Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring beträffande säkerheten för statslån till Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag

1930-02-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:179, Angående viss ändring beträffande säkerheten för statslån till Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

1

Nr 179.

Rune/}. Majlis ''proposition till riksdagen angående viss ändring beträffande

säkerheten för statslån till Åmål—Årjängs

järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott den 28 februari

1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Den 22 september 1914 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession

å järnväg örn 1.435 meters spårvidd från Åmåls station å Bergslagernas järnvägar

till Årjängs station å en samma dag koncessionerad järnväg mellan Billingsfors

och Arvika. Därvid föreskrevs bland annat, att arbetet å järnvägsanläggningen

skulle påbörjas viss angiven dag samt därefter så bedrivas, att

järnvägen i sin helhet kunde vara färdig att upplåtas för trafik senast den 1

oktober 1919.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. lb6 haft. (Nr 179.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Sedan koncessionen å järnvägen jämlikt Kungl. Maj :ts medgivande överlåtits

å Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag, fastställde Kungl. Majit den 13

oktober 1916 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning att, såvitt

kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 4,365,000

kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett lån av

3,273,750 kronor ur lånefonden för att underlätta åstadkommandet av bibanor

inom västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar

av Bohuslän och Dalsland (den s. k. bibanelånefonden). För detta lån

stadgades bland annat följande villkor:

Två tredjedelar av statslånet skulle förräntas och amorteras sålunda,

att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem och

fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet

först skulle gottgöras ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och

återstoden utgöra avbetalning därå;

att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöpte under en tid,

omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna, anstånd med betalningen

medgåves på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt

annuitetslikvid erlades till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan

ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

att, så snart ränta, som icke vore att hänföra till anståndsränta, upplupit å

lyftat lånebelopp till och med det datum, som motsvarade det för kapitalavbetalning

fastställda, sådan räntas belopp skulle inbetalas till staten;

att kapitalavbetalning skulle genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga

fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Majlis bestämmande

senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; samt

att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlades,

bolaget skulle därå gälda fem och en halv procent ränta intill dess samma belopp

bleve behörigen inbetalt.

Återstående tredjedelen av statslånet finge åtnjutas räntefritt men skulle

amorteras med en annuitet av fem och fyra tiondels procent å ifrågavarande

del av försträckningsbeloppet, vilken annuitet dock icke skulle börja erläggas,

förrän 60 år förflutit från det någon del av statslånet blivit lyftad; och skulle,

därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlades, bolaget;

därå gälda fem och en halv procent ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen

inbetalt.

Järnvägsanläggningen Åmål—Årjäng med alla därtill hörande byggnader

och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för

den av staten lämnade försträckning, och staten skulle till säkerhet för sin

fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför

varje annan fordran.

Med anledning av en av bolaget gjord ansökning örn ytterligare statslån

fastställde Kungl. Majit den 14 december 1923 ny kostnadsberäkning för järnvägsanläggningen

att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för det då sökta

statslånets belopp, sluta å 7,700,000 kronor samt beviljade för fullbordande

av järnvägsanläggningen från bibanelånefonden ytterligare ett statsunderstöd

av 2,326,250 kronor. Åv detta belopp utgjorde en tredjedel anslag utan återbetalningsskyldighet;

återstoden skulle åtnjutas såsom lån på villkor, motsvarande

de för förenämnda två tredjedelar av lånet å 3,273,750 kronor föreskrivna,

dock att i stället för anstånd med räntas erläggande medgavs räntefrihet

för fyra år från lyftningsdagarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 179.

3

Sedan Kungl. Muj:t den 11 juli 1924 beviljat bolaget koncession å bibana

från Hallanda å järnvägen Åmål—Årjäng till Kättilsbyn, har Kungl. Majit

dels den 12 april 1929 under''visst förbehåll medgivit sådant tillägg till koncessionen

å järnvägen Åmål—Årjäng, att hamnspår finge anläggas fran nämnda

järnvägs station i Åmål till djuphamnen vid Örnäs, dels ock den 19 april

1929 förklarat, att järnvägen Hallanda—Kättilsbyn skulle förenas med järnvägen

Åmål—Årjäng nied hamnspår till djuphamnen vid Örnäs, i följd varav

samtliga anläggningarna skulle anses såsom en järnväg.

Vidare har Kungl. Majit efter beslut av riksdagen beviljat bolaget ytterligare

statsunderstöd ur bibanelånefonden, nämligen dels den 8 april 1927

å 183,000 kronor för anläggning av nyssnämnda hamnspår och dels den 31 maj

1929 å 175,000 kronor för inköp av rullande materiel, därvid föreskrivits

villkor, motsvarande de för statsunderstödet å 2,326,230 kronor den 14 december

1923 föreskrivna, dock att beträffande understödet å 175,000 kronor medgivits

räntefrihet endast för åren 1929 och 1930.

För ifrågavarande järnväg hava alltså i statslån och statsunderstöd beviljats

tillhopa 5,958,000 kronor.

Med fullgörande av det i koncessionen stadgade villkoret rörande tiden för

järnvägsanläggningens fullbordande och öppnande för trafik har på ansökan

av bolaget anstånd gång efter annan beviljats, senast genom Kungl. Majits

resolution den 19 oktober 1928, då nämnda tidpunkt bestämdes till den 1 januari

1929. Banan öppnades för trafik den 2 december 1928.

I skrivelse den 8 februari 1930 har Åmål—Årjäng s järnväg saktiebolag gjort

framställning örn viss ändring i bestämmelserna rörande säkerheten för bolagets

statslån samt därvid anfört:

Sedan järnvägen Åmål—Årjäng den 2 december 1928 öppnats för allmän

trafik, hade under år 1929 utförts en del kompletterande arbeten, varjämte

vid tiden för banans öppnande ännu återstående arbeten och anläggningar å

Åmåls bangård påbörjats.

Det visade sig emellertid nu, sedan kostnaderna för vad som ännu återstode

att utföra mera tillförlitligt kunde bedömas, att den slutliga kostnaden för

järnvägsanläggningen komme att uppgå till omkring 8,000,000 kronor. I denna

summa inginge då en del av det i förfallna räntor å lyftat statslån till riksgäldskontoret

inbetalade beloppet av 393,068 kronor 46 öre.

Jämlikt bestämmelserna för det första av de båda statslånen hade anstånd

med räntas betalande medgivits i fyra år från lyftningsd ägarna, med begränsning

till två år från dagen för banans öppnande för allmän trafik, och för det

senare lånet hade detta anstånd ersatts med räntefrihet under motsvarande tid.

Åv olika anledningar, bland annat den genom världskriget vållade starka

prisstegringen å materiel och arbete, hade arbetet å järnvägsanläggningen tidvis

varit helt nedlagt och därigenom försenats, ett förhållande, som även varit

kännetecknande för övriga samtidigt med denna inom landet pågående järnvägsbyggnader.

Såsom en följd härav hade även Kungl. Majit funnit skäligt att tid efter

annan, sista gången genom resolution av den 19 oktober 1928, medgiva bolaget

anstånd i tiden för banans öppnande för allmän trafik, denna gång till den

1 januari 1929.

Genom den sålunda förlängda byggnadstiden hade anståndsräntetiden överskridits

och ränta förfallit att betala. Sålunda hade riksgäldskontoret i skri
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj :ts proposition nr 179.

velse av den 13 oktober 1923 erinrat, att den 1 oktober 1923 ett räntebelopp av

99,292 kronor 58 öre varit förfallet till betalning. Med anledning därav hade

bolaget den 11 december 1923 ingått till Kungl. Maj:! med framställning om anstånd

med räntas erläggande intill den dag, då banan enligt Kungl. Maj :ts bestämmande

och medgivande slutligen öppnades för allmän trafik.

Sedan Kungl. Majit genom resolution av den 22 februari 1924 funnit skäligt

avslå denna framställning, hade riksgäldskontoret i skrivelse av den 15 mars

1924 ånyo påmint bolaget örn dess skyldighet att snarast inbetala de förfallna

räntebeloppen jämte överränta därå till betalningsdagen. Bolaget hade därigenom

blivit försatt i ett tvångsläge och hade som följd härav till riksgäldskontoret

inbetalat den 20 mars 1924 ett belopp av 101,712 kronor 79 öre, den 24 oktober

1924 73,016 kronor 75 öre, den 9 oktober 1925 72,838 kronor 92 öre, den 31

oktober 1926 72,750 kronor och den 30 september 1927 72,750 kronor, summa

393,068 kronor 46 öre. År 1928 hade bolagets medel dock så förminskats, att

det var omöjligt för detsamma att längre fortsätta med dessa räntebetalningar,

så mycket hellre som bolagets möjlighet att fullborda järnvägsanläggningen

därmed äventyrades.

Ändamålet med sammanskjutande av bolagets kapital hade varit att därmed

utföra anläggningen av Åmål—Ålsängs järnväg. Något belopp för räntas

betalande i denna utsträckning hade ej intagits i kostnadsförslaget för anläggningen,

utan hade avsetts, att trafikmedel efter banans öppnande för trafik härför

skulle tagas i anspråk, vilket uppenbarligen även vore anledningen till bestämmelsen

om anstånd med räntas betalande under viss tid.

Genom en verkställd utredning angående företaget ännu påvilande kostnader,

jämförda med bolagets tillgängliga betalningsmedel, visade det sig nu, att ännu

ett belopp av 175,000 till 200,000 kronor måste uppbringas. Dess anskaffande

på enskild väg eller genom en ökad aktieteckning av de kommuner, som sammanskjutit

större delen av bolagets aktiekapital, läte sig ej göra på grund av

den ringa folkmängden i kommunerna och därav följande svaga ekonomi. En

upplåning av beloppet vore den enda tänkbara utvägen, men härför fordrades

möjligheten att kunna ställa en fullt betryggande säkerhet. En sådan måste

sökas i bolagets tillgångar, som bestode i järnvägsanläggningen och i den rullande

materielen. Enligt de gällande bestämmelserna för statslånens åtnjutande

hade bolaget att såsom säkerhet för statslånen lämna statsverket en första inteckning

i järnvägsanläggningen med vad till densamma hörde. En inteckning

med förmånsrätt närmast efter inteckningen för dessa lån bjöde ej den säkerhet,

att på basis av densamma något lån skulle kunna uppbringas. Kunde däremot

en inteckning lämnas, med förmånsrätt framför varje annan inteckning,

skulle dess belånande säkerligen ej möta något hinder och bolagets svårigheter

för kompletterande av sitt byggnadskapital därmed vara lösta. Genom en sådan

anordning skulle det tidiga ränteinbetalandet till riksgäldskontoret medföra

den omläggningen i förhållandet mellan statslånemedel och enskilt kapital,

att upp till 200,000 kronor enskilt kapital ersatte motsvarande belopp i statslånemedel.

På grund av det anförda har bolaget hemställt, att Kungl. Majit måtte efter

riksdagens hörande medgiva, att bolaget finge till annan långivare än staten

lämna en inteckning i bolagets järnvägsanläggningar å 200,000 kronor med

förmånsrätt framför varje annan fordran.

Åv sedermera införskaffade handlingar inhämtas, att bolaget grundat sin

framställning på följande beräkningar angående behovet av ytterligare medel

för slutförande av arbetena å Åmål—Årjängs järnväg jämte hamnspår från

Åmål till Örnäs:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 179.

5

Kostnadsförslag

för den 1 januari 1930 återstående arbeten.

Järnvägen

Amål—Årjäng

Hamnspåret

Åmål— Örnäs

Summa 1

kronor |

kronor

kronor

kronor

kronor

Jordlösen ...................

j Terrasseringsarbeteu..............

| Banans överbyggnad.............

Vägarbeten..................

'' Husbyggnader.................

Stängsel...................

. An slutning till Bergslagernas järnvägars station i

Åmål...................

Administration lii. lii..............

78.000

2,000

1,000

65.000

5,000

5,000

12,000

73.000

10.000

12,000

1,000

8,000

00,000

75.000

10.000

13.000

65.000

1,000

5,000

13.000

Stimma

156,000

116,000

272,000

Tablå

över företagens ställning den 23 januari 1930.

Järnvägen

Amål—Årjäng

Hamn spåret

Åmål—Örnäs

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Beräknade den 1 januari 1930 återstående bygg- nadskostnader enligt förenämnda kostnadsförslag

156,000

116,000

272,000

Skulder:

Enligt checkräkning i Värmlands enskilda bank . .

300,000

_

Enligt reverslån i samma bank -.........

50,000

-

Enligt accepter................

19,558

8,370

Enligt inneliggande räkningar..........

11,661

381,219

2,802

11,172

392,391

Summa

537,219

127,172

664,891

Tillgångar:

Innestående i riksgäldskontoret.........

373,334

12,200

j > statskontoret ...........

25,000

—

Åmåls stads aktieteckning jämte ett års ränta och

stämpelavgift................

26,750

10,700

Utestående fordringar m. m...........

16,793

6,333

Beräknad försäljning av massa till hamnplanet . .

—

15,000

Utbetalta förskottsavlöningar..........

—

2,150

I kassan ...................

978

442,855

—

46,383 489,238

Brist....................

94,364

80,789 175,153

Summa

537,219

127,172

604,391

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 170.

Fullmäktige i riksgäldskontoret huva i yttrande den 20 februari 1930 anfört

:

I riksgäldskontoret inuestode för närvarande ett belopp av sammanlagt

398,801 kronor av bolaget beviljade statslån och statsunderstöd. För utbetalning

av detta belopp erfordrades bland annat, att bolaget till säkerhet för

statslånet å 3,273,750 kronor och för de andelar av nyss omförmälda statsunderstöd,

som utgjorde lån, till riksgäldskontoret avlämnade inteckning, gällande

med bästa förmånsrätt i den järnvägsenhet, som jämlikt Kungl. Maj:ts

resolution den 19 april 1929 bildats genom sammanslagning av järnvägarna

Åmål—Årjäng och Hallanda—Kättilsbyn samt hamnspåret Åmål—örnäsviken.

— Härjämte finge erinras, att i gällande bestämmelser angående bibanefonden

stadgat villkor rörande skyldighet för låntagaren att anskaffa

visst eget anläggningskapital eftergivits vad beträffade statsunderstödet å

175,000 kronor för inköp av rullande materiel.

Enligt vad i bolagets ansökning uppgivits, vore det för bolaget icke möjligt

att på enskild väg eller genom ökad aktieteckning av de av järnvägen berörda

kommunerna anskaffa de medel, varom nu vore fråga. Därest det erforderliga

beloppet ej skulle kunna uppbringas, torde bolaget komma att träda i

likvidation, i vilket fall riksgäldskontoret säkerligen bleve nödsakat att för

statsverkets räkning förvärva järnvägen. Vid sådant förhållande borde staten

enligt fullmäktiges mening ej undandraga sig att nu lämna bolaget erforderlig

hjälp för järnvägsanläggningens fullbordande. I detta sammanhang

kunde framhållas, att bolaget, på sätt i ansökningen uppgåves, innan järnvägen

öppnats för trafik, till riksgäldskontoret såsom likvid för förfallna räntor

inbetalat nära 400,000 kronor, vilket belopp eljest skulle kunnat disponeras

för järnvägens färdigställande.

Vid övervägande av den föreliggande frågan hade fullmäktige ej kunnat

undgå att hysa vissa betänkligheter beträffande lämpligheten av att genom

ett bifall till den föreliggande framställningen bryta den i riksdagens bestämmelser

angående understöd från såväl allmänna järnvägslånefonden som bibanelånefonden

fastslagna principen, att säkerheten för till järnvägsbolag utlämnade

lån från berörda fonder alltid skall utgöras av inteckning i respektive

järnväg med förmånsrätt framför varje annan fordran. Denna princip hade

hittills eftergivits endast i ett fåtal fall, då i samband med reglering av vissa

järnvägsbolags skuldförhållande till staten av olika anledningar befunnits

nödvändigt att låta vederbörande bolag disponera över inteckningar nied bättre

förmånsrätt än statens. Att en sådan rätt medgivits ett järnvägsbolag i och

för anskaffande av felande medel till järnvägsanläggningens fullbordande

hade däremot ej i något fall förekommit.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vore det enligt fullmäktiges mening

från statens synpunkt att föredraga att lämna bolaget den erforderliga hjälpen

genom beviljande av ett statsunderstöd å högst 200,000 kronor att utgå från

bibanelånefonden. Denna lösning vore givetvis även för järnvägsbolaget förmånligare

än den av bolaget föreslagna, i det att en tredjedel av understödsbeloppet

komme att tillhandahållas utan återbetalningsskyldighet och räntan å

återstående två tredjedelar skulle utgå med endast 5 procent.

Till bibanelånefonden, som enligt 1920 års riksdags beslut skulle utgöra

24,000,000 kronor, hade hittills anvisats tillhopa 19,725,000 kronor, vilket belopp

till fullo disponerats såsom statslån eller statsunderstöd åt bland andra

Åmål—Ålsängs järnvägsaktiebolag. Ett ytterligare understöd till bolaget

skulle således nödvändiggöra, att ett anslag till fonden å motsvarande belopp

uppfördes å riksstaten för budgetåret 1930/1931. Detta anslag borde, i likhet

med anslaget till det statsunderstöd, som år 1929 beviljades bolaget för in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179. 7

köp av rullande materiel, anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Ilar i utlåtande den 24 februari 1930 tillstyrkt

fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag om ytterligare statsunderstöd

åt bolaget.

På grund av bland annat de svårigheter, som kristiden medförde, har byggnadstiden

för Åmål—Ärjängs järnväg kommit att förlängas så, att den ursprungligen

medgivna tiden för anstånd med räntans erläggande av fyra år

från lyftningsdagarna beträffande de tidigast lyftade lånebeloppen utlupit och

bolaget nödgats erlägga förfallna räntebelopp, innan banan öppnats för trafik.

Visserligen bär bolaget kunnat tillgodogöra sig räntor å lyftade låne- och

understödsbelopp för tiden från beloppens lyftande till dess desamma tagits i

anspråk, men å andra sidan bär kostnaden för järnvägens färdigställande kommit

att överstiga vad som beräknats och lagts till grund vid låne- och understödsbeloppens

beviljande. Vid sådant förhållande och då bolaget icke haft

att tillgå några trafikinkomster, hava för dessa ränteutgifters bestridande

måst anlitas medel, som varit avsedda för järnvägsanläggningens färdigställande.

Följden härav har blivit, att bolaget nu saknar medel att slutföra återstående

arbeten. Det torde knappast vara bolaget möjligt att för sådant ändamål

på enskild väg uppbringa erforderligt belopp vare sig utan återbetalningsskyldighet

eller såsom lån mot inteckning med förmånsrätt efter statslånen.

ilan kan därför befara, att bolaget måste träda i likvidation och staten

bliva nödsakad att övertaga järnvägen. Då det givetvis är angeläget att undvika

att saken kommer i ett sådant läge, synas skäl föreligga för att staten

träder hjälpande emellan.

I sådant hänseende har ifrågasatts antingen att låta bolaget förfoga över

inteckningar i bolagets järnväg med förmånsrätt framför statslånen för erhållande

av nytt enskilt lån å högst 200,000 kronor eller ock att bevilja bolaget

ett ytterligare understöd å nämnda belopp ur bibanelånefonden. Även om vissa

skäl kunna tala för att välja den sistnämnda lösningen, måste det dock vara av

intresse för staten att icke behöva i järnvägsföretaget nedlägga ytterligare kapital

utöver de avsevärda belopp, som hittills investerats i detsamma. Redan av

denna anledning synes mig det förstnämnda förslaget, vilket bolaget för sin

del framfört, vara att föredraga. .Visserligen lärer det icke hava förekommit,

att det medgivits järnvägsbolag rätt att i och för anskaffande av felande medel

till järnvägsanläggningens fullbordande förfoga över inteckningar med

bättre förmånsrätt än statens. Med hänsyn till i detta fall åberopade, särskilda

förhållanden beträffande gjorda ränteinbetalningar och då byggandet av enskilda

järnvägar i landet synes vara praktiskt taget avslutat, torde det emellertid icke

behöva befaras, att ett bifall till bolagets framställning skall bliva av prejudicerande

innebörd. Härtill kommer slutligen, att förevarande ärende inkommit

efter statsverkspropositionen avlåtande, vadan något anslag för avsättning

till bibanelånefonden för beredande av ytterligare statsunderstöd åt bolaget

icke beräknats i riksstatsförslaget för nästa budgetår. Av sålunda anförda

Departementschefen

.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

skäl anser jag mig böra tillstyrka, att bolaget må såsom säkerhet för ett nytt

lån å högst 200,000 kronor förfoga över inteckningar å tillhopa högst samma

belopp i bolagets järnväg med förmånsrätt framför varje annan fordran, i följd

varav staten till säkerhet för sin fordran skulle erhålla inteckningar liggande

närmast efter det nya lånet. Såsom villkor torde därvid böra uppställas,

att det nya lånet skall vara av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt att bolaget skall vara skyldigt att, i den mån

ifrågavarande inteckningar å högst 200,000 kronor genom avbetalning av skulden

frigöras, ställa hypoteket till riksgäldskontorets förfogande såsom ytterligare

säkerhet för till bolaget utlämnade statslån.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag må på av mig i det

föregående förordade villkor såsom säkerhet för nytt lån å

högst 200,000 kronor använda inteckningar å tillhopa högst

nämnda belopp i bolagets järnväg med förmånsrätt framför

varje annan fordran.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wriens.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300787

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:144 Riksdagens skrivelse Nr 144 s. 1 i texten
  2. SU 1930:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring beträffande säkerheten för statslån till Åmål —Årjängs järnvägsaktiebolag. s. 13 i texten