
i stort sett dessa kostnader. Däremot måste man naturligtvis överväga
örn årstidsväxlingar och tjocka-frekvens övervägande talade för landleden eller
kustleden. Toge man emellertid hänsyn till den skogfyllda terrängen längs
större delen av den föreslagna landleden, syntes risken för passagerare och materiel
vara större vid skyndsam nödlandning längs landleden än kustleden. Erfarenheten
hade därjämte givit vid handen, att en kust vore vid dålig sikt eller
dimma lättare att följa än en viss väg över land.
Vad beträffade ledernas sträckning vore det ur försvarssynpunkt viktigare
att genom eventuella smärre fyrkompletteringar en nattled längs kusten mellan
Stockholms skärgård och Skåne säkerställdes, än att en landled genom Småland
uppdroges.
Det kan givetvis ifrågasättas, örn man bör offra ett så betydande belopp som
110,000 kronor på försök med nattpostflygningar utmed ostkusten — jag erinrar
örn den av de sakkunniga företrädda meningen, att en blivande nattflygled
mellan Stockholm och Malmö bör framgå över land, vilken mening onekligen
har vissa skäl för sig. Chefen för marinstaben hävdar emellertid den uppfattningen,
att nattluftlinjen bör läggas utmed ostkusten. Med hänsyn till av
honom anlagda synpunkter kan det vara av intresse att genom praktiska försök
söka utröna möjligheterna att upprätthålla regelbunden nattflygning med sistnämnda
linjesträckning. Därtill kommer, att Sveriges deltagande i nattpostflygningar
innevarande år uppgives vara en förutsättning för att man skall
kunna för nattpostflygning pröva en föreslagen ny linje från Malmö direkt till
Hannover, varifrån de redan trafikerade nattflyglederna till London och Paris
utgå. Avseende synes även böra fästas vid det av representanter för de nordiska
postverken gjorda uttalandet örn önskvärdheten att ytterligare försök med nattpostflygningar
anordnas sommaren år 1930. Jag finner mig därför böra tillstyrka,
att generalpoststyrelsen erhåller det begärda bemyndigandet att träffa
avtal med aktiebolaget Aerotransport örn utförande av ifrågavarande nattpostflygningar.
Till följd av dessa flygningar måste visserligen det i postverkets av
Kungl. Majit fastställda stat för driftkostnader år 1930 upptagna anslaget för
lnftpostbefordran å 200,000 kronor överskridas med omkring 50,000 kronor,
men detta torde kunna tillåtas, då generalpoststyrelsen anser sig kunna förutse,
att besparingar till motsvarande belopp sannolikt kunna göras å andra postbef
or dringsanslag.
Under den tid nattpostflygningar pågå, blir den post som sändes med dagflygplanen
väsentligen minskad till men för dagflygningens ekonomi. Därmed
försvåras möjligheten att, på sätt jag förut antytt, utsträcka tiden för dagflygningarna.
Det synes därför vara anledning att, sedan försöksflygningar
mellan Stockholm och Malmö nattetid såväl över land som längs ostkusten
utförts, upphöra med dylika flygningar tills den tid kommer, då
anordnandet av regelbundna nattflygningar året runt kan antagas vara
omedelbart förestående. För närvarande torde för luftpostbefordran tillgängliga
medel bäst användas för möjliggörande av dagtrafikens utsträckning. Det torde
varken vara lämpligt för postverket eller fördelaktigt för det statsunderstödda
företagets ekonomi, ali blott under en del av året samtidigt bedrivas dag- och
nattflygningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 39 haft. (Nr 112.) *258 30 4
Departements
chefen.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Radiotjänst De sakkunniga hava vidare framhållit, att staten borde, i likhet med vad i
för luftfarten. flera främmande länder ägde rum, utan ersättning tillhandahålla radiotjänst
för luftfarten samt hemställt, att för sådant ändamål måtte för budgetåret
1930/1931 anvisas 40,000 kronor.
Över denna del av de sakkunnigas framställning har telegrafstyrelsen avgivit
utlåtande.
Departements- örn också åtskilliga skäl kunna anföras för bifall till de sakkunnigas ifrågavarande
förslag, anser jag mig dock. med hänsyn till nödvändigheten att begränsa
statens utgifter, icke kunna tillstyrka anvisandet av det av de sakkunniga
föreslagna anslaget.
I detta sammanhang torde fa anmälas en av aktiebolaget Aerotransport gjord
ansökning om ersättning för kompletterings- och moderniseringsarbeten å radioanläggningen
å Bulltofta flygplats, vilka arbeten varit nödvändiga för att möjliggöra
en effektiv radiopejling för luftfartygen. Då staten, enligt beslut av
1926 års riksdag, beviljat gottgörelse för bolagets tidigare utgifter för anläggningen
ifråga, har bolaget hemställt att med 28.400 kronor erhålla ersättning
för omförmälda arbeten.
Över ansökningen har yttrande avgivits av telegrafstyrelsen.
Ytterligare har aktiebolaget Aerotransport anhållit om gottgörelse med 6.100
kronor för en anläggning för provning av motorer.
Ifrågavarande arbeten äro sådana mindre moderniseringar och anordningar
vid Bulltofta flygplats, som det i allmänhet torde ankomma på dess innehavare
att själv bekosta. Vad särskilt angår arbetena å radioanläggningen å Bulltofta,
avse de huvudsakligen uppförande av ett expeditionshus och ett maskinhus
samt installation för ljus och kraft i dessa byggnader. De sakkunniga hava
emellertid hemställt, att, örn staten övertager radiotjänsten, det skall åligga
innehavarna av flygplatser att tillhandahålla bland annat för radioanläggningarna
erforderliga lokaler samt kraft och belysning.
På grund av vad sålunda anförts anser jag mig icke kunna tillstyrka aktiebolaget
Aerotransports nu ifrågavarande framställningar.
Instrument- Slutligen hava de sakkunniga hemställt, att till instrumentutrustning och
flygning. försök me[[ instrumentflygning måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas 25,000
kronor.
Departements- Instrumentf lygning är en förutsättning för utförande av den flygning under
c e en'' vinterhalvåret, som det enligt avtalet skall åligga det statsunderstödda företaget
att söka genomföra. Någon särskild ersättning för denna del av den
prestation, som vinterflygning innebär, anser jag mig icke kunna förorda.
Inhemsk I fråga örn uppkomst av inhemsk flygindustri hava de sakkunniga anfört
flygindustri, följande:
Daglinjetrafikprogrammets realiserande kräver att man har ett mindre antal,
c:a 4, flygplan. Det främsta kravet på dessa är, att de i alla avseenden skola
vara tekniskt förstklassiga och tillhöra en redan i praktiken fullt utexperimenterad
typ, vilket är av stor betydelse, då Sverige endast avser att driva två tra
-
Ifrågasatt
ersättning
för vissa
kompletterings-
och
moderniseringsarbeten
å Bulltofta
flygplats.
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 112. 51
fiklinjer oell i främsta rummet önskar upparbeta en kommersiellt oklanderlig
trafik.
Några tekniska hinder för att i Sverige bygga sådana flygplan finnas i och
för sig icke. Eftersom behovet av större flygplan för linjetrafik är så litet,
knappt ett nytt plan per år, är det dock tydligt att för närvarande inga ekonomiska
förutsättningar förefinnas för att leveranser till svensk linjeluftfart skola
kunna utgöra grundvalen för en svensk flygplansindustri. Uppkomsten av en
sådan, avseende större trafikflygplan, måste i allt väsentligt bliva beroende av
avsättning genom export. I händelse en sådan industri uppkomme, vore det
givetvis ett statens intresse att den understöddes även genom leveranser till den
svenska linjeluftfarten, men industriens uppkomst kan näppeligen framkallas
genom något åläggande för linjeluftfarten att använda svensk materiel.
Något annorlunda ställer sig saken, när regelbunden nattposttrafik inrättas.
Omsättningen av flygplan blir då större och för dessa specialmaskiner skulle
en tillverkning inom landet snarare komma ifråga. Man kail tänka sig att den
industri, som arbetar för tillverkning av militärflygplan, mindre trafikflygplan,
övningsflygplan o. s. v., skulle kunna erhålla ett värdefullt stöd genom leveranser
även av postflygmaskiner. Vid igångsättande av natträsk torde denna fråga
böra närmare övervägas.
Av flygmotorer är tillkomsten av en svensk industri, baserad på tillverkning
av utländskt fabrikat på licens att förutse, närmast avsedd för de militära behoven.
För denna industri kunna leveranser till civilflygningen bliva ett värdefullt
stöd.
På grund av det anförda ha de sakkunniga ifråga om inhemsk flygindustri
icke ansett möjligt att för närvarande gå längre än till att i trafikavtalet inrycka
en föreskrift, att bolaget är skyldigt att, örn så utan olägenhet för trafikens
ekonomi och säkerhet kan ske, använda flygplan och motorer av svensk tillverkning.
I övrigt bör bolaget i princip äga att fritt bestämma, vilka flygplanstyper
som skola användas i linjetrafiken. Ekonomiska och trafiksäkerhetshänsyn böra
härvid få vara avgörande.
I den omstridda frågan om lämpligheten att för statssubventionerad svensk
trafikflygning använda flygplan och motorer av det ena eller andra fabrikatet
eller tillverkningsmaterialet ha de sakkunniga, efter övervägande av vad i saken
anförts, kommit till den slutsatsen, att det icke fik närvarande är möjligt att
intaga en definitiv ståndpunkt. Det synes de sakkunniga ännu icke föreligga
tillräckliga grundvalar för ett slutligt bedömande av de olika fabrikatens inbördes
företräde ur ekonomiska, tekniska och trafiksäkerhetssynpunkter. Man
torde få förutsätta, att de skilda fabrikaten och typerna alltjämt få fortsätta att
inbördes tävla, Möjligt är ju ock, att såsom för kommersiellt bruk mest lämpad
kommer att framträda någon annan flygplanstyp än de, varom nu närmast är
fråga; exempelvis kan utvecklingen av Amerikas luftfart tänkas frambringa
kommersiella fabrikat av värde. Under sådana omständigheter synes det de sakkunniga
olämpligt att genom statliga direktiv binda bolagets handlingsfrihet
att fritt välja den materiel, som befinnes bäst lämpad att främja trafiksyftet.
Ingenjörsvetenskapsakademien har i sitt utlåtande meddelat, att akademien i
princip anslöte sig till de sakkunnigas uttalanden beträffande inhemsk flygindustri.
Akademien ansåge det vara av stor vikt, att de driftserfarenheter, som
insamlades, komme att gälla en materiel, som vore väl lämpad för en inhemsk
tillverkning. Den civila luftfartens behov av motorer borde om möjligt även
täckas av en blivande svensk motorindustri.
52
Departements
chefen.
Biträde vid
handläggning
av ärenden
rörande
luftfart.
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Den nu föreslagna omfattningen av den subventionerade lufttrafiken påfordrar
icke någon större nyanskaffning av materiel. I likhet med de sakkunniga
anser jag, att bolaget i princip bör äga att bestämma, vilka fl3''gplantyper,
som skola användas i linjetrafiken. Hänsynen till ekonomi och säkerhet böY
härvid vara avgörande. Bolaget skall dock enligt det föreslagna trafikavtalet
vara skyldigt att, örn sa utan olägenhet för trafikens ekonomi och säkerhet kan
ske, använda flygplan och motorer av svensk tillverkning. Det synes mig önskvärt,
att bolaget vid materielens förnyelse söker möjliggöra erfarenheters insamlande
även med flygplan av annan typ än som av bolaget nu användes.
I kungörelsen den 20 april 1928 (nr 8o) med vissa bestämmelser rörande tilllämpningen
av förordningen den 26 maj 1922 örn luftfart stadgas, att luftfartsmyndighet
skall tillsvidare vara chefen för den byrå inom kommunikationsdepartementet,
som handlägger ärenden rörande luftfart. Samma bestämmelse
fanns intagen i den förut gällande kungörelsen av den 8 december 1922 (nr 617).
Till biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart har riksdagen anvisat
extra anslag för vartdera av budgetåren 1925/1926 och 1926/1927 å 2,300
kronor samt för vart och ett av budgetåren 1927/1928—1929/1930 å 5,000 kronor.
Anslaget användes dels till avlönande av den hos luftfartsmyndigheten anställde
assistenten, dels ock till sådan fyllnad i avlöningen för det kvinnliga
kontorsbiträde inom kommunikationsdepartementet, som för luftfartygsregistret
och luftfartsmyndighetens diarium samt i övrigt biträder vid handläggning av
ärenden rörande luftfart, att sammanlagda avlöningen uppgår till vad som
skulle tillkomma henne såsom e. o. kanslibiträde. Assistenten hos luftfartsmyndigheten
åtnjuter ett arvode för manad av 390 kronor, varå dyrtidstillägg ej
utgår, och det kvinnliga kontorsbiträde, som för luftfartygsregistret och luftfartsmyndighetens
diarium m. m., erhåller ett belopp av 26 kronor för månad,
å vilket belopp dyrtidstillägg utgår enligt gällande grunder.
Luftfartsärendenas antal har år från år stegrats. Sålunda utgjorde de diarieförda
ärendena år 1925 129, 1926 202, 1927 231, 1928 330 och 1929 406. Däremot
har antalet inför Kungl. Majit föredragna luftfartsärenden varit tämligen
konstant eller omkring 50 örn året. Att icke dessa ärenden ökats beror delvis
på att genom förordningen den 20 april 1928 (nr 83) angående ändrad lydelse
av vissa §§ i förordningen den 26 maj 1922 om luftfart handläggningen av en
del luftfartsärenden överflyttats från Kungl. Maj :t till luftfartsmjmdigheten.
Enligt vad luftfartsmyndigheten meddelat har den största arbetsökningen
förorsakats av de ärenden, vilka tillkommit på grund av Sveriges anslutning till
den internationella luftfartskonventionen. Efter vårt lands tillträde till denna
konvention åligger det luftfartsmyndigheten att till internationella luftfartskommissionen
avgiva yttranden eller taga ställning till de förslag, som av de
till konventionen anslutna länderna väckas rörande ändringar av konventionen
samt därtill hörande reglementen. På grund av luftfartens snabba utveckling
framläggas ofta sådana förslag. Därest de antagas, skola erforderliga ändringar
vidtagas i svenska författningar och reglementen. Rätt mycket arbete medför
det även för luftfartsmyndigheten att besvara av utländska myndigheter fram
-
Kunni. Majus proposition nr 112. 53
ställda förfrågningar rörande svenska luftfartsbestämmelser och vår luftfarts
organisation m. m.
Jämlikt det förslag till nytt avtal örn luftfart, som framlagts av de sakkunniga
och vilket jag, såsom förut omförmälts, i huvudsak anser mig kunna tillstyrka,
skall luftfartsmyndigheten befrias från arbetet med att granska och
attestera av det statsunderstödda företaget avgivna räkningar å understöd som
skola utbetalas av statskontoret. Detta arbete är dock icke särskilt betungande.
