Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag

1930-02-21 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:187, Med förslag till lag om förbud mot plockning av lingon före viss dag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbud

mot plockning av lingon före viss dag; given Stockholms

slott den 21 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om förbud mot plockning av

lingon före viss dag.

Under Hans Majit

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro i

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami.

152 häft. (Nr 187.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 187.

Bilaga.

F örslag''

till

Förordning om förbud mot plockning av lingon före viss dag.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

Därest förhållandena sådant påkalla till förhindrande av att lingon

plockas innan de uppnått lämplig mognad, äger Konungen på framställning

av hushållningssällskap och landsting förordna, att inom visst område

plockning av lingon, där dessa ej omedelbart förtäras i samband

med plockningen, icke må äga rum före dag, som av länsstyrelsen varder

bestämd.

2 i

Har förordnande, varom i 1 § sägs, meddelats, skall länsstyrelsen årligen,

efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, bestämma

den dag, intill vilken det i förordnandet innefattade förbudet

skall gälla.

Allteftersom omständigheterna därtill föranleda, må dagen bestämmas

olika för olika delar av det område, som med förordnandet avses.

Länsstyrelsens beslut skall träda i tillämpning utan hinder av anförda

besvär.

3 §.

Överträder någon meddelat förbud mot plockning av lingon, straffes

med böter från och med fem till och med femhundra kronor och havé

tillika förbrutit de plockade lingonen eller gälde, där de ej längre äro i

hans besittning, deras värde.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom

i denna paragraf sägs, fortsätter densamma, skall, när han varder därtill

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits

fällas till särskilt ansvar.

4 §.

För förseelse, som begås av barn under femton år, svare fader, målsman

eller husbonde, därest förseelsen skett med hans vetskap och ej visas

kan, att han gjort vad på honom ankommit för att förekomma densamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

5 i

Förseelse, varom i denna förordning sägs, åtalas av allmän åklagare,

som jämväl har att verkställa beslag å Amra, som anses jämlikt § 3 förbruten.

6 §.

Beslagtagen vara må, utan a\TA7aktan å domstols beslut i målet, försäljas

å offentlig auktion eller, därest den beslagtagna varan är av obetydligt

värde, under hand; börande köpeskillingen, intill dess laga kraft vunnet

utslag meddelats, nedsättas hos länsstyrelsen.

7 %.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, så ock behållna försäljningssumman

för förbruten vara samt värdet av Amra, som ej kunnat

tillrättaskaffas, tillfälle kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

8 %.

Beslut, som meddelas jämlikt 2 §, skall, tillika med erinran örn påföljden

för förseelse däremot, genom länsstyrelsens försorg på statsverkets

bekostnad införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar inom

orten samt anslås på lämpliga ställen inom det område beslutet avser.

Sådant beslut skall jämväl meddelas länsstyrelse i angränsande län

för att, i den mån anledning därtill förekommer, där offentliggöras på sätt

nyss är sagt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

Tidigare behandling

av

frågan.

Motion vid

1913 års riksdag.

Motioner vid

1917 års riksdag.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,Bissmark,

Johansson, Dahl.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

Riksdagen har i skrivelse den 14 februari 1928, nr 17, anhållit, att

Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning angående inskränkning

av tiden för skörd av lingon samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Den i riksdagens skrivelse berörda frågan har tidigare varit föremål för

behandling.

Sålunda föreslogs i en vid 1913 års riksdag inom andra kammaren väckt

motion, nr 9, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn

utredning och förslag till lag angående fridlysningstider för lingon.

Jordbruksutskottet, till vilket motionen hänvisades, yttrade i utlåtande

nr 48 beträffande detta förslag:

Ehuru utskottet i likhet med motionären anser högeligen önskvärt, att

lingonskörden måtte så vitt möjligt skonas, till dess den hunnit mogna,

och icke, såsom nu flerstädes sker, redan i omoget tillstånd mer eller

mindre fullständigt avplockas, håller utskottet före, att motionärens förslag

örn införande av dylika för varje län bestämda allmänna fridlysningstider

i praktiken icke skulle låta sig genomföra. Utskottet behöver

i detta hänseende allenast erinra örn, hurusom i olika trakter av de mera

vidsträckta länen lingonen mogna å ganska olika tider och att till och

med i samma trakt de å t. ex. en södersluttning växande lingonen kunna

vara färdiga att avplocka veckotal innan de å en norrsluttning växande

hären nått sin mognad.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen

ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1917 års riksdag väcktes inom andra kammaren två motioner angående

förbud mot plockning av lingon före viss dag. I den ena motionen,

nr 83, föreslogs, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla

örn utfärdande av en förordning, vari stadgades, att länsstyrelsen efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 187.

landstingets hörande skulle äga att inom länet mot vite förbjuda plockning

av lingon före viss dag. I den andra motionen, nr 120, hemställdes,

att riksdagen ville i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte verkställa utredning, örn och i vad mån bestämmelser kunde genomföras

i syfte att inom de särskilda landskommunerna i riket lingonplockning

före viss, för varje kommun årligen bestämd dag måtte vara förbjuden.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionerna hänvisades,

yttrade i utlåtande nr 1 följande:

Det i förevarande motioner behandlade spörsmålet har under de senaste

åren varit föremål för livlig uppmärksamhet bland befolkningen i landets

alla delar. Våra skogsbär och främst bland dem lingonen hava oberoende

av kristiden erhållit ett betydande marknadsvärde i följd särskilt av

stark efterfrågan på desamma från utlandet. Därjämte bär insikten örn

nyttan av att tillgodogöra sig skogsbären i de enskilda hushållen inom

landet gjort glädjande framsteg under de senare tiderna. I mångå trakter

är lingonplockningen också numera en rätt avsevärd inkomstkällaför

den fattigare befolkningen.

Lingonplockningen medför emellertid, såsom den för närvarande försiggår,

även vissa olägenheter. Konkurrensen örn bären antager understundom

former, vilka icke kunna anses förenliga med god ordning och hushållning.

I mera tätt befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer

uppstår årligen en formlig kappränning för att fortast möjligt tillägna

sig »skogens röda guld». Det blir bokstavligen en rovplockning, som varken

tar hänsyn till bärens tillbörliga mognad och omtanke örn återväxten

eller till möjligen förefintlig företrädesrätt till de växande skogsbären.

I syfte att ernå reglerande åtgärder, särskilt rörande hittills gällande

princip att de växande skogsbären i allmänhet äro fri tillhörighet för

vem som vill plocka dem, hava också motioner framförts vid 1899, 1908 och

1913 års riksdagar. Den sistnämnda år väckta motionen föranledde en

riksdagsskrivelse med hemställan, att Kungl. Majit täcktes låta verkställa

utredning, huruvida och i vilken omfattning ägare och innehavare av jord

må kunna beredas skydd mot tillägnande av å deras mark växande vilda

bär. De i förevarande utlåtande omhandlade motionerna berörde emellertid

alls icke detta spörsmål, och utskottet vill betona, att detsamma

icke i någon mån tagit ståndpunkt till ovannämnda fråga.

Äro nämligen åsikterna mycket delade rörande lämpligheten av lagstiftning

i nyss berörda hänseende, och bör enligt riksdagens mening särskild

varsamhet iakttagas vid införande av nya bestämmelser på förevarande

område, så torde enigheten beträffande i nu förevarande motioner

framförda förslag vara så mycket större.

Frågan om lingonens rätta tillgodogörande äger nämligen nu icke blott

en vida större betydelse än förr ur den enskilda hushållningens synpunkt,

utan den har därjämte erhållit och kommer med all sannolikhet att ytterligare

erhålla en ganska vittgående nationalekonomisk innebörd. Redan

av denna anledning synas de av motionärerna framburna förslagen vara

förtiänta av statsmakternas allvarliga och snara beaktande.

Under den nu rådande livliga konkurrensen för att först komma i tillfälle

att tillgodogöra sig skörden på de mest givande bärmarkerna plockas

bären ofta innan de ens äro halvmogna. Oaktat den eftermognad de plockade

lingonen undergå, mäste i följd av för tidig plockning en stor del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

av deni bortrensas som odugliga. Oell vad värre är: produkterna av i

förtid plockade lingon bliva av mycket undermålig beskaffenhet till stor

skada för så väl den inhemska som den utländska marknaden.

Otvivelaktigt skulle såväl de nationalekonomiska som de enskilda intressena

från olika parter avsevärt gagnas av ett statsingripande, som ginge

ut på förbud mot lingonplockning före viss dag. Detta förbud bör enligt

utskottets mening genomföras snarast möjligt, örn det låter sig göra, redan

vid innevarande riksdag, i varje fall vid den näst instundande.

