Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) m. m

84 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 74 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:142, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Martts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) m. m.; given Stockholms slott den 28 februari

1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning örn ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom.

förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

samt

3) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Bihang till riksdagens protokoll 19:10. 1 sami. 112 haft. (Nr lid.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 nr (370).

Härigenom förordnas, att kommunalskattelagen den 28 september 1928

samt anvisningarna till samma lag skola i nedan angivna delar kava

följande ändrade lydelse samt att till anvisningarna till 18 § i samma

lag skall fogas en ny punkt betecknad 6 av nedan angivna lydelse:

18 $.

Såsom särskild förvärvskälla anses i fråga örn:

e) tillfällig förvärvsverksamhet :

1. icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom

deltagande i lotteri, försåvitt enligt denna lag inkomsten därav skall

beskattas i en och samma kommun;

2. all övrig tillfällig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat;

21 $.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i

riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren

till godo, såsom:

c) intäkt av skogsbruk, vartill hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter

av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse

av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband

med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten

i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse

eller enligt 35 § såsom realisationsvinst;

värdet av---honom drivits;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

3

24 %.

Till intäkt — — — frälseränta.

Har fastighet — — — av rörelsen.

Förmån av — — — särskilt redovisas.

Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet

för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit

medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen

eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas

såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens

eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen

eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,

som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra

till föreningen eller bolaget, till den del desamma icke äro att anse såsom

kapitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten — — — nedlagt kapital.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta

avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom

själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen

eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar eller

delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen

eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret utdelats,

dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet av de

inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke äro att anse

såsom kapitaltillskott.

29 $.

4 mom. Avdrag får icke göras för:

hyra för rörelseidkaren tillhörig fastighet, som använts i rörelsen;

kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av rörelseidkaren tillhörig, i rörelsen

använd fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå.

(Se vidare anvisningarna.)

30 $.

3 mom. För försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt,

skall såsom här i riket skattepliktig nettointäkt upptagas 5 procent

av anstaltens premieinkomst av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse,

6 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven brandförsäkringsrörelse,

15 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven

livförsäkringsrörelse och 10 procent av anstaltens premieinkomst av

annan här bedriven försäkringsrörelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

45 $.

Genom fastighetsskatten---fastighetsskatt beskattats.

Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock

att medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som

med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen

eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av avdraget,

som på lägenheten belöper.

Har fastighet —--ägt fastigheten.

Avdraget skall —--gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

52 §.

1 morn. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens

skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst

i samma kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes med hänsyn till

båda makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar

inkomst beräknas för makarna gemensamt; och skall den beskattningsbara

inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras i kommunen taxerade inkomster.

57 $.

1 mom. Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där

rörelsen utövats från fast driftställe.

Har fast driftställe icke begagnats, skall skatt för inkomsten utgöras,

örn inkomsten förvärvats

a) av fysisk person

under tid, då han varit här i riket bosatt:

i hemortskommunen;

under tid, då han icke varit här i riket bosatt:

i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål;

b) av inländsk juridisk person:

i hemortskommunen;

c) av utländskt bolag:

i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

59 §.

3 mom. Har fysisk person under tid, då han ej varit här i riket bosatt,

eller utländskt bolag åtnjutit sådan inkomst av tjänst eller, i annat

fall än i 2 mom. sägs, av sådan tillfällig förvärvsverksamhet, för vilken

skattskyldighet här i riket föreligger, beskattas inkomsten i Stockholm

för gemensamt kommunalt ändamål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

5

Anvisningar

till 18 $.

6. Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera utanför den skattskyldiges

hemortskommun belägna fastigheter här i riket utgör en särskild förvärvskälla

för en var av de kommuner, där den eller de avyttrade fastigheterna

är o belägna, medan icke yrkesmässig avyttring av en eller flera

fastigheter i hemortskommunen och av annan egendom än fastighet här

i riket ävensom deltagande i lotteri hänföras till en förvärvskälla.

Sådan förvärvsverksamhet av ifrågavarande slag, varav inkomsten jämlikt

59 § 3 morn., 69 § eller 72 § 1 mom. skall beskattas i Stockholm för

gemensamt kommunalt ändamål, skall dock anses utgöra en särskild förvärvskälla.

till 22 $.

5. Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken

i annat fall än då vinst på avyttringen skall beskattas enligt 27 § såsom

inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst, far

avdrag enligt den skattskyldiges val åtnjutas med ett av följande belopp,

nämligen:

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening

och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen

består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda

bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget.

Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill

utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av

medlem eller delägare, som icke är att anse såsom kapitaltillskott. Inbetalning,

som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt

för föreningen eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren avdragas.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen

och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning

av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller

bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld

eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring

av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där

lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller

liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses

såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag,

utan att det framgår vilka medel därför anviindas, skola i första hand

anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller del
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

ägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna

hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller

delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering

använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror

efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar,

som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt

upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i

förhållande till innehavda aktier elier andelar, räknas ej såsom intäkt

av fastigheten utan såsom intäkt av kapital (se 38 § och punkt 2 av anvisningarna

till nämnda paragraf) eller undantagsvis såsom intäkt av

rörelse.

till 25 i

5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag till

höriga byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget

föreningen eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare

i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.

Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag

rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar

hänvisas till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.

till 30 $.

2. Vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse

må från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader,

som avses i 29 §, för avsättning till försäkringsfond för egen räkning,

premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven säkerhetsfond, avsättning

till sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt

bildas enligt gällande föreskrifter örn allmänna grunder angående

försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar,

avsättning till sådan regleringsfond, som av trafikförsäkringsanstalt

bildas enligt gällande villkor och föreskrifter för utövande

av trafikförsäkringsrörelse, ävensom, med nedan angiven inskränkning,

för ökning av utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger

vinsten å själva försäkringsrörelsen. Denna vinst skall---f) utgåen

de försäkringsfond för egen räkning.

Avdrag för---av brandskada.

Med utjämningsfond--— försäkringsaktiebolags reservfond.

Den på — — — d) utgående premiereserven för egen räkning (belopp,

avsatt för på grund av försäkringsfall beviljade ersättningar, t. ex.

livräntor, undantaget).

Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,

av säkerhetsfond samt av i första stycket omnämnda reservfond för

ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt och regleringsfond för trafikför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

säkringsanstalt ävensom minskning av utjämningsfonderna skall anses

som intäkt. Utbetald premieåterbäring---före ändringen.

Avdrag må---till försäkringstagare.

5. Vid uppskattning av utländsk försäkringsanstalts här i riket skattepliktiga

nettointäkt avses med trafikförsäkring sådan trafikförsäkring,

som enligt gällande bestämmelser skall helt eller delvis medtagas vid

beräkningen av den för trafikförsäkringsrörelsen föreskrivna regleringsfonden,

och med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspremier,

d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier.

till 36 §.

3. I punkt 6 av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande

icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande

i lotteri utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan

för realisationsförlust eller förlust å deltagande i lotteri får göras från

realisationsvinst eller lotterivinst, som uppkommit i samma förvärvskälla

som realisationsförlusten eller förlusten å deltagande i lotteri. Av 46 §

1 mom. framgår, att, örn härvid underskott uppstår, detta icke får avdragas

från inkomst av annan förvärvskälla.

till 45 $.

2. För bestämmande av det avdrag, som enligt denna paragraf medlem

av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodonjuta,

skall fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastig

heten efter förhållandet mellan deras värden. Fördelning, som sålunda

verkställts, bör i allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastighetens

taxeringsvärde.

till 48 §.

2. Av bestämmelserna i 52 § 1 mom. framgår, att makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans, äga att gemensamt åtnjuta ett grundavdrag,

ett avdrag för make och, i förekommande fall, ett avdrag för

varje barn. Taxeras i sådant fall endast hustrun men icke mannen, skall

hon ensam åtnjuta nämnda avdrag.

till 54 $.

1. Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke

driva bank- eller annan pennningrörelse och ej heller försäkringsrörelse,

äro befriade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag,

svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar, vare

sig utdelningen uppburits i förhållande till innehavda aktier, lotter och

andelar eller den uppburits efter annan grund. Beträffande utdelning,

som dylikt bolag eller dylik förening uppburit från bostadsaktiebolag eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

bostadsförening efter annan grund än i förhållande till aktie eller andel,

gäller befrielsen dock endast till den del det utdelade överstiger beloppet

av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som icke är att

anse såsom kapitaltillskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall densamma redan

dessförinnan lända till efterrättelse i avseende å 1930 års taxering, såvitt

angår 18 och 21 §§, 29 § 4 morn., 52 § 1 morn., 59 § 3 morn., punkt 6 av anvisningarna

till 18 §, punkt 5 av anvisningarna till 22 §, punkt 3 av anvisningarna

till 36 § samt punkt 2 av anvisningarna till 48 §.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

9

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom.

förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom. förordningen

den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola,

4 § 1 mom. i nedan angiven del, hava följande ändrade lydelse:

4 *.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 31 § första

stycket, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst

från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att

underskott å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom eller deltagande i lotteri, må avdragas endast örn

och i den mån den skattskyldiges inkomst från annan sådan förvärvskälla

därtill förslår;

allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här

i riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.

Skattskyldig, som —--kommunalskattelagen sägs.

13 $.

I fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställes med

ägare:

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så

kallad ofri tomt i stad oell den som eljest innehar fastighet med ständig

eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av

staten upplåtet till bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap, så

ock annan, vilken äger sådan rätt i fråga om förmögenhet, vartill äganderätten

tillagts någon hans avkomling.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

19 i

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet samt mannen därjämte

för boets gemensamma inkomst och förmögenhet. Har vid dylik taxering

avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, eller skuld, som i 8 § avses, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst

eller förmögenhet, må bristen avräknas å den andra makens inkomst

eller förmögenhet. Skatteplikt enligt 17 § 4 mom. bedömes med hänsyn

till båda makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp. Ortsavdrag

ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemensamt, och

skall skatt beräknas efter det sålunda bestämda beskattningsbara beloppet

samt fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras taxerade belopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall redan

dessförinnan 19 § 1 mom. lända till efterrättelse i avseende å 1930 års

taxering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 142.

11

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 879).

Härigenom förordnas, dels att i taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall införas en ny paragraf med nedan angivet innehåll och betecknad

såsom 40 a, dels att över nämnda paragraf skall införas nedan angivna

rubrik, dels ock att 29 § 1 morn., 31, 51, 53 och 78 §§, 141 § 1 mom.

samt 142 § förordningen skola, 29 § 1 morn., 31, 51 och 78 §§ samt 141 §

1 mom. i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:

29 $.

1 mom. Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges — — — bostad härstädes;

2) alla förvärvskällor--- — i förvärvskällan;

3) de intäkter —--- varje förvärvskälla;

4) de allmänna —--vid taxeringen;

5) de särskilda--— eller område; ävensom

6) den skattskyldiges---åligger honom.

Har skattskyldig — — — och skulder.

Inländsk försäkringsanstalt---å försäkringstagarna.

Svenskt aktiebolag--— utdelningens belopp.

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration i stället för uppgifter enligt första stycket

punkterna 3) och 5) lämna uppgift å premieinkomsten här i riket, fördelad

å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels brandförsäkring

och dels annan försäkring samt uppgift å den eller de kommuner,

där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, samt, då flera kontor

funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna premieinkomsterna, fördelade

på nämnda olika slag av försäkring.

Belopp, som —--öretal bortfalla.

31 $.

Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under

offentlig kontroll, vid självdeklaration för bostadsrättsförening, så ock

vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig, som under beskatt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

ningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som

deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning

samt av vinst- och förlusträkning, där sådan förts. Vid självdeklaration

för annan bostadsförening än bostadsrättsförening skola

fogas dels av styrelsen undertecknad uppgift örn föreningens ställning vid

beskattningsårets början och slut dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och

förlusträkning för samma år, örn sådan förts.

För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för ekonomisk förening

skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,

som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande

förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för aktiebolag, solidariskt

bankbolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller ekonomisk förening att avgiva.

För inländsk —----år disponerats.

Särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

40 a §.

1 mom. Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag

skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas uppgift, särskilt för varje

föreningen eller bolaget tillhörig, i deklarationen avsedd fastighet, angående
a)

namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap

innehar lägenhet i fastigheten, och hemvist för medlem eller delägare,

som icke är mantalsskriven i fastigheten,

b) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och lägenhetens hyresvärde

enligt ortens pris,

c) beloppet av varje medlems eller delägares inbetalningar till föreningen

eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, samt

d) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från

föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare

i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror eller

andra avgifter för sådana lägenheter. Innehar medlem eller delägare

lägenhet med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall tillika uppgivas,

huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper å sådan lägenhet.

1 uppgift, som nu sagts, skall jämväl lämnas upplysning örn värdet av

varje medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av

Kungl. Majit.

2 mom. Är medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon föreningen eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

bolaget tillhörig fastighet, icke mantalsskriven i fastigheten, skall till ledning

för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet

i hemortskommunen eller, örn han saknar hemortskommun, till

ledning för hans taxering i Stockholm bestyrkt utdrag av den i 1 mom.

omförmälda uppgift, i vad medlemmen eller delägaren angår, av föreningen

eller bolaget utan anmaning avlämnas senast den 15 februari under

taxeringsåret i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs.

3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast

den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare

uppgift angående de i 1 mom. omförmälda förhållandena, i vad medlemmen

eller delägaren angår.

å marn. Underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag att behörigen

fullgöra vad i 1 mom. sägs, skall vad i 39 § 1, 3 och 5 mom. är stadgat

rörande påföljd vid underlåtenhet att avlämna handlingar, som omförmälas

i 31 §, hava motsvarande tillämpning. Vid underlåtenhet att behörigen

fullgöra vad i 2 mom. stadgas skola bestämmelserna i 38 § 2 och 3

mom. samt 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.

Örn ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 2

eller 3 mom. stadgas i 142 §.

51 §.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna

förordning sägs, skall fullgöras

för omyndig av förmyndaren eller god man, som förordnats enligt 11

kap. 1 § lagen örn förmynderskap,

för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller

4 a § nämnda lag, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,

samt

för avliden person och hans dödsbo av den, som sitter i boet, evad han

är delägare eller syssloman, eller, örn dödsboet skiftats, av den, som vid

tiden för skiftet suttit i boet.

För annan---annorlunda förordnar.

För bolag---juridiska personer.

53 $.

Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stockholm

hos Överståthållarämbetet, i övriga städer hos magistraten eller stadsstyrelsen

och å landet hos ordförande i kommunalnämnd samt därjämte, då

fråga är örn allmän fastighetstaxering, hos ordförande i beredningsnämnd

och, då fråga är örn årlig taxering, hos ordförande i taxeringsnämnd. Vad

nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering skall gälla även i

fråga om blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 oell 2 mom. samt 41 oell

42 och skola blanketter till uppgift enligt 42 § kostnadsfritt tillhandahållas

jämväl hos den, som äger att utbetala vinst.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

78 $.

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter och blanketter till uppgifter

enligt 40 a § 1 och 2 mom. samt 41 och 42 §§ samt att meddela den, som

därom framställer begäran, erforderliga upplysningar örn honom åliggande

deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande;

141 $.

1 morn. Hörsammas ej anmaning att inkomma med självdeklaration,

som bort avgivas på grund av 26 § 1 morn., vare den försumlige förfallen

till böter, motsvarande, då fråga är örn allmän självdeklaration, en tiondel

av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres den skattskyldige,

och, då fråga är örn särskild självdeklaration, femtio öre för varje full

skattekrona, som påföres den skattskyldige på grund av den taxering,

varom fråga är, i vartdera fallet dock minst tio kronor.

Har den —--enahanda bötesstraff.

142 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 19, 23, 33, 34 eiler

35 §, 40 a § 2 eller 3 morn., 42 § 2 mom. eller 47 § är stadgat skall den

försumlige, där han ej för underlåtenheten är underkastad ansvar för

tjänstefel., böta tjugufem kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931.

s. 15 Kontrollera mot PDF

"Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anför:

»I underdånig framställning den 29 april 1929 har Stockholms bostadsföreningars

centralförening u. p. a. hemställt örn vidtagande av vissa

ändringar i kommunalskattelagens bestämmelser rörande beskattning av

bostadsföreningar och deras medlemmar. Vidare har försäkringsinspektionen

den 7 november 1929 gjort framställning örn viss ändring i nämnda

lag i vad den avser beskattning av sådana försäkringsanstalter, som driva

trafikförsäkring. Jag anhåller att få för Kungl. Maj:t anmäla dessa

frågor. I samband därmed torde jag få till behandling upptaga några av

kammarrätten i utlåtande den 28 augusti 1928 framställda erinringar mot

de av 1928 års riksdag antagna skatte- och taxeringsförfattningarna,

ävensom vissa andra frågor örn ändringar i samma författningar.

Jag skall till en början uppehålla mig vid frågan örn beskattning av

bostadsföreningar och deras medlemmar. I all huvudsak har vad därvid

anföres avseende jämväl å bostadsaktiebolag och delägare däri.

Över nämnda framställning från Stockholms bostadsföreningars centralförening

u. p. a., vilken förening i det följande benämnes centralföreningen,

har 1928 års bolagsskatteberedning utlåtit sig i en den 11 oktober

1929 dagtecknad promemoria, vid vilken fogats vissa förslag till författningar

och deklarationsformulär. Denna promemoria torde tillika

med författnings- och formulärförslagen få såsom bilaga fogas till protokollet.

Utlåtanden i ärendet hava avgivits av Överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser samt kammarrätten, varjämte yttranden i ärendet

inkommit från såväl centralföreningen som Hyresgästernas sparkasse
-

Beskattning

av bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag

samt av deras

medlemmar

eller delägare.

Inkommen

framställning.

och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

Körande innebörden av tidigare bestämmelser i ämnet så ock angående

nuvarande stadganden i frågan hänvisas till den i nämnda promemoria

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

intagna redogörelsen. I samma promemoria har jämväl centralföreningens

framställning utförligt refererats.

Centralföreningen berör i sin framställning två frågor, beträffande vilha

1928 års skattelagstiftning innefattar ändring i tidigare rätt. Den ena avser

föreskrifterna örn skattskyldighet för bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag

och örn avdragsrätt för deras medlemmar eller delägare för

inbetalningar från medlemmarna eller delägarna i denna deras egenskap

jämväl till den del inbetalningarna äro avsedda till avbetalningar av

föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats

(24 § kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar punkt 3 samt 25 §

samma lag med tillhörande anvisningar punkt 5). Den andra frågan gäller

stadgandena örn att procentavdraget för bostadsförening eller bostadsaktiebolag

tillhörig fastighet (5 procent av taxeringsvärdet å ''annan

fastighet’) skall fördelas mellan föreningen eller bolaget samt medlemmarna

eller delägarna sålunda, att medlem eller delägare tillgodonjuter

den del av avdraget, som belöper å av honom innehavd lägenhet, och föreningen

eller bolaget återstoden (45 § kommunalskattelagen med tillhörande

anvisningar punkt 2). Under påvisande att stadgandena i fråga lett

till icke åsyftade resultat, medförande bland annat ökad skattebelastning

för vissa företag utan motsvarande lättnad för medlemmarna ävensom

i vissa fall en olämplig överflyttning av skattebördan från några

medlemmar till andra, förordar centralföreningen återgång till den äldre

anordningen, enligt vilken av medlem verkställd inbetalning av beskaffenhet

att utgöra kapitaltillskott, vare sig för amortering av företagets skulder

eller för annat ändamål, icke ansågs utgöra skattepliktig intäkt för

företaget eller avdragsgill utgift för medlemmen. Till ledning för bedömandet

i vad mån av medlem verkställd inbetalning borde anses såsom

dylikt kapitaltillskott, i de fall då företagets räkenskaper icke omedelbart

gåve upplysning härom, föreslår centralföreningen särskilda legala

regler. För den händelse centralföreningens framställning i nämnda hänseenden

vunne bifall, vore enlig-t föreningens uppfattning lämpligt att bibehålla

gällande regler örn procentavdragets fördelning mellan medlemmarna

och företaget. Centralföreningen gör däremot ingen erinran mot

principen örn beskattning direkt hos medlemmarna av de förmåner, som de

åtnjutit från företaget, genom vilken anordning förmånerna beskattas allenast

en gång, och ej heller mot den skattetekniska anordningen att hänföra

dessa förmåner i medlemmarnas band till intäkt av annan fastighet.

Centralföreningen behandlar i sin framställning närmast sådana företag,

som åt sina medlemmar upplåta bostäder med besittningsrätt på obestämd

tid, d. v. s. sådana företag, där medlemmarna eller delägarna ’äga’

sina lägenheter. Däremot berör centralföreningen icke förhållandena inom

hyresföreningar, d. v. s. de föreningar'', som upplåta lägenheter till medlemmarna

genom hyreskontrakt för viss — mer eller mindre — bestämd

tid.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

17

I bolagsskatteberedningens promemoria lämnas vissa uppgifter rörande

antalet befintliga bostadsföreningar, deras organisation, medlemsantal

och ekonomiska förhållanden, till vilka uppgifter jag hänvisar.

Bolagsskatteberedningen omnämner i sin promemoria vidare, att inom

justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag örn vissa bostadsföreningar,

att detta förslag den 4 januari 1929 remitterats till lagrådet för

yttrande, och att lagrådet den 21 juni 1929 däröver utlåtit sig. Förslag i

ämnet kunde, enligt vad beredningen inhämtat, antagas bliva förelagt

1930 års riksdag, och beredningen hade därför vid sina överväganden ansett

sig böra utgå från att en särskild lagstiftning för bostadsföreningar

skulle komma till stånd efter i huvudsak de linjer, som innefattades i det

till lagrådet remitterade lagförslaget. Den föreslagna lagen vore avsedd

att äga tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i hus, som ägdes

av föreningen, åt medlemmarna med nyttjanderätt för obegränsad tid

upplåta bostäder eller andra lägenheter. Denna särskilda form av nyttjanderätt

vore i lagförslaget benämnd bostadsrätt. Den nya lagen skulle

däremot icke tillämpas å sådana föreningar, som plägade upplåta lägenheter

allenast med hyresrätt för begränsad tid (hyresföreningar), ej heller

å sådana före lagens ikraftträdande bildade föreningar, som uppläte

besittningsrätt till lägenheter för obestämd tid och som underläte att registrera

sig efter den nya lagen. Efter genomförande av den ifrågasatta

lagstiftningen skulle alltså finnas tre typer av bostadsföreningar:

1) bostadsrättsföreningar;

2) besittningsrättsföreningar av äldre slag; och

3) hyresföreningar.

Bolagsskatteberedningen delar centralföreningens uppfattning, att

kommunalskattelagens bestämmelser om skattskyldighet för bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag och om avdragsrätt för deras medlemmar

eller delägare beträffande sådana inbetalningar från medlemmar eller delägare

i denna deras egenskap, som äro avsedda för amortering av företagets

skulder eller i annan form utgöra kapitaltillskott, lett till icke åsyftat

resultat. Beredningen föreslår därför, att skattskyldigheten för företagen

och avdragsrätten för medlemmarna eller delägarna beträffande av

medlemmarna eller delägarna i denna deras egenskap verkställda inbetalningar

skall begränsas till vad av dessa inbetalningar icke är att anse

såsom kapitaltillskott. I förslaget angives närmare vad som bör förstås

med kapitaltillskott. En viss skillnad göres därvid mellan bostadsrättsföreningar

och besittningsrättsföreningar av äldre slag å ena sidan och hyresföreningar

å den andra sidan. Det föreslås nämligen att, där lägenhet

iir upplåten mod hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande

besittningsrätt, ingen del av hyresavgiften skall anses såsom kapitaltillskott,

medan i övriga fall ingen motsvarande begränsning ifrågasättes.

Till ledning för avgörandet, huru mycket av verkställda inbetalningar

skall betraktas såsom kapitaltillskott, i de fall då detta icke utan

Bihang lill riksdagens protokoll 19.‘I0. 1 sami. 112 hafi. (Nr I''i2.)

1928 års

bolagsskatteberednings

förslag.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

vidare framgår av företagets räkenskaper eller andra handlingar, upptager

förslaget en särskild regel. Att närmare redogöra för förslagets detaljer

torde icke erfordras; jag hänvisar härutinnan till promemorian.

Under åberopande av taxeringstekniska svårigheter att fördela avdrag

för värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga

byggnader, maskiner och andra inventarier mellan medlemmarna eller delägarna

och företaget, föreslår bolagsskatteberedningen vidare, att dylikt

avdrag skall tillkomma uteslutande företaget och att således medlem eller

delägare icke skall åtnjuta dylikt avdrag.

Beredningens förslag i dessa hänseenden innefattar ändring i 24 § och

25 § 1 mom. kommunalskattelagen samt i punkt 8 av anvisningarna till

24 § och punkt 5 av anvisningarna till 25 §. Eli följdändring föreslås

i punkt 1 av anvisningarna till 54 § i samma lag, innefattande, att den

skattefrihet för utdelning från svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska

föreningar, som är medgiven svenska aktiebolag och svenska ekonomiska

föreningar, vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse och

ej heller försäkringsrörelse, skall beträffande utdelning från bostadsaktiebolag

eller bostadsförening, vilken utgått efter annan grand än i förhållande

till aktie eller andel, gälla endast till den del det utdelade överstiger

beloppet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som

icke utgör kapitaltillskott.

I fråga om avdrag för vad som genom fastighetsskatt blivit beskattat

(procentavdrag) föreslår bolagsskatteberedningen sådan ändring i gällande

bestämmelser, att medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft

lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta

den del av avdraget, som på lägenheten belöper, medan återstoden skall

tillkomma föreningen eller bolaget. Däremot skall enligt förslaget procentavdraget

för lägenheter, som upplåtits till medlemmar eller delägare

med hyresrätt, tillkomma föreningen eller bolaget. I syfte att underlätta

taxeringsarbetet föreslår beredningen vidare, att den uppdelning av taxeringsvärdet

på lägenheterna, som verkställes för fördelningen av procentavdraget,

i allmänhet bör tillämpas oförändrad, till dess ändring göres

av taxeringsvärdet. Dessa stadganden äro avsedda att införas i 45 § kommunalskattelagen

och punkt 2 av anvisningarna till samma paragraf.

Enligt bolagsskatteberedningens mening innebure den föreslagna anordningen

med olika regler för besittningsrättsföreningar och hyresföreningar

i fråga örn inbetalningar för kapitalbildning och beträffande procentavdraget

icke något egentligt gynnande av den ena typen framför den andra,

i varje fall icke under företagens tidigare skede, d. v. s. så länge mera

avsevärda amorteringar pågå. När däremot amorteringarna nedgått till

en obetydlighet eller helt upphört och förty de årliga inbetalningarna

märkbart understege hyresvärdet å lägenheterna, komrne bestämmelsen

om procent-avdraget att ställa medlemmarna i hyresföreningarna i en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

något ogynnsammare ställning än medlemmarna i besittningsrättsföreningarna.

Beredningen ansåge denna olikhet sakna nämnvärd betydelse,

enär i hyresloreningarna, där upplåtelsetiden icke kunde vara obegränsad

oell dispositionsrätten till lägenheterna därför vore mindre trygg

än i besittningsrättsföreningarna, amorteringarna i regel icke torde drivas

så långt, att hyresbeloppen avsevärt understege hyresvärdet med därav

följande mera betydande nettointäkt av de upplåtna lägenheterna.