I övrigt skulle luftfartsmyndighetens åligganden beträffande övervakande av
det statsunderstödda företaget bliva väsentligen oförändrade. Vad som särskilt
härvid fortfarande skulle vålla betydande arbete för luftfartsmyndighetens biträden
är uppgörande av den statistik, vilken skall lämnas till internationella
luftfartskommissionen och som även erfordras för bedömande, huruvida någon
minskning av statsbidraget skall äga rum på grund av bestämmelserna i § 3 av
det föreslagna kontraktet med det statsunderstödda företaget.
Då det för bedömande av behovet av arbetskrafter hos luftfartsmyndigheten
synts vara av intresse att äga kännedom örn organisationen av motsvarande myndigheter
i främmande länder, hava från några med Sverige i storlek jämställda
stater genom utrikesdepartementet införskaffats uppgifter i ämnet.
Därvid har meddelats att den avdelning i belgiska kommunikationsministeriet,
som bland annat handhar de ärenden, vilka skötas av luftfartsmyndigheten
i Sverige, förestås av en direktör och en vice direktör. Å avdelningen äro dessutom
anställda 2 byråchefer och 10 andra tjänstemän förutom renskriverskor.
Vid holländska luftfartsmyndigheten, som utgör en avdelning av kommunikationsministeriet,
är anställd en chef, en byråchef och en vice byråchef samt
5 andra tjänstemän jämte renskriverskor.
Inom schweiziska järnvägs- och postdepartementet finnes en särskild luftfartsavdelning
bestående av en avdelningschef, två ingenjörer, en officer, en
sekreterare och ett skrivbiträde.
Enligt vad som meddelats, är det inom alla de nämnda tre länderna till följd
av göromålens tillväxt ifrågasatt att förstärka personalen hos luftfartsmyndigheterna.
Då luftfartsmyndigheten inrättades, erhöll den — delvis beroende på att
luftfarten till en början ej fick den hastiga utveckling, som man tänkt sig —
betydligt mindre arbetskrafter än som beräknades i de förslag till luftfartsmyndighetens
organisation, vilka avgåvos i samband med utredningen åren 1919—
1921 angående reguljär lufttrafik.
Sålunda hemställde kommerskollegium, att därest, såsom föreslogs i det utkast
till lag örn luftfart, som ligger till grund för gällande förordning av den
26 maj 1922 (nr 383) örn luftfart, luftfartsmyndigheten skulle förläggas till
kommerskollegium, hos kollegium måtte anställas en byrådirektör, en sekreterare
och två skrivbiträden. Dessutom begärdes anslag till avlönande av amanuens
och extra biträden. Lufttrafikkommittén hemställde i sitt den 5 december
1921 avgivna betänkande, att för handläggning av lufi fartsärenden inom
statsförvaltningen måtte inrättas en särskild myndighet, företrädesvis en luftfartsb5rrå
inom kommunikationsdepartementet samt att å denna byrå måtte an
-
Departementschefen
.
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
ställas en byråchef, en förste kanslisekreterare, en kvinnlig kontorsskrivare och
ett kvinnligt kontorsbiträde.
Ingenjörsvetenskapsakademien har i sitt utlåtande över nu föreliggande sakkunnigbetänkande
anfört bland annat, att enär ändamålet med statens understödjande
av den civila luftfarten vore att vinna erfarenhet i olika hänseenden,
det syntes akademien ofrånkomligt, att staten även sörjde för att de gjorda
erfarenheterna insamlades, bearbetades och utnyttjades, samt att de åtgärder,
som i sådant syfte vidtoges, ställdes i bättre proportion än hittills till de betydande
belopp, som användes för lufttrafikens upprätthållande. Med hänsyn till
de många tekniska spörsmål, som vore förbundna med luftfartsproblemet, syntes
det akademien vara nödvändigt att inom luftfartsmyndigheten hava den tekniska
kunskapen väl representerad.
Arbetsökningen hos luftfartsmyndigheten har medfört, att vissa av de luftfartsmyndigheten
åliggande göromålen icke kunnat utföras så hastigt som
bort ske. De löpande ärendena såsom registrering av luftfartyg samt utfärdande
av luitvärdighetsbevis och certifikat m. m. hava i första hand behandlats.
Så har även varit fallet med de ärenden, vilka beröra internationella
luftfartskommissionen eller främmande länders luftfartsmyndigheter.
Däremot har med utgivandet av den i § 36 av kungörelsen den 20 april
1928 (nr 85) med vissa bestämmelser rörtfnde tillämpningen av förordningen
den 26 maj 1922 örn luftfart föreskrivna publikationen »Meddelanden från luftfartsmyndigheten»
samt med utfärdandet av vissa reglementen måst anstå. För
att ärendena hos luftfartsmyndigheten skola kunna i behörig ordning handläggas
synes det nödvändigt att den hos luftfartsmyndigheten anställde assistenten,
som nu blott har halv tjänstgöring, får full tjänstgöringsskyldighet i
likhet med andra tjänstemän inom departementet. Yad avlöningsförmånerna
beträffar vill jag framhålla angelägenheten av att de avvägas så, att till assistent
må kunna förvärvas en fullt sakkunnig person vilken, i enlighet med vad
ingenjörsvetenskapsakademien antytt, örn möjligt bör hava teknisk utbildning.
Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att lönen bestämmes till sådant belopp, att
den motsvarar lönen för en flygingenjör av första graden å extra stat och alltså
utgår efter 27 :e lönegraden i avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement m. fl. verk.
Förandet av luftfartygsregistret och luftfartsmyndighetens diarium samt
uppsättande av koncept till de bevis, som luftfartsmyndigheten utfärdar, har
verkställts av ett kvinnligt kontorsbiträde inom departementet. Hon har därutöver
biträtt vid uppgörande av statistik samt jämväl använts för stenografering.
Då rätt många av luftfartsmyndighetens skrivelser avfattas på främmande
språk, måste hon även vara språkkunnig. Såsom ersättning för de henne
åliggande särskilda arbetena har hon från anslaget för biträde vid handläggning
av ärenden rörande luftfart åtnjutit en fyllnadsersättning av 312 kronor
för ar. Till följd av luftfartsärendenas ökning är det för göromålens vederbörliga
skötande erforderligt, att hon uteslutande kan ägna sig åt arbetet hos luftfartsmyndigheten
och icke behöver biträda inom departementet i övrigt. Det
extra anslaget för biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart torde
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
därför böra beräknas lill sådant belopp, att det även förslår till avlöning av
ett e. o. kanslibiträde saint med iakttagande av att bemälda kontorsbiträde icke
bör vidkännas minskning i sin nuvarande sammanlagda avlöning 2,988 kronor.
För biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart skulle alltså för
budgetåret 1930/1931 behövas ett anslagsbelopp av (8,580 + 2,988) 11,568
kronor eller i jämnat tal 11,600 kronor.
I avseende å den statliga organisationen för behandling av luftfartsfrågor
hava de sakkunniga anfört:
Ehuru det avtal, som föreslagits, avsåge att till fullo reglera förhållandet
mellan staten och trafikbolaget för en tid av fem år, kunde det dock med en
i så livlig utveckling'' stående verksamhet som luftfarten väl tänkas, att åtskilliga
frågor under tiden uppkomme, som krävde ståndpunkttagande från
statens sida. Själva avtalet hade ju också måst förutsätta, att ändringar i
planen kunna erfordras.
