Sök i Ratio Lex

Angående pension eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer m. fl

1930-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:125, Angående pension eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 125.

1

Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension

eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets

tjänst anställda personer m. fl.; given

Stockholms slott den 21 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—3:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning vissa inkomna framställningar örn pension eller

understöd åt efterlevande till i försvarsväsendets tjänst anställda personer

m. fl. samt anför därvid följande:

1 :o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till flygstyrelsen överliimnad skrift, dag- Äng.

tecknad den Dl september 1929, har underlöjtnanten i Norrlands dragonregementes

reserv Carl Oscar Claes Crafoords änka Alice Ingeborg Cra Alice Ingeborg

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 100 haft. (Nr 125—128.'') lii 3o 1 född^Hotm

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr ]25.

foord, född Holm, anliållit att komma i åtnjutande av pension och såsom

skäl härför anfört, att hennes make avlidit till följd av olycksfall under

flygtjänstgöring den 27 juni 1929.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Crafoord är född den

14 juli 1907; att bouppteckningen efter underlöjtnant Crafoord utvisat

en behållning av 5,967 kronor 70 öre; samt att riksförsäkringsanstalten

tillerkänt änkan Crafoord, förutom begravningshjälp med 300 kronor, en

livränta av 750 kronor för år räknat, att utgå från och med den 28 juni

1929, så länge hon lever ogift.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har flygstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Majit den 19 november 1929 erinrat, att Kungl. Majit genom

proposition, nr 164, punkt 3, till 1928 års riksdag föreslagit riksdagen

att tillerkänna änkan efter fänriken i flottans reserv E. Ljungström, vilken

avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring, pension från allmänna

indragningsstaten. Ankan Ljungström hade i likhet med sökanden tillerkänts

livränta från riksförsäkringsanstalten och med lika stort belopp

som den senare. Jämväl med avseende å ålder vore dessa fall fullt jämförliga.

Även örn dödsboet efter underlöjtnant Crafoord visade större

behållning, än som förefunnits efter reservfänrik Ljungström, så vore det

emellertid uppenbart, att berörda behållning vore otillräcklig för att säkerställa

änkans framtida uppehälle. Med hänsyn till vad sålunda anförts

och då riksdagen i fallet Ljungström intagit den ståndpunkten, att sammanlagda

förmånen icke borde sättas högre än till omkring 1,200 kronor

för år (riksdagens skrivelse nr 354, punkt 15), syntes sökanden böra

komma i åtnjutande av enahanda förmåner. Elygstyrelsen hemställde sålunda,

att proposition måtte avlåtas till riksdagen örn medgivande, att

underlöjtnant Crafoords änka finge från och med den 1 juli 1929, så

länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 456 kronor.

StatsTcontoret, som den 29 november 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att såsom flygstyrelsen framhållit, hade 1928 års riksdag

i alldeles liknande fall beviljat en tilläggspension å 456 kronor, i

syfte att änkans årliga ersättning för mannens genom flygolycka förorsakade

död skulle, inberäknat henne tillkommande livränta, uppgå till ungefär

1,200 kronor. Med hänsyn härtill torde det icke vara något att erinra

mot flygstyrelsens förslag i anledning av nu förevarande ansökning. Statskontoret

hemställde alltså örn avlåtande till riksdagen av framställning i

ärendet i enlighet med vad flygstyrelsen tillstyrkt.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit finner jag mig

böra tillstyrka, att änkan Crafoord, utöver vad hon äger uppbära från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 125.

3

riksförsäkringsanstalten i form av livränta, kommer i åtnjutande av pension

från allmänna indragningsstaten, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd. Gentemot det av myndigheterna föreslagna beloppet, 456

kronor för år räknat, vilket överensstämmer med det änkan Ljungström

av 1928 års riksdag beviljade, har jag icke något att erinra; och torde

understödet böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder

underlöjtnant Crafoord omkommit, eller från och med den 1 juli 1929.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att underlöjtnanten i Norrlands dragonregementes reserv

Carl Oscar Claes Crafoords änka Alice Ingeborg Crafoord,

född Holm, må från och med den 1 juli 1929, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 456 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 14 oktober 1929,

har löjtnanten vid Södermanlands regemente Per Einar Engströms änka

Sigrid Margareta Elisabet Engström, född Raab, gjort framställning örn

att hon och makarnas minderårige son Per Predrik måtte, utöver dem

tillkommande pension och pupilltillägg från arméns nya änke- och pupillkassa,

komma i åtnjutande av pensionstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Engström är född den

12 januari 1892; att makarna Engströms son Per Fredrik är född den

12 juli 1923; att löjtnant Engström under övningar den 29 maj 1929

erhöll en hudavskrapning å vänstra fotens lilltå, vilken skada sedermera infekterades

och gav upphov till ros och vårfeber med dödlig utgång; att

Engström avled den 8 juli 1929; att enligt ett av vederbörande regementsläkare

den 7 oktober 1929 utfärdat intyg, som bestyrkts av regementschefen,

den skada, som ledde till Engströms död, förorsakats av

den militära tjänstgöringen; att bouppteckningen utvisat en brist av 8,491

kronor 11 öre; samt att vid bouppteckningen företetts äktenskapsförord

för änkan Engström.

Direktionen över arméns pensionskassa, som den 23 oktober 1929 avgivit

utlåtande i ärendet, har därvid anfört, att änkan Engström från och

med den 1 augusti 1929, så länge hon levde ogift, åtnjöte 400 kronor

änkepension från arméns nya änke- och pupillkassa jämte dyrtidstillägg

därå samt vidare såsom pupilltillägg för den omyndige sonen ett årligt

belopp av 100 kronor, att utgå till och med slutet av det kalenderår, under

vilket sonen fyllde 21 år eller modern dessförinnan avlidit eller ingått

Äng.

understöd

åt löjtnanten

P. E.

Engströms

änka och son.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

nytt äktenskap eller på annat sätt förlorat sin pensionsrätt. Då riksdagen

på förslag av Kungl. Majit i ett flertal fall beviljat änka och barn efter

genom olyckshändelse under tjänstutövning omkommen personal tilläggspension

utöver dem tillkommande pension och pupilltillägg från arméns

nya änke- och pupillkassa, ansåge direktionen, med hänsyn till att boet

efter avlidne mannen utvisade en brist av 8,491 kronor 11 öre, att understöd

även borde tillerkännas sökanden och hennes omyndige son. Beträffande

understödets storlek ansåge direktionen, att detsamma, inberäknat

sökanden tillkommande pension och pupilltillägg från arméns nya änkeoch

pupillkassa, i enlighet med de synpunkter, som vid 1922 års riksdag

gjorts gällande vid beviljande av understöd åt översten af Sandebergs

änka och hennes omyndiga barn, borde bestämmas till för änkan 2,000

kronor och för sonen 325 kronor för år räknat (riksdagens skrivelse år

1922 nr 302, punkt 35). Direktionen hemställde därför, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att löjtnanten Engströms änka och

minderårige son finge, utöver dem tillkommande pension och pupilltillägg

från arméns nya änke- och pupillkassa, från och med den 1 augusti 1929

komma i åtnjutande av pension från allmänna indragningsstaten, änkan,

så länge hon levde ogift, med 1,600 kronor årligen samt sonen med 225

kronor årligen till och med det år, under vilket han fyllde 18 år.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 16 november 1929 anfört, att

änkan Engström, enligt vad statskontoret inhämtat, ägde någon förmögenhet

i aktier och banklotter, som för närvarande lämnade en avkastning av

omkring 2,500 kronor; men då hon inberäknat det gemensamma boets

skulder hade att förränta och amortera en skuldsumma på något över

10,000 kronor, vore ställningen icke så god, att icke skäl syntes föreligga

att bereda tillskott i pensionsförmånen, på sätt i föregående liknande fall

ägt rum. Såsom förut i dylika fall bestämts, syntes tilläggspension böra

utgå med sådana belopp, att änkan och barnet, inberäknat dem tillkommande

pensioner från vederbörande pensionskassa, erhölle, änkan högst

1,500 kronor och barnet 300 kronor för år räknat (jfr propositionen nr

83/1919 och riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 99, örn understöd

åt omkomne jägmästaren O. G. Engströmers änka och barn). Att såsom

direktionen över arméns pensionskassa föreslagit höja beloppen därutöver

syntes statskontoret icke vara av omständigheterna påkallat. Då den änkan

Engström tillkommande pensionen från arméns änke- och pupillkassa uppginge

till 400 kronor och sonen ägde åtnjuta 100 kronor från kassan,

skulle tilläggspensionerna utgöra för änkan 1,100 kronor och för sonen

200 kronor.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter anser jag det

vara med billighet överensstämmande, att änkan Engström och hennes son

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 125.

