Sök i Ratio Lex

Angående pension åt fattigvårdsoch barnavårdskonsulenten A. T. E. Gullbergs änka m. ra

1930-02-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:148, Angående pension åt fattigvårdsoch barnavårdskonsulenten A. T. E. Gullbergs änka m. ra

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 14S.

13

Nr 14S.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension

åt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten A. T. E.

Gullbergs änka m. ra.; given Stockholms slott den

21 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna 6: o och 7:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lijbeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

6:o.

I en till Kungl. Majit ingiven ansökning har fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i nionde distriktet Alfred Teodor Emanuel Gullbergs änka

Maria Gullberg, född Danielsson, gjort framställning om erhållande av

pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Angående

understöd åt

fattigv år ds - och barnavårdskonsulenten

A.T. E.

Gullbergs

änka.

454 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Majus proposition nr 148.

Gullberg, som var född den 11 december 1878, förordnades den 30 juli

1921 att tills vidare vara fattigvårdskonsulent i nionde distriktet. Jämlikt

stadgandet i 20 § 2 stycket av lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård

innehade Gullberg från och med lagens ikraftträdande den 1 januari

1926 jämväl befattningen som barnavårdskonsulent inom nämnda distrikt.

Gullberg avled den 12 februari 1929, efterlämnande änkan, som är född den

23 juni 1872. Yid sin död åtnjöt Gullberg följande löneförmåner, nämligen

lön 3,000 kronor med avdrag av 150 kronor, motsvarande avgift för egen

pensionering, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, ortstillägg 500 kronor och

åklerstillägg 500 kronor eller tillhopa 5,350 kronor jämte dyrtidstillägg.

Då den av Gullberg innehavda befattningen är uppförd å extra stat, var

han icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, varför hans änka naturligen

icke kunde komma i åtnjutande av pension från nämnda kassa.

Enligt ett av borgmästaren i Luleå A. E. Fagerlin utfärdat intyg utvisade

den efter Gullberg upprättade bouppteckningen en brist i boet å 2,526 kronor

20 öre. I intyget framhöll Fagerlin vidare, att änkan, som ej ägde några

enskilda tillgångar, syntes vara i stort behov av pension.

Sökanden har — under framhållande av sin bekymmersamma ekonomiska

ställning och sin framskridna ålder — anhållit att bliva tillerkänd pension

med belopp, motsvarande det, som skulle hava utgått, därest den av Gullberg

innehavda befattningen varit uppförd på ordinarie stat.

Statskontoret har i utlåtande den 4 maj 1929 anfört i huvudsak följande.

Visserligen hade sökandens man varit i statens tjänst anställd allenast

sedan den 30 juli 1921, då han vid 42 års ålder erhöll förordnande att tills

vidare vara fattigvårdskonsulent i nionde distriktet; men såsom framginge

av 1929 års riksdags beslut i anledning av propositionen nr 113, punkt 2,

hade riksdagen beviljat understöd åt de minderåriga barnen efter avlidne

bokhållaren vid flygstyrelsen S. A. N. Johansson, vilken i statens tjänst

kunde räkna allenast 8 år. På grund härav och med hänsyn till de ömmande

omständigheter, som i nu förevarande fall otvivelaktigt förelåge, ville

statskontoret förorda, att åt sökanden måtte utverkas något understöd. Med

avseende å beloppet finge statskontoret med erinran, att 1929 års riksdag

bifallit i propositionen nr 17 framlagt förslag örn understöd å 900 kronor

åt änkan efter torvingenjören friherre M. O. Falkenberg, vilken i löneställning

m. m. syntes vara jämförlig med Gullberg, tillstyrka en liknande förmån

åt sökanden att åtnjutas från och med den 1 mars 1929 under hennes

återstående livstid, så länge hon förbleve änka.

Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att sökanden finge från och med den 1 mars 1929 under sin

återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta

ett årligt understöd å allmänna indragningsstaten till belopp av 900 kronor.

Genom brev den 16 maj 1929 har Kungl. Magd medgivit, att till änkan

Gullberg finge, räknat från och med den 1 mars 1929, tills vidare intill dess

frågan örn beredande av årligt understöd åt henne blivit slutligt prövad,

från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter såsom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tillfälligt understöd utbetalas ett belopp av 75 kronor vid varje månads utgång,

med skyldighet för henne att, i den mån understöd kunde bliva henne

tillerkänt jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna understöd, till

nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna

understödsbelopp.

Med hänsyn till de omständigheter, som framgå av den lämnade redogörelsen

i ämnet, synes mig fullgiltig anledning föreligga för vidtagande av

åtgärd i syfte att bereda sökanden en årlig pension av statsmedel. Beträffande

beloppet av denna pension ansluter jag mig till statskontorets förslag.

.Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Maria Gullberg, född Danielsson, änka efter fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenten i nionde distriktet Alfred Teodor

Emanuel Gullberg, må, räknat från och med den 1 mars 1929,

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900

kronor.

7:o.

Med skrivelse den 18 mars 1929 har länsstyrelsen i Norrbottens län till

Kungl. Maj:t överlämnat en framställning från avlidne lappfogden i länets

norra distrikt Johan Olof Holms änka Sara Albertina Holm, född Holmgren,

örn beredande av skälig pension åt henne och hennes minderåriga barn.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas bland annat följande.

Holm, som var född den 1 maj 1877, hade sedan den 1 januari 1916

innehaft förordnande som lappfogde inom Norrbottens län. Därförut hade

han sedan den 1 juli 1899 varit ordinarie folkskollärare vid statens folkskolor

i Narken, Korpilombolo socken, och i Svappavaara, Jukkasjärvi socken,

från vilken sistnämnda befattning han tog avsked den 31 december 1916,

Den 30 september 1921 förordnades Holm att från och med den 1 januari

1922 intill utgången av år 1923 vara folkskolinspektör i Tornedalens inspektionsområde.

Efter att hava beviljats ledighet från berörda förordnande

till den 1 juli 1923 entledigades Holm från förordnandet med utgången av

juni 1923.

Holm, som avled den 16 mars 1929, efterlämnade änkan, född den 23

januari 1888, samt fem minderåriga barn, Sara Greta Birgitta, född den

23 maj 1915, Sara Göta Margareta, född den 3 maj 1917, Sara Hilja Elisabet,

född den 1 november 1918, Karl-Olov Sigvard, född den 26 februari 1920,

och Erik-Olov Daniel, född den 22 augusti 1922.

Enligt ett efter Holm upprättat bouppteckningsinstrument uppgick behållningen

i dödsboet till 40,256 kronor 58 öre, därvid tillgångarna i boet värderats

till följande, till jämna 100-tal kronor avrundade belopp: fastigheter

25,600 kronor, svenska statens premieobligationer 2,800 kronor, lösören 1,800

kronor, säkra fordringar 19,400 kronor och livförsäkringsmedel 14,300 kronor.

Departements
chefen.

Angående

understöd åt

lappfogden

J. O. Holms

änka och

minderåriga

barn.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

Länsstyrelsen Ilar i sin förberörda skrivelse anfört i huvudsak följande.

Lappfogdetjänsterna vore ej uppförda på ordinarie stat, och av länsstyrelsen

gjorda framställningar därom hade icke bifallits under förklaring att

denna fråga borde avgöras i samband med frågan örn lönereglering för landsfogdar

och landsfiskaler. Därom syntes emellertid enighet vara rådande,

att tjänsterna vore av den art, att de alltjämt bomme att behövas. Länsstyrelsens

framställningar hade gått ut på att lappfogdarna borde placeras i

lönegrad icke under B 26 i allmänna avlöningsreglementet.

Åt Holms arbete i lappväsendets tjänst måste givas ett utmärkt vitsord,

och hans insikter och förmåga hade också av statsmakterna tagits i anspråk

på mångahanda sätt, såsom i kommittéarbeten och utredningar samt förhandlingar

med Norge och Finland i lappväsendet rörande frågor. Det

torde vidare vara känt, att Holm förmåddes till att begära entledigande från

det av honom innehavda förordnandet som folkskolinspektör efter föreställningar

från högre ort, föranledda av de stora svårigheter i fråga örn skötseln

av lappväsendets angelägenheter, som skulle hava blivit en följd av att hans

arbete undandroges lappväsendet. Holm hade alltså till förmån för det

allmänna offrat den tryggade ställning för sig och sin familj som folkskolinspektörsbefattningen

innebar.

På grund av det anförda syntes det länsstyrelsen skäligt och billigt, att

en pension till Holms efterlevande icke sattes lägre, än örn han varit innehavare

av en tjänst inom civilstaten i lönegraden B 26 och där erlagt pensionsavgifter;

på den pension som sålunda kunde utverkas förutsattes vanligt

dyrtidstillägg.

Statens ''pension sans t alt har i utlåtande den 9 april 1929 anfört huvudsakligen

följande.

Därest Holm vid avgången år 1916 från sin folkskollärartjänst varit delägare

i statens pensionsanstalt, som emellertid trädde i verksamhet först år

1920, skulle hans efterlevande haft viss pensionsrätt i anstalten. En beräkning

av denna pensionsrätt skulle med nu gällande avlöning för folkskollärare

hava lett till ett familjepensionsunderlag (pension för ensam änka) av

339 kronor, och med 80 % förhöjning för fem omyndiga barn hade de efterlevandes

sammanlagda pension således blivit 610 kronor 20 öre jämte dyrtidstillägg.

Hade Holm kvarstått å folkskollärar^’kusten till sin död, skulle

pension till de efterlevande utgått med 1,350 kronor jämte dyrtidstillägg.

För den av Holm innehavda befattningen som folkskolinspektör ägde han

ingen familjepensionsrätt, enär lian icke varit ordinarie innehavare av befattningen.

För ordinarie folkskolinspektör i statens tjänst vore familjepensionsunderlaget

1,160 kronor. Det syntes av handlingarna i ärendet framgå, att

Holm i anledning av »föreställningar från högre ort» avgått från inspektörstjänsten

— varav han väl eljest kunnat bliva ordinarie innehavare — för att

helt ägna sig åt lappväsendets angelägenheter. Det torde vid sådant förhållande

ej få anses opåkallat att till ledning vid beräknande av skälig pension

för hans efterlevande taga i betraktande deras pensionsrätt jämväl folden

händelse, att Holm vid sin död varit ordinarie folkskolinspektör i statens

tjänst; och det syntes, som om denna pension skulle hava uppgått till fullt

belopp 1,160 kronor med 80 % förhöjning för barnen, summa 2,088 kronor,

jämte dyrtidstillägg.

I infordrat, den 26 april 1929 avgivet utlåtande har statskontoret anfört i

huvudsak följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Tiel många tillfällen, då frågor om beviljande av pensioner eller understöd

åt efterlevande till i statens tjänst anställda personer varit föremål för behandling

inom riksdagen, hade, såsom exempelvis framginge av riksdagens

skrivelse nr 149 år 1926, framhållits, att i de fall, då beviljandet av understöd

av sådant slag förekommit, såsom förutsättning för understöds tilldelande

gällt — förutom att befattningshavaren under viss ej alltför kort tid

varit anställd i statens tjänst — att ömmande omständigheter i de särskilda

fallen kunnat anses föreligga, att i fråga om änka så ansetts vara förhållandet,

då hon på grund av hög ålder eller sjuklighet varit oförmögen till arbete

och därjämte befunnits medellös eller i avsaknad av tillräckliga medel för

sitt uppehälle, samt att riksdagen i ett fåtal fall, där särskilt ömmande omständigheter

varit för handen, medgivit tillägg till änkepensionen genom

beviljande av särskilda understöd åt minderåriga barn att utgå intill utgången

av det kalenderår, varunder barnet uppnått 18 års ålder.

I sitt den 12 november 1928 avgivna utlåtande angående riktlinjer för

beviljande av understöd åt efterlevande efter vissa statsanställda hade statskontoret

efter att hava övervägt olika möjligheter till erhållande av fastare

grunder för sådan understödsverksamhet framhållit, att även i fråga örn behållningen

i den avlidnes bo det vore vanskligt att fixera pensioneringsgrunderna

i vidare mån än att, där vad av behållningen i mannens dödsbo,

som tillfölle änkan, kunde beräknas avkasta ett årsbelopp, som motsvarade

eller översköte vad som skulle vid fullständig medellöshet ifrågakomma

såsom änkepension, någon pensionering icke borde förekomma.

Örn enbart denna riktlinje, som i själva verket icke innebure någon nyhet

utan alltjämt kommit i tillämpning vid bedömande av frågor örn pensionering

av efterlevande till statsanställda, vilka ej på grund av sin befattning

förvärvat familjepensionsrätt, skulle göras gällande i nu förevarande fall,

skulle lappfogden Holms efterlämnade familj knappast hava utsikt att erhålla

någon som helst pensionsförmån. Behållningen i dödsboet kunde nämligen

beräknas giva sådan avkastning, att beloppet överstege vad som skulle hava

i understöd tilldelats de efterlevande, örn de alldeles saknat medel till sitt

uppehälle.

Emellertid hade nämnda riktlinje icke strängt fasthållits under alla förhållanden,

såsom framginge exempelvis av 1924 års riksdags beslut örn pension

å 800 kronor åt änkan efter professorn Weibull, som efterlämnat en

behållning i boet av mer än 40,000 kronor.

Då de av länsstyrelsen i detta ärende framhållna omständigheterna onekligen

syntes vara beaktansviirda, ville statskontoret icke motsätta sig, att

någon pensionsförmån utverkades för lappfogden Holms efterlämnade änka

och minderåriga barn, men ansåge med hänsyn till boets ställning, att pensionerna

borde begränsas till 600 kronor för änkan och 120 kronor för varje

barn att från och med den 1 april 1929 utgå från allmänna indragningsstaten

till änkan, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, samt

till varje barn intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnått 18

års ålder.

Sedermera har länsstyrelsen i skrivelse den 28 december 1929 anfört huvudsakligen

följande.

Tillgängliga kontanter i dödsboet — livförsäkringsmedlen — hade förbrukats

till betalning av skulder och andra utgifter. I fråga örn boets avkastning

lämnade en fastighet i Luleå för närvarande i hyra 1,300 kronor

för år inklusive ersättning för värme; vissa smärre hemmansdelar avkastade

några tiotal kronor, beroende på örn tillhörande ströängar bleve utarrenderade

och betalande hyresgäst kunde erhållas till den lilla stugubyggnad

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 116 haft. (Nr 147—149.) 45430 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

som funnes på den ena hemmansdelen; dessa fastigheter behölles av änkan

i enlighet med den avlidnes önskan för att någon av sönerna i framtiden

skulle kunna slå sig ned där som jordbrukare. Av de smärre fordringarna

hade influtit 550 kronor. En fordran å 17,000 kronor löpte med 5 % ränta

och skulle enligt avtal amorteras med 500 kronor för år; på grund av föreliggande

särskilda förhållanden hade gäldenären under år 1929 amorterat

2,750 kronor.

Därav torde framgå, att avkastningen från dödsboet inskränkte sig till

hyresinkomsterna från fastigheten i Luleå — vilken givetvis droge utgifter

för värme, underhåll, renhållning m. m. — samt ränta och amortering på

berörda fordran; härifrån avginge ränta å ett lån hos Luleå stad på över

8,000 kronor.

Länsstyrelsen ifrågasatte slutligen, huruvida i detta pensionsärende statskontorets

förenämnda synpunkter borde uteslutande få göra sig gällande.

Här gällde det de efterlevande till en befattningshavare på en tjänst, som

erkändes vara för det allmänna behövlig allt framgent och vars uppförande

på ordinarie stat blivit fördröjt allenast av förhållanden, som stöde helt

utanför tjänsten själv. Romme så i detta fall till, att den avlidne med tillmötesgående

av föreställningar därom från högre ort lämnat en ordinarie

befattning i jämförelsevis framskjuten lönegrad för att stå till förfogande

inom ett område, där han ansetts icke kunna undvaras, så syntes det länsstyrelsen,

att hans efterlevande för det offer han sålunda bragt det allmänna

borde hållas skadeslösa genom pensionsförmåner, som närmare hänförde sig

till kvaliteten hos den avlidnes befattning, än det jämförelsevis blygsamma

understöd statskontoret velat utmäta.

Genom beslut den 16 januari 1930 har Kungl. Magd medgivit, att till

änkan Holm finge, i avvaktan på att frågan om beredande av årligt understöd

åt henne och hennes barn blivit slutligen prövad, såsom tillfälligt understöd

utgå ett belopp» av 1,200 kronor att av statskontoret utbetalas från

det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter, med skyldighet

för änkan Holm att, därest årligt understöd kunde bliva henne och

hennes barn tillerkänt, till nämnda anslag återbetala berörda belopp, vilken

återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna understödsbelopp.

Med hänsyn till den betydelsefulla och gagnrika gärning, som Holm under

svåra förhållanden utfört i det allmännas tjänst, synes mig den omständigheten,

att lappfogde^änsterna på grund av i detta sammanhang ovidkommande

förhållanden ännu icke uppförts å ordinarie stat, icke böra föranleda,

att hans efterlevande gå miste örn pension. Att dödsboet uppvisar

viss behållning lärer med denna utgångspunkt icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Lika med de myndigheter, som yttrat sig i frågan, anser jag mig

alltså böra förorda framställning till riksdagen örn pension av statsmedel åt

sökanden och hennes barn.

Beträffande pensionens belopp tillåter jag mig erinra, att förra årets

riksdag beviljade årlig tilläggspension åt förre lappfogden A. Staaff med

ett belopp av 1,188 kronor. Vid beräknandet av sistnämnda belopp hade

Staaff i pensionsavseende jämställts med innehavare av befattning i löne
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

graden B 24. Med motsvarande utgångspunkt för beräkningen i det nu förevarande

fallet skulle Holms efterlevande, därest de varit pensionsberättigade

i civilstatens änke- och pupillkassa, hava kommit i åtnjutande av en årlig

pension, som, förutom pensionsförhöjning och dyrtidstillägg, skulle hava utgått

med 1,400 kronor till änkan och sammanlagt 1,120 kronor till barnen.

Med hänsyn bland annat härtill synes mig skäligt, att någon jämkning uppåt

vidtages av de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen, förslagsvis så

att den årliga pensionen kommer att utgöra för änkan 900 kronor och för

varje barn 180 kronor.

I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt Johan Olof

Holms änka Sara Albertina Holm, född Holmgren, samt makarnas

minderåriga barn Sara Greta Birgitta, Sara Göta Margareta,

Sara Hilja Elisabet, Karl-Olov Sigvard och Erik-Olov

Daniel må, räknat från och med den 1 april 1929, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension, änkan med 900

kronor, så länge hon förbliver änka, samt varje barn med 180

kronor intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnått

18 års ålder.

Till vad föredragande departementschefen i de under

punkterna 6:o och 7:o antecknade ärendena hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, lämnar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alce Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1930:32 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda pers s. 11 i texten