Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda elielförut anställda personer

1930-02-21 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:166, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda elielförut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eliel- förut anställda personer; given Stockholms slott

den 21 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande avbilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—10:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut

anställda personer samt anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 133 haft. (Nr 166.)

453 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

l:o.

Äng. Uti skrivelse till arnlöförvaltningens artilleridepartement den 13 december

ät ''förmannen 1929 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

L. A. Håkans- örn beredande av pension åt förmannen vid gevärsfaktoriet Lars Axel Håson''

kansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Håkansson, som är född den 7

april 1870, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan den

25 april 1893, vilken anställning han fortfarande innehar; att han sålunda

tjänat kronan under en tid av omkring 37 år; samt att hans arbetsförmåga

på grund av nerv- och öronsjukdom samt ledgångsreumatism är i hög grad

nedsatt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1929 anfört,

att styresmannen framhållit det önskvärda i att Håkansson bereddes

en särskild erkänsla för det gagnerika arbete han under sin långa tjänstetid

nedlagt vid gevärsfaktoriet. Genom hans ständiga arbete på att förenkla

och rationalisera arbetsmetoderna och sålunda förbilliga kostnaderna, genom

hans energi, osjälviska intresse och uppfinningsrikedom hade mycket avsevärda

belopp under de sista 20 åren kunnat besparas staten. Enbart beträffande

ackordsprisen å 6.5 mm. vapen uppginge dessa besparingar till omkring

50,000 kronor. En beräkning av inbesparade utgifter å övriga arbeten

erbjöde större svårighet, men skulle densamma utan tvivel komma att utvisa

ett lika stort belopp. På dessa grunder och med stöd av 1923 års

riksdags beslut beträffande arbetaren vid ammunitionsfabriken L. G. Ohman

hade styresmannen hemställt, att det belopp, som kunde komma att tillmätas

Håkansson, sattes till 2,500 kronor för år räknat.

Med anledning av vad sålunda anförts funne artilleridepartementet billigt,

att Håkansson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle, och

ansåge sig departementet i fråga örn storleken av den ifrågasatta pensionen,

med hänsyn till de omständigheter, som av styresmannen framhållits, och

med särskilt avseende fäst vid den nytta kronan haft av de utav Håkansson

uppfunna besparande arbetsmetoderna, böra såsom pension föreslå 2,500

kronor örn året. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Håkansson en

årlig pension av 2,500 kronor att utgå från och med månaden näst efter

den, då han avginge från sin nuvarande anställning vid gevärsfaktoriet.

Statskontoret, som den 14 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att goda skäl syntes föreligga för utverkande av pension åt

Håkansson, när han efter långvarigt och synnerligen väl vitsordat arbete

vid faktoriet inom kort nödgades till följd av försämrat hälsotillstånd lämna

sin anställning därstädes. Mot vad i sådant avseende föreslagits av arméförvaltningens

artilleridepartement hade statskontoret med hänsyn till de

särskilda omständigheter, som åberopats för ett högre pensionsbelopp i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

detta fall än som eljest plägade förekomma, intet att erinra; oell ville statskontoret

framhålla, att det pensionsbelopp av 1,800 kronor, som 1923 års

riksdag i enlighet med Kungl. Maurts förslag beviljat arbetaren L. G. Ohman,

numera med inberäkning av pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922 och

pensionsförhöjningar enligt kungörelsen nr 280/1925 motsvarades av ny pension

å 2,280 kronor samt att pensionen åt en förman plägade bestämmas

till något högre belopp än pensionen till annan arbetare, vadan det åt

Håkansson föreslagna beloppet torde kunna vid jämförelse med Öhmans

pension anses såsom riktigt avvägt.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit oell då jag icke

har annat att erinra emot vad myndigheterna föreslagit än att pensionsbeloppet

för att bliva i helt krontal jämnt delbart med tolv bör bestämmas

till 2,508 kronor, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Lars

Axel Håkansson må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 2,508 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens fortifikationsdeparte- Äng.

meni överlämnad skrivelse den 3 juli 1929 har platsbefälhavaren å Karlsborg Pens\on. f

gjort framställning örn beredande av pension från och med den 1 juli 1930 A. Björk.

åt maskinisten vid varmbadinrättningen därstädes Alfred Björk.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Björk, som är född den 1 augusti

1866, dels varit stamanställd vid Karlsborgs artillerikår under tiden 1 november

1887—31 oktober 1895, dels ock haft anställning vid Karlsborgs

fästningsbyggnad från och med den 8 april 1896 med tjänstgöring såsom

maskinist vid varmbadinrättningen i Karlsborg sedan den 1 oktober 1896;

att han sålunda tjänat kronan i mer än 41 år; att han varit anställd medelst

kontrakt; att han uppburit i avlöning 1,980 kronor för år, exklusive dyrtidstillägg,

jämte förmån av fri bostad, vedbrand och ljus, värderad till omkring

290 kronor för år; att han på grund av åderförkalkning och genom ålder

nedsatta kroppskrafter är oförmögen att med arbete försörja sig; att han

under sin tjänstgöring på ett tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden;

samt att han är medellös.

Chefen för västra arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

uti yttrande till Kungl. Majit den 18 december 1929 anfört,

att departementet ansåge billigt, att Björk genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge de
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Äng.

pension åt

tygarbetaren

C. E. R. S:son

Lindell.

4 Kungl. Majas proposition nr 166.

partementet med hänsyn till Björks långa tjänstetid och övriga föreliggande

omständigheter sig böra föreslå, att pensionen bestämdes till 1,500 kronor

för år. Departementet hemställde alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja Björk en årlig pension av

1,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han entledigades

från sin anställning i statens tjänst.

Statskontoret, som den 20 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har därvid

anfört, att statskontoret icke hade i annat avseende något att erinra mot

vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement i detta ärende hemställt än

försåvitt anginge det föreslagna pensionsbeloppet. Visserligen hade ett pensionsbelopp

av nära nog samma storlek som det för Björk föreslagna undantagsvis

beviljats förmän bland yrkesutbildade arbetare i statens tjänst, såsom

framginge av 1928 års riksdags beslut örn pension å 1,452 kronor åt

vardera av verkstadsföreståndarna Ek och Mellqvist, vilka uppnått 70 års

ålder och tjänat staten i omkring 40 år samt vid avgången innehaft jämförelsevis

hög avlöning. Eljest plägade pensionen till mästare och förmän

även efter lång tjänstetid icke siittas högre än 1,200 kronor; exempelvis hade

skräddarmästaren Winberg (70 levnads- och 40 tjänstår) enligt beslut av 1929

års riksdag erhållit pension å sistnämnda belopp. På grund härav och då

det föreslagna pensionsbeloppet syntes väl högt även vid jämförelse med

Björks avlöning, som inberäknat värdet av naturaförmåner uppginge till i

runt tal 2,270 kronor, syntes pensionsbeloppet för honom böra begränsas till

1,260 kronor.

Även jag linner mig böra tillstyrka, att Björk beredes pension av stats

medel. I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret

härutinnan föreslagit.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid varmbadinrättningen i Karlsborg Alfred

Björk må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260

kronor.

3:o.

Uti en till generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet ställd, till

arméförvaltningens artilleridepartement överlämnad skrivelse den 3 augusti

1929 har tygmästaren vid Karlsborgs tygstation gjort framställning örn beredande

av pension åt arbetaren vid nämnda tygstation Christian Emil Bolf

Svensson Lindell.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindell, som är född den 24

augusti 1867, dels varit stamanställd vid Göta och Norrlands artilleriregementen

under sammanlagt omkring 6 år, dels ock tjänstgjort såsom arbetare

vid Karlsborgs tygstation i över 35 år; att han på grund av arten av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166. 5

honom anförtrodda arbetsuppgifter vid tygstationen kan anses hava innehaft

förmans tjänsteställning; att han fullgjort sina tjänståligganden på bästa

möjliga sätt; samt att han är medellös.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artiller

i departement uti skrivelse till Kungl. Majit den 19 december 1929 anfört,

att departementet ansåge billigt, att Lindell genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga örn storleken

av den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet böra föreslå ett årligt

belopp av 1,524 kronor. Departementet hemställde således, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Lindell en

årlig pension under hans återstående livstid av 1,524 kronor, att utgå från

och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning vid

tygstationen.

Statskontoret, som den 20 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, i huvudsak, att ämbetsverket icke i annat avseende hade

något att erinra mot vad arméförvaltningens artilleridepartement i detta

ärende hemställt än försåvitt anginge det föreslagna pensionsbeloppet. Visserligen

hade ett pensionsbelopp av nära nog samma storlek som det för

Lindell föreslagna undantagsvis beviljats förmän bland yrkesutbildade arbetare

i statens tjänst. Eljest plägade emellertid pensionen till mästare och

förmän även efter lång tjänstetid icke sättas högre än 1,260 kronor. På

grund härav och då det föreslagna pensionsbeloppet syntes väl högt även i

jämförelse med Lindells avlöning, som uppginge till i runt tal 2,780 kronor,

syntes pensionsbeloppet för honom böra begränsas till 1,260 kronor.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Lindell bör beredas pen

sion av statsmedel. I fråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig

till statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Karlsborgs tygstation Christian Emil Rolf

Svensson Lindell må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,260 kronor.

4:o.

Uti särskilda skrivelser till arméförvaltningens civila departement den

4 november 1929 har chefen för krigsskolan hemställt örn beredande av pension

åt extra ordinarie befattningshavarna vid krigsskolan, hovslagaren Martin

Albin Andersson, gymnastikvaktmästaren Jakob Viktor Johansson och slottsvaktmästaren

Johan Gottfrid Holmer.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är född den 1 mars 1863, efter fast

anställning vid Göta livgarde, varunder han avlagt underofficersexamen,

Äng.

pension ät

vissa e. o.

befattningshavare

vid

krigsskolan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 166.

sedan den 31 mars 1892 varit anställd vid krigsskolan, saint att lian inom

kort till följd av liög ålder kommer att lämna sin anställning därstädes;

beträffande Johansson, att lian, som är född den 16 maj 1865, efter fast

anställning vid Svea livgarde, sedan den 28 juli 1890 varit anställd vid

krigsskolan, samt att lian till följd av hög ålder oell nedsatt arbetsförmåga

inom kort kommer att lämna sin anställning därstädes; samt

beträffande Holmer, att lian, som är född den 14 september 1868, efter

fast anställning vid Livgardet till häst, varunder han avlagt underofficersexamen,

sedan den 1 november 1894 varit anställd vid krigsskolan, samt

att han till följd av hög ålder och sjuklighet inom kort kommer att lämna

sin anställning därstädes.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande befattningshavare för

upprätthållande av sina befattningar uppbära lön enligt 5:e lönegraden i

löneplanen för e. o. tjänstemän (S. F. S. nr 215/1928), samt att de fullgjort

sina åligganden på ett mönstergillt sätt och alltid fört en hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila

departement i skrivelse till Kungl. Majit den 19 november 1929 anfört, att

med hänsyn till Anderssons höga levnadsålder samt Johanssons och Holmers

åtminstone relativt höga ålder och nedsatta kroppskrafter samt i betraktande

av samtliga ifrågavarande befattningshavares långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst ansåge departementet det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att åt dem vid avgång ur tjänst bereddes något

årligt understöd av statsmedel för deras återstående levnad. Vad anginge

beloppet av ett dylikt understöd, finge departementet erinra därom, att de

senaste tre årens riksdagar tillerkänt arbetare vid försvarsväsendet, vilka

icke intoge förmans ställning och kunnat räkna 30—35 tjänstår, pensioner

å 996 kronor för år (jfr prop. nr 138/1928 p. 5 och prop. nr 46/1929 p. 2

och 5) samt dylika arbetare med längre tjänstetid pensioner å 1,152 kronor

för år (jfr prop. nr 135/1927 p. 7, 10, 17, 18 och 19, prop. nr 57/1928 p. 7

och 8 samt prop. nr 137/1929 p. 1). Enär här ifrågavarande befattningshavare,

som i avlönings- och pensionshänseende torde kunna likställas med arbetare

vid försvarsväsendet, vilka ej intoge förmans ställning, kunde räkna minst 35

tjänstår, även örn hänsyn icke toges till den tid, de varit fast anställda vid

vederbörligt regemente, syntes med tillämpning av nyssnämnda pensioneringsgrunder

pensionsbeloppen böra för var och en av dem fastställas till 1,152

kronor. Pensionerna torde, i enlighet med vad i allmänhet plägat ske, böra

av vederbörande tillträdas från och med månaden näst efter den, varunder

avgång ur tjänst ägde rum. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var

av Andersson, Johansson och Holmer finge från och med månaden näst efter

den, varunder han avginge från sin anställning vid krigsskolan, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,152 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 166.

Statskontoret, som den 18 december 1929 avgivit utlåtande i ärendet, Ilar

därvid anfört, att då statskontoret icke funne anledning till någon erinran

mot vad arméförvaltningens civila departement föreslagit, tillstyrkte statskontoret,

att hos riksdagen måtte göras framställning i överensstämmelse

med nämnda departements hemställan.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra

beredas ifrågavarande befattningshavare. Emot de föreslagna pensionsbeloppens

storlek har jag intet att erinra.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av extra ordinarie befattningshavarna vid krigsskolan,

hovslagaren Martin Albin Andersson, gymnastikvaktmästaren

Jakob Viktor Johansson och slottsvaktmästaren Johan

Gottfrid Holmer må från och med månaden näst efter den,

varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,152 kronor.

5:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 16 december

1929 har styresmannen för ammunitions/alyr Heen gjort framställning örn beredande

av pension åt arbetarna vid fabriken Karl Gustaf Fredrik Nybom,

Johan Andersson och Johan Fredrik Sjöberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nybom, att han, som är född den 6 oktober 1869, varit anställd

vid ammunitionsfabriken under tiden 5 mars 1904—17 december 1918

samt från och med den 18 januari 1922 och sålunda tjänat kronan i mer än

22 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i

medeltal omkring 2,900 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Andersson, att han, som är född den 12 maj 1870, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 26 augusti 1907 och sålunda

tjänat kronan i mer än 22 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 3,250 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

samt

beträffande Sjöberg, att han, som är född den 25 juli 1866, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 22 augusti 1903 och sålunda tjänat

kronan i mer än 26 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare åren

uppgått till i medeltal omkring 3,180 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande arbetare på grund av

sjukdom hava väsentligt nedsatt arbetsförmåga, samt att deras arbete i statens

tjänst blivit väl vitsordat.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 30 december 1929 anfört,

Äng.

jpension åt

vissa

arbetare vid

ammunitionsfabriken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

ty g arbetar en

E. J. Wikström.

8 Kungl. Majus proposition nr 166.

att departementet ansåge billigt, att ifrågavarande arbetare genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Beträffande

storleken av de ifrågasatta pensionerna funne sig departementet,

med hänsyn till nämnda personals anställningstid och övriga föreliggande omständigheter,

böra föreslå, för Nybom 840 kronor, för Andersson 840 kronor

och för Sjöberg 912 kronor. Departementet hemställde således, att KunglMajit

måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja omförmälda

arbetare vid ammunitionsfabriken pension med de av departementet

angivna beloppen, att utgå under deras återstående livstid från och med

månaden näst efter den, då de entledigades från sin anställning vid fabriken.

Statskontoret, som den 20 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att på grund av vad i ärendet blivit meddelat och anfört

syntes skäl föreligga för utverkande av någon pension åt ifrågavarande arbetare;

och då de föreslagna beloppen överensstämde med vad som plägade

beviljas yrkesutbildad arbetare i statstjänst med ungefär motsvarande tjänstetid,

tillstyrkte statskontoret, att åtgärd vidtoges i enlighet med arméförvaltningens

artilleridepartements hemställan.

I liknande fall har vid en tjänstetid mellan 20 och 30 år ett pensionsbelopp

av 900 kronor ansetts skäligt (jfr prop. nr 137/1929, punkt 1, angående

pension åt, bland andra, faktoriarbetaren J. O. Carlsson, prop. nr

57/1928, punkt 8, angående pension åt, bland andra, tygarbetaren Walerius

samt riksdagens skrivelse nr 214/1927, punkt 59, angående pension åt ett

flertal faktoriarbetare). Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra föreslå,

att pensionerna för en var av Nybom, Andersson och Sjöberg bestämmas

till nämnda belopp.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av arbetarna vid ammunitionsfabriken Karl Gustaf

Fredrik Nybom, Johan Andersson och Johan Fredrik Sjöberg

må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900

kronor.

6:o

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 5 augusti 1929

har tygmästaren vid Bodens tygstation gjort framställning örn beredande av

pension åt arbetaren vid nämnda tygstation Erik Johan Wikström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wikström, som är född deli 13

februari 1870, varit anställd dels omkring 21/2 år vid statens järnvägsbyggnader,

dels under tidsperioderna 21 november 1901—3 augusti 1909, 20

september—3 november 1909 och 13 juli—1 september 1917 vid fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena i Boden, dels ock sedan den 21 januari 1919

såsom snickare vid Bodens tygstation; att han sålunda varit anställd i statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 166.

9

tjänst under sammanlagt över 21 år; att hans arbetsinkomst under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 3,800 kronor för år; att lians arbetsförmåga

är nedsatt på grund av ålderdomssvaghet; samt att han städse

varit arbetsam och skötsam.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

i skrivelse till Kungl. Majit den 19 december 1929 anfört, att

tygmästaren till stöd för framställningen framhållit, att Wikström, som på

grund av ålder och därav nedsatt arbetsförmåga borde erhålla avsked under

år 1930, då han uppnådde 60 levnadsår, vore helt beroende av sin arbetsförtjänst,

och att han efter erhållet avsked komme att få synnerligen

svårt att försörja sig, därest pension icke tilldelades honom. Med anledning

av vad sålunda anförts funne departementet billigt, att Wikström, vilken i

sitt arbete av tygmästaren väl vitsordats, genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle, och ansåge sig departementet med hänsyn till Wikströms

anställningstid och till övriga föreliggande omständigheter böra föreslå,

att pensionen bestämdes till ett årligt belopp av 816 kronor. Departementet

hemställde således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å allmänna

indragningsstaten bevilja Wikström en årlig pension av 816 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin

nuvarande anställning vid tygstationen.

Statskontoret, som den 20 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att på grund av vad i ärendet förekommit syntes skäl föreligga

för utverkande av någon pension åt tygarbetaren Wikström; och då

det föreslagna beloppet överensstämde med vad som plägade beviljas yrkesutbildad

arbetare i statstjänst med ungefär motsvarande tjänstetid, tillstyrkte

statskontoret, att åtgärd vidtoges i enlighet med arméförvaltningens

artill eri departements hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag icke

har något att erinra emot det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppets

storlek, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att arbetaren vid Bodens tygstation Erik Johan Wikström

må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 816 kronor.

7:o.

I skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 26 april

1929 har chefen för Upplands regemente gjort framställning om beredande av

pension åt biträdande föreståndaren vid regementets tvättinrättning Carl

Oskar Fredrik Ström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ström, som är född den 7 juni

1866, under tiden 6 oktober 1888—31 augusti 1925 varit stamanställd vid

Äng.

pension åt

biträdande

tvätt
föreståndaren

C. O. F. Ström.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Upplands regemente; att han alltsedan den 1 september 1921 — efter att

dessförinnan under en tid av omkring ett år hava tjänstgjort i nämnda

regementes tvättinrättning — varit föreståndare för tvättinrättningen,

vilken befattning lian fortfarande uppehåller, ehuru numera såsom biträdande

föreståndare under faekutbildad ledare; att hans avlöning under

de senare åren uppgått till 2,400 kronor för år, vartill kommit förmån av

fri bostad med bränsle och lyse; att han åtnjuter årligt underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor samt årligt understöd från

Upplands regementes korprals- och soldatpensionskassa med 15 kronor; att

han lider av vissa sjukdomar, på grund varav hans arbetsförmåga anses

vara nedsatt till omkring hälften av den för en fullt arbetsför person normala;

att någon förbättring av hans hälsotillstånd icke är sannolik; samt

att han på ett mycket berömvärt sätt fullgjort sina tjänståligganden.

Chefen för östra arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltmngens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1929 anfört,

att i betraktande av att Ström kunde åberopa en synnerligen väl vitsordad

verksamhet i kronans tjänst, överstigande en tid av 41 år, ansåge

departementet det vara med billigheten överensstämmande, att honom efter

erhållet avsked tillerkändes något understöd från statens sida för hans återstående

levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, holle departementet

före, att då Ströms anställning såsom civil arbetare vid regementet

omfattade en tid av allenast omkring 9 år, han icke borde i oreglerad pension

erhålla större belopp än 300 kronor för år. Till detta belopp torde

böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i

kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som

med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser

örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,

utgjorde förhöjning I 92 kronor och förhöjning II 150 kronor

eller tillhopa 242 kronor. Pensionen skulle alltså komma att uppgå till

300 + 180 + 242 = 722 kronor. Jämlikt § 4 mom. 1 B av sistnämnda kungörelse

finge emellertid uti här ifrågavarande fall ny pension utgå med ett

belopp av högst 696 kronor. I detta pensionsbelopp torde dock böra inräknas

det Ström från Vadstena krigsmanshuskassa tillkommande årliga underhåll

av 160 kronor. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ström finge från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till så stort belopp, att densamma, tillika med

vad av honom åtnjötes från Vadstena krigsmanshuskassa, komme att uppgå

till sammanlagt 696 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 166.

Statskontoret, som den 24 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att Ströms anställning vid Upplands regementes tvättinrättning

icke omfattat längre tid än omkring nio år; och det kunde därför synas

i viss mån tveksamt, örn någon pension av statsmedel i detta fall kunde

beredas. Med hänsyn emellertid till hans långvariga militäranställning vid

regementet och hans av sjukdom nedsatta arbetsförmåga ville statskontoret

icke motsätta sig, att, såsom arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagit,

åt honom utverkades en pension till sådant belopp, att densamma,

jämte vad som tillkomme honom i underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

uppginge till 696 kronor för år räknat. Statskontoret tillstyrkte alltså,

att åtgärd vidtoges i överensstämmelse med nämnda departements hemställan.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag billigt, att något

understöd beredes Ström utöver vad han äger uppbära från Vadstena krigsmanshuskassa.

Emot myndigheternas förslag i förevarande avseende har

jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att biträdande föreståndaren vid Upplands regementes tvättinrättning

Carl Oskar Fredrik Ström må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till så stort belopp, att densamma, tillika

med honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,

uppgår till sammanlagt 696 kronor.

8:o.

I en till Kungl. Majit ställd, till arméförvaltningens intendentsdeparte- Äng.

ment överlämnad skrivelse den 16 september 1929 har t.f. chefen för Norra upensi°n.

skånska infanteriregementet gjort framställning om beredande av pension terdor estanåt

förestånderskan för regementets marketenteri Ellen Johansson, född derskan Ellen

Johansson,

Martinsson. född

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 5 Martinsson.

juli 1880, innehaft anställning vid Norra skånska infanteriregementet dels

under tiden 4 december 1905—30 juni 1921 å regementets skrädderiverkstad,

dels ock sedan den 1 juli 1921 såsom förestånderska för regementets

marketenteri; att hon anhållit örn entledigande från sistnämnda befattning

med utgången av juni månad 1930; att hon vid regementet uppburit en avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 960 kronor för år,

varjämte hon åtnjutit förmån av fri bostad, kost, bränsle, lyse och tvätt;

att hon företer tecken på kronisk sjukdom i lederna samt lider av förhöjt

blodtryck och muskelreumatism, på grund varav hennes arbetsförmåga är i

avsevärd grad nedsatt; att hon under hela sin tjänstetid ådagalagt aldrig

svikande plikttrohet samt arbetsamhet och intresse i sina sysslor; att hon

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

är medellös; samt att hon sedan den 4 maj 1907 är i äktenskap förenad

med arbetaren Bror Julius Johansson, vilken år 1912 lämnade sin hustru

och uppgives vara bosatt i Amerika, därifrån han sedermera icke låtit sig

avhöra.

Chefen för södra arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendents

departement i skrivelse till Kungl. Majit den 17 december 1929 anfört,

att departementet i betraktande av Johanssons synnerligen väl vitsordade

verksamhet vid regementet dels under 15 år 7 månader såsom sömmerska,

dels ock under 9 år såsom marketenteriförestånderska, vilken senare tjänstgöring

jämväl borde tillgodoräknas henne såsom anställning i statens tjänst,

med hänsyn tillika till de för henne föreliggande ömmande omständigheter

ansåge det vara med billigheten överensstämmande, att hon efter erhållet

avsked komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin

återstående levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, holle

intendentsdepartementet före, att Johansson, som först den 5 juli 1930

uppnådde en levnadsålder av 50 år och som enligt ingivet läkarbetyg syntes

kunna i någon mån genom arbete bidraga till sitt uppehälle, icke borde i

oreglerad pension erhålla större belopp än 300 kronor för år. Till detta

belopp torde böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes

i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,

som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med

bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och

pensionstillägg, utgjorde förhöjning I 92 kronor och förhöjning II 150 kronor

eller tillhopa 242 kronor. Pensionen skulle alltså komma att uppgå till

300 + 180 + 242 = 722 kronor. Jämlikt § 4 mom. 1 B av sistnämnda kungörelse

finge emellertid uti här ifrågavarande fall ny pension utgå med ett

belopp av högst 696 kronor. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johansson

finge från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigades

från sin befattning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret, som den 24 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att då omständigheterna i nu förevarande fall syntes böra

föranleda till utverkande av någon pension av statsmedel samt det av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna beloppet, 696 kronor, icke

kunde anses för högt, tillstyrkte statskontoret vidtagande av åtgärd i enlighet

med vad nämnda departement hemställt.

Jag biträder myndigheternas förslag örn beredande av pension åt Johansson.

Även i fråga örn pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad myndigheterna

därutinnan föreslagit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 166. 13

•Tåg hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förestånderska!! för Norra skånska infanteriregementets

marketenteri Ellen Johansson, född Martinsson, må från och

med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

9:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 18 oktober

1929 har styresmannen för ammunitions/abrHeen gjort framställning örn beredande

av pension åt arbetarna vid fabrikens avdelning å Marieberg Carl

Vilhelm Åndersson och Lars Gustaf Gran.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är född den 29 december 1860, varit

anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 15 maj 1914; att han sålunda

tjänat kronan i omkring 15 år; att hans arbetsinkomst under åren 1926—1928

uppgått till i medeltal omkring 3,300 kronor för år samt för tiden därefter,

då han till följd av ohälsa haft kortare arbetstid, till i medeltal omkring

2.000 kronor för år; att han på grund av ålderdomssvaghet, höggradig åderförkalkning

och kronisk nervsjukdom är fullständigt oförmögen att genom

arbete försörja sig; att han under sin anställningstid städse iakttagit ett

hedrande uppförande; samt att han är medellös; och

beträffande Gran, att lian, som är född den 22 februari 1863, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 3 september 1914, vilken anställning

han fortfarande innehar; att han sålunda tjänat kronan i omkring 15 år; att

hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

3.000 kronor för år; att han på grund av hjärtfel och åderförkalkning är

fullständigt oförmögen att genom arbete försörja sig; att han under sin

tjänstetid städse iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsförmåga;

samt att han är medellös.

Uti sin förenämnda skrivelse har styresmannen för ammunitionsfabriken

erinrat örn att arméförvaltningens artilleridepartement i skrivelse till Kungl.

Majit den 7 januari 1929, på av styresmannen gjord framställning i ämnet,

hemställt örn beredande av pension åt ifrågavarande arbetare. Statskontoret,

som den 29 januari 1929 avgivit utlåtande i ärendet, hade, enär Andersson

och Gran för det dåvarande räknade allenast 14 tjänstår, ifrågasatt, att de i

stället måtte vid avskedet tillerkännas gratifikation för en gång. Genom

brev den 8 februari 1929 hade Kungl. Majit medgivit, att till en var av

Andersson och Gran finge utbetalas gratifikation för en gång av 500 kronor

vid avgång från anställning vid ammunitionsfabriken. Då emellertid ifrågavarande

arbetare kunnat i viss utsträckning beredas sysselsättning med

lättare arbete vid fabriken, hade nämnda medgivande icke trätt i verkställighet.

Äng.

pension åt

två arbetare

vid ammunitions

fabriken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 16ti.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

i skrivelse till Kungl. Majit den 28 november 1929 anfört, att

departementet ansåge billigt, att ifrågavarande arbetare genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga

örn storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet böra

föreslå ett årligt belopp för en var av Andersson och Gran av 900 kronor.

Departementet hemställde således, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av Andersson och Gran en

årlig pension under deras återstående livstid av 900 kronor, att utgå från

och med månaden näst efter den, då de avginge från anställningen vid

ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 18 december 1929 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att såsom statskontoret framhållit i sitt den 29 januari 1929

avgivna utlåtande över då föreliggande framställning örn beredande av pensioner

åt vissa arbetare vid ammunitionsfabriken, hade nu ifrågavarande

arbetare vid sin anställning i statstjänst redan överskridit 50 ars ålder; och

med hänsyn härtill och då deras tjänstetid uppgått till allenast 14 år, hade

statskontoret framhållit, att tillräckliga skäl icke kunde anses föreligga förberedande

åt dem av pensioner av statsmedel. I enlighet med statskontorets

hemställan hade berörda framställning i vad den avsett Andersson och Gran

icke föranlett annan åtgärd än att Kungl. Majit enligt beslut den 8 februari

1929 medgivit, att av lantförsvarets anslag till extra utgifter finge till en

var av dem utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor vid hans

avgång från anställningen vid ammunitionsfabriken. Dessa båda arbetare

hade emellertid tillåtits kvarstå och, enligt vad fabrikens styresman uppgivit,

»kunnat i viss utsträckning beredas sysselsättning med sådant lättare arbete,

som av dem kunnat utföras»; och hade därför nämnda medgivande icke trätt

i verkställighet.

Genom vad sålunda förekommit hade visserligen Andersson och Gran intjänat

ytterligare ett tjänstår och skulle alltså, därest kungörelsen nr 10/1926

örn förtidspension m. m. varit i detta fall tillämplig, ägt bekomma sådan

pension till belopp av 816 kronor; men för sin del kunde statskontoret icke

annat än fortfarande ställa sig synnerligen tveksamt till förevarande pensioneringsfråga.

Skulle emellertid med hänsyn till de ömmande förhållanden,

som förelåge, pensioner åt dessa arbetare anses böra utverkas, finge statskontoret

med erinran, ätt 1929 års riksdag med bifall till propositionen

nr 104 beviljat pensioner å 624 kronor åt arbetarna vid Karlskrona kustartilleriregementes

beklädnadsverkstäder Ulrik Jönsson och Thor Johansson,

vilka uppnått 65 levnadsår samt 19 respektive 16 tjänstår, framhålla, att högre

pensionsbelopp än det, som sålunda tilldelats nämnda arbetare, knappast

syntes böra ifrågakomma för Andersson och Gran.

I betraktande av Anderssons och Grans relativt korta tjänstetid och den

höga ålder, över 50 år, de innehade, då de anställdes vid ammunitions
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

fabriken, har det synts mig tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas

dem. Emellertid torde man böra beakta, att särskilda rekryteringssvårigheter

gjorde sig gällande på hithörande arbetsområden under och närmast

efter världskriget, vilket utgör en förklaring till att arbetare, vilka uppnått

den höga ålder som de här ifrågavarande, kommo att beredas stadigvarande

anställning i statens tjänst. Då det vidare här är fråga örn yrkesutbildade

kvalitetsarbetare och synnerligen ömmande förhållanden föreligga, har jag

ansett mig kunna tillstyrka, att ett mindre pensionsbelopp tilldelas eij var

av Andersson och Gran. I sådant avseende föreslår jag ett belopp av 624

kronor för år. Enligt vad jag inhämtat, har Andersson lämnat sin anställning

den 1 juli 1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av arbetarna vid ammunitionsfabriken Carl Vilhelm

Andersson och Lars Gustaf Gran må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten ägt eller äger

rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 624 kronor; dock med skyldighet

för Andersson och Gran att avstå från den gratifikation för en

gång av 500 kronor, som tillerkänts en var av dem genom

Kungl. Majits beslut den 8 februari 1929.

10:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 29 juli Äng.

1929 har fortifikationsbefälhavaren i Boden gjort framställning örn beredande ätpve^0^Br

av pension åt förmännen vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden män och

Olof Broström, Lars Helmer Olofsson, Nils Robert Isaksson och Johan arbetare vid

felstTllfUlS - Oell/

Axel Nordström samt åt arbetarna vid nämnda byggnadsarbeten Erik Alfred '' ;casernEriksson,

August Sundström och Gustaf Erik Nyström. byggnads
•

• • arbetena

Av handlingarna i ärendet inhämtas, , Boden.

beträffande Broström, att han, som är född den 15 april 1867, varit anställd

dels vid vissa statens järnvägars arbeten under åren 1896—1902, dels ock

med vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan

den 18 augusti 1903; samt att han tjänat kronan i sammanlagt omkring

31 år;

beträffande Olofsson, att han, som är född den 15 december 1867, varit

anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under en tid av omkring

6 år under åren 1891—1901, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- oell

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 15 januari 1902; att han tjänat

kronan i sammanlagt omkring 30 år; samt att han äger en hemmansdel,

taxerad till 5,800 kronor, varå enligt Olofssons egen uppgift vilar en skuld

av 2,700 kronor;

beträffande Isaksson, att han, som är född den 13 mars 1870, med ett

mindre uppehåll varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i

Boden sedan den 11 november 1901; samt att han tjänat kronan i omkring

28 år;

opaginerad Kontrollera mot PDF

ID Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

beträffande Nordström, att lian, som är född den 7 juni 1869, varit med

vissa mindre uppehåll anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i

Boden sedan den 10 september 1904; att han tjänat kronan i sammanlagt

omkring 25 år; samt att han är ägare till tre stycken jordbrukslotter, taxerade

till 8,700 kronor;

beträffande Eriksson, att han, som är född den 24 augusti 1869, varit anställd

dels vid vissa statens järnvägars arbeten i omkring 8 år under åren

1891,-1899, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 9 juni 1902; att lian tjänat kronan i sammanlagt

omkring 29 år; samt att han äger en jordbruksfastighet, taxerad till

4,900 kronor;

beträffande Sundström, att han, som är född den 26 augusti 1870, varit

anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten i omkring 3 år (av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement angivet till omkring 1 år) under åren

1891— 1894, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 9 maj 1902; att han tjänat kronan i sammanlagt

omkring 29 år (av arméförvaltningens fortifikationsdepartement angivet

till omkring 27 år); samt att han äger en jordbrukslägenhet, taxerad till

4,500 kronor, varå vilar en skuld av 3,000 kronor; samt

beträffande Nyström, att han, som är född den 14 maj 1866, varit anställd

dels vid vissa statens järnvägars arbeten i 10 år och 9 månader under åren

1892— 1900 samt 1921—1923, dels med vissa uppehåll vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden under tiden 15 juli 1901—22 september

1916 samt från och med den 1 juli till och med den 1 oktober 1927, dels

ock vid kasernbyggnadsnämndens arbeten inom garnisonssjukhuset i Boden

åren 1923—1925 eller under omkring 3 år; att han tjänat kronan i sammanlagt

omkring 23 år; samt att han äger en bostadslägenhet, taxerad till 1,400

kronor, varå vilar en skuld av 500 kronor.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och

arbetare, vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, på grund av ålder

och genom läkarbetyg styrkt sjukdom numera hava så nedsatt arbetsförmåga,

att de, i den mån de icke redan lämnat sin anställning i statens tjänst, inom

den närmaste tiden komma att entledigas.

Fortiftkationskefälhavaren i Boden har i sin förenämnda framställning om

pension åt ifrågavarande förmän och arbetare anfört, bland annat, att deras

arbetsförmåga på grund av uppnådd hög ålder numera vore nedsatt och med

den tilltagande åldern givetvis bomme att ytterligare sjunka, varför deras

sysselsättande komme att bliva allt mer tillfälligt för att slutligen helt upphöra,

samt att, då de ägnat sina bästa år åt arbete för statens räkning, det

finge anses rättvist och billigt, att staten för deras försörjning under deras

återstående livstid tillerkände dem en årlig pension att utgå från tiden för

avskedet. Vad beträffade vederbörandes anställningstid, hade fortifikationsbefälhavaren

vid beräkning av denna för varje arbetare, i likhet med vad

vid lämnande av uppgifter vid ansökan örn pension för förut pensionerade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 166.

17

fortifikationsarbetare ägt rum, icke fråndraga tiden för under anställningen

inträffade uppehåll i arbetet på grund av bristande tillgång på för årstiden

lämpligt arbete, enär under dylika uppehåll arbetaren för att få kvarstå såsom

fortifikationsarbetare haft att på vid kallelse utsatt tid infinna sig i

arbete samt på den grund endast i högst få fall arbete hos annan arbetsgivare

under sådan period torde hava kunnat av arbetaren anskaffas, vadan

nämnda avbrott för arbetarna endast varit till stor nackdel. För staten däremot

hade de nämnda bestämmelserna i ett flertal fall varit till icke ringa

fördel, varför det syntes fortifikationsbefälhavaren rättvist, att det fåtal arbetare,

som komme i åtnjutande av pension, erhölle den för statens del

obetydliga, men för arbetaren värdefulla ökningen av pensionsbeloppet, som

de för detta belopps beräknande av fortifikationsbefälhavaren tillämpade

grunderna komme att medföra.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortififcationsdepartement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 december 1929 anfört,

att sedan departementet av handlingarna i ärendet inhämtat, att för beräkning

av pensionsbeloppet åt förmännen Broström och Olofsson samt arbetarna

Eriksson, Sundström och Nyström åberopats anställning, förutom vid

fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden, jämväl vid vissa statens

järnvägars arbeten, hade departementet i skrivelse till järnvägsstyrelsen anhållit,

att styrelsen ville meddela, huruvida de i handlingarna angivna anställningarna

vid statens järnvägars arbeten kunde vitsordas, och om styrelsen

hade något att erinra däremot, att samma anställningar räknades

vederbörande förmän och arbetare tillgodo vid prövningen av ansökningarna

örn statspension till dem. Till svar härå hade järnvägsstyrelsen i skrivelse

till fortifikationsdepartementet den 13 september 1929 meddelat, att styrelsen

vid prövning av ansökningar om pension jämlikt kungörelsen den 8 november

1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning icke plägat

såsom bevis örn anställning godtaga intyg av arbetskamrater eller arbetsförmän

i vidare män än då så erfordrades för ernående av för minimipension

stadgat antal tjänstår, varvid iakttoges, dels att sådan komplettering

godkändes endast för ett fåtal års anställning, dels ock att ingen annan anställning,

intygad av kamrater eller förmän, godkändes såsom styrkt än

sådan, som läge i tiden efter första officiellt styrkta anställning. Med tillämpning

av dessa allmänna principer hade styrelsen funnit, att därest styrelsen

haft att pröva fråga örn pensionsrätt för de i departementets skrivelse

angivna arbetstagarna enligt förutberörda 1918 års kungörelse, styrelsen icke

skulle ansett sig kunna tillgodoräkna andra än Sundström och Nyström

någon anställningstid vid statens järnvägar. Av dessa sistnämndas i handlingarna

angivna anställningstid vid statens järnvägar skulle styrelsen beträffande

Sundström hava godkänt tiden 27 december 1891—26 november

1S92 och 20 januari—19 april 1893 samt i fråga örn Nyström tiden 17 maj

1921—24 februari 1923. Med anledning av de av järnvägsstyrelsen sålunda

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 133 haft. (Nr 166.) 45330 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

framlagda riktlinjerna för tillgodoräknande av anställningstid vid statens

järnvägsbyggnader finge emellertid fortifikationsdepartementet anföra följande.

Vid avgivande av förslag rörande pensionsbeloppen för i Kungl. Maj:ts

proposition nr 138 till 1928 års riksdag under punkt 8 angivna förmän oell

arbetare vid fästnings- oell kasernbyggnadsarbetena i Boden hade departementet

ansett sig på grund av järnvägsstyrelsens vid nämnda tillfälle avgivna

yttrande, vilket av Kungl. Majit i nyssnämnda proposition i sammandrag

återgivits, böra utan inskränkning eller förbehåll tillgodoräkna vederbörande

hela den av arbetsförman i avgivna intyg uppgivna anställningstiden,

där dessa intyg i övrigt kunde vitsordas. Mot detta godtagande av

de bilagda intygen syntes Kungl. Majit icke haft något att erinra, utan hade

Kungl. Majit i nyssnämnda proposition hos riksdagen gjort framställning örn

pension åt ifrågavarande förmän och arbetare med belopp, som beräknats

med utgående från av fortifikationsdepartementet för vederbörande angiven

sammanlagd anställningstid i statens tjänst. I skrivelse nr 352, punkt 31,

hade 1928 års riksdag sedermera meddelat sitt bifall till denna Kungl. Majits

framställning. Då det enligt fortifikationsdepartementets åsikt icke vore

med rättvisa och billighet förenat att vid bedömandet av nu avlämnade anställningsintyg

följa mera rigorösa principer än de, som följts år 1928, då

det, såsom ovan nämnts, gällt att i likhet med nu tillerkänna förmän och

arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden pension, hade

departementet vid uträkningen av vederbörandes sammanlagda anställningstid

i statens tjänst tagit samma hänsyn till av arbetsförman uppgiven anställningstid

som vid nyssnämnda tillfälle. Departementet ansåge billigt, att

förenämnda förmän och arbetare genom pension bereddes någon hjälp till

livsuppehälle under deras återstående livstid, och ansåge departementet med

hänsyn till anställningstid och övriga föreliggande omständigheter i anslutning

till de grunder, som riksdagen under de senaste åren härutinnan tilllämpat,

sig böra föreslå, att pensioner bestämdes till följande årliga belopp,

nämligen: för Broström 936 kronor, för Olofsson 936 kronor, för Isaksson

924 kronor, för Nordström 900 kronor, för Eriksson 876 kronor, för Sundström

852 kronor och för Nyström 816 kronor.

Statskontoret, som den 4 januari 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har därvid

anfört, att statskontoret icke hade annat att erinra mot vad arméförvaltningens

fortifikationsdepartement föreslagit än att pensionsbeloppet för Broström,

vilket av departementet föreslagits till 936 kronor, syntes böra bestämmas

till allenast 900 kronor.

Även jag anser, att ifrågavarande förmän och arbetare vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden böra erhålla pension av statsmedel. Med

hänsyn till den ståndpunkt Kungl. Majit och riksdagen tidigare intagit (jfr

prop. nr 138/1928 samt riksdagens skrivelse nr 352/1928) beträffande tjänstårsberäkning

för personal vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

har jag funnit mig kunna godtaga de grunder arméförvaltningens fortifika
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

tionsdepartement följt i fråga örn beräkning av vederbörandes sammanlagda

anställningstid i statens tjänst. Med tillämpning av nämnda grunder torde

emellertid den tid Sundström tjänat kronan böra angivas till närmare 29 år

och icke som fortifikationsdepartementet gjort gällande till närmare 27 år,

varför det för honom föreslagna pensionsbeloppet synes böra bestämmas till

876 kronor för år. Yid pensionering av personal av motsvarande kategori

som den ifrågavarande hava under de senare åren förmän beviljats något

högre belopp än arbetare. För en tjänstetid av mellan 30 och 35 år har åt

förman bestiimts ett pensionsbelopp av 960 kronor. I betraktande härav

synas mig pensionerna åt förmännen Broström och Olofsson böra fastställas

till nämnda belopp. I övrigt har jag intet att erinra mot vad av myndigheterna

i ärendet föreslagits. Pensionerna torde böra utgå för en var av

omförmälda förmän och arbetare från och med månaden näst efter den,

varunder han blivit entledigad eller kommer att entledigas från sin anställning

vid förenämnda byggnadsarbeten, dock tidigast från och med den 1

januari 1930.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att nedan angivna förmän och arbetare vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från anställningen vid nämnda

byggnadsarbeten ägt eller äger rinn, dock tidigast från och

med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årliga pensioner med följande

belopp, nämligen: förmännen Olof Broström 960 kronor, Lars

Helmer Olofsson 960 kronor, Nils Robert Isaksson 924 kronor

och Johan Axel Nordström 900 kronor samt arbetarna Erik

Alfred Eriksson 876 kronor, August Sundström 876 kronor och

Gustaf Erik Nyström 816 kronor.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o

—10:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1930:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 60 i texten