För att säkerställa en sakkunnig och målmedvetet enhetlig bedömning av
sådana spörsmål ville de sakkunniga ifrågasätta örn icke en luftfartskommitté
borde tillsättas med uppdrag att vid kommunikationsdepartementets sida oavlåtligen
följa luftfartens utveckling och vid behov bereda förekommande ärenden.
I kommittén borde även den av de sakkunniga föreslagne granskningsmannen
medverka. Kommittén skulle i allmänhet behöva sammanträda blott
vid enstaka tillfällen, och kostnaderna för kommitténs verksamhet torde bli
helt små. I kommittén skulle emellertid finnas samlad en ingående förtrogenhet
med den kommersiella luftfartens villkor och behov. Kungl. Majit skulle
därmed äga ständig tillgång till erforderlig sakkunskap för uppkommande
spörsmåls bedömande, och samtidigt kunde kommittén genom rådgivning bliva
av värde för trafikbolaget. Genom kommittén och granskningsmannen kunde
således uppnås en fortlöpande samverkan mellan bolaget och staten, och utan
att staten ingrepe i det enskilda bolagets skötsel, skapades utsikter till samförstånd
örn en ur båda de kontraherande parternas synpunkt ändamålsenlig
utveckling. De båda parter, som slutit kontraktet, skulle sålunda under hela
kontraktstiden fortfara att upprätthålla inbördes kontakt. Kommittén borde
också kunna verksamt biträda vid de förberedande åtgärder av olika slag, som
erfordrades för upprättande av nattflygtrafik.
I stället för en sådan kommitté kunde det ifrågasättas att inrätta ett permanent
luftfartsråd med likartade uppgifter, sammansatt av representanter för
flygvapnet, postverket, kommerskollegium, affärsvärlden, ingenjörsvetenskapsakademien
o. s. v. Emellertid ville det synas enklare och smidigare och ledande
till större effekt med en kommitté av angivet slag, vilken då givetvis vid behov
skulle hava att rådpläga med representanter för intresserade myndigheter och
korporationer.
Åtskilliga av handelskamrarna hava yttrat sig i denna fråga. Sålunda
anför Östergötlands och Södermanlands handelskammare:
För ali med lufttrafiken avsedda fördelar redan nu .skulle komma största
möjliga antal trafikanter till godo syntes ett oeftergivligt villkor vara, att ett
intimt samarbete åstadkommes med våra övriga kommunikationsmedel, framför
allt med post och järnvägar. Då de sakkunniga ifrågasatt, örn icke en luftfartskommitté
borde tillsättas med uppdrag att vid kommunikationsdepartementets
sida oavbrutet följa luftfartens utveckling och vid behov förbereda
förekommande ärenden, ville handelskammaren — särskilt med hänsyn till
nvss berörda önskemål — livligt tillstyrka, att denna tanke förverkligades,
Ständig
luftfarts
kommitté.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
samt, därest så bleve fallet, förorda, att trafikanterna i densamma även måtte
bliva vederbörligen representerade genom av handelskamrarna gemensamt utsedda
ledamöter. Skånes handelskammare — som, med hänvisning till att
lufttrafiken saväl tekniskt som organisatoriskt för närvarande underginge en
hastig utvexling, ^ ifrågasatt, örn ej avtalet mellan staten och luftfartsbolaget
borde begränsas till kortare tid än 5 år, men med hänsyn till att en kortare
avi als tid väsentligen torde förminska luftfartsbolagets utsikter att från enskilt
hall anskaffa erforderligt kapital för verksamhetens fortsatta bedrivande likväl
ansett sig sakna, anledning att i denna punkt påkalla ändring — har på grund av
antydda betänkligheter funnit så mycket angelägnare, att de sakkunnigas förslag
om tillsättande av en permanent luftfartskommitté med uppdrag att oavlättigen
följa luftfartens utveckling vunne beaktande. Enligt handelskal!].- marens förmenande borde en dylik kommitté kunna bliva av betydelse icke
minst för att pröva sådana uppslag och taga sådana initiativ, som kunde vara
ägnade att inom ramen av avtalsbestämmelserna i 4 § minska statens bidrag
för luftfartens stödjande. Såsom exempel ville handelskammaren därvid särskilt
peka på angelägenheten av att sådana samtrafiksöverenskommelser med
andra luftfartsföretag respektive utländska postförvaltningar bleve träffade,
varigenom ökad posttrafik söderifrån kunde tillföras den svenska kontinentallinjen.
Med hänsyn till den avgörande betydelse, som en rationellt ordnad luftpostbefordran
ägde för luftfartens bärighet, förutsatte handelskammaren, att
postverket i en dylik luftfartskommitté bleve starkt representerat. Handelskammaren
för Orebro och Västmanlands län anför, att den livliga utvecklingen
av luftfarten syntes väl motivera tillsättandet av en luftfartskommitté med
uppdrag^ att bereda de ärenden, som kunde tänkas förekomma, och att biträda
vid de åtgärder för luftfartens vidare utveckling, som inom en snar framtid
säkerligen komme att finnas erforderliga.
»Smälands och Blekinge handelskammare har anfört, att enligt handelskammarens
mening borde de för kommittén föreslagna uppgifterna kunna utföras
av kommunikationsdepartementet med biträde av granskningsmalinén,
som borde hava befogenhet att tillsammans med luftfartsbolagets styrelse
träffa avtal med utländska luftfarts- och luftpostföretag. Vid behov kunde
kommunikationsdepartementet anlita lämpliga sakkunniga. Norrbottens och
VÖsterbottens läns handelskammare betvivlar ändamålsenligheten av att jämte
den av de sakkunniga föreslagna granskningsmannen och rådgivaren tillsätta
en luftfartskommitté, vilken kanske icke bleve så billig, som de sakkunniga
tänkt sig. Det syntes handelskammaren, som örn luftfartskommitténs åligganden
kunde helt fullgöras av granskningsmannen, samt att kommittén kunde
frestas att med sin statliga ställning ingripa i bolagets skötsel på ett sätt, som
de sakkunniga ansett icke önskvärt, genom att ge råd. som kunde verka som
direktiv. Handelskammaren föreställde sig också, att Kungl. Majit ägde tillgång
till erforderlig sakkunskap även utan tillsättande av en sådan kommitté.
Kommerskollegium bär framhållit, att det syntes kollegium, som om
det för lufttrafikens anknytning till övriga kommunikationsmedel och till
näringslivet skulle vara av värde, att representanter för dessa ägde ett organ,
genom vilket deras önskningar och intressen ifråga örn luftfartens ytterligare
utveckling och anpassning efter skiftande förhållandens krav skulle kunna
komma till auktoritativt uttryck. Av de två alternativ för anordnandet av ett
sådant organ, som de sakkunniga framlagt, syntes det kollegium, att alternativet
med en luftfartskommitté närmast vöre att föredraga. Emellertid måste
givetvis i luftfartskommittén även beredas plats för representanter för de i
lufttrafikfrågan särskilt intresserade centrala ämbetsverken, såsom generalpost
-
57
Kungl. Majus proposition nr 112.
styrelsen och järnvägsstyrelsen. För att luftfartskommittén måtte kunna väl
fylla sin av kollegium nyss särskilt framhållna uppgift, vilken enligt kollegii
mening borde vara dess centrala, syntes kommittén överhuvudtaget böra erhålla
en så mångsidig sammansättning, som för berörda uppgifts tillvaratagande
kunde anses erforderlig. Till förekommande av att kostnaderna för luftfartskommittén
stege till alltför stora belopp syntes kommittén emellertid böra inkallas
allenast i stora och principala frågor.
Statskontoret har framhållit, att då behovet av en sådan kommitté till väsentlig
del måste grunda sig på rent flygtekniska och därmed förbundna ekonomiska
förhållanden, hade statskontoret svårt att uttala något mera bestämt omdöme
i saken. Statskontoret ville emellertid icke underlåta att framhålla, hurusom
för kommittén syntes vara tillämnad en ställning, vilken mycket påminde örn
den, som tillkomme de nuvarande fullmäktige vid vissa statsförvaltningar. Mot
detta fullmäktigesystem hade såsom bekant rests åtskilliga anmärkningar, och
man hade också under de senare åren sökt att i möjligaste mån inskränka detsamma.
Vid sådant förhållande syntes det statskontoret tvivelaktigt, örn man
nu borde, såvida icke synnerligen vägande skäl därtill förelåge, på ett nytt område
införa en likartad organisation. Statskontoret ville därför ifrågasätta, örn
icke det behov av tillgång på särskild sakkunskap, som i vissa fall kunde yppa
sig för luftfartsmyndigheten och Kungl. Majit, skulle kunna tillgodoses genom
att endast för tillfället tillkallades sådana personer, som enligt förslaget skulle
placeras i kommittén.
Aeroklubben finner den motivering de sakkunniga anfört för berörda förslag
icke övertygande och ifrågasätter, huruvida staten genom nämnda kommitté
kan på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig från trafikflygningen
härledande erfarenheter.
På sätt statskontoret påpekat, skulle den föreslagna kommittén, vilken de
sakkunniga tänkt skola sammanträda med vissa regelbundna mellanrum, exempelvis
en gång i månaden, fullgöra åligganden, motsvarande dem, vilka tillkomma
fullmäktige i vissa ämbetsverk. Yad angår sådana fullmäktige anhöll
riksdagen i skrivelse den 20 april 1926 (nr 154), att Kungl. Majit måtte verkställa
en förutsättningslös utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigesystemet
inom statsförvaltningen och de affärsdrivande verken borde avvecklas,
begränsas eller bibehållas ävensom i övrigt förenklingar och besparingar på
detta och närbesläktade områden kunde vinnas. Sedan chefen för finansdepartementet
jämlikt Kungl. Majits bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga
för verkställande av den av riksdagen begärda utredningen, avgåvo
de sakkunniga den 12 november 1926 betänkande, i vilket föreslogos begränsningar
medförande eli icke oväsentlig kostnadsbesparing uti ifrågavarande avseende.
Åtskilliga av de sakkunnigas förslag hava sedermera genomförts.
I enlighet med den ståndpunkt, som sålunda av statsmakterna intagits, torde
man böra iakttaga stor varsamhet ifråga örn utsträckning av fullmäktigesystemet
eller liknande anordningar till nya områden. Inom kommunikationsdepartementet
finnes redan nu anställd en beträffande luftfart sakkunnig person,
Departements
chefen.
Extra besiktningar
av
luftfartyg.
58 Kungl. Majus proposition nr 112.
vilken yttrar sig i luftfartsärenden, vare sig- rle skola föredragas inför Kungl.
Majit eller avgöras av luftfartsmyndigheten. Denne sakkunnige är nödvändig
för arbetet inom departementet oell kan icke ersättas av den ifrågasatta ständiga
kommittén. Tillsättandet av en sådan kommitté skulle därför medföra,
att inom kommunikationsdepartementet beträffande luftfarten funnes två sakkunniga
institutioner, vilket knappast torde vara förenligt med strävandena att
åstadkomma besparingar och förenkling inom statsförvaltningen.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det möjligen kan befinnas lämpligt
att nyssnämnde, i departementet redan anställde sakkunnige — beträffande
vilken jag. till följd av de ökade anspråk som numera måste ställas på honom,
föreslagit, att han skall få utsträckt tjänstgöring och att samtidigt hans arvode
höjes — blir granskningsman inom det statsunderstödda företaget, varigenom
erforderlig kontakt mellan detta samt kommunikationsdepartementet och luftfartsmyndigheten
skulle upprätthållas.
Örn jag alltså icke kan förorda tillsättandet av en ständig luftfartskommitté,
synes det mig dock lämpligt och riktigt att, såsom kommerskollegium hemställt,
vid behandling inom kommunikationsdepartementet av stora och principiella frågor
rörande luftfarten till rådplägning inkallas representanter för i luftfartsfrågor
särskilt intresserade centrala ämbetsverk och militära myndigheter samt ombud
för övriga kommunikationsmedel och näringslivet. Det sätt, på vilket
kommerskollegium tänkt sig, att sådana rådplägningar skulle äga rum, synes
närmast överensstämma med anordnandet av det av de sakkunniga föreslagna
luftfartsrådet. Något beslut i förevarande avseende synes emellertid icke nu
påfordras, utan lär det få ankomma på Kungl. Majit, att, då frågor av den av
kommerskollegium antydda arten förekomma, fatta beslut, på vilket sätt representanter
för myndigheter och övriga intresserade skola beredas tillfälle att
yttra sig och göra sin mening gällande.
I proposition nr 93 till 1925 års riksdag angående befrämjande av lufttrafik
(sid. 46 och 47) framhölls behovet av att luftfartsmyndigheten finge möjlighet
föranstalta därom att — förutom de efterbesiktningar av luftfartyg, som enligt
gällande författningar med bestämda tidsmellanrum skola företagas — vid vissa
tillfällen, som icke på förhand vore kända för luftfartygets ägare, besiktning
verkställdes av luftfartyg, som ginge i regelbunden trafik. Jämväl länsstyrelse
borde hava möjlighet att besluta örn sådan besiktning, därest länsstyrelsen hade
anledning antaga, att trafikflygplan icke vore i fullt trafikvärdigt skick. Föredragande
departementschefen föreslog, att ersättning för besiktningsmans resor
i fall som nämnts skulle utanordnas från sjätte huvudtitelns förslagsanslag till
rese- och traktamentspenningar, samt att fastställt arvode för själva besiktningen
skulle utgå från anslaget till understöd av regelbunden luftfart.
Sedan vad sålunda föreslagits av riksdagen lämnats utan erinran, har av
Kungl. Majit utfärdats författningsbestämmelse, att beträffande luftfartyg,
som användes för yrkesmässig luftfart, luftfartsmyndigheten äger, när helst
sådant finnes påkallat för kontroll av fartygets luftvärdighet, föranstalta örn
besiktning av fartyget genom besiktningsman för luftfartyg. Finnes skälig an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
59
ledning till antagande, att dylikt luftfartyg ej är luftvärdigt, äger jämväl länsstyrelse,
inom vars område luftfarten äger rum, föranstalta örn sådan besiktning.
Erforderliga föreskrifter hava även meddelats statskontoret angående ersättningarnas
utbetalning.
Dylika extra besiktningar hava årligen på uppdrag av luftfartsmyndigheten
verkställts beträffande aktiebolaget Aerotransports flygplan. Ingen länsstyrelse
har däremot hittills föranstaltat örn sådan besiktning.
Enligt det av mig tillstyrkta förslaget till avtal med ett statsunderstött luftfartsföretag
skulle detta tillförsäkras rätt att, om stadgade trafikprestationer
ordentligt fullgöras, utbekomma hela anslaget till understöd av regelbunden
luftfart med undantag endast av det belopp, som åtgår för utbetalning av arvodet
till den hos företaget anställde, av Kungl. Majit förordnade granskningsmannen.
Gottgörelse för extra besiktningar, varom nu är fråga, lär, därest sådant kontrakt
avslutas, icke kunna utgå från omförmälda anslag, utan synes ett mindre
särskilt anslag böra beviljas för ändamålet. Det torde kunna bestämmas till
1,000 kronor.
För budgetåret 1929/1930 har riksdagen anvisat till väderlekstjänst för luftfarten
ett extra anslag av 15,300 kronor samt till telegramkostnader för väderlekstjänst
för luftfarten ett extra förslagsanslag av 7,000 kronor.
Genom beslut den 24 maj 1929 har Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till förfogande av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
samt föreskrivit, att anslaget å 15,300 kronor skulle användas i huvudsaklig
överensstämmelse med den fördelning å olika poster, som intagits i statsverkspropositionen
till 1929 års riksdag.
I skrivelse den 18 oktober 1929 har styrelsen för statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt avgivit förslag angående de anslag till väderlekstjänst
för luftfarten, som för budgetåret 1930/1931 borde äskas av riksdagen.
Därvid har fogats en skrivelse från anstalten, varuti framhålles, att till följd
av den starka ökningen av lufttrafiken det icke vore möjligt för anstalten att
upprätthålla en tillfredsställande väderlekstjänst utan en betydande ökning
av härför utgående anslag. Redan under budgetåret 1929/1930 blev det med
hänsyn till försöken med nattpostflygningar nödvändigt att anvisa särskilda
medel för anställande av extra personal vid Malmö flygplats under tiden för
nämnda flygningar, och det var endast genom biträde av personal från anstaltens
militärmeteorologiska avdelning, som väderlekstjänsten vid Stockholms
flyghamn kunde nödtorftigt uppehållas under tiden för nattpostflygningarna
till och från Stockholm. Anstalten har därför hemställt om medel till anställande
av ökad personal.
Beträffande S t o c kholms stads flygplats vid Linda rängen
har anstalten föreslagit, att liksom innevarande budgetår skulle utgå
arvode till en meteorologassistent under 6 månaders dagtrafik. Dessutom har
hemställts örn medel till anställande av särskild meteorologassistent under en
beräknad natträsk av 7 månader. Däremot syntes man ej för närvarande behöva
räkna med anslag till reservpersonal, alldenstund genom samarbete med
Departements
chefen.
Väderlekstjänst
för
luftfarten.
Telegramkostnader
för
väderlekstjänst
för
luftfarten.
Departements
chefen.
60 Kungl. Majus proposition nr 112.
anstaltens väderlekstjänst behövliga lättnader för personalen torde kunna,
åvägabringas.
Vad angår Kalmar flygplats anser anstalten, att det med hänsyn till
stadens läge och betydelse vore önskvärt, att där funnes en meteorologassistent
åtminstone under de 4 månader, då nattflygning komme att pågå. Under tiden
för dagflygningarna, likaledes 4 månader, syntes ett observationsarvode av 50
kronor för månad böra utgå till den, som handhade de meteorologiska observationerna.
För flyghamnens förseende med viss meteorologisk utrustning, särskilt
vindmätare, behövdes ett anslag av 300 kronor.
För Malmö flygplats torde liksom hittills dagtrafiktjänstgöringen
böra beräknas för hela året och nattrafiktjänstgöringen för en tid av 6 månader.
Under sistnämnda tid erfordrades ytterligare en meteorologassistent och en
radiotelegrafist. Vid denna station behövdes dessutom en komplettering av
radioutrustningen, som efter flygväderlekstjänstens överflyttning till nya lokaler
numera kunde ordnas så att den bättre motsvarade de krav, som måste
ställas på densamma.
Redan ett föregående år hade anstalten framhållit behovet av att i Göt eb
o r g funnes en flygmeteorolog. Med hänsyn till den planerade nättrafiken
ansåge sig anstalten liksom beträffande Kalmar böra föreslå anställande av en
meteorologassistent under 3 månader. Under tiden för dagtrafiken föresloges
ett observatörsarvode ä 50 kronor vid flygplatsen. Antalet extra observationsstationer
borde höjas från 5 till 6 med hänsyn till vikten av rapporter rörande
de lokala dimförhållandena söder om Göta älvs utlopp, varjämte observatörsarvodet
föresloges till 20 kronor pr månad liksom beträffande de under Kalmar
flyghamn uppförda observationsarvodena.
Upprepade gånger hade anstalten ställts inför behovet att tillgodose oförutsedda
försöksflygningar med meteorologisk informationstjänst. Ävenså avfordrades
observatörerna i mycket stor utsträckning extra upplysningar, vilka
man icke kunde begära att de skulle lämna utan någon ersättning. Anstalten
har därför föreslagit, att ett belopp av 1,500 kronor måtte uppföras för diverse
utgifter, extra informationstjänst vid försöksflygningar, tilläggsarvoden åt
observatörer för extra meddelanden och avlönande av reservpersonal vid nattflygningst
j änsterna.
Det för budgetåret 1929/1930 anvisade extra förslagsanslaget å 7,000 kronor
till telegram k osti! ader för luftfartens väderlekstjänst
föresloges utgå med oförändrat belopp.
Med hänsyn till den betydelse en lämpligt anordnad väderlekstjänst har för
luftfartens säkerhet anser jag mig böra i huvudsak tillstyrka styrelsens för statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt förslag till anslag för väderleksunderrättelser
under nästa budgetår. Endast i ett avseende synes någon minskning
böra äga rum. Bland de av anstalten upptagna beloppen ingår den beräknade
kostnaden för väderleksunderrättelser under en kortare period år 1930 för då
tillämnad nattlufttrafik mellan Stockholm och Malmö utmed svenska ostkusten.
Ännu är icke bestämt, om en sådan nattlufttrafik skall komma till stånd. Därest
emellertid så bliver fallet, synes även utgiften för därav föranledd väderlekstjänst
böra bekostas av vederbörande postverk, enär nattflygningen så gott som
61
Kungl. Maj-.ts proposition nr 112.
uteslutande skulle tillgodose ett postalt intresse. I det förslag till stat för väderlekstjänst,
som förelädes 1929 års riksdag, fanns icke upptaget något belopp till
väderleksunderrättelser för den sommaren år 1929 anordnade nattlufttrafiken.
Däremot medgav Kungl. Majit den 24 maj 1929, att besparingar, som kunde
uppstå å vissa poster i det av riksdagen för budgetåret 1928/1929 till väderlekstjänst
för luftfarten anvisade extra anslaget av 13,600 kronor finge användas
till bestridande av kostnader för den utökning av personalen vid Malmö flygmeteorologiska
station, som under tiden 30 maj—28 juni 1929 kunde bliva erforderlig
i anledning av då pågående försök med nattpostflygningar mellan
Sverige och västra Europa. Kungl. Majit torde böra vara oförhindrad att förfara
på liknande sätt, därest besparingar skulle uppkomma å nu ifrågasatta
anslag.
Yad angår de nattpostflygningar, som innevarande år antagas komma att
utföras av utländska luftfartsföretag, böra väderleksunderrättelser för desamma
liksom för annan utländsk luftfart inom Sverige bekostas av staten.
Genom artikel 35 i internationella luftfartskonventionen, vartill Sverige anslutit
sig, hava nämligen de fördragsslutande staterna förbundit sig att i möjligaste
mån ombesörja fortlöpande eller speciella väderleksunderrättelser inom sina
respektive områden. I enlighet härmed erhåller aktiebolaget Aerotransport utan
kostnad erforderliga väderleksunderrättelser vid luftfart över utländskt territorium.
