Med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag
1930-02-21 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:187, Med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
1
Nr 187.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbud
mot plockning av lingon före viss dag; given Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om förbud mot plockning av
lingon före viss dag.
Under Hans Majit
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro i
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1930.
1 sami.
152 häft. (Nr 187.)
1
2
Kungl. May.ts proposition Nr 187.
Bilaga.
F örslag''
till
Förordning om förbud mot plockning av lingon före viss dag.
Härigenom förordnas som följer:
1 *.
Därest förhållandena sådant påkalla till förhindrande av att lingon
plockas innan de uppnått lämplig mognad, äger Konungen på framställning
av hushållningssällskap och landsting förordna, att inom visst område
plockning av lingon, där dessa ej omedelbart förtäras i samband
med plockningen, icke må äga rum före dag, som av länsstyrelsen varder
bestämd.
2 i
Har förordnande, varom i 1 § sägs, meddelats, skall länsstyrelsen årligen,
efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, bestämma
den dag, intill vilken det i förordnandet innefattade förbudet
skall gälla.
Allteftersom omständigheterna därtill föranleda, må dagen bestämmas
olika för olika delar av det område, som med förordnandet avses.
Länsstyrelsens beslut skall träda i tillämpning utan hinder av anförda
besvär.
3 §.
Överträder någon meddelat förbud mot plockning av lingon, straffes
med böter från och med fem till och med femhundra kronor och havé
tillika förbrutit de plockade lingonen eller gälde, där de ej längre äro i
hans besittning, deras värde.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom
i denna paragraf sägs, fortsätter densamma, skall, när han varder därtill
lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits
fällas till särskilt ansvar.
4 §.
För förseelse, som begås av barn under femton år, svare fader, målsman
eller husbonde, därest förseelsen skett med hans vetskap och ej visas
kan, att han gjort vad på honom ankommit för att förekomma densamma.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
5 i
Förseelse, varom i denna förordning sägs, åtalas av allmän åklagare,
som jämväl har att verkställa beslag å Amra, som anses jämlikt § 3 förbruten.
6 §.
Beslagtagen vara må, utan a\TA7aktan å domstols beslut i målet, försäljas
å offentlig auktion eller, därest den beslagtagna varan är av obetydligt
värde, under hand; börande köpeskillingen, intill dess laga kraft vunnet
utslag meddelats, nedsättas hos länsstyrelsen.
7 %.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, så ock behållna försäljningssumman
för förbruten vara samt värdet av Amra, som ej kunnat
tillrättaskaffas, tillfälle kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
8 %.
Beslut, som meddelas jämlikt 2 §, skall, tillika med erinran örn påföljden
för förseelse däremot, genom länsstyrelsens försorg på statsverkets
bekostnad införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar inom
orten samt anslås på lämpliga ställen inom det område beslutet avser.
Sådant beslut skall jämväl meddelas länsstyrelse i angränsande län
för att, i den mån anledning därtill förekommer, där offentliggöras på sätt
nyss är sagt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
Tidigare behandling
av
frågan.
Motion vid
1913 års riksdag.
Motioner vid
1917 års riksdag.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,Bissmark,
Johansson, Dahl.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:
Riksdagen har i skrivelse den 14 februari 1928, nr 17, anhållit, att
Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning angående inskränkning
av tiden för skörd av lingon samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
Den i riksdagens skrivelse berörda frågan har tidigare varit föremål för
behandling.
Sålunda föreslogs i en vid 1913 års riksdag inom andra kammaren väckt
motion, nr 9, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn
utredning och förslag till lag angående fridlysningstider för lingon.
Jordbruksutskottet, till vilket motionen hänvisades, yttrade i utlåtande
nr 48 beträffande detta förslag:
Ehuru utskottet i likhet med motionären anser högeligen önskvärt, att
lingonskörden måtte så vitt möjligt skonas, till dess den hunnit mogna,
och icke, såsom nu flerstädes sker, redan i omoget tillstånd mer eller
mindre fullständigt avplockas, håller utskottet före, att motionärens förslag
örn införande av dylika för varje län bestämda allmänna fridlysningstider
i praktiken icke skulle låta sig genomföra. Utskottet behöver
i detta hänseende allenast erinra örn, hurusom i olika trakter av de mera
vidsträckta länen lingonen mogna å ganska olika tider och att till och
med i samma trakt de å t. ex. en södersluttning växande lingonen kunna
vara färdiga att avplocka veckotal innan de å en norrsluttning växande
hären nått sin mognad.
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen
ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Vid 1917 års riksdag väcktes inom andra kammaren två motioner angående
förbud mot plockning av lingon före viss dag. I den ena motionen,
nr 83, föreslogs, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla
örn utfärdande av en förordning, vari stadgades, att länsstyrelsen efter
5
Kungl. May.ts proposition Nr 187.
landstingets hörande skulle äga att inom länet mot vite förbjuda plockning
av lingon före viss dag. I den andra motionen, nr 120, hemställdes,
att riksdagen ville i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte verkställa utredning, örn och i vad mån bestämmelser kunde genomföras
i syfte att inom de särskilda landskommunerna i riket lingonplockning
före viss, för varje kommun årligen bestämd dag måtte vara förbjuden.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionerna hänvisades,
yttrade i utlåtande nr 1 följande:
Det i förevarande motioner behandlade spörsmålet har under de senaste
åren varit föremål för livlig uppmärksamhet bland befolkningen i landets
alla delar. Våra skogsbär och främst bland dem lingonen hava oberoende
av kristiden erhållit ett betydande marknadsvärde i följd särskilt av
stark efterfrågan på desamma från utlandet. Därjämte bär insikten örn
nyttan av att tillgodogöra sig skogsbären i de enskilda hushållen inom
landet gjort glädjande framsteg under de senare tiderna. I mångå trakter
är lingonplockningen också numera en rätt avsevärd inkomstkällaför
den fattigare befolkningen.
Lingonplockningen medför emellertid, såsom den för närvarande försiggår,
även vissa olägenheter. Konkurrensen örn bären antager understundom
former, vilka icke kunna anses förenliga med god ordning och hushållning.
I mera tätt befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer
uppstår årligen en formlig kappränning för att fortast möjligt tillägna
sig »skogens röda guld». Det blir bokstavligen en rovplockning, som varken
tar hänsyn till bärens tillbörliga mognad och omtanke örn återväxten
eller till möjligen förefintlig företrädesrätt till de växande skogsbären.
I syfte att ernå reglerande åtgärder, särskilt rörande hittills gällande
princip att de växande skogsbären i allmänhet äro fri tillhörighet för
vem som vill plocka dem, hava också motioner framförts vid 1899, 1908 och
1913 års riksdagar. Den sistnämnda år väckta motionen föranledde en
riksdagsskrivelse med hemställan, att Kungl. Majit täcktes låta verkställa
utredning, huruvida och i vilken omfattning ägare och innehavare av jord
må kunna beredas skydd mot tillägnande av å deras mark växande vilda
bär. De i förevarande utlåtande omhandlade motionerna berörde emellertid
alls icke detta spörsmål, och utskottet vill betona, att detsamma
icke i någon mån tagit ståndpunkt till ovannämnda fråga.
Äro nämligen åsikterna mycket delade rörande lämpligheten av lagstiftning
i nyss berörda hänseende, och bör enligt riksdagens mening särskild
varsamhet iakttagas vid införande av nya bestämmelser på förevarande
område, så torde enigheten beträffande i nu förevarande motioner
framförda förslag vara så mycket större.
Frågan om lingonens rätta tillgodogörande äger nämligen nu icke blott
en vida större betydelse än förr ur den enskilda hushållningens synpunkt,
utan den har därjämte erhållit och kommer med all sannolikhet att ytterligare
erhålla en ganska vittgående nationalekonomisk innebörd. Redan
av denna anledning synas de av motionärerna framburna förslagen vara
förtiänta av statsmakternas allvarliga och snara beaktande.
Under den nu rådande livliga konkurrensen för att först komma i tillfälle
att tillgodogöra sig skörden på de mest givande bärmarkerna plockas
bären ofta innan de ens äro halvmogna. Oaktat den eftermognad de plockade
lingonen undergå, mäste i följd av för tidig plockning en stor del
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
av deni bortrensas som odugliga. Oell vad värre är: produkterna av i
förtid plockade lingon bliva av mycket undermålig beskaffenhet till stor
skada för så väl den inhemska som den utländska marknaden.
Otvivelaktigt skulle såväl de nationalekonomiska som de enskilda intressena
från olika parter avsevärt gagnas av ett statsingripande, som ginge
ut på förbud mot lingonplockning före viss dag. Detta förbud bör enligt
utskottets mening genomföras snarast möjligt, örn det låter sig göra, redan
vid innevarande riksdag, i varje fall vid den näst instundande.
Vid stadgande av sådant förbud, som här ifrågasattes, vilket givetvis
bör åtföljas av kraftigt verkande bötesbestämmelser för dess överträdande,
kan givetvis, såsom också motionärerna påpekat, tiden icke bestämmas lika
för alla landsdelar och icke heller fastställas en gång för alla för de olika områdena.
Bären mogna tidigare i en landsdel än i en annan, och mognadstiden
infaller väsentligt olika i samma trakt under olika år. Det måste
därför läggas i lokala myndigheters hand att år för år bestämma den
dag, före vilken lingonplockning må vara förbjuden inom angivet område.
Motionärerna synas beträffande områdenas omfattning hava tänkt sig
denna antingen, såsom i motion nr 83, utgörande hela län eller, såsom i
motion nr 120, med varje landskommun för sig. Med hänsyn till de skiftande
klimatiska förhållandena inom samma län, särskilt inom norrländska
län med stor areal, som sträcker sig från kustland till fjälltrakt, och
med hänsyn till lokala och andra omständigheter, ej minst i gränstrakter
mellan olika län och socknar, anser utskottet, att ingendera av de i
motionerna angivna områdesbestämningarna bör i förevarande fall finna
tillämpning. Vederbörande ortsmyndigketer måste erhålla rätt att för
värjo län årligen bestämma de områden, för vilka olika tider böra fastställas,
vare sig områdena lämpligast bestämmas till hela län, grupper av
kommuner eller enskilda kommuner.
Sedan bestämmelser i nu avhandlade hänseende blivit utfärdade, synes
det utskottet lämpligast, att deras tillämpning inom olika landstingsområden
blir beroende på vederbörande landstings beslut. Det kan nämligen
tänkas, att för vissa delar av landet dylika bestämmelser anses onödiga,
och avgörandet härutinnan bör därför överlämnas åt landstingen. För
övrigt har utskottet den uppfattningen, att det torde vara mest ändamålsenligt,
att länsstyrelserna inom de olika länen, efter det från respektive
kommunalnämnder infordrade förslag inkommit, för vissa angivna områden
bestämma och kungöra dag, före vilken lingonplockning må vara
förbjuden. De närmare detaljerna rörande tiden för sådan kungörelses
publicering inom de olika länen samt bestämmelserna örn länsstyrelsernas
i närgränsande län samarbete uti hithörande frågor torde lämpligast
ordnas, sedan utredningen i saken blivit verkställd.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde utskottet i anledning av
motionerna, att andra kammaren måtte för sin del besluta, det riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit täcktes snarast
låta verkställa utredning, örn och i vad mån bestämmelser kunde utfärdas,
genom vilka lingonplockning före viss, för lämpligt område årligen
av länsstyrelsen bestämd dag skulle vara vid ansvar förbjuden, samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med utskottets hemställan,
7
Kungl. Martts proposition Nr 187.
och beslutet delgavs första kammaren, som hänvisade ärendet till sitt
andra tillfälliga utskott. Detta utskott inhämtade yttrande från lantbruksstyrelsen,
som uttalade, att ett ingripande från statens sida till
förekommande av olägenheterna av den fria bärplockningen syntes vara
väl på sin plats. Vidare anförde lantbruksstyrelsen följande:
Vad angår sättet för stadgande av sådant förbud, som här avses, är lantbruksstyrelsen
fullt ense med motionärerna därutinnan, att de växlingar,
som olika klimatiska och lokala förhållanden inom vårt land framkalla i
lingonens mogningstid, icke blott i skilda delar av landet utan jämväl
inom en och samma trakt från det ena året till den andra, omöjliggöra,
ett lagstadgande, som en gång för alla och lika över hela landet fixerar
tidpunkten för lingonplockningens frigivande. Fastställandet av dagen,
före vilken lingonplockning ej må äga rum, måste uppenbarligen ske årligen
och för visst bestämt område efter de lokala myndigheternas hörande.
Särskilt synas förhållandena i Norrland tala för frågans lösning på av
utskottet anvisat sätt. De vidsträckta skogsområden, som där finnas, och
den i allmänhet mycket glesa befolkningen torde för stora delar av Norrland
göra en lagstiftning i förevarande fråga alldeles överflödig, ja det
kan rent av tänkas, att den kunde bliva till skada. Sen och ojämn mognad
av bären jämte tidigt inträdande nattfroster göra nämligen bärsäsongen
i Norrland tämligen kort, och skulle den så ytterligare inskränkas genom
förbud mot plockning före viss dag, skulle detta kunna hava till följd, att
ännu större mängder lingon finge förfaras, än vad nu är fallet. De vidsträckta
arealerna fordra lång skördetid för att bärplockningen där skall
kunna medhinnas, och det är förvisso bättre, att i sådana trakter, där tillgången
är särdeles riklig, men mognadsperioden kort, även omogna lingon
få plockas för att mogna efter, än att de ej få plockas alls utan lämnas
att förstöras av frosten. Men även i andra delar av vårt land än Norrland
torde förhållandena inom större eller mindre områden vara sådana,
att en lagstadgad tidsbegränsning av lingonplockningen på intet sätt är
påkallad, och lantbruksstyrelsen vill därför framhålla vikten av att i ett
kommande lagförslag i berörda fråga största möjliga inflytande på frågans
avgörande lämnas vederbörande kommunala myndigheter.
Under hänvisning till vad sålunda anförts vill lantbruksstyrelsen uttala,
att styrelsen för sin del icke har något att erinra mot åvägabringandet av
en lagstiftning sådan som den föreslagna.
Med instämmande i den motivering, som andra kammarens utskott
förebragt, samt med hänvisning till vad lantbruksstyrelsen ytterligare anfört
hemställde första kammarens förenämnda utskott i utlåtande nr 14,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade
beslut. Denna hemställan bifölls.
Riksdagens sålunda fattade beslut meddelades Kungl. Maj:t i skrivelse
den 4 maj 1917i, nr 117.
Riksdagens skrivelse remitterades till länsstyrelserna med anmodan
att, efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
avgiva utlåtande i ärendet jämte förslag till do åtgärder, som inom
vederbörande län kunde anses erforderliga för ernående av det i skrivelsen
angivna ändamål.
Proposition
till 1918 års
lagtima riksdag
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
I de inkomna utlåtandena tillstyrktes i de flesta fall åtgärders vidtagande
i det av riksdagen angivna syfte liksom ock av riksdagen förordad»
grundlinjer för lagstiftning i ämnet i huvudsak gillades. I några utlåtanden
förklarades emellertid lagstiftningen icke vara lämplig eller ens erforderlig,
medan i åtskilliga andra framställdes ändrings- och tilläggsförslag.
Handlingarna i ärendet remitterades vidare till lantbruksstyrelsen, som
förklarade, att styrelsen av vad i de avgivna utlåtandena anförts icke föranletts
frångå sin i sitt föregående utlåtande uttalade mening i ämnet.
För närmare utveckling av sin uppfattning rörande innebörden av för
den ifrågasatta statsåtgärdens genomförande nödiga stadganden ville
styrelsen uttala, att sådana bestämmelser syntes böra åvägabringas att,
därest förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant påkallade,
länsstyrelsen skulle äga att på framställning av vederbörande
landsting eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordna, att
plockning av lingon inom hushållningssällskapets område eller viss del
därav icke finge äga rum före dag, som av länsstyrelsen efter vederbörande
kommunalnämnders hörande för varje år bleve bestämd. Vidare holle
styrelsen före att, örn särskilda omständigheter därtill föranledde, dagen
finge bestämmas olika för olika delar av det område, som förordnandet
avsåge.
Ärendet anmäldes härefter av chefen för jordbruksdepartementet i statsråd
den 5 april 1918. Departementschefen uttalade därvid, att utredningen
i ärendet syntes giva vid handen, att åtgärder från det allmännas sida
borde vidtagas i syfte att förhindra den allmänt överklagade rovplockning
av omogna lingon, som ägde rum inom olika landsändar. Såsom
riksdagen i sin skrivelse framhållit, vore lingonplockningen i mångå
trakter av landet en avsevärd inkomstkälla för den fattigare befolkningen,
och frågan örn lingonens rätta tillgodogörande hade en ej ringa nationalekonomisk
betydelse. Det finge ock erinras örn, att den årliga exporten av
lingon före kriget inbragt omkring 1 miljon kronor. Uppenbarligen läge
det såväl i det allmännas som även i de enskildas intresse, att icke lingon
av undermålig beskaffenhet tillfördes vare sig den inhemska eller den utländska
marknaden. Departementschefen delade ock den uppfattning, åt
vilken riksdagen givet uttryck, att ett ingripande från lagstiftningens
sida i syfte att förekomma lingonens förtidiga skördande skulle vara till
gagn. Fördenskull hade i enlighet med riksdagens hemställan inom jordbruksdepartementet
utarbetats ett förslag till lag örn förbud mot plockning
av lingon före viss dag.
Förslaget hade följande huvudsakliga innehåll: Därest förhållandena
inom något hushållningssällskaps område sådant påkallade till förhindrande
av att lingon plockades, innan de uppnått lämplig mognad, skulle
länsstyrelsen, på framställning av hushållningssällskap och landsting,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
9
äga förordna, att plockning av lingon inom hushållningssällskapets
område eller viss del därav icke finge äga rum före dag, som av
länsstyrelsen bleve bestämd. Örn sådant förordnande meddelats, skulle
länsstyrelsen årligen, efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
bestämma viss dag, intill vilken det i förordnandet innefattade
förbudet skulle gälla. Allteftersom omständigheterna därtill föranledde,
borde dagen bestämmas olika för olika delar av det område, som avsåges
med förordnandet. Straff inträdde för den, som plockade lingon å förbjuden
tid, och de plockade lingonen skulle vara förverkade. Bestämmelser örn
plockningstiden skulle införas i länskungörelserna och i tidning inom orten
samt anslås på lämpliga ställen inom det område, bestämmelsen avsåge.
Sådan bestämmelse skulle jämväl meddelas länsstyrelsen i angränsande
län för att, i den mån anledning därtill förekomme, där offentliggöras
på enahanda sätt.
Angående förslaget anförde departementschefen vid nämnda tillfälle
ytterligare:
Till en början må nämnas, att jag ej kunnat ansluta mig till det från
några län framställda förslaget örn generellt förbud mot plockning av
omogna lingon. Den lämpliga mognadsgraden lärer nämligen ställa sig
ganska olika i de olika fallen. Sålunda torde lingon, avsedda att exporteras,
helst böra plockas något innan de uppnått full mognad, medan lingon
för inhemsk förbrukning anses kunna lämnas att kvarsitta något
längre. Härjämte komma stora vanskligheter att yppa sig i fråga örn
kontrollen å efterlevnaden av ett sådant förbud, särskilt örn lingonen plockades
för försändning till annan ort, i vilket fall de bruka förpackas, så
fort de plockats. Den enda utvägen torde därför vara att följa den av riksdagen
angivna metoden eller att, såsom lagförslagets titel angiver, stadga
förbud mot plockning av lingon före viss dag.
Syftet med dylikt förbud är, att lingonen skola vara fridlysta ända tills
de uppnått en för plockning lämplig mognad. Vad angår möjligheten att
utöva kontroll å efterlevnaden av ett förbud i antydd riktning, så torde
fall förvisso icke komma att saknas, då det blir förenat med stora svårigheter
att bevisa överträdelse av ett meddelat förbud. Men i stort sett synas
de uttalade farhågorna beträffande förbudets ineffektivitet icke behöva
tillmätas någon större betydelse. Det bör nämligen ihågkommas, att
det främst äro de som plocka lingon i stor skala för export, vilka bedriva
den rovplockning, som man genom den föreslagna förbudslagstiftningen
vill förhindra, och gentemot dem torde det säkerligen icke komma att ställa
sig särdeles svårt att anskaffa bevisning i fråga örn överträdelse av
meddelat förbud. Härjämte torde i många fall kunna förväntas, att markägaren,
som har intresse av att å sin mark kunna för egen förbrukning
plocka mogna lingon, kommer att hava sin uppmärksamhet fästad på att
bären ej plockas å förbjuden tid, och att han anmäler skeendo överträdelse..
För övrigt torde det icke vara alltför djärvt att uttala den förvissningen
att, allteftersom den nu avsedda förbudslagstiftningen tränger djupare in
i allmänhetens medvetande, den ock kommer att lojalt respekteras.
Vad härefter angår förbudets så att säga tekniska anordnande, må fiirst
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
erinras, hurusom i utlåtanden från några län framhållits, att behov av den
ifrågasatta lagstiftningen där icke föreligger. Detta förhållande bestyrker
lämpligheten av riksdagens mening, att lagstiftningen bör anpassas
efter olika lokala förhållanden. Då rätten till bärplockning icke
uteslutande tillkommer markägaren, lärer dylik anpassning icke kunna
åvägabringas på så sätt, att förbudets tillkomst göres beroende av framställning
utav vederbörande markägare. Ej heller kan jag tillstyrka förslaget,
att beslutanderätten i frågan skulle överlämnas åt kommunalnämnderna.
Jag är nämligen ganska förvissad om, att ett stort antal av dem
icke komme att taga erforderligt initiativ, och den oreda och de olägenheter
i övrigt, som bleve följden, örn förbud funnes i vissa men saknades i
andra närbelägna kommuner, torde vara alltför uppenbara för att jag
skall behöva närmare ingå på elem. I stället synes riktigast att, såsom i
flertalet av utlåtandena föreslagits, överlämna åt för större områden representativa
korporationer att pröva, huruvida förbud erfordras eller icke.
Riksdagen synes hava ansett, att själva avgörandet härom borde uppdragas
åt landstingen. Jag vill emellertid häremot framhålla att, då landsting
och hushållningssällskap torde få anses företräda olika skiftningar i
ortens samhällsliv samt nu förevarande ämne synes nära beröra hushållningssällskapens
verksamhetsområde, en samverkan mellan dessa korporationer
är önskvärd. En sådan samverkan förutsattes exempelvis i lagen
örn hingstbesiktningstvång den 23 december 1914. Vidare är att märka, att
såväl i sistnämnda lag som i lagen den 28 juni 1907 örn bredden av hjulringar
å arbetsåkdon på landet, vilken likaledes för sin tillämpning förutsätter
medverkan av ortskorporationer, själva avgöranderätten icke tillerkänts
dessa korporationer utan i den förra lagen Kungl. Maj:t och i den
senare Kungl. Maj:ts befallningshavande. En dylik anordning synes mig
böra vinna efterföljd även i detta fall. Att lägga avgörandet direkt i
Kungl. Maj:ts hand synes dock icke här nödvändigt, utan torde det böra
uppdragas åt Kungl. Majlis befallningshavande, över vars beslut naturligtvis
besvär må kunna anföras. I anslutning till dessa grundsatser har 1 § i
lagförslaget formulerats. Det bör framhållas, att sådan framställning, som
där avses, givetvis kan vara föranledd av ett från Kungl Maj :ts befallningshavande
framlagt förslag. Men en begäran om förbud bär synts mig böra
föreligga från såväl landsting som hushållningssällskap, för att Kungl.
Maj:ts befallningshavande skall kunna utfärda förordnande därom. Vidare
må anmärkas, att med dylikt stadgande kommer det att bero på ortskorporationerna
själva att genom påkallande av stadgandets tillämpning
inom länet avvända den ofördelaktiga inverkan, som ett i angränsande län
meddelat förbud eljest skulle kunna hava för befolkningen i förstberörda
län därigenom att lingonplockarna droges dit.
I riksdagsskrivelsen och så gott som enhälligt i utlåtandena anses bestämmandet
av den dag, då rätten till plockning skall begynna, böra ankomma
på Kungl. Maj:ts befallningshavande, och jag biträder detta förslag.
Då emellertid nämnda myndighet tydligen icke själv kan besitta
nödig kännedom örn de olika mognadstiderna i skilda delar av länet, mäste''
upplysningar därom införskaffas. Eftersom lingonens skördetid växlar
år från år och fastställandet av dag för förbudets upphörande alltså lärer
behöva årligen upprepas samt ärendet måste avgöras skyndsamt, synes
den möjligast enkla procedur för upplysningarnas erhållande böra föreskrivas.
Ur sådan synpunkt torde förslaget att därför anlita kommunal
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
11
nämnderna icke vara lyckligt. —--Bättre synes då vara att inhämta
upplysningar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka genom
sina kretsombud torde hava möjlighet att från olika trakter av respektive
län snabbt erhålla erforderliga underrättelser, med stöd av vilka
förslag i frågan kan inlämnas.--— Vid bestämmandet av dagen bör
givetvis tillses, att lingonplockningen icke så länge undanskjutes, att övermognad
med åtföljande försämring av bärens kvalitet inträder, liksom
ock tillbörlig hänsyn bör tagas till att den för export lämpliga mognadsgraden
icke försittes. Då lingonens mognad ofta infaller på olika tider
inom länet, beroende på klimatiska förhållanden, markens belägenhet
m. m., lärer också erfordras, att dagen må kunna bestämmas olika för olika
delar av länet, allteftersom omständigheterna därtill föranleda, och förvaltningsutskottets
yttrande bör naturligtvis jämväl innefatta förslag
härutinnan. Av lätt insedda skäl torde emellertid en så enhetlig dag
som möjligt böra eftersträvas, och för detta ändamål kan samarbete med
Kungl. Maj:ts befallningshavande i angränsande län vara erforderligt,
såvitt angår länens gränsområden.
Även med det tillvägagångssätt, som jag här ovan förordat, torde det
emellertid, efter min mening, understundom komma att visa sig förenat
med vissa svårigheter att få en fullt lämplig dag bestämd. Sålunda kan
ju — för att bara nämna ett exempel — väderleken, sedan dagen för plockningsrättens
inträdande bestämts, hava blivit oväntat ogynnsam eller gynnsam
för lingonens mognad och dagen sålunda bliva för tidigt eller för sent
utsatt; en längre nederbördsperiod forsenar mognaden, medan åter en
varm, torr period påskyndar densamma. Jag håller dock före, att man
i regel torde några veckor i förväg kunna något så när bedöma, när lingonen
bliva färdiga att plockas.----.
Förslaget att fridlysning icke skulle innefatta förbud mot plockning av
lingon för egen förbrukning, kan jag icke biträda, enär kontrollen därigenom
skulle i hög grad försvåras. Ej heller synes, såsom från vissa håll föreslagits,
markägaren eller hans rättsinnehavare böra tillerkännas någon
undantagsställning gentemot ett meddelat plockningsförbud.
Då det är av vikt, att ett meddelat plockningsförbud varder i största
möjliga utsträckning bekant för ortsbefolkningen, hava i förslaget intagits
föreskrifter angående det sätt, varpå bekantgörandet skall verkställas.
Härvid har det icke ansetts lämpligt att en gång för alla bestämma viss
tid, inom vilken det årliga kungörandet av dag för förbudets upphörande
skall ske; de förhållanden, som härutinnan äro av betydelse, kunna ju
avsevärt växla från ett år till ett annat, och för övrigt lärer i varje fall
Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta att såvitt möjligt tillse,
att kungörandet sker i god tid.
De i förslaget stadgade påföljderna för- överträdelse av plockningsförbud
lära icke behöva motiveras. Endast det må framhållas, att förslaget
örn straffrihet för plockning av enstaka bär eller mindre kvantiteter därav
ansetts av praktiska skäl icke kunna tillmötesgås.---
Slutligen bör erinras att, därest behov av lingonens fridlysning icke
längre skulle anses föreligga, Kungl. Maj:ts befallningshavande bör äga
att på framställning av hushållningssällskapet och landstinget upphäva
meddelat förordnande örn plockningsförbud. Då en dylik rätt lärer ligga
i sakens natur, har det ansetts överflödigt att intaga något direkt stadgande
härom i förslaget.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
notion viii
1927 års riksdag.
På departementschefens hemställan förelädes förslaget 1918 års lagtima
riksdag genom Kungl. Maurts proposition nr 231.
I anledning av denna proposition väcktes inom riksdagen flera motioner,
av vilka en innefattade yrkande örn avslag och en annan avsåg sådan
ändring i föreliggande lagförslag, att ägare eller innehavare av lingonbärande
mark måtte vara oförhindrad att å denna mark plocka för egen
förbrukning avsedda lingon före den dag, som eljest kungjordes som tilllåten
för lingonplockning.
Jordbruksutskottet yttrade i sitt utlåtande, nr 82, över propositionen
jämte i anledning av densamma väckta motioner, att utskottet funne de i
det framlagda lagförslaget innehållna bestämmelserna i allmänhet väl
motiverade. Sålunda ansåge utskottet i likhet med departementschefen
det vara riktigast, att avgörandet lades i länsstyrelsens hand,
men att förordnande om förbud av här ifrågavarande slag förutsatte
en begäran härom från såväl landsting som hushållningssällskap.
Ävenså syntes dagen för förbudets upphörande lämpligen böra bestämmas
årligen efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Det motionsvis väckta yrkandet örn viss företrädesrätt
till lingonplockning för ägare eller innehavare av lingonbärande
mark kunde utskottet icke biträda. Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte antaga det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget med ett par mindre
ändringar, till vilka jag i det följande återkommer.
Vid frågans behandling i riksdagen stannade emellertid kamrarna i
olika beslut, i det att andra kammaren biföll utskottets förslag, medan
första kammaren avslog såväl utskottets som Kungl. Maj:ts förslag.
Frågan hade alltså förfallit.
Frågan angående lagstiftning örn inskränkning av tiden för skörd av
lingon upptogs ånyo i en vid 1927 års riksdag inom andra kammaren
väckt motion nr 243.
Första lagutskottet anförde i utlåtande nr 29 över motionen följande:
_ Enligt utskottets mening föreligger i fråga örn tillgodogörandet av
lingonskörden ett missförhållande härutinnan, att bären avplockas, innan
de uppnått lämplig mognad. Med hänsyn till det betydande värde ett riktigt
utnyttjande av lingonen äger såväl ur nationalekonomisk synpunkt
som i den enskilda hushållningen, bör detta missförhållande undanröjas.
Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, framlade Kungl.
iMaj:t år 1918 för riksdagen förslag till lag örn förbud mot plockning av
lingon före viss dag, vilket förslag emellertid icke vann riksdagens bifall.
Vid kamrarnas överläggningar anmärktes mot förslaget huvudsakligen,
att svårigheter mötte för bestämmande av den tid, då plockningen
skulle få taga sin början, vartill komme, att det slutliga avgörandet måste
träffas, så tidigt, att beslutet kunde komma till allmän kännedom före
plockningstidens början.
.Frågan örn tillgodogörandet av lingon har länge varit föremål för stridiga
meningar inom riksdagen. Det är emellertid tydligt, att ju mer lingon
stiga i värde, desto mer framstår önskvärdheten av att man icke till
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
godogör sig dessa bär förr än de nått den mognad, att de bäst lämpa
sig tor skörd. Denna tidpunkt växlar givetvis för de olika åren och med
hänsyn till olika väderleksförhållanden. Det lärer därför vara nödvändigt
att överlåta åt vederbörande länsstyrelser att efter hörande av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott för varje år utfärda föreskrifter
om tidpunkten för inträdandet av den tillåtliga skördetiden.
De emot utfärdande av dylika föreskrifter förut framställda betänkligheterna
synas utskottet icke övertygande. Utskottet finner sig alltså
kunna förorda införande av förbud mot plockning av lingon före viss tid.
Beträffande innehållet av en blivande lagstiftning i ämnet synes 1918 års
förslag kunna vara vägledande vid den omprövning, som nu torde böra
agnäs denna fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen,
i anledning av motionen, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angånde inskränkning
av tiden för skörd av lingon samt för rikdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Vid frågans behandling i riksdagen stannade emellertid kamrarna i
olika beslut, i det att första kammaren avslog utskottets hemställan, varemot
andra kammaren biföll densamma. Frågan hade alltså förfallit.
Även vid 1928 års riksdag upptogs frågan i en inom andra kammaren
•väckt motion, nr 41. I denna anfördes efter en redogörelse för frågans
tidigare behandling följande:
De missförhållanden, som betingat tidigare framställningar till riksdagen,
kvarstå emellertid icke blott i oförminskad utan i skärpt grad.
Särskilt är detta fallet med den mest betydande och ekonomiskt värdefullaste
tillgången, lingon. Genom de förbättrade kommunikationerna har
invasionen av lingonplockare från städer och större orter nått sådan omfattning,
att ortens eget folk icke blott löper fara att alldeles utestängas
från sin näraliggande tillgång, utan därjämte förstöres kvaliteten mer och
mer genom en orimligt tidig plockning. Sålunda förekommer nu allmänt,
att skaror av lingonplockare förena sig örn lastbilar eller omnibus för
att komma ut till lingonmarkerna och uppträda där ofta på ett sätt, som
vittnar örn rena rättslösheten. Även örn man av ena eller andra skälet
icke vill gå in för en obegränsad äganderätt till bärtillgången, måste det
å andra sidan vara ett klart samhällsintresse att ingripa. Då genom för
tidig plockning skördens kvalitet och värde så avsevärt reduceras, som är
förhållandet, bör lagstiftningen reglerande och skyddande ingripa. Vi
yttrade härom i motion till 1927 års riksdag följande ord, som kvarstå
med oförminskad giltighet:
»Med den allmännare användningen av bärplockningsapparater har
frågan örn åtgärder för ett rationellare tillvaratagande av lingonskörden
nått ökad aktualitet. Vi bortse härvid från det knappast fullständigt utredda
spörsmålet örn dessa apparaters förmenta skada för bärriset och därav
följande förminskade bärskördar särskilt av lingon ehuru dessas användning
synas utgöra en näraliggande orsak till den minskade och till
synes allt oftare felslagna lingonskörden. Plockningsapparaternas ofördelaktiga
inverkan på lingonskördens kvalitet är däremot obestridlig och
Frågans behandling
vid
1928 års riksdag.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
sammanhänger med lingonens allt allmännare skördande i omoget tillstånd.
Övriga skogsbär såsom hallon och blåbär kunna ej skördas omogna
av det enkla skälet, att de då bli onjutbara och osäljbara, beroende på att
de sakna egenskapen att kunna i samma mån som lingonen eftermogna.
Med dessa är förhållandet annorlunda. Omoget eller halvmoget plockade
lingon, som förvaras ljust och utbredda, eftermogna i så måtto att de erhålla
den för mogna lingon utmärkande djupröda färgen men på intet vis
dessas kvalitet. På så sätt behandlade lingon, och detta tenderar bli huvudparten
av åtminstone i södra och mellersta Sverige skördade, lämna
vid inkokningen en synnerligen mindervärdig produkt.
Genom den ständigt ökade konkurrensen örn lingonen har tiden för deras
skördande alltjämt förskjutits bakåt, så att för närvarande huvudparten
skördas ända till tre å fyra veckor före mognaden. Denna senare
infaller i stort sett vid tiden för havreskörden, men redan vid tiden för
rågmognaden eller ännu tidigare är plockningen i full gång. För att få
något med tvingas då lite var ut till lingonskörden, även sådana som klart
inse, att kvaliteten förstöres genom otillräcklig mognad.
Så länge handplockningen allmänt förekom var dea påpekade olägenheten
mindre framträdande. Vid handplockning samverkar öga och hand
därhän att plockaren blott ser de rödare bären, de omogna vita och svagare
färgade observeras ej och bli sålunda kvar till senare mognad.
Med apparaten räfsas däremot alla bär med, alldeles oberoende av mognadsgraden.
En granskning av sådana bär omedelbart efter plockningen
måste säga en var, att skörden verkställts alldeles för tidigt. Visserligen
eftermogna bären i fråga örn färgen men ej i övrigt, och av sådana bär
beredd lingonsylt blir på intet sätt jämförlig med av fullmogna bär beredd
vara, utan tunn och vattnig med sega harskinn och av dålig smak.
Detta inse flertalet bärplockare, men, säger man, ’vad skola vi göra?’
''Skynda vi oss ej, komma hela härskaror plockare och ta bort vartenda bär;
skall vi få något med, måste vi plocka för tidigt, fastän vi inse det fördärvliga
dari.’ Och de tillägga vanligen: ’Kan inte riksdagen stifta en
lag som förbjuder den förtidiga plockningen? Förr blir ingen reda eller
nytta med lingonskörden.’
_ Innan vi gå vidare på detta spörsmål örn förbud att före viss tid skörda
lingon vilja vi betona, att härmed ingen som helst inskränkning inträder
i den sedvanerätt, som betraktar skogsbären som allmän egendom. Tidsbegränsningen
drabbar nämligen alla lika.
Mot sådan tidsbegränsning reses vanligen den invändningen, att bären
mogna olika på skilda orter och i olika lägen och att det därför är olämpligt
att fastslå viss tid för plockningens början, vartill kommer att mognadstiden
på samma ort förskjutes på grund av tidig eller sen vår, sommartemperatur
m. m. Detta är riktigt men utgör intet som helst avgörande
hinder, örn blott lagbestämmelserna givas nödig smidighet. För detta
ändamål bör sålunda tidsbestämningen överlåtas åt ortsmyndigheter,
varvid vi tänkt oss att bestämmanderätten överlämnas åt Konungens
befallningshavande, som efter yttrande av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott utfärdar kungörelse örn tid när plockningen
får börja. Genom respektive underavdelningar kunna förvaltningsutskotten
införskaffa fullt tillförlitliga uppgifter örn skördeförhållandena i olika
older. Kungörelse örn tid för skördens påbörjande bör kunna utfärdas senare
delen av juli eller början av augusti. Större svårigheter att på förhand
bestämma lämplig skördetid föreligga icke. Detta kan lätt bedömas
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
dels på grund av sommartemperaturen, dels, och icke minst, genom lingonmognadens
förut påpekade sammanfallande med havremognaden.
Vid denna frågas tidigare behandling hava ytterligare ett par invändningar
gjorts. Dels har det framhållits, att bären mogna betydligt tidigare
t. ex. i en södersluttning än inne i skogen, dels ock att en tidsbegränsning
skulle kunna medföra, att ej hela skörden kan tillvaratagas av brist
på arbetskrafter. Lingonen äro emellertid på grund av sin höga garvsyrehalt
och andra egenskaper synnerligen hållbara och bli egentligen
aldrig övermogna på så sätt att därigenom kvalitetsminskning inträder.
Från mognaden till frosten hålla sig bären i stort sett friska. Örn bären på
en södersluttning sålunda skulle bli något ’hårt’ mogna, innebär detta
endast en fördel.
Den andra invändningen örn kortare tid för skörden är åtminstone för
södra oell mellersta Sverige av underordnad betydelse. För skörden mobiliseras
under alla omständigheter mer än tillräckliga arbetskrafter för
att även under den något beskurna tiden hinna tillvarataga lingonen, vadan
farhågor härutinnan äro obefogade.
Det torde emellertid böra övervägas, huruvida icke lagens tillämpning,
såsom skett i vissa andra fall, t. ex. i lagen den 20 juni 1918 örn utrotande
av berberisbusken å viss mark, bör göras beroende av framställning från
vederbörande hushållningssällskap. Därigenom skulle måhända en smidigare
anpassning efter ortsförhållandena kunna vinnas.
Det torde måhända komma att invändas att lagens efterlevnad blir svår
att övervaka. Därest lämplig påföljd för överträdelse stadgas, torde några
större svårigheter i detta avseende icke vara att befara. Den rådande konkurrensen
örn bären lär nog utan vidare medföra, att överträdelser anmälas
till beivran.
Slutligen vilja vi påpeka, att en begränsning av plockningstiden i ovan
antytt syfte måste anses vara av en viss nationalekonomisk betydelse.
Lärdomarna från vår smörexportmarknad tala sitt tydliga språk örn betydelsen
av att föra endast fullgoda varor i export.»
Vid utredningen torde också böra övervägas, huruvida någon förmånsrätt
vid utnyttjandet av bärtillgången kan tillförsäkras jordägaren.
Med ett eventuellt bifall till de av oss föreslagna åtgärderna kvarstår
visserligen olägenheten, att invasionen av utomstående plockare kan i nästan
oförminskad grad äga rum. Men man vinner dock den obestridliga
fördelen, att alla, som använda vare sig självplockade eller inköpta lingon,
erhålla en fullgod vara. Sådan står under nu rådande förhållanden mången
gång icke att uppbringa, emedan hela bärtillgången skördas i förtid,
en misshushållning, vilken bör kunna avlägsnas och som därjämte inverkar
synnerligen menligt på våra exportmöjligheter för lingon. Vi lia icke
råd att genom sådan misshushållning väsentligt reducera det eljest betydande
värdet av landets lingonskörd.
På grund av det anförda hemställde motionärerna, att riksdagen måtte
besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte
skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag angående
inskränkning av tiden för skörd av lingon i huvudsaklig överensstämmelse
med de av motionärerna anförda synpunkterna.
Första lagutskottet yttrade i utlåtande nr 8 över motionen, att utskottet
till den i motionen väckta frågan intoge samma såndpunkt som före
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
Förnyad utredning.
gående år och alltså förordade en utredning i ämnet. Denna utredning
borde dock, enligt utskottets mening, icke, såsom i motionen antyddes, utsträckas
att omfatta jämväl spörsmålet huruvida någon förmånsrätt vid
utnyttjandet av bärtillgången kunde tillförsäkras jordägaren, ett spörsmål
som syntes främmande för syftet med den av utskottet förordade utredningen.
Utskottet hemställde därför, att riksdagen, i anledning av motionen,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit täcktes
låta verkställa utredning angående inskränkning av tiden för skörd
av lingon samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Riksdagens skrivelse har remitterats till lantbruksstyrelsen ävensom
samtliga länsstyrelser med anmodan att avgiva utlåtande i ärendet. Lantbruksstyrelsen
har före avgivandet av sitt utlåtande infordrat yttrande
från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka samtliga, med
undantag av Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
till lantbruksstyrelsen inkommit med yttranden.
Hushållningssällskapens
förvaltningsutskott
och
lantbruksstyrelsen.
För de sålunda av hushållningssällskapens förvaltningsutskott avgivna
yttrandena lämnar lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande följande redogörelse:
Samtliga
hushållningssällskap utom Stockholms läns och stads hava
framhållit, att missförhållanden råda beträffande skörden av lingon, i det
att särskilt i mera tätt bebyggda trakter bären till följd av rådande konkurrens
skördas i omoget tillstånd.
Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs läns, Kalmar läns
norra, Kalmar läns södra, Blekinge och Hallands läns, Älvsborgs läns
norra, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och
Västernorrlands läns hushållningssällskap hava i huvudsak tillstyrkt åtgärders
vidtagande i det av riksdagen angivna syfte och enligt de riktlinjer,
som uppdragits i propositionen till 1918 års lagtima riksdag.
Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns
södra, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap
hava emellertid förklarat en dylik lagstiftning icke vara lämplig
eller ens erforderlig.
Stockholms läns och stads, Södermanlands samt Gotlands läns hushållningssällskap
hava, utan att direkt avstyrka föreslagna bestämmelser, likväl
dragit i tvivelsmål möjligheten såväl att genom lagstiftning, på sätt
nu föreslagits, förhindra för tidig skörd av lingon som ock att övervaka
dylika bestämmelsers efterlevnad.
Utav de hushållningssällskap, som i stort sett anslutit sig till tanken
örn åvägabringande av en lagstiftning i ämnet, hava särskilda synpunkter
framförts av Uppsala och Kronobergs läns, Älvsborgs läns norra, Örebro
läns och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
vilka med avseende härå anfört:
Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att alternativt
ett allmänt gällande förbud borde utfärdas mot skördande av uppenbarligen
omogna lingon;
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187. 17
Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att länsstyrelses
förordnande örn förbud för lingonplockning under viss tid inom ett
hushållningssällskaps område borde grundas allenast på framställning av
vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, då förevarande
spörsmål folie under lanthushållningen;
Älvsborgs län norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott att,
såvitt anginge sällskapets område, tiden för lingonskördens början torde
kunna bestämmas till den 1 september, enär erfarenheten visat, att vid denna
tidpunkt lingonen inom hushållningssällskapets område brukade vara
»något så när mogna och med stor säkerhet ej övermogna»;
Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att de kommunala
myndigheterna bordo få största möjliga inflytande vid tillämpningen
av en blivande lag i ämnet, samt att det för fastställandet av den lämpliga
tidpunkten för påbörjande av lingonskörden torde vara nödvändigt att årligen
höra kommunalnämnderna i respektive kommuner;
Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att det
torde möta avsevärda svårigheter att ernå effektiv uppsikt över den
ifrågasatta lagens efterlevnad, men att dessa svårigheter i viss grad skulle
kunna övervinnas, därest lagens tillämpning begränsades till sådana
trakter, där de nuvarande olägenheterna i alldeles särskild grad framträdde.
Do hushållningssällskap åter, som avstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen,
hava såsom motiv för avslag framhållit de stora svårigheterna för
vederbörande att så lång tid i förväg, som erfordrades för inhämtande av
yttrande från de såsom sakkunniga föreslagna samt kungörande, fastslå
den för skörd av lingon lämpligaste tidpunkt, varjämte Göteborgs och Bolms
samt Västmanlands och Norrbottens län hushållningssällskap betonat
vanskligheten att övervaka en blivande lags efterlevnad. Därjämte har
ytterligare anförts:
av Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att
upplysning vore att förorda framför lagstiftning å detta område, samt
av Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att på
grund av de hastiga omkastningarna i väderleken, som förekomme inom
hushållningssällskapets område, lingonskörden skulle mera skadas än
gagnas genom införandet av en tidsbegränsning för densamma.
Ehuru av föreliggande riksdagsskrivelses avfattning att döma utredningen
icke avsetts omfatta annat än föreslagen inskränkning av tiden
för skörd av lingon, hava likväl åtskilliga hushållningssällskap yttrat sig
jämväl över frågan örn markinnehavares ägande- eller företrädesrätt till
å hans mark växande vilda bär.
Därvid har framhållits:
av Jönköpings och Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
att ett förbud för plockning av lingon före viss dag icke borde
gälla markägarna eller, därest detta ej läte sig göra, att dessa måtte förbehållas
förmånsrätt till plockning under exempelvis 7—10 dagar;
av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att
lingonen liksom all annan gröda borde anses tillhöra markägaren och
lämnas i okvald besittning åt denne;
av Skaraborgs hins hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att förmånsrätt
till skörd av vilda bill- visserligen borde tillerkännas markägaren,
men att en dylik förmånsrätt icke torde kunna tillerkännas denne i en
niliang till riksdagens [irolokoll 19.‘I0. 1 sami. lä2 hafi. (Nr 1S7.)
2
18 Kungl. May.ts proposition Nr 187.
lagstiftning, som endast avsåge bestämmandet av en tidpunkt för bärens
plockning;
av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott att,
därest äganderättsprincipen tillämpades jämväl i fråga örn skogsbären,
rådande missförhållande beträffande skörden av lingonen skulle lösas av
sig självt; samt ,
av Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott att, sa
länge ägarens företrädesrätt till bären ej förelåge, något personligt intresse
ej funnes för efterlevandet av en lag angående begränsning av
skördetiden för lingon.
Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har senare
på anmodan av länsstyrelsen i länet avgivit yttrande. I detta framhåller
förvaltningsutskottet, att beträffande lingonplockningen inom sällskapets
område missförhållanden råda huvudsakligen i de mera tätt bebyggda
trakterna, men att inom större delen av länet på grund av befolkningens
glesboddhet och de stora markområdena några svårigheter icke förefinnas.
För Jämtlands län torde de områden, inom vilka lämpligen lingonplockning
före viss dag kunde vid ansvar förbjudas, bliva ganska begränsade,
då eljest på grund av rådande klimatiska förhållanden ett bestämt
angivande av tidpunkten för lingonplockningen kunde medföra fara för
att antingen lingonskörden ändock tillätes för tidigt och sålunda syftet
med en lagstiftning örn inskränkning av tiden för skörd av lingon ej vunnes
eller ock för sent, då lingonen vore skadade av frost, och salunda även
då en dylik lagstiftning ej medförde åsyftad nytta.
I anslutning till redogörelsen för de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
avgivna yttrandena påpekar lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande,
att styrelsen i sitt 1917 till första kammarens andra tillfälliga utskott
avgivna yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot åvägabringandet
av då föreslagen lagstiftning i ämnet, men likväl påvisat, att
en dylik lagstiftning kunde innebära vissa olägenheter, samt anför ytterligare:
Den
nu gjorda utredningen tyder på, att stor osäkerhet råder beträffande
lämpligheten att införa bestämmelser, som inskränka tiden för sköld av
lingon. Det synes lantbruksstyrelsen, som örn svårigheterna vore av den
art, att, även örn de lokala myndigheterna skulle enas örn framställning
till’vederbörande länsstyrelse att plockning av lingon inom hushållningssällskaps
område eller viss del därav icke finge äga ruin före dag, som av
länsstyrelsen bestämdes, länsstyrelsen det oaktat ej skulle kunna på ett
tillfredsställande sätt meddela föreskrifter i förevarande hänseende. Det
torde nämligen vara synnerligen svårt att på sätt, som erfordrades, veckor
i förväg söka beräkna, när lingonen inom olika delar av ett län kunde
anses bliva mogna, enär ett flertal oberäkneliga faktorer inverkar härpå.
Örn härvid tilläventyrs den tidpunkt, intill vilken förbud för plockning av
lingon skulle gälla, sålunda bleve för långt framflyttad, skulle givetvis
olägenheter av allvarlig beskaffenhet därigenom kunna uppstå.
Vad som förekommit, sedan lantbruksstyrelsen avgav sitt förberörda
yttrande i samma ämne, har kommit styrelsen att ställa sig ännu mera
tveksam gentemot lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna. Därest
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
i allt fall lagstiftning i ämnet anses böra komma till stånd, finner lantbrukstyrelsen
under alla omständigheter angeläget, att bestämmelserna,
på sätt i Kungl. Maj:ts proposition nr 231 vid 1918 års riksdag föreslagits,
göras fakultativa och beroende av framställning från såväl hushållningssällskap
som vederbörande landsting.
Länsstyrelserna hava i sina utlåtanden intagit mycket olika ståndpunk- Länsstyrei
0
serna m. n.
ter i förevarande fråga.
Tillvaron av missförhållanden med avseende å lingonskördens tillvaratagande
vitsordas av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Hallands,
Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Jönköpings
län anser frånvaron av reglerande bestämmelser därom medföra icke endast
att stora ekonomiska värden årligen gå till spillo utan även ett för
varje år allt mer och mer framträdande oefterrättlighetstillstånd. Däremot
förklara länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Malmöhus, Jämtlands
och Norrbottens län den föreslagna lagstiftningen för dessa läns vidkommande
sakna nämnvärd betydelse.
Lagstiftning örn inskränkning av tiden för skörd av lingon tillstyrkes
av länsstyrelserna ,i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Värmlands
och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Kalmar län säger sig ej hava
något att erinra mot, att åtgärder vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivas i riksdagsskrivelsen. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län hyser tvekan, huruvida lagstiftning i ämnet bör komma
till stånd, men anser sig likväl, med hänsyn till det från flera håll vitsordade
behovet av åtgärder i syfte att förhindra plockning av omogna
lingon, icke böra avstyrka införandet av lagbestämmelser örn inskränkning
av tiden för lingonskörden. Länsstyrelsen i Västerbottefis län anser
ett fastställande av viss tid för lingonplockningens början inom länet icke
lämpligen kunna genomföras, men förklarar, att, då av utredningen i ärendet
synes framgå att en reglering med hänsyn till förhållandena i sydligare
län är oavvislig, länsstyrelsen icke vill avstyrka den ifrågasatta lagstiftningens
genomförande.
Däremot avstyrka länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus,
Örebro och Västmanlands län lagstiftning örn förbud mot plockning av
lingon före viss dag. Länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län
förklara, att de ställa sig synnerligen tveksamma beträffande lämpligheten
av den ifrågasatta lagstiftningen. Tveksamma örn dennas lämplighet
äro även länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs och
Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det nästan uteslutet
att genom lagstiftning råda bot på förekommande missförhållanden,
och länsstyrelsen i Östergötlands län utalar som sin mening, att det knappast
är möjligt att på ett tillfredsställande sätt lagstifta i ämnet.
De länsstyrelser, som sålunda avstyrka lagstiftning örn förbud mot
plockning av lingon före viss dag eller ställa sig tveksamma beträffande
lämpligheten av dylik lagstiftning, anföra allmänt såsom skäl för sin
20
Kungl. May.ts proposition Nr 187.
ståndpunkt de svårigheter det komme att mota dels att på ett tillfredsställande
sätt bestämma den tidpunkt, då lingonen skulle anses mogna för
skörd, dels oek att övervaka efterlevnaden av ett förbud mot plockning av
lingon före viss dag. Svårigheterna i förstnämnda avseende komme, enligt
länsstyrelsens i Örebro län förmenande, att medföra, att ett dylikt förbud
icke skulle gagna utan fastmera försvåra ett önskvärt tillgodogörande
av lingonskörden. Även länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands
län framhålla, att av nämnda skäl ett förbud kunde komma att medföra
allvarliga olägenheter. Att svårigheter i berörda avseenden komme att
möta anse även flera av de länsstyrelser, som tillstyrkt lagstiftning i ämnet.
Å andra sidan finnas även länsstyrelser, vilka göra gällande, att svårigheterna
ej äro betydande. Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län
följande:
Lantbruksstyrelsens farhåga, att länsstyrelserna icke skulle kunna på
ett tillfredsställande sätt meddela föreskrifter i förevarande avseende, kan
länsstyrelsen icke finna välgrundad. Länsstyrelsen kan icke finna, att någon
större svårighet härutinnan föreligger, ty länsstyrelsen kan genom
inhämtande av upplysningar dels från hushållningssällskapets förvaltningsutskott
och dels från landsfiskaler och andra med orternas förhallanden
väl förtrogna personer hålla sig fullt underkunnig örn förhållandena.
Dylika underrättelser inhämtas mycket hastigt per telefon. Kungörelse kail
komma in i tidningarna redan påföljande dag. Man hör icke begära, att
tidpunkten skall bestämmas till att överallt och för varje del av länet vara
den hästa tänkbara, utan det är tillräckligt mycket vunnet, örn blott sådan
uppenbar rovdrift av omogna bär kan förhindras, som hittills är vanlig
och varom motionen ger påtagliga exempel. Man torde härvid kunna ha
fullt förtroende till länsstyrelsernas omdöme.
Såsom ett skäl mot den ifrågasatta lagstiftningen framhålles vidare av
länsstyrelsen i Stockholms län, att det ur jordägares synpunkt måste te sig
som ett betänkligt intrång, att han icke finge plocka lingon på sin egen
mark, när han ansåge tiden därför vara inne. Även länsstyrelsen i Jämtlands
län anför som ett skäl mot lagstiftningen det ingrepp i den jordägaren
tillkommande rätt att förfoga över honom tillhöriga nyttigheter,
lagstiftningen skulle medföra. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser,
att det allmänna rättsmedvetandet knappast är moget för att väl upptaga
ett temporärt förbud mot lingonplockning.
Vad det närmare innehållet av en lagstiftning i ämnet angår, förorda
nästan alla länsstyrelser, vilka uttalat sig härom, bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med 1918 års förslag. Flera länsstyrelser framhålla
därvid särskilt, att tillkomsten av förbud mot plockning av lingon
före viss dag bör göras beroende av framställningar från såväl hushållningssällskap
som landsting. Att dylikt förbud bör utfärdas endast be
träffande område, där under nuvarande förhållanden olägenheter i synnerlig
grad framträtt, framhålles av länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att ej endast förbud mot plockning
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
av lingon bör utfärdas utan även förbud mot transport och saluförande
av lingon före viss dag. Länsstyrelsen i Hallands län föreslår i första
hand, att Kungl. Majit skulle för lingonplockningens början fastställa en
efter ortens vanliga klimatiska förhållanden avvägd, för flera år gällande
tid såsom fallet är beträffande fridlysningstider för djur.
Såsom ett alternativ till förbud mot plockning av lingon före viss dag
förordar länsstyrelsen i Uppsala län det av länets hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framställda förslaget örn ett allmänt gällande förbud
mot skövlande av uppenbarligen omogna lingon. Ett annat förslag avsett
att ersätta den av riksdagen ifrågasatta, lagstiftningen framställes av
länsstyrelsen i Västmanlands län, vilken, såsom jag redan nämnt, ej ansett
sig kunna tillstyrka lagstiftning örn förbud mot plockning av lingon före
viss dag. Denna länsstyrelse föreslår istället införande av förbud mot export
av lingon, bland vilka omogna sådana uppenbarligen inginge till avsevärd
myckenhet, eller ock exportavgift på sådana lingon. Härigenom skulle
uppmärksamheten på ett effektivt sätt fästas på angelägenheten av att
lingonskörden verkställdes på ett omsorgsfullt sätt och en kvalificerad
vara med därav härflytande högre pris skulle åstadkommas för exportmarknaden
och i sin mån inverka på hemmamarknadens standard.
Ehuru första lagutskottet vid 1928 års riksdag i sitt utlåtande i frågan
uttalat, att den begärda utredningen icke borde utsträckas att omfatta
jämväl spörsmålet, huruvida någon förmånsrätt vid utnyttjandet av bä i - tillgången kunde tillförsäkras jordägaren, hava ett flertal länsstyrelser
uttalat sig härom. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att de missförhållanden,
som nu råda med avseende å lingonskördens tillvaratagande, i
första hand böra avhjälpas genom en lagstiftning, som tillerkänner ägare
eller innehavare av jord rätt att med andras uteslutande förfoga över dära
vilt växande bär. Även länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län
anse, att lingon böra tillhöra markägaren. Länsstyrelsen i Jönköpings län
förmenar det vara med både rättvisa och billighet överensstämmande, att
vederbörande markägare beredes tillfälle att taga vara pa åtminstone någon
del av de å hans egen mark växande lingonen genom att tillförsäkras
en viss tids ensamrätt till lingonplockning, räknat från första tillåtna dag.
Av länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasättes, huruvida icke i en lagstiftning
om förbud mot plockning av lingon före viss dag borde stadgas den
inskränkningen, att förbudet icke skulle gälla markägarna, eller att dessa
skulle förbehållas förmånsrätt till plockning under viss tid, exempelvis
7—io dagar. Rätt för ägare eller innehavare av lingonbärande mark att
oavsett förbud tillgodogöra sig bären förordas även av länsstyrelsen i
Blekinge län. Slutligen föreslår länsstyrelsen i Västerbottens län, att jordägare
skulle vara oförhindrad att a sin mark för eget behov plocka lingon
före den dag, som eljest kungjorts såsom tillåten för lingonplockning.
Vid länsstyrelsens i Östergötlands län utlåtande är fogat av länsstyrelsen
inhämtat yttrande från länets skogsvårdsstj/relse. Däri meddelar
Statistik.
Departements
chefen.
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
skogsvårdssty reisen, att det även. i Östergötland synnerligen ofta förekommer,
att lingon plockas så tidigt, att de knappast äro halvmogna. Huruvida
en lagstiftning örn förbud mot plockning av lingon före viss dag fullständigt
skulle kunna råda bot för nämnda missförhållande anser skogsvårdsstyrelsen
med hänsyn till svårigheten att kontrollera lagens efterlevnad
kunna diskuteras, men då en dylik lagstiftning i alla fall åtminstone
borde kunna förhindra handeln med omogna bär och även lämna vederbörande
jordägare möjlighet att intill en viss dag i någon mån hålla sina
marker fria från lingonplockare, därmed alltid något vore vunnet, tillstyrker
skogsvårdsstyrelsen en lagstiftning ungefär i överensstämmelse
med 1918 års förslag. Länsstyrelsen i Jönköpings län har inhämtat yttrande
av Jönköpings länsavdelning av Smålands skogsägareförening, vilket
yttrande finnes fogat vid länsstyrelsens utlåtande. Föreningen, som
anser det otvivelaktigt, att tiden för lingonplockningen sista åren framflyttats
på ett sätt, som allvarligt skadar skördens kvalitet, föreslår som
medel att rätta detta missförhållande förbud mot saluförande och plockning
av lingon före viss dag. Tillika förordar föreningen, att markägare tillförsäkras
en viss tids ensamrätt räknat från första tillåtna plockningsdag
för att erhålla tillfälle att taga vara på åtminstone någon del av å egen
mark växande bär.
Till belysande av den förevarande frågans ekonomiska innebörd får jag
meddela följande uppgifter örn myckenhet och värde av lingonexporten:
Ål*
Kvantitet
milj. kg.
Värde
milj. kr.
År
Kvantitet
milj. kg.
Värde
milj. kr.
1911 .......
1.6
0.8
1921 ......
i.i
0.5
1912 .......
4.i
1.0
1922 .......
0.2
0.1
1913 .......
3.2
0.8
1923 .......
0.2
O.i
1914 .......
3.i
0.9
1924 ........
2.8
1.2
1915 .......
3.6
1.7
1925 ........
2.6
1.1
1916 .......
l.s
1.1
1926 .......
0.4
0.2
1917 .......
0.2
0.2
1927 .......
..... l.o
0.5
0.9
1918 ........
0.5
1.3
1928 ........
1.7
1919 .......
1.8
0.7
1929 ........
4.1
1.4
1920 .......
1.1
1.6
Hen i ärendet föreliggande utredningen giver vid handen, att i vissa
trakter av vårt land lingon i stor utsträckning skördas, innan de ännu
uppnått härför lämplig mognad. Detta förhållande är ägnat att medföra
uppenbara olägenheter såväl med avseende å skördens tillvaratagande och
utnyttjande här i landet som vid den avsevärda exporten av lingon, vilken
lätt torde kunna ogynnsamt påverkas genom den nedsättning i lingonens
kvalitet, som blir en följd av den förtidiga avplockningen. Det synes
mig fördenskull vara av vikt, att anordningar vidtagas, vilka möj
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
23
liggöra förhindrandet av dylika olägenheter. Detta synes mig lämpligast
kunna ske genom förbud mot plockning av lingon före viss dag. På
skäl som av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anfördes den
5 april 1918 anser jag nämligen icke lämpligt att stadga ett allmänt förbud
mot plockning av omogna lingon. Ej holler synes kunna förordas att,
såsom en länsstyrelse föreslagit, införa förbud mot export av lingon,
bland vilka omogna sådana uppenbarligen inginge i avsevärd myckenhet,
eller exportavgift å sådana lingon. Ett sådant förbud torde icke i väsentlig
grad undanröja föreliggande missförhållanden, så mycket mindre
som för tidigt skördade lingon kunna förvaras för eftermognad och då
torde bliva svåra att skilja från lingon, vilka avplockats mogna.
Utan tvivel komma svårigheter att möta att vid stadgande av förbud
mot lingonplockning före viss dag fastställa slutdagen för förbudet liksom
att övervaka förbudets efterlevnad. De betänkligheter, som härutinnan
möta, synas mig dock ej vara av beskaffenhet att få förhindra genomförandet
av nödiga föreskrifter i ämnet. Det kan ej begäras, att
sagda dag skall, även inom en jämförelsevis begränsad trakt, kunna motsvara
de olika skiftningar i mognadens framskridande, som där förefinnas.
Man får åtnöjas med att dagen fastställes sålunda, att praktiskt
sett lingonen å trakten i allmänhet kunna antagas vara mogna. Även
härigenom torde dock åtskilligt vinnas. Särskilt torde en dylik ordning
kunna verksamt bidraga till, att veckovis i förväg skeende rusning till
lingonplatserna förekommes. Vad angår förbudets övervakande torde
säkerligen kunna förutses att, åtminstone därest överträdelser av plockningsförbudet
i större utsträckning skulle äga rum, vederbörande jordägare
eller andra intresserade komma att tillse, att överträdelserna
beivras.
Jag kan ej heller finna, att avgörande betydelse bör tillmätas den av
ett par länsstyrelser framförda synpunkten, att ett förbud mot plockning
av lingon före viss dag skulle innebära ett betänkligt intrång i vederbörande
jordägares rätt. Intrånget torde ej vara större än som följer
exempelvis av nu gällande förbud mot jakt under viss tid eller vissa
andra allmänna föreskrifter inom jordbrukshushållningens område.
Emellertid måste försiktighet iakttagas vid plockningsförbuds införande,
så att det icke kommer till tillämpning inom områden, där detsamma
är obehövligt eller eljest olämpligt, utan stadgas endast för trakter, där
ett starkt behov av dylikt förbud gjort sig gällande och en mera allmän
folkmening önskar det. På grund härav synes mig nödvändigt att, såsom
i 1918 års förslag ifrågasatts, medgiva förbudets begränsning till
viss trakt samt att göra införandet av förbud beroende av framställning
från såväl landsting som hushållningssällskap. En ytterligare garanti
för att nyssnämnda synpunkter skola röna tillbörligt beaktande synes
mig kunna vinnas genom att låta det slutliga avgörandet, huruvida förbud
skall stadgas eller icke, bliva beroende av Kungl. Majlis prövning.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
I övrigt synas mig bestämmelserna i 1918 års förslag i stort sett ändamålsenliga
och lämpliga. Dock synes mig förbud icke rimligen böra gälla
för sådant fall, att lingon förtäras omedelbart i samband med avplockningen.
I 1918 års förslag föreslog jordbruksutskottet några mindre ändringar.
Utskottet anförde härom:
I 6 § föreskrives, att beslagtagen vara må, utan avvaktan å domstols beslut
i målet, försäljas å offentligen tillkännagiven auktion. Den allmän
åklagare sålunda lämnade rätten att utan att avvakta målets utgång försälja
beslagtagna lingon å auktion synes utskottet väl omständlig och dyrbar
i de fall, då den beslagtagna varan endast är av obetydligt värde. Att
i sådant fall lämna åklagaren öppet att sälja varan även under hand, lärer,
enligt utskottets förmenande, icke kunna medföra någon fara med
hänsyn till ägarens av lingonen eventuella rätt till ersättning för dessaBestämmelsen
att auktionen skall vara »offentligen tillkännagiven», torde
lämpligen böra utbytas mot föreskrift att försäljningen skall ske å offentlig
auktion. Orden »i sådant fall» i andra punkten av 6 § synas lämpligen
böra utgå.
Vidare har i första stycket av 8 § i förslaget föreskrivits, att
däri angivna bestämmelser och erinran skall genom länsstyrelsens försorg
införas i länskungörelserna och i »tidning inom orten». Då i ett
flertal fall bestämts, att meddelanden av ifrågavarande slag skola införas
i en eller flera tidningar inom orten, torde det, på sätt utskottet
förut i flera dylika fall framhållit, vara lämpligt, att jämväl i nu förevarande
lag föreskrives, att offentliggörandet skall ske i en eller flera tidningar
inom orten.
De av utskottet sålunda föreslagna ändringarna synas mig befogade.
Att, såsom en länsstyrelse föreslagit, stadga förbud jämväl mot transport
och saluförande aA* lingon under tid, då plockning av sådana är förbjuden,
synes mig knappast erforderligt eller ens lämpligt. Med hänsyn bland
annat till förbudens lokala begränsning och den omständigheten, att i
trakter, som angränsa varandra, olika tider för förbudets upphörande
skulle kunna stadgas, skulle efterle\maden av ett dylikt förbud näppeligen
kunna övervakas.
Slutligen vill jag anmärka, att det icke synes mig lämpligt att vid stadgande
av förbud mot plockning av lingon före viss dag giva jordägaren
någon förmånsrätt. Detta är en från nu föreliggande förslag fristående
fråga, sammanhängande med det omt\ristade spörsmålet örn jordägares
särskilda rätt till å hans mark växande vilda bär.
I enlighet med Arnd jag sålunda anfört har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till förordning örn förbud mot plockning aAr lingon
före viss dag.
Departementschefen uppläser härefter nämnda författningsförslag och
hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
Med bifall till delina av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Vid protokollet:
Joh:s Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 152 hafi. (Nr 187.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till förhindrande av plockning av lingon före viss dag. a1 i texten
- JoU 1930:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till förhindrande av plockning av lingon före viss dag jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten