Angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult
1930-02-14 · 31 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 28 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:162, Angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
1
Nr 162.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning
av viss del av statslån för anläggning av järnvägar
från Oskarshamn till Ruda och från Ruda
till Älghult; given Stockholms slott den 14 februari
1930. ‘
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 14 februari 1930.
Kärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
Den 2 september 1904 beviljade Kungl. Maj:t vissa personer koncession
å järnväg örn 0.89 1 meters spårvidd från Oskarshamn till Ruda station å
Kalmar—Berga järnväg. Vidare beviljade Kungl. Maj:t den 14 december 1917
vissa personer koncession å järnväg örn 0.8 9 1 meters spårvidd från denkoncessionerade
järnvägens Sävsjöström—Älghult blivande ändstation vid Älghult
till förenämnda Ruda station. Jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda medgivanden
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 129 haft. (Nr 162.) 449 30 1
2
Kungl. Majlis proposition nr 162.
den 27 januari 1905 respektive den 7 augusti 1919 överlätos koncessionerna
å berörda järnvägsanläggningar å Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag
respektive Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.
Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit
kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älghult—Ruda,
slutande å 970,000 respektive 3,050,000 kronor, samt beviljade
för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 483,300 respektive 1,525,000 kronor. För dessa lån stadgades bland annat
följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem respektive
fem och fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av
vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en halv respektive
fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå.
Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,
dock icke utöver ett år från den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig
och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande
anstånd sålunda medgivits (s. k. anståndsränta), inbetalas till staten,
sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken
anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter
nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge,
till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits,
blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga tre år efter
den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik och i
sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta,
för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle
annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen
och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning
förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå
gälda fem respektive fem och en halv procent årlig ränta, intill dess samma
belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningarna Oskarshamn—
Ruda respektive Älghult—Ruda med alla därtill hörande byggnader och materiel
ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den
av staten lämnade försträckning och staten skulle till säkerhet för sin fordrans
utbekommande erhålla inteckning i vederbörande järnväg med förmånsrätt
framför varje annan fordran.
De beviljade lånen utbetaltes, lånet å 483,300 kronor till Ruda—Finsjö—
Oskarshamns järnvägsaktiebolag under åren 1906 och 1907 och lånet å 1,525,000
kronor till Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag under åren 1920—1923.
Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922 för fullbordande av järnvägsanläggningen
Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag ett lån å
207.000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden, beviljade Kungl. Majit efter
riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda bolag för inlösen av lånet från
handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen anståndsränta ett lån å
224.000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden. För detta lån stadgades
villkor, i huvudsak motsvarande de för lånet å 1,525,000 kronor föreskrivna,
dock att i stället för anstånd med räntas erläggande medgavs räntefrihet till
och med den 31 juli 1926, varjämte föreskrevs, att kapitalavbetalningen skulle
vidtaga den 1 augusti 1927.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. .1 faj:ts proposition nr 162.
I skrivelse elen 9 januari 1930 liava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort
framställning i fråga om reglering av Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda
—Älghults järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten samt därvid till
en början anfört:
Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag hade ej kunnat fullgöra
sin betalningsskyldighet för statslånet. Till riksgäldskontoret hade under
hela lånetiden endast erlagts 74,000 kronor, vilket belopp i tre poster inbetalts
under åren 1917—1919. Till följd härav hade bolagets skuld till riksgäldskontoret
år för år ökats och uppgick den 30 juni 1928 till 1,077,215
kronor 35 öre, varav 001,325 kronor 34 öre voro förfallna till betalning.
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag hade hittills icke verkställt någon inbetalning
å sin skrdd för statslånen. Skulden hade därigenom efterhand
ökats och uppgick den 30 juni 1928 till 2,321.551 kronor 70 öre, varav 223,231
kronor 91 öre voro förfallna till betalning.
Traiikeringen av järnvägen Ruda—Älghult hade alltsedan järnvägens tillkomst
ombesörjts av Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag.
Sedan de båda järnvägsbolagen i september 1928 inkommit nied en anhållan
örn att fullmäktige i riksgäldskontoret måtte låta företaga utredning
örn reglering av deras skuldförhållande till staten, hade fullmäktige uppdragit
åt riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen S. Norrman att
verkställa den sålunda begärda utredningen. Efter förhandlingar med representanter
för bolagen hade utredningsmännen i en den 10 januari 1929
dagtecknad promemoria framlagt redogörelse och förslag i ämnet.
Av utredningsmännens berörda utredning inhämtas huvudsakligen följande:
Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, som hade en banlängd
av 32. g respektive 45.6 kilometer och vilka öppnats för trafik år 1907 respektive
1923, trafikerades gemensamt enligt särskilt avtal med rullande materiel,
som tillhörde Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag. Av bolagens
aktiekapital, 493,200 respektive 1,525,000 kronor, hade Oskarshamns stad tecknat
316,000 respektive 700,000 kronor, varjämte staden tecknat borgen för
ett av Ruda—Finsjö—-Oskarshamns järnvägsaktiebolag i bank upptaget lån
å 400,000 kronor för nyanskaffning av den rullande materiel, som erfordrats
för trafikering av Ruda—Älghults järnväg.
Före tillkomsten av Ruda—Älghults järnväg hade trafiken å Ruda—
Oskarshamns järnväg lämnat inkomster, som visserligen i allmänhet väl täckt
de egentliga driftkostnaderna men dock ej räckt till gäldande av annuiteter
å bolagets samtliga lån. Då den under år 1921 inträdande näringskrisen
medfört rena driftförluster för järnvägen under nämnda år och år 1922, hade
utredningsmännen på vederbörligt uppdrag verkställt granskning av järnvägens
förvaltning samt därvid uttalat bland annat, att viss förbättring av
bolagets ställning syntes kunna förväntas, sedan Ruda—Älghults järnväg
öppnats för trafik, men att detta icke vore helt visst, då säkerhet icke funnes
för att inkomsterna å sistnämnda järnväg skulle komma att förslå ens
till bestridande av driftkostnaderna.
Den sålunda uttalade farhågan hade visat sig berättigad. Oaktat järnvägarna
trafikerats efter enklast möjliga grunder och den största sparsamhet
i förvaltningen blivit genomförd, hade Ruda—-Älghults järnväg hittills icke
något år kunnat trafikeras utan driftförlust. För de samtrafikerade banorna
tillsammans hade därför, såsom följande sammanställning för tiden 1923 till
första halvåret 1928 gåve vid handen, under vissa år uppkommit driftförlust
och under andra år driftöverskott av blott obetydlig storlek:
Utredning rörande
reglering
av bolagens
skuldförhållande
till
staten.
4
Kungl. Majus proposition nr 162.
Å r
Inkomster
f Drift- kostnader
Drift- överskott ( + )
eller under- skott (—)
Räntor
Förlust
K
rönö
r
1923
R. O. J.....................
263,084
198,469
+ 64,615
79,732
15,117
R. Ä. J......................
75.613
122,475
— 46,862
4.236
51.098
Summa
338,697
320,944
+ 17,753
83,968
66,215
1921
R. O. J.....................
233,503
214,573
+ 18,930
87.055
68,125
R. Ä. J......................
99,622
187,285
— 87,663
81,939
169,602
Summa
333,125
401,858
— 68,733
168,994
237,727
1925
R. O. J. ....................
199,873
155,194
+ 44.679
87,569
42,890
R. Ä. J......................
102,711
150,136
— 47,425
90,076
137.501
Summa
302,584
305,330
— 2,746
177,645
180,391
1926
R. O. J......................
212,876
172,013
+ 40,863
78,022
37.159
R. Ä. J......................
122,627
146,604
- 23,977
100,580
124,557
Summa
335,503
318,617
+ 16,886
178,602
161,716
1927
R. O. .1......................
203,953
173,487
+ 30,466
77.920
47,454
R. Ä. J......................
117,176
146.884
— 29,708
113,760
143,468
Summa
321,129
320,371
+ 758
191,680
190,922
Första halvåret 1928
R. O. J......................
110.765
86,246
+ 24,519
42,001
17,482
R. Ä. J.....................
53,762
67,361
—13,599
51,000
64,599
Summa
164,527
153,607
+ 10,920
93,001
82,081
Såsom franninge av följande sammandrag av bolagens balansräkningar
vid 1927 års sint, vore ock den ekonomiska ställningen vid båda bolagen
synnerligen svag.
Ruda—Finsjö Oskarshamns järnvägsaktiebolag''.
Tillgångar.
Järnvägsanläggningen med rullande materiel och. inventarier.......................
Rörelseförlag: förråd, fraktfordringar och kassa ..........................................
Deposition ........ ......................................................................................
Aktier i Ruda—Älghults järnväg ................................................ 55,200: —
Fordringar (huvudsakligen) av Ruda—Älghults järnväg.................. 206,068:89
Förlust.....................................................................................................
Kronor.
1,722,901:98
10,754:76
18,000: —
261,268: 89
374,774: 59
Summa kronor 2,387,700: 22
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majlis proposition nr 162.
Kronor.
O
Skulder.
Statslånet, kapital .................................................................... 483,300:
ränta ........................................................................ 529,835:30 1,013,135:30
anståndsränta ........................................................... 43,416:35 ej utförd
Andra skulder: banklån och växlar ............................................ 19,944:80
Oskarshamns stad............................................... 836,525: 45
Fliseryds kommun................................................ 3,148:15
Övriga skulder .............................................. 21,746:52 881,364:92
Aktiekapital .............................................................................................. 493,200:
Summa kronor 2,387,700: 22
Ruda Älghults järnvägsaktiebolag.
Tillgångar.
Järnvägsanläggning och inventarier ...
Fraktfordringar och kassa..................
Förlust...........................................
Skulder.
Statslån, kapital ....................................
ränta ........................................
anståndsränta .............................
Andra skulder, Oskarshamns stad .............
övriga, huvudsakligen till
järnväg..........................
Aktiekapital ............................................
Kronor.
3,257.769: 95
4,976:39
626,225: 83
Summa kronor 3,888,972:17
............................. 1,749,000: —
........................... 331,450: 32 2,080,450:32
............................. 189,715:62 ej utförd
............................. 45,139:59
Ruda—Oskarshamns
............................•_ 238,382: 26 283,521:85
........ ...................................... 1,525,000: —
Summa kronor 3,888,972: 17
Skyldighet att träda i likvidation inträdde beträffande Buda—Finsjö—
Oskarshamns järnvägsaktiebolag, när av aktiekapitalet ett belopp av 328,800
kronor vore förbrukat, och beträffande Buda—Älghults järnvägsaktiebolag,
när av aktiekapitalet förbrukats 1,016,667 kronor. Det förra bolagets balansräkning
för år 1927 utvisade sådan ställning, att likvidation måst inträda,
därest ej Oskarshamns stad, på sätt även tidigare skett, på hemställan av
järnvägsbolagets styrelse medgivit viss avskrivning av stadens fordran. Vid
Buda—-Älghults järnväg finge likvidationstvång beräknas inträda efter ytterligare
omkring två år.
Anledningarna till att Buda—Älghults järnväg icke infriat de vid banans
planläggning och utförande hysta förhoppningarna utan fastmer blivit en
svår besvikelse vore flera.
De väsentliga orsakerna härtill vore icke, såsom från bolagsledningens
sida gjorts gällande, att samtrafiksvägen för gods mellan Oskarshamn och
Alvesta samt stationer söder och väster därom ginge över Vetlanda i stället
för den kortare vägen över Älghult samt att Östra Värends järnväg^ som
utgjorde föreningslänken mellan Buda—Älghults järnväg och Växjö—Åseda
— Hultsfreds järnväg, kommit under den i Växjö sittande förvaltningen för
ett flertal Växjöbanor i stället för, såsom ursprungligen varit avsikten, under
samma förvaltning som Oskarshamns banorna. Utredningsmännen funne för
sin del huvudanledningarna till det synnerligt svaga ekonomiska resultatet
av Buda—Älghults järnväg vara dels att järnvägens trafikområde vore snävt
begränsat av närliggande järnvägar och att järnvägen vore utsatt för stark
konkurrens från anslutande andra banor, särskilt Mönsterås (linjen Mönsterås
—Sandbäckshult—Skoghult—Fagerhult) och Kalmar—Berga järnvägar, och
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
dels att den ekonomiska utvecklingen linder tiden efter banans planläggning
gått i för järnvägsföretaget synnerligen ogynnsam riktning, i det att en stark
automobilkonkurrens tillkommit, den småländska glasindustrien måst till
stor del nedläggas oell virkestransporterna från det inre Småland till ostkustens
hamnar undergått stark minskning.
Såsom av förut omförmälda tablå framginge, hade driftsresultaten sedan
år 1924 så förbättrats, att sagda års driftförlust för de två järnvägarna
tillsammans av 68,733 kronor förbytts i driftöverskott å 16,886 kronor år
1926, 758 kronor år 1927 och 10,920 kronor första halvåret 1928. Härvid
vore emellertid att märka, att inga avskrivningar eller avsättningar till förnyelsefond
blivit gjorda. Det vore under anförda förhållanden och särskilt
med hänsyn till den stora sparsamhet, som iakttoges vid järnvägarnas förvaltning,
tydligt, att järnvägarna, så vitt nu kunde förutses, i egen regi
saknade möjlighet att av egna medel förränta något kapital. Huruvida deras
ekonomiska ställning kunde undergå sådan förbättring, att erforderliga avsättningar
till förnyelsefond framdeles skulle kunna göras, berodde främst
på näringslivets utveckling inom trafikområdet.
Betraktade man åter driftresultaten särskilt för Ruda—Oskarshamns och
särskilt för Ruda—Älghults järnväg, så befunnes, att den förra järnvägen
lämnade ett relativt gott överskott, medan den senare järnvägen ginge med
förlust. Man skulle med hänsyn härtill möjligen kunna tänka sig,., att nuvarande
gemensamma trafikering uppsades. Då emellertid Ruda—Älghults
järnväg saknade förutsättningar för att i så fall kunna trafikeras, torde i
varje fall staten icke böra ifrågasätta något dylikt. För Oskarshamns stad,
som dels för tecknande av aktier och dels i form av borgen iklätt sig betalningsansvar
för stora, dels av staden och dels av Ruda—Oskarshamns
järnväg tagna lån för möjliggörande av Ruda—Älghults järnvägs byggnad
och trafikering, framstode det givetvis som synnerligen angeläget, att järnvägens
drift upprätthölles.
Hos riksgäldskontoret hade bolagen i september 1928 hemställt, att fullmäktige
ville söka utverka största möjliga nedskrivning av bolagens skuld
till staten. Vid bolagens framställning hade fogats en av tre sakkunniga
verkställd uppskattning av järnvägarnas sakvärden under förutsättning att
trafiken nedlades och tillgångarna realiserades. Dessa värden hade beräknats
för Ruda—Oskarshamns järnväg till 360,460 kronor och för Ruda—Älghults
järnväg till 162,800 kronor eller tillhopa 523,260 kronor. Värderingen hade
granskats av överingenjören Hj. Fogelmarck, som ansett de åsätta värdena
icke vara för låga.
Enär järnvägarna, sedda tillsammans, saknade allt affärsvärde och såvitt
nu kunde bedömas icke heller framdeles kunde förväntas erhålla sådant,
syntes skäligt, att statens fordringar under vissa villkor nedskreves till järnvägarnas
sakvärde, vilket torde böra avrundas till 525,000 kronor.
Under hänvisning till vad sålunda och i övrigt anförts hava utredningsmännen
föreslagit reorganisation av Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda
-—Älghults järnvägsaktiebolag och i samband därmed reglering av bolagens
skulder enligt följande grunder:
Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag övertager Ruda—Älghults
järnvägsaktiebolags samtliga tillgångar och skulder och antager härvid lämpligt
nytt namn. Aktieägare i Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag erhålla i
utbyte mot nuvarande aktier sådana i det övertagande bolaget till det antal,
varom parterna må överenskomma.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 162. 7
Staten medgiver, att de av dess fordringar på Enda—Finsjö—Oskarshamns
och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag, som uppkommit på grund av från
allmänna järnvägslånefonden utlämnade lån, nedskrivas till ett belopp av
525.000 kronor, fördelade på två lån, ett å 350,000 och ett å 175,000 kronor.
Fordringsägande kommuner medgiva, att sådana deras fordringar hos de
båda bolagen, som uppkommit genom att dessa icke fullgjort räntelikvider
å lån, för vilka kommunerna tecknat borgen, eller som lämnats eller övertagits
av kommunerna, bliva avskrivna, ävensom att framdeles uppkommande
motsvarande räntefordringar omedelbart avskrivas, intill dess järnvägsbolagets
ekonomi undergått sådan förbättring, att annuiteter av riksgäldskontoret, på
sätt i det följande sägs, påfordras för det nedskrivna statslånet i dess
helhet.
Som säkerhet för statens nedskrivna fordran lämnas inteckning med bästa
förmånsrätt i hela järnvägen Oskarshamn—Ruda—Älghult. För det första
länet å 350,000 kronor ställes därjämte borgen, som av riksgäldskontoret
godkännes. Å sistnämnda lån skola annuiteter icke utgå för åren 1930 och
1931 men skola därefter erläggas med 5 procent av lånebeloppet, varav 4.6
procent skall utgöra ränta och återstoden amortering. Ä det andra lånet å
175.000 kronor skall tills vidare ränta eller amortering ej erläggas, ägande
dock riksgäldsfullmäktige framdeles påfordra erläggande av annuitet efter
5 procent, varav 4.5 procent ränta, för ifrågavarande belopp eller del därav,
såvida fullmäktige efter företagen prövning^ finna bolagets ekonomiska ställning
medgiva annuiteternas fullgörande. Å förfallen icke likviderad fordran
å statens lån skall överränta debiteras med 5 procent. I övrigt skola beträffande
de nedskrivna lånen i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som
från och med år 1923 gälla vid utlämnande av lån från allmänna järnvägslånefonden.
Staten förbehåller sig rätt att inlösa Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg
för en köpeskillning av 525,000 kronor, ökad med de belopp, som framdeles
kunna komma att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande
materiel, men minskad med behörigt avdrag på grund av slitning eller annan
teknisk värdeminskning.
I anledning härav hade fullmäktige i riksgäldskontoret, anföra fullmäktige
i sin förevarande skrivelse, vid ärendets behandling den 10 januari 1929
förklarat sig beredda att i princip tillstyrka en reglering av bolagens skuldförhållande
enligt de av utredningsmännen föreslagna grunderna. Sedan
hotagen underrättats härom, hade de i början av februari 1929 till fullmäktige
ingivit en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri hemställts örn bifall till
utredningsmännens förslag. Tillika hade bolagen meddelat, att stadsfullmäktige
i Oskarshamn den 29 januari 1929 beslutat teckna borgen för det
föreslagna nya lånet å 350,000 kronor samt att Oskarshamns stad och
Fliseryds kommun lämnat medgivande till avskrivning av sådana av kommuner
innehavda fordringar hos bolagen, som avsåges i utredningsmännens
förslag.
Fullmäktige anföra härefter vidare:
Då utredningen sålunda kunde anses avslutad, var det fullmäktiges avsikt
att överlämna det preliminärt antagna skuldregleringsförslaget till Kungl.
5Iaj:t med anhållan om ärendets framläggande för 1929 års riksdag. Emellertid
inkom den 12 februari samma år från ordföranden i styrelsen för Kalmar
läns östra järnvägsaktiebolag en skrivelse, varav framgick, att även
Förhandlingar
och förslag
rörande samarbete
med
Kalmar läns
östra järnvägsaktiebolag.
8 Kungl. Majus proposition nr 1UU.
nyssberörda bolag bade intresse av att förvärva Oskarsham—Ruda—Älghults
järnvägar. Då detta uppslag syntes fullmäktige vara förtjänt att närmare
undersökas, beslöto fullmäktige att med representanter för vederbörande
järnvägsbolag upptaga nya förhandlingar i ärendet.
I juni 1929 hölls ett sammanträde i riksgäldskontoret med ombud för de
båda Oskarshamnsbolagen och Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag. Förutom
själva huvudfrågan örn skuldregleringen behandlades därvid även en
av sistnämnda bolag väckt fråga, nämligen örn åvägabringandet av en överenskommelse
rörande de av järn vägsförvaltningarna å ömse sidor tillämpade
godstarifferna, i syfte att förekomma en för samtliga intresserade järnvägar
förlustbringande konkurrens.
Med anledning av vad sålunda förekommit ansågo sig fullmäktige böra
bereda Oskarshamns- och Kalmarintressenterna tillfälle att sinsemellan närmare
förhandla rörande såväl nyssnämnda fråga som ock rörande de spörsmål,
som i samband därmed kunde uppkomma. Att såsom ordförande leda förhandlingarna
utsågo fullmäktige byråchefen Norrman.
Över de sålunda förda förhandlingarna har byråchefen Norrman den 6
november 1929 till fullmäktige avgivit en redogörelse. I denna redogörelse
lämnas till en början följande för frågans bedömande erforderliga uppgifter:
Oskarshamns och Kalmars förbindelser med statens järnvägar förmedlades
för närvarande i huvudsak och torde efter förestående omreglering av samtrafiksförhållandena
komma att fullständigt förmedlas av från respektive
städer utgående normalspåriga järnvägar, som ledde till Alvesta och Nässjö.
För de smalspåriga järnvägar, som utginge från Kalmar, Mönsterås och
Oskarshamn, återstode därför i huvudsak endast att förmedla den lokala
trafiken inom länet samt från och till angränsande delar av närliggande län.
Äldst av dessa banor vore järnvägen mellan Kalmar och Berga, som vore
föreningsstation med Nässjö—Oskarshamns järnväg. Järnvägen, som hade
god trafik och en säker och sund ekonomi, ägdes av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag.
Samma bolag ägde jämväl aktiemajoriteten i Mönsterås nya
järnvägsaktiebolag samt tillsammans med Kalmar stad röstövervikt i Kalmar
—Torsås järnvägsaktiebolag, som i sin tur innehade aktiemajoriteten i Ljungbyholm—Karlslunda
järnväg. Samtliga nämnda järnvägar trafikerades i samband
med Kalmar—Berga järnväg. Till Kalmar läns östra järnvägar med
gemensam administration, reparationsverkstad och förråd samt gemensamt
utnyttjande av den rullande materielen hörde nämnda fyra järnvägar med
en sammanlagd längd av 206 kilometer. Från Oskarshamn dirigerades åter
Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar med en total banlängd
av 79 kilometer. Dessa järnvägars ekonomi vore som bekant synnerligen
svag, och de järnvägarna ägande bolagen skulle för liera år sedan lia nödgats
träda i likvidation, därest icke Oskarshamns stad av sina fordringar
årligen avstode så stor del, som erfordrades för att tvångslikvidation skulle
förebyggas. Staden ägde alltjämt värdelösa fordringar, genom vilkas avskrivning
tvångslikvidation under ytterligare några år kunde förebyggas.
Efterföljande uppgifter angåve berörda järnvägars ekonomiska resultat för
år 1928;
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
9
Inkomster
Utgifter,
utom av- sättning
till för- nyelse- fond och
räntor
Drift- överskott
eller drift- förlust
Avsätt- ning till
för- nyelse- fond
llän tor
Vinst
eller
lori u st
K r o
n o r
Frän Kalmar dirigerade
järnvägar:
Kalmar—Berga ..................
1 Kalmar—Torsås ..................
1 Ljungbyholm—Karlslunda ...
Mönsterås...........................
867,092
470,812
56.237
219,325
676,179
379,275
52,560
196,863
+ 190,913
91,537
+ 3,677
+ 22.462
81,985
46,999
49,821
44,573
4.487
44,228
+ 59,107
- 35
— 810
— 21,766
Summa
1,*113,466
1,304,877
+ 308,589
128,984
143,109
+ 36,496
i Frän Oskarshamn dirigerade
järnvägar:
! Buda—Oskarshamn ............
208.470
168,804
+ 39,666
76,081
— 36,415
Buda—Älghult.....................
106,686
139,855
— 33,169
—
121,478
— 154 647
Summa
315,156
308,659
+ 6,497
_
197,559
- 191,062
j .4t'' Oskarshamns stad efter- skänkt fordran..................
-
35,000
Återstod förlust
—
—
—
—
— 156,062
Såsom av sammanställningen franninge, hade år 1928 de samförvaltade
Oskarshamnsbanornas inkomster endast obetydligt överstigit driftkostnaderna,
ehuru några avskrivningar eller mot dem svarande avsättningar till
förnyelsefond icke inräknats som utgifter. För år 1929 komme banornas
inkomster, att döma av de kända resultaten för månaderna januari—juni, att
något understiga 1928 års inkomster. Med hänsyn till förestående allmänna
taxesänkning syntes slutligen en ytterligare inkomstminskning snarast vara
att förvänta.
Då således Oskarshamnsbanorna i egen regi knappast kunde förväntas
komma att lämna inkomster till sådan storlek, att efter driftkostnadernas
täckande medel skulle bliva över vare sig till utgifter för låneannuiteters
bestridande eller till avsättningar för förnyelse, så vore det enligt Norrmans
uppfattning sannolikt, att järnvägarnas bibehållande under särskild ledning
skulle komma att åsamka dem, som iklädde sig garanti för företaget, ej obetydliga
framtida kostnader.
En huvudanledning till Oskarshamnsbanornas svaga ekonomiska resultat
vore, att banorna hade ett av andra järnvägar så starkt beskuret trafikområde.
Olägenheterna härav hade efter tillkomsten och utvecklingen av landsvägarnas
motortrafik mycket skärpts. Vid föreningsstationerna Ruda och
Skoghult bedreves genom nedsättningar direkt konkurrens mellan Kalmaroch
Oskarhamnsbanorna, och beträffande handelstrafiken på Alghultsby hade
Oskarshamn att konkurrera med det närmare belägna Växjö.
För att berörda fråga skulle kunna bedömas, vore det nödvändigt att intränga
i järnvägarnas taxeförhållanden beträffande godstrafiken. Särskilda
taxor gällde i banornas egen trafik och i samtrafik. I egen trafik finge järnvägarna
icke tillämpa högre avgifter än enligt de taxor, som av Kungl. Maj:t
10
Kungl. Majus proposition nr lii2.
fastställts för var oell en av dem. Härunder ägde emellertid järnvägarna
att medgiva nedsättningar. Sådana funnes ock i stor utsträckning.
I vanlig samtrafik gällde allmänna samtrafikstariffer, till vilka Indes vissa
frakttillägg. Inom respektive intressegrupper tillämpades åter särskild taxa
i s. k. tvåbanetrafik. Avgifter enligt viss sänkt laxå tillämpades sålunda
bland annat mellan dels Kalmar och stationer vid Mönsterås järnväg och
dels Oskarshamn och stationer vid Huda—Älghults järnväg.
Samtrafikstaxan vore under omgestaltning, men storleken av i vanlig samtrafik
nu utgående frakttillägg angäves i följande sammanställning:
.1 ii r n v ä g
Extra b a
Inräknade i
grundavgiften
Öre per
n a v g i ft e r
Utanför
grundavgiften
100 kg.
Kalmar—Berga .................................................................
l)3
Kalmar—Torsås ............................................................ .....
3
—
Mönsterås.........................................................
3
s) 12
Ruda—Oskarshamn ................... ......................................
—
15
Ruda-—Älghult.....................................................................
—
15
*) Fråndrages, innan fraktsatserna uträknas.
2) I transito 10 öre.
Då ordinarie banavgift utginge med 8 öre för vagnslastgods och 12 öre
för styckegods, tillkomme sålunda utöver frakt enligt statens järnvägars taxa,
vilken läge till grund för samtrafikstaxan, vid övergång mellan Kalmar—
Berga järnväg och någon av Oskarshamnsbanorna ett frakttillägg av ej mindre
än 23 å 27 öre per 100 kilogi’am. Vid övergång mellan Mönsterås järnväg
och någon av Oskarshamnsbanorna bleve frakttillägget 38 ä 42 öre. Dessa i
vanlig samtrafik utgående fraktavgifter, vilka vid förestående omreglering
icke torde väsentligt ändras, vore av sådan storlek, att de praktiskt sett så
gott som förhindrade befraktare av gods att för transporter från och till
stationer vid berörda järnvägar anlita annan hamn än den, från vilken stationens
järnväg dirigerades. Oskarshamn finge härigenom ett tämligen tryggat
handelsområde utmed Huda—Oskarshamns och Buda—Älghults järnvägar,
och Kalmar behövde vid Mönsterås järnvägs stationer icke befara någon
konkurrens från Oskarshamn.
Det torde vara tydligt, att en dylik taxepolitik i det hela taget icke kunde
vara till näringslivets fördel. Höga tariffbarriärer vid övergångsstationerna
hindrade en fri och öppen konkurrens att göra sig gällande, vilket inverkade
menligt t. ex. beträffande de virkespris, som skogsägare kunde betinga sig.
En ensidigt inriktad taxepolitik måste ock leda till trafikminskning å järnvägarna,
sedda tillsammans. Lastautomobilerna finge nämligen större spelrum
än vid en likformig taxesättning vore möjligt. Man hade från berörda
järnvägars sida på två olika vägar sökt råda bot för några av de olägenheter,
som de höga banavgifterna medförde. Dels hade lastautomobiler
engagerats med uppgift’ att från angränsande banas trafikområde överföra
gods till egen banas station, varifrån godset sedan sändes, utan att de i
samtrafiken förekommande höga banavgifterna behövde debiteras. Dylika
transporter förekomme exempelvis från Buda—Älghults järnvägs trafikområde
till Högsby station vid Kalmar—Berga järnväg för vidare befordring
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
11
till Kalmar. Dels träffades mellan banorna, särskilt när fråga vore om relativt
större sändningar, överenskommelser örn fraktnedsättningar. Från
Oskarshamnsbanornas sida gjordes gällande, att dylika nedsättningar förekomme
i sådan omfattning, att någon egentlig olägenhet icke vore förbunden
med de höga banavgifterna. Från Kalmarbanornas sida erinrades åter häremot,
att tillfälliga nedsättningar, örn vilkas blivande storlek ovisshet måste
räda. icke kunde ha samma betydelse som en lika för alla låg allmän taxa.
Affärsuppgörelser måste nämligen i regel grundas på kalkyler, som utginge
från den allmänna taxan och kunde icke bygga på ovissa förhoppningar örn
extra nedsättning. En önskvärd utveckling av trafikområdets näringsliv syntes
knappast kunna uppnås, utan att områdets taxeförhållanden gjordes mera
likformiga och sunda. Vidare kunde lastautomobilskonkurrensens skadliga
verkningar icke effektivt motarbetas, därest ej tariffbarriärerna vid övergångsstationerna
mellan olika järnvägar bleve så sänkta, att trafikströmmen finge
kraft att rinna över. Av angivna skäl vore man vid Kalmar läns östra järnvägar,
vars aktiemajoritet ägdes av enskilda personer och icke av kommunerna,
än mindre av Kalmar stad, och vilka därför måste anses ledas efter
rent privatekonomiska grunder, benägen att göra betydliga ''uppoffringar,
därest de för trafikens utveckling skadliga tariffbarriärerna vid övergångsstationerna
bleve raserade.
Norrman anför härefter, att vid de förhandlingar, som först inletts med
ombuden för Oskarshamnsbanorna, dessa ombud bestämt avvisat tanken på
en flyttning av banornas ledning till Kalmar. Ett därefter framlagt förslag
till fraktavtal, byggt på förutsättningen, att Oskarshamnsbanorna skulle ägas
och förvaltas av bolag med säte i Oskarshamn och att säkerhet för viss del
av statslånet skulle ställas av nämnda stad, hade av ombudet för Kalmarbanorna
mötts med den erinringen, att därmed icke uppnåddes så stora fördelar
för det allmänna och för trafikens utveckling som med ett avtal under
förutsättning av att ansvaret för Oskarshamnsbanornas ekonomi övertoges av
Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag. Sedan i anledning härav i samråd
med ombudet för Kalmarbanorna utarbetats ett förslag till förbindelse av
sistnämnda bolag rörande fraktsatser m. m., byggt på förutsättningen, att
Oskarshamnsbanornas ledning överflyttades till Kalmar, hade detta förslag
överlämnats till ombuden för Oskarshamnsbanorna. Då dessa järnvägars
styrelse alltjämt vidhölle sin uppfattning, att banornas ledning icke finge
förflyttas från Oskarshamn, finge förhandlingarna örn ett fraktavtal anses
hava strandat.
Sistnämnda av Norrman uppgjorda förslag rörande fraktbestämmelser
m. m., vilket godkänts av ombudet för Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag,
är av följande lydelse:
Förslag till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag.
§ 1-
Därest staten, efter eventuellt inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—
Älghults järnvägar, skulle vilja försälja dem att förvaltas tillsammans med
övriga av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag (K. L. 0. j.-ab.) ägda eller
förvaltade järnvägar, förbinder sig bolaget, dels att genom för ändamålet
bildat bolag, nedan benämnt Östra Smålands järnvägsaktiebolag (0. Sm.
12
Kungl. Majus proposition nr 162''.
j.-ab.) ingiva anbud att inköpa järnvägarna enligt villkor, som i följande
paragrafer 2—4 sägas, och dels att efter järnvägarnas övertagande vid deras
trafikering tillgodose nuvarande ägares oell trafikanters intressen genom i
paragraferna 5—7 sagda medgivanden.
§ 2-
Under förutsättning att statens samtycke till ifrågavarande försäljning
lämnas under år 1930, ansvarar K. L. Ö. j.-ab. för att Ö. Sm. j.-ab, med
ändamål att inköpa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar,
samma år bildas och att erforderligt aktiekapital enligt blivande bolagsordning
blir fulltecknat.
§3.
K. L. Ö. j.-ab. ansvarar jämväl för att Ö. Sm. blivande järnvägsaktiebolag
skall vara villigt att till staten för Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägar med all till dem hörande sådan egendom, i vilken staten nu innehar
inteckning som säkerhet för sin fordran på ifrågavarande järnvägsaktiebolag,
erlägga ett pris av tillsammans 525,000 kronor, under förutsättning
att bolaget för likvids erläggande erhåller två lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 350,000 respektive 175,000 kronor på i § 4 angivna villkor.
§4.
Som säkerhet för berörda två lån lämnas inteckning med bästa förmånsrätt
i järnvägen Oskarshamn—Älghult. För det förstnämnda lånet å 350,000
kronor ställes därjämte säkerhet, som av riksgäldskontoret kan godkännas.
Annuiteter å lånen skola erläggas med 5 procent, varav 4.5 procent skall
utgöra ränta. Ä förfallen, icke likviderad fordran skall ränta erläggas med
5 procent. Annuiteter å det första lånet å 350,000 kronor skola dock icke
debiteras för tidigare år än 1932. Ä det andra lånet å 175,000 kronor skola
annuiteter debiteras först sedan och i mån som riksgäldsfull mäktige efter
företagen prövning finna Ö. Sm. j.-abs ekonomiska ställning så god, att bolaget
kan beräknas för framtiden kunna av egna medel bestrida ej mindre
järnvägens driftkostnader och skälig avsättning till förnyelsefond än även
annuitet å de statslån, för vilka annuiteter skola utgå.
Staten medgives rätt att inlösa Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg för
ett belopp av 525,000 kronor, ökat med de belopp, som framdeles kunna
komma att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel,
men minskat med behörigt avdrag på grund av slitning och annan värdeminskning.
I övrigt skola beträffande lånen i tillämpliga, delar tillämpas de bestämmelser,
som från och med 1923 gälla vid utlämnande av lån ur allmänna
järn vägslånefonden.
§ 5-
K. L. O. j.-ab. är villigt medgiva, att förtursrätt till teckning av vissa
aktier i Ö. Sm. j.-ab., nedan benämnda B-aktier, lämnas åt tidigare ägare
av aktier i Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.
Innehavare av B-aktier tillförsäkras enligt blivande bolagsordning för
0. Sm. j.-ab. rätt att utse två styrelseledamöter i bolagets styrelse och i
övrigt samma rättigheter som innehavare av A-aktier. B-aktiekapitalet, som
icke får ökas, skall utgöra 10,000 kronor.
§ 6.
K. L. O. j.-ab. förbinder sig:
att vid förvaltningen av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags järnvägar,
med vilka järnvägen Oskarshamn—Älghult i driftshänseende skall sammanföras,
iakttaga, att fraktsatserna mellan å ena sidan Kalmar, Mönsterås och
13
Kung!. Majas proposition nr 162.
Oskarshamn och å andra sidan samtliga stationer vid Kalmar—Berga,
Mönsterås, Buda—Oskarshamns och Buda—Älghults järnvägar, belägna norr
eller väster örn Sandbäckshult, så regleras, att icke den ena av nämnda orter
och hamnar blir oskäligt gynnad på den andras bekostnad,
att härvid för Kalmars och Oskarshamns godstrafik från och till nämnda
stationer skola tillämpas fullt enhetliga, efter avstånden reglerade fraktgodstariffer,
varvid emellertid vid övergång mellan å ena sidan Buda—Oskarshamns
eller Buda—Älghults järnväg och å andra sidan Kalmar—Berga eller
Mönsterås järnväg vid Buda eller Skoghult tariffavståndet skall förhöjas med
13 kilometer,
att, därest nedsättning i fraktavgifterna — vare sig allmän eller särskild —
beviljas för gods från eller till någon av ovannämnda norr och väster örn
Sandbäckshult belägna stationer och till eller från Kalmar, en procentuellt
lika stor nedsättning skall medgivas för motsvarande försändelser till eller
fran Oskarshamn, samt
att samlastningstariffer, motsvarande dem, som tillämpas vid transporter
till vissa stationer från Kalmar Västra, skola efter hand införas även från
Oskarshamn, därest så påfordras, och i mån som så stora mängder samlastningsgods
kunna erhållas, att mot vagnslasttariff svarande samlastningstariff
kan vara motiverad, samt förhållandena i övrigt bliva likartade med dem,
som råda vid Kalmar Västra station.
K. L. Ö. j.-ab. medgiver,
att, därest tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna förbindelse
uppkommer, låta sådan tvist i sista hand avgöras av tre skiljemän, av
vilka fullmäktige i riksgäldskontoret utse en och de båda andra utses av
innehavare av A- respektive B-aktier i bolaget, varvid skiljemännen utses
för en tid, som väljarna äga själva bestämma,
att var och en av skiljemännen må äga att av verkställande direktören
eller trafikchefen för K. L. Ö. järnvägar begära och erhålla närmare uppgifter
angående viss åtgärd, som enligt skiljemannens uppfattning kan synas
innebära åsidosättande av i denna förbindelses § 6 åtagna förpliktelser, skolande
vad av skiljemännen under anförda förhållanden inhämtas vara strängt
konfidentiellt, samt
att skiljemannen, därest uppgörelse i uppkommande tvistefråga icke träffas,
må äga hänskjuta frågan till avgörande av samlad skiljenämnd.
K. L. Ö. j.-ab. åtager sig icke någon kostnad för av ägare till B-aktier
utsedd skiljeman.
Beträffande ifrågavarande förbindelses innebörd och verkningar anför Norrman
följande:
Förslaget till förbindelse utginge från förutsättningen, att staten, sedan
de bankrutterade järnvägsaktiebolagen Buda—Finsjö—Oskarshamn och Buda—
Älghult under år 1930 gått i konkurs, inköpte banorna och därefter försålde
dem till av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag.
För sådant fall förbunde sig bolaget att ombesörja banornas inköp och att
ställa säkerhet för statslånet m. m. på villkor, som möjligast nära överensstämde
med de villkor, som från riksgäldskontorets sida fordrats för en nedskrivning
av statslånen, därest Oskarshamns stad ställde säkerhet för viss
del av det nedskrivna lånet. Någon skärpning av tidigare till Oskarshamnsbanorna
meddelade villkor hade av riksgäldsfullmäktige härvid icke ifrågasatts
och torde sakligt sett icke heller hava fog för sig. Visserligen skulle
nämligen banornas inkorporering i Kalmar läns östra järnvägsnät medföra
vissa besparingar i administrations- och verkstadskostnader m. m., men ifråga
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Kungl. Majus proposition nr 162.
varande besparingar kunde i detta lall icke anses bliva synnerligen betydande
oell uppvägdes mer än väl av de betydande fraktsänkningar, som, enligt vad
i det följande skulle visas, skulle följa av i förbindelsen gjorda utfästelser
beträffande taxesättningen å järnvägarna.
Örn således staten enligt berörda förbindelse icke direkt skulle göra någon
bättre affär än örn järnvägarna förbleve i nuvarande besittares ägo, så ville
det dock synas, som skulle järnvägarnas övertagande av Kalmar läns östra
järnvägsaktiebolag på grund av i förbindelsens §§ 5—7 gjorda åtaganden
medföra mycket avsevärda fördelar såväl för Oskarshamns stad som för järnvägarnas
trafikanter.
Oskarshamns stad skulle sålunda frikallas från allt ansvar icke blott för
fullgörande av annuiteterna å viss del av järnvägens statslån, utan även för
driftens upprätthållande å järnvägen och för dennas vidmakthållande i dugligt
skick. I betraktande av att några avsättningar till förnyelsefond icke
kunnat göras och att avsevärda kostnader för banans vidmakthållande vore
att förutse syntes betydelsen av sistnämnda förhållande icke böra underskattas.
De ekonomiska förhållandena vid berörda järnvägar vore så brydsamma,
att Oskarshamns stad, så vitt man kunde bedöma saken, måste, om
banan bibeliölles i egen regi, göra sig beredd på väsentliga uppoffringar i
framtiden ej endast för fullgörande av annuiteterna å statslånet utan även
för vidmakthållande av järnvägarna i trafikdugligt skick.
Från Norrmans sida hade framhållits, att det icke syntes behövligt eller
välbetänkt att taga sådana risker, då Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag
vore villigt att vid övertagande av banorna medgiva nuvarande aktieägare
erforderligt inflytande i dessas ledning och en väsentlig sänkning av de taxor,
som finge beräknas, därest banorna skulle trafikeras som ett även reellt sett
fullt fristående ekonomiskt företag.
Genom i § 5 gjort medgivande tillförsäkrades sålunda nuvarande aktieägare
mot en engångskostnad av 10,000 kronor rätt att utse två styrelseledamöter
i det nya bolagets styrelse. Härigenom torde ernås full garanti
för att tidtabell och transportförhållanden i övrigt icke skulle efter ledningens
förflyttning från Oskarshamn undergå försämring. Det vore visserligen sant,
att dessa två styrelseledamöter komme att utgöra minoritet i bolagsstyrelsen
och således icke skulle kunna diktera dennas beslut, men tydligt torde vara,
att största hänsyn måste tagas till deras veta, därest fråga verkligen uppkomme
om försämringar av tidtabell m. lii., enär man ju i annat fall hade
att räkna med att klagan fördes hos Kungl. Majit, som i sista hand ägde
att besluta i sådana ärenden.
Genom bestämmelserna i § (i tillförsäkrades vidare Oskarshamn, att järnvägens
liva ledning icke skulle utnyttja sin befogenhet i taxehänseende så,
att annan hamn gynnades framför Oskarshamn, vare sig beträffande de ordinarie
fraktsatserna eller när nedsättningar lämnades. Ytterligare tillförsäkrades
Oskarshamn i trafik på samtliga Kalmar läns östra järnvägs stationer
norr och väster örn Sandbäckshult frakter, som skulle beräknas efter
samma taxa som i trafik på Kalmar, endast med det tillägget, att vid övergångsstationerna
mellan de två nuvarande järnvägssystemen, Buda och Skoghult,
skulle införas ett tariffavstånd av 13 kilometer. Detta avstånd innebure
ett för olika tariffer varierande frakttillägg, som i medeltal för alla
tariffer finge beräknas till omkring 5 öre. Härmed kunde jämföras nuvarande
frakttillägg, som med inläkning av den ordinarie banavgiften stege
till lägst 23 öre.
Från Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag hade lämnats tablåer, av vilka
kunde närmare utläsas, vilken förbättring av de ordinarie frakterna på Oskarshamn
som en tillämpning av berörda bestämmelser skulle medföra.
Från tablåerna hämtades följande exemplifierande uppgifter:
Kungl. Majus proposition nr 162.
15
Styckegodstariff 2
Vagnslasttariff 7
Avgift
Avgift
År 1929
gällande
avgift
enligt av
K. L.Ö. J.
föreslagen
Höjning eller
sänkning
År 1929
gällande
avgift
enligt av
K. L. Ö.J.
föreslagen
Höjning eller
sänkning
taxa
taxa
Öre per 100 kg.
Öre
%
Öre per 100 kg.
Öre
%
Långemåla (K. B. J.)—
Kalmar ..................
Mönsterås...............
156
107
152
84
— 4
— 23
— 3
— 21
/O
65
91
60
+ 16
— 5
+ 21
— 8
Oskarshamn............
148
135
— 13
— 9
117
84
- 33
— 28
Kråksmåla (M. J.)—
Kalmar ..................
192
202
4- 10
4- 5
101
112
+ 11
+ 11
Mönsterås..............
141
135
— 6
- 4
/O
84
+ 9
+ 12
Oskarshamn............
232
190
42
18
162
107
— 55
— 34
Grönskåra M. J.)—
, Kalmar ..................
Mönsterås...............
212
161
224
156
+ 12
— 5
4- 6
— 3
108
83
121
93
+ 13
+ 10
+ 12
+ 12
Oskarshamn............
262
211
51
— 19
170
115
— OO
— 32
Ekhult K. 0. J.)—
Kalmar ..................
220
199
— 21
- 10
122
110
— 12
— 10
Mönsterås...............
148
131
- 17
11
123
82
— 41
- 33
Oskarshamn............
107
88
— 19
— 18
65
62
— 3
— 5
Fröseke (B. Ä. J.)—
Kalmar ..................
311
233
— 78
— 25
158
124
— 34
— 22
Mönsterås.............
178
165
— 13
— 7
127
97
— 30
— 24
1 Oskarshamn............
203
164
— 39
— 19
104
97
- 7
— 7
Vagnslasttariff 9
Vagnslasttariff 11
(spannmål
lil. lil.)
(trävaror
m. m.)
Långemåla K. B. J.}—
Kalmar ..................
65
69
+ 4
+ 6
50
52
+ 2
+ 4
Mönsterås...... ......
56
51
— 5
_ 9
47
38
- 9
— 19
Oskarshamn............
99
65
— 34
34
75
48
— 27
— 36
Kråksmåla (M. J.)—
Kalmar ..................
Mönsterås...............
83
60
81
65
_ 2
+ 5
_ 2
4- 8
60
50
61
48
+ 1
— 2
+ 2
— 4
Oskarshamn............
139
78
— 61
— 44
108
59
— 49
— 45
Grönskåra (M. J.)—
89
86
— 3
— 3
65
65
+ 0
+ 0
Mönsterås.............
66
70
+ 4
+ 6
54
52
— 2
— 4
Oskarshamn...........
145
83
— 62
— 43
112
63
— 49
— 44
Ekhult R. 0. J ''—
Kalmar ..................
100
75
— 25
— 25
70
60
— 10
- 14
Mönsterås...............
106
64
— 42
40
83
47
— 36
— 43
Oskarshamn............
49
52
+ 3
+ 6
35
39
+ 4
+ 11
Fröseke (B. A. J.)—
Kalmar ..................
128
88
— 40
— 31
96
67
— 29
— 30
Mönsterås...............
106
72
— 34
- 32
80
54
— 26
- 33
Oskarshamn............
86
72
— 14
— 16
58
54
— 4
- 7
Kungl. Majus proposition ur Vi''!.
16
De nedsiittningar av frakterna på Oskarshamn, som från Kalmar läns
östra järnvägars sida erbjödes, vore sålunda mycket betydande. Enligt
nuvarande taxeförliållanden tillämpades mellan Oskarshamn och stationer
vid Kalmar läns östra järnvägar, såsom Långemåla, Kråksmåla och Grönskåra,
särskilt beträffande vagnslastgods vida högre avgifter än på Kalmar.
Enligt den erbjudna nya taxan skulle förhållandet omkastas, så att Oskarshamn
finge lägre avgifter än Kalmar. Avgifterna mellan Oskarshamn och
stationer vid Oskarsliamnsbanorna, såsom Ekhult och Fröseke, vore för närvarande
vida lägre än på Kalmar. Häri skulle ingen annan ändring inträda
än att skillnaden minskades. Oskarshamn skulle alltjämt få de avgjort lägre
frakterna. En avsevärd taxesänkning skulle komma till stånd även mellan
Oskarshamn och stationerna vid dess egen bana Buda—Älghult. Taxesänkuingens
storlek varierade i olika förbindelser. I ifrågavarande samtrafik med
Oskarshamn uppginge den beträffande vagnslastgods till 2H å 45 procent.
Motsvarande nedsättningar på Kalmar vore betydligt mindre.
I den sista paragrafen hade slutligen medgivits inrättande av ett skiljemannainstitut,
vilket genom de befogenheter, soln förlänats skiljemännen,
torde få anses medföra full trygghet för att i förbindelsen gjorda åtaganden
icke skola kunna kringgås.
Såsom sammanfattning av vad sålunda förekommit anför Norrman slutligen
:
De förda förhandlingarna hade sålunda resulterat däri,
att ombudet för Kalmar läns östra järnvägar, under förutsättning att
Oskarsliamnsbanorna under särskilt dotterbolag införlivades med dem, ställt
i utsikt en förbindelse, som skulle garantera införande av låga och likformiga
tariffer å samtliga Kalmar läns smalspåriga järnvägar och dessutom giva
Oskarshamnsbanornas nuvarande ägare vederbörligt inflytande beträffande
I»anornas fortsatta ledning,
medan ombuden för Oskarsliamnsbanorna ej endast avböjt det av Kalmarbanan
gjorda erbjudandet utan även underlåtit att framlägga eget förslag
till önskvärd reglering av banornas ömsesidiga fraktförhållanden, därest
Oskarsliamnsbanorna alltjämt förbleve i nuvarande ägares besittning.
Då nu ställning på högre ort skulle tagas till frågan, huruvida avskrivning
borde till förmån för nuvarande ägare av berörda banor medgivas av
större delen av statens fordran eller om åtgärder borde vidtagas för banornas
inrangerande som led i ett större järnvägssystem, torde ett flertal synpunkter
komma i betraktande.
För staten i egenskap av långivare torde de båda lösningarna av frågan
kunna anses likvärdiga. Staten erhölle i båda fallen i det närmaste samma
förmåner. Den enda skillnaden vore, att Oskarshamns stad redan iklätt sig
borgen för fullgörande av vissa låneannuiteter, medan från Kalmar läns
östra järnvägar utfästelse gjordes att ställa en motsvarande säkerhet, som
av riksgäldskontoret kunde godkännas.
För ett avgörande av frågan i enlighet med vad av banornas nuvarande
ägare önskades talade huvudsakligen, att dessa haft att bära stora uppoffringar
för banornas tillkomst och befarade olägenheter för Oskarshamns
stad, därest banornas ledning flyttades till Kalmar. Sistnämnda farhågor
syntes emellertid med hänsyn till från Kalmar läns östra järnvägars sida
gjorda åtaganden föga grundade.
Av största betydelse vore, att det tillfälle, som nu öppnade sig till en
rationell lösning av de invecklade järn vägsförhållandena i Kalmar län, knappast
kunde tänkas återkomma, såvida det nu försuttes. Därest statens fordran
på ifrågavarande järnvägsbolag nedskreves till dessas förmån, så komme nu
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
17
varande ägare att sitta i tryggad besittning av banorna. Härmed fastlåstes
sannolikt för all framtid i Kalmar län ett järnvägssystem med banor, vilka
konkurrerade med varandra örn trafiken på sina hamnstäder, den ena genom
att åsätta höga ö verf örin gsavgif ter vid övergång till annan bana och den
andra genom att sänka sina avgifter oell genom att taga lastautomobiler i
sin tjänst för att undgå den anslutande banans proliibitivt verkande överföringsavgifter.
Det torde icke bliva möjligt att införa en skäligt låg ordinarie
taxa, utan taxeväsendet särskilt i samtrafik torde, till skada för näringslivets
fria och obehindrade växt, komma att alltjämt bygga på principen av
synnerligt höga överföringsavgifter, med nedsättningar när man så funne
lämpligt. Banornas driftkostnader komme slutligen att hållas uppe vid ett
högre totalbelopp än som vid samförvaltning bleve nödvändigt.
För ett avgörande av frågan i enlighet med föreliggande förslag från
Kalmar läns östra järnvägars sida syntes främst tala, att härigenom enhetliga
och relativt låga tariffer skulle komma till användning inom Kalmar
läns smalspåriga järnvägsnät, särskilt beträffande de betydelsefulla transporterna
från och till hamnarna. Ur trafikanternas synpunkt, som väl torde få
anses som den viktigaste, borde således järnvägarnas sammanslagning med
Kalmar läns östra järnvägar framstå som synnerligen önskvärd.
Man hade ur järn vägsekonomisk synpunkt ansett sig kunna medgiva sådana
taxesänkningar, enär dels vissa förenklingar och besparingar uppnåddes,
om driften enhetliggjordes, och dels en väsentlig trafikökning kunde förväntas,
örn taxan bleve enhetlig och låg. Man hade slutligen genom vissa
liberala medgivanden frivilligt uppställt till synes fullt betryggande garantier,
att Oskarshamns stads och övriga nuvarande aktieägares intressen skulle
bliva även framdeles väl tillgodosedda.
Norrman framhåller, att ett antagande av det från Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag
gjorda erbjudandet sålunda skulle medföra mycket betydelsefulla
fördelar för Kalmar län.
Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra med anledning av byråchefen Norrmans
redogörelse följande:
Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags styrelse har vid sammanträde den
19 november 1929 förklarat sig villig att träffa uppgörelse med staten angående
Oskarshamnsbanorna i enlighet med förenämnda, av bolagets ombud
gjorda erbjudande.
Ombuden för de två Oskarshamnsbolagen hava åter ansett sig ej kunna
medgiva, att ledningen av de båda järnvägarna överflyttades till Kalmar, och
ej heller funnit sig kunna göra några utfästelser beträffande reglering och
eventuell nedsättning av nuvarande godstariffer. Såsom skäl härför anfördes,
att en dylik taxenedsättning skulle medföra så stor minskning av banornas
trafikinkomster, att densamma ej kunde bäras av deras ägare. I en till fullmäktige
ingiven skrivelse av den 13 oktober 1929 hänvisade ombuden vidare
till ett av Oskarshamnsbanornas trafikchef avgivet utlåtande, vari uttalades
bland annat, att från dessa banors sida största möjliga tillmötesgående visats,
när det gällt att ordna frakterna i samtrafik med Kalmarbanorna, i följd
varav något gemensamt avtal icke vore nödigt. Ombuden hemställde tillika
i sagda skrivelse, att det ursprungligen uppgjorda förslaget till ordnande av
Oskarshamnsjärnvägarnas skuldfråga måtte bliva definitivt fastställt. Skulle
emellertid riksgäldskontoret, anförde ombuden vidare, av någon anledning
icke nu vilja framföra frågan till slutgiltigt avgörande, funne järn vägsförvaltningarna
sig böra hemställa, att järnvägarna måtte få fortsätta sin verksamhet
under tre till fem år framåt.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 129 höft. (Nr 162.j
449 30 2
18
Kungl. Majus proposition nr 162.
Fullmäktige anföra, att då fullmäktige funnit det vanskligt att på grundval
av den sålunda förebragta utredningen taga ställning till frågan, örn
vilket av de båda i ekonomiskt avseende för staten likvärdiga anbuden från
Oskarshamn och Kalmar borde förordas till antagande, fullmäktige genom
chefens för kommunikationsdepartementet medverkan erhållit yttranden i
ärendet från länsstyrelsen i Kalmar län och de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillsatta s. k. järnvägsfusionssakkunniga.
Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnat yttranden av vederbörande trafikanter
och övriga intresserade samt för egen del anfört:
I det yttrande, länsstyrelsen den 23 augusti år 1929 avgivit över järnvägsekonomisakkunnigas
betänkande angående vissa ekonomiska spörsmål rörande
de enskilda järnvägarna, har länsstyrelsen framhållit den betydande
inbesparing i administrationskostnader, som kunde åstadkommas genom sammanslutning
av flere mindre eller svagare järnvägar till större enheter, och
uttalat sig för att sådan sammanslutning komme att omfatta största möjliga
antal smärre enskilda järnvägar.
I anslutning till denna princip skulle det enligt länsstyrelsens förmenande
också varit ur alla synpunkter lämpligast, örn, i samband med ordnandet av
förenämnda järnvägsaktiebolags skuldförhållanden till staten, en utredning
skett örn sammanslagning av alla de i södra delen av Kalmar län och angränsande
delar av närliggande län befintliga smalspåriga järnvägars förvaltningar.
Särskilt synes det länsstyrelsen, som örn en sådan utredning i det
nu föreliggande fallet åtminstone bort omfatta en sammanslagning av Oskarshamn
sjärn vägarna jämväl med Östra Yärends järnväg, som trafikerar fortsättningen
av järnvägslinjen från Älghult åt Växjö, genom vilken järnvägslinje
en rak förbindelse erhållits från sistnämnda stad till kusten. Länsstyrelsen
är därför av den uppfattningen att, innan den föreliggande frågan slutligen
prövas, en dylik utredning bör äga rum.
Därest emellertid ärendet anses böra i befintligt skick avgöras, har länsstyrelsen
för sin del ej något att erinra mot att regleringen av de ifrågavarande
järnvägsbolagens förbindelser till staten ordnas enligt den av sakkunniga
uppgjorda plan, som synes för bolagen synnerligen förmånlig, samt
att ansvarigheten för sagda förbindelser med den av Oskarshamns stad utfästa
garantien övertages av ett genom sammanslagning av Huda—Finsjö—
Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag bildat, reorganiserat
bolag enligt det av nämnda sakkunniga ursprungligen uppgjorda förslag.
Beträffande det av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag senare avgivna
anbud att genom ett för ändamålet bildat dotterbolag övertaga järnvägarna
synas några vägande skäl för en sådan anordning ej förebragts. Enligt vad
länsstyrelsen under hand inhämtat föreligger från sistnämnda järnvägsbolags
sida ej heller något större intresse för ett dylikt övertagande, utan lärer
huvudskälet vara, att likformighet i frakttarifferna härigenom lättare skulle
åvägabringas, en fråga som emellertid torde kunna utan större svårigheter
på annat sätt ordnas.
Då, såsom riksgäldskontoret anfört, de avgivna anbuden äro från statens
synpunkt i ekonomiskt avseende likvärdiga och i betraktande av de enhälliga
protester mot det av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag framförda
förslag, som från ortsbefolkningens sida till länsstyrelsen ingivits, anser länsstyrelsen
för den skull, att en sammanslagning av järnvägarna icke, åtminstone
för närvarande, bör mot Oskarshamnsbolagens bestridande genomföras.
Frågan örn en dylik sammanslagning bör däremot lämpligen, på sätt
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
nyss anförts, upptagas till förnyad prövning i samband med en blivande
mera allsidig utredning örn sammanslutning mellan de enskilda smalspåriga
järnvägarna i södra Kalmar län.
Järnvägsfusionssalckunniga anföra följande:
De sakkunniga, som under förevarande förhållanden icke hava något att
erinra mot riksgäldsfullmäktiges förslag till nedskrivning av statslånen, hava
vid remissens besvarande ansett sig i första hand böra upptaga de föreliggande
alternativa förslagen till bedömande ur fusionssynpunkt. De sakkunniga
hava för frågans närmare belysande haft ett sammanträde med styrelserna
för de båda Oskarshamnsbolagen, varvid närvoro jämväl representanter
för Oskarshamns stad, varjämte de sakkunniga föranstaltat örn sammanträffande
i Stockholm med verkställande direktören för Kalmar läns östra
järnvägsaktiebolag, J. A. Hansson.
Innan de sakkunniga närmare ingå på det föreliggande spörsmålet, torde
det vara nödvändigt att något beröra hittills rådande förhållanden inom
Oskarshamns- och Kalmarbanornas trafikområden.
Genom det sätt, på vilket de båda smalspåriga järn vägssystemen utbyggts,
hava deras naturliga, av andra järnvägar dessutom snävt begränsade trafikområden
kommit att överkorsa och delvis täcka varandra, varigenom redan
från början kommit att inom dessa bedrivas en med åren allt intensivare
konkurrens i syfte att i möjligaste mån leda gods till det egna trafikområdet
och till den egna hamnen. Medlen för att vinna dessa syften hava, såsom
av byråchefen Norrman i hans utredning för riksgäldsfullmäktiges räkning
närmare utvecklats, varit att införa höga överföringsavgifter vid övergång
till motpartens banor och därigenom skapa en för ett fritt val av transportväg
hindrande tariffbarriär samt att genom sänkta avgifter å egna banor och
genom anlitandet av automobil er in på motpartens trafikområde söka för
egen del neutralisera tariffbarriärens verkningar. Det nödläge, i vilket Oskarshamnsbanorna
sedan några år befinner sig och som, örn ej hjälp lämnas,
nödvändiggör företagens snara trädande i likvidation, måste säkerligen tillskrivas,
förutom den alltjämt stegrade konkurrensen med den direkta automobiltrafiken,
även den konkurrens, som inom trafikområdet måste bedrivas
med andra, nära liggande och korsande järnvägsföretag. Det nu föreliggande
problemet måste framförallt ses mot denna bakgrund för att kunna rätt bedömas.
Det torde vara nödvändigt att i detta sammanhang även bilda sig en uppfattning
örn huru framtiden kommer att gestalta sig, och det synes då, vad
det nva Oskarshamnsbolaget beträffar, vara otvivelaktigt, att bolaget kommer
att tyngas av allt större och större skuld.
Utgår man från 1928 års ekonomiska resultat, sådant detta angivits i
byråchefen Norrmans skrivelse den 6 november 1929, ställer sig framtiden
för Oskarshamnsbanorna sålunda:
Kronor.
Driftöverskott i runt tal..................................................................... + 6,500
Annuitet efter föreslagen avskrivning av statsskulden, 5 % å 350,000
kronor .............................................................................................. —- 17,500
Avsättning till förnyelsefond, beräknad enligt i statens järnvägar
använd genomsnittsberäkning till 0.7 5 % å bana med byggnader,
4,300,000 kronor................................................................................. •— 32,500
3 % å rullande materiel, 650,000 kronor.......................................... — 19,500
Summa årlig förlust 63,000
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Om 5 % ränta skulle räknas å 525,000 kronor statslån, komme det årliga
förlustbeloppet att ökas med 8,750 kronor eller till 71,750 kronor.
Någon förhoppning, att driftöverskottet skall ökas, lärer man med tanke på
dels trafikområdets små möjligheter till trafikutveckling och dels automobiltrafikens
alltjämt fortgående snabba utveckling icke kunna hysa; sannolikt
går utvecklingen i motsatt riktning. Till järnvägsstyrelsen inkomna rapporter
för tiden januari—september 1929 utvisa, att de båda banornas bruttoinkomster
under berörda tid varit väsentligt mindre än under motsvarande tid
år 1928, medan de sammanlagda utgifterna ökats mot föregående år. Sannolikt
torde de komma att än ytterligare ökas, bl. a. med hänsyn därtill att
då särskilt banan Ruda—Alghultsby färdigställts så sent som år 1923, underhållskostnaderna
ännu icke börjat göra sig gällande på samma sätt som å
äldre banor. Behovet av nödvändiga avsättningar till förnyelsefond bör
icke för framtiden räknas bliva mindre än nyss angivits. Räntor å statslånet
synes bolaget icke kunna gälda och kapitalskulden till staten kan sannolikt
icke avvecklas. De fristående Oskarshamnsbanorna, från början svaga
och säkerligen i framtiden utsatta för ännu skarpare konkurrens än hittills,
komme således utan tvivel att allt mer och mer tyngas av årliga förluster
och så småningom, trots nu ifrågasatta avskrivningar, drivas till likvidation,
därest ej tillskott av medel sker.
De medel, som erbjuda sig att för Oskarshamnsbanorna möjliggöra driftens
upprätthållande, måste under angivna förhållanden sökas i ytterligare driftbesparingar,
avskärande såvitt möjligt av osund konkurrens mellan järnvägsföretagen
samt i åtgärder för trafikens naturliga ökning.
Vad då först angår driftbesparingarna, så hava de sakkunniga på grund
av den korta tid, som stått till deras förfogande, icke kunnat i detta hänseende
verkställa några mera ingående undersökningar. Genom att personligen
besiktiga järnvägsföretagen och taga del av deras trafikorganisation
hava dock de sakkunniga kunnat övertyga sig örn, att Oskarshamnsbanorna
äro erkännansvärt sparsamt och omtänksamt skötta, och att några större, i
siffror uttryck! lara besparingar icke lära vara att förvänta inom ramen av
nuvarande trafikföretag. En påtaglig vinst på detta område synes kunna
ernås endast genom en sådan fusion av banorna, att de i driftshänseende
sammanföras med ett större järnvägsföretag. Trafikchefsbefattningen i Oskarshamn
skulle härigenom kunna indragas, varigenom lära besparas omkring
6,000 kronor. Sannolikt torde också den obetydliga verkstaden därstädes
kunna nedläggas, vilket synes representera en besparing av omkring 9,000
kronor. Aven örn detta förslagsvis beräknade belopp av 15,000 kronor icke
utgör någon stor besparingssiffra, bör det dock ifråga örn banor, som överhuvud
taget röra sig med små inkomst- och utgiftssiffror samt med liten
marginal dem emellan, icke kunna lämnas obeaktat. Och härtill kommer,
att en sammanslagning av flera smärre banor alltid lämnar tillfälle till bättre
utnyttjande av personal, materiel, förråd m. m., till fördelaktigare inköp av
förnödenheter ävensom till förenkling i arbete, kontroll o. s. v., vilket allt
medför besparingar, även örn de icke kunna på förhand beräknas.
Yad vidare den osunda konkurrens, som för närvarande tär på banornas
ekonomi, angår, så lärer densamma icke kunna undvikas, utan att nuvarande
system effektivt brytes. Först genom den nuvarande tariffspärrens borttagande
samt dess ersättande med en tarifföverenskommelse i huvudsaklig enlighet
med det av byråchefen Norrman utarbetade förslaget kan en sådan
stadga och fasthet i tariffhänseende vinnas inom detta splittrade trafikområde,
att anledningarna till en fortsatt, osund tariffstrid undanröjas.
Det är de sakkunnigas mening, att på denna väg och genom de ökade
transportmöjligheter, som därigenom beredas, även skapas de bästa förut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
21
sättningarna för den ökade rörelse oell trafik, som är nödvändig, om ej
Oskarsliamnsbanorna förr eller senare måste nedläggas. De sakkunniga hänvisa
i detta senare avseende till byråchefen Norrmans skrivelse till riksgäldsfullmäktige
den 6 november 1929, som tydligen utvisar, vilken tunga
trafiken mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna för närvarande har att
bära i form av extra pålägg utöver den normala samtrafikstaxan och hur
betydande de lättnader iiro, som genom den av Kalmarbanorna erbjudna
tariffregleringen beredas trafikanterna.
Mot vad de sakkunniga här anfört angående fördelarna ur den allmänna
samfärdselns synpunkt av en reglering av förhållandet i tariffhänseende
mellan de båda järn vägsgrupper na hava vissa erinringar gjorts. Från Oskarshamnsbanorna
har sålunda framhållits, att nedsättningar redan nu beviljas
i sådan omfattning, att den tariffspärr, som anordnats för att hindra den
ena banan från att inkomma på vad den andra anser vara sitt speciella trafikområde,
icke skulle vara av praktisk betydelse, Häremot talar emellertid
den påfallande omsorgen att behålla spärren oförminskad. Sannolikt är
också, att denna spärr brytes, då det gäller större sändningar och då båda
banorna hotas av biltrafiken, men att den med full verkan bibehålies, där
så utan fara kan ske, framför allt således för smärre sändningar, vilkas avsändare
icke komma sig för att begära nedsättning och för vilkas stora
mångfald det icke heller ur praktisk synpunkt låter sig göra att bevilja dylik.
Följden blir, att de större försändarna i många fall, men ingalunda med
den säkerhet, som en tariffreglering skulle medföra, kunna ernå nedsättningar.
medan småtrafikanterna överhuvudtaget icke kunna undandraga sig
de dyrare frakterna, till men för trafiken i dess helhet.
Det har vidare särskilt från trafikanthåll erinrats, att tariffstriden mellan
tvenne konkurrerande järnvägsföretag innebär en säkrare garanti för låga
frakter än en för båda banorna gemensam tarifföverenskommelse samt att
risk måste föreligga för att de avsevärda nedsättningar, som nu erbjudas,
måhända ej framdeles skola stå att ernå. Emot detta, vid ifrågasatta fusioner
ofta framförda betraktelsesätt vilja de sakkunniga erinra, att en konkurrens,
som drives utöver vad företagen ekonomiskt kunna bära, ej i längden kan
vara i trafikanternas eget intresse. En förlustbringande transportrörelse kan
ej i längden upprätthållas utan måste förr eller senare nedläggas. Den dagliga
erfarenheten på järnvägarnas område lärer även visa, att numera någon
inbördes järn vägskonkurrens ingalunda är nödvändig för att skapa garanti
för skäliga järnvägsfrakter. Automobiltrafiken med dess allt större och
större konkurrensmöjligheter utgör säkerligen en tillräcklig borgen för att
skäliga taxor och rimliga nedsättningar skola bliva tillgängliga för trafikanterna.
För trafikbehovet inom Kalmar län, särskilt den del, som utgör Kalmaroch
Oskarshamnsbanornas egentliga trafikområde, bör således den ifrågasatta
tariffregleringen medföra verkliga fördelar och därmed också trafikökning.
De sakkunniga framhålla, att av det anförda franninge, att det icke torde
vara möjligt att för de båda Oskarshamnsbanorna ernå en för längre tid
framåt ekonomiskt tryggad drift utan samarbete med de nu konkurrerande
Kalmarbanorna. En reglering av Oskarshamnsbanornas skuldförhållande
till staten i enlighet med det från dessa banor lämnade erbjudandet utgjorde
därför ej heller, enligt de sakkunnas mening, annat än en tillfällig lösning
av det föreliggande spörsmålet. Några nya eller betryggande förutsättningar
22
Kungl. Majus proposition nr 162.
för trafikföretagens ekonomiska bestånd skapades härigenom uppenbarligen
icke. De sakkunniga fortsätta härefter:
Eli möjlighet i denna riktning öppnas däremot genom ett samarbete med
Kalmarbanorna. Då av skäl, som ej nu torde behöva närmare utvecklas, en
fullständig fusion mellan de båda bangrupperna icke kan för det närvarande
ifrågasättas, synes en överenskommelse angående gemensam drift och gemensam
tariffreglering nu vara deli lämpligaste lösningen. Det synes naturligt,
att en sådan överenskommelse skulle kunna ernås, även örn Oskarshamnsbanorna
kvarbleve i sina nuvarande ägares händer, och förslag härom har ju
även, enligt vad handlingarna utvisa, på ett förberedande stadium dryftats,
men tanken härpå har emellertid från Oskarshamns sida bestämt avvisats.
De sakkunniga hava kunnat konstatera, att någon ändring i denna uppfattning
icke inträtt, tinder dessa förhållanden framstår det av Kalmarbanorna
gjorda erbjudandet att genom Oskarsliamnsbanornas övertagande själva ikläda
sig den ekonomiska risken för tariffregleringens genomförande såsom den
enda möjliga väg, på vilken nu en godtagbar lösning av frågan kail ernås.
Krån Oskarsliamnshåll har framhållits, att en lösning i förut förordad
riktning måste anses vara för staden och dess intressen otillfredsställande.
Då det emellertid synes synnerligen angeläget, att så vitt möjligt ett samförstånd
i denna fråga ernås, så vilja de sakkunniga här nied några ord
söka bemöta de erinringar, som framkommit mot förslaget.
Det har sålunda från Oskarshamnsintressets sida, d. v. s. från Oskarshamn
och de övriga kommuner, som finansierat de nuvarande Oskarshamnsbanorna,
upprepade gånger framhållits, att banorna borde få stanna i Oskarshamnsintressenternas
hand därför, att från dessas sida redan förut tillskjutits
så stort kapi tal och gjorts så stora förluster. Denna invändning,
ur viss synpunkt begriplig, lärer dock, enligt de sakkunnigas mening, icke
kunna tillmätas någon verklig betydelse. Vöre det så, att utsikt funnes för
Oskars hamnsintressenterna att återfå åtminstone någon del av vad som hittill
gått förlorat, borde det givetvis vara angeläget att understödja dessas
strävan att behålla äganderätten till banorna. Men som förut visats är det
lika uteslutet för dessa intressenter att återfå någon del av det av dem tillskjutna
kapitalet, som det är för staten att återfå någon del av det kapital,
som enligt det nu föreliggande förslaget förutsattes skola helt avskrivas. Då
dessutom ingen utsikt finnes, att driften å de fristående Oskarshamnsbanorna
skulle täcka driftkostnaderna, örn däri inräknas räntor och nödvändiga avsättningar
till förnyelsefond, torde det vara tydligt, att banornas kvarblivande
i Oskarshamnsintressets händer skulle för dessa vara liktydigt med
att kasta goda pengar efter dåliga. En sammanslagning med Kalmarbanorna
skulle däremot befria Oskarshamn och övriga vid Oskarshamnsbanorna bundna
kommuner från varje dylikt bekymmer för framtiden, medan kommunerna
ju dock fortfarande skulle ha förmånen av banornas tillvaro samt av deras
förmåga att skapa ny odling och utveckla handel och industri inom de
bygder, som de beröra. Genom de efter tariffregleringen för en större allmänhet
sänkta trafikavgifterna skulle banornas betydelse i detta hänseende
avsevärt ökas. Banorna skulle för framtiden stödjas av ett järnvägsbolag
med tillfredsställande ekonomi, och frakterna skulle t. o. m. i vissa fall, där
de nu liro högre till Oskarshamn än till Kalmar, bliva lägre till Oskarshamn
än till Kalmar. Industri och näringar utefter banorna skulle överhuvudtaget
få ett mera utsträckt avsättningsområde än för närvarande.
Från Oskarshamns sida har vidare ifrågasatts, huruvida icke vid en sammanslagning
med Kalmarbanorna fara förelåge, att dessa i staden Kalmars
jämte omkringliggande bygds intressen skulle begagna sig av sin makt över
23
Kungl. Maj:ts -proposition nr 162.
Oskarshamnsbanorna till att genom en kraftig nedsättningspolitik draga till
sig trafik, vars naturliga begynnelse- eller slutpunkt eljest skulle vara Oskarshamn,
och således förrycka "de naturliga handels- och omsättningsområdena.
Denna invändning Ilar redan bemötts av byråchefen Norrman i förut omförmälda
förslag till förbindelse av Kalmars läns östra järnvägsbolag. I
§ (3 av förslaget hava införts regler och bestämmelser, avsedda att tillförsäkra
Oskarshamns och Kalmars trafikanter lika gynnsam behandling i avseende
å fraktsättningen från och till de trafikområden, som nu äro föremål
för den förödande konkurrensen mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna.
Bvråchefen Norrman har närmare utvecklat innebörden av dessa bestämmelser.
Enligt § 7 av samma förbindelse skulle dessutom till skiljemäns
avgörande överlämnas uppkommande tvister angående tolkningen eller tilllämpningen
av förbindelsen ifråga. Det lärer väl under dessa förhållanden
ej kunna ifrågasättas annat än att en fullt reciprok tariffpolitik skulle upprätthållas
inom det gemensamma trafikområdet.
I övrigt anse sig de sakkunniga böra fästa uppmärksamheten därå, att
betydelsen av en eventuell trafikavledning synes i Oskarshamn vara överskattad.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde av den sammanlagda
godsmängd, som banorna tillföra Oskarshamns stad, endast en ringa del
vara avsedd för förbrukning i Oskarshamn, under det att den övervägande
delen av godstrafiken är avsedd för vidare befordran sjöledes. Denna senare
godsmängd utgör emellertid endast cirka 7 % av hamnens årliga omslutning.
Den övriga hamntrafiken utgöres av gods, som transporteras å Nässjö—
Oskarshamns järnväg, ävensom av gods, avsett för Oskarshamns lokala industrier
och förbrukning. En säkerhet mot trafikavledning ligger för övrigt
däri, att Oskarshamns hamn erbjuder trafikanterna större förmåner, särskilt
därigenom att den är isfri under vida längre del av året än Kalmar hamn.
Angående Oskarshamnsbanornas ställning inom den gemensamma driftförvaltningen
vilja de sakkunniga slutligen erinra, att det för banornas förvaltning
avsedda bolaget, Östra Smålands järnvägsbolag, skulle inom fusionen
erhålla samma självständiga ställning som Kalmar läns östra järnvägsbolag
samt de övriga järnvägsbolag, som redan äro på likartat sätt anslutna till
detta. Vartdera bolagets styrelse skulle ombesörja driften å sina linjer och
utöva de funktioner, som tillkomma styrelsen för ett driftbolag, öemensamheten
skulle bestå däri, att samtliga bolagen skulle lia samma verkställande
direktör, kontrollkontor samt i möjligaste män samma befäl och för
driften erforderliga anordningar. Verkställande direktören skulle i förhållande
till Östra Smålandsbolaget i sin verksamhet vara bunden inom samma gränslinjer
som i Kalmar läns östra järnvägsbolag. I fraktnedsättningsfrågor skulle
han äga samma bemyndigande som i Kalmar läns östra järnvägsbolag att
inom vissa gränser bevilja lämpliga och nödiga nedsättningar. Uppstode
fråga örn nedsättningar utöver dessa gränser, vore han skyldig att föredraga
frågan för respektive styrelser. Vartdera bolagets styrelse ägde samma rätt
att granska och infordra förklaring över hans åtgöranden.
De sakkunniga vilja i detta sammanhang beträffande det i § 7 omförmälda
skilj edom sin sti tu tet erinra, att detsamma vore avsett att vara permanent
och att Oskarshamnsintressets skiljeman sålunda skall äga rätt att när
som helst erhålla upplysning örn viss åtgärd, som han, vare sig av eget
initiativ eller efter anmodan av trafikanter eller andra intresserade, kunde
finna sig vilja lia närmare klargjord.
Under nyss angivna förhållanden synes det de sakkunniga, som örn representanternas
för Oskarshamnsintresset farhågor för att den av Kalmarbanorna
föreslagna fusionen skulle utsätta Oskarshamn för att till Kalmars
förmån berövas sitt uppland utefter Oskarshamnsbanorna skulle sakna på
-
24
Kungl. Majus proposition nr 162.
taglig grund. Mot själva avgiftsreglerna enligt de i § (i angivna linjerna
lära inga vägande anmärkningar kunna göras. De två styrelseledamöterna
i Ostra Smålands järnvägsbolags styrelse komma icke att sakna reellt inflytande.
De. skulle ifråga örn Oskarshamns järnvägars trafik komma att ha
samma ställning som styrelseledamöterna i Kalmar läns östra järnvägsbolags
styrelse i förhållande till detta bolags trafik. Givetvis kunna de icke behärska
majoriteten inom styrelsen, vilket väl ej heller lärer kunna ifrågasättas,
enär Oskarshamnsintressenterna ej längre skola bära det ekonomiska
ansvaret för banorna, men de skola dock äga göra sitt inflytande gällande
i fråga örn sättet för driftens handhavande, de kunna utöva samma kontroll
som ledamöterna i Kalmar läns östra järnvägsbolag, de äga rätt och möjlighet
att följa med handhavandet av driften och de kunna slutligen, örn de
anse, att de i förbindelsen givna utfästelserna åsidosättas, hos Oskarshamnsintressets
skiljeman göra anmälan härom för den åtgärd denne kan finna
lämplig.
Det förefaller de sakkunniga, som örn härmed Oskarshamnsintresset skulle
i stort vara så väl tillgodosett och tillvarataget, som vid en fusion överhuvud
taget är möjligt. Längre gående ingrepp i den gemensamma ledningens
befogenhet skulle riskera att leda till ett omöjliggörande av de
snabba avgöranden, som järnvägsdrift alltid kräver och som särskilt äro av
nöden i den för konkurrens utsatta ställning, vari järnvägarna numera befinna
sig.
Vid granskningen av det uppgjorda förslaget till överenskommelse hava
de sakkunniga funnit ett par punkter, på vilka ett förtydligande och en förbättring
för Oskarshamnsintresset synas befogade. Vid de förhandlingar,
som fördes vid de sakkunnigas sammanträffande med Oskarshamnsintressets
målsmän,, omnämndes således några ur jämställighetssynpunkt anmärkningsvärda
olikheter i Kalmar läns östra järnvägars persontariffbildning. Med
anledning härav anse de sakkunniga sig böra föreslå, att den likställighet
i avgiftshänseende, som i förbindelseförslagets § 6 utlovats i avseende å
fraktgodstrafik, skall gälla även i avseende å persontrafik. Likaså föreslå
de sakkunniga, att bestämmelsen i § 6 skall äga giltighet även för annan
godstrafik än fraktgodstrafik, d. v. s. för paket, ilgods, lik och levande djur.
Tiden har givetvis ej medgivit att närmare undersöka möjligheterna för att
få dessa och eventuellt andra befogade kompletteringar av det föreliggande
erbjudandet genomförda, men de sakkunniga hava dock anledning förmoda,
att härutinnan några svårigheter ej skola yppas.
Ehuru det måhända ej ligger helt inom ramen för de sakkunnigas yttrande
i den föreliggande frågan, vilja de sakkunniga dock med avseende på
frågan örn säkerheten för de efter avskrivningen resterande statslånen erinra,
att för båda erbjudandena gäller, att av riksgäldskontoret godkännbar säkerhet
ställes för det större lånet å 350,000 kronor. Med avseende på det
mindre lånet, å 175,000 kronor, liksom måhända även med avseende på eventuella
framtida krav på ytterligare avskrivning å statens fordran, föreligger
dock den skillnaden, att enligt Oskarshamnserbjudandet vissa skulder till
Oskarshamns stad samt Fliseryds och andra kommuner skulle alltjämt tynga
banorna, vilket ej blir fallet, örn Kalmarförslaget realiseras.
Slutligen vilja de sakkunniga icke underlåta att framhålla, att Oskarshamnsintressets
representanter livligt framhållit önskvärdheten av en fusion
mellan nu ifrågavarande Oskarshamnsbanor och Östra Värends järnväg, vilken
ju bildar en direkt fortsättning å linjen Oskarshamn—Älghultsby och vilkens
ekonomiska svårigheter också lära vara föremål för riksgäldsfullmäktiges
övervägande. För en sådan fusion vore enligt nämnda representanters
åsikt de naturliga förutsättningarna större än för en fusion med Kalmar
-
25
Kungl. JIaj:ts proposition nr 162.
banorna. De sakkunniga vilja gärna framhålla, att ur järnvägsfusionssynpunkt
det vore lyckligt, om man kunde under gemensam ledning sammanslå
än flere järnvägar än de nu omliandlade Oskarshamns- och Kalmarbanorna.
En fusion endast mellan Oskarshamnsbanorna och Östra Yärends
järnväg synes emellertid de sakkunniga icke kunna leda till någon nämnvärd
förbättring av dessa banors ekonomi. Då dessutom frågan örn Östra
"\ arends järnväg ännu ej av riksgäldsfullmäktige upptagits till slutlig behandling,
så vilja de sakkunniga, utan att därmed underskatta önskvärdheten
av denna frågas snara lösning, dock uttala, att en hopkoppling nu av
frågan örn Östra Värends järnväg med frågan örn O skarshamn sbanornas
ställning . till Kalmarbanorna ej synes nödig och måhända skulle äventyra
den lösning av den senare frågan, som de sakkunniga anse lämplig och
lycklig. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat lärer nämligen ej
kunna påräknas, att Kalmarbanornas erbjudande kvarstår, örn frågans avgörande
skulle uppskjutas. Frågan örn Kalmar läns östra järnvägars förhållande
till den sig allt mer och mer utvecklande biltrafiken synes från detta
håll anses kräva en snabb lösning antingen genom godkännande av den
föreslagna fusionen eller genom i annat fall nödiga åtgärder av annat slag.
De sakkunniga vilja tillägga, att därest de få tillfälle att fortsätta sin allmänna
utredning örn förutsättningarna för järn vägsfusion er, de givetvis
komma att upptaga frågan örn större fusioner av järnvägar i östra Sverige
och därmed även frågan örn Östra Yärends järnväg.
De sakkunniga anse sig till sist böra framhålla, att det ur deras synpunkt
varit lyckligt, örn den nu föreslagna fusionen kunnat göras fastare än vad
nu avsetts och av de sakkunniga tillstyrkts. Yisserligen skulle genom realiserandet
av Kalmarbanornas erbjudande ett i hög grad önskvärt samarbete i
drifts- och tariffhänseende mellan de fem smalspåriga järn vägsenheterna,
Kalmar läns östra järnvägar, Mönsterås nya järnvägsaktiebolag, Kalmar—
Torsås järnvägsaktiebolag, Ljungbyholm—Karlslunda järnväg och Oskarshamnsbanorna
(Östra Smålands järnväg) ernås, men ett bibehållande av icke
mindre än fem olika bolag borde dock icke vara nödvändigt för en tillfredsställande
skötsel av driften å järnvägslinjer av tillhopa icke större omfång
än varom här är fråga. Större besparingar skulle ock kunna göras vid en
intimare fusion. Tiden har emellertid icke medgivit några undersökningar,
örn möjligheter i den vägen finnas. A andra sidan lärer icke den fusion av
mera löslig art, varom nu fråga är, utesluta framtida försök att åstadkomma
en fastare och större sammanslutning.
Såsom en sammanfattning av vad nu anförts framhålla järnvägsfusionssakkunniga,
att ifrågavarande banors överlämnande till ett nytt bolag enligt
Oskarskamnsbanornas erbjudande med säkerhet inom kort skulle komma att
leda till ett nytt ekonomiskt sammanbrott, att denna plan, ehuru fullt förklarlig
och rimlig, så länge icke en förmånligare utväg kunde skönjas, likväl
måste anses underlägsen Kalmarbanornas erbjudande, och att goda skäl
funnes för ett antagande, att banornas fortsatta ekonomiska existens därigenom
komme att bättre tryggas.
Yid nu anförda förhållande anse sig järnvägsfusionssakkunniga också
böra förorda, att ordnandet av Huda—Oskarshamns- och Huda—Älghultsbanornas
framtida ekonomiska ställning måtte såvitt möjligt ske i enlighet
med de riktlinjer, som framgå av det av byråchefen Norrman upprättade
förslaget till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, med de
kompletteringar, som av de sakkunniga föreslagits och som i övrigt efter en
26
Kungl. Majus proposition nr 162.
närmare granskning kunna befinnas lämpliga och erforderliga för åstadkommande
av fullt tydliga uttryck för såväl Kalmar läns östra som Ostra
Smålands järnvägsaktiebolags inbördes rättigheter och skyldigheter.
För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret följande:
Statens fordran den 31 december 1929 för de till Ruda—Finsjö—Oskarshamns
och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag utlämnade lånen från allmänna
järn vägslånefonden framgår av följande sammanställningar:
Icke förfallen
skuld.
Förfallen
skuld.
Summa
kronor.
Ruda Finsjö—Oskarshamns
järnvägsaktiebolag.
Kapital ...................................................
407,490
97
75,809
03
483,300
—
Ränta ....................................................
4,533
34
422,500
39
427,033
73
Overränta................................................
—
—
186,900
04
186,900
04
Anståndsränta......................................
43.416
45
—
—
43,416
45
Summa kronor
455,440
76
685,209
46
1,140,650
22
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.
Lån nr 1 av år 1919:
Kapital ...............................................
1,498,708
24
26.291
76
1,525.000
—
Ränta...................................................
24,770
32
417,067
97
441,838
29
Overränta.............................................
—
—
62,381
21
62,381
21
Anståndsränta.......................................
189,715
62
—
—
189,715
62
Kronor
1,713,194
18
505,740
94
2,218,935
12
Lån nr 2 av år 1924:
Kapital ................................................
221.175
36
2,824
64
224.000
—
Ränta...................................................
4.577
10
33,463
36
38.040
46
Överränta.............................................
—
2,821
90
2,821
90
Kronor
225,752
46
39,109
90
264.862
36
Summa kronor
1,938,946
64
544,850
84
2,483,797
48
Såsom sammanställningarna utvisa, uppgick ifrågavarande två järnvägsbolags
sammanlagda kapitalskuld till riksgäldskontoret den 31 december 1929
till 2,232,300 kronor och hela skulden med inberäknande av ränta, överränta
och anståndsränta till inalles ej mindre än 3,624,447 kronor 70 öre.
En nedskrivning av skulden till det av utredningsmännen föreslagna beloppet
525,000 kronor med säkerhet för förräntning och amortering av
350.000 kronor skulle medföra en omedelbar kapitalförlust av omkring
1.700.000 kronor och således innebära en mycket stor eftergift från statens
sida. I betraktande av de båda järnvägsbolagens synnerligen svaga ekonomiska
ställning och det allt sämre resultatet av järnvägsdriften kan emellertid
någon för staten förmånligare reglering av bolagens skuldförhållande
säkerligen ej påräknas. Utan att en reglering kommer till stånd, synas inga
som helst utsikter finnas för att staten skall återfå ens en ringa del av de
utlånade medlen.
Såsom ovan nämnts, voro fullmäktige i januari 1929 beredda att tillstyrka
det förslag örn skuldreglering med borgen av Oskarshamns stad, som då
förelåg. Genom den ytterligare utredning, som därefter skett, och det anbud,
som därunder avgivits av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, har emellertid
frågan örn Oskarshamnsbanornas framtid kommit i ett annat läge. Nyss
-
Kungl. Majus proposition nr 162.
27
nämnda bolag är ägare av järnvägen mellan Kalmar oell Berga samt innebar
enligt uppgift i byråchefen Norrmans utredning aktiemajoriteten i Mönsterås
nya järnvägsaktiebolag oell tillsammans med Kalmar stad röstövervikt i
Kalmar—Torsås järnvägsaktiebolag, som i sin tur innehar aktiemajoriteten i
Ljungbyholm—Karlslunda järnvägsaktiebolag. Sistnämnda tre bolags järnvägar
trafikeras i samband med Kalmar—Berga järnväg nied gemensam .administration,
reparationsverkstad och förråd samt gemensamt utnyttjande av
rullande materiel.
Olägenheterna för vederbörande järnvägsbolag av den nuvarande frakt
konkurrensen mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna äro uppenbara. Då
från Oskarshamnshåll tanken på en tarifföverenskommelse mellan järnvägarna
bestämt avvisats, kunna dessa olägenheter ej avlägsnas på annat sätt
än genom Oskarshamnsbanornas införlivande på ett eller annat sätt med
Kalmarbanorna. Genom en sådan fusion skulle därjämte vissa driftsbesparingar
kunna ernås.
Såsom de fusionssakkunniga framhållit, lärer det ej behöva antagas, att
frakterna för Oskarshamnsbanornas trafikanter skulle komma att ställa sig
ofördelaktigare efter en sammanslagning med Kalmarbanorna. Snarare torde
motsatsen komma att bliva förhållandet.
Då driftsresultatet för Oskarshamnsbanorna synes tendera att bliva allt
sämre, kan med visshet antagas, att Oskarshamns stad, därest banornas framtid
skulle ordnas enligt det ursprungliga förslaget, komme att nödgas ej
blott betala annuiteterna å det skuldbelopp, varför staden skulle ikläda sig
borgen, utan även därutöver årligen tillskjuta avsevärda belopp för järnvägsdriftens
uppehållande och banornas bibehållande i trafikdugligt skick. Yid
sådant förhållande och då det föreliggande förslaget örn fusion mellan Oskarshamns-
och Kalmarbanorna med en komplettering, som av fullmäktige nedan
föreslås, måste anses taga all rimlig hänsyn till Oskarshamnsintressena —
bland annat genom inrättandet av en skiljenämnd för lösning i sista hand
av uppkommande tvistefrågor — kunna fullmäktige ej finna annat än att
detta förslag för alla parter skulle innebära den fördelaktigaste lösning av
frågan örn Oskarshamnsjärnvägarnas framtid, som står att vinna.
Mot förslaget till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag
hava fullmäktige i stort sett ej funnit något att erinra. Fullmäktige anse
dock i likhet med fusionssakkunniga, att den likställighet i avgiftshänseende,
som enligt förslagets § 6 skall gälla i avseende å fraktgodstrafik, bör tilllämpas
även å persontrafik samt annan godstrafik än fraktgodstrafik d. v. s.
för paket, ilgods, lik och levande djur. Enligt vad fullmäktige förvissat sig
örn, har nyssnämnda bolag intet att däremot erinra. Vidare torde förslagets
§ 4 böra kompletteras så, att tydligt framgår, att den där omförmälda säkerheten
skall gälla för såväl kapital som ränta av den nedskrivna skulden för
statslånet.
Det för övertagande av Oskarshamnsbanorna föreslagna nya bolaget bör
givetvis, så snart detsamma konstituerats, avgiva en förbindelse att för sin
del jämväl iakttaga bestämmelserna i förslaget. ..
Järnvägarna Buda—Oskarshamn och Buda—Älghult böra i samband med
skuldregleringen sammanslås till en järnväg, vari riksgäldskontoret skulle
erhålla inteckning med bästa förmånsrätt för statens efter nedskrivningen
kvarstående fordran. För en del av nämnda fordran skulle därjämte ställas
erbjuden borgen.
Den föreslagna skuldregleringen bör, örn densamma godkännes av Kungl.
Majit och riksdagen, anses hava ägt rum vid 1930 års början. Då köparens
skyldighet att erlägga ränta och amortering å lånet å 350,000 kronor skulle
inträda först år 1932, bör annuiteten å detta lån inbetalas första gången den
28
Kungl. Majus proposition nr 162.
31 december nämnda år och därefter samma dag årligen, intill dess lånet
slutamorterats. Därest annuitet jämlikt beslut av fullmäktige kommer att
debiteras för lånet å 175,000 kronor, bör densamma lämpligen förfalla till
betalning samtidigt med annuiteten å det förra lånet eller den 31 december.
I händelse det för inköp av järnvägarna bildade nya bolaget skulle försättas
i konkurs eller träda i likvidation eller ock järnvägarna Ruda—Oskarshamn
och Ruda—Älghult eller någondera av dem skulle försäljas på exekutiv
auktion, bör statens hela då återstående fordran anses vara genast förfallen
till betalning.
Fullmäktige vilja uttala sin anslutning till vad järnvägsfusionssakkunniga
anfört beträffande sammanförande under gemensam ledning av flera järnvägar
än de ifrågavarande Oskarshamns- och Kalmarbanorna samt därvid
framhålla, att, därest frågan örn Oskarshamnsbanornas framtid ej avgöres
under år 1930 utan ställes på framtiden, med största sannolikhet kan antagas,
att den nu föreslagna för staten relativt förmånliga regleringen av Oskarsliamnsbolagens
skuldförhållande till staten ej kommer att stå till buds.
Slutligen vilja fullmäktige såsom sin mening uttala, att, för den händelse
Kungl. Majit och riksdagen ej skulle anse sig kunna biträda fusionsförslaget,
en reglering av Oskarshamnsbanornas skuldförhållande till staten ej bör ske
utan att därmed förknippas det villkoret, att berörda banors ägare förklara
sig villiga att underkasta sig de enhetliga och likformiga frakttariffer, som
kunna komma att av statsmakterna eller vederbörande myndigheter fastställas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt örn
förslag till riksdagen att, med antagande av förenämnda av Kalmar läns
östra järnvägsaktiebolag avgivna anbud, medgiva reglering av Ruda—Finsjö
—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags skuld för till bolagen
utlämnade statslån till belopp och på villkor, som av fullmäktige förordats.
Väg- och vatteribyggnadsstyrélsen har tillstyrkt såväl sammanslagningen i
fastighetsavseende mellan Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar
som den föreslagna nedskrivningen av statslånen. Däremot har styrelsen
ställt sig tveksam gentemot förslag att genom tvång åstadkomma banornas
trafikering genom Kalmar—Berga järnväg samt härutinnan anfört:
Då borgen för statslånet i varje fall skulle erhållas, har staten i egenskap
av långivare icke någon anledning att föredraga trafikfusionen med Kalmar
-—Berga järnväg framför en reglering av Oskarshamnsbanornas ekonomiska
ställning utan dylik fusion. Det kan därför ifrågasättas, huruvida staten bör
vidtaga en sådan åtgärd som tvångsfusion för att tillgodose det av förslagsställaren
angivna ändamålet att borttaga en trafikbarriär, vilket tyckes vara
ett staten som långivare ovidkommande intresse. Hela det enskilda järnvägsnätet
har ju i övrigt sin frihet i dylikt avseende, utan att staten därmed
tager befattning; och därför torde också staten hava anledning att därutinnan
iakttaga försiktighet i ett enstaka fall och sålunda ej begagna sin
genom statslånet givna makt på här föreslaget sätt annat än örn sjmnerligt
skäl därtill finnes. Styrelsen framhåller härvid, hurusom Oskarshamns stad
och landskommunerna offrat betydliga summor för järnvägarna; och redan
denna omständighet är ett allvarligt skäl för att ej mot dessa samhällens
bestridande flytta järnvägarnas förvaltning till Kalmar—Berga järnväg.
Styrelsen finner sålunda sakläget vara sådant, att styrelsen saknar anled
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
29
ning instämma i förslaget örn tvångsfusionen med Kalmar—Berga järnväg,
oell ifrågasätter, huruvida ej nedskrivning av Oskarshamnsbanornas statslån
bör medgivas utan villkoret örn järnvägarnas överlämnande till något Kalmar
—Berga järnvägs dotterbolag.
Till följd av de senare årens förlustbringande drift å järnvägarna Ruda—
Oskarshamn och Buda—Älghult har Buda—Finsjö—Oskarshamns och särskilt
Buda—Älghults järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning i betänklig
grad försämrats. Anledningarna härtill äro flera. Redan från början hava
möjligheterna för dessa järnvägar att bedriva en lönande transportrörelse
begränsats därigenom, att de naturliga trafikområdena vid järnvägarnas tillkomst
voro starkt beskurna och delvis sammanfallande med trafikområdena
för de befintliga närliggande järnvägarna Kalmar—Berga och Mönsterås—
Fagerhult. Detta har i sin tur medfört, att mellan de bägge Oskarshamnsbanorna,
å ena, och sistnämnda bägge från Kalmar dirigerade järnvägar,
å andra sidan, uppstått en med åren allt kraftigare konkurrens i syfte att
leda gods till vederbörande järnvägs egna trafikområde och närmaste hamn.
För sådant ändamål hava dels uttagits höga övergångsavgifter vid övergång
till konkurrerande bana, dels vidtagits tariffnedsättningar å den egna
banan och dels gods från konkurrerande banas trafikområde medelst automobiler
förbi övergångsstationen tillförts den egna banan. En annan orsak
till ifrågavarande järnvägars försämrade ekonomi ligger däri, att förhållandena
på vissa för järnvägsdriften betydelsefulla områden särskilt sedan tillkomsten
av järnvägen Ruda—Älghult utvecklats i en för såväl denna som
Buda—Oskarshamns järnväg mycket ogynnsam riktning, i det att dels den
med järnvägarna konkurrerande motorfordonstrafiken snabbt ökats och dels
en avsevärd inskränkning ägt rum inom vissa för dessa banors ekonomi
viktiga näringsgrenar i Småland. Då åtminstone någon mera betydande
ändring i sistnämnda hänseenden icke, så vitt nu kan förutses, torde vara
att förvänta, synes man icke kunna räkna med möjlighet till sådan förbättring
i bolagens ekonomiska ställning, att de någonsin skola kunna fullgöra
sina förpliktelser på grund av statslånen. Under sådana förhållanden lärer
en reglering av bolagens skulder snarast få vidtagas, för att likvidation skall
kunna undvikas och staten hava utsikt att återbekomma åtminstone någon
del av sitt i järnvägsföretagen nedlagda kapital.
I sådant syfte har nu framlagts förslag, att statens fordringar på grund
av samtliga statslån till Buda—Finsjö—Oskarshamns och Buda—Älghults
järn vägsaktiebolag skulle nedskrivas till ett belopp, motsvarande järnvägarnas
realisationsvärde, eller 525,000 kronor, fördelat på två lån å 350,000
och 175,000 kronor, varvid tillsvidare endast lånet å 350,000 kronor från
och med år 1932 skulle förräntas och amorteras samt för detta lån ställas
av fullmäktige i riksgäldskontoret godkänd borgen. På grundval av detta
skilldregleringsförslag hava därefter framlagts två alternativa förslag till järnvägarnas
förvaltning och drift efter nedskrivningen. Enligt det ena alternativet
skulle Ruda—Finsjö-Oskarshamns järnvägsaktiebolag övertaga Ruda—
Älghults järnvägsaktiebolags samtliga tillgångar och skulder samt den i
Departements
chefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
skuldregleringen förutsatta borgen för det nya lånet å 350,000 kronor tecknas
av Oskarshamns stad, som jämte annan kommun skulle nedskriva vissa
fordringar hos de nuvarande järnvägsbolagen. Det andra alternativet innebär,
att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag genom ett för ändamålet bildat
dotterbolag, Östra Smålands järnvägsaktiebolag, skulle mot övertagande av
betalningsansvaret för de nedskrivna statslånen förvärva Ruda—Oskarshamns
och Ruda—Älghults järnvägar, varvid för det nya lånet å 350,000 kronor
skulle ställas borgen, som kunde godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Vidare skulle Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag förbinda sig att
för visst trafikområde vid såväl sina egna som de inköpta järnvägarna vidtaga
en revision av nu gällande tariffer, vilka skulle dels nedsättas och dels
göras likformiga, så att ej städerna Oskarshamn och Kalmar samt deras
hamnar bleve obehörigen gynnade på varandras bekostnad.
Förslaget att nedskriva statens fordran till 525,000 kronor, varigenom
staten — förutom avskrivning av alla förfallna räntor — skulle göra en
kapitalförlust av ej mindre än omkring 1,700,000 kronor, innebär en mycket
betydande eftergift. Med hänsyn till ifrågavarande järnvägars dåliga ekonomiska
ställning och till de ringa utsikterna för framtida förbättring härutinnan
och då den föreslagna regleringen av bolagens skuldförhållande i
allt fall torde vara den förmånligaste, som i det uppkomna läget kan för
staten erhållas, lärer berörda skuldreglering böra genomföras.
Såsom en förutsättning för att staten nu skall göra en så stor eftergift
måste emellertid uppställas, att förvaltningen av ifrågavarande järnvägar för
framtiden ordnas så, att i möjligaste mån deras bestånd tryggas och utsikter
öppnas för att det nedskrivna statslånet i dess helhet verkligen
skall kunna bliva förräntat och amorterat. Huruvida detta syfte kan nås
genom att, såsom det ena alternativa förslaget innebär, efter sammanslagning
av dessa båda järnvägar fortfarande driva dem såsom ett fristående företag
synes emellertid tvivelaktigt. Under en dylik driftform torde nämligen icke
några ytterligare besparingar i driftkostnaderna kunna genomföras, och då
konkurrensen med Kalmarbanorna sannolikt komme att bestå och kanske
än ytterligare skärpas, lärer man ej heller kunna räkna med ökning i trafik
och inkomster. De nya föreskrifter för järnvägarnas godssamtrafik och de
på grund härav fastställda nya taxor å nu ifrågavarande järnvägar, som
skola tillämpas från och med den 1 juli 1930, torde i och för sig icke komma
att föranleda någon avspänning i denna konkurrens.
Ett samarbete med Kalmarbanorna, på sätt i det andra alternativet ifrågasatts,
synes däremot ägnat att leda till en bättre ekonomi för Oskarshamnsbanorna.
Vid den i detta alternativ förutsatta gemensamma driften skulle
en del — visserligen mindre men dock icke oväsentliga — driftkostnadsbesparingar
för Oskarshamnsbanorna kunna vinnas. Yiktigast är emellertid,
att genom den föreslagna tarifföverenskommelsen en för dessa banors ekonomi
menlig konkurrens skulle bortfalla samt möjligheter till trafikökning
och större inkomster för de ifrågavarande järnvägarna öppnas. Att detta
alternativ innebär avsevärda fördelar även för trafikanterna inom järnvägar
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 162. 31
nas trafikområden torde få anses ådagalagt genom den i ärendet förebragta
utredningen.
Det har framhållits, att genom ett samarbete med Kalmarbanorna skulle
åsidosättas staden Oskarshamns och de övriga kommuners intressen, vilka
ekonomiskt medverkat till Oskarshamnsbanornas tillkomst. Härutinnan må
erinras, att dessa intressenter under alla förhållanden måste offra avsevärda
i banorna nedlagda kapitalbelopp, vartill kommer, att de säkerligen skulle
bliva nödsakade att i framtiden ytterligare ekonomiskt stödja Oskarshamnsbanorna,
ordnade såsom ett fristående företag — en ökad tunga för intressenterna,
vilken skulle helt undvikas vid dessa banors samarbete med Kalmarbanorna.
Yad beträffar Oskarshamnsintressenternas likställighet i fråga örn
taxor å de gemensamt drivna Oskarshamns- och Kalmarbanorna samt nämnda
intressenters inflytande å den gemensamma ledningen av dessa järnvägar,
så torde kraven »på skäligt inflytande i dessa hänseenden få anses tillgodosedda
genom de i förslaget till förbindelse intagna bestämmelserna rörande
tarifferna, särskilt med däri av järnvägsfusionssakkunniga föreslagna tillägg,
samt genom de föreslagna bestämmelserna örn Oskarshamnsintressenternas
representation i det nya bolagets styrelse och örn tvistiga frågors hänskj litande
till skiljemän.
Då sålunda, såvitt jag kunnat finna, ett genomförande av förslaget örn
samarbete med Kalmarbanorna i längden torde vara den för alla vederbörande
förmånligaste lösning av föreliggande fråga, som kan åvägabringas,
anser jag mig böra förorda, att Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägars ekonomiska mellanhavanden med staten och framtida förvaltning
ordnas i enlighet med sagda förslag med de tillägg, som föreslagits av
järnvägsfusionssakkunniga och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Yid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl.
Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit stadga villkor och bestämmelser för de nya lånen å
350,000 och 175,000 kronor ävensom meddela bestämmelser rörande lånens
förräntning och amortering m. m.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att statens den 31 december 1929 beräknade kapital- och
räntefordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar
från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult må till
den del, densamma överstiger 525,000 kronor, avskrivas under
de av mig i det föregående förordade villkor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar frän Oskarshamn till R a1 i texten
- SU 1930:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och frän R s. 5 i texten