Sök i Ratio Lex

Angående understöd av regelbunden luftfart m. m

1930-02-07 · 67 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:112, Angående understöd av regelbunden luftfart m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112.

1

Nr 112.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

av regelbunden luftfart m. m.; given Stockholms

slott den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott dea 1 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:

I skrivelse den 16 maj 1929, nr 179, har riksdagen anmält, att riksdagen,

med bifall till av Kungl. Majit framlagt förslag, för budgetåret 1929/1930

anvisat till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag av

500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1330. 1 sami. HD haft. (Nr 112.)

Under år 1929

bedriven

regelbunden

luftfart.

258 S0

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majas proposition nr 112.

Från det av riksdagen sålunda beviljade anslaget har understöd utgått

till aktiebolaget Aerotransport för upprätthållande av regelbunden

luftfart å lederna Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors.

Ä leden Malmö— Amsterdam, började trafiken den 8 april och slutade den

12 oktober. Samtrafik har liksom förra året ägt rum med det holländska

bolaget Koninklijke Luchtvaart Maatschappij voor Nederland en Kolonien.

Luftfarten har upprätthållits varje söckendag med 1 tur i vardera riktningen.

Därutöver har under juni, juli och augusti månader, då söndagstrafik

ägde rum mellan Amsterdam och London samt mellan Amsterdam

och Paris, sådan trafik även upprätthållits å leden Malmö—Amsterdam.

Aktiebolaget Aerotransport har använt tremotors flygplan av typen Junkers

G. 23 rymmande 9 passagerare och det holländska bolaget tvåmotors flygplan

av typen Fokker F. VIII rymmande 12 passagerare och enmotors flygplan

av typen Fokker F. VII rymmande 8 passagerare.

På grund av isförhållandena i Helsingfors’ flyghamn kunde trafiken å leden

Stockholm—Helsingfors börja först den 8 maj och har därefter till och med

den 30 september upprätthållits gemensamt av aktiebolaget Aerotransport

och finska aktiebolaget Aerö O/V med en tur i vardera riktningen varje dag

även under söndagar. Båda bolagen hava använt tremotors flygplan av typen

Junkers G. 24, rymmande 9 passagerare.

Under år 1928 uppbar aktiebolaget Aerotransport statsunderstöd med 2

kronor 50 öre per flygkilometer vid flygning med tremotors flygplan.

Till följd av att postverket under år 1929 i stor utsträckning med luftfartygen

sänt post, som ej varit försedd med luftporto, samt på grund härav den luftbefordrade

postmängden ökats, har bolaget tillförts ökad inkomst från postverket.

Sålunda har, under det att i de kalkyler, som ligga till grund för subventionsbeloppet

av 2 kronor 50 öre per flygkilometer, räknats med en postersättning

från svenska postverket å Amsterdamlinjen av omkring 14,000

kronor och å Helsingforslinjen av omkring 7,500 kronor, bolagets ersättning

för postbefordran, efter avdrag av vad av bolaget utbetalats till andra luftfartsbolag,

utgjort å Amsterdamlinjen omkring 57,000 kronor och å Helsingforslinjen

omkring 8,100 kronor. Med anledning härav har subventionen

för år 1929 sänkts vid flygning med tremotors flygplan nämligen till 2 kronor

30 öre per flygkilometer å leden Stockholm—Helsingfors samt för tiden

efter den 1 juli 1929 till 2 kronor 45 öre per flygkilometer å leden Malmö—

Amsterdam.

Med bidrag av vederbörande postverk har under tiden 30 maj—28 juni

nattlufttrafik för postbefordran ägt rum å linjerna Stockholm—Malmö

—Köpenhamn—Hamburg—Bremen—Amsterdam och Oslo— Göteborg—Malmö—

Köpenhamn—Berlin. Trafiken har uppehållits av aktiebolaget Aerotransport

å leden Stockholm—Maimi), av Aerotransport och det holländska bolaget

Koninklijke Luchtvaart Maatschappij voor Nederland en Kolonien gemensamt

å leden Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam, av norska firman

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 112.

Halle & Peterson och aktiebolaget Aerotransport å leden Oslo—Göteborg—

Malmö saint av Deutsche Luft-Hansa Aktien-Gesellschaft å leden Malmö—

Köpenhamn—Berlin. Aktiebolaget Aerotransports deltagande i trafiken å

leden Oslo—Göteborg—Malmö möjliggjordes genom medel, insamlade av

Sällskapet för flygtrafik i Göteborg och Svenska luftfartsförbundet.

På sätt framgår av propositionen nr 166 till 1929 års riksdag har aktiebolaget

Aerotransport vid vissa tillfällen under februari och mars månader

1929, då trafiken å Trälleberg—Sassnitzleden var inställd till följd av ishinder,

verkställt flygturer mellan Malmö och Hamburg eller Lubeck.

Aktiebolaget Aerotransport har förutom bedrivandet av den regelbundnaluftfarten

verkställt rund-, reklam- och extra flygningar.

Utländska luftfartsföretag hava, utan att något deltagande från svensk

sida ägt rum, trafikerat åtskilliga Sverige berörande luftfartsleder.

Sålunda har finska Aerobolaget under tiden 1 juni—15 september med

flygplan av typen Junkers P. 13 med plats för 4 passagerare uppehållit

trafik å linjen Stockholm—Abo. En tur örn dagen har utförts i vardera riktningen

även under söndagar, varvid Mariehamn angjordes under tiden 1 juli

—15 september.

Deutsche Luft-Hansa har med sex dubbel turer i veckan uppehållit trafik

å leden Stockholm—Kalmar—Stettin—Berlin från och med den 21 juni till

och med den 31 augusti, å linjen Oslo—Göteborg—Köpenhamn —Lubeck—

Berlin från och med den 21 maj till och med den 31 augusti samt å linjen

Malmö—Köpenhamn—Lubeck—Hamburg—Berlin från och med den 1 november

1929. Det är avsett, att denna trafik skall fortsätta till och med den

30 april 1930. Under sommarhalvåret har sistnämnda flyglinje tagit sin

början i Köpenhamn. Resande från Sverige hava emellertid haft möjlighet

att medfölja de svenska eller holländska flygplanen från Malmö till

Köpenhamn och därifrån fortsätta med de tyska luftfartygen till Berlin.

Förutom flygplan av förut omförmälda typ Junkers G. 24 hava använts

flygbåtar eller flygplan av typerna Donner Wal och Focke Wulf Möwe,

båda för 8 passagerare, Donner Supenval för 12 passagerare och Rohrbach

för 9 passagerare. Deutsche Luft-Hansa har dessutom från och med den 1

juli till och med den 12 oktober med flygplan av typen Junkers W. 33,

Junkers F. 13 och Hemkel uppehållit regelbunden nattposttrafik å linjen

Stockholm—Stralsund.

Slutligen har franska aktiebolaget Lignes Farman från och med den 9

september till och med den 5 oktober uppehållit trafik å leden Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Dortmund—Köln—Paris.

Bolaget har använt flygplan

av typerna Farman F. 190 för 4 passagerare och några gånger Farman Goliath

för 12 passagerare. Det franska bolagets trafik torde få betraktas såsom

en försökstrafik för blivande regelbunden luftfart år 1930.

Närmare uppgifter angående omfattningen av den statsunderstödda luftfarten

inhämtas av följande inom kommunikationsdepartementet upprättade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.-ts proposition nr 112.

Tabell

över antalet turer, flygsträckor, flygtider, passagerare- och godsfrekrens samt regelbundenhet

vid den statsunderstödda lufttrafiken år 1929; i vissa fall 1 jämförelse

med trafiken år 1928.

Tidsperiod för luft-

trafikens bedrivande

Sträcka

i

>

a

5L

eT

ct>

tfa

cn? Tji

® j=

ST 3

8* B

pr p

o

*"*

Km.

» g1

K 3

gg

Tim.

Antal betalande

passagerare

Post

Procent

utnyttjade

betalade

person-

kilometer

Mot- svarande

antal

betalande

passagerare

per tur

Procent

utnyttjade

betalade

ton-

kilometer

Regelbun- denhet i %

(förhållan- det mellan

under start- dagen slut- förda och

planerade

turer)

Från

Till

1928

1929

1928

1929

1928

1929

1928! 1929

8/4-

18/l0

Malmö

Köpenhamn

Hamburg

Köpenhamn

Hamburg

Amsterdam

100

100

100

505

565

485

8,388

8,757

7,881

58.4

63.1

52.7

56.1

62.c

53.2

5.3

5.7

4.8

5.1

5.6

4.8

55.6

63.1

54.1

57.7

66.2

58.5

—

—

Malmö

Amsterdam

100

71,622

488.6

57.2

57.7

5.1

5. s|| 57.8

61.6

96.e

97.o

Amsterdam

Hamburg

Köpenhamn

Hamburg

Köpenhamn

Malmö

98

98

98

E

—

548

559

483

2,212 53.1

2,486 50.1

1,789|| 36.2

62.1

63. c

54.8

4.8

4.5

3.3

5.6

5.7

4.ö|

68.5

65.4

39.9

67.o

71.5

52.4

—

—

Amsterdam

Malmö

98

69,889

404.oji ~

- j 51.3

62.4

4.6

5.6

66.2

68.2

94.2

94.9

*/»-

S0/8

Stockholm

Helsingfors

75

31,125

182.7

375

3,740

32.7

55.6

2.9

5.o

37.8

69.i

98.1

96.o

Helsingfors | Stockholm j 74

30,710|| 197. i|| 423[ 1,848 41.9

63.öf 3.8

5.7)

36.4

70.s|

92 e

96.o!

Följande sammanställningar utvisa de statsunderstöd, som utgått till

aktiebolaget Aerotransport under år 1929, ävensom utbetalningar av statsunderstöd

under budgetåren 1928/1929 och 1929/1930.

Understöd till aktiebolaget Aerotransport under år 1929.

Månad

i

I

Malmö—

Amsterdam

och åter

Kronor

II

Stockholm—

Helsingfors

och åter

Kronor

Summa

Kronor

Maj ..................................................................

34,042

50

24,857

03

58.899

53

Juni .................................................................

63,753

63

33,121

15

96,874

78

Summa

97,796

13

57,978

18

155,774

31

Juli .................................................................

57,740

87

34.314

27

92,055

14

Augusti ............................................................

69,457

01

31,220

45|

100,677

46

September ........................................................

84,667

29

15,272

—

99,939

29

Oktober .....................................................

35,248

15

—

—1

35,248

15

Summa

247,113

32

80,806

72

327,920

04

Totalsumma

344.909

45

138,784 90|

483,694

35

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

5

Översikt över extra reservationsanslaget till understöd ar regelbunden luftfart

under tiden l * * *h 1928—sl/n 1929.

Budgetår

Kronor

Summa

Kronor

1928/1929

Tillgångar:

Extra reservationsanslag..........................................

Behållning från budgetåret 1927/1928 .....................

500,000

18,021

16

518,021

16

Utgifter:

Understöd till A.-B. Aerotransport Vi—**/12 1928

.. .. » » Vi-S% 1929 ......

Besiktningar på uppdrag av luftfartsmyndigheten ...

321,469

155,774

150

13

31

477,393

44

Behållning ...........................................................

40,627

72

1929/1980

Tillgångar:

Extra reservationsanslag..........................................

Behållning från budgetåret 1928/1929 .....................

500,000

40,627

72

540,627

72

Utgifter:

Understöd till A,-B. Aerotransport lh—31/ 1a 1929 ......

Besiktningar på uppdrag av luftfartsmyndigheten . ..

327,920

225

04

328,145

04

Behållning den ,1/w 1929.........................................

212,482

68

I skrivelse den 14 april 1928 (nr 106) anförde riksdagen, att, därest såsom

sakkunniga myndigheter i olika länder ansåge sannolikt den civila lufttrafiken

även sedan det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport

gått till ända befunnes vara i behov av statsunderstöd och förslag örn sådant

understöd för den svenska lufttrafiken bleve av Kungl. Majit för riksdagen

framlagt, riksdagen förutsatte, att därförinnan en allsidig utredning verkställts

i fråga om huru staten ur i främsta rummet nationella, kommersiella

och postala hänseenden kunde tillföras största möjliga direkta och indirekta

fördelar av ett sådant understöd.

Den 9 november 1928 bemyndigade därefter Kungl. Majit chefen för

kommunikationsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att

inom nämnda departement verkställa utredning huruvida och i så fall

i vilken utsträckning understöd åt den civila luftfarten hädanefter borde

lämnas ävensom beträffande de lämpliga formerna för dylikt understöds beviljande.

På grund av nyss omförmälda bemyndigande uppdrog jag samma dag åt

landshövdingen A. B. Gärde, chefen för järnvägsstyrelsens statistiska kontor,

filosofie licentiaten L. Akselsson, riksgäldsfullmäktigen A. Anderson i Råstock,

t. f. professorn I. V. Malmer och bankdirektören J. O. E. Rydbeck

att i egenskap av sakkunniga verkställa den av riksdagen begärda utred
ningen.

De sakkunniga hava sedermera den 30 september 1929 avgivit sitt

betänkande.

Utredning rörande

understöd

åt den

civila luftfarten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsunderstöd

av

regelbunden

luftfart.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

För vad de sakkunniga däruti anfört kommer jag att redogöra vid behandlingen

av de olika spörsmål, som varit föremål för de sakkunnigas utredning.

Innan jag går in på de sakkunnigas särskilda framställningar, vill jag

erinra, att Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition på min hemställan

föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde

komma att avlåtas i ämnet, till understöd av regelbunden luftfart m. m.

för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av 546,000

kronor.

I sitt betänkande framlägga de sakkunniga till en början å sid. 132— 144

utredning beträffande trafiklinjer och tidtabeller för den svenska luftfarten.

Beträffande kostnaden för dagtrafiklinjer hava de sakkunniga, såsom framgår

av tabellen å sid. 155—157 i betänkandet, verkställt detaljerade beräkningar,

vilka huvudsakligen äro grundade på hittillsvarande erfarenheter av aktiebolaget

Aerotransports verksamhet. Kalkylen utvisar, bland annat, att vid

12 månaders trafik å leden Malmö— Amsterdam och 8 månaders trafik å

leden Stockholm—Helsingfors skulle uppstå en förlust av 489,800 kronor å

den förstnämnda linjen och av 212,300 kronor å den senare linjen. I enlighet

härmed föreslå de sakkunniga, att till subvention för upprätthållande av

lufttrafik å dessa linjer under angivna tider anvisas ett belopp av 700,000

kronor för år under fem år.

Såsom allmän motivering hava de sakkunniga anfört följande:

Aerotransport har under fem år med statssubvention bedrivit regelbunden

luftfart, vilken i tekniskt avseende varit synnerligen framgångsrik och uppnått

en god trafikfrekvens men i ekonomiskt avseende icke i nämnvärd mån

kunnat närma sig till bärighet. Denna luftfart har dessutom bedrivits endast

under en del av året. Den har härigenom helt burit karaktären av en försöksverksamhet,

avsedd att under ett övergångsskede samla erfarenheter och

bygga upp underlaget — ifråga örn materiel, personal och organisation —

för framtida större uppgifter. Någon stor trafikbetydelse för landet med

även kommersiellt värde har den dock knappast haft. Sådan betydelse

uppnås först vid regelbunden trafik under hela eller åtminstone en större

del av året, och än större blir betydelsen, när trafiken kan gå även på

natten.

Att nu ytterligare under några år, i avvaktan på bättre fiygekonomi, fortsätta

trafiken såsom hittills kan knappast vara ändamålsenligt. Tillräcklig

erfarenhet har redan vunnits angående flygtrafik på dagen under den goda

årstiden. En fortsatt statsunderstödd luftfart bör åsyfta att pröva vinteroch

nattflygning och att med hjälp därav åstadkomma en påtaglig effektiv

trafiknytta för vårt land.

Utomlands liksom i Sverige har luftfarten under sitt nu tillryggalagda

första decennium i hög grad burit prägeln av försöks- och utvecklingsstadium;

trafiken har till stor del varit koncentrerad till sommaren, regelbunden trafik

året runt har haft en rätt begränsad omfattning och natträsk har endast i

Amerika förekommit i nämnvärd omfattning; därtill kommer att en stor del

av trafiklinjerna varit allt för korta för att kunna giva en stor effektiv tidsvinst.

Uppenbarligen pågår dock nu allestädes en intensiv rationaliseringsprocess,

avsedd att med starkare kommersiell betoning koncentrera trafiken

till ett mindre antal effektiva och reguljärt drivna linjer, och även ett europeiskt

nattflygnät är i vardande. Ett flertal stater offra synnerligen stora

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

summor på flygningen - nästan alla offra åtminstone något och man

kail icke taga miste på att trots de besvikelser, som flygningen ekonomiskt

taget på många håll inneburit, utvecklingen på flygområdet dock alltjämt är

mycket stark och i tillväxt.

Enligt vad tidigare anförts rörande ekonomien (kap. VI: 3) torde detta

utvecklingsarbete också, trots allt, vara sakligt berättigat. Förutsättningar

torde nämligen finnas, ehuru ännu icke förverkligade, för att flygningen snart

nog skall bliva ett betydelsefullt och ekonomiskt bärigt trafikmedel.

För Sverige är luftfarten ägnad att bliva av mycket stor betydelse. Vi

äro ekonomiskt och kulturellt ett folk med mycket vidsträckta internationella

förbindelser, men vårt land ligger avlägset. Snabba kommunikationer äro

därför för oss av största vikt, utgöra i själva verket en oundgänglig förutsättning

för att vidmakthålla och tipparbeta den ställning, vi redan erövrat.

De nya och i vissa avseenden revolutionerande förbättringar i kommunikationerna,

som luftfarten medför, är det nödvändigt att vi även tillgodogöra

oss. .

Nu föreligger för oss det lyckliga förhållandet, att de viktigaste, till effektiv

tidsvinst ledande luftförbindelserna kunna åstadkommas redan genom ett

flygprogram av ganska begränsad omfattning och följaktligen till ganska

måttliga kostnader. Så väldiga summor, som utomlands offras på flygväsendet,

kan det för oss icke bliva fråga om.

Så länge endast dagtrafik kommer ifråga, blir förbindelsen till A Östeuropa

den för oss utan all jämförelse viktigaste. För att medföra verklig nytta

måste den trafikeras året runt, och den kommer då att effektivt nedbringa

tidsutdräkten för passagerare och post från två dagar till en. Detta är enligt

de sakkunnigas mening en fördel av synnerligen stor betydelse för vårt land.

Full kommersiell nytta uppnås av den västeuropeiska linjen genom att den

utgår från Malmö i anslutning till nattågen från Stockholm, Göteborg och

Oslo samt framgår till Amsterdam, där anslutningslinjer till London och

Paris finnas. Såsom vid internationella linjer är vanligt bör denna lmje

trafikeras med halva antalet turer av Sverige och halva antalet turer av

annat land.

Av stor betydelse i ekonomiskt och politiskt avseende ar aven en flygförbindelse

med vårt östra grannland Finland, lämpligast upprätthållen å

sträckan Helsingfors—Stockholm. Önskvärt är givetvis att även denna linje

kan trafikeras hela året, men dels med hänsyn till de tekniska svårigheterna

under isläggnings- och islossningsperioderna och dels med hänsyn till kostnaderna

lia de sakkunniga ansett sig böra. föreslå denna linje tillsvidare

trafikerad under 8 månader, förslagsvis 1 maj—31 oktober och 15 januari

15 mars. Samtrafikering med Finland förutsättes, och önskligt vore att den

svenska linjen kunde utsträckas ända till Reval. _

Med dessa båda nu nämnda linjer uppnås de viktigaste av de effektiva

tidsvinster, som överhuvud taget kunna uppnås med enbart dagflygtrafik.

De sakkunniga anse därför, att ett första svenskt fiygprogram bör omfatta linjerna

Malmö—Amsterdam och Stockholm —Helsingfors. Dessa linjer betjäna

hela landets intressen och tillgodose i lika mån de olika delarnas intressen.

Såsom en olägenhet skulle kunna anföras, att Göteborg icke blir direkt

berörd av någon svensk flyglinje och Stockholm icke av den viktigaste av

dessa, kontinentlinjen. Orsaken härtill är emellertid objektivt välgrundad:

så länge ekonomien ej är tillfredsställande, måste flygningen begränsas genom

kombination med nattågsförbindelserna; i grund och botten uppnås härmed

samma reella nytta — ehuru något mindre bekvämlighet — som vid linjer,

utgående från Stockholm och Göteborg.

När flygekonomien förbättrats, kommer säkerligen flygprogrammet för dagtrafik

att bliva i hög grad utvidgat, med kontinentallinjen utdragen till Stock
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Kungl. Majlis proposition nr 112.

hoim och Göteborg, särskilda linjer Malmö—Berlin och Stockholm-Berlin

eltermiddagslinje Göteborg—Köpenhamn—Hamburg, linje Stockholm—Baltikum,

vissa inre svenska linjer o. s. v. Allt detta måste emellertid anses

ff§Sa. utanför det nu aktuellas område, enär man icke kan överblicka, när

,y§ninf? av sådan omfattning blir ekonomiskt möjlig. Och en subventionermg

av spridda delar av ett sådant större program kan icke vara ekonomiskt

andamalsenligt.

tt f°r I?atrafik blir uppgiften att sätta Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo,

Helsingfors och Köpenhamn i förbindelse med London, Paris och Berlin

nied endast en natts transporttid. Den sannolika linjesträckningen i anslutning

till ett kontinentalt nattnät torde bliva Stockholm—Malmo—Hannover

°'', V" 0-G°teborg—Köpenhamn—Malmö. I första hand blir trafiken avsedd

tor postbefordran, i ett senare stadium väl även för persontrafik. De

sakkunniga, anse upprättandet av sådan nattrafik vara av utomordentligt stor

betydelse för vårt land. Ekonomiskt kan sådan trafik anses möjlig, örn

effektiv medverkan gives av alla de intresserade länderna och deras postverk.

Aven tekniskt kari nättrafiken anses redan nu möjlig, men för att upprätta

ifrågavarande nattlin jer erfordras dock mycket betydande förarbeten, både

av teknisk och organisatorisk-kommersiell art, och dessa förarbeten torde

krava några års tid.

De saickunniga anse därför, att utvecklingen av den svenska lufttrafiken

bor ske i två etapper, i första hand dagtrafik i ovan angiven omfattning och

i andra hand nattrafik. I tekniskt avseende innebär detta, att man går fram

torst till en svårighetsgrad, vintertrafik, och sedan till nästa, nattrafik. Dagtrafik

aret runt kommer att innebära samling av erfarenheter och utbildning

av personal till nytta även för deli blivande nättrafiken.

Au skulle visserligen med visst fog kunna sägas, att Sverige utan större

olägenhet skulle för sitt inträde på luftfartens område kunna avvakta den

tidpunkt, då de ekonomiska förutsättningarna så förbättrats, att luftfarten

utan ekonomiskt stöd av staten kan själv utveckla sig och betjäna de trafikbehov,

som förefinnas.

Enligt de sakkunnigas mening förefinnas dock goda skäl för Sverige att

“ecJ, nattlig ekonomisk uppoffring redan nu skaffa sig effektiv delaktighet

i luftfarten och genom egen insats däri sörja för att de för oss mest betydelsefulla

internationella förbindelserna bliva anpassade på för oss fullt

ändamålsenligt sätt.

Redan det ovan angivna dagtrafikprogrammet medför mycket stora fördelar

och åstadkommer en mycket effektiv förbättring av Sveriges internationella

kommunikationsläge. Detta program kan förverkligas enbart genom

utsträckning i tiden av den redan nu, ehuru mera försöksvis, pågående

trafiken på samma linjer. Hela trafikutökningen kan ske utan utökning av

® , f, 8 flygplanspark, materiel och organisation, blott genom en något mera

effektiv utnyttjning av de redan befintliga tillgångarna och följaktligen med

Jemförelsevis liten kostnadsökning. Ett understöd åt detta program synes

darfor vara ekonomiskt rationellt. Ett nedläggande av rörelsen, intill dess

ekonomien förbättrats, skulle däremot innebära en spoliering av den tillgång,

som den befintliga specialutbildade personalen och organisationen representerar,

varjämte flyghamnars anläggningskapital i sådant fall bleve värdelöst.

thor regelbunden trafik £ied daglinjen Malmö—Amsterdam, 12 månader,

-oo aoa°i 10 m Helsingfors, 8 månader, beräknas en årlig subvention av

*0U,000 kronor erforderlig, således en ganska liten ökning av den nuvarande

°00>000 kronor. Dock uppnås därmed en genomgripande förbättring

av trafiknyttan, innebärande i själva verket en övergång från hittillsvarande

provisoriska stadium av sommartrafik till ett effektivt trafikstadium.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 112.

Såsom förut framhållits (Kap. Yl: 3) bör denna trafikutvidgning — ehuru i

och för sig av rätt blygsam omfattning — även möjliggöra ett såväl tekniskt

som ekonomiskt framstegsarbete, något som vid nuvarande trafikomfattning

knappast är möjligt. Ekonomiskt taget gäller, att en utvidgning av rörelsens

omfattning är nödvändig för att överhuvud möjliggöra en rationell drift och

så småningom uppnå räntabilitet. Dessutom är den nu utgående subventionen

otillräcklig för ett fortsättande av trafiken ens i hittillsvarande omfattning

— rörelsen har alltjämt gått med förlust — och det framstår såsom

skäligen otänkbart att kanna tillföra nytt enskilt kapital till verksamheten,

örn nuvarande trafik- och subventionsförhållanden skola bibehållas. Att vidhålla

nuvarande ordning för den statssubventionerade luftfarten framstår

därför icke blott såsom något ur trafiknyttans, ekonomiens och det tekniska

framåtskridandets synpunkt avgjort oändamålsenligt, utan jämväl såsom något

praktiskt taget rentav omöjligt.

Det är också nödvändigt att bereda luftfarten möjligheter till en organiskt

fortgående successiv utveckling. Faktiskt försiggår nu i hela Europa ett

uppbyggande av den kommersiella luftfarten, trots att den ekonomiska bärigheten

ännu är ofullkomlig. Det torde knappast vara vare sig ekonomiskt

klokt eller med vår nationella prestige förenligt att ställa oss helt utanför

denna utveckling. Säkerligen tillkommer inom få år ett europeiskt nattflygnät,

och det är av stor betydelse, att vi erhålla en god anslutning till

detta. Från olika håll ingångna förfrågningar visa, att man under förutsättning

av nordiskt intresse för saken är hågad att från början taga hänsyn

till de nordiska intressenas tillgodoseende på ändamålsenligt sätt.

Det är därför utan tvivel nödvändigt att Sverige nu fullföljer vad som

redan åtgjorts inom luftfarten, tar ställning till det fortgående uppbyggandet

av den europeiska luftfarten samt gör sig delaktigt däri genom egen lufttrafik

— vilken dock, såsom förut visats, till en början kan lia en blott begränsad

omfattning men ändock göra stor nytta.

Den civila luftfarten representerar även ett icke oväsentligt tillskott till

landets försvarskraft. Den innebär en tillgång av högt kvalificerad flygare-,

mekaniker- och verkstadspersonal ävensom utrustning och anläggningar av.

olika slag. Särskilt betydelsefull är utrustningen av flyghamnar, nödlandningsplatser

och flygleder, organiserandet av väderlekstjänst och radiotjänst

samt överhuvud hela den organisation, som civilflygningen för med sig.

Antalet i linjetrafik använda flygplan är visserligen litet, men förefintligheten

av denna trafik leder till ökat flygintresse, som kan framkalla såväl ökad

materielanskaffning som framförallt ökad flygareutbildning.

Av dessa skäl anse de sakkunniga en måttlig årlig insats av staten till

luftfartens stödjande under en övergångsperiod vara fullt motiverad.

Mot det program för våra utländska flygförbindelser, som här motiverats,

har, säga de sakkunniga, ofta anförts, att det icke i tillräcklig grad

tillgodoser svenska intressen, eftersom flygningen nästan helt verkställes

utom rikets gränser, men icke inom svenskt territorium. Häremot må till

en början genmälas, att flygning i luften ovanför svensk mark icke i och

för sig är något svenskt intresse, med mindre den medför påtaglig praktisk

nytta för de orter, den berör. Det väsentliga i denna fråga är, att på flygningens

nuvarande stadium några nämnvärda fördelar icke kunna uppnås

genom inomsvensk trafik, medan däremot flygningen kan lia ett mycket stort

värde genom att närma oss till andra länder. Och detta närmande åstadkommes

effektivast genom flygning, som till övervägande del går utom landets

gränser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 112.

I fråga om möjligheten att stanna med den svenska linjens ändpunkt i

Hamburg och lita till att främmande bolag i anslutning därtill trafikera

sträckorna bortom Hamburg hava de sakkunniga anfört:

Detta skulle begränsa de svenska kostnaderna, förutsatt att även på

sträckan Malmö—Hamburg samtrafik upprättades och Sverige blott behövde

upprätthålla halva trafiken, såsom nu sker å linjen Malmö—Amsterdam.