Följande sammanställning utvisar de anslag till väderlekstjänst för luftfarten,
som anvisats för budgetåret 1929/1930, de av anstalten för budgetåret
1930/1931 begärda anslagen samt de belopp, som jag anser nu böra för ändamålet
äskasi
1929/30.
1930/31.
1930/31.
Anvisat.
Anstaltens förslag.
Förordade belopp.
Kronor
Sunnea
kronor
Kronor
Summa
kronor
Kronor
Summa
kronor
Gemensamma utgifter (12 män.).
Extra nattobservationer å 20 kr. per
månad vid 5 platser ..................
Dito dito vid 7 platser..................
Dimobservationer vid 8 platser å 50
öre per observation ..................
1,200
200
1,400
1,680
1,680
Dito vid 20 platser å 50 öre per
observation ..............................
Diverse utgifter ...........................
500
1.500
3,680
500
1.500
3.680
Stockkolms flyghamn.
A. Dagtrafik.
Arvode åt en meteorologassistent
under 6 månader ..................
Expenser....................................
2,052
250
2.302
2,052
250
2,052
250
B. Nattrafik.
Arvode åt en meteorologassistent
under 7 månader .....................
2.142
4.444
1,224
Dito under 4 månader .................
1
3.52G
62
Kungl. Majus proposition nr 112.
1929/30.
1930/31.
1930/31.
Anvisat.
Anstaltens förslag.
Förordade belopp.
Kronor
Summa
kronor
Kronor
Summa
kronor
Kronor
Summa
kronor
Kalmar flyghamn
A. Dagtrafik.
Extra observationsarvoden å 20 kr.
per månad vid 7 stationer under
6 månader.........................
840
840
Dito dito under 4 månader............
Observatörsarvode å 50 kr. per må-
560
200
560
nåd vid flyghamnen .................
200
Utrustning ....................
300
300
B. Natträsk (4 män.).
Arvode åt en meteorologassistent
Extra observationsarvoden å 30 kr.
1,224
1,224
per månad vid 7 stationer .........
840
3,124
840
3,124
Malmö flygplats (12 mån.).
A. Dagtrafik.
Arvode åt en meteorologassistent
3,816
3,816
3,816
» » » radiotelegrafist......
Extra pilotballongobservationer å 3
3,060
750
3,060
750
3,060
kr. per gång.......
750
Expenser ............
707
500
500
Yindstötsmätare ........................
1,300
9,633
Komplettering av radioutrustningen
1,500
1,500
9.626
B. Xattrqftk (6 män.).
Arvode åt en meteorologassistent
1,704
Extra radiotelegrafist....................
1,530
» observationsarvoden å 30 kr.
per månad vid 10 stationer........
1,800
14,660
Göteborgs flygplats.
A. Dagtrafik.
Extra observationsarvoden å 15 kr.
per månad vid 5 stationer under
6 månader.................................
450
Dito å 20 kr. per månad vid 6 sta- tioner under 4 månader ............
Extra observationsarvoden å 50 kr.
480
480
per månad vid Torslanda under
6 månader. ..
300
Dito dito under 4 månader............
Extra pilotballongobservationer å 3
200
200
kr. per gång..............................
375
1,125
250
250
930
B. Nattrafik (3 män.).
Arvode åt en meteorologassistent
Extra observationsarvoden å 30 kr.
990
per månad vid 6 stationer . .....
540
2,460
Summa kronor
15,300
28,368
20,886
Kungl. Majus proposition nr 112. 63
I jämnat tal torde alltså till väderlekstjänst för luftfarten böra av riksdagen
begäras ett extra anslag av 20,900 kronor.
Till telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten torde liksom för
budgetåret 1929/1930 böra upptagas ett förslagsanslag å 7,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa
1) till understöd av regelbunden luftfart ett
extra reservationsanslag av .............. kronor 500,000;
2) till undersökning och kostnadsberäkning av
en nattflygled Malmö—Göteborg—norska
gränsen ett extra reservationsanslag av .... » 5,500;
3) för biträde vid handläggning av ärenden rörande
luftfart ett extra anslag av........ » 11,600;
4) för extra besiktningar av luftfartyg ett extra
anslag av ........................... » 1,000;
5) till väderlekstjänst för luftfarten ett extra
anslag av ............................ » 20,900;
samt
6) till telegramkostnader för väderlekstjänst för
luftfarten ett extra förslagsanslag av .... » 7,000.
Till vad departementschefen sålunda hemställt, vari
statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Departe
mentschefens
hemställan.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
64
Kungl. Majlis proposition nr 112.
Bilaga.
Sakkunnigas förslag till avtal mellan staten och luftfartsbolag.
Mellan Kungl. Majit och Kronan samt......................, här nedan
benämnt bolaget, slutes följande avtal.
§ 1.
Bolaget äger att för åren 1931—1935 på nedan angivna villkor åtnjuta
statsunderstöd för regelbunden luftfart.
§ 2.
Statsunderstöd utgår under förutsättning att regelbunden luftfart upprätthålles
med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—Amsterdam
under hela året (minst 360 dubbelturer) och å linjen Stockholm—Helsingfors
rinder åtta månader (minst 240 dubbelturer). Halva antalet turer å vardera
linjen skall utföras av bolaget med egna maskiner och egen personal, och den
andra hälften av turerna förutsattes utförd av samtrafikerande främmande
bolag. För året 1931, betraktat såsom övergångsår, må trafiken å Amsterdamlinjen
begränsas till 10 månader.
Såsom understöd åt bolaget för dess halvpart av nämnda trafikprestationer
utbetalar statsverket för vart och ett av åren 1931—1935 700,000 kronor.
§ 3.
Morn. 1. Nödgas bolaget genom väderlekshinder eller tillfälliga maskinskador
eller dylikt helt eller delvis inställa vissa turer, skall bolaget dock icke
vara skyldigt vidkännas minskning i understödet, så framt under året presterats,
efter flygkilometer räknat, minst nedan angivna procenttal av de turer,
som enligt § 2 skolat utföras:
r Amsterdam- Helsingfors
linjen
linjen
1931, 1932 .................... 92 % 94 %
1933 .......................... 93 % 95 %
1934 .......................... 94 % 96 %
1935 .......................... 95 % 97 %
Mom. 2. Bliva i övrigt enstaka turer inställda eller avbrutna, eller blir trafiken
för viss tid inställd, vare sig på grund av att bolaget icke mäktar utföra
sin anpart av trafiken eller på grund av att erforderlig samverkan till upprätthållande
av reguljär trafik icke kan åstadkommas med samtrafikerande bolag,
skall understödet för året minskas med ett belopp av 2 kronor för varje flygkilometer
varmed bolaget brustit i de prestationer, som enligt § 2, jämfört med
§ 3 mom. 1, skolat utföras.
§ 4.
Uppstår på grund av den förutsatta samtrafiken med främmande bolag eller
av annan anledning fråga örn att förändra trafikprestationerna, antingen så att
bolagets andel i den gemensamma trafiken jämkas, eller att ändpunkterna för
angivna linjer flyttas närmare till eller längre ifrån varandra, eller att trafiken
överflyttas till andra linjer, må överenskommelse därom träffas mellan Kungl.
Majit och bolaget, varvid dock den angivna subventionssumman icke får överskridas.
Innebär förändringen en minskning av bolagets prestationer, skall
bolaget vara skyldigt vidkännas häremot svarande minskning i statsunderstödet.
Kungl. Majus proposition nr 112.