5

komma i åtnjutande av något understöd utöver de pensionsförmåner, vartill

de äro författningsenligt berättigade. Jag ansluter mig till vad statskontoret

i sådant hänseende föreslagit och hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att löjtnanten vid Södermanlands regemente Per Einar

Engströms änka Sigrid Margareta Elisabet Engström, född

Raab, och makarnas minderårige son Per Predrik må, räknat

från och med den 1 augusti 1929, från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd till sådana belopp,

att desamma, jämte dem tillkommande pensioner från arméns

nya änke- och pupillkassa, utgöra för änkan 1,500 kronor

och för sonen 300 kronor, att utgå för änkan så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd och för sonen till och

med det kalenderår, varunder han fyller 18 år.

3:o.

Uti särskilda till försvarsdepartementet ingivna skrifter, dagtecknade den Äng.

4 september och den 17 november 1929, har änkan Johanna Lindblom ^avlidne

anhållit örn understöd i anledning därav, att hennes sonson, värnpliktige värnpliktige

Åke Lindblom avlidit till följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Lindblom under

fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring vid flottan ådragit sig epidemisk

hjärnhinneinflammation, i vilken sjukdom han avled den 21 juni 1929;

att han haft fast anställning vid sulfitfabriken i Vansäter och därifrån

under åtta månader år 1928 uppburit en avlöning av 1,767 kronor; att

han bott hos sin farmoder, änkan Johanna Lindblom, och under flera år

varit hennes ekonomiska stöd; att änkan Lindblom är född år 1856; att

hon från Bergvik och Ala Nya aktiebolag uppbär pension efter sin avlidne

man med fem kronor i månaden samt åtnjuter förmånen av fri bostad,

vedbrand och lyse; att hon är svag till hälsan och saknar förmåga att

bereda sig någon inkomst; att hon har en son och en dotter; att hennes

son, värnpliktige Lindbloms fader, har stor familj att försörja och icke

kail bidraga till sin moders uppehälle; samt att änkan Lindbloms dotter,

som är 29 år gammal och ogift samt bor hos sin moder, har en obetydlig

inkomst av tillfälliga hjälparbeten.

I avgivet utlåtande den 28 november 1929 har marinförvaltningen anfört,

att örn värnpliktig avlede i sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring,

skulle enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 125.

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, eller

om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna levde, till båda gemensamt,

därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende,

utgå livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll,

de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes

arbetsförtjänst. Av handlingarna i förevarande ärende inhämtades, att den

avlidne värnpliktige Lindblom syntes hava ådragit sig sin sjukdom under

militärtjänstgöring samt att hans farmoder för sitt uppehälle varit väsentligen

beroende av den avlidnes arbete. Då nyssnämnda förordning icke

vore tillämplig i detta fall men marin förvaltningen ansåge samma skäl,

som läge till grund för den adoptivmoder medgivna ersättningsrätten, böra

föranleda ersättning åt värnpliktige Lindbloms farmoder, syntes enligt

marinförvaltningens mening framställning härom böra föreläggas riksdagen.

Med hänsyn till att änkan Lindblom från ett privat företag åtnjöte kontant

fem kronor i månaden ävensom fri bostad med vedbrand och lyse samt

den avlidne således icke helt bestritt hennes levnadskostnader, ansåge

marinförvaltningen, att den pension, som kunde beviljas henne, lämpligen

borde sättas till 300 kronor för år. Pensionen syntes böra utgå från

och med den 1 juli 1929 å allmänna indragningsstaten och borde icke

vara förenad med rätt till dyrtidstillägg.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 15 januari 1930, med erinran

att 1920 års riksdag under i viss mån likartade omständigheter beviljat

ett årligt understöd till avlidne 2:a klass sjömannen J. M. Sjölanders

farmoder (prop. nr 34), tillstyrkt marinförvaltningens förevarande framställning.

I likhet med myndigheterna anser jag, att omständigheterna i förevarande

fall äro sådana, att något understöd bör beredas värnpliktige

Lindbloms farmoder, vilken synes hava varit väsentligen beroende av den

hjälp den avlidne sonsonen kunnat lämna henne. Det av marinförvaltningen

föreslagna beloppet, 300 kronor, har jag funnit väl avvägt. Understödet

torde böra utgå från allmänna indragningsstaten från och med

månaden näst efter den, varunder värnpliktige Lindblom avlidit, eller från

och med den 1 juli 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne värnpliktige Åke Lindbloms farmoder, änkan

Johanna Lindblom må från och med den 1 juli 1929

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 300 kronor, dock utan

rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 125.

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:371 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 6 i texten
  2. BU 1930:32 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda pers s. 3 i texten