Emellertid måste uppmärksammas, att upprätthållandet av den nordisk-västeuropeiska

flyglinjer i förstklassig form och med fullgod materiel är ett betydande

nordiskt intresse, och för att få ett tillräckligt inflytande på tidtabellen

och på linjens standard m. m. är det högst önskvärt, att Sverige,

såsom representant för Norden, deltar i trafiken i tillräckligt stor utsträckning.

Örn Sverige deltoge blott på en liten del av trafiklinjen, kunde lätt

riskeras, att trafikanordningarna icke bleve ordnade på ett för Sverige tillfredsställande

sätt. Även de många ombytena under resan till olika flygplan

och olika flygbolag skulle verka hinderlig! för trafikens utveckling. Det

synes . önskvärt, att Sverige understöder den idé, som ligger under namnet

Scandinavian Air Express, vilket lancerats för denna linje. Amsterdam är

en viktig knutpunkt i den europeiska luftfarten och det samarbete med

Holland, som redan åstadkommits, är av värde. Dessa värden böra ej givas

till spillo. Utan att taga ståndpunkt till denna fråga för en längre period

framåt, mäste det därför sägas, att det åtminstone tillsvidare är synnerligen

önskvärt och ekonomiskt väl försvarbart, att Sverige fortfar att deltaga i

trafiken på linjen Malmö—Amsterdam.

Över de sakkunnigas betänkande hava utlåtanden avgivits av åtskilliga ämbetsmyndigheter

och enskilda sammanslutningar.

Därvid har kommerskollegium, som anbefallts att avgiva utlåtande efter

hörande av de auktoriserade handelskamrarna i riket, överlämnat av handelskamrarna

avgivna yttranden.

De sakkunnigas förslag har i allmänhet tillstyrkts av handelskamrarna.

Sålunda anser Stockholms handelskammare statsanslag fortfarande böra beviljas

för understödjande av den civila luftfarten. Icke minst med hänsyn till

vår ställning i det internationella umgänget vore det enligt handelskammarens

mening beklagligt, om Sverige skulle avbryta sin medverkan vid uppehållande

av regelbundna flygförbindelser. För att affärslivet fullt skulle kunna utnyttja

de förmåner, som lufttrafiken beredde, vore det givetvis av vikt, att den

icke enbart bleve en säsongföreteelse utan att den i möjligaste mån utsträcktes

över hela året. Från denna synpunkt ansåge handelskammaren det också angeläget,

att, på sätt de sakkunniga föreslagit, förberedelser vidtoges för upprättande

av nattlinjetrafik. Östergötlands och Södermanlands handelskammare

anför, bland annat, att det läge i sakens natur, att. den nytta, som näringslivet

kunde draga av den reguljära lufttrafiken, sådan den komme att ordnas enligt

de sakkunnigas förslag, bleve olika allt efter som trafikanterna befunne sig

närmare till eller fjärmare från lufttrafiklinjernas anhaltstationer eller lämpligt

belägna anknytningslinjer. Lyckligt vore givetvis, örn trafikanterna härvidlag

kunde beredas i största möjliga grad samma fördelar. Då emellertid de

sakkunnigas förslag avsåge ett begränsat skede i lufttrafikens utveckling och

därunder samlade erfarenheter kunde antagas bliva lagda till grund för den

därpå följande utvecklingen, ansåge sig handelskammaren nu icke böra framkomma

med några yrkanden i fråga örn själva trafikens ordnande. Smålands

och Blekinge handelskammare förklarar sig helt ansluta sig till det program,

som de sakkunniga uppdragit för den svenska civilluftfartens utveckling. Got
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 112.

lands handelskammare uttalar, att handelskammaren i allo delade de sakkunnigas

mening, att luftfarten vore av synnerligen stor betydelse för utvecklingen

av vårt folks ekonomiska och kulturella förbindelser med utlandet och

särskilt med Västeuropa, då den förbättring i kommunikationerna, som luftfarten

representerade, vore ägnad att häva den isolering, som Sveriges geografiska

läge medförde. För upprätthållandet av flygförbindelse med Finland i

större omfattning och av mera stadigvarande ari; än hittills syntes det handelskammaren

även föreligga fullgiltiga skäl. Såsom de sakkunniga framhållit

finge dock luftfarten större trafikbetydelse nied kommersiellt värde först när

den kunde bedrivas regelbundet under hela året samt även nattetid. Till de

riktlinjer, som av de sakkunniga uppdragits för den svenska lufttrafikens utveckling,

uttalade handelskammaren sin fulla anslutning. Skånes handelskammare

ansluter sig fullt till de av de sakkunniga uppdragna allmänna riktlinjerna

för den svenska lufi fartens framtida utveckling. Handelskammaren, i

Goleborg anför, att handelskammaren funne det vara av största betydelse, att

Sverige icke ställdes utanför den kedja av luftfartsförbindelser, som omslöte

Europa, och instämmer livligt i vad de sakkunniga yttrat i detta hänseende.

Den av de sakkunniga föreslagna planen för utvecklandet av Sveriges luftfartsförbindelser

funne handelskammaren på det liela taget vara riktig, även örn

handelskammaren måste beklaga, att realiserandet av den inom handelskammarens

verksamhetsområde hysta förhoppningen örn direkt luftfartsförbindelse

mellan Göteborg och England uppskjutits till ett obestämbart fjärran. Med

instämmande i de sakkunnigas uppfattning funné handelskammaren det under

förhandenvarande förhållanden vara det lämpligaste, att luftfarten inskränktes

till att omfatta förbindelserna mellan Malmö och Amsterdam samt Stockholm

och Helsingfors. Handelskammaren ville emellertid också framhålla den absoluta

nödvändigheten av att trafiken å dessa sträckor uppehölles under hela

året, då detta enligt handelskammarens uppfattning vore en ofrånkomlig betingelse

för att luftfartstrafiken skulle kunna bliva av verklig betydelse som

trafikled och medföra den avsedda nyttan för vårt näringsliv. Västergötlands

och Norra Hallands handelskammare har framhållit, att med hänsyn till sina

vidsträckta internationella förbindelser, sitt något avlägsna läge och sin betydande

utsträckning i norr och söder vårt land för tillgodoseende av sina kommersiella

intressen hade i alldeles särskilt hög grad behov av goda luftfartsförbindelser.

Enligt handelskammarens mening vore det därför av vikt, att

Sverige under det intensiva rationaliseringsarbete, som för närvarande påginge

inom de flesta av Europas länder med uppgift att koncentrera trafiken till ett

fåtal effektiva och reguljärt drivna linjer med stark kommersiell betoning, i tid

sörjde för sina internationella luftfartsförbindelser. En försummelse i detta avseende

kunde nämligen lätt i framtiden göra oss beroende av våra grannar och

deras speciella intressen till skada för vårt eget lands ekonomiska utveckling.

På grund härav har handelskammaren för sin del tillstyrkt de sakkunnigas

förslag och samtidigt framhållit vikten av att trafikflygningens karaktär av

säsongföreteelse upphörde och flygning arel om komme till stånd, samt alf

endast sådana flyglinjer, vilka tjänade hela landets intressen, åtminstone tills

vidare, erhölle statsunderstöd. Handelskammaren, i Karlstad framhåller, att för

eif land med det avskilda läge. som Sverige in togo, ett ^ utvecklat flygväsen

framstode såsom mera av behovet påkallat än på andra håll och att det enligt

handelskammarens mening mäste anses nödvändigt, att Sverige för sitt näiingslivs

stödjande och befordrande följde med den hastiga utvecklingen i andra

länder Utan uppenbar skada kunde Sverige ej försumma att sjiilv taga hand

om och utveckla sin luftfart. Till sitt fulla gagn kunde luftfarten emellertid

oj komma med enbart dagtrafik, och handelskammaren funne det därför helt

naturligt att i programmet för luftfartens utveckling även ingmge förberedelser

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl, Maj:ts proposition nr 112.

för införande av nattlinjetrafik. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands

lan anför, att för vårt land med dess avlägsna geografiska läge komme

luftfarten säkerligen att bliva till utomordentlig nytta. Det syntes av detta

skal angelaget för oss, att utvecklingen av våra lufttrafikförbindelser icke

genom bristande stöd trän statsmakternas sida fördröjdes. Det av de sakkunniga

framlagda lörslaget syntes vara klokt avvägt och utan att sikta åt alltför

a\ lags na mai vara väl ägnat att tillgodose de krav, sorn för närvarande borde

uppställas Vad som hade den största betydelsen vore tvivelsutan, att luftfarten

hjälptes ur det stadium av provisorium, som hittills kännetecknat densamma,

och att daglig trafik med kontinenten etablerades. Vilken betydelse

detta hade visades av sistlidne vinters issvårigheter. Av stor vikt vore utan

tvivel även, att en regelbunden flygtrafik komme till stånd med våra östra

grannländer. Dessa båda förbindelser funne handelskammaren, i likhet med de

sakkunniga, vara de, som främst borde tillgodoses. Handelskammaren i Gävle

uttalar, att handelskammaren funnit de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna

iör den civila luftfartens stödjande och utvecklande välbetänkta. Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare finner tidpunkten nu böra vara

inne att göra våra flygförbindelser Malmö- -Amsterdam och Stockholm—Helsingfors

permanenta året runt eller största möjliga del därav. När en sådan

ordning kunde genomföras med redan befintligt flygmateriel, flygstationer och

organisation med en så förhållandevis obetydligt högre statssubvention, som

föreslagits, syntes allt skäl föreligga att följa de sakkunnigas anvisningar i

sadan! avseende och utvinna största möjliga nytta av flygförbindelserna i fråga.

Denna nytta kunde ju visserligen vidkommande näringslivet i handelskammalens

distrikt ännu sa länge sägas vara av tämligen sekundär betydelse, men

ilyfffrafiken stöde endast i början av sin utveckling* oell det vore av vikt för

Sverige med dess vidsträckta internationella förbindelser att icke vara efter sin

tid och att icke i detta avseende försitta de möjligheter, som Sverige oaktat sin

avlägsna belägenhet besutte. Nya flygleder — som mer eller mindre direkt

komme att beröra landets olika delar, beträtt ande Norrland exempelvis den

projekterade linjen Stockholm—Långsele — för att snabbt via de stora huvudlederna

sätta dessa landsdelar i förbindelse med utlandet torde icke låta länge

vänta på sig, och det vore då av utomordentlig vikt, att trafiken på huvudlederna

vöre väl i gång. Handelskammaren anslöte sig i alla delar till de sakkunnigas

ståndpunkt till det svenska flygväsendets ordnande, i en nära liksom

i en mera avlägsen framtid, samt finge således livligt tillstyrka, att åtgärder

vidtoges samt anslag beviljades i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit.

Norrbottens och, Västerbottens läns handelskammare framhåller, bland

annat, att av de under den hittillsvarande, statsunderstödda luftfarten samlade

erfarenheterna hade de sakkunniga dragit den .säkerligen riktiga slutsatsen, afl

tiden nu vore inne att övergå från försöksstadiet till åstadkommande av _ så

långt naturföreteelserna medgåve — fullt reguljär trafik a hittills helt utprovade

linjer.

Stockholms rederiförening har framhållit följande:

Det förefölle rederiföreningen, som örn de sakkunnigas förslag val kraftigt

inriktats på åstadkommande av förbättrade svenska flyglinjer över främmande

lands territorium. _ Det vore enligt rederiföreningens uppfattning beklagligt,

att statsmakterna icke nu syntes kunna bliva i tillfälle afl, samtidigt med det

av de sakkunniga framlagda förslaget, få till prövning upptaga och granska

en fullständig plan angående de åtgärder, som vore erforderliga för Sveriges

anslutning medelst nattpostflyglinjer till på kontinenten förefintliga eller tillämnade

flyglinjer för postbefordran. Att snarast möjligt en sådan anslutning

vunnes vore av den största betydelse för Sverige och dess näringsliv. De kost
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 112.

naclér, som av statsmakterna nedlades härå, syntes även säkrare komma landet

till godo än understöd åt svenska flyglinjer över utländskt territorium, vilkas

utnyttjande ju alltid kunde kringskäras genom åtgärder, varöver vi icke kunde

råda. Såsom ett nationellt intresse måste även betecknas, att Sverige sökte tillförsäkra

sig ledningen av den inhemska flygtrafiken; och främjandet härav

syntes statsmakterna vara beredda att understödja. Vid prövningen av frågan

om understöd för en utökning av flygtrafiken Stockholm—Helsingfors borde,

enligt rederiföreningens förmenande, särskilt beaktas, att därigenom konkurrensen

mellan denna trafik och den av ett svenskt rederiföretag hittills under

en lång följd av år med statsbidrag uppehållna sjöfartsförbindelsen mellan

Sverige och Finland komme att skärpas och möjligheterna för nämnda sjöfartsförbindelse

att så småningom uppnå ett fullt tillfredsställande ekonomiskt resultat

att försvåras. Uppenbart vore, att lufttrafiken, vilken vore inriktad på

att bereda snabba kommunikationsmöjligheter, icke inom överskådlig framtid

kunde komma att helt ersätta sjöfartsförbindelsen med dess vidare uppgifter.

Det måste därför anses nödvändigt, att även i fortsättningen nämnda sjöfartsförbindelse

komme i åtnjutande av allt det understöd från statens sida, som

kunde anses erforderligt för förbindelsens uppehållande i full utsträckning. I

detta sammanhang erinrades jämväl, att det med det svenska luftfartsbolaget

samarbetande finska bolaget under de gångna åren kommit i åtnjutande av

väsentligt mindre .statsbidrag än det svenska.

Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttrande av Sveriges Allmänna

Sjof arts för enina och Sveriges Redareförening, sorn i gemensamt yttrande anfört,

bland annat;

De sakkunniga syntes hava i första hand inriktat sig på åstadkommande

av förbättrade utlandsförbindelser. Det syntes dock enligt föreningarnas förmenande

vara ett nationellt intresse, att Sverige icke försummade att i god tid

tillförsäkra sig ledningen av den inhemska flygtrafiken. I sådant hänseende

konstaterade föreningarna, att, medan det enda svenska flygföretaget — med

statens stöd — trafikerade linjer, som till stor del och vad beträffade särskilt

linjen Malmö—Amsterdam till så gott som hela sin sträckning (Köpenhamn—

Amsterdam) ginge fram över främmande territorium, utländska företagare ombesörjde

flygtrafiken på sådana viktiga svenska huvudorter som Stockholm och

(löteborg samt jämväl mellan svenska orter inbördes (Stockholm—Kalmar).

Föreningarna tilläto sig uttala, att ökad vikt borde läggas på den del av frågan,

som berörde den inrikes flygtrafiken, och att därför borde övervägas, huruvida

icke det anslag, som kunde komma att beviljas, borde avses huvudsakligen för

åtgärder i nämnda syfte. I detta sammanhang kunde erinras om, att det finska

bolag, med vilket samtrafik Finland—Sverige bedreves, för närvarande erhölle

avsevärt mindre statsbidrag än del svenska företaget, under det att vid bestämmandet

av hittills utgående statssubventioner för sjöförbindelsen mellan

dessa länder man från svensk sida syntes hava ansett, att det finska intresset

av förbindelsen ifråga vore det större. Vid avvägandet av svensk statssubvention

till flyglinjen borde givetvis även noga beaktas intresset av att icke upprätthållandet

av den reguljära linjesjöfarten med dess ur allmänna synpunkter

vidare och viktigare uppgifter över hövan försvårades.

För egen del har kommerskollegium till en början erinrat, ali av de till kollegium

i ärendet avgivna yttrandena framgår, att olika meningar yppats med

avseende å frågan, örn den svenska civila luftfarten bör sålunda inskränkas,

att de svenska flyglederna till större delen läggas över svenskt territorium, varefter

anknytning skulle, ske till utländska flyglinjer, eller örn de svenska flyg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 112.

lederna böra så utsträckas, att vi genom desamma vinna direkt förbindelse med

någon av centralpunkterna i det internationella flygledsnätet. Härefter fortsätter

kollegium:

Den av aktiebolaget Aerotransport med stöd av allmänna medel hittills bedrivna

lufttrafiken har varit lagd efter linjer, som överensstämma med det sistnämnda

alternativet. De sakkunniga hava också förordat ett fullföljande och

ytterligare utbyggande av denna lufttrafik.

Under nuvarande förhållanden måste, såsom de sakkunniga på ett klarläggande

sätt visat, flygningen begränsas till de längre sträckor, där verkligt

avsevärd tidsvinst uppnås för både resande och post. Så länge endast dagflygning

förekommer, böra också nattågsförbindelser, där sådana stå till buds, i

första hand utnyttjas och flygförbindelserna anslutas till nattågen.

Ur dessa synpunkter äger enligt kollegii mening de sakkunnigas program

för dagflygningarnas anordnande under den närmaste framtiden avgjort företräde

framför de förslag till svenska dagflyglinjer över svenskt territorium,

som blivit i ärendet framförda.

Av synnerligen stor betydelse för bedömandet av frågan örn den lämpligaste

planeringen av de svenska dagflyglinjerna torde även vara, att vårt land endast

under den förutsättningen, att vi utsträcka vår flygtrafik till en centralpunkt i

det internationella flygnätet, torde kunna påräkna, att vederbörlig hänsyn tages

till vårt intresse att erhålla en tillfredsställande anknytning till de olika flyglinjerna

på kontinenten.

Allteftersom flygekonomien förbättras bör emellertid, såsom jämväl de sakkunniga

förutsätta, dagflygningen på kontinenten och Finland kompletteras

med svenska flyglinjer över svenskt territorium genom kontinentallinjens utsträckande

till Stockholm och över Göteborg till Oslo, varjämte en svensk flygled

bör uppdragas från Stockholm till Norrlands olika affärscentra.

Av vad nu anförts framgår, att kollegium för sin del ansluter sig till de

sakkunnigas program för dagflygtrafikens ordnande under den närmaste framtiden.

Att dagflygningar med kontinenten och Finland i enlighet med de sakkunnigas

program för Sverige äger det intresse, att fortsatt statsunderstöd för deras

genomförande bör beviljas, synes kollegium uppenbart. Den förhöjning av

statsunderstödet, som de sakkunniga föreslagit, finner kollegium vara väl motiverad

med hänsyn till den ökade trafiknytta, som dagflygningarnas utsträckande

enligt de sakkunnigas förslag över hela året eller, vad Finland beträffar,

större delen därav skulle komma att medföra.

Generalpoststyrelsen har anfört:

Såsom de sakkunniga framhållit, kommer den snabbhet i trafiken, som flygningen

skänker, till sin fulla rätt och når sin största betydelse på längre avstånd.

Det är därför av vikt, att Sverige anknytes till det kontinentala flyglinjenätet

på sådant sätt, att direkt flyganslutning erhålles till Europas viktigare

handelscentra. Genom dagflygningen Malmö—Hamburg—Amsterdam

har Sverige ernått en god sådan anknytning. Från Amsterdam har nämligen

erhållits direkta anslutningar till London och Paris. Dessutom har anslutning

i Hamburg ernåtts med flyglinjer till flera större städer i Mellaneuropa.

Regelbundenheten i flygtrafiken å Amsterdamlinjen under sommaren 1929

har varit tillfredsställande. Av 175 turer hava sålunda icke mindre än 171

(98 %) varit ur posta! synpunkt »ändamålsenliga». Vid en tur erhölls flyganslutning

till London, men däremot icke till Paris. Posten till Paris befordrades

därför denna gång från Amsterdam med nattåg och framkom med en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 112. 1 5

dags i stället för ett dygns tidsvinst. Endast vid de återstående tre turerna,

då flygningen avbröts under vägen, uppstod ingen tidsvinst.

För att en luftpostförbindelse skall bliva till verklig nytta fordras emellertid,

att den uppehälles året runt med dagliga turer, och generalpoststyrelsen

anser därför genomförandet av de sakkunnigas förslag att anordna trafik i

sådan utsträckning å linjen Malmö—Amsterdam som ett verkligt framsteg.

Generalpoststyrelsen skulle gärna sett, att flygtrafik året runt hade kunnat

förverkligas även å linjen Stockholm—Helsingfors. Då så emellertid av tekniska

skäl för närvarande icke lärer vara möjligt, får generalpoststyrelsen tillstyrka

de sakkunnigas förslag örn åtta månaders trafik årligen å denna linje.

Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat:

Enligt järnvägsstyrelsens uppfattning är för vårt lands vidkommande understöd

åt den civila flygningen fullt berättigat, därest man kan räkna med, att

befordring med flygplan framdeles har utsikt att bliva ekonomiskt bärig.

Huruvida sådan förutsättning kan anses vara för handen, måste anses ovisst,

såsom beroende dels på att driftkostnaderna för luftfart skola genom tekniska

förbättringar kunna avsevärt nedbringas, dels på att förtroendet till luftfartens

säkerhet och regelbundenhet skall tillväxa, samt slutligen dels på att tillräckliga

avgifter för självkostnadernas täckande — åtminstone efter viss reduktion av

nuvarande mycket höga kostnader — skola kunna uttagas. Inom järnvägsstyrelsen

råder icke en enhetlig uppfattning i frågan, huruvida de sakkunnigas i

berörda hänseenden uttalade optimism har fullt berättigande. Hur än den blivande

utvecklingen må komma att utfalla, gäller det i varje fall att uppnå en

sådan organisation av luftfarten under nuvarande skede, då driften såväl i

tekniskt som kommersiellt hänseende ännu står på ett försöks- och utvecklingsstadium,

att man icke binder staten vid oproportionerligt höga kostnader för

upprätthållande av en luftfart, som tilläventyrs kommer att förbliva förlustbringande.

Avgörande för luftfartens ekonomi är storleken av de avgifter, som uttagas

respektive kunna uttagas för olika slag av luftbefordring. Vid personbefordring

täcka nu utgående avgifter trots god trafikfrekvens icke ens hälften av

nuvarande självkostnader. För att personbefordring med aeroplan under nuvarande

driftkostnadsförhållanden skulle bliva lönande, skulle därför fordras,

att biljettprisen bleve mer än fördubblade, utan att trafikens storlek härav

rönte någon egentlig påverkan.

Ett fastlåsande av avgifterna vid nuvarande allt för låga belopp torde innebära,

att statssubventionen förblir beständig. Under framhållande av det

olämpliga häri får styrelsen understryka angelägenheten av att biljettavgifterna

för färd å de statsunderstödda luftlinjerna snarast möjligt undergå sådan förhöjning,

som med hänsyn till framdeles beräkningsbara självkostnader kan

synas skälig och med hänsyn till övriga inverkande förhållanden får beräknas

giva bästa ekonomiska resultat.

Fraktgods av sådant slag, att det fordrar snabbast möjliga transport och

kan bära mycket höga avgifter för sådan, finnes till endast begränsade mängder.

Av större belydelse är brevposten, som i hög grad lämpar sig för luftbefordring

på grund av regelbundenheten i transport- och utrymmesbehov samt

kravet på snabbhet.

De synes styrelsen, som böra postverken, och i främsta rummet Sveriges, vid

befordring över svenska luftlinjer erlägga så beräknade avgifter, att ingen förlust,

att täckas av allmänna statsmedel, uppkommer. Särskilt är angeläget, att

,så sker beträffande luftlinjer, som helt inrättas för postverkets räkning. Redan

upprättandet och tillhandahållandet utan avgift av fyrleder och radiotjänst

innebära betslande förmåner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 112.

Efter att hava berört de av de sakkunniga framlagda ekonomiska kalkylerna,

fortsätter järnvägsstyrelsen:

Ifrågavarande luftlinjetrafik är starkt förlustbringande. För att densamma

skall kunna upprätthållas fordras, utom andra förmåner, att direkta årliga

understöd lämnas till belopp, betydligt överstigande linjernas egna trafikinkomster.

Om det än finnes anledning antaga, att luftfartens driftsekonomi

genom tekniska förbättringar och ökad trafik skall kunna förbättras, så synas

dock varken vunna erfarenheter under nu förfluten femårig trafikeringstid eller

teknikens nuvarande ståndpunkt ägnade att inge grundad förhoppning, att

ifrågavarande luftlinjer med nu gällande taxor skola framdeles kunna upprätthållas,

utan att ett betydligt statsunderstöd alltjämt lämnas. I vilken grad det

kan bliva möjligt att genom höjning av grunderna för avgiftsberäkningen förbättra

luftfartens ekonomi är tills vidare ovisst. Någon stor trafikbetydelse för

landet med även kommersiellt värde har hittillsvarande lufttrafik, enligt vad

av de sakkunniga anföres, knappast haft. Sådan betydelse skulle enligt de sakkunniga

uppnås först vid regelbunden trafik under hela eller åtminstone en

större del av året och särskilt när trafiken kan gå även på natten. Tydligt är,

att de sakkunniga härvid tagit särskilt sikte på det kommersiella värdet av

snabbast möjliga postbefordring.

Ehuru det således måste anses ovisst, huruvida en luftbefordring å linjerna

Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors skall kunna utvecklas till

ekonomisk bärighet, vill styrelsen icke motsätta sig fortsatt och även ökat

anslag till linjernas upprätthållande, då fråga endast är örn att genom en relativt

mindre ökning av tidigare utgående understöd få ett större utbyte av luftlinjerna

och öppna möjligheter till en för framtiden förbättrad ekonomi för

desamma.

Styrelsen ifrågasätter emellertid, att ett understöd med 700,000 kronor årligen

icke ställes i säker utsikt för så lång tid framåt som föreslagna fem år,

utan att understödets storlek såväl under denna försökstid som än mera för

efterföljande tid göres beroende av den blivande ekonomiska utvecklingen under

femårsperioden och av luftbolagets under denna ådagalagda strävan att genom

lämpliga taxeåtgärder och klok hushållning uppnå bästa möjliga ekonomiska

resultat för en svensk luftfart. Till dessa åtgärder bör då även räknas en efter

driftkostnaderna genomförd reglering av ersättningen för postgods.

Generaltullstyrelsen har icke funnit något att erinra mot de av de sakkunniga

väckta förslagen.

Statskontoret har framhållit att, därest med det beräknade anslagsbeloppet

trafiken verkligen kunde utsträckas å linjen Malmö—Amsterdam till 12 i stället

för nu omkring 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors till 8 från för

närvarande omkring 5 månader örn året, anslagsökningen frän nuvarande

500,000 kronor med 200,000 kronor syntes ganska måttlig och att sålunda ur

denna synpunkt intet torde vara att erinra mot förslaget. En annan fråga vore

naturligtvis, huruvida ett så stort belopp som 700,000 kronor jämte övriga av

de sakkunniga föreslagna, anslag flir luftfart å tillhopa 85,000 kronor lämpligen

kunde inrymmas å riksstaten utan förfång för andra berättigade intressen.

Härom vore statskontoret icke i tillfälle att uttala sig.

Cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet hava icke haft

något att erinra mot den del av de sakkunnigas framställning, varom nu är

fråga.

Chefen för generalstaben har särskilt framhållit, att det ur militär synpunkt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

vore önskvärt, att lufttrafik i första hand komme till utförande inom landet.

Beträffande en sådan lufttrafik hade han vid upprepade tillfällen framhållit

betydelsen av en linje Stockholm—Luleå. Med hänsyn till den förebragta ekonomiska

utredningen ville chefen för generalstaben icke motsätta sig, att föreslaget

understöd lämnades den civila luftfarten för avsedda ändamål. Förberedelser

för lufttrafik inom landet borde omfatta en undersökning icke endast

av möjligheterna för de av de sakkunniga föreslagna linjerna utan även av

möjligheterna för en linje Stockholm—Luleå. Härvid syntes det av de sakkunniga

framlagda förslaget örn en huvudsakligen kommunal Norrland slinje vara

värt beaktande.

Överståthållarämbetet har överlämnat yttrande av Stockholms flyghamnsstyrélse,

som anfört bland annat:

Vid uppgörande av de sakkunnigas trafikprogram syntes knappast tillräcklig

hänsyn hava tagits till landets verkliga trafikbehov å förevarande område,

och de erinringar, som ur denna synpunkt kunde framställas, syntes böra tillmätas

så mycket större vikt, som de tekniska förutsättningarna ej blott för

persontrafikens fulla bärighet utan även för nattpostflygning med den säkerhet

och regularitet, som postens intressen krävde, ännu ingalunda vore för handen

utan tvärtom syntes ligga i en obestämd framtid. Under den tilläventyrs långa

övergångstid, då för reguljär lufttrafik krävdes subventioner av allmänna medel,

syntes det ej minst ur ekonomisk synpunkt vara önskvärt, att de tillgängliga

medlen noggrant anpassades efter de verkligen föreliggande behoven.

Ur denna synpunkt torde i första rummet emot de sakkunnigas trafikplan

kunna erinras, att den icke i tillräcklig mån beaktade de trafikintressen, som

anknöte sig till landets viktigaste handelsstäder, Stockholm och Göteborg, och

givetvis främst till huvudstaden. I själva verket syntes det utgöra lufttrafikens

viktigaste uppgift att direkt anknyta landets huvudorter till kontinentens trafiknät.

Behovet av snabba förbindelser med utlandet samlade sig givetvis i

främsta rummet i huvudstaden. Först under förutsättning av direkta förbindelser

mellan Stockholm och utlandet kunde de fördelar, lufttrafiken medförde,

komma fullt till sin rätt. Redan nu utgjorde stockholmare en väsentlig del,

måhända flertalet av luftpassagerarna till och från Malmö. Malmö kunde således

anses såsom Stockholms viktigaste flyghamn söderut, men dess avstånd

till huvudstaden innebure stora olägenheter.

Till förmån för valet av Malmö såsom utgångspunkt för den kontinentala

linjen talade visserligen de postala motiven, vilka påkallade postens avgång på

kvällen från huvudorterna, men styrkan i dessa motiv vore givetvis i väsentlig

mån beroende därav, att flygning kunde med nöjaktig regularitet genomföras

året runt. Enligt erfarenheterna hittills syntes denna förutsättning knappast

föreligga.

Hen andra synpunkten i avseende å trafikbehoven, som i de sakkunnigas trafikplan

icke syntes hava tillräckligt beaktats, kunde så uttryckas, att det svenska

trafikintresset söderut bäst tillgodosåges genom en anknytning till de

tyska luftlinjerna. Härför talade i främsta rummet enligt styrelsens mening

den av de sakkunniga på ett anmärkningsvärt sätt förbisedda omständigheten,

att de svenska resorna söderut i övervägande grad avsåge Mellaneuropa. Först

i andra rummet komma Västeuropa. För den dyrbara och, som i det följande

komme att visas, även onödiga förlängningen av Hamburglinjen till Amsterdam

anförde de sakkunniga i huvudsak blott prestigeskäl, som icke syntes vara på

sin plats, då fråga vore örn en trafik med så dåliga ekonomiska förutsättningar

som luftfarten.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 89 haft. (Nr 112.)

268 30 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 112.

Slutligen förefölle det anmärkningsvärt, att de sakkunniga icke syntes hava

fäst närmare avseende vid de luftlinjer, som på tyskt initiativ och huvudsakligen

genom det tyska trafikföretagets försorg redan förbunde Stockholm och

även Göteborg med kontinenten. Det syntes styrelsen föreligga goda skäl att

överväga, huruvida det icke vore möjligt att genom svensk medverkan å dessa

flygrouter för relativt låg kostnad effektivare tillgodose de verkliga trafikbehoven,

än som enligt det föreslagna trafikprogrammet skulle komma att äga

rum.

De sakkunniga syntes nämligen hava underskattat de fördelar, som för

svensk trafik kunde vinnas genom en anknytning med det tyska lufttrafiknätet.

Enligt den gångna sommarens tidtabeller för lufttrafiken vore linjen Hamburg

—Amsterdam obehövlig för de svenska passagerarnas befordran till Paris eller

London, då de från Hamburg över det tyska trafiknätet kunde nå samma mål

med enahanda tidsvinst. Att med hänsyn till besvären av vissa omstigningar

offra en betydande del av den samlade subventionssumman på förlängningen av

den svenska linjen till Amsterdam syntes därför icke böra komma i fråga. Ej

heller syntes de sakkunniga hava beaktat de betydande trafikfördelar, som den

direkta tyska linjen från Stockholm till Berlin skänkte. Det hade på denna väg

under sommaren varit möjligt att på en dag nå från Stockholm över Berlin till

Warschau, Breslau, Wien, Munchen, över Frankfurt till Heidelberg och Darmstadt

samt över Dortmund till Essen och Dusseldorf — resor, som med järnväg

toge ett och ett halvt dygn eller längre tid. Genom anknytning till nattågen i

Västtyskland hade stockholmsresande sålunda även kunnat nå Paris på samma

tid som genom nattåg till Malmö och med den svenska flyglinjen över Amsterdam.

Dessa exempel visade, vilka fördelar som genom lämpliga anknytningar till

det tyska trafiknätet stöde att vinna, och med hänsyn till det intresse och de

kostnader, den tyska lufttrafiken redan nedlagt å de direkta linjerna till Stockholm

och Göteborg utan eller med blott ringa medverkan från svensk sida, syntes

det vara sannolikt, att denna väg även erbjöde utsikter till en mera ekonomisk

lösning av den svenska lufttrafikens problem. Under alla förhållanden måste

det anses oegentligt och föga överensstämmande med de verkliga trafikbehoven

att med anslag av svenska statsmedel fortfarande uppehålla linjen Hamburg—

Amsterdam, medan exempelvis den för svenska trafikbehov vida viktigare linjen

Malmö—Berlin och den direkta linjen från Stockholm till Tyskland fortfarande

gjordes helt och hållet beroende av fortsatt tyskt intresse. Huruvida denna

förutsättning komme att bliva beståndande syntes åtminstone osäkert. Stockholms

stad hade vid flera tillfällen fått mottaga framställningar örn svensk

samverkan å den tyska linjen till Stettin och Berlin. Att den negativa hållning,

som från svensk sida i detta hänseende iakttagits, kunde sätta linjens fortsatta

tillvaro i fråga, framginge bland annat därav, att linjen sommaren 1928

endast trafikerades varannan dag, och att för sommaren 1930 endast tre månaders

trafik ställdes i utsikt.

På grund av vad sålunda anförts ansåge flyghamnsstyrelsen, att frågan örn

det aktuella svenska lufttrafikprogrammet borde underkastas ett förnyat övervägande

med särskilt beaktande av här förut anförda synpunkter.

För egen del har Överståthållarämbetet funnit de sakkunnigas förslag icke

giva anledning till erinran med avseende å de synpunkter, som polismyndigheten

äger att företräda.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit bärande skäl föreligga för en fortsatt

statssubvention av den civila luftfarten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 112. 19

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har överlämnat yttrande av Sällskapet

för flygtrafik i Göteborg, som anfört:

Sällskapet hade intet att erinra mot fortsatt understöd till linjen Stockholm

—Helsingfors och ej heller att flygtiden å denna liksom andra nödiga anslutningslinjer

efter hand ökades att omfatta en större del av året.

Yad däremot gällde den sydgående svenska flyglinjens fortsättning utefter

sträckan Hamburg—Amsterdam hade sällskapet icke genom de sakkunnigas

utredning kunnat övertygas, att svensk subvention vore nödig för att denna

trafik och därmed förbindelsen med London denna väg och Paris skulle bliva väl

tillgodosedd. Med det stora intresse som funnes i mellersta Europa för denna

flyglinje syntes nämligen alla betingelser vara för handen för att trafiken å

denna linje även ur nordisk trafiksynpunkt skulle bliva väl tillgodosedd utan

svensk subvention.

Till och med örn den svenska anslutningsflygningen söderut utsträcktes endast

till Köpenhamn syntes det ej vara uteslutet att i samarbete med övriga

länder kunna vinna en tillfredsställande flygförbindelse med det mellaneuropeiska

flygnätet. Emellertid syntes redan det belopp, som frigjordes genom

att begränsa den svenska kontinentalflygningen till sträckan Malmö—Hamburg,

under förutsättning av samtrafik jämväl å svenska sträckan väl förslå för anknytning

av åtminstone en uppsvensk huvudort med det mellaneuropeiska flygnätet.

Trafikeringen av linjen Malmö—Amsterdam kostade nämligen enligt de

sakkunnigas utredning vid tolv månaders flygning 490,000 kronor, därav för

sträckan Hamburg—-Amsterdam 267,000 kronor. Att använda den på så sätt

inbesparade subventionen för en utbyggnad inåt landet av det svenska flygnätet

ansåge sällskapet vore vida riktigare än att fortsätta understödjandet av

linjen Hamburg—Amsterdam och till och med utsträcka flygtiden å denna.

Ett disponerande på av sakkunniga föreslaget sätt av den svenska statssubventionen

skulle väl icke helt utesluta möjligheten för uppsvenska huvudorter

att erhålla flygförbindelse med Mellaneuropa. Utländska flygföretag hade ju

nämligen visat intresse för flyglinjer uppåt Sverige, och regelbunden trafikflygning

å dessa hade i flera år utförts mellan Tyskland och såväl Stockholm

som Göteborg. Men det anmärkningsvärda förhållandet skulle komma att uppstå

att under det den svenska statssubventionen till huvudsaklig del flöges bort i

utlandet — och därtill på linjer som, när lufttrafiken bleve ekonomiskt bärig,

respektive länder kunde väntas vilja förbehålla sig att själva få trafikera —

lufttrafiken på de svenska huvudorterna jämväl i fortsättningen komme att

bliva överlämnad åt utländska flygföretag. För ifrågavarande svenska orter

vore denna anordning dessutom alltid en källa till oro, i det att de måste nöja

sig med den trafik som bjödes, detta såväl ifråga om flygtider, tidtabeller, platsutrymmen

som i andra avseenden.

De sakkunniga syntes icke lia ägnat frågan örn utländsk flygtrafik i Sverige

någon uppmärksamhet. Skulle det emellertid visa sig att svenska staten icke

hade intresse att låta svenskt flyg anknyta de uppsvenska huvudorterna med

Mellaneuropa och ej heller att genom bindande avtal med utländska företag

säkerställa dessa orters behov av flygförbindelse, så syntes ingen annan utväg

erbjuda sig för dessa än att själva träda i förbindelse med utländska trafikföretag

för att ordna denna fråga, en utveckling som väl emellertid ur flera

synpunkter vore mindre önskvärd.

Flygtrafiksällskapet kunde icke finna det av de sakkunniga förordade programmet

för svensk trafikflygning vara tillfredsställande, och alldeles särskilt

ville sällskapet uttala sitt beklagande av att det västsvenska affärslivets behov

av snabbare förbindelse med kontinenten ej blivit bättre tillgodosett än som

skett i de sakkunnigas betänkande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för egen del anfört:

I och för sig syntes förslaget att utsträcka flygtiden å finska linjen och att

åstadkomma en hela året om trafikerad linje till kontinenten val motiverat.

Länsstyrelsen måste emellertid beklaga, att förslaget icke i någon mån tillgodosåge

västkustens intressen och att Göteborg sålunda icke skulle bli berörd av

någon svensk flyglinje. Det syntes dock hava varit förtjänt av en närmare

undersökning, huruvida icke inom ramen för det beräknade statsanslaget en

svensk flyglinje berörande Göteborg skulle kunna inbegripas i programmet.

Göteborg hade med stöd från statens sida offrat betydande summor på anläggande

av en för både land- och sjöflygplan avsedd flyghamn. Den flygförbindelse

Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Berlin, som under de senaste åren uppehållits

genom utländskt bolag, hade också visat sig utvecklingskraftig och utan

tvivel varit till nytta såväl för den mera kommersiellt betonade trafiken som ur

turist- och reklamsynpunkt. Det borde icke heller lämnas obeaktat, att riksdagen

vid särskilda tillfällen uttalat förväntan att trafiken på Göteborg ordnades på

tillfredsställande sätt. — Dessa skäl talade enligt länsstyrelsens mening starkt

för upprättande av en svensk flyglinje längs västkusten.

I sitt betänkande hade de sakkunniga något berört samma tanke som upptagits

i flygsällskapets yttrande, nämligen att stanna med den svenska kontinentallinjens

ändpunkt i Hamburg och överlämna åt främmande bolag att i

anslutning därtill trafikera sträckorna bortom Hamburg. De skäl, på vilka de

sakkunniga avvisade denna tanke, förefölle ingalunda övertygande. Någon ingående

undersökning av detta alternativ eller någon förhandling med utländskt

bolag rörande möjligheterna för dess förverkligande syntes icke hava förekommit.

Skulle emellertid denna begränsning av flyglinjen kunna genomföras,

skulle uppenbarligen åstadkommas en besparing, fullt tillräcklig för att uppehålla

en svensk västkustlinje. Länsstyrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t

ville låta närmare undersöka det sålunda ifrågasatta alternativet.

Ingenjör svetenskapsakademien har anfört bland annat:

Aktiebolaget Aerotransport hade på ett skickligt sätt fyllt uppgiften att

inom landet skapa förtroende för den reguljära trafikflygningen. Lufttrafiken

såsom den hittills bedrivits hade däremot icke varit av någon verklig betydelse

för utvecklandet av en svensk flygteknik och flygindustri, anpassad efter nationella

förhållanden. Ej heller syntes sådan ekonomisk erfarenhet hava vunnits,

som kunnat motivera en förhoppning örn definitiv förbättring mot räntabilitet

under den tidsperiod, nu förefintlig flygmateriel användes. En fortsättning av

trafikflygningen i den omfattning, som den nu bedreves, och med samma slags

materiel syntes ej kunna lämna några ytterligare erfarenheter av väsentligt

värde.

Man borde därför närmare utreda möjligheterna för tekniska förbättringar.

Genom en dylik utredning borde undersökas, huruvida andra flygplanstyper

med större eller mindre lastkapacitet än de nuvarande skulle kunna ställa i utsikt

förbättringar i ekonomiskt hänseende.

Luftfartssakkunniga hade föreslagit trafikering av Helsingforslinjen under

två typiska vintermånader. Akademien ansåge detta förslag vara av stor betydelse.

Härigenom skulle nämligen värdefulla erfarenheter rörande karakteristiska

vinterförhållanden och därmed förknippade problem kunna vinnas. Akademien

hade förut framhållit, att vårt land erbjöde såväl trafiktekniska som

konstruktiva problem, vilka icke kunde förväntas bliva helt lösta genom utländsk

verksamhet på området. Ett självständigt systematiskt arbete på lösningen

av sådana problem syntes därför ofrånkomligt, om vi skulle kunna tillgodogöra

oss den allmänna utveckling, som luftfarten i övrigt underginge.

Luftfartssakkunniga hade även föreslagit en successiv utökning av trafiken

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

på Amsterdamlinjen till att omfatta liela året. En utsträckning året runt av

denna trafikflygning komme att lämna nya erfarenheter, som bleve av betydelse

för den kommande utvecklingen, särskilt i vad som berörde regelbunden

trafik under de klimatologiska förhållanden, som vore att betrakta som mera

karakteristiska för vårt land.

Svenska Aer oklubben har förklarat, att klubben gentemot de sakkunnigas

förslag, i vad detsamma avsåge lufttrafikens omfattning och subventionering av

densamma, i stort sett icke hade något att erinra, ehuru klubben beklagade, att

de sakkunniga icke lyckats att i trafikprogrammet inrymma inhemsk trafik i

större omfattning än som skett.

Svenska luftfartsförbundet har tillstyrkt de sakkunnigas förslag till flygtrafikens

bedrivande under femårsperioden 1931—1935.

Vid prövning av den här föreliggande frågan gäller det givetvis i första

hand att taga ställning till spörsmålet, huruvida överhuvud taget fortsatt understöd

av statsmedel bör utgå för upprätthållande av svensk regelbunden luftfart.

Då under nuvarande förhållanden sådant understöd alltjämt är ett ofrånkomligt

villkor för att dylik luftfart skall kunna bedrivas, finner jag för min del

att understöd för berörda ändamål också bör beredas. De både allmänna och

enskilda medel, som offrats på uppbyggande av en svensk luftfartsorganisation,

skulle eljest till stor del bliva förspillda, och det torde knappast vara förenligt

med Sveriges ställning såsom kulturnation att icke i förhållande till landets förmåga

och kraft deltaga i utvecklingen och fullkomnandet av det nya snabba

kommunikationsmedlet, som synes innebära så stora framtidsmöjligheter.

De sakkunniga hava föreslagit, att avtal — jag återkommer till detta

i det följande — skall avslutas med ett enskilt bolag örn statsunderstöd

för upprätthållande under fem år av regelbunden luftfart å de hittills

trafikerade linjerna Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors. Å

linjen Malmö—Amsterdam skulle förbindelsen upprätthållas under hela året

(minst 360 dubbelturer) och å linjen Stockholm—Helsingfors under åtta

månader (minst 240 dubbelturer). Halva antalet turer å vardera linjen

skulle utföras av bolaget med egna maskiner och egen personal och den andra

hälften av turerna förutsattes utförd av samtrafikerande främmande bolag. För

året 1931, betraktat som övergångsår, skulle trafiken å Amsterdamlinjen få

begränsas till 10 månader.

Då aktiebolaget Aerotransport på ett förtjänstfullt sätt hittills handhaft trafiken,

anse de sakkunniga, att, örn bolaget i övrigt uppfyller de villkor som

uppställas, övervägande skäl tala för att avtalet slutes med detta bolag. Jag

utgår från att så blir förhållandet.

Mot nämnda plan för luftfartens bedrivande hava erinringar framställts av

åtskilliga av de hörda myndigheterna, därvid anmärkts, att den statsunderstödda

luftfarten till övervägande del liksom hittills skulle komma att bedrivas utom

landets gränser. I stället har ansetts, att vissa leder inom Sverige borde understödjas.

Från Stockholm och Göteborg har särskilt påtalats, att det statsunderstödda

svenska bolaget såsom hittills icke skulle komma att deltaga i den

direkta trafiken mellan dessa städer och Tyskland. Gent emot vad sålunda an
-

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

iorts tillåter jag mig hänvisa till vad de sakkunniga anfört i sitt betänkande

(sid. 137—140). De av de sakkunniga där framlagda skälen synas mig visa, att

åtminstone under den närmaste framtiden den största nyttan för landet i dess

helhet vinnes genom att de medel, som kunna göras tillgängliga för ifrågavarande

ändamål, avses för vinnande av direkt förbindelse med vissa centralpunkter

i det internationella flygledsnätet. Vad angår de direkta linjerna mellan

å ena sidan Stockholm och Göteborg samt å den andra Tyskland, äro de av

föga betydelse för postbefordran, och då möjligheten att göra luftfarten räntabel

i hög grad beror på dess postala användbarhet, torde, såsom också de sakkunniga

ansett, Sveriges deltagande i trafiken a dessa linjer för närvarande böra

stå tillbaka för de luftfartsleder, som äro av särskild vikt för postverket.

I likhet med det stora flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna

delar jag också de sakkunnigas åsikt att, om statens understödjande av

luftfarten skall fortfara, tiden nu är inne att verksamheten inriktas på luftfartens

utsträckning under längre tidsperioder än hittills med syfte att så fort

ske kan komma fram till förbindelsernas upprätthållande under hela året för att

uppnå verklig kommersiell nytta särskilt genom regelbunden postbefordring.

Den statsfinansiella situationen har emellertid icke medgivit att för fortsatt

subvention av regelbunden luftfart räkna med det av de sakkunniga föreslagna

beloppet av 700,000 kronor utan har föranlett att för ändamålet kunnat avses

endast den nuvarande summan av 500,000 kronor. I detta sammanhang må

erinras, att det vid införandet av subvention åt luftfarten räknades med en

successiv minskning av subventionsbehovet och att luftfarten, samtidigt med att

den åtnjutit subvention enligt de av Kungl. Majit och riksdagen beslutade grunderna,

erhållit betydligt större bidrag av postmedel än man ursprungligen

tänkte sig.

Det återstår då att undersöka, huruvida icke nied det sålunda tillgängliga

beloppet av 500,000 kronor nu angivna syften åtminstone delvis skola kunna

förverkligas.

^Enär av de luftfartsleder, vilka trafikeras av aktiebolaget Aerotransport, linjen

från Malmö söderut är den för vårt land mest viktiga, kunde tänkas, att Sveriges

deltagande i Finlandstrafiken upphörde och den svenska luftfarten inskränktes

till leden Malmö—Amsterdam. Genom att det av de sakkunniga för

subvention av Finlandslinjen under 8 månader beräknade beloppet av 212,300

kronor inbesparades, skulle det föreslagna understödet till Amsterdamlinjen å

489,800 kronor kunna i sin helhet utgå. En därigenom möjliggjord koncentration

av luftfartsrörelsen till Malmö skulle även medföra besparingar i bolagets

administration. Sverige har emellertid från början deltagit i luftfarten å Finlandslinjen,

och denna är av icke ringa betydelse för det kommersiella och kulturella

samarbetet med vårt östra grannland. Då därtill kommer, att trafikfrekvensen

å Finlandslinjen under det sistförfluten året visat en glädjande

stegring, anser jag mig icke kunna tillråda, att Sveriges deltagande i luftfarten

å denna linje upphör, varigenom linjens upprätthållande skulle äventyras.

I stället kan ifragasättas att anlita den av flera av de hörda myndigheterna

anvisade utvägen att låta den från Malmö utgående svenska linjen blott framgå

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 112.

till Hamburg och söka anslutning till därifrån utgående linjer till London och

Paris. Under förutsättning att halva antalet turer mellan Malmö och Hamburg

utfördes av ett främmande luftfartsbolag, skulle, genom att sträckan mellan

Hamburg och Amsterdam bortfölle, uppsta sa stor minskning av subventionsbehovet,

att den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av tiden för luftfarten

å Finlands- och Amsterdamlinjen kunde genomföras med ett subventionsbelopp

av 500,000 kronor. Såsom framgar av den här förut intagna redogörelsen

för de sakkunnigas betänkande, hava de sakkunniga pa anförda

skäl tagit avstånd från omförmälda utväg, och det lär vara ovisst, om erforderligt

samarbete kail erhållas för trafikering av enbart sträckan mellan

Malmö och Hamburg. Från aktiebolaget Aer otransports ledning har därjämte

framhållits, att det i många avseenden vore ofördelaktigt, örn det samarbete med

det holländska bolaget å leden Malmö—Amsterdam, som under flera år till

bolagens ömsesidiga båtnad ägt rum, skulle upphöra. För att göra det möjligt

att med det mindre subventionsbeloppet utsträcka luftfarten å de för närvarande

trafikerade linjerna utöver de nuvarande perioderna, har bolaget i stället

erbjudit sig att söka få främmande luftfartsbolag att fullgöra mer än det av de

sakkunniga föreslagna halva antalet turer.

Vidare synes av en inom kommunikationsdepartementet verkställd granskning

av de kalkyler, vilka ligga till grund för de sakkunnigas beräkning av

subventionsbehovet, framgå att, med iakttagande av största sparsamhet i bolagets

förvaltning, kostnaderna för genomförande av det av de sakkunniga framlagda

programmet för dagflygning skulle kunna i viss mån nedbringas,

och att alltså, även vid en inskränkning i detta program, subventionsbeloppet

per flygkilometer kan sänkas något under vad de sakkunniga föreslagit.

Härvid må ej heller förbises de betydande ersättningar för postbefordran,

med vilka man med hänsyn till ifrågavarande transportmedels stora betydelse

för poströrelsen har anledning räkna.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att även med ett subventionsbelopp av

500,000 kronor möjlighet förefinnes att efter hand utsträcka lufttrafiken till

längre tidsperioder än för närvarande.

Innan man kan bestämma, hur länge luftfarten skall under ett ar utsträckas,

måste underhandlingar äga rum med vederbörande främmande luftfartsbolag.

Längden av trafikperioderna är även beroende på, i vad mån bolaget tillföres

inkomster av luftbefordrad post, så att statssubventionen per flygkilometer kan

minskas. Alldenstund bestämmandet av tiden för luftfarten följaktligen knappast

kan ske mer än för ett ar i sänder, kan ifragasättas att med bolaget sluta

blott för år gällande avtal. Bolaget har emellertid framhållit, att det är nödvändigt

att erhålla kontrakt för den av de sakkunniga föreslagna perioden av

fem år, därest bolaget skall kunna rationellt och ekonomiskt ordna sin materialanskaffning

och verksamhet i övrigt samt erhålla nödigt kapitaltillskott. I enlighet

härmed har bolaget föreslagit att, örn endast det lägre subventionsbeloppet

erhölles, statsunderstöd skulle utgå under förutsättning att regelbunden luftfart

upprätthölles med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 112.

Amsterdam under minst 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors under

minst 5 månader per år. Bolaget skulle dock förplikta sig att söka utöka

trafikperioderna å respektive linjer ensamt eller genom samtrafikavtal med

främmande bolag. Därvid skulle bolaget, enär linjen Malmö—Amsterdam alden

för Sverige viktigaste, i första hand sträva efter att förbereda införandet

av trafik året runt på denna linje. Antalet turer, som skulle utföras av bolaget

med egna maskiner och egen personal, skulle utgöra å linjen Malmö—Amsterdam

minst 180 enkelturer och å linjen Stockholm—Helsingfors minst 150 enkelturer

per år. Såsom understöd åt bolaget för nämnda trafikprestationer skulle

statsverket utbetala för vart och ett av åren 1931—1935 500,000 kronor.

Bolaget har meddelat, att en förutsättning för att bolaget skall kunna åtaga

sig nämnda åligganden är, att man följer de riktlinjer beträffande postbefordring

med flygplan, som uppdragits av de sakkunniga.

De av de sakkunniga och bolaget anförda skälen för att avtalet bör slutas

för en tid av fem år anser jag kunna godtagas. På det att man skall hava

garanti för att luftfarten verkligen utsträckes, och att bolaget icke inskränker

sig till att bibehålla det nuvarande trafikeringssättet, vilket, såsom av det föregående

framgår, icke längre kan anses ändamålsenligt, bör det ankomma på

Kungl. Maj.t att ärligen, sedan bolaget fört underhandlingar med vederbörande

luftfartsbolag, bestämma, huru länge luftfarten under året skall fortgå. Därvid

bör läggas till grund en något lägre subvention per flygkilometer än de sakkunniga

föreslagit och hänsyn tagas till i vad mån svenska postverket eller utländska

postverk förklara sig komma under året låta luftbefordra post,

Därest bolaget ej skulle lyckas att efter underhandlingar med främmande

luftfartsbolag i lämplig omfattning utsträcka trafiken, torde detta giva Kungl.

Maj.t anledning att uppsäga avtalet och att taga under övervägande, huruvida

behövlig utsträckning kan ske pa annat sätt. I ett sådant läge synes genom

underhandling med utländska luftfartsbolag särskilt böra undersökas, om icke

tillfledsställande luftfartsförbindelser med London och Paris kunna uppnås,

även örn den svenska linjen slutar i Hamburg. Över huvud taget bör Kungl.

Maj.t i angivna fall vara oförhindrad att med användande av anslag för understöd,

som av riksdagen beviljas, ordna trafiken på för landet mest tillfredsställande

sätt. Jag förutsätter att årligen för riksdagen anmäles, hur den regelbundna

luftfarten föregående år ägt rum och vilken subvention, som utgått

per flygkilometer.

De sakkunniga hava framhållit att, örn avtalet slutes med aktiebolaget

Aerotransport, som förutsättning borde uppställas, att bolaget genom aktieteckning

tillföres nytt kapital örn minst 500,000 å 600,000 kronor, så att bolagets

sammanlagda kapital kommer att uppgå till omkring 1,000,000 kronor.

Till följd av den nedsättning av det av de sakkunniga föreslagna subventionsbeloppet,

som måste äga rum, och de ändringar i avtalet, vilka i övrigt ansetts

nödvändiga, blir det måhända icke möjligt för bolaget att anskaffa så stort

nytt kapital. Detta lär icke heller vara behövligt, därest bolaget fortfarande

liksom hittills erhåller lan ur luftfartslanefonden för anskaffande av flygplan

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

och motorer. Under sådana förhållanden torde ett betydligt mindre kapitaltillskott

kunna vara tillfyllest. Däremot böra, innan nytt avtal slutes med bolaget,

dess tillgångar av opartisk sakkunnig värderas och aktiekapitalet därefter

nedskrivas till belopp, som motsvarar tillgångarnas verkliga värde.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att för understöd av regelbunden luftfart

för nästa budgetår anvisas ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor. Då

det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport gäller till utgången av

innevarande kalenderår, skulle en del av anslaget användas till understöd enligt

detta avtal.

I fråga örn avtal med ett statsunderstött företag hava de sakkunniga anfört:

Avtalet bör göras jämförelsevis långfristigt. Detta är en i utlandet allmänt

tillämpad princip för luftfartssubventionering och avser att möjliggöra dispositioner

på lång sikt. Å andra sidan går utvecklingen så snabbt framåt inom

luftfarten, att man saknar säkert underlag för att bedöma läget och behovet

för ett mera avsevärt antal år framåt. De sakkunniga ha ansett en avtalstid av

fem år lämplig och anse, att för denna period en konstant årlig subvention kan

fastställas. Den konstanta subventionen bereder företaget skälig möjlighet att

erhålla utjämning, mellan å ena sidan det för visso sämre ekonomiska resultatet

under de första åren — särskilt beroende på de ekonomiska risker, som vinterflygningen

till en början kommer att föra med sig — och å andra sidan den

förbättrade driftsekonomi, som kan förväntas under de sista åren av trafikperioden.