65
Sådan förändring av trafikprestationerna, som nu sagts, är Kungl. Majit
berättigad påfordra, såvida genom sakkunnig utredning örn förändringens
sannolika ekonomiska innebörd ådagalägges, att bolagets ekonomiska ställning
icke därigenom försämras.
§ 5.
Örn för något år bolagets vinst efter det vederbörliga avskrivningar och i
lag föreskriven reservfondsavsättning verkställts, överstiger 8 % av det inbetalda
aktiekapitalet, skall hälften av detta vinstöverskott avsättas till en
fond, vilkens behållning, i den mån den ej åtgår till täckande av förluster
under kontraktstiden, återbäres till statsverket vid avtalstidens utgång.
§ 6.
Bolaget åligger att på anfordran av Kungl. Majit utföra annan verksamhet
på luftfartens område mot det att bolagets kostnader härför ersättas.
_§ 7.
Därest icke bolaget, även i tekniskt och ekonomiskt avseende, handhaver
verksamheten på sätt, som Kungl. Majit finner tillfredsställande, äger Kungl.
Majit uppsäga avtalet till upphörande sex månader efter uppsägningen.
Om till följd av förändrade omständigheter verksamheten icke kan upprätthållas
utan betydande förlust för bolaget, äger bolaget uppsäga avtalet till
upphörande sex månader efter uppsägningen.
§ 8.
För den avtalade linjetrafiken skall bolaget uteslutande använda flygplan
av minst samma lastförmåga, snabbhet, säkerhetsgrad och standard som de i
svensk luftfart hittills använda maskinerna Junkers G 23 och G 24. Bolaget
åligger att, örn så utan olägenhet för trafikens ekonomi och säkerhet kan ske,
använda flygplan och motorer av svensk tillverkning.
§ 9.
Yad i gällande författningar föreskrives angående luftfart, skall i tillämpliga
delar gälla jämväl för här avtalade trafik.
Kungl. Majit äger fastställa taxa för personer och gods samt tidtabeller
ävensom de regler för trafiken, som kunna befinnas erforderliga.
Därest annan överenskommelse icke träffats mellan bolaget och vederbörande
postverk, beräknas ersättning för befordran av brevpost enligt de
grunder, som föreslagits av luftfartsbolagen vid luftpostkonferensen i Haag,
eller enligt de grunder, som framdeles kunna komma att antagas vid en liknande
konferens. Kan överenskommelse om ersättning icke uppnås mellan
svenska postverket och bolaget, äger Kungl. Majit därom bestämma.
För förlust eller skada å postförsändelse under den tid, bolaget enligt
postverkets bestämmelser ansvarar för densamma, skall bolaget gottgöra postverket
med det belopp, som postverket kan visa sig hava författningsenligt
utgivit i anledning av förlusten eller skadan.
§ 10.
Post skall hava företrädesrättighet till befordran framför annat gods och
passagerare.
Det åligger bolaget att vid bedrivande av sin godstransportrörelse tillse, att
persontrafikrörelsen icke därav otillbörligt hämmas.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 89 haft. (Nr 112.) 258 ao 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
§ IL
Kungl. Maj:! äger utse en jourhavande granskningsman och rådgivare,
vilken av bolaget skall avlönas nied belopp, som Kungl. Majit bestämmer.
Granskningsmannen åligger att, ur synpunkten av statens intresse av att
en fullgod lufttrafikrörelse åstadkommes förmedelst statsunderstödet, oavlåtligen
följa bolagets verksamhet och därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt
trafikanordningarnas tjänlighet för allmänhetens betjänande samt åt rörelsens
ekonomi. Granskningsmannen är skyldig att med råd bistå bolaget.
Bolaget åligger att bereda granskningsmannen tillfälle till fullständig inblick
i bolagets verksamhet. Innan bolaget fattar beslut av större räckvidd,
t. ex. angående samtrafiksöverenskommelse med annat luftfartsbolag eller angående
inköp av ny luftfartsmateriel eller angående större utvidgning av
verksamheten eller dylikt, skall bolaget giva granskningsmannen underrättelse
därom. Finner denne beslut eller åtgärd icke vara med statens intresse förenligt,
har han att därom framställa erinran, och om saken är av större betydelse
och rättelse icke vinnes, har han att därom giva Kungl. Majit eller luftfartsmyndigheten
underrättelse.
§ 12.
Preliminär utbetalning av statsunderstöd verkställes månadsvis i efterskott
i förhållande till trafikprestationen under månaden; utbetalning sker på rekvisition
av bolaget, försedd med granskningsmannens attest. Vid årets utgång
upprättas slutavräkning för året att underställas Kungl. Majit, åliggande det
bolaget att återbära, vad genom månadsrekvisitionerna tilläventyrs för mycket
uppburits.
§ 13.
Morn. 1. Bolagets aktiebrev skola vara ställda till viss man. Av bolagets
aktier må vid varje tid högst en femtedel eller, om aktier med olika röstvärde
finnas, allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör högst en femtedel
av röstetalet för bolagets samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas
av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt
aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, som i 2 § av lagen den
30 maj 1916 avses.
Mom. 2. Ledamöterna av bolagets styrelse skola vara i Sverige bosatta
svenska medborgare.
Mom. 3. Kungl. Maj :t utser en revisor och en suppleant för honom att å statens
vägnar deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.
Till sådan revisor skall bolaget utbetala ersättning med belopp, som i
brist av åsämjande bestämmes av Kungl. Majit.
Mom. 4. I bolagets tjänst anställda personer skola vara svenska medborgare,
såvida icke Kungl. Majit för särskilt fall medgiver undantag.
Mom. 5. På anfordran av luftfartsmyndigheten skall bolaget lämna av myndigheten
angiven person tillfälle att bese bolagets anläggningar och flygmateriel
samt granska bolagets dagböcker och journaler m. m.
Morn. 6. Vid krig eller fara för krig skall all bolaget tillhörig flygmateriel
på anmodan omedelbart ställas till statens förfogande mot ersättning enligt de
grunder, som stadgas i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda
att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.
§ 14.
Statsverket är berättigat att vid avtalstidens utgång inlösa bolagets tillhörigheter
och trafikmateriel med belopp, som bestämmes av fem gode män, av vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 67
Kungl. Maj :t utser två och bolaget två, varefter de fyra sålunda valda tillkalla
den femte.
§ 15.
Därest efter utgången av detta avtals giltighetstid statsverket fortsätter att
understödja luftfart på här omnämnda linjer, må bolaget, därest icke särskilda
skäl däremot äro, företrädesvis komma ifråga som kontrahent vid det nya avtal,
som staten kan vilja sluta.
REGISTER.
Sid.
Under år 1929 bedriven regelbunden luftfart................................................... 1
Statsunderstöd av regelbunden luftfart ........................................................... 6
Avtal med det statsunderstödda företaget......................................................... 25
Luftpostbefordran ............................................................................................... 34
Nattlufttrafik .................................................................................... 40
Försöksflygningar nattetid för postbefordran ................................................... 46
Radiotjänst för luftfarten................................................................................... 50
Kompletteringsarbeten vid Bulltofta flygplats ................................................... 50
Instrumentflygning ............................................................................................ 50
Inhemsk flygindustri .......................................................................................... 50
Biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart .................................... 52
Ständig luftfartskommitté.................................................................................... 55
Extra besiktningar av luftfartyg ....................................................................... 58
Väderlekstjänst för luftfarten........................................................... 59
Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten ....................................... 59
Departementschefens hemställan ....................................................................... 63
Bilaga.
Sakkunnigas förslag till avtal mellan staten och luftfartsbolag ..................... 64
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1930:170 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd av regelbunden luftfart m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten