Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna Kolsnaren och Viren

1930-03-07 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:201, Angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna Kolsnaren och Viren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till företag avseende reglering av Vingåkersån samt

sjöarna Kolsnaren och Viren; given Stockholms slott den 7

mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

Den 25 oktober 1929 beviljade Kungl. Majit dels statsbidrag från statens

avdikningsanslag med 132,630 kronor dels ock lån från statens avdikningslånefond

med 143,830 kronor till ett företag, avseende reglering av Vingåkersån

samt sjöarna Kolsnaren och Viren.

Ifrågavarande företag planlades vid en av lantbruksingenjören G. Sandström

under åren 1917—1918 hållen syneförrättning. Sedan denna förrättning

vunnit laga kraft och arbetena igångsatts, visade det sig emellertid,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. ISO höft. (Nr 201.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

att den vid förrättningen verkställda utredningen var behäftad med åtskilliga

brister, till följd varav, bland annat, den med företaget avsedda

torrläggningseffekten icke kunde väntas bliva uppnådd. Av samma anledning

kunde uppkommen fråga örn beviljande av statsunderstöd till företaget

icke leda till resultat.

På grund därav hölls åren 1922—1923 ny syn. Ett vid denna förrättning

uppgjort regleringsförslag blev med vissa jämkningar och tillägg fastställt

den 13 april 1928 av vattenöverdomstolen, därvid bland annat föreskrevs,

att arbete, som utförts enligt 1917—1918 års syn, skulle anses ingå i det

nya företaget, dock att sistnämnda företag skulle av kostnaderna för sagda

arbete påföras allenast så stort belopp, som skulle betingats av samma arbetes

utförande enligt vid tiden för 1922—1923 års syneförrättning gällande

väsentligt lägre arbetspriser. Berörda belopp hade av synemännen bestämts

till 45,850 kronor, och därutinnan skedde ej ändring genom vattenöverdomstolens

dom.

Vid meddelandet av Kungl. Maj:ts beslut år 1929 örn statsunderstöd beräknades

kostnaderna för den del av företaget, vartill statsunderstöd utgick,

till 278,946 kronor 89 öre och båtnaden av detsamma till 298,939 kronor 44

öre. Av kostnaderna för det enligt 1917—1918 års syneförrättning utförda

arbetet inräknades i nämnda kostnadssumma allenast ovan omförmälda belopp

45,850 kronor.

Med skrivelse den 4 december 1929 har länsstyrelsen i Södermanlands

län till Kungl. Majit överlämnat dels en av styrelsen för företaget gjord

skriftlig framställning, jämte en del därvid fogade handlingar, avseende att

till intressenterna i det med Sandström som förrättningsman beslutade företaget

måtte utanordnas ytterligare statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

med 105,498 kronor 56 öre, dels ock ett av statens lantbruksingenjör i Södermanlands

län Martin Lingström avgivet utlåtande över framställningen.

Styrelsen för företaget har anfört i huvudsak följande:

År 1879 och åren närmast därefter verkställdes alldeles utan stöd av

statsmedel en omfattande reglering av sjöarna Kolsnaren och Viren i västra

och östra Vingåkers socknar av Södermanlands län ävensom av den del av

Vingåkersån, som vore belägen mellan Kolsnaren och Spånga. Genom denna

reglering blevo betydande arealer torrlagda och odlingsbara. Regleringsföretaget,

som till största delen måst verkställas med handkraft, blev emellertid

aldrig fullständigt genomfört; vissa hårda bankar blevo sålunda kvarlämnade,

betydande mängder berg och större stenar Ängö kvarligga i sjöarnas

utlopp och åbottnen blev endast ofullständigt jämnad. Sedermera hade den

torrlagda marken satt sig och ån i viss mån slammat igen. Även efter

förenämnda reglering hade därför stora sträckor kring Vingåkersån varit

vattensjuka och under år med högt vattenstånd utsatta för översvämningar,

vilka omintetgjort eljest goda skördeutsikter. Länge hade tillståndet sålunda

varit otillfredsställande utan att effektiva åtgärder vidtagits för olägenheternas

undanröjande. Då emellertid under kristiden år 1916 mera än

300 tunnland besådd mark sattes helt och hållet under vatten och en säkerligen

minst lika stor areal tog skada genom det allt för höga vattenståndet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

framstod det för vederbörande markägare såsom en nödvändighet och en

bjudande plikt att skyndsammast göra vad som göras kunde till förekommande

av att en dylik särskilt under dåvarande ovissa livsmedelsförhållanden

beklaglig händelse skulle upprepas. Markägarna leddes därvid icke

endast av en önskan att förbättra dem tillhöriga vattensjuka områden utan

också av det särskilt under krigsåren ytterst aktuella intresset för att största

möjliga areal av svensk jord skulle läggas under plog.

Vederbörande intressenter vände sig därför till dåvarande kaptenen vid

väg- och vattenbyggnadskåren C. J. Insulander med begäran örn dennes

biträde till upprättande av förslag och kostnadsberäkning avseende huvudsakligen

sådan utvidgning och upprensning av Vingåkersån samt sjöarna

Kolsnarens och Virens avlopp, att vid högvattenstånd en snabbare avrinning

ernåddes och faran för översvämningar därigenom avlägsnades. Sådana

förslag och beräkningar blevo också år 1916 av Insulander upprättade.

Efter vederbörlig framställning förordnades därefter lantbruksingenjören

Sandström av länsstyrelsen den 22 januari 1917 att i laga ordning verkställa

de tjänsteåtgärder, som påkallades för företagets utförande. Den så

lunda anbefallda förrättningen avslutades av Sandström med utlåtande av

den 3 april 1918, vari föreskrevs, att arbetet beträffande Vingåkersån skulle

påbörjas inom 6 månader efter det förrättningen vunnit laga kraft samt

vara fullbordat senast 4 år efter dess början. Något överklagande av förrättningen

skedde icke. Företagets arbetsstyrelse ansåg sig därför och med

stöd av Insulanders och Sandströms samstämmiga utsago kunna påräkna

statsunderstöd för företaget och, då icke heller eljest någon risk syntes föreligga

för företagets igångsättande, beslöt styrelsen i avvaktan på statsunderstödets

utbekommande att upplåna penningar till arbetets påbörjande. Att

styrelsen vågade taga detta steg berodde visserligen till huvudsaklig del på

styrelsens förtroende för vederbörande förrättningsmäns uttalande, men styrelsen

påverkades också vid fattandet av sitt beslut i viss mån av då rådande

knapphet med avseende å livsmedelstillgången, vilken knapphet beredde

såväl det allmänna som de enskilda stora bekymmer. Den växande

arbetslösheten utgjorde ett ytterligare skäl för arbetsstyrelsen att påskynda

arbetets igångssättande. Även ur denna synpunkt syntes sålunda den enskildes

nytta och allmänt väl i förevarande fall på ett särdeles lyckligt

sätt sammanfalla. Någon svårighet att i bankinrättning upplåna penningmedel

för ett dylikt ändamål förefanns heller icke vid denna tid. Övre

delen av Vingåkersån blev sålunda för de upplånta medlen fullständigt

upprensad och arbetet å sjön Virens utlopp utfördes helt enligt Insulanders

förslag.

Under dessa förhållanden gjordes av företagets arbetsstyrelse en framställning

till Kungl. Majit om statsunderstöd till företagets utförande. När

denna framställning behandlades av lantbruksstyrelsen, visade det sig emellertid,

att den av Sandström verkställda förrättningen både i reellt och formellt

avseende vore behäftad med synnerligen allvarliga brister. En förfrågan

under hand till lantbruksstyrelsen om möjligheten att genom nödiga kompletteringar

och ändringar bringa det vid förrättningen upprättade förslaget

i sådant skick, att Kungl. Maj:ts fastställelse därå kunde erhållas, gav till

resultat, att detta med hänsyn till arten av de anmärkta bristerna icke läte

sig göra, utan att för ändamålet ny syneförrättning vore nödvändig. Genom

beslut den 19 januari 1923 fann Kungl. Majit den gjorda framställningen

örn statsunderstöd icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Att Kungl. Majlis beslut i ärendet skulle erhålla sådant innehåll var

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunell. Majda proposition Nr 201.

sålunda för intressenterna ingalunda oväntat. Redan år 1921 hade också

hos länsstyrelsen begärts förordnande av sakkunnig person för verkställande

av ny förrättning. Sådan förrättning ägde också rum med första sammanträde

den 4 augusti 1922. Förrättningen handlades enligt nya vattenlagen

och nied dåvarande lantbruksingenjören A. Palm som ledare. Synemännen

kommo till det resultat, att de av Insulander föreslagna och delvis redan

utförda arbetena ej kunde anses tillräckliga utan måste i åtskilliga avseenden

utvidgas. Härvid var bland annat att märka, att läget av en fixpunkt vid

det av Insulander till sänkning föreslagna utloppet från Viren angivits

ligga 55 centimeter lägre i vertikalplan än som överensstämde med verkligheten,

och att till följd härav den nya bottnen i utloppet läge 55 centimeter

högre än tidigare ansetts. Ytterligare sänkning av denna botten var därför

erforderlig. Därjämte borde även ett andra utlopp vid Krämbol sänkas

och förses med regleringsdamm. Även i övrigt ansågo synemännen kompletteringar

av den äldre planen påkallade. Förrättningen avslutades av

synemännen med utlåtande den 8 oktober 1923. På besvär över förrättningen

meddelade Österbygdens vattendomstol utslag den 16 juli 1927, varvid

synemännens utlåtande med vissa jämkningar och tillägg fastställdes.

I vattendomstolens utslag, däri den tekniska ofullständigheten av den Sandströmska

förrättningen konstaterades, beräknade domstolen arbetskostnaderna

tor företaget i dess helhet till 256,400 kronor, vartill bomme ersättningar

för mark, skada och intrång 9,575 kronor eller sålunda till sammanlagt

265,975 kronor. I denna summa inberäknades 45,850 kronor, motsvarande

ersättning enligt nuvarande å-priser för det arbete som utförts på grund av

den Sandströmska förrättningen. Innan arbetet för det nya företaget finge

påbörjas, skulle enligt domstolens utslag sagda belopp, 45,850 kronor, utgivas

till deltagarna i det genom Sandströmska förrättningen beslutade företaget.

Över vattendomstolens utslag hade talan fullföljts hos vattenöverdomstolen,

som emellertid genom numera lagakraftvunnen dom av den 13

april 1928 med vissa förtydliganden fastställt vattendomstolens utslag i

målet.

Med åberopande av vattenöverdomstolens dom och övriga handlingar i

målet hade styrelsen hos Kungl. Majit gjort ansökan örn statsunderstöd för

företaget efter uppdrag av nära nog alla intressenterna i företaget, och Kungl.

Majit hade genom beslut av den 25 oktober 1929 anvisat statsbidrag med

132,630 kronor och statslån med 143,830 kronor.

För finansierande av det Sandströmska företaget måste, såsom redan antytts,

lån upptagas i bankinrättning. På grund av förrättningens ofullständighet

hade utdebitering av kostnaderna icke kunnat ske, utan lånen

hade måst kvarstå i avvaktan på en slutlig lösning av finansieringsfrågan.

Under tiden hade nya kostnader uppstått för det Palmska företaget, och

även dessa hade täckts med lånemedel. De lån, som sålunda gemensamt

upptagits för det Sandströmska och Palmska företaget, uppginge med upplupna

räntor per den 31 december 1929 till

i Vingåkers sparbank......................... kronor 177,727i os

i Södermanlands Ensk. Bank ........... » 6,109i 6 7 kronor 183.836- 75

Örn härifrån droges den ovannämnda

posten å......................................... kronor 45,850: —

samt utgivna förrättningskostnader för

Palmska företaget inklusive domstolskostnader

.................................... » 24,118: 75

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 201.

5

jämte därå upplupna räntor per den

31 december 1929 ....................... kronor 6,869:4 4

ävensom realisationsvärdet av ett för

det Sandströmska företaget anskaffat

mudderverk................................. .....» 1,500: — kronor 78,338: i»

äterstode för intressenterna i det Sandströmska företaget

att själva gälda skillnaden .......................... kronor 105,498: 5 6

Kostnaderna för liela företaget enligt det Palmska förslaget

hade beräknats till ........................ kronor 291,256: o i

Härtill borde läggas ovannämnda belopp » 105,498:5 6 » 396,754:5 7

Då båtnaden av företaget beräknats till ............................ » 312,162:8 5

uppstode en ren förlust å....................................................... kronor 84,591: 7 2,

ett i sanning föga lysande resultat, huvudsakligen föranlett av bristfälligheter

vid den Sandströmska förrättningen.

Det vore förklarligt, att den frågan nu framställdes, huruvida det kunde

anses med rätt och billighet överensstämmande att intressenterna skulle

slutligen vidkännas den stora differens, som sålunda uppkommit.

Starka objektiva skäl syntes tala för att staten trädde hjälpande emellan.

I ett flertal liknande situationer hade vederbörande intressenters svåra belägenhet

tidigare vunnit statsmyndigheternas beaktande och understöd av

statsmedel därför lämnats. Riksdagens revisorer hade också i sin berättelse

örn den år 1927 av dem verkställda granskningen fäst uppmärksamhet på

vissa fall, då av statens lantbruksingenjörer handlagda förrättningar för

vattenavledningsföretag företett anmärkningsvärda brister.

I skrivelsen har därefter intagits revisorernas uttalande, varav här må

återgivas följande vad angår regleringen av Vingåkersån:

»Vad sålunda förekommit synes revisorerna tydligt utvisa, att den förrättning,

som omhänderhafts av Sandström, icke handlagts med den omsorg,

som vederbort, utan i fråga örn såväl planläggningen som båtnads- och

kostnadsuppskattning lidit av högst avsevärda brister. Företagets omfattning

har sålunda måst vid den senare förrättningen utvidgas. Båtnaden

har Sandström beräknat allenast för ägorna kring ån — även denna beräkning

vid senare förrättningen underkänd — och beträffande ägorna

kring sjöarna nöjt sig med en inemot 40 år gammal uppskattning. Kostnaderna

hava av vattendomstolen beräknats till mer än det dubbla av det

belopp, vartill Sandström kommit, och då är ändå att märka att arbetsprisen

fallit sedan år 1918.

Till följd av nu anmärkta brister i den av Sandström verkställda utredningen

hava intressenterna icke kunnat erhålla påräknat statsunderstöd, och

måst föranstalta örn ny dyrbar utredning såväl för ernående härav som

för att skaffa erforderligt tekniskt underlag för företagets fullföljande och

slutförande.

Visserligen kan sägas, att intressenterna kunnat vänta med arbetets

igångsättande tills frågan om statsunderstöd avgjorts, men det lärer dock

ej kunna förtänkas dem, att dc utgått ifrån, att förrättningsmannen fullgjort

sitt uppdrag på ett sätt, som kunde av vederbörande överordnade

myndighet godkännas, samt att det alltså ej skulle innebära någon risk för

dem att, då förrättningen vunnit laga kraft, påbörja arbetet. Enligt vad

revisorerna inhämtat är det icke heller något ovanligt att vid företag av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

denna art arbetet omedelbart påbörjas i förlitan på statsunderstöds erhållande,

och i förevarande fall har för revisorerna framhållits, att särskilt

stora skäl till sådant förfarande vore för handen i anledning av stor arbetslöshet

i förening med angelägenheten att under rådande kristid snarast

möjligt få bördiga åkermarker skyddade för vattenskador.

Givetvis hava intressenterna genom angivna förhållanden förorsakats

allvarliga olägenheter, som ökats genom att ikraftträdandet av nya vattenlagen

mellankommit förrättningarna och komplicerat ärendet. Enligt företedda

räkenskaper hava intressenterna sålunda av i bank upplånade medel

förskjutit till företaget icke mindre än 120,000 kronor, redan innan den

nya förrättningen kommit till stånd,1 och därefter 48,000 kronor — — —.»

Statsrevisorerna uttalade vidare bland annat, att de genom besök på platsen

övertygat sig örn att företagets fullbordande skulle vara av synnerligen stor

betydelse för trakten.

I framställningen uttalas därefter vidare:

I här förevarande fall borde kanske påpekas, att några få av intressenterna

måst för ifrågavarande lån ikläda sig personlig ansvarighet, och man kunde

befara, att bankerna när som helst komme att av dem utkräva lånebeloppen.

Det syntes för rättskänslan vara allt annat än tilltalande, örn dessa få

intressenter, vilka huvudsakligen på grund av socialt intresse iklätt sig

dylikt personligt ansvar, också Ange vidkännas så betydande förluster, som

likviderandet av dessa bankskulder skulle för dem innebära. Möjligheterna

för dessa intressenter att på grund av den Sandströmska förrättningen få

sina utgifter gottgjorda av medintressenterna i sagda företag torde också

vara på både formella och materiella grunder ganska ovissa. De formella

bristerna i elen Sandströmska utredningen vore ovan berörda och komme

givetvis att i händelse av mot medintressenterna riktat krav av dem

åberopas. Härtill komme emellertid därjämte, att gäldandet av ränta och

amortering å det av Kungl. Majit dea 25 oktober 1929 beviljade statslånet

för flertalet intressenter bleve så betungande, att ökade ekonomiska bördor

för reglerings förslaget näppeligen kunde påläggas dem utan att medföra

mycket allvarliga svårigheter. Åtskilliga av intressenterna hade under

kristiden inköpt sina gårdar eller inventarier till höga priser och tålde

därför icke ytterligare påfrestning under nuvarande för landets jordbruk

prekära förhållanden. Särskilt de av intressenterna, som ägde mindre

jordbruk, hade redan nu en mycket bekymmersam ställning. Om dessa

skulle nödgas avträda sin egendom till sina borgenärer för likviderande av

skulder, ådragna genom det Sandströmska regleringsföretaget, skulle detta

inverka oförmånligt på hela den bygd, som berördes av företaget i fråga.

Av de till ett antal av omkring 140 uppgående intressenterna utgjordes

nämligen betydligt mera än hälften av småbrukare eller andra mindre jordbrukare,

varför de ogynnsamma verkningarna av detta så olyckligt igångsatta

företag drabbade ett mycket stort antal hem. Det vore otvivelaktigt,

att ingen annan väg funnes till undvikande av en ekonomisk katastrof

inom denna bygd, än att staten trädde hjälpande emellan.

1 »Vid denna siffras jämförande med av Palm för utförda arbeten upptagna beloppet

45.850 kronor bör emellertid bemärkas, att däri ingår i runt tal 38,000 kronor för anskaffande

av ett för företaget i dess helhet behövligt och efter dess avslutande väl icke helt värdelöst

mudderverk.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

7

De vid skrivelsen fogade handlingarna utgöras dels av bankbesked och

intyg, varav framgår riktigheten av de i styrelsens uppställning över debetoch

kreditposter i företaget anmärkta beloppen 177,727 kronor 8 öre,

6,109 kronor 67 öre, 24,118 kronor 75 öre och 1,500 kronor, dels ock

yttrande av landsfiskalen i Vingåkers landsf iskal sdistrikt K. V. Nyman

av följande innehåll:

Företaget berörde ett stort antal mindre jordbrukare, vilkas ekonomiska

ställning vore så svag, att de otvivelaktigt skulle råka i mycket stora

ekonomiska svårigheter och en del av dem sannolikt skulle tvingas att

avträda sin egendom till konkurs, örn av dem skulle utkrävas deras andel

i kostnaderna för det på grund av Sandströms utredning utförda arbetet.

Det syntes därför, som örn det icke blott för dessa intressenter utan även

för den intilliggande delen av Vingåkersbygden vore högeligen önskvärt,

att begärt statsbidrag lämnades. Ett ekonomiskt sammanbrott för dessa

mindre jordbrukare skulle nämligen inverka oförmånligt för hela den trakt,

som berördes av företaget.

Lantbruksingeniör en Lingström har anfört, bland annat:

Enligt vattenöverdomstolens dom hade intressenterna i det enligt den Sandströmska

förrättningen påbörjade företaget tillerkänts ersättning med 45,850

kronor för det av dem verkställda arbetet, vilket i sin helhet torde hava

godkänts av vattenöverdomstolen men varför ersättning dock endast beräknats

efter nu gällande arbetspriser och utan ränta. Sedan Kungl. Maj:t

numera beviljat statsunderstöd till utförandet av det enligt den nya förrättningen

upprättade förslaget, torde intressenterna hava att påräkna dels

ovanstående belopp 45,850 kronor och dels ersättning för gjorda utlägg i

samband med den nya förrättningen, varigenom den hittills beräknade

bristen för intressenterna i den Sandströmska förrättningen, efter avräkning

av realisationsvärdet av det tidigare anskaffade mudderverket, komme att

uppgå till det äskade beloppet 105,498 kronor 56 öre.

Härtill torde kunna anföras, att enligt företagets räkenskaper uppginge

verkliga kostnaderna för de under åren 1919—1921 utförda regleringsarbetena

enligt Sandströmska förslaget till 96,110 kronor 34 öre. Oberäknat

räntor och förrättningskostnader uppginge intressenternas direkta

förlust hittills, genom att arbetet utfördes under kristiden och att ett dä

dyrbart mudderverk anskaffades, till 50,260 kronor 34 öre.

Som ett utkrävande av det felande beloppet för en stor del av intressenterna

givetvis skulle medföra stora ekonomiska svårigheter, och en utdebitering

dessutom enligt den Sandströmska förrättningen skulle för

intressenterna sins emellan ställa sig högst orättvis, syntes stora skäl tala

för, att staten i detta fall trädde hjälpande emellan.

Länsstyrelsen har anfört att, då företagets intressenter syntes genom tillskyndan

av en statens förrättningsrnan hava kommit i en situation, som

hotade att bringa många av dem till ekonomisk ruin, samt staten tidigare

i liknande fall trätt hjälpande till, länsstyrelsen ansåge det vara sin plikt

att på det livligaste tillstyrka bifall till framställningen.

Efter remiss har lantbruksstyrelsen i utlåtande den 27 december 1929

yttrat, bland annat följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunni. Maj:ts proposition Nr 201.

Lantbruksstyrelsen funne sig kunna såtillvida förorda bifall till föreliggande

framställning, att understöd av statsmedel skäligen syntes böra utgå

till den kostnad för de vid 1917—1918 års syneförrättning föreskrivna regleringsarbetena,

som intressenterna fått vidkännas utöver i 1922—1923 års

förslag därför upptaget belopp, 45,850 kronor. Vid beräkningen av eventuellt

statsunderstöd borde dock, för överensstämmelse med hittills tillämpad

praxis, hänsyn icke tagas till den del av ifrågavarande merkostnad, som

utgjordes av räntor. Enligt vad som framginge av framställningen bifogade

bankbesked belöpte dessa räntor per den 31 december 1929 till sammanlagt

27,086 kronor 75 öre. Emellertid syntes det lantbruksstyrelsen kunna ifrågasättas,

huruvida icke på grund av de särskilda förhållanden, som varit förknippade

med uppkomsten av ifrågavarande merkostnader, jämväl ränteutgifter

i detta fall kunde däri medräknas och sålunda vid eventuellt beviljande

av ytterligare statsunderstöd till företaget det i framställningen angivna

beloppet, 105,498 kronor 56 öre, i dess helhet läggas till grund för beräknande

av understödets storlek. Lantbruksstyrelsen funne sig ock för sin del böra

för det här ifrågavarande fallet på grund av föreliggande särskilda omständigheter

förorda avvikelse från i ovannämnda hänseende hittills tillämpad

praxis. Lantbruksstyrelsen förutsatte dock härvid, att dylik avvikelse i detta

fall icke i någon män finge anses prejudicerande för frågan örn räntas inberäknande

i allmänhet uti kostnadssumman vid utmätande av statsunderstödets

belopp.

Därjämte borde i fråga örn beviljande av ytterligare statsunderstöd tili

nu ifrågavarande företag särskilt framhållas, att den efter tillägg av ovanberörda

merkostnad uppkommande kostnadssumman (278,946: 89 4- 105,498: 56

=) 384,445 kronor 45 öre, komme att med 28.« procent överstiga båtnadsvärdet,

298,939 kronor 44 öre. Denna omständighet syntes likväl med hänsyn

till hill- föreliggande omständigheter icke böra utgöra hinder för beviljande

av ytterligare statsunderstöd till företaget.

Vad beträffade den form, vari sådant ytterligare statsunderstöd kunde

befinnas böra utgå, hade sökandena hemställt, att i framställningen berörda

merkostnad måtte i sin helhet täckas medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

I detta avseende finge emellertid framhållas, att anledning icke

syntes föreligga att helt bortse från den möjlighet, som torde stå sökandena

öppen, att för ändamålet jämväl begagna sig av därtill disponibla lånemedel.

Enär det till företaget den 25 oktober 1929 beviljade lånet å 143,830 kronor

motsvarade endast omkring 50 procent av det å vederbörande fastigheter

uppskattade båtnadsvärdet genom torrläggningen, torde nämligen hinder icke

möta mot beviljande av ytterligare dylikt lån till företaget. Icke heller

torde återbetalningen av det redan beviljade lånet kunna anses bliva i sådan

grad betungande för låntagarna, att från denna synpunkt en ökning av skuldbördan

kunde synas betänklig i förhållande till genom vattenavledningen

vunna fördelar. När i nämnda avseende jämförelse gjordes med andra torrläggningsföretag,

till vilka på grund av genom företagen uppkommet ekonomiskt

trångmål för vederbörande intressenter ifrågakommande statsunderstöd

ansetts böra helt eller till huvudsaklig del utgå i form av statsbidrag,

torde nämligen erläggandet i här ifrågavarande fall av de årliga annuiteterna

å förenämnda till företaget beviljade lån icke få anses innebära någon

större påfrestning för låntagarna, i det nämnda annuiteter, vilka för övrigt

skulle börja erläggas tidigast från och med år 1937, torde komma att uppgå

till det relativt låga beloppet av omkring 8 kronor 50 öre per hektar. Någon

mera avsevärd försämring i detta hänseende genom ett ytterligare anlitande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

av statslån i den utsträckning, som enligt vad nedan sades kunde här komma

i fråga, torde icke heller behöva befaras.

Vad därefter anginge storleken av det ytterligare statsbidrag, som kunde

Annas böra utgå till företaget, Ange till en början erinras, att sådant bidrag

skulle, vid det förhållandet att i förevarande fall kostnaden överstege båtnadsvärdet,

enligt gällande författning i ämnet beräknas med hänsyn till

sistnämnda värde. Med tillämpning härav torde till företaget kunna beviljas

statsbidrag till högst 50 procent av båtnadsvärdet, 298,939 kronor 44

öre, eller med i runt tal högst 149,460 kronor. Enär till företaget redan

anvisats statsbidrag med 132,630 kronor, syntes sålunda inom ramen av därför

gällande villkor ett ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag

med 16,830 kronor kunna utgå till företaget.

Sistnämnda belopp utgjorde emellertid endast en relativt ringa del av

förenämnda merkostnad, 105,498 kronor 56 öre. Vid det förhållandet att,

såsom av det ovan anförda framginge, nämnda merkostnad orsakats av

särskilda omständigheter i samband med handläggningen av 1917—1918 års

syneförrättning, över vilka vederbörande intressenter icke kunnat råda, syntes

det lantbruksstyrelsen skäligt, att utöver ovannämnda belopp, 16,830 kronor,

ytterligare statsbidrag skulle kunna anvisas till företaget. I sådant avseende

funne sig lantbruksstyrelsen böra föreslå att, utan hinder av gällande

bestämmelse örn beräknande under viss förutsättning med hänsyn till båtnadens

storlek, bidraget Ange i förevarande fall uppgå till högst hälften av

här ifrågavarande merkostnad, 105,498 kronor 56 öre, eller i runt tal 52,740

kronor. Utöver det statsbidrag å 16,830 kronor, som enligt det förestående

torde författningsenligt kunna utgå till företaget, syntes sålunda till detsamma

kunna jämväl ifrågasättas ett ytterligare statsbidrag från statens

avdikningsanslag av (52,740 — 16,830 =) 35,910 kronor.

Av ovanberörda merkostnad skulle därefter återstå (105,498: 56 — 52,740: —

=) 52,758 kronor 56 öre. För täckande av sistnämnda belopp syntes det

böra beredas vederbörande intressenter möjlighet att, därest de så funne för

gott, göra ansökning om lån från statens avdikningslånefond. Framhållas

Ange, att genom beviljande av dylikt lån med högst 52,750 kronor den sammanlagda

lånesumman (143,830 + 52,750 =) 196,580 kronor komme att

motsvara allenast 66 procent av båtnaden, 298,939 kronor 44 öre, och sålunda

understiga det i sådant avseende författningsenligt medgivna gränsvärdet,

eller 70 procent av båtnaden. Emellertid torde särskilt medgivande

av riksdagen till beviljande av sådant ytterligare lån bliva erforderligt,

enär efter eventuellt anvisande av ytterligare statsbidrag i enlighet med

vad ovan nämnts sammanlagda beloppet av till företaget beviljade statsunderstöd

komme att överstiga det genom företaget uppkommande båtnadsvärdet.

Under åberopande av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit täcktes till bestridande av kostnad för Vingåkersåns regleringsföretag

m. m. enligt 1917—1918 års syneförrättning dels anvisa ytterligare

statsbidrag från statens avdikningsanslag med 16,830 kronor, dels ock

föreslå riksdagen medgiva, att till sagda företag Ange, utan hinder av gällånde

bestämmelser å området, anvisas såväl ytterligare statsbidrag från

nämnda anslag med högst 35,910 kronor som även ytterligare lån från statens

avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. ICC hafi. (Nr 201.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

D e.p''ir t ervent sc

ht fen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

Statskontoret har, efter remiss, i yttrande den 22 januari 1930 förklarat,

att med hänsyn till de särskilda förhållanden, som, enligt vad handlingarna

utvisade, förelåge beträffande ifrågavarande regleringsförslag, det förefölle

statskontoret ofrånkomligt, att åtgärder vidtoges till beredande av ytterligare

understöd för företagets slutförande, samt att statskontoret icke ville

motsätta sig att i anledning av förevarande ansökning framställning gjordes

hos riksdagen i enlighet med lantbruksstyrelsens hemställan.

Av utredningen torde framgå, att den kanske väsentligaste orsaken till

den brydsamma belägenhet, vari intressenterna uti det enligt 1917—1918

års syneförrättning påbörjade företaget råkat, är att söka i nämnda förrättnings

bristfälliga beskaffenhet. I förlitan på att den utredning, som genom

förrättningen verkställts, varit av den art, att statsunderstöd kunde erhållas

för företaget, hava intressenterna, innan ännu sådant understöd sökts, påbörjat

arbetena och upplånat medel till dessas utförande. Då på grund av

utredningens bristfällighet statsbidrag icke kunnat lämnas, hava lånen blivit

oinlösta och dragit ränta till mycket avsevärda belopp. Påtalade brister i

förrättningen hava vidare medfört, att intressenterna måst för tillrättaläggande

av företaget deltaga i ny syneförrättning åren 1922—1923. De

hava därigenom orsakats betydande kostnader, som icke kunnat förutses

och givetvis icke bort ifrågakomma.

Att arbetena påbörjats innan ännu ansökan för erhållande av statsbidrag

ingivits synes icke i större grad böra läggas intressenterna till last. De

torde hava varit berättigade utgå från, att förrättningen blivit verkställd på

sådant sätt, att statsbidrag skulle komma att beviljas. Jag vill även framhålla

vad intressenterna själva uppgivit därom, att beslutet örn arbetenas

omedelbara igångsättande påverkats av den vid tiden för berörda besluts

fattande rådande livsmedelsbristen i landet med därav följande allmänna,

av staten livligt uppmuntrade strävan att i möjligaste mån befordra tillkomsten

av produktiv odlingsmark ävensom av en önskan att söka minska

arbetslösheten. I detta sammanhang kan erinras, hurusom arbetenas utförande

under krisåren 1919—1921 medförde, att kostnaden för arbetena uppgick

till belopp, varav sedermera, då intressenterna ingingo i det genom

1922—1923 års syn påbörjade företaget, på grund av den inträffade konjunkturförändringen

icke ens hälften gottskrevs dem.

Goda skäl synas mig sålunda förefinnas för bistånd från statens sida till

företaget, vilket ingår i en grupp av, så vitt nu kan bedömas, sex företag,

vilka med hänsyn till förekommande förhållanden synts vara i behov av

statens mellankomst till undvikande av ekonomiska svårigheter för delägarna

och därigenom för större bygder och av vilka tre redan varit föremål

för riksdagens prövning.

Den allmänna ekonomiska ställningen bland ifrågavarande företags 140

intressenter talar jämväl för ett statens ingripande. Ett mycket stort antal

av intressenterna utgöres av mindre jordbrukare, vilka knappast torde kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

11

bära den börda, som genom utkrävande av deras andelar i kostnaden för

företaget skulle läggas på dem. Otvivelaktigt är, att ett inträffande ekonomiskt

sammanbrott i den utsträckning, som synes hota, därest staten icke

ingriper, skulle hava mycket menlig inverkan på hela den bygd, som beröres

av företaget.

Angående det ifrågasatta statsunderstödets belopp vill jag förorda, att detta

bestämmes i enlighet med lantbruksstyrelsens av statskontoret tillstyrkta

förslag eller till 105,490 kronor. Därav torde på av lantbruksstyrelsen anförda

skäl hälften böra lämnas i form av lån från statens avdikningslånefond

och hälften såsom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet från statens

avdikningsanslag. Från nämnda anslag synes Kungl. Majit, såsom lantbruksstyrelsen

funnit, äga utan riksdagens hörande anvisa till företaget 16,830

kronor. Till frågan örn beviljande av detta belopp skall jag tillåta mig

återkomma, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet i övrigt.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag nu, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att till bestridande av kostnaderna för omtormälda

företag, avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna Kolsnaren

och Viren enligt 1917—1918 års syneförrättning, anvisa dels från statens avdikningsanslag

ett statsbidrag med högst 35,910 kronor, dels ock lån från

statens avdikningslånefond med högst 52,750 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåkersån samt sjöarna s. 3 i texten
  2. JoU 1930:53 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till företag avseende reglering av Vingåker sån samt sjöarna Kolsnaren oc s. 10 i texten