Skulle i någon hyresförening dylikt förhållande inträffa, kunde föreningen

genom att ombilda sig till bostadsrättsförening bereda sina medlemmar

den förmån i förevarande hänseende, som tillkomme medlemmar i en

dylik förening. En sådan utveckling stöde i god överensstämmelse med

den ifrågasatta civillagstiftningens syfte och torde för övrigt vara i medlemmarnas

eget intresse. Ju mera föreningens ekonomi förbättrades, av

desto större vikt vore det nämligen för medlemmarna att trygga sitt lägenhetsinnehav

för att därigenom åt sig bevara avkastningen av det i föreningen

investerade kapitalet.

Be ifrågasatta nya bestämmelserna rörande beskattning av bostadsföreningar,

bleve, frånsett stadgandena örn procentavdraget, framhåller

bolagsskatteberedningen, utan vidare tillämpliga vid statsbeskattningen.

Någon ändring av förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

i fråga örn beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

erfordrades därför icke.

För att underlätta tillämpningen av de ifrågasatta beskattningsreglerna

föreslår bolagsskatteberedningen vissa ändringar i taxeringsförordningen.

Dessa ändringar, som sammanförts till en ny paragraf med beteckning

40 a §, innefatta i huvudsak följande: Bostadsförening eller bostadsaktiebolag

skall vid sin självdeklaration foga vissa uppgifter, avsedda

att tjäna till ledning såväl för företagets taxering som även och i synnerhet

för medlemmarnas eller delägarnas taxering, nämligen örn namn

för en var medlem eller delägare, som i denna sin egenskap innehar lägenhet

i föreningens eller bolagets fastighet, örn hemvist för varje dylik medlem

eller delägare, som icke är mantalsskriven i fastigheten, örn beskaflenheten

av varje dylik lägenhet och dess hyresvärde, örn beloppet av en

var medlems eller delägares inbetalningar till föreningen eller bolaget

och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, om beskaffenheten av

lägenheter, som upplåtits till andra än medlemmar eller delägare i denna

deras egenskap ävensom örn sammanlagda beloppet av hyror eller andra

avgifter för sådana lägenheter samt slutligen, såvitt angår medlemmar

eller delägare som innehava lägenheter med bostadsrätt eller liknande

besittningsrätt, örn huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper

å varje sådan lägenhet. I dylik uppgift skall enligt förslaget ytterligare

lämnas upplysning örn värdet av varje medlems eller delägares andel i

föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Vidare föreslår beredningen

åläggande för bostadsförening eller bostadsaktiebolag att till led
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 142.

Yttranden.

liing för taxeringen av sådana medlemmar eller delägare, som i denna sin

egenskap innehava lägenheter i föreningens eller bolagets fastighet men

som icke äro mantalsskrivna i fastigheten, till taxeringsmyndigheten lämna

bestyrkt utdrag av nyssberörda uppgift i vad dylik medlem eller delägare

angår. För att för medlemmarna eller delägarna underlätta upprättandet

av deras självdeklarationer föreslår beredningen därjämte införande

av skyldighet för bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast

den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare

meddelande örn de förhållanden, som enligt vad nyss sagts skola för

medlemmen redovisas i den vid företagets egen självdeklaration fogade

uppgiften. Därjämte innefattar förslaget vissa härav föranledda följdändringar

i 53 och 142 §§ i taxeringsförordningen.

Bolagsskatteberedningen har slutligen utarbetat förslag till formulär

till blanketter för självdeklarationer för ifrågavarande skattskyldiga samt

för övriga föreslagna uppgifter till taxeringsmyndigheterna.

Med anledning av hemställan av centralföreningen att de ifrågasatta

nya bestämmelserna måtte träda i kraft så tidigt, att de finge tillämpas

vid taxeringen av 1929 års inkomst, alltså vid taxeringen under år 1930,

uttalar bolagsskatteberedningen, att härför måste förutsättas, icke blott att

de nya bestämmelserna bleve utfärdade i tillräckligt god tid före avgivandet

av självdeklarationerna år 1930, således senast i början av februari

1930, utan även att deklarationsblanketter bleve tryckta och distribuerade

inom samma tid. Även örn proposition i ämnet skulle föreläggas riksdagen

genast vid dess början och riksdagsbehandlingen av densamma forcerades,

syntes tiden vara alltför knapp för syftets uppnående. Ytterligare

vore att märka, att, därest förslag till civillagstiftning för bostadsrättsföreningar

bleve förelagt samma riksdag, det väl vore antagligt, att

riksdagsbeslutet härom avvaktades, innan riksdagen behandlade förslag

till ändring av skatteförfattningarna, som därmed ägde samband. Dessa

förhållanden hava föranlett beredningen att föreslå ikraftträdandet till

den 1 januari 1931.

Bolagsskatteberedningens förslag har lämnats utan erinran av Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser utom länsstyrelserna i Uppsala

och Västmanlands län ävensom, beträffande några detaljer, länsstyrelserna

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län. Några

länsstyrelser uttala särskilt, att de funnit de föreslagna bestämmelserna

väl uttänkta och ägnade att bota de brister, som framträtt vid tillämpningen

av nuvarande stadganden.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att deklarations- och taxeringsförfarandet

för ifrågavarande skattskyldiga skulle bliva i hög grad invecklat

genom de föreslagna nya bestämmelserna. Länsstyrelsen ansåge det därför

böra tagas under övervägande, huruvida icke genom skattskyldighetens

överflyttande från delägarna till bostadsföretagen förfarandet skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

kunna avsevärt förenklas och med större konsekvens genomföras. En sådan

anordning finge anses mest naturlig, särskilt beträffande företag av

hyresrättstyp.

Länsstyrelsen i Västmanlaiuls län framhåller till en början, att i princip

intet torde vara att anmärka mot bolagsskatteberedningens förslag, vilket

syntes syfta till att på ett minutiöst sätt utskifta rättvisa åt allaparter.

Länsstyrelsen uttalar emellertid farhågor för att de detaljerade bestämmelserna

skulle komma att föranleda vissa svårigheter och olägenheter vid

deklarationsskyldighetens fullgörande och ifrågasätter, huruvida icke

företagen ensamma borde göras skattskyldiga, därvid såsom intäkt skulle

upptagas såväl kontant influtna hyror som hyresvärdet å de av medlemmarna

disponerade lägenheterna, samt avdrag göras för alla en fastighetsägare

påvilande utgifter men ej för utdelning till medlemmarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att det givetvis varit mest önskvärt

för beredande av klarhet vid tillämpningen av skattelagstiftningen,

örn de ifrågasatta bestämmelserna avsett allenast bostadsrättsföreningar.

Länsstyrelsen insåge emellertid, att samma bestämmelser borde tillämpas

även å redan befintliga besittningsrättsföreningar, vilka icke läte registrera

sig såsom bostadsrättsföreningar. Däremot kunde länsstyrelsen icke

förstå, varför liyresföreningarna och deras medlemmar skulle vara underkastade

de särskilda skattelagsbestämmelserna för bostadsföreningar, ty

någon egentlig skillnad förelåge icke mellan en hyresgäst, som hyrde av

en kooperativ förening, och en hyresgäst, som hyrde av en privat husägare.

Därest anledningen härtill vore, att medlemmen i den kooperativa föreningen

redan betalt en del av hyran på en gång och alltså i fortsättningen

finge lägre hyra, kunde häremot genmälas, att föreningen i så fall väl

borde hava redovisat engångsavgiften såsom influten hyra. Vid första införandet

av särbestämmelserna rörande bostadsföreningarnas beskattning

hade lagstiftaren haft tanken riktad uteslutande på sådana föreningar,

där medlemmarna så att säga köpt sina lägenheter och därefter kunnat bebo

dem hyresfritt. Örn inga andra föreningar än hyresföreningar förefunnits,

skulle berörda lagstiftning säkerligen aldrig kommit till stånd.

Avgränsningen mellan besittningsrättsföreningar och hyresföreningar

vore för det närvarande ofta vag, och däri läge en anledning att genom

den nya civillagstiftningen uppdraga en klar gräns mellan dem, vilken

gräns därefter bleve bestämmande för skattelagstiftningen. Länsstyrelsen

funne de föreslagna bestämmelserna, i vad dessa anginge besittningsriittsföreningarna,

klart avfattade och för sitt ändamål lämpliga och såväl

do ifrågasatta bestämmelserna i taxeringsförordningen som do upprättade

förslagen till deklarationsblanketter skulle i hög grad underlätta

upprättandet av riktiga deklarationer ävensom taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har mot bolagsskatteberedningens

förslag allenast den erinran att framställa, att även hos besittningsrättsföreningarna

procentavdraget borde tillfalla föreningen. Vis
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagstiftning

om bostadsi

rättaftjr-j

eningar m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

“rugen talade principiella skäl för beredningens förslag att låta medlem,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehade lägenhet,

åtnjuta den del av procentavdraget, som belöpte på lägenheten, men

taxeringsarbetet skulle ej obetydligt underlättas, örn uppdelning av avdraget

icke behövde göras, utan att dock de intresserades rätt i någon

avsevärd mån komme att åsidosättas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker genomförandet av den ifrågasatta

lagstiftningen utom beträffande tillerkännandet av avdraget för

värdeminskning å byggnader, maskiner och andra inventarier åt företagen.

Principiella skäl syntes tala för att rätt till dylikt avdrag borde

tillerkännas medlemmarna eller delägarna, i vad på deras lägenheter belöpte,

och de av bolagsskatteberedningen anförda skälen för avdragets tillerkännande

åt företagen vore enligt länsstyrelsens mening icke tillräckligt

vägande. I regel plägade samtliga medlemmar av en bostadsförening beskattas

av en och samma taxeringsnämnd, och en jämförelse mellan de av

medlemmarna begärda avdragen kunde därför lätt åstadkommas.

Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. samt Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. förorda vidtagande

av de författningsändringar, som av bolagsskatteberedningen

föreslagits.

Jämväl kammarrätten biträder bolagsskatteberedningens förslag. Två

ledamöter hava uttalat skiljaktig mening beträffande förslaget att tillerkänna

bostadsföreningar och bostadsaktiebolag hela avdraget för värdeminskning

å byggnader, maskiner och andra inventarier och anslutit sig

till den av länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalade uppfattningen, att

medlemmarna och delägarna borde få åtnjuta dylikt avdrag i vad på deras

lägenheter belöpte.

I fråga örn tiden för ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna

rörande beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag samt av

deras medlemmar eller delägare biträdes bolagsskatteberedningens förslag

av samtliga hörda myndigheter, varemot nämnda två sammanslutningar

av bostadsföreningar hemställa, att samma bestämmelser måtte

få tillämpas redan vid 1930 års taxering.

Genom proposition den 31 januari 1930, nr 65, bar Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att antaga, bland annat, ett vid propositionen fogat förslag

till lag örn bostadsrättsföreningar. Ur lagförslaget må anföras följande:

Lagen skall äga tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i föreningens

hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter

under nyttjanderätt för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som

på grund av sådan upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt,

och föreningen benämnes bostadsrättsförening. Ej må annan än bostadsrättsförening

bedriva verksamhet med ändamål motsvarande det för så
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 142.

diui förening angivna (1 §). Bostadsrätt ina upplåtas allenast åt medlem

i föreningen (17 §). Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i

avseende å upprättandet av balansräkning gälla, att de belopp, vartill

inträdesavgifter och grundavgifter, i den mån de inbetalts eller förfallit

till betalning, samt fonder uppgå, skola var för sig upptagas bland skulderna

(56 §). Utdelning må ej ske av annat än den vinst, som förefinnes

enligt fastställd balansräkning för den tid, sista förvaltningsberättelsen

omfattar, i den mån vinsten ej skall avsättas till reservfonden. Där ej

annorlunda är bestämt i stadgarna, må bostadsrättsförenings vinst ej utdelas

till andra medlemmar än bostadsrättshavarna, ej heller fördelas

mellan dem efter annan grund än efter lägenheternas andelsvärden (57 §).

Årligen skall upprättas jämte balansräkning även vinst- och förlusträkning

(58 §). Lagen skall träda i kraft den 1 juli 1930 men skall ej äga

tillämpning å förening, som registrerats före lagens ikraftträdande och icke

därefter vunnit registrering såsom bostadsrättsförening. Bestämmelsen i

1 § 3 mom. örn förbud för annan än bostadsrättsförening att driva verksamhet

med motsvarande ändamål utgör ej hinder för den, som vid lagens

ikraftträdande bedriver verksamhet med det i nämnda lagrum angivna

ändamål, att i avseende å honom då tillhörigt hus fortsätta verksamheten.

Uti ett genom nämnda proposition framlagt förslag till lag örn ändrad

lydelse av angivna paragrafer i lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska

föreningar upptages föreskrift därom, att ekonomisk förening med ändamål

att bereda bostäder åt medlemmarna ej må upplåta lägenhet under

nyttjanderätt annorledes än för bestämd tid, med mindre upplåtelsen sker

under bostadsrätt enligt vad därom är särskilt stadgat. Denna föreskrift,

som är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1930, skall dock icke äga tilllämpning

såvitt fråga är om upplåtelse av lägenhet i hus, som föreningen

före lagens ikraftträdande förvärvat eller börjat uppföra.

Propositionen nr 65 upptager jämväl förslag till lag örn ändrad lydelse.,

av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117), innebärande att bokföringsskyldighet

enligt 1929 års lag ålägges jämväl bostadsrättsförening.

Av det anförda framgår, att efter genomförande av den föreslagna civillagstiftningen

upplåtelse av nyttjanderätt till lägenhet på obestämd

tid — frånsett äldre företag — kan ske endast i form av bostadsrätt. Beträffande

nya företag kommer således en klar gräns att upprätthållas

mellan bostadsrättsföreningar och hyresföreningar.

Vad i detta ärende förekommit visar, enligt min mening, att gällande Departementsbestämmelser

rörande beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktie- chefen.

bolag samt av deras medlemmar eller delägare i nu förevarande hänseenden

behöva ändras. Jag finner även det av bolagsskatteberedningen i dylikt

syfte utarbetade förslaget ägnat att läggas till grund för lagstiftning.

Några av de avgivna yttrandena föranleda särskilda uttalanden

från min sida.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Med anledning av den av några länsstyrelser framförda tanken att göra

bostadsföretagen ensamma skattskyldiga för den inkomst, deras fastigheter

lämna företagen eller deras medlemmar, vill jag hänvisa till den i

bolagsskatteberedningens promemoria intagna kortfattade redogörelsen

för skälen till den år 1923 införda och år 1928 mera följdriktigt utvecklade

anordningen att uppdela beskattningen i fråga mellan företagen och deras

medlemmar. Anledning att härutinnan göra skillnad mellan besittningsrättsföreningar

och hyresföreningar förefinnes enligt min mening icke.

Aven i hyresföreningarna kan det nämligen inträffa, att medlems inbetalningar

till företaget understiga hyresvärdet, och den därvid uppkommande

skillnaden mellan hyresvärdet och inbetalningarna bör uppenbarligen

icke undgå beskattning. Då länsstyrelsen i Malmöhus län till förmån fölen

sådan skattefrihet åberopar, att föreningen antagligen tidigare blivit

beskattad för de inbetalningar, som möjliggjort avbetalning å föreningens

skuld och alltså medverkat till de låga avgifterna, förbiser länsstyrelsen,

att de låga avgifterna även kunna hava åstadkommits genom att de ursprungliga

insatserna gjorts stora. Men dessa insatser kunna självfallet

icke tagas under beskattning hos föreningen. Det må även framhållas,

att, örn man lämnade skillnaden mellan hyresvärdet och inbetalningarna

skattefri, sådana skattskyldiga, vilka tillförsäkrat sig bostad genom medlemskap

i en hyresförening, skulle komma i bättre ställning än å ena sidan

medlemmarna i en besittningsrättsförening och å andra sidan egnahemsägare.

En dylik olikhet kan icke anses förenlig med principen örn likformig

beskattning. Gjordes åter en hyresförening skattskyldig för berörda

skillnad mellan hyresvärdet och inbetalningarna, skulle föreningens

skattebörda ökas och liknande möjligheter att genom föreningen övervältra

skatten från en medlem på andra medlemmar uppkomma, som,

enligt vad i bolagsskatteberedningens promemoria framhålles, blivit en

följd av de klandrade bestämmelserna örn bostadsföreningarnas skattskyldighet

för medlemmarnas kapitaltillskott. Dessutom skulle en sådan

anordning betaga en medlem möjlighet att erhålla avdrag för av

honom verkställda reparationer inom lägenheten, varigenom medlemmen

bomme i sämre ställning än t. ex. en egnahemsägare. Icke heller denna

anordning kan därför anses innefatta en tillfredsställande reglering av

förevarande beskattningsfråga.

För bolagsskatteberedningens förslag att tillerkänna företaget men icke

medlemmarna avdraget för värdeminskning å företagets byggnader,

maskiner och andra inventarier synas mig så starka skäl av taxeringsteknisk

art vara anförda, att de invändningar av principiell natur, som

häremot framförts av en länsstyrelse och två reservanter i kammarrätten,

icke böra få hindra genomförandet av förslaget i denna del. Jag anser

mig hava så mycket större anledning till denna ståndpunkt, som från

samtliga övriga håll anordningen i fråga oreserverat förordats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kvngl. Maj:ts proposition Nr 142.

Det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförda förslaget att

låta procentavdraget även i besittningsrättsföreningar tillfalla företaget

kan jag icke biträda. Med de föreslagna reglerna kan avdragets fördelning

mellan lägenheterna knappast vålla nämnvärda svårigheter för

taxeringsarbetet, och helt visst skulle i många fall avdragets tillerkännande

åt företagen innebära en orättvisa mot medlemmarna.

Länsstyrelsen i Blekinge län åberopar beträffande den av bolagsskatteberedningen

föreslagna definitionen å bostadsförening och bostadsaktiebolag

(punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen) ett uttalande

från en taxeringsnämndsordfbrande i länet. I detta framhålles, att

även med sagda definition företag, som endast i begränsad omfattning

uppläte bostäder åt företagets medlemmar, syntes kunna behandlas såsom

bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Örn nämligen en förening

bestode av ett fåtal personer, huvudsakligen medlemmar av samma familj,

och dessa erhölle bostäder i föreningens hus, syntes denna omständighet

vara tillräcklig för att karakterisera föreningen såsom bostadsförening,

utan hinder av att ett betydligt större antal bostadslägenheter ut

hyrdes till utom föreningen stående. Det kunde ifrågasättas, örn icke,

till förebyggande härav, anvisningarna borde kompletteras med bestämmelse,

att antalet bostäder i fastigheten, som skulle innehavas av medlemmar

eller delägare i föreningen eller bolaget, måste uppgå till minst

5, för att företaget skulle anses såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag

i kommunalskattelagens mening. En sådan bestämmelse skulle

förebygga, att lagstiftningen utnyttjades av skenföreningar, bestående

av endast en eller ett par verkliga medlemmar men med andelsbevis formellt

utställda på andra personer.

Den av bolagsskatteberedningen föreslagna nya definitionen å bostadsförening

och bostadsaktiebolag har motiverats därmed, att det ej borde

vara nog med att föreningen eller bolaget hade det uppgivna föremålet

för sin verksamhet, utan att det därjämte måste krävas, att verksamheten

utövades i överensstämmelse med ändamålet. Utan att taga ställning

till något konkret fall vill jag uttala, att en förening, som till utomstående

uthyr ett i förhållande till antalet av medlemmar innehavda

bostadslägenheter betydande antal bostadslägenheter, svårligen torde

kunna sägas bedriva verksamhet, som uteslutande eller huvudsakligen

består i att bereda medlemmarna bostäder. Härtill kommer att, även

örn en bestämmelse rörande minimiantalet till medlemmar upplåtna bostäder

i vissa fall skulle underlätta lagtillämpningen, det skulle kunna

befaras, att en sådan bestämmelse, helst om antalet sattes så lågt som

till 5, skulle beträffande stora företag kunna leda till icke åsyftat resultat.

Jag kan därför icke biträda detta ändringsförslag.

Särskilda

frågor.

Definitionen å

■bostadsförening

och bostadsaktiebolag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition Nr 142.

Värdeminskning

å maskiner

och

inventarier i

annan fastighet.

Överståthållarämbetet upptager i sitt utlåtande frågan om avdrag för

värdeminskning å maskiner och andra inventarier beträffande förvärvskällan

annan fastighet — även för andra företag än bostadsföreningar och

bostadsaktiebolag — samt föreslår, att den i 25 § kommunalskattelagen

stadgade rätten till sådant avdrag måtte upphöra. Ämbetsverket anför:

’I detta sammanhang tillåter sig emellertid Överståthållarämbetet i

underdånighet föreslå att i samband med ifrågavarande förslag till

vissa ändringar i skatteförfattningarna måtte till behandling upptagas

frågan örn uteslutande ur 25 § kommunalskattelagen av den bestämmelse,

som medger ägare av annan fastighet rätt till avdrag från bruttointäkten

för värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest

av till fastigheten hörande maskiner och andra inventarier av längre

varaktighet. Avses nämligen härmed även i bostadsfastighet inmonterade

hissar och värmeledningsanläggningar anser Överståthållarämbetet

att skäligheten av en sådan bestämmelse knappast kan sägas hava ingått

i det allmänna rättsmedvetandet och att densamma, även örn teoretiskt

försvarbar, vållar ojämnhet och tekniska svårigheter vid taxeringen. Till

stöd för förstnämnda påstående må anföras, att endast ett fåtal fastighetsägare

i Stockholm påyrkat sådant avdrag vid årets taxering samt att

Överståthållarämbetet veterligen ingen bokföringsskyldig fastighetsägare

i sina räkenskaper brukar göra särskild avskrivning å förevarande

tillbehör till fastighet. Att bestämmelsen vållar ojämnhet i taxeringen

heror därpå, att endast i ett fåtal fall utredning kan av den skattskyldige

förebringas å anskaffningsvärdet av ifrågavarande maskiner

och att därför avdraget i ett flertal fall måste förvägras ägaren. De taxeringstekniska

svårigheterna föranledas bland annat därav, att i ett flertal

fall specifikation måste av beskattningsnämnderna infordras å det

på fastighetsbilagan upptagna avdraget för reparationskostnader för utrönande

att däri icke ingår någon post, som avser förbättring eller nyanskaffning

av tillbehör till förevarande maskiner. Det avdrag, som anses

böra tillkomma fastighetsägaren i förevarande avseende, bör enligt

överståthållarämbetets mening inkluderas i avdraget för värdeminskning

å byggnad.’

Ifrågavarande bestämmelse infördes i sin nuvarande form år 1928.

Redan dessförinnan torde emellertid samma avdragsrätt hava förefunnits.

Att frågan blivit aktuell i Stockholm år 1929 torde delvis hava berott därpå,

att en särskild rubrik för berörda avdrag införts å det nya deklarationsformuläret

för inkomst av annan fastighet. Tidigare saknades sådan

rubrik. Framhållas må ock, att liknande bestämmelse sedan länge tilllämpats

beträffande rörelse.

Med hänsyn till den korta tid, under vilken kommunalskattelagen tilllämpats,

finner jag, utan att vilja förringa värdet av do av Överståthållarämbetet

andragna skälen, ytterligare någon tids erfarenhet böra avvaktas,

innan ändring i förevarande stadgande vidtages. Härtill kommer,

att utredningar pågå dels av 1928 års bolagsskatteberedning rörande

frågan om avskrivningar å tillgångar i rörelse, dels av särskilda sakkunniga

angående frågan örn förvärvskällornas omfattning vid beskattning

av inkomst av jordbruksfastighet ävensom frågan om inkomstbe
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142. 27

greppet för inkomst av jordbruksfastighet. Det är icke uteslutet, att

•dessa utredningar kunna leda till ändrade bestämmelser beträffande avdrag

för värdeminskning å maskiner och andra inventarier inom förvärvskällorna

jordbruksfastighet och rörelse och att sådana bestämmelser

skulle återverka på förevarande fråga. Detta förhållande utgör ytterligare

ett skäl att icke nu tillstyrka den av Överståthållarämbetet föreslagna

åtgärden. Jag har därför icke upptagit något stadgande härom i

det författningsförslag, som jag framlägger.

I fråga örn värdet å andel i bostadsförening anför länsstyrelsen i Uppsala

län:

’Då en delägare i ett bostadsföretag, efter att hava upptagit värdet av

sin lägenhet såsom inkomst av fastighet, har att verkställa beräkning av

sin förmögenhet, i vad denna hänför sig till bostadsföretaget, plägar

det — åtminstone här i länet — tillgå på det sättet, att han såsom tillgång

upptar den på lägenheten belöpande delen av förenings- eller bolagsfastighetens

hela taxeringsvärde, varefter han avräknar den på lägenheten

vilande skulden. Av den föreslagna, i 40 a § 1 mom. intagna

bestämmelsen, att uppgift skall av bostadsföretag lämnas örn värdet av

varje delägares andel i företagets behållna förmögenhet, framgår emellertid,

att detta förfaringssätt icke är riktigt, utan att vid denna beräkning

samma grunder skola tillämpas som ifråga om andelar och aktier i

allmänhet. Det kan knappast anses överflödigt, att uttryckliga bestämmelser

härom intagas i 10 § statsskatteförordningen.’

Att andel i bostadsförening liksom andra föreningsandelar skall vid

förmögenlietsberäkningen upptagas till sitt saluvärde torde framgå av

10 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Den i 40 a

§ taxeringsförordningen omförmälda uppgiften örn varje delägares andel

i företagets behållna förmögenhet är avsedd att tjäna till ledning vid

bedömandet av föreningsandelarnas saluvärde. Anledning att i nämnda

paragraf i statsskatteförordningen intaga någon specialregel för värdesättningen

av föreningsandelar utöver vad redan är stadgat synes icke

förefinnas.

Kammarrätten yttrar beträffande det föreslagna stadgandet i 40 a §

3 mom. taxeringsförordningen följande:

’i 40 a $ 3 mom. har införts bestämmelsen örn skyldighet för bostadsförening

och bostadsaktiebolag att tillställa medlem eller delägare vissa

uppgifter. Visserligen bör bostadsförening eller bostadsaktiebolag delgiva

medlem eller delägare vad föreningen eller bolaget till taxeringsmyndigheterna

för ledning vid medlems eller delägares taxering uppgivit.

Man torde också kunna förutsiitta, att så åtminstone i regel sker.

Kammarrätten ifrågasätter emellertid, huruvida det kan vara lämpligt

att föreskriva skyldighet för förening eller bolag att till medlem eller delägare

inom viss tid lämna uppgift samt att stadga bötesansvar för under
-

Förmögem
hetsberäk
ningen.

Uppgift till

medlemmar i

bostadsförening

eller

delägare i

bostadsaktiebolag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Formelia

frågor.

Formulär till

deklarationer

och uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

låtenhet att fullgöra denna skyldighet. Något liknande stadgande torde

hittills icke hava förekommit.’

Länsstyrelsen i Uppsala län anser den föreslagna tiden för uppgiftens

lämnande, nämligen senast den 8 februari, väl sen.

Stadgandet i fråga syftar till att för medlemmarna eller delägarna underlätta

uppsättandet av deras deklarationer och torde svårligen kunna

undvaras med de föreslagna reglerna för angivande av vad som är att

räkna såsom kapitaltillskott. Att något liknande stadgande icke hittills

förekommit kan svårligen utgöra tillräckligt vägande skäl mot anordningen

i fråga. Det synes mig knappast genomförbart att kräva uppgifternas

avlämnande tidigare än bolagsskatteberedningen föreslagit.

För upprättandet av uppgifterna förutsättes nämligen, att företagens

bokföring åtminstone i allt väsentligt fullbordats. Jag förordar bolagsskatteberedningens

förslag även i denna del.

Kammarrätten anser den föreslagna anordningen att sammanföra de

föreslagna taxeringsbestämmelserna till en ny paragraf, betecknad 40 a §,

icke lämplig och uttalar, att däri upptagna föreskrifter torde kunna inarbetas

i vissa angivna paragrafer i taxeringsförordningen. Samma erinran

göres av Överståthållarämbetet.

Genom bestämmelsernas sammanförande till en ny paragraf med särskild

rubrik underlättas deras tillämpning, och anordningen i fråga motiveras

även därav, att eljest nödvändiga ändringar i förekommande hänvisningar

uti andra paragrafer undvikas. Dessa skäl hava föranlett mig att i

detta hänseende följa bolagsskatteberedningen.

Sn mindre ändring betingas emellertid därav, att, enligt vad tidigare

anförts, i propositionen nr 65 till årets riksdag framlagts förslag örn att

bostadsrättsföreningar skola vara bokföringspliktiga. Detta förslag föranleder

nämligen ändring av 31 § taxeringsförordningen, och till samma

paragraf synes lämpligen sista stycket av 40a § 1 mom. böra flyttas. Det

bör därvid ändras att avse allenast andra bostadsföreningar än bostadsrättsföreningar.

Samtidigt härmed bör det i 31 § meddelade stadgandet

örn skyldighet för styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag

eller ekonomisk förening att avlämna bestyrkt avskrift eller tryckt

exemplar av förvaltningsberättelse förklaras gälla jämväl för styrelse

för ömsesidigt bankbolag.

I 78 § taxeringsförordningen tarvas en mindre jämkning, som framgår

av författningstexten.

De av bolagsskatteberedningen föreslagna deklarationsformulären hava

lämnats utan annan erinran än att kammarrätten ifrågasatt, örn ej i formulär

nr 6 c, anvisningar punkt 4, orden ''med direkt dager och stängbar

dörr’ böra utgå.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat sig för att statsverket till
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

handahölle blanketter jämväl till de uppgifter, som jämlikt det föreslagna

stadgandet i 40 a § 3 mom. taxeringsförordningen skola av företagen

lämnas medlemmarna.

Innan beslut fattats i fråga örn de föreslagna ändringarna i skatte- oell

taxeringsförfattningarna, kan ståndpunkt icke tagas till deklarationsformulären.

Denna fråga bör därför få bero på senare anmälan.

Den av länsstyrelsen i Malmöhus län föreslagna anordningen finner

jag icke skäl att tillstyrka. I åtskilliga fall torde en medlem kunna

erhålla sådan uppgift omedelbart hos företaget utan att en särskild

blankett behöver ifyllas. Fastställande av formulär för uppgiften

i fråga kan även tänkas onödigt binda uppgiftslämnandet vid en viss

form. För övriga må framhållas, att statsverket icke tillhandahåller

blanketter till de långt talrikare uppgifter, som avses i 33 § taxeringsförordningen

(uppgifter örn löneförmåner, aktieutdelningar m. m.). På

enskilt initiativ saluföras dylika blanketter i allmänna marknaden.

Skulle efterfrågan av blanketter för uppgifter enligt 40 a § 3 mom. taxeringsförordningen

uppstå, torde kunna antagas, att blankettförlagen utan

särskild åtgärd från Kungl. Maj:ts sida tillgodoser allmänheten med sådana

blanketter, vilka i allt väsentligt synas kunna upprättas i anslutning

till det av bolagsskatteberedningen utarbetade formuläret G d.

På de av bolagsskatteberedningen anförda skälen förordar jag, att de

ifrågasatta ändringarna i bestämmelserna rörande beskattning av bostadsföreningar

eller bostadsaktiebolag samt av deras medlemmar eller delägare

skola träda i kraft den 1 januari 1931.

Jag övergår nu till frågan örn beskattning av försäkringsanstalter, som

driva trafikförsäkring.

Enligt 30 § 2 mom. kommunalskattelagen må vid beräkning av inländsk

försäkringsanstalts överskott å försäkringsrörelse från bruttointäkten

göras avdrag för avsättning till försäkringsfond för egen räkning

och premieåterbäringsreserv samt i den utsträckning, som närmare

angives i anvisningarna, till andra fonder, i den mån de beräknas motsvara

anstaltens förbindelser enligt ingångna försäkringsavtal, dock icke

för avsättning till vinstutdelning å andra försäkringar än livränteförsäkringar.

I punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf i kommunalskattelagen

lämnas närmare föreskrifter angående de fondavsättningar, som må

avdragas vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse.

Avdragsgilla äro avsättningar till försäkringsfond för

egen räkning, premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven säkerhetsfond,

avsättning till sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt

bildas enligt gällande föreskrifter örn allmänna grunder angående

försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma

husdjurssjukdomar, ävensom med viss inskränkning för ökning av

Ikraftträ
dandet.

Beskattning

av frirsäkringsanstalter,

som

driva trafikförsäkring.

Bestämmelser

i kommunalskattelagen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Lagstiftning

örn trafikförsäkring.

30 Kungl. Majds proposition Nr 142.

utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å

själva försäkringsrörelsen.

I samma punkt av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen stadgas

vidare, att nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,

säkerhetsfond och i det föregående omnämnd reservfond

för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt ävensom minskning av utjämningsfonderna

skall anses som intäkt.

Genom lag den 10 maj 1929 (nr 77) hava meddelats stadganden örn obligatorisk

trafikförsäkring å motorfordon. Ur denna lag må anföras följande:

Ägare av motorfordon, som brukas här i riket, är pliktig att å

fordonet taga och vidmakthålla trafikförsäkring. Innehar någon motorfordon

på grund av avbetalningsköp, åligger försäkringsplikten honom,

ändå att äganderätten ännu icke å honom övergått (1 §). Med motorfordon

förstås i lagen varje för färd på marken avsett, för person- eller

godsbefordran inrättat fordon, som för framdrivande är försett med

kraftmaskin (motor) och icke löper å skenor. Som motorfordon skall icke

anses traktortåg. Lagen äger dock ej tillämpning å vissa angivna motorfordon

(2 §). Trafikförsäkring å motorfordon skall dels för den, som

på grund av skada i följd av trafik med fordonet här i riket enligt lag

är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare, medföra

rätt att utbekomma skadestånd av försäkringsgivaren, dels ock, i

den mån försäkringsgivaren ej gjort annat förbehåll, för försäkringstagaren

gälla mot ansvarighet för skada, som kan för honom uppkomma

till följd av sådan trafik. Utan särskilt åtagande är dock försäkringsgivaren

icke ansvarig i anledning av skada å fordonet eller å egendom

som med fordonet befordras, ej heller i anledning av skada å person, som

färdas å fordonet, med mindre försäkringstagaren är för skadan ansvarig

(3 §). Från försäkringsplikt undantagas vissa ägare av motorfordon,

bland andra staten (4 §). Motorfordon, varå försäkring är gällande hos

utländsk försäkringsgivare, må utan trafikförsäkring brukas i tillfällig

trafik här i riket, så framt försäkringsanstalt, som figer meddela trafikförsäkring

i överensstämmelse med de föreskrifter Konungen meddelar,

förbundit sig att mot en var, som i följd av trafiken är berättigad till

skadestånd, ansvara såsom vore trafikförsäkring meddelad (5 §). Trafikförsäkring

må, förutom av anstalt, som inrättats av staten, meddelas endast

av försäkringsanstalt, som därtill erhållit Konungens tillstånd.

Försäkringsanstalt, som erhållit sådant tillstånd, är pliktig att på begäran

meddela trafikförsäkring med vissa inskränkningar (6 §). Trafikförsäkringsanstalt

skall meddela försäkringsinspektionen uppgift å de

premiesatser, som den ämnar såsom regel tillämpa för trafikförsäkringen.

Vidtager anstalt ändring i premiesatserna eller har anstalten för

försäkring beräknat högre premie än den till försäkringsinspektionen ingivna

premieuppgiften föranleder, skall åtgärden jämte anledningen där
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 142.

31

till genast anmälas till inspektionen (7 §). I vissa fall kan Konungen

återkalla sitt tillstånd åt försäkringsanstalt att meddela trafikförsäkring

(8 Konungen äger, i den mån så finnes nödigt, fastställa belopp, vartill

premier vid trafikförsäkring högst må sättas (9 §). Är, då skada

timat i följd av trafik med motorfordon, trafikförsäkring, som enligt lagen

bort förefinnas, ej å fordonet gällande till förmån för den, som lidit

skada, eller kan ej utrönas, genom vilket fordon skadan förorsakats, skola

samtliga de försäkringsanstalter, som äga meddela sådan försäkring, en

för alla och alla för en gent emot honom ansvara som örn dylik försäkring

varit av dem meddelad. Är försäkring gällande men ej till föreskrivet

belopp, svare försäkringsanstalterna som nyss sagts för bristen.

Försäkringsanstalterna emellan skall ansvarigheten fördelas efter förhållandet

mellan de belopp, som de var för sig under näst föregående kalenderår

uppburit i premier för direkt tecknade trafikförsäkringar (21 §).

Konungen äger att vid meddelande av tillstånd åt försäkringsrörelse föreskriva

de villkor och bestämmelser, som utöver de i lagen givna prövas

nödiga, så ock att eljest meddela de särskilda föreskrifter i fråga örn tillsyn

å sådana anstalter, som finnas erforderliga (27 §). Lagen har trätt i

kraft den 1 juli 1929. Intill den 1 januari 1930 har dock varit medgivet att

använda motorfordon i trafik utan att försäkring å fordonet funnits; under

denna tid har ej förelegat skyldighet för försäkringsanstalterna att

solidariskt ansvara för uppkomna skador, såsom örn försäkring varit av

dem meddelad.

Försäkringsinspektionen har i skrivelse den 7 november 1929 till behandling

upptagit frågan örn beskattning av försäkringsanstalter, som driva

trafikförsäkring. Ämbetsverket anför:

''Försäkringsinspektionen tillåter sig härmed fästa Eders Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet därpå, att vissa ändringar i kommunalskattelagen synas

påkallade på grund av här nedan omförmälda särskilda villkor och föreskrifter,

som — utöver de i lagen örn trafikförsäkring å motorfordon den

10 maj 1929 (nr 77) och med stöd därav eljest givna bestämmelser — jämlikt

Eders Kungl. Maj:ts beslut skola från och med den 1 januari 1930

lända till efterrättelse vid utövande av trafikförsäkringsrörelse. Dessa

särskilda villkor och föreskrifter återfinnas i Eders Kungl. Maj:ts resolutioner

på ansökning av respektive försäkringsanstalter rörande tillstånd

att meddela trafikförsäkring. Dylikt tillstånd, gällande intill utgången

av år 1936, har på ifrågavarande villkor och föreskrifter hittills

meddelats tjugutvå svenska och fem utländska försäkringsanstalter.

De särskilda villkor och föreskrifter, som här avses, äro följande.

Premie för trafikförsäkring må icke bestämmas till högre belopp än

som pä grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet anses

svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot skaderegleringsKostnader

med tillägg för andra nödiga omkostnader och skälig

vinst.

Till skaderegleringskostnader må härvid endast hänföras sådana kost

Hader, som icke enligt av försäkringsinspektionen givna anvisningar böra

täckas av premiernas omkostnadstillägg.

Framställning

av försäkringsinspektionen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Örn kostnadstil lägget må ej beräknas högre jin efter de grunder försäkringsinspektionen

fastställer med ledning av vunnen erfarenhet örn vad

som vid tillbörlig sparsamhet kan anses vara erforderligt för försäkringsrörelse

av ifrågavarande art. Av konkurrens betingade anskaffningskostnader

må ej belasta trafikförsäkringen.

Vinsttillägget må ej sättas högre än fem procent av bruttopremien.

Trafikförsäkringsanstalt åligger att varje år redovisa regleringsfond

för trafikförsäkringen, vilken fond beräknas, med tillämpning av de närmare

föreskrifter försäkringsinspektionen kan finna skäl meddela, enligt

av Eders Kungl. Majit föreskrivet schema. I avseende å regleringsfondens

beräknande har Eders Kungl. Majit på därom av vederbörande trafikförsäkringsanstalter

framställd begäran emellertid gjort viss ändring

så till vida, att Eders Kungl. Majit medgivit, att försäkring, som före

den 1 juli 1929 tecknats såsom ansvarighetsförsäkring hos dessa anstalter

och som av vederbörande anstalt ändras till trafikförsäkring utan

fordran på erläggande av premie enligt den tariff, som tillämpas för trafikförsäkring,

tecknad efter nämnda dag, må till den 1 juli 1932 undantagas

vid beräkning av regleringsfond för trafikförsäkring.

Upphör trafikförsäkringsanstalt under tillståndstiden med trafikförsäkringsrörelsen

eller varder vid tiden för tillståndets utgång detsamma

icke förnyat, skall regleringsfonden, därest densamma icke tages i anspråk

för premieåterbäring eller liknande enligt av försäkringsinspektionen

godkända grunder eller överföres till annan trafikförsäkringsanstalts

regleringsfond, användas till framtida täckande av den samtliga trafikförsäkringsanstalter

enligt lagen örn trafikförsäkring å motorfordon gemensamt

åvilande ansvarigheten; och skall förty anstalt med avseende å

fondens avskiljande och förvaltning för nämnda iindamål vara underkastat

de bestämmelser, Eders Kungl. Majit kan finna nödigt meddela. Varder

av anledning, som ej beror av anstalten, tillståndet att meddela trafikförsäkring

icke förnyat, skall anstalten utan hinder av vad nu sagts

äga vid trafikförsäkringsrörelsens upphörande fritt disponera en tredjedel

av regleringsfonden eller den större del därav, som Eders Kungl.

Majit av särskild anledning kan finna skäl medgiva.

Då såsom härav framgår ifrågavarande försäkringsanstalters dispositionsrätt

över regleringsfonden blivit så avsevärt inskränkt, att fonden

knappast kan hänföras till anstalternas egna fonder, är det enligt försäkringsinspektionens

mening skäligt, att vid beskattning av svensk trafikförsäkringsanstalt

avsättning till fonden liänföres till utgifterna för rörelsen.

Nedsättning av fonden bör då anses som intäkt i rörelsen. Härigenom

träffas även från fonden eventuellt utgående vinstutdelning till försäkringstagarna

av skatt för det beskattningsår, då vinstutdelning verkställts.

Bestämmelser av ovan antytt innehåll synas, på sätt nedan angives,

böra införas i 2 mom. av anvisningen till 30 § kommunalskattelagen.

Beträffande utländsk trafikförsäkringsanstalt skall enligt 30 § 3 mom.

kommunalskattelagen såsom här i riket skattepliktig nettointäkt av trafikförsäkringsrörelse

upptagas 10 procent av anstaltens bruttopremieinkomst

av här bedriven trafikförsäkringsrörelse. Med hänsyn till ovannämnda

koncessionsvillkor synes man emellertid icke hava anledning att

framdeles tillsvidare räkna med högre genomsnittlig vinst av trafikförsäkringsrörelsen

än 5 procent av bruttopremieinkomsten. Försäkringsinspektionen

anser på grund härav, att den skattepliktiga nettointäkten

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

33

för utländsk försäkringsanstalts trafikförsäkringsrörelse bör bestämmas

till sistnämnda belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts får försäkringsinspektionen

föreslå, att 30 § 3 mom. kommunalskattelagen och anvisningen till nämnda

paragraf punkt 2 i nedan angivna delar givas följande ändrade lydelse:

30 §.

3 mom. För försäkringsrörelse---upptagas 5 procent av anstal
tens

premieinkomst av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse, 6

procent---annan här bedriven försäkringsrörelse.

Anvisning

till 30 $.

2. Vid beräkning---smittsamma husdjurssjukdomar, avsättning

till sådan regleringsfond, som av trafikförsäkringsanstalt bildas enligt

gällande villkor och föreskrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse

ävensom, med---d) utgående premiereserven för egen räkning (be
lopp

avsatt för på grund av försäkringsfall beviljade ersättningar, t. ex.

livräntor, undantaget).

Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,

säkerhetsfond samt i första stycket omnämnd reservfond för

ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt och regleringsfond för trafikförsäkringsanstalt

ävensom minskning--— till försäkringstagare.’

Uti infordrat utlåtande har kammarrätten, efter redogörelse för innebörden

i försäkringsinspektionens framställning, gjort följande uttalande:

''Detta försäkringsinspektionens yttrande synes innesluta den enligt

kammarrättens förmenande riktiga tanken, att de till fonden avsatta belopp,

som vid rörelsens upphörande må komma att frånhändas anstalten,

böra undgå beskattning. Avståendet av fonden kan nämligen anses som

en kostnad för erhållandet av tillstånd att bedriva trafikförsäkringsrörelse

och den årliga avsättningen som en avskrivning av denna kostnad.

Oavsett berörda förhållande synes man emellertid kunna betrakta till

regleringsfonden gjord avsättning som en nödig säkerhet för fullgörande

av anstaltens förbindelser enligt försäkringsavtalen samt på denna grund

— i likhet med vad fallet är beträffande avdragsrätten för avsättning till

utjämningsfond — anse skattefrihet i nu ifrågavarande avseende böra

medgivas. Jämväl torde böra anmärkas, att då avsättning till regleringsfond

är obligatorisk samt fonden blott får användas för vissa begränsade

ändamål, det synes obilligt, att till fonden avsatt belopp skulle betraktas

som skattepliktig inkomst.

Av det sagda lärer följa att, i motsats till vad som gäller beträffande

avsättning till utjämningsfond, någon begränsning av avdragsrätten icke

i förevarande fall bör förekomma. Trafikförsäkringsanstalt synes för

övrigt snål ast hava intresse av att avsättningen blir knapphändig. De

åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits för begränsande av de

delar av bruttopremien, vilka avse skadeersättningar och skaderegleringskostnader,

verka i samma riktning.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 112 hafi. (Nr lb2.)

Yttrande.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Med hänvisning till vad sålunda anförts vill kammarrätten biträda den

&v försäkringsinspektionen föreslagna ändringen i anvisningarna till 30 §

kommunalskattelagen.

Emot vad försäkringsinspektionen föreslagit i fråga örn beskattning av

utländsk försäkringsanstalt för här bedriven trafikförsäkringsrörelse har

kammarrätten icke något att erinra. Det torde emellertid böra föreskrivas,

att den nya procentsatsen blott skall avse premieinkomst från och

med den 1 januari 1930.’

Av försäkringsinspektionens redogörelse för de särskilda villkor och

föreskrifter, som meddelats till efterrättelse vid utövande av trafikförsäkringsrörelse,

framgår, att trafikanstalts dispositionsrätt över sin regleringsfond

för trafikförsäkring blivit så avsevärt inskränkt, att fonden

knappast kan hänföras till anstaltens egna fonder. Det är därför i överensstämmelse

med vedertagna grunder för försäkringsanstalternas beskattning,

att avsättning till sådan fond behandlas såsom avdragsgill

utgift för rörelsen, varav å andra sidan följer, att nedsättning av fonden

bör anses såsom intäkt av rörelsen. Försäkringsinspektionens förslag

att utländsk försäkringsanstalts skattepliktiga nettointäkt av trafikförsäkring

skall upptagas till 5 procent av anstaltens premieinkomst av

sådan rörelse finner jag likaledes välgrundat.

Jag förordar därför, att försäkringsinspektionens ifrågavarande förslag

varder genomfört.

Kammarrättens uppfattning, att den nya procentsatsen för utländsk

trafikförsäkringsanstalts beskattning för inkomst av trafikförsäkringsrörelse

bör avse blott premieinkomst från och med den 1 januari 1930,

är i huvudsak riktig. Emellertid kan, såsom försäkringsinspektionen

framhållit, under en övergångstid inträffa, att försäkring, som träffats

före den 1 juli 1929 såsom ansvarighetsförsäkring och sedermera ändrats

till trafikförsäkring utan fordran på erläggande av premie enligt den tariff,

som tillämpas för trafikförsäkring, må undantagas vid beräkning

av regleringsfond för trafikförsäkring. I fråga örn dylik försäkring saknas

anledning att tillämpa den föreslagna procentsatsen 5. Det synes

därför böra utsägas, att vid beräkning av utländsk försäkringsanstalts

nettointäkt skall med trafikförsäkring förstås allenast sådan trafikförsäkring,

som enligt gällande bestämmelser skall helt eller delvis medtagas

vid beräkningen av den för trafikförsäkringsrörelsen föreskrivna regleringsfonden.

Stadgande härom kan lämpligen införas i punkt 5 av anvisningarna

till 30 § kommunalskattelagen. Vidare må framhållas, att samtliga

utländska försäkringsanstalter, som hittills erhållit tillstånd att här i

riket driva trafikförsäkringsrörelse, enligt vad jag inhämtat, verkställa

räkenskapsavslutning för kalenderår. Då de föreslagna bestämmelserna

äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1931, följer härav, att den

lägre procentsatsen icke kan tillämpas för premieinkomst, som influtit

före den 1 januari 1930, och den av kammarrätten föreslagna övergångsbestämmelsen

är således överflödig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Martts proposition Nr 142.

För att bringa stadgandena i 29 § 1 mom. taxeringsförordningen rörande

de uppgifter, utländsk försäkringsanstalt skall lämna i allmän

självdeklaration, i överensstämmelse med den sålunda förordade bestämmelsen

örn vad som skall anses utgöra sådan anstalts nettointäkt av trafikförsäkringsrörelse

föreslår jag därav betingad ändring i nämnda författningsrum.

Genom remiss den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Majit kammarrätten

att avgiva utlåtande över de av 1928 års riksdag enligt dess skrivelse nr

344 antagna författningsförslag i den mån de innefattade ändring i

Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag, förordning örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt samt taxeringsförordning, ävensom att för

övrigt i avseende å författningsförslagen avgiva det yttrande, vartill

kammarrätten kunde finna anledning. I anledning härav framställde

kammarrätten uti skrivelse den 28 augusti 1928 vissa erinringar mot

samma författningsförslag. Denna skrivelse anmäldes för Kungl. Majit

den 28 september 1928 i samband med föredragning av riksdagens berörda

skrivelse, och Kungl. Majit beslöt utfärda de av riksdagen antagna

författningarna. De erinringar mot författningsförslagen, som

gingo ut på ändring av riksdagens beslut, föranledde emellertid för

det dåvarande icke någon Kungl. Majits åtgärd. Då nu fråga uppkommit

örn vidtagande av vissa ändringar i nämnda författningar, torde

samtidigt därmed de av kammarrätten framställda ändringsförslagen

böra upptagas till förnyad behandling. I samband därmed har jag ansett

mig böra anmäla några andra likartade spörsmål.

De av kammarrätten uti utlåtandet av den 28 augusti 1928 framställda

erinringarna äro dels sådana, som innefatta tolkning av icke fullt klart

formulerade stadganden, dels sådana, som gå ut på ändring av författningstexten

eller till kommunalskattelagen hörande anvisningar. Beträffande

erinringarna av det förstnämnda slaget torde någon Kungl. Maj :ts åtgärd

i förevarande sammanhang icke kunna ifrågakomma, vadan jag förbigår

desamma. För erinringarna av det senare slaget skall jag nu redogöra.

Beträffande omfattningen av begreppet förvärvskälla vid icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri

yttrar kammarrätten:

''Enligt 18 § e) 1. i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag skulle

icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande

i lotteri utgöra särskild förvärvskälla. I samband med riksdagens

beslut att realisationsvinst å fastighet skall beskattas i kommun,

där fastigheten är belägen, ändrades sagda bestämmelse därhän, att ifrågavarande

intäkter skola ''inom var kommun för sig’ utgöra särskild förvärvskälla.

Av denna text kan man föranledas till det i och för sig icke

orimliga antagandet att exempelvis intäkt av icke yrkesmässig avytt
-

Av kammarrätten

framställda

erinringar

mot

1928 års

skatte- och

taxeringsförfattningar,

m m.

Inledning.

Begreppet

förvärvskälla

vid icke yrkesmässig

avyttring

av

fast eller lös

egendom ävensom

deltagande

i lotteri.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Departements
chefen.

Äktenskapsrätt

bliga fång.

Departements
chefen.

ring av en inom viss kommun belägen fastighet med tillhörande inventarier

städse skall räknas till samma förvärvskälla. Så är emellertid

icke avsett, vilket utvisas av tredje punkten av anvisningarna till 36

Därav framgår, att såsom särskild förvärvskälla rätteligen skall anses

dels icke yrkesmässig avyttring av fastighet i hemortskommunen och

av annan egendom än fastighet ävensom deltagande i lotteri, dels ock,

inom var kommun för sig, icke yrkesmässig avyttring av fastighet i annan

kommun än hemortskommunen. För att erhålla denna tolkning, vilken

för övrigt återfinnes i 55 punkten av anvisningarna till det till kammarrätten

jämväl remitterade förslaget till deklarationsformulär, måste

man åt ordet ''kommun’ i 18 § e) 1. giva betydelsen ''kommun, där enligt

denna lag beskattning skall ske’. Kammarrätten anser sig därför böra

hemställa, att åtgärd för erforderlig omredigering av ifrågavarande lagrum

måtte vidtagas.’

Jag förordar, att lagrummet i fråga omredigeras i enlighet med kammarrättens

tolkning. I anslutning härtill bör punkt 3 av anvisningarna

till 36 § kommunalskattelagen undergå redaktionell omarbetning. Förslag

härtill framlägges.

Mot avfattningen av 19 § kommunalskattelagen i vad avser äktenskapsrättsliga

fång andrager kammarrätten följande:

''Till skattepliktig inkomst skulle enligt 19 § av 1927 års kungl, förslag

till kommunalskattelag icke räknas bland annat ''andel i bo, som vid dess

delning tillfallit make, eller vad som förvärvats genom giftorätt, arv’

etc. Denna formulering överensstämmer i sak med vad som hittills gällt

och fritager således från skatteplikt icke blott vad som tillfallit make

på grund av giftorätt utan även vad som vid bodelning utgått till make

i form av skadestånd vid äktenskapsskillnad, underhållsbidrag en gång

för alla åt frånskild make, vederlag m. m. Enligt 19 § sådan den lyder

i 1928 års av riksdagen i denna del antagna proposition skall till skattepliktig

inkomst icke räknas Vad som vid bodelning eller eljest på grund

av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv’ etc. Ändringen

lärer hava föranletts av önskan att på denna punkt erhålla en

formulering i anslutning till det av Kungl. Majit för riksdagen innevarande

år framlagda förslag till lag örn arv m. m. (2 kap. 11 §). Då den

nya texten sålunda icke torde avse någon ändring i sak men möjligen

skulle kunna giva anledning till antagandet, att vad som tillfallit make

genom annat äktenskapsrättsligt fång än giftorätt skall utgöra skattepliktig

inkomst, har kammarrätten velat ifrågasätta, huruvida icke en

återgång till 1927 års lagtext vore att här föredraga. I varje fall vore

det önskvärt, att stadgandets innebörd bleve klarlagd genom en utförlig

exemplifiering i anvisningarna till deklarationsformuläret.’

Vid framställandet av denna erinran har kammarrätten icke varit

enig. Presidenten och en ledamot hava förklarat, att de icke hade någon

erinran att framställa beträffande avfattningen av förevarande paragraf.

I propositionen nr 213 till 1928 års riksdag lämnades för det av kammarrätten

berörda stadgandet följande motivering: ''Principen, att vad

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

make erhåller på grund av giftorätt eller annat dylikt äktenskapsrättsligt

fång ej skall utgöra inkomst, har ansetts böra erhålla ett i viss mån

annat uttryck än enligt 1927 års förslag i anslutning till en formulering,

som återfinnes i det av Kungl. Maj:t för riksdagen innevarande år framlagda

förslag till lag örn arv m. m. (2 kap. 11 §). Likaså hava vissa numera

antagligen helt betydelselösa äktenskapliga fång enligt äldre lag,

nämligen hemföljd och morgongåva, ej ansetts behöva vidare omnämnas.

Skulle sådana fång undantagsvis förekomma, torde de — i likhet med

vissa enligt nya giftermålsbalken förekommande fång, som ej omnämnts

(se t. ex. nya giftermålsbalken 8 kap. 3 §) — kunna innefattas under

någon av de övriga kategorier, som finnas uppräknade i paragrafen.’

I likhet med reservanterna i kammarrätten anser jag, att tillräckliga

skäl till ändring av lagrummet i fråga icke blivit anförda.

Rörande undantag från den i 21 § c) kommunalskattelagen stadgade regeln,

att intäkt genom avyttring av växande skog i samband med avyttring

av marken skall behandlas såsom intäkt av skogsbruk, gör kammarrätten

följande uttalande:

''Enligt 21 § c) i dess av riksdagen antagna lydelse hänföres till intäkt

av skogsbruk bland annat intäkt genom avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten

i dess helhet skall enligt 35 § beskattas såsom realisationsvinst.

Förbehåll synes här hava bort ske jämväl för det fall, att vinsten skall

beskattas såsom intäkt av handel med fastigheter. Samma erinran är

att göra vid femte punkten av anvisningarna till 22 §. Utan hinder härav

lärer emellertid jämlikt grunderna för lagförslaget handel med fastigheter

böra anses såsom yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet och

beskattas som inkomst av rörelse. Denna uppfattning bekräftas av motiven

till ifrågavarande stadganden.’

Till förebyggande av oriktig tillämpning av ifrågavarande stadganden,

varför risk synes förefinnas på den grund, att hänvisningarna till

35 § lätteligen kunna uppfattas såsom ett uttömmande angivande av förefintliga

undantagsbestämmelser, föreslår jag, att i 21 § c) och punkt 5

av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen förbehåll göras jämväl

för det fall, att vinsten å skogens avyttring jämlikt 27 § skall beskattas

såsom inkomst av handelsrörelse.

Beträffande 29 § 4 mom. kommunalskattelagen yttrar kammarrätten:

''Kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelse använd fastighet

eller annan anläggning eller för grundförbättring därå får enligt 29 §

4 mom. ej avdragas från bruttointäkten av rörelse. Här lärer avses fastighet,

som tillhör den skattskyldige, enär det torde överensstämma med

grunderna för den nya lagstiftningen att avdrag, som hittills i praxis

skett, i någon form medgives för kostnader av ifrågavarande slag, vilka

nedläggas å annan tillhörig fastighet, som förhyres av den skattskyldige

Intäkt genom

avyttring av

växande skog

i samband

med avyttring

av marken i

vissa fall icke

intäkt av

skogsbruk.

Departements
chefen,

Icke medgivna

avdrag från

bruttointäkt

av rörelse.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Förmån av

fria resor.

Departements
chefen.

Skattefrihet

förvissa aktiebolag

och ekonomiska

föreningar

beträffande

viss

utdelning från

kooperativ

förening.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

och är avsedd för dennes rörelse. I punkt 35 av anvisningarna till det

nya deklarationsformuläret gives ock uttryck åt denna tanke. Kammarrätten

anser det vara önskvärt, att bestämmelsen i kommunalskattelagen

måtte erhålla en motsvarande formulering.’

I enlighet med kammarrättens hemställan föreslår jag sådan ändring

av 29 § 4 mom. kommunalskattelagen, att däri meddelat förbud mot avdrag

för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelsen använd

fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå uttryckligen

angives gälla allenast rörelseidkaren tillhörig fastighet eller annan

anläggning.

Kammarrätten anför vid sin granskning av kommunalskattelagen vidare:
''Stadgandet

i andra stycket av sjunde punkten av anvisningarna till

32 §, vilket handlar örn förmån av fria resor och tillagts av riksdagen,

synes hava bort anslutas till och inarbetas i tredje punkten, första stycket,

av anvisningarna till samma paragraf. Det i sjunde punkten tillagda

stycket står nu i ett rätt så svårförklarligt motsatsförhållande till det

föregående stadgandet, som väl får anses innefatta huvudregeln rörande

skatteplikten för förmån av fria resor. Det förefaller nu som örn skattefriheten

skulle bliva regel, skatteplikten undantag.’

Även örn fog icke saknas för anmärkning ur lagteknisk synpunkt mot

placeringen av ifrågavarande, av riksdagen tillagda stadgande, finner

jag dock icke tillräckliga skäl föreligga att i detta sammanhang föreslå

ändring av stadgandets placering.

Mot 54 § kommunalskattelagen med anvisningar framställer kammarrätten

följande anmärkning:

''Enligt 54 § med anvisningar, sådana dessa formulerats i 1928 års proposition,

äro svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som

icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, fritagna

från skattskyldighet för all slags utdelning från svenska aktiebolag,

hankbolag och ekonomiska föreningar. Det enda undantaget, som

gäller viss del av utdelning från bostadsföretag, vilken upphurits efter

annan grund än i förhållande till aktie eller andel, bekräftar den givna

regelns allmängiltighet. Emellertid äro företag, som lämna utdelning, i

åtskilliga fall själva befriade från skattskyldighet för den del av den

egna inkomsten, som åtgår till utdelning, nämligen dels bostadsföretag

enligt 24 § för viss utdelning (som utgått till delägare i form av bostad

eller annan förmån samt utdelning, som utgått annorledes än å andel

eller aktie), dels ock i beskattningshänseende kooperativa föreningar enligt

29 § 2 mom. för rabatter eller pristillägg. För mottagaren blir sådan

utdelning från bostadsföretag städse intäkt av annan fastighet (24

§), och utdelning i form av rabatter eller pristillägg från kooperativ

förening anses, örn mottagaren driver jordbruk eller rörelse, under viss

förutsättning som intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse (sjätte

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

punkten av anvisningarna till 21 § och fjärde punkten av anvisningarna

till 28 %). Utdelningar, som nu åsyftas, böra icke göras skattefria hos

mottagaren, örn denne är aktiebolag eller ekonomisk förening, ty då blir

intäkten obeskattad såväl hos det företag, som giver, som hos det företag,

som mottager utdelningen. Något sådant har säkerligen ej heller

avsetts med ifrågavarande stadgande, som blott har till ändamål att

undanröja den s. k. kedjebeskattningen. Kammarrätten anser, sig därför

icke kunna underlåta att hemställa, att erforderlig ändring i 54 § med

anvisningar snarast möjligt måtte åvägabringas.’

Enär frågan örn aktiebolagens, bankbolagens, kommanditbolagens och Dep^tee”®nt;s''

de ekonomiska föreningarnas beskattning är föremål för utredning av

särskilda sakkunniga (1928 års bolagsskatteberedning) och, enligt vad jag

har mig bekant, de sakkunniga hava sin uppmärksamhet riktad på det

av kammarrätten påpekade förhållandet, finner jag övervägande skäl

tala för att med prövning av frågan örn ändring av berörda stadgande

må anstå, till dess ämnet i annat sammanhang kommer under Kungl.

Maj:ts behandling.

I fråga örn beskattningsort för inkomst av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom i det fall, att inkomsten förvärvats under tid,

då den skattskyldige icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige,

anför kammarrätten:

’En ordagrann tolkning av 59 § 3 mom. ger vid handen, att inkomst

av icke yrkesmässig avyttring av fastighet skall för det i lagrummet

avsedda fall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Då emellertid enligt riksdagens beslut inkomst av angivet slag skall beskattas

i kommun, där den avyttrade fastigheten är belägen, synes det

överensstämma med grunderna för den nya lagstiftningen, att beskattningen

även i nu avsedda fall sker i sådan kommun och ej i Stockholm

för gemensamt kommunalt ändamål. I detta avseende får kammarrätten

åberopa den inom finansdepartementet utarbetade promemorian angående

åtgärder till undvikande av eller lindring i internationell dubbelbeskattning

m. m., intagen i proposition 102 år 1927, sid. 55* tredje stycket.’

Beskattningsort

för inkomst

av icke

yrkesmässig

avyttring av

fast eller lös

egendom i

visst fall.

Med anledning av förevarande anmärkning föreslår jag, att i 59 § 3 Departements
°

chefen.

morn. kommunalskattelagen införes uttryckligt stadgande, att momentet

icke har avseende å fall, som reglerats i 2 mom. av samma paragraf.

I fråga örn rätten att vid taxeringen till statlig inkomst- och förmo- Avdrag för

genhetsskatt njuta avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av ^HustTch

fast eller lös egendom eller för förlust å deltagande i lotteri uttalar kam- förlust å del
.

... . -| tagande i

marvatten teljander lotteri vid

’Av 2 § förordningen om statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt följer, statsbeskattbland

annat, att de i kommunalskattelagen givna reglerna för förvärvs- mngen''

källornas omfattning skola gälla jämväl vid statsbeskattningen. Då vidare

enligt 4 § nämnda förordning underskott å icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri icke får av
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Debitering av

kommunalutskylder

på

grundval av

utslag, meddelade

i överinstanserna.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

dragas från inkomst av annan förvärvskälla samt det ej heller finnes

något stadgande, som möjliggör kvittning av underskott mot inkomst

mellan förstnämnda förvärvskällor inbördes, kommer rätten till avdrag

för förlust å dylik tillfällig förvärvsverksamhet att bliva lika kringskuren

vid statsbeskattningen som vid kommunalbeskattningen. Sålunda

kommer i motsats till vad som hittills gällt, avdrag för förlust vid

avyttring av fastighet inom viss kommun icke att vid statsbeskattningen

kunna göras från realisationsvinst å fastighet, belägen i annan kommun,

förlust å aktieförsäljning får ej kvittas mot realisationsvinst å fastighet,

såvida denna ej är belägen i hemortskommunen, o. s. v. Till stöd

för en sådan vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

ny ordning, vilken i enskilda fall måste leda till obilliga resultat och säkerligen

icke varit av riksdagen åsyftad, kunna principiella skäl icke

åberopas. Kammarrätten anser därför angeläget, att åtgärder snarast

vidtagas för åvägabringande av sådan ändring av ifrågavarande för

statsbeskattningen avsedda regler, att nu påpekade missförhållande undvikes.

Detta kan ske antingen genom att vid statsbeskattningen hänföra

intäkt av avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i

lotteri till samma förvärvskälla eller ock, örn man av praktiska skäl vill

bibehålla en enhetlig indelning av förvärvskällorna vid bägge taxeringarna,

genom att i 4 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

införa ett stadgande av innebörd att avdrag för underskott

å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande

i lotteri må ske från inkomst av annan sådan verksamhet utan

hinder därav att underskott respektive inkomster må vara att hänföra

till skilda förvärvskällor.’

Jag förordar, att 4 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

undergår sådan ändring, att från sammanlagda beloppet av

den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får göras avdrag

för underskott, som uppkommit vid beräkning av inkomst från förvärvskälla,

vilken utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom

ävensom deltagande i lotteri, om och i den mån den skattskyldiges

inkomst från annan sådan förvärvskälla därtill förslår. Denna begränsning

i avdragsrätten överensstämmer i sak ehuru icke i form med lagstiftningen

före tillkomsten av 1928 års förordning örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt.

I 185 § taxeringsförordningen är stadgat:

''Har genom utslag av kammarrätten eller Kungl. Majit taxering höjts

eller överflyttats å annan, åligger det vederbörande länsstyrelse, sedan

länsstyrelsen av utslaget erhållit del, att skyndsamt till dem, som hava

att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

översända avskrift av utslaget för verkställighet.’

I anledning av detta stadgande framhåller kammarrätten, att föreskrifter

saknas i kommunallagarna örn debitering och uppbörd av utskylder

på grundval av utslag, meddelade av överinstanserna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Utan uttryckligt stöd av lagstadgande men i överensstämmelse med

av Kungl. Maj:t godkänd praxis plägar efterdebitering av kommunalutskylder

förrättas av samma myndigheter, som verkställa debitering

av sådana utskylder i vanlig ordning, sedan de erhållit del av utslag,

varigenom taxering höjts eller påförts skattskyldig. I de förslag till

lagar örn kommunalstyrelse på landet och i stad, som genom proposition

nr 99 förelagts innevarande års riksdag, hava uttryckliga bestämmelser

i ämnet intagits.

Kammarrätten påpekar, att i 141 § 1 mom. första stycket taxeiingsförordningen

förekommer den oformligheten, att bötesminimum för det fall,

att anmaning att inkomma med allmän självdeklaration ej hörsammas,

blivit angivet två gånger. Kammarrätten förordar, att till rättelse härav

orden ''dock minst tio kronor’ få utgå på första stället, de förekomma.

Jag framlägger nu förslag till rättelse av författningsrummet enligt

kammarrättens hemställan.

I fråga örn de i 52 § 1 mom. kommunalskattelagen och 19 § 1 mom.

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt meddelade stadgandena

örn påföring i visst fall av gemensamma utskylder för äkta

makar, som under beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans,

anföres i en inom finansdepartementet upprättad promemoria följande:
’År

1908 infördes i dåvarande bevillningsförordning och inkomstskatteförordning

stadganden därom, att gift man skulle taxeras för all makarnas

inkomst, i den mån inkomsten icke varit av beskaffenhet, att hustrun

enligt lag ägt att ensam däröver råda, samt att för inkomst av dylik beskaffenhet

hustrun skulle taxeras. Enligt därförut gällande bestämmelser

skulle mannen städse taxeras för all makarnas inkomst. Den nya

anordningen innebar dock icke någon ändring av grundsatsen, att de

bevillnings- eller skattefria avdragen samt skatteprogressionen skulle bestämmas

med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomster. Reformens

huvudsyfte var att bereda kommunal rösträtt åt gift kvinna, som haft

egen inkomst. Såvitt av riksdagstrycket framgår, ägnades vid frågans

behandling icke någon uppmärksamhet åt spörsmålet om makes betalningsskyldighet

för utskylder, påförda den andra maken. Bevillningsutskottet

vid 1908 års riksdag hade föreslagit, att särskild taxering skulle

åsättas hustru, endast om hon före den 1 mars under taxeringsåret därom

gjort framställning hos taxeringsnämnden. Detta bevillningsutskottets

förslag avslogs av riksdagen, som biföll Kungl. Maj:ts förslag i ämnet,

innefattande, att skilda taxeringar alltid skulle åsättas makar, vare sig

yrkande därom framställts eller ej.

Den sålunda genomförda principen örn skilda taxeringar av äkta makar,

vilken princip vid förmögenhetsbeskattningens införande år 1910

utsträcktes att avse även förmögenhet, har, ehuru med olika formuleringar,

bibehållits ända fram till 1928 års skattelagstiftning. Även denna

står på samma prinicipiella ståndpunkt, men stadgandena i ämnet

Departements
chefen.

Formell erinran.

Departements
chefen.

Gemensam

påföring av

utskylder för

äkta makar.

Promemoria

inom finansdepartementet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

hava modifierats såtillvida, att skatt, som följer på äkta makars taxering

för inkomst eller förmögenhet, skall uppdelas mellan makarna endast

örn make därom framställt yrkande. I annat fall uträknas ett för

makarna gemensamt skattebelopp (som alltså uppföres å en för dem gemensam

debetsedel). Bestämmelserna i ämnet återfinnas i 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen (nr 370/1928), 19 § 1 mom. förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt (nr 373/1928) och 4 § 3 mom. förordningen

örn kommunal progressivskatt (nr 374/1928). Stadgandena gälla

sådana äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans. Därest

makarna under beskattningsåret levt åtskilda, behandlas de såsom av

varandra oberoende skattskyldiga. Har under beskattningsåret inträtt

förändring med avseende å sammanlevnaden, skall enligt 65 § kommunalskattelagen

det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret,

vara bestämmande för taxeringen.

Den nya ordningen har tillkommit efter förslag av 1921 års kommunalskattekommitté,

som i sitt betänkande (Statens off. utredn. 1924: 53, sid.

440) i fråga örn den kommunala beskattningen, efter att hava redogjort

för de tidigare bestämmelserna örn uppdelning av bevillningstaxeringen

mellan äkta makar, anfört följande:

''Dylik uppdelning av den beskattningsbara inkomsten å vardera maken

utgör, särskilt i mera folkrika taxeringsdistrikt, ett rätt så tidsödande

arbete och kan antagas vara i flertalet fall utan särskilt intresse

för makarna. För underlättande av taxeringsarbetet har kommittén

därför föreslagit, att för äkta makar, som leva tillsammans, uppdelning

å vardera maken av den beskattningsbara inkomsten, beräknad för makarna

gemensamt, skall ske allenast i det fall, att någondera maken så

påfordrar. Påfordras ej uppdelning, bliva således enligt förslaget sammanlevande

äkta makar gemensamt skattskyldiga för den gemensamt beräknade

beskattningsbara inkomsten. Till ytterligare lättnad vid taxeringsarbetet

har kommittén vidare föreslagit, att uppdelning, när sådan

förekommer, skall ske så, att den beskattningsbara inkomsten fördelas

å makarna i jämna tiotal kronor. I taxeringsförordningen torde närmare

bestämmelser böra meddelas örn tiden och ordningen för påfordrande

av uppdelning.’

Den nya taxeringsförordningen (nr 379/1928) innehåller emellertid icke

några bestämmelser örn tiden och ordningen för påfordrande av dylik

uppdelning av beskattningen. Ej heller deklarationsformulären upptaga

någon text eller anvisning i sådant avseende. Anledningen härtill torde

vara den, att rätt att påfordra uppdelning av beskattningen ansetts böra

stå öppen för make så länge som möjligt.

Sedan 1928 års bestämmelser örn äkta makars beskattning trätt i tilllämpning,

har på några håll yppats ovisshet örn deras återverkningar

med avseende å makarnas betalningsansvar för dem gemensamt påförd

skatt. Därjämte hava uttryckts farhågor för att bestämmelserna skulle

medföra icke avsedda påföljder beträffande äkta makars kommunala

rösträtt.

Vad först angår frågan örn makars betalningsansvar för dem gemensamt

påförd skatt, bör till en början bemärkas, att 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

och 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt hava erhållit en inbördes något olika avfattning. Det

förra lagrummet innehåller — efter det grundläggande stadgandet om

att äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst — föreskrifter örn rätt för make att vid sin taxering avräkna vissa

avdrag, som den andra maken icke kunnat tillfullo utnyttja, och örn

inträdande av skatteplikt enligt 51 §. Därefter heter det: ’Ortsavdrag

ävensom beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemensamt;

och skall, därest någondera maken det påfordrar, den beskattningsbara

inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas dem emellan efter förhållandet

mellan deras i kommunen taxerade inkomster.’ I anförda rum

i statsskatteförordningen heter det åter — efter det grundläggande stadgandet

örn att sammanlevande äkta makar skola taxeras en var för sin inkomst

och förmögenhet samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst

och förmögenhet samt efter stadgande!! örn rätt för make att tillgodoräkna

sig vissa av den andra maken icke till fullo utnyttjade avdrag

och örn inträdande av skatteplikt enligt 17 § 4 mom. — på följande sätt:

’Ortsavdrag ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemensamt,

och skall skatt beräknas efter det sålunda bestämda beskattningsbara

beloppet samt, därest någondera maken det påfordrar, fördelas

dem emellan efter förhållandet mellan deras taxerade belopp.’ Vad

sålunda föreskrivits med avseende å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

skall jämlikt 4 § 3 mom. förordningen örn kommunal progressivskatt

äga motsvarande tillämpning rörande fördelning emellan äkta

makar av det för dem gemensamma grundbeloppet för den kommunala

progressivskatten. Detsamma gäller i fråga örn utjämningsskatten till

följd av stadgandet i 3 § förordningen örn utjämningsskatt (nr 375/1928).

Den uppdelning, som efter påfordran av make skall verkställas, avser således

enligt kommunalskattelagen den beskattningsbara inkomsten men

enligt statsskatteförordningen själva skatten och enligt förordningarna

örn kommunal progressivskatt och örn utjämningsskatt grundbeloppen till

dessa skatter. Man kan sätta i fråga, huruvida denna olikhet medför

någon saklig skillnad med avseende å betalningsansvaret. Uträknandet

av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ankommer nämligen icke på

taxeringsmyndighet, medan däremot dylik myndighet har att bestämma

icke allenast den beskattningsbara inkomsten enligt kommunalskatteiagen

utan även grundbeloppen enligt förordningarna örn kommunal progressivskatt

och örn utjämningsskatt. Eftersom för uppdelning förutsättes

yrkande därom av make, skulle, då någon bestämd tid för yrkandets

framställande icke angivits i skatte- eller taxeringsförfattningarna, man

komma till olika resultat i fråga om den tid, inom vilken dylikt yrkande

borde göras, för att hänsyn till detsamma skulle kunna tagas, allteftersom

uppdelningen ankommer på den ena eller den andra myndigheten.

Beträffande kommunalskatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten

borde yrkandet framställas senast hos prövningsnämnden,

innan denna hunnit skilja sig från ärendet rörande makarnas taxering,

men beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

borde yrkande örn uppdelning kunna göras ännu senare, i varje fall innan

vederbörande debiteringsförrättare avslutat debiteringen. Ordalagen

i författningen lägga emellertid icke hinder i vägen för uppdelning

av inkomst- och förmögenhetsskatten även senare, utan dylikt yrkande

synes kunna med laga verkan framställas såväl vid uppbördstillfället

som ock vid möjligen förekommande indrivning. Redan detta förhållande

giver tydligen vid handen, att, örn inkomst- och förmögenhetsskatt

påförts äkta makar gemensamt i en post, detta icke i och för sig kan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

hava någon betydelse för bedömandet av frågan om makarnas betalningsansvar.

För de tre övriga, i det förestående omnämnda skatterna skulle däremot

frånvaron av stadgande, som berättigar till uppdelning av makar

gemensamt påförda skattebelopp, sedan taxeringsarbetet avslutats, möjligen

kunna tänkas föranleda till någon slags makarnas gemensamma betalningsskyldighet

för skatt, som påförts dem gemensamt.

Emellertid torde ifrågavarande bestämmelser i skatteförfattningarna

knappast hava en dylik, mot de civilrättsliga stadgandena örn makars

gäld stridavide innebörd; varken deras ordalydelse eller sättet för deras

tillkomst giver något stöd härför. Man måste därför i förevarande hänseende

betrakta den skatt, som belöper på den ena eller den andra makens

inkomst eller förmögenhet, alldeles såsom annan gäld, som häftar

vid sådan inkomst eller förmögenhet. Denna uppfattning synes hava

legat till grund för tvenne av högsta domstolen meddelade avgöranden,

refererade i nytt juridiskt arkiv, årg. 1912 sid. 55 och årg. 1920 sid. 590.

Men örn således den omständigheten, att taxeringen åsatts den ena eller

den andra maken i och för sig icke är avgörande för frågan örn makarnas

betalningsansvar, utan denna fråga skall bedömas med hänsyn till de

civilrättsliga bestämmelserna örn makes gäld, därvid skatteskulden skall

behandlas såsom annan skuld, som häftar vid den beskattade inkomsten

eller förmögenheten, är det därför icke likgiltigt, vilken av makarna som

taxeras. Det är nämligen av hänsyn till de exekutiva myndigheterna

önskvärt, att skatten påföres på sådant sätt, att den kan, utan närmare

undersökning av huru taxeringarna bestämts, uttagas ur den egendom i

makarnas bo, som enligt civillagens bestämmelser skall svara därför.

Helt kan detta önskningsmål dock knappast uppnås, då vid taxeringen

det icke är möjligt att genomgående åtskilja de olika förmögenhetsmassor,

som finnas i boet hos makar, vilkas äktenskap ingåtts före den 1

januari 1921, och även vid senare ingångna äktenskap kunna, ehuru i

mindre utsträckning, liknande svårigheter förefinnas. Men i all huvudsak

kan målet uppnås, örn makarna alltid taxeras var för sig utan sådan

sammanblandning av skattebeloppen, som påbjudits i den gällande

lagstiftningen för det fall att uppdelning icke blivit begärd. Därigenom

ernås möjlighet att presumera, att den make, som taxerats, också i första

hand är betalningsskyldig, och endast i undantagsfall behöver undersökas,

örn den andra maken är betalningsskyldig. I all synnerhet beträffande

makar, som ingått äktenskap efter nya giftermålsbalkens

ikraftträdande, skulle en dylik regel åstadkomma rediga förhållanden,

men även för makar, som ingått äktenskap under den äldre lagens tid,

skulle i flertalet fall en bättre ordning därigenom vinnas.

Även för beräkningen av de avdrag för utskylder, som må göras i självdeklaration,

är en uppdelning av äkta makars beskattning av betydelse.

I detta sammanhang må omnämnas, att taxeringsmyndigheterna i

Stockholm, i syfte att undvika de komplikationer vid indrivningen, som

äro förbundna med påföring av skatt å makar gemensamt, tagit sig för

att alltid verkställa uppdelning av skattebeloppen mellan äkta makar, således

icke endast då make så påfordrat utan även då yrkande därom ej

gjorts.

Beträffande frågan örn återverkningarna å den kommunala rösträtten

av gemensam skattepåföring för äkta makar må erinras örn stadgandena

i 8 § förordningen om kommunalstyrelse på landet och 9 § förordningen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

orri kommunalstyrelse i stad därom, att kommunal rösträtt icke må utövas

av den som i avseende å påförda utskylder till kommunen, vilka

förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar

för utskylder för flera än två av dessa år. I 9 § av den förra förordningen

och i 10 § av den senare förordningen stadgas därjämte, att den omständigheten,

att endera av äkta makar är sin rösträtt förlustig, icke inverkar

på den rösträtt, som må den andra maken lagligen tillkomma.

Av dessa stadganden följer, att, örn endera maken på grund av försummad

skattebetalning är förhindrad utöva sin rösträtt, denna omständighet

icke medför förlust av rösträtt för den andra maken. Skulle nu kommunalutskylder

på grund av stadgandena i 52 § 1 morn. kommunalskattelagen

hava påförts äkta makar gemensamt under tre år å rad och dessa

utskylder icke hava erlagts för något år, äro de båda makarna sin rösträtt

förlustiga. Nu är det måhända möjligt för make att i dylikt fall

bevara sin rösträtt genom att betala så stor del av de gemensamma utskylderna,

som belöper på hans taxerade inkomst. Men säkert är detta

icke; snarare föreligger risk för rösträttens förlust även i dylikt fall, ty

vederbörande myndighet torde svårligen kunna underlåta att i den uppgift

örn restförda skattskyldiga, som till röstlängdsupprättaren avlämnas,

upptaga jämväl den make, som sålunda betalt viss del av de makarna

gemensamt påförda utskylderna, eftersom myndigheten svårligen torde

kunna bedöma, örn maken därigenom fullgjort all honom åliggande betalningsskyldighet.

För att trygga sig mot rösträttens förlust på grund

av andra makens underlåtenhet att erlägga på denne belöpande utskylder

bör därför enligt gällande bestämmelser make i tid påfordra skattens

uppdelning. Men örn således makes kommunala rösträtt för visst fall

kan bliva beroende på örn dylik påfordran i tid framställts, synes mot

berörda stadgande i 52 § 1 mom. kommunalskattelagen kunna anföras

enahanda skäl av principiell natur, som år 1908 av dåvarande chefen för

finansdepartementet anfördes mot det av 1908 års bevillningsutskott

framlagda, i det föregående omnämnda förslaget om att gift kvinna

skulle särskilt för sig taxeras, endast örn hon därom framställt yrkande,

nämligen att det vore principvidrigt, att makes kommunala rösträtt

vore beroende på om maken i samband med taxeringen påkallat uppdelning

av makarnas beskattning (se härom första kammarens protokoll

1908: 44 sid. 77 ff. oell andra kammarens protokoll 1908: 53 sid. 58 ff.).

Även med hänsyn till den kommunala rösträtten torde det därför vara

angeläget, att skatt icke påföres sammanlevande äkta makar gemensamt

utan alltid var för sig.

Ifrågavarande bestämmelser örn gemensam skattläggning av sammanlevande

äkta makar i det fall, att uppdelning av skatten icke av någondera

maken påfordrats, har av kommunalskattekommittén motiverats

därmed, att en sådan uppdelning i de flesta fall icke skulle vara av något

intresse för makarna saint att uppdelningen skulle medföra åtskilligt

besvär för taxeringsmyndigheterna. I det föregående har påvisats, att

uppdelning av skatt ofta kan vara av intresse för makarna, och det förra

skälet är således icke vägande. Det andra skälet kan däremot icke frånkännas

vikt, men det torde dock icke vara tillräckligt för att motivera

bibehållande av en bestämmelse, som enligt vad ovan anförts medför

tydliga olägenheter. Detta skäl försvagas ock därav, att taxeringsmyndigheterna

i Stockholm, vilka sannolikt hava att handlägga det största

antalet taxeringar, på vilka bestämmelsen är tillämplig, på grund av de

s. 46 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Departements
chefen.

Beskattningsort

för inkomst

av

rörelse, som

ieke utövats

frén fast driftställe.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

komplikationer, bestämmelsen medför, ansett sig böra bortse från densamma.

På grund av det anförda ifrågasattes, att de i anförda lagrum i kommunalskattelagen

och förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

meddelade bestämmelserna örn att beskattningsbar inkomst,

respektive inkomst- och förmögensskatt skall uppdelas mellan sammanlevande

äkta makar, örn sådant av någondera påfordras, ändras därhän,

att beskattningsbar inkomst, respektive skatt alltid skall mellan dem

uppdelas, oavsett örn yrkande därom gjorts eller ej.

I detta sammanhang må erinras örn en av kammarrätten uti utlåtande

den 28 augusti 1928 framställd anmärkning, som har samband med 52 .§

1 morn. kommunalskattelagen. Kammarrätten framhåller, att något uttryckligt

stadgande örn rätt för hustru, som taxeras, att såsom fallet varit

enligt bevillningsförordningen åtnjuta familjeavdrag för sin man,

örn denne ej taxeras, ej återfinnes i 48 § kommunalskattelagen. Av stadganden

i nämnda 52 § 1 morn., jämförda med kommunalskattekommitténs

uttalande i ämnet å sid. 438 i dess betänkande syntes framgå, att makar

skulle äga ömsesidig avdragsrätt, förutsatt att de under större delen av

beskattningsåret bott tillsammans.

Denna kammarrättens tolkning är givetvis riktig, och strängt taget

torde uttrycklig föreskrift i ämnet icke vara erforderlig, men lagen skulle

otvivelaktigt vinna i tydlighet, om dylik föreskrift införes, lämpligen i

punkt 2 av anvisningen till 48 § kommunal skattelagen.

Såsom kammarrätten framhållit i nämnda utlåtande gäller samma erinran

jämväl förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Ändras punkt 2 av anvisningen till 48 § kommunalskattelagen i angivna

hänseende, kommer till följd av bestämmelsen i 3 § andra stycket i nämnda

förordning samma ändring att hava avseende jämväl å taxeringen till

inkomst- och förmögenhetsskatt.’

Vid promemorian hade fogats förslag till författningsändringar, upprättade

i anslutning till den i promemorian rrttalade meningen, vilka förslag

skulle träda i kraft den 1 januari 1931.

I anledning av denna promemoria hava utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet,

av länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län samt av kammarrätten och

riksräkenskapsverket. Samtliga dessa myndigheter hava tillstyrkt genomförande

av de i promemorian föreslagna författningsändringarna.

Jag ansluter mig till samma förslag. Bestämmelserna synas böra träda

i kraft med det snaraste, så att de komma i tillämpning redan vid innevarande

års taxering.

I 57 § 1 mom. kommunalskattelagen stadgas:

Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där rörelsen

utövats från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats, skall

skatt för inkomsten utgöras till den skattskyldiges hemortskommun eller,

örn hemortskommun saknas, i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

’

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

47

Angående hemortskommun är i 66 § kommunalskattelagen beträffande

fysisk person stadgat följande:

''Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skattskyldige

författningsenligt skall vara för taxeringsåret mantalsskriven.

För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här

i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande

honom förelegat för taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses

den kommun, där han senast varit bosatt under beskattningsåret.’

I anvisningarna till sistnämnda paragraf punkt 1 föreskrives ytterligare:
’Av

bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskriften i 68 §,

framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande

vistats bär i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i

någon kommun beträffande honom förelegat för taxeringsåret, skall såsom

hemortskommun anses den kommun, där lian senast under beskattningsåret

vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig.’

Av dessa stadganden följer, att, örn fysisk person, som under någon del

av beskattningsåret icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige

men som det oaktat anses äga hemortskommun bär i riket, under den

del av beskattningsåret, då han icke varit bosatt eller stadigvarande vistats

i Sverige, haft inkomst av bär i riket bedriven rörelse, som icke utövats

från fast driftställe, denna inkomst skall beskattas i hemortskommunen.

Av grunderna för beskattning i Stockholm för gemensamt kommunalt

ändamål av inkomst, som förvärvats under tid, då den skattskyldige

icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige, hade emellertid

bort följa, att inkomsten även i angivna fall skulle tagas till beskattning

i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Då några bärande

sakliga skäl för anmärkta avvikelse från eljest vedertagna regler icke

torde förefinnas, anser jag, att stadgandet i 57 § 1 mom. bör ändras därhän,

att skatt för inkomst av rörelse, där fast driftställe icke begagnats,

skall utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål, för den

händelse inkomsten förvärvats av fysisk person under tid, då han icke

varit bär i riket bosatt (varmed likställes det fall att han icke heller stadigvarande

vistats härstädes), vare sig han har hemortskommun i riket

eller ej. Jag har låtit upprätta förslag till författningsändring av dylik

innebörd.

I 15 § förordningen den 28 oktober 1910 örn inkomst- och förmögenhetsskatt

var stadgat att i avseende på skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt

skulle såsom ägare anses, bland andra, innehavare av fideikommissegendom.

Genom ett av regeringsrätten den 23 maj 1929 meddelat utslag (Regeringsrättens

årsbok år 1929, ref. 46) har fastslagits, att vid taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt år 1921 fideikommitterad egendom, som

Departements
chefen.

Skattskyldighet

till förmögenhetsskatt

för egendom,

som innehav

es med

fideikommissrätt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Uppgiftsskyldighet

för

god man.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

utgjorts av obligationer, skall i fideikommissariens förmögenhet ingå

med liela värdet av obligationerna. Av den skattskyldige framställt yrkande,

att avkastningen av obligationerna skulle anses utgöra livränta

och att fideikommisskapitalet förty skulle beräknas till ett med avseende

å avkastningen kapitaliserat värde, blev i taxeringsmålet ogillat.

I det mot berörda bestämmelse i 1910 års förordning svarande stadgandet

i förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

nämligen 13 § a), har uttrycket ''innehavare av fideikommissegendom’

utbytts mot uttrycket ''den som innehar fastighet

med fideikommissrätt’. Till följd av denna ändring, för vilken någon

motivering dock icke förebragts, vill det synas som örn innehavare

av annan fideikommitterad egendom än fastighet icke längre är skattskyldig

till förmögenhetsskatt för dylik egendom såsom ägare, utan torde

fideikommisskapitalet vid förmögenhetsbeskattningen böra upptagas till

ett med avseende å avkastningen kapitaliserat värde. Då något vägande

skäl för denna lindring i förmögenhetsbeskattningen av rörligt fideikommisskapital

icke torde förefinnas, anser jag angeläget, att stadgandet

i fråga ändras därhän, att den som innehar fast eller lös egendom

med fideikommissrätt i fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet

likställes med ägare. Författningsförslag av dylik innebörd har

upprättats.

I 51 § taxeringsförordningen stadgas, bland annat, att skyldighet att

avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i förordningen sägs, skall

fullgöras för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap.

3 eller 4 § lagen örn förmynderskap, av gode mannen beträffande vad han

har under sin förvaltning.

Genom lag den 8 juni 1928 (nr 287), som trätt i kraft den 1 januari 1929,

har till 11 kap. förmynderskapslagen fogats en ny paragraf, benämnd

4 a §, innefattande, att, därest enligt vad särskilt stadgas egendom skall

ställas under vård och förvaltning av god man, som avses i förmynderskapslagen,

rätten skall nämna god man att vårda och förvalta egendomen

samt, såvitt egendomen rörer, företräda den, från vars förvaltning

densamma blivit undantagen.

Enär det torde böra åligga god man, som förordnats jämlikt 11 kap.

4 a § förmynderskapslagen, att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldighet

beträffande egendom, som ställts under hans förvaltning, bör 51 §

taxeringsförordningen kompletteras med hänvisning jämväl till berörda

paragraf i förmynderskapslagen.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till 1) lag

örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), 2) förordning örn ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 §

1 mom. förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

och förmögenhetsskatt samt 3) förordning om ändring i vissa delar av

taxer ing sförordningen den 28 september 1928 (nr 379) och hemställer, att

dessa förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla, och skall till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Regnér.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 112 häll. (Nr U2.)

4

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Billiga

till Kungl. Maurts proposition

nr 142 vid 1930 års riksdag.

P. M.

angående beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag

samt av deras medlemmar eller delägare.

Genom förordningar den 24 april 1923, Sv. förf.-saml. nr 71 oell 72,

vilka trädde i kraft den 27 i samma månad, infördes i förordningarna

den 28 oktober 1910 örn inkomst- och förmögenhetsskatt och angående

bevillning av fast egendom samt av inkomst stadganden därom, att

aktiebolag eller ekonomisk förening, som hade till uteslutande eller huvudsakligt

ändamål att bereda sina delägare bostäder (bostadsaktiebolag

och bostadsförening), icke skulle taxeras för värdet av bostads- eller

andra förmåner, som i aktiebolaget eller föreningen tillhörig fastighet

tillkommit delägare i sådan egenskap. Av bevillningsutskottets vid 1923

års riksdag betänkande nr 30 framgår, att berörda stadganden tillkommit

för att förebygga, att såväl bolaget eller föreningen som ock delägare

eller medlem taxerades för värdet av dylika förmåner, bolaget

eller föreningen såsom för inkomst av fast egendom och delägaren eller

medlemmen såsom för utdelning från bolaget eller föreningen. Sedan

genom 1920 års skattelagstiftning medlem av ekonomisk förening förklarats

skattskyldig enligt såväl inkomstskatteförordningen som bevillningsförordningen

för utdelning å insatser i föreningen på samma sätt

som delägare i aktiebolag för utdelning å aktier i bolaget, hade nämligen

värdet av dylika förmåner från bostadsaktiebolag eller bostadsförening

tillhörig fastighet, i den mån de kommit delägare eller medlem tillgodo,

blivit föremål för beskattning såväl hos bolaget eller föreningen som

ock hos delägaren eller medlemmen. Enligt bevillningsutskottets uppfattning

borde förmånerna i fråga beskattas allenast en gång, och syntes

övervägande skäl tala för att beskattningen ålades delägaren eller medlemmen,

vilken faktiskt åtnjöte inkomsten i fråga.

Av betänkandet framgår vidare, att delägare i bostadsaktiebolag eller

medlem i bostadsförening skulle från den intäkt av kapital, vartill ifrågavarande

förmåner vore att hänföra, äga avdraga dels de reparationsoch

förvaltningskostnader, han själv nedlagt å lägenheten, dels ock sina

avgifter till bolaget eller föreningen för dess utgifter för fastigheten

såsom räntor, reparations- och förvaltningskostnader samt avgifter fotvatten,

renhållning och försäkring. Däremot borde avdrag ej få göras

för avbetalningar å insats av medlem i bostadsförening, ej heller för

utdebiterade belopp, som vore avsedda för fastighetens förbättring. Sistnämnda

avgifter vore nämligen att anse såsom kapitalplacering, varigenom

medlemmens förmögenhet såsom delägare i företaget ökades. För

bolaget eller föreningen borde såsom inkomst upptagas den del av delägarnas

eller medlemmarnas avgifter, för vilka dessa erhållit avdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 10.10. t sand. 112 höft. (Nr H2. Bilaga.)

1923 års lagstiftning.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Några särskilda bestämmelser meddelades icke för bostadsaktiebolag

eller bostadsförening i fråga örn avdrag för värdeminskning av bolagets

eller föreningens byggnader, maskiner eller inventarier och ej heller

rörande avdrag vid bevillningstaxeringen för det genom fastighetsbevillning

beskattade beloppet av 5 procent av taxeringsvärdet å bolaget

eller föreningen tillhörig fastighet, utan gällde härutinnan alltjämt de

vanliga reglerna. Dessa inneburo, att fastighetens ägare — i förevarande

fall alltså bolaget eller föreningen — fick vid taxeringen enligt

inkomstskatteförordningen men ej vid taxeringen enligt bevillningsförordningen

göra avdrag för värdeminskning genom slitning av fastigheten,

varemot avdrag för värdeminskning av till fastigheten hörande

maskiner och inventarier icke var medgivet enligt någondera förordningen.

Avdraget vid bevillningstaxeringen för 5 procent av taxeringsvärdet

å fastigheten tillkom fastighetens ägare, således bolaget eller föreningen,

men ej delägare i bolaget eller medlem av föreningen.

Med avseende å skyldigheten att utgöra bevillning för utdelning å

aktie eller insats i ekonomisk förening förelåg enligt 1920 års lagstiftning,

som i denna del icke undergick någon ändring förrän genom tillkomsten

av 1928 års skatteförfattningar, den begränsningen, att svenska

aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar

icke voro skattskyldiga för dylik utdelning såsom för inkomst

av kapital. Dylikt bolag eller dylik förening hade emellertid att utgöra

bevillning för sådan utdelning såsom för inkomst av rörelse, därest bolaget

eller föreningen drev bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,

försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar. Vid inkomstskattetaxeringen

forefanns däremot icke motsvarande begränsning i skattskyldigheten

för utdelning å aktie eller insats i ekonomisk förening. 1923

års bevillningsutskott erinrade i sitt ovanberörda betänkande, att sådana

juridiska personer, som enligt det anförda icke vore skyldiga utgöra bevillning

för utdelning å aktier eller insatser i ekonomiska föreningar,

stundom i egenskap av delägare i bostadsförening förfogade över lägenheter.

Då dessa lägenheter undantagslöst torde användas i innehavarens

rörelse samt avdrag för lägenhetens hyresvärde icke finge äga rum vid

beräkningen av inkomsten av rörelse, bleve jämväl i dessa fall inkomsten

i sin helhet underkastad bevillning.

1928 års lag- Nu gällande bestämmelser örn beskattning av bostadsföreningar och

stiftning. bostadsaktiebolag samt av dessas medlemmar eller delägare återfinnas

i 24 §, 25 § 1 mom. och 45 § kommunalskattelagen jämte anvisningar till

24 § punkt 3, till 25 § punkt 5, till 38 § punkt 2, till 45 § punkt 2 och till

54 § punkt 1 i samma lag. Samtliga bestämmelserna med undantag av

45 § med tillhörande anvisning äro tillämpliga jämväl vid statsbeskattningen

enligt vad som framgår av 2 och 3 §§ förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Innebörden av dessa bestämmelser är följande:

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skattar

för hyresvärdet för bostad eller annan förmån från föreningen eller bolaget

tillhörig fastighet, som tillkommit medlemmen eller delägaren,

ävensom för sådan utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått

annorledes än a andel eller aktie. Föreningen eller bolaget skattar för

vad som i övrigt influtit från fastigheten samt för sådana avgifter eller

andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan egenskap haft

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

att utgöra till föreningen eller bolaget. Såväl för medlem eller delägare

som för föreningen eller bolaget anses dylik intäkt vara härfluten av

»annan fastighet». Från bruttointäkten får medlem eller delägare göra

avdrag för sådana driftkostnader för den innehavda lägenheten, vilka

bestritts direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och andra

inbetalningar till föreningen eller bolaget, som äro att räkna såsom intäkt

för föreningen eller bolaget. Avdragsgilla för medlem eller delägare

och skattepliktiga för föreningen eller bolaget äro dylika avgifter

och inbetalningar även till den del, de äro avsedda till avbetalning av

föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats;

dock räknas medlems ursprungliga andel eller av delägare gjord

inbetalning å aktie icke såsom intäkt för föreningen eller bolaget och ej

heller såsom avdragsgill utgift för medlemmen eller delägaren.

Föreningen eller bolaget torde äga rätt att njuta avdrag för sådan

utdelning till medlem eller delägare, som utgått annorledes än ä andel

eller aktie och för vilken medlemmen eller delägaren skattar såsom för

intäkt av »annan fastighet». Denna avdragsrätt har dock icke erhållit

otvetydigt uttryck vare sig i lagtexten eller i anvisningarna.

För värdeminskning av byggnader, maskiner och inventarier får avdrag

göras vid såväl kommunalskattetaxeringen som statsskattetaxeringen.

Något särskilt stadgande finnes icke orri vilken av intressenterna

som skall komma i åtnjutande av värdeminskningsavdraget, men med

grunderna för uppdelning av avdragen för fastighetens driftkostnader

torde bäst överensstämma, att avdraget i fråga skall till den del, detsamma

belöper på lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i

sådan egenskap, tillkomma medlemmen eller delägaren och till återstående

del föreningen eller bolaget.

Det för bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhörig »annan fastighet»

utgående avdrag av 5 procent av taxeringsvärdet, som jämlikt 45 §

kommunalskattelagen må tillgodonjutas vid taxeringen enligt sagda lag

(det s. k. procentavdraget), skall fördelas så, att medlem eller delägare

erhåller den del av avdraget, som kan anses belöpa å lägenhet, vars

hyresvärde skall för honom utgöra inkomst av »annan fastighet», och

föreningen eller bolaget återstoden av avdraget.

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som till medlem

eller delägare utgått å andel eller aktie, räknas såsom för medlemmen

eller delägaren skattepliktig intäkt av kapital eller undantagsvis

såsom intäkt av rörelse. Annan till medlem eller delägare utgående utdelning

från dylik förening eller dylikt bolag räknas däremot, såsom

nyss nämnts, såsom intäkt av »annan fastighet». Har svenskt aktiebolag

eller svensk ekonomisk förening, som icke drivit bank eller annan penningrörelse

eller försäkringsrörelse, i egenskap av medlem i bostadsförening

eller bostadsaktiebolag uppburit utdelning från föreningen eller

bolaget, föreligger dock skattefrihet för dels sådan utdelning, som utgått

å andel eller aktie, och dels så stor del av annan utdelning, som överstigit

sådana av medlemmen eller delägaren till bostadsföreningen eller

bostadsaktiebolaget erlagda avgifter eller andra inbetalningar, vilka få

avdragas av medlemmen eller delägaren och skola upptagas såsom intäkt

för bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget.

De viktigaste avvikelserna i 1928 års skattelagstiftning från förut gällando

rätt äro dels att inkomst, som medlem av bostadsförening eller delägare

i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget, skall,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Framställning

från

Stockholms

bostadsföreningars

centralförening

u. p. a.

utom i fråga örn utdelning å andel eller aktie, anses utgöra inkomst av

»annan fastighet» i stället för inkomst av kapital, dels att medlem eller

delägare äger tillgodonjuta s. k. procentavdrag för av honom innehavd

lägenhet, dels och att, frånsett medlems ursprungliga andel eller av delägare

gjord inbetalning å aktie, skillnad icke längre göres mellan sådana

avgifter eller andra inbetalningar, vilka hava karaktär av kapitalinsats,

och andra avgifter eller inbetalningar.

Anordningen att inkomst, som medlem av bostadsförening eller delägare

i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget i annan

form än såsom utdelning å andel eller aktie, rubriceras såsom inkomst

av »annan fastighet» i stället för såsom inkomst av kapital har, enligt

vad förarbetena till den nya lagstiftningen utvisa, till syfte att möjliggöra

en mera rationell lösning av åtskilliga frågor, som sammanhänga

med beskattningen av dylik inkomst, än som var möjlig med den tidigare

ordningen (Kommunalskattekommittén sid. 416 o. f.). Uppdelningen av

det s. k. procentavdraget mellan medlemmarna eller delägarna å ena

sidan och föreningen eller bolaget å andra sidan bar motiverats, bland

annat, med att på detta sätt procentavdraget kommer att bliva mest

effektivt utnyttjat. Utsträckandet av medlems eller delägares avdragsrätt

för avgifter eller andra inbetalningar till föreningen eller bolaget

till att avse jämväl sådan del därav, som använts till amortering av föreningens

eller bolagets skuld eller i annan form utgjort kapitalinsats,

har föranletts av de svårigheter att avgöra inbetalningarnas karaktär,

som ofta torde förekomma, särskilt då vissa lägenheter varit uthyrda

till utomstående.

I en till 1928 års bolagsskatteberedning för utlåtande remitterad, den

29 april 1929 dagtecknad underdånig framställning från Stockholms bostadsföreningars

centralförening u. p. a., i det följande kallad centrcdföreningen,

har framhållits, att 1928 års skattelagstiftning rörande bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag beträffande såväl föreningarna

eller bolagen som ock medlemmarna eller delägarna visat sig hava lett

till annat resultat än som åsyftats. Bestämmelserna örn rätt för medlem

av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag att göra avdragför

sådana avgifter eller andra inbetalningar, som använts till amortering

av föreningens eller bolagets skuld, samt örn skatteplikt hos föreningen

eller bolaget för motsvarande belopp bade medfört, att så gott

som alla bostadsföreningar, i motsats mot vad tidigare varit fallet, erhölle

ett överskott av beskattningsbara inkomster utöver avdragsberättigade

utgifter. Uppdelningen av procentavdraget mellan medlemmarna

och föreningen hade berövat åtskilliga föreningar all eller så gott som*

all möjlighet att genom utnyttjande av dylikt avdrag undgå kommunalbeskattning

för överskottet. Det vore nämligen i moderna bostadsföreningar

mycket vanligt, att ingen eller i varje fall en högst obetydlig del

av fastigheten behållits som gemensam egendom. Vid statsbeskattningen

kunde amorteringsbeloppens beskattning hos föreningen medföra en rätt

betydande skatteskärpning, i det att ofta nog skatteprogression komme

att inträda, under det att, då medlemmarna beskattades för dessa kapitalbesparingar,

den effektiva skatten bleve skäligen lindrig, enär medlemmarna

till övervägande del vore mindre inkomsttagare.

Anordningen att tillerkänna medlemmarna procentavdrag för av dem

innehavda lägenheter hade, anförde centralföreningen vidare, uppenbar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

ligen åsyftat att vara en kompensation åt medlemmarna för föreningens

ökade beskattning. Den hade dock praktiskt värde endast för det fall,

att det hyresvärde, som medlem hade att deklarera, överstege hans sammanlagda

utgifter i form av avgifter till föreningen (inklusive amorteringsbidrag),

reparationskostnader m. m. I de föreningar, där såväl föreningens

som medlemmarnas ekonomi av naturliga skäl vore mest ansträngd,

nämligen i nystartade föreningar, grundade av mindre bemedlade

personer, kunde emellertid medlemmarna icke eller åtminstone ytterst

sällan utnyttja på lägenheterna belöpande procentavdrag, oell avdragsrättens

överflyttande från föreningen till medlemmarna hade blivit

en tom gest, som måste verka sä mycket besynnerligare eller rent av

förargelseväckande, som samtidigt en ej obetydligt ökad skatteplikt

ålagts föreningen.

Efter att hava lämnat uppgift angående skattebeloppens faktiska ökning

för vissa till Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i

Stockholm u. p. a. anslutna bostadsföreningar framhöll centralföreningen,

att de nya beskattningsreglerna ställt nämnda och många andra

bostadsföreningar i ett påtagligt ogynnsammare läge än tidigare och

jämväl i ett oförmånligare läge än privata fastighetsägare, som kunde

till fullo utnyttja procentavdrag. Även bortsett från skatteökningen,

som uppenbarligen icke varit åsyftad eller förutsedd vid skattelagstiftningens

genomförande, syntes det centralföreningen både praktiskt

olämpligt och principiellt mindre egentligt, att amorteringsbeloppen beskattades

hos föreningarna, varigenom överflyttning av skattskyldighet

skedde från medlemmarna till föreningarna. Såsom synnerligen olämplig

och olycklig måste betraktas varje åtgärd, som kunde föranleda — visserligen

obefogad — föreställning, att bostadsbehovet tillgodosåges på

ett för vederbörande dyrbarare sätt genom medlemskap i en bostadsförening

än på annat sätt, och detta komme givetvis att vara ett allvarligt

och oförtjänt handicap för den kooperativa bostadsrörelsen. Den hos

bostadsföreningarna samlade förmögenheten beskattades principiellt och

följdriktigt hos medlemmarna. Det måste då förefalla säreget, att de

kapitalöverflyttningar, genom vilka denna förmögenhet bildades, skulle

beskattas hos mottagaren, under det att kapital, som överflyttades från

en placering till en annan, eljest i regel icke därigenom bleve avdragsgillt

för den, som verkställde placeringen, eller skattepliktigt hos mottagaren.

Centralföreningen uttalade därjämte, att de nya bestämmelserna rörande

amorteringsbidragen medfört jämväl andra konsekvenser. Det vanliga

vore, att endast en ganska ringa del av medlemsinsatsen uttoges

kontant vid föreningens bildande, under det att större delen finge kvarstå

såsom medlemmens skuld till föreningen. Amorterandet av de av

föreningen upptagna gemensamma lånen motsvarades för den enskilde

medlemmen av en avbetalning på hans insatsskuld till föreningen.

Denna avbetalning skedde merendels efter en fastställd plan med jämförelsevis

små årliga inbetalningar, i många föreningar hade det likvisst

hållits öppet för medlemmar, som så önskade, att påskynda amorteringen

eller på en gång likvidera resterande insats. När någon medlem

gjort detta, hade det ansetts fördelaktigt för föreningen. Förhållandet

bleve annorlunda med 1928 års skattelagstiftning. Skulle en medlem

under ett år verkställa så stor amortering å sin insatsskuld, att

deklarationen för hans lägenhet därigenom komme att visa underskott,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänt uttalande

av

bolagsskatteberedn

ingen.

Av socialstyrelsen

verkställd

undersökning.

linge lian avdraga denna förlust från annan sin inkomst. I några kända

fall hade varit fråga om så stora avdrag som cirka 10,000 kronor. Härigenom

inträffade, att medlemmen undginge skatt för viss del av sin

inkomst, under det att motsvarande belopp bleve beskattat bos föreningen,

som väl i regel nödgades anskaffa medel för den oväntade utgiften

genom extra uttaxering hos samtliga medlemmar. Visserligen uppstode

någon utjämning under årens lopp, men medlemmen i fråga gjorde på

föreningens oell övriga medlemmars bekostnad en obehörig skattevinst

och vållade merendels därjämte övriga medlemmar och i synnerhet föreningen

betydande olägenhet. Det syntes centralföreningen uppenbart,

att icke heller denna följd av den nya skattelagstiftningen vore förutsedd,

än mindre avsedd.

Centralföreningen ansåge anmärkta förhållanden påkalla och motivera

skyndsam rättelse. Därvid borde eftersträvas, att procentavdraget bleve

förlagt, där största utsikten för dess effektiva utnyttjande funnes. I

Princip borde avdraget i fråga tillkomma den, som hade att deklarera

amorteringsbeloppen såsom skattepliktig inkomst. Detta vunnes, därest

den nya regeln örn procentavdragets uppdelning mellan medlemmarna

och föreningen bibeli olles, men skälig anpart av amorteringssumman påfördes

lägenhetsinnehavarna. Till undvikande av de med den gamla

ordningen förknippade vanskligheterna borde bestämda fördelningsregler

meddelas i skatteförfattningarna. Centralföreningen framlade i dylikt

hänseende flera alternativ, vilka nedan omnämnas. Det vore enligt

centralföreningens mening önskvärt, att skattelagstiftningen bleve ändrad

i den angivna riktningen så tidigt, att de ifrågasatta nya bestämmelserna

kunde tillämpas redan vid taxeringen av 1929 års inkomster.

