Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/1931 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1930-02-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:192, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/1931 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder

för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/1931 åt

dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,

dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given

Stockholms slott den 28 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1930.

Närvar aata de:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit anmäla frågan örn bereda lidera v

dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/1931 åt de präster, som fått sina

löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Grunderna för dessa dyrtidstillägg, vilka grunder under de senaste åren varit

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 157 höft. (Nr 192.) 1

Dyrtidstilllägg

åt kyrkoherdar

och

komministrar

i nyreglerade

pastorat

m. fl. prästman.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

i stort sett oförändrade, måste för kommande ecklesiastikår undergå vissa

jämkningar, beroende på den efter beslut av 1929 års riksdag och samma

års kyrkomöte tillkomna nya lagstiftningen om provisorisk tilläggslön åt

kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m.

Det torde vara lämpligt att till en början lämna en kort redogörelse för

huvudinnehållet i de bestämmelser, som nu gälla i fråga örn prästernas dyrtidstillägg.

De grundläggande stadgandena i ämnet finnas intagna i den med riksdagen

och kyrkomötet utfärdade lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra

ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,

att dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter

skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån

sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet

anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom.

samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga.

Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda

präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal

kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd

åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig

emeritilön skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden

ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av

krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast

föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter

blivit bestridda.

Genom lag den 22 april 1921, nr 192, har ett tillägg till denna bestämmelse

gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning

skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där

särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,

icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår

vunnit efter den 31 december 1918.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg

först genom lagen den 19 november 1920, nr 844, angående dyrtidstillägg

åt kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna örn prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1929/1930 återfinnas dels i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 294)

angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels i kungörelsen

samma dag (nr 295) angående dyrtidstillägg åt innehavare av

prästerliga emeritilöner, dels ock i kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 289)

om tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt extra ordinarie prästmän,

vilka åtnjuta sjukledighetsarvode.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Enligt förstnämnda kungörelse äga följande prästerliga befattningshavare

uppbära dyrtidstillägg, nämligen:

1) kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering, fastställd enligt

lagen den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets avlöning, trätt

i tillämpning;

2) s. k. ständiga adjunkter i nyreglerade pastorat;

3) adjunkter i egentlig bemärkelse;

4) stifts- och kontraktsadjunkter m. fl., där ej Kungl. Majit för särskilt

fall annorlunda förordnat, samt

5) kontraktsprostar.

Vid de i punkterna 1) och 2) avsedda befattningar utgår dyrtidstillägg

jämväl under den tid, då prästerskapets änke- och pupillkassa på grund av

bestämmelserna i kungörelsen den 17 december 1926 (nr 528) uppbär behållen

inkomst av sagda befattningar.

Till de nu omförmälda prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av

procentuellt tillägg, utgörande 32 procent av de med befattningen i fråga

förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte

till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret på grund av

försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast tillägg

av 60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.

De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1929/1930 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i

någon mån från dem, som varit gällande i fråga om statens befattningshavare

under motsvarande tidsperiod.

Med hänsyn till de säregna grunder, efter vilka det ordinarie prästerskapets

löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridande av kostnaden

för det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man,

då systemet med så kallad glidande skala började användas för statstjänstemännens

del, icke lämpligt att övergå till samma system beträffande de i

tjänst varande prästmännen. Dessas dyrtidstillägg har därför även under

ecklesiastikåren 1919/1930 utgått efter ett system med fixa belopp. För

att bereda möjlighet att under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt

nödig jämkning i det prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid

Kungl. Majit erhållit bemyndigande att, därest det grundtal, i förhållande

vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknades, under året bleve

föremål för ändring, förordna, att det till prästerna utgående tillägget skulle

undergå skälig jämkning. Med anledning härav har för nämnda ecklesiastikår

stadgandet om tilläggets storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen

förklarats skola gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl.

Majit annorlunda förordnade. Under ecklesiastikåret 1929/1930 har någon

ändring av prästernas dyrtidstillägg icke vidtagits.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats

en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas

utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig

lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918/

1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att de i tjänst varande prästernas

dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med

statstjänstemannens. För de senaste ecklesiastikåren har det till prästerna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 3

procent under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts

lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,

vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga

avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt

beröras.

Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera prästernas dyrtidstillägg

under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå till frågan örn

beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931.

Beträffande de till prästerna utgående dyrtidstilläggen synes såsom allmän

regel alltjämt böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas

för utmätande av statstjänstemännens dyrtidstillägg, böra i tillämpliga delar

vara normerande jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna.

Nu gällande allmänna bestämmelser i fråga om de grunder, varefter statstjänstemännens

dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15

juni 1923 (nr 265), med däri senare vidtagna ändringar.

Såsom jag nyss nämnde, föranleder den nya lagstiftningen örn provisorisk

tilläggslön åt prästerskapet, att prästernas dyrtidstillägg för tiden från och

med den 1 maj 1930 bör beräknas efter delvis andra grunder än dittills.

Genom nämnda lagstiftning är nämligen föreskrivet, att den nu till prästerna

utgående tillfälliga löneförbättringen skall från och med nämnda dag upphöra

att utgå. I dess ställe skola prästerna äga uppbära provisorisk tilläggslön

eller — i fråga örn kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster —

provisoriskt tilläggsarvode. Genom denna förändring hava prästerna i lönehänseende

blivit jämställda med statens nyreglerade befattningshavare, och

på grund härav har förutsatts, att det till prästerna utgående dyrtidstillägget,

som hittills beräknats efter de för oreglerade befattningshavare gällande oreducerade

grunderna, framdeles skall utgå efter reducerad beräkningsgrund.

För närmare kännedom om de beräkningar, som legat till grund för bestämmandet

av den provisoriska tilläggslönen och de dyrtidstillägg, som

tänkts skola utgå till prästerna, ber jag att få hänvisa till det vid propositionen

nr 178 till 1929 års riksdag fogade utdraget av protokollet över

ecklesiastikärenden för den 15 februari 1929.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari

1930 beträffande för flera huvudtitlar gemensamma frågor har statsrådet

och chefen för finansdepartementet under 4. Dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst m. fl. ansett övervägande skäl föreligga att vid

beräknandet av dyrtidstilläggen för budgetåret 1930/1931 utgå från en levnadskostnadsindex

av i medeltal 171. Då jämlikt § 4 av ovanberörda kungörelse den

15 juni 1923 (nr 265) dyrtidstillägget till befattningshavare i statens tjänst

med reglerade löner utgår å den för månad uppburna avlöningen efter ett

procenttal, motsvarande hälften av det av Kungl. Majit fastställda talet för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Marits proposition Nr 192.

levnadskostnadsökningen, i förekommande fall avjämnat till närmast lägre

hela tal och i varje särskilt fall minskat med 18, skulle procenttalet för

budgetåret 1930/1931 för dylika befattningshavare kunna beräknas till 17.

Enligt de beräkningar, som legat till grund för förslaget till nyssberörda

lagstiftning örn provisorisk tilläggslön åt prästerskapet, har man utgått från

att prästernas dyrtidstillägg skulle så avvägas, att procenttalet för dyrtidstillägget

beräknades ligga tre enheter under procenttalet för det tillägg, som

samtidigt utgår till statstjänstemän med nyreglerade löner. Med hänsyn

härtill skulle prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931 böra

beräknas till 14 procent. För att bereda möjlighet att under ecklesiastikårets

lopp jämka detta procenttal, torde böra föreskrivas, att bestämmelsen

örn procenttalet skall gälla under ecklesiastikåret 1930/1931 tills vidare

och intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Av sagda förändring torde vidare följa, att det avlöningsmaximum, varpå

dyrtidstillägg får beräknas, bör bestämmas till likhet med vad som är föreskrivet

för de statens tjänstemän, som åtnjuta dyrtidstillägg efter de reducerade

grunderna. Dyrtidstillägg bör sålunda icke utgå på den del av prästerlig

befattningshavares avlöning, som överstiger 9,600 kronor för år

räknat.

En annan följd av nyssberörda förändring är även, att barntillägget bör

minskas från 60 kronor till 48 kronor för år räknat.

Ehuru detta icke med nödvändighet påkallas av den nya lagstiftningen

örn provisorisk tilläggslön, torde det vara lämpligt att i nu förevarande

sammanhang upptaga frågan örn ett par ändringar beträffande omfattningen

av de kategorier prästerliga befattningshavare, vilka, enligt vad förut meddelats,

äga uppbära dyrtidstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1927.

Tillstånd att anställa stifts- och kontraktsadjunkter lämnas vederbörande

domkapitel endast för vissa år i sänder. I samband härmed meddelas föreskrifter

örn de avlöningsförmåner, som skola tillkomma prästmännen i fråga.

Dessa föreskrifter hava varit ganska varierande, beroende på dels arten av

vederbörande befattningshavares verksamhet, dels ock till vilken del av landet

hans verksamhet är förlagd. Stundom utgår endast arvode, stundom både

arvode och ersättning för bostad och viver. Härtill kommer resekostnadsersättning

och i flertalet fall jämväl traktamentsersättuing. Med hänsyn till

alla dessa omständigheter synes mest praktiskt, att frågan om stifts- och

kontraktsadjunkternas rätt till dyrtidstillägg regleras i samband med utmätandet

av deras övriga avlöningsförmåner. Skall dyrtidstillägg utgå, torde denna

reglering kunna ske genom en hänvisning till den för varje ecklesiastikår

gällande författningen örn dyrtidstillägg åt prästerliga befattningshavare. I

detta sammanhang torde böra erinras örn att stifts- och kontraktsadjunkterna

icke äro upptagna bland de extra ordinarie befattningshavare, som enligt kungörelsen

den 13 december 1929, nr 384, äga uppbära provisoriskt tilläggsarvode.

Däremot torde den kategori prästerliga befattningshavare, som utgöres av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

de sjuklediga extra ordinarie prästerna, böra i en blivande allmän dyrtidstilläggskungörelse

upptagas bland de präster, vilka äga åtnjuta dyrtidstillägg.

De sjuklediga extra ordinarie prästmännen äro för närvarande tillförsäkrade

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg genom en särskild kungörelse av

den 18 juni 1926, nr 289. Sedan här ifrågavarande befattningshavare tillerkänts

provisoriskt tilläggsarvode genom förutberörda kungörelse den

13 december 1929, nr 384, hava i samband härmed de i nyssnämnda kungörelse

nr 289/1926 meddelade bestämmelserna rörande tillfällig löneförbättring

upphävts. Det synes då lämpligt, att föreskrift örn deras rätt till

dyrtidstillägg intages i den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen, och att

hela kungörelsen nr 289/1926 upphäves.

Härefter torde jag något få beröra frågan örn de löneförmåner, å vilka

dyrtidstillägg skall beräknas.

Efter det förutberörda lagstiftning om provisorisk tilläggslön åt prästerskapet

trätt i kraft, alltså från och med ecklesiastikåret 1930/1931, torde

procentuellt tillägg böra beräknas å provisorisk tilläggslön och provisoriskt

tilläggsarvode i stället för å tillfällig löneförbättring.

En avlöningsförmån, varå dyrtidstillägg för närvarande utgår, är hyresersättning,

som tillkommer kyrkoherde eller komminister.

Efter dyrtidens inträdande hade Kungl. Majit givetvis varit oförhindrad

att vidtaga en omreglering av hyresersättningarnas belopp med hänsyn till

sålunda ändrade förhållanden. Så skedde dock ej, utan för beredande åt

tjänstinnehavaren av kompensation för hyresersättningsbeloppets minskade

köpkraft valdes i stället utvägen att låta tjänstinnehavaren tillgodoräkna

sig dyrtidstillägg på hyresersättuingen. Då det ej kan vara rättvist att utan

kompensation nedsätta till omkring hälften det procenttal, efter vilket de

prästerliga tjänstinnehavarna skola äga tillgodoräkna sig dyrtidstillägg å

hyresersättuingen, måste en omreglering av hyresersättningarna äga rum för

att lämpa dessa efter det nya dyrtidstillägget. Då emellertid prisläget numera

torde få anses vara i stort sett stabiliserat, synes anledning föreligga

att vid denna omreglering taga steget fullt ut på det sätt, att man i varje

särskilt fall söker fastställa en hyresersättning, som någorlunda står i överensstämmelse

med nuvarande penningvärde. Beräkning av dyrtidstillägg å

hyresersättuingen skulle alltså framdeles upphöra. För den sålunda ifrågasatta

anordningen finues så mycket mera skäl, som på grund av maximeringen

av det belopp, varpå procentuellt dyrtidstillägg får räknas, hyresersättningen

stundom ej föranleder höjning i dyrtidstillägget utöver vad som

skulle erhållits redan utan hvresersättningens inräknande. Hyresersättningen

torde alltså böra undantagas från de löneförmåner, varå dyrtidstillägg

beräknas.

I övrigt torde någon ändring i fråga örn de löneförmåner, varå dyrtidstillägg

skall beräknas, icke vara påkallad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 7

Jag övergår härefter till frågan om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga

emeritilöner.

Sedan emeritilönerna genom lagen den 18 mars 1927 (nr 55) om ändrad

lydelse av 2 och 3 §§ i emeritilönelagen den 9 december 1910 undergått

vissa förhöjningar, hava dessa löner ansetts jämställda med så kallade nyreglerade

pensioner. På grund härav hava från och med ecklesiastikåret

1927/1928 vidtagits motsvarande nedsättningar i de till emeriti utgående

dyrtidstilläggen. De nu gällande bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt

emeriti finnas intagna i förutberörda kungörelse den 18 juni 1927 (nr 295).

Enligt denna kungörelse utgår dyrtidstillägget under form av procentuellt

tillägg och barntillägg.

Procentuellt tillägg beräknas med ledning av det tal, som anses motsvara

den efter ingången av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen.

Såsom sådant tal skall för varje kvartal av vederbörande ecklesiastikår

gälla det tal, sorn'' under samma kvartals första månad äger tillämpning i

fråga om beräkning av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer.

Procentuellt tillägg utgår i förhållande till ett för kvartal beräknat tillläggsunderlag

samt efter ett procenttal, som med 16 enheter understiger

hälften av talet för levnadskostnadsökningen och som i förekommande fall

avjämnas till närmast lägre hela tal.

Tilläggsunderlaget utgöres av den på kvartalet belöpande delen av emeritilönen

dock högst 1,200 kronor.

Innehavare av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång på grund av

försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, erhåller såsom barntillägg

12 kronor för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock med

iakttagande av att barntillägget icke må till beloppet överstiga det procentuella

tillägget.

Dyrtidstillägg får tillgodonjutas för samma tid, för vilken emeritilön

utgår.

Enligt beslut av 1929 års riksdag och samma års kyrkomöte hava, i samband

med antagandet av den nya lagstiftningen om provisorisk tilläggslön,

vidtagits vissa ändringar i emeritilönelagen (se lag den 13 december 1929,

nr 385, om ändrad lydelse av 2—5 §§ emeritilönelagen). Det genom lagen

den 18 mars 1927, nr 55, fastställda, i emeritilönen ingående fyllnadsbeloppet

har ersatts av ett provisoriskt tilläggsbelopp, som för samtliga emeriti

utgör 1,000 kronor.

Någon ändring av de i kungörelsen den 18 juni 1927, nr 295, meddelade

bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti synes icke

vara påkallad för tiden efter utgången av april 1930.

Vad beträffar det procenttal, efter vilket dyrtidstillägget för innehavare

av emeritilön skall utgå, har, såsom jag förut erinrat, statsrådet och chefen

för finansdepartementet beräknat levnadskostnadsindex för budgetåret 1930/

1931 till 171. I anslutning härtill torde man för budgetåret 1930/1931

hava att räkna med ett procenttal av 19.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget

under ecklesiastikåret 1930/1931, därest detta tillägg kommer

att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels och spörsmålet örn

kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda

kostnad.

Enär icke något pastorat den 1 maj 1930 ingår i ny lönereglering och

antalet präster, berättigade att uppbära dyrtidstillägg, ej heller av annan

anledning kan beräknas undergå någon nämnvärd förändring, torde man

för ecklesiastikåret 1930/1931 kunna räkna med samma antal dyrtidstilläggsberättigade

präster som för innevarande ecklesiastikår. Sammanlagda beloppet

av de utgående dyrtidstilläggen blir emellertid betydligt lägre än det

dyrtidstilläggsbelopp, som utgår under ecklesiastikåret 1929/1930, enär dyrtidstilläggen

från och med den 1 maj 1930 komma att utgå efter det lägre

procenttal, som gäller för nyreglerade befattningshavare.

På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 kommer en del

av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga adjunkterna

i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i form av ökade församlingsavgifter

inom den stadgade ramen av 6 öre per 10-krona av hela inkomstbeloppet.

Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare får

kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst av arrendemedel,

lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten hava inlevererats

till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen, dels genom ökad

utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten enligt 19 §

4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda bidrag till pastoraten

enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget till adjunkter

i egentlig bemärkelse, sjuklediga extra ordinarie präster, kontraktsprostar

och emeriti drabbar kostnaden härför allenast kyrkofonden.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen under ecklesiastikåret 1930/1931

och dess fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden har inom ecklesiastikdepartementet

verkställts en approximativ beräkning, vars resultat sammanförts

i efterföljande tablå.

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

Adjunkter i egentlig bemärkelse......

Sjuklediga e. o. präster............

Kontraktsprostar.................

Emeriti........................

Summa

dyrtidstillägg

Av totalbeloppet

bestrides av:

pastoraten

kyrkofonden

Kronor

Kronor

Kronor

2,350,000

70.000

3,000

15.000

190,000

658,000

1,692,000

70.000

3,000

15.000

190,000

Summa kronor

2,628,000

658,000

1,970,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Såsom synes av tablån, beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1930/1931 enligt föreslagna grunder uppgå till ett

sammanlagt belopp av omkring 2,628,000 kronor, varav cirka 658,000

kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring

1.970.000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.

Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den

på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar

uppgick kyrkofondens behållning den 31 december 1928 till omkring

40.800.000 kronor. Fondens fordran hos domänstyrelsen kunde samma dag

uppskattas till cirka 4,276,000 kronor. Den 31 december 1929 hade enligt

å fondbyrån verkställda beräkningar fondens behållning ökats till omkring

43.100.000 kronor. Fordringarna hos domänstyrelsen kunde då approximativt

beräknas till 5,058,000 kronor. I förevarande sammanhang torde det

vara riktigast att icke räkna med de hos domänstyrelsen innestående medlen,

enär enligt 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning med kyrkofonden

avses endast de medel, som betinna sig under statskontorets förvaltning.

Kyrkofondens inkomster under år 1929 kunna alltså anses hava överstigit

dess utgifter — dyrtidstillägget inberäknat — för samma tid med 2,300,000

kronor.

I § 5 första stycket lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) örn krigstidsunderstöd

stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare

mån tågås i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar

fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår, sedan

samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande

av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931 lärer således

enligt detta författningsrum få disponeras ett belopp motsvarande skillnaden

mellan fondens inkomster år 1929 och dess så att säga ordinarie utgifter

(d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.

Såsom framgår av det förut sagda, har fonden under år 1929 ökats med

cirka 2,300,000 kronor. Fondens utgifter för dyrtidstillägg under samma

år beräknades i det vid proposition nr 101 till 1929 års riksdag i utdrag

fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 15 februari 1929

till omkring 2,876,000 kronor. Ett belopp av cirka 5,176,000 kronor skulle

således högst få användas för bestridande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1930/1931. Då fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/

1931 beräknats komma att uppgå till omkring 1,970,000 kronor, möter med

hänsyn till förenämnda lagbestämmelse intet hinder för beviljande av dyrtidstillägg

enligt de grunder, för vilka i det föregående redogjorts.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 157 haft. (Nr 192.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 192.

Jag vill slutligen med några ord beröra frågan om kyrkofondens förmåga

att bära icke blott den på fonden belöpande andelen av dyrtidstillägget,

utan även den på fonden belöpande ökning i den totala avlöningssumman

för prästerskapet, som blir en följd av att i stället för den tillfälliga löneförbättringen

jämte dyrtidstillägg efter den högre beräkningsgrunden (32

procent av lön och tillfällig löneförbättring), kommer att utgå provisorisk

tilläggslön jämte dyrtidstillägg enligt den lägre beräkningsgrunden (14 procent

av lön och provisorisk tilläggslön). Enligt en beräkning, som återfinnes

å sid. 37 och 38 i det utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden,

som fogats vid proposition nr 178 till 1929 års riksdag och vartill jag i

övrigt ber att få hänvisa, skulle genomförandet av berörda förändring i det

prästerliga avlöningssystemet föranleda en merkostnad av sammanlagt omkring

1,450,000 kronor, därav omkring 1,059,500 kronor beräknats komma

att gäldas av kyrkofonden. Såsom vidare av nämnda statsrådsprotokoll inhämtas,

har enligt de av statskontoret utgivna s. k. fondredogörelserna

kyrkofondens tillväxt under de fem budgetåren 1923/1928 uppgått till i

medeltal 2,675,000 kronor årligen. Härav synes man, såsom jag i mitt yttrande

till sagda statsrådsprotokoll framhållit, vara berättigad sluta, att kyrkofonden

äger förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av kostnaden

för ifrågavarande förändring beträffande prästerskapets avlöning. Vidare

framgår av det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden för den 15 februari

1929, varav utdrag fogats vid propositionen nr 179 till 1929 års riksdag

örn ändrad lydelse av 2—5 §§ i emeritilönelagen, att den av de föreslagna

ändringarna i nämnda lag föranledda ökade kostnaden för emeritilönerna

beräknats utgöra — inberäknat ökningen i dyrtidstillägg — högst 515,000

kronor samt att någon tvekan icke syntes kunna råda örn kyrkofondens

förmåga att bära jämväl denna kostnad.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna

grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1930/1931 till de prästmän, som finnas omförmälda

i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt

vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr

844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar, samt

att bemyndiga Kungl. Majit att, därest det tal för levnadskostnadsökningen,

i förhållande vartill statstjänstemannens

dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring, förordna,

att det till de i tjänst varande prästmännen utgående dyrtidstillägget

skall undergå skälig jämkning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 193011931 åt dels kyrkoherda s. 5 i texten
  2. SU 1930:183 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition medförslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1930/ 1931 åt dels kyrkoherdar och komminis s. 3 i texten