Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult

1930-02-14 · 31 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 28 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:162, Angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av viss del av statslån för anläggning av järnvägar

från Oskarshamn till Ruda och från Ruda

till Älghult; given Stockholms slott den 14 februari

1930. ‘

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 14 februari 1930.

Kärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Den 2 september 1904 beviljade Kungl. Maj:t vissa personer koncession

å järnväg örn 0.89 1 meters spårvidd från Oskarshamn till Ruda station å

Kalmar—Berga järnväg. Vidare beviljade Kungl. Maj:t den 14 december 1917

vissa personer koncession å järnväg örn 0.8 9 1 meters spårvidd från denkoncessionerade

järnvägens Sävsjöström—Älghult blivande ändstation vid Älghult

till förenämnda Ruda station. Jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda medgivanden

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 129 haft. (Nr 162.) 449 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 162.

den 27 januari 1905 respektive den 7 augusti 1919 överlätos koncessionerna

å berörda järnvägsanläggningar å Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag

respektive Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit

kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älghult—Ruda,

slutande å 970,000 respektive 3,050,000 kronor, samt beviljade

för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden

å 483,300 respektive 1,525,000 kronor. För dessa lån stadgades bland annat

följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem respektive

fem och fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av

vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en halv respektive

fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå.

Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,

dock icke utöver ett år från den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig

och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande

anstånd sålunda medgivits (s. k. anståndsränta), inbetalas till staten,

sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken

anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter

nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge,

till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits,

blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga tre år efter

den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik och i

sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta,

för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle

annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen

och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning

förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå

gälda fem respektive fem och en halv procent årlig ränta, intill dess samma

belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningarna Oskarshamn—

Ruda respektive Älghult—Ruda med alla därtill hörande byggnader och materiel

ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den

av staten lämnade försträckning och staten skulle till säkerhet för sin fordrans

utbekommande erhålla inteckning i vederbörande järnväg med förmånsrätt

framför varje annan fordran.

De beviljade lånen utbetaltes, lånet å 483,300 kronor till Ruda—Finsjö—

Oskarshamns järnvägsaktiebolag under åren 1906 och 1907 och lånet å 1,525,000

kronor till Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag under åren 1920—1923.

Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922 för fullbordande av järnvägsanläggningen

Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag ett lån å

207.000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden, beviljade Kungl. Majit efter

riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda bolag för inlösen av lånet från

handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen anståndsränta ett lån å

224.000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden. För detta lån stadgades

villkor, i huvudsak motsvarande de för lånet å 1,525,000 kronor föreskrivna,

dock att i stället för anstånd med räntas erläggande medgavs räntefrihet till

och med den 31 juli 1926, varjämte föreskrevs, att kapitalavbetalningen skulle

vidtaga den 1 augusti 1927.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. .1 faj:ts proposition nr 162.

I skrivelse elen 9 januari 1930 liava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort

framställning i fråga om reglering av Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda

—Älghults järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten samt därvid till

en början anfört:

Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag hade ej kunnat fullgöra

sin betalningsskyldighet för statslånet. Till riksgäldskontoret hade under

hela lånetiden endast erlagts 74,000 kronor, vilket belopp i tre poster inbetalts

under åren 1917—1919. Till följd härav hade bolagets skuld till riksgäldskontoret

år för år ökats och uppgick den 30 juni 1928 till 1,077,215

kronor 35 öre, varav 001,325 kronor 34 öre voro förfallna till betalning.

Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag hade hittills icke verkställt någon inbetalning

å sin skrdd för statslånen. Skulden hade därigenom efterhand

ökats och uppgick den 30 juni 1928 till 2,321.551 kronor 70 öre, varav 223,231

kronor 91 öre voro förfallna till betalning.

Traiikeringen av järnvägen Ruda—Älghult hade alltsedan järnvägens tillkomst

ombesörjts av Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag.

Sedan de båda järnvägsbolagen i september 1928 inkommit nied en anhållan

örn att fullmäktige i riksgäldskontoret måtte låta företaga utredning

örn reglering av deras skuldförhållande till staten, hade fullmäktige uppdragit

åt riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen S. Norrman att

verkställa den sålunda begärda utredningen. Efter förhandlingar med representanter

för bolagen hade utredningsmännen i en den 10 januari 1929

dagtecknad promemoria framlagt redogörelse och förslag i ämnet.

Av utredningsmännens berörda utredning inhämtas huvudsakligen följande:

Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, som hade en banlängd

av 32. g respektive 45.6 kilometer och vilka öppnats för trafik år 1907 respektive

1923, trafikerades gemensamt enligt särskilt avtal med rullande materiel,

som tillhörde Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag. Av bolagens

aktiekapital, 493,200 respektive 1,525,000 kronor, hade Oskarshamns stad tecknat

316,000 respektive 700,000 kronor, varjämte staden tecknat borgen för

ett av Ruda—Finsjö—-Oskarshamns järnvägsaktiebolag i bank upptaget lån

å 400,000 kronor för nyanskaffning av den rullande materiel, som erfordrats

för trafikering av Ruda—Älghults järnväg.

Före tillkomsten av Ruda—Älghults järnväg hade trafiken å Ruda—

Oskarshamns järnväg lämnat inkomster, som visserligen i allmänhet väl täckt

de egentliga driftkostnaderna men dock ej räckt till gäldande av annuiteter

å bolagets samtliga lån. Då den under år 1921 inträdande näringskrisen

medfört rena driftförluster för järnvägen under nämnda år och år 1922, hade

utredningsmännen på vederbörligt uppdrag verkställt granskning av järnvägens

förvaltning samt därvid uttalat bland annat, att viss förbättring av

bolagets ställning syntes kunna förväntas, sedan Ruda—Älghults järnväg

öppnats för trafik, men att detta icke vore helt visst, då säkerhet icke funnes

för att inkomsterna å sistnämnda järnväg skulle komma att förslå ens

till bestridande av driftkostnaderna.

Den sålunda uttalade farhågan hade visat sig berättigad. Oaktat järnvägarna

trafikerats efter enklast möjliga grunder och den största sparsamhet

i förvaltningen blivit genomförd, hade Ruda—-Älghults järnväg hittills icke

något år kunnat trafikeras utan driftförlust. För de samtrafikerade banorna

tillsammans hade därför, såsom följande sammanställning för tiden 1923 till

första halvåret 1928 gåve vid handen, under vissa år uppkommit driftförlust

och under andra år driftöverskott av blott obetydlig storlek:

Utredning rörande

reglering

av bolagens

skuldförhållande

till

staten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 162.

Å r

Inkomster

f Drift- kostnader

Drift- överskott ( + )

eller under- skott (—)

Räntor

Förlust

K

rönö

r

1923

R. O. J.....................

263,084

198,469

+ 64,615

79,732

15,117

R. Ä. J......................

75.613

122,475

— 46,862

4.236

51.098

Summa

338,697

320,944

+ 17,753

83,968

66,215

1921

R. O. J.....................

233,503

214,573

+ 18,930

87.055

68,125

R. Ä. J......................

99,622

187,285

— 87,663

81,939

169,602

Summa

333,125

401,858

— 68,733

168,994

237,727

1925

R. O. J. ....................

199,873

155,194

+ 44.679

87,569

42,890

R. Ä. J......................

102,711

150,136

— 47,425

90,076

137.501

Summa

302,584

305,330

— 2,746

177,645

180,391

1926

R. O. J......................

212,876

172,013

+ 40,863

78,022

37.159

R. Ä. J......................

122,627

146,604

- 23,977

100,580

124,557

Summa

335,503

318,617

+ 16,886

178,602

161,716

1927

R. O. .1......................

203,953

173,487

+ 30,466

77.920

47,454

R. Ä. J......................

117,176

146.884

— 29,708

113,760

143,468

Summa

321,129

320,371

+ 758

191,680

190,922

Första halvåret 1928

R. O. J......................

110.765

86,246

+ 24,519

42,001

17,482

R. Ä. J.....................

53,762

67,361

—13,599

51,000

64,599

Summa

164,527

153,607

+ 10,920

93,001

82,081

Såsom franninge av följande sammandrag av bolagens balansräkningar

vid 1927 års sint, vore ock den ekonomiska ställningen vid båda bolagen

synnerligen svag.

Ruda—Finsjö Oskarshamns järnvägsaktiebolag''.

Tillgångar.

Järnvägsanläggningen med rullande materiel och. inventarier.......................

Rörelseförlag: förråd, fraktfordringar och kassa ..........................................

Deposition ........ ......................................................................................

Aktier i Ruda—Älghults järnväg ................................................ 55,200: —

Fordringar (huvudsakligen) av Ruda—Älghults järnväg.................. 206,068:89

Förlust.....................................................................................................

Kronor.

1,722,901:98

10,754:76

18,000: —

261,268: 89

374,774: 59

Summa kronor 2,387,700: 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 162.

Kronor.

O

Skulder.

Statslånet, kapital .................................................................... 483,300:

ränta ........................................................................ 529,835:30 1,013,135:30

anståndsränta ........................................................... 43,416:35 ej utförd

Andra skulder: banklån och växlar ............................................ 19,944:80

Oskarshamns stad............................................... 836,525: 45

Fliseryds kommun................................................ 3,148:15

Övriga skulder .............................................. 21,746:52 881,364:92

Aktiekapital .............................................................................................. 493,200:

Summa kronor 2,387,700: 22

Ruda Älghults järnvägsaktiebolag.

Tillgångar.

Järnvägsanläggning och inventarier ...

Fraktfordringar och kassa..................

Förlust...........................................

Skulder.

Statslån, kapital ....................................

ränta ........................................

anståndsränta .............................

Andra skulder, Oskarshamns stad .............

övriga, huvudsakligen till

järnväg..........................

Aktiekapital ............................................

Kronor.

3,257.769: 95

4,976:39

626,225: 83

Summa kronor 3,888,972:17

............................. 1,749,000: —

........................... 331,450: 32 2,080,450:32

............................. 189,715:62 ej utförd

............................. 45,139:59

Ruda—Oskarshamns

............................•_ 238,382: 26 283,521:85

........ ...................................... 1,525,000: —

Summa kronor 3,888,972: 17

Skyldighet att träda i likvidation inträdde beträffande Buda—Finsjö—

Oskarshamns järnvägsaktiebolag, när av aktiekapitalet ett belopp av 328,800

kronor vore förbrukat, och beträffande Buda—Älghults järnvägsaktiebolag,

när av aktiekapitalet förbrukats 1,016,667 kronor. Det förra bolagets balansräkning

för år 1927 utvisade sådan ställning, att likvidation måst inträda,

därest ej Oskarshamns stad, på sätt även tidigare skett, på hemställan av

järnvägsbolagets styrelse medgivit viss avskrivning av stadens fordran. Vid

Buda—-Älghults järnväg finge likvidationstvång beräknas inträda efter ytterligare

omkring två år.

Anledningarna till att Buda—Älghults järnväg icke infriat de vid banans

planläggning och utförande hysta förhoppningarna utan fastmer blivit en

svår besvikelse vore flera.

De väsentliga orsakerna härtill vore icke, såsom från bolagsledningens

sida gjorts gällande, att samtrafiksvägen för gods mellan Oskarshamn och

Alvesta samt stationer söder och väster därom ginge över Vetlanda i stället

för den kortare vägen över Älghult samt att Östra Värends järnväg^ som

utgjorde föreningslänken mellan Buda—Älghults järnväg och Växjö—Åseda

— Hultsfreds järnväg, kommit under den i Växjö sittande förvaltningen för

ett flertal Växjöbanor i stället för, såsom ursprungligen varit avsikten, under

samma förvaltning som Oskarshamns banorna. Utredningsmännen funne för

sin del huvudanledningarna till det synnerligt svaga ekonomiska resultatet

av Buda—Älghults järnväg vara dels att järnvägens trafikområde vore snävt

begränsat av närliggande järnvägar och att järnvägen vore utsatt för stark

konkurrens från anslutande andra banor, särskilt Mönsterås (linjen Mönsterås

—Sandbäckshult—Skoghult—Fagerhult) och Kalmar—Berga järnvägar, och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

dels att den ekonomiska utvecklingen linder tiden efter banans planläggning

gått i för järnvägsföretaget synnerligen ogynnsam riktning, i det att en stark

automobilkonkurrens tillkommit, den småländska glasindustrien måst till

stor del nedläggas oell virkestransporterna från det inre Småland till ostkustens

hamnar undergått stark minskning.

Såsom av förut omförmälda tablå framginge, hade driftsresultaten sedan

år 1924 så förbättrats, att sagda års driftförlust för de två järnvägarna

tillsammans av 68,733 kronor förbytts i driftöverskott å 16,886 kronor år

1926, 758 kronor år 1927 och 10,920 kronor första halvåret 1928. Härvid

vore emellertid att märka, att inga avskrivningar eller avsättningar till förnyelsefond

blivit gjorda. Det vore under anförda förhållanden och särskilt

med hänsyn till den stora sparsamhet, som iakttoges vid järnvägarnas förvaltning,

tydligt, att järnvägarna, så vitt nu kunde förutses, i egen regi

saknade möjlighet att av egna medel förränta något kapital. Huruvida deras

ekonomiska ställning kunde undergå sådan förbättring, att erforderliga avsättningar

till förnyelsefond framdeles skulle kunna göras, berodde främst

på näringslivets utveckling inom trafikområdet.

Betraktade man åter driftresultaten särskilt för Ruda—Oskarshamns och

särskilt för Ruda—Älghults järnväg, så befunnes, att den förra järnvägen

lämnade ett relativt gott överskott, medan den senare järnvägen ginge med

förlust. Man skulle med hänsyn härtill möjligen kunna tänka sig,., att nuvarande

gemensamma trafikering uppsades. Då emellertid Ruda—Älghults

järnväg saknade förutsättningar för att i så fall kunna trafikeras, torde i

varje fall staten icke böra ifrågasätta något dylikt. För Oskarshamns stad,

som dels för tecknande av aktier och dels i form av borgen iklätt sig betalningsansvar

för stora, dels av staden och dels av Ruda—Oskarshamns

järnväg tagna lån för möjliggörande av Ruda—Älghults järnvägs byggnad

och trafikering, framstode det givetvis som synnerligen angeläget, att järnvägens

drift upprätthölles.

Hos riksgäldskontoret hade bolagen i september 1928 hemställt, att fullmäktige

ville söka utverka största möjliga nedskrivning av bolagens skuld

till staten. Vid bolagens framställning hade fogats en av tre sakkunniga

verkställd uppskattning av järnvägarnas sakvärden under förutsättning att

trafiken nedlades och tillgångarna realiserades. Dessa värden hade beräknats

för Ruda—Oskarshamns järnväg till 360,460 kronor och för Ruda—Älghults

järnväg till 162,800 kronor eller tillhopa 523,260 kronor. Värderingen hade

granskats av överingenjören Hj. Fogelmarck, som ansett de åsätta värdena

icke vara för låga.

Enär järnvägarna, sedda tillsammans, saknade allt affärsvärde och såvitt

nu kunde bedömas icke heller framdeles kunde förväntas erhålla sådant,

syntes skäligt, att statens fordringar under vissa villkor nedskreves till järnvägarnas

sakvärde, vilket torde böra avrundas till 525,000 kronor.

Under hänvisning till vad sålunda och i övrigt anförts hava utredningsmännen

föreslagit reorganisation av Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda

-—Älghults järnvägsaktiebolag och i samband därmed reglering av bolagens

skulder enligt följande grunder:

Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag övertager Ruda—Älghults

järnvägsaktiebolags samtliga tillgångar och skulder och antager härvid lämpligt

nytt namn. Aktieägare i Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag erhålla i

utbyte mot nuvarande aktier sådana i det övertagande bolaget till det antal,

varom parterna må överenskomma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 162. 7

Staten medgiver, att de av dess fordringar på Enda—Finsjö—Oskarshamns

och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag, som uppkommit på grund av från

allmänna järnvägslånefonden utlämnade lån, nedskrivas till ett belopp av

525.000 kronor, fördelade på två lån, ett å 350,000 och ett å 175,000 kronor.

Fordringsägande kommuner medgiva, att sådana deras fordringar hos de

båda bolagen, som uppkommit genom att dessa icke fullgjort räntelikvider

å lån, för vilka kommunerna tecknat borgen, eller som lämnats eller övertagits

av kommunerna, bliva avskrivna, ävensom att framdeles uppkommande

motsvarande räntefordringar omedelbart avskrivas, intill dess järnvägsbolagets

ekonomi undergått sådan förbättring, att annuiteter av riksgäldskontoret, på

sätt i det följande sägs, påfordras för det nedskrivna statslånet i dess

helhet.

Som säkerhet för statens nedskrivna fordran lämnas inteckning med bästa

förmånsrätt i hela järnvägen Oskarshamn—Ruda—Älghult. För det första

länet å 350,000 kronor ställes därjämte borgen, som av riksgäldskontoret

godkännes. Å sistnämnda lån skola annuiteter icke utgå för åren 1930 och

1931 men skola därefter erläggas med 5 procent av lånebeloppet, varav 4.6

procent skall utgöra ränta och återstoden amortering. Ä det andra lånet å

175.000 kronor skall tills vidare ränta eller amortering ej erläggas, ägande

dock riksgäldsfullmäktige framdeles påfordra erläggande av annuitet efter

5 procent, varav 4.5 procent ränta, för ifrågavarande belopp eller del därav,

såvida fullmäktige efter företagen prövning^ finna bolagets ekonomiska ställning

medgiva annuiteternas fullgörande. Å förfallen icke likviderad fordran

å statens lån skall överränta debiteras med 5 procent. I övrigt skola beträffande

de nedskrivna lånen i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som

från och med år 1923 gälla vid utlämnande av lån från allmänna järnvägslånefonden.

Staten förbehåller sig rätt att inlösa Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg

för en köpeskillning av 525,000 kronor, ökad med de belopp, som framdeles

kunna komma att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande

materiel, men minskad med behörigt avdrag på grund av slitning eller annan

teknisk värdeminskning.

I anledning härav hade fullmäktige i riksgäldskontoret, anföra fullmäktige

i sin förevarande skrivelse, vid ärendets behandling den 10 januari 1929

förklarat sig beredda att i princip tillstyrka en reglering av bolagens skuldförhållande

enligt de av utredningsmännen föreslagna grunderna. Sedan

hotagen underrättats härom, hade de i början av februari 1929 till fullmäktige

ingivit en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri hemställts örn bifall till

utredningsmännens förslag. Tillika hade bolagen meddelat, att stadsfullmäktige

i Oskarshamn den 29 januari 1929 beslutat teckna borgen för det

föreslagna nya lånet å 350,000 kronor samt att Oskarshamns stad och

Fliseryds kommun lämnat medgivande till avskrivning av sådana av kommuner

innehavda fordringar hos bolagen, som avsåges i utredningsmännens

förslag.

Fullmäktige anföra härefter vidare:

Då utredningen sålunda kunde anses avslutad, var det fullmäktiges avsikt

att överlämna det preliminärt antagna skuldregleringsförslaget till Kungl.

5Iaj:t med anhållan om ärendets framläggande för 1929 års riksdag. Emellertid

inkom den 12 februari samma år från ordföranden i styrelsen för Kalmar

läns östra järnvägsaktiebolag en skrivelse, varav framgick, att även

s. 8 Kontrollera mot PDF

Förhandlingar

och förslag

rörande samarbete

med

Kalmar läns

östra järnvägsaktiebolag.

8 Kungl. Majus proposition nr 1UU.

nyssberörda bolag bade intresse av att förvärva Oskarsham—Ruda—Älghults

järnvägar. Då detta uppslag syntes fullmäktige vara förtjänt att närmare

undersökas, beslöto fullmäktige att med representanter för vederbörande

järnvägsbolag upptaga nya förhandlingar i ärendet.

I juni 1929 hölls ett sammanträde i riksgäldskontoret med ombud för de

båda Oskarshamnsbolagen och Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag. Förutom

själva huvudfrågan örn skuldregleringen behandlades därvid även en

av sistnämnda bolag väckt fråga, nämligen örn åvägabringandet av en överenskommelse

rörande de av järn vägsförvaltningarna å ömse sidor tillämpade

godstarifferna, i syfte att förekomma en för samtliga intresserade järnvägar

förlustbringande konkurrens.

Med anledning av vad sålunda förekommit ansågo sig fullmäktige böra

bereda Oskarshamns- och Kalmarintressenterna tillfälle att sinsemellan närmare

förhandla rörande såväl nyssnämnda fråga som ock rörande de spörsmål,

som i samband därmed kunde uppkomma. Att såsom ordförande leda förhandlingarna

utsågo fullmäktige byråchefen Norrman.

Över de sålunda förda förhandlingarna har byråchefen Norrman den 6

november 1929 till fullmäktige avgivit en redogörelse. I denna redogörelse

lämnas till en början följande för frågans bedömande erforderliga uppgifter:

Oskarshamns och Kalmars förbindelser med statens järnvägar förmedlades

för närvarande i huvudsak och torde efter förestående omreglering av samtrafiksförhållandena

komma att fullständigt förmedlas av från respektive

städer utgående normalspåriga järnvägar, som ledde till Alvesta och Nässjö.

För de smalspåriga järnvägar, som utginge från Kalmar, Mönsterås och

Oskarshamn, återstode därför i huvudsak endast att förmedla den lokala

trafiken inom länet samt från och till angränsande delar av närliggande län.

Äldst av dessa banor vore järnvägen mellan Kalmar och Berga, som vore

föreningsstation med Nässjö—Oskarshamns järnväg. Järnvägen, som hade

god trafik och en säker och sund ekonomi, ägdes av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag.

Samma bolag ägde jämväl aktiemajoriteten i Mönsterås nya

järnvägsaktiebolag samt tillsammans med Kalmar stad röstövervikt i Kalmar

—Torsås järnvägsaktiebolag, som i sin tur innehade aktiemajoriteten i Ljungbyholm—Karlslunda

järnväg. Samtliga nämnda järnvägar trafikerades i samband

med Kalmar—Berga järnväg. Till Kalmar läns östra järnvägar med

gemensam administration, reparationsverkstad och förråd samt gemensamt

utnyttjande av den rullande materielen hörde nämnda fyra järnvägar med

en sammanlagd längd av 206 kilometer. Från Oskarshamn dirigerades åter

Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar med en total banlängd

av 79 kilometer. Dessa järnvägars ekonomi vore som bekant synnerligen

svag, och de järnvägarna ägande bolagen skulle för liera år sedan lia nödgats

träda i likvidation, därest icke Oskarshamns stad av sina fordringar

årligen avstode så stor del, som erfordrades för att tvångslikvidation skulle

förebyggas. Staden ägde alltjämt värdelösa fordringar, genom vilkas avskrivning

tvångslikvidation under ytterligare några år kunde förebyggas.

Efterföljande uppgifter angåve berörda järnvägars ekonomiska resultat för

år 1928;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

9

Inkomster

Utgifter,

utom av- sättning

till för- nyelse- fond och

räntor

Drift- överskott

eller drift- förlust

Avsätt- ning till

för- nyelse- fond

llän tor

Vinst

eller

lori u st

K r o

n o r

Frän Kalmar dirigerade

järnvägar:

Kalmar—Berga ..................

1 Kalmar—Torsås ..................

1 Ljungbyholm—Karlslunda ...

Mönsterås...........................

867,092

470,812

56.237

219,325

676,179

379,275

52,560

196,863

+ 190,913

91,537

+ 3,677

+ 22.462

81,985

46,999

49,821

44,573

4.487

44,228

+ 59,107

- 35

— 810

— 21,766

Summa

1,*113,466

1,304,877

+ 308,589

128,984

143,109

+ 36,496

i Frän Oskarshamn dirigerade

järnvägar:

! Buda—Oskarshamn ............

208.470

168,804

+ 39,666

76,081

— 36,415

Buda—Älghult.....................

106,686

139,855

— 33,169

—

121,478

— 154 647

Summa

315,156

308,659

+ 6,497

_

197,559

- 191,062

j .4t'' Oskarshamns stad efter- skänkt fordran..................

-

35,000

Återstod förlust

—

—

—

—

— 156,062

Såsom av sammanställningen franninge, hade år 1928 de samförvaltade

Oskarshamnsbanornas inkomster endast obetydligt överstigit driftkostnaderna,

ehuru några avskrivningar eller mot dem svarande avsättningar till

förnyelsefond icke inräknats som utgifter. För år 1929 komme banornas

inkomster, att döma av de kända resultaten för månaderna januari—juni, att

något understiga 1928 års inkomster. Med hänsyn till förestående allmänna

taxesänkning syntes slutligen en ytterligare inkomstminskning snarast vara

att förvänta.

Då således Oskarshamnsbanorna i egen regi knappast kunde förväntas

komma att lämna inkomster till sådan storlek, att efter driftkostnadernas

täckande medel skulle bliva över vare sig till utgifter för låneannuiteters

bestridande eller till avsättningar för förnyelse, så vore det enligt Norrmans

uppfattning sannolikt, att järnvägarnas bibehållande under särskild ledning

skulle komma att åsamka dem, som iklädde sig garanti för företaget, ej obetydliga

framtida kostnader.

En huvudanledning till Oskarshamnsbanornas svaga ekonomiska resultat

vore, att banorna hade ett av andra järnvägar så starkt beskuret trafikområde.

Olägenheterna härav hade efter tillkomsten och utvecklingen av landsvägarnas

motortrafik mycket skärpts. Vid föreningsstationerna Ruda och

Skoghult bedreves genom nedsättningar direkt konkurrens mellan Kalmaroch

Oskarhamnsbanorna, och beträffande handelstrafiken på Alghultsby hade

Oskarshamn att konkurrera med det närmare belägna Växjö.

För att berörda fråga skulle kunna bedömas, vore det nödvändigt att intränga

i järnvägarnas taxeförhållanden beträffande godstrafiken. Särskilda

taxor gällde i banornas egen trafik och i samtrafik. I egen trafik finge järnvägarna

icke tillämpa högre avgifter än enligt de taxor, som av Kungl. Maj:t

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr lii2.

fastställts för var oell en av dem. Härunder ägde emellertid järnvägarna

att medgiva nedsättningar. Sådana funnes ock i stor utsträckning.

I vanlig samtrafik gällde allmänna samtrafikstariffer, till vilka Indes vissa

frakttillägg. Inom respektive intressegrupper tillämpades åter särskild taxa

i s. k. tvåbanetrafik. Avgifter enligt viss sänkt laxå tillämpades sålunda

bland annat mellan dels Kalmar och stationer vid Mönsterås järnväg och

dels Oskarshamn och stationer vid Huda—Älghults järnväg.

Samtrafikstaxan vore under omgestaltning, men storleken av i vanlig samtrafik

nu utgående frakttillägg angäves i följande sammanställning:

.1 ii r n v ä g

Extra b a

Inräknade i

grundavgiften

Öre per

n a v g i ft e r

Utanför

grundavgiften

100 kg.

Kalmar—Berga .................................................................

l)3

Kalmar—Torsås ............................................................ .....

3

—

Mönsterås.........................................................

3

s) 12

Ruda—Oskarshamn ................... ......................................

—

15

Ruda-—Älghult.....................................................................

—

15

*) Fråndrages, innan fraktsatserna uträknas.

2) I transito 10 öre.

Då ordinarie banavgift utginge med 8 öre för vagnslastgods och 12 öre

för styckegods, tillkomme sålunda utöver frakt enligt statens järnvägars taxa,

vilken läge till grund för samtrafikstaxan, vid övergång mellan Kalmar—

Berga järnväg och någon av Oskarshamnsbanorna ett frakttillägg av ej mindre

än 23 å 27 öre per 100 kilogi’am. Vid övergång mellan Mönsterås järnväg

och någon av Oskarshamnsbanorna bleve frakttillägget 38 ä 42 öre. Dessa i

vanlig samtrafik utgående fraktavgifter, vilka vid förestående omreglering

icke torde väsentligt ändras, vore av sådan storlek, att de praktiskt sett så

gott som förhindrade befraktare av gods att för transporter från och till

stationer vid berörda järnvägar anlita annan hamn än den, från vilken stationens

järnväg dirigerades. Oskarshamn finge härigenom ett tämligen tryggat

handelsområde utmed Huda—Oskarshamns och Buda—Älghults järnvägar,

och Kalmar behövde vid Mönsterås järnvägs stationer icke befara någon

konkurrens från Oskarshamn.

Det torde vara tydligt, att en dylik taxepolitik i det hela taget icke kunde

vara till näringslivets fördel. Höga tariffbarriärer vid övergångsstationerna

hindrade en fri och öppen konkurrens att göra sig gällande, vilket inverkade

menligt t. ex. beträffande de virkespris, som skogsägare kunde betinga sig.

En ensidigt inriktad taxepolitik måste ock leda till trafikminskning å järnvägarna,

sedda tillsammans. Lastautomobilerna finge nämligen större spelrum

än vid en likformig taxesättning vore möjligt. Man hade från berörda

järnvägars sida på två olika vägar sökt råda bot för några av de olägenheter,

som de höga banavgifterna medförde. Dels hade lastautomobiler

engagerats med uppgift’ att från angränsande banas trafikområde överföra

gods till egen banas station, varifrån godset sedan sändes, utan att de i

samtrafiken förekommande höga banavgifterna behövde debiteras. Dylika

transporter förekomme exempelvis från Buda—Älghults järnvägs trafikområde

till Högsby station vid Kalmar—Berga järnväg för vidare befordring

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

11

till Kalmar. Dels träffades mellan banorna, särskilt när fråga vore om relativt

större sändningar, överenskommelser örn fraktnedsättningar. Från

Oskarshamnsbanornas sida gjordes gällande, att dylika nedsättningar förekomme

i sådan omfattning, att någon egentlig olägenhet icke vore förbunden

med de höga banavgifterna. Från Kalmarbanornas sida erinrades åter häremot,

att tillfälliga nedsättningar, örn vilkas blivande storlek ovisshet måste

räda. icke kunde ha samma betydelse som en lika för alla låg allmän taxa.

Affärsuppgörelser måste nämligen i regel grundas på kalkyler, som utginge

från den allmänna taxan och kunde icke bygga på ovissa förhoppningar örn

extra nedsättning. En önskvärd utveckling av trafikområdets näringsliv syntes

knappast kunna uppnås, utan att områdets taxeförhållanden gjordes mera

likformiga och sunda. Vidare kunde lastautomobilskonkurrensens skadliga

verkningar icke effektivt motarbetas, därest ej tariffbarriärerna vid övergångsstationerna

mellan olika järnvägar bleve så sänkta, att trafikströmmen finge

kraft att rinna över. Av angivna skäl vore man vid Kalmar läns östra järnvägar,

vars aktiemajoritet ägdes av enskilda personer och icke av kommunerna,

än mindre av Kalmar stad, och vilka därför måste anses ledas efter

rent privatekonomiska grunder, benägen att göra betydliga ''uppoffringar,

därest de för trafikens utveckling skadliga tariffbarriärerna vid övergångsstationerna

bleve raserade.

Norrman anför härefter, att vid de förhandlingar, som först inletts med

ombuden för Oskarshamnsbanorna, dessa ombud bestämt avvisat tanken på

en flyttning av banornas ledning till Kalmar. Ett därefter framlagt förslag

till fraktavtal, byggt på förutsättningen, att Oskarshamnsbanorna skulle ägas

och förvaltas av bolag med säte i Oskarshamn och att säkerhet för viss del

av statslånet skulle ställas av nämnda stad, hade av ombudet för Kalmarbanorna

mötts med den erinringen, att därmed icke uppnåddes så stora fördelar

för det allmänna och för trafikens utveckling som med ett avtal under

förutsättning av att ansvaret för Oskarshamnsbanornas ekonomi övertoges av

Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag. Sedan i anledning härav i samråd

med ombudet för Kalmarbanorna utarbetats ett förslag till förbindelse av

sistnämnda bolag rörande fraktsatser m. m., byggt på förutsättningen, att

Oskarshamnsbanornas ledning överflyttades till Kalmar, hade detta förslag

överlämnats till ombuden för Oskarshamnsbanorna. Då dessa järnvägars

styrelse alltjämt vidhölle sin uppfattning, att banornas ledning icke finge

förflyttas från Oskarshamn, finge förhandlingarna örn ett fraktavtal anses

hava strandat.

Sistnämnda av Norrman uppgjorda förslag rörande fraktbestämmelser

m. m., vilket godkänts av ombudet för Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag,

är av följande lydelse:

Förslag till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag.

§ 1-

Därest staten, efter eventuellt inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—

Älghults järnvägar, skulle vilja försälja dem att förvaltas tillsammans med

övriga av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag (K. L. 0. j.-ab.) ägda eller

förvaltade järnvägar, förbinder sig bolaget, dels att genom för ändamålet

bildat bolag, nedan benämnt Östra Smålands järnvägsaktiebolag (0. Sm.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 162''.

j.-ab.) ingiva anbud att inköpa järnvägarna enligt villkor, som i följande

paragrafer 2—4 sägas, och dels att efter järnvägarnas övertagande vid deras

trafikering tillgodose nuvarande ägares oell trafikanters intressen genom i

paragraferna 5—7 sagda medgivanden.

§ 2-

Under förutsättning att statens samtycke till ifrågavarande försäljning

lämnas under år 1930, ansvarar K. L. Ö. j.-ab. för att Ö. Sm. j.-ab, med

ändamål att inköpa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar,

samma år bildas och att erforderligt aktiekapital enligt blivande bolagsordning

blir fulltecknat.

§3.

K. L. Ö. j.-ab. ansvarar jämväl för att Ö. Sm. blivande järnvägsaktiebolag

skall vara villigt att till staten för Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults

järnvägar med all till dem hörande sådan egendom, i vilken staten nu innehar

inteckning som säkerhet för sin fordran på ifrågavarande järnvägsaktiebolag,

erlägga ett pris av tillsammans 525,000 kronor, under förutsättning

att bolaget för likvids erläggande erhåller två lån ur allmänna järnvägslånefonden

å 350,000 respektive 175,000 kronor på i § 4 angivna villkor.

§4.

Som säkerhet för berörda två lån lämnas inteckning med bästa förmånsrätt

i järnvägen Oskarshamn—Älghult. För det förstnämnda lånet å 350,000

kronor ställes därjämte säkerhet, som av riksgäldskontoret kan godkännas.

Annuiteter å lånen skola erläggas med 5 procent, varav 4.5 procent skall

utgöra ränta. Ä förfallen, icke likviderad fordran skall ränta erläggas med

5 procent. Annuiteter å det första lånet å 350,000 kronor skola dock icke

debiteras för tidigare år än 1932. Ä det andra lånet å 175,000 kronor skola

annuiteter debiteras först sedan och i mån som riksgäldsfull mäktige efter

företagen prövning finna Ö. Sm. j.-abs ekonomiska ställning så god, att bolaget

kan beräknas för framtiden kunna av egna medel bestrida ej mindre

järnvägens driftkostnader och skälig avsättning till förnyelsefond än även

annuitet å de statslån, för vilka annuiteter skola utgå.

Staten medgives rätt att inlösa Oskarshamn—Ruda—Älghults järnväg för

ett belopp av 525,000 kronor, ökat med de belopp, som framdeles kunna

komma att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel,

men minskat med behörigt avdrag på grund av slitning och annan värdeminskning.

I övrigt skola beträffande lånen i tillämpliga, delar tillämpas de bestämmelser,

som från och med 1923 gälla vid utlämnande av lån ur allmänna

järn vägslånefonden.

§ 5-

K. L. O. j.-ab. är villigt medgiva, att förtursrätt till teckning av vissa

aktier i Ö. Sm. j.-ab., nedan benämnda B-aktier, lämnas åt tidigare ägare

av aktier i Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Innehavare av B-aktier tillförsäkras enligt blivande bolagsordning för

0. Sm. j.-ab. rätt att utse två styrelseledamöter i bolagets styrelse och i

övrigt samma rättigheter som innehavare av A-aktier. B-aktiekapitalet, som

icke får ökas, skall utgöra 10,000 kronor.

§ 6.

K. L. O. j.-ab. förbinder sig:

att vid förvaltningen av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags järnvägar,

med vilka järnvägen Oskarshamn—Älghult i driftshänseende skall sammanföras,

iakttaga, att fraktsatserna mellan å ena sidan Kalmar, Mönsterås och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Majas proposition nr 162.

Oskarshamn och å andra sidan samtliga stationer vid Kalmar—Berga,

Mönsterås, Buda—Oskarshamns och Buda—Älghults järnvägar, belägna norr

eller väster örn Sandbäckshult, så regleras, att icke den ena av nämnda orter

och hamnar blir oskäligt gynnad på den andras bekostnad,

att härvid för Kalmars och Oskarshamns godstrafik från och till nämnda

stationer skola tillämpas fullt enhetliga, efter avstånden reglerade fraktgodstariffer,

varvid emellertid vid övergång mellan å ena sidan Buda—Oskarshamns

eller Buda—Älghults järnväg och å andra sidan Kalmar—Berga eller

Mönsterås järnväg vid Buda eller Skoghult tariffavståndet skall förhöjas med

13 kilometer,

att, därest nedsättning i fraktavgifterna — vare sig allmän eller särskild —

beviljas för gods från eller till någon av ovannämnda norr och väster örn

Sandbäckshult belägna stationer och till eller från Kalmar, en procentuellt

lika stor nedsättning skall medgivas för motsvarande försändelser till eller

fran Oskarshamn, samt

att samlastningstariffer, motsvarande dem, som tillämpas vid transporter

till vissa stationer från Kalmar Västra, skola efter hand införas även från

Oskarshamn, därest så påfordras, och i mån som så stora mängder samlastningsgods

kunna erhållas, att mot vagnslasttariff svarande samlastningstariff

kan vara motiverad, samt förhållandena i övrigt bliva likartade med dem,

som råda vid Kalmar Västra station.

K. L. Ö. j.-ab. medgiver,

att, därest tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna förbindelse

uppkommer, låta sådan tvist i sista hand avgöras av tre skiljemän, av

vilka fullmäktige i riksgäldskontoret utse en och de båda andra utses av

innehavare av A- respektive B-aktier i bolaget, varvid skiljemännen utses

för en tid, som väljarna äga själva bestämma,

att var och en av skiljemännen må äga att av verkställande direktören

eller trafikchefen för K. L. Ö. järnvägar begära och erhålla närmare uppgifter

angående viss åtgärd, som enligt skiljemannens uppfattning kan synas

innebära åsidosättande av i denna förbindelses § 6 åtagna förpliktelser, skolande

vad av skiljemännen under anförda förhållanden inhämtas vara strängt

konfidentiellt, samt

att skiljemannen, därest uppgörelse i uppkommande tvistefråga icke träffas,

må äga hänskjuta frågan till avgörande av samlad skiljenämnd.

K. L. Ö. j.-ab. åtager sig icke någon kostnad för av ägare till B-aktier

utsedd skiljeman.

Beträffande ifrågavarande förbindelses innebörd och verkningar anför Norrman

följande:

Förslaget till förbindelse utginge från förutsättningen, att staten, sedan

de bankrutterade järnvägsaktiebolagen Buda—Finsjö—Oskarshamn och Buda—

Älghult under år 1930 gått i konkurs, inköpte banorna och därefter försålde

dem till av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag.

För sådant fall förbunde sig bolaget att ombesörja banornas inköp och att

ställa säkerhet för statslånet m. m. på villkor, som möjligast nära överensstämde

med de villkor, som från riksgäldskontorets sida fordrats för en nedskrivning

av statslånen, därest Oskarshamns stad ställde säkerhet för viss

del av det nedskrivna lånet. Någon skärpning av tidigare till Oskarshamnsbanorna

meddelade villkor hade av riksgäldsfullmäktige härvid icke ifrågasatts

och torde sakligt sett icke heller hava fog för sig. Visserligen skulle

nämligen banornas inkorporering i Kalmar läns östra järnvägsnät medföra

vissa besparingar i administrations- och verkstadskostnader m. m., men ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Majus proposition nr 162.

varande besparingar kunde i detta lall icke anses bliva synnerligen betydande

oell uppvägdes mer än väl av de betydande fraktsänkningar, som, enligt vad

i det följande skulle visas, skulle följa av i förbindelsen gjorda utfästelser

beträffande taxesättningen å järnvägarna.

Örn således staten enligt berörda förbindelse icke direkt skulle göra någon

bättre affär än örn järnvägarna förbleve i nuvarande besittares ägo, så ville

det dock synas, som skulle järnvägarnas övertagande av Kalmar läns östra

järnvägsaktiebolag på grund av i förbindelsens §§ 5—7 gjorda åtaganden

medföra mycket avsevärda fördelar såväl för Oskarshamns stad som för järnvägarnas

trafikanter.

Oskarshamns stad skulle sålunda frikallas från allt ansvar icke blott för

fullgörande av annuiteterna å viss del av järnvägens statslån, utan även för

driftens upprätthållande å järnvägen och för dennas vidmakthållande i dugligt

skick. I betraktande av att några avsättningar till förnyelsefond icke

kunnat göras och att avsevärda kostnader för banans vidmakthållande vore

att förutse syntes betydelsen av sistnämnda förhållande icke böra underskattas.

De ekonomiska förhållandena vid berörda järnvägar vore så brydsamma,

att Oskarshamns stad, så vitt man kunde bedöma saken, måste, om

banan bibeliölles i egen regi, göra sig beredd på väsentliga uppoffringar i

framtiden ej endast för fullgörande av annuiteterna å statslånet utan även

för vidmakthållande av järnvägarna i trafikdugligt skick.

Från Norrmans sida hade framhållits, att det icke syntes behövligt eller

välbetänkt att taga sådana risker, då Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag

vore villigt att vid övertagande av banorna medgiva nuvarande aktieägare

erforderligt inflytande i dessas ledning och en väsentlig sänkning av de taxor,

som finge beräknas, därest banorna skulle trafikeras som ett även reellt sett

fullt fristående ekonomiskt företag.

Genom i § 5 gjort medgivande tillförsäkrades sålunda nuvarande aktieägare

mot en engångskostnad av 10,000 kronor rätt att utse två styrelseledamöter

i det nya bolagets styrelse. Härigenom torde ernås full garanti

för att tidtabell och transportförhållanden i övrigt icke skulle efter ledningens

förflyttning från Oskarshamn undergå försämring. Det vore visserligen sant,

att dessa två styrelseledamöter komme att utgöra minoritet i bolagsstyrelsen

och således icke skulle kunna diktera dennas beslut, men tydligt torde vara,

att största hänsyn måste tagas till deras veta, därest fråga verkligen uppkomme

om försämringar av tidtabell m. lii., enär man ju i annat fall hade

att räkna med att klagan fördes hos Kungl. Majit, som i sista hand ägde

att besluta i sådana ärenden.

Genom bestämmelserna i § (i tillförsäkrades vidare Oskarshamn, att järnvägens

liva ledning icke skulle utnyttja sin befogenhet i taxehänseende så,

att annan hamn gynnades framför Oskarshamn, vare sig beträffande de ordinarie

fraktsatserna eller när nedsättningar lämnades. Ytterligare tillförsäkrades

Oskarshamn i trafik på samtliga Kalmar läns östra järnvägs stationer

norr och väster örn Sandbäckshult frakter, som skulle beräknas efter

samma taxa som i trafik på Kalmar, endast med det tillägget, att vid övergångsstationerna

mellan de två nuvarande järnvägssystemen, Buda och Skoghult,

skulle införas ett tariffavstånd av 13 kilometer. Detta avstånd innebure

ett för olika tariffer varierande frakttillägg, som i medeltal för alla

tariffer finge beräknas till omkring 5 öre. Härmed kunde jämföras nuvarande

frakttillägg, som med inläkning av den ordinarie banavgiften stege

till lägst 23 öre.

Från Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag hade lämnats tablåer, av vilka

kunde närmare utläsas, vilken förbättring av de ordinarie frakterna på Oskarshamn

som en tillämpning av berörda bestämmelser skulle medföra.

Från tablåerna hämtades följande exemplifierande uppgifter:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

15

Styckegodstariff 2

Vagnslasttariff 7

Avgift

Avgift

År 1929

gällande

avgift

enligt av

K. L.Ö. J.

föreslagen

Höjning eller

sänkning

År 1929

gällande

avgift

enligt av

K. L. Ö.J.

föreslagen

Höjning eller

sänkning

taxa

taxa

Öre per 100 kg.

Öre

%

Öre per 100 kg.

Öre

%

Långemåla (K. B. J.)—

Kalmar ..................

Mönsterås...............

156

107

152

84

— 4

— 23

— 3

— 21

/O

65

91

60

+ 16

— 5

+ 21

— 8

Oskarshamn............

148

135

— 13

— 9

117

84

- 33

— 28

Kråksmåla (M. J.)—

Kalmar ..................

192

202

4- 10

4- 5

101

112

+ 11

+ 11

Mönsterås..............

141

135

— 6

- 4

/O

84

+ 9

+ 12

Oskarshamn............

232

190

42

18

162

107

— 55

— 34

Grönskåra M. J.)—

, Kalmar ..................

Mönsterås...............

212

161

224

156

+ 12

— 5

4- 6

— 3

108

83

121

93

+ 13

+ 10

+ 12

+ 12

Oskarshamn............

262

211

51

— 19

170

115

— OO

— 32

Ekhult K. 0. J.)—

Kalmar ..................

220

199

— 21

- 10

122

110

— 12

— 10

Mönsterås...............

148

131

- 17

11

123

82

— 41

- 33

Oskarshamn............

107

88

— 19

— 18

65

62

— 3

— 5

Fröseke (B. Ä. J.)—

Kalmar ..................

311

233

— 78

— 25

158

124

— 34

— 22

Mönsterås.............

178

165

— 13

— 7

127

97

— 30

— 24

1 Oskarshamn............

203

164

— 39

— 19

104

97

- 7

— 7

Vagnslasttariff 9

Vagnslasttariff 11

(spannmål

lil. lil.)

(trävaror

m. m.)

Långemåla K. B. J.}—

Kalmar ..................

65

69

+ 4

+ 6

50

52

+ 2

+ 4

Mönsterås...... ......

56

51

— 5

_ 9

47

38

- 9

— 19

Oskarshamn............

99

65

— 34

34

75

48

— 27

— 36

Kråksmåla (M. J.)—

Kalmar ..................

Mönsterås...............

83

60

81

65

_ 2

+ 5

_ 2

4- 8

60

50

61

48

+ 1

— 2

+ 2

— 4

Oskarshamn............

139

78

— 61

— 44

108

59

— 49

— 45

Grönskåra (M. J.)—

89

86

— 3

— 3

65

65

+ 0

+ 0

Mönsterås.............

66

70

+ 4

+ 6

54

52

— 2

— 4

Oskarshamn...........

145

83

— 62

— 43

112

63

— 49

— 44

Ekhult R. 0. J ''—

Kalmar ..................

100

75

— 25

— 25

70

60

— 10

- 14

Mönsterås...............

106

64

— 42

40

83

47

— 36

— 43

Oskarshamn............

49

52

+ 3

+ 6

35

39

+ 4

+ 11

Fröseke (B. A. J.)—

Kalmar ..................

128

88

— 40

— 31

96

67

— 29

— 30

Mönsterås...............

106

72

— 34

- 32

80

54

— 26

- 33

Oskarshamn............

86

72

— 14

— 16

58

54

— 4

- 7

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition ur Vi''!.

16

De nedsiittningar av frakterna på Oskarshamn, som från Kalmar läns

östra järnvägars sida erbjödes, vore sålunda mycket betydande. Enligt

nuvarande taxeförliållanden tillämpades mellan Oskarshamn och stationer

vid Kalmar läns östra järnvägar, såsom Långemåla, Kråksmåla och Grönskåra,

särskilt beträffande vagnslastgods vida högre avgifter än på Kalmar.

Enligt den erbjudna nya taxan skulle förhållandet omkastas, så att Oskarshamn

finge lägre avgifter än Kalmar. Avgifterna mellan Oskarshamn och

stationer vid Oskarsliamnsbanorna, såsom Ekhult och Fröseke, vore för närvarande

vida lägre än på Kalmar. Häri skulle ingen annan ändring inträda

än att skillnaden minskades. Oskarshamn skulle alltjämt få de avgjort lägre

frakterna. En avsevärd taxesänkning skulle komma till stånd även mellan

Oskarshamn och stationerna vid dess egen bana Buda—Älghult. Taxesänkuingens

storlek varierade i olika förbindelser. I ifrågavarande samtrafik med

Oskarshamn uppginge den beträffande vagnslastgods till 2H å 45 procent.

Motsvarande nedsättningar på Kalmar vore betydligt mindre.

I den sista paragrafen hade slutligen medgivits inrättande av ett skiljemannainstitut,

vilket genom de befogenheter, soln förlänats skiljemännen,

torde få anses medföra full trygghet för att i förbindelsen gjorda åtaganden

icke skola kunna kringgås.

Såsom sammanfattning av vad sålunda förekommit anför Norrman slutligen

:

De förda förhandlingarna hade sålunda resulterat däri,

att ombudet för Kalmar läns östra järnvägar, under förutsättning att

Oskarsliamnsbanorna under särskilt dotterbolag införlivades med dem, ställt

i utsikt en förbindelse, som skulle garantera införande av låga och likformiga

tariffer å samtliga Kalmar läns smalspåriga järnvägar och dessutom giva

Oskarshamnsbanornas nuvarande ägare vederbörligt inflytande beträffande

I»anornas fortsatta ledning,

medan ombuden för Oskarsliamnsbanorna ej endast avböjt det av Kalmarbanan

gjorda erbjudandet utan även underlåtit att framlägga eget förslag

till önskvärd reglering av banornas ömsesidiga fraktförhållanden, därest

Oskarsliamnsbanorna alltjämt förbleve i nuvarande ägares besittning.

Då nu ställning på högre ort skulle tagas till frågan, huruvida avskrivning

borde till förmån för nuvarande ägare av berörda banor medgivas av

större delen av statens fordran eller om åtgärder borde vidtagas för banornas

inrangerande som led i ett större järnvägssystem, torde ett flertal synpunkter

komma i betraktande.

För staten i egenskap av långivare torde de båda lösningarna av frågan

kunna anses likvärdiga. Staten erhölle i båda fallen i det närmaste samma

förmåner. Den enda skillnaden vore, att Oskarshamns stad redan iklätt sig

borgen för fullgörande av vissa låneannuiteter, medan från Kalmar läns

östra järnvägar utfästelse gjordes att ställa en motsvarande säkerhet, som

av riksgäldskontoret kunde godkännas.

För ett avgörande av frågan i enlighet med vad av banornas nuvarande

ägare önskades talade huvudsakligen, att dessa haft att bära stora uppoffringar

för banornas tillkomst och befarade olägenheter för Oskarshamns

stad, därest banornas ledning flyttades till Kalmar. Sistnämnda farhågor

syntes emellertid med hänsyn till från Kalmar läns östra järnvägars sida

gjorda åtaganden föga grundade.

Av största betydelse vore, att det tillfälle, som nu öppnade sig till en

rationell lösning av de invecklade järn vägsförhållandena i Kalmar län, knappast

kunde tänkas återkomma, såvida det nu försuttes. Därest statens fordran

på ifrågavarande järnvägsbolag nedskreves till dessas förmån, så komme nu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

17

varande ägare att sitta i tryggad besittning av banorna. Härmed fastlåstes

sannolikt för all framtid i Kalmar län ett järnvägssystem med banor, vilka

konkurrerade med varandra örn trafiken på sina hamnstäder, den ena genom

att åsätta höga ö verf örin gsavgif ter vid övergång till annan bana och den

andra genom att sänka sina avgifter oell genom att taga lastautomobiler i

sin tjänst för att undgå den anslutande banans proliibitivt verkande överföringsavgifter.

Det torde icke bliva möjligt att införa en skäligt låg ordinarie

taxa, utan taxeväsendet särskilt i samtrafik torde, till skada för näringslivets

fria och obehindrade växt, komma att alltjämt bygga på principen av

synnerligt höga överföringsavgifter, med nedsättningar när man så funne

lämpligt. Banornas driftkostnader komme slutligen att hållas uppe vid ett

högre totalbelopp än som vid samförvaltning bleve nödvändigt.

För ett avgörande av frågan i enlighet med föreliggande förslag från

Kalmar läns östra järnvägars sida syntes främst tala, att härigenom enhetliga

och relativt låga tariffer skulle komma till användning inom Kalmar

läns smalspåriga järnvägsnät, särskilt beträffande de betydelsefulla transporterna

från och till hamnarna. Ur trafikanternas synpunkt, som väl torde få

anses som den viktigaste, borde således järnvägarnas sammanslagning med

Kalmar läns östra järnvägar framstå som synnerligen önskvärd.

Man hade ur järn vägsekonomisk synpunkt ansett sig kunna medgiva sådana

taxesänkningar, enär dels vissa förenklingar och besparingar uppnåddes,

om driften enhetliggjordes, och dels en väsentlig trafikökning kunde förväntas,

örn taxan bleve enhetlig och låg. Man hade slutligen genom vissa

liberala medgivanden frivilligt uppställt till synes fullt betryggande garantier,

att Oskarshamns stads och övriga nuvarande aktieägares intressen skulle

bliva även framdeles väl tillgodosedda.

Norrman framhåller, att ett antagande av det från Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag

gjorda erbjudandet sålunda skulle medföra mycket betydelsefulla

fördelar för Kalmar län.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra med anledning av byråchefen Norrmans

redogörelse följande:

Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags styrelse har vid sammanträde den

19 november 1929 förklarat sig villig att träffa uppgörelse med staten angående

Oskarshamnsbanorna i enlighet med förenämnda, av bolagets ombud

gjorda erbjudande.

Ombuden för de två Oskarshamnsbolagen hava åter ansett sig ej kunna

medgiva, att ledningen av de båda järnvägarna överflyttades till Kalmar, och

ej heller funnit sig kunna göra några utfästelser beträffande reglering och

eventuell nedsättning av nuvarande godstariffer. Såsom skäl härför anfördes,

att en dylik taxenedsättning skulle medföra så stor minskning av banornas

trafikinkomster, att densamma ej kunde bäras av deras ägare. I en till fullmäktige

ingiven skrivelse av den 13 oktober 1929 hänvisade ombuden vidare

till ett av Oskarshamnsbanornas trafikchef avgivet utlåtande, vari uttalades

bland annat, att från dessa banors sida största möjliga tillmötesgående visats,

när det gällt att ordna frakterna i samtrafik med Kalmarbanorna, i följd

varav något gemensamt avtal icke vore nödigt. Ombuden hemställde tillika

i sagda skrivelse, att det ursprungligen uppgjorda förslaget till ordnande av

Oskarshamnsjärnvägarnas skuldfråga måtte bliva definitivt fastställt. Skulle

emellertid riksgäldskontoret, anförde ombuden vidare, av någon anledning

icke nu vilja framföra frågan till slutgiltigt avgörande, funne järn vägsförvaltningarna

sig böra hemställa, att järnvägarna måtte få fortsätta sin verksamhet

under tre till fem år framåt.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 129 höft. (Nr 162.j

449 30 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 162.

Fullmäktige anföra, att då fullmäktige funnit det vanskligt att på grundval

av den sålunda förebragta utredningen taga ställning till frågan, örn

vilket av de båda i ekonomiskt avseende för staten likvärdiga anbuden från

Oskarshamn och Kalmar borde förordas till antagande, fullmäktige genom

chefens för kommunikationsdepartementet medverkan erhållit yttranden i

ärendet från länsstyrelsen i Kalmar län och de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillsatta s. k. järnvägsfusionssakkunniga.

Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnat yttranden av vederbörande trafikanter

och övriga intresserade samt för egen del anfört:

I det yttrande, länsstyrelsen den 23 augusti år 1929 avgivit över järnvägsekonomisakkunnigas

betänkande angående vissa ekonomiska spörsmål rörande

de enskilda järnvägarna, har länsstyrelsen framhållit den betydande

inbesparing i administrationskostnader, som kunde åstadkommas genom sammanslutning

av flere mindre eller svagare järnvägar till större enheter, och

uttalat sig för att sådan sammanslutning komme att omfatta största möjliga

antal smärre enskilda järnvägar.

I anslutning till denna princip skulle det enligt länsstyrelsens förmenande

också varit ur alla synpunkter lämpligast, örn, i samband med ordnandet av

förenämnda järnvägsaktiebolags skuldförhållanden till staten, en utredning

skett örn sammanslagning av alla de i södra delen av Kalmar län och angränsande

delar av närliggande län befintliga smalspåriga järnvägars förvaltningar.

Särskilt synes det länsstyrelsen, som örn en sådan utredning i det

nu föreliggande fallet åtminstone bort omfatta en sammanslagning av Oskarshamn

sjärn vägarna jämväl med Östra Yärends järnväg, som trafikerar fortsättningen

av järnvägslinjen från Älghult åt Växjö, genom vilken järnvägslinje

en rak förbindelse erhållits från sistnämnda stad till kusten. Länsstyrelsen

är därför av den uppfattningen att, innan den föreliggande frågan slutligen

prövas, en dylik utredning bör äga rum.

Därest emellertid ärendet anses böra i befintligt skick avgöras, har länsstyrelsen

för sin del ej något att erinra mot att regleringen av de ifrågavarande

järnvägsbolagens förbindelser till staten ordnas enligt den av sakkunniga

uppgjorda plan, som synes för bolagen synnerligen förmånlig, samt

att ansvarigheten för sagda förbindelser med den av Oskarshamns stad utfästa

garantien övertages av ett genom sammanslagning av Huda—Finsjö—

Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag bildat, reorganiserat

bolag enligt det av nämnda sakkunniga ursprungligen uppgjorda förslag.

Beträffande det av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag senare avgivna

anbud att genom ett för ändamålet bildat dotterbolag övertaga järnvägarna

synas några vägande skäl för en sådan anordning ej förebragts. Enligt vad

länsstyrelsen under hand inhämtat föreligger från sistnämnda järnvägsbolags

sida ej heller något större intresse för ett dylikt övertagande, utan lärer

huvudskälet vara, att likformighet i frakttarifferna härigenom lättare skulle

åvägabringas, en fråga som emellertid torde kunna utan större svårigheter

på annat sätt ordnas.

Då, såsom riksgäldskontoret anfört, de avgivna anbuden äro från statens

synpunkt i ekonomiskt avseende likvärdiga och i betraktande av de enhälliga

protester mot det av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag framförda

förslag, som från ortsbefolkningens sida till länsstyrelsen ingivits, anser länsstyrelsen

för den skull, att en sammanslagning av järnvägarna icke, åtminstone

för närvarande, bör mot Oskarshamnsbolagens bestridande genomföras.

Frågan örn en dylik sammanslagning bör däremot lämpligen, på sätt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

nyss anförts, upptagas till förnyad prövning i samband med en blivande

mera allsidig utredning örn sammanslutning mellan de enskilda smalspåriga

järnvägarna i södra Kalmar län.

Järnvägsfusionssalckunniga anföra följande:

De sakkunniga, som under förevarande förhållanden icke hava något att

erinra mot riksgäldsfullmäktiges förslag till nedskrivning av statslånen, hava

vid remissens besvarande ansett sig i första hand böra upptaga de föreliggande

alternativa förslagen till bedömande ur fusionssynpunkt. De sakkunniga

hava för frågans närmare belysande haft ett sammanträde med styrelserna

för de båda Oskarshamnsbolagen, varvid närvoro jämväl representanter

för Oskarshamns stad, varjämte de sakkunniga föranstaltat örn sammanträffande

i Stockholm med verkställande direktören för Kalmar läns östra

järnvägsaktiebolag, J. A. Hansson.

Innan de sakkunniga närmare ingå på det föreliggande spörsmålet, torde

det vara nödvändigt att något beröra hittills rådande förhållanden inom

Oskarshamns- och Kalmarbanornas trafikområden.

Genom det sätt, på vilket de båda smalspåriga järn vägssystemen utbyggts,

hava deras naturliga, av andra järnvägar dessutom snävt begränsade trafikområden

kommit att överkorsa och delvis täcka varandra, varigenom redan

från början kommit att inom dessa bedrivas en med åren allt intensivare

konkurrens i syfte att i möjligaste mån leda gods till det egna trafikområdet

och till den egna hamnen. Medlen för att vinna dessa syften hava, såsom

av byråchefen Norrman i hans utredning för riksgäldsfullmäktiges räkning

närmare utvecklats, varit att införa höga överföringsavgifter vid övergång

till motpartens banor och därigenom skapa en för ett fritt val av transportväg

hindrande tariffbarriär samt att genom sänkta avgifter å egna banor och

genom anlitandet av automobil er in på motpartens trafikområde söka för

egen del neutralisera tariffbarriärens verkningar. Det nödläge, i vilket Oskarshamnsbanorna

sedan några år befinner sig och som, örn ej hjälp lämnas,

nödvändiggör företagens snara trädande i likvidation, måste säkerligen tillskrivas,

förutom den alltjämt stegrade konkurrensen med den direkta automobiltrafiken,

även den konkurrens, som inom trafikområdet måste bedrivas

med andra, nära liggande och korsande järnvägsföretag. Det nu föreliggande

problemet måste framförallt ses mot denna bakgrund för att kunna rätt bedömas.

Det torde vara nödvändigt att i detta sammanhang även bilda sig en uppfattning

örn huru framtiden kommer att gestalta sig, och det synes då, vad

det nva Oskarshamnsbolaget beträffar, vara otvivelaktigt, att bolaget kommer

att tyngas av allt större och större skuld.

Utgår man från 1928 års ekonomiska resultat, sådant detta angivits i

byråchefen Norrmans skrivelse den 6 november 1929, ställer sig framtiden

för Oskarshamnsbanorna sålunda:

Kronor.

Driftöverskott i runt tal..................................................................... + 6,500

Annuitet efter föreslagen avskrivning av statsskulden, 5 % å 350,000

kronor .............................................................................................. —- 17,500

Avsättning till förnyelsefond, beräknad enligt i statens järnvägar

använd genomsnittsberäkning till 0.7 5 % å bana med byggnader,

4,300,000 kronor................................................................................. •— 32,500

3 % å rullande materiel, 650,000 kronor.......................................... — 19,500

Summa årlig förlust 63,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Om 5 % ränta skulle räknas å 525,000 kronor statslån, komme det årliga

förlustbeloppet att ökas med 8,750 kronor eller till 71,750 kronor.

Någon förhoppning, att driftöverskottet skall ökas, lärer man med tanke på

dels trafikområdets små möjligheter till trafikutveckling och dels automobiltrafikens

alltjämt fortgående snabba utveckling icke kunna hysa; sannolikt

går utvecklingen i motsatt riktning. Till järnvägsstyrelsen inkomna rapporter

för tiden januari—september 1929 utvisa, att de båda banornas bruttoinkomster

under berörda tid varit väsentligt mindre än under motsvarande tid

år 1928, medan de sammanlagda utgifterna ökats mot föregående år. Sannolikt

torde de komma att än ytterligare ökas, bl. a. med hänsyn därtill att

då särskilt banan Ruda—Alghultsby färdigställts så sent som år 1923, underhållskostnaderna

ännu icke börjat göra sig gällande på samma sätt som å

äldre banor. Behovet av nödvändiga avsättningar till förnyelsefond bör

icke för framtiden räknas bliva mindre än nyss angivits. Räntor å statslånet

synes bolaget icke kunna gälda och kapitalskulden till staten kan sannolikt

icke avvecklas. De fristående Oskarshamnsbanorna, från början svaga

och säkerligen i framtiden utsatta för ännu skarpare konkurrens än hittills,

komme således utan tvivel att allt mer och mer tyngas av årliga förluster

och så småningom, trots nu ifrågasatta avskrivningar, drivas till likvidation,

därest ej tillskott av medel sker.

De medel, som erbjuda sig att för Oskarshamnsbanorna möjliggöra driftens

upprätthållande, måste under angivna förhållanden sökas i ytterligare driftbesparingar,

avskärande såvitt möjligt av osund konkurrens mellan järnvägsföretagen

samt i åtgärder för trafikens naturliga ökning.

Vad då först angår driftbesparingarna, så hava de sakkunniga på grund

av den korta tid, som stått till deras förfogande, icke kunnat i detta hänseende

verkställa några mera ingående undersökningar. Genom att personligen

besiktiga järnvägsföretagen och taga del av deras trafikorganisation

hava dock de sakkunniga kunnat övertyga sig örn, att Oskarshamnsbanorna

äro erkännansvärt sparsamt och omtänksamt skötta, och att några större, i

siffror uttryck! lara besparingar icke lära vara att förvänta inom ramen av

nuvarande trafikföretag. En påtaglig vinst på detta område synes kunna

ernås endast genom en sådan fusion av banorna, att de i driftshänseende

sammanföras med ett större järnvägsföretag. Trafikchefsbefattningen i Oskarshamn

skulle härigenom kunna indragas, varigenom lära besparas omkring

6,000 kronor. Sannolikt torde också den obetydliga verkstaden därstädes

kunna nedläggas, vilket synes representera en besparing av omkring 9,000

kronor. Aven örn detta förslagsvis beräknade belopp av 15,000 kronor icke

utgör någon stor besparingssiffra, bör det dock ifråga örn banor, som överhuvud

taget röra sig med små inkomst- och utgiftssiffror samt med liten

marginal dem emellan, icke kunna lämnas obeaktat. Och härtill kommer,

att en sammanslagning av flera smärre banor alltid lämnar tillfälle till bättre

utnyttjande av personal, materiel, förråd m. m., till fördelaktigare inköp av

förnödenheter ävensom till förenkling i arbete, kontroll o. s. v., vilket allt

medför besparingar, även örn de icke kunna på förhand beräknas.

Yad vidare den osunda konkurrens, som för närvarande tär på banornas

ekonomi, angår, så lärer densamma icke kunna undvikas, utan att nuvarande

system effektivt brytes. Först genom den nuvarande tariffspärrens borttagande

samt dess ersättande med en tarifföverenskommelse i huvudsaklig enlighet

med det av byråchefen Norrman utarbetade förslaget kan en sådan

stadga och fasthet i tariffhänseende vinnas inom detta splittrade trafikområde,

att anledningarna till en fortsatt, osund tariffstrid undanröjas.

Det är de sakkunnigas mening, att på denna väg och genom de ökade

transportmöjligheter, som därigenom beredas, även skapas de bästa förut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

21

sättningarna för den ökade rörelse oell trafik, som är nödvändig, om ej

Oskarsliamnsbanorna förr eller senare måste nedläggas. De sakkunniga hänvisa

i detta senare avseende till byråchefen Norrmans skrivelse till riksgäldsfullmäktige

den 6 november 1929, som tydligen utvisar, vilken tunga

trafiken mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna för närvarande har att

bära i form av extra pålägg utöver den normala samtrafikstaxan och hur

betydande de lättnader iiro, som genom den av Kalmarbanorna erbjudna

tariffregleringen beredas trafikanterna.

Mot vad de sakkunniga här anfört angående fördelarna ur den allmänna

samfärdselns synpunkt av en reglering av förhållandet i tariffhänseende

mellan de båda järn vägsgrupper na hava vissa erinringar gjorts. Från Oskarshamnsbanorna

har sålunda framhållits, att nedsättningar redan nu beviljas

i sådan omfattning, att den tariffspärr, som anordnats för att hindra den

ena banan från att inkomma på vad den andra anser vara sitt speciella trafikområde,

icke skulle vara av praktisk betydelse, Häremot talar emellertid

den påfallande omsorgen att behålla spärren oförminskad. Sannolikt är

också, att denna spärr brytes, då det gäller större sändningar och då båda

banorna hotas av biltrafiken, men att den med full verkan bibehålies, där

så utan fara kan ske, framför allt således för smärre sändningar, vilkas avsändare

icke komma sig för att begära nedsättning och för vilkas stora

mångfald det icke heller ur praktisk synpunkt låter sig göra att bevilja dylik.

Följden blir, att de större försändarna i många fall, men ingalunda med

den säkerhet, som en tariffreglering skulle medföra, kunna ernå nedsättningar.

medan småtrafikanterna överhuvudtaget icke kunna undandraga sig

de dyrare frakterna, till men för trafiken i dess helhet.

Det har vidare särskilt från trafikanthåll erinrats, att tariffstriden mellan

tvenne konkurrerande järnvägsföretag innebär en säkrare garanti för låga

frakter än en för båda banorna gemensam tarifföverenskommelse samt att

risk måste föreligga för att de avsevärda nedsättningar, som nu erbjudas,

måhända ej framdeles skola stå att ernå. Emot detta, vid ifrågasatta fusioner

ofta framförda betraktelsesätt vilja de sakkunniga erinra, att en konkurrens,

som drives utöver vad företagen ekonomiskt kunna bära, ej i längden kan

vara i trafikanternas eget intresse. En förlustbringande transportrörelse kan

ej i längden upprätthållas utan måste förr eller senare nedläggas. Den dagliga

erfarenheten på järnvägarnas område lärer även visa, att numera någon

inbördes järn vägskonkurrens ingalunda är nödvändig för att skapa garanti

för skäliga järnvägsfrakter. Automobiltrafiken med dess allt större och

större konkurrensmöjligheter utgör säkerligen en tillräcklig borgen för att

skäliga taxor och rimliga nedsättningar skola bliva tillgängliga för trafikanterna.

För trafikbehovet inom Kalmar län, särskilt den del, som utgör Kalmaroch

Oskarshamnsbanornas egentliga trafikområde, bör således den ifrågasatta

tariffregleringen medföra verkliga fördelar och därmed också trafikökning.

De sakkunniga framhålla, att av det anförda franninge, att det icke torde

vara möjligt att för de båda Oskarshamnsbanorna ernå en för längre tid

framåt ekonomiskt tryggad drift utan samarbete med de nu konkurrerande

Kalmarbanorna. En reglering av Oskarshamnsbanornas skuldförhållande

till staten i enlighet med det från dessa banor lämnade erbjudandet utgjorde

därför ej heller, enligt de sakkunnas mening, annat än en tillfällig lösning

av det föreliggande spörsmålet. Några nya eller betryggande förutsättningar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 162.

för trafikföretagens ekonomiska bestånd skapades härigenom uppenbarligen

icke. De sakkunniga fortsätta härefter:

Eli möjlighet i denna riktning öppnas däremot genom ett samarbete med

Kalmarbanorna. Då av skäl, som ej nu torde behöva närmare utvecklas, en

fullständig fusion mellan de båda bangrupperna icke kan för det närvarande

ifrågasättas, synes en överenskommelse angående gemensam drift och gemensam

tariffreglering nu vara deli lämpligaste lösningen. Det synes naturligt,

att en sådan överenskommelse skulle kunna ernås, även örn Oskarshamnsbanorna

kvarbleve i sina nuvarande ägares händer, och förslag härom har ju

även, enligt vad handlingarna utvisa, på ett förberedande stadium dryftats,

men tanken härpå har emellertid från Oskarshamns sida bestämt avvisats.

De sakkunniga hava kunnat konstatera, att någon ändring i denna uppfattning

icke inträtt, tinder dessa förhållanden framstår det av Kalmarbanorna

gjorda erbjudandet att genom Oskarsliamnsbanornas övertagande själva ikläda

sig den ekonomiska risken för tariffregleringens genomförande såsom den

enda möjliga väg, på vilken nu en godtagbar lösning av frågan kail ernås.

Krån Oskarsliamnshåll har framhållits, att en lösning i förut förordad

riktning måste anses vara för staden och dess intressen otillfredsställande.

Då det emellertid synes synnerligen angeläget, att så vitt möjligt ett samförstånd

i denna fråga ernås, så vilja de sakkunniga här nied några ord

söka bemöta de erinringar, som framkommit mot förslaget.

Det har sålunda från Oskarshamnsintressets sida, d. v. s. från Oskarshamn

och de övriga kommuner, som finansierat de nuvarande Oskarshamnsbanorna,

upprepade gånger framhållits, att banorna borde få stanna i Oskarshamnsintressenternas

hand därför, att från dessas sida redan förut tillskjutits

så stort kapi tal och gjorts så stora förluster. Denna invändning,

ur viss synpunkt begriplig, lärer dock, enligt de sakkunnigas mening, icke

kunna tillmätas någon verklig betydelse. Vöre det så, att utsikt funnes för

Oskars hamnsintressenterna att återfå åtminstone någon del av vad som hittill

gått förlorat, borde det givetvis vara angeläget att understödja dessas

strävan att behålla äganderätten till banorna. Men som förut visats är det

lika uteslutet för dessa intressenter att återfå någon del av det av dem tillskjutna

kapitalet, som det är för staten att återfå någon del av det kapital,

som enligt det nu föreliggande förslaget förutsattes skola helt avskrivas. Då

dessutom ingen utsikt finnes, att driften å de fristående Oskarshamnsbanorna

skulle täcka driftkostnaderna, örn däri inräknas räntor och nödvändiga avsättningar

till förnyelsefond, torde det vara tydligt, att banornas kvarblivande

i Oskarshamnsintressets händer skulle för dessa vara liktydigt med

att kasta goda pengar efter dåliga. En sammanslagning med Kalmarbanorna

skulle däremot befria Oskarshamn och övriga vid Oskarshamnsbanorna bundna

kommuner från varje dylikt bekymmer för framtiden, medan kommunerna

ju dock fortfarande skulle ha förmånen av banornas tillvaro samt av deras

förmåga att skapa ny odling och utveckla handel och industri inom de

bygder, som de beröra. Genom de efter tariffregleringen för en större allmänhet

sänkta trafikavgifterna skulle banornas betydelse i detta hänseende

avsevärt ökas. Banorna skulle för framtiden stödjas av ett järnvägsbolag

med tillfredsställande ekonomi, och frakterna skulle t. o. m. i vissa fall, där

de nu liro högre till Oskarshamn än till Kalmar, bliva lägre till Oskarshamn

än till Kalmar. Industri och näringar utefter banorna skulle överhuvudtaget

få ett mera utsträckt avsättningsområde än för närvarande.

Från Oskarshamns sida har vidare ifrågasatts, huruvida icke vid en sammanslagning

med Kalmarbanorna fara förelåge, att dessa i staden Kalmars

jämte omkringliggande bygds intressen skulle begagna sig av sin makt över

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts -proposition nr 162.

Oskarshamnsbanorna till att genom en kraftig nedsättningspolitik draga till

sig trafik, vars naturliga begynnelse- eller slutpunkt eljest skulle vara Oskarshamn,

och således förrycka "de naturliga handels- och omsättningsområdena.

Denna invändning Ilar redan bemötts av byråchefen Norrman i förut omförmälda

förslag till förbindelse av Kalmars läns östra järnvägsbolag. I

§ (3 av förslaget hava införts regler och bestämmelser, avsedda att tillförsäkra

Oskarshamns och Kalmars trafikanter lika gynnsam behandling i avseende

å fraktsättningen från och till de trafikområden, som nu äro föremål

för den förödande konkurrensen mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna.

Bvråchefen Norrman har närmare utvecklat innebörden av dessa bestämmelser.

Enligt § 7 av samma förbindelse skulle dessutom till skiljemäns

avgörande överlämnas uppkommande tvister angående tolkningen eller tilllämpningen

av förbindelsen ifråga. Det lärer väl under dessa förhållanden

ej kunna ifrågasättas annat än att en fullt reciprok tariffpolitik skulle upprätthållas

inom det gemensamma trafikområdet.

I övrigt anse sig de sakkunniga böra fästa uppmärksamheten därå, att

betydelsen av en eventuell trafikavledning synes i Oskarshamn vara överskattad.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde av den sammanlagda

godsmängd, som banorna tillföra Oskarshamns stad, endast en ringa del

vara avsedd för förbrukning i Oskarshamn, under det att den övervägande

delen av godstrafiken är avsedd för vidare befordran sjöledes. Denna senare

godsmängd utgör emellertid endast cirka 7 % av hamnens årliga omslutning.

Den övriga hamntrafiken utgöres av gods, som transporteras å Nässjö—

Oskarshamns järnväg, ävensom av gods, avsett för Oskarshamns lokala industrier

och förbrukning. En säkerhet mot trafikavledning ligger för övrigt

däri, att Oskarshamns hamn erbjuder trafikanterna större förmåner, särskilt

därigenom att den är isfri under vida längre del av året än Kalmar hamn.

Angående Oskarshamnsbanornas ställning inom den gemensamma driftförvaltningen

vilja de sakkunniga slutligen erinra, att det för banornas förvaltning

avsedda bolaget, Östra Smålands järnvägsbolag, skulle inom fusionen

erhålla samma självständiga ställning som Kalmar läns östra järnvägsbolag

samt de övriga järnvägsbolag, som redan äro på likartat sätt anslutna till

detta. Vartdera bolagets styrelse skulle ombesörja driften å sina linjer och

utöva de funktioner, som tillkomma styrelsen för ett driftbolag, öemensamheten

skulle bestå däri, att samtliga bolagen skulle lia samma verkställande

direktör, kontrollkontor samt i möjligaste män samma befäl och för

driften erforderliga anordningar. Verkställande direktören skulle i förhållande

till Östra Smålandsbolaget i sin verksamhet vara bunden inom samma gränslinjer

som i Kalmar läns östra järnvägsbolag. I fraktnedsättningsfrågor skulle

han äga samma bemyndigande som i Kalmar läns östra järnvägsbolag att

inom vissa gränser bevilja lämpliga och nödiga nedsättningar. Uppstode

fråga örn nedsättningar utöver dessa gränser, vore han skyldig att föredraga

frågan för respektive styrelser. Vartdera bolagets styrelse ägde samma rätt

att granska och infordra förklaring över hans åtgöranden.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang beträffande det i § 7 omförmälda

skilj edom sin sti tu tet erinra, att detsamma vore avsett att vara permanent

och att Oskarshamnsintressets skiljeman sålunda skall äga rätt att när

som helst erhålla upplysning örn viss åtgärd, som han, vare sig av eget

initiativ eller efter anmodan av trafikanter eller andra intresserade, kunde

finna sig vilja lia närmare klargjord.

Under nyss angivna förhållanden synes det de sakkunniga, som örn representanternas

för Oskarshamnsintresset farhågor för att den av Kalmarbanorna

föreslagna fusionen skulle utsätta Oskarshamn för att till Kalmars

förmån berövas sitt uppland utefter Oskarshamnsbanorna skulle sakna på
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 162.

taglig grund. Mot själva avgiftsreglerna enligt de i § (i angivna linjerna

lära inga vägande anmärkningar kunna göras. De två styrelseledamöterna

i Ostra Smålands järnvägsbolags styrelse komma icke att sakna reellt inflytande.

De. skulle ifråga örn Oskarshamns järnvägars trafik komma att ha

samma ställning som styrelseledamöterna i Kalmar läns östra järnvägsbolags

styrelse i förhållande till detta bolags trafik. Givetvis kunna de icke behärska

majoriteten inom styrelsen, vilket väl ej heller lärer kunna ifrågasättas,

enär Oskarshamnsintressenterna ej längre skola bära det ekonomiska

ansvaret för banorna, men de skola dock äga göra sitt inflytande gällande

i fråga örn sättet för driftens handhavande, de kunna utöva samma kontroll

som ledamöterna i Kalmar läns östra järnvägsbolag, de äga rätt och möjlighet

att följa med handhavandet av driften och de kunna slutligen, örn de

anse, att de i förbindelsen givna utfästelserna åsidosättas, hos Oskarshamnsintressets

skiljeman göra anmälan härom för den åtgärd denne kan finna

lämplig.

Det förefaller de sakkunniga, som örn härmed Oskarshamnsintresset skulle

i stort vara så väl tillgodosett och tillvarataget, som vid en fusion överhuvud

taget är möjligt. Längre gående ingrepp i den gemensamma ledningens

befogenhet skulle riskera att leda till ett omöjliggörande av de

snabba avgöranden, som järnvägsdrift alltid kräver och som särskilt äro av

nöden i den för konkurrens utsatta ställning, vari järnvägarna numera befinna

sig.

Vid granskningen av det uppgjorda förslaget till överenskommelse hava

de sakkunniga funnit ett par punkter, på vilka ett förtydligande och en förbättring

för Oskarshamnsintresset synas befogade. Vid de förhandlingar,

som fördes vid de sakkunnigas sammanträffande med Oskarshamnsintressets

målsmän,, omnämndes således några ur jämställighetssynpunkt anmärkningsvärda

olikheter i Kalmar läns östra järnvägars persontariffbildning. Med

anledning härav anse de sakkunniga sig böra föreslå, att den likställighet

i avgiftshänseende, som i förbindelseförslagets § 6 utlovats i avseende å

fraktgodstrafik, skall gälla även i avseende å persontrafik. Likaså föreslå

de sakkunniga, att bestämmelsen i § 6 skall äga giltighet även för annan

godstrafik än fraktgodstrafik, d. v. s. för paket, ilgods, lik och levande djur.

Tiden har givetvis ej medgivit att närmare undersöka möjligheterna för att

få dessa och eventuellt andra befogade kompletteringar av det föreliggande

erbjudandet genomförda, men de sakkunniga hava dock anledning förmoda,

att härutinnan några svårigheter ej skola yppas.

Ehuru det måhända ej ligger helt inom ramen för de sakkunnigas yttrande

i den föreliggande frågan, vilja de sakkunniga dock med avseende på

frågan örn säkerheten för de efter avskrivningen resterande statslånen erinra,

att för båda erbjudandena gäller, att av riksgäldskontoret godkännbar säkerhet

ställes för det större lånet å 350,000 kronor. Med avseende på det

mindre lånet, å 175,000 kronor, liksom måhända även med avseende på eventuella

framtida krav på ytterligare avskrivning å statens fordran, föreligger

dock den skillnaden, att enligt Oskarshamnserbjudandet vissa skulder till

Oskarshamns stad samt Fliseryds och andra kommuner skulle alltjämt tynga

banorna, vilket ej blir fallet, örn Kalmarförslaget realiseras.

Slutligen vilja de sakkunniga icke underlåta att framhålla, att Oskarshamnsintressets

representanter livligt framhållit önskvärdheten av en fusion

mellan nu ifrågavarande Oskarshamnsbanor och Östra Värends järnväg, vilken

ju bildar en direkt fortsättning å linjen Oskarshamn—Älghultsby och vilkens

ekonomiska svårigheter också lära vara föremål för riksgäldsfullmäktiges

övervägande. För en sådan fusion vore enligt nämnda representanters

åsikt de naturliga förutsättningarna större än för en fusion med Kalmar
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. JIaj:ts proposition nr 162.

banorna. De sakkunniga vilja gärna framhålla, att ur järnvägsfusionssynpunkt

det vore lyckligt, om man kunde under gemensam ledning sammanslå

än flere järnvägar än de nu omliandlade Oskarshamns- och Kalmarbanorna.

En fusion endast mellan Oskarshamnsbanorna och Östra Yärends

järnväg synes emellertid de sakkunniga icke kunna leda till någon nämnvärd

förbättring av dessa banors ekonomi. Då dessutom frågan örn Östra

"\ arends järnväg ännu ej av riksgäldsfullmäktige upptagits till slutlig behandling,

så vilja de sakkunniga, utan att därmed underskatta önskvärdheten

av denna frågas snara lösning, dock uttala, att en hopkoppling nu av

frågan örn Östra Värends järnväg med frågan örn O skarshamn sbanornas

ställning . till Kalmarbanorna ej synes nödig och måhända skulle äventyra

den lösning av den senare frågan, som de sakkunniga anse lämplig och

lycklig. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat lärer nämligen ej

kunna påräknas, att Kalmarbanornas erbjudande kvarstår, örn frågans avgörande

skulle uppskjutas. Frågan örn Kalmar läns östra järnvägars förhållande

till den sig allt mer och mer utvecklande biltrafiken synes från detta

håll anses kräva en snabb lösning antingen genom godkännande av den

föreslagna fusionen eller genom i annat fall nödiga åtgärder av annat slag.

De sakkunniga vilja tillägga, att därest de få tillfälle att fortsätta sin allmänna

utredning örn förutsättningarna för järn vägsfusion er, de givetvis

komma att upptaga frågan örn större fusioner av järnvägar i östra Sverige

och därmed även frågan örn Östra Yärends järnväg.

De sakkunniga anse sig till sist böra framhålla, att det ur deras synpunkt

varit lyckligt, örn den nu föreslagna fusionen kunnat göras fastare än vad

nu avsetts och av de sakkunniga tillstyrkts. Yisserligen skulle genom realiserandet

av Kalmarbanornas erbjudande ett i hög grad önskvärt samarbete i

drifts- och tariffhänseende mellan de fem smalspåriga järn vägsenheterna,

Kalmar läns östra järnvägar, Mönsterås nya järnvägsaktiebolag, Kalmar—

Torsås järnvägsaktiebolag, Ljungbyholm—Karlslunda järnväg och Oskarshamnsbanorna

(Östra Smålands järnväg) ernås, men ett bibehållande av icke

mindre än fem olika bolag borde dock icke vara nödvändigt för en tillfredsställande

skötsel av driften å järnvägslinjer av tillhopa icke större omfång

än varom här är fråga. Större besparingar skulle ock kunna göras vid en

intimare fusion. Tiden har emellertid icke medgivit några undersökningar,

örn möjligheter i den vägen finnas. A andra sidan lärer icke den fusion av

mera löslig art, varom nu fråga är, utesluta framtida försök att åstadkomma

en fastare och större sammanslutning.

Såsom en sammanfattning av vad nu anförts framhålla järnvägsfusionssakkunniga,

att ifrågavarande banors överlämnande till ett nytt bolag enligt

Oskarskamnsbanornas erbjudande med säkerhet inom kort skulle komma att

leda till ett nytt ekonomiskt sammanbrott, att denna plan, ehuru fullt förklarlig

och rimlig, så länge icke en förmånligare utväg kunde skönjas, likväl

måste anses underlägsen Kalmarbanornas erbjudande, och att goda skäl

funnes för ett antagande, att banornas fortsatta ekonomiska existens därigenom

komme att bättre tryggas.

Yid nu anförda förhållande anse sig järnvägsfusionssakkunniga också

böra förorda, att ordnandet av Huda—Oskarshamns- och Huda—Älghultsbanornas

framtida ekonomiska ställning måtte såvitt möjligt ske i enlighet

med de riktlinjer, som framgå av det av byråchefen Norrman upprättade

förslaget till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, med de

kompletteringar, som av de sakkunniga föreslagits och som i övrigt efter en

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 162.

närmare granskning kunna befinnas lämpliga och erforderliga för åstadkommande

av fullt tydliga uttryck för såväl Kalmar läns östra som Ostra

Smålands järnvägsaktiebolags inbördes rättigheter och skyldigheter.

För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret följande:

Statens fordran den 31 december 1929 för de till Ruda—Finsjö—Oskarshamns

och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag utlämnade lånen från allmänna

järn vägslånefonden framgår av följande sammanställningar:

Icke förfallen

skuld.

Förfallen

skuld.

Summa

kronor.

Ruda Finsjö—Oskarshamns

järnvägsaktiebolag.

Kapital ...................................................

407,490

97

75,809

03

483,300

—

Ränta ....................................................

4,533

34

422,500

39

427,033

73

Overränta................................................

—

—

186,900

04

186,900

04

Anståndsränta......................................

43.416

45

—

—

43,416

45

Summa kronor

455,440

76

685,209

46

1,140,650

22

Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Lån nr 1 av år 1919:

Kapital ...............................................

1,498,708

24

26.291

76

1,525.000

—

Ränta...................................................

24,770

32

417,067

97

441,838

29

Overränta.............................................

—

—

62,381

21

62,381

21

Anståndsränta.......................................

189,715

62

—

—

189,715

62

Kronor

1,713,194

18

505,740

94

2,218,935

12

Lån nr 2 av år 1924:

Kapital ................................................

221.175

36

2,824

64

224.000

—

Ränta...................................................

4.577

10

33,463

36

38.040

46

Överränta.............................................

—

2,821

90

2,821

90

Kronor

225,752

46

39,109

90

264.862

36

Summa kronor

1,938,946

64

544,850

84

2,483,797

48

Såsom sammanställningarna utvisa, uppgick ifrågavarande två järnvägsbolags

sammanlagda kapitalskuld till riksgäldskontoret den 31 december 1929

till 2,232,300 kronor och hela skulden med inberäknande av ränta, överränta

och anståndsränta till inalles ej mindre än 3,624,447 kronor 70 öre.

En nedskrivning av skulden till det av utredningsmännen föreslagna beloppet

525,000 kronor med säkerhet för förräntning och amortering av

350.000 kronor skulle medföra en omedelbar kapitalförlust av omkring

1.700.000 kronor och således innebära en mycket stor eftergift från statens

sida. I betraktande av de båda järnvägsbolagens synnerligen svaga ekonomiska

ställning och det allt sämre resultatet av järnvägsdriften kan emellertid

någon för staten förmånligare reglering av bolagens skuldförhållande

säkerligen ej påräknas. Utan att en reglering kommer till stånd, synas inga

som helst utsikter finnas för att staten skall återfå ens en ringa del av de

utlånade medlen.

Såsom ovan nämnts, voro fullmäktige i januari 1929 beredda att tillstyrka

det förslag örn skuldreglering med borgen av Oskarshamns stad, som då

förelåg. Genom den ytterligare utredning, som därefter skett, och det anbud,

som därunder avgivits av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, har emellertid

frågan örn Oskarshamnsbanornas framtid kommit i ett annat läge. Nyss
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

27

nämnda bolag är ägare av järnvägen mellan Kalmar oell Berga samt innebar

enligt uppgift i byråchefen Norrmans utredning aktiemajoriteten i Mönsterås

nya järnvägsaktiebolag oell tillsammans med Kalmar stad röstövervikt i

Kalmar—Torsås järnvägsaktiebolag, som i sin tur innehar aktiemajoriteten i

Ljungbyholm—Karlslunda järnvägsaktiebolag. Sistnämnda tre bolags järnvägar

trafikeras i samband med Kalmar—Berga järnväg nied gemensam .administration,

reparationsverkstad och förråd samt gemensamt utnyttjande av

rullande materiel.

Olägenheterna för vederbörande järnvägsbolag av den nuvarande frakt

konkurrensen mellan Oskarshamns- och Kalmarbanorna äro uppenbara. Då

från Oskarshamnshåll tanken på en tarifföverenskommelse mellan järnvägarna

bestämt avvisats, kunna dessa olägenheter ej avlägsnas på annat sätt

än genom Oskarshamnsbanornas införlivande på ett eller annat sätt med

Kalmarbanorna. Genom en sådan fusion skulle därjämte vissa driftsbesparingar

kunna ernås.

Såsom de fusionssakkunniga framhållit, lärer det ej behöva antagas, att

frakterna för Oskarshamnsbanornas trafikanter skulle komma att ställa sig

ofördelaktigare efter en sammanslagning med Kalmarbanorna. Snarare torde

motsatsen komma att bliva förhållandet.

Då driftsresultatet för Oskarshamnsbanorna synes tendera att bliva allt

sämre, kan med visshet antagas, att Oskarshamns stad, därest banornas framtid

skulle ordnas enligt det ursprungliga förslaget, komme att nödgas ej

blott betala annuiteterna å det skuldbelopp, varför staden skulle ikläda sig

borgen, utan även därutöver årligen tillskjuta avsevärda belopp för järnvägsdriftens

uppehållande och banornas bibehållande i trafikdugligt skick. Yid

sådant förhållande och då det föreliggande förslaget örn fusion mellan Oskarshamns-

och Kalmarbanorna med en komplettering, som av fullmäktige nedan

föreslås, måste anses taga all rimlig hänsyn till Oskarshamnsintressena —

bland annat genom inrättandet av en skiljenämnd för lösning i sista hand

av uppkommande tvistefrågor — kunna fullmäktige ej finna annat än att

detta förslag för alla parter skulle innebära den fördelaktigaste lösning av

frågan örn Oskarshamnsjärnvägarnas framtid, som står att vinna.

Mot förslaget till förbindelse av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag

hava fullmäktige i stort sett ej funnit något att erinra. Fullmäktige anse

dock i likhet med fusionssakkunniga, att den likställighet i avgiftshänseende,

som enligt förslagets § 6 skall gälla i avseende å fraktgodstrafik, bör tilllämpas

även å persontrafik samt annan godstrafik än fraktgodstrafik d. v. s.

för paket, ilgods, lik och levande djur. Enligt vad fullmäktige förvissat sig

örn, har nyssnämnda bolag intet att däremot erinra. Vidare torde förslagets

§ 4 böra kompletteras så, att tydligt framgår, att den där omförmälda säkerheten

skall gälla för såväl kapital som ränta av den nedskrivna skulden för

statslånet.

Det för övertagande av Oskarshamnsbanorna föreslagna nya bolaget bör

givetvis, så snart detsamma konstituerats, avgiva en förbindelse att för sin

del jämväl iakttaga bestämmelserna i förslaget. ..

Järnvägarna Buda—Oskarshamn och Buda—Älghult böra i samband med

skuldregleringen sammanslås till en järnväg, vari riksgäldskontoret skulle

erhålla inteckning med bästa förmånsrätt för statens efter nedskrivningen

kvarstående fordran. För en del av nämnda fordran skulle därjämte ställas

erbjuden borgen.

Den föreslagna skuldregleringen bör, örn densamma godkännes av Kungl.

Majit och riksdagen, anses hava ägt rum vid 1930 års början. Då köparens

skyldighet att erlägga ränta och amortering å lånet å 350,000 kronor skulle

inträda först år 1932, bör annuiteten å detta lån inbetalas första gången den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 162.

31 december nämnda år och därefter samma dag årligen, intill dess lånet

slutamorterats. Därest annuitet jämlikt beslut av fullmäktige kommer att

debiteras för lånet å 175,000 kronor, bör densamma lämpligen förfalla till

betalning samtidigt med annuiteten å det förra lånet eller den 31 december.

I händelse det för inköp av järnvägarna bildade nya bolaget skulle försättas

i konkurs eller träda i likvidation eller ock järnvägarna Ruda—Oskarshamn

och Ruda—Älghult eller någondera av dem skulle försäljas på exekutiv

auktion, bör statens hela då återstående fordran anses vara genast förfallen

till betalning.

Fullmäktige vilja uttala sin anslutning till vad järnvägsfusionssakkunniga

anfört beträffande sammanförande under gemensam ledning av flera järnvägar

än de ifrågavarande Oskarshamns- och Kalmarbanorna samt därvid

framhålla, att, därest frågan örn Oskarshamnsbanornas framtid ej avgöres

under år 1930 utan ställes på framtiden, med största sannolikhet kan antagas,

att den nu föreslagna för staten relativt förmånliga regleringen av Oskarsliamnsbolagens

skuldförhållande till staten ej kommer att stå till buds.

Slutligen vilja fullmäktige såsom sin mening uttala, att, för den händelse

Kungl. Majit och riksdagen ej skulle anse sig kunna biträda fusionsförslaget,

en reglering av Oskarshamnsbanornas skuldförhållande till staten ej bör ske

utan att därmed förknippas det villkoret, att berörda banors ägare förklara

sig villiga att underkasta sig de enhetliga och likformiga frakttariffer, som

kunna komma att av statsmakterna eller vederbörande myndigheter fastställas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt örn

förslag till riksdagen att, med antagande av förenämnda av Kalmar läns

östra järnvägsaktiebolag avgivna anbud, medgiva reglering av Ruda—Finsjö

—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags skuld för till bolagen

utlämnade statslån till belopp och på villkor, som av fullmäktige förordats.

Väg- och vatteribyggnadsstyrélsen har tillstyrkt såväl sammanslagningen i

fastighetsavseende mellan Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar

som den föreslagna nedskrivningen av statslånen. Däremot har styrelsen

ställt sig tveksam gentemot förslag att genom tvång åstadkomma banornas

trafikering genom Kalmar—Berga järnväg samt härutinnan anfört:

Då borgen för statslånet i varje fall skulle erhållas, har staten i egenskap

av långivare icke någon anledning att föredraga trafikfusionen med Kalmar

-—Berga järnväg framför en reglering av Oskarshamnsbanornas ekonomiska

ställning utan dylik fusion. Det kan därför ifrågasättas, huruvida staten bör

vidtaga en sådan åtgärd som tvångsfusion för att tillgodose det av förslagsställaren

angivna ändamålet att borttaga en trafikbarriär, vilket tyckes vara

ett staten som långivare ovidkommande intresse. Hela det enskilda järnvägsnätet

har ju i övrigt sin frihet i dylikt avseende, utan att staten därmed

tager befattning; och därför torde också staten hava anledning att därutinnan

iakttaga försiktighet i ett enstaka fall och sålunda ej begagna sin

genom statslånet givna makt på här föreslaget sätt annat än örn sjmnerligt

skäl därtill finnes. Styrelsen framhåller härvid, hurusom Oskarshamns stad

och landskommunerna offrat betydliga summor för järnvägarna; och redan

denna omständighet är ett allvarligt skäl för att ej mot dessa samhällens

bestridande flytta järnvägarnas förvaltning till Kalmar—Berga järnväg.

Styrelsen finner sålunda sakläget vara sådant, att styrelsen saknar anled
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

29

ning instämma i förslaget örn tvångsfusionen med Kalmar—Berga järnväg,

oell ifrågasätter, huruvida ej nedskrivning av Oskarshamnsbanornas statslån

bör medgivas utan villkoret örn järnvägarnas överlämnande till något Kalmar

—Berga järnvägs dotterbolag.

Till följd av de senare årens förlustbringande drift å järnvägarna Ruda—

Oskarshamn och Buda—Älghult har Buda—Finsjö—Oskarshamns och särskilt

Buda—Älghults järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning i betänklig

grad försämrats. Anledningarna härtill äro flera. Redan från början hava

möjligheterna för dessa järnvägar att bedriva en lönande transportrörelse

begränsats därigenom, att de naturliga trafikområdena vid järnvägarnas tillkomst

voro starkt beskurna och delvis sammanfallande med trafikområdena

för de befintliga närliggande järnvägarna Kalmar—Berga och Mönsterås—

Fagerhult. Detta har i sin tur medfört, att mellan de bägge Oskarshamnsbanorna,

å ena, och sistnämnda bägge från Kalmar dirigerade järnvägar,

å andra sidan, uppstått en med åren allt kraftigare konkurrens i syfte att

leda gods till vederbörande järnvägs egna trafikområde och närmaste hamn.

För sådant ändamål hava dels uttagits höga övergångsavgifter vid övergång

till konkurrerande bana, dels vidtagits tariffnedsättningar å den egna

banan och dels gods från konkurrerande banas trafikområde medelst automobiler

förbi övergångsstationen tillförts den egna banan. En annan orsak

till ifrågavarande järnvägars försämrade ekonomi ligger däri, att förhållandena

på vissa för järnvägsdriften betydelsefulla områden särskilt sedan tillkomsten

av järnvägen Ruda—Älghult utvecklats i en för såväl denna som

Buda—Oskarshamns järnväg mycket ogynnsam riktning, i det att dels den

med järnvägarna konkurrerande motorfordonstrafiken snabbt ökats och dels

en avsevärd inskränkning ägt rum inom vissa för dessa banors ekonomi

viktiga näringsgrenar i Småland. Då åtminstone någon mera betydande

ändring i sistnämnda hänseenden icke, så vitt nu kan förutses, torde vara

att förvänta, synes man icke kunna räkna med möjlighet till sådan förbättring

i bolagens ekonomiska ställning, att de någonsin skola kunna fullgöra

sina förpliktelser på grund av statslånen. Under sådana förhållanden lärer

en reglering av bolagens skulder snarast få vidtagas, för att likvidation skall

kunna undvikas och staten hava utsikt att återbekomma åtminstone någon

del av sitt i järnvägsföretagen nedlagda kapital.

I sådant syfte har nu framlagts förslag, att statens fordringar på grund

av samtliga statslån till Buda—Finsjö—Oskarshamns och Buda—Älghults

järn vägsaktiebolag skulle nedskrivas till ett belopp, motsvarande järnvägarnas

realisationsvärde, eller 525,000 kronor, fördelat på två lån å 350,000

och 175,000 kronor, varvid tillsvidare endast lånet å 350,000 kronor från

och med år 1932 skulle förräntas och amorteras samt för detta lån ställas

av fullmäktige i riksgäldskontoret godkänd borgen. På grundval av detta

skilldregleringsförslag hava därefter framlagts två alternativa förslag till järnvägarnas

förvaltning och drift efter nedskrivningen. Enligt det ena alternativet

skulle Ruda—Finsjö-Oskarshamns järnvägsaktiebolag övertaga Ruda—

Älghults järnvägsaktiebolags samtliga tillgångar och skulder samt den i

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

skuldregleringen förutsatta borgen för det nya lånet å 350,000 kronor tecknas

av Oskarshamns stad, som jämte annan kommun skulle nedskriva vissa

fordringar hos de nuvarande järnvägsbolagen. Det andra alternativet innebär,

att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag genom ett för ändamålet bildat

dotterbolag, Östra Smålands järnvägsaktiebolag, skulle mot övertagande av

betalningsansvaret för de nedskrivna statslånen förvärva Ruda—Oskarshamns

och Ruda—Älghults järnvägar, varvid för det nya lånet å 350,000 kronor

skulle ställas borgen, som kunde godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Vidare skulle Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag förbinda sig att

för visst trafikområde vid såväl sina egna som de inköpta järnvägarna vidtaga

en revision av nu gällande tariffer, vilka skulle dels nedsättas och dels

göras likformiga, så att ej städerna Oskarshamn och Kalmar samt deras

hamnar bleve obehörigen gynnade på varandras bekostnad.

Förslaget att nedskriva statens fordran till 525,000 kronor, varigenom

staten — förutom avskrivning av alla förfallna räntor — skulle göra en

kapitalförlust av ej mindre än omkring 1,700,000 kronor, innebär en mycket

betydande eftergift. Med hänsyn till ifrågavarande järnvägars dåliga ekonomiska

ställning och till de ringa utsikterna för framtida förbättring härutinnan

och då den föreslagna regleringen av bolagens skuldförhållande i

allt fall torde vara den förmånligaste, som i det uppkomna läget kan för

staten erhållas, lärer berörda skuldreglering böra genomföras.

Såsom en förutsättning för att staten nu skall göra en så stor eftergift

måste emellertid uppställas, att förvaltningen av ifrågavarande järnvägar för

framtiden ordnas så, att i möjligaste mån deras bestånd tryggas och utsikter

öppnas för att det nedskrivna statslånet i dess helhet verkligen

skall kunna bliva förräntat och amorterat. Huruvida detta syfte kan nås

genom att, såsom det ena alternativa förslaget innebär, efter sammanslagning

av dessa båda järnvägar fortfarande driva dem såsom ett fristående företag

synes emellertid tvivelaktigt. Under en dylik driftform torde nämligen icke

några ytterligare besparingar i driftkostnaderna kunna genomföras, och då

konkurrensen med Kalmarbanorna sannolikt komme att bestå och kanske

än ytterligare skärpas, lärer man ej heller kunna räkna med ökning i trafik

och inkomster. De nya föreskrifter för järnvägarnas godssamtrafik och de

på grund härav fastställda nya taxor å nu ifrågavarande järnvägar, som

skola tillämpas från och med den 1 juli 1930, torde i och för sig icke komma

att föranleda någon avspänning i denna konkurrens.

Ett samarbete med Kalmarbanorna, på sätt i det andra alternativet ifrågasatts,

synes däremot ägnat att leda till en bättre ekonomi för Oskarshamnsbanorna.

Vid den i detta alternativ förutsatta gemensamma driften skulle

en del — visserligen mindre men dock icke oväsentliga — driftkostnadsbesparingar

för Oskarshamnsbanorna kunna vinnas. Yiktigast är emellertid,

att genom den föreslagna tarifföverenskommelsen en för dessa banors ekonomi

menlig konkurrens skulle bortfalla samt möjligheter till trafikökning

och större inkomster för de ifrågavarande järnvägarna öppnas. Att detta

alternativ innebär avsevärda fördelar även för trafikanterna inom järnvägar
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 162. 31

nas trafikområden torde få anses ådagalagt genom den i ärendet förebragta

utredningen.

Det har framhållits, att genom ett samarbete med Kalmarbanorna skulle

åsidosättas staden Oskarshamns och de övriga kommuners intressen, vilka

ekonomiskt medverkat till Oskarshamnsbanornas tillkomst. Härutinnan må

erinras, att dessa intressenter under alla förhållanden måste offra avsevärda

i banorna nedlagda kapitalbelopp, vartill kommer, att de säkerligen skulle

bliva nödsakade att i framtiden ytterligare ekonomiskt stödja Oskarshamnsbanorna,

ordnade såsom ett fristående företag — en ökad tunga för intressenterna,

vilken skulle helt undvikas vid dessa banors samarbete med Kalmarbanorna.

Yad beträffar Oskarshamnsintressenternas likställighet i fråga örn

taxor å de gemensamt drivna Oskarshamns- och Kalmarbanorna samt nämnda

intressenters inflytande å den gemensamma ledningen av dessa järnvägar,

så torde kraven »på skäligt inflytande i dessa hänseenden få anses tillgodosedda

genom de i förslaget till förbindelse intagna bestämmelserna rörande

tarifferna, särskilt med däri av järnvägsfusionssakkunniga föreslagna tillägg,

samt genom de föreslagna bestämmelserna örn Oskarshamnsintressenternas

representation i det nya bolagets styrelse och örn tvistiga frågors hänskj litande

till skiljemän.

Då sålunda, såvitt jag kunnat finna, ett genomförande av förslaget örn

samarbete med Kalmarbanorna i längden torde vara den för alla vederbörande

förmånligaste lösning av föreliggande fråga, som kan åvägabringas,

anser jag mig böra förorda, att Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults

järnvägars ekonomiska mellanhavanden med staten och framtida förvaltning

ordnas i enlighet med sagda förslag med de tillägg, som föreslagits av

järnvägsfusionssakkunniga och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Yid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl.

Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagit stadga villkor och bestämmelser för de nya lånen å

350,000 och 175,000 kronor ävensom meddela bestämmelser rörande lånens

förräntning och amortering m. m.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 31 december 1929 beräknade kapital- och

räntefordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar

från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult må till

den del, densamma överstiger 525,000 kronor, avskrivas under

de av mig i det föregående förordade villkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar frän Oskarshamn till R a1 i texten
  2. SU 1930:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och frän R s. 5 i texten