Angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vattenfall sv er k m. m
1930-02-07 · 42 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 38 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:168, Angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vattenfall sv er k m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
1
tfr 168.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
ändringar beträffande personalorganisationen för
statens vattenfall sv er k m. m.; given Stockholms slott
den 7 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i
statsrådet ä Stockholms slott den 7 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Borell, anmäler föreliggande utredningar
angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens
vattenfallsverk m. m. samt anför därvid:
Sedan åtskillig tid har frågan örn statens vattenfallsverks organisation
och personalbehov varit föremål för övervägande i syfte att utröna möjligheterna
till förenklingar och besparingar i organisationen.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 135 haft. (Nr 168.)
425 30 1
2 Kungl. Majus proposition nr 168.
Tiel anmälan av nämnda fråga inför Kungl. Majit den 7 maj 1926 framhöll
dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet bland annat angelägenheten
av att en allmän undersökning av vattenfallsverkets personalbehov
med hänsyn till inträdda förhållanden snarast komme till stånd och att i
samband därmed företoges en allsidig granskning av organisationen i dess
helhet, avseende såväl centralförvaltningen som lokalförvaltningarna, därvid
borde undersökas möjligheterna till begränsningar och förenklingar samt
till åtgärder i övrigt, som kunde antagas underlätta arbetet och bidraga till
nedbringandet av förvaltningskostnaderna. Vid denna granskning borde
uppmärksamhet ägnas jämväl åt frågan örn minimibehovet av personal samt
dennas lämpliga fördelning å ordinarie och icke-ordinarie. Verkställandet
av denna utredning syntes böra anförtros åt verket självt.
Med bifall till departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Majit åt
vattenfallsstyrelsen att verkställa utredning i de av departementschefen berörda
avseendena.
Med anledning härav framlade vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 11
november 1926 utredning och förslag i fråga örn vattenfallsverkets organisation
och personalbehov, varefter styrelsen i skrivelse den 8 januari 1927
gjorde vissa tillägg till detta förslag. Därjämte gjorde styrelsen i skrivelse
den 29 september 1926 framställning om uppförande å ordinarie stat av en
befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 9 november 1928 anbefallt vattenfallsstyrelsen
att verkställa förnyad utredning rörande statens vattenfallsverks
organisation och personalbehov i syfte att åvägabringa större kostnadsminskning
än i det den 11 november 1926 avgivna förslaget förutsatts, framlade
styrelsen i skrivelse den 17 december 1928 sådan utredning.
Till följd av remiss avgav kommunikationsverkens lönenämnd den 24
januari 1929 utlåtande i ärendet.
Den av vattenfallsstyrelsen väckta frågan örn inrättande av en särskild
lokalförvaltning för kraftverksrörelsen i mellersta och övre Norrland upptogs
av Kungl. Majit i proposition nr 129 till 1929 års riksdag, varvid Kungl. Majit
i enlighet med styrelsens hemställan föreslog uppförande å ordinarie stat
av en befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
I övrigt hava de av vattenfallsstyrelsen i dess omförmälda skrivelser
framlagda förslagen angående ändringar i statens vattenfallsverks organisation
ännu icke varit föremål för slutlig prövning. Dessa förslag — vilka
avsågo dels indragning, dels ändring i lönegradsplacering och förändring
inom samma lönegrad, dels ock nyinrättande av vissa ordinarie befattningar
och vilka i sin helhet inneburo vissa beskärningar av personalorganisationen
— ansågos nämligen böra göras till föremål för ytterligare granskning. Denna
granskning uppdrogs åt två av de sakkunniga, som enligt Kungl. Majits beslut
den 31 december 1928 tillkallats för att — var för sig, där ej för särskilt
fall annorlunda bestämdes — utföra undersökningar och avgiva förslag i
huvudsakligt syfte att åstadkomma ökad ekonomisering inom olika grenar
av statsförvaltningen (ekonomisakkunniga).
Kungl. Maj:ts proposition nr 168. 3
De båda sakkunniga — generaldirektören A. E. M. Ericsson oell disponenten
Wiking Johnsson — hava avgivit betänkande!! dels den 23 december 1929
i fråga om statens vattenfallsverks organisation m. m., dels och den 30 december
samma år angående vissa spörsmål med avseende å verkets förnyelsefonder
och balansräkningar m. m.
Sistnämnda betänkande kommer att inom den närmaste tiden för utlåtande
remitteras till vederbörande myndigheter. Till däri berörda frågor, vilka
delvis äro av den beskaffenhet att de böra handläggas gemensamt av kommunikations-
och finansdepartementen, kan ståndpunkt alltså icke ännu tagas.
Dessa frågor hava emellertid icke avseende å verkets personalorganisation.
Över de sakkunnigas den 23 december 1929 avgivna utredning angående
vattenfallsverkets organisation m. m. hava infordrade utlåtanden avgivits
den 18 januari 1930 av vattenfallsstyrelsen samt den 1 februari 1930 av
kommunikation sverken s lönenämnd, varjämte skrifter i ärendet ingivits av
befattningshavare i verket. Jag ber nu att få upptaga de i denna utredning
berörda spörsmålen till behandling.
Innan jag ingår på ekonomisakkunnigas förslag, torde jag, i anslutning
till de sakkunnigas framställning, få lämna en kortfattad översikt rörande
tillkomsten av vattenfallsstyrelsens nuvarande organisation.
Vid 1907 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag örn inrättande av en
vattenfallskommission, som skulle hava att avgiva utlåtanden i frågor rörande
tillgodogörande av staten tillhöriga vattenfall. Kommissionen skulle
bestå av en föredragande, benämnd statens vattenfallsingenjör, samt åtta
andra ledamöter, bland vilka skulle ingå representanter för vissa centrala
ämbetsverk.
Kungl. Majis förslag avstyrktes av majoriteten inom statsutskottet, som
ifrågasatte, huruvida icke åt en redan befintlig institution, exempelvis styrelsen
för Trollhätte kanal- och vattenverk, skulle kunna överlämnas att
taga initiativ och ledning i förevarande angelägenhet.
På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut förföll frågan vid 1907 års riksdag.
Nyssnämnda styrelse för Trollhätte kanal- och vattenverk hade inrättats
enligt beslut av 1905 års riksdag för att övertaga förvaltningen av Trollhätte
kanalverk och viss annan egendom, som statsverket år 1904 inköpt
från Xya Trollhätte kanalbolag. Denna styrelse hade erhållit till åliggande
att övervaka och ombesörja rörelsen i Trollhätte kanal samt att, i överensstämmelse
med de föreskrifter Kungl. Majit meddelade, ombesörja anläggning
och förvaltning av den eller de elektriska kraftstationer, som kunde
komma att inrättas för statens räkning vid Trollhättefallen eller eljest vid
Göta älv. Styrelsen bestod av en verkställande direktör med en befogenhet
i viss mån motsvarande den, som i enskilda affärsföretag vanligen tillkommer
en disponent eller verkställande direktör, samt fyra andra ledamöter,
vilka skulle deltaga i avgörandet av vissa viktigare ärenden.
Med anledning av den utgång, frågan örn inrättande av en vattenfallskommission
fått vid 1907 års riksdag, uppdrogs åt särskilda sakkunniga att
utarbeta nytt förslag i ämnet. Dessa sakkunniga föreslogo i ett den 27
Tillkomsten
av vattenfallsstyrelsens
nuvarande
organisation.
4
Kungl. Majus proposition nr 168.
november 1907 avgivet utlåtande inrättandet av en ny central styrelse för
statens vattenfall, vilken skulle övertaga jämväl de uppgifter, som åvilade
styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk. Antalet ledamöter i den nya
styrelsen borde enligt förslaget icke sättas till högre än fem. Av dessa
borde en, som skulle förordnas för längre tid än de övriga, fungera såsom
verkställande direktör och handhava den närmaste ledningen och tillsynen
över verkets angelägenheter. Dennes ställning borde sålunda motsvara den,
som intoges av den verkställande direktören i Trollhätte kanal- och vattenverk,
och åt honom borde därför lämnas en ganska vidsträckt befogenhet
att på egen hand handhava den löpande förvaltningen. Han skulle även
fungera såsom styrelsens ordförande. De övriga ledamöterna i styrelsen
borde representera den praktiska erfarenhet och sakkunskap, som styrelsen i
olika riktningar för en affärsmässig skötsel av verket borde inom sig inrymma.
I anslutning till de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Majit för 1908
ars riksdag proposition om inrättande från och med år 1909 av en vattenfallsstyrelse,
varvid styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk skulle
upphöra att fungera. Propositionen bifölls av riksdagen med en mindre
jämkning beträffande den föreslagna staten för styrelsen.
Den av riksdagen godkända staten för vattenfallsstyrelsen upptog arvoden
till 1 vattenfallsdirektör, 4 ledamöter i styrelsen, 1 biträdande ingenjör
samt 1 sekreterare och ombudsman.
Någon förändring i den sålunda bestämda ordinarie staten för vattenfallsstyrelsen
genomfördes icke förrän vid 1920 års riksdag. I samband med
den utveckling av statens vattenfallsanläggningar, som efter hand ägde rum,
vidtogos emellertid under de mellanliggande åren vissa organisatoriska anordningar
i styrelsen. Ar 1910 inrättades sålunda en särskild byggnadsbyrå
under ledning av en överingenjör, som enligt av Kungl Majit lämnat
medgivande finge tills vidare anställas vid vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten.
Samma år anordnades inom styrelsen en elektroteknisk byrå närmast
för behandling av de elektrotekniska spörsmålen vid anläggningen av
Porjus och Älvkarleby kraftverk. Under chefen för sistnämnda byrå förlädes
sedermera alla ärenden, som rörde kraftverken. Ar 1916 inordnades
kraftverken under en statens kraftverksförvaltning, varvid elektrotekniska
byrån uppgick i en inom kraftverksförvaltningen inrättad central avdelning.
Befattningen såsom chef för kraftverksförvaltningen uppfördes vid 1918 års
lagtima riksdag å verkets lokalstat under benämningen direktör vid statens
kraftverksförvaltning.
I proposition till 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit förslag till
en genomgripande omorganisation av styrelsen. Propositionen grundade sig
på ett av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 17 september 1918 framlagt
förslag, över vilket kommunikationsverkens lönekommitté den 30 december
1918 avgivit infordrat utlåtande, varefter vattenfallsstyrelsen den 7 februari
1919 ånyo yttrat sig i ärendet. Enligt det i propositionen framlagda för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
O
slaget skulle styrelsen, vilken dittills varit kollegialt sammansatt, omorganiseras
till större överensstämmelse med den förvaltningsform, som genomförts
inom andra affärsdrivande verk, särskilt järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen.
Den föreslagna personalorganisationen upptog 1 generaldirektör
och chef, 1 överdirektör, 4 vattenfallsfullmäktige, 2 överrevisorer samt övrig
personal, fördelad på 4 ordinarie byråer. Därjämte innefattade propositionen
förslag till bestämmande av antalet av vissa högre befattningar vid såväl
vattenfallsstyrelsen som statens vattenfallsverks lokalförvaltningar.
Under hänvisning till att riksdagen icke varit i tillfälle att ägna organ i - sationsspörsmålet den ingående granskning, som i betraktande av frågans
betydelse vore av behovet påkallad, fann riksdagen sig icke kunna bifalla
propositionen, i vad densamma avsåg omorganisation av vattenfallsstyrelsen
och fastställande av antalet högre befattningar vid styrelsen; dock
ansåg riksdagen befattningarna såsom generaldirektör och chef samt överdirektör
kunna upptagas i staten utan att föregripa en blivande omorganisation.
Såvitt propositionen angick fastställande av personalstat för lokalförvaltningarna,
blev densamma däremot av riksdagen bifallen.
Frågan angående omorganisation av vattenfallsstyrelsen och fastställande
av ny personalorganisation för densamma framlades därefter ånyo i proposition
till 1920 års riksdal). I fråga örn huvudgrunderna för omorganisationen
var förslaget av samma innebörd som det år 1919 framlagda.
Riksdagen förklarade sig emellertid icke kunna bifalla förslaget, i vad
detsamma avsåg en omorganisation av vattenfallsstyrelsen såsom beslutande
myndighet, utan anslöt sig i denna del till ett motionsvis inom riksdagen
framlagt förslag örn bibehållande av den dittillsvarande kollegiala administrationen
med samma antal ledamöter i styrelsen som dittills. Till följd liärav
avslogs förslaget örn inrättande av fyra befattningar såsom vattenfallsfullmäktige.
I övriga delar bifölls det av Kungl. Majit framlagda förslaget till
ny personalorganisation för styrelsen.
Den sålunda beslutade organisationen av vattenfallsstyrelsen upptog fyra
ordinarie byråer. Enligt den i anslutning till omorganisationen utfärdade
nya instruktionen för vattenfallsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar
vid statens vattenfallsverk den 30 juni 1920, vilken ännu i huvudsakliga
delar är gällande, benämnas dessa byråer kraftverksbyrån, kanal- och
fastighet-sky rån, administrativa hyran och kameralbyrån. Kraftverksbyrån förestås
av överdirektören, de övriga byråerna av byråchefer. Vid omorganisationen
förutsattes, att härutöver skulle på extra stat finnas dels en byggnadsbyrå
under ledning av en överingenjör och dels, för handläggning av tekniska
utredningsärenden, en teknisk byrå under ledning av en extra byråchef.
Sistnämnda byrå indrogs från och med ingången av år 1926.
Under styrelsen lyda vissa lokalförvaltningar. Sålunda höra under kraftverksbyrån
Trollhätte, Älvkarleby, Motala och Västerås kraftverks samt
de norrländska kraftverkens förvaltningar, av vilka samtliga med undantag
av Västeråsverket stå under ledning av kraftverksdirektörer, medan sistnämnda
kraftverk ledes av en driftchef, ävensom stamlinjebyggnaderna under
Vissa allmänna
spörsmål.
De lokala
myndigheternas
befogenhet.
6 Kungl. Majus proposition nr 168.
ledning av en arbetschef. Under kanal- och fastighetsbyrån lyda dels Trollhätte
kanalverk, som står under ledning av en kanaldirektör, samt Södertälje
kanalverk, vilket förestås av en kanalinspektör av klass 1, dels ock
vattenfallsverkets lokala fastighetsförvaltningar, av vilka fastighetsförvaltningen
i Trollhättan lyder under kanaldirektören därstädes.
I sitt ifrågavarande betänkande hava ekonomisakkunniga till en början
behandlat vissa verket i dess helhet eller hera av dess förvaltningsgrenar
gemensamt berörande allmänna spörsmål, vilka av de sakkunniga under utredningsarbetet
uppmärksammats.
Av dessa frågor, vilka icke äro av beskaffenhet att påkalla beslut av riksdagen,
avse de hesta ej alls eller endast delvis förhållanden, som hava samband
med verkets personalorganisation. Vissa av dessa frågor äro emellertid
av den art, att jag likväl ansett mig böra i detta sammanhang beröra
dem.
Ekonomisakkunniga hava först uppehållit sig vid frågan om de lokala
myndigheternas befogenhet. Härutinnan yttra de sakkunniga:
I fråga om de lokala förvaltningschefernas ställning till vattenfallsstyrelsen
råder för närvarande en ganska stark centralisation. Vad särskilt beträffar
kraftförsäljningsfrågorna, gäller som regel, att alla avtal örn leverans av
elektrisk kraft avslutas av styrelsen. Kraftverksdirektörerna handhava emellertid
i regel de förberedande underhandlingarna, och frågornas slutliga beredning
inom vattenfallsstyrelsen sker under samarbete med vederbörande
kraftverksdirektör.
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör en decentralisation komma till
stånd, så att ökad befogenhet lämnas vederbörande lokala myndigheter.
Början till en dylik decentralisation har redan gjorts, i det att enligt beslut
av vattenfallsstyrelsen den 8 juni 1929 avgörandet av vissa personalärenden
överlämnats till de lokala förvaltningarna. Från vattenfallsstyrelsens
sida har också meddelats, att avsikten är att även i övrigt lätta på den
centralisation, som nu råder och som torde hava framtvungits av förhållandena
under efterkrigsåren. De åtgärder till vidgad decentralisation, som
sålunda lära inom styrelsen förberedas, torde även komma att innefatta befogenhet
för kraftverksdirektörerna att i viss utsträckning besluta i frågor
om avslutandet av kontrakt rörande leverans av elektrisk kraft. Med beaktande
av de upplysningar, som sålunda från vattenfallsstyrelsens sida
lämnats, hava de sakkunniga velat i detta sammanhang allenast giva uttryck
åt den allmänna uppfattningen, att utvecklingen av vattenfallsverkets organisation
synes böra gå i den riktningen, att ökad befogenhet liimnas åt de
lokala myndigheterna.
Vattenfallsstyrelsen Ilar i sitt utlåtande framfört i huvudsak följande synpunkter
i denna fråga:
Före kriget hade de lokala driftförvaltningarna varit synnerligen självständiga.
Vattenfallsverket hade vid denna tidpunkt varit mera en byggnadsän
en förvaltningsorganisation. Under krigsåren hade nya kraftverk i snabb
följd tagits i bruk samt distributionsrörelsen hastigt vuxit. Nuvarande centralorganisation
för kraftverken hade icke omedelbart kunnat skapas. Kraftverken
hade därför i stor utsträckning fått självständigt ordna alla sådana
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 168.
angelägenheter, där decentralisering över huvud taget varit möjlig. Detta
hade i en del hänseenden lett till olikartad utveckling vid de särskilda
kraftverken.
På en punkt hade emellertid en sträng central kontroll upprätthållits,
nämligen beträffande kraftkontrakten, som med undantag för kontrakt med
småabonnenter undertecknats i vattenfallsstyrelsen. Detta hade varit oundgängligen
nödvändigt för att upprätthålla likformig behandling av vattenfallsverkets
abonnenter. Liksom nu hade däremot förhandlingarna örn och
upprättandet av kontrakten i stort sett överlämnats till lokalförvaltningarna.
Undertecknandet i Stockholm hade i många fall endast varit den slutliga
kontrollen.
Då förhållandena börjat stabiliseras år 1920, hade det varit nödvändigt
att genomföra en likformig förvaltning på alla väsentliga punkter. Redan
denna likformighet hade krävt en viss ökad centralisering. Förrådsrdreisell
hade successivt centraliserats. Större nybyggnader av linjer och transformatorstationer
hade lagts direkt under kraftverksbyrån för att kraftverken
skulle kunna ägna sig åt de mera jämnt återkommande arbetsuppgifterna.
Efter sammanknytningen av de olika kraftverken i mellersta Sverige hade
vid centralförvaltningen upprättats ett särskilt driftorgan för den gemensamma
krafthushållningen.
Centraliseringen hade måhända gjort sig mest märkbar beträffande anställning
och avskedande av personal. Lokalförvaltningarna hade haft stora
befogenheter i dessa frågor. När det efter år 1920 visat sig nödvändigt att
mycket starkt begränsa de anställdas antal, hade det blivit nödvändigt att
reglera frågan centralt. Tack vare den centrala ledningen hade det visat
sig möjligt att på kort tid anpassa antalet tjänstemän och arbetare efter
behovet.
Sedan ett pär år hade emellertid mera stabila förhållanden inträtt och
därmed hade det varit möjligt att i viss omfattning giva de lokala förvaltningsmyndigheterna
rätt att anställa och fastställa löner för tjänstemän,
»-•huru det alltjämt finge anses rationellt, att dylik nyanställning effektivt
kontrollerades från den centrala ledningens sida.
Debatterna i riksdagen och tidningspressen linder de senaste åtta åren
syntes till fullo utvisa nödvändigheten av likformighet beträffande kraftkontrakten.
Vattenfallsstyrelsen hade stått inför det problemet att i möjligaste mån
anpassa kraftkontrakten efter penningvärdets ändringar och dock icke frångå
sin praxis med mångåriga kontrakt. Detta hade givetvis väsentligt komplicerat
kontraktsbehandlingen.
Ville man å ena sidan bibehålla likformighet mellan olika avtal och å
andra sidan i möjligaste män anpassa avtalen efter de många skiftningar
beträffande förutsättningarna, som förekomme, så åstadkommes detta enklast
därigenom, att vederbörande kraftverksdirektör med lämpliga tidsmellanrum
med centralförvaltningen muntligen diskuterade föreliggande kraftfrågor och
att resultatet kontrollerades genom underskrift i vattenfallsstyrelsen. Men
det vore givet att, i den mån förhållandena stabiliserades och det bleve,
politiskt sett, lugn omkring kraftavsättningsfrågorna, ett mera decentraliserat
arbetssätt kunde tillämpas.
I den mån vare sig de sakkunniga, riksdagens revisorer eller andra kontrollorgan
gjort detaljanmärkningar mot vattenfallsverkets organisation, hade
dessa inriktats därpå, att styrelsen underlåtit att centralisera viss verksamhet
och fortfarande tillämpat ett mera decentraliserat arbetssätt. Lika visst
som man vid den framtida utvecklingen borde kunna på vissa håll övergå
till ett mera decentraliserat arbetssätt, lika ofrånkomligt syntes det, med de
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
krav på sträng likformighet, som ställdes från de kontrollerande statsorganens
sida, Idiva att på andra håll gå till ökad centralisering. I stort sett
syntes kunna sägas, att de lokala förvaltningsorganens befogenhet inom
vattenfallsverket de facto vore större än inom statens övriga aftarsdrivande
verk, även örn som en sista kontroll undertecknandet av affärshandlingar
skedde inom vattenfallsstyrelsen.
Även lönrnämnden har i sitt utlåtande över sakkunnigbetänkandet berört
denna fråga och därvid yttrat bland annat följande:
För sin del vill lönenämnden principiellt ansluta sig till den av de ekonomisakkunniga
uttalade uppfattningen, att den fortsatta utvecklingen av verkets
organisation bör gå ut på att åt de lokala myndigheterna delegera avgörandet
av sådana ärenden, som lämpligen kunna av dem handläggas. Därigenom
undvikes omgång i ärendenas behandling och onödig tyngd i den centrala
ledningens arbetssätt.
Olägenheterna med en alltför stark centralisering äro för övrigt, i synnerhet
för ett affärsverk sådant som statens vattenfallsverk, vilket för sin rörelses
utveckling måste stå i nära kontakt med allmänheten, alltför uppenbara för
att här behöva närmare belysas. Därest förvaltningen är alltför mycket
koncentrerad till huvudstaden och de lokala myndigheterna sakna erforderlig
befogenhet, löper man fara att den förhandlande allmänheten icke kommer
i nog direkt beröring med sådana verkets representanter, med vilka den kan
träffa mera ingående uppgörelser. Inom den industriella rörelsegren, statens
vattenfallsverk företräder, torde också just de personliga, omedelbara underhandlingarna
vara av särskild betydelse. Det synes då vara av vikt, att
vattenfallsstyrelsens representanter ute i landet äro utrustade med sådan
myndighet och så kvalificerade i övrigt, att de kunna föra dessa underhandlingar
så långt som det med bevarande av nödig enhet och överensstämmelse
i förvaltningen överhuvud taget kan vara förenligt.
Men denna de lokala myndigheternas befogenhet bör icke få förhindra,
att en ständig samverkan upprätthålles mellan den centrala verksledningen
och de lokala förvaltningsorganen. Särskilt gäller detta beträffande frågor
av för landets näringsliv så ingripande betydelse som prissättningen av den
elektriska energien. Det synes vara en angelägenhet av största vikt, att
ledningen övar en ständig och fortlöpande kontroll just beträffande prissättningen
å den elektriska kraften i syfte att å ena sidan vinna största möjliga
likformighet vid prisregleringen och å andra sidan anpassa densamma efter
de växlande förutsättningarna för kraftförbrukningen inom olika delar av
landet. I detta sammanhang må ock erinras, att statens vattenfallsverk
oaktat den kraftiga utvecklingen under senare år alltjämt i mångt och mycket
är en organisation i vardande, som har att ständigt anpassa sig efter nya
förhållanden, och att de lokala organen ännu icke torde hava vunnit den
organisatoriska fasthet och styrka, som må krävas för mera självständigt
handlande i nu berörda hänseenden.
Enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört vinnes såväl likformighet mellan
olika leveransavtal som och avtalens anpassning efter de skiftande förutsättningarna
enklast därigenom, att vederbörande kraftverksdirektör med lämpliga
tidsmellanrum med centralförvaltningen muntligen diskuterar föreliggande
kraftfrågor och att resultatet kontrolleras genom att avtalen underskrivas
i vattenfallsstyrelsen. Det vill synas lönenämnden, att en sådan
anordning innebär ett för kraftdistributionsfrågornas behandling lämpligt
arbetssätt för den närmaste framtiden, i avvaktan på den erfarenhet framtiden
härutinnan kan komma att erbjuda.
På rit område torde enligt nämndens förmenande en centralisation i lirén
-
9
Kungl. Majus proposition nr 168.
Jenas behandling alltjämt böra bibehållas, nämligen med avseende å tilllämpningen
av gällande lönebestämmelser. En grundläggande princip vid
den senaste löneregleringens genomförande var att söka åstadkomma största
möjliga enhetlighet i löneförhållanden mellan olika grupper av befattningshavare
såväl inom vederbörande verk som ock mellan de olika verken inbördes.
Ett överlämnande i stor utsträckning åt de lokala förvaltningsorganen
att bestämma i hithörande frågor skulle lätt kunna leda till att
ett av syftena med det nya lönesystemet förfelades.
Inom lönenämnden har på denna punkt avvikande mening anförts av ledamoten
Ernst Eriksson, som förklarat sig anse, att åtgärder för ökad befogenhet
åt de lokala myndigheterna icke borde vidtagas, och till stöd härför
anfört bland annat, att det syntes giva större trygghet för ett objektivt
bedömande av föreliggande frågor, örn dessa avgjordes av ett kollegium eller
efter utredning och föredragning av annan tjänsteman än örn utredning
verkställdes och beslut fattades av en och samma person.
•Tag har ansett mig böra tämligen utförligt återgiva de gjorda uttalandena
i detta spörsmål, enär det givetvis är av stor vikt för ett rationellt bedrivande
av vattenfallsverkets verksamhet, att centralförvaltningens och lokalförvaltningarnas
inbördes befogenhet blir på ett lämpligt sätt avvägd. Principiellt
tinner jag, lika med ekonomisakkunniga och lönenämnden, önskvärt
att efter den av kristiden framkallade starka centraliseringen utvecklingen
ledes i riktning mot att åt de lokala myndigheterna överlämnas avgörandet
av sådana ärenden, vilka lämpligen kunna självständigt handläggas av dessa
myndigheter.
Vad angår de betydelsefulla kraftförsäljningsfrågorna, måste man dock
härvid framgå med varsamhet. Annu hava enhetliga krafttaxor icke kunnat
fastställas, och även då så framdeles skett kunna i många fall affärstransaktionens
omfattning och andra omständigheter föranleda särskild handläggning
av kraftförsäljningsärende. Allteftersom erfarenheten växer, förhållandena
stabiliseras och fasta taxor samt normer i övrigt bliva fastställda, lärer
emellertid befogenhet i begränsad utsträckning kunna tillerkännas lokalförvaltningarna
att själva träffa leveransavtal. Uppenbart är likväl att, såsom
för övrigt redan nu är förhållandet, all förberedande verksamhet för kraftavsättning
bör ske genom lokalförvaltningarna, vilka komma i direkt förbindelse
med allmänheten. Givetvis bör härvid i mån av behov samråd med
centralförvaltningen äga rum.
Beträffande vissa andra frågor, t. ex. när det gäller upphandling i större
skala av materialier, som äro behövliga för flera av verkets organ, kan en
jämförelsevis långt driven centralisation ofta vara av ekonomisk betydelse.
Likaså torde, på sätt lönenämnden framhållit, under alla förhållanden böra
iakttagas, att i frågor rörande tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser
en central handläggning alltjämt bibehålies i den utsträckning, som
erfordras för att säkerställa en möjligast enhetlig praxis på detta område.
Det bör naturligen i första hand ankomma på vattenfallsstyrelsen att
med ledning av här angivna riktlinjer bedöma och avgöra, på vilka områden
Departements
chefen.
Förrådsocli
upphandlings
väsendet.
10 Kungl. Majus proposition nr 168.
och i vilken omfattning ökad decentralisering bör komma till stånd. Jag
förutsätter att styrelsen, med beaktande av vad i förevarande sammanhang
uttalats i denna fråga, ägnar spörsmålet fortsatt uppmärksamhet samt vidtager
de åtgärder vilka därvid må finnas påkallade.
De sakkunniga hava vidare berört förråds- och upphandlingsväsendet inom
vattenfallsverket.
Beträffande förhållandena i detta avseende vid tiden för de sakkunnigas
behandling av frågan hava de sakkunniga omnämnt följande:
Den centrala ledningen av förråds- och upphandlingsväsendet, särskilt
såvitt angår kraftverksrörelsen, omhänderhaves av ett inom styrelsens kraftverksbyrå
inrättat förrådskontor med en byrådirektör såsom föreståndare.
Ett för kraftverken gemensamt förråd finnes i Västerås. Dessutom hålla
olika lokalförvaltningar större eller mindre lokala förråd. I Trollhättan
finnas särskilda förråd för dels Trollhätte kraftverk, dels Trollhätte kanalverk.
Under byggnadsbyrån lyder det s. k. byggnadscentralförrådet; till
detta förråd hava sammanförts åtskilliga maskiner, mudderverk m. m., som
anskaffats för nu fullbordade anläggningsarbeten. Maskinerna och mudderverken
uthyras även till utomstående; i den mån antagliga anbud erhållas,
försäljas de maskiner, som icke anses vidare erforderliga för verkets behov.
Befogenhet att självständigt besluta i fråga örn behövliga upphandlingar
och entreprenader har överlämnats till cheferna för vederbörande byråer
samt till vissa andra avdelningsföreståndare inom styrelsen ävensom till
lokalförvaltningscheferna, allt inom vissa närmare angivna belojip.
Under hänvisning till en i betänkandet intagen tablå rörande storleken
av förråd och upphandlingar ävensom den därmed sysselsatta personalen
vid vissa avdelningar hava de sakkunniga vidare anfört bland annat följande:
Det
ville förefalla, som örn den med hithörande göromål sysselsatta
personalen vore anmärkningsvärt stor i förhållande till rörelsens omfattning.
Beträffande upphandlingsfrågornas handläggning i styrelsen hade det förefallit
de sakkunniga, som örn någon koncentration av dessa ärenden skulle
kunna med fördel äga rum. Bland annat syntes de uppköp, som nu verkställdes
å byggnadsbyrån för det därunder lydande byggnadseentral förrådet,
kunna ombesörjas genom kraftverksbyråns förrådskontor. Det ville också
synas, som om det icke borde möta något hinder att låta i huvudsak all
upphandling för Älvkarleby kraftverks räkning gå genom kraftverksbyråns
förrådskontor.
Det syntes vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke byggnadscentralf örrådet
framdeles kunde upphöra att förvaltas såsom en särskild avdelning.
Mudderverken och de för verksamheten icke vidare erforderliga arbetsmaskinerna
borde försäljas, så snart möjlighet yppade sig till en realisation.
som ej med hänsyn till priserna ställde sig för verket ofördelaktig,
och övriga materialier och inventarier torde kunna övertagas av förrådet i
Västerås. Genom en dylik anordning uppkomme möjlighet till viss personalminskning
inom styrelsen.
Vid besök i Trollhättan hade de sakkunniga undersökt arbetet vid kraftverkets
och kanalverkets förråd på platsen. Dessa förråd vore organiserade
såsom från varandra skilda avdelningar. Något planmässigt samarbete mellan
11
Kungl. Majlis proposition nr 168.
de båda förråden syntes icke förekomma. Enligt vad de sakkunniga in
liämtat hade emellertid frågan om åstadkommande av samverkan i någon
form mellan förråden varit föremål för undersökning genom vattenfallsstyrelsens
försorg. De planer, som därvid dryftats, hade avsett, bland annat,
att en uppdelning skulle komma till stånd mellan de båda förråden så, att
viss materiel (exempelvis byggnadsmateriel) skulle av kanalverket lagras och
tillhandahållas kraftverket, vars förråd i stället skulle även för kanalverkets
räkning anskaffa vissa andra materialier (t. ex. elektrisk materiel).
De åtgärder beträffande förrådsverksamheten i Trollhättan, som sålunda
inom styrelsen övervägts, innebure, att dubbellagring av vissa varuslag skulle
upphöra, och så till vida skulle ett genomförande av dessa åtgärder betyda
en förenkling av organisationen. Vartdera förrådet skulle härigenom få sitt
speciella, i huvudsak avgränsade verksamhetsområde. De sakkunniga hade
emellertid kommit till den uppfattningen, att det riktigaste vore att helt
sammanslå de båda förråden. De sakkunniga hade dock icke varit i tillfälle
att utarbeta någon detaljerad plan för genomförande av en sammanslagning
eller för den personalorganisation, som skulle komma att krävas vid det
sammanslagna förrådet. Utarbetandet av en dylik plan syntes böra ankomma
på styrelsen själv.
Under överläggningar rörande hithörande frågor hade från verksledningens
sida meddelats, att frågan örn allmänna regler för inköps- och förrådsverksamlietens
ordnande sedan någon tid varit föremål för utredning inom styrelsen
och att därvid vissa riktlinjer för utvecklingen på dessa områden
uppdragits. Sammanfattningsvis kunde dessa riktlinjer karakteriseras så, att
avsikten vore att efter en enhetlig plan anordna samverkan mellan de olika
inköps- och förrådsorganen, så att det i möjligaste mån undvekes, att liera
organ sysslade med inköp eller lagring av samma varuslag. Sålunda skulle
en bestämd gränslinje uppdragas mellan de inköp, som skulle göras av
kraftverksbyrån, och de, som ankomme på byggnadsbyrån. Likaledes skulle
en uppdelning av förrådsverksamheten ske mellan kraftverket och kanalverket
i Trollhättan. Kraftverkets och kanalverkets förråd i Trollhättan
liksom också byggnadscentralförrådet skulle allt fortfarande bibehållas såsom
skilda organisationer. Att för närvarande gå längre än till dessa nu i korthet
antydda åtgärder funne verksledningen ur olika synpunkter icke tillrådligt.
De planerade åtgärderna innebure otvivelaktigt framsteg i jämförelse med
nu rådande förhållanden. Enligt de sakkunnigas uppfattning innefattade
den organisation, som av de sakkunniga blivit i sina huvuddrag angiven,
principiellt sett en mera rationell ordning. De sakkunniga ansåge därför, att
en utveckling i den riktning, som av de sakkunniga blivit antydd, borde i
fortsättningen eftersträvas, även örn det med hänsyn till föreliggande omständigheter
befunnes nödvändigt att för närvarande stanna vid de omläggningar
i förrådsorganisationen, som verksledningen hade för avsikt att
genomföra.
I sitt utlåtande över sakkunnigförslaget har vattenfallsstyrelsen på denna
punkt till en början framhållit, att styrelsen i sitt den 17 december 1928
avgivna förslag rörande verkets organisation och personalbehov till väsentlig
del berört endast sådana frågor, som borde föranleda beslut av Kungl. Majit
och riksdagen. Emellertid hade sedermera organisationens detaljer alltfort
varit föremål för bearbetning. Förråds- och uppliandlingsfrågor hade upptagits
till förnyad granskning på våren 1929, redan innan de sakkunniga
börjat sitt arbete beträffande vattenfallsverket. I den man utredningarna
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
på detta område inom verket blivit färdiga oell prövade, hade förändringar
gjorts, vadan de nu rådande förhållandena ej oväsentligt avveke från dem,
som de sakkunniga iakttagit. På samma gång hade även den förändringen
inträtt, att styrelsens egna byggnadsarbeten ånyo rätt betydligt ökats, och
de komme säkerligen under de närmaste åren att få en ännu större omfattning.
Den relativt stora förrådspersonal i förhållande till omsättningen,
som de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, hade sålunda delvis varit
en tillfällighet. Efter de nu genomförda eller under genomförande varande
förändringarna komme personalbeståndet vid de i betänkandet omförmälda
förråden att minskas med 2 ä 3 personer.
Mot vissa av de sakkunniga anförda meningar har styrelsen härefter framfört
i huvudsak följande erinringar:
Då i betänkandet framhållits, att de uppköp, som nu verkställdes å byggnadsbyrån
för det underlydande byggnadscentralförrådet, kunde ombesörjas
genom kraftverksbyråns förrådskontor, hade de sakkunniga förbisett, att
å sistnämnda förrådskontor ej funnes erforderlig sakkunskap. Skulle
detsamma kunna ombesörja dylika inköp, måste det sålunda utrustas med
motsvarande sakkunnig kraft.
På ungefär samma sätt vore det med den framkastade tanken, att byggnadscentralförrådets
förvaltning skulle övertagas av det under kraftverksbyrån
lydande förrådet i Västerås. Detta vore helt enkelt ej rimligt, ty
där funnes ingen, som hade sakkunskap i fråga örn det, som nu och för lång
tid framåt komme att utgöra det väsentliga i byggnadscentralförrådet.
De förslag, som framställts från de sakkunnigas nämnda utgångspunkter,
kunde sålunda icke följas.
I detta sammanhang syntes ytterligare böra sägas några ord örn byggnadscentralförrådet,
som de sakkunniga ifrågasatt framdeles böra upphöra att
förvaltas såsom särskild avdelning, samt örn ledningen av detsamma.
Under begreppet byggnadscentralförrådet sammanfattades det för styrelsens
byggnadsarbeten erforderliga beståndet av större arbetsmaskiner såsom
grävmaskiner, mudderverk, mudderelevator, pontonkran, bogserbåtar och
pråmar, gruvhissar, stenkrossar, större lastkranar, lokomotiv och vagnar,
kompressorer och bergborrmaskiner m. m. saint räls o. d. Då dessa inventarier
ej vore i användning, förvarades de i depåer eller hade under de sista
åren, då styrelsens byggnadsverksamhet varit ganska ringa, uthyrts. Särskilt
hade detta varit fallet med muddringsmaterielen, med vilken gjorts betydande
arbeten vid hamnbyggnader, till väsentlig del utförda med allmänna medel.
Då det vore nödvändigt att för nedbringande av byggnadskostnaderna i
stor utsträckning använda arbetsmaskiner, vore det klart, att ett klokt och
effektivt disponerande av större, dyrbara maskiner och arbetsredskap med
skar]) övervakning av deras handhavande utgjorde ett mycket viktigt led i
den centrala ledningen av byggnadsverksamheten, och det borde väl utan
tvekan vara klart, att byggnadscentralförrådets ledning måste vara underställd
överingenjören för byggnadsbyrån samt att han måste hava till sitt
förfogande en väl kvalificerad kraft för denna mycket viktiga uppgift. Då
styrelsens 1 >yggi t axis verksamhet numera betydligt ökats och under åtskilliga
år framåt komme att bliva av rätt stor omfattning, tedde sig förslaget att
just nu indraga ledningen för byggnadscentralförrådet och slopa organisationen
för dess handhavande såsom framställt utan tillräcklig kännedom örn
förhållandena.
A id de snart förestående arbetena för Vänerns reglering måste utföras
betydande muddringsarbeteu. Om mudderverken skulle försäljas, syntes få
övervägas, sedan nämnda arbeten utförts.
Kungl. Majus propositio?i nr 168.
13
Klart vöre, att styrelsen tomine att anpassa personalen vid byggnadsbyråns
förrådsavdelning, utav vilken ingen vöre ordinarie, efter det från tid
till annan föreliggande behovet.
Vattenfallsstyrelsen har vidare lämnat en redogörelse för resultatet av
dess under 1929 gjorda utredning rörande förråds- och upphandlingsfrågornas
ordnande, av vilken redogörelse här må återgivas följande:
Den hittillsvarande organisationen vore naturligt uppkommen därav, att
verkets hela utveckling växt fram på tre olika avdelningar, kraftverken, kanalverken
och byggnadsavdelningen. Det syntes vara ganska klart, att förrådsfrågornas
behandling för dessa olika områden krävde fackkunskap av helt
olika natur. Det vore då också tydligt, att man ej kunde sätta en gemensam
ledning för dessa områdens förrådsfrågor utan att utrusta densamma med
sakkunniga hjälpkrafter på de båda huvudområdena, byggnadsfacket och det
elektriska facket. En centralisation av alla förrådsfrågor, som förekomme på
de olika avdelningarna inom styrelsen, skulle därför fordra upprättande av
en självständig förrådsavdelning (byrå) med på olika områden sakkunniga
krafter samt med direkt föredragning för generaldirektören. Det vore möjligt,
att en sådan anordning en gång framdeles kunde bliva lämplig. Men
med hänsyn till förrådsrörelsens nuvarande omfattning och till önskvärdheten
av att undvika omgång ansåge styrelsen, att man för närvarande borde inskränka
sig till att, med bibehållande av de på kraftverks- och byggnadsbyråema
befintliga specialkunniga krafterna, söka åvägabringa intimast möjliga
samverkan mellan de nuvarande förrådsorganen.
Erfarenheten hade visat, att man till undvikande av transporter och lagringskostnader
finge billigaste pris genom en klok avvägning mellan »grosshandelsköp»
samt köp med mera begränsad omfattning. Inköpen borde därför
till en del verkställas genom styrelsens organ, till en del genom de
lokala organen. För att få klara gränser mellan de olika förrådsorganens
inköpsbefogenliet och de olika förrådens lagerhållning hade styrelsen därför
den 9 januari 1930 utfärdat » Anvisningar beträffande statens vattenfallsverks
förrådsorganisation och dess verksamhet», som klart och tydligt angåve, hur
arbetsfördelningen mellan de olika förrådsorganen skulle ordnas för den närmaste
framtiden. Genom dessa anvisningar hade även inköpen ytterligare
centraliserats. De lokala driftverkens egna upphandlingar, vilkas tidigare omfattning
. kunde uppskattas till omkring 10 % av det totala upphandlingsbeloppet
för dem, skulle sålunda därigenom komma att successivt begränsas
till ungefär hälften mot förut.
Styrelsen finge i övrigt hänvisa till nämnda »anvisningar».
Med anledning av de sakkunnigas kritik av förrådsförhållandena i Trollhättan
samt deras förslag, att kanalverkets och kraftverkets förråd där skulle
sammanföras till en enhet, har styrelsen yttrat:
Enligt styrelsens mening bör man i detta avseende ej gå längre, än som
framgår av förenämnda »anvisningar». Kanalverkets förråd består till alldeles
väsentlig del av materialier för och reservdelar till slussportar med
maskineri m. m. dylikt, timmer och annat grovt virke samt nödiga partier
byggnadsredskap och byggnadsmaterialier och måste ur transportsynpunkt
bibehållas på sin nuvarande plats. Däremot skall hållandet av elektriska
förnödenheter upphöra. Inköpen äro på bästa sätt ordnade genom »anvisningarna».
För vården av kanalverkets förråd anses för framtiden endast
en tjänsteman behövlig, som får fullt arbete.
Styrelsen förklarar slutligen, att med de åtgärder, som sålunda vidtagits,
styrelsen ansåge förrådsfrägorna tillfredsställande ordnade för nuvarande
Departements
chefen.
Andra
allmänna
spörsmål.
Personalorga
nisationen.
14 Kungl. Majus proposition nr 168.
förhållanden men att en ständig anpassning efter ändrade förhållanden
naturligtvis måste ske.
Lönenämnden har på denna punkt icke gjort något uttalande.
När det gäller upphandlings- och förrådsfrågor torde, såsom jag nyss antytt,
av naturliga skäl en tämligen långt driven centralisation i ärendenas
handläggning ofta kunna vara ur ekonomisk synpunkt fördelaktig. Härvid
förutsattes dock givetvis, att handläggningen är ordnad på sådant sätt,
att garanti vinnes för erforderlig sakkunskap beträffande de olika huvudgrenar
av verksamheten, som förrådsväsendet har till uppgift att tillgodose.
Det synes icke vara uteslutet, att framdeles åtgärder för en ytterligare ökad
koncentration av förråds- och upphandlingsväsendet inom vattenfallsverket
kunna visa sig påkallade, varvid måhända — såsom vattenfallsstyrelsen antytt
— bör övervägas lämpligheten av att, i anslutning till den organisation
som råder inom telegrafverket och statens järnvägar, inrätta en särskild
byrå inom vattenfallsstyrelsen för dessa ärendens behandling. För närvarande
finner jag emellertid i likhet med vattenfallsstyrelsen icke anledning
att ifrågasätta särskilda åtgärder för ökad centralisering av förevarande
ärendens handläggning utöver dem, vilka nyligen genomförts med anledning
av den utav styrelsen verkställda utredningen i frågan och vilkas huvudsakliga
innebörd i det föregående angivits. Styrelsen torde dock alltjämt böra
ägna spörsmålet uppmärksamhet.
Ekonomisakkunniga hava vidare uppehållit sig vid bland annat frågan om
grunderna för avlöning åt icke-ordinarie personal vid vattenfallsverket.
I detta spörsmål tarvas ytterligare utredning före en slutlig prövning. De
sakkunnigas betänkande jämte däröver avgivna yttranden torde ock i denna
del få remitteras i första hand till statskontoret för utlåtande. Med denna fråga,
som i och för sig icke är av beskaffenhet att påkalla beslut av riksdagen, sammanhänger
i viss mån det av de sakkunniga jämväl berörda spörsmålet örn
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid
verket, i det att en omläggning av grunderna för den icke-ordinarie personalens
avlöning i anslutning till ett av de sakkunniga framställt förslag
måhända torde kräva någon förskjutning i nuvarande proportion mellan
nämnda personalkategorier. Till sistnämnda fråga, vars lösning dock icke
inverkar på storleken av den totala personaluppsättningen inom verket eller
på dennas fördelning på olika tjänstegrader, är jag sålunda icke heller
beredd att nu taga ståndpunkt. Dessa spörsmål inverka emellertid icke
på de förslag beträffande verkets personalorganisation, som framlagts av de
sakkunniga.
Jag övergår nu till behandling av de sakkunnigas förslag beträffande
personalorganisationen vid vattenfallsverket, därvid jag gör början med personalförhållandena
inom vattenfallsstyrelsen. I samband med denna
behandling kommer jag även att, i anslutning till de sakkunnigas framställning,
lämna en översikt över de förslag med avseende å personalorganisa
-
15
Kungl. Majus proposition nr 168.
thulen, som av vattenfallsstyrelsen framställts i dess förberörda utredningar
den 11 november 1926 och den 17 december 1928. Beträffande den närmare
motiveringen för dessa förslag tillåter jag mig emellertid att, i den mån
densamma ej i det följande återgives, hänvisa till handlingarna i ärendet,
vilka bland annat innehålla utförliga redogörelser rörande arbetets omfattning
samt personaluppsättning m. m. under senare år.
I detta sammanhang vill jag förutskicka, att de redogörelser beträffande
personaluppsättningen å vattenfallsstyrelsens olika byråer, som lämnats av
ekonomisakkunniga och som i det följande komma att återgivas, hänföra sig
till tidpunkten för de sakkunnigas besök i styrelsen. Sedan dess hava beträffande
Anssa byråer en del huvudsakligen mindre betydande jämkningar
vidtagits i personaluppsättningen, särskilt å byggnadsbyrån, där viss personalökning
föranletts av ökad byggnadsverksamhet. Då dessa jämkningar
emellertid icke äro av beskaffenhet att beröra de förslag till ändringar i
personalorganisationen, som i ärendet framlagts, anser jag mig icke behöva
här redogöra för nämnda jämkningar.
Till kraftverksbyråns handläggning höra ärenden rörande kraftverkens Kraftverksaffärsrörelse
och drift, förrådsväsendet vid kraftverksförvaltningen samt vissa byr?~n''
gemensamma upphandlingar, personalen vid kraftverksbyrån och kraftverksförvaltningen,
remisser angående beviljande av lån ur kraftverkslånefonden
m. m. samt vissa anläggnings- och underhållsarbeten för kraftverken.
Frågor örn anläggnings- och underhållsarbeten handläggas å en anläggningsavdelning,
övriga ärenden å en förvaltningsavdelning.
A kraftverksbyrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök jämte
överdirektören följande personal:
Förvaltnings av (leinin g en.
1 förste byrådirektör.
1 förste byråingenjör
1 extra ingenjör
1 extra biträdande ingenjör
1 kontorsskrivare
1 kanslibiträde
1 extra kanslibiträde
1 extra kopistbiträde
i extra kontorsbiträde.
Drif ikontor et.
Chefskontoret. 1
2 extra byrådirektörer
1 byråingenjör
1 extra biträdande byråingenjör
1 extra biträdande ingenjör
1 extra ritare.
Expeditionen.
1 kontorsskrivare
1 kansliskrivare
1 extra kontorsbiträde.
1 byrådirektör
1 bokhållare
1 kontorsskrivare.
Förrådskon tore t.
Skrivkontoret.
1 kansliskrivare
2 extra kanslibiträden
2 kontorsbiträden
1 extra kontorsbiträde.
Elektriska laboratoriet (i Uppsala).
1 extra byråingenjör
1 extra förste reparatör.
16
Kungl. Majus proposition nr 168.
Anläggnings av del nina en.
1 förste byrådirektör.
Upphandlings- och utredningskontoret.
1 förste byråingenjör
1 extra byråingenjör
1 extra biträdande byråingenjör.
1 extra biträdande byråingenjör
1 ritare
1 extra forstbiträde
1 extra kemistbiträde
1 extra kanslibiträde.
Konstruktionskontoret.
Kusbyggnadskontoret.
1 extra biträdande byråingenjör
1 extra biträdande ingenjör
2 ritare
1 extra ritare
2 kanslibiträden
1 extra kemistbiträde.
1 föreståndare med avlöning som extra
förste byråingenjör
1 extra biträdande ingenjör
1 extra byggmästare.
1 byrådirektör
1 extra jägmästare
Linjekontoret.
Provningsanstalten (i Älvkarleö).
(1 driftclief)1
1 extra ingenjör
1 extra biträdande instrumentmakare
1 extra ritbiträde.
Enligt den år 1920 beslutade organisationen vörö för kraftverksbyrån avsedda
följande ordinarie tjänster i sådan tjänsteställning, att de skulle till
antalet fastställas av Kungl. Majit oell riksdagen, nämligen 2 förste byrådirektörer,
1 byrådirektör, 4 förste byråingenjörer, 1 byråingenjör och 1 kontrollör.
Beträffande dessa befattningar Ilar icke vidtagits annan ändring än
att kontrollörsbefattningen, vilken var avsedd för placering å förrådskontoret,
från oell med den 1 juli 1922 indragits. Dessutom Ilar från oell med den
1 juli 1925 inrättats en byrådirektörstjänst, vars innehavare placerats såsom
föreståndare för linjekontoret. Av de fyra förste byråingenjörsbefattningama
är en för närvarande vakant. Innehavaren av en annan förste byråingenjörsbefattning
har under de senaste åren tjänstgjort såsom biträde åt föreståndaren
för en inom kraftverksbyrån provisoriskt anordnad avdelning för de
norrländska kraftverken och är för närvarande medhjälpare åt den från och
med den 1 juli 1929 tillsatte kraftverksdirektören för nämnda kraftverk.
Vattenfallsstyrelsens skrivelse den 11 november 1926 innehöll beträffande
kraftverksbyrån huvudsakligen följande:
Styrelsen lämnade en redogörelse för den utvidgning, som sedan år 1920
ägt rum av kraftverksbyråns verksamhetsområde, och anförde bland annat,
att det fastställda antalet ordinarie befattningshavare måste anses utgöra
ett minimum med hänsyn till arbetets stora omfattning och till dess krävande
beskaffenhet. Att förglömma vore ej heller, att byråns verksamhet
till följd av tillkomsten av nya distributionsområden, ökningen i förbrukningen
av elektrisk energi och det ökade samarbetet med enskilda kraftföretag
befunne sig i fortfarande utveckling. Under erinran örn sitt i skrivelse
den 29 september 1926 framlagda förslag örn inrättande av en särskild
lokalförvaltning för de norrländska kraftverken anförde styrelsen vidare, att
i samband med genomförandet av detta förslag en ordinarie förste byrå- 1
1 Såsom chef för anstalten tjänstgör driftchefen vid Älvkarleby kraftverk.
17
Kungl. Majus proposition nr 16S.
i lige ii j örsbefattning vid byrån sannolikt borde överflyttas till den nya lokalförvaltningen
och samtidigt förändras till direktörsassistentbefattning i samma
lönegrad. I övrigt framförde styrelsen icke något förslag örn ändring i
byråns personalorganisation.
I sin sedermera avlätna skrivelse den 17 december 1928 anförde vattenfaUsstt/relsen
beträffande kraftverksbyråns organisation ytterligare bland annat
följande:
Det vore uppenbart, att den ökade försäljningen av kraft och därav föranledda
stegrade inkomster icke vunnits utan ett betydande arbete för acqvisition,
förhandlingar, kontraktsuppgörelser, planläggning och nybyggnad av
distribntionsanläggningar samt ett ökat arbete för driften. Härtill hade
kommit ett oavlåtligt arbete på fullkomnande av driftsäkerheten samt för
ökning av krafttillgången i möjligaste mån inom ramen för befintliga anläggningar.
Det syntes vara klart, att under de förhållanden, som sålunda
utvecklat sig inom kraftverksbyråns verksamhetsområde, det icke funnes
någon möjlighet att föreslå någon annan inskränkning av den ordinarie personalen
vid byrån än som föranleddes av den förut omnämnda förändringen
av en förste byråingenjörsbefattning vid byrån till en direktörsassistentbefattning
vid lokalförvaltningen för de norrländska kraftverken. Fastmer
skulle av nyss angivna skäl en ökning av kraftverksbyråns ordinarie personal
vara motiverad, men vattenfallsstyrelsen ansåge sig dock icke böra för
det dåvarande framställa begäran örn dylik ökning. I överensstämmelse
med det anförda ansåge styrelsen det vara nödvändigt, att en vakant förste
byråingenjörsbefattning vid'' kraftverksbyrån bleve besatt med ordinarie innehavare.
Med avseende å personaluppsättningen för kraftverksbyrån liava ekorumxisnkkunniga
yttrat följande:
Efter de överläggningar, som de sakkunniga varit i tillfälle att hålla med
verkets chef och vid vilka även berörts frågan örn anordningen av arbetet
ä kraftverksbyrån, hava de sakkunniga icke funnit anledning att framställa
något förslag rörande ändring i byråns organisation. Mot förslaget att överflytta
en förste byråingenjörstjänst vid byrån till kraftverks förval t ningen för
Norrland och därvid utbyta densamma mot en direktörsassistentbefattning
är från de sakkunnigas sida icke något att erinra. Ej heller finna de sakkunniga
anledning motsätta sig. att den i styrelsens framställningar omnämnda
vakanta förste byråingenjörstjänsten besättes med ordinarie innehavare.
Limenärnnden har icke framställt någon erinran mot vad sålunda föreslagits.
Såsom förut omnämnts, beslöts vid 1929 års riksdag inrättandet av en Departemontsordinarie
befattning såsom kraftverksdirektör för de norrländska kraftverken. chofenDetta
beslut motiverades huvudsakligen med den starka utveckling, som
statens kraftverksrörelse i mellersta och övre Norrland på senare tid undergått.
en utveckling som kunde antagas komma att ytterligare fortgå, bland
annat genom de då planerade och sedermera av 1929 års riksdag beslutade
anläggningarna dels vid Porjus för utvidgning av kraftverket därstädes, dels
ock vid Sillre för beredande av krafttillskott till Norrfors kraftverk. I samband
med förslaget rörande denna befattning omnämndes även vattenfallsstyrelsens
framställning örn förändring av en förste byråingenjörstjänst till
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 133 haft. (Nr 168.) 425 30 2
Kanal- och
fastighetstoyrån.
18 Kungl. Majus proposition nr 168.
direktörsassistentbefattning. Sistnämnda förslag avsåg överflyttande till den
nya norrländska kraftverksförvaltningen av en befattning, vars innehavare
dittills tjänstgjort som biträde åt föreståndaren för den inom kraftverksbyrån
provisoriskt anordnade s. k. Norrlandsavdelningen. Med prövning av
sistberörda förslag ansågs emellertid kunna anstå i avvaktan på den blivande
granskningen av vattenfallsverkets personalbehov, detta särskilt med
hänsyn till att den nya kraftverksförvaltningen befanns böra under lämplig
övergångstid förläggas till Stockholm.
Behovet av ifrågavarande direktörsassistentbefattning synes mig vara till
fullo ådagalagt. På grund härav och då jag ej har något att erinra mot
att densamma kommer till stånd genom omändring av en förste byråingenjör
sbefattning å kraftverksbyrån, tillstyrker jag vattenfallsstyrelsens och de
sakkunnigas förslag i denna del.
Vad i ärendet anförts angående omfattningen av kraftverksbyråns uppgifter,
särskilt med hänsyn till den under senare år skedda och alltjämt
fortgående ökningen av kraftdistributionen, föranleder mig att i likhet med
de sakkunniga förorda, att någon annan ändring i byråns ordinarie personalbestånd
icke nu vidtages. Därest riksdagen biträder denna uppfattning,
har jag för avsikt att längre fram tillstyrka beslut örn återbesättande
av den nu vakanta förste byråingenjörsbefattningen å byrån.
Å kanal- och fastiglietsbyrån handläggas ärenden rörande kanalverkens
förvaltning, fastighetsförvaltningen, förrådsväsendet vid kanalverken och fastighetsförvaltningen,
personalen vid kanal- och fastiglietsbyrån, kanalverken
och fastighetsförvaltningen samt vissa för olika förvaltningsgrenar gemensamma
frågor, nämligen om grunder för upplåtande av tjänstebostäder åt
verkets personal m. m. samt vissa frågor rörande verkets tjänstelokaler i
Stockholm.
Å byrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök, jämte byråchefen,
följande personal:
1 byråingenjör 1 extra kanslibiträde
1 biträdande ingenjör 1 extra lantmätare
1 kansliskrivare 1 extra kopistbiträde.
Beträffande kanal- och fastighetsbyråns tillkomst må erinras, att enligt det
organisationsförslag, som framlades i vattenfallsstyrelsens omförmälda skrivelse
den 17 september 1918, bland de ordinarie byråerna skulle ingå en
teknisk förvaltningsbyrå. Till denna byrå skulle höra ärenden angående
under vattenfallsverkets förvaltning ställda kanaler och fastigheter — dessa
senare i den mån de icke toges i anspråk för kraftverksförvaltningens eller
byggnadsavdelningens räkning — samt outnyttjade eller utarrenderade vattenfall
ävensom andra tekniska ärenden, som generaldirektören funne lämpligt
hänskjuta till byrån. Av de vid denna byrå behövliga högre tjänstemännen
skulle till en början endast byråchefen uppföras på ordinarie stat och de
övriga tills vidare anställas på extra stat i avvaktan på ytterligare erfarenhet
örn huru byrån lämpligen borde vara organiserad. Vid sidan av den
tekniska förvaltningsbyrån tänkte sig styrelsen en teknisk u t redilin gsbyrå,
Kungl. Majus proposition nr 16S.
19
vilken skulle verkställa utredningar och upprätta förslag i fråga om anläggning
av nya kraftverk och utförande av sjö- och flodregleringar ävensom
handhava andra utredningsarbeten av huvudsakligen vattenteknisk natur.
Sistnämnda byrå skulle emellertid icke uppföras på ordinarie stat.
Kom munikationsverkens lönekommitté motsatte sig den föreslagna tekniska
förvaltningsbyråns uppförande på ordinarie stat. Härvid anförde kom
mitten bland annat, att kommittén ingalunda ville bestrida, att inom vattenfallsstyrelsen
förekomme en mängd ärenden av teknisk natur, som icke direkt
tillhörde kraftverksförvaltningen eller den tilltänkta byggnadsavdelningen.
och att för dessa ärenden åtminstone framdeles syntes erfordras en
ordinarie byrå. Häremot kunde kommittén icke finna det vara nödigt, att
för sådant ändamål inrättades två särskilda byråer, tekniska förvaltningsbyran
och tekniska utredningsbyrån, av vilka visserligen den senare tills
vidare skulle vara å extra stat. Ett ytterligare stöd för denna sin uppfattning
hade kommittén funnit däruti, att enligt styrelsens förslag å tekniska förvaltningsbyrån
erfordrades allenast en ordinarie tjänsteman i högre grad, nämligen
byråchefen, något som synts kommittén giva vid handen, att arbetet å denna
byrå skulle bliva av jämförelsevis liten omfattning. De ärenden, som
enligt förslaget skulle handläggas å tekniska förvaltningsbyrån, ansåge lönekommittén
böra. i den mån de icke lämpligen kunde överföras till annan
byrå eller handläggas i särskild ordning, tills vidare anförtros åt en extra
föredragande inom styrelsen.
Med anledning av kommitténs uttalanden i denna fråga lämnade vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 7 februari 1919 en utförlig redogörelse för den
ifrågasatta tekniska förvaltningsbyråns arbetsuppgifter och utvecklade närmare
skälen för en dylik byrås inrättande. Styrelsen uttalade härvid bland
annat, att de arbetsuppgifter, som avsetts för den tekniska förvaltningsbyrån,
vore så omfattande och av så betydelsefull natur, att de till fullo motiverade
inrättande inom styrelsen av en särskild byrå för desammas handhavande.
Därjämte fann styrelsen det vara uppenbart, att ett försök att uppdela
dessa arbetsuppgifter på de övriga byråerna skulle medföra dels en synnerligen
olycklig splittring av ärenden, som måste handläggas i samband
med varandra, dels en för stålh belastning å de andra byråerna.
I enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag upptogs i den år 1920 beslutade
organisationen en ordinarie teknisk byrå eller, såsom byrån benämndes i styrelsens
den 30 juni 1920 utfärdade nya instruktion, en kanal- och fastighetsbyrå.
Utom chefen för byrån upptog den av riksdagen godkända staten en
ordinarie byråingenjörstjänst, avsedd för placering å byrån. Sistnämnda
tjänst hade inrättats med anledning av en av vattenfallsstyrelsen den 24
oktober 1919 gjord framställning.
Beträffande den centrala organisationen för handläggning av ärenden
rörande kanal- och fastighetsförvaltningen yttrade vattenfallsstyrelsen i sin
förutnämnda skrivelse den 11 november 1926 följande:
Vid överläggning rörande organisationen hade framkastats tanken på att
indraga kanal- och fastighetsbyrån och i huvudsak överlämna de denna byrå
tillhörande ärendena till byggnadsbyrån, varigenom en ny huvudavdelning
Kungl. Muj:ts proposition nr 16S.
20
av större omfattning skulle bildas. Administrativa byrån oell kameralbyrån
skulle däremot fortfarande bestå och utöva sina nuvarande funktioner, möjligen
med tillägg av ett eller annat slag av ärenden, som kunde överflyttas
från kanal- oell fastighetsbyrån. Eli sådan omorganisation skulle måhända
kunna medföra viss förenkling vid föredragningen inför generaldirektören
och vid styrelseplenum. Som lejonparten av de ärenden, som handlades av
kanal- och fastighetsbyrån, vore tekniskt betonad, kunde det ej heller ligga
något organisationsmässigt oriktigt i en sammanslagning av antydd art. Men
någon besparing i förvaltningskostnader skulle under rådande förhållanden
icke därigenom kunna åvägabringas, enär kanal- och fastiglietsbyråns personal
vore fullt sysselsatt och skulle få full sysselsättning, även om den
inordnades under den utvidgade byggnadsbyrån. Det borde även understrykas,
att beredningen av de på kanal- och fastighetsbyrån fallande ärendena
handhafts på ett sakkunnigt och ändamålsenligt sätt och att i detta
avseende någon fördel genom dylik sammanslagning icke skulle ernås. Vid
sådant förhållande och då det enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning för
tillfället främst gällde förslag till besparingar men endast i andra rummet
sådana omorganisationsfrågor, som icke medförde sådana, hade styrelsen
icke i detta sammanhang ansett sig böra gä ifrågavarande spörsmål närmare
in på livet. Styrelsen komme emellertid att fortfarande ägna sin uppmärksamhet
åt hithörande frågor.
I skrivelsen den 17 december 1928 återkom styrelsen till de sålunda berörda
spörsmålen och anförde därvid, att styrelsen vid förnyat övervägande
av frågan hur de ärenden, kanal- och fastighetsbyrån handlade, skulle fortsättningsvis
behandlas, kommit till den bestämda slutsatsen, att det för den
tid, som nu kunde överblickas, vore både billigast och bäst att hava en särskild
föredragande för de grupper av ärenden, det här gällde. Styrelsen
ansåge sig därför ej böra föreslå någon ändring i förevarande avseende.
Beträffande den å byrån anställda personalen föreslog emellertid styrelsen
i sistnämnda skrivelse, att den ordinarie byråingenjörs tjänsten måtte sättas
på övergångsstat. Med all säkerhet komme, anförde styrelsen, allt fortfarande
behov av en biträdande ingenjör att finnas vid byrån, men åtskilligt
talade för att denna befattning gjordes till extra.
Kommunikationsverkens löne nämnd berörde i sitt den 24 januari 1929 avgivna
yttrande även frågan örn kanal- och fastighetsbyrån.
Nämnden anförde därvid, att nämnden, särskilt i betraktande av den relativt
begränsade personaluppsättning, som förefunnes å byrån, icke funnit
de skäl fullt övertygande, som av vattenfallsstyrelsen anförts mot en indragning
av denna byrå. Därest, på sätt styrelsen föreslagit och lönenämnden
förordade, befattningen såsom överingenjör och chef för styrelsens byggnadsbyrå
uppfördes å ordinarie stat och sålunda sistnämnda byrå erhölle
den fasta organisation, som därmed syntes vara avsett, borde enligt nämndens
mening ånyo undersökas, huruvida icke huvudparten av de ärenden,
som handlades å kanal- och fastighetsbyrån, skulle kunna överflyttas till
byggnadsbyrån och återstående ärenden på lämpligt sätt fördelas å övriga
byråer inom styrelsen, så att kanal- och fastighetsbyrån kunde vid den nuvarande
byråchefens avgång från tjänsten upphöra såsom självständig byrå.
Ekonomisakkunniga hava i denna fråga anfört följande:
Hedan under förarbetena till den år 1920 beslutade omorganisationen av
styrelsen gjorde sig en viss tvekan gällande rörande det lämpligaste sättet
21
Kungl. .1 faj:ts proposition nr 1''iS.
att anordna handläggningen inom styrelsen av de ärenden, som nu tillhöra
kanal- och fastighetsbyrån. Med hänsyn såväl härtill som till de uttalanden
i detta ämne, som nu gjorts av vattenfallsstyrelsen och lönenämnden, hava
de sakkunniga givetvis icke kunnat undgå att rikta sin uppmärksamhet på
frågan örn eventuell indragning av kanal- och fastighetsbyrån. Då den
ifrågavarande byråchefstjänsten för närvarande är besatt med ordinarie inne
havare och följaktligen någon ändring i organisationen på denna punkt svårligen
nu kan genomföras, hava de sakkunniga dock ansett sig icke böra
bär närmare ingå på denna fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör
emellertid vid inträffande ledighet å byråchefstjänsten frågan, örn för den
centrala handläggningen av ärendena rörande kanal- och fastighetsförvaltningen
erfordras en särskild byrå i styrelsen, göras till föremål för en ingående
utredning,
Mot det av styrelsen framförda förslaget, att den ordinarie byråingenjörstjänsten
å byrån överföres på övergångsstat för att möjliggöra tjänstens
utbyte mot en extra befattning, synes intet vara att erinra.
Med anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört samt av lönenämndens
i dess utlåtande år 1929 gjorda uttalande i fråga om eventuell indragning
av kanal- och fastighetsbyrån vid den nuvarande byråchefens avgång
frän tjänsten har vattenfallsstyrelsen erinrat örn vad styrelsen i utlåtandet
den 17 december 1928 anfört mot en överflyttning till andra byråer av huvudparten
utav de till kanal- och fastighetsbyrån hörande ärendena. Dessa
skäl hava, yttrar styrelsen, varken av de sakkunniga eller av lönenämnden
i någon män vederlagts. Huru ifrågavarande förhållanden kunna komma
att gestalta sig vid nyssnämnda tidpunkt anser styrelsen emellertid icke
möjligt att nu bedöma.
Lönenämnden bär — med erinran örn innehållet i sitt utlåtande år 1929 —
framhållit, att de sakkunnigas och lönenämndens mening i denna fråga i
allt väsentligt överensstämde. Vid sådant förhållande hade nämnden icke
funnit anledning att i förevarande sammanhang närmare ingå på detta spörsmål,
utan Ange nämnden vidhålla sin förut härutinnan uttalade uppfattning.
I likhet med ekonomisakkunniga och lönenämnden finner jag för min del
angeläget, att frågan örn möjligheterna att indraga kanal- och fastighetsbyrån
samt överflytta där nu handlagda ärenden till andra byråer inom styrelsen
göres till föremål för mera ingående övervägande. Såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, gjorde sig redan från början en viss tvekan gällande
i fråga örn behovet av en särskild byrå för dessa ärenden, och vattenfallsstyrelsen
synes själv år 1926 icke hava varit helt främmande för tanken på
indragning av byrån. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört lärer emellertid
med denna frågas prövning böra anstå till inträffande ledighet å befattningen
såsom chef för byrån.
I anslutning till vad vattenfallsstyrelsen och de sakkunniga beträffande
den ordinarie byråingenjörstjänsten å förevarande byrå föreslagit, varemot
jag icke bär något att erinra, lärer denna tjänst böra indragas och dess nuvarande
innehavare överflyttas till övergångsstat.
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 168.
Administrativa
byrån.
2-2
Till administrativa byråns handläggning höra:
administrativa ärenden, nämligen yttranden över lagförslag, där ej ärendet
är av beskaffenhet att lämpligen böra handläggas å annan byrå, verkställande
av utredningar av rättslig natur, försäljning eller utarrendering av
vattenfall, stående under annan statsmyndighets förvaltning, överflyttning
från annan statsmyndighets till vattenfallsstyrelsens förvaltning av vattenfall
och fastigheter, bevakande av statens rätt i vattenregleringsföretag, i
vilket vattenfallsstyrelsen för statens räkning är delägare, taxering av samt
utskylder för vattenfallsverkets egendom och affärsrörelse, utverkande av
Kungl. Majds tillstånd till framdragande av elektriska kraftledningar, kontrakt
örn kraftledningsservitut, avskrivningar av fordringar, bestämmelser
rörande sättet för diarieföring och arkivvård vid vattenfallsverket, m. m.;
rättegångsärenden;
vissa personalärenden, däribland bestraffningsärenden och ärenden örn
tillstånd att med tjänst förena uppdrag eller befattning av beskaffenhet som
omförmäles i 3 § 2 inom. avlöningsreglementet;
vissa för olika byråer gemensamma ärenden, såsom utlåtanden över riksdagens
revisorers och överrevisorernas vid statens vattenfallsverk berättelser,
redigering och utgivande av styrelsens ordersamling, vården av styrelsens
gemensamma arkiv och bibliotek m. m., ävensom övriga ärenden, som
beröra förvaltningen i allmänhet eller styrelsen i dess helhet och ej hänförts
till annan byrås handläggning.
Å administrativa byrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök,
förutom byråchefen, följande befattningshavare:
1 förste sekreterare 1 registrator
1 sekreterare 2 bokhållare
2 extra sekreterare 1 kansliskrivare
3 extra notarier 5 extra kanslibiträden.
En av de extra notarierna uppehåller en vakant ordinarie tjänst i notarie
-
graden.
Yad angår arbetsfördelningen mellan de olika befattningshavarna på byrån
torde följande förtjäna nämnas.
Förste sekreteraren äger att själv eller genom av honom förordnat ombud
inför domstolar och andra myndigheter ävensom inför skiljemän utföra
och bevaka styrelsens rätt och talan; att avgiva uppgifter till ledning vid
taxering av statens vattenfallsverk tillhöriga fastigheter och av verket bedriven
rörelse samt att besluta i fråga örn överklagande av dylik taxering
eller verkställd debitering av utskylder, dock med skyldighet att underställa
generaldirektörens prövning dels ärenden av principiell och större ekonomisk
betydelse, dels ock sådana ärenden, i vilka det ifragasättes att icke
fullfölja talan mot beslut, varigenom av styrelsen framställt yrkande ogillats;
samt att med den befogenhet, som tillkommer chefen för administrativa byrån,
antingen inför styrelsen föredraga: eller själv avgöra till byrån hörande
ärenden angående verkets kraftledningar och understationer.
De arbetsuppgifter, som i främsta rummet upptaga förste sekreterarens
tid, äro taxeringsärenden och frågor* rörande det rättsliga förhållandet till
distributionsföreningarna, Yid taxeringsärendenas handläggning har förste
Kungl. Maj:ts proposition nr 16,i.
23
sekreteraren till sitt biträde en av de extra notarierna. En annan av notarierna.
vilken icke Ilar lieltidstjänstgöring, är förste sekreteraren behjälplig
med behandlingen av lagfarts-, intecknings- oell servitutsfrågor.
En av de båda extra sekreterarna är anställd särskilt för biträde med
handläggning av frågan örn Vänerns reglering och är, fastän tillhörande
administrativa byrån, i själva verket placerad på byggnadsbyrån. Den ordinarie
sekreteraren jämte den återstående extra sekreteraren biträder vid
behandlingen av förekommande juridiska ärenden. Dessa tjänstemän tagas
även i stor utsträckning i anspråk såsom juridiska rådgivare åt övriga avdelningar
inom verket.
Registratorn biträder vid handläggningen av vissa personalfrågor och
omhänderhar utgivandet av vattenfallsstyrelsens ordersamling. De egentliga
registratorsgöromålen fullgöras av den ene av bokhållarna, vilken har till sin
hjälp ett kanslibiträde. Den andre bokhållaren, vilken är styrelsens kommissionär,
tjänstgör såsom bibliotekarie.
Av kanslibiträdena tjänstgör ett såsom amanuens och skrivbiträde åt
generaldirektören.
I fråga om administrativa byråns inrättande ina omnämnas, att enligt
vattenfallsstvrelsens i den förut omnämnda skrivelsen den 17 september
1918 framställda organisationsförslag å byrån skulle finnas, förutom byråchefen.
följande ordinarie tjänstemän i högre grader: 2 förste sekreterare, 1
sekreterare, 1 registrator och 1 notarie. Den ena av de båda förste sekreterarna
skulle enligt styrelsens plan tills vidare vara placerad i Trollhättan
för att biträda dåvarande avdelningar av verket vid handläggningen av
vissa ärenden av juridisk natur.
Förslaget örn inrättande av en administrativ byrå tillstyrktes av kommunikationsverkens
lönekommitté, som i sitt yttrande över organisationsförslaget
anförde, bland annat, att det visserligen skulle kunna ifrågasättas,
huruvida icke med den administrativa byrån kunde förenas den av styrelsen
föreslagna kamerala byrån. På grund av den säregna och krävande beskaffenheten
av de ärenden, som skulle tillkomma den administrativa byrån,
samt med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som avsetts för
den kamerala byrån, hade kommittén icke trott en dylik sammanslagning
vara ändamålsenlig. Däremot avstyrkte kommittén, att den för placering i
Trollhättan avsedda förste sekreterartjänsten för det dåvarande inrättades
såsom ordinarie. Åtminstone tills vidare borde ifrågavarande behov kunna
fyllas av en i Trollhättan placerad extra tjänsteman. I övrigt tillstyrkte
kommittén den föreslagna personalbesättningen å byrån.
I sin skrivelse den 11 november 1026 anförde vattenfallsstyrelsen bland annat
följande:
För det dåvarande funnes å byrån anställda 3 extra sekreterare och 1
extra notarie, av vilka krävdes juridisk utbildning. Av dessa vore emellertid
en sekreterare anställd särskilt för biträde med handläggning av det
vidlvftiga målet örn Vänerns reglering och en sekreterare placerad i Trollhättan
för det närmaste handhavandet av de juridiska ärendena vid Trollhätte
kraftverk, Trollhätte kanalverk och fastighetsförvaltningen därstädes.
Då tvekan uppstått angående behovet av en särskild jurist med placering i
Trollhättan, hade denne emellertid blivit uppsagd från sin befattning för att
24
Kungl. Majus proposition nr Ilis.
bereda styrelsen fria liander att ordna handläggningen av de juridiska ärendena
där på annat och möjligen billigare sätt. Den tredje extra sekreteraren
vore placerad å byrån och hade biträtt byråchefen i ärenden angående
ekonomiska uppgörelser i allmänhet samt indrivning av fordringar och bevakning
i konkurser, varjämte han tillhandagått övriga verkets tjänstemän
nied juridiska konsultationer. Därest byråns arbetsbörda i framtiden skulle
minskas, kunde denna syssla komma att bliva överflödig. Däremot vore de
tre juridiskt utbildade ordinarie tjänstemännen, en förste sekreterare, en
sekreterare och en notarie fortfarande behövliga. En extra notarie handlade
skatteärenden och ärenden rörande vattenregleringsföretag, i vilka vattenfallsstyrelsen
vore delägare, och vore fullt s37sselsatt därmed. Det förra
slaget av ärenden hade givetvis ökats betydligt i omfattning, sedan vattenfallsstyrelsen
för sin kraftverks- och fastighetsförvaltningsrörelse enligt förordningen
den 19 november 1920 från och med år 1921 erlade kommunala
utskylder i samma utsträckning som ett enskilt företag.
Av befattningar, med vilka vore förenade göromål av icke-juridisk natur
och för vilkas innehavare juridisk utbildning icke krävdes, funnes allt sedan
år 1920 6 uppförda på ordinarie stat, nämligen inom 21 :a lönegraden 1
registrator samt inom lägre lönegrader 2 bokhållare, 1 kansliskrivare och 2
kanslibiträden. De två sistnämnda befattningarna vore för det dåvarande
vakanta, men då permanent behov av minst detta antal kanslibiträden förefunnes,
borde befattningarna bibehållas. Vidare funnes för det dåvarande
4 extra kanslibiträden. Såsom förhållandena läge, vore det ej nödvändigt
att på ordinarie stat hava både en registrator och två bokhållare. Det hade
nämligen visat sig, att registratorns arbetsuppgifter beträffande själva registratorsexpeditionen
och arkivet kunde skötas av den ene bokhållaren och
att det övriga arbetet icke komme att giva registrator!! full sysselsättning,
llegistratorsbefattningen syntes därför böra vid uppkommande vakans indragas
eller sammanslås nied annan befattning.
I skrivelsen den 17 december 1.938 anförde styrelsen:
Med hänsyn till omfattningen av de å byrån vilande ärendena av juridisk
natur kunde styrelsen icke förorda någon minskning i antalet av de ordinarie
befattningar, för vilka erfordrades juridisk utbildning. Däremot funne
styrelsen nu lämpligt, att registratorstjänsten förändrades till en notarietjänst
och överflyttades till kameralbyrån i samband därmed, att den å sistnämnda
byrå befintliga notarietjänsten överfördes på övergångsstat. Därjämte ansåge
styrelsen, att av de båda ordinarie bokhållarebefattningarna vid administrativa
byrån den ena, vars innehavare tjänstgjorde som bibliotekarie, borde överföras
till övergångsstat. Ifrågavarande befattningshavare skulle dock i fortsättningen
tills vidare användas för samma göromål, i den mån han icke
kunde överflyttas till annat lämpligt arbete.
Lönenämnden meddelade i sitt den 24 januari 1929 avgivna yttrande, att
beträffande den bokhållarbefattning, som enligt styrelsens förslag fortfarande
skulle bibehållas å ordinarie stat, blivit för lönenämnden upplyst, att
innehavaren sysselsattes dels med vården av styrelsens arkiv, dels med registreringsarbeten,
dels ock med biträde vid uppsättning av skrivelser. Under
erinran, att registratorerna vid de centrala ämbetsverken numera i allmänhet
icke placerades i högre lönegrad än i den 14:e, ansåge lönenämnden det
böra av vattenfallsstyrelsen närmare utredas, huruvida de mera kvalificerade
göromål, ifrågavarande befattningshavare hade att utföra, vore av den örn
-
Kungl. Majus proposition nr 168. 25
fattning, att för dessas utförande en befattningshavare med så hög löneställning
som bokhållares kunde anses erforderlig.
Beträffande personalorganisationen för administrativa byrån hava ekonomisakkunniga
anfört:
På sätt framgår av förteckningen över den nu till byrån hörande personalen,
har den tidigare i Trollhättan placerade sekreteraren numera indragi
ts.
Vad i övrigt beträffar den juridiskt utbildade personalen å bjurån, hava
de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en viss reduktion av denna
personal bör kunna genomföras. De sakkunniga hava till en början ansett
tvekan kunna råda, huruvida icke den å byrån tjänstgörande extra sekreteraren
skulle kunna för framtiden undvaras. Vid överläggningar med verkets
ledning har i detta sammanhang meddelats, att styrelsen har för avsikt
att i fortsättningen icke, såsom hittills i viss utsträckning skett, anlita juridisk
sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av styrelsens
talan i rättegångsmål. Under förutsättning att så blir fallet hava de sakkunniga
funnit sig icke böra framställa något förslag örn indragning av extra
sekreterartjänsten. Däremot synas två av de å byrån tjänstgörande notariernas
befattningar kunna undvaras. De sakkunniga föreslå därför, att två
extra notariebefattningar indragas, varemot den för byrån avsedda, vakanta
ordinarie notarietjänsten torde böra få kvarstå å staten och i vanlig ordning
återbesättas.
Vad härefter angår de av styrelsen framställda förslagen rörande förändringar
i personalbesättningen å byrån, hava de sakkunniga funnit sig
böra tillstyrka förslaget örn förändring av registratorsbefattningen till en
notarietjänst med placering å kameralbyrån. I detta sammanhang har vattenfallsstyrelsen
tänkt sig, att registratorns arbetsuppgifter beträffande registratorsexpeditionen
och arkivet skulle handhavas av en bokhållare i 17: e lönegraden.
Med anledning av lönenämndens nyss återgivna yttrande angående
denna befattningshavares löneställning anse de sakkunniga sig böra uttala,
att övervägande skäl synas tala för att någon sänkning av förevarande befattning
icke kommer till stånd. Avsikten lärer nämligen vara att taga den
ifrågavarande tjänstemannen i anspråk för biträde vid handläggningen av
vissa personalärenden och en del andra jämförelsevis kvalificerade göromål,
medan den egentliga diarieföringen huvudsakligen torde komma att ombesörjas
av ett kanslibiträde.
De sakkunniga få slutligen förorda det av vattenfallsstyrelsen väckta förslaget
örn indragning av den såsom bibliotekarie tjänstgörande bokhållarens
befattning.
Med anledning av vad de sakkunniga sålunda uttalat och föreslagit har
rattenfaUsstijrelsen i sitt nu avgivna utlåtande anfört huvudsakligen följande:
I
fråga örn det av de sakkunniga åberopade meddelandet från verkets
ledning, att vattenfallsstyrelsen hade för avsikt att i fortsättningen icke
anlita juridisk sakkunskap vid sidan av byråns tjänstemän för utförande av
styrelsens talan i rättegångsmål, förelåge en missuppfattning. Styrelsen
syntes nog jämväl i framtiden bliva nödsakad att i växlande omfattning,
beroende på föreliggande arbetsuppgifter, anlita juridisk sakkunskap utanför
verket, även örn ifrågavarande extra sekreterare tills vidare bibehölles.
Tillvaron av denna extra befattning vore emellertid givetvis ägnad att minska
behovet av dylika utomstående biträden, under det att kostnaderna för desamma
i händelse av befattningens indragning kunde med säkerhet förut
-
Departements
chefen.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
ses bliva ökade med större årligt belopp än sekreterarens årslön. I administrativa
byråns arbetsbörda hade, sedan de sakkunniga gjorde sin undersökning,
inträtt en kraftig och för avsevärd tid framåt bestående ökning,
beroende dels på vissa stora affärsuppgörelser, som vore å bane, dels på
planerade nya vattenkraftsanläggningar. Den extra sekreteraren å denna
byrå kunde därför tills vidare icke undvaras.
Beträffande förslaget örn indragning av två extra notariebefattningar å
administrativa byrån finge styrelsen framhålla, att de båda tjänstemän, som
av de sakkunniga åsyftades, icke beklädde några extra befattningar utan
vore anställda såsom tillfälliga tjänstemän och följaktligen kunde avskedas
när som helst, sedan behovet av dem upphört. För närvarande vore de
emellertid behövliga för arbetet å byrån, där de sysselsattes med handläggning
av lagfarts-, intecknings- och servitutsärenden rörande kraftverkens
understationer och ledningsnät, med upprättande av liggare över statens
vattenfallsverks samtliga fastigheter jämte därmed sammanhörande vattenrättsliga
förhållanden samt med diverse andra arbeten av juridisk natur.
För den händelse dessa göromål framdeles skulle undergå sådan minskning,
att ifrågavarande tjänstemän kunde undvaras, komme styrelsen givetvis att
då entlediga dem.
Med anledning av lönenämndens yttrande rörande den bokhållare, som
enligt styrelsens förslag skulle efter registratorns överflyttning till annan
befattning vid kameralbyrån handhava dennes arbetsuppgifter beträffande
styrelsens registratorskontor och arkiv, ville styrelsen framhålla, att styrelsen
avsåge att låta det egentliga diarieförings- och registreringsarbetet vid
nämnda kontor skötas av ett kanslibiträde tinder bokhållarens inseende,
varigenom denne skulle få bättre tid att jämväl ägna sig åt andra mera
kvalificerade göromål. Med hänsyn härtill skulle det snarare kunna ifrågasättas
att höja ifrågavarande tjänst till en förste bokhållarebefattning. Då
emellertid någon dylik befattning icke funnes upptagen i den till avlöningsreglementet
hörande tjänsteförteckningen för statens vattenfallsverk, syntes
styrelsen få återkomma till denna fråga i samband med den blivande revisionen
av avlöningsreglementet.
Lönenämnden har i sitt nu avgivna utlåtande icke framställt erinran mot
de sakkunnigas förslag.
Yad först beträffar administrativa byråns ordinarie personal med juridisk
utbildning, har jag av utredningen i ärendet kommit till den uppfattningen,
att de ifrågavarande ordinarie befattningarna — 1 förste sekreterarbefattning,
1 sekreterarbefattning samt 1 notariebefattning — icke kunna för framtiden
undvaras eller förändras och alltså böra bibehållas. Därest riksdagen
biträder denna mening, kommer jag att framdeles tillstyrka beslut om återbesättande
av den nu vakanta notarietjänsten.
I fråga örn den juridiskt utbildade personalen i övrigt torde böra beaktas,
att någon ökning i de juridiska ärendena för den närmaste framtiden synes
komma att uppstå bland annat med anledning av planerade nya vattenkraftsanläggningar
m. lii. Med hänsyn härtill och till vad vattenfallsstyrelsen
i övrigt anfört lärer någon omedelbar reduktion av den med juridiska
ärenden sysselsatta, personalen näppeligen kunna ifrågasättas. Beträffande
de två tillfälligt anställda icke-ordinarie notarierna, om vilkas behövlighet
under någon längre tid jag icke känt mig övertygad, förutsätter jag emelle!''-
27
Kungl. Majus proposition nr 168.
tid. att vattenfallsstyrelsen tillser, att ifrågavarande befattningar indragas
allt efter det omständigheterna sådant medgiva.
Mot det framställda förslaget örn indragning av registratorstjänsten samt
denna befattnings utbyte mot en notariebefattning, avsedd för kameralbyrån,
bär jag intet att erinra. Lika med de sakkunniga finner jag vidare lämpligt,
att vissa med registratorstjänsten hittills förenade mera kvalificerade
göromål övertagas av en bokhållare (17: e lönegraden). Till frågan örn sistnämnda
befattning samt örn indragning av den nu såsom bibliotekarie tjänstgörande
bokhållarens befattning återkommer jag längre fram i samband med
prövning av frågan örn personalstat för vattenfallsverket, i vad angar sådana
befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl. Majit.
Till kameralbyråns handläggning höra:
allmänna organisations- och förvaltningsärenden, såsom ärenden angående
instruktion och arbetsordningar för styrelsen och lokalförvaltningarna; förslag
rörande antalet ordinarie befattningar vid statens vattenfallsverk; förslag
till de årliga staterna för statens vattenfallsverks driftkostnader och
till beräkning av det inkomstöverskott å verkets rörelse, som bör upptagas
i riksstaten m. m.;
allmänna personalärenden, såsom ärenden angående bestämmelser rörande
anställningsvillkor och avlöning m. m. för personalen med undantag av arbetare,
som icke hava stadigvarande anställning; bestämmelser om tjänstedräkt,
örn tjänstgöringstid och örn tillhandahållande på verkets bekostnad
av läkar- och sjukhusvård, läkemedel m. m.; grunder för personalens pensionering
m. m.;
vissa speciella personalärenden, såsom placering i löneklass, beviljande
av avsked med pension, beviljande av bidrag till kostnader för specialistvård
m. m.;
räkenskapsärenden. såsom ärenden angående kassarörelsen och inventeringar
av verkets kassor; rekvisition av anslagsmedel; inleverering av inkomstmedel
; huvudbokföring av och fastställande av liuvudlittereringstabeller
för verkets inkomster och utgifter; allmänna bestämmelser rörande anordnandet
av detaljbokföringen; upprättande och fastställande av årsbokslut
för verkets olika rörelsegrenar; revisionsanmärkningar m. m.;
ärenden rörande statens vattenfallsverks pensionsfonders förvaltning och
ekonomiska ställning.
Å kameralbyrån tjänstgjorde vid tiden för de sakkunnigas besök, utom
byråchefen, följande personal:
Bäkensl-apsardrl ningen. Bokföringskon to re t.
1 kamrerare. 1 revisor
1 bokhållare
Kassakontoret. 1 kontorsskrivare.
1 förste kassör
1 kanslibiträde.
Kameral
byrån.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.
Re vision skon t or et.
Kansliavdelningen.
2 revisorer
2 bokhållare
1 kontorsskrivare
1 kanslibiträde.
1 t. f. sekreterare
1 notarie
1 bokhållare
1 kontorsskrivare
1 kansliskrivare
1 extra kanslibiträde.
Såsom framgår av personalförteckningen, är byrån uppdelad på en
räkenslcapsavdelning med kamreraren såsom föreståndare och en kansliavdelning
med sekreteraren såsom föreståndare.
Av befattningarna äro samtliga uppförda å ordinarie stat med undantag
av ett kanslibiträde. Sekreterarbefattningen är vakant och uppehälles på
förordnande.
I avseende å byråns arbetsuppgifter är att nämna, att kassagöromålen för
Älvkarleby kraftverk och för stamlinjebyggnaderna den 1 oktober 1929
överförts till kameralbyråns kassakontor.
Kameralbyråns inrättande ägde rum vid styrelsens omorganisation åren
1919—1920. Enligt det av vattenfallsstyrelsen i dess skrivelse den 17 september
1918 framlagda förslaget skulle å kameralbyrån finnas, jämte byråchefen,
följande ordinarie tjänstemän i högre grader, nämligen 1 sekreterare,
1 kassör, 1 kontrollör och 1 notarie samt vid det till byrån anslutna revisionskontoret
1 förste revisor och 3 revisorer.
Kommunikationsverkens lönekommitté föreslog i sitt i ärendet avgivna
yttrande, att kontrollörstjänsten måtte utbytas mot en kamrerarbefattning.
At innehavaren av denna befattning syntes jämväl kunna uppdragas den
närmaste uppsikten över revisionskontoret, varför kommittén ansåge den
föreslagna förste revisorstjänsten kunna undvaras. Någon ökning av det
föreslagna antalet övriga revisorer syntes kommittén för det dåvarande icke
vara erforderlig, helst om revisorernas huvudsakliga uppgift inskränktes till
verkligt revisionsarbete och dem icke därjämte ålades att utföra en tidsödande
förgranskning av avlöningslistor och räkningar, som skulle likvideras
i styrelsens kassa. Sistnämnda arbete syntes nämligen under kamrerarens
ansvar kunna utföras av mera underordnade befattningshavare i bokhållareller
kontorsskrivargrad.
Vattenfallsstyrelsen förklarade sig i utlåtande den 7 februari 1919 icke
vilja för det dåvarande motsätta sig utbytet av förste revisors- och kontrollörstjänsterna
mot en kamrersbefattning, dock under förbehåll att spörsmålet,
huruvida personaluppsättningen å kameralbyrån genom denna anordning
bleve tillräcklig, finge bedömas av erfarenheten under den närmaste tiden.
Den vid 1920 års riksdag beslutade organisationen av styrelsen anslöt
sig på denna punkt till lönekommitténs förslag.
I sin skrivelse den 11 november 1920 anförde vattenfallsstyrelsen beträffande
kameralbyråns organisation huvudsakligen följande:
29
Kungl. Majus proposition nr IBS.
Den kameralbyrån åvilande arbetsmängden hade givetvis sedan år 1920,
särskilt vad beträffade räkenskapsavdelningen, rönt inverkan av minskningen
i nybyggnadsverksamheten. Å andra sidan hade de av styrelsen i annat
sammanhang berörda utvidgningarna av kraftverksbyråns samt kanal- och
fastighetsbyråns verksamhetsområden medfört ökning av göromålen även
inom kameralbyrån. Trots denna sistnämnda omständighet hade emellertid
antalet tjänstemän vid kameralbyrån sedan år 1920, delvis på grund av utflyttning
till lokalförvaltningarna av vissa kassa- och bokföringsgöromål,
kunnat avsevärt nedbringas, på sätt av styrelsen angivna siffror närmare utvisade.
Med hänsyn till den alltjämt fortgående nedgången i nybyggnadsverksamheten
kunde man beräkna, att revisionsgöromålen under loppet av
år 1927 skulle hava minskats så mycket, att den ena å revisionskontor^ t
placerade revisorsbefattningen sedan icke längre vöre behövlig, varför denna
befattning borde vid uppkommande vakans indragas. Till följd av dels redan
verkställd, dels ytterligare planerad utflyttning från kameralbyrån av vissa
bokföringsgöromål för de norrländska kraftverken syntes dessutom en kansliskrivarbefattuing
vid räkenskapsavdelningen komma att kunna avvaras och
eventuellt överflyttas till annat tjänsteställe.
Genom dessa åtgärder skulle således antalet tjänstemän vid kameralbyråns
räkenskapsavdelning ytterligare minskas med 2, varigenom detsamma bleve
11. Detta antal tjänstemän krävdes i varje fall för utförande av de på
räkenskapsavdelningen ankommande göromålen även vid de längst gående
tänkbara inskränkningar i nybyggnadsverksamheten och betecknade sålunda
minimibehovet av personal vid denna avdelning. Dessa återstående tjänstemän
borde vara ordinarie, enär vid inträffande vakanser rekrytering lämpligen
kunde ske från den kamerala personalen vid lokalförvaltningarna.
Sekreterarbefattningen hade sedan år 1922 varit vakant och uppehållits
på förordnande av en extra tjänsteman. Denna tjänst, med vilken vore
förenad föreståndarskapet för kameralbyråns kansliavdelning, borde bibehållas
såsom ordinarie befattning. För det behöriga handhavandet av de
krävande göromål, som ålåge ifrågavarande befattningshavare, erfordrades
nämligen en högt kvalificerad och med förekommande ärenden väl förtrogen
tjänsteman, varför det vore av vikt, att denne vöre fast anställd i förevarande
befattning.
Till följd av minskning i de göromål, som avsetts för notarien och bokhållaren
å kansliavdelningen, komme det ej att kunna beredas full sysselsättning
af bada dessa tjänstemän, varför ifrågavarande bokhållarbefattning
borde vid uppkommande vakans indragas. I övrigt kunde icke för det dåvarande
föreslås någon ytterligare minskning av den till kameralbyråns
kansliavdelning hörande personaluppsättningen, vilken i vissa avseenden
vore synnerligen knappt tilltagen.
I skrivelsen tleii 17 december 1928 anförde vattenfallsstyrelsen beträffande
kameralbyrån ytterligare följande:
Styrelsen ansage, att antalet högre befattningar vid räkenskapsavdelningen
borde kunna inskränkas genom att, såsom i 1926 års utlåtande föreslagits,
en av revisorsbefattningarna överfördes till övergångsstat. Vad anginge
kameralbyrans kansliavdelning hade vattenfallsstyrelsen funnit sig böra föreslå
överförande till övergångsstat dels av en bokhållarbefattning, såsom i
1926 års utlåtande föreslagits, dels ock av notariebefattningen, den sistnämnda
i sammanhang därmed att registratorsbefattningen vid administrativa
byrån förändrades till en notarietjänst och överflyttades till kameralbyrån. Den
vakanta sekreterarbefattningen vid kameralbyrån borde på de i 1926 års utlåtande
anförda skäl besättas med ordinarie innehavare.
Kungl. Majus proposition nr 16S.
Departements
chefen.
30
hkonomisakkunniga hava beträffande kameralbyrån anfört följande:
Yad först angår de förändringar i kameralbyråns organisation och personaluppsättning,
som sålunda föreslagits av vattenfallsstyrelsen, bar den av
styrelsen ifrågasatta överflyttningen av en kansliskrivare från byråns räkenskapsavdelning
till annan byrå redan genomförts. I övrigt få de sakkunniga
tillstyrka vad styrelsen föreslagit i syfte att minska personalen å byrån. De
sakkunniga förorda alltså, att en revisors-, en notarie- oell en bokhållarbefattning
överföras på övergångsstat för att vid inträffande ledighet indragas.
Vid sin granskning av organisationen och arbetsförhållandena å kameralbyrån
hava de sakkunniga därefter riktat sin uppmärksamhet på de båda
befattningarna i 24:e lönegraden, kamrerar- och sekreterartjänsterna, vilkas
innehavare tjänstgöra såsom föreståndare för de två avdelningar, vari byrån
är uppdelad. De sakkunniga hava därvid övervägt frågan, huruvida icke endera
av dessa båda avdelningar skulle kunna ställas direkt under byråchefen
och följaktligen en av de två ifrågavarande befattningarna indragas. Vad särskilt
beträffar kamrerartjänsten, synas de arbetsuppgifter, som äro förenade
med denna, till mycket stor del utgöra sådana göromål, med vilka även
byråchefen nödgas i större eller mindre utsträckning taga befattning, örn
han skall kunna bibehålla erforderligt inseende över det kamerala förvaltningsarbetet
inom verket. Det har därför velat förefalla de sakkunniga, som
om kamrerarens göromål i viss omfattning skulle representera ett dubbelarbete,
som till äventyrs skulle kunna undvikas. A andra sidan lärer det
ej kunna förnekas, att chefen för den kamerala byrån, bland annat med hänsyn
till den arbetsfördelning, som råder mellan sagda byrå och administrativa
byrån, nödgas i stor utsträckning ägna sig åt beredningen av mera omfattande
spörsmål med avseende å verkets instruktioner, arbetsordningar,
personalorganisation, avlönings- och pensionsbestämmelser och dylikt. Så länge
den nuvarande arbetsfördelningen mellan de båda nämnda byråerna består,
kan det därför anses berättigat, att chefen för den kamerala byrån har till sitt
biträde två tjänstemän i 24 :e lönegraden. Med hänsyn härtill och under beaktande
av de invändningar mot en indragning av kamrerartjänsten, som vid överläggningarna
med verksledningen från (lennäs sida framkommit, hava de
sakkunniga funnit sig icke böra framställa något förslag i dylik riktning.
Med anledning av de sakkunnigas uttalande om det berättigade i att
chefen för kameralbyrån, så länge den nuvarande arbetsfördelningen mellan
nämnda byrå och administrativa byrån bestode, hade till sitt biträde två
tjänstemän i 24:e lönegraden, har vattenfallsstyrelsen i sitt nu avgivna utlåtande
framhållit, att någon väsentlig förändring i nämnda arbetsfördelning
icke inom överskådlig tid kunde komma ifråga, enär administrativa byrån
vore organiserad för handläggning av till alldeles övervägande del juridiska
ärenden och dessa ärenden av skäl, som icke syntes behöva närmare utvecklas,
inom vattenfallsstyrelsen hade särskilt stor omfattning och betydelse.
Därjämte vore även att märka, att vattenfallsverkets verksamhet tillväxte
undan för undan.
Vad beträffande kameralbyrån föreslagits har icke föranlett erinran fran
lönenämndens sida.
Det av vattenfallsstyrelsen framlagda och av de sakkunniga biträdda förslaget
örn indragning av en revisors- och en notarietjänst å kameralbyrån
har jag ansett mig böra tillstyrka. Till frågan örn indragning av en bok
-
31
Kungl. Majus proposition ur 168.
hållarbefattning återkommer jag senare i samband med behandling av verkets
personalstat, såvitt angår befattningar i lägre lönegrad än den 21:a.
Yad sekreterartjänsten å byrån angår, finner jag av utredningen i ärendet
vara ådagalagt, att någon indragning av densamma icke bör ifrågakomma. Befattningen,
som nu är vakant och uppehälles pa förordnande, lärer alitsa böra
återbesättas med ordinarie innehavare.
Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av de administrativa och
kamerala byråernas göromål, vilka givetvis röna inflytande av den pågående
allmänna utvecklingen av vattenfallsverkets rörelse, synas mig i varje fall
för närvarande icke kunna ifrågasättas några organisatoriska förändringar av
beskaffenhet att medföra indragning av kamrerartjänsten å kameralbyrån.
Till bvggnadsbyråns handläggning höra ärenden rörande planering, konstruktion
och utförande av vatten- och husbyggnader vid kraftstationsanläggningar,
sjö- och flodregleringar samt kanal- och farledsanläggningar med
därtill hörande upphandlings-, förråds-, detaljbokförings- och personalärenden.
Härjämte handhar byrån underhandlingar rörande för dylika anläggningar
erforderliga fastighetsförvärv samt tekniska utredningar för expropriationer
och för ansökningar till vattendomstol rörande kraftstations-, kanaloch
regleringsanläggningar.
Å byggnadsbyrån tjänstgjorde vid tiden för ekonomisakkunnigas besök,
utom överingenjören, följande antal befattningshavare, samtliga med icke
ordinarie anställning:
1 byrådirektör
1 ingenjör
1 bokhållare
1 muddermästare.
1 förste byråingenjör.
1 notarie.
1 biträdande ingenjör
1 ritare
1 förste ritbiträde
1 kontorist
2 kanslibiträden
2 kopistbiträden.
Allmänna kraftverksavdelningen.
1 förste byrådirektör
2 förste byråingenjörer
1 byråingenjör
2 ingenjörer
2 ritare
2 förste ritbiträden
1 kopistbiträde.
1 byrådirektör.
Veckoreglering av Göta älv
3 biträdande byråingenjörer
1 ingenjör
1 biträdande ingenjör
2 ritare.
Expeditionen.
1 förste kansliskrivare
1 kontorsbiträde.
Byggnads
byrån.
Undersökningen
reglering:
1 byråingenjör
1 agronom
1 ingenjör
för Vänerns
Skrivkontoret.
4 kanslibiträden
1 kontorsbiträde
.1 arbetschef.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
Förste byrådirektören förestår byråns allmänna kraftverksavdelning, som
enligt stadgande i arbetsordningen Ilar till åliggande:
att verkställa planering, beräkning och konstruktion av kraftstationsanläggningars
vatten- oell liusbyggnadstekniska delar samt av anläggningar folsjö-
oell flodregleringar, såväl för utförandet av nya sådana anläggningar
som även, i den mån det ej tillhör kraftverksbyråns handläggning, för komplettering
och modernisering av färdiga dylika anläggningar;
att verkställa sådana tekniska utredningar, som erfordras i samband med
ansökan örn laga tillstånd till vattenkraftanläggningars utförande; samt
att verkställa tekniska undersökningar och utredningar angående de anläggningsdelar,
som erfordras för kraftstationsanläggningar m. m., ävensom
att handlägga ärenden angående de för ifrågavarande anläggningsdelar behövliga
upphandlingar och entreprenader, således upprätta härför erforderliga
program, specifikationer och förslag till leverans- och entreprenadkontrakt,
granska hithörande anbud samt i regel ombesörja kontroll och provning
av ifrågavarande leveranser och entreprenader.
För handläggning av personalärenden, upphandlings- och bokföringsfrågor
samt ärenden rörande de under centralförrådet ställda större arbetsmaskinerna
fanns tidigare en s. k. allmän avdelning, vilken förestods av en förste
byrådirektör. Sedan denne befattningshavare förordnats att från och med
den 1 april 1927 uppehålla kanaldirektörstjkusten vid Trollhättans kanalverk,
Ilar allmänna avdelningen upphört att bestå såsom särskild avdelning.
Under den ena av byrådirektörerna sorterade vid tiden för de sakkunnigas
utredning ärenden rörande undersökningen för Vänerns reglering och
rörande veckoreglering av Göta älv. Dessa ärenden äro numera sammanförda
under ledning av en avdelningsingenjör, varför ifrågavarande byrådirektörsbefattning
upphört.
Den återstående byrådirektören handlägger ärenden rörande det s. k. byggnadscentralförrådet
samt från den förutvarande kanalbyggnadsavdelningen,
som han förestått, kvarstående frågor rörande styrelsens kanal- och farledsarbeten,
bl. a. utarbetandet av redogörelser för vissa under byggnadsbyråns
ledning utförda anläggningar.
Byggnadsbyråns tillkomst ägde, såsom förut nämnts, rum år 1910. I sin
till grund för vattenfallsstyrelsens omorganisation år 1920 liggande skrivelse
den 17 september 1918 anförde styrelsen, att byggnadsavdelningen — liksom
också den tekniska utredningsbyrån — utan större olägenhet kunde
kvarstå på extra stat i avvaktan på utvecklingens gång. Styrelsen vore för
det dåvarande icke beredd att taga ställning till frågan, huru byggnadsavdelningen
borde för framtiden organiseras, men denna fråga kunde ordnas
av styrelsen själv, så länge ifrågavarande avdelning kvarstode på extra stat.
Möjligen kunde längre fram, efter vunnen erfarenhet örn i vad mån ifrågavarande
byggnadsarbeten komme att alltjämt pågå, vissa befattningar vid
byggnadsavdelningen uppföras på ordinarie stat.
I sina förenämnda skrivelser den 11 november 1926 och den 17 december
1928 gjorde vattenfallsstyrelsen framställning örn byggnadsbyråns uppförande
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
på ordinarie stat i viss omfattning under benämningen byggnadsteknisk
byrån. Därvid skulle överingenjören tillsättas medelst förordnande på viss
tid och åtnjuta ett arvode av 17,000 kronor, varjämte pensionsunderlaget
för honom skulle fastställas till 8,000 kronor. Utom överingenjören skulle
emellertid för byråns räkning å den ordinarie staten icke uppföras mera än
en befattning, nämligen en förste byrådirektörstjänst. I övrigt skulle byråns
personal liksom hittills bestå endast av extra tjänstemän. Till stöd för
detta förslag framlade styrelsen en utförlig motivering, vari redogjordes för
utvecklingen under de gångna åren på de områden, inom vilka byggnadsbyråns
verksamhet folie. I anslutning till denna redogörelse, beträffande
vilken jag hänvisar till handlingarna i ärendet, framhöll styrelsen i sin
sistnämnda skrivelse bland annat, att de arbeten, som ombesörjdes av byggnadsbyrån,
enligt de gångna årens erfarenhet visat sig utgöra en bestående arbetsuppgift
inom vattenfallsstyrelsen av grundläggande betydelse för styrelsens
verksamhet. Ända sedan denna verksamhets början hade byrån haft att syssla
med tekniska problem, som hört till tidens mest svårlösta inom byggnadsområdet,
och så torde allt fortfarande komma att bliva fallet. Det vore därför
nödvändigt att tillse, att man vid byrån kunde anställa och bibehålla tekniskt
väl kvalificerade krafter och framför allt en högt kvalificerad ledning.
Lönenämnden anförde i sitt år 1929 avgivna yttrande i ärendet huvudsakligen
följande:
Nämnden hade visserligen hyst en viss tvekan, huruvida med hänsyn
därtill att den livliga bvggnadsperiod, som kännetecknades genom tillkomsten
av en rad omfattande kraftverksbyggnader, nu måste anses vara i stort
sett tilländalupen och sålunda en viss stagnation med avseende å utförande
av nya kraftverksbyggnader vore att åtminstone för den närmaste framtiden
förutse, det kunde anses av behovet påkallat att inrätta ordinarie befattningar
inom denna avdelning. Å andra sidan hade nämnden icke kunnat
förbise den av styrelsen anförda omständigheten, att behov av byggnadsteknisk
insikt och sakkunskap inom styrelsen alltjämt förelåge genom uppkommande
nybyggnads-, moderniserings- och underhållsarbeten vid de under
drift varande kraftverken, för omfattande vattenregleringsfrågor m. m. Vid
den prövning lönenämnden ägnat styrelsens förslag i denna del hade därför
lönenämnden — så långt det för nämnden varit möjligt att bilda sig
en egen uppfattning i frågan — funnit styrelsens arbetsuppgifter på detta
område allt fortfarande vara av den omfattning, att de betingade vad styrelsen
föreslagit i fråga örn personaluppsättningen å förevarande byrå.
Ekonomisalckuimiga hava beträffande personalorganisationen för byggnadsbyrån
yttrat följande:
För egen del hava de sakkunniga vid sin granskning av vattenfallsstyrelsens
organisation funnit, att åtminstone inom nu överskådlig tid de arbetsuppgifter,
som åvila byggnadsbyrån, måste antagas bliva av sådan omfattning.
att för desammas handhavande inom styrelsen kräves en självständig
avdelning. Även örn verkets utvidgning, såsom naturligt är, icke i fortsättningen
kommer att ske i samma takt som under den förflutna tiden och
till följd därav arbetet med nyanläggningar under vissa tider icke blir så
omfattande som under verkets första tid, torde dock inom styrelsen alltjämt
komma att erfordras ett särskilt organ för den sakkunniga ledningen
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 135 haft. (Nr 168.) 4S5 so 3
34
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
av dylika arbeten. Men härtill kommer, att byråns ledning jämväl handhar
planeringen och utförandet av större kompletterings- och moderniseringsarbeten
å de driftfärdiga anläggningarna. Under sådana förhållanden lärer
anledning icke föreligga att motsätta sig förslaget att på ordinarie stat uppföra
chefen för den ifrågavarande byrån och dennes närmaste man.
Emellertid synes en viss personalminskning kunna genomföras å byrån.
Såsom de sakkunniga i annat sammanhang‘framhållit, torde det s. k. byggnadscentralförrådet
icke böra bibehållas såsom särskild avdelning utan dess
förvaltning övertagas av det under kraftverksbyrån lydande förrådet i
Västerås. Tillika synas de inköp, som nu verkställas för byggnadscentralförrådets
räkning, kunna ombesörjas av kraftverksbyråns förrådskontor.
Därest dessa förändringar genomföras, bör den av de båda byrådirektörerna,
som nu handhar förvaltningen av byggnadscen träl förrådet, kunna tagas i anspråk
för andra arbeten å byrån, varjämte den till hans biträde anställda
personalen bör kunna minskas eller helt undvaras.
De sakkunnigas sålunda gjorda uttalanden hava icke föranlett särskilda
yttranden vare sig av vattenfallsstyrelsen eller lönenämnden. Beträffande det
av de sakkunniga föreslagna upphörandet av byggnadscentralförrådet, vilket
förslag legat till grund för de sakkunnigas uttalande rörande viss personalminskning
å byggnadsbyrån, har emellertid vattenfallsstyrelsen, såsom jag
förut omförmält, yttrat sig i samband med behandling av förråds- och upphandlingsväsendet
inom vattenfallsverket.
Under den första tiden av vattenfallsverkets kraftproducerande arbete försiggick
såsom bekant en synnerligen omfattande nybyggnadsverksamhet. Därefter
inträdde av naturliga skäl en viss avmattning i denna verksamhet, och
under ett antal år efter fullbordandet av de stora kraftstationsanläggningarna
vid Lilla Edet och Norrfors i deras första utbyggnadsstadier har nybyggnadsarbetet
i stort sett varit inriktat på kompletteringsarbeten, av vilka dock
åtskilliga varit tämligen betydande.
Av allt att döma kommer emellertid under de närmaste åren en icke
oväsentlig ökning av nybyggnadsverksamheten att göra sig gällande. Jag
erinrar i sådant avseende i första hand örn de förslag beträffande vissa
stora nya kraftverksanläggningar, vilka framlagts i årets statsverksproposition.
Härtill komma åtskilliga antingen redan igångsatta eller ock planerade
arbeten för utvidgning eller komplettering av befintliga kraftverksanläggningar,
såsom vid Porjus, Sillre och Motala, ävensom de pågående arbetena
med veckoreglering av Göta älv samt förarbetena för Vänerns reglering.
Det är all anledning att antaga, att sålunda igångsatta eller planerade arbeten
måste för det växande kraftbehovets tillgodoseende längre fram följas
av ytterligare nyanläggnings- eller kompletteringsarbeten. Såvitt nu kan bedömas,
torde man alltså kunna räkna med en successivt fortgående nybyggnadsverksamhet
vid statens vattenfallsverk. Aven för de i drift varande anläggningarna
torde för övrigt, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ett
permanent behov av byggnadsteknisk sakkunskap föreligga med avseende å
moderniserings- och underhållsarbeten m. m., liksom dylik sakkunskap tid
efter annan även gör sig gällande vid större vattenregleringar m. fl. företag.
35
Kungl. Majis proposition nr 168.
Vid nu angivna förhållanden och då det givetvis för en insiktsfull ledning
av ifrågavarande, synnerligen betydelsefulla och i tekniskt avseende oftast
mycket krävande arbeten är av stor vikt att kunna förvärva och i konkurrens
med enskild verksamhet på motsvarande områden bibehålla framstående
krafter, finner jag goda skäl föreligga för att nu giva byggnadsbyråns
ledning den större fasthet i organisatoriskt hänseende, som skulle ligga
däri, att befattningarna såsom byråns chef samt såsom dennes närmaste
man uppföras på ordinarie stat.
På sätt i ärendet föreslagits, torde överingenjörens arvode böra fastställas
till nu utgående belopp, 17,000 kronor, vilket även överensstämmer
med vad som utgår till överingenjören vid statens järnvägar. Liksom för
sistnämnda befattning gäller, lärer tillsättandet böra ske för en tid av högst
sex år i sänder. Mot förslaget örn ett pensionsunderlag för befattningen
av 8,000 kronor har jag intet att erinra. Till den framställning, som erfordras
för genomförande av sistnämnda förslag, återkommer jag i annat
sammanhang.
För överingenjörens närmaste man torde, jämväl i överensstämmelse med
vad i ärendet föreslagits, böra å ordinarie stat upptagas en förste byrådirektörsbefattning.
Att några andra befattningar än de här nämnda nu icke uppföras på
ordinarie stat finner jag vara lämpligt med hänsyn till att byggnadsbyråns
personal bör kunna, såsom hittills skett, ständigt anpassas efter byggnadsverksamhetens
omfattning.
Mot den föreslagna nya benämningen byggnadstekniska byrån, som avser
att angiva att byrån ej uteslutande sysslar med nybyggnadsuppgifter, har
jag intet att erinra.
Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, har jag funnit någon
ändring beträffande det s. k. byggnadscentralförrådet för närvarande icke
böra ske. Vid sådant förhållande kan jag ej biträda vad de sakkunniga
beträffande den nuvarande personalen å detta förråd ifrågasatt.
I samband med behandling av personalorganisationen inom vattenfalls- vaktstyrelsen
hava ekonomisakkunniga även berört den under administrativa byrån P®rsonallydande
vaktpersonalen. Då det här gäller befattningar, vilkas antal fastställes
av Kungl. Majit, torde jag emellertid i detta sammanhang icke behöva
närmare ingå på denna fråga.
Vid de verkställda utredningarna hava även berörts vissa frågor rörande
statens vattenfallsverks lokalförvaltningar. Jag övergår nu till dessa
frågor.
Beträffande kraftverksförvaltningens lokalstat har vattenfallsstyrelsen i sina Kraftverken.
skrivelser den 11 november 1926, den 8 januari 1927 och den 17 december 1928
— förutom inrättande av en befattning såsom kraftverksdirektör för de
norrländska kraftverken, vilket, såsom förut omnämnts, redan genomförts —
föreslagit allenast följande förändringar, nämligen uppförande å lokalstaten
36
Departements
chefen.
Kanal- och
fastighetsförvaltningen
i
Trollhättan.
Kungl. Majus proposition nr 168.
av en direktörsassistentbefattning, avsedd för placering vid den norrländska
kraftverksförvaltningen, i utbyte mot en förste byråingenjörstjänst vid kraftyerksbyrån,
förändring av en ordinarie distriktsingenjörsbefattning till en
direktörsassistentbefattning vid Motala kraftverk samt sänkning av befattningen
såsom mätaretekniker från 16:e till 15:e lönegraden.
Den förstnämnda av dessa förändringar har jag redan i det föregående
behandlat och tillstyrkt.
Beträffande vattenfallsstyrelsens övriga ifrågavarande förslag hava ekonomisaklcunniga
yttrat följande:
I samband med en år 1923 företagen minskning av antalet distrikt, tillhörande
Älvkarleby kraftverks förvaltning, från fyra till tre, överflyttades en
befattning såsom distriktsingenjör till Motala kraftverk. Innehavaren av
denna befattning tjänstgör såsom biträde åt kraftverksdirektören i Motala.
Utom distriktsingenjörsbefattningen finnes icke någon befattning i högre
grad vid Motala kraftverk. Mot förslaget att förändra denna befattning till
en direktörsassistenttjänst i samma lönegrad hava de sakkunniga icke funnit
anledning till erinran.
Beträffande förslaget örn ändrad löneställning för befattningen såsom
mätaretekniker har vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1927
anfört, att någon ordinarie dylik befattning dittills icke varit upptagen å
statens vattenfallsverks personalstat. De mätaretekniker, som funnes vid verket,
vore nämligen samtliga anställda å extra stat, enär styrelsen före ifrågavarande
befattningars uppförande å ordinarie stat velat inhämta ytterligare
erfarenhet om desamma. Enligt av styrelsen fastställda avlöningsbestämmelser
för extra tjänstemän vore befattningen mätaretekniker hänförd till 15:e
lönegraden. Då denna placering hade befunnits vara lämpligt avvägd med
hänsyn till de med befattningen förenade arbetsuppgifterna, syntes enligt
styrelsens mening konsekvensen fordra, att motsvarande ordinarie befattning
även hänfördes till löle lönegraden.
Med hänsyn till vad styrelsen sålunda upplyst vilja de sakkunniga för
sin del ansluta sig till detta förslag.
Vattenfallsstyrelsen och lönenämnden hava i sina över sakkunnigförslaget
avgivna utlåtanden icke framställt erinran på denna punkt.
Här ifrågavarande förslag har även jag funnit mig böra biträda. Jag tillstyrker
alltså, att en distriktsingenjörsbefattning förändras till en direktörsassistentbefattning
i samma lönegrad vid Motala kraftverk samt att den i
tjänsteförteckningen under 16:e lönegraden upptagna befattningen mätaretékniker
nedflyttas till 15:e lönegraden.
Någon indragning eller ändring i övrigt beträffande ordinarie befattningar
vid de lokala kraftverksförvaltningarna finner jag mig, med hänsyn till kraftverksrörelsens
utveckling under senare år, lika litet som vattenfallsstyrelsen
och de sakkunniga kunna ifrågasätta.
Vad angår kanal- och fastighetsförvaltningens lokalstater, framlade vattenfallsstyrelsen
i skrivelsen den 17 december 1928 ett delvis ganska omfattande
förslag till förändrad personalorganisation för kanal- och fastighetsförvaltningen
i Trollhättan.
Vid denna förvaltning finnas för närvarande följande ordinarie befattningar
Kungl. Maj:ts proposition nr 168. 37
inom 21:a—30:e lönegraden, nämligen 1 kanaldirektör, 1 direktörsassistent,
1 kontorschef, 1 förste kassör och 1 kanalinspektör av klass 1.
Enligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle till en början kontorschefstjänsten,
vilken är vakant, indragas. I fråga örn befattningen såsom kanalinspektör
av klass 1, vilken tillhör 21:a lönegraden, föreslog styrelsen, att
densamma skulle förändras till en trafikinspektorsbefattning i 22:a lönegraden.
Kanalinspektorsbefattningen, vars innehavare från och med år 1923 på förordnande
uppehållit den vakanta kontorschefstjänsten, skulle överföras på
övergångsstat och trafikinspektorstjänsten uppföras såsom en ny befattning
på staten. Såsom motivering för förslaget i denna del anförde styrelsen
huvudsakligen följande:
Vid Trollhätte kanalverk hade före år 1923 funnits en trafikinspektör å
extra stat med uppdrag att biträda kanaldirektören med handläggning av
trafikärenden, att handhava ledningen av kanalverkets bogserbåtsrörelse och
isbrytning, att förestå kanalverkets lotskontor samt att inspektera kanalverkets
fyr- och utprickningsanordningar och handlägga därmed sammanhängande
ärenden. Denna befattning hade vid 1922 års utgång indragits,
och motsvarande göromål hade då överflyttats på kanalinspektoren vid Trollhättans
kanalstation, vilken således hade att ombesörja desamma jämsides
med utövandet av föreståndarskapet för nämnda kanalstation. Denne tjänstemans
arbetsbörda hade därigenom kraftigt ökats, särskilt som göromålen
rörande trafikärenden samt lots- och fyrväsendet undergått en stark stegring
Vidare framhöll styrelsen angelägenheten av att kanaldirektörsbefattningen
— vilken är vakant och i avvaktan på granskning av verkets personalorganisation
uppehållits medelst förordnande — snarast bleve besatt med ordinarie
innehavare.
Beträffande befattningar inom Ira— 20:e lönegraderna vid Trollhätte kanalverk
framlade styrelsen en plan för reduktion av antalet ordinarie tjänster
inom dessa grader från sammanlagt 75 till 42. Den största minskningen
skulle enligt planen drabba kanalvaktsgraden, i vilken antalet ordinarie
befattningar skulle reduceras från 39 till 22. Planen skulle enligt förslaget
successivt genomföras i den mån ordinarie befattningshavare avginge ur
tjänst eller befordrades.
Då de i denna plan förutsatta tjänsteförändringarna samtliga avse befattningar
i lägre lönegrad än den 21:a och alltså ankomma på Kungl. Maj:ts
avgörande, torde jag icke behöva i detta sammanhang närmare uppehålla mig
vid förslaget i fråga. Emellertid ingå i detsamma vissa ändringar, som
jämväl skulle påverka den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen.
För närvarande finnas vid lokalförvaltningen i Trollhättan 5 ordinarie
kontorsskrivarbefattningar i 15:e lönegraden. Enligt styrelsens förslag
skulle två av dessa befattningar vid innehavarnas avgång utbytas mot befattningar
såsom förste kontorist i 10:e lönegraden. Då sistnämnda befattning
hittills icke varit upptagen i tjänsteförteckningen under vattenfallsverket,
har vattenfallsstyrelsen hemställt, att densamma måtte införas i förteckningen.
Vidare finnes vid kanal- och fastighetsförvaltningen en befattning
såsom schaktmästare i 12:e lönegraden. Enligt vattenfallsstyrelsens
38
Kungl. Majas proposition nr 168.
förslag bör — då någon ordinarie schaktmästare numera icke finnes anställd
och ej heller är behövlig samt ifrågavarande schaktmästarbefattning är den
enda vid vattenfallsverket befintliga — befattningen schaktmästare uteslutas
ur tjänsteförteckningen.
Beträffande kanal- och fastighetsförvaltningen i Trollhättan intog lönenämnden
i sitt yttrande år 1929 i huvudsak följande ståndpunkt:
Nämnden förklarade sig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget om utbyte
av kanalinspektorsbefattningen av klass 1 mot en befattning såsom
trafikinspektör med placering i 22:a lönegraden. Såvitt nämnden kunde
finna, borde det ingalunda vara uteslutet att på andra befattningshavare vid
kanalverket överflytta en del av kanalinspektorens nuvarande göromål, därest
det skulle finnas nödigt att minska hans tjänståligganden. I varje fall hade
nämnden funnit, att en jämförelse mellan kanalinspektoren vid Trollhätte
kanalverk, å ena, och befattningshavare i liknande tjänste- och löneställning
vid de övriga kommunikationsverken, å andra sidan, icke lämnade tillräckligt
stöd för en uppflyttning i lönegrad av kanalinspektoren i Trollhättan.
Beträffande de lägre befattningarnas antal vid kanalverket yttrade lönenämnden,
att i den mån indragning av ordinarie befattning avsåges skola
ske i ändamål att överflytta de med befattningen förenade göromål å befattningshavare
i lägre löneställning eller därför att befattningen vore obehövlig,
lönenämnden icke hade något att erinra mot den föreslagna reduceringen.
Detsamma gällde förslaget örn förändring av ordinarie befattning inom en
viss lönegrad till icke-ordinarie befattning i samma lönegrad, för såvitt därmed
avsåges att underlätta framtida indragningar av beställningar, vilka ej
visade sig erforderliga för kanalverkets normala drift. Detta borde icke
utesluta, att styrelsen sörjde för att bottenbehovet av personal i lägre grader
här såsom i andra verk fylldes medelst ordinarie befattningshavare,
med en lämpligt avvägd marginal för utbildning och vikariat.
Ekonomisakkunniga hava beträffande här förevarande frågor anfört följande:
Beträffande
först kontorschefstjänsten få de sakkunniga tillstyrka den av
styrelsen ifrågasatta indragningen av denna tjänst.
Vad åter angår förslaget örn utbyte av den i 21 :a lönegraden placerade
kanalinspektorsbefattningen mot en trafikinspektorstjänst i 22.a lönegraden,
hava de sakkunniga icke funnit de skäl, som anförts för detta förslag, övertygande.
De sakkunniga kunna alltså icke förorda förslaget i denna del.
Vidkommande därefter den av vattenfallsstyrelsen framlagda planen för
fastställande av antalet ordinarie befattningar i l:a—20:e lönegraderna hava
de sakkunniga visserligen icke kunnat i detalj granska denna plan. Såvitt
de sakkunniga kunnat bilda sig en uppfattning örn det antagliga behovet av
personal för kanaldriften i Trollhättan, hava de sakkunniga emellertid för
sin del funnit denna plan vara ur driftens synpunkt väl ägnad att läggas
till grund för bestämmande av personalstaterna i hithörande delar under
de närmaste åren.
I enlighet med vad vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1927
hemställt synes vidare befattningen såsom schaktmästare böra avföras ur
den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen, sedan den enda
ordinarie befattningen av detta slag, vilken varit placerad vid Trollhätte
kanalverk, under år 1926 in dragits.
I sitt över sakkunnigförslaget avgivna utlåtande har vattenfallsstyrelsen
anfört bland annat, att styrelsen fortfarande vore av den uppfattningen, att
med hänsyn till de arbetsuppgifter, som det befunnits lämpligt pålägga inne
-
39
Kungl. Majus proposition nr 168.
havaren av den nuvarande befattningen såsom kanalinspektör av klass 1 i
21:a lönegraden, och till det ansvar, som därmed följde, tjänstens placering
i 22:a lönegraden såsom trafikinspektör kunde anses väl berättigad. Då den
förutvarande ordinarie innehavaren av nämnda kanalinspektorsbefattning numera
avlidit, hade emellertid möjlighet beretts att, utan att förändra tjänstens
lönegrad, befordra den tjänsteman, som under en följd av år upprätthållit
befattningen på förordnande.
Lönenämnden har i sitt nu avgivna yttrande icke framställt erinran mot
sakkunnigförslaget på denna punkt.
\ad först angår den vakanta befattningen såsom kanaldirektör i Trollhättan,
har det icke från något håll ifrågasatts, att denna befattning skulle
indragas eller förändras. Då någon möjlighet härtill icke lärer föreligga,
synes denna befattning, såsom vattenfallsstyrelsen ock påyrkat, böra snarast
besättas med ordinarie innehavare.
I fråga om övriga högre befattningar vid kanal- och fastighetsförvaltningen
biträder jag det i ärendet framlagda förslaget örn indragning av kontorschefstjänsten.
Då någon annan kontorschefsbefattning än den ifrågavarande
icke finnes vid vattenfallsverket, lärer denna befattningsgrupp böra
utgå ur tjänsteförteckningen. Beträffande befattningen såsom kanalinspektör
av klass 1 har jag i likhet med lönenämnden och ekonomisakkunniga
icke funnit tillräckliga skäl att förorda denna tjänsts utbytande mot en
trafikinspektorstjänst i högre lönegrad.
Beträffande lägre befattningar lärer av skäl, som från vattenfallsstyrelsens
sida anförts, i tjänsteförteckningen böra under 10:e lönegraden upptagas
befattningen förste kontorist, medan däremot ur förteckningen bör under
12:e lönegraden utgå befattningen schaktmästare.
I fråga örn Södertälje kanalverk har under utredningen framkommit ett
av vattenfallsstyrelsen framlagt och av ekonomisakkunniga förordat förslag
örn indragning av två befattningar. Då dessa befattningar tillhöra lägre
lönegrad än den 21:a samt spörsmålet icke berör den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen, torde jag här ej behöva ingå på prövning
av förslaget.
Enligt vad i det föregående föreslagits, skulle såsom ny befattning av
den art, som avses i avlöningsreglementets 1 § 1 morn., tillkomma en överingenjörsbefattning.
I den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
skulle vidare införas två nya befattningsgrupper i följande lönegrader,
nämligen mätaretekniker i löre lönegraden samt förste kontorist i I0:e
lönegraden.
A andra sidan skulle ur tjänsteförteckningen under vederbörliga lönegrader
uteslutas följande befattningsgrupper, nämligen kontorschef (22:a lönegraden),
registrator (21 :a lönegraden), mätaretekniker (löre lönegraden) och
schaktmästare (12:e lönegraden).
I det för närvarande fastställda antalet befattningar i 21 :a—30:e lönegraderna
skulle följande ändringar vidtagas, nämligen:
Departements
chefen.
Södertälje
kanalverk.
Samman
fattning.
40 Kungl. Afaj:ts proposition nr 168.
antalet förste byrådirektörsbefattningar (30:e lönegraden) skulle ökas från
2 till 3,
antalet direktörsassistentbefattningar vid kraftverk (27:e lönegraden) skulle
ökas från 2 till 4,
antalet distriktsingenjörsbefattningar (27:e lönegraden) skulle minskas från
7 till 6,
antalet förste byråingenjörsbefattningar (27 :e lönegraden) skulle minskas
från 4 till 3,
antalet byråingenjörsbefattningar (26:e lönegraden) skulle minskas från 2
till 1,
antalet revisorsbefattningar (21:a lönegraden) skulle minskas från 3 till 2.
"Vad angår notariebefattningar (21 :a lönegraden), skulle visserligen en dylik
befattning indragas, men å andra sidan skulle tillkomma en ny notarietjänst,
varför antalet av dessa befattningar fortfarande skulle komma att
såsom nu utgöra 2.
Ehuru, såsom av den föregående redogörelsen torde framgå, under de
senaste åren upprepade och omfattande undersökningar ägt rum rörande
möjligheterna till indragningar och förenklingar i vattenfallsverkets personalorganisation,
äro de förslag till förändringar därutinnan, som nu kunna underställas
riksdagens prövning, icke särdeles betydande, och de därav följande
besparingarna bliva således jämförelsevis ringa. "Vid bedömande av
detta förhållande bör emellertid till en början beaktas, att det i detta sammanhang
väsentligen är fråga örn verkets ordinarie befattningar i högre
löneställning än den som motsvarar 20:e lönegraden. Antalet av dylika befattningar
är i förhållande till totalantalet ordinarie befattningar ringa.
Medan för närvarande totala antalet ordinarie befattningshavare i vattenfallsverket
uppgår till 332, utgör antalet sådana befattningshavare över 20:e
lönegraden 43. Vidare är att märka att, såsom i det föregående flera gånger
antytts, omfattningen av verkets rörelse — såväl beträffande kraftproduktionen
och kraftdistributionen som i fråga örn byggnadsverksamheten — under
den sista tiden ej obetydligt ökats. Såvitt ej oförutsedda rubbningar på
det ekonomiska området inträffa, lärer man hava att alltjämt emotse en
stadig ökning i rörelsen.
I stort sett har emellertid vattenfallsverkets personalbestånd under det
senaste årtiondet betydligt minskats. Till belysning av detta förhållande
tillåter jag mig här anföra följande siffror rörande det totala antalet ordinarie
befattningar samt ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare under
åren 1920, 1926 och 1928 samt för närvarande:
År
Antal
ordinarie
befattningar
Antal befattningshavare
ordinarie
icke-
ordinarie
Summa
1920 .........
440
344
796
1,140
1926 .........
379
348
417
765
1928 .........
371
337
415
752
1930 .........
356
332
442
774
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 168. ^
De av mig förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar vid statens
vattenfall sverk synas lämpligen böra genomföras den 1 juli T930.
I fråga örn befattningar, som skulle indragas, blir det, såsom av det föregående
framgår, i vissa fall erforderligt att uppföra vederbörande befattning
på övergångsstat. Det synes därför lämpligt, att Kungl. Majit jämväl med
avseende å befattningar, vilkas antal fastställes av Kungl. Majit och riksdagen,
efter förslag av vattenfallsstyrelsen årligen tills vidare bestämmer
övergångsstatens omfång.
Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medgivande, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att
utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna
ändringarna.
Ett bifall till de förordade förslagen medför ändringar dels i 5 § 1 mom. i
avlöningsreglementet för kommunikationsverken, dels och i den vid avlönings - reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen redan tidigare
lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit att i berörda författningsrum
och tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som föranledas av de
beslut, riksdagen i förevarande hänseenden kan komma att fatta.
Vidare erfordras ändringar i pensionslagen för kommunikationsverken
samt i den vid nämnda lag fogade åldersförteckningen. Till frågan härom
återkommer jag senare i dag.
Övergängsanordningar
m. m.
Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört och Hemställan,
föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
l:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,
att i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skall upptagas befattningen överingenjör
vid statens vattenfallsverk med ett arvode av 17,000 kronor;
att i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skola vid statens vattenfallsverk upptagas följande
nya befattningar, nämligen:
i löle lönegraden: mätaretekniker,
» 1 Ole » : förste kontorist;
samt att ur berörda tjänsteförteckning skola vid statens vattenfallsverk
utgå följande befattningar, nämligen:
ur 22:a lönegraden: kontorschef,
21:a
5
: registrator,
» löle
»
: mätaretekniker,
» 12:e
»
: schaktmästare;
2:o) fastställa antalet
av följande befattningar vid statens
vattenfallsverk från
och
med den 1 juli 1930 på sätt här an-
gives, nämligen:
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 135 haft. (Nr 168.) 425 80 4
42 -v Kungl, Maj:ts proposition nr 168.
Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
överingenjör ....................................... 1;
Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraden i den vid
avlöningsreglementet fogade tjänsteförtecTcningen:
revisor ...................................................... 2
• byråingenjör ............................................ 1
direktörsassistent vid kraftverk ........... 4
distriktsingenjör...................................... 6
förste byråingenjör ................................ 3
förste byrådirektör.................................... 3;
samt
3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar må
erfordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1030.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vattenfallsverk m. m. s. 6 i texten
- SU 1930:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen för statens vatten/all sverk m. m. jämte en i ämn s. 14 i texten