Ett ytterligare skäl för femårig avtalstid är, att mot slutet av denna

period nattposttrafiken kan förväntas färdig att definitivt förverkligas, i vilket

samband en förnyad omprövning av hela lufttrafikfrågan och statens ställning

därtill bör ske.

Det nuvarande avtalet med Aerotransport är baserat på subvention med visst

belopp per flygkm., olika för olika flygplantyper och vid olika trafikförhållanden;

subventionsbeloppen lia under avtalstiden ändrats minst två gånger. Staten

bestämmer år från år, hur flygningen skall utföras och för vilka turer subvention

skall beviljas. Minutiösa beräkningar verkställas för varje subventionsutbetalning,

med avdrag för förseningar o. s. v. Staten insätter två ledamöter

i bolagets styrelse, och avsikten vid avtalets upprättande var, att dessa skulle

erhålla ett avgörande inflytande på bolagets ledning. Eventuellt uppkommande

vinst utöver 5 % delas mellan staten och bolaget, och vinst utöver 8 % tillfaller

helt staten; bolagets vinstutdelning kan högst uppgå till 6V2 %. Bolaget står i

hög grad under statens förmynderskap och saknar nämnvärd ekonomisk självständighet.

Det är synnerligen angeläget, att det nya avtalet upprättas på en affärsmässig

grundval, som lägger det ekonomiska ansvaret för rörelsen på bolaget, icke på

staten, och samtidigt ger bolaget tillräcklig rörelsefrihet och möjlighet att på

bästa sätt utvidga verksamheten. Huvudnormen bör vara, att bolaget förbinder

sig att fullgöra trafik å angivna trafikleder under angiven tid med maskiner av

viss minimistandard, samt att staten som ersättning härför utbetalar en bestämd

subventionssumma för år räknat. Bolaget skall inom denna kontraktsram ha

full ekonomisk självständighet. Anskaffandet av större och bättre materiel, utförande

av dubbleringsturer, utförande av annan än den kontrakterade trafiken

o. s. v. bör bliva bolagets ensak att på egen ekonomisk risk genomföra, utan att

staten skall giva sitt bifall och sitt stöd åt varje sådan åtgärd. Den i avtalet

angivna trafiken bör enligt de sakkunnigas mening uppfattas såsom en minimiprestation,

och det vore önskvärt, att bolaget av egen ekonomisk kraft eller med

Avtal med

det statsunderstödda

företaget.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition nr 112.

understöd tran städer och andra intressenter kunde åstadkomma även annan

lufttrafik. Exempelvis vore i särskild grad önskvärt, örn med sådant stöd åtminstone

försökstrafik kunde ordnas på Norrland såsom tidigare nämnts.

Någon snäv begränsning av bolagets vinst å det egna kapitalet bör icke föreskrivas;

de sakkunniga föreslå allenast viss återbäringsskyldighet för hälften av

den vinst utöver 8 %, som kan uppkomma. Det har härvid för de sakkunniga

framstatt såsom synnerligen önskvärt, att privat kapital om möjligt tillföres

flygtrafiken. Först därigenom kan nian förvänta, att utvecklingen bedrives sa

att statens direkta omsorg örn trafikmedlet snarast möjligt kan upphöra.

Ett kontrakt av angivet slag kan för bolaget komma att bliva fördelaktigt,

i synnerhet om avsevärda förbättringar i luftfartens ekonomi inträda under

kontraktstiden. Å andra sidan är det otvivelaktigt, att kontraktet också inrymmer

avsevärda risker för bolaget. Kontrakt bör därför avslutas endast med

bolag, som besitter ett avsevärt eget kapital och således är en tillräckligt stark

vederpart till staten. Örn avtalet slutes med Aerotransport, torde som förutsättning

böra uppställas, att bolaget genom aktieteckning tillföres nytt kapital örn

minst 500,000 å 600,000 kronor, så att bolagets samlade kapital kommer att

uppgå till omkring 1 milj. kronor. Ett på sådant sätt utrustat bolag, som åtnjuter

statssubvention, bör lia vida större möjligheter att åstadkomma verkliga

framsteg i luftfarten, än vad som i mer eller mindre direkt statsregi kan tänkas

uppnås enbart genom subventionsbeloppen, och statens utsikter böra vara större

att erhålla valuta för subventionen och att undgå krav på ytterligare bistånd

vid värjo uppkommande svårighet och varje uppkommande förslag om rörelsens

utvidgning. Det framstår såsom ett statens intresse, att bolaget besitter tillräcklig

ekonomisk styrka för att, sedan de statssubventionerade linjerna blivit fullt

inarbetade och säkerställda, även kunna utvidga sin luftfartsverksamhet till

större omfattning. Först därmed kan subventionen anses ha givit full nytta.

Det är således av stor vikt, att bolagets ekonomiska självständighet och initiativkraft

icke förkväves.

I anslutning till denna tankegång föreslå de sakkunniga icke insättande av

statsrepresentanter i bolagets styrelse. Värdet av en sådan statsrepresentation

vare sig för staten eller bolaget bör icke överskattas, och å andra sidan undanskymmer

den bolagets uppgift att för framåtskridande lita till egen ekonomisk

omsikt och icke till statens omvårdnad och hjälp.

Däremot är det, då staten gör så stor ekonomisk insats, behövligt, att staten

genom lämplig person — en statens kontrollant eller granskningsman med uppdrag

att jämväl tjänstgöra som rådgivare — äger tillfälle att oavlåtligen i

detalj följa bolagets verksamhet i avseende på trafikskötsel och ekonomi. Det

är oundgängligt, att staten äger förtroende för bolaget, och detta förtroende bör

kunna åstadkommas genom en sådan fortlöpande granskning. Härutöver torde

nuvarande anordning med en av staten utsedd revisor i bolaget böra bibehållas.

Såsom redan anförts, bör avtalet avse genomförandet av ett visst fullt bestämt

trafikprogram. Med hänsyn till den ovisshet, som ännu råder örn luftfartens

framtid, kan det dock tänkas bliva nödvändigt att under avtalstiden vidtaga

förändringar i linjesträckning eller annorledes. I avtalet bör därför intagas

förbehåll, åsyftande rätt för Kungl. Majit att med bolaget träffa överenskommelse

örn sådana förändringar, dock utan höjning av subventionen, och undervisa

omständigheter bör staten äga rätt att påfordra sådana förändringar. Viss

rätt att uppsäga avtalet bör tillkomma båda kontrahenterna.

Utöver den avtalade trafiken bör bolaget vara skyldigt att mot täckning av

självkostnaderna utföra annan trafik, såsom t. ex. försökstrafik å viss linje

eller trafik, som av någon anledning kan behöva tillfälligt påfordras.

I avtalet intages ett subventionsbelopp i överensstämmelse med de förut upprättade

kalkylerna. Avtalet liksom subventionen synes lämpligen böra löpa

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 112.

med kalenderår, som är en för luftfarten naturlig trafikperiod. För det första

avtalsåret, 1931, synes bolaget böra berättigas att å Amsterdamlinjen begränsa

trafiken till 10 månader, och i enlighet med de verkställda kalkylerna ha de

sakkunniga icke ansett detta böra föranleda minskad subvention för det året.

Uppmärksammas bör ju ock, att inarbetandet av vintertrafiken, så att fullt

inkomstvederlag erhålles, kommer att kräva en viss tid.

Då luftfarten ännu icke är tekniskt färdig för fullständig regularitet, bör

en viss marginal medgivas bolaget för av väderleks- och andra tillfälliga skäl

inställda turer. De sakkunniga föreslå en år för år minskad marginal, innebärande

krav på bolaget att successive förbättra regulariteten. Brister i övrigt

bolaget i sina prestationer, bör bolaget vidkännas minskning i subventionen med

ett belopp, som de sakkunniga skäligen ansett kunna bestämmas till 2 kronor

per flygkm. Avdrag för förseningar synas dock icke böra ifrågakomma.

Materielen bör vara av minst lika hög standard som den nu av Aerotransport

använda. Även örn persontrafiken under en del av vintern blir svag, bör dock

icke trafikplan av lägre klass insättas i syfte att göra besparing, ty det måste

anses nödvändigt att tillfullo hålla standarden uppe, så att man får erfarenhet

örn i vad mån trafiken kan upparbetas.

Rörande taxa och tidtabeller bör Kungl. Majit vid denna liksom vid annan

linjeluftfart äga bestämmanderätt. Det kan dock förutsättas, att Kungl. Majit

icke kommer att motsätta sig erforderliga och möjliga tariffhöjningar. Lämpligt

synes ock vara att stadga rätt för Kungl. Majit att om erforderligt utfärda

särskilda regler för trafiken (trafikstadga).

Post, måhända dock ej paket, bör lia företrädesrätt till befordran. Godstrafik

kan tänkas giva bolaget ett ekonomiskt stöd men bör icke få bedrivas så att

persontrafikrörelsen därav otillbörligt hämmas. De sakkunniga förutsätta, att

Kungl. Majit, om så erfordras, utfärdar närmare bestämmelser angående olika

trafikslags företrädesrätt.

Rörande begränsning av utlännings med fleras aktieinnehav ha de sakkunniga

ansett lämpligast följa bestämmelserna i 1916 års lag.

Skyldighet för bolaget att som förare och mekaniker företrädesvis anställa

personer, som innehaft sådan statstjänst, ha de sakkunniga icke ansett lämpligt

föreslå.

Statsverket bör äga rätt att efter avtalstidens utgång inlösa flygm aterielen

m. m.

För att bolaget skall kunna bedriva sin verksamhet på lång sikt, särskilt

ifråga örn materielanskaffning m. m. — fem år är för detta en väl kort period

— synes det vara praktiskt att giva bolaget viss företrädesrätt framför andra

vid eventuell förnyelse av statssubventionen efter femårsperiodens utgång.

Vid avtalets slutande bör från statens sida visshet förefinnas örn att det

bolag, med vilket avtal slutes, icke står eller kan befaras komma i sådant beroende

av utländskt företag, att dess handlingsfrihet särskilt ifråga örn val av

flygmaterieltyp på något sätt begränsas.

I enlighet med de sålunda framlagda riktlinjerna hava de sakkunniga utarbetat

förslag till avtal mellan staten och ett statsunderstött luftfartsbolag.

Förslaget torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Vad angår de sakkunnigas förslag, att staten icke vidare skulle hava någon

ledamot i det statsunderstödda företagets styrelse har statskontoret framhållit

följande:

Rent principiellt sett måste det anses otillfredsställande, att staten icke skulle

vara företrädd i ledningen för ett företag, där, såsom i det ifrågavarande, staten

tillsköte, förutom vissa specialanslag, mer än hälften av det för verksam
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

hetens uppehållande erforderliga årsbeloppet, och redan av denna anledning

måste statskontoret ställa sig mycket tveksamt till förslaget. Härtill komme,

att statskontoret, som visserligen delade de sakkunnigas mening om lämpligheten

av att bolaget bereddes så stor ekonomisk rörelsefrihet som möjligt och

att ansvaret för verksamheten fullt ut borde läggas på bolagsledningen, likväl

icke kunde finna, att dessa synpunkter behövde bliva förryckta genom att en

statsrepresentant med på lämpligt sätt begränsad befogenhet insattes i styrelsen.

Om man utginge från att till styrelseledamot icke utsåges annan person än som

besutte de kvalifikationer, som borde vara tillfinnandes hos den tilltänkta

granskningsmannen, borde ju åt denne ledamot kunna uppdragas i huvudsak

samma åligganden, som enligt förslaget skulle tillkomma granskningsmannen.

Däremot syntes, till befrämjande av bolagets rörelsefrihet, den rätt, som för

närvarande tillkomme statsrepresentanterna i styrelsen att tillsvidare förhindra

verkställigheten av vissa styrelsens beslut, böra upphöra. Ej heller torde det

vara erforderligt, att staten hade mer än en ledamot i styrelsen. Statskontoret

kunde alltså icke tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.

Det av de sakkunniga föreslagna avtalet synes i väsentliga delar kunna godtagas.

Det torde icke vara något att erinra mot att den nuvarande detaljerade granskningen

av luftfartsmyndigheten före varje utbetalning av statsunderstöd upphör

och att preliminära utbetalningar av statsbidrag ske mot attest av den granskningsman,

som enligt avtalsförslaget skulle utses av Kungl. Majit för att följa

bolagets verksamhet. Däremot lär Kungl. Majit böra liksom hittills kunna bestämma

riktlinjerna för den statsunderstödda luftfarten samt i allmänhet föreskriva

åtgärder, som ur det allmännas synpunkt kunna befinnas önskvärda. Det

befogade häruti torde framgå av den omständigheten att enligt de kalkyler, som

framlagts av de sakkunniga, omkring 70 procent av det statsunderstödda företagets

inkomster härröra av subvention samt ersättning för postbefordran. Sålunda

beräkna de sakkunniga, att vid 12 månaders trafik å linjen Malmö_Am
sterdam

av bolagets hela inkomst 29.3 % komma att inflyta från person- och

godstrafik samt 15.7 % av posttrafik och 55 % genom statsunderstöd. Vid 6

månaders trafik bliva motsvarande siffror 24.9 % samt 7.i % och 68 %. Enligt

de sakkunnigas kalkyler skulle vid 8 månaders trafik å linjen Stockholm—

Helsingfors 26.7 % av inkomsten härröra från person- och godstrafik samt

10.6 % från posttrafik och 62.7 % från statssubvention. Vid 5 månaders trafik

bliva motsvarande siffror 23.6 % samt 5.7 % och 70.7 %.

De sakkunniga hava föreslagit viss begränsning av dispositionsrätten till

uppkommande vinst å rörelsen utöver 8 procent av det inbetalade aktiekapitalet.

Denna gräns synes lämpligen böra sättas vid sex procent.

På angivna skäl hava de sakkunniga funnit, att staten icke borde vara representerad

i det statsunderstödda bolagets styrelse. Till denna uppfattning kan

jag icke ansluta mig, utan anser jag lika med statskontoret, att Kungl. Majit

bör utse en ledamot i styrelsen. I likhet med vad som förekommer i en del fall,

då Kungl. Majit förordnar ledamot i en inrättnings styrelse, lär den av Kungl.

Majit utsedde ledamoten böra vara ordförande i styrelsen. Någon av Kungl.

Majit förordnad suppleant för ordföranden torde icke erfordras, utan lär, vid

förfall för ordföranden, av styrelsen vald vice ordförande kunna fungera.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 29

Sedan kontraktet avslutats, böra erforderliga ändringar vidtagas i den för

bolaget fastställda ordningen.

Statskontoret synes ifrågasätta, att den av staten utsedde ledamoten i bolagets

styrelse skulle kunna ersätta den av de sakkunniga föreslagne jourhavande

granskningsmannen och rådgivaren. Det torde emellertid icke kunna begäras,

att omförmälde styrelseledamot skall så oavlåtligen i detalj följa bolagets verksamhet,

som granskningsmannen bör göra. Jag anser därför att även den av de

sakkunniga föreslagne granskningsmannen bör av Kungl. Maj:t tillsättas. För

att han måtte kunna på ett fullt självständigt sätt fullgöra sitt viktiga uppdrag

och behörigen tillvarataga statens intressen, lär han icke böra avlönas av bolaget,

utan hans av Kungl. Maj:t bestämda arvode torde böra utgå direkt av anslaget

till understöd åt regelbunden luftfart.

I anslutning till vad som ovan anförts angående befogenhet för Kungl. Maj:t

att bestämma riktlinjerna för den statsunderstödda luftfartens utveckling och i

enlighet med bestämmelsen i § 4 i det nuvarande avtalet med aktiebolaget Aerotransport

lär böra föreskrivas, att bolaget skall vara pliktigt ställa sig till efterrättelse

det beslut, som Kungl. Maj :t kan komma att meddela med anledning av

anmälan av styrelsens ordförande eller granskningsmannen. För den händelse

bolaget skulle underlåta detta, bör i överensstämmelse med § 23 i det nuvarande

avtalet stadgas rätt för Kungl. Majit att förordna örn upphörande av utbetalning

av det statsunderstöd, som enligt avtalet tillförsäkrats bolaget.

Med hänsyn till vad jag nu anfört och efter vidtagande av vissa jämkningar

i övrigt torde avtalet med det statsunderstödda företaget böra erhålla följande

lydelse:

§ 1.

Bolaget äger att för åren 1931—1935 på nedan angivna villkor åtnjuta statsunderstöd

för regelbunden luftfart.

§ 2.

Statsunderstöd utgår under förutsättning att regelbunden luftfart upprätthålles

med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—Amsterdam

under minst 6 månader och å linjen Stockholm—Helsingfors under minst 5 månader

per år. Antalet turer, som skola utföras av bolaget med egna maskiner

och egen personal, skall utgöra å linjen Malmö—Amsterdam minst 180 enkelturer

och å linjen Stockholm—Helsingfors minst 150 enkelturer per år. Bolaget

förpliktar sig dock att i den omfattning Kungl. Majit för varje år föreskriver

utöka trafikperioderna å vederbörande linjer ensamt eller genom samtrafikavtal

med främmande bolag, varvid införandet av trafik under hela året på linjen

Malmö—Amsterdam i första hand skall äga rum.

Såsom understöd åt bolaget för dess anpart av nämnda trafikprestationer utbetalar

statsverket för vart och ett av åren 1931—1935 500,000 kronor med avdrag

av det belopp, vilket såsom arvode skall tillkomma den i § 14 omförmälde

jourhavande granskningsmannen och rådgivaren.

§ 3.

Mom. 1. Nödgas bolaget genom väderlekshinder eller tillfälliga maskinskador

eller dylikt helt eller delvis inställa vissa turer, skall bolaget dock icke

vara skyldigt vidkännas minskning i understödet, så framt under året verkställts

så inånga under startdagen fullbordade turer, att de uppgå till minst

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

nedan angivna procenttal av de turer, som enligt § 2 eller av Kungl. Maj:t

meddelade bestämmelser skolat utföras:

1931, 1932

1933 .....

1934 .....

1935 .....

Amsterdam
linjen
.

92 %

. 93 %

• 94%

. 95 %

Helsingfors
linjen
94

%

95 %

96 %

97 %

Morn. 2. Bliva i övrigt enstaka turer inställda eller avbrutna, eller blir trafiken

för viss tid inställd, vare sig på grund av att bolaget icke mäktar utföra

sin anpart av trafiken eller på grund av att erforderlig samverkan till upprätthållande

av reguljär trafik icke kan åstadkommas med samtrafikerande bolag,

skall understödet för året minskas med ett belopp av 2 kronor för varje flygkilometer

varmed luftfartsmyndigheten, efter granskning av vederbörande resedagböcker,

funnit bolaget hava brustit i de prestationer, som enligt § 2, jämförd

med § 3 mom. 1, skolat utföras.

. § 4’

Uppstår av annan anledning än i § 2 sägs, på grund av den förutsatta samtrafiken

med främmande bolag eller eljest, fråga örn att förändra trafikprestationerna,

antingen så att bolagets andel i den gemensamma trafiken jämkas,

eller att ändpunkterna för angivna linjer flyttas närmare till eller längre ifrån

varandra, eller att trafiken överflyttas till andra linjer, må överenskommelse

därom träffas mellan Kungl. Majit och bolaget, varvid av ändringen betingade

jämkningar av den angivna subventionssumman skall äga rum.

Sådan förändring av trafikprestationerna, som nu sagts, är Kungl. Majit

berättigad påfordra, såvida genom sakkunnig utredning örn förändringens sannolika

ekonomiska innebörd ådagalägges, att bolagets ekonomiska ställning icke

därigenom försämras.

§ 5.

Om för något år bolagets vinst, efter det vederbörliga avskrivningar och i

lag föreskriven reservfondsavsättning verkställts, överstiger sex procent av det

inbetalade aktiekapitalet, skall hälften av detta vinstöverskott avsättas till en

fond, vilkens behållning, i den mån den ej åtgår till täckande av förluster under

avtalstiden, inlevereras till statsverket vid sagda tids utgång.

§ 6.

Bolaget åligger att på anfordran av Kungl. Majit utföra annan verksamhet

på luftfartens område mot det att bolagets kostnader härför ersättas.

§ 7.

Därest bolaget icke å de genom detta avtal bestämda linjerna ombesörjer

upprätthållande av luftfart i den utsträckning avtalet stadgar eller

Kungl. Majit eljest på grund av detsamma prövar skäligt eller om bolaget i

övrigt ej handhaver verksamheten på sätt, som Kungl. Majit finner tillfredsställande,

äger Kungl. Majit uppsäga avtalet till upphörande sex månader efter

uppsägningen.

Örn till följd av förändrade omständigheter verksamheten icke kan upprätthållas

utan betydande förlust för bolaget, äger bolaget uppsäga avtalet till

upphörande sex månader efter uppsägningen.

§ 8.

För den avtalade linjetrafiken skall bolaget använda flygplan av typ, som

bestämmes av luftfartsmyndigheten; dock må icke föreskrivas typ, som för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

31

trafikens ekonomi är sämre än de i svensk luftfart hittills använda maskinerna

Junkers G 23 och G 24. Bolaget åligger att, örn så utan olägenhet för trafikens

ekonomi och säkerhet kan ske, använda flygplan och motorer av svensk

tillverkning.

§ 9.

Vad i gällande författningar föreskrives angående luftfart, skall i tillämpliga

delar gälla jämväl för här avtalade trafik.

Kungl. Majit äger fastställa taxa för personer och gods samt tidtabeller

ävensom de regler för trafiken, som kunna befinnas erforderliga.

§ 10.

Därest annan överenskommelse icke träffats mellan bolaget och vederbörande

postverk, beräknas ersättning för befordran av brevpost enligt de grunder,

som föreslagits av luftfartsbolagen vid luftpostkonferensen i Haag, eller enligt

de grunder, som framdeles kunna komma att antagas vid en liknande konferens.

Kan överenskommelse om ersättning icke uppnås mellan svenska postverket

och bolaget, äger Kungl. Majit därom bestämma.

För förlust av eller skada å postförsändelse under den tid, bolaget enligt postverkets

bestämmelser ansvarar för densamma, skall bolaget gottgöra postverket

med det belopp, som postverket kan visa sig hava författningsenligt utgivit i

anledning av förlusten eller skadan.

§ 11.

Post skall hava företrädesrättighet till befordran framför annat gods och

passagerare.

Det åligger bolaget att vid bedrivande av sin godstransportrörelse tillse, att

persontrafikrörelsen icke därav otillbörligt hämmas.

§ 12.

Bolagets aktiebrev skola vara ställda till viss man. Av bolagets aktier må

vid varje tid högst en femtedel eller, örn aktier med olika röstvärde finnas,

allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör högst en femtedel av röstetalet

för bolagets samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas

av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt

aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt

aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, som avses i 2 § av lagen

den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag.

§ 13.

Ledamöterna av bolagets styrelse skola vara i Sverige bosatta svenska medborgare.

Styrelsens ordförande utses av Kungl. Majit.

Kungl. Majit utser även en revisor och en suppleant för honom att å statens

vägnar deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.

Till styrelsens ordförande och den av Kungl. Majit utsedde revisorn

skall bolaget utbetala ersättning med belopp, som i brist av åsämjande bestämmes

av Kungl. Majit.

§ 14.

Kungl. Majit äger utse en jourhavande granskningsman och rådgivare,

vilkens arvode bestämmes av Kungl. Majit. Arvodet skall utgå från anslaget

till statsunderstöd av regelbunden luftfart.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl, Majda proposition nr 112,

Granskningsmannen åligger att, ur synpunkten av statens intresse av att

en fullgod lufttrafikrörelse åstadkommes förmedelst statsunderstödet, oavlåtligen

följa bolagets verksamhet och därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt

trafikanordningarnas tjänlighet för allmänhetens betjänande samt åt rörelsens

ekonomi. Granskningsmannen är skyldig att med råd bistå bolaget.

Bolaget åligger att bereda granskningsmannen tillfälle till fullständig inblick

i bolagets verksamhet. Innan bolaget fattar beslut av större räckvidd,

t. ex. angående samtrafiksöverenskommelse med annat luftfartsbolag eller angående

inköp av ny luftfartsmateriel eller angående större utvidgning av verksamheten

eller dylikt, skall bolaget giva styrelsens ordförande och granskningsmannen

underrättelse därom. Finner någon av dem beslut eller åtgärd

icke vara med statens intresse förenligt, har han att därom framställa erinran,

och öm saken är av större betydelse och rättelse icke vinnes, har han att därom

giva Kungl. Majit eller luftfartsmyndigheten underrättelse. Det beslut, som

Kungl. Majit med anledning härav kan komma att meddela, är bolaget pliktigt

ställa sig till efterrättelse vid äventyr att Kungl. Majit eljest äger förordna,

att det bolaget genom avtalet tillförsäkrade understödet icke vidare skall utgå.

§ 15.

Preliminär utbetalning av statsunderstöd verkställes månadsvis i efterskott

i förhållande till trafikprestationen under månaden; utbetalning sker på rekvisition

av bolaget, försedd med granskningsmannens attest. Vid årets utgång

upprättas slutavräkning för året att underställas luftfartsmyndighetens godkännande;

åliggande det bolaget att, därest enligt den av luftfartsmyndigheten

fastställda slutavräkningen till bolaget utbetalats för högt statsunderstöd,

genast återbetala det som för mycket uppburits.

§ 16.

I bolagets tjänst anställda personer skola vara svenska medborgare, såvida

icke Kungl. Majit för särskilt fall medgiver undantag. Såsom flygplanförare

och mekaniker skola företrädesvis anlitas personer, vilka tidigare innehaft väl

vitsordad anställning i statens tjänst i egenskap av flygplanförare eller flygmekaniker

och som vid mobilisering äro tjänstgöringsskyldiga.

§ 17.

På anfordran av luftfartsmyndigheten skall bolaget lämna av myndigheten

angiven person tillfälle att bese bolagets anläggningar och flygmateriel samt

granska bolagets dagböcker och journaler m. m.

§ 18.

Vid krig eller fara för krig skall ali bolaget tillhörig flygmateriel på anmodan

omedelbart ställas till statens förfogande mot ersättning enligt de

grunder, som stadgas i gällande lag angående skyldighet för kommuner och

enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

§ 19.

Statsverket är berättigat att vid avtalstidens utgång inlösa bolagets tillhörigheter

och trafikmateriel med belopp, som bestämmes av fem gode män,

av vilka Kungl. Majit utser två och bolaget två, varefter de fyra sålunda valda

tillkalla den femte.

§ 20.

Därest efter utgången av detta avtals giltighetstid statsverket fortsätter att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

33

understödja luftfart på här omnämnda linjer, må bolaget, därest icke särskilda

skäl däremot äro, företrädesvis komma ifråga som kontrahent vid det nya

avtal, som staten kan vilja sluta.

Yad angår de särskilda paragraferna i det av mig sålunda föreslagna avtalet

må följande framhållas.

Anledningen till den ändrade lydelsen av § 2 framgår av vad förut anförts

(sid. 22—24).

I den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av § 3 stadgas, att, örn bolaget genom

väderlekshinder eller tillfälliga maskinskador eller dylikt nödgas helt eller

delvis inställa vissa turer, bolaget dock icke skall vara skyldigt vidkännas

minskning i understödet, så framt under året presterats, efter flygkilometer räknat,

minst visst i paragrafen angivet procenttal av de turer, som enligt § 2 skolat

utföras. Denna avfattning av paragrafen kan föranleda exempelvis följande icke

önskvärda förfaringssätt. Sedan å vägen mellan Köpenhamn och Hamburg skada

uppstått å en motor, men flygplanet med tillhjälp av de återstående två motorerna

framförts till Hamburg, hava passagerare och post från Hamburg befordrats

vidare med järnväg, enär start med flygplanet icke kunnat äga rum,

förrän motorn lagats eller ny motor insatts. Sedan detta skett, kan med den

föreslagna lydelsen av paragrafen det bliva fördelaktigt för bolaget att en följande

dag fortsätta den avbrutna resan till Amsterdam för att erhålla subvention

för sträckan mellan denna stad och Hamburg, ehuru anledning till en sådan

flygning eljest icke skulle förefunnits. Paragrafens lydelse har därför jämkats

så, att flygprestationen per år angivits i procent av under startdagen genomförda

turer.

Vid avfattningen av nyssnämnda paragraf har hänsyn även tagits därtill,

att liksom för närvarande det torde böra överlämnas åt luftfartsmyndigheten

att bestämma i vad mån avdrag från den genom avtalet fastställda subventionen

skall äga rum.

Ändringen av § { är betingad av den förändrade lydelsen av § 2.

Beträffande den av mig föreslagna ändringen av § 5 hänvisar jag till vad

jag i det föregående anfört.

Anledningen till ändringen i § 7 är förut omförmäld (sid. 24).

I de beräkningar, vilka ligga till grund för den av de sakkunniga föreslagna

subventionen, har medeltalet passagerare under vinterhalvåret blott antagits

komma att utgöra tre per tur. Därest det visar sig, att större passagerarefrekvens

icke uppnås under nämnda trafikperiod, torde bolaget böra vara oförhindrat att

i stället för tremotoriga flygplan använda enmotoriga vid de tillfällen, då få

eller inga passagerare finnas att befordra och väderleksförhållandena icke medföra,

att för driftsäkerhetens skull tremotorigt flygplan bör användas. Härav

föranledd ändring i de sakkunnigas förslag till § 8 har vidtagits. Till den

besparing, som härigenom uppstår för bolaget, får hänsyn tagas vid den utsträckning

av turerna, varom Kungl. Majit enligt § 2 skall hava rätt förordna.

Närmare bestämmelser angående flygplantyper torde böra meddelas av luftfartsmyndigheten.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 89 haft. (Nr 112.)

258 30 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Luftpost
befordran.

Kungl, Majus proposition nr 112.

I avseende å §§ 13 och 14 hänvisar jag till vad jag anfört i den allmänna

motiveringen till mitt avtalsförslag.

Prövning av slutavräkningen är ett detaljarbete, vilket nu verkställes av

luftfartsmyndigheten. Någon ändring härutinnan anser jag icke böra äga rum.

Häråt har givits uttryck i § 15.

Med anledning av framställningar, som gjorts av cheferna för generalstaben

och flygvapnet, torde i § 16 böra införas det i § 8 av det nuvarande avtalet förekommande

stadgandet, att som flygplanförare och mekaniker skola företrädesvis

anlitas personer, som tidigare innehaft väl vitsordad anställning i statens

tjänst i egenskap av flygplanförare eller flygmekaniker och som vid mobilisering

äro tjänstgöringsskyldiga.

I övrigt hava endast vissa redaktionella ändringar vidtagits, till övervägande

delen bestående i vissa bestämmelsers uppdelande i skilda paragrafer.

I fråga örn luftpostbefordran hava de sakkunniga anfört bland annat:

Lufttrafiken är ägnad att bliva av den allra största betydelse för postbefordringen.

Med hittillsvarande kommunikationsmedel är postgången på något

längre avstånd förenad med stor tidsutdräkt. På ett brev från Stockholm kan

brevsvar från London eller Paris ingå först efter 5 dagars förlopp. Detta är

givetvis hindersamt för utvecklingen av en livligare postkorrespondens. Att

skapa snabba postförbindelser är därför ett stort både ekonomiskt och kulturellt

intresse icke minst för vårt land. Det bör anses tillhöra postverkets uppgift

och vara med dess eget intresse förenligt att söka effektivt bidraga till en

medelst luftbefordran förbättrad postgång. Postverkets egenskap av monopolinnehavare

får också anses ålägga det alldeles särskilda förpliktelser att på

bästa möjliga sätt betjäna kunderna.

Å andra sidan är från luftfartens synpunkt posten det kanske mest lämpliga

av alla befordringsobjekt. Under luftfartens nuvarande utvecklingsstadium

förmår i själva verket knappast något annat transportföremål bära så höga

kostnader, som fordras för att täcka självkostnaderna. Posten däremot har en

i förhållande till värdet ringa vikt och kan därför bära en hög fraktsats. Enligt

verkställda beräkningar, baserade på ungefär genomsnittliga självkostnader

för flygning, skulle fraktkostnaden för luftbefordran av den svenska

utlandsposten icke uppgå till mer än 3.8 å 5.9 öre per brevportosats. Örn tillräckliga

postkvantiteter finnas att befordra, bör därför luftpostbefordran vara

ekonomiskt fullkomligt möjlig och t. o. m. lätt att förverkliga. Svårigheten

ligger blott i att under den övergångsperiod, som erfordras för det nya trafikmedlets

inarbetning, finna en form för finansiering.

I Amerikas Förenta Stater började man omedelbart efter krigets slut anlita

luftfarten, även nattflygning, till postbefordring, och ända till de allra senaste

åren har luftfartens utveckling där huvudsakligen sammanhängt med postbefordringen.

I Europa är ett nattpostflygnät nu under tillblivelse. Dettas

förverkligande kommer att innebära en revolution inom postbefordringen.

Mellan flertalet viktiga orter i Europa kommer post att befordras på en enda

natt, d. v. s. dessa orter komma då att i postalt avseende ligga på samma inbördes

avstånd som nu t. ex. Stockholm och Malmö. Betydelsen härav för de

internationella förbindelserna kan knappast överskattas. Med dagflygning

uppnås, såsom förut anförts, i många fall icke någon stor effektiv tidsvinst

mellan de viktiga europeiska centra inbördes, t. ex. London och Berlin, men för

Sveriges del kan redan dagtrafiken åstadkomma, att postbefordringstiden till

London och Paris nedbringas från 2 dagar till 1.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 35

Sverige är i sitt näringsliv och i sin kulturutveckling, ehuru självt ett litet

land, i ovanligt hög grad beroende av vidsträckta internationella förbindelser.

Vart lage ar dock avlägset. Det måste därför i dubbel måtto för oss vara ett

livsintresse — vilket också sedan länge beaktats av statsmakterna — att våra

kommunikationer av alla slag med yttervärlden bliva av yppersta beskaffenhet.

±Ltt viktigt led dan är postbefordringen.

För att befordringslägenhet med flygplan skall kunna stå posten till förfogande

lordras ''emellertid också, att posten ger luftfarten en någorlunda avse
fraktsats°mStl

^ V’ en nå^orluncla avsevärd trafikmängd till skälig

De sakkunniga föreslå i det följande två utvecklingsetapper för svensk flygtrafik:

den första etappen, som omedelbart kan förverkligas, avser dagtrafik

året runt mellan Malmö och Amsterdam samt 8 månaders trafik Stockholm—

Helsingiors. Den andra etappen, för vilken ännu några års förberedelser krävas,

avser en nordisk nattlmjetrafik i anslutning till kontinenten.

Den senare etappen är i väsentlig grad en postal angelägenhet och kan förverkligas,

blott örn posttrafiken kan bära åtminstone en huvuddel av kostnaderna.

Den förra etappen, daglinjetrafik, ger möjlighet till regelbunden posttransp°rt

arel runt med en dags tidsvinst mellan Sverige och Västeuropa och blir

således, redan den, av utmärkt stor betydelse för posten. Det är emellertid

aven med en avsevärd statssubvention, knappast möjligt att förverkliga denna

daglinjetraiik utan stödet av tämligen stora posttransporter. Flygtrafiken är

visserligen i lika man av betydelse för person- och posttrafiken, men persontraliken

iörmar än sa länge icke ensam uppbära den — sannolikt till stor del

beroende pa att begynnelseperiodens känsla av olycksfallsrisk ännu icke övervunmts

— och i varje fall får man till en början vänta, att persontrafiken under

vintern blir tämligen svag. Redan daglinjetrafik året runt vilar därför till icke

ringa del pa en postal motivering.

Ifråga örn luftpostbefordran föreligga två ekonomiska spörsmål att taga

ståndpunkt till, nämligen luftporto att uttaga av allmänheten och luftfrakt att

erlägga till trafikbolaget.

Rörande den fraktsats, enligt vilken postverken skola ersätta lufttrafikbolagen

enades luftpostkonferensen i Haag år 1927 om att såsom norm för

brevpost lagga ett belopp av 6 guldcentimes för 100 gr. och 100 km., d. v. s.

1-S2 kronor per toniern. Detta belopp överensstämmer ganska väl med''_ eller

ligger i underkant av — den självkostnad, som under förutsättning av någorlunda

gynnsamma trafikförhållanden och någorlunda god utnyttjning av flygplanens

lastförmåga kan beräknas per presterad lasttonkm.1). Beloppet är sålunda

ur självkostnadssynpunkt ganska väl avvägt. Det är visserligen avsevärt

högre än priset för personbefordran, men detta beror på att man ännu icke

kunnat belasta persontrafiken med dess fulla kostnader. Att fastställa lägre

betordnngsavgift än den angivna för brevposten, skulle innebära att även

denna skulle befordras under självkostnad, vilket icke synes vare sig behövligt

eller lämpligt. För brevpostbefordring torde således t. v. böra fasthållas vid

en traktsats av 4.32 kronor per tonkm. Transportavgifterna erläggas av det

avsändande landets postverk.

I allmänhet gäller, att postförsändelse för att kunna påräkna luftbefordran

skall vara försedd med särskilt luftporto utöver den vanliga portosatsen. Luftportot

är i Sverige 10 öre per brevportosats; för detta porto erhålles luftbefordran,

i den mån sådan är tillgänglig, ända fram till destinationen, oavsett

>) Självkostnaden per offererad tonkm. ligger lägre än självkostnaden per presterad

lasttonkm.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis preposition nr 112.

var denna är belägen, dock nied det undantaget, att för vissa utomeuropeiska

linjer, t. ex. till Sydamerika och inom Nordamerika, erfordras högre tilläggsporton

av varierande belopp. För postpaket gälla .särskilda luftportosatser, avvägda

icke blott efter vikten utan även efter våglängden. — Svenska postverket

har under några år, i syfte att samla erfarenheter och att främja lufttrafikutvecklingen,

låtit luftbefordra en avsevärd brevpostmängd, oavsett örn luftporto

erlagts eller ej.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts anse sig de sakkunniga böra

framhålla såsom ett synnerligen angeläget önskemål, att svenska postverket må

på egen bekostnad utan att upptaga särskilt luftporto låta å de svenska luftlinjerna

Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors luftbefordra alla

vanliga och rekommenderade brev och brevkort, för vilka därigenom uppnås

avsevärd tidsvinst. För tidningar, korsband och paket bör däremot i regel

fordras särskilt luftporto.

Med en sådan anordning åstadkommes en synnerligen stor förbättring av

våra internationella postförbindelser. Samtidigt gives åt luftfarten ett trafikunderlag,

som är nödvändigt för att det avsedda trafikprogrammet skall kunna

förverkligas.

Emot detta förslag kan göras invändningen, att det vore rimligare och mera

förenligt med sund ekonomi att alltjämt göra den särskilda prestationen, luftbefordran,

beroende av en särskild avgift, luftporto. En sådan tankegång, ehuru

till synes myckel naturlig, är dock måhända icke obetingat riktig.

I postverkets uppgift måste anses ingå att för transporterna använda det

snabbaste transportmedel, som för rimlig kostnad finnes att tillgå — atlantposterna

t. ex. befordras alltid med de bästa expressångarna. Verkställdaberäkningar

synas visa, att postverkets kostnader för luftbefordran i här

förevarande fall skulle stanna inom fullt rimliga gränser. En något större

men affärsmässigt alltjämt rimlig del av bruttoinkomsterna av utlandstrafiken

skulle användas till transportkostnad; utlandstrafiken med luftbefordran

skulle dock ingalunda bliva förlustbringande utan skulle alltjämt

giva en, per brev räknat, t. o. m. något större inkomst än inlandstrafiken. Då

så är fallet, bör den föreslagna anordningen vara skälig, även örn den betraktas

uteslutande ur ren affärssynpunkt för postverket. Från allmänhetens synpunkt

kan sägas, att det nuvarande utlandsportot innehåller tillräcklig betalning även

för luftbefordran i här angiven utsträckning. Svenska postverkets hela kostnad

med avdrag av inbesparade land- och sjötransitersättningar skulle vid dagtrafik

stanna vid 249,000 kronor eller, om luftbefordran ej sker bortom Amsterdam,

vid 181,000 kronor.

På längre sikt taget är det väl sannolikt, att postbefordran luftledes kommer

att betraktas såsom det normala, och mycket möjligt är. att avgiften därför åtminstone

inom Europa kommer att inneslutas i det vanliga utlandsportot. Det

särskilda luftportot är därför kanske blott en övergående företeelse, tillämpad

innan det nya trafikmedlet vunnit hävd. Det är också en möjlighet, att vid en

eventuell allmän portosänkning utlandsportot bibehålies på sin nivå, med hänsyn

just till luftbefordringskostnaderna.

På längre sikt taget kan därför icke ett särskilt luftporto anses vara någonting

i och för sig särskilt ekonomiskt sunt eller praktiskt. För de närmaste

övergångsåren återigen gäller, såsom redan anförts, att det knappast finns

möjlighet att få till stånd för posten lämpad lufttrafik, alltså framförallt året

runt men helst även natträsk, med mindre trafiken stödjes genom tillräckliga

postkvantiteter, och dessa kunna sannolikt icke omedelbart erhållas, om luftportotvång

bibehålies. Ackvisitionen av den nya trafiken kan nämligen ej ske

omedelbart; ali trafik kräver tid för att upparbetas. Av sådana skäl har generalpostdirektören

i en tidskriftsartikel uttalat sig för nattpostbefordring utan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112. 37

särskilt luftporto under exempelvis 3 år, varefter man skulle övergå till att utkräva

ett luftporto om 10 öre per viktsats.

Kent praktiskt är med det särskilda luftportot förenat olägenheten, att

tvenne samtidigt avsända brev med respektive utan luftbefordran nå destinationen

på olika dagar, vilket vid affärstransaktioner kan leda till oreda. Det

är praktiskt önskvärt, att posten icke blott är snabb utan även fungerar med

ständigt samma snabbhet.

Slutligen bör i detta samband omnämnas, att en så genomgripande förbättring

av posttrafiken, som luftbefordran medför, icke kan undgå att successive

åstadkomma en avsevärd trafikökning, varigenom postverket vinner ökade inkomster,

som till stor del kunna kompensera merutgifterna för luftbefordringen.

I all synnerhet måste detta bliva fallet vid nattposttrafik, men även vid enbart

dagtrafik bör samma tendens giva sig tillkänna,

På grund av vad i det föregående anförts bör, enligt de sakkunnigas mening,

det stöd, som postverket giver genom att på angivet sätt anlita luftfarten för

sina transporter, icke uppfattas såsom en indirekt eller förtäckt statssubvention

utan såsom en i postverkets eget intresse liggande anordning för att i

postalt avseende förbättra våra utlandsförbindelser och såsom en för postverket

som affärsdrivande verk nödvändig utgift för en framsynt och samhällsgagnande

politik.

Kommer vad här föreslagits till stånd, så erhåller Sverige i postalt avseende

en synnerligen gynnsam ställning i jämförelse med grannländerna. En självfallen

förutsättning bör dock vara, att de svenska luftlinjerna skola på enahanda

villkor vara tillgängliga för grannländernas posttransporter, i den mån

önskemål därom uttryckas. Vilken politik grannländerna i sådant avseende

kunna vilja föra, undandrager sig givetvis bedömande från svensk sida. Ingalunda

uteslutet är, att dessa länder skola finna med sin fördel förenligt att låta

verkställa luftbefordran i ungefär samma utsträckning som Sverige. I allt fall

måste beträffande affärsvärlden antagas, särskilt inom de stora gemensamma

exportbranscherna till Västeuropa, att örn Sveriges affärsmän erhålla förmånen

av snabb postbefordran, så skola grannländernas affärsmän, med eller utan

särskilt luftporto, eftersträva samma förmån, och en ökad luftposttrafik från

dessa länder synes därför under alla omständigheter sannolik. Anmärkas bör,

att daglinjen Malmö—Amsterdam ger exakt samma tidsvinst för Oslo- och

Helsingforsposten som för Stockholmsposten.

Det är att hoppas, att det samarbete i fråga om luftpostbefordran, som redan

inletts melian de nordiska postförvaltningarna, skall leda till positiva resultat

i fråga örn såväl dag- som nattposttrafik. Kattlinjetrafik synes överhuvud

knappast kunna komma ifråga annat än som ett gemensamt nordiskt företag.

Ifråga om de sydliga länderna, närmast England, Frankrike, Holland,

Belgien och Tyskland, skulle samma ekonomiska skäl, som förut anförts för

Sveriges del, kunna åberopas för delaktighet utan luftportotvång i en nordisk

luftpostlinje. I vissa fall Ilar också luftbefordran utan luftporto förekommit.

Åtminstone för de större av dessa länder har dock frågan en längre nående

räckvidd, emedan den sammanhänger med deras postbefordran även till andra

delar av världen. Det är därför ovisst, om man från dessa länder kan räkna med

luftpost utan luftporto. Örn emellertid regelbunden luftbefordran äger rum

från de nordiska länderna, och de nordiska brevavsändarna i lämplig form —

t. ex. genom inlägg eller märke i breven — uppmana sina utländska korrespondenter

att luftbefordra svarsbreven, så torde en avsevärd ökning av luftposten

söderifrån kunna förväntas.

Åstadkommande av en nordisk nattpostlinje kräver ett mycket omfattande

förberedelsearbete icke blott av teknisk utan ännu mer av organisatorisk art.

För själva luftledernas anordnande torde krävas förhandlingar mellan staterna,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 112.

likaledes torde mellan staterna få träffas överenskommelser rörande trafikens

uppratthallande genom de särskilda lufttrafikbolagen under lämplig repartisenng,

men framförallt kräves såsom underlag för affärens inkomstsida överenskommelser

mellan de olika postverken.

Åtskilliga handelskammare hava yttrat sig beträffande luftpostbefordran.

Sålunda har Gotlands handelskammare förklarat sig ifrågasätta, örn statens

ntresse ej helt och hållet eller åtminstone till övervägande del borde inriktas

pa den postala lufttrafikens utveckling, under det att den privata företagsamheten

linge taga hand örn passagerare- och godstrafiken. Det allmännas intresse

av en snabbare befordran av icke blott brev utan även tidningspost emellan

övenge och utlandet vöre enligt handelskammarens mening oemotsägligen vida

större än det allmännas intresse av enskilda personers luftresor och mera brådskande

godstransporter. Flertalet resande torde begagna sig av luftfart endast

i nojessyfte eller för att tillfredsställa sin nyfikenhet. Godstransporterna, vilka

enhgt de sakkunnigas uppgift nu verkställdes till alltför låga fraktsatser,

syntes till större de en utgöras av friska blommor, modevaror och andra lyxartiidar.

Godsbefordran luftvägen torde därför icke vara av den betydelse, att

ett statsunderstöd at densamma kunde anses vara motiverat. En koncentration

av statens intresse i den internationella luftfarten på postbefordringen skulle

säkerligen medföra, att för den svenska utlandsposten luftvägen bleve den normala

och att därför niga som helst tilläggsavgifter skulle behöva tillämpas,

åtminstone ej ifraga örn brevposten. Beträffande korsband och tidningar borde

också väsentliga reduceringar i det nu utgående luftportot vidtagas. Handelskammaren

i Göteborg har anfört, att handelskammaren icke kunde annat än

tinna det riktigt, vad de sakkunniga anfört angående det berättigade i trafikanternas

krav, att brevförsändelser utan särskild ersättning befordrades nied

u t artyg där sadant vore möjligt. Smålands och Blekinge handelskammare

uttalar, att handelskammaren, i likhet med de sakkunniga, ansåge, att det

svenska postverket borde på egen bekostnad och utan att upptaga särskilt luftporto

låta ä de svenska luftlinjerna befordra alla vanliga brev och rekommenderade

försändelser, under det mindre brådskande försändelser, såsom tidningar,

korsband och paket, borde beläggas med en särskild luftportoavgift

Skånes handelskammare är härutinnan av skiljaktig mening oell anför- Såsom

de sakkunniga framhållit torde det icke kunna betvivlas, att luftpostbefordran

framdeles, i den mån lufttrafiken fullkomnades, på längre avstånd komme att

bliva ett normalt transportsätt och att i samband därmed eventuellt erforderliga

extra avgifter komme att inneslutas i det vanliga utlandsportot. Däremot

syntes etter handelskammarens förmenande övervägande skäl tala för att undei

övergångstiden upprätthålla luftportotvång. Så länge lufttrafiken blott vore i

stand att omhändertaga en del av den utländska brevposten, måste rimligen

krävas, att de trafikanter, som ville begagna detta befordringssätt, även erlade

avgift därför. Ett motsatt förfarande skulle även leda till, att oförutsedda

olägenheter kunde uppkomma för sådana trafikanter, vilkas post mot deras

önskan befordrats luftledes. Med upprätthållande av luftportotvånget vunnes

därjämte den fördelen, att det intresse för luftpostbefordran, som förefunnes

hos trafikanterna, kunde utrönas ävensom att dess betydelse för olika slags försändelser

bleve konstaterad. I den mån handelskammarens uppfattning i denna

del vunne beaktande, torde det emellertid icke kunna förväntas, att luftfartsbolagets

inkomster av postbefordran skulle komma att uppgå till samma belopp,

som i förslaget beräknats, och det torde därför bliva erforderligt antingen att

postverket erlade den tänkta garanterade minimiavgiften eller ock att subventionsbeloppet

i motsvarande grad ökades.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majis proposition nr 112.

Kommerskollegium Ilar i denna fråga meddelat, att kollegium finner

vad Skånes handelskammare härutinnan framhållit vara förtjänt att tagas i

noggrant övervägande, samt vidare anfört:

Så länge som luftpostbefordran ännu ej hunnit bliva ett normalt, allmänt

tillämpat befordringssätt, syntes det kollegium, att vissa skäl talade för att de

trafikanter, vilka ville komma i åtnjutande av de fördelar, som en sådan befordran

medförde, även härför erlade särskild avgift. Det obetydliga tilläggsporto,

som för befordran av brev eller brevkort luftledes nu upptoges, torde ej

kunna avskräcka de trafikanter, som kunde äga intresse för luftpostbefordran.

För att emellertid inom affärsvärlden sprida kännedom örn den avsevärda tidsvinst,

som särskilt genom en luftbefordran av vår kontinentalpost över Amsterdam

vunnes, borde lämpligen särskilda åtgärder vidtagas av postverket. Genom

sådana åtgärder, exempelvis anslag å postanstalterna och utsändande av cirkulär

till alla större affärsföretag med förbindelser på utlandet, skulle säkerligen

affärsvärldens intresse för postflygningarna kunna väckas och ett allmännare

anlitande av detta befordringssätt för brev och brevkort ernås trots upptagandet

av särskilt luftporto.

Generalpoststyrelsen har anfört:

Med dagflygmaskinerna å linjerna Malmö--Paris 0C^ Stockholm—Helsing
fors

hade svenska postverket under sommaren 1929 på försök avsänt icke blott

luftpost utan även vissa andra brev och brevkort. Generalpoststyrelsen ansåge,

att även framdeles, åtminstone under de närmaste åren, befordran av brevpost

utan luftporto i viss omfattning borde äga rum å dessa linjer, och vore därför

villig att tills vidare å sagda flyglinjer utan upptagande av luftporto sända

sådana vanliga brev och brevkort, vilka därigenom beräknades framkomma till

bestämmelseorten väsentligt tidigare än vid försändning med vanliga kommunikationsmedel.

Även rekommenderade dylika försändelser _ syntes, _ enligt

generalpoststyrelsens uppfattning, böra befordras flygledes å linjerna ifråga,

såvida icke härigenom större posttekniska svårigheter skulle uppkomma.

Hur stor den sålunda befordrade postens vikt skulle komma att bliva, kunde

generalpoststyrelsen icke med bestämdhet säga, men ville det förefalla styrelsen,

som örn de av de sakkunniga upptagna viktkvantiteterna vore väl högt

beräknade. Generalpoststyrelsen vore villig att, därest annan överenskommelse

icke träffades mellan generalpoststyrelsen och vederbörande flygbolag, betala

ersättning för befordran av brevpost enligt de grunder, som föreslagits av luftfartsbolagen

vid luftpostkonferensen i Haag, eller enligt de grunder, som framdeles

kunde komma att antagas vid en liknande konferens. I vad män utländska

postförvaltningar komme att sända annan post än luftpost med de ifrågasatta

dagflyglinjerna vore icke generalpoststyrelsen bekant, men ville styrelsen söka

påverka dem i sådant syfte.

Såsom do sakkunniga meddelat har luftportot i Sverige med några få undantag

beträffande utomeuropeiska linjer bestämts till blott 10 öre per brevportosats.

Trots detta låga luftporto visade det sig, att allmänheten endast i ringa utsträckning

begagnade sig av möjligheten att få brev luftbefordrade. Med anledning

härav och då riksdagen i skrivelse den 14 april 1928 (nr 106) framhållit,

att det vore ett önskemål, att det svenska luftfartsväsendet i större utsträckning

än dittills kunde anlitas för postbefordran, har generalpoststyrelsen,

i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande, under åren 1928 och 1929 låtit å

de statsunderstödda luftfartslederna medsända, förutom med luftporto försedda

Dopartements
chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Nattlufttrafik.

40 Kungl. Majus proposition nr 112.

postförsändelser, även brevpostförsändelser, för vilka icke betalats luftporto.

Salunda hava a linjen Malmö—Amsterdam under ar 1929 dagligen medsänts

100 kilogram brev jämte 25 kilogram paket, eller har, örn så stora mängder någon

dag icke funnits att befordra, betalats för dessa postkvantiteter. Motsvarande

postmängder hava å linjen Stockholm—Helsingfors varit 50 kilogram brev och

10 kilogram paket. För luftpostbefordring å nämnda linjer samt å linjerna

Amsterdam—London, Amsterdam—Paris, Helsingfors—Reval, Stockholm—

Åbo och Stockholm—Kalmar—Stettin—Berlin har postverket under år 1929

utbetalat 113,177 kronor 16 öre. Av detta belopp hava omkring 65,000 kronor

kommit aktiebolaget Aerotransport till godo. Därjämte hava av postmedel utgivits

för postbefordran under isblockaden förra vintern 66,357 kronor 55 öre,

för försöksvis anordnade nattpostflygningar omkring 51,000 kronor och för

postbefordran å den tyska linjen från Malmö över Hamburg till Berlin, vars

trafikering började den 1 november 1929, omkring 250 kronor. Svenska postverkets

sammanlagda utgifter för luftpostbefordran 1929 uppgå till omkring

230,800 kronor.

Kommerskollegium och Skånes handelskammare hava hemställt, att endast

med luftporto försedda postförsändelser måtte befordras med flygplan. Detta

skulle emellertid innebära ett steg tillbaka och måste tillika medföra en höjning

av subventionen till det statsunderstödda företaget. I de sakkunnigas beräkningar

ingå förhöjda ersättningar för postbefordran. Enär postverket har

särskild nytta av det snabba befordringsmedel, som luftfarten innebär, samt,

såsom de sakkunniga framhållit, också på grund av brevens ringa vikt har

möjlighet att till fullo betala luftbefordringens kostnader, anser jag, att någon

ändring icke bör äga rum i det förfaringssätt beträffande luftpostbefordring,

som nu äger rum och som generalpoststyrelsen anser böra tillämpas åtminstone

under de närmaste åren.

I enlighet med i statsrådsprotokollet rörande tillkallandet av de sakkunniga

gjort uttalande hava de sakkunniga utrett frågan angående luftpostbefordran

nattetid. Därvid hava de sakkunniga, sedan Kungl. Maj:t den 10 maj 1929 bemyndigat

dem att i samarbete med flygstyrelsen låta verkställa undersökning

och kostnadsberäkning av fyrbelysning och nödlandningsplatser för en luftfartsled

Stockholm—Malmö samt för ändamålet anvisat 10,000 kronor, låtit verkställa

sådan undersökning under ledning av en av de sakkunniga, t. f. professorn

Ivar Malmer, i samarbete med en representant för flygstyrelsen och föreståndaren

för flygplatsen i Malmö.

Av den verkställda undersökningen framgår, att de sammanlagda engångskostnaderna

för fyrar och nödlandningsplatser m. m. för en för nattflygning

avsedd luftfartsled mellan Stockholm och Malmö beräknats uppgå till 1,973,635

kronor, 1,979,805 kronor eller 2,017,685 kronor, beroende på vilken sträckning

leden erhåller. I dessa summor äro icke inberäknade ersättningar till jordägare

för det intrång rätten att använda mark som permanent nödlandningsplats

medför samt för de skador a gröda, som åstadkommas genom nödlandningar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 112.

Icke heller är medräknad kostnaden för iordningställandet av Stockholms stads

tillämnade lantflygplats i Bromma. Med hänsyn till det speciella intresse nattpostbefordring

med flygplan erbjuder för Stockholms stad har det synts böra

förutsättas, att utrustandet av Brommafältet med för nattrafik erforderliga anordningar

bekostas av Stockholms stad. Av kostnaden för anläggning och utrustning

av landningsplatser och nödlandningsfält har en avsevärd del eller

omkring 880,000 kronor ansetts kunna ifrågakomma att bestridas av arbetslöshetsmedel.

Den årliga kostnaden för skötseln av fyrar och andra belysningsanordningar

med undantag av dem, som erfordras å Stockholms stads och Malmö

stads flygplatser, har beräknats till 158,000 kronor.

Till de tekniska anordningarna och kostnadsberäkningarna hava de sakkunniga

på sakens nuvarande ståndpunkt icke ansett sig böra taga närmare ställning.

De sakkunniga, som ansett, att nattlinjetrafik — främst avsedd för post —

bör bliva av största betydelse för Sverige och snarast möjligt bör upprättas,

hava verkställt en ekonomisk överslagsberäkning beträffande nattpostlinjer

samt beträffande denna beräkning anfört:

Kalkylen hänför sig till sträckningarna Stockholm—Malmö—Hannover och

Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Malmö, flugna i båda riktningarna varje dygn

året runt. Hela antalet flygkm på dessa sträckningar blir c:a 1,100,000 per år.

Enligt den verkställda utredningen örn flygled Stockholm—Malmö synes

det sannolikt, att man till en början bör räkna med s. k. amfibieflygplan, vilka

kunna landa både på land och på vatten samt på is och snö. Det gäller här att

finna en typ och konstruktion, som är i alla avseenden lämplig med väl avvägd

lastkapacitet samt tillräcklig snabbhet för att möjliggöra en god tidtabell. Någon

ståndpunkt i detalj till typfrågan lia de sakkunniga icke kunnat intaga.

Följaktligen äro även kostnadselementen tillsvidare ovissa.

Såsom en sannolik utgångspunkt kan läggas antagandet, att totala flygkostnaderna,

med undantag endast av kostnaderna för flygledens skötsel, skola

bliva omkring 2 kronor per flygkm. Kostnaderna bliva då c:a 2,200,000 kronor.

Påräkneliga inkomster av brevpost äro (sid. 153 och 154 i de sakkunnigas betänkande)

beräknade till 963,000 kronor, under förutsättning att hela den utgående

nordiska posten — oavsett luftporto — blir luftbefordrad men endast

1U av den söderifrån ingående posten. Härtill bör för korsband, tidningar, paket

och gods läggas en rätt avsevärd inkomstpost, förslagsvis uppskattad till 300,000

kronor. Med persontrafik kan man däremot knappast räkna till en början, åtminstone

icke utan att vidtaga åtgärder, som avsevärt höja kostnaderna,

Under dessa förutsättningar skulle kostnadsberäkningen, frånsett flygledskostnader,

bliva följande:

Utgifter, eski. flygledskostnad

Inkomster: persontrafik

post norrifrån

post söderifrån . .

gods ............

Årlig brist.................

kr. 2,200,000

kr. 804,000

i 159,000

» 300,000

» 1,263.000

kr. 937.000

Nu kan man såsom tämligen visst utgå från, att utförandet av flygprestationer

å angivna sträckor skulle komma att uppdelas mellan flera olika länders

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

flygbolag, så att på Sveriges del skulle ankomma att utföra kanske Vs å 1U

av antalet flygkm. Därmed bleve även förlusterna å rörelsen uppdelade, och

det kan antagas, att Sverige, förutom kostnaderna för postbefordringen ock

kostnaderna för fyrleder, finge bära en förlust av 300,000 å 400,000 kronor.

Av synnerlig vikt för frågans bedömande är emellertid spörsmålet, huruvida

de sydliga länderna kunna förmås att aktivt medverka genom att, oavsett luftporto,

sända hela postmängden med flygbefordran. Sker det, kan linjens ekonomi

anses nära nog säkerställd. Enligt postberäkningen (sid. 150 i de sakkunnigas

betänkande) skulle nämligen i så fall kalkylen komma att ställa sig ungefär

sålunda:

Utgifter, exkl. flygledskostnader .......................... kr. 2,200,000

Inkomster: persontrafik ...................... —

post norrifrån .................... kr. 804,000

post söderifrån .................... » 795,000

gods ...........................■ > 300,000 , !,899,000

Årlig brist.............................................. kr. 301.000

Den del av bristen, som kan ankomma på Sverige att täcka, bleve således

i detta fall ganska liten.

Här anförda överslagsberäkningar få dessutom, säga de sakkunniga, anses

vara jämförelsevis försiktiga på både inkomst- och utgiftssidan. Kunna utgifterna

reduceras med t. ex. 15 % — vilket vid trafikens igångsättande örn 3 å 4

år ingalunda synes uteslutet —- så ställer sig det ekonomiska resultatet väsentligt

bättre, och enligt det senare kalkylationsalternativet skulle affären då gå

ihop.

De sakkunniga hava hemställt,

att till undersökning och kostnadsberäkning av flygleden Malmö—Göteborg

—norska gränsen samt erforderlig meteorologisk utredning ävensom för komplettering

av förslaget till flygled Stockholm—Malmö måtte för budgetåret

1930/1931 anvisas 20,000 kronor; samt

att i övrigt erforderliga förberedelser för upprättande av nattlinjetrafik måtte

snarast möjligt igångsättas.

Generalpoststyrelsen har särskilt yttrat sig angående nattpostflygningen.

Därvid har styrelsen framhållit, att flygtrafiken ur postal synpunkt sett

finge sitt fulla värde först i och med att trafiken ifråga utfördes nattetid. Fördelarna

av befordran av posten med natt- resp. dagflygning framginge av följande

exempel beträffande postutväxlingen med London och Paris.

Befordran med

nattflygning

dagflygning

vanliga lägenheter

måndag kväll

tisdag morgon

tisdag f. m.

tisdag kväll

onsdag morgon

onsdag morgon

måndag kväll

tisdag kväll

onsdag morgon

torsdag morgon

fredag morgon

fredag morgon

måndag kväll

onsdag kväll

torsdag morgon

torsdag kväll

lördag kväll

söndag morgon

Brev avsända från Stockholm..........

ankomma till London och Paris____

och utdelas av brevbärare där ____

Svar kan tidigast avgå...................

och ankomma till Stockholm .......

samt utdelas genom brevbärare ....

Svar å brev till London och Paris kunde sålunda erhållas utburna genom brevbärare

i Stockholm vid nattflygbefordran fyra dygn tidigare och vid dagflygning

två dygn tidigare än vid vanlig befordran.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112. 43

Postverken i de övriga nordiska länderna kade visat sig mycket intresserade

av nattflygningarna.

Att anordnandet av nattflygtrafik från Sverige livligt önskades av handelsvärlden

torde otvetydigt framgå av en till styrelsen remitterad framställning

från kandelskamrarna i riket ävensom av till styrelsen senare överlämnade yttranden

i ärendet från svenska handelskammaren i London och svenska handelskammaren

i Frankrike.

Generalpoststyrelsen funne det därför synnerligen önskvärt, att den av de

sakkunniga ifrågasatta fortsatta utredningen angående nattflygtrafik omedelbart

igångsattes, på det att anordnandet av dylik trafik snarast möjligt måtte

kunna komma till stånd.

I den av generalpoststyrelsen omförmälda framställningen från handélskamrarna

i riket har bland annat anförts följande:

Det syntes uppenbart, att en ökad snabbhet i postutväxlingen vore för näringslivet

av utomordentlig betydelse. Ju mera konkurrensen skärptes, desto nödvändigare

bleve det att tillgodogöra sig de nya möjligheter inom kommunikationsområdet,

som skapades av de tekniska uppfinningarna. Varje åtgärd för en

snabbare postbefordran innebure en förkortning i avstånden, som stärkte vårt

lands utsikter i konkurrensen och underlättade varuutbytet både vid avsättning

av våra egna produkter och vid införsel av utländska varor. Även örn man endast

fäste sig vid den postala sidan av flygtrafiken, innebure dess utveckling för

det ekonomiska livet en vinning av epokgörande innebörd. Erfarenheten hade

visat, att den därutöver i ständigt ökad utsträckning tillgodogjordes även för

person- och lättgodstrafik. Med full förståelse för flygtrafikens betydelse hade

statsmakterna också lämnat den sitt verksamma stöd. Dock stöde vi ännu endast

i början av ett utvecklingsskede. Det mål, som närmast vinkade, vore att —

med stöd av de erfarenheter, som hittills vunnits — utveckla trafiken så, att

nattpostflygning på de större trafiklederna kunde försiggå året runt.

I fråga örn nattpostlinjerna har järnvägsstyrelsen ansett, att luftbefordring

av resande å dessa nattlinjer icke skulle erbjuda så stora fördelar framför befordring

med järnväg, att statssubvention för upprätthållande av persontrafiklinjer

borde ifrågakomma. Ej heller syntes enligt styrelsens uppfattning ändamålsenligt,

att flyglinjer för postbefordring erhölle direkta anslag. Minst syntes

sådana ur svensk synpunkt berättigade beträffande den ifrågasatta luftlinjen

Oslo—Göteborg—Malmö—Köpenhamn, vars huvuduppgift bleve att förmedla

utländsk transitotrafik. Skulle av blivande utredning framgå, att posttrafiken

hade stora fördelar av att ifrågavarande nattlinjer anordnades, ville

det synas styrelsen, som örn respektive postverk borde erlägga så avpassade

avgifter, att direkt understöd av statsmedel icke skulle behövas, örn ej möjligen

för flygleder, radiotjänst och dylikt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har livligt förordat, att den föreslagna

utredningen örn kostnaderna för anordnande av en för nattrafik avsedd

flygled norska gränsen—Göteborg—Malmö snarast möjligt måtte komma till

stånd. Intresset för en dylik nattlinjetrafik, främst avsedd för posten, vore

inom affärskretsar i Göteborg mycket stort och hade tagit sig uttryck även däri,

att bolag och enskilda tillskjutit icke obetydliga belopp till den försöksflygning,

som år 1929 med framgång genomförts.

Ingenjörsvetenskapsakademien har påpekat, att värdet av de verkställda

undersökningarna beträffande nattpostlinjer läge däri, att de gåve en uppfatt
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 112.

ning om storhetsordningen av de utgifter, som vore förknippade med en sådan

nattlinjes inrättande. I samband härmed måste dock åtskilliga tekniska spörsmål

närmare utredas. Exempelvis vore anspråken på nödlandningsplatser beroende

av de egenskaper och den säkerhet, som flygplantypen besutte. Vid den

fortsatta utredningen av denna fråga syntes det akademien önskvärt, att man

inriktade sig på att bestämma fordringarna på den flygmateriel, som lämpligen

borde användas för ifrågavarande trafik och på att utprova en för svenska förhållanden

lämplig typ. Den ifrågasatta nattpostlinjens sträckning borde ytterligare

undersökas, varvid såvitt möjligt en mera klarläggande meteorologisk utredning

borde företagas.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har framhållit, att särskilt för

regelbunden flygning nattetid en utvecklad väderlekstjänst med dithörande

underrättelseväsen erfordrades. Vid valet av flygled för nättrafiken mellan

Stockholm och Malmö måste därför väderleksförhållandena särskilt beaktas, varvid

saknaden av tillräckligt material beträffande dimobservationer i synnerhet

trätt i dagen. Innan en mera utslagsgivande meteorologisk undersökning beträffande

siktbarheten under olika årstider i Kolmården och dess utlöpare

gjorts, hade därför ej heller något förslag rörande leden Stockholm—Mjölby

ansetts möjligt att upprätta. Meteorologiska skäl kunde tala för att ej övertvära

Kolmården från Norrköpingstrakten rätt norrut utan tidigare med övertväringens

förläggande längre västerut mot Katrineholmstrakten. Den billigaste

leden skulle emellertid bliva Stockholm—Norrköping—Mjölby—Nässjö—

Hjälmaryd—Malmö. Då möjligen de meteorologiska synpunkterna kunde tala

emot en dylik sträckning men skillnaderna i detta hänseende vore mycket

ovissa, föresloges, att en ingående meteorologisk undersökning av siktbarheten

olika årstider och på de olika leddelarna verkställdes, innan ledens sträckning

definitivt fastställdes. Eör nättrafikens genomförande fordrades vidare en organiserad

meteorologisk observationstjänst utefter flygleden, och denna torde böra

underställas statens meteorologisk-hydrografiska anstalt samt erforderliga medel

beräknas i dennas budget.

De utgifter, som enligt de verkställda beräkningarna skulle förorsakas av

anordnandet av nattpostflygning mellan Stockholm och Malmö äro betydande.

Iordningställandet av erforderliga fyrar och nödlandningsplatser å sträckan

Stockholm—Malmö har beräknats kosta omkring 2,000,000 kronor. I denna

summa äro dock icke alla kostnader inräknade. Igångsättes nattpostflygning

mellan Stockholm och Malmö, lär med hänsyn till Göteborgs stora handelsintressen

sådan flygning även böra äga rum till och från denna stad. De sakkunniga

hava också ansett, att så bör ske och att nattpostlinjen från Göteborg

bör i Köpenhamn ansluta till nattpostlinjen från Stockholm. Någon utredning

angående utgifterna för en sådan nattpostlinje hava de sakkunniga dock icke

låtit verkställa. Antages emellertid kostnaden för anordnandet av fyrbelysning

och nödlandningsfält å linjen mellan Göteborg och Köpenhamn eller Malmö

bliva densamma per kilometer som för linjen Stockholm—Malmö, skulle kostnaden

uppgå till omkring 920,000 kronor. Antagligen blir dock, till följd av gynn
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 112.

sammare naturliga förutsättningar, kostnaden lägre. Utgiften för iordningställandet

av en nattpostlinje mellan Göteborg och norska gränsen skulle efter den

för flygleden Stockholm—Malmö beräknade kostnaden per kilometer uppgå till

omkring 560,000 kronor. Årliga kostnaden för skötseln av flygleden Stockholm—

Malmö har beräknats till 158,000 kronor. Enligt samma beräkningsgrund per kilometer

skulle utgiften för skötsel av en flygled mellan Göteborg och Köpenhamn

eller Malmö bliva 73,357 kronor och mellan Göteborg och norska gränsen 45,143

kronor. Förutom att svenska postverket för å nattpostlinjerna befordrad post beräknas

få en utgift av 614,000 kronor, som icke skulle ersättas av erlagda luftporton,

hava de sakkunniga ansett, att såsom bidrag till finansiering av nattpostflygningen

skulle av skattemedel årligen utgå ett belopp av 300,000 å 400,000

kronor. Skulle även främmande länders postverk medsända post i samma utsträckning,

som de sakkunniga beräknat för Sveriges del, skulle nämnda tillskott

bliva mindre. För nattposttrafiken skulle även tillkomma ökade kostnader för

väderleks- och radiotjänst, vilka kostnader icke av de sakkunniga beräknats.

Vad särskilt angår nattpostflygning mellan Stockholm och Malmö framgår

av den verkställda tekniska utredningen, att en sådan flygning skulle medföra

avsevärda kostnader. Därtill kommer att överflygning av småländska höglandet

under alla årstider är förenad med stor risk, da detta område enligt de

meteorologiska uppgifter, som för närvarande föreligga, är en av de delar av

Sverige, som är mest besvärad av dimma, samt terrängens beskaffenhet försvårar

nödlandningar. För att icke allt för manga nödlandningsplatser skulle behöva

anläggas, har man i de verkställda beräkningarna utgått från att amfibieflygplan

skulle komma till användning. Denna typ är dock ännu föga utexperimenterad

och genom planens höga vikt, som medför i förhållande till drivkraften

liten lastförmåga, blir flygning med sådana plan dyrare än med andra flygplan.

Vad angår möjligheten att undvika det småländska höglandet genom att

låta nattpostlinjen framgå utmed kusten framhalles i utredningen, att det stora

avståndet till stambanan är ogynnsamt med hänsyn till möjligheten att vid

nödtvungna avbrott i flygningen kunna i tid överföra posten till nattåg å stambanan.

Man bör nämligen vid planläggning av en nattpostlmje om möjligt sörja

för att, i händelse av sådana avbrott, posten icke framkommer till bestämmelseorten

senare, än örn den hela vägen befordrats med andra transportmedel än

luftfartyg. En flygled längs kusten blir även väsentligt längre och därigenom,

om hänsyn icke tages till kostnaden för fyrar och nödlandningsplatser, dyrare

än en linje över land.

Med hänsyn till omförmälda kostnader och svårigheter vid anordnande av

nattpostflygning mellan Stockholm och Malmö, anser jag, att några ytterligare

utgifter för utredning angående det tekniska genomförandet av en sadan linje

icke böra av staten vidkännas, förrän, efter underhandlingar med vederbörande

främmande postverk, framgår, att de huvudsakliga kostnaderna för linjen kunna

bestridas av postmedel eller de nu beräknade höga utgifterna kunna väsentligen

minskas. Att så framdeles skall kunna bliva fallet är icke osannolikt. Yad

angår utgifternas begränsning må nämnas, att redan nu på vissa håll anses att

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Försöksflygningar

nattetid

för postbefordran.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 112.

anordnande av fyrbelysning i den utsträckning, som för närvarande vanligen

äger rum å nattpostlinjer, icke erfordras och att nödlandningsplatsernas antal

kan minskas.

Såsom förut meddelats hava de sakkunniga icke låtit verkställa någon undersökning

rörande en nattpostlinje utmed västkusten. Särskilt den del av en sådan

linje, som skulle framgå söder örn Göteborg, torde kunna flygas även nattetid

utan dyrbarare anordningar. Kustfyrarna samt de upplysta städerna och andra

större samhällen utmed kusten utgöra, då sikten icke hindras av dimma,

en god vägledning för flygförarna, och erforderliga nödlandningsplatser

kunna jämförelsevis billigt anordnas. Örn flygplanen hålla sig över land,

skulle förarna enligt de meteorologiska observationer, som nu föreligga,

mindre besväras av dimma än å en led över småländska höglandet. Då

vidare en blivande nattpostled skulle gå utmed västkustbanan, behöver

man icke riskera, att posten, därest en flygtur måste avbrytas, ej kan

framkomma till bestämmelseorten lika fort, som om den från början befordrats

med järnväg. Det kan därför ifrågasättas, att, när mera långvariga försöksflygningar

för nattpostbefordring igångsättas, dessa anordnas mellan Göteborg

och Malmö. Till följd av de utmärkta järnvägskommunikationer, som finnas

till Göteborg, särskilt sedan västra stambanan elektrifierats, skulle med en sådan

nattpostlinje post med fördel kunna sändas icke blott från Göteborg utan

även från andra delar av vårt land. Jag anser därför att undersökningen beträffande

en nattpostlinje mellan Stockholm och Malmö bör kompletteras med

en motsvarande utredning angående en nattpostlinje från Malmö till Göteborg

och vidare därifrån till norska gränsen, därest från norsk sida verkställes liknande

undersökning för en linje fram till Oslo. Kostnaderna för den av mig nu

ifrågasatta undersökningen hava vid en överslagsvis verkställd beräkning funnits

kunna uppskattas till 5,500 kronor, vilket belopp alltså synes böra ställas

till förfogande för ändamål et. Örn och i den mån anslagsbeloppet ifråga skulle

visa sig lämna tillgång därtill, synes det jämväl böra få användas till vissa förberedande

meteorologiska utredningar beträffande nattpostlinjen mellan Stockholm

och Malmö.

Såsom förut omförmälts hava under tiden den 30 maj—28 juni 1929 försöks
flygnmgar

nattetid för postbefordran ägt rum å linjerna Stockholm_Malmö_

Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam samt Oslo—Göteborg—Malmö—Köpenhamn—Berlin.

Å vardera linjen utfördes 22 turer fram och tillbaka. Vid flygningen

å förstnämnda linje användes lantflygplan och mellan Stockholm och

Malmö följde flygplanen den kortaste vägen över Småland. Enär någon ordnad

lantflygplats icke finnes i Stockholm, skedde start och landning å det omkring

17 kilometer norr om Stockholm belägna Barkarby flygfält.

I skrivelse den 22 oktober 1929 har generalpoststyrelsen framställt förslag

örn anordnande under ar 1930 av fortsatta försök med nattpostflygningar. Efter

att inledningsvis hava redogjort för omförmälda postflygningar under år 1929,

av vilken redogörelse framgår, att dessa utförts på ett tillfredsställande sätt, har

styrelsen anfört bland annat:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Sedan försöksflygningarna ägt rum, anordnades under september månad 1929

en konferens i Helsingfors mellan representanter för danska, finska, norska och

svenska postverken för att på grundval av de under försöksflygningarna gjorda

erfarenheterna överlägga om de ytterligare åtgärder beträffande nattpostflygningar,

som kunde befinnas lämpliga.

Å denna konferens hade antagits följande resolution.

»Konferensen uttalar enhälligt sin sympati för en regelbunden nattpostförbindelse luftledes

Helsingfors—Stockholm—Malmö—Köpenhamn—Hannover med anslutning i Helsingfors

från linjen Helsingfors—Tallinn och i Malmö (Köpenhamn) från linjen Oslo—Göteborg

—Malmö (Köpenhamn) samt med anslutning i Hannover till flyglinjer öster-, söder- octt

västerut, såsom varande av största betydelse för de nordiska ländernas postförbindelser

med övriga länder.

Konferensen anser, att förverkligandet av ifrågavarande plan bör intaga första rummet

bland de åtgärder, som av statsmakterna i de nordiska länderna företagas för utvecklandet

av lufttrafiken.

Postförvaltningarna förbinda sig att var för sitt vidkommande närmare utröna förutsättningarna

för planens framförande och ha för avsikt att ånyo sammanträda i början

av nästa år för frågans vidare dryftande.»

Vid konferensen hade framhållits önskvärdheten av att ytterligare försök med

nattpostflygningar måtte anordnas sommaren 1930. I enlighet härmed hade

aktiebolaget Aerotransport inkommit med anbud och förslagstidtabell beträffande

sådana försöksflygningar. Å sträckan Stockholm—Malmö skulle användas

sjöflygplan, vilka skulle följa kusten, och å sträckan Malmö—Hannover landflygplan.

De inom kommunikationsdepartementet inkallade luftfartssakkunniga hade i

sitt betänkande och förslag rörande understöd åt den civila luftfarten föreslagit

regelbunden daglufttrafik året örn å linjen Malmö—Amsterdam under åren

1931—1935 men icke hemställt örn några nämnvärda åtgärder för genomförande

av nattrafik. Därest de sakkunnigas förslag vunne Kungl. Maj:ts och riksdagens

bifall, skulle detta kunna anses innebära att med vidtagande av^ åtgärder för

nattpostflygningars anordnande skulle tills vidare anstå. Vid sådant förhållande

hade styrelsen varit tveksam örn lämpligheten att redan år 1930 anordna

ytterligare försök med nattflygning.

Då emellertid aktiebolaget Aerotransports förevarande förslag, enligt vilket

försöksflygningarna skulle anordnas efter en väsentligt förbättrad tidtabell och

vad beträffade linjen Stockholm—Malmö—kontinenten med en så gott som helt

och hållet annan sträckning, innebure synnerligen beaktansvärda nya uppslag

och torde komma att bliva av stort intresse för lösandet av frågan örn de ur

postal synpunkt viktiga nattflygningarna, ansåge generalpoststyrelsen önskvärt,

att det sålunda givna uppslaget genom praktiska försök snarast möjligt prövades.

Flygförsöken med sjöplan mellan Stockholm och Malmö efter kusten komme

att bliva av stort intresse för utrönande av möjligheten att upprätthålla regelbunden

nattflygtrafik med ledning av befintliga sjöfyrar.

Kostnaderna för befordran av den svenska posten med nattflygmaskinerna

1930 och anslutande flygmaskiner beräknades komma att uppgå till omkring

90,000 kronor. En viss besparing torde emellertid komma att göras genom att

den postmängd, som under samma tid komme att tillföras dagflygmaskinerna

från Malmö söderut, komme att minskas.

I skrivelse den 4 februari 1930 har generalpoststyrelsen sedermera anmält,

att, sedan förut omnämnda skrivelse avlåtits, vissa jämkningar ifrågasatts i det

av aktiebolaget Aerotransport upprättade förslaget till nattpostflygningarnas

anordnande, samt anfört bland annat:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majus proposition nr 112.

Från tysk sida hade framhållits, att det med hänsyn till postbefordringen

vore synnerligen önskvärt, att ifrågavarande flygningar, vilka enligt det ursprungliga

förslaget skulle äga rum dagligen utom lördagar samt sön- och helgdagar,

utsträcktes till att fullgöras med sex turer i veckan med avgång från

ändstationerna dagligen utom söndagar; annandag pingst och midsommardagen

skulle dock icke utföras någon flygtur. Den ifrågasatta utsträckningen innebure,

att det sammanlagda antalet turer vid försöksflygningarna skulle komma

att ökas från tidigare föreslagna 44 till 55. Ur postbefordringssynpunkt skulle

en sådan turökning givetvis bliva till fördel och generalpoststyrelsen finge därför

sin del tillstyrka densamma. Beträffande linjerna Amsterdam—Paris och

Hannover—Berlin hade utverkats, att den svenska nattflygposten finge befordras

utan kostnad för det svenska postverket.

Till följd av berörda och vissa andra föreslagna ändringar i det ursprungliga

förslaget till försöksflygningar nattetid under år 1930 syntes kostnaderna

för befordran av svensk post vid dessa flygningar komma att uppgå till i runt

tal 110,000 kronor. Örn emellertid, såsom generalpoststyrelsen hade för avsikt

att föreslå, ersättningen för postbefordringen med dagflygmaskinerna under år

1930 komme att utgå efter den befordrade postens verkliga vikt samt med dessa

maskiner komme att försändas, förutom luftpost, jämväl vanliga brev och brevkort

i ungefärligen samma utsträckning som under år 1929 jämte dylika försändelser

till västra Tyskland, beräknades den av förenämnda ändringar föranledda

kostnadsökningen — 20,000 kronor — komma att i det närmaste kompenseras

genom motsvarande minskning av kostnaderna för dagflygtrafiken under

den tid nattflygningarna påginge. Under sagda tid komme nämligen den postmängd,

som tillfördes dagflygmaskinerna, att bliva icke obetydligt mindre än

eljest.

Under sålunda angiven förutsättning torde postverkets kostnader för luftpostbefordran

under år 1930 — dag- och nattrafik — komma att uppgå till

inemot 250,000 kronor. Anslaget för luftpostbefordran skulle följaktligen

komma, att överskridas med omkring 50,000 kronor, ett förhållande, som emellertid

icke i och för sig behövde inverka på postverkets beräknade överskott,

alldenstund styrelsen numera ansåge sig kunna förutse, att besparingar till

motsvarande belopp sannolikt kunde göras å andra postbefordringsanslag.

På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt örn bemyndigande

att, därest ifrågavarande försöksflygningar komma till stånd,

träffa avtal med aktiebolaget Aerotransport örn postbefordran med högst femtiofem

flygturer Stockholm—Malmö—Hannover—Amsterdam—London mot ersättning

efter vanliga grunder eller 4.32 öre per 100 gr. och 100 km., för den

svenska posten å sträckan Stockholm—Amsterdam dock utgående efter en vikt

av 300 kg. för tur.

I sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna utlåtande har chefen för marinstaben.

anfört bland annat:

Beträffande flygleden Stockholm—Malmö syntes de sakkunniga hava alltför

lätt avvisat denna flygleds sträckande längs kusten för att i stället med ganska

stora svårigheter leta fram landlinjen över Mjölby—Hässjö—Hjelmaryd. Visserligen

skulle en kustled måhända kräva större flygplan — vilket i och för sig

icke vore till skada — men däremot knappast dyrbarare flygplan än en landled,

avsedd att trafikeras med amfibieflygplan, som kostade mera i anskaffning än

sjöflygplan. Den sistnämnda leden fordrade dessutom enligt sakkunnigas beräkningar

för anordnande av fyrar (103 stycken), utrustning av landningsplatser,

iordningställande av landningsfält, hinderbelysning m. m. i engångskostnader

en summa av omkring 2 miljoner kronor och en årskostnad endast

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

för fyrleders m. m. underhåll av inemot 160,000 kronor. Vid en kustled bortfölle

i stort sett dessa kostnader. Däremot måste man naturligtvis överväga

örn årstidsväxlingar och tjocka-frekvens övervägande talade för landleden eller

kustleden. Toge man emellertid hänsyn till den skogfyllda terrängen längs

större delen av den föreslagna landleden, syntes risken för passagerare och materiel

vara större vid skyndsam nödlandning längs landleden än kustleden. Erfarenheten

hade därjämte givit vid handen, att en kust vore vid dålig sikt eller

dimma lättare att följa än en viss väg över land.

Vad beträffade ledernas sträckning vore det ur försvarssynpunkt viktigare

att genom eventuella smärre fyrkompletteringar en nattled längs kusten mellan

Stockholms skärgård och Skåne säkerställdes, än att en landled genom Småland

uppdroges.

Det kan givetvis ifrågasättas, örn man bör offra ett så betydande belopp som

110,000 kronor på försök med nattpostflygningar utmed ostkusten — jag erinrar

örn den av de sakkunniga företrädda meningen, att en blivande nattflygled

mellan Stockholm och Malmö bör framgå över land, vilken mening onekligen

har vissa skäl för sig. Chefen för marinstaben hävdar emellertid den uppfattningen,

att nattluftlinjen bör läggas utmed ostkusten. Med hänsyn till av

honom anlagda synpunkter kan det vara av intresse att genom praktiska försök

söka utröna möjligheterna att upprätthålla regelbunden nattflygning med sistnämnda

linjesträckning. Därtill kommer, att Sveriges deltagande i nattpostflygningar

innevarande år uppgives vara en förutsättning för att man skall

kunna för nattpostflygning pröva en föreslagen ny linje från Malmö direkt till

Hannover, varifrån de redan trafikerade nattflyglederna till London och Paris

utgå. Avseende synes även böra fästas vid det av representanter för de nordiska

postverken gjorda uttalandet örn önskvärdheten att ytterligare försök med nattpostflygningar

anordnas sommaren år 1930. Jag finner mig därför böra tillstyrka,

att generalpoststyrelsen erhåller det begärda bemyndigandet att träffa

avtal med aktiebolaget Aerotransport örn utförande av ifrågavarande nattpostflygningar.

Till följd av dessa flygningar måste visserligen det i postverkets av

Kungl. Majit fastställda stat för driftkostnader år 1930 upptagna anslaget för

lnftpostbefordran å 200,000 kronor överskridas med omkring 50,000 kronor,

men detta torde kunna tillåtas, då generalpoststyrelsen anser sig kunna förutse,

att besparingar till motsvarande belopp sannolikt kunna göras å andra postbef

or dringsanslag.

Under den tid nattpostflygningar pågå, blir den post som sändes med dagflygplanen

väsentligen minskad till men för dagflygningens ekonomi. Därmed

försvåras möjligheten att, på sätt jag förut antytt, utsträcka tiden för dagflygningarna.

Det synes därför vara anledning att, sedan försöksflygningar

mellan Stockholm och Malmö nattetid såväl över land som längs ostkusten

utförts, upphöra med dylika flygningar tills den tid kommer, då

anordnandet av regelbundna nattflygningar året runt kan antagas vara

omedelbart förestående. För närvarande torde för luftpostbefordran tillgängliga

medel bäst användas för möjliggörande av dagtrafikens utsträckning. Det torde

varken vara lämpligt för postverket eller fördelaktigt för det statsunderstödda

företagets ekonomi, ali blott under en del av året samtidigt bedrivas dag- och

nattflygningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 39 haft. (Nr 112.) *258 30 4

Departements
chefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Radiotjänst De sakkunniga hava vidare framhållit, att staten borde, i likhet med vad i

för luftfarten. flera främmande länder ägde rum, utan ersättning tillhandahålla radiotjänst

för luftfarten samt hemställt, att för sådant ändamål måtte för budgetåret

1930/1931 anvisas 40,000 kronor.

Över denna del av de sakkunnigas framställning har telegrafstyrelsen avgivit

utlåtande.

Departements- örn också åtskilliga skäl kunna anföras för bifall till de sakkunnigas ifrågavarande

förslag, anser jag mig dock. med hänsyn till nödvändigheten att begränsa

statens utgifter, icke kunna tillstyrka anvisandet av det av de sakkunniga

föreslagna anslaget.

I detta sammanhang torde fa anmälas en av aktiebolaget Aerotransport gjord

ansökning om ersättning för kompletterings- och moderniseringsarbeten å radioanläggningen

å Bulltofta flygplats, vilka arbeten varit nödvändiga för att möjliggöra

en effektiv radiopejling för luftfartygen. Då staten, enligt beslut av

1926 års riksdag, beviljat gottgörelse för bolagets tidigare utgifter för anläggningen

ifråga, har bolaget hemställt att med 28.400 kronor erhålla ersättning

för omförmälda arbeten.

Över ansökningen har yttrande avgivits av telegrafstyrelsen.

Ytterligare har aktiebolaget Aerotransport anhållit om gottgörelse med 6.100

kronor för en anläggning för provning av motorer.

Ifrågavarande arbeten äro sådana mindre moderniseringar och anordningar

vid Bulltofta flygplats, som det i allmänhet torde ankomma på dess innehavare

att själv bekosta. Vad särskilt angår arbetena å radioanläggningen å Bulltofta,

avse de huvudsakligen uppförande av ett expeditionshus och ett maskinhus

samt installation för ljus och kraft i dessa byggnader. De sakkunniga hava

emellertid hemställt, att, örn staten övertager radiotjänsten, det skall åligga

innehavarna av flygplatser att tillhandahålla bland annat för radioanläggningarna

erforderliga lokaler samt kraft och belysning.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig icke kunna tillstyrka aktiebolaget

Aerotransports nu ifrågavarande framställningar.

Instrument- Slutligen hava de sakkunniga hemställt, att till instrumentutrustning och

flygning. försök me[[ instrumentflygning måtte för budgetåret 1930/1931 anvisas 25,000

kronor.

Departements- Instrumentf lygning är en förutsättning för utförande av den flygning under

c e en'' vinterhalvåret, som det enligt avtalet skall åligga det statsunderstödda företaget

att söka genomföra. Någon särskild ersättning för denna del av den

prestation, som vinterflygning innebär, anser jag mig icke kunna förorda.

Inhemsk I fråga örn uppkomst av inhemsk flygindustri hava de sakkunniga anfört

flygindustri, följande:

Daglinjetrafikprogrammets realiserande kräver att man har ett mindre antal,

c:a 4, flygplan. Det främsta kravet på dessa är, att de i alla avseenden skola

vara tekniskt förstklassiga och tillhöra en redan i praktiken fullt utexperimenterad

typ, vilket är av stor betydelse, då Sverige endast avser att driva två tra
-

Ifrågasatt

ersättning

för vissa

kompletterings-

och

moderniseringsarbeten

å Bulltofta

flygplats.

Departements
chefen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112. 51

fiklinjer oell i främsta rummet önskar upparbeta en kommersiellt oklanderlig

trafik.

Några tekniska hinder för att i Sverige bygga sådana flygplan finnas i och

för sig icke. Eftersom behovet av större flygplan för linjetrafik är så litet,

knappt ett nytt plan per år, är det dock tydligt att för närvarande inga ekonomiska

förutsättningar förefinnas för att leveranser till svensk linjeluftfart skola

kunna utgöra grundvalen för en svensk flygplansindustri. Uppkomsten av en

sådan, avseende större trafikflygplan, måste i allt väsentligt bliva beroende av

avsättning genom export. I händelse en sådan industri uppkomme, vore det

givetvis ett statens intresse att den understöddes även genom leveranser till den

svenska linjeluftfarten, men industriens uppkomst kan näppeligen framkallas

genom något åläggande för linjeluftfarten att använda svensk materiel.

Något annorlunda ställer sig saken, när regelbunden nattposttrafik inrättas.

Omsättningen av flygplan blir då större och för dessa specialmaskiner skulle

en tillverkning inom landet snarare komma ifråga. Man kail tänka sig att den

industri, som arbetar för tillverkning av militärflygplan, mindre trafikflygplan,

övningsflygplan o. s. v., skulle kunna erhålla ett värdefullt stöd genom leveranser

även av postflygmaskiner. Vid igångsättande av natträsk torde denna fråga

böra närmare övervägas.

Av flygmotorer är tillkomsten av en svensk industri, baserad på tillverkning

av utländskt fabrikat på licens att förutse, närmast avsedd för de militära behoven.

För denna industri kunna leveranser till civilflygningen bliva ett värdefullt

stöd.

På grund av det anförda ha de sakkunniga ifråga om inhemsk flygindustri

icke ansett möjligt att för närvarande gå längre än till att i trafikavtalet inrycka

en föreskrift, att bolaget är skyldigt att, örn så utan olägenhet för trafikens

ekonomi och säkerhet kan ske, använda flygplan och motorer av svensk tillverkning.

I övrigt bör bolaget i princip äga att fritt bestämma, vilka flygplanstyper

som skola användas i linjetrafiken. Ekonomiska och trafiksäkerhetshänsyn böra

härvid få vara avgörande.

I den omstridda frågan om lämpligheten att för statssubventionerad svensk

trafikflygning använda flygplan och motorer av det ena eller andra fabrikatet

eller tillverkningsmaterialet ha de sakkunniga, efter övervägande av vad i saken

anförts, kommit till den slutsatsen, att det icke fik närvarande är möjligt att

intaga en definitiv ståndpunkt. Det synes de sakkunniga ännu icke föreligga

tillräckliga grundvalar för ett slutligt bedömande av de olika fabrikatens inbördes

företräde ur ekonomiska, tekniska och trafiksäkerhetssynpunkter. Man

torde få förutsätta, att de skilda fabrikaten och typerna alltjämt få fortsätta att

inbördes tävla, Möjligt är ju ock, att såsom för kommersiellt bruk mest lämpad

kommer att framträda någon annan flygplanstyp än de, varom nu närmast är

fråga; exempelvis kan utvecklingen av Amerikas luftfart tänkas frambringa

kommersiella fabrikat av värde. Under sådana omständigheter synes det de sakkunniga

olämpligt att genom statliga direktiv binda bolagets handlingsfrihet

att fritt välja den materiel, som befinnes bäst lämpad att främja trafiksyftet.

Ingenjörsvetenskapsakademien har i sitt utlåtande meddelat, att akademien i

princip anslöte sig till de sakkunnigas uttalanden beträffande inhemsk flygindustri.

Akademien ansåge det vara av stor vikt, att de driftserfarenheter, som

insamlades, komme att gälla en materiel, som vore väl lämpad för en inhemsk

tillverkning. Den civila luftfartens behov av motorer borde om möjligt även

täckas av en blivande svensk motorindustri.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Departements
chefen.

Biträde vid

handläggning

av ärenden

rörande

luftfart.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Den nu föreslagna omfattningen av den subventionerade lufttrafiken påfordrar

icke någon större nyanskaffning av materiel. I likhet med de sakkunniga

anser jag, att bolaget i princip bör äga att bestämma, vilka fl3''gplantyper,

som skola användas i linjetrafiken. Hänsynen till ekonomi och säkerhet böY

härvid vara avgörande. Bolaget skall dock enligt det föreslagna trafikavtalet

vara skyldigt att, örn sa utan olägenhet för trafikens ekonomi och säkerhet kan

ske, använda flygplan och motorer av svensk tillverkning. Det synes mig önskvärt,

att bolaget vid materielens förnyelse söker möjliggöra erfarenheters insamlande

även med flygplan av annan typ än som av bolaget nu användes.

I kungörelsen den 20 april 1928 (nr 8o) med vissa bestämmelser rörande tilllämpningen

av förordningen den 26 maj 1922 örn luftfart stadgas, att luftfartsmyndighet

skall tillsvidare vara chefen för den byrå inom kommunikationsdepartementet,

som handlägger ärenden rörande luftfart. Samma bestämmelse

fanns intagen i den förut gällande kungörelsen av den 8 december 1922 (nr 617).

Till biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart har riksdagen anvisat

extra anslag för vartdera av budgetåren 1925/1926 och 1926/1927 å 2,300

kronor samt för vart och ett av budgetåren 1927/1928—1929/1930 å 5,000 kronor.

Anslaget användes dels till avlönande av den hos luftfartsmyndigheten anställde

assistenten, dels ock till sådan fyllnad i avlöningen för det kvinnliga

kontorsbiträde inom kommunikationsdepartementet, som för luftfartygsregistret

och luftfartsmyndighetens diarium samt i övrigt biträder vid handläggning av

ärenden rörande luftfart, att sammanlagda avlöningen uppgår till vad som

skulle tillkomma henne såsom e. o. kanslibiträde. Assistenten hos luftfartsmyndigheten

åtnjuter ett arvode för manad av 390 kronor, varå dyrtidstillägg ej

utgår, och det kvinnliga kontorsbiträde, som för luftfartygsregistret och luftfartsmyndighetens

diarium m. m., erhåller ett belopp av 26 kronor för månad,

å vilket belopp dyrtidstillägg utgår enligt gällande grunder.

Luftfartsärendenas antal har år från år stegrats. Sålunda utgjorde de diarieförda

ärendena år 1925 129, 1926 202, 1927 231, 1928 330 och 1929 406. Däremot

har antalet inför Kungl. Majit föredragna luftfartsärenden varit tämligen

konstant eller omkring 50 örn året. Att icke dessa ärenden ökats beror delvis

på att genom förordningen den 20 april 1928 (nr 83) angående ändrad lydelse

av vissa §§ i förordningen den 26 maj 1922 om luftfart handläggningen av en

del luftfartsärenden överflyttats från Kungl. Maj :t till luftfartsmjmdigheten.

Enligt vad luftfartsmyndigheten meddelat har den största arbetsökningen

förorsakats av de ärenden, vilka tillkommit på grund av Sveriges anslutning till

den internationella luftfartskonventionen. Efter vårt lands tillträde till denna

konvention åligger det luftfartsmyndigheten att till internationella luftfartskommissionen

avgiva yttranden eller taga ställning till de förslag, som av de

till konventionen anslutna länderna väckas rörande ändringar av konventionen

samt därtill hörande reglementen. På grund av luftfartens snabba utveckling

framläggas ofta sådana förslag. Därest de antagas, skola erforderliga ändringar

vidtagas i svenska författningar och reglementen. Rätt mycket arbete medför

det även för luftfartsmyndigheten att besvara av utländska myndigheter fram
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majus proposition nr 112. 53

ställda förfrågningar rörande svenska luftfartsbestämmelser och vår luftfarts

organisation m. m.

Jämlikt det förslag till nytt avtal örn luftfart, som framlagts av de sakkunniga

och vilket jag, såsom förut omförmälts, i huvudsak anser mig kunna tillstyrka,

skall luftfartsmyndigheten befrias från arbetet med att granska och

attestera av det statsunderstödda företaget avgivna räkningar å understöd som

skola utbetalas av statskontoret. Detta arbete är dock icke särskilt betungande.

I övrigt skulle luftfartsmyndighetens åligganden beträffande övervakande av

det statsunderstödda företaget bliva väsentligen oförändrade. Vad som särskilt

härvid fortfarande skulle vålla betydande arbete för luftfartsmyndighetens biträden

är uppgörande av den statistik, vilken skall lämnas till internationella

luftfartskommissionen och som även erfordras för bedömande, huruvida någon

minskning av statsbidraget skall äga rum på grund av bestämmelserna i § 3 av

det föreslagna kontraktet med det statsunderstödda företaget.

Då det för bedömande av behovet av arbetskrafter hos luftfartsmyndigheten

synts vara av intresse att äga kännedom örn organisationen av motsvarande myndigheter

i främmande länder, hava från några med Sverige i storlek jämställda

stater genom utrikesdepartementet införskaffats uppgifter i ämnet.

Därvid har meddelats att den avdelning i belgiska kommunikationsministeriet,

som bland annat handhar de ärenden, vilka skötas av luftfartsmyndigheten

i Sverige, förestås av en direktör och en vice direktör. Å avdelningen äro dessutom

anställda 2 byråchefer och 10 andra tjänstemän förutom renskriverskor.

Vid holländska luftfartsmyndigheten, som utgör en avdelning av kommunikationsministeriet,

är anställd en chef, en byråchef och en vice byråchef samt

5 andra tjänstemän jämte renskriverskor.

Inom schweiziska järnvägs- och postdepartementet finnes en särskild luftfartsavdelning

bestående av en avdelningschef, två ingenjörer, en officer, en

sekreterare och ett skrivbiträde.

Enligt vad som meddelats, är det inom alla de nämnda tre länderna till följd

av göromålens tillväxt ifrågasatt att förstärka personalen hos luftfartsmyndigheterna.

Då luftfartsmyndigheten inrättades, erhöll den — delvis beroende på att

luftfarten till en början ej fick den hastiga utveckling, som man tänkt sig —

betydligt mindre arbetskrafter än som beräknades i de förslag till luftfartsmyndighetens

organisation, vilka avgåvos i samband med utredningen åren 1919—

1921 angående reguljär lufttrafik.

Sålunda hemställde kommerskollegium, att därest, såsom föreslogs i det utkast

till lag örn luftfart, som ligger till grund för gällande förordning av den

26 maj 1922 (nr 383) örn luftfart, luftfartsmyndigheten skulle förläggas till

kommerskollegium, hos kollegium måtte anställas en byrådirektör, en sekreterare

och två skrivbiträden. Dessutom begärdes anslag till avlönande av amanuens

och extra biträden. Lufttrafikkommittén hemställde i sitt den 5 december

1921 avgivna betänkande, att för handläggning av lufi fartsärenden inom

statsförvaltningen måtte inrättas en särskild myndighet, företrädesvis en luftfartsb5rrå

inom kommunikationsdepartementet samt att å denna byrå måtte an
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

ställas en byråchef, en förste kanslisekreterare, en kvinnlig kontorsskrivare och

ett kvinnligt kontorsbiträde.

Ingenjörsvetenskapsakademien har i sitt utlåtande över nu föreliggande sakkunnigbetänkande

anfört bland annat, att enär ändamålet med statens understödjande

av den civila luftfarten vore att vinna erfarenhet i olika hänseenden,

det syntes akademien ofrånkomligt, att staten även sörjde för att de gjorda

erfarenheterna insamlades, bearbetades och utnyttjades, samt att de åtgärder,

som i sådant syfte vidtoges, ställdes i bättre proportion än hittills till de betydande

belopp, som användes för lufttrafikens upprätthållande. Med hänsyn till

de många tekniska spörsmål, som vore förbundna med luftfartsproblemet, syntes

det akademien vara nödvändigt att inom luftfartsmyndigheten hava den tekniska

kunskapen väl representerad.

Arbetsökningen hos luftfartsmyndigheten har medfört, att vissa av de luftfartsmyndigheten

åliggande göromålen icke kunnat utföras så hastigt som

bort ske. De löpande ärendena såsom registrering av luftfartyg samt utfärdande

av luitvärdighetsbevis och certifikat m. m. hava i första hand behandlats.

Så har även varit fallet med de ärenden, vilka beröra internationella

luftfartskommissionen eller främmande länders luftfartsmyndigheter.

Däremot har med utgivandet av den i § 36 av kungörelsen den 20 april

1928 (nr 85) med vissa bestämmelser rörtfnde tillämpningen av förordningen

den 26 maj 1922 örn luftfart föreskrivna publikationen »Meddelanden från luftfartsmyndigheten»

samt med utfärdandet av vissa reglementen måst anstå. För

att ärendena hos luftfartsmyndigheten skola kunna i behörig ordning handläggas

synes det nödvändigt att den hos luftfartsmyndigheten anställde assistenten,

som nu blott har halv tjänstgöring, får full tjänstgöringsskyldighet i

likhet med andra tjänstemän inom departementet. Yad avlöningsförmånerna

beträffar vill jag framhålla angelägenheten av att de avvägas så, att till assistent

må kunna förvärvas en fullt sakkunnig person vilken, i enlighet med vad

ingenjörsvetenskapsakademien antytt, örn möjligt bör hava teknisk utbildning.

Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att lönen bestämmes till sådant belopp, att

den motsvarar lönen för en flygingenjör av första graden å extra stat och alltså

utgår efter 27 :e lönegraden i avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement m. fl. verk.

Förandet av luftfartygsregistret och luftfartsmyndighetens diarium samt

uppsättande av koncept till de bevis, som luftfartsmyndigheten utfärdar, har

verkställts av ett kvinnligt kontorsbiträde inom departementet. Hon har därutöver

biträtt vid uppgörande av statistik samt jämväl använts för stenografering.

Då rätt många av luftfartsmyndighetens skrivelser avfattas på främmande

språk, måste hon även vara språkkunnig. Såsom ersättning för de henne

åliggande särskilda arbetena har hon från anslaget för biträde vid handläggning

av ärenden rörande luftfart åtnjutit en fyllnadsersättning av 312 kronor

för ar. Till följd av luftfartsärendenas ökning är det för göromålens vederbörliga

skötande erforderligt, att hon uteslutande kan ägna sig åt arbetet hos luftfartsmyndigheten

och icke behöver biträda inom departementet i övrigt. Det

extra anslaget för biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart torde

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

därför böra beräknas lill sådant belopp, att det även förslår till avlöning av

ett e. o. kanslibiträde saint med iakttagande av att bemälda kontorsbiträde icke

bör vidkännas minskning i sin nuvarande sammanlagda avlöning 2,988 kronor.

För biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart skulle alltså för

budgetåret 1930/1931 behövas ett anslagsbelopp av (8,580 + 2,988) 11,568

kronor eller i jämnat tal 11,600 kronor.

I avseende å den statliga organisationen för behandling av luftfartsfrågor

hava de sakkunniga anfört:

Ehuru det avtal, som föreslagits, avsåge att till fullo reglera förhållandet

mellan staten och trafikbolaget för en tid av fem år, kunde det dock med en

i så livlig utveckling'' stående verksamhet som luftfarten väl tänkas, att åtskilliga

frågor under tiden uppkomme, som krävde ståndpunkttagande från

statens sida. Själva avtalet hade ju också måst förutsätta, att ändringar i

planen kunna erfordras.

För att säkerställa en sakkunnig och målmedvetet enhetlig bedömning av

sådana spörsmål ville de sakkunniga ifrågasätta örn icke en luftfartskommitté

borde tillsättas med uppdrag att vid kommunikationsdepartementets sida oavlåtligen

följa luftfartens utveckling och vid behov bereda förekommande ärenden.

I kommittén borde även den av de sakkunniga föreslagne granskningsmannen

medverka. Kommittén skulle i allmänhet behöva sammanträda blott

vid enstaka tillfällen, och kostnaderna för kommitténs verksamhet torde bli

helt små. I kommittén skulle emellertid finnas samlad en ingående förtrogenhet

med den kommersiella luftfartens villkor och behov. Kungl. Majit skulle

därmed äga ständig tillgång till erforderlig sakkunskap för uppkommande

spörsmåls bedömande, och samtidigt kunde kommittén genom rådgivning bliva

av värde för trafikbolaget. Genom kommittén och granskningsmannen kunde

således uppnås en fortlöpande samverkan mellan bolaget och staten, och utan

att staten ingrepe i det enskilda bolagets skötsel, skapades utsikter till samförstånd

örn en ur båda de kontraherande parternas synpunkt ändamålsenlig

utveckling. De båda parter, som slutit kontraktet, skulle sålunda under hela

kontraktstiden fortfara att upprätthålla inbördes kontakt. Kommittén borde

också kunna verksamt biträda vid de förberedande åtgärder av olika slag, som

erfordrades för upprättande av nattflygtrafik.

I stället för en sådan kommitté kunde det ifrågasättas att inrätta ett permanent

luftfartsråd med likartade uppgifter, sammansatt av representanter för

flygvapnet, postverket, kommerskollegium, affärsvärlden, ingenjörsvetenskapsakademien

o. s. v. Emellertid ville det synas enklare och smidigare och ledande

till större effekt med en kommitté av angivet slag, vilken då givetvis vid behov

skulle hava att rådpläga med representanter för intresserade myndigheter och

korporationer.

Åtskilliga av handelskamrarna hava yttrat sig i denna fråga. Sålunda

anför Östergötlands och Södermanlands handelskammare:

För ali med lufttrafiken avsedda fördelar redan nu .skulle komma största

möjliga antal trafikanter till godo syntes ett oeftergivligt villkor vara, att ett

intimt samarbete åstadkommes med våra övriga kommunikationsmedel, framför

allt med post och järnvägar. Då de sakkunniga ifrågasatt, örn icke en luftfartskommitté

borde tillsättas med uppdrag att vid kommunikationsdepartementets

sida oavbrutet följa luftfartens utveckling och vid behov förbereda

förekommande ärenden, ville handelskammaren — särskilt med hänsyn till

nvss berörda önskemål — livligt tillstyrka, att denna tanke förverkligades,

Ständig

luftfarts
kommitté.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

samt, därest så bleve fallet, förorda, att trafikanterna i densamma även måtte

bliva vederbörligen representerade genom av handelskamrarna gemensamt utsedda

ledamöter. Skånes handelskammare — som, med hänvisning till att

lufttrafiken saväl tekniskt som organisatoriskt för närvarande underginge en

hastig utvexling, ^ ifrågasatt, örn ej avtalet mellan staten och luftfartsbolaget

borde begränsas till kortare tid än 5 år, men med hänsyn till att en kortare

avi als tid väsentligen torde förminska luftfartsbolagets utsikter att från enskilt

hall anskaffa erforderligt kapital för verksamhetens fortsatta bedrivande likväl

ansett sig sakna, anledning att i denna punkt påkalla ändring — har på grund av

antydda betänkligheter funnit så mycket angelägnare, att de sakkunnigas förslag

om tillsättande av en permanent luftfartskommitté med uppdrag att oavlättigen

följa luftfartens utveckling vunne beaktande. Enligt handelskal!].- marens förmenande borde en dylik kommitté kunna bliva av betydelse icke

minst för att pröva sådana uppslag och taga sådana initiativ, som kunde vara

ägnade att inom ramen av avtalsbestämmelserna i 4 § minska statens bidrag

för luftfartens stödjande. Såsom exempel ville handelskammaren därvid särskilt

peka på angelägenheten av att sådana samtrafiksöverenskommelser med

andra luftfartsföretag respektive utländska postförvaltningar bleve träffade,

varigenom ökad posttrafik söderifrån kunde tillföras den svenska kontinentallinjen.

Med hänsyn till den avgörande betydelse, som en rationellt ordnad luftpostbefordran

ägde för luftfartens bärighet, förutsatte handelskammaren, att

postverket i en dylik luftfartskommitté bleve starkt representerat. Handelskammaren

för Orebro och Västmanlands län anför, att den livliga utvecklingen

av luftfarten syntes väl motivera tillsättandet av en luftfartskommitté med

uppdrag^ att bereda de ärenden, som kunde tänkas förekomma, och att biträda

vid de åtgärder för luftfartens vidare utveckling, som inom en snar framtid

säkerligen komme att finnas erforderliga.

»Smälands och Blekinge handelskammare har anfört, att enligt handelskammarens

mening borde de för kommittén föreslagna uppgifterna kunna utföras

av kommunikationsdepartementet med biträde av granskningsmalinén,

som borde hava befogenhet att tillsammans med luftfartsbolagets styrelse

träffa avtal med utländska luftfarts- och luftpostföretag. Vid behov kunde

kommunikationsdepartementet anlita lämpliga sakkunniga. Norrbottens och

VÖsterbottens läns handelskammare betvivlar ändamålsenligheten av att jämte

den av de sakkunniga föreslagna granskningsmannen och rådgivaren tillsätta

en luftfartskommitté, vilken kanske icke bleve så billig, som de sakkunniga

tänkt sig. Det syntes handelskammaren, som örn luftfartskommitténs åligganden

kunde helt fullgöras av granskningsmannen, samt att kommittén kunde

frestas att med sin statliga ställning ingripa i bolagets skötsel på ett sätt, som

de sakkunniga ansett icke önskvärt, genom att ge råd. som kunde verka som

direktiv. Handelskammaren föreställde sig också, att Kungl. Majit ägde tillgång

till erforderlig sakkunskap även utan tillsättande av en sådan kommitté.

Kommerskollegium bär framhållit, att det syntes kollegium, som om

det för lufttrafikens anknytning till övriga kommunikationsmedel och till

näringslivet skulle vara av värde, att representanter för dessa ägde ett organ,

genom vilket deras önskningar och intressen ifråga örn luftfartens ytterligare

utveckling och anpassning efter skiftande förhållandens krav skulle kunna

komma till auktoritativt uttryck. Av de två alternativ för anordnandet av ett

sådant organ, som de sakkunniga framlagt, syntes det kollegium, att alternativet

med en luftfartskommitté närmast vöre att föredraga. Emellertid måste

givetvis i luftfartskommittén även beredas plats för representanter för de i

lufttrafikfrågan särskilt intresserade centrala ämbetsverken, såsom generalpost
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 112.

styrelsen och järnvägsstyrelsen. För att luftfartskommittén måtte kunna väl

fylla sin av kollegium nyss särskilt framhållna uppgift, vilken enligt kollegii

mening borde vara dess centrala, syntes kommittén överhuvudtaget böra erhålla

en så mångsidig sammansättning, som för berörda uppgifts tillvaratagande

kunde anses erforderlig. Till förekommande av att kostnaderna för luftfartskommittén

stege till alltför stora belopp syntes kommittén emellertid böra inkallas

allenast i stora och principala frågor.

Statskontoret har framhållit, att då behovet av en sådan kommitté till väsentlig

del måste grunda sig på rent flygtekniska och därmed förbundna ekonomiska

förhållanden, hade statskontoret svårt att uttala något mera bestämt omdöme

i saken. Statskontoret ville emellertid icke underlåta att framhålla, hurusom

för kommittén syntes vara tillämnad en ställning, vilken mycket påminde örn

den, som tillkomme de nuvarande fullmäktige vid vissa statsförvaltningar. Mot

detta fullmäktigesystem hade såsom bekant rests åtskilliga anmärkningar, och

man hade också under de senare åren sökt att i möjligaste mån inskränka detsamma.

Vid sådant förhållande syntes det statskontoret tvivelaktigt, örn man

nu borde, såvida icke synnerligen vägande skäl därtill förelåge, på ett nytt område

införa en likartad organisation. Statskontoret ville därför ifrågasätta, örn

icke det behov av tillgång på särskild sakkunskap, som i vissa fall kunde yppa

sig för luftfartsmyndigheten och Kungl. Majit, skulle kunna tillgodoses genom

att endast för tillfället tillkallades sådana personer, som enligt förslaget skulle

placeras i kommittén.

Aeroklubben finner den motivering de sakkunniga anfört för berörda förslag

icke övertygande och ifrågasätter, huruvida staten genom nämnda kommitté

kan på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig från trafikflygningen

härledande erfarenheter.

På sätt statskontoret påpekat, skulle den föreslagna kommittén, vilken de

sakkunniga tänkt skola sammanträda med vissa regelbundna mellanrum, exempelvis

en gång i månaden, fullgöra åligganden, motsvarande dem, vilka tillkomma

fullmäktige i vissa ämbetsverk. Yad angår sådana fullmäktige anhöll

riksdagen i skrivelse den 20 april 1926 (nr 154), att Kungl. Majit måtte verkställa

en förutsättningslös utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigesystemet

inom statsförvaltningen och de affärsdrivande verken borde avvecklas,

begränsas eller bibehållas ävensom i övrigt förenklingar och besparingar på

detta och närbesläktade områden kunde vinnas. Sedan chefen för finansdepartementet

jämlikt Kungl. Majits bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga

för verkställande av den av riksdagen begärda utredningen, avgåvo

de sakkunniga den 12 november 1926 betänkande, i vilket föreslogos begränsningar

medförande eli icke oväsentlig kostnadsbesparing uti ifrågavarande avseende.

Åtskilliga av de sakkunnigas förslag hava sedermera genomförts.

I enlighet med den ståndpunkt, som sålunda av statsmakterna intagits, torde

man böra iakttaga stor varsamhet ifråga örn utsträckning av fullmäktigesystemet

eller liknande anordningar till nya områden. Inom kommunikationsdepartementet

finnes redan nu anställd en beträffande luftfart sakkunnig person,

Departements
chefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Extra besiktningar

av

luftfartyg.

58 Kungl. Majus proposition nr 112.

vilken yttrar sig i luftfartsärenden, vare sig- rle skola föredragas inför Kungl.

Majit eller avgöras av luftfartsmyndigheten. Denne sakkunnige är nödvändig

för arbetet inom departementet oell kan icke ersättas av den ifrågasatta ständiga

kommittén. Tillsättandet av en sådan kommitté skulle därför medföra,

att inom kommunikationsdepartementet beträffande luftfarten funnes två sakkunniga

institutioner, vilket knappast torde vara förenligt med strävandena att

åstadkomma besparingar och förenkling inom statsförvaltningen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det möjligen kan befinnas lämpligt

att nyssnämnde, i departementet redan anställde sakkunnige — beträffande

vilken jag. till följd av de ökade anspråk som numera måste ställas på honom,

föreslagit, att han skall få utsträckt tjänstgöring och att samtidigt hans arvode

höjes — blir granskningsman inom det statsunderstödda företaget, varigenom

erforderlig kontakt mellan detta samt kommunikationsdepartementet och luftfartsmyndigheten

skulle upprätthållas.

Örn jag alltså icke kan förorda tillsättandet av en ständig luftfartskommitté,

synes det mig dock lämpligt och riktigt att, såsom kommerskollegium hemställt,

vid behandling inom kommunikationsdepartementet av stora och principiella frågor

rörande luftfarten till rådplägning inkallas representanter för i luftfartsfrågor

särskilt intresserade centrala ämbetsverk och militära myndigheter samt ombud

för övriga kommunikationsmedel och näringslivet. Det sätt, på vilket

kommerskollegium tänkt sig, att sådana rådplägningar skulle äga rum, synes

närmast överensstämma med anordnandet av det av de sakkunniga föreslagna

luftfartsrådet. Något beslut i förevarande avseende synes emellertid icke nu

påfordras, utan lär det få ankomma på Kungl. Majit, att, då frågor av den av

kommerskollegium antydda arten förekomma, fatta beslut, på vilket sätt representanter

för myndigheter och övriga intresserade skola beredas tillfälle att

yttra sig och göra sin mening gällande.

I proposition nr 93 till 1925 års riksdag angående befrämjande av lufttrafik

(sid. 46 och 47) framhölls behovet av att luftfartsmyndigheten finge möjlighet

föranstalta därom att — förutom de efterbesiktningar av luftfartyg, som enligt

gällande författningar med bestämda tidsmellanrum skola företagas — vid vissa

tillfällen, som icke på förhand vore kända för luftfartygets ägare, besiktning

verkställdes av luftfartyg, som ginge i regelbunden trafik. Jämväl länsstyrelse

borde hava möjlighet att besluta örn sådan besiktning, därest länsstyrelsen hade

anledning antaga, att trafikflygplan icke vore i fullt trafikvärdigt skick. Föredragande

departementschefen föreslog, att ersättning för besiktningsmans resor

i fall som nämnts skulle utanordnas från sjätte huvudtitelns förslagsanslag till

rese- och traktamentspenningar, samt att fastställt arvode för själva besiktningen

skulle utgå från anslaget till understöd av regelbunden luftfart.

Sedan vad sålunda föreslagits av riksdagen lämnats utan erinran, har av

Kungl. Majit utfärdats författningsbestämmelse, att beträffande luftfartyg,

som användes för yrkesmässig luftfart, luftfartsmyndigheten äger, när helst

sådant finnes påkallat för kontroll av fartygets luftvärdighet, föranstalta örn

besiktning av fartyget genom besiktningsman för luftfartyg. Finnes skälig an
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

59

ledning till antagande, att dylikt luftfartyg ej är luftvärdigt, äger jämväl länsstyrelse,

inom vars område luftfarten äger rum, föranstalta örn sådan besiktning.

Erforderliga föreskrifter hava även meddelats statskontoret angående ersättningarnas

utbetalning.

Dylika extra besiktningar hava årligen på uppdrag av luftfartsmyndigheten

verkställts beträffande aktiebolaget Aerotransports flygplan. Ingen länsstyrelse

har däremot hittills föranstaltat örn sådan besiktning.

Enligt det av mig tillstyrkta förslaget till avtal med ett statsunderstött luftfartsföretag

skulle detta tillförsäkras rätt att, om stadgade trafikprestationer

ordentligt fullgöras, utbekomma hela anslaget till understöd av regelbunden

luftfart med undantag endast av det belopp, som åtgår för utbetalning av arvodet

till den hos företaget anställde, av Kungl. Majit förordnade granskningsmannen.

Gottgörelse för extra besiktningar, varom nu är fråga, lär, därest sådant kontrakt

avslutas, icke kunna utgå från omförmälda anslag, utan synes ett mindre

särskilt anslag böra beviljas för ändamålet. Det torde kunna bestämmas till

1,000 kronor.

För budgetåret 1929/1930 har riksdagen anvisat till väderlekstjänst för luftfarten

ett extra anslag av 15,300 kronor samt till telegramkostnader för väderlekstjänst

för luftfarten ett extra förslagsanslag av 7,000 kronor.

Genom beslut den 24 maj 1929 har Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade

anslagen till förfogande av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

samt föreskrivit, att anslaget å 15,300 kronor skulle användas i huvudsaklig

överensstämmelse med den fördelning å olika poster, som intagits i statsverkspropositionen

till 1929 års riksdag.

I skrivelse den 18 oktober 1929 har styrelsen för statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt avgivit förslag angående de anslag till väderlekstjänst

för luftfarten, som för budgetåret 1930/1931 borde äskas av riksdagen.

Därvid har fogats en skrivelse från anstalten, varuti framhålles, att till följd

av den starka ökningen av lufttrafiken det icke vore möjligt för anstalten att

upprätthålla en tillfredsställande väderlekstjänst utan en betydande ökning

av härför utgående anslag. Redan under budgetåret 1929/1930 blev det med

hänsyn till försöken med nattpostflygningar nödvändigt att anvisa särskilda

medel för anställande av extra personal vid Malmö flygplats under tiden för

nämnda flygningar, och det var endast genom biträde av personal från anstaltens

militärmeteorologiska avdelning, som väderlekstjänsten vid Stockholms

flyghamn kunde nödtorftigt uppehållas under tiden för nattpostflygningarna

till och från Stockholm. Anstalten har därför hemställt om medel till anställande

av ökad personal.

Beträffande S t o c kholms stads flygplats vid Linda rängen

har anstalten föreslagit, att liksom innevarande budgetår skulle utgå

arvode till en meteorologassistent under 6 månaders dagtrafik. Dessutom har

hemställts örn medel till anställande av särskild meteorologassistent under en

beräknad natträsk av 7 månader. Däremot syntes man ej för närvarande behöva

räkna med anslag till reservpersonal, alldenstund genom samarbete med

Departements
chefen.

Väderlekstjänst

för

luftfarten.

Telegramkostnader

för

väderlekstjänst

för

luftfarten.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

60 Kungl. Majus proposition nr 112.

anstaltens väderlekstjänst behövliga lättnader för personalen torde kunna,

åvägabringas.

Vad angår Kalmar flygplats anser anstalten, att det med hänsyn till

stadens läge och betydelse vore önskvärt, att där funnes en meteorologassistent

åtminstone under de 4 månader, då nattflygning komme att pågå. Under tiden

för dagflygningarna, likaledes 4 månader, syntes ett observationsarvode av 50

kronor för månad böra utgå till den, som handhade de meteorologiska observationerna.

För flyghamnens förseende med viss meteorologisk utrustning, särskilt

vindmätare, behövdes ett anslag av 300 kronor.

För Malmö flygplats torde liksom hittills dagtrafiktjänstgöringen

böra beräknas för hela året och nattrafiktjänstgöringen för en tid av 6 månader.

Under sistnämnda tid erfordrades ytterligare en meteorologassistent och en

radiotelegrafist. Vid denna station behövdes dessutom en komplettering av

radioutrustningen, som efter flygväderlekstjänstens överflyttning till nya lokaler

numera kunde ordnas så att den bättre motsvarade de krav, som måste

ställas på densamma.

Redan ett föregående år hade anstalten framhållit behovet av att i Göt eb

o r g funnes en flygmeteorolog. Med hänsyn till den planerade nättrafiken

ansåge sig anstalten liksom beträffande Kalmar böra föreslå anställande av en

meteorologassistent under 3 månader. Under tiden för dagtrafiken föresloges

ett observatörsarvode ä 50 kronor vid flygplatsen. Antalet extra observationsstationer

borde höjas från 5 till 6 med hänsyn till vikten av rapporter rörande

de lokala dimförhållandena söder om Göta älvs utlopp, varjämte observatörsarvodet

föresloges till 20 kronor pr månad liksom beträffande de under Kalmar

flyghamn uppförda observationsarvodena.

Upprepade gånger hade anstalten ställts inför behovet att tillgodose oförutsedda

försöksflygningar med meteorologisk informationstjänst. Ävenså avfordrades

observatörerna i mycket stor utsträckning extra upplysningar, vilka

man icke kunde begära att de skulle lämna utan någon ersättning. Anstalten

har därför föreslagit, att ett belopp av 1,500 kronor måtte uppföras för diverse

utgifter, extra informationstjänst vid försöksflygningar, tilläggsarvoden åt

observatörer för extra meddelanden och avlönande av reservpersonal vid nattflygningst

j änsterna.

Det för budgetåret 1929/1930 anvisade extra förslagsanslaget å 7,000 kronor

till telegram k osti! ader för luftfartens väderlekstjänst

föresloges utgå med oförändrat belopp.

Med hänsyn till den betydelse en lämpligt anordnad väderlekstjänst har för

luftfartens säkerhet anser jag mig böra i huvudsak tillstyrka styrelsens för statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt förslag till anslag för väderleksunderrättelser

under nästa budgetår. Endast i ett avseende synes någon minskning

böra äga rum. Bland de av anstalten upptagna beloppen ingår den beräknade

kostnaden för väderleksunderrättelser under en kortare period år 1930 för då

tillämnad nattlufttrafik mellan Stockholm och Malmö utmed svenska ostkusten.

Ännu är icke bestämt, om en sådan nattlufttrafik skall komma till stånd. Därest

emellertid så bliver fallet, synes även utgiften för därav föranledd väderlekstjänst

böra bekostas av vederbörande postverk, enär nattflygningen så gott som

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj-.ts proposition nr 112.

uteslutande skulle tillgodose ett postalt intresse. I det förslag till stat för väderlekstjänst,

som förelädes 1929 års riksdag, fanns icke upptaget något belopp till

väderleksunderrättelser för den sommaren år 1929 anordnade nattlufttrafiken.

Däremot medgav Kungl. Majit den 24 maj 1929, att besparingar, som kunde

uppstå å vissa poster i det av riksdagen för budgetåret 1928/1929 till väderlekstjänst

för luftfarten anvisade extra anslaget av 13,600 kronor finge användas

till bestridande av kostnader för den utökning av personalen vid Malmö flygmeteorologiska

station, som under tiden 30 maj—28 juni 1929 kunde bliva erforderlig

i anledning av då pågående försök med nattpostflygningar mellan

Sverige och västra Europa. Kungl. Majit torde böra vara oförhindrad att förfara

på liknande sätt, därest besparingar skulle uppkomma å nu ifrågasatta

anslag.

Yad angår de nattpostflygningar, som innevarande år antagas komma att

utföras av utländska luftfartsföretag, böra väderleksunderrättelser för desamma

liksom för annan utländsk luftfart inom Sverige bekostas av staten.

Genom artikel 35 i internationella luftfartskonventionen, vartill Sverige anslutit

sig, hava nämligen de fördragsslutande staterna förbundit sig att i möjligaste

mån ombesörja fortlöpande eller speciella väderleksunderrättelser inom sina

respektive områden. I enlighet härmed erhåller aktiebolaget Aerotransport utan

kostnad erforderliga väderleksunderrättelser vid luftfart över utländskt territorium.

Följande sammanställning utvisar de anslag till väderlekstjänst för luftfarten,

som anvisats för budgetåret 1929/1930, de av anstalten för budgetåret

1930/1931 begärda anslagen samt de belopp, som jag anser nu böra för ändamålet

äskasi

1929/30.

1930/31.

1930/31.

Anvisat.

Anstaltens förslag.

Förordade belopp.

Kronor

Sunnea

kronor

Kronor

Summa

kronor

Kronor

Summa

kronor

Gemensamma utgifter (12 män.).

Extra nattobservationer å 20 kr. per

månad vid 5 platser ..................

Dito dito vid 7 platser..................

Dimobservationer vid 8 platser å 50

öre per observation ..................

1,200

200

1,400

1,680

1,680

Dito vid 20 platser å 50 öre per

observation ..............................

Diverse utgifter ...........................

500

1.500

3,680

500

1.500

3.680

Stockkolms flyghamn.

A. Dagtrafik.

Arvode åt en meteorologassistent

under 6 månader ..................

Expenser....................................

2,052

250

2.302

2,052

250

2,052

250

B. Nattrafik.

Arvode åt en meteorologassistent

under 7 månader .....................

2.142

4.444

1,224

Dito under 4 månader .................

1

3.52G

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 112.

1929/30.

1930/31.

1930/31.

Anvisat.

Anstaltens förslag.

Förordade belopp.

Kronor

Summa

kronor

Kronor

Summa

kronor

Kronor

Summa

kronor

Kalmar flyghamn

A. Dagtrafik.

Extra observationsarvoden å 20 kr.

per månad vid 7 stationer under

6 månader.........................

840

840

Dito dito under 4 månader............

Observatörsarvode å 50 kr. per må-

560

200

560

nåd vid flyghamnen .................

200

Utrustning ....................

300

300

B. Natträsk (4 män.).

Arvode åt en meteorologassistent

Extra observationsarvoden å 30 kr.

1,224

1,224

per månad vid 7 stationer .........

840

3,124

840

3,124

Malmö flygplats (12 mån.).

A. Dagtrafik.

Arvode åt en meteorologassistent

3,816

3,816

3,816

» » » radiotelegrafist......

Extra pilotballongobservationer å 3

3,060

750

3,060

750

3,060

kr. per gång.......

750

Expenser ............

707

500

500

Yindstötsmätare ........................

1,300

9,633

Komplettering av radioutrustningen

1,500

1,500

9.626

B. Xattrqftk (6 män.).

Arvode åt en meteorologassistent

1,704

Extra radiotelegrafist....................

1,530

» observationsarvoden å 30 kr.

per månad vid 10 stationer........

1,800

14,660

Göteborgs flygplats.

A. Dagtrafik.

Extra observationsarvoden å 15 kr.

per månad vid 5 stationer under

6 månader.................................

450

Dito å 20 kr. per månad vid 6 sta- tioner under 4 månader ............

Extra observationsarvoden å 50 kr.

480

480

per månad vid Torslanda under

6 månader. ..

300

Dito dito under 4 månader............

Extra pilotballongobservationer å 3

200

200

kr. per gång..............................

375

1,125

250

250

930

B. Nattrafik (3 män.).

Arvode åt en meteorologassistent

Extra observationsarvoden å 30 kr.

990

per månad vid 6 stationer . .....

540

2,460

Summa kronor

15,300

28,368

20,886

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112. 63

I jämnat tal torde alltså till väderlekstjänst för luftfarten böra av riksdagen

begäras ett extra anslag av 20,900 kronor.

Till telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten torde liksom för

budgetåret 1929/1930 böra upptagas ett förslagsanslag å 7,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa

1) till understöd av regelbunden luftfart ett

extra reservationsanslag av .............. kronor 500,000;

2) till undersökning och kostnadsberäkning av

en nattflygled Malmö—Göteborg—norska

gränsen ett extra reservationsanslag av .... » 5,500;

3) för biträde vid handläggning av ärenden rörande

luftfart ett extra anslag av........ » 11,600;

4) för extra besiktningar av luftfartyg ett extra

anslag av ........................... » 1,000;

5) till väderlekstjänst för luftfarten ett extra

anslag av ............................ » 20,900;

samt

6) till telegramkostnader för väderlekstjänst för

luftfarten ett extra förslagsanslag av .... » 7,000.

Till vad departementschefen sålunda hemställt, vari

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departe
mentschefens
hemställan.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 112.

Bilaga.

Sakkunnigas förslag till avtal mellan staten och luftfartsbolag.

Mellan Kungl. Majit och Kronan samt......................, här nedan

benämnt bolaget, slutes följande avtal.

§ 1.

Bolaget äger att för åren 1931—1935 på nedan angivna villkor åtnjuta

statsunderstöd för regelbunden luftfart.

§ 2.

Statsunderstöd utgår under förutsättning att regelbunden luftfart upprätthålles

med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—Amsterdam

under hela året (minst 360 dubbelturer) och å linjen Stockholm—Helsingfors

rinder åtta månader (minst 240 dubbelturer). Halva antalet turer å vardera

linjen skall utföras av bolaget med egna maskiner och egen personal, och den

andra hälften av turerna förutsattes utförd av samtrafikerande främmande

bolag. För året 1931, betraktat såsom övergångsår, må trafiken å Amsterdamlinjen

begränsas till 10 månader.

Såsom understöd åt bolaget för dess halvpart av nämnda trafikprestationer

utbetalar statsverket för vart och ett av åren 1931—1935 700,000 kronor.

§ 3.

Morn. 1. Nödgas bolaget genom väderlekshinder eller tillfälliga maskinskador

eller dylikt helt eller delvis inställa vissa turer, skall bolaget dock icke

vara skyldigt vidkännas minskning i understödet, så framt under året presterats,

efter flygkilometer räknat, minst nedan angivna procenttal av de turer,

som enligt § 2 skolat utföras:

r Amsterdam- Helsingfors
linjen

linjen

1931, 1932 .................... 92 % 94 %

1933 .......................... 93 % 95 %

1934 .......................... 94 % 96 %

1935 .......................... 95 % 97 %

Mom. 2. Bliva i övrigt enstaka turer inställda eller avbrutna, eller blir trafiken

för viss tid inställd, vare sig på grund av att bolaget icke mäktar utföra

sin anpart av trafiken eller på grund av att erforderlig samverkan till upprätthållande

av reguljär trafik icke kan åstadkommas med samtrafikerande bolag,

skall understödet för året minskas med ett belopp av 2 kronor för varje flygkilometer

varmed bolaget brustit i de prestationer, som enligt § 2, jämfört med

§ 3 mom. 1, skolat utföras.

§ 4.

Uppstår på grund av den förutsatta samtrafiken med främmande bolag eller

av annan anledning fråga örn att förändra trafikprestationerna, antingen så att

bolagets andel i den gemensamma trafiken jämkas, eller att ändpunkterna för

angivna linjer flyttas närmare till eller längre ifrån varandra, eller att trafiken

överflyttas till andra linjer, må överenskommelse därom träffas mellan Kungl.

Majit och bolaget, varvid dock den angivna subventionssumman icke får överskridas.

Innebär förändringen en minskning av bolagets prestationer, skall

bolaget vara skyldigt vidkännas häremot svarande minskning i statsunderstödet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 112.

65

Sådan förändring av trafikprestationerna, som nu sagts, är Kungl. Majit

berättigad påfordra, såvida genom sakkunnig utredning örn förändringens

sannolika ekonomiska innebörd ådagalägges, att bolagets ekonomiska ställning

icke därigenom försämras.

§ 5.

Örn för något år bolagets vinst efter det vederbörliga avskrivningar och i

lag föreskriven reservfondsavsättning verkställts, överstiger 8 % av det inbetalda

aktiekapitalet, skall hälften av detta vinstöverskott avsättas till en

fond, vilkens behållning, i den mån den ej åtgår till täckande av förluster

under kontraktstiden, återbäres till statsverket vid avtalstidens utgång.

§ 6.

Bolaget åligger att på anfordran av Kungl. Majit utföra annan verksamhet

på luftfartens område mot det att bolagets kostnader härför ersättas.

_§ 7.

Därest icke bolaget, även i tekniskt och ekonomiskt avseende, handhaver

verksamheten på sätt, som Kungl. Majit finner tillfredsställande, äger Kungl.

Majit uppsäga avtalet till upphörande sex månader efter uppsägningen.

Om till följd av förändrade omständigheter verksamheten icke kan upprätthållas

utan betydande förlust för bolaget, äger bolaget uppsäga avtalet till

upphörande sex månader efter uppsägningen.

§ 8.

För den avtalade linjetrafiken skall bolaget uteslutande använda flygplan

av minst samma lastförmåga, snabbhet, säkerhetsgrad och standard som de i

svensk luftfart hittills använda maskinerna Junkers G 23 och G 24. Bolaget

åligger att, örn så utan olägenhet för trafikens ekonomi och säkerhet kan ske,

använda flygplan och motorer av svensk tillverkning.

§ 9.

Yad i gällande författningar föreskrives angående luftfart, skall i tillämpliga

delar gälla jämväl för här avtalade trafik.

Kungl. Majit äger fastställa taxa för personer och gods samt tidtabeller

ävensom de regler för trafiken, som kunna befinnas erforderliga.

Därest annan överenskommelse icke träffats mellan bolaget och vederbörande

postverk, beräknas ersättning för befordran av brevpost enligt de

grunder, som föreslagits av luftfartsbolagen vid luftpostkonferensen i Haag,

eller enligt de grunder, som framdeles kunna komma att antagas vid en liknande

konferens. Kan överenskommelse om ersättning icke uppnås mellan

svenska postverket och bolaget, äger Kungl. Majit därom bestämma.

För förlust eller skada å postförsändelse under den tid, bolaget enligt

postverkets bestämmelser ansvarar för densamma, skall bolaget gottgöra postverket

med det belopp, som postverket kan visa sig hava författningsenligt

utgivit i anledning av förlusten eller skadan.

§ 10.

Post skall hava företrädesrättighet till befordran framför annat gods och

passagerare.

Det åligger bolaget att vid bedrivande av sin godstransportrörelse tillse, att

persontrafikrörelsen icke därav otillbörligt hämmas.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 89 haft. (Nr 112.) 258 ao 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

§ IL

Kungl. Maj:! äger utse en jourhavande granskningsman och rådgivare,

vilken av bolaget skall avlönas nied belopp, som Kungl. Majit bestämmer.

Granskningsmannen åligger att, ur synpunkten av statens intresse av att

en fullgod lufttrafikrörelse åstadkommes förmedelst statsunderstödet, oavlåtligen

följa bolagets verksamhet och därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt

trafikanordningarnas tjänlighet för allmänhetens betjänande samt åt rörelsens

ekonomi. Granskningsmannen är skyldig att med råd bistå bolaget.

Bolaget åligger att bereda granskningsmannen tillfälle till fullständig inblick

i bolagets verksamhet. Innan bolaget fattar beslut av större räckvidd,

t. ex. angående samtrafiksöverenskommelse med annat luftfartsbolag eller angående

inköp av ny luftfartsmateriel eller angående större utvidgning av

verksamheten eller dylikt, skall bolaget giva granskningsmannen underrättelse

därom. Finner denne beslut eller åtgärd icke vara med statens intresse förenligt,

har han att därom framställa erinran, och om saken är av större betydelse

och rättelse icke vinnes, har han att därom giva Kungl. Majit eller luftfartsmyndigheten

underrättelse.

§ 12.

Preliminär utbetalning av statsunderstöd verkställes månadsvis i efterskott

i förhållande till trafikprestationen under månaden; utbetalning sker på rekvisition

av bolaget, försedd med granskningsmannens attest. Vid årets utgång

upprättas slutavräkning för året att underställas Kungl. Majit, åliggande det

bolaget att återbära, vad genom månadsrekvisitionerna tilläventyrs för mycket

uppburits.

§ 13.

Morn. 1. Bolagets aktiebrev skola vara ställda till viss man. Av bolagets

aktier må vid varje tid högst en femtedel eller, om aktier med olika röstvärde

finnas, allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör högst en femtedel

av röstetalet för bolagets samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas

av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt

aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt

aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, som i 2 § av lagen den

30 maj 1916 avses.

Mom. 2. Ledamöterna av bolagets styrelse skola vara i Sverige bosatta

svenska medborgare.

Mom. 3. Kungl. Maj :t utser en revisor och en suppleant för honom att å statens

vägnar deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.

Till sådan revisor skall bolaget utbetala ersättning med belopp, som i

brist av åsämjande bestämmes av Kungl. Majit.

Mom. 4. I bolagets tjänst anställda personer skola vara svenska medborgare,

såvida icke Kungl. Majit för särskilt fall medgiver undantag.

Mom. 5. På anfordran av luftfartsmyndigheten skall bolaget lämna av myndigheten

angiven person tillfälle att bese bolagets anläggningar och flygmateriel

samt granska bolagets dagböcker och journaler m. m.

Morn. 6. Vid krig eller fara för krig skall all bolaget tillhörig flygmateriel

på anmodan omedelbart ställas till statens förfogande mot ersättning enligt de

grunder, som stadgas i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

§ 14.

Statsverket är berättigat att vid avtalstidens utgång inlösa bolagets tillhörigheter

och trafikmateriel med belopp, som bestämmes av fem gode män, av vilka

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 67

Kungl. Maj :t utser två och bolaget två, varefter de fyra sålunda valda tillkalla

den femte.

§ 15.

Därest efter utgången av detta avtals giltighetstid statsverket fortsätter att

understödja luftfart på här omnämnda linjer, må bolaget, därest icke särskilda

skäl däremot äro, företrädesvis komma ifråga som kontrahent vid det nya avtal,

som staten kan vilja sluta.

REGISTER.

Sid.

Under år 1929 bedriven regelbunden luftfart................................................... 1

Statsunderstöd av regelbunden luftfart ........................................................... 6

Avtal med det statsunderstödda företaget......................................................... 25

Luftpostbefordran ............................................................................................... 34

Nattlufttrafik .................................................................................... 40

Försöksflygningar nattetid för postbefordran ................................................... 46

Radiotjänst för luftfarten................................................................................... 50

Kompletteringsarbeten vid Bulltofta flygplats ................................................... 50

Instrumentflygning ............................................................................................ 50

Inhemsk flygindustri .......................................................................................... 50

Biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart .................................... 52

Ständig luftfartskommitté.................................................................................... 55

Extra besiktningar av luftfartyg ....................................................................... 58

Väderlekstjänst för luftfarten........................................................... 59

Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten ....................................... 59

Departementschefens hemställan ....................................................................... 63

Bilaga.

Sakkunnigas förslag till avtal mellan staten och luftfartsbolag ..................... 64

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1930:170 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd av regelbunden luftfart m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten