Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vattenfall sv er k m. m

1930-02-07 · 42 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:168, Angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vattenfall sv er k m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

1

tfr 168.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

ändringar beträffande personalorganisationen för

statens vattenfall sv er k m. m.; given Stockholms slott

den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i

statsrådet ä Stockholms slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell, anmäler föreliggande utredningar

angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens

vattenfallsverk m. m. samt anför därvid:

Sedan åtskillig tid har frågan örn statens vattenfallsverks organisation

och personalbehov varit föremål för övervägande i syfte att utröna möjligheterna

till förenklingar och besparingar i organisationen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 135 haft. (Nr 168.)

425 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majus proposition nr 168.

Tiel anmälan av nämnda fråga inför Kungl. Majit den 7 maj 1926 framhöll

dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet bland annat angelägenheten

av att en allmän undersökning av vattenfallsverkets personalbehov

med hänsyn till inträdda förhållanden snarast komme till stånd och att i

samband därmed företoges en allsidig granskning av organisationen i dess

helhet, avseende såväl centralförvaltningen som lokalförvaltningarna, därvid

borde undersökas möjligheterna till begränsningar och förenklingar samt

till åtgärder i övrigt, som kunde antagas underlätta arbetet och bidraga till

nedbringandet av förvaltningskostnaderna. Vid denna granskning borde

uppmärksamhet ägnas jämväl åt frågan örn minimibehovet av personal samt

dennas lämpliga fördelning å ordinarie och icke-ordinarie. Verkställandet

av denna utredning syntes böra anförtros åt verket självt.

Med bifall till departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Majit åt

vattenfallsstyrelsen att verkställa utredning i de av departementschefen berörda

avseendena.

Med anledning härav framlade vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 11

november 1926 utredning och förslag i fråga örn vattenfallsverkets organisation

och personalbehov, varefter styrelsen i skrivelse den 8 januari 1927

gjorde vissa tillägg till detta förslag. Därjämte gjorde styrelsen i skrivelse

den 29 september 1926 framställning om uppförande å ordinarie stat av en

befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 9 november 1928 anbefallt vattenfallsstyrelsen

att verkställa förnyad utredning rörande statens vattenfallsverks

organisation och personalbehov i syfte att åvägabringa större kostnadsminskning

än i det den 11 november 1926 avgivna förslaget förutsatts, framlade

styrelsen i skrivelse den 17 december 1928 sådan utredning.

Till följd av remiss avgav kommunikationsverkens lönenämnd den 24

januari 1929 utlåtande i ärendet.

Den av vattenfallsstyrelsen väckta frågan örn inrättande av en särskild

lokalförvaltning för kraftverksrörelsen i mellersta och övre Norrland upptogs

av Kungl. Majit i proposition nr 129 till 1929 års riksdag, varvid Kungl. Majit

i enlighet med styrelsens hemställan föreslog uppförande å ordinarie stat

av en befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken.

Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

I övrigt hava de av vattenfallsstyrelsen i dess omförmälda skrivelser

framlagda förslagen angående ändringar i statens vattenfallsverks organisation

ännu icke varit föremål för slutlig prövning. Dessa förslag — vilka

avsågo dels indragning, dels ändring i lönegradsplacering och förändring

inom samma lönegrad, dels ock nyinrättande av vissa ordinarie befattningar

och vilka i sin helhet inneburo vissa beskärningar av personalorganisationen

— ansågos nämligen böra göras till föremål för ytterligare granskning. Denna

granskning uppdrogs åt två av de sakkunniga, som enligt Kungl. Majits beslut

den 31 december 1928 tillkallats för att — var för sig, där ej för särskilt

fall annorlunda bestämdes — utföra undersökningar och avgiva förslag i

huvudsakligt syfte att åstadkomma ökad ekonomisering inom olika grenar

av statsförvaltningen (ekonomisakkunniga).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168. 3

De båda sakkunniga — generaldirektören A. E. M. Ericsson oell disponenten

Wiking Johnsson — hava avgivit betänkande!! dels den 23 december 1929

i fråga om statens vattenfallsverks organisation m. m., dels och den 30 december

samma år angående vissa spörsmål med avseende å verkets förnyelsefonder

och balansräkningar m. m.

Sistnämnda betänkande kommer att inom den närmaste tiden för utlåtande

remitteras till vederbörande myndigheter. Till däri berörda frågor, vilka

delvis äro av den beskaffenhet att de böra handläggas gemensamt av kommunikations-

och finansdepartementen, kan ståndpunkt alltså icke ännu tagas.

Dessa frågor hava emellertid icke avseende å verkets personalorganisation.

Över de sakkunnigas den 23 december 1929 avgivna utredning angående

vattenfallsverkets organisation m. m. hava infordrade utlåtanden avgivits

den 18 januari 1930 av vattenfallsstyrelsen samt den 1 februari 1930 av

kommunikation sverken s lönenämnd, varjämte skrifter i ärendet ingivits av

befattningshavare i verket. Jag ber nu att få upptaga de i denna utredning

berörda spörsmålen till behandling.

Innan jag ingår på ekonomisakkunnigas förslag, torde jag, i anslutning

till de sakkunnigas framställning, få lämna en kortfattad översikt rörande

tillkomsten av vattenfallsstyrelsens nuvarande organisation.

Vid 1907 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag örn inrättande av en

vattenfallskommission, som skulle hava att avgiva utlåtanden i frågor rörande

tillgodogörande av staten tillhöriga vattenfall. Kommissionen skulle

bestå av en föredragande, benämnd statens vattenfallsingenjör, samt åtta

andra ledamöter, bland vilka skulle ingå representanter för vissa centrala

ämbetsverk.

Kungl. Majis förslag avstyrktes av majoriteten inom statsutskottet, som

ifrågasatte, huruvida icke åt en redan befintlig institution, exempelvis styrelsen

för Trollhätte kanal- och vattenverk, skulle kunna överlämnas att

taga initiativ och ledning i förevarande angelägenhet.

På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut förföll frågan vid 1907 års riksdag.

Nyssnämnda styrelse för Trollhätte kanal- och vattenverk hade inrättats

enligt beslut av 1905 års riksdag för att övertaga förvaltningen av Trollhätte

kanalverk och viss annan egendom, som statsverket år 1904 inköpt

från Xya Trollhätte kanalbolag. Denna styrelse hade erhållit till åliggande

att övervaka och ombesörja rörelsen i Trollhätte kanal samt att, i överensstämmelse

med de föreskrifter Kungl. Majit meddelade, ombesörja anläggning

och förvaltning av den eller de elektriska kraftstationer, som kunde

komma att inrättas för statens räkning vid Trollhättefallen eller eljest vid

Göta älv. Styrelsen bestod av en verkställande direktör med en befogenhet

i viss mån motsvarande den, som i enskilda affärsföretag vanligen tillkommer

en disponent eller verkställande direktör, samt fyra andra ledamöter,

vilka skulle deltaga i avgörandet av vissa viktigare ärenden.

Med anledning av den utgång, frågan örn inrättande av en vattenfallskommission

fått vid 1907 års riksdag, uppdrogs åt särskilda sakkunniga att

utarbeta nytt förslag i ämnet. Dessa sakkunniga föreslogo i ett den 27

Tillkomsten

av vattenfallsstyrelsens

nuvarande

organisation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 168.

november 1907 avgivet utlåtande inrättandet av en ny central styrelse för

statens vattenfall, vilken skulle övertaga jämväl de uppgifter, som åvilade

styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk. Antalet ledamöter i den nya

styrelsen borde enligt förslaget icke sättas till högre än fem. Av dessa

borde en, som skulle förordnas för längre tid än de övriga, fungera såsom

verkställande direktör och handhava den närmaste ledningen och tillsynen

över verkets angelägenheter. Dennes ställning borde sålunda motsvara den,

som intoges av den verkställande direktören i Trollhätte kanal- och vattenverk,

och åt honom borde därför lämnas en ganska vidsträckt befogenhet

att på egen hand handhava den löpande förvaltningen. Han skulle även

fungera såsom styrelsens ordförande. De övriga ledamöterna i styrelsen

borde representera den praktiska erfarenhet och sakkunskap, som styrelsen i

olika riktningar för en affärsmässig skötsel av verket borde inom sig inrymma.

I anslutning till de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Majit för 1908

ars riksdag proposition om inrättande från och med år 1909 av en vattenfallsstyrelse,

varvid styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk skulle

upphöra att fungera. Propositionen bifölls av riksdagen med en mindre

jämkning beträffande den föreslagna staten för styrelsen.

Den av riksdagen godkända staten för vattenfallsstyrelsen upptog arvoden

till 1 vattenfallsdirektör, 4 ledamöter i styrelsen, 1 biträdande ingenjör

samt 1 sekreterare och ombudsman.

Någon förändring i den sålunda bestämda ordinarie staten för vattenfallsstyrelsen

genomfördes icke förrän vid 1920 års riksdag. I samband med

den utveckling av statens vattenfallsanläggningar, som efter hand ägde rum,

vidtogos emellertid under de mellanliggande åren vissa organisatoriska anordningar

i styrelsen. Ar 1910 inrättades sålunda en särskild byggnadsbyrå

under ledning av en överingenjör, som enligt av Kungl Majit lämnat

medgivande finge tills vidare anställas vid vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten.

Samma år anordnades inom styrelsen en elektroteknisk byrå närmast

för behandling av de elektrotekniska spörsmålen vid anläggningen av

Porjus och Älvkarleby kraftverk. Under chefen för sistnämnda byrå förlädes

sedermera alla ärenden, som rörde kraftverken. Ar 1916 inordnades

kraftverken under en statens kraftverksförvaltning, varvid elektrotekniska

byrån uppgick i en inom kraftverksförvaltningen inrättad central avdelning.

Befattningen såsom chef för kraftverksförvaltningen uppfördes vid 1918 års

lagtima riksdag å verkets lokalstat under benämningen direktör vid statens

kraftverksförvaltning.

I proposition till 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit förslag till

en genomgripande omorganisation av styrelsen. Propositionen grundade sig

på ett av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 17 september 1918 framlagt

förslag, över vilket kommunikationsverkens lönekommitté den 30 december

1918 avgivit infordrat utlåtande, varefter vattenfallsstyrelsen den 7 februari

1919 ånyo yttrat sig i ärendet. Enligt det i propositionen framlagda för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

O

slaget skulle styrelsen, vilken dittills varit kollegialt sammansatt, omorganiseras

till större överensstämmelse med den förvaltningsform, som genomförts

inom andra affärsdrivande verk, särskilt järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen.

Den föreslagna personalorganisationen upptog 1 generaldirektör

och chef, 1 överdirektör, 4 vattenfallsfullmäktige, 2 överrevisorer samt övrig

personal, fördelad på 4 ordinarie byråer. Därjämte innefattade propositionen

förslag till bestämmande av antalet av vissa högre befattningar vid såväl

vattenfallsstyrelsen som statens vattenfallsverks lokalförvaltningar.

Under hänvisning till att riksdagen icke varit i tillfälle att ägna organ i - sationsspörsmålet den ingående granskning, som i betraktande av frågans

betydelse vore av behovet påkallad, fann riksdagen sig icke kunna bifalla

propositionen, i vad densamma avsåg omorganisation av vattenfallsstyrelsen

och fastställande av antalet högre befattningar vid styrelsen; dock

ansåg riksdagen befattningarna såsom generaldirektör och chef samt överdirektör

kunna upptagas i staten utan att föregripa en blivande omorganisation.

Såvitt propositionen angick fastställande av personalstat för lokalförvaltningarna,

blev densamma däremot av riksdagen bifallen.

Frågan angående omorganisation av vattenfallsstyrelsen och fastställande

av ny personalorganisation för densamma framlades därefter ånyo i proposition

till 1920 års riksdal). I fråga örn huvudgrunderna för omorganisationen

var förslaget av samma innebörd som det år 1919 framlagda.

Riksdagen förklarade sig emellertid icke kunna bifalla förslaget, i vad

detsamma avsåg en omorganisation av vattenfallsstyrelsen såsom beslutande

myndighet, utan anslöt sig i denna del till ett motionsvis inom riksdagen

framlagt förslag örn bibehållande av den dittillsvarande kollegiala administrationen

med samma antal ledamöter i styrelsen som dittills. Till följd liärav

avslogs förslaget örn inrättande av fyra befattningar såsom vattenfallsfullmäktige.

I övriga delar bifölls det av Kungl. Majit framlagda förslaget till

ny personalorganisation för styrelsen.

Den sålunda beslutade organisationen av vattenfallsstyrelsen upptog fyra

ordinarie byråer. Enligt den i anslutning till omorganisationen utfärdade

nya instruktionen för vattenfallsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar

vid statens vattenfallsverk den 30 juni 1920, vilken ännu i huvudsakliga

delar är gällande, benämnas dessa byråer kraftverksbyrån, kanal- och

fastighet-sky rån, administrativa hyran och kameralbyrån. Kraftverksbyrån förestås

av överdirektören, de övriga byråerna av byråchefer. Vid omorganisationen

förutsattes, att härutöver skulle på extra stat finnas dels en byggnadsbyrå

under ledning av en överingenjör och dels, för handläggning av tekniska

utredningsärenden, en teknisk byrå under ledning av en extra byråchef.

Sistnämnda byrå indrogs från och med ingången av år 1926.

Under styrelsen lyda vissa lokalförvaltningar. Sålunda höra under kraftverksbyrån

Trollhätte, Älvkarleby, Motala och Västerås kraftverks samt

de norrländska kraftverkens förvaltningar, av vilka samtliga med undantag

av Västeråsverket stå under ledning av kraftverksdirektörer, medan sistnämnda

kraftverk ledes av en driftchef, ävensom stamlinjebyggnaderna under

s. 6 Kontrollera mot PDF

Vissa allmänna

spörsmål.

De lokala

myndigheternas

befogenhet.

6 Kungl. Majus proposition nr 168.

ledning av en arbetschef. Under kanal- och fastighetsbyrån lyda dels Trollhätte

kanalverk, som står under ledning av en kanaldirektör, samt Södertälje

kanalverk, vilket förestås av en kanalinspektör av klass 1, dels ock

vattenfallsverkets lokala fastighetsförvaltningar, av vilka fastighetsförvaltningen

i Trollhättan lyder under kanaldirektören därstädes.

I sitt ifrågavarande betänkande hava ekonomisakkunniga till en början

behandlat vissa verket i dess helhet eller hera av dess förvaltningsgrenar

gemensamt berörande allmänna spörsmål, vilka av de sakkunniga under utredningsarbetet

uppmärksammats.

Av dessa frågor, vilka icke äro av beskaffenhet att påkalla beslut av riksdagen,

avse de hesta ej alls eller endast delvis förhållanden, som hava samband

med verkets personalorganisation. Vissa av dessa frågor äro emellertid

av den art, att jag likväl ansett mig böra i detta sammanhang beröra

dem.

Ekonomisakkunniga hava först uppehållit sig vid frågan om de lokala

myndigheternas befogenhet. Härutinnan yttra de sakkunniga:

I fråga om de lokala förvaltningschefernas ställning till vattenfallsstyrelsen

råder för närvarande en ganska stark centralisation. Vad särskilt beträffar

kraftförsäljningsfrågorna, gäller som regel, att alla avtal örn leverans av

elektrisk kraft avslutas av styrelsen. Kraftverksdirektörerna handhava emellertid

i regel de förberedande underhandlingarna, och frågornas slutliga beredning

inom vattenfallsstyrelsen sker under samarbete med vederbörande

kraftverksdirektör.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör en decentralisation komma till

stånd, så att ökad befogenhet lämnas vederbörande lokala myndigheter.

Början till en dylik decentralisation har redan gjorts, i det att enligt beslut

av vattenfallsstyrelsen den 8 juni 1929 avgörandet av vissa personalärenden

överlämnats till de lokala förvaltningarna. Från vattenfallsstyrelsens

sida har också meddelats, att avsikten är att även i övrigt lätta på den

centralisation, som nu råder och som torde hava framtvungits av förhållandena

under efterkrigsåren. De åtgärder till vidgad decentralisation, som

sålunda lära inom styrelsen förberedas, torde även komma att innefatta befogenhet

för kraftverksdirektörerna att i viss utsträckning besluta i frågor

om avslutandet av kontrakt rörande leverans av elektrisk kraft. Med beaktande

av de upplysningar, som sålunda från vattenfallsstyrelsens sida

lämnats, hava de sakkunniga velat i detta sammanhang allenast giva uttryck

åt den allmänna uppfattningen, att utvecklingen av vattenfallsverkets organisation

synes böra gå i den riktningen, att ökad befogenhet liimnas åt de

lokala myndigheterna.

Vattenfallsstyrelsen Ilar i sitt utlåtande framfört i huvudsak följande synpunkter

i denna fråga:

Före kriget hade de lokala driftförvaltningarna varit synnerligen självständiga.

Vattenfallsverket hade vid denna tidpunkt varit mera en byggnadsän

en förvaltningsorganisation. Under krigsåren hade nya kraftverk i snabb

följd tagits i bruk samt distributionsrörelsen hastigt vuxit. Nuvarande centralorganisation

för kraftverken hade icke omedelbart kunnat skapas. Kraftverken

hade därför i stor utsträckning fått självständigt ordna alla sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 168.

angelägenheter, där decentralisering över huvud taget varit möjlig. Detta

hade i en del hänseenden lett till olikartad utveckling vid de särskilda

kraftverken.

På en punkt hade emellertid en sträng central kontroll upprätthållits,

nämligen beträffande kraftkontrakten, som med undantag för kontrakt med

småabonnenter undertecknats i vattenfallsstyrelsen. Detta hade varit oundgängligen

nödvändigt för att upprätthålla likformig behandling av vattenfallsverkets

abonnenter. Liksom nu hade däremot förhandlingarna örn och

upprättandet av kontrakten i stort sett överlämnats till lokalförvaltningarna.

Undertecknandet i Stockholm hade i många fall endast varit den slutliga

kontrollen.

Då förhållandena börjat stabiliseras år 1920, hade det varit nödvändigt

att genomföra en likformig förvaltning på alla väsentliga punkter. Redan

denna likformighet hade krävt en viss ökad centralisering. Förrådsrdreisell

hade successivt centraliserats. Större nybyggnader av linjer och transformatorstationer

hade lagts direkt under kraftverksbyrån för att kraftverken

skulle kunna ägna sig åt de mera jämnt återkommande arbetsuppgifterna.

Efter sammanknytningen av de olika kraftverken i mellersta Sverige hade

vid centralförvaltningen upprättats ett särskilt driftorgan för den gemensamma

krafthushållningen.

Centraliseringen hade måhända gjort sig mest märkbar beträffande anställning

och avskedande av personal. Lokalförvaltningarna hade haft stora

befogenheter i dessa frågor. När det efter år 1920 visat sig nödvändigt att

mycket starkt begränsa de anställdas antal, hade det blivit nödvändigt att

reglera frågan centralt. Tack vare den centrala ledningen hade det visat

sig möjligt att på kort tid anpassa antalet tjänstemän och arbetare efter

behovet.

Sedan ett pär år hade emellertid mera stabila förhållanden inträtt och

därmed hade det varit möjligt att i viss omfattning giva de lokala förvaltningsmyndigheterna

rätt att anställa och fastställa löner för tjänstemän,

»-•huru det alltjämt finge anses rationellt, att dylik nyanställning effektivt

kontrollerades från den centrala ledningens sida.

Debatterna i riksdagen och tidningspressen linder de senaste åtta åren

syntes till fullo utvisa nödvändigheten av likformighet beträffande kraftkontrakten.

Vattenfallsstyrelsen hade stått inför det problemet att i möjligaste mån

anpassa kraftkontrakten efter penningvärdets ändringar och dock icke frångå

sin praxis med mångåriga kontrakt. Detta hade givetvis väsentligt komplicerat

kontraktsbehandlingen.

Ville man å ena sidan bibehålla likformighet mellan olika avtal och å

andra sidan i möjligaste män anpassa avtalen efter de många skiftningar

beträffande förutsättningarna, som förekomme, så åstadkommes detta enklast

därigenom, att vederbörande kraftverksdirektör med lämpliga tidsmellanrum

med centralförvaltningen muntligen diskuterade föreliggande kraftfrågor och

att resultatet kontrollerades genom underskrift i vattenfallsstyrelsen. Men

det vore givet att, i den mån förhållandena stabiliserades och det bleve,

politiskt sett, lugn omkring kraftavsättningsfrågorna, ett mera decentraliserat

arbetssätt kunde tillämpas.

I den mån vare sig de sakkunniga, riksdagens revisorer eller andra kontrollorgan

gjort detaljanmärkningar mot vattenfallsverkets organisation, hade

dessa inriktats därpå, att styrelsen underlåtit att centralisera viss verksamhet

och fortfarande tillämpat ett mera decentraliserat arbetssätt. Lika visst

som man vid den framtida utvecklingen borde kunna på vissa håll övergå

till ett mera decentraliserat arbetssätt, lika ofrånkomligt syntes det, med de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

krav på sträng likformighet, som ställdes från de kontrollerande statsorganens

sida, Idiva att på andra håll gå till ökad centralisering. I stort sett

syntes kunna sägas, att de lokala förvaltningsorganens befogenhet inom

vattenfallsverket de facto vore större än inom statens övriga aftarsdrivande

verk, även örn som en sista kontroll undertecknandet av affärshandlingar

skedde inom vattenfallsstyrelsen.

Även lönrnämnden har i sitt utlåtande över sakkunnigbetänkandet berört

denna fråga och därvid yttrat bland annat följande:

För sin del vill lönenämnden principiellt ansluta sig till den av de ekonomisakkunniga

uttalade uppfattningen, att den fortsatta utvecklingen av verkets

organisation bör gå ut på att åt de lokala myndigheterna delegera avgörandet

av sådana ärenden, som lämpligen kunna av dem handläggas. Därigenom

undvikes omgång i ärendenas behandling och onödig tyngd i den centrala

ledningens arbetssätt.

Olägenheterna med en alltför stark centralisering äro för övrigt, i synnerhet

för ett affärsverk sådant som statens vattenfallsverk, vilket för sin rörelses

utveckling måste stå i nära kontakt med allmänheten, alltför uppenbara för

att här behöva närmare belysas. Därest förvaltningen är alltför mycket

koncentrerad till huvudstaden och de lokala myndigheterna sakna erforderlig

befogenhet, löper man fara att den förhandlande allmänheten icke kommer

i nog direkt beröring med sådana verkets representanter, med vilka den kan

träffa mera ingående uppgörelser. Inom den industriella rörelsegren, statens

vattenfallsverk företräder, torde också just de personliga, omedelbara underhandlingarna

vara av särskild betydelse. Det synes då vara av vikt, att

vattenfallsstyrelsens representanter ute i landet äro utrustade med sådan

myndighet och så kvalificerade i övrigt, att de kunna föra dessa underhandlingar

så långt som det med bevarande av nödig enhet och överensstämmelse

i förvaltningen överhuvud taget kan vara förenligt.

Men denna de lokala myndigheternas befogenhet bör icke få förhindra,

att en ständig samverkan upprätthålles mellan den centrala verksledningen

och de lokala förvaltningsorganen. Särskilt gäller detta beträffande frågor

av för landets näringsliv så ingripande betydelse som prissättningen av den

elektriska energien. Det synes vara en angelägenhet av största vikt, att

ledningen övar en ständig och fortlöpande kontroll just beträffande prissättningen

å den elektriska kraften i syfte att å ena sidan vinna största möjliga

likformighet vid prisregleringen och å andra sidan anpassa densamma efter

de växlande förutsättningarna för kraftförbrukningen inom olika delar av

landet. I detta sammanhang må ock erinras, att statens vattenfallsverk

oaktat den kraftiga utvecklingen under senare år alltjämt i mångt och mycket

är en organisation i vardande, som har att ständigt anpassa sig efter nya

förhållanden, och att de lokala organen ännu icke torde hava vunnit den

organisatoriska fasthet och styrka, som må krävas för mera självständigt

handlande i nu berörda hänseenden.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört vinnes såväl likformighet mellan

olika leveransavtal som och avtalens anpassning efter de skiftande förutsättningarna

enklast därigenom, att vederbörande kraftverksdirektör med lämpliga

tidsmellanrum med centralförvaltningen muntligen diskuterar föreliggande

kraftfrågor och att resultatet kontrolleras genom att avtalen underskrivas

i vattenfallsstyrelsen. Det vill synas lönenämnden, att en sådan

anordning innebär ett för kraftdistributionsfrågornas behandling lämpligt

arbetssätt för den närmaste framtiden, i avvaktan på den erfarenhet framtiden

härutinnan kan komma att erbjuda.

På rit område torde enligt nämndens förmenande en centralisation i lirén
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 168.

Jenas behandling alltjämt böra bibehållas, nämligen med avseende å tilllämpningen

av gällande lönebestämmelser. En grundläggande princip vid

den senaste löneregleringens genomförande var att söka åstadkomma största

möjliga enhetlighet i löneförhållanden mellan olika grupper av befattningshavare

såväl inom vederbörande verk som ock mellan de olika verken inbördes.

Ett överlämnande i stor utsträckning åt de lokala förvaltningsorganen

att bestämma i hithörande frågor skulle lätt kunna leda till att

ett av syftena med det nya lönesystemet förfelades.

Inom lönenämnden har på denna punkt avvikande mening anförts av ledamoten

Ernst Eriksson, som förklarat sig anse, att åtgärder för ökad befogenhet

åt de lokala myndigheterna icke borde vidtagas, och till stöd härför

anfört bland annat, att det syntes giva större trygghet för ett objektivt

bedömande av föreliggande frågor, örn dessa avgjordes av ett kollegium eller

efter utredning och föredragning av annan tjänsteman än örn utredning

verkställdes och beslut fattades av en och samma person.

•Tag har ansett mig böra tämligen utförligt återgiva de gjorda uttalandena

i detta spörsmål, enär det givetvis är av stor vikt för ett rationellt bedrivande

av vattenfallsverkets verksamhet, att centralförvaltningens och lokalförvaltningarnas

inbördes befogenhet blir på ett lämpligt sätt avvägd. Principiellt

tinner jag, lika med ekonomisakkunniga och lönenämnden, önskvärt

att efter den av kristiden framkallade starka centraliseringen utvecklingen

ledes i riktning mot att åt de lokala myndigheterna överlämnas avgörandet

av sådana ärenden, vilka lämpligen kunna självständigt handläggas av dessa

myndigheter.

Vad angår de betydelsefulla kraftförsäljningsfrågorna, måste man dock

härvid framgå med varsamhet. Annu hava enhetliga krafttaxor icke kunnat

fastställas, och även då så framdeles skett kunna i många fall affärstransaktionens

omfattning och andra omständigheter föranleda särskild handläggning

av kraftförsäljningsärende. Allteftersom erfarenheten växer, förhållandena

stabiliseras och fasta taxor samt normer i övrigt bliva fastställda, lärer

emellertid befogenhet i begränsad utsträckning kunna tillerkännas lokalförvaltningarna

att själva träffa leveransavtal. Uppenbart är likväl att, såsom

för övrigt redan nu är förhållandet, all förberedande verksamhet för kraftavsättning

bör ske genom lokalförvaltningarna, vilka komma i direkt förbindelse

med allmänheten. Givetvis bör härvid i mån av behov samråd med

centralförvaltningen äga rum.

Beträffande vissa andra frågor, t. ex. när det gäller upphandling i större

skala av materialier, som äro behövliga för flera av verkets organ, kan en

jämförelsevis långt driven centralisation ofta vara av ekonomisk betydelse.

Likaså torde, på sätt lönenämnden framhållit, under alla förhållanden böra

iakttagas, att i frågor rörande tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser

en central handläggning alltjämt bibehålies i den utsträckning, som

erfordras för att säkerställa en möjligast enhetlig praxis på detta område.

Det bör naturligen i första hand ankomma på vattenfallsstyrelsen att

med ledning av här angivna riktlinjer bedöma och avgöra, på vilka områden

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Förrådsocli

upphandlings

väsendet.

10 Kungl. Majus proposition nr 168.

och i vilken omfattning ökad decentralisering bör komma till stånd. Jag

förutsätter att styrelsen, med beaktande av vad i förevarande sammanhang

uttalats i denna fråga, ägnar spörsmålet fortsatt uppmärksamhet samt vidtager

de åtgärder vilka därvid må finnas påkallade.

De sakkunniga hava vidare berört förråds- och upphandlingsväsendet inom

vattenfallsverket.

Beträffande förhållandena i detta avseende vid tiden för de sakkunnigas

behandling av frågan hava de sakkunniga omnämnt följande:

Den centrala ledningen av förråds- och upphandlingsväsendet, särskilt

såvitt angår kraftverksrörelsen, omhänderhaves av ett inom styrelsens kraftverksbyrå

inrättat förrådskontor med en byrådirektör såsom föreståndare.

Ett för kraftverken gemensamt förråd finnes i Västerås. Dessutom hålla

olika lokalförvaltningar större eller mindre lokala förråd. I Trollhättan

finnas särskilda förråd för dels Trollhätte kraftverk, dels Trollhätte kanalverk.

Under byggnadsbyrån lyder det s. k. byggnadscentralförrådet; till

detta förråd hava sammanförts åtskilliga maskiner, mudderverk m. m., som

anskaffats för nu fullbordade anläggningsarbeten. Maskinerna och mudderverken

uthyras även till utomstående; i den mån antagliga anbud erhållas,

försäljas de maskiner, som icke anses vidare erforderliga för verkets behov.

Befogenhet att självständigt besluta i fråga örn behövliga upphandlingar

och entreprenader har överlämnats till cheferna för vederbörande byråer

samt till vissa andra avdelningsföreståndare inom styrelsen ävensom till

lokalförvaltningscheferna, allt inom vissa närmare angivna belojip.

Under hänvisning till en i betänkandet intagen tablå rörande storleken

av förråd och upphandlingar ävensom den därmed sysselsatta personalen

vid vissa avdelningar hava de sakkunniga vidare anfört bland annat följande:
Det

ville förefalla, som örn den med hithörande göromål sysselsatta

personalen vore anmärkningsvärt stor i förhållande till rörelsens omfattning.

Beträffande upphandlingsfrågornas handläggning i styrelsen hade det förefallit

de sakkunniga, som örn någon koncentration av dessa ärenden skulle

kunna med fördel äga rum. Bland annat syntes de uppköp, som nu verkställdes

å byggnadsbyrån för det därunder lydande byggnadseentral förrådet,

kunna ombesörjas genom kraftverksbyråns förrådskontor. Det ville också

synas, som om det icke borde möta något hinder att låta i huvudsak all

upphandling för Älvkarleby kraftverks räkning gå genom kraftverksbyråns

förrådskontor.

Det syntes vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke byggnadscentralf örrådet

framdeles kunde upphöra att förvaltas såsom en särskild avdelning.

Mudderverken och de för verksamheten icke vidare erforderliga arbetsmaskinerna

borde försäljas, så snart möjlighet yppade sig till en realisation.

som ej med hänsyn till priserna ställde sig för verket ofördelaktig,

och övriga materialier och inventarier torde kunna övertagas av förrådet i

Västerås. Genom en dylik anordning uppkomme möjlighet till viss personalminskning

inom styrelsen.

Vid besök i Trollhättan hade de sakkunniga undersökt arbetet vid kraftverkets

och kanalverkets förråd på platsen. Dessa förråd vore organiserade

såsom från varandra skilda avdelningar. Något planmässigt samarbete mellan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 168.

de båda förråden syntes icke förekomma. Enligt vad de sakkunniga in

liämtat hade emellertid frågan om åstadkommande av samverkan i någon

form mellan förråden varit föremål för undersökning genom vattenfallsstyrelsens

försorg. De planer, som därvid dryftats, hade avsett, bland annat,

att en uppdelning skulle komma till stånd mellan de båda förråden så, att

viss materiel (exempelvis byggnadsmateriel) skulle av kanalverket lagras och

tillhandahållas kraftverket, vars förråd i stället skulle även för kanalverkets

räkning anskaffa vissa andra materialier (t. ex. elektrisk materiel).

De åtgärder beträffande förrådsverksamheten i Trollhättan, som sålunda

inom styrelsen övervägts, innebure, att dubbellagring av vissa varuslag skulle

upphöra, och så till vida skulle ett genomförande av dessa åtgärder betyda

en förenkling av organisationen. Vartdera förrådet skulle härigenom få sitt

speciella, i huvudsak avgränsade verksamhetsområde. De sakkunniga hade

emellertid kommit till den uppfattningen, att det riktigaste vore att helt

sammanslå de båda förråden. De sakkunniga hade dock icke varit i tillfälle

att utarbeta någon detaljerad plan för genomförande av en sammanslagning

eller för den personalorganisation, som skulle komma att krävas vid det

sammanslagna förrådet. Utarbetandet av en dylik plan syntes böra ankomma

på styrelsen själv.

Under överläggningar rörande hithörande frågor hade från verksledningens

sida meddelats, att frågan örn allmänna regler för inköps- och förrådsverksamlietens

ordnande sedan någon tid varit föremål för utredning inom styrelsen

och att därvid vissa riktlinjer för utvecklingen på dessa områden

uppdragits. Sammanfattningsvis kunde dessa riktlinjer karakteriseras så, att

avsikten vore att efter en enhetlig plan anordna samverkan mellan de olika

inköps- och förrådsorganen, så att det i möjligaste mån undvekes, att liera

organ sysslade med inköp eller lagring av samma varuslag. Sålunda skulle

en bestämd gränslinje uppdragas mellan de inköp, som skulle göras av

kraftverksbyrån, och de, som ankomme på byggnadsbyrån. Likaledes skulle

en uppdelning av förrådsverksamheten ske mellan kraftverket och kanalverket

i Trollhättan. Kraftverkets och kanalverkets förråd i Trollhättan

liksom också byggnadscentralförrådet skulle allt fortfarande bibehållas såsom

skilda organisationer. Att för närvarande gå längre än till dessa nu i korthet

antydda åtgärder funne verksledningen ur olika synpunkter icke tillrådligt.

De planerade åtgärderna innebure otvivelaktigt framsteg i jämförelse med

nu rådande förhållanden. Enligt de sakkunnigas uppfattning innefattade

den organisation, som av de sakkunniga blivit i sina huvuddrag angiven,

principiellt sett en mera rationell ordning. De sakkunniga ansåge därför, att

en utveckling i den riktning, som av de sakkunniga blivit antydd, borde i

fortsättningen eftersträvas, även örn det med hänsyn till föreliggande omständigheter

befunnes nödvändigt att för närvarande stanna vid de omläggningar

i förrådsorganisationen, som verksledningen hade för avsikt att

genomföra.

I sitt utlåtande över sakkunnigförslaget har vattenfallsstyrelsen på denna

punkt till en början framhållit, att styrelsen i sitt den 17 december 1928

avgivna förslag rörande verkets organisation och personalbehov till väsentlig

del berört endast sådana frågor, som borde föranleda beslut av Kungl. Majit

och riksdagen. Emellertid hade sedermera organisationens detaljer alltfort

varit föremål för bearbetning. Förråds- och uppliandlingsfrågor hade upptagits

till förnyad granskning på våren 1929, redan innan de sakkunniga

börjat sitt arbete beträffande vattenfallsverket. I den man utredningarna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

på detta område inom verket blivit färdiga oell prövade, hade förändringar

gjorts, vadan de nu rådande förhållandena ej oväsentligt avveke från dem,

som de sakkunniga iakttagit. På samma gång hade även den förändringen

inträtt, att styrelsens egna byggnadsarbeten ånyo rätt betydligt ökats, och

de komme säkerligen under de närmaste åren att få en ännu större omfattning.

Den relativt stora förrådspersonal i förhållande till omsättningen,

som de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, hade sålunda delvis varit

en tillfällighet. Efter de nu genomförda eller under genomförande varande

förändringarna komme personalbeståndet vid de i betänkandet omförmälda

förråden att minskas med 2 ä 3 personer.

Mot vissa av de sakkunniga anförda meningar har styrelsen härefter framfört

i huvudsak följande erinringar:

Då i betänkandet framhållits, att de uppköp, som nu verkställdes å byggnadsbyrån

för det underlydande byggnadscentralförrådet, kunde ombesörjas

genom kraftverksbyråns förrådskontor, hade de sakkunniga förbisett, att

å sistnämnda förrådskontor ej funnes erforderlig sakkunskap. Skulle

detsamma kunna ombesörja dylika inköp, måste det sålunda utrustas med

motsvarande sakkunnig kraft.

På ungefär samma sätt vore det med den framkastade tanken, att byggnadscentralförrådets

förvaltning skulle övertagas av det under kraftverksbyrån

lydande förrådet i Västerås. Detta vore helt enkelt ej rimligt, ty

där funnes ingen, som hade sakkunskap i fråga örn det, som nu och för lång

tid framåt komme att utgöra det väsentliga i byggnadscentralförrådet.

De förslag, som framställts från de sakkunnigas nämnda utgångspunkter,

kunde sålunda icke följas.

I detta sammanhang syntes ytterligare böra sägas några ord örn byggnadscentralförrådet,

som de sakkunniga ifrågasatt framdeles böra upphöra att

förvaltas såsom särskild avdelning, samt örn ledningen av detsamma.

Under begreppet byggnadscentralförrådet sammanfattades det för styrelsens

byggnadsarbeten erforderliga beståndet av större arbetsmaskiner såsom

grävmaskiner, mudderverk, mudderelevator, pontonkran, bogserbåtar och

pråmar, gruvhissar, stenkrossar, större lastkranar, lokomotiv och vagnar,

kompressorer och bergborrmaskiner m. m. saint räls o. d. Då dessa inventarier

ej vore i användning, förvarades de i depåer eller hade under de sista

åren, då styrelsens byggnadsverksamhet varit ganska ringa, uthyrts. Särskilt

hade detta varit fallet med muddringsmaterielen, med vilken gjorts betydande

arbeten vid hamnbyggnader, till väsentlig del utförda med allmänna medel.

Då det vore nödvändigt att för nedbringande av byggnadskostnaderna i

stor utsträckning använda arbetsmaskiner, vore det klart, att ett klokt och

effektivt disponerande av större, dyrbara maskiner och arbetsredskap med

skar]) övervakning av deras handhavande utgjorde ett mycket viktigt led i

den centrala ledningen av byggnadsverksamheten, och det borde väl utan

tvekan vara klart, att byggnadscentralförrådets ledning måste vara underställd

överingenjören för byggnadsbyrån samt att han måste hava till sitt

förfogande en väl kvalificerad kraft för denna mycket viktiga uppgift. Då

styrelsens 1 >yggi t axis verksamhet numera betydligt ökats och under åtskilliga

år framåt komme att bliva av rätt stor omfattning, tedde sig förslaget att

just nu indraga ledningen för byggnadscentralförrådet och slopa organisationen

för dess handhavande såsom framställt utan tillräcklig kännedom örn

förhållandena.

A id de snart förestående arbetena för Vänerns reglering måste utföras

betydande muddringsarbeteu. Om mudderverken skulle försäljas, syntes få

övervägas, sedan nämnda arbeten utförts.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus propositio?i nr 168.

13

Klart vöre, att styrelsen tomine att anpassa personalen vid byggnadsbyråns

förrådsavdelning, utav vilken ingen vöre ordinarie, efter det från tid

till annan föreliggande behovet.

Vattenfallsstyrelsen har vidare lämnat en redogörelse för resultatet av

dess under 1929 gjorda utredning rörande förråds- och upphandlingsfrågornas

ordnande, av vilken redogörelse här må återgivas följande:

Den hittillsvarande organisationen vore naturligt uppkommen därav, att

verkets hela utveckling växt fram på tre olika avdelningar, kraftverken, kanalverken

och byggnadsavdelningen. Det syntes vara ganska klart, att förrådsfrågornas

behandling för dessa olika områden krävde fackkunskap av helt

olika natur. Det vore då också tydligt, att man ej kunde sätta en gemensam

ledning för dessa områdens förrådsfrågor utan att utrusta densamma med

sakkunniga hjälpkrafter på de båda huvudområdena, byggnadsfacket och det

elektriska facket. En centralisation av alla förrådsfrågor, som förekomme på

de olika avdelningarna inom styrelsen, skulle därför fordra upprättande av

en självständig förrådsavdelning (byrå) med på olika områden sakkunniga

krafter samt med direkt föredragning för generaldirektören. Det vore möjligt,

att en sådan anordning en gång framdeles kunde bliva lämplig. Men

med hänsyn till förrådsrörelsens nuvarande omfattning och till önskvärdheten

av att undvika omgång ansåge styrelsen, att man för närvarande borde inskränka

sig till att, med bibehållande av de på kraftverks- och byggnadsbyråema

befintliga specialkunniga krafterna, söka åvägabringa intimast möjliga

samverkan mellan de nuvarande förrådsorganen.

Erfarenheten hade visat, att man till undvikande av transporter och lagringskostnader

finge billigaste pris genom en klok avvägning mellan »grosshandelsköp»

samt köp med mera begränsad omfattning. Inköpen borde därför

till en del verkställas genom styrelsens organ, till en del genom de

lokala organen. För att få klara gränser mellan de olika förrådsorganens

inköpsbefogenliet och de olika förrådens lagerhållning hade styrelsen därför

den 9 januari 1930 utfärdat » Anvisningar beträffande statens vattenfallsverks

förrådsorganisation och dess verksamhet», som klart och tydligt angåve, hur

arbetsfördelningen mellan de olika förrådsorganen skulle ordnas för den närmaste

framtiden. Genom dessa anvisningar hade även inköpen ytterligare

centraliserats. De lokala driftverkens egna upphandlingar, vilkas tidigare omfattning

. kunde uppskattas till omkring 10 % av det totala upphandlingsbeloppet

för dem, skulle sålunda därigenom komma att successivt begränsas

till ungefär hälften mot förut.

Styrelsen finge i övrigt hänvisa till nämnda »anvisningar».

Med anledning av de sakkunnigas kritik av förrådsförhållandena i Trollhättan

samt deras förslag, att kanalverkets och kraftverkets förråd där skulle

sammanföras till en enhet, har styrelsen yttrat:

Enligt styrelsens mening bör man i detta avseende ej gå längre, än som

framgår av förenämnda »anvisningar». Kanalverkets förråd består till alldeles

väsentlig del av materialier för och reservdelar till slussportar med

maskineri m. m. dylikt, timmer och annat grovt virke samt nödiga partier

byggnadsredskap och byggnadsmaterialier och måste ur transportsynpunkt

bibehållas på sin nuvarande plats. Däremot skall hållandet av elektriska

förnödenheter upphöra. Inköpen äro på bästa sätt ordnade genom »anvisningarna».

För vården av kanalverkets förråd anses för framtiden endast

en tjänsteman behövlig, som får fullt arbete.

Styrelsen förklarar slutligen, att med de åtgärder, som sålunda vidtagits,

styrelsen ansåge förrådsfrägorna tillfredsställande ordnade för nuvarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Andra

allmänna

spörsmål.

Personalorga
nisationen.

14 Kungl. Majus proposition nr 168.

förhållanden men att en ständig anpassning efter ändrade förhållanden

naturligtvis måste ske.

Lönenämnden har på denna punkt icke gjort något uttalande.

När det gäller upphandlings- och förrådsfrågor torde, såsom jag nyss antytt,

av naturliga skäl en tämligen långt driven centralisation i ärendenas

handläggning ofta kunna vara ur ekonomisk synpunkt fördelaktig. Härvid

förutsattes dock givetvis, att handläggningen är ordnad på sådant sätt,

att garanti vinnes för erforderlig sakkunskap beträffande de olika huvudgrenar

av verksamheten, som förrådsväsendet har till uppgift att tillgodose.

Det synes icke vara uteslutet, att framdeles åtgärder för en ytterligare ökad

koncentration av förråds- och upphandlingsväsendet inom vattenfallsverket

kunna visa sig påkallade, varvid måhända — såsom vattenfallsstyrelsen antytt

— bör övervägas lämpligheten av att, i anslutning till den organisation

som råder inom telegrafverket och statens järnvägar, inrätta en särskild

byrå inom vattenfallsstyrelsen för dessa ärendens behandling. För närvarande

finner jag emellertid i likhet med vattenfallsstyrelsen icke anledning

att ifrågasätta särskilda åtgärder för ökad centralisering av förevarande

ärendens handläggning utöver dem, vilka nyligen genomförts med anledning

av den utav styrelsen verkställda utredningen i frågan och vilkas huvudsakliga

innebörd i det föregående angivits. Styrelsen torde dock alltjämt böra

ägna spörsmålet uppmärksamhet.

Ekonomisakkunniga hava vidare uppehållit sig vid bland annat frågan om

grunderna för avlöning åt icke-ordinarie personal vid vattenfallsverket.

I detta spörsmål tarvas ytterligare utredning före en slutlig prövning. De

sakkunnigas betänkande jämte däröver avgivna yttranden torde ock i denna

del få remitteras i första hand till statskontoret för utlåtande. Med denna fråga,

som i och för sig icke är av beskaffenhet att påkalla beslut av riksdagen, sammanhänger

i viss mån det av de sakkunniga jämväl berörda spörsmålet örn

proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid

verket, i det att en omläggning av grunderna för den icke-ordinarie personalens

avlöning i anslutning till ett av de sakkunniga framställt förslag

måhända torde kräva någon förskjutning i nuvarande proportion mellan

nämnda personalkategorier. Till sistnämnda fråga, vars lösning dock icke

inverkar på storleken av den totala personaluppsättningen inom verket eller

på dennas fördelning på olika tjänstegrader, är jag sålunda icke heller

beredd att nu taga ståndpunkt. Dessa spörsmål inverka emellertid icke

på de förslag beträffande verkets personalorganisation, som framlagts av de

sakkunniga.

Jag övergår nu till behandling av de sakkunnigas förslag beträffande

personalorganisationen vid vattenfallsverket, därvid jag gör början med personalförhållandena

inom vattenfallsstyrelsen. I samband med denna

behandling kommer jag även att, i anslutning till de sakkunnigas framställning,

lämna en översikt över de förslag med avseende å personalorganisa
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 168.

thulen, som av vattenfallsstyrelsen framställts i dess förberörda utredningar

den 11 november 1926 och den 17 december 1928. Beträffande den närmare

motiveringen för dessa förslag tillåter jag mig emellertid att, i den mån

densamma ej i det följande återgives, hänvisa till handlingarna i ärendet,

vilka bland annat innehålla utförliga redogörelser rörande arbetets omfattning

samt personaluppsättning m. m. under senare år.

I detta sammanhang vill jag förutskicka, att de redogörelser beträffande

personaluppsättningen å vattenfallsstyrelsens olika byråer, som lämnats av

ekonomisakkunniga och som i det följande komma att återgivas, hänföra sig

till tidpunkten för de sakkunnigas besök i styrelsen. Sedan dess hava beträffande

Anssa byråer en del huvudsakligen mindre betydande jämkningar

vidtagits i personaluppsättningen, särskilt å byggnadsbyrån, där viss personalökning

föranletts av ökad byggnadsverksamhet. Då dessa jämkningar

emellertid icke äro av beskaffenhet att beröra de förslag till ändringar i

personalorganisationen, som i ärendet framlagts, anser jag mig icke behöva

här redogöra för nämnda jämkningar.

Till kraftverksbyråns handläggning höra ärenden rörande kraftverkens Kraftverksaffärsrörelse

och drift, förrådsväsendet vid kraftverksförvaltningen samt vissa byr?~n''

gemensamma upphandlingar, personalen vid kraftverksbyrån och kraftverksförvaltningen,

remisser angående beviljande av lån ur kraftverkslånefonden

m. m. samt vissa anläggnings- och underhållsarbeten för kraftverken.

Frågor örn anläggnings- och underhållsarbeten handläggas å en anläggningsavdelning,

övriga ärenden å en förvaltningsavdelning.

A kraftverksbyrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök jämte

överdirektören följande personal:

Förvaltnings av (leinin g en.

1 förste byrådirektör.

1 förste byråingenjör

1 extra ingenjör

1 extra biträdande ingenjör

1 kontorsskrivare

1 kanslibiträde

1 extra kanslibiträde

1 extra kopistbiträde

i extra kontorsbiträde.

Drif ikontor et.

Chefskontoret. 1

2 extra byrådirektörer

1 byråingenjör

1 extra biträdande byråingenjör

1 extra biträdande ingenjör

1 extra ritare.

Expeditionen.

1 kontorsskrivare

1 kansliskrivare

1 extra kontorsbiträde.

1 byrådirektör

1 bokhållare

1 kontorsskrivare.

Förrådskon tore t.

Skrivkontoret.

1 kansliskrivare

2 extra kanslibiträden

2 kontorsbiträden

1 extra kontorsbiträde.

Elektriska laboratoriet (i Uppsala).

1 extra byråingenjör

1 extra förste reparatör.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 168.

Anläggnings av del nina en.

1 förste byrådirektör.

Upphandlings- och utredningskontoret.

1 förste byråingenjör

1 extra byråingenjör

1 extra biträdande byråingenjör.

1 extra biträdande byråingenjör

1 ritare

1 extra forstbiträde

1 extra kemistbiträde

1 extra kanslibiträde.

Konstruktionskontoret.

Kusbyggnadskontoret.

1 extra biträdande byråingenjör

1 extra biträdande ingenjör

2 ritare

1 extra ritare

2 kanslibiträden

1 extra kemistbiträde.

1 föreståndare med avlöning som extra

förste byråingenjör

1 extra biträdande ingenjör

1 extra byggmästare.

1 byrådirektör

1 extra jägmästare

Linjekontoret.

Provningsanstalten (i Älvkarleö).

(1 driftclief)1

1 extra ingenjör

1 extra biträdande instrumentmakare

1 extra ritbiträde.

Enligt den år 1920 beslutade organisationen vörö för kraftverksbyrån avsedda

följande ordinarie tjänster i sådan tjänsteställning, att de skulle till

antalet fastställas av Kungl. Majit oell riksdagen, nämligen 2 förste byrådirektörer,

1 byrådirektör, 4 förste byråingenjörer, 1 byråingenjör och 1 kontrollör.

Beträffande dessa befattningar Ilar icke vidtagits annan ändring än

att kontrollörsbefattningen, vilken var avsedd för placering å förrådskontoret,

från oell med den 1 juli 1922 indragits. Dessutom Ilar från oell med den

1 juli 1925 inrättats en byrådirektörstjänst, vars innehavare placerats såsom

föreståndare för linjekontoret. Av de fyra förste byråingenjörsbefattningama

är en för närvarande vakant. Innehavaren av en annan förste byråingenjörsbefattning

har under de senaste åren tjänstgjort såsom biträde åt föreståndaren

för en inom kraftverksbyrån provisoriskt anordnad avdelning för de

norrländska kraftverken och är för närvarande medhjälpare åt den från och

med den 1 juli 1929 tillsatte kraftverksdirektören för nämnda kraftverk.

Vattenfallsstyrelsens skrivelse den 11 november 1926 innehöll beträffande

kraftverksbyrån huvudsakligen följande:

Styrelsen lämnade en redogörelse för den utvidgning, som sedan år 1920

ägt rum av kraftverksbyråns verksamhetsområde, och anförde bland annat,

att det fastställda antalet ordinarie befattningshavare måste anses utgöra

ett minimum med hänsyn till arbetets stora omfattning och till dess krävande

beskaffenhet. Att förglömma vore ej heller, att byråns verksamhet

till följd av tillkomsten av nya distributionsområden, ökningen i förbrukningen

av elektrisk energi och det ökade samarbetet med enskilda kraftföretag

befunne sig i fortfarande utveckling. Under erinran örn sitt i skrivelse

den 29 september 1926 framlagda förslag örn inrättande av en särskild

lokalförvaltning för de norrländska kraftverken anförde styrelsen vidare, att

i samband med genomförandet av detta förslag en ordinarie förste byrå- 1

1 Såsom chef för anstalten tjänstgör driftchefen vid Älvkarleby kraftverk.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 16S.

i lige ii j örsbefattning vid byrån sannolikt borde överflyttas till den nya lokalförvaltningen

och samtidigt förändras till direktörsassistentbefattning i samma

lönegrad. I övrigt framförde styrelsen icke något förslag örn ändring i

byråns personalorganisation.

I sin sedermera avlätna skrivelse den 17 december 1928 anförde vattenfaUsstt/relsen

beträffande kraftverksbyråns organisation ytterligare bland annat

följande:

Det vore uppenbart, att den ökade försäljningen av kraft och därav föranledda

stegrade inkomster icke vunnits utan ett betydande arbete för acqvisition,

förhandlingar, kontraktsuppgörelser, planläggning och nybyggnad av

distribntionsanläggningar samt ett ökat arbete för driften. Härtill hade

kommit ett oavlåtligt arbete på fullkomnande av driftsäkerheten samt för

ökning av krafttillgången i möjligaste mån inom ramen för befintliga anläggningar.

Det syntes vara klart, att under de förhållanden, som sålunda

utvecklat sig inom kraftverksbyråns verksamhetsområde, det icke funnes

någon möjlighet att föreslå någon annan inskränkning av den ordinarie personalen

vid byrån än som föranleddes av den förut omnämnda förändringen

av en förste byråingenjörsbefattning vid byrån till en direktörsassistentbefattning

vid lokalförvaltningen för de norrländska kraftverken. Fastmer

skulle av nyss angivna skäl en ökning av kraftverksbyråns ordinarie personal

vara motiverad, men vattenfallsstyrelsen ansåge sig dock icke böra för

det dåvarande framställa begäran örn dylik ökning. I överensstämmelse

med det anförda ansåge styrelsen det vara nödvändigt, att en vakant förste

byråingenjörsbefattning vid'' kraftverksbyrån bleve besatt med ordinarie innehavare.

Med avseende å personaluppsättningen för kraftverksbyrån liava ekorumxisnkkunniga

yttrat följande:

Efter de överläggningar, som de sakkunniga varit i tillfälle att hålla med

verkets chef och vid vilka även berörts frågan örn anordningen av arbetet

ä kraftverksbyrån, hava de sakkunniga icke funnit anledning att framställa

något förslag rörande ändring i byråns organisation. Mot förslaget att överflytta

en förste byråingenjörstjänst vid byrån till kraftverks förval t ningen för

Norrland och därvid utbyta densamma mot en direktörsassistentbefattning

är från de sakkunnigas sida icke något att erinra. Ej heller finna de sakkunniga

anledning motsätta sig. att den i styrelsens framställningar omnämnda

vakanta förste byråingenjörstjänsten besättes med ordinarie innehavare.

Limenärnnden har icke framställt någon erinran mot vad sålunda föreslagits.

Såsom förut omnämnts, beslöts vid 1929 års riksdag inrättandet av en Departemontsordinarie

befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken. chofenDetta

beslut motiverades huvudsakligen med den starka utveckling, som

statens kraftverksrörelse i mellersta och övre Norrland på senare tid undergått.

en utveckling som kunde antagas komma att ytterligare fortgå, bland

annat genom de då planerade och sedermera av 1929 års riksdag beslutade

anläggningarna dels vid Porjus för utvidgning av kraftverket därstädes, dels

ock vid Sillre för beredande av krafttillskott till Norrfors kraftverk. I samband

med förslaget rörande denna befattning omnämndes även vattenfallsstyrelsens

framställning örn förändring av en förste byråingenjörstjänst till

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 133 haft. (Nr 168.) 425 30 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kanal- och

fastighetstoyrån.

18 Kungl. Majus proposition nr 168.

direktörsassistentbefattning. Sistnämnda förslag avsåg överflyttande till den

nya norrländska kraftverksförvaltningen av en befattning, vars innehavare

dittills tjänstgjort som biträde åt föreståndaren för den inom kraftverksbyrån

provisoriskt anordnade s. k. Norrlandsavdelningen. Med prövning av

sistberörda förslag ansågs emellertid kunna anstå i avvaktan på den blivande

granskningen av vattenfallsverkets personalbehov, detta särskilt med

hänsyn till att den nya kraftverksförvaltningen befanns böra under lämplig

övergångstid förläggas till Stockholm.

Behovet av ifrågavarande direktörsassistentbefattning synes mig vara till

fullo ådagalagt. På grund härav och då jag ej har något att erinra mot

att densamma kommer till stånd genom omändring av en förste byråingenjör

sbefattning å kraftverksbyrån, tillstyrker jag vattenfallsstyrelsens och de

sakkunnigas förslag i denna del.

Vad i ärendet anförts angående omfattningen av kraftverksbyråns uppgifter,

särskilt med hänsyn till den under senare år skedda och alltjämt

fortgående ökningen av kraftdistributionen, föranleder mig att i likhet med

de sakkunniga förorda, att någon annan ändring i byråns ordinarie personalbestånd

icke nu vidtages. Därest riksdagen biträder denna uppfattning,

har jag för avsikt att längre fram tillstyrka beslut örn återbesättande

av den nu vakanta förste byråingenjörsbefattningen å byrån.

Å kanal- och fastiglietsbyrån handläggas ärenden rörande kanalverkens

förvaltning, fastighetsförvaltningen, förrådsväsendet vid kanalverken och fastighetsförvaltningen,

personalen vid kanal- och fastiglietsbyrån, kanalverken

och fastighetsförvaltningen samt vissa för olika förvaltningsgrenar gemensamma

frågor, nämligen om grunder för upplåtande av tjänstebostäder åt

verkets personal m. m. samt vissa frågor rörande verkets tjänstelokaler i

Stockholm.

Å byrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök, jämte byråchefen,

följande personal:

1 byråingenjör 1 extra kanslibiträde

1 biträdande ingenjör 1 extra lantmätare

1 kansliskrivare 1 extra kopistbiträde.

Beträffande kanal- och fastighetsbyråns tillkomst må erinras, att enligt det

organisationsförslag, som framlades i vattenfallsstyrelsens omförmälda skrivelse

den 17 september 1918, bland de ordinarie byråerna skulle ingå en

teknisk förvaltningsbyrå. Till denna byrå skulle höra ärenden angående

under vattenfallsverkets förvaltning ställda kanaler och fastigheter — dessa

senare i den mån de icke toges i anspråk för kraftverksförvaltningens eller

byggnadsavdelningens räkning — samt outnyttjade eller utarrenderade vattenfall

ävensom andra tekniska ärenden, som generaldirektören funne lämpligt

hänskjuta till byrån. Av de vid denna byrå behövliga högre tjänstemännen

skulle till en början endast byråchefen uppföras på ordinarie stat och de

övriga tills vidare anställas på extra stat i avvaktan på ytterligare erfarenhet

örn huru byrån lämpligen borde vara organiserad. Vid sidan av den

tekniska förvaltningsbyrån tänkte sig styrelsen en teknisk u t redilin gsbyrå,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 16S.

19

vilken skulle verkställa utredningar och upprätta förslag i fråga om anläggning

av nya kraftverk och utförande av sjö- och flodregleringar ävensom

handhava andra utredningsarbeten av huvudsakligen vattenteknisk natur.

Sistnämnda byrå skulle emellertid icke uppföras på ordinarie stat.

Kom munikationsverkens lönekommitté motsatte sig den föreslagna tekniska

förvaltningsbyråns uppförande på ordinarie stat. Härvid anförde kom

mitten bland annat, att kommittén ingalunda ville bestrida, att inom vattenfallsstyrelsen

förekomme en mängd ärenden av teknisk natur, som icke direkt

tillhörde kraftverksförvaltningen eller den tilltänkta byggnadsavdelningen.

och att för dessa ärenden åtminstone framdeles syntes erfordras en

ordinarie byrå. Häremot kunde kommittén icke finna det vara nödigt, att

för sådant ändamål inrättades två särskilda byråer, tekniska förvaltningsbyran

och tekniska utredningsbyrån, av vilka visserligen den senare tills

vidare skulle vara å extra stat. Ett ytterligare stöd för denna sin uppfattning

hade kommittén funnit däruti, att enligt styrelsens förslag å tekniska förvaltningsbyrån

erfordrades allenast en ordinarie tjänsteman i högre grad, nämligen

byråchefen, något som synts kommittén giva vid handen, att arbetet å denna

byrå skulle bliva av jämförelsevis liten omfattning. De ärenden, som

enligt förslaget skulle handläggas å tekniska förvaltningsbyrån, ansåge lönekommittén

böra. i den mån de icke lämpligen kunde överföras till annan

byrå eller handläggas i särskild ordning, tills vidare anförtros åt en extra

föredragande inom styrelsen.

Med anledning av kommitténs uttalanden i denna fråga lämnade vattenfallsstyrelsen

i skrivelse den 7 februari 1919 en utförlig redogörelse för den

ifrågasatta tekniska förvaltningsbyråns arbetsuppgifter och utvecklade närmare

skälen för en dylik byrås inrättande. Styrelsen uttalade härvid bland

annat, att de arbetsuppgifter, som avsetts för den tekniska förvaltningsbyrån,

vore så omfattande och av så betydelsefull natur, att de till fullo motiverade

inrättande inom styrelsen av en särskild byrå för desammas handhavande.

Därjämte fann styrelsen det vara uppenbart, att ett försök att uppdela

dessa arbetsuppgifter på de övriga byråerna skulle medföra dels en synnerligen

olycklig splittring av ärenden, som måste handläggas i samband

med varandra, dels en för stålh belastning å de andra byråerna.

I enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag upptogs i den år 1920 beslutade

organisationen en ordinarie teknisk byrå eller, såsom byrån benämndes i styrelsens

den 30 juni 1920 utfärdade nya instruktion, en kanal- och fastighetsbyrå.

Utom chefen för byrån upptog den av riksdagen godkända staten en

ordinarie byråingenjörstjänst, avsedd för placering å byrån. Sistnämnda

tjänst hade inrättats med anledning av en av vattenfallsstyrelsen den 24

oktober 1919 gjord framställning.

Beträffande den centrala organisationen för handläggning av ärenden

rörande kanal- och fastighetsförvaltningen yttrade vattenfallsstyrelsen i sin

förutnämnda skrivelse den 11 november 1926 följande:

Vid överläggning rörande organisationen hade framkastats tanken på att

indraga kanal- och fastighetsbyrån och i huvudsak överlämna de denna byrå

tillhörande ärendena till byggnadsbyrån, varigenom en ny huvudavdelning

s. 20 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 16S.

20

av större omfattning skulle bildas. Administrativa byrån oell kameralbyrån

skulle däremot fortfarande bestå och utöva sina nuvarande funktioner, möjligen

med tillägg av ett eller annat slag av ärenden, som kunde överflyttas

från kanal- oell fastighetsbyrån. Eli sådan omorganisation skulle måhända

kunna medföra viss förenkling vid föredragningen inför generaldirektören

och vid styrelseplenum. Som lejonparten av de ärenden, som handlades av

kanal- och fastighetsbyrån, vore tekniskt betonad, kunde det ej heller ligga

något organisationsmässigt oriktigt i en sammanslagning av antydd art. Men

någon besparing i förvaltningskostnader skulle under rådande förhållanden

icke därigenom kunna åvägabringas, enär kanal- och fastiglietsbyråns personal

vore fullt sysselsatt och skulle få full sysselsättning, även om den

inordnades under den utvidgade byggnadsbyrån. Det borde även understrykas,

att beredningen av de på kanal- och fastighetsbyrån fallande ärendena

handhafts på ett sakkunnigt och ändamålsenligt sätt och att i detta

avseende någon fördel genom dylik sammanslagning icke skulle ernås. Vid

sådant förhållande och då det enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning för

tillfället främst gällde förslag till besparingar men endast i andra rummet

sådana omorganisationsfrågor, som icke medförde sådana, hade styrelsen

icke i detta sammanhang ansett sig böra gä ifrågavarande spörsmål närmare

in på livet. Styrelsen komme emellertid att fortfarande ägna sin uppmärksamhet

åt hithörande frågor.

I skrivelsen den 17 december 1928 återkom styrelsen till de sålunda berörda

spörsmålen och anförde därvid, att styrelsen vid förnyat övervägande

av frågan hur de ärenden, kanal- och fastighetsbyrån handlade, skulle fortsättningsvis

behandlas, kommit till den bestämda slutsatsen, att det för den

tid, som nu kunde överblickas, vore både billigast och bäst att hava en särskild

föredragande för de grupper av ärenden, det här gällde. Styrelsen

ansåge sig därför ej böra föreslå någon ändring i förevarande avseende.

Beträffande den å byrån anställda personalen föreslog emellertid styrelsen

i sistnämnda skrivelse, att den ordinarie byråingenjörs tjänsten måtte sättas

på övergångsstat. Med all säkerhet komme, anförde styrelsen, allt fortfarande

behov av en biträdande ingenjör att finnas vid byrån, men åtskilligt

talade för att denna befattning gjordes till extra.

Kommunikationsverkens löne nämnd berörde i sitt den 24 januari 1929 avgivna

yttrande även frågan örn kanal- och fastighetsbyrån.

Nämnden anförde därvid, att nämnden, särskilt i betraktande av den relativt

begränsade personaluppsättning, som förefunnes å byrån, icke funnit

de skäl fullt övertygande, som av vattenfallsstyrelsen anförts mot en indragning

av denna byrå. Därest, på sätt styrelsen föreslagit och lönenämnden

förordade, befattningen såsom överingenjör och chef för styrelsens byggnadsbyrå

uppfördes å ordinarie stat och sålunda sistnämnda byrå erhölle

den fasta organisation, som därmed syntes vara avsett, borde enligt nämndens

mening ånyo undersökas, huruvida icke huvudparten av de ärenden,

som handlades å kanal- och fastighetsbyrån, skulle kunna överflyttas till

byggnadsbyrån och återstående ärenden på lämpligt sätt fördelas å övriga

byråer inom styrelsen, så att kanal- och fastighetsbyrån kunde vid den nuvarande

byråchefens avgång från tjänsten upphöra såsom självständig byrå.

Ekonomisakkunniga hava i denna fråga anfört följande:

Hedan under förarbetena till den år 1920 beslutade omorganisationen av

styrelsen gjorde sig en viss tvekan gällande rörande det lämpligaste sättet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. .1 faj:ts proposition nr 1''iS.

att anordna handläggningen inom styrelsen av de ärenden, som nu tillhöra

kanal- och fastighetsbyrån. Med hänsyn såväl härtill som till de uttalanden

i detta ämne, som nu gjorts av vattenfallsstyrelsen och lönenämnden, hava

de sakkunniga givetvis icke kunnat undgå att rikta sin uppmärksamhet på

frågan örn eventuell indragning av kanal- och fastighetsbyrån. Då den

ifrågavarande byråchefstjänsten för närvarande är besatt med ordinarie inne

havare och följaktligen någon ändring i organisationen på denna punkt svårligen

nu kan genomföras, hava de sakkunniga dock ansett sig icke böra

bär närmare ingå på denna fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör

emellertid vid inträffande ledighet å byråchefstjänsten frågan, örn för den

centrala handläggningen av ärendena rörande kanal- och fastighetsförvaltningen

erfordras en särskild byrå i styrelsen, göras till föremål för en ingående

utredning,

Mot det av styrelsen framförda förslaget, att den ordinarie byråingenjörstjänsten

å byrån överföres på övergångsstat för att möjliggöra tjänstens

utbyte mot en extra befattning, synes intet vara att erinra.

Med anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört samt av lönenämndens

i dess utlåtande år 1929 gjorda uttalande i fråga om eventuell indragning

av kanal- och fastighetsbyrån vid den nuvarande byråchefens avgång

frän tjänsten har vattenfallsstyrelsen erinrat örn vad styrelsen i utlåtandet

den 17 december 1928 anfört mot en överflyttning till andra byråer av huvudparten

utav de till kanal- och fastighetsbyrån hörande ärendena. Dessa

skäl hava, yttrar styrelsen, varken av de sakkunniga eller av lönenämnden

i någon män vederlagts. Huru ifrågavarande förhållanden kunna komma

att gestalta sig vid nyssnämnda tidpunkt anser styrelsen emellertid icke

möjligt att nu bedöma.

Lönenämnden bär — med erinran örn innehållet i sitt utlåtande år 1929 —

framhållit, att de sakkunnigas och lönenämndens mening i denna fråga i

allt väsentligt överensstämde. Vid sådant förhållande hade nämnden icke

funnit anledning att i förevarande sammanhang närmare ingå på detta spörsmål,

utan Ange nämnden vidhålla sin förut härutinnan uttalade uppfattning.

I likhet med ekonomisakkunniga och lönenämnden finner jag för min del

angeläget, att frågan örn möjligheterna att indraga kanal- och fastighetsbyrån

samt överflytta där nu handlagda ärenden till andra byråer inom styrelsen

göres till föremål för mera ingående övervägande. Såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, gjorde sig redan från början en viss tvekan gällande

i fråga örn behovet av en särskild byrå för dessa ärenden, och vattenfallsstyrelsen

synes själv år 1926 icke hava varit helt främmande för tanken på

indragning av byrån. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört lärer emellertid

med denna frågas prövning böra anstå till inträffande ledighet å befattningen

såsom chef för byrån.

I anslutning till vad vattenfallsstyrelsen och de sakkunniga beträffande

den ordinarie byråingenjörstjänsten å förevarande byrå föreslagit, varemot

jag icke bär något att erinra, lärer denna tjänst böra indragas och dess nuvarande

innehavare överflyttas till övergångsstat.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 168.

Administrativa

byrån.

2-2

Till administrativa byråns handläggning höra:

administrativa ärenden, nämligen yttranden över lagförslag, där ej ärendet

är av beskaffenhet att lämpligen böra handläggas å annan byrå, verkställande

av utredningar av rättslig natur, försäljning eller utarrendering av

vattenfall, stående under annan statsmyndighets förvaltning, överflyttning

från annan statsmyndighets till vattenfallsstyrelsens förvaltning av vattenfall

och fastigheter, bevakande av statens rätt i vattenregleringsföretag, i

vilket vattenfallsstyrelsen för statens räkning är delägare, taxering av samt

utskylder för vattenfallsverkets egendom och affärsrörelse, utverkande av

Kungl. Majds tillstånd till framdragande av elektriska kraftledningar, kontrakt

örn kraftledningsservitut, avskrivningar av fordringar, bestämmelser

rörande sättet för diarieföring och arkivvård vid vattenfallsverket, m. m.;

rättegångsärenden;

vissa personalärenden, däribland bestraffningsärenden och ärenden örn

tillstånd att med tjänst förena uppdrag eller befattning av beskaffenhet som

omförmäles i 3 § 2 inom. avlöningsreglementet;

vissa för olika byråer gemensamma ärenden, såsom utlåtanden över riksdagens

revisorers och överrevisorernas vid statens vattenfallsverk berättelser,

redigering och utgivande av styrelsens ordersamling, vården av styrelsens

gemensamma arkiv och bibliotek m. m., ävensom övriga ärenden, som

beröra förvaltningen i allmänhet eller styrelsen i dess helhet och ej hänförts

till annan byrås handläggning.

Å administrativa byrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök,

förutom byråchefen, följande befattningshavare:

1 förste sekreterare 1 registrator

1 sekreterare 2 bokhållare

2 extra sekreterare 1 kansliskrivare

3 extra notarier 5 extra kanslibiträden.

En av de extra notarierna uppehåller en vakant ordinarie tjänst i notarie
-

graden.

Yad angår arbetsfördelningen mellan de olika befattningshavarna på byrån

torde följande förtjäna nämnas.

Förste sekreteraren äger att själv eller genom av honom förordnat ombud

inför domstolar och andra myndigheter ävensom inför skiljemän utföra

och bevaka styrelsens rätt och talan; att avgiva uppgifter till ledning vid

taxering av statens vattenfallsverk tillhöriga fastigheter och av verket bedriven

rörelse samt att besluta i fråga örn överklagande av dylik taxering

eller verkställd debitering av utskylder, dock med skyldighet att underställa

generaldirektörens prövning dels ärenden av principiell och större ekonomisk

betydelse, dels ock sådana ärenden, i vilka det ifragasättes att icke

fullfölja talan mot beslut, varigenom av styrelsen framställt yrkande ogillats;

samt att med den befogenhet, som tillkommer chefen för administrativa byrån,

antingen inför styrelsen föredraga: eller själv avgöra till byrån hörande

ärenden angående verkets kraftledningar och understationer.

De arbetsuppgifter, som i främsta rummet upptaga förste sekreterarens

tid, äro taxeringsärenden och frågor* rörande det rättsliga förhållandet till

distributionsföreningarna, Yid taxeringsärendenas handläggning har förste

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16,i.

23

sekreteraren till sitt biträde en av de extra notarierna. En annan av notarierna.

vilken icke Ilar lieltidstjänstgöring, är förste sekreteraren behjälplig

med behandlingen av lagfarts-, intecknings- oell servitutsfrågor.

En av de båda extra sekreterarna är anställd särskilt för biträde med

handläggning av frågan örn Vänerns reglering och är, fastän tillhörande

administrativa byrån, i själva verket placerad på byggnadsbyrån. Den ordinarie

sekreteraren jämte den återstående extra sekreteraren biträder vid

behandlingen av förekommande juridiska ärenden. Dessa tjänstemän tagas

även i stor utsträckning i anspråk såsom juridiska rådgivare åt övriga avdelningar

inom verket.

Registratorn biträder vid handläggningen av vissa personalfrågor och

omhänderhar utgivandet av vattenfallsstyrelsens ordersamling. De egentliga

registratorsgöromålen fullgöras av den ene av bokhållarna, vilken har till sin

hjälp ett kanslibiträde. Den andre bokhållaren, vilken är styrelsens kommissionär,

tjänstgör såsom bibliotekarie.

Av kanslibiträdena tjänstgör ett såsom amanuens och skrivbiträde åt

generaldirektören.

I fråga om administrativa byråns inrättande ina omnämnas, att enligt

vattenfallsstvrelsens i den förut omnämnda skrivelsen den 17 september

1918 framställda organisationsförslag å byrån skulle finnas, förutom byråchefen.

följande ordinarie tjänstemän i högre grader: 2 förste sekreterare, 1

sekreterare, 1 registrator och 1 notarie. Den ena av de båda förste sekreterarna

skulle enligt styrelsens plan tills vidare vara placerad i Trollhättan

för att biträda dåvarande avdelningar av verket vid handläggningen av

vissa ärenden av juridisk natur.

Förslaget örn inrättande av en administrativ byrå tillstyrktes av kommunikationsverkens

lönekommitté, som i sitt yttrande över organisationsförslaget

anförde, bland annat, att det visserligen skulle kunna ifrågasättas,

huruvida icke med den administrativa byrån kunde förenas den av styrelsen

föreslagna kamerala byrån. På grund av den säregna och krävande beskaffenheten

av de ärenden, som skulle tillkomma den administrativa byrån,

samt med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som avsetts för

den kamerala byrån, hade kommittén icke trott en dylik sammanslagning

vara ändamålsenlig. Däremot avstyrkte kommittén, att den för placering i

Trollhättan avsedda förste sekreterartjänsten för det dåvarande inrättades

såsom ordinarie. Åtminstone tills vidare borde ifrågavarande behov kunna

fyllas av en i Trollhättan placerad extra tjänsteman. I övrigt tillstyrkte

kommittén den föreslagna personalbesättningen å byrån.

I sin skrivelse den 11 november 1026 anförde vattenfallsstyrelsen bland annat

följande:

För det dåvarande funnes å byrån anställda 3 extra sekreterare och 1

extra notarie, av vilka krävdes juridisk utbildning. Av dessa vore emellertid

en sekreterare anställd särskilt för biträde med handläggning av det

vidlvftiga målet örn Vänerns reglering och en sekreterare placerad i Trollhättan

för det närmaste handhavandet av de juridiska ärendena vid Trollhätte

kraftverk, Trollhätte kanalverk och fastighetsförvaltningen därstädes.

Då tvekan uppstått angående behovet av en särskild jurist med placering i

Trollhättan, hade denne emellertid blivit uppsagd från sin befattning för att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr Ilis.

bereda styrelsen fria liander att ordna handläggningen av de juridiska ärendena

där på annat och möjligen billigare sätt. Den tredje extra sekreteraren

vore placerad å byrån och hade biträtt byråchefen i ärenden angående

ekonomiska uppgörelser i allmänhet samt indrivning av fordringar och bevakning

i konkurser, varjämte han tillhandagått övriga verkets tjänstemän

nied juridiska konsultationer. Därest byråns arbetsbörda i framtiden skulle

minskas, kunde denna syssla komma att bliva överflödig. Däremot vore de

tre juridiskt utbildade ordinarie tjänstemännen, en förste sekreterare, en

sekreterare och en notarie fortfarande behövliga. En extra notarie handlade

skatteärenden och ärenden rörande vattenregleringsföretag, i vilka vattenfallsstyrelsen

vore delägare, och vore fullt s37sselsatt därmed. Det förra

slaget av ärenden hade givetvis ökats betydligt i omfattning, sedan vattenfallsstyrelsen

för sin kraftverks- och fastighetsförvaltningsrörelse enligt förordningen

den 19 november 1920 från och med år 1921 erlade kommunala

utskylder i samma utsträckning som ett enskilt företag.

Av befattningar, med vilka vore förenade göromål av icke-juridisk natur

och för vilkas innehavare juridisk utbildning icke krävdes, funnes allt sedan

år 1920 6 uppförda på ordinarie stat, nämligen inom 21 :a lönegraden 1

registrator samt inom lägre lönegrader 2 bokhållare, 1 kansliskrivare och 2

kanslibiträden. De två sistnämnda befattningarna vore för det dåvarande

vakanta, men då permanent behov av minst detta antal kanslibiträden förefunnes,

borde befattningarna bibehållas. Vidare funnes för det dåvarande

4 extra kanslibiträden. Såsom förhållandena läge, vore det ej nödvändigt

att på ordinarie stat hava både en registrator och två bokhållare. Det hade

nämligen visat sig, att registratorns arbetsuppgifter beträffande själva registratorsexpeditionen

och arkivet kunde skötas av den ene bokhållaren och

att det övriga arbetet icke komme att giva registrator!! full sysselsättning,

llegistratorsbefattningen syntes därför böra vid uppkommande vakans indragas

eller sammanslås nied annan befattning.

I skrivelsen den 17 december 1.938 anförde styrelsen:

Med hänsyn till omfattningen av de å byrån vilande ärendena av juridisk

natur kunde styrelsen icke förorda någon minskning i antalet av de ordinarie

befattningar, för vilka erfordrades juridisk utbildning. Däremot funne

styrelsen nu lämpligt, att registratorstjänsten förändrades till en notarietjänst

och överflyttades till kameralbyrån i samband därmed, att den å sistnämnda

byrå befintliga notarietjänsten överfördes på övergångsstat. Därjämte ansåge

styrelsen, att av de båda ordinarie bokhållarebefattningarna vid administrativa

byrån den ena, vars innehavare tjänstgjorde som bibliotekarie, borde överföras

till övergångsstat. Ifrågavarande befattningshavare skulle dock i fortsättningen

tills vidare användas för samma göromål, i den mån han icke

kunde överflyttas till annat lämpligt arbete.

Lönenämnden meddelade i sitt den 24 januari 1929 avgivna yttrande, att

beträffande den bokhållarbefattning, som enligt styrelsens förslag fortfarande

skulle bibehållas å ordinarie stat, blivit för lönenämnden upplyst, att

innehavaren sysselsattes dels med vården av styrelsens arkiv, dels med registreringsarbeten,

dels ock med biträde vid uppsättning av skrivelser. Under

erinran, att registratorerna vid de centrala ämbetsverken numera i allmänhet

icke placerades i högre lönegrad än i den 14:e, ansåge lönenämnden det

böra av vattenfallsstyrelsen närmare utredas, huruvida de mera kvalificerade

göromål, ifrågavarande befattningshavare hade att utföra, vore av den örn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 168. 25

fattning, att för dessas utförande en befattningshavare med så hög löneställning

som bokhållares kunde anses erforderlig.

Beträffande personalorganisationen för administrativa byrån hava ekonomisakkunniga

anfört:

På sätt framgår av förteckningen över den nu till byrån hörande personalen,

har den tidigare i Trollhättan placerade sekreteraren numera indragi

ts.

Vad i övrigt beträffar den juridiskt utbildade personalen å bjurån, hava

de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en viss reduktion av denna

personal bör kunna genomföras. De sakkunniga hava till en början ansett

tvekan kunna råda, huruvida icke den å byrån tjänstgörande extra sekreteraren

skulle kunna för framtiden undvaras. Vid överläggningar med verkets

ledning har i detta sammanhang meddelats, att styrelsen har för avsikt

att i fortsättningen icke, såsom hittills i viss utsträckning skett, anlita juridisk

sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av styrelsens

talan i rättegångsmål. Under förutsättning att så blir fallet hava de sakkunniga

funnit sig icke böra framställa något förslag örn indragning av extra

sekreterartjänsten. Däremot synas två av de å byrån tjänstgörande notariernas

befattningar kunna undvaras. De sakkunniga föreslå därför, att två

extra notariebefattningar indragas, varemot den för byrån avsedda, vakanta

ordinarie notarietjänsten torde böra få kvarstå å staten och i vanlig ordning

återbesättas.

Vad härefter angår de av styrelsen framställda förslagen rörande förändringar

i personalbesättningen å byrån, hava de sakkunniga funnit sig

böra tillstyrka förslaget örn förändring av registratorsbefattningen till en

notarietjänst med placering å kameralbyrån. I detta sammanhang har vattenfallsstyrelsen

tänkt sig, att registratorns arbetsuppgifter beträffande registratorsexpeditionen

och arkivet skulle handhavas av en bokhållare i 17: e lönegraden.

Med anledning av lönenämndens nyss återgivna yttrande angående

denna befattningshavares löneställning anse de sakkunniga sig böra uttala,

att övervägande skäl synas tala för att någon sänkning av förevarande befattning

icke kommer till stånd. Avsikten lärer nämligen vara att taga den

ifrågavarande tjänstemannen i anspråk för biträde vid handläggningen av

vissa personalärenden och en del andra jämförelsevis kvalificerade göromål,

medan den egentliga diarieföringen huvudsakligen torde komma att ombesörjas

av ett kanslibiträde.

De sakkunniga få slutligen förorda det av vattenfallsstyrelsen väckta förslaget

örn indragning av den såsom bibliotekarie tjänstgörande bokhållarens

befattning.

Med anledning av vad de sakkunniga sålunda uttalat och föreslagit har

rattenfaUsstijrelsen i sitt nu avgivna utlåtande anfört huvudsakligen följande:
I

fråga örn det av de sakkunniga åberopade meddelandet från verkets

ledning, att vattenfallsstyrelsen hade för avsikt att i fortsättningen icke

anlita juridisk sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av

styrelsens talan i rättegångsmål, förelåge en missuppfattning. Styrelsen

syntes nog jämväl i framtiden bliva nödsakad att i växlande omfattning,

beroende på föreliggande arbetsuppgifter, anlita juridisk sakkunskap utanför

verket, även örn ifrågavarande extra sekreterare tills vidare bibehölles.

Tillvaron av denna extra befattning vore emellertid givetvis ägnad att minska

behovet av dylika utomstående biträden, under det att kostnaderna för desamma

i händelse av befattningens indragning kunde med säkerhet förut
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

ses bliva ökade med större årligt belopp än sekreterarens årslön. I administrativa

byråns arbetsbörda hade, sedan de sakkunniga gjorde sin undersökning,

inträtt en kraftig och för avsevärd tid framåt bestående ökning,

beroende dels på vissa stora affärsuppgörelser, som vore å bane, dels på

planerade nya vattenkraftsanläggningar. Den extra sekreteraren å denna

byrå kunde därför tills vidare icke undvaras.

Beträffande förslaget örn indragning av två extra notariebefattningar å

administrativa byrån finge styrelsen framhålla, att de båda tjänstemän, som

av de sakkunniga åsyftades, icke beklädde några extra befattningar utan

vore anställda såsom tillfälliga tjänstemän och följaktligen kunde avskedas

när som helst, sedan behovet av dem upphört. För närvarande vore de

emellertid behövliga för arbetet å byrån, där de sysselsattes med handläggning

av lagfarts-, intecknings- och servitutsärenden rörande kraftverkens

understationer och ledningsnät, med upprättande av liggare över statens

vattenfallsverks samtliga fastigheter jämte därmed sammanhörande vattenrättsliga

förhållanden samt med diverse andra arbeten av juridisk natur.

För den händelse dessa göromål framdeles skulle undergå sådan minskning,

att ifrågavarande tjänstemän kunde undvaras, komme styrelsen givetvis att

då entlediga dem.

Med anledning av lönenämndens yttrande rörande den bokhållare, som

enligt styrelsens förslag skulle efter registratorns överflyttning till annan

befattning vid kameralbyrån handhava dennes arbetsuppgifter beträffande

styrelsens registratorskontor och arkiv, ville styrelsen framhålla, att styrelsen

avsåge att låta det egentliga diarieförings- och registreringsarbetet vid

nämnda kontor skötas av ett kanslibiträde tinder bokhållarens inseende,

varigenom denne skulle få bättre tid att jämväl ägna sig åt andra mera

kvalificerade göromål. Med hänsyn härtill skulle det snarare kunna ifrågasättas

att höja ifrågavarande tjänst till en förste bokhållarebefattning. Då

emellertid någon dylik befattning icke funnes upptagen i den till avlöningsreglementet

hörande tjänsteförteckningen för statens vattenfallsverk, syntes

styrelsen få återkomma till denna fråga i samband med den blivande revisionen

av avlöningsreglementet.

Lönenämnden har i sitt nu avgivna utlåtande icke framställt erinran mot

de sakkunnigas förslag.

Yad först beträffar administrativa byråns ordinarie personal med juridisk

utbildning, har jag av utredningen i ärendet kommit till den uppfattningen,

att de ifrågavarande ordinarie befattningarna — 1 förste sekreterarbefattning,

1 sekreterarbefattning samt 1 notariebefattning — icke kunna för framtiden

undvaras eller förändras och alltså böra bibehållas. Därest riksdagen

biträder denna mening, kommer jag att framdeles tillstyrka beslut om återbesättande

av den nu vakanta notarietjänsten.

I fråga örn den juridiskt utbildade personalen i övrigt torde böra beaktas,

att någon ökning i de juridiska ärendena för den närmaste framtiden synes

komma att uppstå bland annat med anledning av planerade nya vattenkraftsanläggningar

m. lii. Med hänsyn härtill och till vad vattenfallsstyrelsen

i övrigt anfört lärer någon omedelbar reduktion av den med juridiska

ärenden sysselsatta, personalen näppeligen kunna ifrågasättas. Beträffande

de två tillfälligt anställda icke-ordinarie notarierna, om vilkas behövlighet

under någon längre tid jag icke känt mig övertygad, förutsätter jag emelle!''-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 168.

tid. att vattenfallsstyrelsen tillser, att ifrågavarande befattningar indragas

allt efter det omständigheterna sådant medgiva.

Mot det framställda förslaget örn indragning av registratorstjänsten samt

denna befattnings utbyte mot en notariebefattning, avsedd för kameralbyrån,

bär jag intet att erinra. Lika med de sakkunniga finner jag vidare lämpligt,

att vissa med registratorstjänsten hittills förenade mera kvalificerade

göromål övertagas av en bokhållare (17: e lönegraden). Till frågan örn sistnämnda

befattning samt örn indragning av den nu såsom bibliotekarie tjänstgörande

bokhållarens befattning återkommer jag längre fram i samband med

prövning av frågan örn personalstat för vattenfallsverket, i vad angar sådana

befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl. Majit.

Till kameralbyråns handläggning höra:

allmänna organisations- och förvaltningsärenden, såsom ärenden angående

instruktion och arbetsordningar för styrelsen och lokalförvaltningarna; förslag

rörande antalet ordinarie befattningar vid statens vattenfallsverk; förslag

till de årliga staterna för statens vattenfallsverks driftkostnader och

till beräkning av det inkomstöverskott å verkets rörelse, som bör upptagas

i riksstaten m. m.;

allmänna personalärenden, såsom ärenden angående bestämmelser rörande

anställningsvillkor och avlöning m. m. för personalen med undantag av arbetare,

som icke hava stadigvarande anställning; bestämmelser om tjänstedräkt,

örn tjänstgöringstid och örn tillhandahållande på verkets bekostnad

av läkar- och sjukhusvård, läkemedel m. m.; grunder för personalens pensionering

m. m.;

vissa speciella personalärenden, såsom placering i löneklass, beviljande

av avsked med pension, beviljande av bidrag till kostnader för specialistvård

m. m.;

räkenskapsärenden. såsom ärenden angående kassarörelsen och inventeringar

av verkets kassor; rekvisition av anslagsmedel; inleverering av inkomstmedel

; huvudbokföring av och fastställande av liuvudlittereringstabeller

för verkets inkomster och utgifter; allmänna bestämmelser rörande anordnandet

av detaljbokföringen; upprättande och fastställande av årsbokslut

för verkets olika rörelsegrenar; revisionsanmärkningar m. m.;

ärenden rörande statens vattenfallsverks pensionsfonders förvaltning och

ekonomiska ställning.

Å kameralbyrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök, utom

byråchefen, följande personal:

Bäkensl-apsardrl ningen. Bokföringskon to re t.

1 kamrerare. 1 revisor

1 bokhållare

Kassakontoret. 1 kontorsskrivare.

1 förste kassör

1 kanslibiträde.

Kameral
byrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

Re vision skon t or et.

Kansliavdelningen.

2 revisorer

2 bokhållare

1 kontorsskrivare

1 kanslibiträde.

1 t. f. sekreterare

1 notarie

1 bokhållare

1 kontorsskrivare

1 kansliskrivare

1 extra kanslibiträde.

Såsom framgår av personalförteckningen, är byrån uppdelad på en

räkenslcapsavdelning med kamreraren såsom föreståndare och en kansliavdelning

med sekreteraren såsom föreståndare.

Av befattningarna äro samtliga uppförda å ordinarie stat med undantag

av ett kanslibiträde. Sekreterarbefattningen är vakant och uppehälles på

förordnande.

I avseende å byråns arbetsuppgifter är att nämna, att kassagöromålen för

Älvkarleby kraftverk och för stamlinjebyggnaderna den 1 oktober 1929

överförts till kameralbyråns kassakontor.

Kameralbyråns inrättande ägde rum vid styrelsens omorganisation åren

1919—1920. Enligt det av vattenfallsstyrelsen i dess skrivelse den 17 september

1918 framlagda förslaget skulle å kameralbyrån finnas, jämte byråchefen,

följande ordinarie tjänstemän i högre grader, nämligen 1 sekreterare,

1 kassör, 1 kontrollör och 1 notarie samt vid det till byrån anslutna revisionskontoret

1 förste revisor och 3 revisorer.

Kommunikationsverkens lönekommitté föreslog i sitt i ärendet avgivna

yttrande, att kontrollörstjänsten måtte utbytas mot en kamrerarbefattning.

At innehavaren av denna befattning syntes jämväl kunna uppdragas den

närmaste uppsikten över revisionskontoret, varför kommittén ansåge den

föreslagna förste revisorstjänsten kunna undvaras. Någon ökning av det

föreslagna antalet övriga revisorer syntes kommittén för det dåvarande icke

vara erforderlig, helst om revisorernas huvudsakliga uppgift inskränktes till

verkligt revisionsarbete och dem icke därjämte ålades att utföra en tidsödande

förgranskning av avlöningslistor och räkningar, som skulle likvideras

i styrelsens kassa. Sistnämnda arbete syntes nämligen under kamrerarens

ansvar kunna utföras av mera underordnade befattningshavare i bokhållareller

kontorsskrivargrad.

Vattenfallsstyrelsen förklarade sig i utlåtande den 7 februari 1919 icke

vilja för det dåvarande motsätta sig utbytet av förste revisors- och kontrollörstjänsterna

mot en kamrersbefattning, dock under förbehåll att spörsmålet,

huruvida personaluppsättningen å kameralbyrån genom denna anordning

bleve tillräcklig, finge bedömas av erfarenheten under den närmaste tiden.

Den vid 1920 års riksdag beslutade organisationen av styrelsen anslöt

sig på denna punkt till lönekommitténs förslag.

I sin skrivelse den 11 november 1920 anförde vattenfallsstyrelsen beträffande

kameralbyråns organisation huvudsakligen följande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr IBS.

Den kameralbyrån åvilande arbetsmängden hade givetvis sedan år 1920,

särskilt vad beträffade räkenskapsavdelningen, rönt inverkan av minskningen

i nybyggnadsverksamheten. Å andra sidan hade de av styrelsen i annat

sammanhang berörda utvidgningarna av kraftverksbyråns samt kanal- och

fastighetsbyråns verksamhetsområden medfört ökning av göromålen även

inom kameralbyrån. Trots denna sistnämnda omständighet hade emellertid

antalet tjänstemän vid kameralbyrån sedan år 1920, delvis på grund av utflyttning

till lokalförvaltningarna av vissa kassa- och bokföringsgöromål,

kunnat avsevärt nedbringas, på sätt av styrelsen angivna siffror närmare utvisade.

Med hänsyn till den alltjämt fortgående nedgången i nybyggnadsverksamheten

kunde man beräkna, att revisionsgöromålen under loppet av

år 1927 skulle hava minskats så mycket, att den ena å revisionskontor^ t

placerade revisorsbefattningen sedan icke längre vöre behövlig, varför denna

befattning borde vid uppkommande vakans indragas. Till följd av dels redan

verkställd, dels ytterligare planerad utflyttning från kameralbyrån av vissa

bokföringsgöromål för de norrländska kraftverken syntes dessutom en kansliskrivarbefattuing

vid räkenskapsavdelningen komma att kunna avvaras och

eventuellt överflyttas till annat tjänsteställe.

Genom dessa åtgärder skulle således antalet tjänstemän vid kameralbyråns

räkenskapsavdelning ytterligare minskas med 2, varigenom detsamma bleve

11. Detta antal tjänstemän krävdes i varje fall för utförande av de på

räkenskapsavdelningen ankommande göromålen även vid de längst gående

tänkbara inskränkningar i nybyggnadsverksamheten och betecknade sålunda

minimibehovet av personal vid denna avdelning. Dessa återstående tjänstemän

borde vara ordinarie, enär vid inträffande vakanser rekrytering lämpligen

kunde ske från den kamerala personalen vid lokalförvaltningarna.

Sekreterarbefattningen hade sedan år 1922 varit vakant och uppehållits

på förordnande av en extra tjänsteman. Denna tjänst, med vilken vore

förenad föreståndarskapet för kameralbyråns kansliavdelning, borde bibehållas

såsom ordinarie befattning. För det behöriga handhavandet av de

krävande göromål, som ålåge ifrågavarande befattningshavare, erfordrades

nämligen en högt kvalificerad och med förekommande ärenden väl förtrogen

tjänsteman, varför det vore av vikt, att denne vöre fast anställd i förevarande

befattning.

Till följd av minskning i de göromål, som avsetts för notarien och bokhållaren

å kansliavdelningen, komme det ej att kunna beredas full sysselsättning

af bada dessa tjänstemän, varför ifrågavarande bokhållarbefattning

borde vid uppkommande vakans indragas. I övrigt kunde icke för det dåvarande

föreslås någon ytterligare minskning av den till kameralbyråns

kansliavdelning hörande personaluppsättningen, vilken i vissa avseenden

vore synnerligen knappt tilltagen.

I skrivelsen tleii 17 december 1928 anförde vattenfallsstyrelsen beträffande

kameralbyrån ytterligare följande:

Styrelsen ansage, att antalet högre befattningar vid räkenskapsavdelningen

borde kunna inskränkas genom att, såsom i 1926 års utlåtande föreslagits,

en av revisorsbefattningarna överfördes till övergångsstat. Vad anginge

kameralbyrans kansliavdelning hade vattenfallsstyrelsen funnit sig böra föreslå

överförande till övergångsstat dels av en bokhållarbefattning, såsom i

1926 års utlåtande föreslagits, dels ock av notariebefattningen, den sistnämnda

i sammanhang därmed att registratorsbefattningen vid administrativa

byrån förändrades till en notarietjänst och överflyttades till kameralbyrån. Den

vakanta sekreterarbefattningen vid kameralbyrån borde på de i 1926 års utlåtande

anförda skäl besättas med ordinarie innehavare.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 16S.

Departements
chefen.

30

hkonomisakkunniga hava beträffande kameralbyrån anfört följande:

Yad först angår de förändringar i kameralbyråns organisation och personaluppsättning,

som sålunda föreslagits av vattenfallsstyrelsen, bar den av

styrelsen ifrågasatta överflyttningen av en kansliskrivare från byråns räkenskapsavdelning

till annan byrå redan genomförts. I övrigt få de sakkunniga

tillstyrka vad styrelsen föreslagit i syfte att minska personalen å byrån. De

sakkunniga förorda alltså, att en revisors-, en notarie- oell en bokhållarbefattning

överföras på övergångsstat för att vid inträffande ledighet indragas.

Vid sin granskning av organisationen och arbetsförhållandena å kameralbyrån

hava de sakkunniga därefter riktat sin uppmärksamhet på de båda

befattningarna i 24:e lönegraden, kamrerar- och sekreterartjänsterna, vilkas

innehavare tjänstgöra såsom föreståndare för de två avdelningar, vari byrån

är uppdelad. De sakkunniga hava därvid övervägt frågan, huruvida icke endera

av dessa båda avdelningar skulle kunna ställas direkt under byråchefen

och följaktligen en av de två ifrågavarande befattningarna indragas. Vad särskilt

beträffar kamrerartjänsten, synas de arbetsuppgifter, som äro förenade

med denna, till mycket stor del utgöra sådana göromål, med vilka även

byråchefen nödgas i större eller mindre utsträckning taga befattning, örn

han skall kunna bibehålla erforderligt inseende över det kamerala förvaltningsarbetet

inom verket. Det har därför velat förefalla de sakkunniga, som

om kamrerarens göromål i viss omfattning skulle representera ett dubbelarbete,

som till äventyrs skulle kunna undvikas. A andra sidan lärer det

ej kunna förnekas, att chefen för den kamerala byrån, bland annat med hänsyn

till den arbetsfördelning, som råder mellan sagda byrå och administrativa

byrån, nödgas i stor utsträckning ägna sig åt beredningen av mera omfattande

spörsmål med avseende å verkets instruktioner, arbetsordningar,

personalorganisation, avlönings- och pensionsbestämmelser och dylikt. Så länge

den nuvarande arbetsfördelningen mellan de båda nämnda byråerna består,

kan det därför anses berättigat, att chefen för den kamerala byrån har till sitt

biträde två tjänstemän i 24 :e lönegraden. Med hänsyn härtill och under beaktande

av de invändningar mot en indragning av kamrerartjänsten, som vid överläggningarna

med verksledningen från (lennäs sida framkommit, hava de

sakkunniga funnit sig icke böra framställa något förslag i dylik riktning.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande om det berättigade i att

chefen för kameralbyrån, så länge den nuvarande arbetsfördelningen mellan

nämnda byrå och administrativa byrån bestode, hade till sitt biträde två

tjänstemän i 24:e lönegraden, har vattenfallsstyrelsen i sitt nu avgivna utlåtande

framhållit, att någon väsentlig förändring i nämnda arbetsfördelning

icke inom överskådlig tid kunde komma ifråga, enär administrativa byrån

vore organiserad för handläggning av till alldeles övervägande del juridiska

ärenden och dessa ärenden av skäl, som icke syntes behöva närmare utvecklas,

inom vattenfallsstyrelsen hade särskilt stor omfattning och betydelse.

Därjämte vore även att märka, att vattenfallsverkets verksamhet tillväxte

undan för undan.

Vad beträffande kameralbyrån föreslagits har icke föranlett erinran fran

lönenämndens sida.

Det av vattenfallsstyrelsen framlagda och av de sakkunniga biträdda förslaget

örn indragning av en revisors- och en notarietjänst å kameralbyrån

har jag ansett mig böra tillstyrka. Till frågan örn indragning av en bok
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition ur 168.

hållarbefattning återkommer jag senare i samband med behandling av verkets

personalstat, såvitt angår befattningar i lägre lönegrad än den 21:a.

Yad sekreterartjänsten å byrån angår, finner jag av utredningen i ärendet

vara ådagalagt, att någon indragning av densamma icke bör ifrågakomma. Befattningen,

som nu är vakant och uppehälles pa förordnande, lärer alitsa böra

återbesättas med ordinarie innehavare.

Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av de administrativa och

kamerala byråernas göromål, vilka givetvis röna inflytande av den pågående

allmänna utvecklingen av vattenfallsverkets rörelse, synas mig i varje fall

för närvarande icke kunna ifrågasättas några organisatoriska förändringar av

beskaffenhet att medföra indragning av kamrerartjänsten å kameralbyrån.

Till bvggnadsbyråns handläggning höra ärenden rörande planering, konstruktion

och utförande av vatten- och husbyggnader vid kraftstationsanläggningar,

sjö- och flodregleringar samt kanal- och farledsanläggningar med

därtill hörande upphandlings-, förråds-, detaljbokförings- och personalärenden.

Härjämte handhar byrån underhandlingar rörande för dylika anläggningar

erforderliga fastighetsförvärv samt tekniska utredningar för expropriationer

och för ansökningar till vattendomstol rörande kraftstations-, kanaloch

regleringsanläggningar.

Å byggnadsbyrån tjänstgjorde vid tiden för ekonomisakkunnigas besök,

utom överingenjören, följande antal befattningshavare, samtliga med icke

ordinarie anställning:

1 byrådirektör

1 ingenjör

1 bokhållare

1 muddermästare.

1 förste byråingenjör.

1 notarie.

1 biträdande ingenjör

1 ritare

1 förste ritbiträde

1 kontorist

2 kanslibiträden

2 kopistbiträden.

Allmänna kraftverksavdelningen.

1 förste byrådirektör

2 förste byråingenjörer

1 byråingenjör

2 ingenjörer

2 ritare

2 förste ritbiträden

1 kopistbiträde.

1 byrådirektör.

Veckoreglering av Göta älv

3 biträdande byråingenjörer

1 ingenjör

1 biträdande ingenjör

2 ritare.

Expeditionen.

1 förste kansliskrivare

1 kontorsbiträde.

Byggnads
byrån.

Undersökningen

reglering:

1 byråingenjör

1 agronom

1 ingenjör

för Vänerns

Skrivkontoret.

4 kanslibiträden

1 kontorsbiträde

.1 arbetschef.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Förste byrådirektören förestår byråns allmänna kraftverksavdelning, som

enligt stadgande i arbetsordningen Ilar till åliggande:

att verkställa planering, beräkning och konstruktion av kraftstationsanläggningars

vatten- oell liusbyggnadstekniska delar samt av anläggningar folsjö-

oell flodregleringar, såväl för utförandet av nya sådana anläggningar

som även, i den mån det ej tillhör kraftverksbyråns handläggning, för komplettering

och modernisering av färdiga dylika anläggningar;

att verkställa sådana tekniska utredningar, som erfordras i samband med

ansökan örn laga tillstånd till vattenkraftanläggningars utförande; samt

att verkställa tekniska undersökningar och utredningar angående de anläggningsdelar,

som erfordras för kraftstationsanläggningar m. m., ävensom

att handlägga ärenden angående de för ifrågavarande anläggningsdelar behövliga

upphandlingar och entreprenader, således upprätta härför erforderliga

program, specifikationer och förslag till leverans- och entreprenadkontrakt,

granska hithörande anbud samt i regel ombesörja kontroll och provning

av ifrågavarande leveranser och entreprenader.

För handläggning av personalärenden, upphandlings- och bokföringsfrågor

samt ärenden rörande de under centralförrådet ställda större arbetsmaskinerna

fanns tidigare en s. k. allmän avdelning, vilken förestods av en förste

byrådirektör. Sedan denne befattningshavare förordnats att från och med

den 1 april 1927 uppehålla kanaldirektörstjkusten vid Trollhättans kanalverk,

Ilar allmänna avdelningen upphört att bestå såsom särskild avdelning.

Under den ena av byrådirektörerna sorterade vid tiden för de sakkunnigas

utredning ärenden rörande undersökningen för Vänerns reglering och

rörande veckoreglering av Göta älv. Dessa ärenden äro numera sammanförda

under ledning av en avdelningsingenjör, varför ifrågavarande byrådirektörsbefattning

upphört.

Den återstående byrådirektören handlägger ärenden rörande det s. k. byggnadscentralförrådet

samt från den förutvarande kanalbyggnadsavdelningen,

som han förestått, kvarstående frågor rörande styrelsens kanal- och farledsarbeten,

bl. a. utarbetandet av redogörelser för vissa under byggnadsbyråns

ledning utförda anläggningar.

Byggnadsbyråns tillkomst ägde, såsom förut nämnts, rum år 1910. I sin

till grund för vattenfallsstyrelsens omorganisation år 1920 liggande skrivelse

den 17 september 1918 anförde styrelsen, att byggnadsavdelningen — liksom

också den tekniska utredningsbyrån — utan större olägenhet kunde

kvarstå på extra stat i avvaktan på utvecklingens gång. Styrelsen vore för

det dåvarande icke beredd att taga ställning till frågan, huru byggnadsavdelningen

borde för framtiden organiseras, men denna fråga kunde ordnas

av styrelsen själv, så länge ifrågavarande avdelning kvarstode på extra stat.

Möjligen kunde längre fram, efter vunnen erfarenhet örn i vad mån ifrågavarande

byggnadsarbeten komme att alltjämt pågå, vissa befattningar vid

byggnadsavdelningen uppföras på ordinarie stat.

I sina förenämnda skrivelser den 11 november 1926 och den 17 december

1928 gjorde vattenfallsstyrelsen framställning örn byggnadsbyråns uppförande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

på ordinarie stat i viss omfattning under benämningen byggnadsteknisk

byrån. Därvid skulle överingenjören tillsättas medelst förordnande på viss

tid och åtnjuta ett arvode av 17,000 kronor, varjämte pensionsunderlaget

för honom skulle fastställas till 8,000 kronor. Utom överingenjören skulle

emellertid för byråns räkning å den ordinarie staten icke uppföras mera än

en befattning, nämligen en förste byrådirektörstjänst. I övrigt skulle byråns

personal liksom hittills bestå endast av extra tjänstemän. Till stöd för

detta förslag framlade styrelsen en utförlig motivering, vari redogjordes för

utvecklingen under de gångna åren på de områden, inom vilka byggnadsbyråns

verksamhet folie. I anslutning till denna redogörelse, beträffande

vilken jag hänvisar till handlingarna i ärendet, framhöll styrelsen i sin

sistnämnda skrivelse bland annat, att de arbeten, som ombesörjdes av byggnadsbyrån,

enligt de gångna årens erfarenhet visat sig utgöra en bestående arbetsuppgift

inom vattenfallsstyrelsen av grundläggande betydelse för styrelsens

verksamhet. Ända sedan denna verksamhets början hade byrån haft att syssla

med tekniska problem, som hört till tidens mest svårlösta inom byggnadsområdet,

och så torde allt fortfarande komma att bliva fallet. Det vore därför

nödvändigt att tillse, att man vid byrån kunde anställa och bibehålla tekniskt

väl kvalificerade krafter och framför allt en högt kvalificerad ledning.

Lönenämnden anförde i sitt år 1929 avgivna yttrande i ärendet huvudsakligen

följande:

Nämnden hade visserligen hyst en viss tvekan, huruvida med hänsyn

därtill att den livliga bvggnadsperiod, som kännetecknades genom tillkomsten

av en rad omfattande kraftverksbyggnader, nu måste anses vara i stort

sett tilländalupen och sålunda en viss stagnation med avseende å utförande

av nya kraftverksbyggnader vore att åtminstone för den närmaste framtiden

förutse, det kunde anses av behovet påkallat att inrätta ordinarie befattningar

inom denna avdelning. Å andra sidan hade nämnden icke kunnat

förbise den av styrelsen anförda omständigheten, att behov av byggnadsteknisk

insikt och sakkunskap inom styrelsen alltjämt förelåge genom uppkommande

nybyggnads-, moderniserings- och underhållsarbeten vid de under

drift varande kraftverken, för omfattande vattenregleringsfrågor m. m. Vid

den prövning lönenämnden ägnat styrelsens förslag i denna del hade därför

lönenämnden — så långt det för nämnden varit möjligt att bilda sig

en egen uppfattning i frågan — funnit styrelsens arbetsuppgifter på detta

område allt fortfarande vara av den omfattning, att de betingade vad styrelsen

föreslagit i fråga örn personaluppsättningen å förevarande byrå.

Ekonomisalckuimiga hava beträffande personalorganisationen för byggnadsbyrån

yttrat följande:

För egen del hava de sakkunniga vid sin granskning av vattenfallsstyrelsens

organisation funnit, att åtminstone inom nu överskådlig tid de arbetsuppgifter,

som åvila byggnadsbyrån, måste antagas bliva av sådan omfattning.

att för desammas handhavande inom styrelsen kräves en självständig

avdelning. Även örn verkets utvidgning, såsom naturligt är, icke i fortsättningen

kommer att ske i samma takt som under den förflutna tiden och

till följd därav arbetet med nyanläggningar under vissa tider icke blir så

omfattande som under verkets första tid, torde dock inom styrelsen alltjämt

komma att erfordras ett särskilt organ för den sakkunniga ledningen

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 135 haft. (Nr 168.) 4S5 so 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

av dylika arbeten. Men härtill kommer, att byråns ledning jämväl handhar

planeringen och utförandet av större kompletterings- och moderniseringsarbeten

å de driftfärdiga anläggningarna. Under sådana förhållanden lärer

anledning icke föreligga att motsätta sig förslaget att på ordinarie stat uppföra

chefen för den ifrågavarande byrån och dennes närmaste man.

Emellertid synes en viss personalminskning kunna genomföras å byrån.

Såsom de sakkunniga i annat sammanhang‘framhållit, torde det s. k. byggnadscentralförrådet

icke böra bibehållas såsom särskild avdelning utan dess

förvaltning övertagas av det under kraftverksbyrån lydande förrådet i

Västerås. Tillika synas de inköp, som nu verkställas för byggnadscentralförrådets

räkning, kunna ombesörjas av kraftverksbyråns förrådskontor.

Därest dessa förändringar genomföras, bör den av de båda byrådirektörerna,

som nu handhar förvaltningen av byggnadscen träl förrådet, kunna tagas i anspråk

för andra arbeten å byrån, varjämte den till hans biträde anställda

personalen bör kunna minskas eller helt undvaras.

De sakkunnigas sålunda gjorda uttalanden hava icke föranlett särskilda

yttranden vare sig av vattenfallsstyrelsen eller lönenämnden. Beträffande det

av de sakkunniga föreslagna upphörandet av byggnadscentralförrådet, vilket

förslag legat till grund för de sakkunnigas uttalande rörande viss personalminskning

å byggnadsbyrån, har emellertid vattenfallsstyrelsen, såsom jag

förut omförmält, yttrat sig i samband med behandling av förråds- och upphandlingsväsendet

inom vattenfallsverket.

Under den första tiden av vattenfallsverkets kraftproducerande arbete försiggick

såsom bekant en synnerligen omfattande nybyggnadsverksamhet. Därefter

inträdde av naturliga skäl en viss avmattning i denna verksamhet, och

under ett antal år efter fullbordandet av de stora kraftstationsanläggningarna

vid Lilla Edet och Norrfors i deras första utbyggnadsstadier har nybyggnadsarbetet

i stort sett varit inriktat på kompletteringsarbeten, av vilka dock

åtskilliga varit tämligen betydande.

Av allt att döma kommer emellertid under de närmaste åren en icke

oväsentlig ökning av nybyggnadsverksamheten att göra sig gällande. Jag

erinrar i sådant avseende i första hand örn de förslag beträffande vissa

stora nya kraftverksanläggningar, vilka framlagts i årets statsverksproposition.

Härtill komma åtskilliga antingen redan igångsatta eller ock planerade

arbeten för utvidgning eller komplettering av befintliga kraftverksanläggningar,

såsom vid Porjus, Sillre och Motala, ävensom de pågående arbetena

med veckoreglering av Göta älv samt förarbetena för Vänerns reglering.

Det är all anledning att antaga, att sålunda igångsatta eller planerade arbeten

måste för det växande kraftbehovets tillgodoseende längre fram följas

av ytterligare nyanläggnings- eller kompletteringsarbeten. Såvitt nu kan bedömas,

torde man alltså kunna räkna med en successivt fortgående nybyggnadsverksamhet

vid statens vattenfallsverk. Aven för de i drift varande anläggningarna

torde för övrigt, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ett

permanent behov av byggnadsteknisk sakkunskap föreligga med avseende å

moderniserings- och underhållsarbeten m. m., liksom dylik sakkunskap tid

efter annan även gör sig gällande vid större vattenregleringar m. fl. företag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majis proposition nr 168.

Vid nu angivna förhållanden och då det givetvis för en insiktsfull ledning

av ifrågavarande, synnerligen betydelsefulla och i tekniskt avseende oftast

mycket krävande arbeten är av stor vikt att kunna förvärva och i konkurrens

med enskild verksamhet på motsvarande områden bibehålla framstående

krafter, finner jag goda skäl föreligga för att nu giva byggnadsbyråns

ledning den större fasthet i organisatoriskt hänseende, som skulle ligga

däri, att befattningarna såsom byråns chef samt såsom dennes närmaste

man uppföras på ordinarie stat.

På sätt i ärendet föreslagits, torde överingenjörens arvode böra fastställas

till nu utgående belopp, 17,000 kronor, vilket även överensstämmer

med vad som utgår till överingenjören vid statens järnvägar. Liksom för

sistnämnda befattning gäller, lärer tillsättandet böra ske för en tid av högst

sex år i sänder. Mot förslaget örn ett pensionsunderlag för befattningen

av 8,000 kronor har jag intet att erinra. Till den framställning, som erfordras

för genomförande av sistnämnda förslag, återkommer jag i annat

sammanhang.

För överingenjörens närmaste man torde, jämväl i överensstämmelse med

vad i ärendet föreslagits, böra å ordinarie stat upptagas en förste byrådirektörsbefattning.

Att några andra befattningar än de här nämnda nu icke uppföras på

ordinarie stat finner jag vara lämpligt med hänsyn till att byggnadsbyråns

personal bör kunna, såsom hittills skett, ständigt anpassas efter byggnadsverksamhetens

omfattning.

Mot den föreslagna nya benämningen byggnadstekniska byrån, som avser

att angiva att byrån ej uteslutande sysslar med nybyggnadsuppgifter, har

jag intet att erinra.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, har jag funnit någon

ändring beträffande det s. k. byggnadscentralförrådet för närvarande icke

böra ske. Vid sådant förhållande kan jag ej biträda vad de sakkunniga

beträffande den nuvarande personalen å detta förråd ifrågasatt.

I samband med behandling av personalorganisationen inom vattenfalls- vaktstyrelsen

hava ekonomisakkunniga även berört den under administrativa byrån P®rsonallydande

vaktpersonalen. Då det här gäller befattningar, vilkas antal fastställes

av Kungl. Majit, torde jag emellertid i detta sammanhang icke behöva

närmare ingå på denna fråga.

Vid de verkställda utredningarna hava även berörts vissa frågor rörande

statens vattenfallsverks lokalförvaltningar. Jag övergår nu till dessa

frågor.

Beträffande kraftverksförvaltningens lokalstat har vattenfallsstyrelsen i sina Kraftverken.

skrivelser den 11 november 1926, den 8 januari 1927 och den 17 december 1928

— förutom inrättande av en befattning såsom kraftverksdirektör för de

norrländska kraftverken, vilket, såsom förut omnämnts, redan genomförts —

föreslagit allenast följande förändringar, nämligen uppförande å lokalstaten

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departements
chefen.

Kanal- och

fastighetsförvaltningen

i

Trollhättan.

Kungl. Majus proposition nr 168.

av en direktörsassistentbefattning, avsedd för placering vid den norrländska

kraftverksförvaltningen, i utbyte mot en förste byråingenjörstjänst vid kraftyerksbyrån,

förändring av en ordinarie distriktsingenjörsbefattning till en

direktörsassistentbefattning vid Motala kraftverk samt sänkning av befattningen

såsom mätaretekniker från 16:e till 15:e lönegraden.

Den förstnämnda av dessa förändringar har jag redan i det föregående

behandlat och tillstyrkt.

Beträffande vattenfallsstyrelsens övriga ifrågavarande förslag hava ekonomisaklcunniga

yttrat följande:

I samband med en år 1923 företagen minskning av antalet distrikt, tillhörande

Älvkarleby kraftverks förvaltning, från fyra till tre, överflyttades en

befattning såsom distriktsingenjör till Motala kraftverk. Innehavaren av

denna befattning tjänstgör såsom biträde åt kraftverksdirektören i Motala.

Utom distriktsingenjörsbefattningen finnes icke någon befattning i högre

grad vid Motala kraftverk. Mot förslaget att förändra denna befattning till

en direktörsassistenttjänst i samma lönegrad hava de sakkunniga icke funnit

anledning till erinran.

Beträffande förslaget örn ändrad löneställning för befattningen såsom

mätaretekniker har vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1927

anfört, att någon ordinarie dylik befattning dittills icke varit upptagen å

statens vattenfallsverks personalstat. De mätaretekniker, som funnes vid verket,

vore nämligen samtliga anställda å extra stat, enär styrelsen före ifrågavarande

befattningars uppförande å ordinarie stat velat inhämta ytterligare

erfarenhet om desamma. Enligt av styrelsen fastställda avlöningsbestämmelser

för extra tjänstemän vore befattningen mätaretekniker hänförd till 15:e

lönegraden. Då denna placering hade befunnits vara lämpligt avvägd med

hänsyn till de med befattningen förenade arbetsuppgifterna, syntes enligt

styrelsens mening konsekvensen fordra, att motsvarande ordinarie befattning

även hänfördes till löle lönegraden.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda upplyst vilja de sakkunniga för

sin del ansluta sig till detta förslag.

Vattenfallsstyrelsen och lönenämnden hava i sina över sakkunnigförslaget

avgivna utlåtanden icke framställt erinran på denna punkt.

Här ifrågavarande förslag har även jag funnit mig böra biträda. Jag tillstyrker

alltså, att en distriktsingenjörsbefattning förändras till en direktörsassistentbefattning

i samma lönegrad vid Motala kraftverk samt att den i

tjänsteförteckningen under 16:e lönegraden upptagna befattningen mätaretékniker

nedflyttas till 15:e lönegraden.

Någon indragning eller ändring i övrigt beträffande ordinarie befattningar

vid de lokala kraftverksförvaltningarna finner jag mig, med hänsyn till kraftverksrörelsens

utveckling under senare år, lika litet som vattenfallsstyrelsen

och de sakkunniga kunna ifrågasätta.

Vad angår kanal- och fastighetsförvaltningens lokalstater, framlade vattenfallsstyrelsen

i skrivelsen den 17 december 1928 ett delvis ganska omfattande

förslag till förändrad personalorganisation för kanal- och fastighetsförvaltningen

i Trollhättan.

Vid denna förvaltning finnas för närvarande följande ordinarie befattningar

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168. 37

inom 21:a—30:e lönegraden, nämligen 1 kanaldirektör, 1 direktörsassistent,

1 kontorschef, 1 förste kassör och 1 kanalinspektör av klass 1.

Enligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle till en början kontorschefstjänsten,

vilken är vakant, indragas. I fråga örn befattningen såsom kanalinspektör

av klass 1, vilken tillhör 21:a lönegraden, föreslog styrelsen, att

densamma skulle förändras till en trafikinspektorsbefattning i 22:a lönegraden.

Kanalinspektorsbefattningen, vars innehavare från och med år 1923 på förordnande

uppehållit den vakanta kontorschefstjänsten, skulle överföras på

övergångsstat och trafikinspektorstjänsten uppföras såsom en ny befattning

på staten. Såsom motivering för förslaget i denna del anförde styrelsen

huvudsakligen följande:

Vid Trollhätte kanalverk hade före år 1923 funnits en trafikinspektör å

extra stat med uppdrag att biträda kanaldirektören med handläggning av

trafikärenden, att handhava ledningen av kanalverkets bogserbåtsrörelse och

isbrytning, att förestå kanalverkets lotskontor samt att inspektera kanalverkets

fyr- och utprickningsanordningar och handlägga därmed sammanhängande

ärenden. Denna befattning hade vid 1922 års utgång indragits,

och motsvarande göromål hade då överflyttats på kanalinspektoren vid Trollhättans

kanalstation, vilken således hade att ombesörja desamma jämsides

med utövandet av föreståndarskapet för nämnda kanalstation. Denne tjänstemans

arbetsbörda hade därigenom kraftigt ökats, särskilt som göromålen

rörande trafikärenden samt lots- och fyrväsendet undergått en stark stegring

Vidare framhöll styrelsen angelägenheten av att kanaldirektörsbefattningen

— vilken är vakant och i avvaktan på granskning av verkets personalorganisation

uppehållits medelst förordnande — snarast bleve besatt med ordinarie

innehavare.

Beträffande befattningar inom Ira— 20:e lönegraderna vid Trollhätte kanalverk

framlade styrelsen en plan för reduktion av antalet ordinarie tjänster

inom dessa grader från sammanlagt 75 till 42. Den största minskningen

skulle enligt planen drabba kanalvaktsgraden, i vilken antalet ordinarie

befattningar skulle reduceras från 39 till 22. Planen skulle enligt förslaget

successivt genomföras i den mån ordinarie befattningshavare avginge ur

tjänst eller befordrades.

Då de i denna plan förutsatta tjänsteförändringarna samtliga avse befattningar

i lägre lönegrad än den 21:a och alltså ankomma på Kungl. Maj:ts

avgörande, torde jag icke behöva i detta sammanhang närmare uppehålla mig

vid förslaget i fråga. Emellertid ingå i detsamma vissa ändringar, som

jämväl skulle påverka den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen.

För närvarande finnas vid lokalförvaltningen i Trollhättan 5 ordinarie

kontorsskrivarbefattningar i 15:e lönegraden. Enligt styrelsens förslag

skulle två av dessa befattningar vid innehavarnas avgång utbytas mot befattningar

såsom förste kontorist i 10:e lönegraden. Då sistnämnda befattning

hittills icke varit upptagen i tjänsteförteckningen under vattenfallsverket,

har vattenfallsstyrelsen hemställt, att densamma måtte införas i förteckningen.

Vidare finnes vid kanal- och fastighetsförvaltningen en befattning

såsom schaktmästare i 12:e lönegraden. Enligt vattenfallsstyrelsens

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majas proposition nr 168.

förslag bör — då någon ordinarie schaktmästare numera icke finnes anställd

och ej heller är behövlig samt ifrågavarande schaktmästarbefattning är den

enda vid vattenfallsverket befintliga — befattningen schaktmästare uteslutas

ur tjänsteförteckningen.

Beträffande kanal- och fastighetsförvaltningen i Trollhättan intog lönenämnden

i sitt yttrande år 1929 i huvudsak följande ståndpunkt:

Nämnden förklarade sig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget om utbyte

av kanalinspektorsbefattningen av klass 1 mot en befattning såsom

trafikinspektör med placering i 22:a lönegraden. Såvitt nämnden kunde

finna, borde det ingalunda vara uteslutet att på andra befattningshavare vid

kanalverket överflytta en del av kanalinspektorens nuvarande göromål, därest

det skulle finnas nödigt att minska hans tjänståligganden. I varje fall hade

nämnden funnit, att en jämförelse mellan kanalinspektoren vid Trollhätte

kanalverk, å ena, och befattningshavare i liknande tjänste- och löneställning

vid de övriga kommunikationsverken, å andra sidan, icke lämnade tillräckligt

stöd för en uppflyttning i lönegrad av kanalinspektoren i Trollhättan.

Beträffande de lägre befattningarnas antal vid kanalverket yttrade lönenämnden,

att i den mån indragning av ordinarie befattning avsåges skola

ske i ändamål att överflytta de med befattningen förenade göromål å befattningshavare

i lägre löneställning eller därför att befattningen vore obehövlig,

lönenämnden icke hade något att erinra mot den föreslagna reduceringen.

Detsamma gällde förslaget örn förändring av ordinarie befattning inom en

viss lönegrad till icke-ordinarie befattning i samma lönegrad, för såvitt därmed

avsåges att underlätta framtida indragningar av beställningar, vilka ej

visade sig erforderliga för kanalverkets normala drift. Detta borde icke

utesluta, att styrelsen sörjde för att bottenbehovet av personal i lägre grader

här såsom i andra verk fylldes medelst ordinarie befattningshavare,

med en lämpligt avvägd marginal för utbildning och vikariat.

Ekonomisakkunniga hava beträffande här förevarande frågor anfört följande:
Beträffande

först kontorschefstjänsten få de sakkunniga tillstyrka den av

styrelsen ifrågasatta indragningen av denna tjänst.

Vad åter angår förslaget örn utbyte av den i 21 :a lönegraden placerade

kanalinspektorsbefattningen mot en trafikinspektorstjänst i 22.a lönegraden,

hava de sakkunniga icke funnit de skäl, som anförts för detta förslag, övertygande.

De sakkunniga kunna alltså icke förorda förslaget i denna del.

Vidkommande därefter den av vattenfallsstyrelsen framlagda planen för

fastställande av antalet ordinarie befattningar i l:a—20:e lönegraderna hava

de sakkunniga visserligen icke kunnat i detalj granska denna plan. Såvitt

de sakkunniga kunnat bilda sig en uppfattning örn det antagliga behovet av

personal för kanaldriften i Trollhättan, hava de sakkunniga emellertid för

sin del funnit denna plan vara ur driftens synpunkt väl ägnad att läggas

till grund för bestämmande av personalstaterna i hithörande delar under

de närmaste åren.

I enlighet med vad vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1927

hemställt synes vidare befattningen såsom schaktmästare böra avföras ur

den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen, sedan den enda

ordinarie befattningen av detta slag, vilken varit placerad vid Trollhätte

kanalverk, under år 1926 in dragits.

I sitt över sakkunnigförslaget avgivna utlåtande har vattenfallsstyrelsen

anfört bland annat, att styrelsen fortfarande vore av den uppfattningen, att

med hänsyn till de arbetsuppgifter, som det befunnits lämpligt pålägga inne
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition nr 168.

havaren av den nuvarande befattningen såsom kanalinspektör av klass 1 i

21:a lönegraden, och till det ansvar, som därmed följde, tjänstens placering

i 22:a lönegraden såsom trafikinspektör kunde anses väl berättigad. Då den

förutvarande ordinarie innehavaren av nämnda kanalinspektorsbefattning numera

avlidit, hade emellertid möjlighet beretts att, utan att förändra tjänstens

lönegrad, befordra den tjänsteman, som under en följd av år upprätthållit

befattningen på förordnande.

Lönenämnden har i sitt nu avgivna yttrande icke framställt erinran mot

sakkunnigförslaget på denna punkt.

\ad först angår den vakanta befattningen såsom kanaldirektör i Trollhättan,

har det icke från något håll ifrågasatts, att denna befattning skulle

indragas eller förändras. Då någon möjlighet härtill icke lärer föreligga,

synes denna befattning, såsom vattenfallsstyrelsen ock påyrkat, böra snarast

besättas med ordinarie innehavare.

I fråga om övriga högre befattningar vid kanal- och fastighetsförvaltningen

biträder jag det i ärendet framlagda förslaget örn indragning av kontorschefstjänsten.

Då någon annan kontorschefsbefattning än den ifrågavarande

icke finnes vid vattenfallsverket, lärer denna befattningsgrupp böra

utgå ur tjänsteförteckningen. Beträffande befattningen såsom kanalinspektör

av klass 1 har jag i likhet med lönenämnden och ekonomisakkunniga

icke funnit tillräckliga skäl att förorda denna tjänsts utbytande mot en

trafikinspektorstjänst i högre lönegrad.

Beträffande lägre befattningar lärer av skäl, som från vattenfallsstyrelsens

sida anförts, i tjänsteförteckningen böra under 10:e lönegraden upptagas

befattningen förste kontorist, medan däremot ur förteckningen bör under

12:e lönegraden utgå befattningen schaktmästare.

I fråga örn Södertälje kanalverk har under utredningen framkommit ett

av vattenfallsstyrelsen framlagt och av ekonomisakkunniga förordat förslag

örn indragning av två befattningar. Då dessa befattningar tillhöra lägre

lönegrad än den 21:a samt spörsmålet icke berör den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen, torde jag här ej behöva ingå på prövning

av förslaget.

Enligt vad i det föregående föreslagits, skulle såsom ny befattning av

den art, som avses i avlöningsreglementets 1 § 1 morn., tillkomma en överingenjörsbefattning.

I den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

skulle vidare införas två nya befattningsgrupper i följande lönegrader,

nämligen mätaretekniker i löre lönegraden samt förste kontorist i I0:e

lönegraden.

A andra sidan skulle ur tjänsteförteckningen under vederbörliga lönegrader

uteslutas följande befattningsgrupper, nämligen kontorschef (22:a lönegraden),

registrator (21 :a lönegraden), mätaretekniker (löre lönegraden) och

schaktmästare (12:e lönegraden).

I det för närvarande fastställda antalet befattningar i 21 :a—30:e lönegraderna

skulle följande ändringar vidtagas, nämligen:

Departements
chefen.

Södertälje

kanalverk.

Samman
fattning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Afaj:ts proposition nr 168.

antalet förste byrådirektörsbefattningar (30:e lönegraden) skulle ökas från

2 till 3,

antalet direktörsassistentbefattningar vid kraftverk (27:e lönegraden) skulle

ökas från 2 till 4,

antalet distriktsingenjörsbefattningar (27:e lönegraden) skulle minskas från

7 till 6,

antalet förste byråingenjörsbefattningar (27 :e lönegraden) skulle minskas

från 4 till 3,

antalet byråingenjörsbefattningar (26:e lönegraden) skulle minskas från 2

till 1,

antalet revisorsbefattningar (21:a lönegraden) skulle minskas från 3 till 2.

"Vad angår notariebefattningar (21 :a lönegraden), skulle visserligen en dylik

befattning indragas, men å andra sidan skulle tillkomma en ny notarietjänst,

varför antalet av dessa befattningar fortfarande skulle komma att

såsom nu utgöra 2.

Ehuru, såsom av den föregående redogörelsen torde framgå, under de

senaste åren upprepade och omfattande undersökningar ägt rum rörande

möjligheterna till indragningar och förenklingar i vattenfallsverkets personalorganisation,

äro de förslag till förändringar därutinnan, som nu kunna underställas

riksdagens prövning, icke särdeles betydande, och de därav följande

besparingarna bliva således jämförelsevis ringa. "Vid bedömande av

detta förhållande bör emellertid till en början beaktas, att det i detta sammanhang

väsentligen är fråga örn verkets ordinarie befattningar i högre

löneställning än den som motsvarar 20:e lönegraden. Antalet av dylika befattningar

är i förhållande till totalantalet ordinarie befattningar ringa.

Medan för närvarande totala antalet ordinarie befattningshavare i vattenfallsverket

uppgår till 332, utgör antalet sådana befattningshavare över 20:e

lönegraden 43. Vidare är att märka att, såsom i det föregående flera gånger

antytts, omfattningen av verkets rörelse — såväl beträffande kraftproduktionen

och kraftdistributionen som i fråga örn byggnadsverksamheten — under

den sista tiden ej obetydligt ökats. Såvitt ej oförutsedda rubbningar på

det ekonomiska området inträffa, lärer man hava att alltjämt emotse en

stadig ökning i rörelsen.

I stort sett har emellertid vattenfallsverkets personalbestånd under det

senaste årtiondet betydligt minskats. Till belysning av detta förhållande

tillåter jag mig här anföra följande siffror rörande det totala antalet ordinarie

befattningar samt ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare under

åren 1920, 1926 och 1928 samt för närvarande:

År

Antal

ordinarie

befattningar

Antal befattningshavare

ordinarie

icke-

ordinarie

Summa

1920 .........

440

344

796

1,140

1926 .........

379

348

417

765

1928 .........

371

337

415

752

1930 .........

356

332

442

774

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 168. ^

De av mig förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar vid statens

vattenfall sverk synas lämpligen böra genomföras den 1 juli T930.

I fråga örn befattningar, som skulle indragas, blir det, såsom av det föregående

framgår, i vissa fall erforderligt att uppföra vederbörande befattning

på övergångsstat. Det synes därför lämpligt, att Kungl. Majit jämväl med

avseende å befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl. Majit och riksdagen,

efter förslag av vattenfallsstyrelsen årligen tills vidare bestämmer

övergångsstatens omfång.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens

medgivande, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att

utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna

ändringarna.

Ett bifall till de förordade förslagen medför ändringar dels i 5 § 1 mom. i

avlöningsreglementet för kommunikationsverken, dels och i den vid avlönings - reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen redan tidigare

lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit att i berörda författningsrum

och tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som föranledas av de

beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma att fatta.

Vidare erfordras ändringar i pensionslagen för kommunikationsverken

samt i den vid nämnda lag fogade åldersförteckningen. Till frågan härom

återkommer jag senare i dag.

Övergängsanordningar

m. m.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört och Hemställan,

föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

l:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,

att i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk skall upptagas befattningen överingenjör

vid statens vattenfallsverk med ett arvode av 17,000 kronor;

att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skola vid statens vattenfallsverk upptagas följande

nya befattningar, nämligen:

i löle lönegraden: mätaretekniker,

» 1 Ole » : förste kontorist;

samt att ur berörda tjänsteförteckning skola vid statens vattenfallsverk

utgå följande befattningar, nämligen:

ur 22:a lönegraden: kontorschef,

21:a

5

: registrator,

» löle

»

: mätaretekniker,

» 12:e

»

: schaktmästare;

2:o) fastställa antalet

av följande befattningar vid statens

vattenfallsverk från

och

med den 1 juli 1930 på sätt här an-

gives, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 135 haft. (Nr 168.) 425 80 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 -v Kungl, Maj:ts proposition nr 168.

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:

överingenjör ....................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i den vid

avlöningsreglementet fogade tjänsteförtecTcningen:

revisor ...................................................... 2

• byråingenjör ............................................ 1

direktörsassistent vid kraftverk ........... 4

distriktsingenjör...................................... 6

förste byråingenjör ................................ 3

förste byrådirektör.................................... 3;

samt

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar må

erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1030.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vattenfallsverk m. m. s. 6 i texten
  2. SU 1930:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vatten/all sverk m. m. jämte en i ämn s. 14 i texten