De av centralföreningen framställda anmärkningarna mot 1928 års

skattelagstiftning å ifrågavarande område äro, enligt beredningens mening,

av sådan natur, att snar ändring av gällande bestämmelser är av

behovet påkallad. Beredningen har därför upprättat förslag till sådana

ändringar. Detta förslag bibehåller nuvarande lagstiftnings ståndpunkt,

att dubbelbeskattning av hyresvärdet icke skall förekomma, och innebär

ändring allenast beträffande detaljfrågor. Det torde icke föregripa

den större frågan örn eventuell ändring av beskattningsreglerna för bolag

och vissa andra juridiska personer, som är beredningens huvuduppgift,

eller föranleda ökade svårigheter för en annan lösning av spörsmålet,

därest en sådan skulle framdeles finnas erforderlig.

Innan beredningen redogör för sitt förslag, torde böra lämnas en kortfattad

redogörelse för en undersökning angående bostadsföreningar och

bostadsaktiebolag, som av socialstyrelsen verkställts år 1928 med anledning

av en inom justitiedepartementet igångsatt utredning rörande särskild

lagstiftning för vissa bostadsföreningar (Statens off. utredn. 1928:

16). Enligt denna undersökning hava under tiden från den 1 januari

1897, då lagen den 28 juni 1895 örn föreningar för ekonomisk verksamhet

trädde i kraft, till den 31 december 1927 registrerats sammanlagt 1877

föreningar med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna. Häri äro

emellertid inräknade ej blott vad man i allmänhet betecknar såsom bostadsföreningar

utan jämväl egnahemsföreningar, föreningar, som ute
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

slutande bedriva låneverksamhet till befrämjande av bostadsproduktionen

eller som huvudsakligen hava till ändamål att anskaffa samlingslokaler,

m. fl. sammanslutningar, för vilka själva bostadsupplåtelsen är

av blott sekundärt intresse. Efter frånräknande av föreningar av senast

angiven karaktär och med beräkning att cirka 640 föreningar upplösts,

synas vid slutet av år 1927 bär i landet hava existerat något över 900

egentliga bostadsföreningar, d. v. s. sådana, som i av dem ägda hus under

en eller annan form upplåta bostäder åt medlemmar. Härtill kommer

ett trettiotal aktiebolag med enahanda ändamål.

Socialstyrelsens utredning omfattar 833 föreningar och bolag, vilka

ställt till styrelsens förfogande erforderliga uppgifter. Av densamma

framgår, att bostadsföreningsrörelsen nått sin egentliga utveckling i rikets

större städer. Sålunda hava uppgifter inkommit från 383 föreningar

i Stockholm, 247 i Göteborg, 43 i Malmö, 30 i Uppsala, 24 i Eskilstuna och

22 i Jönköping. I mindre städer och samhällen finnas endast i undantagsfall

egentliga bostadsföreningar.

Beträffande bostadsföreningarnas ålder må nämnas, att de äldsta föreningarna

härleda sitt ursprung från den bostadskris, som i början av

1870-talet övergick huvudsakligen Stockholm och Göteborg. Av de gamla

70- och 80-talsföreningarna torde omkring hälften, eller något över 50,

ännu vara i verksamhet. Även efter det krisen var överstånden fortgick

föreningsbildandet örn ock i mindre omfattning. Under 1890-talet tillkomma

31 och under åren 1900—1914 129 föreningar. Såsom en följd

av den bostadsbrist, vilken uppkom under världskriget, erhöll rörelsen

en betydande utveckling. Sålunda bildades under femårsperioderna 1915

—1919 och 1920—1924 respektive 129 och 280 föreningar. Under de tre

åren 1925—1927 registrerades icke mindre än 212 föreningar. Såsom ett

belägg för att rörelsen alltjämt är stadd i utveckling må ytterligare

nämnas, att i Malmö 65 procent och i Uppsala 70 procent av där befintliga

bostadsföreningar trätt i verksamhet under sistnämnda tre år.

Vad åter angår de aktiebolag, av socialstyrelsen angivna till 25, vilkas

verksamhet är av enahanda art som bostadsföreningarnas, må anmärkas,

att över hälften tillkom under 1880-talet samt att efter år 1923 icke

bildats något bostadsbolag av kooperativ natur.

vVntalet medlemmar av de i undersökningen ingående bostadsföreningarna

uppgick vid 1927 års utgång till över 20,000. Härav komma 57 procent

å föreningarna i Stockholm, 18 procent å föreningarna i Göteborg

och 7 procent å föreningarna i Malmö.

En god måttstock beträffande rörelsens omfattning och sociala betydelse

erbjuder föreningarnas lägenhetsbestånd. Av ifrågavarande föreningar

hava redovisats 22,839 bostadslägenheter, omfattande 43,242 rum

och 21,242 kök, samt 192 bostadslägenheter, som äro förenade med butikseller

verkstadsrum. Därjämte förekomma 1,419 lägenheter, som uteslutande

äro avsedda till butiker, verkstäder o. dyl. 1 Stockholm och Göteborg

uppgår bostadsföreningarnas andel i totala lägenhetsbeståndet til!

10 procent. Vid en fördelning av bostadslägenheterna efter storlek finner

man, att lägenheter, innehållande högst tre rum och kök, utgöra

90 procent av samtliga redovisade bostadslägenheter. Av utredningen

framgår jämväl, att smärre familjebostäder äro vanligare inom bostadskooperationens

lägenhetsbestånd än inom det totala lägenhetsbeståndet.

Av de redovisade föreningarna hava 806 lämnat uppgift å fastigheternas

taxeringsvärden. Sammanlagda taxeringsvärdet utgör 270 mil
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Donér kronor. 19 procent av fastigheterna äro åsätta ett taxeringsvärde

av mindre än 100,000 kronor, 64 procent mellan 100,000 och en halv miljon

kronor, 13 procent mellan en halv och en miljon kronor samt 4 procent

över en miljon kronor.

Angående storleken av den gäld, som åvilar fastigheterna, hava uppgifter

inkommit från 819 föreningar. Sammanlagda skuldsumman uppgår till

215 miljoner kronor. Beträffande relationen mellan taxeringsvärdet och

inteckna gsgälden må anföras, att av föreningarna 15.8 procent uppgiva,

att å deras fastigheter vilande gäld ligger under 50 procent av taxeringsvärdet,

8.i procent, att fastigheterna äro belånade till belopp mellan 50

och 60 procent av taxeringsvärdet, 17 procent, att lånen ligga mellan 60

och 70 procent, 17.3 procent, att fastigheterna äro belånade mellan 70 och

80 procent, 28.4 procent, att skuldsumman ligger mellan 80 och 100 procent,

samt 13.4 procent, att lånen överstiga taxeringsvärdet.

Bland de egentliga bostadsföreningarna, således föreningar, som i av

dem ägda hus åt medlemmar i en eller annan form upplåta bostäder, kan

man med hänsyn till den form, varunder upplåtelsen sker, urskilja två

typer, nämligen dels hyresföreningar, där upplåtelsen sker genom hyresavtal,

dels ock besittningsrättsföreningar, där medlemmarna i stadgarna

tillerkännas »ständig besittningsrätt» till viss lägenhet. De senare äro de

ojämförligt talrikare. Av de i socialstyrelsens utredning upptagna föreningarna

äro 554 besittningsrättsföreningar, under det att hyresföreningarna

uppgå till endast 2i9. I Stockholm, Malmö, Uppsala och Eskilstuna äro

besittningsrättsföreningarna absolut förhärskande, medan i Göteborg och

Jönköping hyresföreningarna dominera. Av det redovisade medlemsantalet

belöper 70 procent å besittningsrättsföreningar och 30 procent å hyresföreningar.

732 föreningar liava lämnat fullständiga uppgifter örn den totala summan

av insatser, inbetalade intill utgången av år 1927 eller det närmast

dessförinnan avslutade bokföringsåret. Inom dessa föreningar, som representera

fastigheter med ett bokföringsvärde av 266 miljoner kronor, hava

inbetalts insatser med 65 miljoner kronor eller 24.3 procent av fastigheternas

bokföringsvärde. En avsevärd skillnad i fråga örn inbetalningarnas

relativa storlek råder mellan hyres- och besittningsrättsföreningar, i det

att i de förra inbetalts 16.7 procent men i de senare 26.s procent av bokföringsvärdet.

I det övervägande antalet föreningar fortgår alltjämt amorteringen

av tecknade men icke inbetalda insatser, varför med föreningarnas

tilltagande ålder de berörda procenttalen tendera att ökas. Beträffande

de inbetalda insatsernas storlek i förhållande till fastigheternas bokföringsvärde

framgår i övrigt av utredningen, att mindre än 10 procent av

fastigheternas åsätta värden inbetalts i 11 procent av föreningarna, 10—29

procent i 44 procent, 30—49 procent i 33 procent och 50—59 procent i 7

procent. Över 60 procent av fastigheternas bokföringsvärden ha medlemmarna

inbetalt i endast 5 procent av föreningarna.

Bostadsföreningarnas fondbildning är av ganska liten omfattning, bortsett

från den konsolidering, som till äventyrs skett genom avskrivning

å fastigheternas värde och till vilken hänsyn ej kunnat tagas. Av 833

föreningar hava endast 388 eller 46.6 procent avsatt något kapital till fonder.

Den sammanlagda fonderade summan utgör 2.5 miljoner kronor eller

6,469 kronor i medeltal per förening. 153 hyresföreningar hava 0.8 miljoner

kronor i fonder, motsvarande 5,209 kronor per förening. 235 besittningsrättsföreningar

hava fonder örn tillhopa 1.7 miljoner kronor, mot
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

svarande 7,289 kronor per förening. Förutom reservfond förekomma dispositionsfond,

reparationsfond, amorteringsfond och byggnadsfond.

Socialstyrelsens utredning innefattar jämväl redogörelse för stadgarna

i ett stort antal bostadsföreningar. Därav inhämtas, att stadgarnas innehåll

är ganska skiftande, örn ock likhet råder mellan många föreningar,

särskilt sådana som driva verksamhet å samma ort. I allmänhet synas

föreningarna enligt sina stadgar, med ett fåtal undantag, vara öppna.

De flesta föreningars stadgar lämna ingen föreskrift örn antalet medlemmar.

Där sådana bestämmelser finnas, äro de av olika innebörd. I vissa

fall är antalet s. k. andelar eller andeisserier bestämt, därvid ofta dessutom

angives, huruvida medlem får innehava en eller flera andelar eller andeisserier.

I andra fall angives ett fixt medlemsantal eller lämnas föreskrift

örn minimiantal eller maximiantal medlemmar. Stundom begränsas medlemsantalet

till antal lägenheter.

Den insats, med vilken medlem skall deltaga i föreningen, kan vara på

olika sätt bestämd. Oftast synes den dock till sitt belopp motsvara värdet

av den eller de lägenheter eller den eller de andelar eller andeisserier, för

vilka medlemmen vid inträdet i föreningen tecknat sig. Icke sällan förekommer

härvid, att lägenheterna äro i stadgarna specificerade med angivande

av storlek, belägenhet och värde. Insatserna kunna dock stundom

bestämmas även på annat sätt, exempelvis utgörande viss procent eller

viss bråkdel av lägenhetens värde eller visst belopp.

Insatsen synes i regel icke behöva gäldas på en gång, utan en s. k.

första insats erlägges vid inträdet, varefter återstoden av insatsen gäldas

genom amortering. Beträffande den första insatsens storlek finnas olika

slags bestämmelser. Sålunda kan denna exempelvis vara fastställd till

visst belopp, visst belopp per eldstad, viss procent av lägenhetens värde,

viss av föreningen bestämd summa eller till så stor del av lägenhetens

värde, som styrelsen för föreningens betryggande anser nödigt.

Beträffande amorteringen av det belopp, som efter gäldandet av den

första insatsen återstår, finnas mycket skiftande bestämmelser. Den kan

exempelvis vara fastställd till så stort belopp, som föreningens skuldförbindelser

och lånetransaktioner för varje år kräva, till viss procent av det

å lägenheten resterande beloppet eller till belopp, som årligen bestämmes

å föreningens sammanträde.

I vissa fall synes insatsen behöva allenast till viss del gäldas genom

amortering och skyldigheten att erlägga vidare amortering inträda först

då exempelvis styrelsen så finner erforderligt.

Det synes oftast vara medlem obetaget att genom inbetalningar utöver

de i stadgarna föreskrivna amorteringarna minska sin gäld. Men exempel

finnas även på att den uppställda amorteringsplanen mäste följas.

För bestridande av förvaltningskostnader, skatter och övriga utgifter

erläggas ofta, utöver nyss nämnd insats, avgifter, som kunna vara på olika

sätt bestämda.

Såsom exempel på en icke sällan förekommande föreskrift i de omlormälda

hänseendena kan följande stadgebestämmelse anföras: »Ledamot

erlägger vid inträdet i föreningen kontant som första insats så stor del av

lägenhetens beräknade värde, som styrelsen för föreningens betryggande

anser nödigt. Återstoden av skulden skall genom årliga amorteringar betalas

till så stort belopp, som föreningens skuldförbindelser och lånetransaktioner

för värjo år kräva. Medlem ilr skyldig att sista helgfria dag i

mars, juni, september oell december månader till styrelsen mot kvitto er
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

lägga elen på honom genom styrelsens försorg uttaxerade andelen i de

årliga utgifterna av räntor, omkostnader och reparationer. Medlem äger

rätt att därjämte göra avbetalningar å sin lägenhet mot kvitto i resp.

motbok.»

Bostadsföreningarna pläga i regel själva producera sina hus eller köpa

färdiga sådana. Fall finnas även, där bostadsproduktionen ombesörjes av

en moderförening; de färdiga husen övertagas och förvaltas därefter av

dotterföreningar. En synnerligen omfattande dylik verksamhet bedrives

av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stockholm u. p. a.

och till denna anslutna dotterföreningar. Dä dessa föreningars stadgar

kunna vara av ett särskilt intresse, meddelas här följande angående dem.

I moderföreningen är medlem skyldig deltaga med minst en insats, lydande

å 50 kronor, men medlem äger teckna sig för huru många andelar

som helst. I dotterföreningen äger person, vars inval av föreningens styrelse

godkänts, erhålla besittningsrätt till lägenhet inom föreningens fastighet

under följande villkor. Medlemmen måste vid varje tillfälle kunna styrka

sig vara ägare till obelånade lägenhetsandelsbevis i moderföreningen till

ett fastställt belopp, utgörande cirka 10 procent av den innehavda lägenhetens

ursprungliga inköpsvärde. Undantag härifrån kan ske allenast efter

prövning av styrelsen för dotterföreningen och medgivande av moderföreningens

styrelse. För disponerad lägenhet erliigges, på tider, som av styrelsen

bestämmas, en av styrelsen fastställd avgift, så avvägd, att den i

förhållande till lägenhetens ursprungliga inköpsvärde motsvarar vad å lägenheten

belöper av ränta och amortering av på hela egendomen vilande

skuld, betalning av onera, avgälder till moderföreningen och övriga omkostnader

för egendomens förvaltning samt avsättning till reservfond,

dispositionsfond och fond för inre reparationer i enlighet med vad i dotterföreningens

stadgar närmare är angivet.

Besittningsrättsföreningarnas stadgar innehålla med avseende å frågan,

huru många lägenheter medlem må innehava (»äga»), oftast icke några

bestämmelser, varigenom medlem förhindras att innehava huru många

lägenheter som helst. Stundom föreskrivas dock vissa begränsningar, t. ex.

högst en lägenhet, högst två lägenheter eller en bostadslägenhet och en

butikslägenhet. Stundom kan innehavet av mera än en lägenhet vara beroende

av styrelsens, föreningssammanträdes eller samtliga medlemmars

medgivande. Några på senare tid bildade större sammanslutningar hava

genomfört principen, att medlem äger innehava allenast en lägenhet.

I regel står det medlem fritt att uthyra av honom innehavd lägenhet.

Stundom fordras härtill medgivande av styrelsen, av föreningssammanträde

eller av samtliga medlemmar i föreningen. Där rätt till uthyrning

förefinnes, slutes oftast hyresavtalet mellan medlemmen och hyresgästen,

men exempel finnas på att hyresavtalet skall ingås mellan föreningen och

hyresgästen samt förses med lägenhetsinnehavarens godkännande.

Merendels synes lägenhetsinnehavare!! äga fritt överensskomma om hyresbeloppets

storlek och sålunda få tillgodogöra sig tilläventyrs uppkommande

överskott å sina inbetalningar till föreningen. Stundom

upptaga stadgarna villkor beträffande hyresbeloppets storlek vid uthyrning.

Exempel finnas även på att förening förbehåller sig rätt att inkassera

hyran och redovisa densamma till lägenhetsinneha varén. I vissa fall

stadgas, att lägenhetsinnehavare vid uthyrning är skyldig att till föreningen

inbetala ett belopp, beräknat efter viss procentsats å den av styrelsen

fastställda hyran.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Ett icke ringa antal föreningar hava i sina stadgar reglerat frågan angående

förfarandet med behållna tillgångar l id föreningens upplösning.

Olika bestämmelser finnas. Sålunda kan det vara stadgat, att, örn överskott

skulle uppstå, sedan föreningens samtliga skulder blivit guldna, detta

skall fördelas efter vars och ens andel, proportionellt i förhållande till

medlemmarnas insatser, proportionellt mot vad var och en kontant inbetalt

av köpeskillingen, procentuellt i förhållande till betalningen av samtliga

gemensamma omkostnader, i proportion till priset å lägenheterna, i

proportion till antalet i lägenheterna befintliga eldstäder o. s. v. Stundom

är det bestämt, att överskottet skall användas för ändamål, som äro besläktade

med föreningens eget. Exempel finnas även på att såsom villkor

för rätt till utdelning vid upplösningen uppställes, att vederbörande varit

medlem i föreningen viss tid.

Sedan särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet den 2 juli 1928

avlämnat utlåtande jämte utkast till lag med särskilda bestämmelser örn

vissa bostadsföreningar (Statens off. utredn. 1928:16) och yttranden i ärendet

avgivits av myndigheter och sammanslutningar, har inom justitiedepartementet

utarbetats ett förslag till lag örn vissa bostadsföreningar.

Detta förslag har den 4 januari 1929 remitterats till lagrådet för yttrande.

Lagrådet har den 21 juni 1929 avgivit sådant yttrande. Ärendet är för

närvarande under beredning inom justitiedepartementet.

Av chefens för justitiedepartementet anförande till statsrådsprotokollet

vid lagförslagets remitterande till lagrådet inhämtas, att en särskild lagstiftning

för bostadsföreningar ansetts behövlig till följd av bostadsföreningsrörelsens

starka utveckling under den senaste tiden. Lagen örn ekonomiska

föreningar ansågs icke lämna tillräckliga bestämmelser för reglering

av de för bostadsföreningarna egenartade förhållandena. Detta framträdde

särskilt beträffande den form av upplåtelse av bostäder för obegränsad

tid, som allmänt benämndes besittningsrätt. Vissa företeelser beträffande

s. k. våningsköp påkallade lagstiftarens uppmärksamhet. Även

i syfte att förebygga uppkomsten av osunda bostadsföreningsföretag tarvades

normerande rättsregler.

Den föreslagna lagen var avsedd att äga tillämpning å ekonomisk förening

med ändamål att i hus, som äges av föreningen, åt medlemmarna med

nyttjanderätt för obegränsad tid upplåta bostäder eller andra lägenheter.

Denna särskilda form av nyttjanderätt benämnes i lagförslaget bostadsrätt.

Lagförslaget upptager, förutom inledande bestämmelser, åtskilliga

föreskrifter örn förenings bildande, örn föreningsmedlems intagande och

avgång, örn upplåtelse och övergång av bostadsrätt, om medlemsförteckning,

lägenhetsförteekning och kontraböcker, örn bostadsrätt, örn vinstutdelning,

om likvidation och upplösning m. m.

Den nya lagen var ämnad att träda i kraft den 1 juli 1929 men skulle ej

tillämpas å förening, som dessförinnan registrerats, i annat fall än då

föreningen efter ikraftträdandet vunnit registrering såsom förening med

bostadsrätt. Vid lagförslaget voro fogade jämväl förslag till vissa ändringar

i lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar, i lagen den 14

juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom och i utsökningslagen.

Den nya lagen skulle icke tillämpas å sådana föreningar, som upplåta

lägenheter allenast med hyresrätt för begränsad tid (hyresföreningar), och

den lämnade, såsom redan antytts, öppet för äldre förening, som Hilderia

ter att registrera sig enligt den föreslagna lagen, att även efter ikraft
-

Inom justitiedepartementet

upprättat förslag

till lag

om vissa

bostadsföreningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmän motivering

av

beredningens

förslag.

Kommuna 1- skattelagen.

trädandet såsom hittills upplåta lägenhet nied besittningsrätt för obegränsad

tid. Skulle lagstiftningen genomföras, finge man alltså räkna med

tre typer av bostadsföreningar:

1) bostadsrättsföreningar;

2) besittningsrättsföreningar av äldre slag; oell

3) hyresföreningar.

Emellertid finnas hyresföreningar, vilka upplåta lägenheter nied en så

beskaffad hyresrätt, att densamma står besittningsrätten mycket nära,

nämligen där hyrestiden lämnas obestämd. Inom den ganska betydande

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. pläga lägenheterna uthyras

till medlemmar genom kontrakt, i vilka stadgas, att hyresgästen äger

uppsäga hyresavtalet, men att föreningen avstår från sin uppsägningsrätt

utom i vissa, starkt begränsade undantagsfall. Med anledning av detta

förhållande anmärker lagrådet — jämte uttalande, att, vare sig sådan

anordning beträffande uppsägningsrätten, som nu nämnts, träffats eller

ej, avtalen torde falla under det för upplåtelse av nyttjanderätt till stadsfastighet

gällande lagstadgandet örn en maximitid av 25 år — att för en

föreningsmedlem skillnaden mellan en hyresrätt av ifrågavarande slag

och en ständig nyttjanderätt torde förefalla skäligen obetydlig. Detta

medför emellertid enligt lagrådets mening vådor i åtskilliga avseenden,

och lagrådet anser det därför icke tillrådligt, att föreningar av nu omförmälda

slag lämnas oberörda av den nya lagen. Av de två utvägar, som

därvid yppa sig, avvisar lagrådet den ena, nämligen att föra dessa föreningar

under lagens kontrollbestämmelser, och förordar den andra, vilken

går ut på att stadga förbud för förening att upplåta rätt av nyssnämnda

beskaffenhet till sina medlemmar. Lagrådet föreslår således förbud för

annan förening än som med den nya lagen avses att till sina medlemmar

upplåta lägenhet med nyttjanderätt annorledes än för viss tid.

Förslag i ämnet förelädes icke riksdagen år 1929, men anledning finnes

att antaga, att så kommer att ske vid 1930 års riksdag. På grund av vad

i ärendet förekommit anser beredningen sig böra vid sina överväganden

utgå från att särskild lagstiftning för bostadsföreningar kommer till stånd

efter i huvudsak de linjer, som innehållas i det till lagrådet remitterade

förslaget, och att det således efter genomförandet av dylik lagstiftning

kommer att finnas de tre typer av bostadsföreningar, som i det föregående

omnämnts. Meddelande av förbud mot upplåtande av hyresrätt för obestämd

tid på sätt lagrådet föreslagit synes vara ägnat att åvägabringa en

klarare gräns mellan hyresföreningar och besittningsrättsföreningar än nu

är fallet och bör därför, med den ståndpunkt beredningen intagit vid utarbetandet

av sitt härvid fogade förslag, betecknas såsom önskvärt, örn det

dock icke är något oeftergivligt villkor för genomförande i huvudsak av

förslaget.

Centralföreningens framställning åsyftar ändring i skatteförfattningarna

närmast beträffande behandlingen av sådana inbetalningar från

medlem i bostadsförening, som använts för amortering av föreningens

skulder. Nära sammanhängande med detta spörsmål är frågan örn det

s. k. procentavdragets fördelning mellan föreningen och medlemmarna.

Ur principiell synpunkt torde det få anses vara riktigt, att medlem av

bostadsförening ej äger avdraga sådana inbetalningar till föreningen,

som utgöra avbetalning av medlemmens kapitalskuld till föreningen, och

att föreningen icke därför beskattas såsom för inkomst. Detsamma gäl
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

ler sådan inbetalning, som innebär kapitalinvestering i föreningen.

Denna princip ligger även till grund för kommunalskattelagens föreskrift,

att medlem av bostadsförening ej äger göra avdrag lör sin ursprungliga

andel och att delägare i bostadsaktiebolag ej får avdraga

inbetalning å aktie. Att avdrag likväl får göras för andra kapitalavbetalningar

eller kapitalinsatser än de sistnämnda oell att, såsom följd

härav, föreningen eller bolaget har att skatta för motsvarande belopp, är,

såsom förut framhållits, betingat av praktiska skäl, nämligen svårigheten

att i de enskilda fallen avgöra, huru mycket av skedda inbetalningar

är av dylik natur. Anordningen är att betrakta såsom en av

omständigheterna betingad nödfallsutväg, vilken ansetts försvarlig därigenom,

att mottagaren (föreningen eller bolaget) gjorts skattskyldig

för beloppet i medlemmarnas eller delägarnas ställe. Vore det fråga

allenast örn mindre belopp av ungefär samma storlek för varje medlem

eller delägare och vore beloppen under olika år tämligen konstanta,

torde det ock ur skatteteknisk synpunkt som regel vara tämligen likgiltigt,

huruvida skattskyldigheten i fråga fullgöres av den ena eller andra.

Annorlunda ställer sig saken, där inbetalningarna äro förhållandevis

stora eller fullgöras av medlemmar eller delägare med sinsemellan väsentligen

olika belopp. Enär ortsavdrag icke finnes för föreningar och

bolag samt skatteskalorna vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

samt den kommunala progressivskatten oell utjämningsskatten

äro progressiva, kan vid stora inbetalningar företagets skatt för inbetalningarna

bliva en helt annan än sammanlagda beloppet av medlemmarnas

skatter för inbetalningarna, därest medlemmarna omedelbart beskattades

därför. Äro inbetalningarna för olika medlemmar eller delägare av olika

storlek, kommer skatten å företaget att medelbart drabba företagets medlemmar

efter annan inbördes proportion än storleken av de olika medlemmarnas

inbetalningar. Allra mest framträder missförhållandet, där fråga

är örn stora inbetalningar av allenast en eller annan medlem eller delägare.

En medlem eller delägare kan genom att något år verkställa stor

inbetalning bereda sig en skattevinst genom föreningen på övriga medlemmars

eller delägares bekostnad. Av centralföreningens framställning

framgår, att dessa konsekvenser, vilka måste betecknas såsom icke önskvärda,

framträtt.

Mot procentavdragets fördelning mellan medlemmar eller delägare å

ena sidan och föreningen eller bolaget å andra sidan torde däremot någon

befogad erinran ur principiell synpunkt icke kunna resas, framför

allt icke i fråga örn de företag, inom vilka medlemmarna eller delägarna

innehava lägenheterna med besittningsrätt. Central föreningen har icke

heller framställt sådan erinran utan allenast påpekat, att tillerkännandet

av procentavdrag åt medlemmar eller delägare för av dem innehavda

lägenheter, samtidigt som företagen gjorts skattskyldiga för medlemmarnas

eller delägarnas inbetalningar även till den del, dessa avse amortering

av skuld eliel- eljest utgöra kapitalinsats, i betydande mån begränsat

möjligheten att effektivt utnyttja avdraget och alltså verkat i motsatt

riktning mot vad som åsyftats.

Det torde vara lämpligt att först behandla sådana avgifter oell inbetalningar

från medlemmar eller delägare, som utgöra betalning av medlems

eller delägares kapitalskuld till företaget, och därefter övergå till

sådana inbetalningar, som utan att utgöra betalning av medlems eller

deliigares kapitalskuld till företaget användas för kapitalbildning bos

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

företaget, vare sig genom amortering av företagets skuld eller genom

avsättning för ett eller annat ändamål.

Att i de särskilda fallen angiva, huru mycket av en inbetalning utgör

betalning av medlems eller delägares kapitalskuld, torde kunna antagas

icke möta svårighet, eftersom det väl får förutsättas, att företaget vid

varje tidpunkt kan angiva storleken av sina medlemmars eller delägares

kapitalskuld till företaget och huru avbetalningarna därå fullgöras.

Detta gäller i varje fall skuld å tecknade insatser eller aktier. Någon

tvekan kan råda beträffande sådana fall, där medlemmar eller delägare

förbundit sig ansvara för amortering av viss del av företagets skuld i

annan form än genom inbetalning å insats eller aktie. Emellertid torde

även i dessa fall företagen föra anteckningar örn varje medlems amorteringsbidrag

och svårighet ej förefinnas att särskilja dem från övriga

inbetalningar. Att medlem eller delägare principiellt icke bör äga avdragsrätt

för inbetalningar av nu omhandlad natur och att som konsekvens

härav dessa inbetalningar ej heller böra utgöra skattepliktig intäkt

för företaget, torde vara i överensstämmelse med skattelagstiftningens

allmänna grunder.

Annorlunda ställer sig frågan beträffande inbetalningar, som utan att

utgöra betalning å medlems eller delägares kapitalskuld till företaget

användas till amortering av företagets skuld eller eljest fonderas. Det

torde stundom vara svårt att särhålla dessa inbetalningar från sådana,

vilka avse löpande omkostnader hos företaget. I besittningsrättsföreningar

torde merendels göras en sådan uppdelning vid beräkningen av uttaxeringarna

på medlemmarna, men det är ingalunda säkert, att så

sker. Och i liyresföreningarna, där hyran omfattar såväl bidrag till

räntor och egentliga driftkostnader som amorteringsbidrag, torde åtminstone

för medlemmarna vara svårt att avgöra, huru mycket är avsett

för det ena eller det andra ändamålet. Svårigheterna ökas, när

vissa lägenheter äro uthyrda till utomstående. Att i hyrorna för sistnämnda

lägenheter inräknas skäligt belopp för amortering av anskaffningskostnaden

för lägenheterna är helt naturligt; så måste en husägare

förfara. Men vanskligt är att i varje särskilt fall angiva, huru mycket

utgör dylikt amorteringsbidrag. Att såsom regel anse hyrorna för de

till utomstående uthyrda lägenheterna använda för egentliga driftkostnader

och hänföra amorteringsbidragen allenast till inbetalningar av

medlemmar skulle helt visst innebära en oegentlighet, och ett motsatt

förfarande skulle icke vara riktigare. Det ligger ej heller i och för sig

något orimligt eliel'' mot vedertagna principer stridande i anordningen

att låta företaget skatta för dylika amorteringsbidrag, vare sig de utgjorts

av medlemmar eller delägare eller utomstående hyresgäster, och

att lämna medlemmarna eller delägarna motsvarande avdragsrätt.

Ett uppdragande i lagstiftningen av nu antydda skiljelinje skulle emellertid

medföra en olika behandling av, å ena sidan, sådana företag, som fördelat

ansvarigheten för företagets skulder mellan medlemmarna eller

delägarna så, att på envar av dem belöper en klar kapitalskuld till företaget,

och, å andra sidan, de företag, där en sådan uppdelning ej skett,

även i sådana fall, där den olika behandlingen ej skulle vara betingad av

saklig olikhet. Genom ett sådant tillvägagående skulle det även kunna

inträffa, att hos företaget bleve beskattade inbetalningar från medlemmar,

som i själva verket utgjorde uppenbar kapitalinvestering från deras

sida och beträffande vilka analogin med vanliga hyror icke holle streck;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

att beskatta dylik kapitalöverflyttning såsom inkomst hos företaget

skulle ur principiell synpunkt vara loga riktigt. Det synes därför bliva

nödvändigt att vid beskattningen icke göra någon skillnad mellan de inbetalningar,

vilka klart utgöra avbetalning av medlems eller delägares

skuld till företaget, samt nyssnämnda amorteringsbidrag och övriga kapitalinvesteringar.

I den mån av föreningens räkenskaper framgår eller

eljest är tydligt, huru mycket av en inbetalning utgör dylikt amorteringsbidrag

eller kapitaltillskott och huru mycket avser löpande utgifter, lärer

någon större svårighet att genomföra en sådan anordning ej möta. Förefinnes

ej dylik visshet, torde i lagstiftningen böra givas en fördelningsregel

att tillämpa i fall av behov.

Förevarande spörsmål torde hava betydelse huvudsakligen för besittningsrättsföreningarna.

Hyresföreningarna äro i omhandlade hänseende

mera lika enskilda husägare och torde såsom regel knappast vid hyresbeloppens

bestämmande beräkna större amorteringsbidrag än en enskild

hyresvärd. Ej heller torde hyresföreningarna i de kontrakterade hyrorna

inlägga andra kapitalinvesteringar. Det ter sig därför naturligt att beträffande

hyresföreningarna anse hela hyran utgöra skattepliktig intäkt

för företaget och att medgiva medlemmen motsvarande avdrag. Genom

att så förfara begränsas de svårigheter, som äro förbundna med de årliga

avgifternas uppdelande i en skattepliktig och en skattefri respektive avdragsgill

och icke avdragsgill del till besittningsrättsföreningarna.

Centralföreningen har i sin framställning angivit vissa utvägar att på

antytt sätt uppdela de årliga avgifterna, då uppdelningen icke utan vidare

framgår av räkenskaperna eller övriga handlingar. Den behandlar

endast det fall, att en förening under beskattningsåret verkställt

amortering av skulder, men uppenbart är, att härmed bör likställas även

annan kapitalbildning. All sådan kapitalbildning, vare sig den skett

genom amortering av skuld, genom ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten

eller genom medels avsättning för annan stadigvarande användning,

benämnes i det följande fondering. Vore alla lägenheter utlämnade

till medlemmarna, syntes det centralföreningen självfallet*- att jiet

fonderade beloppet skulle fördelas på medlemmarna i proportion till vars

och ens andel i uttaxeringen. Om däremot icke alla lägenheter vore

utlämnade till medlemmarna, utan fastigheten vore delvis behållen i

föreningens gemensamma förvaltning och genom dess försorg uthyrd,

kunde ettdera av tre alternativ väljas vid det fonderade beloppets uppdelning,

nämligen antingen med hänsyn till förhållandet mellan fastighetens

hela taxeringsvärde och varje lägenhets värde eller med hänsyn

till den faktiska inkomst, föreningen hade av varje lägenhet i form av

hyra respektive avgift, eller slutligen till äventyrs så, att föreningarna

inedgåves att själva efter rättfinnande verkställa fördelningen av det

fonderade beloppet på samtliga lägenheterna. Centralföreningen betecknar

själv det andra alternativet såsom måhända riktigare än det första.

Beredningen delar denna uppfattning. En fördelning efter lägenheternas

värde kan befaras leda till oriktigt resultat, där någon enstaka medlem

tidigare verkställt förhållandevis större inbetalning än andra medlemmar.

Det tredje alternativet kan lätt nog medföra intressekonflikter

mellan föreningen och medlemmarna med därav följande olägenheter.

Det andra alternativet bör emellertid fullständigas, så att det tager hänsyn

jämväl till det fall, att föreningen kunnat för fonderingen i fråga

disponera liven andra sina tillgångar, t. ex. räntor å utlånade eller i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

bank insatta medel, utdelning å aktier eller andelar i ekonomiska föreningar

eller dylikt. Däremot hör icke hit det fall, att amortering av

skuld skett genom användning av tidigare fonderade medel, såsom exempelvis

medel, som influtit genom försäljning av aktier eller dylikt. Därigenom

Ilar nämligen icke skett någon fondering utan endast omplacering

av tillgångar.

Då beredningen på ovan anförda skäl föreslår olika behandlingssätt

beträffande besittningsrättsföreningar å ena sidan och hyresföreningar

å den andra sidan eller rättare sagt beträffande lägenheter, som upplåtits

med besittningsrätt, å ena sidan, och sådana, som upplåtits med

hyresrätt, å andra sidan, har beredningen visserligen icke förbisett, att

gränsen mellan de olika fallen stundom kan vara rätt vag, men beredningen

anser dock den föreslagna åtskillnaden vara ägnad att underlätta

frågans lösning och tror icke, att den i tillämpningen skall ställa

vederbörande parter eller beskattningsmyndigheter inför alltför stora

svårigheter. Vid lagtextens utformande har den benämning å besittningsrätt,

som använts i det inom justitiedepartementet upprättade förslaget

till lag örn vissa bostadsföreningar, nämligen bostadsrätt, begagnats.

Då nian även efter införande av en särskild civillagstiftning för

bostadsföreningar enligt det omförmälda förslaget har att räkna med

sådan besittningsrätt, som upplåtits av föreningar, vilka icke bliva underkastade

den nya lagen, har uttrycket bostadsrätt måst åtföljas av

tillägget »eller liknande besittningsrätt». Någon tvekan örn vad härmed

åsyftas torde icke böra råda.

Beredningens förslag i nu örn handlade delar berör 24 § och 25 § 1 mom.

kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar. Såsom följd av förslaget

tarvas viss jämkning av punkt 1 i anvisningarna till 54 § samma

lag. För denna jämkning, som allenast är av formell natur, lärer särskild

motivering ej erfordras.

Vad därefter angår procentavdraget ansluter sig beredningen till den

tankegång, som kommit till uttryck i centralföreningens framställning,

nämligen att procentavdraget för de till medlemmar eller delägare upplåtna

lägenheter bör tillerkännas den, företaget eller medlemmen, respektive

delägaren, som har att skatta för den del av inbetalningarna,

som använts till fondering. I enlighet härmed förordar beredningen, att

i hyresföreningar procentavdraget i sin helhet skall tillkomma föreningen

och att i besittningsrättsföreningar varje medlem, som innehar lägenhet,

skall erhålla så stor del av procentavdraget för hela fastigheten,

som på lägenheten belöper. Då taxeringsarbetet underlättas, därest den

en gång verkställda fördelningen av taxeringsvärdet å de olika lägenheterna

i regel bibehålies oförändrad, så länge fastighetens taxeringsvärde

icke undergår förändring eller någon mera avsevärd förskjutning

av lägenheternas inbördes värden icke äger rum, har i förslaget till författningstext

(punkt 2 av anvisn. till 45 § kommunalskattelagen) intagits

en anvisning härom.

Där beredningen i det föregående nämnt allenast bostadsföreningar,

har därmed även åsyftats bostadsaktiebolag. Någon olika behandling

av företagen är icke av beredningen åsyftad.

I detta sammanhang anser beredningen sig böra upptaga en fråga

beträffande bostadsföreningarnas och bostadsaktiebolagens beskattning,

som icke berörts i den mottagna remissen. Frågan gäller avdraget för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

värdeminskning av byggnader, maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier, tillhöriga dylikt företag. Enligt vad beredningen

erlarit har frånvaron av tydlig föreskrift örn vem som skall tillgodonjuta

dylikt avdrag, företaget eller dess medlemmar, respektive delägare,

vid tillämpningen medlört en viss osäkerhet, i det att, åtminstone

i Stockholm, vissa taxeringsman velat förbehålla avdraget åt företaget,

under det att andra ansett fördelning mellan företaget och medlemmarna,

respektive delägarna, bäst förenlig med lagstiftningens grunder.

Till förmån för den förra meningen tala de obestridliga fördelarna ur

taxeringsteknisk synpunkt genom avdragets förbehållande åt företaget.

Man undgår därigenom alla de svårigheter, som äro förenade med en

uppdelning av avdraget på ett flertal skattskyldiga, av vilka särskilt

må framhållas de återverkningar, som en ändring av avdraget beträffande

företaget medför i fråga örn medlemmarnas taxering och vice

versa. Även ändring av en medlems taxering på denna punkt kan återverka

å de andra medlemmarna. Jämväl ur deklarationssynpunkt ställer

sig saken enklare, örn avdraget i fråga förbehålles företaget, i det

att endast en utredning behöver förebringas rörande avdragets befogenhet.

Skulle varje medlem hava att framlägga utredning rörande avdragets

befogenhet, i vad hans lägenhet angår, skulle därav föranledas ökade

skriverier och i de fall, då medlemmar tillhöra skilda taxeringsdistrikt,

vore det icke uteslutet, att olika avgöranden kunde förekomma. Detta

synes böra förebyggas. För medlemmarna torde avdragets hänförande

till företaget hava mindre betydelse. Vid kommunalbeskattningen skulle

de helt visst i flertalet fall icke hava stor nytta av detsamma, då nettointäkten

även utan dylikt värdeminskningsavdrag i regel torde understiga

procentavdraget för vederbörandes lägenhet. Däremot saknar avdraget

icke betydelse för företagen. Beredningen förordar därför, att

värdeminskningsavdraget tillerkännes företagen utan rätt för medlemmar

eller delägare att därav komma i åtnjutande. Uttryckligt stadgande

därom har infogats i punkt 5 av anvisningarna till 25 § kommunalskatteiagen.

Beredningen håller före, att den föreslagna anordningen med olika regler

för besittningsrättsföreningar oell hyresföreningar i fråga örn inbetalningar

för kapitalbildning och beträffande procentavdraget icke innebära

något egentligt gynnande av den ena typen framför den andra, i

varje fall icke under företagens tidigare skede, d. v. s. så länge mera

avsevärda amorteringar pågå. När däremot amorteringarna nedgått till

en obetydlighet eller helt upphört och förty de årliga inbetalningarna

märkbart understiga hyresvärdet å lägenheterna, kommer bestämmelsen

om procentavdraget att ställa medlemmarna i hyresföreningarna i en

något ogynnsammare ställning än medlemmar i besittningsrättsföreningar.

Denna olikhet torde dock sakna nämnvärd betydelse, enär i hyresföreningarna,

där upplåtelsetiden icke kan vara obegränsad och dispositionsrätten

till lägenheterna därför är mindre trygg än i besittningsrättsföreningarna,

amorteringarna i regel icke torde drivas så långt, att

hyresbeloppen avsevärt understiga hyresvärdet med därav följande mera

betydande nettointäkt av do upplåtna lägenheterna. Skullo i någon

hyresförening dylikt förhållande inträffa, kan föreningen genom att ombilda

sig till bostadsrättsförening bereda sina medlemmar den förmån i

förevarande hänseende, som tillkommer medlemmar i en dylik förening.

milano lill riksdagens protokoll 1930. 1 saini. 112 haft. (Nr 1U2. Bilaga )

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Förordningen

om statlig

inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Taxerings
förordningen.

En. sadan utveckling står i god överensstämmelse med den ifrågasatta

civillagstiftningens syfte och torde för övrigt vara i medlemmarnas eget

intresse. Ju mera föreningens ekonomi förbättras, av desto större vikt är

det .nämligen för medlemmarna att trygga sitt lägenketsinnehav för att

därigenom åt sig bevara avkastningen av det i föreningen investerade

kapitalet.

De föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen bliva, frånsett stadgandena

örn procentavdraget, utan vidare tillämpliga vid statsbeskattningen.

Någon ändring av förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

erfordras därför icke.

För att underlätta tillämpningen av de ifrågasatta beskattningsreglerna

iöreslår beredningen vissa ändringar i taxeringsförordningen. Beredningen

bar jämväl uppgjort förslag till av de nya reglerna föranledda

deklarationslormuiär.

Bostadsföreningarna oell bostadsaktiebolagen torde böra åläggas att

tillhandahålla taxeringsmyndigheterna vissa uppgifter till ledning vid

granskningen av såväl företagens egna som ock medlemmarnas eller

delägarnas deklarationer. I de liesta tall torde taxeringen beträffande

såväl företaget som dess medlemmar eller delägare åvila taxeringsnämnden

i det taxeringsdistrikt, där fastigheten är belägen. Detta gäller åtminstone

taxeringen till kommunal inkomstskatt. Det synes därför vara

lämpligt, att erforderliga uppgifter bifogas företagets deklaration. Har

företaget att avgiva såväl allmän som särskild självdeklaration, bör

dylik uppgift bifogas båda dessa deklarationer. Är medlem eller delägare

icke mantalsskriven i företagets fastighet, torde som regel hans

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställas av annan

taxeringsnämnd än den, som har att behandla företagets deklaration. I

dylikt fall synes mest ändamålsenligt, att företaget lämnar vederbörande

nämnd motsvarande uppgift beträffande medfemmen elfer delägaren

genom utdrag av förberörda, vid företagets deklaration fogade uppgift.

Därjämte är det av vikt, att medlemmarna eller delägarna från

företaget erhålla underrättelse örn de fakta, som för dem äro av betydelse

att känna vid avfattandet av de egna deklarationerna. Företagen

böra fördenskull åläggas att i god tid lämna medlemmarna eller delägarna

dylik underrättelse.

Uppgifter torde böra lämnas i följande hänseenden:

a) namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap

innehar lägenhet i föreningens eller bolagets fastighet,

b) hemvist för varje dylik medlem eller delägare, som icke är mantalsskriven

i fastigheten,

c) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och dess hyresvärde enligt

hyrespriset i orten,

d) beloppet av envar medlems eller delägares inbetalningar till föreningen

eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott,

e) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från

föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare

i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror

eller andra avgifter för sådana lägenheter, samt

f) i fråga örn medlemmar eller delägare, som innehava lägenheter med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, huru mycket av fastighetens

taxeringsvärde belöper å varje sådan lägenhet.

Då det torde vara förenat med svårighet att vid medlemmarnas eller

delägarnas förmögenhetstaxering bedöma förmögenhetsvärdet å varje

medlems eller delägares andel eller aktie utan kännedom örn föreningens

eller bolagets ekonomiska ställning, finner beredningen sig böra

föreslå, att vissa uppgifter i detta hänseende ställas till taxeringsmyndigheternas

förfogande.

Beträffande bostadsaktiebolag följer av 31 § taxeringsförordningen,

att styrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt av vinst- och

förlusträkning, där sådan föres, utan vidare skall bifogas bolagets självdeklaration.

Bostadsföreningarna driva merendels icke rörelse, med vilken

följer skyldighet att föra handelsböcker, och äro därför icke pliktiga

att förete räkenskapsutdrag. Det synes icke böra möta betänkligheter

att föreskriva skyldighet för bostadsföreningar att upprätta en

tablå över föreningens ställning vid varje års början och slut samt vid

deklarationen foga denna tablå. I regel upprätta föreningarna årliga bokslut

och uppgöra därvid balansräkningar. Det föreslagna åläggandet kan

därför icke bliva tyngande för dem. Därest vinst- och förlusträkning

förts, bör styrkt avskrift därav likaledes bifogas deklarationen.

Vidare föreslår beredningen åläggande för bostadsförening oell bostadsaktiebolag

att angiva, huru mycket av föreningens eller bolagets

behållna förmögenhet belöper å varje andel eller aktie. Med behållen

förmögenhet förstås härvid företagets tillgångar i den mån de överstiga

skulderna. Såsom skuld bör givetvis icke anses insats- eller aktiekapital

eller annan egen fond.

Det må visserligen vara sant, att det värde å varje andel eller aktie,

som på detta sätt angives, icke utan vidare sammanfaller med andelens

eller aktiens förmögenhetsvärde enligt de i 10 § förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt med tillhörande anvisningar meddelade

bestämmelser, d. v. s. saluvärdet, men nämnda så att säga matematiska

värde torde vara av icke ringa betydelse för bedömande av saluvärdet,

och det kan därför vara befogat, att uppgift härom lämnas.

Rörande tid för uppgifternas avlämnande till vederbörande taxeringsnämnd

torde böra gälla detsamma som i fråga örn andra uppgifter

till ledning för egen eller annans taxering. De uppgifter, som enligt vad

nyss anförts skola lämnas av företagen till medlemmarna eller delägarna,

böra däremot avlämnas ännu tidigare, så att de kunna vara i medlemmarnas

eller delägarnas hand vid avfattandet av deras självdeklarationer.

Det föreslås, att de skola vara avlämnade senast den 8 februari.

Tidigare torde de stundom icke kunna föreligga färdiga, enär de förutsätta,

att företagens bokföring åtminstone i allt väsentligt fullbordats.

Bestämmelser i ämnet hava sammanförts till en särskild paragraf med

beteckning 40 a §. Att inarbeta dem i förutvarande paragrafer med

snarlika bestämmelser skulle verka splittrande och försvåra överskådligheten.

För underlåtenhet att avlämna uppgift, som skall fogas vid företagets

deklaration, torde icke böra föreskrivas annan påföljd än som redan

är stadgad för underlåtenhet att avlämna räkenskapsutdrag, nämligen

talans förlust, för den händelse anmaning att insända felande uppgift

icke hörsammas, och anteckning i inkomstlängden örn försummelsen.

Däremot torde bötesansvar böra stadgas för underlåtenhet att avlämna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Speciell vuotiver

ing.

Kom munalskattelagens

24 och 25 §§

med anvisningar.

separat uppgift till ledning för taxering av medlem eller delägare, som

icke är mantalsskriven i företagets fastighet, ävensom för underlåtenhet

att lämna medlem eller delägare föreskriven underrättelse till ledning

för uppgörandet av dennes deklaration. Bestämmelser härom hava intagits

i den föreslagna 40 a § ävensom i 142 §.

_ I 53 § erfordras jämväl en mindre jämkning och hänvisas härutinnan

till författningsförslaget.

Rörande de upprättade förslagen till deklarationsformulär torde någon

särskild redogörelse icke erfordras.

Den av beredningen föreslagna åtskillnaden mellan kapitaltillskott och

andra inbetalningar av medlem eller delägare till föreningen eller bolaget

har föranlett därav betingad ändring av 24 §. Därjämte har samma

paragraf i någon mån omarbetats i avsikt att därigenom tydligare uttrycka,

att det åligger föreningen eller bolaget att såsom intäkt för

beskattningsåret upptaga, förutom skattepliktiga inbetalningar från

medlemmarna eller delägarna, allt som från fastigheten influtit, oavsett

huru detsamma av föreningen disponerats. I 25 § har införts stadgandet

örn föreningens elier bolagets rätt att från intäkten göra avdrag för

vad som under beskattningsåret disponerats genom utdelning till medlemmen

eller delägare annorledes än å andelar eller aktier.

Då det talas örn avgifter eller andra inbetalningar från medlemmar

eller delägare, är det uppenbart, att därmed icke åsyftas hyror, som

medlem eller delägare erlägger för sådan lägenhet, som han tilläventyrs

hyr av föreningen eller bolaget såsom vanlig hyresgäst, d. v. s. oberoende

av att lian är medlem eller delägare. Vad han i egenskap av vanlig

hyresgäst inbetalar bör i allt behandlas på samma sätt som hyror av

hyresgäster, som icke äro medlemmar eller delägare. Att i lagtexten

eller anvisningarna införa ett påpekande härav torde icke vara behövligt.

I punkt 3 av anvisningarna till 24 § har definitionen å bostadsförening

och bostadsaktiebolag något förtydligats med avsikt att det skall vara

fullt klart, att det ej är nog med att föreningen eller bolaget har det

här avsedda föremålet för sin verksamhet, utan att det därjämte kräves,

att verksamheten utövas i överensstämmelse med ändamålet.

Såsom sista stycke av samma anvisningar har upptagits ett påpekande,

att utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som

utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar, ej räknas såsom

intäkt av fastigheten utan såsom intäkt av kapital eller undantagsvis

såsom intäkt av rörelse.

I 25 § har, såsom nämnts, intagits stadgande örn rätt för bostadsförening

eller bostadsaktiebolag att göra avdrag för sådan utdelning till

medlemmar eller delägare, som utgått annorledes än å andelar eller

aktier. 1 överensstämmelse med den grundsats, som erhållit uttryck i

punkt 1 av anvisningarna till 54 § vid angivande av den omfattning, i

vilken s. k. kedjebeskattning icke skall äga rum för utdelning från bostadsförening

eller bostadsaktiebolag, har avdragsrätten för nu förevarande

slags utdelning begränsats till beloppet av sådana under beskattningsåret

erlagda inbetalningar från medlemmar eller delägare, vilka

icke äro att anse såsom kapitaltillskott. Skulle utdelningen överstiga

dylika inbetalningar, torde nämligen det överskjutande beloppet böra få

anses såsom utdelning å medlemmens eller delägarens i företaget ned
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

lagda kapital, även om utdelningen bestämts utan direkt samband med

detta kapital. För indelning av dylikt slag synes frihet från dubbelbeskattning

icke böra ifrågakomma, så länge dubbelbeskattning äger

rum beträffande utdelning å andel eller aktie. Har utdelning utgått annorledes

än å andel eller aktie till belopp, överstigande medlems eller

delägares under beskattningsåret erlagda avgifter eller andra inbetalningar,

synes emellertid jämväl det överskjutande beloppet och icke blott

den del, som motsvarar de erlagda avgifterna eller inbetalningarna, böra,

där det utgör skattepliktig intäkt för medlemmen eller delägaren, behandlas

såsom intäkt av samma förvärvskälla som utdelningen i övrigt,

d. v. s. i regel av »annan fastighet». Att vid medlemmens eller delägarens

beskattning behandla detsamma såsom intäkt av kapital är uppenbarligen

icke lämpligt.

Centralföreningen hemställer, att de ifrågasatta nya bestämmelserna

måtte träda i kraft så tidigt, att de kunna tillämpas vid taxeringen av

1929 års inkomst, alltså vid taxeringen under år 1930. Härför måste

emellertid förutsättas, icke blott att de nya bestämmelserna utfärdas i

tillräckligt god tid före avgivandet av självdeklarationerna år 1930, således

senast i början av februari 1930, utan även att deklarationsblanketter

tryckas och distribueras inom samma tid. Även örn proposition

i ämnet skulle föreläggas riksdagen genast vid dess början och riksdagsbehandlingen

av densamma forceras, torde tiden vara alltför knapp

för syftets uppnående. Ytterligare är att märka, att, därest förslag till

civillagstiftning för bostadsrättsföreningar förelägges samma riksdag,

det väl är antagligt, att riksdagsbeslutet härom avvaktas, innan riksdagen

behandlar förslag till ändring av skatteförfattningarna, som därmed

äger samband. Dessa förhållanden hava föranlett beredningen att

föreslå ikraftträdandet till den 1 januari 1931.

Promulga
tionsbeetäm
melser.

Stockholm den 11 oktober 1929.

K. G. FELLENIUS.

K. DAHLBERG.

CARL W. U. KUYLENSTIERNA.

ADOLF LUNDEVALL.

PER EDVIN SKÖLD.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 24 §, 25 § 1 morn., 45 §, punkt 3 av anvisningen

till 24 §, punkt 5 av anvisningen till 25 §, punkt 2 av anvisningen till 45 §

och punkt 1 av anvisningen till 54 § i kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola, 24 §, 25 § 1 morn., 45 § och punkt 1 av anvisningen till

54 § i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:

24 §.

Till intäkt av---ej särskilt redovisas.

Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet

för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit

medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen

eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas

såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens

eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen

eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,

som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra

till föreningen eller bolaget, till den del desamma ické äro att anse såsom

kapitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 moni. Från bruttointäkten av---fastigheten nedlagt kapital.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta

avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom

själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen

eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar

eller delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen

eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

delats, dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet

av de inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke

äro att anse såsom kapitaltillskott.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall---- genom fastighetsskatt beskattats.

Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock att

medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som med

bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen

eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av avdraget,

som på lägenheten belöper.

Har fastighet under--— taxeringsåret gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening

och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen går

ut på att i hus, som äges av föreningen eller bolaget, bereda bostäder åt

föreningens medlemmar eller bolagets delägare.

Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill

utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av

medlem eller delägare, som icke är att anse såsom kapitaltillskott. Inbetalning,

som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt

för föreningen eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren avdragas.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen

och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning

av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller

bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld

eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring

av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där

lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller

liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses

såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag,

utan att det framgår, vilka medel därför användas, skola i första hand

anses för 1''onderingen använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas

inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna

hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller

delägare i denna deras egenskap. Vad diirefter återstår av det till fondering

använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar,

som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna

lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i förhållande

till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt av

fastigheten utan såsom intäkt av kapital eller undantagsvis såsom intäkt

av rörelse; se 38 § och punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf.

till 25 §.

5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga

byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget

föreningen eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare

i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.

Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag

rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar hänvisas

till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.

till 45 §.

2. För bestämmande av det avdrag, som enligt denna paragraf medlem

av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodonjuta,

skall fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastigheten

efter förhållandet mellan deras värden. Fördelning, som sålunda verkställts,

bör i allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastighetens

taxeringsvärde.

till 54 §.

1. Svenska aktiebolag och---efter annan grund. Beträffande ut
delning,

som dylikt bolag eller dylik förening uppburit från bostadsaktiebolag

eller bostadsförening efter annan grund än i förhållande till aktie

eller andel, gäller befrielsen dock endast till den del det utdelade överstiger

beloppet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som icke utgör

kapitaltillskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, dels att i taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall införas en ny paragraf med nedan angivet innehåll och betecknad

såsom 40 a §, dels att över nämnda paragraf skall införas nedan angivna

rubrik, dels ock att 53 och 142 §§ i förordningen skola, 53 § i nedan

angiven del, hava följande ändrade lydelse:

Särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

40 a §.

1 mom. Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag

skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas uppgift, särskilt för varje

föreningen eller bolaget tillhörig, i deklarationen avsedd fastighet, angående
a)

namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap innehar

lägenhet i fastigheten, och hemvist för medlem eller delägare, som

icke är mantalsskriven i fastigheten,

b) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och dess hyresvärde enligt

ortens pris,

c) beloppet av envar medlems eller delägares inbetalningar till föreningen

eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, samt

d) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från

föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare

i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror eller andra

avgifter för sådana lägenheter. Innehar medlem eller delägare lägenhet

med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall tillika uppgivas,

huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper å sådan lägenhet.

I uppgift, som nu sagts, skall jämväl lämnas upplysning örn värdet av

varje medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av

Kungl. Majit.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 112 hafi. (Nr t\2. Bilaga). 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Vid självdeklaration för bostadsförening skola ytterligare fogas dels av

styrelsen undertecknad uppgift om föreningens ställning vid beskattningsårets

början och slut, dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkning

för samma år, därest sådan förts.

2 mom. Är medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon föreningen eller

bolaget tillhörig fastighet, icke mantalsskriven i fastigheten, skall till ledning

för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet

i hemortskommunen eller, örn han saknar hemortskommun, till

ledning för hans taxering i Stockholm bestyrkt utdrag av den i 1 mom.

omförmälda uppgift, i vad medlemmen eller delägaren angår, av föreningen

eller bolaget utan anmaning avlämnas senast den 15 februari under

taxeringsåret i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs.

3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast

den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare

uppgift angående de i 1 mom. första och andra styckena omförmälda förhållandena,

i vad medlemmen eller delägaren angår.

i mom. Underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag att behörigen

fullgöra vad i 1 mom. sägs, skall vad i 39 § 1, 3 och 5 mom. är stadgat rörande

påföljd vid underlåtenhet att avlämna handlingar, som omförmälas

i 31 §, hava motsvarande tillämpning. Vid underlåtenhet att behörigen

fullgöra vad i 2 mom. stadgas skola bestämmelserna i 38 § 2 och 3 mom.

samt 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.

Örn ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 2

eller 3 mom. stadgas i 142 §.

53 %.

Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt —--ordförande i taxe
ringsnämnd.

Vad nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering

skall gälla även i fråga örn blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och 2

mom. samt 41 och 42 §§; och skola blanketter---att utbetala vinst.

142 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 19, 23, 33, 34 eller

35 §, 40 a § 2 eller 3 morn., 42 § 2 mom. eller 47 § är stadgat skall den försumlige,

där han ej för underlåtenheten är underkastad ansvar för tjänstefel,

böta tjugufem kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Förslag

till

kungörelse angående fastställelse av vissa formulär till

blanketter för självdeklarationer m. m.

Kungl. Majit, som denna dag utfärdat förordning (nr 00) om ändring

i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379), bar

med stöd av 27 och 40 a §§ i sistnämnda förordning funnit gott att dels

förordna, att det vid kungörelsen den 28 september 1928 (nr 384) angående

fastställelse av formulär till blanketter för självdeklarationer m. m. fogade

formulär nr 3 skall i angivna delar hava den ändrade lydelse, som av härvid

fogade bilaga framgår, samt att det vid samma kungörelse fogade

formulär nr 6 skall upphöra att gälla, dels ock fastställa härvid fogade formulär

nr 6 a—6 e till blanketter för bilagor till självdeklaration och för

särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1931.

Det alla etc.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillhandahålles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.

Formulär nr 3

Anvisningar för ifyllande av självdeklarationsblanketterna.

Självdeklaration avgives till — — — eller ekonomisk

förening.

Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag

(se 23) skola fogas dels särskild uppgift enligt formulär

nr 6 c, dels av styrelsen undertecknad uppgift örn föreningens

eller bolagets ställning vid beskattningsårets början och slut,

dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkningen för

samma år, därest sådan förts.

Om särskilda uppgifter från handelsbolag: m. fl.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag — — — där sådan

fores.

Bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall lämna särskild

uppgift enligt formulär ur 6 d beträffande envar medlem eller

delägare, som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon

föreningen eller bolaget tillhörig fastighet men som icke är

mantalsskriven i fastigheten; denna uppgift skall tjäna till ledning

för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst

och förmögenhet i hemortskommunen eller, om han saknar hemortskommun,

till ledning för hans taxering i Stockholm.

Om tid och plats för avlämnande av självdeklarationer

ni. m.

Självdeklaration, som skall — — — kommanditbolag eller

rederi. Uppgift enligt formulär nr 6 d av bostadsförening eller

bostadsaktiebolag skall vara avlämnad senast den 15 februari.

Självdeklaration eller ovan — — — där taxeringen skall

äga rum.

Om påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration

lii. m.

Avlämnas ej självdeklaration — — — påföljd av böter.

Underlåter vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi

för registreringspliktigt fartyg att behörigen avlämna uppgift,

varom ovan sägs, eller underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att behörigen avlämna ovan omförmäld uppgift enligt

formulär nr 6 d. medför dylik underlåtenhet likaledes påföljd

av böter för den försumlige.

Har någon i — — — tid varit bosatt.

20. Ifrågavarande avdrag, som — — — dem ägt fastig
heten.

Har vid 1928 års utgång fastighet varit genom avtal upplåten

till annan eller lägenhet varit avsöndrad på viss tid eller

på livstid, skall rätt till ifrågavarande avdrag för den tid, avtalet

är gällande eller avsöndringen avser, tillkomma den, som

enligt dittills gällande bestämmelser skulle ägt rätt till sådant

avdrag.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft

lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet, skall

tillgodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper,

och föreningen eller bolaget återstoden av avdraget.

Har fastighet icke — — — avdraget därefter rättas.

21. — - — — — — — — — — — —

23. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk

förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande

eller huvudsakligen går ut på att i hus, som äges av föreningen

eller bolaget, bereda bostäder åt föreningens medlemmar eller

bolagets delägare.

Där fastighet tillhört dylik förening eller dylikt bolag, skall

hyresvärdet för bostad eller annan förmån från fastigheten,

som tillkommit medlem av föreningen eller delägare i bolaget,

ävensom utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått annorledes

än å andel eller aktie, räknas såsom medlemmens eller

delägarens intäkt av fastigheten; se även 58. Såsom föreningens

eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till

föreningen eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter

eller andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan

egenskap haft att utgöra till föreningen eller bolaget, till

den del desamma icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Medlem av bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag

äger njuta avdrag för de omkostnader för fastigheten, som bestritts

direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och

andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, som icke äro

att anse såsom kapitaltillskott.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats

i föreningen och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan

ytterligare inbetalning av medlem eller delägare, som är avsedd

att inom föreningen eller bolaget användas för fondering såsom

genom kapitalavbetalning å skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad

eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten eller

genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är

upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller

liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften

anses såsom kapitaltillskott. Har fondering verkställts

inom förening eller bolag, utan att det framgår, vilka medel

därför använts, skola i första hand anses hava för fonderingen

använts andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar

under beskattningsåret eller de under året influtna

hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar

eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter

återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas

på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek,

och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som

verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt

upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.

24. — — — — — — — — — — — —

25. Avdrag får icke — — -— avdrag icke göras.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag

äger icke göra avdrag för värdeminskning å föreningen eller

bolaget tillhöriga byggnader, maskiner och andra inventarier,

utan tillkommer dylikt avdrag föreningen eller bolaget.

26. — — — — — — — — — — — —

58. Med utländskt bolag — — — hemmahörande juri
disk

person.

Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka

icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,

skola icke såsom inkomst uppgiva utdelning från

svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska

ekonomiska föreningar, men må ej heller njuta avdrag för

ränta å gäld, som belöper å aktier, lotter och andelar i dylika

bolag och föreningar, i vidare mån än som räntan överstiger

utdelningen (jfr 17). Utdelning, som dylikt bolag eller dylik

förening uppburit från bostadsaktiebolag eller bostadsförening

annorledes än å andel eller aktie, skall dock till den del, den

icke överstiger sådan inbetalning från bolaget eller föreningen,

som icke utgör kapitaltillskott, uppgivas såsom intäkt av annan

fastighet eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse (jfr 23 och

anvisn. å formulär nr 6 e).

55). — — — — — — — — — — — —

Stockholm 1930. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 300710

Bihang till Riksdagens protokoll 1930. 112 haft. (Nr 142. Bilaga.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillhandahälles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.

Formulär nr 6 a

Bilaga till B.

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet eller komplex

av fastigheter, som är att anse såsom förvaltningsenhet. annan Jordbruksfastighet).

Anvisning. Har fastighet helt eller delvis ingått i ägarens egen rörelse, skall uppgift örn intäkter och avdrag, berörande vad sålunda

ingått i rörelsen, icke lämnas å denna blankett utan å bilaga till C.

Denna blankett må icke heller användas i fråga örn fastighet, som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag (se 23). Beträffande

dylik fastighet skall föreningen eller bolaget begagna blankett formulär nr 6 b och medlem av föreningen eller delägare i bolaget

blankett formulär nr 6 e (jfr dock anvisn. å formulär nr 6 e).

Bilaga nr............... till.............................................................................................

(den skattskyldiges namn)

...................................................................... inom ........................................ kommun

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

Taxeringsvärde (se 3): kr......... ...................; därav byggnadsvärde kr.............................; mark- och parkvärde kr.

Brandförsäkringsvärde: för byggnader kr............................; för fasta maskiner kr.............................; summa kr.

Intäkter (se 5, 24):

1. Naturaförmåner enligt ortens pris (se 10):

a) Hyresvärdet för bostad åt mig, min familj och mina personliga tjänare ( rum och

..........kök) jämte utrymmen och anläggningar för bekvämlighet och trevnad, såsom gästrum,

lusthus, badhus, stall, garage, drivhus, plantering, trädgårdsland o. s. v........

b) Saluvärdet av produkter och råämnen (se 13) från fastigheten, tillgodogjorda i hushållet

eller för driften av annan av mig innehavd fastighet ........... . . .

2. I penningar:

a) Hyror (ersättning för uppvärmning, vattenförbrukning, sotning m. m. inräknad) o. dyl. . .

b) Avgäld m. ..........................i......

c) övriga intäkter, t. ex. genom försäljning av produkter och råämnen från fastigheten . . .

Den skattskyldiges

anteckningar

Kronor

T axeringsnämndens

anteckningar

Kronor

deklaration angående fastigheten

, som denne ?gt , under år 19.......... (se 2).

’ innehaft

Summa intäkter ..............

Avdrag (se 25):

1. Ränta å lån t, i fastigheten nedlagt kapital (se 17) .............................

2. Diverse omkostnader:

a) Avlöning till vicevärd, portvakt, gårdskarl o. s. v. (ej bostadsförmån) kr................................

b) Arbetslön och annan omkostnad för trädgård..........» ..............................

c) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belysning o.

dyl., som jag måst i egenskap av fastighetsägare vidkännas ...» ..............................

d) Utgifter för försäkring av byggnader (se 16)..........» ..............................

e) Kostnader för reparation och underhåll av byggnader.......* ..............................

Under året har ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring

verkställts för kr................................ (Dylik kostnad får

ej avdragas.)

f) övriga omkostnader enligt följande specifikation :

...................................................... » ..............................

............................................................................................................................... » ..............................

........................................................................................................ » ............................................

3. Värdeminskning av mig tillhöriga byggnader å fastigheten (se 26): .......% av kr........................=.............

4. Värdeminskning genom slitning, utrangering eller dyl. av till fastig
heten

hörande maskiner och inventarier av längre varaktighet: % av kr........................=..............

Anm. Till stöd för värdeminskningsavdragen skola närmare upplysningar lämnas (se 19).

Summa avdrag

Summa intäkter.....................kr..................

Avgår: summa avdrag................... » .................

Nettointäkt av fastigheten (införes under B i deklarationen) ... kr..................

Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:

Nettointäkt enligt uppgift ovan........................kr.

Avgår (se 20): 5 % av fastighetens taxeringsvärde................»

Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst kr.

Fördelning av inkomsten mellan kommuner (se 2l): ................................................................................

Taxeringsnämndens anteckningar:

Bihang till Riksdagens protokoll 1930. 112 höft. (Nr 142. Bilaga.)

Kanal- Soto- Sthlm 19JO

3007 JO

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillhandahållen skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 $ faxe ri ags för ordula g.

Formulär nr 0 b

Denna bilaga användes av bostadsförening eller bostadsaktiebolag

(se 23). Särskild bilaga lämnas för varje fastighet

eller komplex av fastigheter, som är att anse såsom förvaltningsenhet.

Bilaga till B.

Inkomst av
annan

fastighet (än jordbruksfastighet).

Bilaga nr tili

(föreningens eller bolagets firma)

deklaration angående fastigheten

inom

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

kommun och församling (i stad), som föreningen bolaget ägt under år 19

Taxeringsvärde (se 3): kr. ; därav byggnadsvärde kr.........................; mark- och parkvärde kr.

Brandförsäkringsvärde: för byggnader kr.............................; för fasta maskiner kr.............................; summa kr.

(se 2).

Intäkter (se 23, 24):

:

1. Avgifter och andra inbetalningar från medlemmar eller delägare (ej kapitaltillskott) . . .

2. Hyror (ersättning för uppvärmning, vattenförbrukning, sotning m. m. inräknad) o. dyl. . .

3. AvgKld m. m................................

4. OrricrH intäkter, t. ex. genom försäljning av produkter och råämnen från fastigheten . . .

i .....................................................................................................................

Summa intäkter

Avdrag (se 25):

'' 1. Indelning till medlemmar eller delägare, som utgått annorledes än å andel eller aktie . .

Anni. Avdrag får ej göras för utdelning, som utgått å andel eller aktie. Har utdelning, som utgått

annorledes än å andel eller aktie, överstigit beloppet av de inbetalningar från medlemmar eller delägare,

som icke utgöra kapitaltillskott, får avdrag ej heller göras för det överskjutande beloppet.

2. Ränta å föreningens eller bolagets skulder för fastigheten (se 17)..........

3. Diverse omkostnader, som bestritts av föreningen eller bolaget:

a) Avlöning till vicevärd, portvakt, gårdskarl o. s. v. (ej bostadsförmån) ler.

b) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belys
ning

o. dyl..................... » ..........................

c) Utgifter för försäkring av byggnader m. m. (se 16)..... » ............................

d) Kostnader för reparation och underhåll av byggnader..... » ..............................

Under året har ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig

förbättring verkställts för kr. (Dylik

kostnad får ej avdragas.)

e) Övriga omkostnader enligt följande specifikation:

......................................................................................................................... »

....... ............................. »

I - .................................................................................................. » .f...........,..........

4. Värdeminskning av föreningen J . % av kr. = kr.........

eller bolaget tillhöriga byggnader !

å fastigheten (se 26): I .......... » ................... = » .............................

| 5. Värdeminskning genom slitning, utrangering eller dyl. av till fastigheten hörande maskiner

och inventarier av längre varaktighet: ................... % av kr. .......................... =

Anm. Till stöd för värdeminskuingsavdrageu skola närmare upplysningar lämnas (se 19).

Summa avdra

Den skattskyldiges

anteckningar

Kronor

Taxeringsnämndens

anteckningar

Kronor

Summa intäkter.....................ler.

Avgår: summa avdrag................... >

Nettointäkt av fastigheten (införes under B i deklarationen) ... kr.

Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:

Nettointäkt enligt uppgift ovan........................kr.

Avgår (se 20): 5 % av den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper på lägenheter,

vilka icke upplåtits till medlemmar eller delägare nied bostadsrätt eller liknande

besittningsrätt........... ..................»

Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst kr.

Fördelning av inkomsten mellan kommuner, församlingar eller dyl. (se 21):

Taxeringsnämndens anteckningar:

Bihang till Riksdagens protokoll 19110. 112 käft. (Nr 142. Bilaga.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inut rar k tillhanda,hålles särskilt.

Formulär nr 6 c

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet.

Anni. Bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa envar medlem eller delägare

uppgift om de förhållanden, som å detina bilaga angivas, i vad medlemmen eller delägaren angår, för att tjäna denne till ledning

vid uppgörandet av hans självdeklaration. Underlåtenhet härutinnan medför för den försumlige påföljd av böter.

Bilaga tili

i vad avser fastigheten

kommun och

(föreningens eller bolagets tirma)

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

församling (i stad) för tiden

deklaration år lil...

år lil

A. Lägenheter, som innehavas av medlemmar eller delägare i denna deras egenskap.

Medlems eller delägares

namn och yrke eller titel

hemvist

(kommun, gata, hnsnnmmer: uppgives endast för

medlem eller delägare, som icke &r mantalsskriven

i fastigheten)

Lägenhet,

som innehaves

med

p ~ ET

Blr !•

er

Summa

Transport

opaginerad Kontrollera mot PDF

B. Övriga lägenheter i fastigheten.

Lägenhetens storlek

‘

Antal lägenheter

Lägenhetens storlek

Antal lägenheter

använda

för för- eningen!

eller bole''

gets för- rättning

uthyrda

outhyrda

använda

för för- eningens

eller bola- gets för- valtning

uthyrda

outhyrda

........

1

1 ram utan kök.........

4 ram och kök..........

.............

i

.............i

2 eller flera ram utan kök.....

5 rum och kök..........

.............

i 1 rum och kök..........

''

6 eller flera rum och kök.....

''

2 rum och kök...........

Butikslägenheter.........

j 3 rum och kök..........

Andra lokaler...........

............

i Transport

............

Summa

......

Summa hyresintäkter av de under B. redovisade lägenheter: kr.

C. Fördelning av fastighetens taxeringsvärde på lägenheterna.

1. Lägenheter, redovisade under A., som innehavas

a) med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,.................kr.

b) med hyresrätt..............................

2. Lägenheter, redovisade under B.......................... »

Summa (= liela taxeringsvärdet) kr.

D. Medlemmar eller delägare, som icke innehava lägenheter.

Medlems

eller

delägares

emvis

Värdet av

medlems eller

delägares andel

i föreningens . .

ener bo Anmärkningar

legenhet,

kronor

.

i

Biktigheteu av förestående uppgifter bekräftas.

den

1 0

Föreningens eller bolagets firma:

Firmatecknare:

toka-. SdUm i»ie

300710

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anvisningar.

1. Med lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i denna hans egenskap, avses lägenhet, som upplåtits till medlem

eller delägare i enlighet med överenskommelse vid föreningens eller bolagets bildande eller bestämmelse i stadgar eller

bolagsordning eller som senare i liknande ordning upplåtits till honom. Har medlem eller delägare uthyrt eller eljest upplåtit

sin lägenhet till annan, skall utan hinder därav lägenheten uppgivas under A. här nedan.

2. Har till medlem eller delägare utöver lägenhet, som han i sin nämnda egenskap innehar, genom särskilt avtal upplåtits annan

lägenhet, lämnas uppgift örn sistnämnda lägenhet under B. bär nedan.

3. Särskild rad användes för varje lägenhet.

4. Jungfrukammare med direkt dager och stångber dörr räknas som rum. Finnes kokvrå, nnmärkes detta i kolumn 14.

5. Kolumn 12 ifylles endast beträffande lägenheter, som innehavas med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt.

I.lägenheten omfattar

följande antal

P

2

B

e.

3

a o

3

r

i

pr

Oc

**

pc g Hj pr

lill

3

3

3

» S S W)

1» S5

5 6 7 8

Av vid-

Beräknat

Inbetalningar

stående in-

hyresvärde

från

betalningar andel i

enligt gängse

medlemmar

anses så-

hyrespris,

eller delägare,

som kapi-

kronor

kronor

tal tillskott,

kronor

9

10

11 2

Värdet av

medlems eller

andel

i föreningens

eller bolagets

behållna

förmögenhet,

kronor

13

Anmärkningar

(här nppgives bl. a., där så ske kan,

verkliga hyran för lägenhet, som av

medlem eller delägare npplåtits

till utomstående)

14

I

|

|

I

:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär nr 6 d

Uppgift enligt detta formulär skall av bostadsförening eller bostadsaktiebolag

lämnas beträffande envar medlem eller delägare, som i denna

sin egenskap innehar lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet

utan att där vara mantalsskriven, och skall tjäna till ledning för medlemmens

eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet i hemortskommunen

eller, örn hemortskommun saknas, till ledning för hans taxering

i Stockholm (40 a § 2 mom. taxeringsförordningen).

Uppgift till ledning för nedannämnda medlems

eller delägares taxering i .........................

..........kommun.

Utdrag av bilaga tili

(föreningens eller bolagets firma)

..... deklaration år 19

i vad avser fastigheten ...............

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

........... i .........

kommun och..................................

församling (i stad) för tiden ................

—

år 19

A. Lägenheter, som innehayas av medlemmar eller delägare i denna deras egenskap.

Medlems eller delägares

Lägenhet,

som inne- haves med

namn och yrke eller titel

hemvist

(kommun, gata, husnummer; uppgives endast för

medlem eller delägare, som icke är mantals- skriven i fastigheten)

bostadsrätt

eller liknande

besittningsrätt

hyresrätt

1

2

3

4

..............•.................................................................

............

j Lägenheten omfattar

följande antal

Beräknat

hyres värde

enligt gängse

hyrespris,

kronor

Inbetalningar

från medlem- mar eller

delägare,

kronor

Av vidstående

inbetal- ningar anses

såsom kapital- tillskott,

kronor

På

lägenheten

belöpande

andel i hela

fastighetens

taxerings- värde,

kronor

Värdet av

medlems eller

delägares

andel i för- eningens eller

bolagets be- hållna förmö- genhet,

kronor

Anmärkningar

(här uppgives bl. a., där så ske kan, verk- liga hyran för lägenhet, som av medlem

eller delägare upplåtits till

utomstående)

O-

O

=

5*

=

oe

pr

badrum

lokaler för

aifärsändamål

(angivas när- mare)

5

6

7

8

9

10

11

12

18

14

.....

Kätt utdraget betyga:

Bihang till Riksdagens protokoll 1930. lill käft. (Nr 142. Bilaga.)

Kungl. Boktr. Milin IfjC

3007 ro

opaginerad Kontrollera mot PDF

Til/handahdlles skattskyldig kostnadsfritt jämlikt 53 § taxeringsförordningen.

Denna bilaga användes av medlem av bostadsförening eller

delägare i bostadsaktiebolag (se 23). Särskild bilaga lämnas

för varje förening eller bolag, vari den skattskyldige är medlem

eller delägare.

Formulär nr G e

Bilaga till B.

Inkomst av

annan fastighet (än jordbruksfastighet).

Anvisning. Har lägenhet, som medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag innehaft i denna sin egenskap, ingått

i medlemmens eller delägarens egen rörelse, skall uppgift örn intäkter och avdrag, berörande vad sålunda ingått i rörelsen, icke lämnas

å denna blankett utan å bilaga till C.

till

Bilaga nr

lägenhet...........,

bolagets firma)

inom

Lägenhetens beskaffenhet:

(den skattskyldiges namn)

denne under år 19.......... (se 2) innehaft i den greningen .....

v '' bostadsaktiebolaget

tillhöriga fastigheten

... kommun.......... och

deklaration angående den

(föreningens eller

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

................................................... församling (i stad).

rum, ............... hall,

kök,

Hela. fastighetens taxeringsvärde: kr.......................................; härav belöper på lägenheten kr.

(Uppgives endast av den, som innehar lägenhet med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt.)

Intäkter (se 23, 24):

Naturaförmåner enligt ortens pris (se 10):

a) Hyresvärdet a lägenheten med tillhörande utrymmen och anläggningar för bekvämlighet

och trevnad under månader...................

b) Andra förmåner, nämligen...... ..............................................................................

I penningar:

a) Hyror o. dvl. (lägenheten har varit uthyrd under ................ månader).......

b) Utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie .

Anni. Utdelning, som utgått å andel eller aktie, uppgives ej här utan såsom inkomst av kapital under

G. i deklarationen.

c) övriga intäkter av lägenheten ......................

Summa intäkter

Avdrag (se 25): ......

Avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke äro att anse såsom

kapitaltillskott.................

Under året bär jag såsom kapitaltillskott (amortering eller dyl.; se 23) inbetalt

kr. . (Dylik inbetalning får ej avdragas.)

Känta å skuld för lägenheten till annan än föreningen eller bolaget (se 17)......

Diverse utgifter, bestridda av mig själv:

a) Utgifter för reparation och underhåll av lägenheten......kr.

Under året har jag verkställt ny-, till- eller ombyggnad inom

lägenheten för kr. ............. (Dylik kostnad får ej avdragas.) *

b) övriga utgifter enligt följande specifikation:

................................................................................... kr...............................

Summa avdrag

Den skattskyldiges

anteckningar

Kronor

Taxeringsnämndens

anteckningar

Kronor

Summa intäkter...................

Avgår: summa avdrag.................

Nettointäkt av lägenheten (införes under B. i deklarationen)

kr.

»

kr.

Till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst:

Nettointäkt enligt uppgift ovan....................... kr

Avgår (se 2 0): 5 % av lägenhetens andel av hela fastighetens taxeringsvärde

Anm. DyliU avdrag göres endast då lägenheten innehaves med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt

(men ej då lägenheten innehaves med hyresrätt).

Återstående till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst kr.

Fördelning av inkomsten mellan kommuner, församlingar eller dyl. (se 21):

Taxeringsnämndens anteckningar:

Bihang till Riksdagens protokoll 1930. 112 käft. (Nr 142. Bilaga.)

Kungl. Boktr. Sthlm toja

3007 JO

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  2. BevU 1930:30 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 27 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2008 ref. 5 ur registret · dokumentnivå