Sök i Ratio Lex

Angående särskilt understöd till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna på grund av kronoparkskolonisation m. m

1930-02-14 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:116, Angående särskilt understöd till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna på grund av kronoparkskolonisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående särskilt understöd

till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna

på grund av kronoparkskolonisation m. m.; given Stockholms

slott den 14 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Beg euten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

härefter departementschefen, statsrådet Lindskog:

Under punkt 199 av 1930 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på proposition angående särskilt understöd

till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna på grund av

kronoparkskolonisation m. m., för ändamålet för budgetåret 1930/1931 beräkna

ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor.

Sedan utredningen i ärendet numera slutförts, anhåller jag att ånyo få

anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 92 käft. (Nr 116—117.)

Särskilt understöd

till

skolväsendet

i vissa skoldistrikt

inom

Norrland och

Dalarna.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Frågans

behandling

vid 1925 års

riksdag.

Kungörelsen

den 26 juni

1925 nr 291.

Åtgärder

med anledning

av

jordbruksutskottets

hemställan i

utlåtande

67/1925.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

I en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 90, framlade Kungl.

Majit för riksdagen förslag angående kolonisation å kronoparker i Norrland

och Dalarna. I nämnda proposition föreslogs — under § 29 av ett vid

propositionen fogat »Förslag till allmänna grunder för upplåtande av kolonat

å kronoparker i Norrland och Dalarna» — att det skulle ankomma på

Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och i vad mån understöd skulle lämnas

vederbörande skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd huvudsakligen

för kolonisters barn, genom avgiftsfritt upplåtande under nyttjanderätt från

kronopark av för ändamålet erforderlig mark och kostnadsfritt tillhandahållande

å rot av erforderligt virke.

Vid sin anmälan inför Kungl. Majit av ifrågavarande ärende uttalade

därjämte dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, att

han icke vore i tillfälle att då taga ställning till väckt fråga örn eventuellt

ytterligare statligt understöd åt vissa skoldistrikt i form av särskilt bidrag

till skolbyggnaders uppförande och till inackordering av skolbarn i skolhem

eller enskilda hem. Enligt departementschefens mening borde denna fråga

för övervägande överlämnas till ecklesiastikdepartementet.

I två vid riksdagen med anledning av Kungl. Majits ovanberörda proposition

väckta motioner (1:249 och II: 374) framhölls, att i sagda § 29 borde

utsägas, att skattetyngd skolkommun, som ådroges ökade kostnader för

barn, tillhörande kolonister — särskilt sådana, som inflyttade från annan

kommun även borde kunna erhålla understöd utöver vad i propositionen

föreslagits.

I sitt i ärendet avgivna, av riksdagen i skrivelse den 30 maj 1925, nr

299, godkända utlåtande, nr 67, anförde jordbruksutskottet, att utskottet

icke ville förneka, att fog funnes för motionärernas hemställan, samt att

utskottet förutsatte, att berörda fråga gjordes till föremål för Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet genom utredning på sätt departementschefen ställt i utsikt.

Den 26 juni 1925 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse, nr 291, angående

allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna, i vilken kungörelse under § 29 bestämmelser utfärdats rörande

understöd åt skoldistrikt genom avgiftsfritt upplåtande av mark och kostnadsfritt

tillhandahållande av virke på sätt i propositionen nr 90/1925

föreslagits.

I skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 2

juni 1925 anhöll dåvarande chefen för jordbruksdepartementet — under

hänvisning till vad som rörande frågan om skolväsendet för kolonisters

barn förekommit vid 1925 års riksdag — att chefen för ecklesiastikdepartementet

ville taga under övervägande frågan om ytterligare statsunderstöd,

utöver vad som av nämnda riksdag medgivits, åt vissa skoldistrikt för skolväsendets

ordnande för kolonisters barn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Den 23 juli 1925 anbefalldes skolöverstyrelsen att verkställa närmare utredning,

huruvida och i sådant fall under vilka villkor ifrågasatt ytterligare

statsunderstöd borde utgå för skolor, anordnade för barn till kolonister å

kronoparker i Norrland och Dalarna; och skulle skolöverstyrelsen äga att,

när omständigheterna befunnos därtill föranleda, till Kungl. Majit inkomma

med yttrande och förslag i ämnet.

Med skrivelse den 13 juli 1926 inkom skolöverstyrelsen till Kungl. Majit

med yttrande och förslag i ämnet samt överlämnade därvid utlåtanden i

ärendet av vederbörande folkskolinspektörer ävensom av domkapitlen i

Uppsala, Västerås, Härnösand och Luleå.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande till en början erinrat, att överstyrelsen

i sitt den 17 oktober 1922 över kolonisationskommitténs betänkande avgivna

utlåtande beträffande frågan, huru den ungdom, som uppväxte i de

av kolonaten nybildade hemmen å de vidsträckta och kommunikationsfattiga

norrländska skogstrakterna, kunde beredas möjlighet att erhålla

erforderlig skolundervisning, sammanfattat sitt anförande sålunda:

1) Innan kolonat upplåtas, böra genom vederbörande folkskolinspektörs

försorg införskaffas upplysningar, huru undervisningen av barnen inom det

tilltänkta koloniområdet lämpligen må kunna ordnas.

2) I främsta rummet böra kolonat upplåtas på sådana platser, där möjlighet

finnes för kolonisternas barn att begagna sig av redan befintliga

skolor.

3) Därest dylik möjlighet ej förefinnes, böra kolonat sammanföras i så

stora grupper — exempelvis 8 eller 10 — att verkliga förutsättningar med

hänsyn till blivande lärj ungantal ej saknas för upprättande av särskild skola

för koloniområdet.

4) Endast i vissa undantagsfall böra, då skola ej finnes upprättad i närheten,

kolonat upplåtas i så små grupper, att barnens undervisning måste

tillgodoses genom deras inackordering i skolhem eller enskilda hem på plats,

där skola finnes.

5) Vid upprättande av skola för kolonistbarn bör staten, intill dess

frågan om statsbidrag till folkskolebyggnader i allmänhet blivit löst, lämna

understöd dels genom avgiftsfritt upplåtande av för ändamålet erforderlig

mark, dels genom bidrag till skolbyggnadernas uppförande till en omfattning,

som med hänsyn till vederbörande skoldistrikts ekonomiska förhållanden

i varje särskilt fall prövas lämpligt och rättvist.

6) Då för kolonistbarns undervisning inackordering av ifrågavarande

barn på annan ort måste tillgripas, bör staten härtill lämna bidrag i överensstämmelse

med vad i fråga om statsbidrag till vissa skoldistrikt inom

Västerbottens och Norrbottens län för inackordering av skolbarn i skolhem

eller enskilda hem genom nådiga kungörelsen den 27 februari 1920 (nr 144)

är föreskrivet.

Härefter har skolöverstyrelsen erinrat därom, att genom särskilda beslut

på därom gjord framställning tomter för skolbyggen kostnadsfritt hava

upplåtits.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Genom beslut den 31 december 1921 medgavs sålunda, att ett område

om 4,900 kvadratmeter å kronoparken Råneträsk inom Porjus revir finge

till Gällivare församlings skolråd kostnadsfritt upplåtas, att av skolrådet

med nyttjanderätt innehavas tillsvidare och så länge det vore för det avsedda

ändamålet använt, under villkor att skolrådet uppsatte och underhölle

hägnad omkring området mot kronoparkens övriga mark. Vidare medgavs

genom beslut den 26 augusti 1921, att erforderligt område å Djupsjö kronopark

vid Gransjö järnvägsstation, dock högst 1 hektar, finge under vissa

närmare angivna villkor till Edefors församling för uppförande av skolhus

mot en årlig avgift av 10 kronor upplåtas, och genom beslut den 16 november

1923 medgavs, att till tomt för skola å kolonisationsområdet i Pite kronopark

finge till Hortlax församling motoen årlig avgift av 10 kronor upplåtas

ett område av omkring 1 hektar. A de båda sistnämnda kolonisationsområdena

beviljades jämväl fritt virke på rot för uppförande av ifrågavarande

skolhus med tillhörande uthusbyggnader jämte stängsel. Vidare

har överstyrelsen bringat i erinran, att genom beslut vid 1922 års riksdag

bestämdes, att fria skoltomter skulle tillhandahållas även å vissa andra kolonisationsområden.

Vidare meddelar skolöverstyrelsen, att vid skilda tillfällen av kolonister

klagomål anförts rörande vissa skoldistrikts åsidosättande av skyldigheten

att för kolonisternas barn anordna undervisning på lämpligt sätt. Beträffande

dessa framställningar ävensom de åtgärder, som med anledning därav vidtagits,

vill jag inskränka mig till att hänvisa till handlingarna i ärendet.

Härefter har så skolöverstyrelsen lämnat en sammanfattande redogörelse

för de av domkapitlen och folkskolinspektörerna i ärendet inhämtade, av

mig i det föregående omnämnda utlåtanden och däri framlagda synpunkter,

varur jag tillåter mig anföra följande:

Domkapitlen i Uppsala, Härnösand och Luleå förorda med instämmande

i överstyrelsens ovannämnda tidigare avgivna utlåtande över kolonisationskommitténs

betänkande ytterligare statsunderstöd till skolväsendet för kolonisters

barn, i den mån sådant understöd efter prövning av varje särskilt

fall kan visa sig erforderligt. — Domkapitlet i Uppsala anser vidare, att

sådant understöd bör lämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

efter vilka statsbidrag utgår till kostnader för skolundervisning åt lotsoch

fyrpersonalens barn. Domkapitlet i Härnösand föreslår — en av domkapitelsledamöterna

har i ämnet anfört avvikande mening — att, utöver

vad av överstyrelsen föreslagits, understöd jämväl borde utgå till anordnande

av skolskjutsar i de fall, då skolfrågan löses på så sätt, att, där barnen

eljest måst inackorderas i hem vid närmaste skola, de i stället genom skoldistriktets

försorg erhålla skjuts till och från skolan. Domkapitlet i Luleå

anser att beträffande de villkor, under vilka kommun må böra ifrågakomma

till erhållande av sådant bidrag, i första rummet borde gälla, att kommunen

vore skattetyngd och hade ringa ekonomisk bärkraft, vidare att kommunen

skulle åtaga sig underhållsskyldigheten av byggnaderna och slutligen att ett

visst antal barn i skolåldern kunde beräknas mera stadigvarande finnas å

kolonatet, exempelvis minst 15 ä 20 stycken, samt att kommunen skulle

ikläda sig skyldigheten att fullgöra de åligganden, som i allmänhet tillkomme

skoldistrikt med avseende på lärares avlöning, lokalernas renhållning, uppvärmning

och belysning m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Domkapitlet i Västerås finner med hänsyn till förhållandena inom stiftet

något ytterligare statsunderstöd för det ändamål, varom nu vore fråga, icke

vara för närvarande erforderligt.

Av folkskolinspektörernas yttranden framgår, att frågan givetvis ställer sig

olika för kolonat, belägna i de mera välbärgade skoldistrikten i Dalarna och

i sydligare nejder överhuvudtaget än i de nordligaste trakterna. Sålunda

hava inspektörerna i vissa inspektionsområden, Upplands, Roslagens, Västmanlands

östra och Hälsinglands norra, förklarat sig icke hava något att

erinra i ärendet, då kolonat å kronoparker icke funnos därstädes och sannolikt

icke inom den närmaste tiden komme att där anläggas. Inspektörerna

i Dalarnas södra och östra områden anse något ytterligare statsunderstöd

för dessa områdens vidkommande icke erforderligt, enär barnen å kolonaten

i sagda områden utan svårighet kunde besöka redan förefintliga skolor. Inspektören

i Dalarnas norra inspektionsområde instämmer häruti, då skoldistrikten,

där kolonat vore under uppförande eller komme att inrättas inom

sistnämnda område, ägde stora skogsmedelsfonder.

Övriga folkskolinspektörer, som i ärendet hörts, synas däremot vara eniga

örn att kommuner, där kolonat förekomma, i allmänhet hava mycket ringa

inkomster i form av skattebidrag från kolonisterna, men att de däremot få

vidkännas ganska dryga utgifter för deras skull och att rättvisa och billighet

kräva, att staten träder hjälpande emellan genom att utöver det understöd

till anskaffande av skollokaler å kolonat, som av Kungl. Majit och

riksdagen medgivits, ytterligare understöd till underlättande av de särskilda

skoldistriktens skyldigheter i fråga om anordnande av undervisning åt kolonisternas

barn lämnas. Beträffande omfattningen av sådant ytterligare statsunderstöd

äro meningarna delade. Flertalet bland dem har framhållit betydelsen

av att då koloniseringen berör kommuner med mycket olika ekonomiska

förutsättningar, omfattningen av statens ytterligare bidrag prövas i

varje särskilt fall med hänsyn till i ärendet förebragt utredning. Förslagbar

framställts, att framställning örn prövning av hithörande frågor borde

göras på sätt som är stadgat angående bidrag till vissa kostnader för skolundervisning

åt lots- och fyrpersonalens barn. Inspektörerna i Stockholmstraktens,

Gästriklands och Medelpads inspektionsområden instämma io överstyrelsens

ovannämnda tidigare gjorda hemställan. Inspektörerna i Ångermanlands

södra, Norrbottens södra och Norrbottens mellersta inspektionsområden

framhålla särskilt vikten av att statsbidrag lämnas till inackordering

i de fall, barnantalet är för ringa för anordnande av särskild skola. Enligt

den sistnämndes förmenande borde frågan örn ytterligare statsbidrag lösas

oberoende av såväl frågan örn statsbidrag till folkskolebyggnader i allmänhet

som ifrågasatt ökat statsbidrag till inackordering av skolpliktiga barn. Inspektören

i Ångermanlands norra inspektionsområde anser, att då barn för

sin skolgång inackorderas vid någon närliggande skola, inbesparas statsbidraget

till en lärares avlöning, och intill detta belopp åtminstone borde kolonathemmen

rent principiellt hållas skadeslösa. — Möjligen skulle skoldistrikt

enligt inspektörens förmenande hava rätt att från statens sida fordra viss

garanti, så att i händelse kolonatet skulle nedläggas, ersättning lämnades

för å skolhuset nedlagda kostnader. Inspektören i Hälsinglands södra inspektionsområde

meddelar, att ytterligare understöd åt vissa skattetyngda

skoldistrikt i form av särskilda bidrag till skolbyggnaders uppförande syntes

honom vara av nöden, exempelvis i Loos skoldistrikt, där åtskilliga kolonisationsområden

funnos. Kolonistbarnen voro hänvisade till andra skolor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

inom distriktet, men de långa och besvärliga skolvägarna hade vållat, att

skolgången ofta varit dålig. Vissa år hade flera av kolonisternas barn helt

uteblivit från undervisningen. Framställningar från kolonisterna örn särskilda

skolor för deras barn hade ej av skoldistriktet, som vore ganska skattetyngt

och hade svårt nog att även i övrigt sörja för behövliga skolor och lokaler,

kunnat bifallas. En eller två skolor särskilt för deras barn syntes inspektören

dock vara motiverade. Inspektören i Jämtlands södra inspektionsområde

anför, att inom detta område talrika exempel funnos på svårigheten

att tillfredsställande lösa skolfrågan för barn, boende i småbyar och enstaka

gårdar i avlägsna skogar. A kolonatet i Ansjö funnos 15 skolpliktiga kolonistbarn,

som samtliga ginge i Ansjö skola, inackordering hade skett i endast

några få fall. Avståndet till skolan vore 4 kilometer för 6 barn, 8

kilometer för 6 och 10 kilometer för 3 barn. Förhållandena tydde på, att

inackorderingsbidrag samt där vägförhållandena sådant medgåve bidrag till

skolskjutsar mest erfordrades. Inspektören i Jämtlands norra inspektionsområde

uttalar, att så länge barnantalet inom kolonatområdet vore så ringa,

att egen skola inom detsamma icke rimligtvis kunde upprättas för kolonisternas

barn, det borde åligga staten att lämna bidrag till inackordering för

barnen vid annan skola, då barnens målsmän icke kunde själva bestrida

denna utgift. När barnantalet inom kolonatområdet blivit så stort, att skola

borde upprättas, borde det åligga staten att helt bekosta uppförandet av

skolhus med tjänstebostad samt förse skolan med möbler och undervisningsmateriel.

Även underhåll av skolhuset och inventarier samt materiel borde

åligga staten, som dessutom borde tillhandahålla bränsle för både skolans

och lärarens behov. Skoldistriktet borde avlöna läraren och uppbära statsbidraget

härtill liksom ock svara för skollokalernas eldning och städning.

Staten borde även bestrida utgifterna för de fortsättningsskolpliktiga barnens

inackordering vid befintlig fortsättningsskola inom kommunen, då föräldrarna

och målsmännen själva icke kunde göra detta. Inspektören i Västerbottens

norra inspektionsområde anför följande. I de fall, då skoldistriktet nödgades

uppföra särskilda skolhus, huvudsakligen avsedda för kolonisters barn,

borde staten lämna bidrag även i form av anslag till själva byggnadskostnaderna

för såväl skolhus som lärarbostäder samt till inventarier och materielanskaffning.

Skulle det till Kungl. Majit överlämnade förslaget örn statsbidrag

till skolhusbyggnader i riket framläggas och vinna riksdagens bifall,

vore ju här förevarande fråga i stort sett därmed löst. Romme detta förslag

däremot icke att under den närmaste tiden föranleda någon Kungl.

Majrts åtgärd, vore det lämpligt, att understöd beviljades i huvudsaklig

överensstämmelse med föreskrifterna rörande bidrag till skolhusbyggnader

inom rikets nordligaste gränsorter. I de fall, då antalet skolpliktiga kolonistbarn

tillfälligtvis vore så stort, att särskild skola för dem lämpligen

borde upprättas men det icke kunde avgöras, örn skolan för framtiden där

borde bibehållas, torde en lämplig utväg vara att förhyra lokaler inom området

och staten ersätta kostnaderna för förhyrning, uppvärmning och städning.

Funnes ej lämpliga lokaler att hyra eller vore barnantalet ringa eller

kolonaten vitt spridda, torde skolundervisning lämpligast kunna anordnas

därigenom, att barnen inackorderades och anslaget härför höjdes i den mån

som erfordrades. Inom området kunde belopp härför för närvarande approximativt

beräknas till 4,500 kronor.

Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde lämnar bland

annat följande uppgifter från sagda område. Det av överstyrelsen fram
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

ställda önskemålet, att kolonat i främsta rummet borde upplåtas på sådana

platser, där möjligheter funnes för kolonisternas barn att begagna sig av

redan befintliga skolor, syntes inspektören endast undantagsvis kunna förverkligas,

enär kolonatens förläggningsort måste bestämmas efter helt andra

grunder och i varje fall utan hänsyn till skolfrågan. Vad som behövde

göras vore att höja det för inackorderingsändamål utgående statsanslaget,

i den mån skolrådens årliga utredningar ådagalade, att sådant behov förelåge.

Ett exempel på att hela skolbyggnaden borde uppföras på statens

bekostnad erbjöde Risbäcks skoldistrikt. Befolkningen i detta distrikt utgjordes

med få undantag av arrendatorer å bolagshemman samt av skogsarbetare

och distriktets ekonomiska bärkraft vore den svagast tänkbara.

Här funnes ett större koloniområde, Saxåmon, där antalet skolpliktiga barn

redan uppginge till 15—20, och behovet av ett skolhus vore ytterst trängande,

men någon möjlighet för distriktet att uppföra ett sådant eller ens

bidraga till kostnaderna härför funnes icke. Beträffande de närmare villkor

och bestämmelser, som borde gälla för skolrådens ansökningar örn statsbidrag,

syntes inspektören föreskrifterna i kungörelsen den 27 februari 1920 angående

statsbidrag till vissa skoldistrikt inom Västerbottens och Norrbottens

län för skolhemsbyggnader och deras inredning kunna i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Folkskolinspektören i Västerbottens mellersta inspektionsområde anför följande.

Att staten tillhandahölle markområde för skolan samt virke på rot

till skolhus, lärarbostäder och områdets inhägnande innebure visserligen en

liten lättnad för skoldistrikten, men inspektören ville erinra örn, att värdet

av denna hjälp, cirka en hektar mark och skog på rot för byggnader och

inhägnad, vore skäligen litet i en ofta avlägset liggande skogstrakt i en

lappmarkssocken. Det vore avverkningen, framforslingen och bearbetningen

av timret samt byggnadernas uppförande, som krävde de största kostnaderna,

vilka i ogynnsamma fall bomme att närma sig priset på fullt förädlat

virke, framforslat till byggnadsplatsen. Den sålunda ifrågasatta hjälpen

till anskaffande av skolhus å koloniområden funne inspektören därför

otillräcklig. I det fall, då det vore påtagligt, att skolhus måste uppföras

huvudsakligen i följd av statens kolonianläggningar, syntes det hårt att pålägga

skoldistrikten hela den kontanta kostnaden för skolhusens uppförande,

framtida underhåll och uppvärmning. I intet fall funne inspektören det

lämpligt, att staten förpliktade sig att för framtiden underhålla husen och

förse dem med erforderligt bränsle, enär detta skulle medföra, att de olika

skolhusen inom ett skoldistrikt skulle komma att sortera under olika myndigheter,

vilket säkerligen komme att medföra åtskilliga olägenheter. Inspektören

ansåge bäst, att skolhus med tomtområde under alla förhållanden överlätes

på skoldistriktet att avgiftsfritt nyttjas, så länge detsamma för avsett

ändamål användes och nöjaktigt underhölles. Beträffande bränsle till skollokaler

och lärarbostäder borde sådant tillhandahållas vederbörande från omgivande

kronopark mot det pris, som för liknande skogsläge gällde på orten.

I de fall, då för kolonistbarns undervisning inackordering av ifrågavarande

barn på annan ort måste tillgripas, borde staten härtill lämna särskilt bidrag

i överensstämmelse med vad i fråga om statsbidrag till vissa skoldistrikt

inom Västerbottens och Norrbottens län för inackordering av skolbarn i

skolhem eller enskilda hem genom kungörelsen den 27 februari 1920 (nitid)

vore föreskrivet.

Inspektören i Norrbottens norra inspektionsområde anser för sin del, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

till ett skolhus för en skola av typ Dl eller B3 åtginge cirka 400 träd, och

värdet av dessa och tomten kunde ej uppskattas så särdeles högt. Största

utgifterna läge i arbetskostnaderna. Skulle därför en verklig lösning av skolfrågan

ske, erfordrades, att staten jämväl lämnade bidrag till dessa. I fråga

örn de finsktalande församlingarna kunde man dock anse, att skolbyggnadsfrågan

vunnit sin lösning, jämväl för kolonaten, genom riksdagens beslut

örn statsbidrag för sådana byggnader, och vilka bidrag efter ansökan i

varje särskilt fall utginge i förhållande till församlingens ekonomiska ställning.

Lämpligaste sättet för ordnandet av kolonatens skolfråga syntes inspektören

vara, att de bestämmelser, som gällde för finsktalande församlingar,

utsträcktes att gälla även skolhus vid kolonat utom det finskspråkiga

området. I de fall där man måste sörja för barnens undervisning genom

inackordering i skolhem eller enskilt hem syntes det inspektören nödvändigt,

att staten lämnade bidrag, avvägt efter distriktens ekonomiska ställning.

Skulle kommunerna ensamma bestrida inackorderingskostnaderna,

bleve följden sannolikt den, att man för att slippa med lägsta möjliga kostnader

inackorderade barnen under halva läsåret vid någon flyttande mindre

folkskola.

För egen del anför skolöverstyrelsen följande:

Enligt ovannämnda kungörelse den 26 juni 1925 angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna

kan skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd huvudsakligen för kolonisters

barn efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall kostnadsfritt

erhålla fri tomt och erforderligt virke å rot. '' Överstyrelsen har förut

bland annat som sin mening framhållit, att staten utom ovannämnda naturaförmåner

också borde lämna kontant bidrag till skolbyggnaders uppförande

i den omfattning, som med hänsyn till vederbörande skoldistrikts ekonomiska

ställning prövas lämpligt och rättvist, och även bidraga till kostnaderna

för inackordering av kolonistbarn, när sådan måste tillgripas. Här

ovan återgivna yttranden av domkapitel och folkskolinspektörer giva också

kraftigt stöd ^ åt denna överstyrelsens mening. Utvecklingen har visat, att

avsevärda svårigheter uppstått i fråga örn tillgodoseende av skolundervisning

för kolonisternas barn, och att denna angelägenhet förorsakar skoldistrikten

betydande särskilda kostnader. De flesta församlingar, inom vilka

kolonat anläggas, äro också hårt skattetyngda och i ekonomiskt hänseende

mindre bärkraftiga.

Härtill kommer, att kolonisationen även i andra avseenden t. ex. i fråga

örn . fattigvård medfört ökade utgifter för kommunerna utan motsvarande

ökning i inkomster genom skattebidrag från kolonisterna. Från flera håll

vitsordas också, att kolonisationen framkallat missnöje och bekymmer inom

församlingarna, och att de icke kunna känna sig förpliktade att utan hjälp

sörja för kolonistbarnens skolundervisning, då kolonaten upprättas utan

någon församlingarnas medverkan och understundom mot deras vilja och

önskan.

Med hänvisning till sitt ovannämnda utlåtande den 17 oktober 1922 och

med stöd av den utredning i frågan, som nu gjorts, får överstyrelsen som

sin mening framhålla, att rättvisa och billighet kräva ökat statsbidrag till

de skoldistrikt, som nödgas vidkännas särskilda kostnader för undervisning

av barn till kolonister.

Ett ökat statsunderstöd för denna angelägenhet bör dock icke enligt över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr lid.

styrelsens mening medföra några undantagsbestämmelser i fråga örn skolväsendets

organisation och ledning. Det bör allt fort åligga de skoldistrikt,

inom vilka kolonaten ligga, att ombesörja lagstadgad skolundervisning för

kolonisternas barn såväl som för andra barn, och skolråd och kyrkostämma

böra även härvidlag på författningsenligt sätt handhava denna angelägenhet.

Att staten genom några sina egna organ i vissa fall skulle upprätta skolor

för kolonisters barn och sedan underhålla dessa, finner överstyrelsen varken

nödigt eller lämpligt.

Statsbidrag för ifrågavarande ändamål bör alltså utgå till skoldistrikt efter

prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Endast genom en sådan

prövning efter samtliga vederbörandes hörande torde det bliva möjligt avgöra,

i vilken omfattning skoldistriktet nödgas vidkännas merkostnader för

sitt skolväsende på grund av kolonat inom församlingen. Därigenom möjliggöres

också nödig hänsyn till den sökande församlingens ekonomiska

bärkraft i allmänhet och till de utgifter, kolonisationen förorsakat kommunen

i fråga örn fattigvård eller i annat avseende. Först efter en sådan allsidig

prövning i varje fall, torde det bliva möjligt avgöra, huru stort statsbidrag

skäligt bör tillerkännas skoldistriktet för kolonistbarnens skolundervisning.

Vad vidare beträffar frågan om i vilken omfattning och på vad sätt statsbidrag

för ovanberörda ändamål bör utgå, vill överstyrelsen till en början

erinra örn det till Kungl. Majit överlämnade förslaget rörande statsbidrag

till uppförande av skolhusbyggnader. Därest detta förslag inom den närmaste

framtiden av Kungl. Majit framlägges för riksdagen och vinner dess

bifall, skulle därmed även nu föreliggande fråga föras närmare sin lösning.

Då emellertid detta förslag måhända ännu på åtskilliga år icke kommer

att leda till praktiskt resultat och sannolikt icke heller skulle möjliggöra

statsbidrag i den utsträckning, som för nu föreliggande ändamål är nödvändigt,

anser överstyrelsen, att framställning lämpligen bör göras om särskilt

anslag till uppförande av skolbyggnader för kolonat i Norrland och

Dalarna och till underlättande av skolgång för kolonisternas barn.

Rörande omfattningen av statsbidrag för detta ändamål anser överstyrelsen

visserligen, att fall kunna förekomma, då staten helt bör bestrida

kostnaderna för nybyggnad av skolhus uteslutande eller huvudsakligen avsedda

för barn till kolonister jämte därför nödiga lärarbostäder. I många

fall torde dock statsbidraget kunna begränsas till endast en del av kostnaderna

för nybyggnad och dess storlek göras beroende av den sökande

församlingens ekonomiska stallning, dess merkostnad i utgifterna för skolväsendet

på grund av inom densamma liggande kolonat, samt av i vad

mån även andra skolpliktiga inom skoldistriktet kunna hänvisas till de närmast

för kolonistbarn uppförda skolhusen.

Enligt överstyrelsens mening bör skäligt statsbidrag också kunna utgå till

skoldistrikt, som på grund av genom kolonats anläggande ökat barnantal

nödgats vidtaga sådana utvidgningar av redan förefintliga för området i

övrigt fullt tillräckliga skolor, att nybyggnad av lokaler därigenom blivit

nödvändiga.

I andra fall, särskilt där man icke med någon grad av visshet kan avgöra,

örn skolan för framtiden kommer att behövas och bibehållas, torde

det vara lämpligt att förhyra lokaler för skola vid kolonatsamhällen. Där

under sådana förhållanden tjänliga lokaler kunna anskaffas genom förhyr
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

ning, synes det överstyrelsen rimligt, att statsbidrag utgår till hela hyres

beloppet eller del därav.

Mångenstädes, där kolonaten ligga spridda och barnantalet är ringa, torde

skolundervisningen lämpligen kunna tillgodoses genom inackordering i skolhem

eller enskilda hem i byar, där skolor med goda skolformer finnas.

Understundom torde i sådana fall skolgången bäst underlättas genom skolskjutsar,

där avstånd och vägförhållanden möjliggöra en sådan anordning.

Aven för sådant ändamål synes statsbidrag vara behövligt. Överstyrelsen

anser sålunda, att i förevarande fall statsbidrag bör utgå både till “uppförande

av skolhus och lärarbostäder och jämväl till underlättande av skolgången

genom inackordering eller anordnande av skolskjutsar.

I fråga örn skolor, upprättade uteslutande för kolonisters barn, böra enligt

överstyrelsens mening skoldistrikten också kunna erhålla statsbidrag till nödiga

inventarier och en första uppsättning av undervisningsmateriel. Däremot

kan överstyrelsen icke dela den av åtskilliga folkskolinspektörer uttalade

meningen, att staten också skulle förpliktiga sig att för framtiden underhålla

både skolhus och inventarier och därjämte bekosta och tillhandahålla

bränsle för både skolans och lärarpersonalens behov. En sådan anordning

skulle medföra, att de olika skolorna inom samma skoldistrikt för

sitt underhåll i visst avseende bleve beroende av olika myndigheter, vilket

säkerligen skulle komma att medföra åtskilliga slitningar och olägenheter.

Rörande de villkor, under vilka skoldistrikt må anses böra ifrågakomma

till erhållande av statsbidrag för ovanberörda ändamål, torde böra gälla, att

kommunen åtager sig all underhållningsskyldighet av byggnaderna och ikläder

sig skyldigheten att fullgöra alla de åligganden, som i allmänhet tillkomma

skoldistrikt med avseende på lärares avlöning, lokalernas renhållning, uppvärmning,

belysning m. m. Till den sökande kommunens skattebörda och

ekonomiska bärkraft bör självfallet också den största hänsyn tagas icke

blott vid bestämmande av statsbidragets storlek utan också vid beslut om,

huruvida bidrag skall utgå eller ej.

Vid beräkning av storleken av det anslag, som för budgetåret 1927/1928

för nu föreliggande ändamål torde bliva nödvändigt, utgår överstyrelsen

från det behov av lokaler, som enligt folkskolinspektörernas yttranden för

närvarande förefinnes. Enligt deras uppgifter behövas skolor för Stenhälla,

Berg och Miltonberget inom Bodums skoldistrikt, Rensjön och Tarasjönäs

inom Ramsele, Ede i Hammerdal, Ansjö i Hällesjö, Aronsjökullarna i Vilhelmina,

Metseken i Lycksele, Vänträsk och Stortjärnliden i Stensele samt

Saxmon i Risbäck. Dessutom uppgives, att skolor äro behövliga för kolonat

även inom Jokkmokk, Loos och Överluleå. I vad mån nödiga lokaler för

dessa skolor skulle kunna anskaffas genom förhyrning, framgår icke av

pPPgifterna, men i allmänhet torde nybyggnader bliva nödvändiga. Av de

inkomna yttrandena framgår med stor samstämmighet, att församlingarna

ytterst ogärna vilja ikläda sig kostnader för skolor avsedda för kolonatsamhällen

och tydligen vänta de på möjlighet att för detta ändamål erhålla

statsbidrag. Under sådana förhållanden torde under det närmaste året

någon omfattande byggnadsverksamhet på detta område knappast vara att

vänta. Överstyrelsen anser sig därför böra för budgetåret 1927/1928 föreslå

ett anslag av endast 50,000 kronor till anskaffande av lokaler för skolor

avsedda för barn till kolonister i Norrland och Dalarna.

Beträffande statsbidrag till inackordering av skolbarn från kolonat vill

överstyrelsen erinra om att riksdagen efter framställning av Kungl. Maj:t

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

för budgetåret 1926/1927 anslagit 200,000 kronor för beredande av möjlighet

till skolgång genom inackordering i skolhem eller enskilda hem för

skolpliktiga barn av fattiga, avlägset boende föräldrar i skoldistrikt inom

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Genom kungörelse av den

28 maj 1926 har också Kungl. Majit utfärdat närmare bestämmelser rörande

statsbidrag för ovannämnda ändamål.

Av folkskolinspektörernas yttranden framgår, att det av riksdagen beviljade

anslaget för inackordering av skolbarn i avsevärd utsträckning också

kommit kolonistbarnen tillgodo. Därom skriver folkskolinspektören i Västerbottens

södra inspektionsområde: »Av de barn, som jämlikt kungörelsen

den 27 februari 1920 hittills för skolgång inackorderats i enskilda hem, utgöra

barn till kolonister en mycket väsentlig del. Ingen åtskillnad har

gjorts eller göres mellan kolonisternas barn och andra distriktets skolpliktiga

barn, som på grund av fattigdom och lång skolväg måste inackorderas

i närheten av skola. Icke heller i fortsättningen synes mig något skäl föreligga

att skilja kolonistbarnen från distriktets övriga barn, så att ett särskilt

statsanslag skulle erfordras såsom bidrag för inackordering av de

förra.» Överstyrelsen är också av den meningen, att något särskilt anslag

för inackordering av kolonistbarn icke är behövligt, utan att detta behov

kan tillgodoses genom ovannämnda anslag för inackordering av skolbarn,

och har för avsikt att vid förnyad framställning till Kungl. Majit örn anslag

för detta ändamål taga nödig hänsyn även till kolonatens behov i detta

avseende.

Enligt kungörelsen den 28 maj 1926 kan dock statsbidrag för inackordering

av skolbarn utgå till vissa skoldistrikt endast inom Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, under det att kolonat finnas även inom Västernorrlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län. Det synes rimligt, att skoldistrikt

även inom dessa län, vilka hava att sörja för skolundervisning till

barn från kolonat, beredas möjlighet att erhålla statsbidrag till inackordering

av dessa barn, där denna anordning visar sig ändamålsenligast för

deras skolgång.

I fråga örn anordnande av skolskjutsar för kolonistbarn erfordras icke

något särskilt anslag och icke heller någon ändring i gällande bestämmelser,

då vad som gäller örn skolskjutsar för skolpliktiga i allmänhet även kan

tillämpas på kolonistbarn.

Överstyrelsen har som sin mening ovan framhållit, att det anslag, som

riksdagen eventuellt beviljar för här berörda ändamål, bör tilldelas skoldistrikten

i enlighet med särskilda av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.

Förslag till dessa bestämmelser liksom ock till de författningsändringar, som

därigenom nödvändiggöras, torde framdeles böra av överstyrelsen avgivas.

På grund av det anförda hemställer överstyrelsen, att Kungl. Majit måtte

dels för anskaffande avj lokaler till skolor för kolonistbarn i Norrland och

Dalarna för budgetåret 1927/1928 av riksdagen äska ett förslagsanslag på

extra stat av 50,000 kronor, dels för riksdagen framlägga förslag om sådan

ändring i kungörelsen den 28 maj 1926 angående statsbidrag till vissa skoldistrikt

inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för inackordering

av skolbarn, att däri givna bestämmelser utsträckas till att omfatta

skoldistrikt även inom Gävleborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, i

vad angår skolor avsedda för kolonistbarn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr lid.

Över skolöverstyrelsens sålunda framlagda utredning hava utlåtanden avgivits

av vederbörande länsstyrelser, och jag vill här i korthet redogöra för

innehållet i de sålunda avgivna utlåtandena.

Länsstyrelsen i Falun, som inhämtat yttranden från skolrådet i Älvdalens

skoldistrikt och folkskolinspektören i Dalarnas norra inspektionsområde, har

ansett sig böra biträda folkskolinspektörens uppfattning, att den lämpligasto

form, varunder staten borde understödja ifrågavarande barns undervisning,

vore genom anvisande av statsbidrag till barnens inackordering å ort, varest

lämplig skolform funnes att tillgå, eller till skolskjutsar. Länsstyrelsen har

därför ifrågasatt, att skolöverstyrelsens föreliggande förslag, vad Kopparbergs

län anginge, för det dåvarande icke måtte föranleda till annan åtgärd

från statsmakternas sida, än att sådan ändring måtte vidtagas i kungörelsen

den 28 maj 1926 angående statsbidrag till vissa skoldistrikt inom Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län för inackordering av skolbarn, att

i åberopade kungörelse meddelade bestämmelser utsträcktes att omfatta

jämväl skoldistrikt inom Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Gävle har införskaffat utredning från kolonisationsnämnden

i Gävleborgs län, vilken i sin ordning hört pastorsämbetet och skolrådet

i Loos församling samt landsfiskalen i Loos skoldistrikt. Kolonisationsnämnden

har därvid meddelat, att av de tre grupperna kolonat i länet

en vore väl belägen beträffande barnens skolgång ävensom att för de till

en grupp hörande barnen skolskjutsar anordnats, vartill statsbidrag erhållits.

Även för de till den tredje gruppen hörande barn hade vederbörande skolråd

för avsikt att söka inrätta skolskjutsar, och ansåge nämnden fördenskull,

att resultatet av en sådan anordning först borde avvaktas, innan åtgärder

för inrättande av särskild skola vidtoges. Under sådana förhållanden ansåge

kolonisationsnämnden något anslag för anskaffande av lokaler till skolor

för kolonistbarn för det dåvarande icke vara erforderligt. Mot skolöverstyrelsens

förslag, att kungörelsen den 28 maj 1926 rörande inackorderingsbidrag

måtte utsträckas att gälla även Gävleborgs län, hade nämnden intet att

erinra. På grund av svårigheten att åstadkomma inackordering för kolonistbarnen

komme en sådan anordning sannolikt mycket sällan till användning,

men den kunde dock hava sitt berättigande för underlättande av skolgången

för avlägset boende barn, för vilka begagnande av skolskjutsar på

grund av sjuklighet eller annan anledning icke skulle befinnas lämpligt.

Länsstyrelsen har för egen del åberopat vad kolonisationsnämnden i sitt

yttrande anfört,

Länsstyrelsen i Härnösand har anfört: Frågan örn anordnande av skolundervisning

för barn till kolonister å kronoparkerna i Norrland torde icke

kunna lösas på ett tillfredsställande sätt utan ett kraftigt ingripande från

statens sida. Vad skolöverstyrelsen härutinnan föreslagit syntes länsstyrelsen

vara väl motiverat och beaktansvärt. Då jämväl inom Västernorrlands

län funnes flera kolonat av sådan omfattning, att särskilda åtgärder erfordrades

för beredande av skolundervisning för kolonisternas barn, ville länsstyrelsen

särskilt betona vikten av att skolöverstyrelsens hemställan i vad

den avsåge sådan ändring i kungörelsen den 28 maj 1926 angående statsbidrag

till vissa skoldistrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län för inackordering av skolbarn, att däri givna bestämmelser utsträcktes

till att omfatta skoldistrikt även inom Västernorrlands län, måtte vinna beaktande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr lid.

Länsstyrelsen i Östersund har, med bifogande av ett av sekreteraren hos

Jämtlands läns kolonisationsnämnd avgivet yttrande, anfört bland annat

följande: Av den verkställda utredningen framginge, att avsevärda svårigheter

uppstått i fråga örn tillgodoseende av kolonistbarnens skolundervisning

samt att såväl denna angelägenhet som den genom kolonaten ökade

fattigvårdstungan förorsakat vederbörande kommuner betydande särskilda

kostnader, som icke motsvarats av ökning i skattebidrag från kolonisterna.

Då härtill komme, att kolonaten inrättats utan någon kommunernas medverkan

och stundom mot deras önskan, syntes det länsstyrelsen uppenbart,

att det understöd i form av kostnadsfri tomt och erforderligt virke å rot,

som nu kunde beviljas skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd huvudsakligen

för kolonisters barn, icke kunde anses tillräckligt. Förutom de

anslag, som numera plägade beviljas för beredande av inackordering och

anordnande av skolskjutsar och vilka anslag kunde tillgodokomma så väl

kolonisters som andras barn, föresloge skolöverstyrelsen, att, efter prövning

i varje särskilt fall, skoldistrikt, som nödgades inrätta skola vid kolonatsamhälle,

måtte beviljas antingen hyresbidrag, om lämpliga lokaler funnes

att förhyra vid kolonatet, eller byggnadsbidrag, örn nybyggnader bleve nödvändiga.

Till denna mening anslöte sig länsstyrelsen, som beträffande förhållandena

i Jämtlands län upplyste, att endast två kolonat förekomme, där

till följd av kolonatens storlek och läge svårigheter yppat sig vid skolundervisningens

ändamålsenliga ordnande. Under år 1926 hade emellertid vid

båda dessa kolonat inrättats mindre folkskola, därvid lokaler för såväl skola

som lärare förhyrts hos kolonister. Skolfrågan vid dessa kolonat torde, åtminstone

för åtskilliga år framåt, få anses vara tillfredsställande. ordnad.

Men länsstyrelsen ansåge billigheten fordra, att statsbidrag beviljades till

gäldande, helt eller delvis, beroende på utredning i varje fall, till bestridande

av de hyresbelopp, skoldistrikten nu måste vidkännas.

Länsstyrelsen i Umeå bar, med överlämnande av från Västerbottens läns

kolonisationsnämnd inhämtat yttrande, för sin del tillstyrkt bifall till skolöverstyrelsens

framställning.

Slutligen har länsstyrelsen i Luleå anfört, bland annat, att länsstyrelsen i

likhet med skolöverstyrelsen ansåge det påkallat, att särskilda åtgärder vidtoges

från statsmakternas sida för ordnandet av skolfrågan för barn till bär

avsedda kolonister. Med framhållande av att förhållandena gestaltade sig

väsentligt olika på olika kolonisationsområden — sålunda funnes det kolonisationsområden,

där skolfrågan utan svårighet läte ordna sig, och områden,

på vilka kolonisterna vore framgångsrika och därför en styrka för

bygden — anför länsstyrelsen, att det syntes riktigt att, såsom skolöverstyrelsen

framhållit, hjälpbehovet prövades i varje särskilt fall; och bär

länsstyrelsen med anledning härav funnit sig böra biträda det förslag i

ämnet, som skolöverstyrelsen framlagt.

Uti en vid 1928 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen måtte

besluta att

1) bestämmelserna enligt 29 § i allmänna grunder för upplåtande av

kolonat å kronoparker inom Norrland och Dalarna jämväl måtte gälla för

kommuner, där s. k. kronotorp i större utsträckning vore belägna, samt

2) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att det övervägande, huruvida

understöd utöver vad i ovannämnda bestämmelse sägs, måtte tillkomma

1928 års riksdags

skrivelse,

nr 219, i

anledning av

väckt motion

om beredande

åt sådana

kommuner i

Norrland oell

Dalarna, dar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

torp ^större kommun> som ådroges ökade kostnader för barn tillhörande kolonister, vilket

utsträckning övervägande enligt 1925 års riksdags beslut skulle inom ecklesiastikdeparteav°v^sstgun-

men*''et företagas, även måtte gälla kommuner, som ådroges ökade kostnader

derstöd till i skolhänseende för kronotorpares barn.

skolväsendet. Riksdagens jordbruksutskott, till vilket nämnda motion hänvisades, inhämtade

till en början däröver utlåtande av skolöverstyrelsen, vari anfördes

huvudsakligen följande:

Överstyrelsen hade i anledning av nämnda motion från vederbörande

statens folkskolinspektörer inhämtat uppgifter angående inom respektive

inspektionsområden förefintliga skoldistrikt med ett mera betydande antal

s. k. kronotorpare, ävensom uppgifter rörande dels de särskilda fall, då

ifrågavarande bebyggelse föranlett skoldistrikten att upprätta nya skolor

eller läraravdelningar och att uppföra nya skolbyggnader, dels de särskilda

fall, i vilka behov av nya skolbyggnader för tillgodoseende huvudsakligen

av kronotorparnas intressen kunde anses föreligga.

Av berörda uppgifter inhämtades bland annat, att i skoldistrikten inom

Dalarnes södra, Dalarnes norra, Hälsinglands södra, Medelpads och Jämtlands

södra inspektionsområden kronotorpare och odlingslägenhetsinnehavare

förekomme endast i spridda fall, och att några särskilda skolor eller läraravdelningar

icke vare sig nu eller framdeles torde för deras räkning erfordras.

Aven beträffande sådana skoldistrikt inom övriga inspektionsområden,

där ett större antal kronotorpare och odlingslägenhetsinnehavare vore

bosatta, framginge av de lämnade uppgifterna, att torp och odlingslägenheter

i mångå fall läge så spridda, att för dem icke lämpligen kunde upprättas

särskilda skolor. Där i dylika fall barnen icke kunde hänvisas till

någon på rimligt avstånd belägen skola, ordnades skolgången lämpligast

genom inackordering eller genom anordnande av skolskjutsar. Åtskilliga

folkskolinspektörer och skolrådsordförande framhölle därför behovet av

större statsbidrag till inackordering av skolbarn och till skolskjutsar, och

att ökade sådana bidrag måtte tilldelas framför allt sådana skoldistrikt,

som hade att genom dylika anordningar sörja för ifrågavarande barns

skolgång.

Emellertid vore i icke få skoldistrikt kronotorpare och odlingslägenhetsinnehavare

bosatta i så stort antal och under sådana förhållanden, att skoldistrikten

därav föranletts att inrätta särskilda skolor, eller att de i en nära

framtid syntes bliva nödsakade att inrätta sådana, varav givetvis följde

även behovet av nya skolbyggnader.

Bland skoldistrikt, som för ifrågavarande ändamål kunde vara i behov

av nya skolbyggnader, nämndes Rogsta i Gävleborgs län, Tåsjö, Bodum,

Fjällsjö, Ramsele, Anundsjö och Junsele i Västernorrlands län, Ström i

Jämtlands län, Lycksele, Stensele, Vilhelmina, Jörn och Norsjö i Västerbottens

län, Älvsby, Hortlax, Överluleå, Jokkmokk, Råneå, Övertorneå, Korpilombolo,

Junosuando och Överkalix i Norrbottens län.

Behovet av nya skolbyggnader huvudsakligen för tillgodoseende av kronotorpares

och odlingslägenhetsinnehavares intressen beräknades i nämnda

skoldistrikt till sammanlagt mellan 30 och 40 anläggningar.

Vid en undersökning av här berörda förhållanden framginge otvetydigt,

att ett stort antal skoldistrikt i landets nordligaste trakter ställdes inför betydande

svårigheter och ådroges ansenliga kostnader genom den här ifråga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

varande bebyggelsen å kronans mark, vilken bebyggelse av kommunerna

icke sällan såges med oblida ögon just på grund av de ökade kostnader särskilt

för skolväsendet, som den medför. Visserligen måste medgivas, att

statsmakterna på olika vägar kommit särskilt skoldistrikten i övre Norrland

till avsevärd hjälp vid ordnandet och uppehållandet av skolväsendet i allmänhet,

varvid i synnerhet finge erinras örn statsbidragen till inackordering

av skolbarn, till anordnande av skolskjutsar samt till uppförande av skolhem

och folkskolebyggnader, men i de speciella fall, varom här vore fråga,

syntes skoldistrikten kunna anses berättigade till ytterligare stöd från det

allmänna. Överstyrelsen kunde för sin del icke finna det mindre befogat

eller behövligt, att staten lämnade hjälp till anskaffande av skolbyggnader

för kronotorpares och odlingslägenhetsinnehavares barn, än att sådan hjälp

lämnades vid uppförande av skolbyggnader, avsedda för kolonisternas barn,

varför överstyrelsen finge uttala sin anslutning till av motionärerna anförda

synpunkter och förslag.

För egen del anförde jordbruksutskottet i utlåtande den 20 april 1928,

nr 50, bland annat följande:

Med förevarande motion avses att bereda vederbörande kommuner samma

hjälp med avseende å ordnandet av skolförhållandena för skogstorpares

och odlingslägenhetsinnehavares barn, som redan är medgiven eller må

komma att bestämmas ifråga örn kolonisternas barn. Den av skolöverstyrelsen

gjorda utredningen torde giva vid handen, att sakliga skäl tala

för åtgärder i dylikt syfte. Utskottet, som finner framställningen behjärtansvärd,

anser sig därför böra förorda beslut av den innebörd motionärerna

avse.

I skrivelse den 19 maj 1928, nr 219, har härefter riksdagen, under åberopande

av jordbruksutskottets ovanberörda, av riksdagen godkända utlåtande,

dels anmält, att riksdagen medgivit, att det må ankomma på Kungl.

Maj:ts prövning, huruvida och i vad mån understöd må lämnas vederbörande

skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd huvudsakligen för

skogstorpares och odlingslägenhetsinnehavares barn, genom avgiftsfritt upplåtande

under nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet erforderlig

mark och kostnadsfritt tillhandahållande å rot av erforderligt virke; dels ock

anhållit, att utredningen huruvida ytterligare statligt understöd bör beredas

vissa skoldistrikt, som ådragas ökade skolkostnader för barn tillhörande

kolonister, må komma att omfatta även skoldistrikt, som få vidkännas dylika

kostnader för skogstorpares och odlingslägenhetsinnehavares barn.

Genom beslut den 29 juni 1928 anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen Kungl.Majas

och skolöverstyrelsen att, med anledning av vad riksdagen i sin ovanbe- 1928

rörda skrivelse nr 219 anfört, till Kungl. Majit inkomma med utredning J

och förslag i fråga örn de åtgärder, som kunde böra av Kungl. Majit vidtagas

för beredande åt sådana kommuner i Norrland och Dalarna, där s. k.

ronotorp i större utsträckning vore belägna, av ökat understöd till skolväsendet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Domän styrelsens

och

skolöverstyrelsens

utredning

den

17 juni 1929.

Kungl. Majda proposition Nr 116.

Med skrivelse den 17 juni 1929 hava härefter domänstyrelsen och skolöverstyrelsen

till Kungl. Maj:t inkommit med den sålunda anbefallda utredningen

och därvid anfört huvudsakligen följande:

I den motion, som föranlett riksdagens ifrågavarande skrivelse, har framhållits,

hurusom jämlikt § 29 förordningen den 26 juni 1925 angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna det må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och i vad

mån understöd må lämnas vederbörande skoldistrikt för upprättande av

skola, avsedd huvudsakligen för kolonisters barn, genom upplåtande under

nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet erforderlig mark och kostnadsfritt

tillhandahållande å rot av erforderligt virke. Motionärerna hava

vidare erinrat örn att 1925 års riksdag till ecklesiastikdepartementet för

övervägande och utredning hänskjutit frågan, huruvida skattetyngd skolkommun,

som ådrages ökade kostnader för barn tillhörande kolonister —

särskilt sådana som inflyttat från annan kommun — härutöver må kunna

komma i åtnjutande av särskilt understöd. Detta gällde kolonisterna; enligt

motionärernas uppfattning vore emellertid förhållandena fullt analoga för

de s. k. kronotorparna eller innehavarna av skogstorp och odlingslägenhet^''

i Norrland och Dalarna. Sålunda hade särskilt inom vissa socknar, där

kronoparkerna varit mer ägnade för odling och bebyggelse än i andra,

kronotorp anlagts i betydande omfattning och vore dessa kronotorp i stor

utsträckning upplåtna till från andra kommuner inflyttade personer.

Såsom framgår av jordbruksutskottets över motionen avgivna utlåtande

(nr 50), har skolöverstyrelsen i anledning av motionen infordrat uppgifter

från vederbörande statens folkskolinspektörer angående inom respektive inspektionsområden

förefintliga skoldistrikt med ett mera betydande antal s. k.

kronotorpare, ävensom uppgifter rörande dels de särskilda fall, då ifrågavarande

bebyggelse föranlett skoldistrikten att upprätta nya skolor eller

läraravdelningar och att uppföra nya skolbyggnader, dels de särskilda fall,

i vilka behov av nya skolbyggnader för tillgodoseende huvudsakligen av

kronotorparuas intressen kunde anses föreligga. I det yttrande, som av

skolöverstyrelsen avgivits till jordbruksutskottet och som i åberopade utskottsutlåtandet

refererats, har lämnats en resumé av de från folkskolinspektörerna

inkomna uppgifterna, vartill ämbetsverken tillåta sig hänvisa.

För att få frågan mer allsidigt belyst har domänstyrelsen hört jämväl

vederbörande skogspersonal, som genom sin nära kontakt med och i regel

mycket goda kännedom örn den på kronoparkerna bosatta befolkningen

har de bästa förutsättningar att bilda sig en riktig uppfattning i denna angelägenhet.

Skogspersonalen, som satts i tillfälle taga del av de av folkskolinspektörerna

för respektive distrikt lämnade uppgifterna, har icke i samma

grad som sistnämnda tjänstemän funnit förhållandena för närvarand: p''

kalla inrättande av nya skolor.

Sålunda har över jägmästaren i Ovre Norrbottens distrikt anfört, att de

inom distriktet befintliga odlingslägenheterna och skogstorpen i regel förekomma

spridda eller i så små grupper, att uppförande av särskilda skolhus

för innehavarnas barn ej kunde ifrågakomma. En lämpligare lösning av

skolproblemet vore, enligt överjägmästaren, ett utsträckt tillämpande a

systemet med bidrag till barnens vistelse i skolhem eller arbetsstugor,

vissa fall kunde även anordnandet av skolskjutsar ställa sig förmånlig. Örn

emellertid särskilda skolor för ifrågavarande ändamål skulle inrättas, kunde

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

detta tänkas ifrågakomma i fem fall, nämligen å kronoparken^ Narken och

Ohtanajärvi i Korpilombolo socken, kronoparken^ Tallberget och Ängeså i

Överkalix socken samt kronoparken Tallberg i Råneå socken. I ett av dessa

fall, nämligen beträffande kronoparken Ohtanajärvi, skulle inrättandet av

en särskild skola komma jämväl kolonister tillgodo. En dylik skola, avsedd

huvudsakligen för harn till kolonister och odlingslägenhetsinnehavare, vore

redan under uppförande å kronoparken Östra Limingojärvi i Korpilombolo

socken. Huru skolfrågan än ordnades, borde det vara staten angeläget att

genom understöd i en eller annan form lätta den börda, som ifrågavarande

bebyggelse medfört för vissa skoldistrikt. Det borde emellertid observeras,

att innehavare av skogstorp och odlingslägenheter i regel utgjordes

av ortsbor, medan kolonisterna i många fall inflyttat från andra trakter,

och kunde det av denna anledning ifrågasättas, huruvida icke ett eventuellt

statsunderstöd till kommuner med ett större antal skogstorp och odlingslägenheter

borde givas en snävare begränsning än åt skoldistrikt med

kolonat.

Jämväl inom Nedre Norrbottens överjägmästardistrikt synas förhållandena

i allmänhet icke motivera uppförande av särskilda skolor för barn

till innehavare av skogstorp och odlingslägenheter, då nämligen dessa antingen

ligga allt för mycket spridda i förhållande till varandra eller ock

äro belägna relativt nära redan befintliga skolor. Endast i tre fall förelåge

enligt överjägmästarens uppfattning något behov av nya skolbyggnader för

nu ifrågavarande ändamål inom den närmare framtiden, nämligen å kronoparken

Vargisåvattnen i Jokkmokks socken, i Östrands by samt å kronoparken

Petbergsliden i Älvsby socken.

Beträffande de inom Skellefteå överjägmästardistrikt belägna skoldistrikten

hade av vederbörande folkskolinspektör ej förordats upprättande av några

nya skolor för barnen till kronotorparna. Samma ståndpunkt intages av

skogspersonalen, som i likhet med folkskolinspektören i stället förordat

ökade bidrag till inackordering av barnen i skolhem eller enskilda hem och

till skolskjutsar.

Överjägmästaren i Umeå distrikt har ej funnit något behov av nya skolhusbyggnader

i nu ifrågavarande syfte föreligga mer än inom två kronotorpsområden,

nämligen Juktån i Stensele socken och Säter inom Lycksele

socken. Överjägmästaren har i övrigt ifrågasatt, huruvida med hänsyn till

de stora inkomster i form av skatter, kommuner med större areal kronoskogar

åtnjöte, några verkligt berättigade krav på understöd av här ifrågavarande

art kunde framställas, helst som skogstorpen och odlingslägenheterna

i regel vore upplåtna till folk från orten.

I Härnösands distrikt, där skogstorp och odlingslägenheter förekomma till

större antal än inom övriga överjägmästardistrikt, skulle enligt den av vederbörande

folkskolinspektörer verkställda utredningen erfordras ej mindre

än 14 ä 16 nya skolor, avsedda huvudsakligen för barn till innehavare av

dylika lägenheter. Skogspersonalen har ansett dylika nya skolhusbyggen

erforderliga endast i 10 ä 11 fall, men har uttalat sig för ökat understöd

av statsmedel såsom bidrag till kostnader för inackordering.

Inom Mellersta Norrlands distrikt och Dalarnas distrikt är antalet skogarp

och odlingslägenheter mycket ringa, och föreligger inom intetdera något

;hov att inrätta särskilda skolor för barn till skogstorpare och odlingslägenhetsinnehavaro.

En sammanställning av skogspersonalens uppgifter ger vid handen, att

Bihang lill riksdagens protokoll 19HO. 1 sami. 92 höft, (Nr 116—117.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

särskilda skolhusbyggen för nu ifrågavarande ändamål skulle kunna ifrågakomma

i omkring 20 fall. Man har emellertid i allmänhet hävdat, att

kronotorparnas skolfråga i största möjliga utsträckning bör lösas enligt

andra linjer, dels genom utnyttjande av de möjligheter, som kunna stå till

buds hyresvägen, dels genom ökade bidrag till inackordering och till kostnader.

för skolhem och arbetsstugor samt i vissa fall även till skolskjutsar.

Skogspersonalen har i övrigt i likhet med folkskolinspektörerna i allmänhet

vitsordat behovet av ett kraftigare stöd från statens sida till den kommunala

skoltungans lättande.

Ett av motiven för statsbidrag till denna bördas lättande i de kommuner,

där kolonat förekomma i större utsträckning, har varit att kolonisterna till

stor del utgjorts av från andra kommuner inflyttade personer. Detta motiv

äger ifråga om kolonaten uppenbarligen ett visst berättigande även örn dess

betydelse kanske något överskattats. En avsevärd del av kolonaten äro

nämligen upplåtna till personer ur ortsbefolkningen. De kolonat, som först

upplätos till från andra orter inflyttade personer, i några fall med skäligen

små förutsättningar att lyckas som kolonister, hava dessutom numera i ej

ringa utsträckning överlåtits till folk från orten. I fråga om skogstorp och

odlingslägenheter kan nämnda motiv ännu mindre åberopas, då nämligen

dessa lägenheter i regel äro upplåtna till personer från orten. Vad beträffar

skogstorpen härleda sig de äldre av dessa i många fall från olaga bosättningar,

och torde det utan vidare kunna förutsättas, att dessa oftast skett

genom folk från samma kommun. Detta gäller jämväl ifråga örn övriga

skogstorp och även om odlingslägenheterna och sammanhänger med själva

tillkomstsättet för dessa lägenheter. Medan kolonaten kunna sägas hava

tillkommit genom statligt initiativ, hava skogstorpen och odlingslägenheterna

så att säga spontant framvuxit för att mottaga den på odling mer eller

mindre inriktade arbetskraft, som ej funnit utrymme på de i enskild ägo

varande jordbruksfastigheterna inom kommunen.

Även om sålunda likställandet i nu berörda hänseende av ifrågavarande

lägenheter med kolonaten på sätt som skett, ej är fullt riktigt, finnas likväl

tillräckligt många beröringspunkter för att motivera, att kommuner med ett

större antal skogstorp och odlingslägenheter må kunna komma i åtnjutande

av samma förmåner, som tillkomma eller avsetts att tillkomma kommuner,

där skolkostnaderna ökats på grund av förekomsten av kolonat, såväl kolonister

som »kronotorpare» äro i regel mindre bemedlade och hänvisade att

genom förtjänstarbete å kronoparkerna eller annorstädes söka sin utkomst.

De kunna därför sällan ägna sig åt uppodlingen av lägenheterna med den

intensitet, som är erforderlig, för att jordbruket som sådant skall kunna

lämna lägenhetsinnehavaren hans huvudsakliga bärgning. Detta gäller ej

endast de lägenheter, som avsetts mera som skogsarbetarboställen än som

jordbrukslägenheter, utan även många av de större lägenheterna me<£

jordbruksmöjligheter. Under dessa förhållanden är det lätt förklarlig; ,

för denna kronoparksbefolkning i stort sett har svårt att arbeta sig upp ii-1

sådan ekonomisk ställning, att den i mera avsevärd mån kan lämna hiding

till den kommunala budgeten.

Av de av motionärerna uttryckta tvenne önskemålen har det första redan

förverkligats genom det jämlikt åberopade riksdagsskrivelsen nr 219 gjorda

medgivandet, att det må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida

och i vad mån understöd må lämnas vederbörande skoldistrikt för upprättande

av skola, avsedd huvudsakligen för skogstorpares och odlingslägen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:tn proposition Nr 116.

hetsinnehavares barn, genom avgiftsfritt upplåtande under nyttjanderätt

från kronopark av för ändamålet erforderlig mark oell kostnadsfritt tillhandahållande

å rot av erforderligt virke. Vad den andra frågan beträffar,

d. v. s. i vad mån skogstorp och odlingslägenheter böra jämställas med

kolonat vid bedömande av, huruvida ytterligare statligt understöd må kunna

beredas skoldistrikt med ökade skolkostnader för barn till dylika lägenhetsinnehavare,

finnas, såsom torde framgå av vad här ovan anförts, mångå skäl,

som tala härför. Visserligen äro av kolonisterna ett förhållandevis större

antal utsocknes, än vad fallet är ifråga örn innehavarna av skogstorp och

odlingslägenheter, men är denna olikhet endast en gradskillnad, ej en artskillnad.

Båda kategorierna äro — eller bliva efter hand — kronans arrendatorer,

och den olikhet, som för närvarande förefinnes ifråga örn upplåtelsevillkor

m. m., torde inom en nära framtid komma att utjämnas.

Beträffande lämpligaste sättet för skolfrågans ordnande i kommuner med

genom kronoparkskolonisationen påtagligen ökade skolkostnader, finna ämbetsverken

mycket tala för denna frågas lösning i huvudsak i enlighet med

de riktlinjer, som kommit till synes i skogspersonalens här tidigare refererade

uttalanden och som även förordats av en del folkskolinspektörer. Nyuppförande

av huvudsakligen för barn till kolonister och innehavare av

skogstorp och odlingslägenheter avsedda skolhus bör, med hänsyn till kostnaderna,

sålunda ej förekomma annat än i verkligt trängande fall, då problemet

alltså. ej låter sig lösas på annat sätt, och efter så noggrann prövning

som möjligt ej blott av de föreliggande utan även av de framtida förutsättningarna.

För att utföra en dylik sannolikhetskalkyl med någon utsikt

att träffa närmelsevis rätt, även för en tidpunkt ett eller annat tiotal

år framåt, kräves uppenbarligen en grundlig kännedom örn kolonien och

dess utvecklingsmöjligheter i olika avseenden. Det gäller även vid uppgörandet

av en sådan beräkning att kunna väga och avgöra, i vad mån den

ena eller andra företeelsen är normalt förekommande eller endast mera tillfällig,

ett bedömande, som givetvis fordrar erfarenhet och omdöme. För

undvikande av dyrbara misstag är emellertid en dylik grundlig prövning

för varje särskilt fall ofrånkomligen nödvändig.

Vid bedömande av frågan, i vad mån staten bör träda hjälpande emellan

till den kommunala skoltungans lättande i kommuner med ökade skolkostnader

för barn till kolonister samt skogstorpare och odlingslägenhetsinnehavare,

göra sig olika synpunkter gällande. Det har å ena sidan ifrågasatts,

huruvida kommuner, i vilka allmänna skogar förekomma i större utsträckning,

överhuvud kunde med fog framställa några anspråk på särskilda bidrag

från statsverket, detta på grund av de stora intäkter, som redan i

form av skatter tillföras kommunerna från dessa skogar. A andra sidan

torde det få anses skäligt, att mera skattetyngda kommuner, som på grund

av kolonisationsverksamheten å kronoparkerna påvisligen få vidkännas ökade

skolkostnader, må kunna av statsmedel beredas ett lämpligt understöd. Att

fastställa några särskilda regler för beräknande av detta understöds storlek

låter sig svårligen göra, utan torde bidragen böra bestämmas för värjo särskilt

fall efter verkställd skälighetsprövning. Emellertid synes domänfonden

icke böra belastas med några kostnader för nu ifrågavarande understöd utöver

tillhandahållande av fri mark och fritt virke till uppförande av skolhus

m. m. i nu ifrågavarande syfte, där en dylik åtgärd belinnes oundgängligen

nödvändig, utan torde för dessa bidrag böra anlitas andra medel,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

som kunna stå till buds eller som för dessa speciella ändamål av statsmakterna

beviljas.

Ämbetsverken tillåta sig i detta sammanhang erinra örn skolöverstyrelsens

till Kungl. Maj:t den 13 juli 1926 ingivna utredning och förslag angående

ifrågasatt ytterligare statsunderstöd till skolor, anordnade för barn till kolonister

å kronoparker i Norrland och Dalarna. Överstyrelsen hemställde däri,

att Kungl. Majit täcktes dels för anskaffande av lokaler till skolor för kolonistbarn

i Norrland och Dalarna för budgetåret 1927/1928 av riksdagen

äska ett förslagsanslag på extra stat av 50,000 kronor, dels för riksdagen

framlägga förslag om sådan ändring i kungörelsen den 28 maj 1926 angående

statsbidrag till vissa skoldistrikt inom Jämtlands'', Västerbottens och

Norrbottens län för inackordering av skolbarn, att däri givna bestämmelser

utsträckas till att omfatta skoldistrikt även inom Gävleborgs, Kopparbergs

och Västernorrlands län, i vad angår skolor avsedda för kolonistbarn. Vad

i nämnda hemställan föreslås beträffande underlättande av skolundervisning

för barn till kolonister synes tillämpligt även beträffande nu föreliggande

fråga om utsträckt statshjälp för beredande av undervisning åt barn till

kronotorpare och odlingslägenhetsinnehavare.

Såsom en sammanfattning av det sagda hava ämbetsverken slutligen

anfört

att mera skattetyngda kommuner med ökade skolkostnader på grund av

kronoparkskolonisationen synas — oberoende av huruvida denna skett genom

anläggande av kolonat eller genom skogstorp eller odlingslägenheter — böra

kunna beredas ett skäligt understöd även utöver den förmån, som berette

dem genom möjligheten att kunna erhålla fri mark och fritt virke å rot

till skolbyggnader;

att detta understöd synes lämpligast böra beviljas — ej enligt vissa på

förhand fixerade normer — utan efter prövning i varje särskilt fall av alla

på frågan inverkande faktorer;

att för ändamålet ett särskilt anslag bör äskas av riksdagen och således

domänfonden ej belastas med några kostnader för ifrågavarande angelägenhet

utöver tillhandahållande i förekommande fall av fri mark och fritt virke

till skolbyggnader;

att i kungörelsen den 28 maj 1926 angående statsbidrag till vissa skoldistrikt

inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för inackordering

av skolbarn sådan ändring bör göras, att däri givna bestämmelser utsträckas

till att omfatta skoldistrikt även inom Västernorrlands, Gävleborgs och

Kopparbergs län, i vad angår barn till kolonister, kronotorpare och odlingslägenhetsinnehavare;

samt

att till följd härav ävensom för beredande av ökade möjligheter att anordna

skolskjutsar för ifrågavarande barn anslagen till inackordering av

skolpliktiga barn och till anordnande av skolskjutsar böra i erforderlig

mån ökas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition Nr lili.

Jag vill till en början erinra örn att, sedan 1928 års riksdag avlät sin

ovannämnda skrivelse i ämnet, vissa ändringar skett i lagstiftningen beträffande

jordupplåtelser å de norrländska kronoparkerna. Genom beslut av

1929 års riksdag har tillkommit en ny upplåtelseform, nämligen kronotorpen.

De redan skedda upplåtelserna av skogstorp och odlingslägenheter skola

visserligen äga bestånd men några nya upplåtelser av sådana skola icke

förekomma efter ikraftträdandet av 1929 års lagstiftning. Beträffande kronotorpare

gälla i det hänseende, som bär är i fråga, samma förhållanden som

beträffande innehavare av skogstorp och odlingslägenheter. Min efterföljande

framställning avser därför samtliga dessa tre kategorier, örn vilka jag

i mitt anförande — där de ej uttryckligen hållas särskilda — begagnar den

gemensamma beteckningen kronotorpare.

Utredningen i ärendet har visat, att på sina håll svårigheter uppstått i

fråga örn beredande av skolundervisning för kronoparkskolonisters och kronotorpares

barn, ävensom att denna angelägenhet förorsakat och fortfarande

förorsakar skoldistrikten betydande särskilda kostnader. De flesta härav

berörda skoldistrikten äro också hårt skattetyngda och i ekonomiskt hänseende

mindre bärkraftiga. Härtill kommer vidare, att kolonisationen även

i andra hänseenden, t. ex. i fråga om fattigvård, medfört ökade utgifter för

kommunerna utan motsvarande ökning i inkomster genom skattebidrag från

kolonisterna. Från flera håll vitsordas också, att kolonisationen framkallat

bekymmer inom kommunerna, så att dessa anse sig icke kunna utan särskild

hjälp från statens sida sörja för kolonistbarnens skolundervisning, i synnerhet

som kolonaten upprättas utan någon kommunernas medverkan och

understundom mot deras vilja och önskan.

Det understöd, som genom § 29 av gällande kungörelse angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna

tillförsäkrats vederbörande skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd

huvudsakligen för kolonisters harn — genom upplåtande under nyttjanderätt

från kronopark av för ändamålet erforderlig mark och kostnadsfritt tillhandahållande

å rot av erforderligt virke — har genom ovanberörda beslut

av 1928 års riksdag utsträckts att gälla jämväl skola, avsedd huvudsakligen

för skogstorpares och odlingslägenhetsinnehavares barn. Sådant understöd

bör givetvis även utgå för skola, avsedd huvudsakligen för kronotorpares

barn, vartill särskilt medgivande av riksdagen torde böra inhämtas.

Emellertid visar den nu föreliggande undersökningen, att enbart ett sådant

understöd som det nyss berörda icke är tillräckligt.

I de i ärendet avgivna yttrandena har från flera håll understrukits, att

kolonisternas och kronotorparnas skolfråga i största möjliga utsträckning

bör lösas enligt andra linjer än genom nybyggnader, nämligen dels genom

utnyttjande av do möjligheter, som kunna stå till buds byresvägen, dels ock

genom ökade bidrag till inackordering samt i vissa fall även till skolskjutsar.

Bidrag från anslagen till inackordering och skolskjutsar kunna redan nu

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

erhållas för här ifrågavarande ändamål och hava också, såsom jämväl av utredningen

i ämnet framgår, vid flera tillfällen med gott resultat kommit till

användning. De besparingar i kostnader för skollokaler, som genom ett

anlitande av dessa anslag kunna åvägabringas både för statsverket och för

det enskilda skoldistriktet, göra en användning i första hand av dessa

utvägar synnerligen önskvärd. Någon förhöjning av det till bidrag till anordnande

av skolskjutsar för skolpliktiga barn utgående anslaget, vilket under

punkt 204 av 1930 års åttonde huvudtitel föreslagits skola för budgetåret

1930/1931 upptagas med ett belopp av 60,000 kronor, torde icke av denna

anledning vara erforderlig.

Det för bidrag till inackordering nu utgående anslaget är för närvarande

avsett för skoldistrikt inom Jämtlands och Västerbottens län samt Norrbottens

län med undantag av rikets nordligaste gränsorter. Förslag har nu

framställts om att rätten till bidrag från anslaget till inackordering skulle

utsträckas till att omfatta jämväl skoldistrikt inom Kopparbergs, Gävleborgs

och Västernorrlands län.

Anslaget till inackorderingsbidrag utgår för innevarande budgetår med

ett belopp av 315,000 kronor, och under punkt 203 av 1930 års åttonde

huvudtitel har föreslagits, att anslaget skulle upptagas med samma belopp

jämväl för budgetåret 1930/1931. Vägande skäl hava enligt min meninganförts

till förmån för en utsträckning av denna bidragsverksamhet även

till skoldistrikt inom Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län. Då

jag emellertid av budgetära skäl sett mig förhindrad att för sistnämnda

budgetår föreslå en ökning av anslaget, anser jag mig nu icke böra förorda

en sådan utsträckning, som nyss sagts, enär detta ju skulle leda till en

minskning av understöden till de skoldistrikt, som för närvarande äro berättigade

till bidrag från detta anslag. Jag förutsätter dock, att frågan om

en utsträckning av anslagets giltighet skall inom en snar framtid kunna

ånyo upptagas till prövning. Dessförinnan bör likväl genom överstyrelsens

försorg en närmare utredning ske rörande den merkostnad för statsverket,

som härav må föranledas.

Emellertid kommer alltid ett antal fall att återstå, då ingen av de nu av

mig i det föregående angivna utvägarna kan visa sig lämplig eller ändamålsenlig,

utan vederbörande skoldistrikt bliva nödsakade att antingen genom

förhyrning eller nybyggnad sörja för här ifrågavarande befolknings behov

av skollokaler och lärarbostäder. Detta kommer givetvis att medföra stora

och — särskilt för skoldistrikt av den ringa ekonomiska bärkraft, varom här

som oftast är fråga — även synnerligen kännbara utgifter. Jag anser mig

därför böra ansluta mig till de framkomna förslagen om att i dylika fall

särskilt statsbidrag för skollokalers och lärarbostäders anskaffande ävensom

till en första uppsättning av inventarier och undervisningsmateriel bör utgå.

Såsom skolöverstyrelsen och domänstyrelsen framhållit, tala starka skäl

för att det sålunda ifrågasatta statsunderstödet må utgå ej enligt vissa på

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

förhand fixerade normer utan efter prövning i varje särskilt fall av alla

på frågan inverkande faktorer. Till denna uppfattning anser jag mig böra

uttala min anslutning.

De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga för anslagets utgående,

torde det framdeles få ankomma på Kungl. Majit att efter vederbörandes

hörande utfärda. Dessa bestämmelser torde i huvudsak böra få

det innehåll, som av skolöverstyrelsen angivits i dess utlåtande den 13 juli

1926 och som av mig återgivits å sid. 10 i det föregående.

Vad beträffar storleken av det anslag, som för ändamålet må bliva erforderligt

för budgetåret 1930/1931, har skolöverstyrelsen utan att verkställa

några närmare kalkyler beräknat, att ifrågavarande understödsverksamhet

första året skulle kräva ett anslag av 50,000 kronor. Överstyrelsen har föreslagit,

att detta anslag måtte erhålla karaktären av förslagsanslag. Enligt

min mening är det icke lämpligt, att ett anslag för sådana ändamål, örn

vilka här är fråga, gives förslagsanslags natur, utan anslaget bör rätteligen,

såsom fallet är med andra liknande anslag under åttonde huvudtiteln

erhålla beteckningen av reservationsanslag. Med hänsyn emellertid till svårigheten

att, innan närmare erfarenhet vunnits, med någon säkerhet uppskatta

anslagsbehovets storlek vill jag dock förorda, att anslaget under det

första året, d. v. s. budgetåret 1930/1931, upptages såsom förslagsanslag.

Då något behov av statsbidrag till skolhusbyggnader, enligt vad av utredningen

framgått, åtminstone tills vidare icke föreligger inom Kopparbergs

och Gävleborgs län och de skolanläggningar, för vilka bidrag kan komma

ifråga inom de övriga länen, i regel torde vara av mindre omfattning, anser

jag anslagets belopp lämpligen kunna bestämmas till 30,000 kronor för

budgetåret 1930/1931.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att det må ankomma på Kungl. Majits

prövning, huruvida och i vad mån understöd må lämnas

vederbörande skoldistrikt för upprättande av skola, avsedd

huvudsakligen för kronotorpares barn, genom avgiftsfritt

upplåtande under nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet

erforderlig mark och kostnadsfritt tillhandahållande

å rot av erforderligt virke,

dels ock till särskilt understöd åt skolväsendet i skoldistrikt

inom Norrland och Dalarna på grund av kronoparkskolonisation

eller upplåtelse av kronotorp, skogstorp

eller odlingslägenheter för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra förslagsanslag av.............kronor 30,000: —

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som av mig i det föregående angivits, samt enligt de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition Nr 116.

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

E. Meurling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt understöd till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna på grund s. 3 i texten
  2. SU 1930:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt understöd till skolväsendet i skoldistrikt inom Norrland och Dalarna på grund av kronoparks s. 5 i texten