Sök i Ratio Lex

Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

1930-03-07 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:202, Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förtidspension och

avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader;

given Stockholms slott den 7 mars

1930.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 mars 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lebeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning uppkommen fråga

örn beviljande av förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid

statens järnvägsbyggnader.

Inledningsvis torde jag därvid få erinra om att den personal, som handhar

den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten — med undantag för viss personal

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 167 haft. (Nr 202.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

å järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå — icke innehar ordinarie anställning. Den

vid statens järnvägsbyggnader sysselsatta tjänstemannapersonalen är med hänsyn

till anställningsförhållandena uppdelad på tre kategorier, nämligen fast

anställd personal, extra personal och tillfällig personal.

De fast anställda, vilka utgöra det övervägande antalet, äro anställda

med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader och åtnjuta avlöning m. m.

enligt i allt väsentligt samma grunder, som den ordinarie personalen vid statens

järnvägar i motsvarande befattningar; de äro delaktiga i statens järnvägars

pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal och i sådan egenskap

berättigade till en på egna avgifter och statsbidrag grundad tjänstepension.

Rätt till pension — till storleken beroende av antal tjänstår och anledningen till

avgången ur tjänst — inträder dels vid uppnådd pensionsålder med förutsättning

av minst 10 tjänstår, dels vid entledigande till följd av olycksfall i tjänsten eller

på grund av annan kroppsskada m. m. eller på grund av minskad arbetsförmåga.

Avgång ur tjänsten i andra fall än de nu nämnda medför som regel förlust av

pensionsrätt från kassan; de av vederbörande tjänsteman — och i vissa fall även

de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna tillgodoräknas emellertid

tjänstemannen för beredande av pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Den extra personalen är anställd med en ömsesidig uppsägningstid

av en månad och åtnjuter avlöning m. m. enligt i huvudsak samma grunder

som den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar men är icke berättigad

till pension.

De tillfälligt anställda åtnjuta avlöning, som bestämmes av den

myndighet, som antagit dem, och äro givetvis icke pensionsberättigade.

Tidigare har i regel den principen tillämpats, att en såsom extra anställd

tjänsteman efter två ä tre års anställning befordrats till fast anställd. Alltsedan

ett tiotal år tillbaka har emellertid, med hänsyn till den ovisshet som

rått rörande den blivande omfattningen av nybyggnadsarbetena, någon dylik

befordran icke ägt rum.

I skrivelse den 28 november 1928 anförde järnvägsstyrelsen, att statens järnvägsbyggnaders

verksamhet, såvitt då kunde bedömas, komme att inom ett

fåtal år helt och hållet upphöra eller åtminstone i mycket väsentlig grad inskränkas.

De under byggnad varande nya statsbanorna samt pågående större

örn- och nybyggnader vid de trafikerade banorna komme nämligen successivt

att fullbordas inom tre ä fyra år och även med hänsyn tagen till det av 1928

års riksdag fattade beslutet angående viss fortsättning av banbyggnaderna i

Norrland vore det att förutse, att byggnadsverksamheten hädanefter bleve

jämförelsevis litet omfattande.

Den vid statens järnvägsbyggnader anställda tjänstemannapersonalen komme,

yttrade styrelsen vidare, på grund av nämnda omständigheter att successivt

inom de närmaste åren bliva till väsentlig del obehövlig. Den minskning i

verksamhetens omfattning, som redan ägt rum, hade föranlett järnvägsstyrelsen

att i därav betingad grad minska tjänstemannapersonalen. I vad mån

detta skett framginge av efterföljande sammanställning, utvisande medelia
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

3

let av vid statens järnvägsbyggnader under vart och ett av åren 1920—1927

anställda tjänstemän, nämligen:

År 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

antal .... 305 286 262 246 227 203 170 154

Av de tjänstemän, som sålunda redan lämnat statens järnvägsbyggnaders

tjänst, hade en del självmant avgått, sedan de lyckats skaffa sig anställning i

enskild tjänst. Ett mindre antal hade kunnat överflyttas till lediga befattningar

vid de trafikerade statsbanorna eller avlidit eller ock avgått med pension

efter uppnådd pensionsålder, under det att en del av tjänstemännen måst

entledigas. De tjänstemän, som dittills lämnat statens järnvägsbyggnader

utan att vara pensionsberättigade, hade företrädesvis varit till tjänst- och levnadsår

yngre personer, varav följden blivit, att den återstående personalen utgjordes

av tjänstemän med jämförelsevis stort antal tjänstår, såsom framginge

av följande tablå:

Tekniska och kamerala tjänstemän, anställda vid statens järnvägsbyggnader i november

1928, fördelade efter tjänstålder.

Tjänstemannakategorier jq_

Tekniska tjänstemän:

Ingenjörer och ritare......13

Verkmästare, maskinister, repara- törer, schaktmästare och utsättare 12

A n

15-19

10

15

tal t j ä

20-24

5

9

n s t å r

25—29

7

4

30 och däröver

2

3

Summa

25

25

14

11

5

Kamerala tjänstemän:

Kamrerare, bokhållare och kontors- skrivare ...........

9

1

1

1

1

Förrådsmästare och kontorister . .

9

17

4

—

—

Summa

18

18

5

1

1

Samtliga

43

43

19

12

6

Av de i denna tablå, varuti icke innefattades tjänstemän med endast tillfällig

anställning, avsedda befattningshavarna vore 101 fast anställda, varemot de

återstående 22 vore extra.

Med hänvisning till sålunda anförda förhållanden yttrade styrelsen härefter

huvudsakligen följande:

Då av tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader ej mindre än 90 stycken

eller 3/4 av samtliga då anställda redan vore över 40 år och sålunda uppnått en

levnadsålder, vid vilken det även under normala förhållanden vore svårt att

erhålla ny anställning i den öppna arbetsmarknaden, och då därtill komme, att

deras praktiska utbildning och verksamhet varit förlagd till järnvägsbyggnadsfacket,

inom vilket lågkonjunktur vore rådande sedan flera år tillbaka,

syntes det för de flesta av dem bliva ytterst svårt och för de äldsta säkerligen

omöjligt att kunna skaffa sig annan anställning. Styrelsen komme givetvis

såsom dittills att från fall till fall pröva möjligheten av att överflytta tjänsteman

vid statens järnvägsbyggnader till eventuellt ledig befattning vid statens

trafikerade banor, men med den goda personaltillgången vid de trafikerade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj :ts proposition nr SOS.

statsbanorna måste utsikterna till en sådan överflyttning anses vara ytterst

ringa.

Vid sålunda anförda förhållanden ansåge styrelsen billigheten kräva, att

staten på lämpligt sätt trädde hjälpande emellan i den svåra situation, som

onekligen uppstode för de flesta av statens järnvägsbyggnaders tjänstemän, i

den mån de komme att entledigas.

Den enda åtgärd, som styrelsen ansåge sig kunna föreslå, vore att de tjänstemän,

som vid tiden för entledigandet innehade ett visst större antal tjänstår

och uppnått en högre ålder, vid avgången tillerkändes förtidspension.

Huru önskvärt det än vore att kunna lämna bidrag i någon form till alla

de tjänstemän, som måste entledigas eller åtminstone till dem, som hade ett

relativt stort antal tjänstår, ansåge sig styrelsen dock icke kunna ifrågasätta

förtidspensionering för andra än de tjänstemän, som vid avgången hade minst

20 tjänstår.

Rörande de olika tillvägagångssätt, som vid denna pensionering kunde tänkas,

anförde styrelsen i huvudsak:

Den av styrelsen ifrågasatta förtidspensioneringen hade styrelsen tänkt sig

kunna genomföras efter tre olika linjer benämnda alternativ I, II och III. Av

dessa förslag ansåge styrelsen alternativ II eller III böra ifrågakomma endast

örn alternativ I av principiella eller andra skäl icke ansåges möjligt genomföra.

Alternativ III vore att föredraga framför alternativ II.

Förtidspensionering enligt alternativ I, vilken beräknats komma att omfatta

34 tjänstemän, skulle innebära, att tjänsteman, som vid avgångstillfället kunde

räkna minst 20 tjänstår och därjämte uppnått en levnadsålder av minst 45 år,

redan vid avgången skulle tillerkännas den pension — i detta sammanhang kallad

full pension — han skulle erhållit, därest han kvarstått i tjänst intill dess

han uppnått i gällande pensionsreglemente fastställd ordinarie pensionsålder.

Alternativ II och III, vilka antagits komma att beröra 37 tjänstemän, skilde

sig från alternativ I dels därutinnan, att för erhållande av pension visserligen

skulle erfordras minst 20 tjänstår men däremot icke krävas någon viss minsta

levnadsålder, dels däri, att vid avgången tjänsteman skulle tillerkännas avkortad

pension, d. v. s. en pension svarande mot vid avgångstillfället innehavda

tjänst- och avgiftsår.

Skillnaden mellan alternativ II och III vore att enligt det förra den avkortade

pensionen skulle oförändrad utgå till tjänstemannen så länge han levde,

varvid han således skulle utträda ur pensionskassan i och med entledigandet och

därefter följaktligen icke betala några avgifter, under det att tjänstemannen

enligt alternativ III skulle medgivas att även efter entledigandet kvarstå i

kassan, till vilken också stadgade avgifter fortfarande skulle betalas. Den avkortade

pensionen skulle då utgå intill dess tjänstemannen uppnått fastställd

ordinarie pensionsålder, varefter han skulle uppbära full pension i likhet med

alternativ I.

Styrelsen ansåge alternativ III hava företräde framför alternativ II av det

skälet, att det måste anses med rättvisa och billighet överensstämmande, att

en tjänsteman, som varit anställd i statens järnvägars tjänst under så lång

tid som 20 år eller däröver samt på grund av arbetenas minskade omfattning

nödtvunget entledigades vid en ålder, då det säkerligen bleve mycket svårt för

honom att erhålla någon anställning utom verket, icke därmed också skulle

lida minskning i de pensionsförmåner, han efter så lång tjänstetid ansett sig

kunna under normala förhållanden räkna på.

Beträffande kostnaderna för förtidspensioneringen anförde järnvägsstyrelsen

Mand annat följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

5

Någon exakt beräkning av kostnaderna kunde givetvis icke göras, enär dessa

vore beroende av den tidpunkt, då respektive tjänstemän komme att entledigas.

Ett uttryck för den approximativa och högsta kostnad, förtidspensioneringen

skulle medföra, kunde man dock få genom att beräkna sammanlagda

kapitalvärdet av pensionsbeloppen vid de olika tidpunkter då entledigandet

skedde.

Enligt verkställda försäkringstekniska beräkningar, därvid det av 1926 års

pensionsutredning med yttrande den 29 juni 1927 avgivna förslaget till ny

pensionslag för kommunikationsverken m. m. förutsatts vara i kraft, skulle de

merkostnader, som verket komme att åsamkas genom förtidspensioneringen,

kapitaliserade per den 1 januari 1930, ställa sig på följande sätt, varvid räknats

med att Pajalabanan icke komme till utförande:

Alt. I Alt. II Alt. in

kronor . . . 765,000 546,300 643,900

Fördelades kostnaderna på det antal år, under vilket förtidspensioneringen

beräknades pågå eller ungefär 20 år, utgjorde årskostnaden i medeltal:

Alt. i Alt. II Alt. in

kronor. . . 56,300 40,200 47,300

Beträffande täckningen av de med förtidspensioneringen förenade kostnaderna

anförde styrelsen, att dessa givetvis icke borde få belasta pensionskassan

utan att styrelsen med hänsyn till årskostnadens jämförelsevis ringa storlek

funne denna kunna bestridas med medel upptagna i statens järnvägars kostnadsstat,

på sätt som skedde med övriga kostnader för pensionering av statens järnvägars

icke-ordinarie personal.

Järnvägsstyrelsen hemställde i förevarande skrivelse, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att fast anställda tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna,

vilka på grund av successivt minskad omfattning av statens jämvägsbyggnadsverksamhet

bleve utan egen ansökan entledigade före uppnådd

pensionsålder, måtte komma i åtnjutande av förtidspension enligt det såsom

alternativ I betecknade förslaget eller, därest detta icke kunde bifallas, enligt

alternativ III, eventuellt i sista hand alternativ II.

Vid ärendets behandling inom styrelsen uttalades skiljaktig mening av en

ledamot, som ansåg alternativ II böra förordas framför alternativ III, enär

sistnämnda alternativ skulle innebära, att jämväl tjänstår för tiden efter entledigandet

ur statens järnvägars tjänst finge tillgodoräknas för bestämmande

av den slutgiltiga pensionen, vilket vore stridande mot grunderna för pensionering

i allmänhet.

Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag remitterades till statskontoret, som

i utlåtande den 26 januari 1929 yttrade sig över detsamma. Ämbetsverket

erinrade därvid till en början om den förmån i form av förtidspension, som i

samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet tillerkändes övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen. Enligt de därutinnan fastställda

reglerna hade förtidspension utgått till löntagare, som vid avgången uppnått

en levnadsålder av 50 år och tillika hade en sammanlagd anställningstid av 15

oller, beträffande vissa anställningshavare, 20 år.’ I anslutning härtill yttra
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

de statskontoret beträffande de av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoren för

förtidspension följande:

Vid övervägande av järnvägsstyrelsens förslag syntes det angeläget att undersöka,

huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för de föreslagna

förutsättningarna i den män de avveke från vad som medgivits för övertaliga

löntagare vid försvarsväsendet. Vad därvid först beträffade den levnadsålder,

som vederbörande skulle hava uppnått för att ifrågakomma till förtidspension,

hade styrelsen föreslagit, att gränsen skulle sättas vid 45 år, eventuellt

ännu tidigare. Då det här gällde fast anställda tjänstemän med delaktighet

i statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie

personal, till vilken kassa dessa tjänstemän erlagt avgifter alltifrån kassans

upprättande med ingången av år 1918, samt härtill komme, att dessa tjänstemän,

vilka helt ägnat sig åt verksamhet vid järnvägsbyggandet, under nuvarande

lågkonjunktur på detta verksamhetsområde icke syntes hava någon utsikt

att vid överskriden levnadsålder av 45 år erhålla likartad anställning, ville

det själas statskontoret, som örn det icke vore något att erinra mot att åldersgränsen

för erhållande av förtidspension beträffande dessa tjänstemän sattes

så lågt som till 45 år.

Vad därefter beträffade järnvägsstyrelsens förslag att för erhållande av

förtidspension tillika skulle uppställas villkor örn minst 20 t j ä n s t å r, syntes

mot detta förslag, vilket överensstämde med vad som rörande förtidspensioneringen

för övertalig civil personal vid försvarsväsendet bestämts i fråga

örn dem bland nämnda personal, som varit att hänföra till tjänstemän, intet

vara att erinra.

Med avseende å de av järnvägsstyrelsen ifrågasatta grunderna för förtidspensionens

bestämmande anförde statskontoret huvudsakligen följande:

När järnvägsstyrelsen enligt alternativ I förordade, att tjänsteman skulle

vid avgången bekomma samma pension, som han skulle hava erhållit, därest

han kvarstått i tjänst intill uppnådd pensionsålder, överensstämde detta förslag

med innebörden av vad som bestämts rörande förtidspension för verkmästare

och mästare m. fl. löntagare vid armén och marinen; och vid sådant

förhållande ville statskontoret icke motsätta sig att alternativ I lades till grund

för framställning till riksdagen i ämnet. Skulle emellertid någon modifikation

av detta alternativ anses nödig, syntes denna lämpligen böra åstadkommas på

följande sätt. Enligt reglementet för pensionskassan skildes mellan statspension

och avgiftspension; och för sådana delägare, örn vilka nu vore fråga, utgjorde

statspensionen 2/3 av det för vederbörande gällande pensionsunderlaget,

medan återstoden utgjorde avgiftspension. Med hänsyn till anledningen till

entledigandet av ifrågavarande personal ville det synas billigt, att en var tillgodoräknades

den tid, som återstode till uppnådd pensionsålder, och alltså vid

entledigandet erhölle i pension så mycket av 2/3 av pensionsunderlaget, som

motsvarade intjänta år jämte sålunda tillgodoräknade år. Efter entledigandet

borde tjänstemannen kvarstå i kassan med rätt att vid uppnådd pensionsålder

tillträda avgiftspension.

Med anledning av en utav vissa personalsammanslutningar hos Kungl. Maj :t

gjord, till statskontoret jämväl remitterad framställning om vidtagande av åtgärder

för att sådana övertaliga tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna, vilka

icke enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle erhålla förtidspension, måtte komma

i åtnjutande av avskedsersättning i likhet med vad sorn ägt rum beträffande

viss övertalig personal vid försvarsväsendet, upptog statskontoret i förevarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

7

utlåtande även sistnämnda fråga till behandling. Ämbetsverket erinrade därvid,

att i samband med försvarsväsendets omorganisation löntagare, som icke

fyllde villkoren för erhållande av förtidspension men som uppnått 25 ars alder

och innehade minst 4 tjänstår, erhållit avskedsersättning med belopp, motsvarande

en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statstjänst intill

15 år samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver,

dock att avskedsersättning icke utgått med högre belopp än vissa för

olika befattningshavargrupper fastställda maximisummor, högst 10,000 kronor

och lägst 6,000 kronor för manliga löntagare. Under hänvisning härtill anförde

statskontoret följande:

Såvitt statskontoret kunde finna, syntes. billighetsskäl täta för att åtminstone

de fast anställda tjänstemän, som vid entledigandet från statens Järnvägsbyggnader

räknade minst 10 år i statens tjänst och uppnatt en levnadsålder

av minst 30 år men icke bleve berättigade till förtidspension, erhölle avskedsersättning

av trafikmedel enligt liknande beräkningsgrunder, som i sadant

avseende kommit i tillämpning beträffande försvarsväsendets personal.

De närmare detaljerna — bland annat rörande frågan, huruvida några maximibelopp

borde för avskedsersättningen fastställas -— syntes fa bero pa närmare

utredning.

Till följd av remiss avgav järnvägsstyrelsen förnyat utlåtande i ärendet den

6 februari 1929. I fråga örn grunderna för förtidspension förklarade sig styrelsen

därvid godtaga den av statskontoret ifrågasatta modifikationen i styrelsens

förslag, för den händelse sådan modifikation av något skäl ansages nödig.

Med avseende å förslaget örn avskedsersättning till vissa befattningshavare

anförde styrelsen bland annat följande:

Tjänstemannaföreningarna framhölle, hurusom de tjänstemän, vilka vid entledigandet

icke innehade det antal tjänst- och levnadsår, som enligt styrelsens

förslag skulle erfordras för förtidspension, icke skulle erhålla någon ersättning

alls vare sig de vore fast anställda eller extra, oaktat svårigheterna för dem

att erhålla annan anställning vore lika stora som för dem, vilka efter uppnadda

20 tjänstår skulle bliva berättigade till förtidspension.

Styrelsen ville för sin del livligt vitsorda, att under radande förhållanden

svårigheterna att skaffa sig annan anställning jämväl för nu ifrågavarande personalgrupp

i regel syntes bliva stora, även örn desamma likvisst mäste anses

mindre ju yngre tjänstemannen vore. Givetvis kunde det icke förnekas, att

det skulle ligga en viss orättvisa uti att sätta en bestämd gräns vid minst 20

tjänstår för rätt till förtidspension, under det att ingen ersättning alls skulle

utgå till den, som icke uppnått denna tjänstålder, men styrelsen hade icke

trott sig med utsikt till framgång för förslaget kunna föreslå ersättning i vidare

mån än som gjorts i skrivelsen den 28 november 1928. Skulle emellertid

Kungl Majit anse sig kunna och böra föreslå riksdagen att medgiva avskedsersättning

på sätt statskontoret ifrågasatt, så skulle järnvägsstyrelsen hälsa

detta med tillfredsställelse. Dock syntes det styrelsen, som om i sadant fall

denna förmån borde tillkomma icke endast den fast anställda personalen utan

järn viii den, som hade extra anställning. Alltsedan ett tiotal år tillbaka hade

nämligen någon befordran av tjänsteman från extra till fast anställning icke

ägt rum. Följden hade blivit att de extra tjänstemän, som anställts först omkring

år 1918, icke blivit befordrade till fast anställda, oaktat de hade en

tjänstetid såsom extra av minst 11 och i medeltal 13 år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj :ts proposition nr SOS.

Beträffande grunderna för avskedsersättning samt den ekonomiska innebörden

av förslaget örn denna förmån anförde styrelsen huvudsakligen följande:

Enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående bland annat avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen, vore

den personal, som avsåges i kungörelsen, uppdelad i tre grupper. För den lägsta

gruppen, lil omfattande huvudsakligen daglönare, eldare m. fl., vore fastställt

ett maximibelopp för avskedsersättningen av 6,000 kronor för manliga löntagare,

för grupp II, omfattande förmän, verkstadsföreståndare m. fl. utgjorde

maximibeloppet 6,800 kronor för manliga löntagare och för den högsta

gruppen, I, omfattande verkmästare och mästare ävensom med dessa jämställda

löntagare vore maximibeloppet fixerat till 10,000 kronor. Av de tjänstemän vid

jarnvagsbyggnaderna, som ifrågasattes till avskedsersättning, kunde icke några

räknas till grupp lil. Till grupp II ansåge styrelsen böra hänföras schaktmästare,

förrådsmästare, utsättare, reparatör, maskinist samt kontorist. Till

grupp I skulle hänföras ritare och kontorsskrivare, vilka i lönehänseende vöre

närmast jämställda med verkmästare och mästare vid armén och marinen. Emellertid

funnes vid statens _ järnvägsbyggnader bland dem, som kunde ifrågakomma

till avskedsersättning, även ett antal tjänstemän i högre lönegrupper än

som motsvarades av nyssnämnda grupp I, nämligen underingenjör, biträdande

ingenjör och sektionsingenjör. Det syntes därför rimligt, att för dessa sistnämnda

tjänstemän maximibeloppet sattes proportionsvis högre än det för grupp

I i kungörelsen fastställda. Styrelsen ville ifrågasätta, att följande maximibelopp

matte tillämpas, nämligen för underingenjör 12,000 kronor, biträdande

ingenjör 14,000 kronor och sektionsingenjör 16,000 kronor.

Att lämna en mera exakt uppgift på vilka belopp, som skulle komma att

n ?a Vi rm.av avskedsersättning under de närmaste åren läte sig icke göra, då

detta bleve beroende på, i vad mån personalen måste entledigas under olika år.

vilket i sin tur berodde på storleken av årliga byggnadsanslag. Vid approximativ

uppskattning av den personal, som under åren till och med 1932 skulle

komma att entledigas under förutsättning att efter denna tid byggnadsarbetena

skulle komma att bedrivas endast å inlandsbanan, hade emellertid befunnits

att av den last anställda personal, som icke vore berättigad till förtidspension

skulle entledigas 1 sektionsingenjör, 3 biträdande ingenjörer, 2 underingenjörer

och 2 tjänstemän, tillhörande kungörelsens grupp I, samt 23 tjänstemän i grupp

II eller tillsammans 31 tjänstemän. Av de extra tjänstemännen skulle entydigas

1 underingenjör, 7 tjänstemän i grupp I och 7 i grupp II eller tillsammans

15 tjänstemän.

Med tillämpning av ifrågasatta maximibelopp för vissa tjänstemän i högre

lönegrupper än grupp I rnen i övrigt med iakttagande av bestämmelserna i

iorenamnda kungörelse skulle kostnaderna för avskedsersättningar komma att

under olika ar uppgå till approximativt följande belopp i avrundade tal:

År

1930

1931

1932

1933

1934

Fast anställda Extra

tjänstemän tjänstemän Summa

• • 42,000 12,000 54,000

• • 88,000 32,000 120,000

. . 85,000 30,000 115,000

• • 50,000 8,000 58,000

• • 10.000 3,000 13,000

Summa kronor 275,000 85,000 360,000

. ^ anslutning till det anförda tillstyrkte järnvägsstyrelsen, att de tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader, som under de närmaste åren bleve utan egen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 202.

9

ansökan entledigade på grund av byggnadsarbetenas minskade omfattning och

vilka vid entledigandet icke vore berättigade till förtidspension men som uppnått

minst 30 levnadsår och hade minst 10 års anställningstid i statens tjänst,

finge tilldelas avskedsersättning i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som fastställts i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10), med de modifikationer

och tillägg, som styrelsen föreslagit.

Kostnaderna för bestridande av här ifrågavarande avskedsersättning fann

styrelsen böra täckas på sätt, som ifrågasatts beträffande förtidspensioneringen.

Ärendet föredrogs i statsrådet den 26 april 1929. Därvid fann Kungl. Majit

vad i ärendet förekommit ej föranleda vidare yttrande än att, då det icke lämpligen

borde ifrågakomma att för nu ifrågavarande pensionsfrågors lösning

meddela generella bestämmelser utan dessa borde behandlas från fall till fall,

varvid i huvudsak järnvägsstyrelsens förenämnda förslag med av statskontoret

ifrågasatt modifikation syntes kunna läggas till grund, järnvägsstyrelsen hade

att i god tid före 1929 års utgång till Kungl. Maj:t inkomma med de särskilda

framställningar örn förtidspensionering av befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,

vartill styrelsen i överensstämmelse härmed eller eljest kunde

finna anledning. Tillika föreskrevs, att det skulle ankomma på järnvägsstyrelsen

att i avvaktan å prövningen av de framställningar, som styrelsen sålunda

kunde komma att göra, örn möjligt bereda fortsatt anställning åt därav berörd

personal samt att beträffande övrig övertalig personal vid statens järnvägsbyggnader

verka för att — där ej fortsatt anställning vid statens järnvägar

kunde beredas ■—- densamma såvitt möjligt kunde vinna utkomst i andra statens

verk eller annorledes. I

I skrivelse den 27 september 1929 har järnvägsstyrelsen framlagt nytt förslag

i ämnet. Beträffande det i Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 26 april

1929 innefattade uttalandet, att för ifrågavarande pensionsfrågors lösning generella

bestämmelser ej borde ifrågakomma utan att desamma borde behandlas

från fall till fall, har styrelsen därvid anfört, att styrelsen fattat denna anmodan

så att, i den mån det kunde förutses, att vissa av de nu anställda tjänstemännen

under en närmare framtid måste entledigas på grund av successiv

minskning av arbetena, styrelsen då hade att göra framställning individuellt

för de särskilda tjänstemännen angående förtidspension eller eventuellt annan

ersättning, som styrelsen ansåge skäligen böra tillerkännas dem. Det syntes

därvid vara lämpligt att den framställning, som vore avsedd att föreläggas ett

års riksdag, finge omfatta sådana tjänstemän, som beräknades behöva entledigas

under den tid, som förflöte intill dess att ny framställning i liknande syfte

kunde komma att göras till riksdagen ett följande år. Den framställning, som

styrelsen nu gjorde och som avsåges att föreläggas 1930 års riksdag, omfattade

således tjänstemän, som behövde entledigas under tiden intill dess att riksdagen

år 1931 hunnit behandla eventuellt inkommen ny framställning angående tjänstemän,

som därefter beräknades bliva entledigade. I anslutning härtill upptoge

styrelsens förevarande framställning tjänstemän, som beräknades avgå

före den 1 juli 1931.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition nr SOS.

Under framhållande, att styrelsen fortfarande funne synnerligen starka billighetsskäl

tala för att nu omhandlade tjänstemän vid sitt ofrivilliga entledigande

erhölle förtidspension respektive avskedsersättning i överensstämmelse

med vad styrelsen tidigare förordat, har styrelsen i sådant avseende framlagt

förslag i två vid skrivelsen fogade tablåer, betecknade tablå 1 och tablå 2. I

tablå 1 hava upptagits 27 tjänstemän, vilka föreslagits till förtidspension, och

tablå 2 upptager 40 tjänstemän, vilka skulle tillerkännas avskedsersättning.

Tablåerna angiva vederbörandes levnadsålder och anställningsdata m. m. samt

storleken av de pensions- respektive ersättningsbelopp, som enligt olika alternativa

förslag skulle tilldelas vederbörande.

Innebörden av de olika alternativen framgår av vad jag längre fram kommer

att anföra beträffande vissa särskilda pensioneringsfall; i övrigt tillåter

jag mig för korthetens skull att härutinnan hänvisa till handlingarna i ärendet.

Vidkommande tablå 1, avseende förtidspensioner, samt grunderna för beräkning

av de däri upptagna beloppen har styrelsen anfört följande:

Tablån upptoge fyra alternativa belopp, A1 och A2 samt B1 och B2, vilka

skilde sig från varandra i följande hänseenden.

Under det att med B betecknade pensionsbelopp hänförde sig till styrelsens

tidigare jämväl av statskontoret förordade förslag, alternativ I, nämligen att

till sådan pension berättigad tjänsteman redan vid entledigandet erhölle full

pension, så utgjorde de med A betecknade beloppen de pensioner, som skulle

utgå vid tillämpning av den modifikation av alternativ I, som statskontoret

ansett sig böra giva anvisning på.

Skillnaden åter mellan de med indextalen 1 och 2 betecknade pensionsbeloppen

framginge av följande:

Enligt gällande pensionsreglemente för bland andra fast anställda tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader inträdde rätten till full pension först vid

uppnådda 35 tjänstår; vid tjänstetid kortare än 35 år toges endast med i räkningen

hela tjänstår, och pensionen minskades efter vissa bestämda procenttal

med så ogynnsam verkan, att tjänsteman med t. ex. 30 års anställning endast

erhölle 75 % av fulla pensionsbeloppet. Enligt 1926 års pensionsutrednings

förslag åter skulle full pension erhållas efter 30 år och minskning i pensionsbeloppet

vid kortare tjänstetid ske med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed

antalet tjänstår understege 30. Vidare vore att märka, att enligt gällande

pensionsreglemente tjänsteman icke finge räkna avgiftspension för längre lid

tillbaka än från den 1 januari 1918, då reglementet trätt i kraft, under det att

1926 års pensionsutredning i övergångsbestämmelserna föreslagit, att tjänsteman

skulle få jämväl tillgodoräkna sig halva antalet tjänstår, som tjänstemannen

intjänat efter det han fyllt 30 år och intill dess avgiftsplikt för honom

inträtt. I sin framställning den 28 november 1928 hade styrelsen angivit, att

vid de approximativa beräkningarna beträffande kostnaderna för förtidspensioneringen

förutsatts, att det av 1926 års pensionsutredning avgivna förslaget

till pensionslag för kommunikationsverken skulle hava trätt i kraft, varigenom

vissa för de icke ordinarie befattningshavarna ogynnsamma pensioneringsbestämmelser

skulle hava varit förändrade till det bättre. Ehuruväl sådant

ikraftträdande ännu icke ägt rum, men det torde kunna antagas, att detta

förslag eller i alla fall något liknande bleve genomfört under närmaste framtid,

hade styrelsen ansett, att även i det nu avgivna förslaget alternativt borde

räknas med de pensionsbelopp, som skulle framkommit, örn nämnda förslag re
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

11

dan varit gällande. Av nu ifrågavarande indextal hänförde sig således 1 till

nu gällande pensionsreglemente oell 2 till 1926 års pensionsutrednings förslag.

Vidkommande frågan, efter vilket av de i tablån upptagna alternativa förslagen

förtidspensionernas belopp borde beräknas, ville styrelsen för sin del

fortfarande förorda, att det måtte ske enligt alternativ B^som ju överensstämde

med styrelsens tidigare förslag ävensom att det med B2 betecknade alternativet

måtte komma till användning före alternativet B . Skulle det däremot

av skäl, som styrelsen icke kunde bedöma, icke anses möjligt genomföra förtidspensionering

enligt alternativ B utan något av alternativen A1 eller A2 måste

tillgripas, ville styrelsen i valet mellan de båda senare alternativen för sm del

förorda alternativ A2.

De i tablå 2 upptagna avskedsersättningarna äro beräknade enligt de regler,

som av styrelsen förordades i skrivelsen den 6 februari 1929.

I fråga örn grunderna för förtidspensioner och avskedsersättningar har styrelsen

vidare anfört, att man enligt styrelsens mening knappast kunde undgå

att fastställa generella regler härutinnan åtminstone sa till vida, att man mäste

hava vissa normer att gå efter dels för ett rättvist avvägande av pensionseller

ersättningsbeloppen för respektive tjänstemän, dels för sådan justering av

i tablåerna angivna belopp, som syntes ofrånkomlig för den händelse tjänstemännen

bleve entledigade vid andra tidpunkter än som förutsatts i tablaerna.

Styrelsen holle därför före, att styrelsen borde få rätt att med tillämpning av

de grunder, som av statsmakterna kunde bliva beslutade beträffande beloppens

beräkning, reglera beloppens storlek med hänsyn till nämnda förhållanden. I

anslutning härtill hade styrelsen icke funnit erforderligt att redan nu göra sådan

detaljgranskning av de olika tjänstemännens tjänstgöringstider, som skulle

varit behövlig för att i tablåerna kunna insätta fullt exakta belopp. Beloppen

i fråga vore emellertid tillräckligt noggrant uträknade för bedömande av föreliggande

pensioneringsfråga.

Med avseende å kostnaderna för styrelsens nu föreliggande förslag har i

förevarande skrivelse anförts bland annat följande:

Enär den förtidspensionering, som styrelsen nu i första hand ifrågasatte,

skulle ske under liknande förutsättningar, varmed styrelsen år 1928 räknat för

alternativet I, hade styrelsen icke ansett erforderligt att nu verkställa förnyade

kalkyler. Då den nu omhandlade förtidspensioneringen skulle avse omkring

3U av det antal tjänstemän, som 1928 års pensioneringsförslag omfattade, syntes

förtidspensioneringen enligt alternativet B" komma att förorsaka statsverket

en merkostnad, som, kapitaliserad vid 1930 års ingång, kunde beräknas

uppgå till omkring 550,000 kronor, motsvarande i medeltal per år under den

tid, förtidspensioner skulle utgå, ungefär 40,000 kronor.

Engångskostnaden för tilldelande av av skedser sättning till vissa av de tjänstemän,

som syntes komma att entledigas före. den 1 juli 1931, skulle, såsom

framginge av tablå 2, sammanlagt uppgå till i runt tal 290,000 kronor.

På grund av det anförda bar styrelsen i förevarande skrivelse hemställt, att

Kungl. Majit ville föreslå riksdagen att dels medgiva att i tablåerna 1 och 2

upptagna tjänstemän måtte komma i åtnjutande av förtidspension enligt det

med B2 betecknade förslaget, respektive avskedsersättning, allt med belopp, som

jämväl angivits i tablåerna, men med rätt för järnvägsstyrelsen att med hänsyn

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

till vid vederbörande tjänstemans avgång föreliggande förhållanden vidtaga

erforderlig justering av beloppens storlek på sätt i skrivelsen anförts, dels ock

besluta, att kostnaderna för förtidspensioneringen samt tilldelandet av avskedsersättningar

finge täckas på sätt är föreskrivet beträffande kostnaderna för

pensionering av statens järnvägars icke ordinarie personal.

Inom styrelsen hav skiljaktig mening uttalats av samma ledamot som, på

sätt förut nämnts, tidigare reserverat sig. Reservanten har yttrat att, då pensionering

av ifrågavarande befattningshavare enligt den av statskontoret ifrågasatta

modifikationen i styrelsens förslag den 28 november 1928 närmare anslöte

sig till det av honom i reservation till nämnda förslag förordade sättet för

pensionsfrågans lösning än det av styrelsen nu tillstyrkta alternativet B2,

han ville uttala sig för att alternativet A2 lades till grund för pensioneringen.

Till följd av remiss har statskontoret avgivit förnyat utlåtande den 8 november

1929 och därvid anfört huvudsakligen följande:

I fråga örn grunderna för förtidspension förelåge mellan A-alternativen och

-alternativen den reella skillnaden, att enligt de senare understöd motsvarande

avgiftspension utginge redan från tidpunkten för entledigandet, enligt de

torra tran dagen för uppnåendet av föreskriven pensionsålder.

statskontoret hade nu vid förnyat övervägande av frågan funnit alternativ

A fylla skalla krav pa understöd från statens sida. Sagda alternativ syntes

också närmast motsvara den pensionering, som genom särskilda beslut av riksdagen

beretts befattningshavare i statens tjänst, vilka icke varit berättigade till

pension.

Vad anginge den fördelaktigare tjänstårsberäkning, som tillämpats i de med

:••• °Jr f betecknade alternativen, ville statskontoret framhålla, att sagda

tjanstarsberakning icke syntes böra tillämpas vid bestämmande av nu ifrågavarande

pensioner, då ännu icke motsvarande förmån funnes medgiven i reglementet

för pensionskassan.

• Stat.sk°at°r^ a“så^e sie sålunda böra vidhålla den i utlåtandet den 26

januari 1929 föreslagna modifikationen i järnvägsstyrelsens ursprungliga förai®

hemställde alltså, att vid nu ifrågavarande pensionering alternativ

A matte komma i tillämpning. De pensionsbelopp, järnvägsstyrelsen uträknat

i enlighet med sagda alternativ, hade icke givit statskontoret anledning

till erinran.

Därest Kungl. Majit funné gott besluta i enlighet med vad statskontoret

Hemställt, syntes efter riksdagens hörande bestämmelse böra utfärdas av innehall,

att personal, som nu vore i fråga, finge, under förutsättning att avgifter

fortfarande behörigen erlades, vid uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande

av avgiftspension enligt pensionskassans bestämmelser.

. -Vet. av Järnvägsstyrelsen begärda bemyndigandet att vidtaga erforderlig

justering av förtidspensionernas belopp syntes i varje fall icke vara erforderligt

da tidpunkten för avgången icke kunde enligt de framlagda förslagen inverka

pa förtidspensionens belopp.

Järnvägsstyrelsen hade i sin förevarande skrivelse vidare föreslagit att avs

keiser saltning finge utgå till viss övertalig personal, som icke fyllde de för

erhållande av förtidspension uppställda villkoren. Beräkningen av dessa avs

edsersättningar hade det icke varit möjligt att granska med ledning av de

av styrelsen lämnade uppgifterna. Emellertid ville det förefalla statskontoret

(modigt, att varje sadant ersättningsbelopp underställdes riksdagens prövning

utan linge statskontoret, som icke funnit anledning till anmärkning mot de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposilion nr SOS.

13

beräkningsgrunder järnvägsstyrelsen föreslagit, hemställa, att järnvägsstyrelsen

erhölle bemyndigande att med tillämpning av nyssnämnda grunder bestämma

den ersättning, som skulle tillkomma envar av ifrågavarande befattningshavare.

På sätt järnvägsstyrelsen hemställt syntes såväl förtidspensionerna, i vad

de motsvarade statspension, som avskedsersättningarna böra utgå av statens

järnvägars medel. Den avgiftspension motsvarande delen av förtidspensionen

syntes däremot -— då den vore grundad på avgifter, som erlagts till statens

järnvägars pensionskassa för icke ordinarie personal — böra utgå av

sagda pensionskassas medel.

Med anledning av att efter avgivandet av järnvägsstyrelsens förslag den 27

september 1929 vissa förändringar med avseende å personaluppsättningen vid

statens järnvägsbyggnader inträtt eller planerats hava från styrelsen i januari

månad 1930 överlämnats nya uppgifter, motsvarande de i förenämnda tablåer

1 och 2 innefattade, beträffande de tjänstemän, vilka beräknats bliva entledigade

under tiden till den 1 juli 1931. Enligt dessa uppgifter skulle till förtidspension

ifrågakomma sammanlagt 17 tjänstemän, medan det i skrivelsen

den 27 september 1929 avsedda antalet uppgick till 27. Avskedsersättning

skulle enligt de nu föreliggande uppgifterna tillerkännas 22 tjänstemän i stället

för, såsom i förslaget av den 27 september 1929 avsågs, 40 befattningshavare.

På grund av dessa ändringar skulle engångskostnaden för avskedsersättningarna

reduceras från det förut beräknade beloppet av 290,000 kronor

till omkring 162,000 kronor. Vad förtidspensionerna angår, skulle kostnaderna

för desamma, med tillämpning av samma beräkningsgrunder som kommit

till användning i järnvägsstyrelsens skrivelse den 27 september 1929, kunna

approximativt uppskattas till omkring 350,000 kronor.

I ärendet hava från befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna samt från

personalsammanslutningar ingivits vissa framställningar, avseende dels grunderna

för de av järnvägsstyrelsen ifrågasatta förmånerna, dels ock möjligheterna

att bereda befattningshavarna fortsatt anställning i statens tjänst.

Vid bedömande av förevarande ärende har jag icke kunnat undgå att hysa

tvekan, huruvida det skäligen borde ifrågakomma att vidtaga omfattande åtgärder

i form av förtidspension och avskedsersättning för beredande av ekonomiskt

stöd åt befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader, vilka i anledning

av järnvägsbyggnadsverksamhetens minskade omfattning måste entledigas.

Under senare år hava dylika åtgärder till bispringande av före pensionsåldern

entledigade statstjänare vidtagits dels i samband med 1925 års omorganisation

av försvarsväsendet, dels ock i anledning av den indragning av personalen

vid kontrollen över sockerbeskattningen, som föranleddes av 1929 års

riksdags beslut om denna beskattnings upphörande. I dessa fall gällde det

emellertid genomgripande ändringar av organisatorisk art, med vilka befattningshavarna

tidigare icke haft anledning att räkna. Vad den för järnvägsbyggnaderna

anställda personalen angår, ligger det däremot i sakens natur, att

dess antal måste växla med omfattningen av byggnadsföretagen samt att den

i mån av arbetenas upphörande icke längre blir erforderlig, vadan tjänstemän
-

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 202.

nen vid järnvägsbyggnaderna åtminstone icke i allmänhet haft anledning att

räkna med fortsatt anställning intill uppnådd pensionsålder.

Det var nied dessa principiella utgångspunkter, som jag tillstyrkte Kungl.

Majit att fatta det förut omförmälda beslutet den 26 april 1929. Innebörden

av detta beslut var, att det icke syntes böra ifrågakomma att meddela allmänna

bestämmelser beträffande förtidspensionering av personal vid järnvägsbyggnaderna,

men att det dock av billighetsskäl kunde befinnas påkallat att vidtaga

åtgärd för sådan pensionering i vissa fall, där vederbörande tjänstemän måste

entledigas utan att kunna vinna utkomst genom annan anställning. Då jag

alltså förutsatte möjligheten av en förtidspensionering i särskilda fall, skedde

detta med hänsyn till att åtskilliga av befattningshavarna uppnått relativt hög

levnadsålder samt att de fast anställda bland dessa åtnjuta en på avgiftsplikt

grundad pensionsrätt i en av staten inrättad pensionskassa.

När det gäller att taga ståndpunkt till nu föreliggande förslag, synes i första

hand böra beaktas, att omständigheterna för närvarande i avsevärd mån avvika

från dem, som vid framläggandet av järnvägsstyrelsens förslag den 28 november

1928 voro för handen. Å ena sidan är att märka, att antalet befattningshavare

vid järnvägsbyggnaderna nu är icke oväsentligt mindre än vid nämnda

tidpunkt. Totalantalet tjänstemän utgjorde i slutet av år 1928 123 men uppgår

för närvarande till endast 91.1 A andra sidan torde grundad anledning finnas

till antagande, att förhållandena komma att utveckla sig på sådant sätt, att

under den närmaste framtiden vid järnvägsbyggnaderna kommer att erfordras

ett större antal befattningshavare än vad järnvägsstyrelsen år 1928 förutsatte.

Styrelsen räknade då med att, efter avslutandet av nu pågående arbeten å statsbanan

Hällnäs—Stensele samt å inlandsbanan söderifrån till Arvidsjaur, sistnämnda

banas fortsättning mellan Arvidsjaur och Jokkmokk skulle komma att

bedrivas i jämförelsevis långsam takt. Emellertid har innevarande års riksdag,

som till inlandsbanebygget beviljat ett anslag för nästkommande budgetår

av 2,500,000 kronor eller alltså 500,000 kronor utöver vad i statsverkspropositionen

äskades, i samband därmed förutsatt, att för kommande år skulle avses

ett anslag av 4,000,000 kronor årligen för fortsättning av detta byggnadsföretag,

under det att järnvägsstyrelsen i sina beräkningar hade utgått från ett

årsbelopp av 3,000,000 kronor. Redan av denna anledning torde behovet av

särskilda stödåtgärder för järnvägsbyggnadernas personal bliva mindre än vad

styrelsen tänkt sig.

Vid bedömande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt anställning i statens

tjänst torde vidare böra beaktas, att frågan örn elektrifiering av statsbanan

Järna—Malmö samt vissa angränsande bandelar för närvarande är aktuell

på grund av ett utav järnvägsstyrelsen framlagt förslag i syfte att erhålla

principbeslut härutinnan. Framställning i detta ämne torde få föreläggas innevarande

års riksdag. Därest statsmakterna biträda förslaget örn elektrifiering

och detta företag, såsom järnvägsstyrelsen förutsatt, igångsättes år

1 I detta antal ingå icke sådana statens järnvägsbyggnader formellt tillhörande tjänstemän, vilka

för närvarande tjänstgöra vid de trafikerade statsbanorna och beräknas sannolikt bliva dit överflyttade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:f.s proposition nr 202.

15

1931, torde möjlighet föreligga att under ett antal år framåt vid dessa arbeten

sysselsätta åtskilliga tjänstemän, framför allt sådana tillhörande det lägre

arbetsbefälet.

I detta sammanhang må ytterligare erinras, att enligt den plan för utbyggande

av vissa vattenfall, som framlagts i innevarande års statsverksproposition

och som numera godtagits av riksdagen, en omfattande byggnadsverksamhet

under den närmaste framtiden kommer att bedrivas vid statens vattenfallsverk.

Det vill synas som örn, åtminstone därest arbetena komma att bedrivas

i mera forcerad takt, befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna även här

borde kunna, låt vara i mindre omfattning, vinna sysselsättning. Jag förutsätter,

att eventuella möjligheter i detta hänseende beaktas.

Beträffande den jämvägsbyggnadspersonal, som kan komma att entledigas

utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet med vad

nyss antytts kan vinnas, lärer vidare möjlighet icke saknas att i vissa fall

verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar. Jag utgår ifrån,

att järnvägsstyrelsen skall låta sig angeläget vara att vidtaga sådana överflyttningar,

då så utan olägenhet kan ske. Såväl ur statens synpunkt som

med avseende fästat vid befattningshavarnas intressen synes ett noggrant tillvaratagande

av i detta hänseende föreliggande möjligheter vara befogat och

riktigt.

Jämväl med beaktande av vad nu framhållits måste dock sannolikt entledigande

i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kan beredas.

I dylika fall synes mig något stöd från statens sida böra lämnas, där omständigheterna

skäligen kunna föranleda därtill.

Enligt vad jag inhämtat, har järnvägsstyrelsen numera verkställt uppsägning

till den 1 maj 1930 av vissa befattningshavare, som till denna tidpunkt beräknats

bliva överflödiga, nämligen tillhopa 13 personer, av vilka 10 äro fast anställda

och 3 extra befattningshavare. Enligt vad som kommit till min kännedom

lärer man emellertid kunna räkna med att en av dessa tjänstemän överflyttas

till den trafikerade banan samt att en annan befattningshavare kan

tillsvidare beredas fortsatt anställning vid järnvägsbyggnaderna. Vidare har

en tjänsteman övergått till enskild tjänst, ehuru han för närvarande formellt

endast åtnjuter tjänstledighet från anställningen vid järnvägsbyggnaderna, och

torde alltså här ej böra medtagas. Huruvida samtliga de återstående 10 befattningshavarna

komma att entledigas utan att kunna vinna annan anställning

i statstjänst, kan icke för närvarande med visshet bedömas. Då så likväl torde

kunna bliva fallet, synes frågan om ekonomiskt stöd åt dessa befattningshavare

böra underställas prövning av den nu församlade riksdagen.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle 3 av ifrågavarande befattningshavare

vara berättigade till förtidspension, medan de övriga 7 tjänstemännen

skulle erhålla avskedsersättning. Jag meddelar här beträffande dessa tjänstemän

vissa av de uppgifter, som innefattas i järnvägsstyrelsens förenämnda

tablåer 1 och 2:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

1. Till förtidspension ifrågasatta tjänstemän.

Lön

Pensionsbelopp

Befattning och namn

Födelse-

data

Antal

tiänstår

vid

ent-

ledigande

vid

ent-

ledi-

gande.

Alt. A

(statskontorets

modifikation)

Alt. B

(järnvägs- styrelsens förslag)

i

räknat

för

A-ort

A1

(nnv.

regi.)

A2

(1926 års

pens.- ntredn.)

B1

(nuv.

regi.)

B2

(1926 års

pens.-

utredn.)

Schaktmästare:

F. M. Melin........

18/9 74

29 4/ia

4,026

1,624

1,624

2,010

2,316

M. Andersson........

38/s 75

30 8/lS

4,026

1,624

1,624

2,030

2,352

Förrådsmästare:

A. Reilitz.........

7/s83

23 3/i2

4,026

1,624

1,624

2,193

2,436

2. Till avskedsersättning ifrågasatta tjänstemän.

Befattning och namn

Födelsedata

Antal tjänstår

vid entledigande

Avskeds- ersättnings belopp

Underingenjörer:

F. E. Thenberg............

ä8;S 86

18

12,000

B. H. E. Boberg...........

l% 87

13

9,535:50

V. E. Engvall............

88

13

9,454: 25

J. S. N. Thoursie...........

9/v 88

13

9,587:50

Kontorister:

J. I. Ahlquist.............

n/9 93

17

6,800

M. Henriksson............

31/x 83

16

5,291:25

G. A. Förare ............

6/a 96

15

4,143: 75

Vad angår grunderna för förtidspension, har järnvägsstyrelsen härutinnan

framlagt två huvudalternativ, A och B. Alternativet B ansluter sig

till styrelsens i skrivelsen den 28 november 1928 framlagda, av statskontoret

i dess första utlåtande biträdda förslag och innebär, att vederbörande skulle

tillerkännas det pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit honom, därest han

kvarstått i tjänst till uppnådd pensionsålder. Alternativ A däremot innefattar

den modifikation, som av statskontoret alternativt ifrågasatts och som går ut

på, att vederbörande vid avgången endast skulle bekomma den del av berörda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr Z02.

17

pensionsbelopp, som motsvarar statspension, medan den avgiftspension motsvarande

delen skulle utgå först vid pensionsålderns inträde. För vartdera huvudalternativet

hava med tillämpning av olika grunder för tjänst- och avgiftsårsberäkning

uträknats två olika belopp, av vilka det med indextalet 1 betecknade

hänför sig till reglerna i gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa

för icke ordinarie personal, medan det med indextalet 2 betecknade grundas

på 1926 års pensionsutrednings förslag, enligt vilket full pension skulle

utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri ske med V120 för varje full fjärdedel

av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, samt såsom avgiftsår tillgodoräknas

halva det antal tjänstår, som intjänats från 30 års ålder intill dess avgiftsplikt

inträtt.

För min del finner jag billigt, att ifrågavarande tjänstemän, av vilka den

yngste är nära 47 år gammal och de båda övriga överskridit 55 års ålder samt

vilka alla hava ett betydande antal tjänstår, vid avgången erhålla förtidspension.

Det synes skäligt, att för dennas bestämmande, såsom av myndigheterna samstämmande

tillstyrkts, tillgodoräknas tiden intill pensionsålderns inträde. Ehuru

med hänsyn till anledningen till entledigandet och till svårigheterna för vederbörande

att finna ny anställning vissa skäl kunna anföras för järnvägsstyrelsens

förslag att även avgiftspension skulle utgå redan vid entledigandet, har

jag dock funnit mig böra tillstyrka den av statskontoret på denna punkt ifrågasatta

modifikationen. Förtidspensionen skulle alltså till en början utgöra för

en var av ifrågavarande tjänstemän 1,624 kronor; efter uppnådd pensionsålder

skulle ytterligare tillkomma respektive 692, 728 och 812 kronor årligen. Yad

grunderna för tjänstårsberäkningen beträffar, kan det måhända synas principiellt

riktigast att härvidlag följa de för pensionering av statens järnvägars

icke-ordinarie personal för närvarande gällande föreskrifterna. Då emellertid

dessa äro jämförelsevis ogynnsamma för tjänstemännen och man lärer kunna utgå

från att bestämmelser, i huvudsak grundade på 1926 års pensionsutrednings

förslag — vilket på denna punkt i väsentliga delar ansluter sig till vad som

redan gäller för ordinarie personal vid kommunikationsverken — snart nog

komma att fastställas, finner jag övervägande skäl tala för bifall till järnvägsstyrelsens

förslag, mot vilket för övrigt statskontoret i sitt första utlåtande

icke framställt invändning. Jag vill alltså, i likhet med reservanten inom järnvägsstyrelsen,

tillstyrka det av järnvägsstyrelsen såsom A2 betecknade alternativet.

Vad statskontoret till stöd för alternativet A1 yttrat därom, att de enligt

detta alternativ uträknade beloppen närmast överensstämde med den pensionering,

som genom särskilda beslut av riksdagen beretts befattningshavare, vilka

icke varit berättigade till pension, synes mig icke vara avgörande för frågans

bedömande, enär det ju här gäller befattningshavare, vilka innehava en på avgiftsplikt

grundad pensionsrätt.

Det av mig förordade alternativet förutsätter, att vederbörande befattningshavare

efter entledigandet kvarstå såsom delägare i pensionskassan och erlägga

pensionsavgifter. Då detta strider mot bestämmelserna i reglementets § 16,

lärer riksdagens medgivande härutinnan böra inhämtas.

Förtidspension torde böra utbetalas i samma ordning som gäller beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 1G7 haft. (Nr HÖSS.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

reglementsenliga pensioner samt givetvis även i avseende å tilläggsförmåner

likställas med dessa. I nära anslutning till vad som stadgats beträffande

förtidspension för övertaliga löntagare vid försvarsväsendet torde böra föreskrivas,

att om den, som vid avgången tillerkänts förtidspension, sedermera

beredes annan anställning i statstjänst, vilken prövas vara i väsentlig mån likvärdig

med den förut innehavda, sådan pension icke vidare skall utgå, dock att

vederbörande icke skall vara skyldig återbetala redan uppburet belopp. Samma

förhållande bör gälla, därest vederbörande lämnas tillfälle att erhålla sådan

anställning, som nyss nämnts, men vägrar antaga densamma.

Kostnaderna för förtidspensioneringen torde böra bestridas av statens järnvägars

medel, dock att den avgiftspension motsvarande del, som utgår först

efter uppnådd pensionsålder, lärer böra bestridas av pensionskassans medel.

Vidkommande härefter frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare,

synes det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga

skäl i detta fall föreligga för beredande av sådan förmån. Jag har dock med

hänsyn till vad myndigheterna i ärendet anfört funnit mig böra förorda även

det i denna del framlagda förslaget. De av järnvägsstyrelsen ifrågasatta och

av statskontoret tillstyrkta grunderna för sådan ersättning hava icke givit mig

anledning till erinran.

Avskedsersättning torde böra utgå av statens järnvägars medel samt utbetalas

på en gång vid tjänstemannens avgång från tjänsten, i den mån ersättningen

ej överstiger en tredjedel av det för vederbörande angivna högsta ersättningsbeloppet.

Överskjutande ersättningsbelopp intill en tredjedel av nyssnämnda

maximum bör utbetalas ett år efter avgången och återstående belopp två år

efter avgången, dock att uppskov med utbetalning av belopp understigande 100

kronor icke bör äga rum. I fråga örn ersättningsrättens upphörande vid erhållande

eller avböjande av annan statstjänst bör gälla vad som föreslagits beträffande

upphörande av förtidspension.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga örn jämkning av de

föreslagna pensions- och ersättningsbeloppen med hänsyn bland annat till detaljgranskning

av vederbörandes tjänstetider vill jag omnämna, att dylik

granskning på min anmodan ägt rum inom järnvägsstyrelsen beträffande de

befattningshavare, som nu äro i fråga. Vidkommande avskedsersättningen kan

dock någon jämkning i de förut angivna beloppen bliva erforderlig med hänsyn

till de grunder för dyrtidstillägg, som gälla vid avgången. Beträffande dessa

ersättningar lärer dock, såsom statskontoret framhållit, endast beräkningsgrunderna

behöva fastställas av riksdagen.

Därest särskilda bestämmelser utöver vad här angivits befinnas erforderliga

rörande förhållanden, som äga sammanhang med de avsedda åtgärderna, torde

sådana bestämmelser böra meddelas av Kungl. Majit.

Av vad jag i det föregående yttrat torde framgå, att jag med hänsyn till av

mig antydda förhållanden ansett det rimligen kunna påräknas att entledigande

i mera avsevärd omfattning av tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna icke skall

behöva förekomma under omständigheter, som påkalla beredande av förtidspension

eller avskedsersättning. Därest det skulle visa sig, att sådan åtgärd i vissa

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

19

fall utöver de här behandlade blir erforderlig, torde frågan härom få underställas

prövning av ett kommande års riksdag. Jag utgår från, att Kungl. Maj:t,

därest riksdagen däremot ej uttalar erinran, i avvaktan på sådan prövning är

oförhindrad att, i fall av behov, av trafikmedel tillerkänna vederbörande tillfälligt

understöd med belopp, som finnes skäligt.

Jag ber i detta sammanhang få omnämna, att fråga väckts jämväl örn beredande

av särskild ersättning åt arbetarpersonal vid statens

järnvägsbyggnader. I sådant hänseende har svenska väg- och

vattenby g gnadsarbetareförbundet i skrivelse den 31 augusti 1929 hemställt, att

förtidspension måtte tillerkännas arbetare vid järnvägsbyggnaderna, vilka haft

arbete vid dessa företag under minst 10 år men på grund av nedläggande eller

inskränkande av jämvägsbyggnadsverksamheten icke vidare kunde erhålla dylikt

arbete.

Till följd av remiss har järnvägsstyrelsen yttrat sig i ärendet den 15 januari

1930. Styrelsen har funnit billigt, att arbetare, vilka uppnått en levnadsålder

av minst 40 år och förvärvat en tjänstetid av minst 20 år, i den mån de på

grund av verksamhetens inskränkning entledigas utan att enligt gällande bestämmelser

vara berättigade till pension, genom statens försorg beredas ekonomiskt

bistånd. I sådant syfte har styrelsen, i viss anslutning till de enligt

kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och

arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning

gällande reglerna, sådana dessa av styrelsen tillämpats, framlagt

förslag rörande förtidspension och avskedsersättning enligt vissa av styrelsen

angivna grunder.

Enligt inom järnvägsstyrelsen verkställda beräkningar, vilka betecknats såsom

i hög grad approximativa, skulle kostnaderna för den ifrågasatta förtidspensioneringen

uppgå till 7,600 kronor årligen, medan engångskostnaden för

avskedsersättningar uppskattats till 457,000 kronor. Styrelsen har föreslagit,

att kostnaderna för förtidspensioneringen skulle bestridas från det under elfte

huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

Kostnaderna för avskedsersättningama skulle utgå av trafikmedel.

I fråga örn grunderna för de avsedda förmånerna har inom styrelsen avvikande

mening anförts av en ledamot, som föreslagit viss jämkning i de av styrelsen

förordade reglerna för förtidspension och avskedsersättning. Kostnaderna

för reservantens förslag hava uppskattats för förtidspensioner till sammanlagt

96,900 kronor för det första tillämpningsåret samt för avskedsersättningar

till ett engångsbelopp av 275,000 kronor.

I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande den 24 januari 1930. Statskontoret

har därvid anfört, bland annat, att för beviljande av förtidspension och

avskedsersättning åt arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader enligt

ämbetsverkets mening icke förelåge lika starka skäl som de, vilka föranlett

riksdagens medgivande beträffande dylik förmån åt övertaliga löntagare vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Rung!. Maj:ts proposition nr 202.

Departe
mentschefen.

armén och marinen. Arbetare vid armén och marinen hade haft anledning påräkna

att få kvarstå i tjänst så länge de voro tjänstedugliga, under det att nu

ifrågavarande arbetare måste hava haft kännedom örn att deras anställning

endast kunde avse den tid, staten bs^ggde nya järnvägar. Beträffande det av

statskontoret tillstyrkta förslaget örn förtidspension och avskedsersättning åt

vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader vore att märka, att detta

förslag avsåge befattningshavare, vilka erhållit jämförelsevis fast anställning

och vore anslutna till en genom statens medverkan inrättad pensionskassa.

Statskontoret hade icke kunnat undgå att finna det i viss mån tveksamt, huruvida

tillräckliga skäl förelåge att bereda arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader

pension och avskedsersättning, men då järnvägsstyrelsens förslag

innebure att dylika förmåner skulle utgå först då vederbörande uppnått

jämförelsevis hög ålder och intjänat ett ganska stort antal tjänstår, ville statskontoret

icke motsätta sig förslaget.

Med avseende å grunderna för ifrågavarande förmåner har statskontoret anslutit

sig till det förslag, som framlagts av reservanten inom järnvägsstyrelsen.

I anslutning härtill har statskontoret framhållit, att det av järnvägsstyrelsen

omnämnda anslaget under elfte huvudtiteln, vilket i riksstatsförslaget för budgetåret

1930/1931 upptagits med ett belopp av 90,000 kronor, vid bifall till

pensioneringsförslaget borde uppföras med ett väsentligt högre belopp, förslagsvis

150,000 kronor.

I likhet med statskontoret finner jag tveksamt, huruvida tillräckliga skäl

föreligga för beredande av förtidspension och avskedsersättning åt arbetarpersonal

vid statens järnvägsbyggnader. Emellertid synes det åtminstone för

närvarande icke vara erforderligt att taga ställning till denna fråga. Med avseende

å arbetarpersonalen torde nämligen i än högre grad än beträffande

tjänstemannapersonalen vid järnvägsbyggnaderna gälla vad jag i det föregående

anfört rörande ökade möjligheter till fortsatt anställning i statens tjänst

på grund av numera föreliggande eller förutsebara ändrade förhållanden i jämförelse

med dem, som lågo till grund för järnvägsstyrelsens förslag. Till

följd av den numera förutsatta ökade byggnadstakten å inlandsbanans norra

del torde ett ej oväsentligt större antal arbetare, än vad järnvägsstyrelsen tänkt

sig, kunna sysselsättas vid detta företag. Vid de planerade elektrifieringsarbetena

å förut omnämnda statsbanelinjer torde vidare ett avsevärt antal arbetare

kunna vinna anställning; järnvägsstyrelsen har härutinnan räknat med en

arbetsstyrka av 650—850 man. Även vid vattenfallsverkets byggnadsarbeten

torde anställning i någon utsträckning kunna vinnas. Under sådana förhållanden

lärer man knappast hava anledning utgå från att mera fast anställda

järnvägsbyggnadsarbetare i någon större omfattning behöva entledigas under

förhållanden, som skäligen kunna påkalla beredande av förtidspension eller avskedsersättning.

Anledning synes därför icke föreligga att nu upptaga denna

fråga till närmare omprövning.

På grund av vad jag i det föregående anfört och föreslagit får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

21

1 :o) medgiva, att ellvar av schaktinästama vid statens järnvägsbyggnader

Frans Martin Melin och Martin Andersson samt

förrådsmästaren därstädes Anders Reijlitz må, därest han till

följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten

entledigas från sin anställning utan att i samband

därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i

statens tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet av

trafikmedel uppbära årlig pension med 1,624 kronor, att utgå

enligt av mig förordade grunder;

2:o) förklara, att nämnda befattningshavare må, utan hinder

av föreskrifterna i § 16 av gällande reglemente för statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie

personal, efter entledigandet kvarstå såsom delägare i kassan

med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid

uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med belopp, som

med tillämpning av de utav mig förordade grunderna för beräkning

av avgiftsår skulle hava tillkommit vederbörande, örn

han intill nämnda ålder kvarstått i tjänst; samt

3:o) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid

statens järnvägsbyggnader, nämligen underingenjörerna Fritz

Efraim Thenberg, Bernhard Henrik Elias Boberg, Viktor Emanuel

Engvall och John Sigurd Natanael Thoursie samt kontoristerna

John Ivar Ahlquist, Magnus Henriksson och Gustav

Adolf Förare må, under i mom. l:o) här förut angiven förutsättning,

av trafikmedel uppbära avskedsersättning med belopp,

motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt ars

anställning i statens tjänst intill 15 års anställning samt två

månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver,

dock med iakttagande dels att ersättning icke må utgå

nied högre belopp än för underingenjör 12,000 kronor och för

kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffande ersättningen

skola i övrigt gälla av mig förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlatas

till riksdagen.

llr protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:277 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnade s. 3 i texten
  2. BU 1930:43 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader jämte i ämne s. 1 i texten