Vid stadgande av sådant förbud, som här ifrågasattes, vilket givetvis

bör åtföljas av kraftigt verkande bötesbestämmelser för dess överträdande,

kan givetvis, såsom också motionärerna påpekat, tiden icke bestämmas lika

för alla landsdelar och icke heller fastställas en gång för alla för de olika områdena.

Bären mogna tidigare i en landsdel än i en annan, och mognadstiden

infaller väsentligt olika i samma trakt under olika år. Det måste

därför läggas i lokala myndigheters hand att år för år bestämma den

dag, före vilken lingonplockning må vara förbjuden inom angivet område.

Motionärerna synas beträffande områdenas omfattning hava tänkt sig

denna antingen, såsom i motion nr 83, utgörande hela län eller, såsom i

motion nr 120, med varje landskommun för sig. Med hänsyn till de skiftande

klimatiska förhållandena inom samma län, särskilt inom norrländska

län med stor areal, som sträcker sig från kustland till fjälltrakt, och

med hänsyn till lokala och andra omständigheter, ej minst i gränstrakter

mellan olika län och socknar, anser utskottet, att ingendera av de i

motionerna angivna områdesbestämningarna bör i förevarande fall finna

tillämpning. Vederbörande ortsmyndigketer måste erhålla rätt att för

värjo län årligen bestämma de områden, för vilka olika tider böra fastställas,

vare sig områdena lämpligast bestämmas till hela län, grupper av

kommuner eller enskilda kommuner.

Sedan bestämmelser i nu avhandlade hänseende blivit utfärdade, synes

det utskottet lämpligast, att deras tillämpning inom olika landstingsområden

blir beroende på vederbörande landstings beslut. Det kan nämligen

tänkas, att för vissa delar av landet dylika bestämmelser anses onödiga,

och avgörandet härutinnan bör därför överlämnas åt landstingen. För

övrigt har utskottet den uppfattningen, att det torde vara mest ändamålsenligt,

att länsstyrelserna inom de olika länen, efter det från respektive

kommunalnämnder infordrade förslag inkommit, för vissa angivna områden

bestämma och kungöra dag, före vilken lingonplockning må vara

förbjuden. De närmare detaljerna rörande tiden för sådan kungörelses

publicering inom de olika länen samt bestämmelserna örn länsstyrelsernas

i närgränsande län samarbete uti hithörande frågor torde lämpligast

ordnas, sedan utredningen i saken blivit verkställd.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde utskottet i anledning av

motionerna, att andra kammaren måtte för sin del besluta, det riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit täcktes snarast

låta verkställa utredning, örn och i vad mån bestämmelser kunde utfärdas,

genom vilka lingonplockning före viss, för lämpligt område årligen

av länsstyrelsen bestämd dag skulle vara vid ansvar förbjuden, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Andra kammaren beslöt för sin del i enlighet med utskottets hemställan,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Martts proposition Nr 187.

och beslutet delgavs första kammaren, som hänvisade ärendet till sitt

andra tillfälliga utskott. Detta utskott inhämtade yttrande från lantbruksstyrelsen,

som uttalade, att ett ingripande från statens sida till

förekommande av olägenheterna av den fria bärplockningen syntes vara

väl på sin plats. Vidare anförde lantbruksstyrelsen följande:

Vad angår sättet för stadgande av sådant förbud, som här avses, är lantbruksstyrelsen

fullt ense med motionärerna därutinnan, att de växlingar,

som olika klimatiska och lokala förhållanden inom vårt land framkalla i

lingonens mogningstid, icke blott i skilda delar av landet utan jämväl

inom en och samma trakt från det ena året till den andra, omöjliggöra,

ett lagstadgande, som en gång för alla och lika över hela landet fixerar

tidpunkten för lingonplockningens frigivande. Fastställandet av dagen,

före vilken lingonplockning ej må äga rum, måste uppenbarligen ske årligen

och för visst bestämt område efter de lokala myndigheternas hörande.

Särskilt synas förhållandena i Norrland tala för frågans lösning på av

utskottet anvisat sätt. De vidsträckta skogsområden, som där finnas, och

den i allmänhet mycket glesa befolkningen torde för stora delar av Norrland

göra en lagstiftning i förevarande fråga alldeles överflödig, ja det

kan rent av tänkas, att den kunde bliva till skada. Sen och ojämn mognad

av bären jämte tidigt inträdande nattfroster göra nämligen bärsäsongen

i Norrland tämligen kort, och skulle den så ytterligare inskränkas genom

förbud mot plockning före viss dag, skulle detta kunna hava till följd, att

ännu större mängder lingon finge förfaras, än vad nu är fallet. De vidsträckta

arealerna fordra lång skördetid för att bärplockningen där skall

kunna medhinnas, och det är förvisso bättre, att i sådana trakter, där tillgången

är särdeles riklig, men mognadsperioden kort, även omogna lingon

få plockas för att mogna efter, än att de ej få plockas alls utan lämnas

att förstöras av frosten. Men även i andra delar av vårt land än Norrland

torde förhållandena inom större eller mindre områden vara sådana,

att en lagstadgad tidsbegränsning av lingonplockningen på intet sätt är

påkallad, och lantbruksstyrelsen vill därför framhålla vikten av att i ett

kommande lagförslag i berörda fråga största möjliga inflytande på frågans

avgörande lämnas vederbörande kommunala myndigheter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts vill lantbruksstyrelsen uttala,

att styrelsen för sin del icke har något att erinra mot åvägabringandet av

en lagstiftning sådan som den föreslagna.

Med instämmande i den motivering, som andra kammarens utskott

förebragt, samt med hänvisning till vad lantbruksstyrelsen ytterligare anfört

hemställde första kammarens förenämnda utskott i utlåtande nr 14,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade

beslut. Denna hemställan bifölls.

Riksdagens sålunda fattade beslut meddelades Kungl. Maj:t i skrivelse

den 4 maj 1917i, nr 117.

Riksdagens skrivelse remitterades till länsstyrelserna med anmodan

att, efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

avgiva utlåtande i ärendet jämte förslag till do åtgärder, som inom

vederbörande län kunde anses erforderliga för ernående av det i skrivelsen

angivna ändamål.

Proposition

till 1918 års

lagtima riksdag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

I de inkomna utlåtandena tillstyrktes i de flesta fall åtgärders vidtagande

i det av riksdagen angivna syfte liksom ock av riksdagen förordad»

grundlinjer för lagstiftning i ämnet i huvudsak gillades. I några utlåtanden

förklarades emellertid lagstiftningen icke vara lämplig eller ens erforderlig,

medan i åtskilliga andra framställdes ändrings- och tilläggsförslag.

Handlingarna i ärendet remitterades vidare till lantbruksstyrelsen, som

förklarade, att styrelsen av vad i de avgivna utlåtandena anförts icke föranletts

frångå sin i sitt föregående utlåtande uttalade mening i ämnet.

För närmare utveckling av sin uppfattning rörande innebörden av för

den ifrågasatta statsåtgärdens genomförande nödiga stadganden ville

styrelsen uttala, att sådana bestämmelser syntes böra åvägabringas att,

därest förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant påkallade,

länsstyrelsen skulle äga att på framställning av vederbörande

landsting eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordna, att

plockning av lingon inom hushållningssällskapets område eller viss del

därav icke finge äga rum före dag, som av länsstyrelsen efter vederbörande

kommunalnämnders hörande för varje år bleve bestämd. Vidare holle

styrelsen före att, örn särskilda omständigheter därtill föranledde, dagen

finge bestämmas olika för olika delar av det område, som förordnandet

avsåge.

Ärendet anmäldes härefter av chefen för jordbruksdepartementet i statsråd

den 5 april 1918. Departementschefen uttalade därvid, att utredningen

i ärendet syntes giva vid handen, att åtgärder från det allmännas sida

borde vidtagas i syfte att förhindra den allmänt överklagade rovplockning

av omogna lingon, som ägde rum inom olika landsändar. Såsom

riksdagen i sin skrivelse framhållit, vore lingonplockningen i mångå

trakter av landet en avsevärd inkomstkälla för den fattigare befolkningen,

och frågan örn lingonens rätta tillgodogörande hade en ej ringa nationalekonomisk

betydelse. Det finge ock erinras örn, att den årliga exporten av

lingon före kriget inbragt omkring 1 miljon kronor. Uppenbarligen läge

det såväl i det allmännas som även i de enskildas intresse, att icke lingon

av undermålig beskaffenhet tillfördes vare sig den inhemska eller den utländska

marknaden. Departementschefen delade ock den uppfattning, åt

vilken riksdagen givet uttryck, att ett ingripande från lagstiftningens

sida i syfte att förekomma lingonens förtidiga skördande skulle vara till

gagn. Fördenskull hade i enlighet med riksdagens hemställan inom jordbruksdepartementet

utarbetats ett förslag till lag örn förbud mot plockning

av lingon före viss dag.

Förslaget hade följande huvudsakliga innehåll: Därest förhållandena

inom något hushållningssällskaps område sådant påkallade till förhindrande

av att lingon plockades, innan de uppnått lämplig mognad, skulle

länsstyrelsen, på framställning av hushållningssällskap och landsting,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

9

äga förordna, att plockning av lingon inom hushållningssällskapets

område eller viss del därav icke finge äga rum före dag, som av

länsstyrelsen bleve bestämd. Örn sådant förordnande meddelats, skulle

länsstyrelsen årligen, efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott,

bestämma viss dag, intill vilken det i förordnandet innefattade

förbudet skulle gälla. Allteftersom omständigheterna därtill föranledde,

borde dagen bestämmas olika för olika delar av det område, som avsåges

med förordnandet. Straff inträdde för den, som plockade lingon å förbjuden

tid, och de plockade lingonen skulle vara förverkade. Bestämmelser örn

plockningstiden skulle införas i länskungörelserna och i tidning inom orten

samt anslås på lämpliga ställen inom det område, bestämmelsen avsåge.

Sådan bestämmelse skulle jämväl meddelas länsstyrelsen i angränsande

län för att, i den mån anledning därtill förekomme, där offentliggöras

på enahanda sätt.

Angående förslaget anförde departementschefen vid nämnda tillfälle

ytterligare:

Till en början må nämnas, att jag ej kunnat ansluta mig till det från

några län framställda förslaget örn generellt förbud mot plockning av

omogna lingon. Den lämpliga mognadsgraden lärer nämligen ställa sig

ganska olika i de olika fallen. Sålunda torde lingon, avsedda att exporteras,

helst böra plockas något innan de uppnått full mognad, medan lingon

för inhemsk förbrukning anses kunna lämnas att kvarsitta något

längre. Härjämte komma stora vanskligheter att yppa sig i fråga örn

kontrollen å efterlevnaden av ett sådant förbud, särskilt örn lingonen plockades

för försändning till annan ort, i vilket fall de bruka förpackas, så

fort de plockats. Den enda utvägen torde därför vara att följa den av riksdagen

angivna metoden eller att, såsom lagförslagets titel angiver, stadga

förbud mot plockning av lingon före viss dag.

Syftet med dylikt förbud är, att lingonen skola vara fridlysta ända tills

de uppnått en för plockning lämplig mognad. Vad angår möjligheten att

utöva kontroll å efterlevnaden av ett förbud i antydd riktning, så torde

fall förvisso icke komma att saknas, då det blir förenat med stora svårigheter

att bevisa överträdelse av ett meddelat förbud. Men i stort sett synas

de uttalade farhågorna beträffande förbudets ineffektivitet icke behöva

tillmätas någon större betydelse. Det bör nämligen ihågkommas, att

det främst äro de som plocka lingon i stor skala för export, vilka bedriva

den rovplockning, som man genom den föreslagna förbudslagstiftningen

vill förhindra, och gentemot dem torde det säkerligen icke komma att ställa

sig särdeles svårt att anskaffa bevisning i fråga örn överträdelse av

meddelat förbud. Härjämte torde i många fall kunna förväntas, att markägaren,

som har intresse av att å sin mark kunna för egen förbrukning

plocka mogna lingon, kommer att hava sin uppmärksamhet fästad på att

bären ej plockas å förbjuden tid, och att han anmäler skeendo överträdelse..

För övrigt torde det icke vara alltför djärvt att uttala den förvissningen

att, allteftersom den nu avsedda förbudslagstiftningen tränger djupare in

i allmänhetens medvetande, den ock kommer att lojalt respekteras.

Vad härefter angår förbudets så att säga tekniska anordnande, må fiirst

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

erinras, hurusom i utlåtanden från några län framhållits, att behov av den

ifrågasatta lagstiftningen där icke föreligger. Detta förhållande bestyrker

lämpligheten av riksdagens mening, att lagstiftningen bör anpassas

efter olika lokala förhållanden. Då rätten till bärplockning icke

uteslutande tillkommer markägaren, lärer dylik anpassning icke kunna

åvägabringas på så sätt, att förbudets tillkomst göres beroende av framställning

utav vederbörande markägare. Ej heller kan jag tillstyrka förslaget,

att beslutanderätten i frågan skulle överlämnas åt kommunalnämnderna.

Jag är nämligen ganska förvissad om, att ett stort antal av dem

icke komme att taga erforderligt initiativ, och den oreda och de olägenheter

i övrigt, som bleve följden, örn förbud funnes i vissa men saknades i

andra närbelägna kommuner, torde vara alltför uppenbara för att jag

skall behöva närmare ingå på elem. I stället synes riktigast att, såsom i

flertalet av utlåtandena föreslagits, överlämna åt för större områden representativa

korporationer att pröva, huruvida förbud erfordras eller icke.

Riksdagen synes hava ansett, att själva avgörandet härom borde uppdragas

åt landstingen. Jag vill emellertid häremot framhålla att, då landsting

och hushållningssällskap torde få anses företräda olika skiftningar i

ortens samhällsliv samt nu förevarande ämne synes nära beröra hushållningssällskapens

verksamhetsområde, en samverkan mellan dessa korporationer

är önskvärd. En sådan samverkan förutsattes exempelvis i lagen

örn hingstbesiktningstvång den 23 december 1914. Vidare är att märka, att

såväl i sistnämnda lag som i lagen den 28 juni 1907 örn bredden av hjulringar

å arbetsåkdon på landet, vilken likaledes för sin tillämpning förutsätter

medverkan av ortskorporationer, själva avgöranderätten icke tillerkänts

dessa korporationer utan i den förra lagen Kungl. Maj:t och i den

senare Kungl. Maj:ts befallningshavande. En dylik anordning synes mig

böra vinna efterföljd även i detta fall. Att lägga avgörandet direkt i

Kungl. Maj:ts hand synes dock icke här nödvändigt, utan torde det böra

uppdragas åt Kungl. Majlis befallningshavande, över vars beslut naturligtvis

besvär må kunna anföras. I anslutning till dessa grundsatser har 1 § i

lagförslaget formulerats. Det bör framhållas, att sådan framställning, som

där avses, givetvis kan vara föranledd av ett från Kungl Maj :ts befallningshavande

framlagt förslag. Men en begäran om förbud bär synts mig böra

föreligga från såväl landsting som hushållningssällskap, för att Kungl.

Maj:ts befallningshavande skall kunna utfärda förordnande därom. Vidare

må anmärkas, att med dylikt stadgande kommer det att bero på ortskorporationerna

själva att genom påkallande av stadgandets tillämpning

inom länet avvända den ofördelaktiga inverkan, som ett i angränsande län

meddelat förbud eljest skulle kunna hava för befolkningen i förstberörda

län därigenom att lingonplockarna droges dit.

I riksdagsskrivelsen och så gott som enhälligt i utlåtandena anses bestämmandet

av den dag, då rätten till plockning skall begynna, böra ankomma

på Kungl. Maj:ts befallningshavande, och jag biträder detta förslag.

Då emellertid nämnda myndighet tydligen icke själv kan besitta

nödig kännedom örn de olika mognadstiderna i skilda delar av länet, mäste''

upplysningar därom införskaffas. Eftersom lingonens skördetid växlar

år från år och fastställandet av dag för förbudets upphörande alltså lärer

behöva årligen upprepas samt ärendet måste avgöras skyndsamt, synes

den möjligast enkla procedur för upplysningarnas erhållande böra föreskrivas.

Ur sådan synpunkt torde förslaget att därför anlita kommunal
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

11

nämnderna icke vara lyckligt. —--Bättre synes då vara att inhämta

upplysningar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka genom

sina kretsombud torde hava möjlighet att från olika trakter av respektive

län snabbt erhålla erforderliga underrättelser, med stöd av vilka

förslag i frågan kan inlämnas.--— Vid bestämmandet av dagen bör

givetvis tillses, att lingonplockningen icke så länge undanskjutes, att övermognad

med åtföljande försämring av bärens kvalitet inträder, liksom

ock tillbörlig hänsyn bör tagas till att den för export lämpliga mognadsgraden

icke försittes. Då lingonens mognad ofta infaller på olika tider

inom länet, beroende på klimatiska förhållanden, markens belägenhet

m. m., lärer också erfordras, att dagen må kunna bestämmas olika för olika

delar av länet, allteftersom omständigheterna därtill föranleda, och förvaltningsutskottets

yttrande bör naturligtvis jämväl innefatta förslag

härutinnan. Av lätt insedda skäl torde emellertid en så enhetlig dag

som möjligt böra eftersträvas, och för detta ändamål kan samarbete med

Kungl. Maj:ts befallningshavande i angränsande län vara erforderligt,

såvitt angår länens gränsområden.

Även med det tillvägagångssätt, som jag här ovan förordat, torde det

emellertid, efter min mening, understundom komma att visa sig förenat

med vissa svårigheter att få en fullt lämplig dag bestämd. Sålunda kan

ju — för att bara nämna ett exempel — väderleken, sedan dagen för plockningsrättens

inträdande bestämts, hava blivit oväntat ogynnsam eller gynnsam

för lingonens mognad och dagen sålunda bliva för tidigt eller för sent

utsatt; en längre nederbördsperiod forsenar mognaden, medan åter en

varm, torr period påskyndar densamma. Jag håller dock före, att man

i regel torde några veckor i förväg kunna något så när bedöma, när lingonen

bliva färdiga att plockas.----.

Förslaget att fridlysning icke skulle innefatta förbud mot plockning av

lingon för egen förbrukning, kan jag icke biträda, enär kontrollen därigenom

skulle i hög grad försvåras. Ej heller synes, såsom från vissa håll föreslagits,

markägaren eller hans rättsinnehavare böra tillerkännas någon

undantagsställning gentemot ett meddelat plockningsförbud.

Då det är av vikt, att ett meddelat plockningsförbud varder i största

möjliga utsträckning bekant för ortsbefolkningen, hava i förslaget intagits

föreskrifter angående det sätt, varpå bekantgörandet skall verkställas.

Härvid har det icke ansetts lämpligt att en gång för alla bestämma viss

tid, inom vilken det årliga kungörandet av dag för förbudets upphörande

skall ske; de förhållanden, som härutinnan äro av betydelse, kunna ju

avsevärt växla från ett år till ett annat, och för övrigt lärer i varje fall

Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta att såvitt möjligt tillse,

att kungörandet sker i god tid.

De i förslaget stadgade påföljderna för- överträdelse av plockningsförbud

lära icke behöva motiveras. Endast det må framhållas, att förslaget

örn straffrihet för plockning av enstaka bär eller mindre kvantiteter därav

ansetts av praktiska skäl icke kunna tillmötesgås.---

Slutligen bör erinras att, därest behov av lingonens fridlysning icke

längre skulle anses föreligga, Kungl. Maj:ts befallningshavande bör äga

att på framställning av hushållningssällskapet och landstinget upphäva

meddelat förordnande örn plockningsförbud. Då en dylik rätt lärer ligga

i sakens natur, har det ansetts överflödigt att intaga något direkt stadgande

härom i förslaget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

notion viii

1927 års riksdag.

På departementschefens hemställan förelädes förslaget 1918 års lagtima

riksdag genom Kungl. Maurts proposition nr 231.

I anledning av denna proposition väcktes inom riksdagen flera motioner,

av vilka en innefattade yrkande örn avslag och en annan avsåg sådan

ändring i föreliggande lagförslag, att ägare eller innehavare av lingonbärande

mark måtte vara oförhindrad att å denna mark plocka för egen

förbrukning avsedda lingon före den dag, som eljest kungjordes som tilllåten

för lingonplockning.

Jordbruksutskottet yttrade i sitt utlåtande, nr 82, över propositionen

jämte i anledning av densamma väckta motioner, att utskottet funne de i

det framlagda lagförslaget innehållna bestämmelserna i allmänhet väl

motiverade. Sålunda ansåge utskottet i likhet med departementschefen

det vara riktigast, att avgörandet lades i länsstyrelsens hand,

men att förordnande om förbud av här ifrågavarande slag förutsatte

en begäran härom från såväl landsting som hushållningssällskap.

Ävenså syntes dagen för förbudets upphörande lämpligen böra bestämmas

årligen efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Det motionsvis väckta yrkandet örn viss företrädesrätt

till lingonplockning för ägare eller innehavare av lingonbärande

mark kunde utskottet icke biträda. Utskottet hemställde, att riksdagen

måtte antaga det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget med ett par mindre

ändringar, till vilka jag i det följande återkommer.

Vid frågans behandling i riksdagen stannade emellertid kamrarna i

olika beslut, i det att andra kammaren biföll utskottets förslag, medan

första kammaren avslog såväl utskottets som Kungl. Maj:ts förslag.

Frågan hade alltså förfallit.

Frågan angående lagstiftning örn inskränkning av tiden för skörd av

lingon upptogs ånyo i en vid 1927 års riksdag inom andra kammaren

väckt motion nr 243.

Första lagutskottet anförde i utlåtande nr 29 över motionen följande:

_ Enligt utskottets mening föreligger i fråga örn tillgodogörandet av

lingonskörden ett missförhållande härutinnan, att bären avplockas, innan

de uppnått lämplig mognad. Med hänsyn till det betydande värde ett riktigt

utnyttjande av lingonen äger såväl ur nationalekonomisk synpunkt

som i den enskilda hushållningen, bör detta missförhållande undanröjas.

Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, framlade Kungl.

iMaj:t år 1918 för riksdagen förslag till lag örn förbud mot plockning av

lingon före viss dag, vilket förslag emellertid icke vann riksdagens bifall.

Vid kamrarnas överläggningar anmärktes mot förslaget huvudsakligen,

att svårigheter mötte för bestämmande av den tid, då plockningen

skulle få taga sin början, vartill komme, att det slutliga avgörandet måste

träffas, så tidigt, att beslutet kunde komma till allmän kännedom före

plockningstidens början.

.Frågan örn tillgodogörandet av lingon har länge varit föremål för stridiga

meningar inom riksdagen. Det är emellertid tydligt, att ju mer lingon

stiga i värde, desto mer framstår önskvärdheten av att man icke till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

godogör sig dessa bär förr än de nått den mognad, att de bäst lämpa

sig tor skörd. Denna tidpunkt växlar givetvis för de olika åren och med

hänsyn till olika väderleksförhållanden. Det lärer därför vara nödvändigt

att överlåta åt vederbörande länsstyrelser att efter hörande av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott för varje år utfärda föreskrifter

om tidpunkten för inträdandet av den tillåtliga skördetiden.

De emot utfärdande av dylika föreskrifter förut framställda betänkligheterna

synas utskottet icke övertygande. Utskottet finner sig alltså

kunna förorda införande av förbud mot plockning av lingon före viss tid.

Beträffande innehållet av en blivande lagstiftning i ämnet synes 1918 års

förslag kunna vara vägledande vid den omprövning, som nu torde böra

agnäs denna fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen,

i anledning av motionen, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angånde inskränkning

av tiden för skörd av lingon samt för rikdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid frågans behandling i riksdagen stannade emellertid kamrarna i

olika beslut, i det att första kammaren avslog utskottets hemställan, varemot

andra kammaren biföll densamma. Frågan hade alltså förfallit.

Även vid 1928 års riksdag upptogs frågan i en inom andra kammaren

•väckt motion, nr 41. I denna anfördes efter en redogörelse för frågans

tidigare behandling följande:

De missförhållanden, som betingat tidigare framställningar till riksdagen,

kvarstå emellertid icke blott i oförminskad utan i skärpt grad.

Särskilt är detta fallet med den mest betydande och ekonomiskt värdefullaste

tillgången, lingon. Genom de förbättrade kommunikationerna har

invasionen av lingonplockare från städer och större orter nått sådan omfattning,

att ortens eget folk icke blott löper fara att alldeles utestängas

från sin näraliggande tillgång, utan därjämte förstöres kvaliteten mer och

mer genom en orimligt tidig plockning. Sålunda förekommer nu allmänt,

att skaror av lingonplockare förena sig örn lastbilar eller omnibus för

att komma ut till lingonmarkerna och uppträda där ofta på ett sätt, som

vittnar örn rena rättslösheten. Även örn man av ena eller andra skälet

icke vill gå in för en obegränsad äganderätt till bärtillgången, måste det

å andra sidan vara ett klart samhällsintresse att ingripa. Då genom för

tidig plockning skördens kvalitet och värde så avsevärt reduceras, som är

förhållandet, bör lagstiftningen reglerande och skyddande ingripa. Vi

yttrade härom i motion till 1927 års riksdag följande ord, som kvarstå

med oförminskad giltighet:

»Med den allmännare användningen av bärplockningsapparater har

frågan örn åtgärder för ett rationellare tillvaratagande av lingonskörden

nått ökad aktualitet. Vi bortse härvid från det knappast fullständigt utredda

spörsmålet örn dessa apparaters förmenta skada för bärriset och därav

följande förminskade bärskördar särskilt av lingon ehuru dessas användning

synas utgöra en näraliggande orsak till den minskade och till

synes allt oftare felslagna lingonskörden. Plockningsapparaternas ofördelaktiga

inverkan på lingonskördens kvalitet är däremot obestridlig och

Frågans behandling

vid

1928 års riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

sammanhänger med lingonens allt allmännare skördande i omoget tillstånd.

Övriga skogsbär såsom hallon och blåbär kunna ej skördas omogna

av det enkla skälet, att de då bli onjutbara och osäljbara, beroende på att

de sakna egenskapen att kunna i samma mån som lingonen eftermogna.

Med dessa är förhållandet annorlunda. Omoget eller halvmoget plockade

lingon, som förvaras ljust och utbredda, eftermogna i så måtto att de erhålla

den för mogna lingon utmärkande djupröda färgen men på intet vis

dessas kvalitet. På så sätt behandlade lingon, och detta tenderar bli huvudparten

av åtminstone i södra och mellersta Sverige skördade, lämna

vid inkokningen en synnerligen mindervärdig produkt.

Genom den ständigt ökade konkurrensen örn lingonen har tiden för deras

skördande alltjämt förskjutits bakåt, så att för närvarande huvudparten

skördas ända till tre å fyra veckor före mognaden. Denna senare

infaller i stort sett vid tiden för havreskörden, men redan vid tiden för

rågmognaden eller ännu tidigare är plockningen i full gång. För att få

något med tvingas då lite var ut till lingonskörden, även sådana som klart

inse, att kvaliteten förstöres genom otillräcklig mognad.

Så länge handplockningen allmänt förekom var dea påpekade olägenheten

mindre framträdande. Vid handplockning samverkar öga och hand

därhän att plockaren blott ser de rödare bären, de omogna vita och svagare

färgade observeras ej och bli sålunda kvar till senare mognad.

Med apparaten räfsas däremot alla bär med, alldeles oberoende av mognadsgraden.

En granskning av sådana bär omedelbart efter plockningen

måste säga en var, att skörden verkställts alldeles för tidigt. Visserligen

eftermogna bären i fråga örn färgen men ej i övrigt, och av sådana bär

beredd lingonsylt blir på intet sätt jämförlig med av fullmogna bär beredd

vara, utan tunn och vattnig med sega harskinn och av dålig smak.

Detta inse flertalet bärplockare, men, säger man, ’vad skola vi göra?’

''Skynda vi oss ej, komma hela härskaror plockare och ta bort vartenda bär;

skall vi få något med, måste vi plocka för tidigt, fastän vi inse det fördärvliga

dari.’ Och de tillägga vanligen: ’Kan inte riksdagen stifta en

lag som förbjuder den förtidiga plockningen? Förr blir ingen reda eller

nytta med lingonskörden.’

_ Innan vi gå vidare på detta spörsmål örn förbud att före viss tid skörda

lingon vilja vi betona, att härmed ingen som helst inskränkning inträder

i den sedvanerätt, som betraktar skogsbären som allmän egendom. Tidsbegränsningen

drabbar nämligen alla lika.

Mot sådan tidsbegränsning reses vanligen den invändningen, att bären

mogna olika på skilda orter och i olika lägen och att det därför är olämpligt

att fastslå viss tid för plockningens början, vartill kommer att mognadstiden

på samma ort förskjutes på grund av tidig eller sen vår, sommartemperatur

m. m. Detta är riktigt men utgör intet som helst avgörande

hinder, örn blott lagbestämmelserna givas nödig smidighet. För detta

ändamål bör sålunda tidsbestämningen överlåtas åt ortsmyndigheter,

varvid vi tänkt oss att bestämmanderätten överlämnas åt Konungens

befallningshavande, som efter yttrande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott utfärdar kungörelse örn tid när plockningen

får börja. Genom respektive underavdelningar kunna förvaltningsutskotten

införskaffa fullt tillförlitliga uppgifter örn skördeförhållandena i olika

older. Kungörelse örn tid för skördens påbörjande bör kunna utfärdas senare

delen av juli eller början av augusti. Större svårigheter att på förhand

bestämma lämplig skördetid föreligga icke. Detta kan lätt bedömas

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

dels på grund av sommartemperaturen, dels, och icke minst, genom lingonmognadens

förut påpekade sammanfallande med havremognaden.

Vid denna frågas tidigare behandling hava ytterligare ett par invändningar

gjorts. Dels har det framhållits, att bären mogna betydligt tidigare

t. ex. i en södersluttning än inne i skogen, dels ock att en tidsbegränsning

skulle kunna medföra, att ej hela skörden kan tillvaratagas av brist

på arbetskrafter. Lingonen äro emellertid på grund av sin höga garvsyrehalt

och andra egenskaper synnerligen hållbara och bli egentligen

aldrig övermogna på så sätt att därigenom kvalitetsminskning inträder.

Från mognaden till frosten hålla sig bären i stort sett friska. Örn bären på

en södersluttning sålunda skulle bli något ’hårt’ mogna, innebär detta

endast en fördel.

Den andra invändningen örn kortare tid för skörden är åtminstone för

södra oell mellersta Sverige av underordnad betydelse. För skörden mobiliseras

under alla omständigheter mer än tillräckliga arbetskrafter för

att även under den något beskurna tiden hinna tillvarataga lingonen, vadan

farhågor härutinnan äro obefogade.

Det torde emellertid böra övervägas, huruvida icke lagens tillämpning,

såsom skett i vissa andra fall, t. ex. i lagen den 20 juni 1918 örn utrotande

av berberisbusken å viss mark, bör göras beroende av framställning från

vederbörande hushållningssällskap. Därigenom skulle måhända en smidigare

anpassning efter ortsförhållandena kunna vinnas.

Det torde måhända komma att invändas att lagens efterlevnad blir svår

att övervaka. Därest lämplig påföljd för överträdelse stadgas, torde några

större svårigheter i detta avseende icke vara att befara. Den rådande konkurrensen

örn bären lär nog utan vidare medföra, att överträdelser anmälas

till beivran.

Slutligen vilja vi påpeka, att en begränsning av plockningstiden i ovan

antytt syfte måste anses vara av en viss nationalekonomisk betydelse.

Lärdomarna från vår smörexportmarknad tala sitt tydliga språk örn betydelsen

av att föra endast fullgoda varor i export.»

Vid utredningen torde också böra övervägas, huruvida någon förmånsrätt

vid utnyttjandet av bärtillgången kan tillförsäkras jordägaren.

Med ett eventuellt bifall till de av oss föreslagna åtgärderna kvarstår

visserligen olägenheten, att invasionen av utomstående plockare kan i nästan

oförminskad grad äga rum. Men man vinner dock den obestridliga

fördelen, att alla, som använda vare sig självplockade eller inköpta lingon,

erhålla en fullgod vara. Sådan står under nu rådande förhållanden mången

gång icke att uppbringa, emedan hela bärtillgången skördas i förtid,

en misshushållning, vilken bör kunna avlägsnas och som därjämte inverkar

synnerligen menligt på våra exportmöjligheter för lingon. Vi lia icke

råd att genom sådan misshushållning väsentligt reducera det eljest betydande

värdet av landets lingonskörd.

På grund av det anförda hemställde motionärerna, att riksdagen måtte

besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag angående

inskränkning av tiden för skörd av lingon i huvudsaklig överensstämmelse

med de av motionärerna anförda synpunkterna.

Första lagutskottet yttrade i utlåtande nr 8 över motionen, att utskottet

till den i motionen väckta frågan intoge samma såndpunkt som före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

Förnyad utredning.

gående år och alltså förordade en utredning i ämnet. Denna utredning

borde dock, enligt utskottets mening, icke, såsom i motionen antyddes, utsträckas

att omfatta jämväl spörsmålet huruvida någon förmånsrätt vid

utnyttjandet av bärtillgången kunde tillförsäkras jordägaren, ett spörsmål

som syntes främmande för syftet med den av utskottet förordade utredningen.

Utskottet hemställde därför, att riksdagen, i anledning av motionen,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit täcktes

låta verkställa utredning angående inskränkning av tiden för skörd

av lingon samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Riksdagens skrivelse har remitterats till lantbruksstyrelsen ävensom

samtliga länsstyrelser med anmodan att avgiva utlåtande i ärendet. Lantbruksstyrelsen

har före avgivandet av sitt utlåtande infordrat yttrande

från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka samtliga, med

undantag av Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

till lantbruksstyrelsen inkommit med yttranden.

Hushållningssällskapens

förvaltningsutskott

och

lantbruksstyrelsen.

För de sålunda av hushållningssällskapens förvaltningsutskott avgivna

yttrandena lämnar lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande följande redogörelse:
Samtliga

hushållningssällskap utom Stockholms läns och stads hava

framhållit, att missförhållanden råda beträffande skörden av lingon, i det

att särskilt i mera tätt bebyggda trakter bären till följd av rådande konkurrens

skördas i omoget tillstånd.

Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs läns, Kalmar läns

norra, Kalmar läns södra, Blekinge och Hallands läns, Älvsborgs läns

norra, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och

Västernorrlands läns hushållningssällskap hava i huvudsak tillstyrkt åtgärders

vidtagande i det av riksdagen angivna syfte och enligt de riktlinjer,

som uppdragits i propositionen till 1918 års lagtima riksdag.

Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns

södra, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap

hava emellertid förklarat en dylik lagstiftning icke vara lämplig

eller ens erforderlig.

Stockholms läns och stads, Södermanlands samt Gotlands läns hushållningssällskap

hava, utan att direkt avstyrka föreslagna bestämmelser, likväl

dragit i tvivelsmål möjligheten såväl att genom lagstiftning, på sätt

nu föreslagits, förhindra för tidig skörd av lingon som ock att övervaka

dylika bestämmelsers efterlevnad.

Utav de hushållningssällskap, som i stort sett anslutit sig till tanken

örn åvägabringande av en lagstiftning i ämnet, hava särskilda synpunkter

framförts av Uppsala och Kronobergs läns, Älvsborgs läns norra, Örebro

läns och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

vilka med avseende härå anfört:

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att alternativt

ett allmänt gällande förbud borde utfärdas mot skördande av uppenbarligen

omogna lingon;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187. 17

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att länsstyrelses

förordnande örn förbud för lingonplockning under viss tid inom ett

hushållningssällskaps område borde grundas allenast på framställning av

vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, då förevarande

spörsmål folie under lanthushållningen;

Älvsborgs län norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott att,

såvitt anginge sällskapets område, tiden för lingonskördens början torde

kunna bestämmas till den 1 september, enär erfarenheten visat, att vid denna

tidpunkt lingonen inom hushållningssällskapets område brukade vara

»något så när mogna och med stor säkerhet ej övermogna»;

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att de kommunala

myndigheterna bordo få största möjliga inflytande vid tillämpningen

av en blivande lag i ämnet, samt att det för fastställandet av den lämpliga

tidpunkten för påbörjande av lingonskörden torde vara nödvändigt att årligen

höra kommunalnämnderna i respektive kommuner;

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att det

torde möta avsevärda svårigheter att ernå effektiv uppsikt över den

ifrågasatta lagens efterlevnad, men att dessa svårigheter i viss grad skulle

kunna övervinnas, därest lagens tillämpning begränsades till sådana

trakter, där de nuvarande olägenheterna i alldeles särskild grad framträdde.

Do hushållningssällskap åter, som avstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen,

hava såsom motiv för avslag framhållit de stora svårigheterna för

vederbörande att så lång tid i förväg, som erfordrades för inhämtande av

yttrande från de såsom sakkunniga föreslagna samt kungörande, fastslå

den för skörd av lingon lämpligaste tidpunkt, varjämte Göteborgs och Bolms

samt Västmanlands och Norrbottens län hushållningssällskap betonat

vanskligheten att övervaka en blivande lags efterlevnad. Därjämte har

ytterligare anförts:

av Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att

upplysning vore att förorda framför lagstiftning å detta område, samt

av Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att på

grund av de hastiga omkastningarna i väderleken, som förekomme inom

hushållningssällskapets område, lingonskörden skulle mera skadas än

gagnas genom införandet av en tidsbegränsning för densamma.

Ehuru av föreliggande riksdagsskrivelses avfattning att döma utredningen

icke avsetts omfatta annat än föreslagen inskränkning av tiden

för skörd av lingon, hava likväl åtskilliga hushållningssällskap yttrat sig

jämväl över frågan örn markinnehavares ägande- eller företrädesrätt till

å hans mark växande vilda bär.

Därvid har framhållits:

av Jönköpings och Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

att ett förbud för plockning av lingon före viss dag icke borde

gälla markägarna eller, därest detta ej läte sig göra, att dessa måtte förbehållas

förmånsrätt till plockning under exempelvis 7—10 dagar;

av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att

lingonen liksom all annan gröda borde anses tillhöra markägaren och

lämnas i okvald besittning åt denne;

av Skaraborgs hins hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att förmånsrätt

till skörd av vilda bill- visserligen borde tillerkännas markägaren,

men att en dylik förmånsrätt icke torde kunna tillerkännas denne i en

niliang till riksdagens [irolokoll 19.‘I0. 1 sami. lä2 hafi. (Nr 1S7.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. May.ts proposition Nr 187.

lagstiftning, som endast avsåge bestämmandet av en tidpunkt för bärens

plockning;

av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott att,

därest äganderättsprincipen tillämpades jämväl i fråga örn skogsbären,

rådande missförhållande beträffande skörden av lingonen skulle lösas av

sig självt; samt ,

av Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott att, sa

länge ägarens företrädesrätt till bären ej förelåge, något personligt intresse

ej funnes för efterlevandet av en lag angående begränsning av

skördetiden för lingon.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har senare

på anmodan av länsstyrelsen i länet avgivit yttrande. I detta framhåller

förvaltningsutskottet, att beträffande lingonplockningen inom sällskapets

område missförhållanden råda huvudsakligen i de mera tätt bebyggda

trakterna, men att inom större delen av länet på grund av befolkningens

glesboddhet och de stora markområdena några svårigheter icke förefinnas.

För Jämtlands län torde de områden, inom vilka lämpligen lingonplockning

före viss dag kunde vid ansvar förbjudas, bliva ganska begränsade,

då eljest på grund av rådande klimatiska förhållanden ett bestämt

angivande av tidpunkten för lingonplockningen kunde medföra fara för

att antingen lingonskörden ändock tillätes för tidigt och sålunda syftet

med en lagstiftning örn inskränkning av tiden för skörd av lingon ej vunnes

eller ock för sent, då lingonen vore skadade av frost, och salunda även

då en dylik lagstiftning ej medförde åsyftad nytta.

I anslutning till redogörelsen för de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

avgivna yttrandena påpekar lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande,

att styrelsen i sitt 1917 till första kammarens andra tillfälliga utskott

avgivna yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot åvägabringandet

av då föreslagen lagstiftning i ämnet, men likväl påvisat, att

en dylik lagstiftning kunde innebära vissa olägenheter, samt anför ytterligare:
Den

nu gjorda utredningen tyder på, att stor osäkerhet råder beträffande

lämpligheten att införa bestämmelser, som inskränka tiden för sköld av

lingon. Det synes lantbruksstyrelsen, som örn svårigheterna vore av den

art, att, även örn de lokala myndigheterna skulle enas örn framställning

till’vederbörande länsstyrelse att plockning av lingon inom hushållningssällskaps

område eller viss del därav icke finge äga ruin före dag, som av

länsstyrelsen bestämdes, länsstyrelsen det oaktat ej skulle kunna på ett

tillfredsställande sätt meddela föreskrifter i förevarande hänseende. Det

torde nämligen vara synnerligen svårt att på sätt, som erfordrades, veckor

i förväg söka beräkna, när lingonen inom olika delar av ett län kunde

anses bliva mogna, enär ett flertal oberäkneliga faktorer inverkar härpå.

Örn härvid tilläventyrs den tidpunkt, intill vilken förbud för plockning av

lingon skulle gälla, sålunda bleve för långt framflyttad, skulle givetvis

olägenheter av allvarlig beskaffenhet därigenom kunna uppstå.

Vad som förekommit, sedan lantbruksstyrelsen avgav sitt förberörda

yttrande i samma ämne, har kommit styrelsen att ställa sig ännu mera

tveksam gentemot lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna. Därest

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

i allt fall lagstiftning i ämnet anses böra komma till stånd, finner lantbrukstyrelsen

under alla omständigheter angeläget, att bestämmelserna,

på sätt i Kungl. Maj:ts proposition nr 231 vid 1918 års riksdag föreslagits,

göras fakultativa och beroende av framställning från såväl hushållningssällskap

som vederbörande landsting.

Länsstyrelserna hava i sina utlåtanden intagit mycket olika ståndpunk- Länsstyrei
0

serna m. n.

ter i förevarande fråga.

Tillvaron av missförhållanden med avseende å lingonskördens tillvaratagande

vitsordas av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Hallands,

Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Jönköpings

län anser frånvaron av reglerande bestämmelser därom medföra icke endast

att stora ekonomiska värden årligen gå till spillo utan även ett för

varje år allt mer och mer framträdande oefterrättlighetstillstånd. Däremot

förklara länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Malmöhus, Jämtlands

och Norrbottens län den föreslagna lagstiftningen för dessa läns vidkommande

sakna nämnvärd betydelse.

Lagstiftning örn inskränkning av tiden för skörd av lingon tillstyrkes

av länsstyrelserna ,i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Värmlands

och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Kalmar län säger sig ej hava

något att erinra mot, att åtgärder vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivas i riksdagsskrivelsen. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län hyser tvekan, huruvida lagstiftning i ämnet bör komma

till stånd, men anser sig likväl, med hänsyn till det från flera håll vitsordade

behovet av åtgärder i syfte att förhindra plockning av omogna

lingon, icke böra avstyrka införandet av lagbestämmelser örn inskränkning

av tiden för lingonskörden. Länsstyrelsen i Västerbottefis län anser

ett fastställande av viss tid för lingonplockningens början inom länet icke

lämpligen kunna genomföras, men förklarar, att, då av utredningen i ärendet

synes framgå att en reglering med hänsyn till förhållandena i sydligare

län är oavvislig, länsstyrelsen icke vill avstyrka den ifrågasatta lagstiftningens

genomförande.

Däremot avstyrka länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Örebro och Västmanlands län lagstiftning örn förbud mot plockning av

lingon före viss dag. Länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län

förklara, att de ställa sig synnerligen tveksamma beträffande lämpligheten

av den ifrågasatta lagstiftningen. Tveksamma örn dennas lämplighet

äro även länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs och

Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det nästan uteslutet

att genom lagstiftning råda bot på förekommande missförhållanden,

och länsstyrelsen i Östergötlands län utalar som sin mening, att det knappast

är möjligt att på ett tillfredsställande sätt lagstifta i ämnet.

De länsstyrelser, som sålunda avstyrka lagstiftning örn förbud mot

plockning av lingon före viss dag eller ställa sig tveksamma beträffande

lämpligheten av dylik lagstiftning, anföra allmänt såsom skäl för sin

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition Nr 187.

ståndpunkt de svårigheter det komme att mota dels att på ett tillfredsställande

sätt bestämma den tidpunkt, då lingonen skulle anses mogna för

skörd, dels oek att övervaka efterlevnaden av ett förbud mot plockning av

lingon före viss dag. Svårigheterna i förstnämnda avseende komme, enligt

länsstyrelsens i Örebro län förmenande, att medföra, att ett dylikt förbud

icke skulle gagna utan fastmera försvåra ett önskvärt tillgodogörande

av lingonskörden. Även länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands

län framhålla, att av nämnda skäl ett förbud kunde komma att medföra

allvarliga olägenheter. Att svårigheter i berörda avseenden komme att

möta anse även flera av de länsstyrelser, som tillstyrkt lagstiftning i ämnet.

Å andra sidan finnas även länsstyrelser, vilka göra gällande, att svårigheterna

ej äro betydande. Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län

följande:

Lantbruksstyrelsens farhåga, att länsstyrelserna icke skulle kunna på

ett tillfredsställande sätt meddela föreskrifter i förevarande avseende, kan

länsstyrelsen icke finna välgrundad. Länsstyrelsen kan icke finna, att någon

större svårighet härutinnan föreligger, ty länsstyrelsen kan genom

inhämtande av upplysningar dels från hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och dels från landsfiskaler och andra med orternas förhallanden

väl förtrogna personer hålla sig fullt underkunnig örn förhållandena.

Dylika underrättelser inhämtas mycket hastigt per telefon. Kungörelse kail

komma in i tidningarna redan påföljande dag. Man hör icke begära, att

tidpunkten skall bestämmas till att överallt och för varje del av länet vara

den hästa tänkbara, utan det är tillräckligt mycket vunnet, örn blott sådan

uppenbar rovdrift av omogna bär kan förhindras, som hittills är vanlig

och varom motionen ger påtagliga exempel. Man torde härvid kunna ha

fullt förtroende till länsstyrelsernas omdöme.

Såsom ett skäl mot den ifrågasatta lagstiftningen framhålles vidare av

länsstyrelsen i Stockholms län, att det ur jordägares synpunkt måste te sig

som ett betänkligt intrång, att han icke finge plocka lingon på sin egen

mark, när han ansåge tiden därför vara inne. Även länsstyrelsen i Jämtlands

län anför som ett skäl mot lagstiftningen det ingrepp i den jordägaren

tillkommande rätt att förfoga över honom tillhöriga nyttigheter,

lagstiftningen skulle medföra. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser,

att det allmänna rättsmedvetandet knappast är moget för att väl upptaga

ett temporärt förbud mot lingonplockning.

Vad det närmare innehållet av en lagstiftning i ämnet angår, förorda

nästan alla länsstyrelser, vilka uttalat sig härom, bestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med 1918 års förslag. Flera länsstyrelser framhålla

därvid särskilt, att tillkomsten av förbud mot plockning av lingon

före viss dag bör göras beroende av framställningar från såväl hushållningssällskap

som landsting. Att dylikt förbud bör utfärdas endast be

träffande område, där under nuvarande förhållanden olägenheter i synnerlig

grad framträtt, framhålles av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att ej endast förbud mot plockning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

av lingon bör utfärdas utan även förbud mot transport och saluförande

av lingon före viss dag. Länsstyrelsen i Hallands län föreslår i första

hand, att Kungl. Majit skulle för lingonplockningens början fastställa en

efter ortens vanliga klimatiska förhållanden avvägd, för flera år gällande

tid såsom fallet är beträffande fridlysningstider för djur.

Såsom ett alternativ till förbud mot plockning av lingon före viss dag

förordar länsstyrelsen i Uppsala län det av länets hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framställda förslaget örn ett allmänt gällande förbud

mot skövlande av uppenbarligen omogna lingon. Ett annat förslag avsett

att ersätta den av riksdagen ifrågasatta, lagstiftningen framställes av

länsstyrelsen i Västmanlands län, vilken, såsom jag redan nämnt, ej ansett

sig kunna tillstyrka lagstiftning örn förbud mot plockning av lingon före

viss dag. Denna länsstyrelse föreslår istället införande av förbud mot export

av lingon, bland vilka omogna sådana uppenbarligen inginge till avsevärd

myckenhet, eller ock exportavgift på sådana lingon. Härigenom skulle

uppmärksamheten på ett effektivt sätt fästas på angelägenheten av att

lingonskörden verkställdes på ett omsorgsfullt sätt och en kvalificerad

vara med därav härflytande högre pris skulle åstadkommas för exportmarknaden

och i sin mån inverka på hemmamarknadens standard.

Ehuru första lagutskottet vid 1928 års riksdag i sitt utlåtande i frågan

uttalat, att den begärda utredningen icke borde utsträckas att omfatta

jämväl spörsmålet, huruvida någon förmånsrätt vid utnyttjandet av bä i - tillgången kunde tillförsäkras jordägaren, hava ett flertal länsstyrelser

uttalat sig härom. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att de missförhållanden,

som nu råda med avseende å lingonskördens tillvaratagande, i

första hand böra avhjälpas genom en lagstiftning, som tillerkänner ägare

eller innehavare av jord rätt att med andras uteslutande förfoga över dära

vilt växande bär. Även länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län

anse, att lingon böra tillhöra markägaren. Länsstyrelsen i Jönköpings län

förmenar det vara med både rättvisa och billighet överensstämmande, att

vederbörande markägare beredes tillfälle att taga vara pa åtminstone någon

del av de å hans egen mark växande lingonen genom att tillförsäkras

en viss tids ensamrätt till lingonplockning, räknat från första tillåtna dag.

Av länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasättes, huruvida icke i en lagstiftning

om förbud mot plockning av lingon före viss dag borde stadgas den

inskränkningen, att förbudet icke skulle gälla markägarna, eller att dessa

skulle förbehållas förmånsrätt till plockning under viss tid, exempelvis

7—io dagar. Rätt för ägare eller innehavare av lingonbärande mark att

oavsett förbud tillgodogöra sig bären förordas även av länsstyrelsen i

Blekinge län. Slutligen föreslår länsstyrelsen i Västerbottens län, att jordägare

skulle vara oförhindrad att a sin mark för eget behov plocka lingon

före den dag, som eljest kungjorts såsom tillåten för lingonplockning.

Vid länsstyrelsens i Östergötlands län utlåtande är fogat av länsstyrelsen

inhämtat yttrande från länets skogsvårdsstj/relse. Däri meddelar

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statistik.

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

skogsvårdssty reisen, att det även. i Östergötland synnerligen ofta förekommer,

att lingon plockas så tidigt, att de knappast äro halvmogna. Huruvida

en lagstiftning örn förbud mot plockning av lingon före viss dag fullständigt

skulle kunna råda bot för nämnda missförhållande anser skogsvårdsstyrelsen

med hänsyn till svårigheten att kontrollera lagens efterlevnad

kunna diskuteras, men då en dylik lagstiftning i alla fall åtminstone

borde kunna förhindra handeln med omogna bär och även lämna vederbörande

jordägare möjlighet att intill en viss dag i någon mån hålla sina

marker fria från lingonplockare, därmed alltid något vore vunnet, tillstyrker

skogsvårdsstyrelsen en lagstiftning ungefär i överensstämmelse

med 1918 års förslag. Länsstyrelsen i Jönköpings län har inhämtat yttrande

av Jönköpings länsavdelning av Smålands skogsägareförening, vilket

yttrande finnes fogat vid länsstyrelsens utlåtande. Föreningen, som

anser det otvivelaktigt, att tiden för lingonplockningen sista åren framflyttats

på ett sätt, som allvarligt skadar skördens kvalitet, föreslår som

medel att rätta detta missförhållande förbud mot saluförande och plockning

av lingon före viss dag. Tillika förordar föreningen, att markägare tillförsäkras

en viss tids ensamrätt räknat från första tillåtna plockningsdag

för att erhålla tillfälle att taga vara på åtminstone någon del av å egen

mark växande bär.

Till belysande av den förevarande frågans ekonomiska innebörd får jag

meddela följande uppgifter örn myckenhet och värde av lingonexporten:

Ål*

Kvantitet

milj. kg.

Värde

milj. kr.

År

Kvantitet

milj. kg.

Värde

milj. kr.

1911 .......

1.6

0.8

1921 ......

i.i

0.5

1912 .......

4.i

1.0

1922 .......

0.2

0.1

1913 .......

3.2

0.8

1923 .......

0.2

O.i

1914 .......

3.i

0.9

1924 ........

2.8

1.2

1915 .......

3.6

1.7

1925 ........

2.6

1.1

1916 .......

l.s

1.1

1926 .......

0.4

0.2

1917 .......

0.2

0.2

1927 .......

..... l.o

0.5

0.9

1918 ........

0.5

1.3

1928 ........

1.7

1919 .......

1.8

0.7

1929 ........

4.1

1.4

1920 .......

1.1

1.6

Hen i ärendet föreliggande utredningen giver vid handen, att i vissa

trakter av vårt land lingon i stor utsträckning skördas, innan de ännu

uppnått härför lämplig mognad. Detta förhållande är ägnat att medföra

uppenbara olägenheter såväl med avseende å skördens tillvaratagande och

utnyttjande här i landet som vid den avsevärda exporten av lingon, vilken

lätt torde kunna ogynnsamt påverkas genom den nedsättning i lingonens

kvalitet, som blir en följd av den förtidiga avplockningen. Det synes

mig fördenskull vara av vikt, att anordningar vidtagas, vilka möj
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

23

liggöra förhindrandet av dylika olägenheter. Detta synes mig lämpligast

kunna ske genom förbud mot plockning av lingon före viss dag. På

skäl som av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anfördes den

5 april 1918 anser jag nämligen icke lämpligt att stadga ett allmänt förbud

mot plockning av omogna lingon. Ej holler synes kunna förordas att,

såsom en länsstyrelse föreslagit, införa förbud mot export av lingon,

bland vilka omogna sådana uppenbarligen inginge i avsevärd myckenhet,

eller exportavgift å sådana lingon. Ett sådant förbud torde icke i väsentlig

grad undanröja föreliggande missförhållanden, så mycket mindre

som för tidigt skördade lingon kunna förvaras för eftermognad och då

torde bliva svåra att skilja från lingon, vilka avplockats mogna.

Utan tvivel komma svårigheter att möta att vid stadgande av förbud

mot lingonplockning före viss dag fastställa slutdagen för förbudet liksom

att övervaka förbudets efterlevnad. De betänkligheter, som härutinnan

möta, synas mig dock ej vara av beskaffenhet att få förhindra genomförandet

av nödiga föreskrifter i ämnet. Det kan ej begäras, att

sagda dag skall, även inom en jämförelsevis begränsad trakt, kunna motsvara

de olika skiftningar i mognadens framskridande, som där förefinnas.

Man får åtnöjas med att dagen fastställes sålunda, att praktiskt

sett lingonen å trakten i allmänhet kunna antagas vara mogna. Även

härigenom torde dock åtskilligt vinnas. Särskilt torde en dylik ordning

kunna verksamt bidraga till, att veckovis i förväg skeende rusning till

lingonplatserna förekommes. Vad angår förbudets övervakande torde

säkerligen kunna förutses att, åtminstone därest överträdelser av plockningsförbudet

i större utsträckning skulle äga rum, vederbörande jordägare

eller andra intresserade komma att tillse, att överträdelserna

beivras.

Jag kan ej heller finna, att avgörande betydelse bör tillmätas den av

ett par länsstyrelser framförda synpunkten, att ett förbud mot plockning

av lingon före viss dag skulle innebära ett betänkligt intrång i vederbörande

jordägares rätt. Intrånget torde ej vara större än som följer

exempelvis av nu gällande förbud mot jakt under viss tid eller vissa

andra allmänna föreskrifter inom jordbrukshushållningens område.

Emellertid måste försiktighet iakttagas vid plockningsförbuds införande,

så att det icke kommer till tillämpning inom områden, där detsamma

är obehövligt eller eljest olämpligt, utan stadgas endast för trakter, där

ett starkt behov av dylikt förbud gjort sig gällande och en mera allmän

folkmening önskar det. På grund härav synes mig nödvändigt att, såsom

i 1918 års förslag ifrågasatts, medgiva förbudets begränsning till

viss trakt samt att göra införandet av förbud beroende av framställning

från såväl landsting som hushållningssällskap. En ytterligare garanti

för att nyssnämnda synpunkter skola röna tillbörligt beaktande synes

mig kunna vinnas genom att låta det slutliga avgörandet, huruvida förbud

skall stadgas eller icke, bliva beroende av Kungl. Majlis prövning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

I övrigt synas mig bestämmelserna i 1918 års förslag i stort sett ändamålsenliga

och lämpliga. Dock synes mig förbud icke rimligen böra gälla

för sådant fall, att lingon förtäras omedelbart i samband med avplockningen.

I 1918 års förslag föreslog jordbruksutskottet några mindre ändringar.

Utskottet anförde härom:

I 6 § föreskrives, att beslagtagen vara må, utan avvaktan å domstols beslut

i målet, försäljas å offentligen tillkännagiven auktion. Den allmän

åklagare sålunda lämnade rätten att utan att avvakta målets utgång försälja

beslagtagna lingon å auktion synes utskottet väl omständlig och dyrbar

i de fall, då den beslagtagna varan endast är av obetydligt värde. Att

i sådant fall lämna åklagaren öppet att sälja varan även under hand, lärer,

enligt utskottets förmenande, icke kunna medföra någon fara med

hänsyn till ägarens av lingonen eventuella rätt till ersättning för dessaBestämmelsen

att auktionen skall vara »offentligen tillkännagiven», torde

lämpligen böra utbytas mot föreskrift att försäljningen skall ske å offentlig

auktion. Orden »i sådant fall» i andra punkten av 6 § synas lämpligen

böra utgå.

Vidare har i första stycket av 8 § i förslaget föreskrivits, att

däri angivna bestämmelser och erinran skall genom länsstyrelsens försorg

införas i länskungörelserna och i »tidning inom orten». Då i ett

flertal fall bestämts, att meddelanden av ifrågavarande slag skola införas

i en eller flera tidningar inom orten, torde det, på sätt utskottet

förut i flera dylika fall framhållit, vara lämpligt, att jämväl i nu förevarande

lag föreskrives, att offentliggörandet skall ske i en eller flera tidningar

inom orten.

De av utskottet sålunda föreslagna ändringarna synas mig befogade.

Att, såsom en länsstyrelse föreslagit, stadga förbud jämväl mot transport

och saluförande aA* lingon under tid, då plockning av sådana är förbjuden,

synes mig knappast erforderligt eller ens lämpligt. Med hänsyn bland

annat till förbudens lokala begränsning och den omständigheten, att i

trakter, som angränsa varandra, olika tider för förbudets upphörande

skulle kunna stadgas, skulle efterle\maden av ett dylikt förbud näppeligen

kunna övervakas.

Slutligen vill jag anmärka, att det icke synes mig lämpligt att vid stadgande

av förbud mot plockning av lingon före viss dag giva jordägaren

någon förmånsrätt. Detta är en från nu föreliggande förslag fristående

fråga, sammanhängande med det omt\ristade spörsmålet örn jordägares

särskilda rätt till å hans mark växande vilda bär.

I enlighet med Arnd jag sålunda anfört har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till förordning örn förbud mot plockning aAr lingon

före viss dag.

Departementschefen uppläser härefter nämnda författningsförslag och

hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

Med bifall till delina av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Vid protokollet:

Joh:s Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 152 hafi. (Nr 187.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till förhindrande av plockning av lingon före viss dag. a1 i texten
  2. JoU 1930:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till förhindrande av plockning av lingon före viss dag jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten