Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m

1930-03-14 · 62 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:203, Angående anslag till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

1

Nr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bidrag

till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

m. m.; given Stockholms slott den 14 mars

1930.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprins en-R eg euten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 59) anförde jag

beträffande behovet av medel till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

att med hänsyn till det läge, i vilket en av mig omförmäld

byggnadsfråga för kustsjukhuset å Styrsö befunne sig, det icke

vore möjligt att då intaga någon definitiv ståndpunkt beträffande spörsmålet

om ytterligare statsbidrag till denna anstalt. Detta spörsmål samt tillika föreliggande

frågor örn ytterligare statsbidrag till kustsanatorierna vid Apelviken

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 168 käft. (Nr 203.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

Gällande bestämmelser

och beslut.

och i Barkåkra syntes mig emellertid böra prövas i samband med varandra.

Frågan om storleken för nästa budgetår av anslaget till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter vore i sin tur i ej oväsentlig grad avhängig

av den ställning, som bomme att i bidragsbänseende intagas beträffande

kustsanatorierna. Vid angivna förhållanden ansåg jag därför samtliga

här ifrågavarande spörsmål först senare kunna i en särskild proposition underställas

riksdagens prövning. I anslutning härtill föreslog jag med ledning

av föreliggande uppgifter, att anslag till bidrag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter måtte i riksstatsförslaget för nästa budgetår

preliminärt upptagas till 1,400,000 kronor.

Detta blev ock Kungl. Maj:ts beslut.

Sedan byggnadsfrågan för Styrsöanstalten numera kommit i sådant läge,

att den kan underkastas åsyftad prövning, ber jag att få upptaga samtliga

nyss angivna spörsmål till behandling. I samband härmed torde även få tagas

under skärskådande föreliggande frågor angående dels bidrag enligt de

för kustsanatorierna tillämpade normerna till en av stiftelsen Solhem i Borås

planerad anstalt för tuberkulossjukvård för barn, dels särskilt bidrag till kustsanatoriet

vid Apelviken till följd av vissa moderniseringsarbetens utförande,

dels ock förhöjning av de bidrag, vilka tidigare beviljats landstinget i Jämtlands

län för uppförandet och driften av länets centralsanatoriumi Solliden vid

Östersund.

Jag ämnar då till en början redogöra för innehållet i medicinalstyrelsens

skrivelse den 2\ augusti 1929, däri styrelsen framlagt beräkning rörande det

behov av medel till byggnadsbidrag i avseende å tuberkulossjukvårdsanstalter

-— frånsett medel till ytterligare byggnadsbidrag till kustsanatorierna vid Apelviken,

i Barkåkra och å Styrsö — som styrelsen vid angivna tidpunkt ansåg

föreligga.

Först må emellertid erinras, att riksdagen alltsedan år 1909 anvisat medel

till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

företrädesvis tuberkulossjukhus och tuberkulossjukstugor samt tuberkulosavdelningar

å andra sjukvårdsanstalter, samt att totalsumman av de sedan nämnda

tid beviljade medlen uppgår till 8,223,000 kronor, därav 1,175,000 kronoi

anvisats i form av reservationsanslag för budgetåret 1929/1930.

För åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag har riksdagen fastställt allmänna

bestämmelser, varjämte riksdagen från och med år 1912 lämnat visst

medgivande örn kostnadsfri upplåtelse av kronomark för anläggning av tuberkulossjukvårdsanstalter.

De allmänna bestämmelserna äro innefattade uti kungörelse den 27 juni

1914 (nr 292) med däri genom kungörelser den 13 juni 1919 (nr 305) och

den 7 juli 1921 (nr 385) gjorda ändringar. Statsbidraget utgår enligt dessa

allmänna bestämmelser med högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden,

dock högst med 2,000 kronor per vårdplats, samt får uppbäras först sedan sjukhuset

blivit färdigt och efter avsyning godkänts av medicinalstyrelsen.

I vissa fall har emellertid riksdagen medgivit avvikelse från de sålunda

fastställda reglerna. Sålunda har 1927 års riksdag (skrivelse nr 250) i an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

3

ledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 217 förklarat, bland annat, att ett

av 1925 års riksdag anvisat bidrag av 1,000,000 kronor till uppförande av en

för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt, centralsanatorium,

skulle utgå på sätt och under villkor, Kungl. Maj :t föreslagit. I berörda proposition

förordades bland annat, att nyssnämnda bidrag å 1,000,000 kronor

skulle, oavsett byggnadskostnadernas belopp, få oavkortat uppbäras för ett

sjukhus örn minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, samt att bidraget

skulle kunna utbetalas dels i tre terminer med 300,000 kronor för varje

gång sedan minst motsvarande andel — varje gång tre tiondelar — av hela

byggnadsarbetet utförts och det vid besiktning konstaterats, att utförandet

skett i enlighet med godkända ritningar, dels ock med ett slutbelopp av återstående

100,000 kronor, sedan byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och

av medicinalstyrelsen godkänts. Eventuellt skulle sistnämnda belopp vid utbetalningen

reduceras till följd av skyldighet för landstinget att i samband

med nedläggande helt eller delvis av den nuvarande tuberkulossjukvårdsanstalten

vid Sandträsk enligt närmare angivna grunder återbära viss del av det för

uppförande av denna anstalt tidigare uppburna statsbidraget.

Vidare har 1927 års riksdag (skrivelse nr 252) i anledning av ett utav

Kungl. Maj:t i proposition nr 218 framlagt förslag medgivit, att statsbidrag

finge, utan hinder av gällande författningsbestämmelser i ämnet, under iakttagande

av vissa närmare angivna villkor och föreskrifter beviljas till uppförande

av nyssberörda centralsanatorium, Solliden, i Jämtlands län med ett

belopp av 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser

ej inräknade. Detta bidrag må utgå först sedan anstalten blivit avsynad och

godkänd. Bidraget skulle enligt nyssnämnda grunder uppgå till högst 648,000

kronor, men i samband med dess utbetalande skulle återbäring ske av

det statsbidrag, som tidigare erhållits för uppförande av en tuberkulossjukstuga

vid Solliden, vilken i samband med centralsanatoriets tillkomst skulle

nedläggas. Sistnämnda statsbidrag, utgörande 40,000 kronor, skulle emellertid

vid återbäringen av skäl och enligt grunder, för vilka i propositionen

närmare redogjorts, minskas med ett belopp, motsvarande 800 kronor för varje

år från det sjukstugan efter avsyning varit i bruk. Enligt nu berörda grunder

har det totala statsbidraget till centralsanatoriets uppförande beräknats

komma att utgöra 648,000 -—- (40,000 — 17,600) 625,600 kronor.

Slutligen har 1928 års riksdag (skrivelse nr 254), med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag i proposition nr 66, medgivit statsbidrag till belopp, växlande

mellan 2,500 kronor och 4,000 kronor för vårdplats, för anordnande av visst

antal vårdplatser å olika tuberkulossjukvårdsanstalter inom Västerbottens län.

Dessa bidragsbelopp må ej heller utgå, förrän vederbörande anstalt blivit färdig

och efter avsyning godkänd.

Vid prövning av frågan örn behovet av anslag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter för de senare budgetåren (se vederbörande

punkter under femte huvudtiteln av statsverkspropositionerna för åren

1924—1928) hava föredragande departementscheferna gjort uttalanden av innebörd,

att av statsekonomiska skäl en begränsning krävdes av statsbidrag utav

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

förevarande slag till endast sådana fall, där ett verkligt starkt behov kunde

påvisas. Hit hava då ansetts böra framför allt hänföras byggnadsföretag,

genom vilkas utförande ett större antal nya vårdplatser skulle kunna utvinnas,

men till fall av antydd art hava under de senaste åren funnits jämväl böra

räknas dels sådana, i vilka ifrågasatta anordningars utförande direkt skulle

lämna nya eller vidgade möjligheter till en effektiv sjukdomsbehandling, dels

ock — med anledning av 1927 års riksdags ställning i en speciell fråga —

undantagsvis fall, där avsedda arbeten skulle medföra avsevärda besparingar

i vederbörande anstalts driftekonomi, förbättra dess sanitära förhållanden

eller vara ägnade att lätta förefintlig betydande knapphet i tillgången på personalbostäder.

Medicinal- Yad härefter angår medicinalstyrelsens skrivelse den 24 augusti 1929 inneanslagsskri-

haller densamma — med bortseende från två däri upptagna belopp örn tillvelse

den 24 hopa 120,000 kronor till bidrag för uppförande av nyssnämnda av stiftelsen

*1929^ Solhem planerade tuberkulossjukvårdsanstalt för barn, vilken bidragsfråga styrelsen

i utlåtande den 15 september 1929 ägnat särskild handläggning -— hu
-

vudsakligen följande.

Enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat hos statskontoret

hade vid ingången av budgetåret 1929/1930 å ifrågavarande

anslag funnits en behållning av............kronor 857,688: 96

Lades därtill det för budgetåret 1929/1930 beviljade

anslaget å..................... •______»__1,175,000: —

uppstode ett belopp av................kronor 2,032,688: 96

å vilket, enligt vad hos statskontoret inhämtats, under

tiden från och med den 1 juli 1929 till och med den 23

augusti 1929 utbetalats............... •__»_17,750: —

Det disponibla beloppet skulle alltså utgöra......kronor 2,014,938: 96

Angående frågan, i vad mån detta belopp kunde anses förslå till redan medgivna

men ej utbetalta och till under tiden intill den 1 juli 1931 erforderliga statsbidrag

av nu ifrågavarande art, har medicinalstyrelsen anfört följande.

För ombyggnad och inredande av förutvarande

anstalten för sinnesslöa i Karlstad

till en tuberkulosavdelning vid lasarettet i

nämnda stad hade Kungl. Maj:t genom beslut

den 12 februari 1926 beviljat ett statsbidrag

av högst 108,000 kronor. För sådant

byggnads- och inredningsarbete, med undantag

dock för en uthusbyggnad, hade kostnaden

uppgått till endast kronor 93,080: 91,

och till Värmlands läns landsting hade, på

rekvisition, den 8 juli 1927 utanordnats

hälften av nämnda belopp med kronor

46,540: 45. Genom särskilda brev, senast den

3 februari 1928, hade Kungl. Maj :t medgivit

anstånd med utförandet av ändringsarbetet å

uthusbyggnaden i fråga, och jämlikt sistnämnda

brev finge statsbidrag till byggnadskostnaden

för densamma utgå, därest arbetet i fråga

blivit genom medicinalstyrelsens försorg av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

5

synat och godkänt före utgången av år 1929.

Som uthusets ombyggande enligt avgivet

entreprenadanbud komme att draga en kostnad

av 11,800 kronor, upptoges här hälften av

detta belopp med............

För vissa arbeten vid kronprinsessan Victorias

kustsanatorium i Barkåkra hade Kungl.

Maj:t beviljat dels genom brev den 4 maj 1928

ett statsbidrag av högst..........

dels genom brev den 10 maj 1929 ett statsbidrag

av högst..............

För vissa arbeten vid kustsjukbuset å Styrsö

bade Kungl. Maj:t beviljat dels genom brev

den 4 maj 1928 ett statsbidrag av högst. . .

dels genom brev den 10 maj 1929 statsbidrag

av tillhopa högst.............

Genom särskilda beslut den 6 oktober 1928

hade Kungl. Maj:t vidare beviljat:

för anordnande vid Toffs kommuns ålderdomshem

av en tuberkulosavdelning ett statsbidrag

av högst.............

samt för utförande av vissa, för beredande

av 91 sjukplatser avsedda arbeten vid Kalmar

läns tuberkulossjukbus vid Målilla ett statsbidrag

av................

Genom beslut den 3 maj 1929 hade Kungl.

Maj:t för inrättande inom en av Tjörns kommunalförbund

beslutad byggnad vid Lilldal

å Tjörn av en tuberkulossjukstuga m. m. beviljat

ett statsbidrag av högst.......

Genom särskilda beslut den 23 augusti 1929

bade Kungl. Maj:t beviljat:

för uppförande av en ny paviljong vid Göteborgs

stads tuberkulossjukvårdsanstalt å Kållr

torp ett statsbidrag av högst........

för inrättande av en tuberkulossjukvårdsanstalt

i Nordanåker i Järna socken ett statsbidrag

av högst.............

för uppförande av ett tuber kuloss jukbem i

Luleå ett statsbidrag av..........

för utförande av förberörda arbeten vid

Kalmar läns tuberkulossjukbus vid Målilla

ett ytterligare statsbidrag av högst.....

för uppförande av en tuberkulossjukvårdsanstalt

vid sjuk- och försörjningshemmet i

Halmstad ett statsbidrag av högst.....

för uppförande av en tuberkulossjukvårdsanstalt

i Ludvika ett statsbidrag av högst . .

för uppförande av en tuberkulossjukstuga

i Säffle ett statsbidrag av högst......

kronor 5,900: —

» 16,700: —

» 9,500: —

» 48,075: —

» 223,987: —

» 16,000: —

» 90,000: —

» 18,000: —

» 120,000: —

» 26,000: —

» 11,318:92

» 92,000: —

» 28,000: —

» 60,000: —

» 52,000: —

817,480: 92

I skrivelser till Kungl. Maj :t bade medicinalstyrelsen

hemställt örn beviljande av byggnadsbidrag

med följande belopp:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj :ts proposition nr SOS.

den 21 december 1928 beträffande en tuberkulosavdelning

vid ålderdomshemmet i Linköping,

högst..............kronor 28,000: —

den 13 mars 1929 beträffande en tuberkulosavdelning

vid sjukstugan i Vilhelmina, högst » 15,000: —

Som något Kungl. Maj :ts beslut i dessa ärenden

icke förelåge, upptoges ifrågavarande belopp

med tillhopa högst.......... »

Dessutom funnes följande byggnadsarbeten m. m., för

vilka statsbidrag ännu icke beviljats eller av medicinalstyrelsen

tillstyrkts, men vilka antingen redan vore fullbordade

eller kunde väntas bliva färdiga före utgången av

budgetåret 1930/1931, nämligen

omändring och tillbyggnad av det invid Österåsens sanatorium

belägna tuberkulossjukhemmet Nordhem till en för

26 patienter avsedd tuberkulossjukstuga, vartill upptoges

ett belopp av högst..................kronor

uppförande av ett bygdesanatorium (tuberkulossjukstuga)

med 40 vårdplatser å egendomen Hammar invid Nyland,

vartill upptoges ett belopp av högst........ »

omändring av en vid Borgsjö sockens ålderdomshem i

Hallsta befintlig äldre byggnad till en sjukstuga för vård

av tuberkulösa, avsedd för högst 13 vårdplatser, vartill upptoges

ett belopp av högst............... »

uppförande vid länssanatoriet vid Sundsvall av en barnpaviljong

med 67 vårdplatser, vartill upptoges ett belopp av

högst........................ »

uppförande vid Växjö stads ålderdomshem av en tuberkulosavdelning

med 12 vårdplatser, vartill upptoges ett belopp

av högst................... . »

ny- och ombyggnadsarbeten vid Blekinge läns sanatorium

i Fur, avseende att öka antalet vårdplatser vid sanatoriet

med 20, för vilka 20 platser upptoges ett belopp av högst . »

örn för samtliga nu angivna byggnadsarbeten statsbidrag

beviljades före utgången av budgetåret 1930/1931 med belopp,

som ovan sagts, skulle det totala bidragsbeloppet

komma att uppgå till högst........................... kronor

Den för Jämtlands län avsedda tuberkulossjukvårdsanstalten

(centralsanatoriet) Solliden i Östersund för 162

patienter komme, enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat,

att bliva fullt färdig under budgetåret 1930/1931. Det till

detta byggnadsföretag beviljade statsbidraget syntes, i

enlighet med de av riksdagen godtagna grunderna, böra

upptagas till......................................... »

Jämlikt brev den 8 juni 1928 och — beträffande centralsanatoriet

i Hällnäs — den 12 april 1929 finge dels till inrättande

vid redan befintliga eller planerade sjukstugor i

Nysätra, Nordmaling, Bjurholm, Vilhelmina, Lycksele och

Sorsele eller vid sjukstugor å annan ort inom Västerbottens

län av tuberkulossjukvårdsavdelningar med sammanlagt

högst 60 vårdplatser utgå statsbidrag efter ett belopp av

högst 2,500 kronor per godkänd vårdplats, dels till inrättande

vid centralsanatoriet i Hällnäs av de 50 nya vårdplatser för

vuxna, som förutsatts komma att inredas vid sagda sana
-

43,000: —

52,000: —

80,000: —

26,000: —

134,000: —

24,000: —

40,000: —

1,216,480: 92

625,600: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 203.

torium, utgå statsbidrag efter ett belopp av högst 3,000 kronor

per godkänd vårdplats, dels till uppförande vid nämnda

sanatorium av en barnavdelning med högst 60 vårdplatser

utgå statsbidrag efter ett belopp av högst 4,000 kronor per

godkänd vårdplats, dels till ombyggnad av den nuvarande

byggnaden för småskoleseminarium i Skellefteå till tuberkuloss

jukvårdsanstalt utgå statsbidrag efter i brevet den 8

juni 1928 närmare angivna grunder. Beträffande en tuberkulosavdelning

vid sjukstugan i Vilhelmina hade medicinalstyrelsen,

såsom förut angivits, redan hemställt örn ett statsbidrag

av högst 15,000 kronor, avseende 6 vårdplatser. Vad

anginge den förutsatta ombyggnaden av seminariebyggnaden

i Skellefteå hade medicinalstyrelsen inhämtat, att planerna

på en dylik ombyggnad uppgivits och att den vid

lasarettet i Skellefteå nu befintliga tuberkulosavdelningen i

stället komme att bibehållas. Bland de övriga av ifrågavarande

avdelningar m. m. kunde följande förväntas vara

iordningställda före den 1 juli 1931, nämligen här ifrågavarande

två avdelningar för vuxna och för barn vid centralsanatoriet

i Hällnäs samt tuberkulosavdelningar med tillhopa

32 vårdplatser vid sjukstugorna i Bjurholm, Lycksele och

Sorsele. Vid beräknandet av anslagsbehovet för budgetåret

1930/1931 skulle alltså behöva medtagas en post av högst

(50 x 3,000 + 60 X 4,000 + 32 x 2,500) 470,000 kronor,

från vilket belopp dock — med hänsyn till bestämmelserna

i förberörda brev den 8 juni 1928 — avdrag för en med statsbidrag

uppförd, numera nedlagd tuberkulosavdelning vid

lasarettet i Umeå borde göras med, approximativt räknat,

25,000 kronor. I enlighet därmed borde alltså för avdelningarna

i fråga upptagas ett belopp av högst (470,000—

25,000).............................................. kronor 445,000: —

Genom brev den 9 juni 1927 hade Kungl. Majit meddelat

beslut beträffande villkor för åtnjutande av det av 1925 års

riksdag beviljade statsbidraget å 1,000,000 kronor för uppförande

av en för Norrbottens län avsedd tuber kuloss jukvårdsanstalt

(centralsanatorium) med minst 200 vårdplatser,

isoleringsplatser ej inräknade. Landstinget hade numera

uppfyllt i brevet stadgad förutsättning för att bidraget

— på sätt i det föregående angivits —• skulle få lyftas i terminer.

Kungl. Majit hade vidare genom beslut den 26 oktober

1928 godkänt vissa ritningar för anordnande av ifrågavarande

centralsanatorium. Enligt vad medicinalstyrelsen

under hand inhämtat kunde man beräkna, att minst nio

tiondelar av hela byggnadsarbetet bleve utförda före den

1 juli 1931. Hela byggnadsföretaget torde bliva färdigt i

oktober 1931. På grund därav upptoges här ett belopp av_»__900,000: —

Summa kronor 3,187,080: 92

Medicinalstyrelsen hade senast vid avgivandet av förslag angående anslag för

budgetåret 1929/1930 till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjuk

vårdsanstalter upptagit visst belopp för anordnande av tuberkulosvård vid ett

ålderdomshem för sydöstra Ölands gemensamma fattigvårdssamhälle. Enligt vad

styrelsen numera inhämtat, komme statsbidrag för detta ändamål icke att sökas.

De planer på byggnadsarbeten å tuberkulossjukvårdens område, vilka på andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

håll torde föreligga, hade medicinalstyrelsen veterligt ännu ej tagit någon fastare

form, varför styrelsen här lämnat desamma ur räkningen.

Enär således byggnadsbidrag skulle kunna före den 1 juli 1931 ifrågakomma

till uti förevarande sammanställning — med förut angivet undantag beträffande

anstalten Solhem — angivna ändamål med tillhopa 3,187,080 kronor

92 öre och det härför disponibla beloppet utgjorde 2,014,938 kronor 96 öre,

skulle för dessa ändamål enligt styrelsen för budgetåret 1930/1931 erfordras

ett ytterligare belopp av 1,172,141 kronor 96 öre eller i avrundat tal 1,172,000

kronor.

Statsbidrag''

till

kustsanatorier.

Allmänna

grunder för

fortsatta

statsbidrag.

1928 års riksdag.

Innan jag ingår på ett bedömande av denna uppskattning, torde jag emellertid

få behandla frågan örn beredande av medel till by g gnadsarbeten vid kustsanatorierna.

Jag vill därvid till en början i korthet erinra, att senast förra året fråga örn

enhetliga grunder för byggnadsbidrag till dylika anstalter var föremål för

statsmakternas närmare övervägande, i vilket sammanhang även berördes spörsmålet

örn möjligheterna för dylika anstalter att i framtiden fylla sin uppgift och

örn statens ställning till desamma. Jag torde här få i stora drag bringa i

erinran vad då härutinnan förekom men torde beträffande detaljer kunna hänvisa

till 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, sid. 265—273) och

riksdagens skrivelse nr 5 A, punkt 51, samma år.

Vid anmälan av sitt beslut (skrivelse 5 A, punkt 45) i anledning av

Kungl. Majits i statsverkspropositionen framställda förslag rörande statsbidrag

för vissa arbeten vid kustsanatoriet i Barkåkra samt Styrsö kustsjukhus (femte

huvudtiteln, punkt 58) anförde 1928 års riksdag, att riksdagen funnit angeläget,

att enhetliga regler komme till tillämpning vid beviljande av statsbidrag

till samtliga anstalter av ifrågavarande kategori. Fastslås borde sålunda, i

vilken mån och efter vilka grunder bidrag borde utgå till anstalterna. Riksdagen

hade efter övervägande för sin del kommit till den uppfattningen, att

de regler, som stadgats i förberörda kungörelse den 27 juni 1914 (nr 292) jämte

i samma kungörelse sedermera vidtagna ändringar, även syntes böra i huvudsak

tillämpas i fråga örn kustsanatorierna och nämnda kustsjukhus, givetvis

med hänsyntagande till det befintliga antalet vårdplatser och till redan beviljade

statsbidrag.

I anledning av vad riksdagen sålunda yttrat uppdrog Kungl. Majit genom

beslut den 4 maj 1928 åt medicinalstyrelsen att, under iakttagande av vad

riksdagen i ämnet anfört, uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med förslag

till enhetliga bestämmelser rörande statsbidrag för uppförande eller inrättande

av kustsanatorier och därmed jämförliga anstalter.

Till fullgörande av detta uppdrag framlade medicinalstyrelsen i skrivelse

den 18 oktober 1928 utredning i ämnet.

I fråga örn grunderna för beviljandet av byggnadsbidrag till kustsanatorier

under tiden 1907—1928 framhöll därvid styrelsen, att det i stort sett kunde

sägas, att en viss analogi med bidragsreglerna för tuberkulossjukvårdsanstalter

i allmänhet uppehållits så till vida, att totala statsbidraget icke ansetts böra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

9

överstiga halva sammanlagda by g gnadslcostnaden för varje anstalt och ej heller

2,000 kronor per vårdplats. Vad angår förhållandet mellan det för varje tillfälle

begärda bidraget och de för samma tillfälle beräknade kostnaderna, hade statsbidraget

ibland — och detta hade under periodens tidigare år varit förhållandet

i det övervägande antalet fall — fixerats till 2/3 av kostnadsbeloppet. Stundom

— under senare år så gott som undantagslöst — hade bidraget bestämts till

hälften av kostnadsbeloppet för det ifrågavarande arbetet. Någon gång hade

anslag beviljats för täckande av ett trängande behov i dess helhet.

Med avseende å frågan om enhetliga grunder för fortsatt bidrag till kustsanatoriema

betonade medicinalstyrelsen de svårigheter, som därvidlag mötte

med hänsyn till anstalternas ställning och dittillsvarande utveckling. Likaväl

som vanföreanstalterna, yttrade styrelsen, hade kustsanatoriema kommit till

stånd och förts fram till sin nuvarande ståndpunkt genom enskilda föreningars

—• eller snarare enskilda personers — energi och hänförelse. Den småningom

skedda utvecklingen hade emellertid naturligen vållat en del olägenheter, bland

annat bestående i bristande enhetlighet och planmässighet i by g gnadsarbetena.

De erfarenheter, som undan för undan vunnits, hade i en del fall nödvändiggjort

förbättringar och omändringar av tidigare utförda anläggningar.

Att utarbeta fullt enhetliga principer för fortsatt statsbidrag till kustsanatoriernas

hädanefter erforderliga byggnadskostnader fann medicinalstyrelsen

därför knappast vara möjligt.

Styrelsen ansåg spörsmålet även böra skärskådas med hänsyn till de förbättringsarbeten

m. m., som ytterligare kunde tänkas behövliga för att möjliggöra

ett fortsatt fyllande av anstalternas uppgift. I detta avseende anförde styrelsen:

Man torde kunna utgå ifrån, att någon ökning av anstalternas vårdplatsantal,

åtminstone under den närmare framtiden, icke vore att förorda. Snarare

vore en minskning tänkbar, i det att vissa blott för sommarmånaderna avsedda

vårdplatser borde indragas och endast s. k. helårsplatser förekomma.

Några byggnadsplaner för beredande av nya vårdplatser syntes således näppeligen

vara att förvänta.

Däremot torde ej obetydliga ombyggnads- och moderniseringsarbeten vid

åtminstone två av kustsanatorierna vara absolut oundgängliga, därest de överhuvud

taget skulle kunna tänkas fortsätta sin verksamhet. Detta gällde framför

allt anstalterna å Styrsö och vid Apelviken. Beträffande kustsanatoriet i

Barkåkra hade sig styrelsen bekant, att några smärre förbättringsarbeten vore

nödvändiga men att därefter för denna anstalt inga ytterligare byggnadsanslag

ansåges vara erforderliga.

Vad angår kustsanatoriet på Styrsö ville styrelsen erinra därom, att denna

anstalt dittills erhållit det ojämförligt minsta statsbidraget och till och med

uppförts helt utan bidrag av statsmedel. Örn — såsom medicinalstyrelsen

ansåge riktigt — storleken av statsbidrag till andra tuberkulossjukvårdsanstalter

åtminstone i första hand finge gälla såsom norm, d. v. s. att högst halva

byggnadskostnaden och högst 2,000 kronor per vårdplats borde beviljas, syntes

det med kännedom om Styrsö-föreningens synnerligen svaga ekonomi önskvärt,

att ett blivande byggnadsbidrag icke begränsades till viss del av de nödvändiga

nya byggnadskostnaderna utan blott underkastades den begränsningen, att totala

statsbidraget icke överstege totala byggnadskostnaden och ej heller 2,000

kronor per vårdplats.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition nr SOS.

Beträffande ''Apelviken kustsanatorium hade sig medicinalstyrelsen val bekant,

att betydande ombyggnads- oell reparationsarbeten inom en nära framtid

bleve ofrånkomliga. Då denna anstalt redan erhållit statsbidrag, ungefär motsvarande

vad som eljest högst utginge till tuberkulossjukvårdsanstalter, syntes

anslagsbehovet för denna anstalt böra bliva föremål för en särskild utredning,

varvid bland annat borde tagas i övervägande, huruvida vissa äldre

byggnader borde slopas och driften inskränkas till mindre omfattning.

Sammanfattningsvis fann styrelsen det böra ifrågasättas, huruvida icke från

de tre befintliga kustsanatorierna borde infordras plan och kostnadsberäkning

för de ny- och ombyggnadsarbeten, vilka eventuellt kunde anses oundgängligen

nödvändiga för att försätta anstalterna i det skick, att beviljandet av än ytterligare

byggnadsbidrag icke bleve erforderligt.

Därest, oaktat förefintliga svårigheter härför, enhetliga grunder ansåges

böra fastställas för byggnadsbidrag till kustsanatoriema och därvid full likställighet

skulle tillämpas mellan de särskilda anstalterna jämväl med hänsyn

till de bidrag, som redan utgått, syntes det styrelsen vara rättvist, att ifrågavarande

bidrag bestämdes till de belopp, till vilka kostnaderna för platsernas

anordnande uppginge, dock högst till 2,000 kronor för vårdplats — varvid vårdplats,

som hölles tillgänglig allenast under viss del av året, borde räknas endast

såsom så stor del av hel vårdplats, som svarade mot den del av helt år, varunder

den hölles tillgänglig — ävensom att sammanlagda bidragsbeloppet till

varje anstalt icke finge överstiga hälften av totala byggnadskostnaden för anstalten

i fråga. Då kustsanatorierna ägdes och dreves av enskilda

föreningar, vilkas ekonomiska resurser vore mera begränsade än vad fallet

vore beträffande de landsting eller med landsting jämställda städer, som ägde

flertalet övriga, statsunderstödda tuberkulossjukvårdsanstalter, ansåg emellertid

medicinalstyrelsen eventuella grunder av här angivna innebörd icke böra utgöra

hinder för kustsanatorium att i särskilt fall, då så befunnes vara erforderligt,

erhålla statsbidrag till utförande av oundgängliga ny- eller ombyggnadsarbeten

efter andra, för sanatoriet förmånligare grunder.

1929 års riksdag.

Vid sistnämnda frågas behandling i 1929 års statsverksproposition yttrade

jag, att jag delade medicinalstyrelsens uppfattning, att några städse bindande

regler icke lämpligen torde kunna, på sätt ägt rum beträffande tuberkulossjukvårdsanstalter

i allmänhet, fastställas i fråga örn byggnadsbidrag till kustsanatoriema,

däri inbegripna de anstalter, vilka icke bure denna benämning

men genom verksamhetens art finge anses närmast tillhöra förevarande kategori.

Frågor örn bidrag för byggnads- och liknande arbeten vid dessa anstalter

syntes mig i stället fortfarande liksom dittills böra prövas från fall till fall.

Vid bedömande av de ytterligare krav på statsbidrag, som kunde framkomma

från kustsanatoriernas sida, torde det emellertid vara lämpligt att söka åtminstone

i huvudsak tillämpa de för bidrag till andra tuberkulossjukvårdsanstalter

gällande allmänna reglerna, i vad de avsåge maximering av bidragsbeloppen

till viss summa per vårdplats och viss relation till anläggningskostnaderna. I

sistnämnda avseende syntes man dock få taga hänsyn till å ena sidan summan

av tidigare erhållna statsbidrag och å andra sidan de totala anläggningskost
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr SOS.

11

naderna. En sådan utgångspunkt för bedömande av statsbidragsfrågorna torde

ansluta sig till den uppfattning, som 1928 års riksdag uttalat i ämnet. I betraktande

av att kustsanatorierna, i olikhet mot vad som i regel vore fallet

med andra tuberkulossjukvårdsanstalter, ägdes och dreves av enskilda föreningar

med svaga ekonomiska resurser, syntes det emellertid icke vara välbetänkt

att i författningsväg fixera en bestämd maximigräns för statens bidrag till utvecklingen

av denna betydelsefulla kategori av anstalter för tuberkulosens bekämpande.

I anslutning till vad medicinalstyrelsen i sådant hänseende ifrågasatt förklarade

jag mig vidare hava för avsikt att -— örn riksdagen godkände min ståndpunkt

till frågan örn enhetliga bestämmelser för bidrag till kustsanatorierna

— vidtaga åtgärd för att från anstalterna införskaffades planer för de arbeten,

som kunde finnas oundgängligen behövliga för anstalternas modernisering och

''förbättrande. Det syntes mig önskvärt, att vid granskningen av de förslag,

vilka kunde framkomma i dylikt syfte, tillsåges, att enhetliga grunder för anstalternas

standard iakttoges, så långt detta med hänsyn till olika lokala förhållanden

m. m. kunde anses lämpligt och möjligt. Även örn, såsom medicinalstyrelsen

framhållit, någon mera betydande ökning av platsantalet icke numera

framstode såsom behövlig, syntes man dock -— med hänsyn till det betydliga

antalet exspektanter vid anstalter av förevarande slag — icke böra avskära

möjligheten att med statsmedel bidraga till någon mindre platsökning, där sådan

befunnes lämpligen kunna utan mera avsevärd kostnadsökning ske i samband

med behövliga arbeten i övrigt.

Med vad jag sålunda anfört rörande enhetliga planer för eventuella ytterligare

arbeten vid kustsanatoriema skulle, yttrade jag vidare, givetvis bäst

överensstämma, att statsmakterna i avvaktan på utarbetande och granskning

av dylika planer för det dåvarande avstode från beslut örn statsbidrag till

arbeten av sist antytt slag vid anstalterna. En sådan hållning skulle ock kunna

anses påkallad av ekonomiska skäl. Av en utav medicinalstyrelsen framlagd

beräkning framginge, att för budgetåret 1929/1930 synnerligen avsevärda

krav —- utöver reservationer ett belopp av omkring 1,180,000 kronor — ställdes

på bidrag för anläggning av andra tuberkulossjukvårdsanstalter än kustsanatorier.

Jag hade också för avsikt att beträffande anstalterna i Barkåkra och vid

Apelviken endast tillstyrka bidrag till vissa mindre omfattande arbeten av trängande

beskaffenhet samt av den art, att de icke kunde anses föregripa en blivande

prövning av enhetliga planer för anstalternas iståndsättande. I fråga örn

kustsjukhuset å Styrsö förelåg, framhöll jag, ett förslag avseende genomgripande

ombyggnad av anstaltens väsentliga delar utan ökning av platsantalet men

åsyftande en modernisering, utan vilken anstalten ansåges icke kunna tillfredsställande

fylla sin uppgift. Då detta förslag, för vars snara genomförande

1928 års riksdag uttalat sig, syntes vara att anse såsom en genomtänkt

plan för anstaltens iståndsättande, vilken plan endast beträffande vissa detaljer

möjligen kunde behöva fullständigas eller jämkas vid jämförelse med blivande

planer för de andra båda anstalterna, ansåg jag emellertid hinder icke böra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

föreligga för att redan då upptaga frågan rörande statsbidrag till berörda ombyggnadsarbeten

vid Styrsö.

Jag övergick härefter att behandla de inkomna framställningarna om statsbidrag

till utförande av vissa arbeten vid var och en av de tre anstalterna. För

tillämpningen av de utav mig därvid förordade, något mera restriktiva normerna

för byggnadsbidrag, som av riksdagen sedermera godtogos, torde jag

här något senare få redogöra.

I sin berörda skrivelse nr 5 A yttrade 1929 års riksdag att riksdagen, som

tagit del av medicinalstyrelsens utredning i ärendet och beaktat de svårigheter,

som av skilda anledningar mötte för fastställande av enhetliga grunder

för fortsatt bidrag till kustsanatorierna, funnit sig kunna ansluta sig

till det av departementschefen gjorda uttalandet i frågan. I sammanhang med

prövning av de framlagda förslagen om särskilda byggnadsbidrag till de tre

kustsanatorierna förklarade sig riksdagen vidare förutsätta, att planer för

kustsanatoriemas iståndsättande komme att föreläggas redan 1930 års riksdag.

Genom brev den 10 maj 1929 förklarade Kungl. Maj:t — i samband med att

Kungl. Majit under vissa villkor ställde av riksdagen beviljade bidrag till utförande

av vissa arbeten vid anstalterna vid Apelviken, i Barkåkra och å Styrsö

till förfogande för de föreningar, som äga anstalterna — att, därest vederbörande

förening skulle anse arbeten utöver dem, för vilka genom brevet

statsbidrag beviljats, erforderliga för att försätta anstalten i ur sjukvårdens

synpunkt tillfredsställande och tidsenligt skick samt statsbidrag för

sådant ändamål ansåges böra ifrågakomma, föreningen hade att till medicinalstyrelsen

inkomma med plan samt kostnadsberäkningar rörande samtliga dylika

arbeten i avseende å anstalten. Medicinalstyrelsen hade att, under iakttagande

av de utav föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet över

socialärenden den 4 januari 1929 därför angivna och av riksdagen sedermera

godtagna riktlinjerna, verkställa granskning av inkomna planer och kostnadsberäkningar

samt — efter byggnadsstyrelsens hörande — till Kungl. Maj :t avgiva

yttrande angående berörda planer ävensom förslag rörande storleken av

de statsbidrag, som för utförande av arbeten av antytt slag kunde anses böra

ytterligare tillkomma ifrågavarande förening.

I anledning härav inkommo i augusti 1929 till medicinalstyrelsen framställningar

rörande bidrag till utförande av vissa arbeten vid samtliga de tre anstalterna,

beträffande Styrsöanstalten i huvudsak avseende örn- och tillbyggnad

av gamla sjukhuset och den s. k. sommarpaviljongen. Med skrivelse den

25 oktober 1929 framlade sedermera styrelsen för Styrsöföreningen, under

frånträdande av nyssberörda projekt, ny plan för örn- och tillbyggnad av anstaltens

s. k. huvudsjukhus i stället för den, till vars utförande 1929 års riksdag

beviljat statsbidrag å 223,987 kronor. Sedan byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen

i avgivna utlåtanden — medicinalstyrelsens dagtecknat den 23

november 1929 -—- riktat allvarliga erinringar mot den sålunda senast framkomna

byggnadsplanen beträffande Styrsöanstalten, anbefallde Kungl. Majit

genom remiss den 30 november 1929 medicinalstyrelsen att lämna styrelsen för

Styrsöföreningen tillfälle att yttra sig med anledning av vad utav nämnda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

13

ämbetsverk och byggnadsstyrelsen i avseende å föreningsstyrelsens sista framställning

anförts. Medicinalstyrelsen ålades i samband därmed att över det

yttrande eller det nya förslag, som kunde komma att av föreningsstyrelsen avgivas,

efter byggnadsstyrelsens hörande avgiva eget förnyat utlåtande.

Yttrande jämte förslag i ämnet från styrelsen för Styrsöföreningen ävensom

utlåtanden däröver av byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen hava sedermera

inkommit.

I sitt nyssnämnda utlåtande den 23 november 1929 har medicinalstyrelsen

gjort ett allmänt principuttalande beträffande frågan örn statens medverkan

till kustsanatoriernas försättande uti tidsenligt skick. Denna fråga anser styrelsen

intimt sammanhöra med spörsmålet örn ordnandet av vården av kirurgisk

tuberkulos och skrofulös i riket.

Vid behandling av här berörda spörsmål har styrelsen i vissa hänseenden utredning

åberopat uttalanden i berörda ämnen, som gjorts uti ett av svenska nationalföreningen

mot tuberkulos den 12 april 1929 till chefen för socialdepartementet föreningen

avgivet betänkande, innefattande utredning angående fortsatta åtgärder till mo*nJ^)er‘

tuberkulosens bekämpande i Sverige. Det torde vid angivna förhållanden vara

lämpligt att här först dels med några ord antyda det huvudsakliga innehållet

i denna utredning i dess helhet, dels ock redogöra för huvuddragen av vad däri

uttalats beträffande den kirurgiska tuberkulosen och dess behandling vid kustsanatorierna

m. m.

Ifrågavarande utredning har närmast varit anförtrodd åt av föreningen tillsatta

särskilda kommittéer, bestående av inom vederbörande områden speciellt

sakkunniga. De ämnen, som dessa kommittéer behandlat hava avsett följande

spörsmål, nämligen dels utveckling av anstaltsvården för vuxna, dels

barntuberkulosens förebyggande och bekämpande, dels den kirurgiska tuberkulosen

samt skrofulosvården, dels dispensärväsendets utveckling, dels anmälningsplikt

vid tuberkulos, dels tuberkulosarbetets organisation, dels vederbörlig

ekonomisk utredning, dels ock särskilda åtgärder för lungsotens förebyggande

och bekämpande i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

Utredningen angående den kirurgiska tuberkulosvården och skrofulosvården

har varit anförtrodd åt en kommitté, bestående av docenten Henning Waldenström

samt lasarettsläkaren E. Tengwall och överläkaren vid Apelvikens kustsanatorium

J. S. Almer. Sedan den sistnämnde avlidit, inträdde i stället hans

efterträdare å sagda överläkartjänst, medicine doktorn R. Hanson i kommittén.

Såsom allmänt direktiv för utredningen i dess helhet har gällt, att de positiva

förslag, som komme att framläggas, borde hänföra sig endast till sådana

förhållanden, som kunde bliva föremål för åtgärder från statsmakternas sida,

dock att under diskussionen och utredningen även förhållanden av annan art

kunde beröras, i den mån detta kunde befinnas erforderligt. Något intimare

samarbete de olika kommittéerna emellan har — frånsett vissa undantagsfall —

på grund av praktiska svårigheter icke förekommit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj :ts proposition nr SOS.

I enlighet med planen för utredningsarbetet har resultatet av detsamma

framlagts såsom självständiga utlåtanden från varje kommitté för sig i den

form, respektive kommittéer givit desamma. De olika synpunkter, från vilka

hela den i betänkandet behandlade, komplicerade frågan bör betraktas, synes

styrelsen för föreningen därigenom hava erhållit en så allsidig belysning som

möjligt, varigenom utredningen ansetts kunna tjäna till vägledning vid uppdragandet

av de riktlinjer, efter vilka det fortsatta praktiska tuberkulosarbetet

bör ordnas i vårt land — vilket varit huvudändamålet med utredningen i

dess helhet. En del av utredningarna, som förelågo färdiga redan för flera år

sedan, hava tryckts i den form, de då erhållit men kompletterats med de tillägg,

som föranletts av de under årens lopp förändrade förhållandena.

Nationalföreningens styrelse har ansett sig för egen del icke kunna taga

ståndpunkt till varje detaljfråga i utredningen utan begränsat sig till uttalanden

angående vissa huvudpunkter samt i övrigt hänvisat till de särskilda, av

de olika kommittéerna avgivna yttrandena.

Genom beslut den 24 maj 1929 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen

att inkomma med yttrande och förslag i anledning av betänkandet samt därvid

beakta jämväl i övrigt framkomna förslag rörande de av utredningen berörda

spörsmålen. Sådant yttrande och förslag hava ännu icke inkommit. Såsom en

förberedelse därtill har medicinalstyrelsen med Kungl. Maj :ts medgivande nyligen

hållit ett möte med rikets förste provinsialläkare ävensom på tuberkulossjukvårdens

område särskilt sakkunniga läkare m. fl., vid vilket möte de i betänkandet

behandlade frågorna utförligt dryftades.

Vad angår utredningen örn den kirurgiska tuberkulosen samt skrofulosvården

hava av vederbörande kommitté gjorts uttalanden i bland andra följande

frågor.

Beträffande formerna för vård i olika fall har kommittén framhållit bland

annat, att en hel del patienter, mest barn med lättare körteltuberkulos — lyktén

(s. k. skrofler) — vilka tidigare i stor utsträckning vårdats å kustsanatorierna,

med stor fördel kunna behandlas å enklare och billigare anstalter eller

hem. Eör de svårare fallen av kirurgisk tuberkulos -—- vartill, förutom de

svårare fallen av körteltuberkulos hänförts den i ben och leder lokaliserade

tuberkulosen — anse de däremot böra anordnas anstalter, vilka lämpligen böra

hava karaktär av —■ närmare karakteriserade •—- specialsjukhus.

I avseende å klimatets betydelse för vården har kommittén anfört, att man i

vårt land vid förläggningen av dylika anstalter icke borde vara bunden enbart

till havskust eller fjälltrakt, då erfarenheten visat, att man kunde få samma utmärkta

resultat oberoende av de klimatiska förhållandena. Enligt kommittén

vore huvudsaken i fråga örn läget för dylika sjukhus, att de förläggas till trakter

med riklig tillgång på sol, öppet läge och torrt klimat. Anstalterna kunde

således, yttrade kommittén -— utom i de solfattiga nordliga landsdelarna —

läggas var som helst i landet på plats, som vore öppen för södersol och skyddad

för blåst och dimma.

Enligt denna uppfattning har kommittén funnit bärande skäl icke finnas

för att ytterligare förlägga anstalter för den kirurgiska tuberkulosens bekäm
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr SOS.

15

pande till västkusten. I anslutning härtill omnämner kommittén såsom en från

klimatsynpunkt — och även ur vissa andra synpunkter ■—- lämplig anstalt för

vård av kirurgisk tuberkulos den i det föregående omförmälda, planerade anstalten

Solhem, vilken är avsedd att förläggas i Borås. Yad angår de nuvarande,

vid västkusten belägna anstalterna — eller Apelviken, Barkåkra och

Styrsö — förutsätter kommittén, att desamma bibehållas och att där under

statens ekonomiska medverkan utföras nödiga förbättringsarbeten för att göra

dem till tidsenliga anstalter för vård huvudsakligen av den kirurgiska tuberkulosen.

I fråga örn det statliga byggnadsbidraget förordar kommittén, att detsamma

beräknas till halva byggnadskostnaden, utan att kommittén därvid angivit

någon begränsning beträffande den absoluta storleken av statens bidrag per

vårdplats.

Från kommitténs majoritet uttalade på sin tid överläkaren Ahner en avvikande

mening i vissa avseenden, särskilt beträffande klimatfrågan, i vilket

sistnämnda hänseende han ansåg särskilt västkustklimatet böra tillmätas synnerlig

betydelse ur vårdsynpunkt.

Även styrelsen för svenska nationalföreningen mot tuberkulos har i sitt sammanfattande

yttrande i betänkandet gjort ett uttalande för genomförande av

rationell modernisering av de nu befintliga kustsanatorierna.

I sitt förevarande utlåtande den 23 november 1929 har nu medicinalstyrelsen

förklarat sig för sin del i huvudsak dela den av kommittén uttalade uppfattningen

i fråga örn klimatets betydelse för förläggningen av anstalter för vård

av den kirurgiska tuberkulosen. Från vårdsynpunkt finner därför icke heller

styrelsen några bärande skäl föreligga för att begränsa förläggningen av anstalter

till havskusten. Styrelsen delar emellertid kommitténs uppfattning i

fråga örn bibehållandet av de tre nuvarande, vid västkusten belägna anstalterna

samt deras försättande i tidsenligt skick.

Beträffande grunderna för statsbidrag till arbeten för antydda ändamål

erinrar styrelsen örn sin i skrivelsen den 18 oktober 1928 hävdade ståndpunkt,

att byggnadsbidraget i regel bör utgå med högst halva totala byggnadskostnaden

och högst 2,000 kronor per vårdplats men att undantagsvis — med hänsyn

till svag ekonomisk situation hos vederbörande anstalts ägare — bidrag

skall kunna beträffande oundgängliga ny- eller ombyggnadsarbeten utgå efter

förmånligare grunder. Styrelsen anser sig allt fortfarande böra vidhålla denna

principiella ståndpunkt och därför åtminstone icke för närvarande böra i

hithörande fall tillstyrka byggnadsbidrag utöver nyss antydda grunder utan

att särskilda trängande skäl föreligga.

Den av nationalföreningens kommitté intagna ståndpunkten beträffande

förläggningen av anstalter för behandling företrädesvis av kirurgisk tuberkulos

delas sålunda av medicinalstyrelsen, och vid nyssnämnda läkarmöte framkommo

icke heller några erinringar däremot. Man torde alltså kunna utgå

från att, därest blott de av kommittén angivna kraven på god tillgång å sol

samt lämpligt läge i övrigt föreligga, en anstalt bör, även örn den icke är belägen

vid kusten, kunna erhålla statsbidrag på samma sätt som hittills de

egentliga s. k. kustsanatorierna. Anstalter med nyss angivna ändamål hän
-

Departe
meotsohefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

förås därför i det följande oavsett sin belägenhet till den grupp, sona med ett

gemensamt namn plägar betecknas kustsanatorier.

Vidkommande de allmänna normerna för de statliga byggnadsbidragens utgående

till kustsanatorierna finner jag anledning icke föreligga att frångå

min härutinnan förra året angivna allmänna ståndpunkt, vilken sammanfaller

med medicinalstyrelsens uppfattning och till vilken 1929 års riksdag gav sin

anslutning. De nu föreliggande framställningarna om statligt understöd till

dels uppförande av den nya anstalten Solhem vid Borås, dels utförande av

moderniseringsarbeten vid de tre befintliga kustsanatorierna kommer jag därför

att bedöma från här angivna utgångspunkter. Jag övergår nu till närmare

behandling av dessa framställningar.

Statsbidrag Jag torde då närmast få anmäla nyssberörda, från stiftelsen Solhem i Borås

ande av inkomna framställning.

tuberkulos- Genom brev den 12 februari 1926 har Kungl. Maj:t beviljat nämnda stif
8anstalten

te^se ett statsbidrag å 80,000 kronor för uppförande av en för 40 sjukplatser

Solhem, avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt för barn i enlighet med i oktober 1925 omarbetade

ritningar. I planen för sjukhuset ingick då, att därstädes skulle beredas

vård åt barn, lidande av lungtuberkulos, och att sjukhuset således skulle

i vederbörliga avseenden vara likställt med övriga rikets anstalter för vård av

dylika patienter. Detta innebar i fråga om byggnadsbidrag, att dylikt bidrag

kunde av Kungl. Maj:t direkt anvisas av de av riksdagen såsom bidrag till

uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter beviljade medlen,

vilket också skedde genom Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut.

Sedermera och innan den ifrågasatta anstaltens uppförande bragts till stånd,

har emellertid — såsom förut antytts — en förändring i avseende å anstaltens

plan och uppgift ifrågasatts. Enligt handlingarna i det nu föreliggande

ärendet skall sålunda vården å det blivande sjukhuset icke avse barn, som äro

behäftade med lungtuberkulos, utan barn, som lida av ben-, led- eller körteltuberkulos,

d. v. s. anstalten skall erhålla samma klientel, som numera till

övervägande del utgör kustsanatoriernas. I sammanhang härmed har av stiftelsen

beslutats, att å det blivande sjukhuset patienter skola mottagas i första

rummet från Älvsborgs län samt i mån av utrymme jämväl från andra län,

därvid samma villkor skola gälla som för patienter från Älvsborgs län.

I samband med denna omläggning av sjukhusets karaktär hava också av arkitekten

Ä. Lönnqvist i februari 1929 uppgjorts nya ritningar med tillhörande

arbetsbeskrivning. Enligt dessa ritningar skall anstalten avses för minst 60

vårdplatser och draga en kostnad av cirka 280,000 kronor frånsett kostnaderna,

tillhopa omkring 20,000 kronor, för redan utförda sprängnings- och grundläggningsarbeten

samt arbeten för anläggning av uppfartsväg. Staden Borås

har såsom gåva till stiftelsen överlämnat tomt till det blivande sjukhuset samt

utfäst sig att till tomten framdraga vatten- och avloppsledningar.

Uti en till Kungl. Haj:t ställd, till medicinalstyrelsen överlämnad skrivelse

av den 1 juni 1929 har nu stiftelsen gjort framställning örn att för uppförande

av anstalten i enlighet med de nya ritningarna erhålla bidrag av statsmedel

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

17

med 40,000 kronor utöver det bidrag å 80,000 kronor, som stiftelsen fått sig

tillerkänt genom beslutet av den 12 februari 1926.

Mot de slutliga, av arkitekten Lönnqvist uppgjorda ritningarna har byggnadsstyrelsen

i utlåtande den 5 september 1929 förklarat sig för sin del icke

hava något annat att erinra än att — med hänsyn till framställt önskemål

örn bibehållande av högt sittande fönster i sjuksalarna — särskild omsorg borde

ägnas åt att drag på de under fönstren stående sängarna förebyggdes.

Med ledning av de berörda ritningarna jämte tillhörande handlingar torde

följande redogörelse för huvuddragen av den senaste planen m. m. för anstalten

få lämnas.

Anstalten skall uppföras av tegel — enligt 1925 års plan av trä — i tre

våningar jämte vindsvåning. I bottenvåningen skola huvudsakligen inrymmas

klinik och operationsrum med tillhörande bilokaler, läkar- och sysslomansexpedition,

tvättavdelning, pannrum samt diverse källare och förrådsrum.

I våningen en trappa upp skola inredas 4 sjuksalar med sammanlagt

30 vårdplatser. I denna våning skola vidare finnas dagrum, matsalar för

patienter och personalköksavdelning samt vissa personalbostäder.

Våningen 2 trappor upp skall även upptaga 4 sjuksalar för tillhopa 30

patienter, två isoleringsrum, ett reservrum, personalbostäder och förråd.

Till såväl första som andra våningen skall å byggnadens ena kortvägg anslutas

en solveranda.

Uti vindsvåningen skola huvudsakligen inrymmas — förutom lekrum, reservrum

för intagning av patienter samt två gästrum — en del personalbostäder

samt förråd.

Medicinalstyrelsen har i det utlåtande av den 15 september 1929, varmed

styrelsen överlämnat ärendet till Kungl. Maj:ts prövning, anfört, att det numera

föreliggande, definitivt omarbetade förslaget syntes fullt lämpligt att

läggas till grund för det tillämnade nya sjukhusets uppförande. Styrelsen

hade därför icke någon erinran att göra mot de omarbetade ritningarna —

med undantag för att styrelsen biträdde det av byggnadsstyrelsen i dess yttrande

den 5 september 1929 uttalade önskemålet — samt ej heller mot anstaltens

läge och plan i övrigt. Det med ritningarna avsedda platsantalet av 60

platser syntes medicinalstyrelsen — då det här vore fråga örn barn under 15

år — kunna inrymmas i anstalten.

Vidkommande den avsedda omläggningen av sjukvården vid anstalten har

medicinalstyrelsen framhållit, att anstalten med en dylik anordning närmast

skulle bliva att likställa med ett kustsanatorium med undantag av att den

icke skulle bliva belägen vid någon av rikets kuster. Med hänsyn till sin nyss

återgivna ståndpunkt i frågan örn förläggningen av anstalter för huvudsakligen

kirurgisk tuberkulos har emellertid styrelsen funnit anstaltens läge icke

böra utgöra hinder för att anstalten beträffande rätt till statsbidrag jämställes

med de egentliga kustsanatoriema. Även vad angår byggnadsbidragets utmätande

har styrelsen ansett, att anstalten bör likställas med kustsanatorier och

litt sjukhuset därvid bör betraktas såsom en helt ny anstalt.

I enlighet med det anförda föreslår medicinalstyrelsen, att åt stiftelsen Sol
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 168 haft. (Nr SOS).

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Departe
mentschefen.

ByggnadsMdrag

för

arbeten vid

Jnutsanatoriet

vid

Apelviken.

hem måtte för uppförande av det planerade nya sjukhuset i enlighet med de

senast omarbetade ritningarna beviljas ett statsbidrag, motsvarande hälften av

de som behöriga funna byggnadskostnaderna, dock ej över 2,000 kronor för var

och en av de 60 vårdplatser anstalten beräknats inrymma, mot villkor att

styrelsen avstår från det genom Kungl. Maj:ts brev den 12 februari 1926 beviljade

— ännu ej i anspråk tågna — byggnadsbidraget å 80,000 kronor.

För min del anser jag lika med medicinalstyrelsen och i enlighet med vad

jag förut anfört, att anstalten Solhem med hänsyn till numera avsedda vårdformer

samt klientelets utsträckning till att omfatta hela riket m. m. bör

hänföras till den grupp, som hittills med ett gemensamt namn betecknats såsom

kustsanatorier. Detta har i nu förevarande hänseende betydelse huvudsakligen

därigenom, att statsbidrag icke lärer kunna av Kungl. Maj:ts beviljas utan

vidare och med tillämpande av de allmänna grunderna för byggnadsbidrag

till tuberkulossjukvårdsanstalter, utan att riksdagens särskilda beslut i berörda

hänseende erfordras. Vad angår byggnadsbidragets storlek bör detsamma i

överensstämmelse med det anförda tydligen bedömas enligt de huvudprinciper

för bidrag till anordnande av kustsanatorier, som i det föregående förordats, och

alltså icke överstiga hälften av de totala byggnadskostnaderna och begränsas

till högst 2,000 kronor per vårdplats. Nu ifrågavarande anstalt har i sitt senast

avsedda skick beräknats sammanlagt draga en byggnadskostnad av 280,000

kronor och inrymma 60 vårdplatser. I enlighet härmed lärer statsbidrag

komma att utgå med högst 120,000 kronor eller samma summa, som av stiftelsen

ifrågasatts och av medicinalstyrelsen tillstyrkts. Bidraget torde — såsom

under senare år ägt rum beträffande kustsanatorierna -— böra anvisas att

utgå från det allmänna reservationsanslaget till bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, och för dess åtnjutande torde böra

gälla de allmänna grunder, som äro stadgade för bidrag från nyssnämnda anslag.

Kungl. Maj:t torde jämväl böra i övrigt bestämma de närmare villkor

för bidragets tillgodonjutande, som må finnas påkallade. I sistnämnda avseende

förutsätter jag, att Kungl. Maj :t kommer att återkalla sitt genom förberörda

brev den 12 februari 1926 meddelade beslut att bevilja stiftelsen ett statsbidrag

av 80,000 kronor för uppförande av en tuberkulossjukvårdsanstalt med i

brevet avsedd beskaffenhet, ändamål och storlek.

Jag torde härefter få behandla frågan örn statsbidrag till ytterligare moderniseringsarbeten

vid Apelvikens kustsanatorium, vilket äges av föreningen för

kustvård åt skrofulösa barn.

Inledningsvis torde härvid i fråga örn sanatoriets ekonomiska ställning böra

omnämnas att, såsom framgår av föreningens berättelse för år 1928, tillgångar

och skulder den 31 december samma år balanserade å kronor 2,575,641:78

och att därvid bland tillgångarna fastighetens konto upptagits till kronor

2,136,230 : 69.

Beträffande sanatoriets verksamhet under år 1928 utvisar nyssnämnda berättelse,

att antalet underhållsdagar för samtliga under sagda år vårdade per
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 203. w

söner uppgått till 202,883 samt att medeltalet vårdade per dag under. samma

tid utgjort 554-

Jag torde vidare med ledning av tillgängliga handlingar och ritningar få

lämna en redogörelse för anstaltens nuvarande byggnader, i den mån dessa

beröras av bär förevarande frågas behandling.

Kustsanatoriet består i huvudsak av en länga sjukpaviljonger, förenade

sinsemellan av korta sammanbindningsgångar. De sålunda sammanhängande

paviljongerna äro för närvarande till antalet fem. Mellan den längst mot

väster liggande paviljong 1 och den därefter följande paviljong II — bägge

utförda av trä i en våning — ligger den s. k. centralbyggnaden av sten i två

våningar och mansardvåning. Söderut från centralbyggnaden och samman.- bunden med denna genom en till lekhall använd förbindelsegång av trä med

väggar och tak av glas i en våning ligger höksby g gnaden, uppförd i en våning

— inrymmande kök och disk samt matsalar m. m. — jämte källarvåning. Mellan

paviljong II och den längre österut liggande paviljong lil samt i vinkel

mot dessa ligger den s. k. operationsby g gnaden, en tvåvåningsbyggnad av trä.

Norrut från nämnda operationsbyggnad ligger en daghall, samtidigt utgörande

sammanbindningsgång mellan operationsbyggnaden och paviljong VI. Sist

nämnda paviljong är uppförd av sten i två våningar och en mansardvåning

samt inrymmer bland annat sjuksalar.

Från operationsbyggnaden räknat ligger närmast i längan i riktning österut

paviljong III av sten i tre våningar inklusive vindsvåning. Denna byggnads

bottenvåning genomskäres av en större sammanbindningsgång, utgörande förbindelseleden

med paviljong IV. I riktning norrut från paviljong III och sammanbunden

med denna ligger en röntgenpaviljong, uppförd av sten i en våning

jämte källarvåning.

Fristående fränhet nu angivna anstaltskomplexet märkas bland andra byggnader

i sydost från paviljong IV räknat paviljong V, den s. k. karantänsbyggnaden.

Söderut från köksbyggnaden ligger maskinhuset, inrymmande,

förutom pannrum och maskinrum, tvättavdelning m. m. Ej långt därifrån ligga,

jämväl söderut från huvudkomplexet räknat, två isoleringspaviljonger.

Det nu framlagda förslaget till modernisering av anstalten innefattar en utvidgning

och komplettering av det förslag härutinnan, som av föreningens styrelse

framlades uti skrivelse den 7 september 1928.

Sistnämnda eller 1928 års förslag innefattade de arbeten, vilka — jämte då

beräknade kostnader för de olika arbetena — äro upptagna i följande samman
Ställnin£-

Kronor.

Nybyggnad av paviljong I .................................. 182,000

Nybyggnad av paviljong II jämte vissa därmed sammanhängande

ändringsarbeten i centralbyggnaden ........................ 230,000

Anordnande av ny förbindelsegång i form av källarkorridor under

den nuvarande, såsom lekhall använda mellan köksbyggnaden och

centralbyggnaden samt fortsättande av nämnda källarkorridor

fram till paviljong lil .................................. 14,500

Utvidgning av köksbyggnaden m. m......................... 35,500

Summa kronor 462,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Vid behandling av 1928 års förslag i 1929 års statsverksproposition framhöll

jag, att behovet av omfattande arbeten för anstaltens modernisering

syntes vara ådagalagt. Av sparsamhetshänsyn och i avvaktan på

prövning av enhetliga planer för kustsanatoriernas iståndsättande enligt moderna

sjukvårdskrav ansåg jag emellertid statsbidrag då endast böra ifrågakomma

för det allra mest trängande arbetet eller utvidgningen av köksbyggnaden

m. m. Angående statsbidragets storlek i detta fall framhöll jag, att ett

belopp å 35,500 kronor — motsvarande den beräknade summan för arbetets

utförande -— skulle kunna utgå utan åsidosättande av de av mig förordade allmänna

reglerna örn bidragets begränsning till högst 2,000 kronor per vårdplats

och högst halva totala byggnadskostnaden. Kustsanatoriet vid Apelviken vore

emellertid vid iakttagande av nyssnämnda maximiregler ej berättigat till statsbidrag

med mer än omkring hälften av kostnaden — 462,000 kronor -— för

samtliga de då avsedda arbetena. Med hänsyn därtill och då det, enligt vad jag

förut påpekat, vore nödvändigt att för budgetåret 1929/1930 strängt begränsa

de till kustsanatorierna utgående byggnadsbidragen, ansåg jag mig icke böra

förorda statsbidrag med hela kostnadsbeloppet för den tillstyrkta omändringen

av köksbyggnaden. Det syntes mig även i och för sig vara lämpligare att i

avvaktan på prövning av en blivande plan för anstaltens tidsenliga iståndsättande

fortfarande tillämpa den på senare år iakttagna regeln örn bidragens

begränsning till högst hälften av kostnaderna för vederbörande arbeten. Statsbidraget

till köksbyggnadens omändring borde alltså tills vidare fixeras till

halva den verkliga kostnaden för nämnda omändring, dock högst 17,750 kronor.

Vad jag sålunda föreslagit blev till alla delar godtaget av Kungl. Majit och

riksdagen.

Vad nu angår 1929 års förslag, upptager även detta den i 1928 års förslag

ingående nybyggnaden av paviljong I och nybyggnaden av paviljong II jämte

tillhörande ändringsarbeten i centralbyggnaden. Jämväl anordnandet av den

nya underjordiska förbindels eg ån g en mellan köksbyggnaden och centralbyggnaden

samt dess fortsättning fram till paviljong III ingå i 1929 års förslag.

Förslaget innebär emellertid i sistnämnda hänseende en komplettering och utvidgning

i så måtto, att den ovanför förbindelsegångens första del liggande, av

trä och glas uppförda lekhallen skulle ersättas med en stenbyggnad samt att

källarkorridorsystemet skulle ytterligare förgrenas under operationsbyggnaden

lill paviljong VI.

Härjämte upptager 1929 års förslag följande nya arbeten, nämligen dels

anordnande av ny transformatorstation — jämte inmontering av ny ångturbingenerator

— samt ny kolgård och sorteringsrum för tvätten, dels utförande

av vissa modernis erin g särö et en i paviljong V (karantänsby g gnaden), dels ock

uppförande av ny operationsby g gnad ävensom bostadshus för viss personal.

Samtliga till 1929 års förslag hörande ritningar hava uppgjorts av arkitekten

Gustaf Bireh-Lindgren. Av dessa ritningar äro de, som avse nybyggnad

av paviljongerna I och II, desamma, som för dessa nybyggnader ingingo

i 1928 års förslag, och äro uppgjorda nämnda år. Övriga ritningar hava uppgjorts

under år 1929. Kostnadsberäkningarna för samtliga de i 1929 års för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

21

slag ingående arbetena äro — med biträde av experter -— under år 1929 uppgjorda

av Birch-Lindgren.

Såsom motiv för utförandet av de i 1929 års plan ingående arbetena har i

huvudsak anförts följande.

Den år 1910 färdiga, av trä uppförda paviljong 11 inrymde två stora, genom,

avskärmningar i mindre avdelningar uppdelade sovhallar samt en mindre sovliall

jämte vissa bilokaler. De stora sovhallarnas bakre del vore genom en

skärmvägg- avdelad till korridor. Det vore givet, att denna ursprungligen endast

för sommarbruk avsedda paviljong mindre väl lämpade sig för vård av

patienter året runt på ett huvudsakligen för kirurgisk behandling avsett sjukhus,

till vilket Apelviken numera utvecklat sig. Paviljongens byggnadssätt.—

en enkel, panelad trästomme med öppna takstolar, uppförd på en mycket bristfällig

grund — vore redan i och för sig synnerligen olämpligt, vartill komme

att de genom skärmväggar avbalkade sovsalarna saknade direkta fönster och

således icke kunde vädras direkt. Ytterligare vore att märka, att genom den

avskärmade korridoren — å smalaste stället endast 1,1 meter bred -— ginge den

huvudsakliga genomgångstrafiken från sanatoriets köksbyggnad m. m. till de

stora sjukavdelningarna i paviljongerna III, IV och VI med sammanlagt 298

patienter.

Vidare utgjorde paviljongen — som på grund av byggnadssättet vore synnerligen

oekonomisk ur uppvärmningssynpunkt — tillsammans med den intilliggande,

ävenledes av trä uppförda operationsbyggnaden ett ur brandsynpunkt

högst farligt komplex för anläggningen i dess helhet, vilket förhållande

betonats uti ett av vice brandchefen i Göteborg avgivet yttrande i ärendet.

Vad som sålunda anförts i fråga om förevarande paviljongs ålder, ursprungliga

användning, byggnadssätt och olämplighet för den nuvarande sjukvården

m. m. gällde även i avseende å paviljong I.

Med hänsyn till sålunda angivna och i övrigt påpekade brister hos de båda

paviljongerna skulle varje ombyggnad av desamma ur kostnadssynpunkt bliva

fullt jämförlig med nybyggnad utan att medföra med sistnämnda förfaringssätt

möjliga fördelar. I detta avseende har påpekats, att enligt det föreliggande

nybyggnadsförslaget bland annat 24 nya vårdplatser skulle kunna utvinnas.

Av sålunda anförda skäl hade rivning av de nuvarande paviljongerna 1 och

II och uppförande av nya paviljonger ■— med motsvarande nummerbeteckning

— ansetts böra äga rum. De nya paviljongerna vore avsedda att uppföras av

tegel på var sin sida örn centralbyggnaden och i direkt anslutning till denna.

Vardera paviljongen skulle inrymma, förutom källarvåning, två våningar och

en vindsvåning. I källarvåningen skulle inredas förrådslokaler och plats för

hissmaskin, avsedd att driva två hissar, placerade så att de skulle kunna betjäna

såväl vederbörande paviljong som centralbyggnaden, vilken saknade hiss.

I källarvåningen till paviljong II skulle inredas dels ett särskilt för formalinundersökning

avsett rum och dels ett rum för desinfektion i ugn i stället för

det nuvarande desinfektionsrummet, som vore beläget i källaren till en av de

på relativt långt avstånd från huvudkomplexet liggande isoleringspaviljongerna.

I samband därmed skulle den nuvarande, helt förslitna desinfektionsugnen

ersättas med en ny. I såväl bottenvåningen som våningen en trappa upp

skulle inredas vårdavdelningar — i varje våning för tillhopa 30 patienter —

isoleringsrum, dagrum, bilokaler m. m. Varje våning skulle även förses med

liggverandor. Vindsvåningen skulle huvudsakligen inrymma personalrum.

Enligt 1928 års förslag skulle i samband med ombyggnaden av de båda paviljongerna

i centralhallens vindsvåning inredas en samlings- och gymnastiksal,

en anordning som i 1929 års förslag slopats med hänsyn till att i den planerade

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majda proposition nr SOS.

nya sammanbindniugsbyggnaden — ersättande nuvarande lekhallen — mellan

köks- och centralbyggnaderna en dylik sal skulle anordnas.

I fråga örn lekhallens ersättande med en ny byggnad har framhållits, att

detta även år 1928 varit påtänkt, men då ansetts kunna något uppskjutas.

Under det gångna året hade emellertid bjälklaget i lekhallen på grund av röta

ställvis sjunkit, och ett stort antal av råglasrutoma i taket hade under den

stränga vintern sprungit sönder. Under de i anledning därav erforderliga reparationsarbetena

hade ytterligare en del brister blottats. Ett uppskov med lekhallens

ersättande med en ny byggnad kunde därför svårligen ske. Särskilt

genom att giva byggnaden något större bredd än den nuvarande vunnes —

förutom andra angivna fördelar — att man dit kunde förlägga nyssberörda

samlingssal* där patienterna, som ju i regel måste vistas på anstalten i många

månader, kunde beredas underhållning medelst musik, föredrag m. m. Då patienterna

till större delen vore sängliggande och sålunda en mångfald sängar

måste transporteras till samlingssalen, innebure dennas förläggande hit i stället

för till centralbyggnadens vindsvåning en stor fördel.

Beträffande behovet av förbindelsegången under lekhallen och gångens vidare

förgrening till paviljong III har framhållits, att genom denna anordning

vore avsett, att den nuvarande synnerligen störande trafiken av olika slag till

och från köksbyggnaden genom bottenvåningen i paviljong II skulle avhjälpas.

Det sålunda ifrågasatta källarkorridorsystemet måste emellertid givas en

ytterligare förgrening under operationsbyggnaden till den norr därom belägna,

genoin en daghall med densamma förbundna paviljong VI för att befria de i

operationsbyggnaden arbetande från den störande trafiken till och från sistnämnda

paviljong. Först genom utförandet av källarkorridorsystemet i hela

dess här antydda utsträckning kunde anstaltens inre transportfråga anses fullt

löst.

Behovet av transformatorhuset nied tillhörande installering av ny ångturbingenerator

— vilket hus skulle sammanbyggas med nuvarande maskinhuset —

har närmare motiverats uti ett handlingarna tillhörande utlåtande från Karl

G. Eliassons elektrotekniska byrå i Göteborg. Jag tillåter mig hänvisa tili

detta utlåtande och vill här blott framhålla, att i samband med de omförmälda

ombyggnaderna m. m. ökade ofrånkomliga krav ansetts komma att ställas på

den elektriska krafttillgången, vilket betingade större transformatoreffekt än

sorn kunde ges från den nuvarande provisoriska transformatorstationen.

Vidkommande inrättandet av en ny kolgård och ett sorteringsrum för tvätten

Ilar anförts, att det nuvarande öppna kolrummet endast rymde omkring 40 ton

kol, motsvarande behovet under omkring åtta dagar vintertid. Det vore synnerligen

skadligt för anstaltens driftekonomi att icke på en gång och å lämplig

lid kunna inköpa så stort parti kol, som fordrades under den kallaste tiden av

året eller ungefär sex veckor. I förslaget hade därför upptagits en övertäckt

kolgård för 250 ton kol. Genom omändring av en nu inom maskinhuset befintlig

verkstadslokal skulle en vid inspektion från medicinalstyrelsen såsom

nödvändig avsedd lokal för sortering av den från anstaltens olika avdelningar

kommande tvätten erhållas. Ett enkelt verkstadsskjul skulle i samband därmed

uppföras. Detta skjul ävensom den nya kolgården skulle anslutas till

maskinhuset.

Vad angår moderniseringen av paviljong V har framhållits, att denna paviljong

hade karaktär av karantänsbyggnad på så sätt, att där inlade.s de nyanlända

patienterna för observation till förhindrande av att de epidemiska sjukdomar,

med vilka dessa eventuellt vore behäftade, skulle spridas till sanatoriet

i övrigt. Det vore^ nödvändigt att inreda åtminstone det stora rum, som användes

för barn i alder 1 V2-—10 ar, enligt det s. k. boxsystemet —- d. v. s.

med vissa glasskärmsanordningar — för att kunna isolera de därstädes intagna,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

23

måhända delvis på antytt sätt smittoförande patienterna från varandra. I samband

med vidtagandet av dessa och vissa andra ur sjukvårdens synpunkt nödiga

förbättringar inom paviljongen skulle paviljongens nuvarande antal vårdplatser

eller 48 reduceras med 16 till 32.

Såsom skäl för uppförande av ny operationsbyggnad har i huvudsak framhållits,

att i nuvarande operationsbyggnaden funnes endast en operationsavdelning

— mera inrättad för provisoriskt bruk — samt ett mindre rum, som på

samma gång finge tjänstgöra som operationssal för septiska fall och som omläggningsrum.

Sistnämnda rum skulle användas av anstaltens alla fyra underläkare,

något som för vederbörande vållade stor väntan och tidsspillan. Vidare

behövde inredas ett gipsningsrum i stället för det nuvarande, vilket utgjordes

av ett källarrum i paviljong III och ur flera synpunkter vore mycket

bristfälligt.

Vad slutligen angår det nya personalhuset skulle i detsamma inredas bostäder

örn 2 rum och kök för fyra gifta befattningshavare.

I fråga örn antalet statsbidragsberättigade platser framgår av tillgängliga

handlingar och ritningar, att nuvarande antalet dylika platser, uppgående till

534, skulle av 1929 års plan beröras dels i höjande riktning genom de 24 platserna,

som skulle tillkomma genom nybyggnad av paviljongerna I och II, dels

i sänkande riktning genom inskränkningen av antalet platser i paviljong V

nied 16. Utan direkt samband med de i 1929 års plan ingående förbättringsarbetena

men ävenledes med hänsyn till anstaltens modernisering ur sjukvårdssynpunkt

åsyftar anstaltsledningen därjämte att — på grund av bristen

å bilokaler m. m. — under närmaste tiden slopa 16 vårdplatser å låssa provisoriskt

inredda solverandor till paviljong VI. När den nuvarande av trä uppförda

paviljongen IV i framtiden ej längre kan användas, har vidare ledningen

icke räknat med någon ersättningsbyggnad för denna paviljong, varigenom ytterligare

70 platser skulle bortgå. Vid tidpunkten för sagda paviljongs nedläggande

skulle alltså anstaltens totala platsantal uppgå till (534 + 24 —16

— 16—70) 456.

Vad angår ordningen för utförande av de i 1929 års plan upptagna arbetena

framhåller föreningsstyrelsen, att samtliga arbeten borde komma till utförande

snarast möjligt, dock att ombyggnaden av paviljong I och uppförandet av den

nya operationsavdelningen skulle kunna uppskjutas, tills övriga arbeten slutförts.

Beträffande behovet av statsbidrag för planens genomförande och normerna

för bidragets beräkning har föreningsstyrelsen framhållit, att föreningen numera

hade svårighet att finansiera själva driften på grund av att denna genom

klientelets förändring till att huvudsakligen omfatta fall av led- och bentuberkulos

avsevärt fördyrats, att föreningen — som för anstaltens anläggningar

dittills måst upplåna ett totalbelopp av 732,000 kronor, å vilket belopp den

i driftkostnaden ingående räntan motsvarade 20 öre för dag och patient —

icke kunde tänka på någon ytterligare upplåning för nya arbetens utförande

samt att föreningen för sistnämnda ändamål saknade disponibla medel. Vid

här angivna förhållanden och då huvudsyftet med planens utförande vore att

försätta anstalten — under bibehållande av lämpligt antal vårdplatser — i

tidsenligt skick anser sig föreningsstyrelsen kunna ifrågasätta statsbidrag till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Haj.-ts proposition nr SOS.

planens genomförande med belopp, motsvarande hela kostnaden för varje i planen

ingående arbetes utförande.

De av Birch-Lindgren under år 1929 uppgjorda kostnadsberäkningarna te

sig i fråga örn totalsummorna för arbetena — beträffande detaljerna hänvisas

till handlingarna — på följande sätt:

Kronor.

Nybyggnad av paviljong I.................. 157,500: —

Nybyggnad av paviljong II jämte därmed sammanhängande arbeten

i centralbyggnaden.................. 215,000: —

Ersättningsbyggnad för lekhallen samt källarkorridorsystem från

köksbyggnaden fram till paviljong lil........... 67,500: —

Utsträckning av samma korridorsystem under operationsbyggnaden

till paviljong VI...................... 11,200: —

Transformatorstation jämte ny ångturbingenerator med instrumentering

........................... 43,800: —

Kolgård och sorteringsrum för tvätt.............. 16,500: —

Ändringar i paviljong V (karantänsbyggnaden)........ 15,600: —

Ny operation sbyggnad.................... 171,500: —

Nytt personalhus................_. . . . . . 54,000: —

Summa kronor 752,600: —

Genomförandet av 1929 års plan skulle alltså draga en sammanlagd kostnad

av 752,600 kronor.

I utlåtande den 28 oktober 1929 har byggnadsstyrelsen förklarat sig icke

hava något att erinra med avseende å vare sig beskaffenheten av de i 1929 års

plan ingående arbetena eller de för varje särskilt arbete uppskattade kostnaderna.

Av det för planens genomförande beräknade totalbeloppet å 752,600

kronor skulle — yttrar byggnadsstyrelsen — enligt från vederbörande införskaffad

uppgift erfordras under vartdera av budgetåren 1930/1931 och

1931/1932 150,000 kronor, under perioden 1932/1933 195,000 kronor samt under

perioden 1933/1934 återstoden eller 257,600 kronor.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 23 november 1929 beträffande

förevarande spörsmål anfört, att 1929 års förslag finge anses såsom en

från föreningsstyrelsens sida framlagd, fullständig plan för modernisering av

kustsanatoriet vid Apelviken. Under framhållande att anstalten dittills tilldelade

statliga byggnadsbidrag uppginge till sammanlagt 874,150 kronor

yttrar medicinalstyrelsen att, därest hela det för planens genomförande uppskattade

kostnadsbeloppet å 752,600 kronor i enlighet med gjord hemställan

av staten tillskötes, ifrågavarande byggnadsbidrag skulle komma att uppgå

till en totalsumma av 1,626,750 kronor. Då sistnämnda belopp, fördelat på

nuvarande antal bidragsberättigade vårdplatser eller 534, utgjorde 3,039 kronor

per plats, skulle alltså ett bifall till förslaget innebära ett väsentligt överskridande

av det hittills i regel medgivna maximala bidragsbeloppet för vårdplats,

2,000 kronor. Såvitt av tillgängliga handlingar kunde bedömas skulle,

yttrar styrelsen vidare, efter utförande av de i 1929 års plan ingående ar
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr SOS.

25

betena totala byggnadskostnaden — alltså inklusive av föreningen själv nedlagt

byggnadskapital — uppgå till 2,865,090 kronor, vilket per vårdplats

motsvarade 5,365 kronor. Det begärda statsbidraget å 752,600 kronor

skulle sålunda även komma att — mot i dylikt hänseende principiellt

förordad regel för byggnadsbidrag till kustsanatorierna — tillsammans med tidigare

lämnade bidrag överstiga halva totala byggnadskostnaden och uppgå till

56,6 % av denna. Med hänsyn emellertid till föreningens oförmåga att med egna

tillgångar deltaga uti kostnaderna och då anskaffning av medel därtill

genom lån i betraktande av dittills till motsvarande ändamål ådragen gäld

svårligen kunde ifrågakomma, tillstyrker medicinalstyrelsen, att beträffande

de ytterligare modemiseringsarbeten, som kunna finnas erforderliga vid anstalten,

byggnadsbidraget må utgå med belopp, motsvarande hela byggnadskostnaden.

Beträffande omfattningen av 1929 års modernisering spion framhåller medicinalstyrelsen,

att styrelsen övertygat sig örn att anstalten befunne sig i ett

sådant tillstånd, att en genomgripande förbättring genom örn- och nybyggnader

vore oundgängligen nödvändig, om icke anstaltens bestånd och dess möjlighet

att fortsätta sin betydelsefulla verksamhet skulle helt och hållet äventyras.

Den nu framlagda planen finner styrelsen vara i stort sett väl genomtänkt, och

styrelsen anser i densamma ingående arbeten böra komma till utförande i enlighet

med vederbörliga ritningar och föreliggande kostnadsberäkningar. Härvid

gör dock styrelsen undantag beträffande i planen ingående operationsbyggnad

och personalhus. De för nämnda ändamål beräknade kostnaderna å 171,500,

respektive 54,000 kronor finner nämligen styrelsen vara anmärkningsvärt höga

och ifrågasätter, huruvida icke båda dessa byggnadsfrågor efter verkställd

undersökning skulle kunna lösas på ett avsevärt billigare sätt.

Totalkostnaden för genomförande av moderniseringsplanen i dess av medicinalstyrelsen

sålunda förordade utsträckning skulle alltså uppgå till (752,600 —

171,500 — 54,000) 527,100 kronor. Därest detta belopp beviljas, skulle, framhåller

styrelsen, statens byggnadsbidrag till anstaltens nuvarande och förordade anläggningar

utgöra (874,150 + 527,100) 1,401,250 kronor, vilket belopp skulle

motsvara ett bidrag per plats av 2,624 kronor och utgöra ungefär 53 % av

ilen totala byggnadskostnaden för anstalten (2,865,090—-171,500—54,000)

2,639,590 kronor.

Styrelsen framhåller vidare, att styrelsen efter samråd med moderniseringsplanens

arkitekt, förenämnde Birch-Lindgren, funnit, att de i planen ingående,

av styrelsen tillstyrkta arbetena lämpligen borde utföras under loppet av nästföljande

fyra budgetperioder i den ordning, som framgår av följande tablå,

vid vars uppgörande de såsom mest trängande funna arbetena upptagits uti

härav betingad följd.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Departe
mentschefen.

Under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932:

Nybyggnad av paviljong II jämte därmed sammanhängande

arbeten i centralbyggnaden.......kr. 215,000

Ersätta i ngsbyggnad för lekhallen samt källarkorridorsystem

från köksbyggnaden till paviljong ITI .... » 67.500

Utsträckning av nämnda korridorsystem under opera
tionsbyggnaden

till paviljong VI......... > 11,200

Byggnadsarbeten för transformatorstationen...... > 6,300 300,000

Under budgetåret 1932/1933:

Nybyggnad av paviljong I.............kr. 157,500

Elektrisk installation i transformatorstationen utom ång
turbingeneratorn

med instrumentering....... » 21 000

Ändringar i paviljong V (karantänsavdelningen) . , ._»_ 15,600 195,000

Under budgetåret 1933/1934;

?olgärd och sorteringsrum för tvätt.........kr. 16.500

ngturbingeneratorn med instrumentering....._._._ » 15,6*K) 02,100

Summa kronor 527,100

I anslutning härtill har styrelsen föreslagit, att det statliga byggnadsbidraget

måtte under vardera av budgetperioderna 1930/1931 och 1931/1932 utgå med

150,000 kronor samt under perioderna 1932/1933 och 1933/1934 med 195,000,

respektive 32,100 kronor.

I detta sammanhang ifrågasätter styrelsen, huruvida icke särskilda bestämmelser

borde utfärdas till bevakande av de betydande intressen, som staten med

hänsyn till sin ställning såsom bidragsgivare finge anses äga i avseende å kustsanatoriemas

behöriga förvaltning.

Redan vid granskning förra året av den då föreliggande, mindre omfattande

planen för ombyggnad av anstalten vid Apelviken konstaterade jag, att betydande

förbättringsarbeten behövde utföras för att försätta anstalten i ett

tidsenligt skick. Den nu föreliggande utredningen, vilken får anses innefatta

ett definitivt förslag från anstaltens sida i sådant hänseende, synes med den

utförligare motivering, som däri lämnas, giva ytterligare stöd åt denna uppfattning.

Vid personligt besök på anstalten har jag även erhållit ett bestämt

intryck av att det icke längre kan anstå med vidtagande av genomgripande och

definitiva omändringsarbeten.

1929 års moderniseringsplan synes med dessa utgångspunkter och med hänsyn

även tagen till de lokala förhållandena till sina huvuddrag väl ägnad att

höja anstalten till den standard, som ur modern sjukvårdssynpunkt måste anses

nödvändig för ett sjukhus, där vården av den kirurgiska tuberkulosen alltmera

blivit huvudsyftet. Mera provisoriska anordningar, som kunnat vara tillräckliga,

så länge klimatet varit en huvudfaktor vid behandlingen, kunna med

den småningom gjorda omläggningen av vårdens karaktär icke anses tillfredsställande.

Vad angår de särskilda i planen ingående arbetena finner jag dem

med hänsyn till det anförda tillfyllest motiverade, dock att jag härvid, i likhet

med medicinalstyrelsen och på av detta ämbetsverk anförda skäl, anser nytt förslag

böra framläggas rörande den ifrågasatta nya operationsbyggnaden samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

27

det nya personalhuset. Beträffande operationsavdelningen torde därvid böra

övervägas, huruvida den lämpligen skulle kunna förläggas till de utrymmen

i centralbyggnadens översta våning, som i ett tidigare förslag voro avsedda att

inredas till gymnastik- och festsal. Med denna reservation anser jag, att planen

i sitt föreliggande skick bör tjäna till ledning för bedömande av spörsmålet örn

det byggnadsbidrag, som av statsmakterna må kunna beviljas för möjliggörande

av anstaltens försättande i tidsenligt skick. Att för statens del närmare binda

rätten till statsbidrag vid planen torde emellertid ur flera synpunkter icke vara

lämpligt. Gent emot anstalten åter synes planen av statsmakterna böra tillmätas

definitiv karaktär på det sätt, att byggnadsbidrag till andra och flera än de i

planen ingående ändamålen -— däri alltså medräknade de tills vidare undanskjutna

arbeten, som avse ny operationsavdelning och nytt personalhus —

icke utan synnerligen starka skäl böra beviljas.

De ritningar, som avse de av mig nu förordade byggnadsarbetena, finner jag i

likhet med de hörda myndigheterna icke föranleda erinran. Mot de till planen

hörande kostnadsberäkningarna för de tillstyrkta arbetena har jag lika litet

som sagda myndigheter någon invändning att göra. I sistnämnda hänseende torde

få framhållas, att kalkylerna för nybyggnad av paviljongerna I och II enligt

1929 års förslag med sammanlagt 39,500 kronor understiga de år 1928 beräknade

kostnaderna för samma arbeten.

Vad angår den utsträckning, i vilken staten ekonomiskt bör understödja genomförandet

av 1929 års plan i de delar, som nu tillstyrkas, finner jag i likhet

med medicinalstyrelsen övertygande skäl vara anförda för att i förevarande

fall frångå den av mig i fråga örn storleken av byggnadsbidrag till anstalter

av kustsanatorietyp hävdade principiella ståndpunkten — innefattande

förberörda två restriktiva huvudregler örn bidragets begränsning till halva

totala byggnadskostnaden och 2,000 kronor per vårdplats. Bidraget till de nu

förordade arbetena vid Apelviken torde alltså böra få utgå med hela den verkliga

kostnaden för vederbörande arbete. Men den beräknade kostnaden som utgångspunkt

för bidragets utmätande skulle enligt medicinalstyrelsen efter planens

genomförande i förordad utsträckning anstaltens totala anläggningskostnad

uppgå till 2,639,590 kronor och statens totala bidrag utgöra 1,401,250 kronor.

Summan av statens bidrag skulle då uppgå till omkring 53 procent av hela

anläggningskostnaden och per plats utgöra -— räknat efter det nuvarande antalet

bidragsberättigade platser av 534 — 2,624 kronor. Efter deri föreslagna

ökningen av platsantalet i paviljongerna I och II med sammanlagt 24 platser

och borttagandet av 16 platser i vardera av paviljongerna V och VI skulle

kostnaden, räknad per då befintlig plats, tydligen bliva något högre. Härvid

må även anmärkas, att då en gång kostnaderna för operationsavdelning och bostadshus

tillkomma, de anförda siffrorna komma att -— under förutsättning att

statsbidrag får utgå efter samma normer som för nu förevarande arbeten —

ytterligare stegras. Det bidrag till täckande av förlust i anledning av vissa

obelagda vårdplatser under ombyggnadstiden, som jag i det följande har för

avsikt att förorda, bör också beaktas i detta sammanhang. Emellertid bör

framhållas, att den nyss angivna totalsumman för anstaltens samtliga anlägg
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Evakueringsbidrag

till

Inistsanatoriet

vid

Apelviken.

ningar eller 2,639,590 kronor motsvarar en platskostnad — med utgångspunkt

från 534 platser — av 4,943 kronor. Denna siffra måste för en tidsenlig anstalt

av här ifrågavarande slag anses vara anmärkningsvärt låg.

Såsom av det tidigare anförda framgår, har från såväl anstaltsledningens

som medicinalstyrelsens sida förutsatts, att planen skulle genomföras i etapper.

Det förslag härutinnan, innefattande arbetenas fördelning efter behovsgraden

å budgetperioderna 1930/1931—1933/1934, som styrelsen efter samråd

med vederbörande arkitekt framlagt, giver jag mitt förord. Ävenledes

förordar jag det av medicinalstyrelsen i anslutning härtill uppgjorda förslaget

till fördelning på berörda fyra budgetperioder av det beräknade totala beloppet,

527,100 kronor, för de nu tillstyrkta modemiseringsarbetenas utförande.

Enligt sistnämnda förslag skulle alltså till ändamålet för nästa budgetår avses

ett belopp å 150,000 kronor.

Vad jag vid mitt tillstyrkande av byggnadsbidrag till anstalten Solhem förordat

i fråga örn det anslag, från vilket bidraget bör utgå, samt örn villkor vid

bidragets beviljande gäller givetvis även beträffande byggnadsbidraget till Apelviksanstalten.

Bland de mera speciella villkor, som Kungl. Maj :t torde böra fästa

vid sistnämnda bidrags utgående, får jag i anledning av det utav medicinalstyrelsen

i ämnet gjorda uttalandet förorda en föreskrift av innebörd, att Kungl.

Maj:t skall äga utse en revisor att på här förevarande förenings bekostnad deltaga

i granskningen av föreningens räkenskaper samt styrelsens förvaltning.

Jag vill erinra, att motsvarande villkor knöts vid tilldelandet åt Styrsöanstalten

av det av 1928 års riksdag medgivna byggnadsbidraget.

Jag övergår nu till att behandla den i det föregående omförmälda framställningen

angående särskilt bidrag till Apelvikens kustsanatorium i anledning

av ökade driftkostnader till följd av vissa modemiseringsarbetens utförande.

I denna framställning, som är dagtecknad den 28 september 1929, har föreningsstyrelsen

anhållit, att bidrag för dylikt ändamål måtte för nästa budgetår

utgå med ett belopp av 88,220 kronor. Till stöd för sin anhållan har

styrelsen åberopat innehållet i en framställningen bifogad, av anstaltens förutnämnde

överläkare Robert Hanson upprättad promemoria i ämnet.

Denna promemoria är till sina huvuddelar av följande innehåll.

För närvarande bestredes vårdkostnaderna vid anstalten på det sätt, att per

dag och patient erhölles i statsbidrag 1 krona 35 öre samt av patienten själv

eller av dennes hemortskommun 1 krona, under det att återstoden av kostnaderna

tillskötes av vederbörande landsting intill ett belopp, som under de senare

åren växlat mellan 1 krona 65 öre och 1 krona 75 öre. För år 1929 hade

landstingens bidrag utgjort 1 krona 65 öre, för år 1930 hade hos respektive

landsting för anstaltens del begärts ett bidrag av 1 krona 75 öre per dag och

patient. Man hade således för sistnämnda år kalkylerat med en vårdkostnadsersättning

av endast (1:35 + 1: 00 + 1:75) 4 kronor 10 öre per dag och

patient, trots att enligt anstaltens räkenskaper vårdkostnaderna under åren

1927 och 1928 uppgått till 4 kronor 14 öre respektive 4 kronor 25 öre per

dag och patient. Rätteligen hade således för år 1930 bort begäras högre landstingsbidrag.

Med hänsyn till landstingens i allmänhet ökade utgifter för andra

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

29

ändamål hade emellertid föreningen icke vågat begära bidragets ökande med

mera än 10 öre. Någon ökning av patientavgifter hade icke ansetts genomförbar,

då här vore fråga om vård, som i genomsnitt krävde en tid av 9 till 12

månader och kostnaden för patienterna således ändock bleve synnerligen betungande.

Till anstalten inflytande vårdavgifter och bidrag skulle således ej ens vid

full beläggning förslå till täckande av driftkostnaderna. Under en blivande

ombyggnadsperiod, då beläggningen måste ej oväsentligt reduceras, komme en

än större förlust att uppstå.

En tillfällig mindre minskning av antalet vårdplatser medförde — enligt

närmare angivna beräkningar — en direkt driftförlust av 2 kronor 75 öre per

dag och tillfälligt indragen vårdplats.

I den gjorda utredningen örn erforderliga ny- och ombyggnadsarbeten vid

anstalten hade föreslagits omedelbar ersättningsbyggnad. för nuvarande paviljong

II, innehållande 48 vårdplatser, och modernisering av paviljong V.

Därest anslag till dessa byggnadsarbeten erhölles för budgetåret 1930/1931,

beräknades att under tiden juli—september 1930 utföra ändringarna av paviljong

V samt att påbörja ersättningsbyggnaden för paviljong II i så

god tid, att den nya byggnaden kunde vara under tak före vintern 1930/1931.

Den nya paviljong II kunde emellertid ej komma i bruk under samma budgetår.

Efter moderniseringen av paviljong V komme densamma att innehålla endast

32 vårdplatser mot förutvarande 48, vilket således betydde en minskning

med 16 vårdplatser. Slutligen hade — oberoende av örn- och nybyggnadsplanen

— 16 vårdplatser, som inretts å vissa solverandor till paviljong VI, ansetts

böra slopas från och med budgetperioden 1930/1931. Under förutsättning att

ifrågasatta örn- och nybyggnadsarbeten komme att på angivet sätt utföras under

budgetåret 1930/1931, komme reduceringen av antalet vårddagar under

samma budgetår att te sig sålunda:

a) under ombyggnaden av paviljong V bortginge 48

vårdplatser under 90 dagar eller tillhopa .... 4,320 vårddagar

b) under uppförandet av ersättningsbyggnad för paviljong

II bortginge under bela budgetåret 193U/1931

48 vårdplatser eller tillhopa........... 17,520_» 21,840

c) efter ombyggnaden av paviljong Y bortginge 16

vårdplatser under 275 dagar eller tillhopa . . . 4,400 vårddagar

d) antalet vårddagar, som bortginge, örn de 16 platserna

å nyssnämnda solverandor vid paviljong VI

från och med budgetperioden 1930/1931 slopades,

utgjorde................... 5.840________»____10,240

Summa antal frångående vårddagar 32,080

Det sålunda angivna totalantalet frångående vårddagar måste alltså under

budgetåret 1930/1931 medföra en direkt driftförlust av sammanlagt (32,080 X

2:75) 88,220 kronor. Av detta belopp hänförde sig till

a) ombyggnaden av paviljong Y (4,320 X 2:75) .... 11,880 kronor

b) uppförandet av ersättningsbyggnad för paviljong II

(17,520 X 2:75).................. 48,180___» 00,060

c) slopandet i paviljong V av 16 vårdplatser efter om
byggnaden

(4,400 X 2: 75)............. 12,100 kronor

d) slopandet av 16 vårdplatser i sol verandorna vid paviljong

VI (5,840 X 2:75)............. 16,060 » 28.160

Summa kronor 88,220

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Den sålunda beräknade driftförlusten å 88,220 kronor kunde anstalten ej

bära. För kompensering av förlusten erfordrades, att anstalten för budgetåret

193011931 erhölle antingen vanligt driftbidrag för varje vårddag, som bortginge

enligt den gjorda beräkningen, eller ock en ökning av driftbidraget till

erforderlig storlek per underhållsdag för de effektiva vårddagarna.

I utlåtande den 15 oktober 1929 bär medicinalstyrelsen anfört huvudsakligen

följande.

Att sjukvårdsanstalt^- under utförandet av större ombyggnadsarbeten eller

reparationer lede avbräck i form av minskade patientavgifter och att denna

inkomstminskning i regel icke kunde fullt kompenseras genom därmed förbunden

minskning av utgifterna för driften, torde vara något ofrånkomligt.

I flertalet fall ägdes sjukvårdsanstaltema av sådana korporationer •— landsting

eller kommuner — vilka fått sig tillerkänd beskattningsrätt och därigenom

kunde utan anlitande av annans mellankomst vidkännas de kostnader,

som dylika större arbeten direkt eller indirekt vållade. I nu förevarande fall

ställde sig i detta avseende saken något annorlunda, då anstaltens ägare vöre

en enskild förening med svaga ekonomiska resurser, vilka icke räckte att täcka

dessa av oundgängliga byggnadsarbeten betingade förluster.

Den förlust eller inkomstminskning, som skulle uppstå under tiden för utlörandet

av ifrågavarande till underhållsarbeten hänförliga arbeten, skulle, enhgt

i promemorian gjord beräkning, uppgå till 2 kronor 75 öre för varje utebliven

vårddag. Denna beräkning, som styrelsen icke vore i stånd att till

fullo verifiera men dock ansåge icke vara osannolik, innebure en totalförlust,

cc^a116? 611 kräkning av inalles 32,080 förlorade vårddagar skulle uppgå till

88,220 kronor. Av dessa 32,080 vårddagar skulle enligt promemorian 17,520

— motsvarande en förlust av 48,180 kronor — belöpa sig på tiden för uppförandet

av en ersättningsbyggnad för anstaltens paviljong II. Endast till utförande

av ifrågavarande ersättningsbyggnad ämnade styrelsen tillstyrka

byggnadsbidrag redan under budgetåret 1930/1931.

Med hänsyn till att berörda ombyggnadsarbete sannolikt icke komme att

taga sin början förrän åtskillig tid efter ingången av budgetåret 1930/1931

— mahanda, såsom för styrelsen under hand uppgivits, först omkring den 1 oktober

1930 torde de av denna anledning bortgående vårddagarna kunna till

antalet något reduceras.

Att anstalten själv icke förfogade över tillgängliga medel till dessa driftförlusters

täckande syntes medicinalstyrelsen vara tillfullo klarlagt. Någon

direkt skyldighet för staten att träda hjälpande emellan för att ersätta denrni

förlust, tunne styrelsen a andra sidan icke föreligga. Emellertid hade, till

största delen genom statens kraftiga hjälp, den sjukvårdande verksamhet, som

Apel vikens sanatorium utövade, utvidgats och blivit av den betydelse för vården

av den kirurgiska tuberkulosen i landet, att landstingen — i förlitande på en

fortsättning och även utvidgning av detta och övriga kustsanatoriers verksamhet

— i det stora hela icke inrättat sig för denna vårdform. På denna grund

syntes man vara berättigad anse, att staten även hade vissa förpliktelser att under

ifrågavarande undantagsförhållanden lämna ett extra bidrag för driftens

uppehållande. Emellertid kunde någon sådan förpliktelse för staten icke anses

föreligga, med mindre anstalten utnyttjat de resurser, över vilka den själv förfogade,

samt undersökt möjligheterna att utan ett försvårande av tillgången

på sjukvård vid anstalten höja patientavgifterna. I sistnämnda hänseende

i ramhaller styrelsen, att, därest förenämnda antal av 17,520 vårddagar_ de

enda alltså, för vilka medicinalstyrelsen nu tänkte sig (någon ersättning över

huvud taget böra ifrågakomma — droges från hela antalet underhållsdagar

under ar 1928 vid anstalten, eller 202.883, återstode 185.363 dagar Om på

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

31

dessa fördelades den maximalt beräknade förlusten, 48,180 kronor för förstnämnda

17,520 dagar, utgjorde förlusten omkring 26 öre för dag räknat. Ett

tillägg på förslagsvis 25 öre till nu utgående patientavgift — 1 krona för

dag — skulle alltså i det allra närmaste täcka den väntade förlusten. För vidtagandet

av en dylik åtgärd lade gällande bestämmelser för statsbidrag till

driften av anstalten icke hinder i vägen, enär dylikt statsbidrag finge utgå, så

länge avgiften per vårdplats icke överstege 1 krona 75 öre. I promemorian

hade visserligen framhållits, att någon ökning av patienternas egna avgifter

icke ansåges genomförbar. Med hänsyn till den omständigheten att åtskilliga

andra anstalter för tuberkulossjukvård för närvarande debiterade patienterna

en vårdavgift från 1 krona 50 öre ända till 2 kronor för dag, borde

möjligheterna för en skälig höjning av dagavgifterna närmare prövas. Måhända

skulle i promemorian gjort uttalande i fråga örn landstingens ställning

till en höjning av deras bidrag kunna avse, att åtskilliga av dessa vid sina

bidrag fäst villkor om att icke högre dagavgift än 1 krona finge uttagas för

varje patient. Skulle uttalandet kunna fattas på det sättet, borde dock undersökas,

huruvida icke dessa landsting vore villiga att medgiva uttagandet —

åtminstone under någon tid —- av en patientavgift örn högst 1 krona 25 öre

för dag. Beslut därom kunde emellertid icke erhållas förrän hösten 1930,

då landstingen ånyo sammanträdde, och det medgivande, dessa då eventuellt

skulle lämna, kunde träda i kraft först från och med den 1 januari 1931.

Med hänsyn därtill och då, såsom nämnts, ombyggnaden av paviljong II troligen

skulle komma att påbörjas först omkring den 1 oktober 1930, vore det

således egentligen endast för sista kvartalet av år 1930, som staten skulle behöva

träda till. Enär den förlust, som enligt promemorian skulle uppkomma under

uppförande under budgetåret 1930/1931 av anstaltens paviljong II, maximalt

beräknats till 48,180 kronor, skulle alltså därav ifrågakomma till ersättande

av staten endast omkring en fjärdedel eller 12,000 kronor. Med hänsyn till

detta relativt låga belopp och till att, örn anstaltens hemställan lämnades utan

avseende, för anstalten skulle möta svårigheter, som den icke skulle kunna bemästra,

ansåge sig styrelsen, trots starka betänkligheter — under förutsättning

att byggnadsbidrag lämnades till ombyggnad av paviljong II — kunna tillstyrka

beviljandet av statsbidrag av ifrågasatt slag till sistnämnda summa

eller det belopp därunder, vartill inkomstminskningen av berörda anledning

kunde visa sig hava slutligen uppgått.

Vid ärendets föredragning i medicinalstyrelsen har t. f. byråchefen F. von

Dardel uttalat, att enligt hans mening styrelsen bort helt avstyrka bifall till

framställningen.

Med anledning av vad i utlåtandet anförts har föreningsstyrelsen den 26 oktober

1929 avgivit yttrande samt därvid framhållit, att man av närmare angivna

byggnadstekniska och andra skäl måste räkna med utrymmande av paviljong

II redan från och med den 1 juli 1930. Antalet av denna anledning

under senare halvåret 1930 bortgående vårddagar skulle då motsvara en driftförlust

av (184 X 48 X 2:75) 24,288 kronor.

Med anledning av den ifrågasatta höjningen av landstingsbidragen och patientavgifterna

har i yttrandet anförts huvudsakligen följande.

Att före den 1 januari 1931 räkna med förhöjt vårdkostnadsbidrag från

landstingen läte sig icke göra, då redan alla landsting beviljat sina anslag

för år 1930. Huruvida landstingen kunde finnas villiga att för tiden efter

nyss angivna dag bevilja dylikt bidrag kunde ej för närvarande bedömas,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

men syntes stora förhoppningar i dylikt hänseende ej böra hysas. Mot en

begäran om tillfällig ökning av landstingsbidraget under byggnadstiden torde

säkerligen komma att anföras, att det på visst sätt vore ett byggnadsbidrag,

att sådant bidrag ej förut lämnats av landstingen och att detsamma skulle

komma att utgå till anstalt, som måhända ej läge inom landstingens område.

Följde Kungl. Majit i nu berört hänseende medicinalstyrelsens förslag, skulle

emellertid framställningar göras till vederbörande landsting örn erforderlig

förhöjning för tiden från och med år 1931 av deras vårdkostnadsbidrag.

Mot vidtagande av den av medicinalstyrelsen förordade undersökningen rörande

möjligheterna för en förhöjning av utgående patientavgifter bar anstaltsledningen

förklarat sig ej vilja framställa någon invändning, under erinran

dock om sina förut uttalade betänkligheter med hänsyn till den betydande

totala vårdkostnaden för den enskilde i följd av behandlingens långvarighet.

En sådan omprövning syntes emellertid, i varje fall icke böra få inverka på

avgörandet av frågan om den nu begärda tillfälliga förhöjningen av det statliga

vårdkostnadsbidraget.

Det sålunda anförda syntes enligt föreningsstyrelsens uppfattning visa, att

de 48 vårdplatserna i nuvarande paviljong II måste bortgå redan den 1 juli

1930 och att således det av medicinalstyrelsen föreslagna extra driftkostnadsbidraget

borde beräknas för hela senare halvåret 1930. Vidare framginge, att

frågan örn ökat driftbidrag från annat håll —■ landstingen eller patienterna

själva -—• befunne sig i sådant läge, att denna möjlighet icke borde föranleda

avslag å direktionens hemställan örn extra driftkostnadsbidrag även för första

halvåret 1931. Innan frågan örn en eventuell fördelning av driftkostnadsbidraget

bleve klar, syntes även alla skäl tala för att ifrågavarande extra bidrag

helt bestredes av statsmedel.

Slutligen bar statskontoret uti infordrat utlåtande den 29 oktober 1929 anfört

i huvudsak följande.

Statskontoret vore icke i tillfälle att bedöma, huruvida den av medicinalstyrelsen

föreslagna åtgärden att genom förhöjning av patientavgifterna anskaffa

erforderligt extra bidrag för uppehållande av driften vid sanatoriet under

tiden för de planerade ombyggnadsarbetena vore ägnad att försvåra tillgången

av sjukvård vid anstalten. Det förefölle dock statskontoret knappast

vara tillfredsställande att övervältra de av ifrågavarande anledning föranledda

ökade vårdkostnaderna på de patienter, som under byggnadstiden vårdades å

sanatoriet. Dessutom syntes mot en dylik åtgärd kunna anföras det mindre

lämpliga i att för en så kort tid som några få månader vidtaga höjning av dessa

avgifter för att sedermera, så snart ombyggnadsarbetet fullbordats, återgå till

nuvarande avgifter. Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört ansåge

sig dock statskontoret knappast kunna motsätta sig medicinalstyrelsens förslag.

I betraktande av den betydelse, förevarande kustsanatorium hade för landstingens

sjukvårdande verksamhet, ville dock statskontoret ifrågasätta, huruvida

icke även landstingen borde öka sina bidrag till vårdkostnaderna under

ombyggnadstiden. Såsom medicinalstyrelsen framhållit, hade nämligen dea

sjukvårdande verksamhet, som Apelvikens sanatorium utövade, blivit av den

betydelse för vården av den kirurgiska tuberkulosen i landet, att landstingen,

i förlitande på en fortsättning och även utvidgning av dessa sanatoriers verksamhet,

i det stora hela icke inrättat sig för denna vårdform. Innan frågan örn

extra bidrag av statsmedel, utöver vad medicinalstyrelsen föreslagit, upptoges

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS. 33

till prövning, syntes därför hänvändelse till landstingen böra ske om höjning av

deras bidrag.

Enligt medicinalstyrelsens förslag — som av statskontoret sålunda biträtts

—- skulle anstalten komma att av statsmedel erhålla extra bidrag till det belopp,

vartill inkomstminskningen kunde komma att uppgå till och med utgången av

år 1930, d. v. s. tills landstingen hunnit fatta beslut i frågan.

I fråga örn extra bidrag till anstalten för tiden efter nämnda års utgång syntes

möjlighet förefinnas att därutinnan framlägga förslag till 1931 års riksdag,

allt efter den situation, som då med hänsyn till de av landstingen intagna

ståndpunkterna kunde föreligga.

Beviljat bidrag syntes lämpligen böra utgå av femte huvudtitelns ordinarie

förslagsanslag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter.

Under tiden för utförande av sådana byggnadsarbeten, som kräva evakuering

av vårdplatser, måste givetvis varje anstalt vidkännas en inskränkning i inkomster,

vilken ingalunda till alla delar kompenseras av minskade utgifter.

För en enskild anstalt med redan förut svaga ekonomiska resurser kan ett

dylikt förhållande medföra sådana allvarliga konsekvenser ur ekonomisk

synpunkt, att arbetena till äventyrs icke kunna komma till utförande, även

örn de te sig synnerligen nödvändiga ur sjukvårdens synpunkt. Ett sådant

fall synes föreligga beträffande Apelvikens kustsanatorium, vilken

anstalt ju redan har att dragas med en svag ekonomi. När nu, såsom av det

anförda framgår, statsbidrag till utförande av byggnadsarbeten av nyss

antydd art enligt min åsikt bör lämnas nämnda anstalt, synes mig därför

staten även böra lämna bistånd till att lätta de ekonomiska bördor, som i form

av driftförlust direkt härflyta från med arbetena sammanhängande, nödvändig

evakuering av vårdplatser och som kunna betecknas som ett led i anläggningskostnaderna.

I vilken omfattning det statliga understödet härvidlag bör lämnas,

lärer emellertid böra ställas i beroende bland annat av i vad mån man

anser driftförlusten även böra och kunna täckas i form av höjning av patientavgifter

eller ökat driftbidrag från landstingen. Jag delar därvidlag

statskontorets betänkligheter mot att övervältra en större eller mindre del av

de av förevarande anledning ökade driftkostnaderna på de patienter, som under

tiden för arbetenas utförande behandlas vid anstalten. Vad härefter angår frågan

om bidrag från landstingen till ifrågavarande kostnader, synes man böra

utgå från att en sådan driftförlust, som är en direkt, tillfällig följd av själva

ombyggnadsarbetet och som alltså, enligt det nyss anförda, kan hänföras till

anläggningskostnaderna, bör i likhet med de egentliga byggnadskostnaderna

stanna å statsverket. I motsats till ämbetsverken anser jag alltså anledning

icke finnas att på denna speciella punkt ifrågasätta bidrag av landstingen.

Vad däremot angår sådan inkomstminskning, som — i olikhet mot den hittills

avsedda — beror på att i samband med ombyggnad eller oberoende därav

platsantalet å viss avdelning definitivt minskas, kan den därav föranledda

merkostnaden icke vara att hänföra till anläggningskostnad; den innebär

en permanent ökning av nettoutgifterna för driften och bör alltså täckas

genom patientavgifter eller, örn de anses icke böra höjas, genom ökade landstingsbidrag.

Jag kan alltså icke förorda bifall till ansökningen örn statsbi
Bihang

till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 168 haft. (Nr SOS).

Departe
mentschefen.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

drag i anledning av ombyggnaden av avdelning V eller nedläggandet av 16

platser i paviljong VI.

Den av medicinalstyrelsen framlagda och av mig i det föregående förordade

ordningen för ett successivt genomförande av de tillstyrkta arbetena vid anstalten

enligt 1929 års plan upptager under budgetåren 1930/1931 och

1931/1932 endast ett av de arbeten, i samband med vilka ersättning från

statsverket för driftbidrag enligt det nu anförda skulle utgå. Detta arbete

är nybyggnaden av paviljong II. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning skulle

denna paviljong behöva frigöras från beläggning först från och med den 1

oktober 1930. Med hänsyn till vad föreningsstyrelsen i sitt senaste yttrande

anfört synes det mig emellertid nödvändigt att utgå från att denna tidpunkt

inträder den 1 juli 1930. Ett bidrag av antydd art skulle alltså enligt

det nyss anförda böra utgå under hela budgetåret 193011931. Mot föreningsstyrelsens

förslag att beräkna driftförlusten för bortgången plats och vårddag

till 2 kronor 75 öre finner jag i likhet med de hörda myndigheterna anledning

till erinran icke föreligga. Bidraget i fråga skulle alltså kunna uppgå

till högst förenämnda belopp av 48,180 kronor. Givet är emellertid, att som

villkor för statsbidraget bör gälla, att från anstaltsledningens sida styrkes,

huru många vårddagar under berörda tidsperiod, som de 48 statsbidragsberättigade

platserna i nuvarande paviljong II på grund av ifrågavarande nybyggnadsarbete

faktiskt varit obelagda. Närmare föreskrifter härom ävensom

vederbörliga bestämmelser i övrigt, vilka kunna befinnas erforderliga, torde

böra utfärdas av Kungl. Maj:t eller eventuellt av medicinalstyrelsen.

Av statskontoret har förordats, att det statliga bidraget skulle utgå från

anslaget till bidrag till driftkostnader vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Med

hänsyn till att bidraget avser att täcka en del av kostnaderna för vederbörande

byggnadsarbetes utförande synes det mig emellertid riktigare, att detsamma

— förslagsvis under benämningen evakuering sbidrag ■— utgår från

anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Ifrågasatt

statsbidrag

för vissa

ytterligare

arbeten vid

kustsanatoriet

i

Barkåkra.

Framställning föreligger, såsom av det föregående framgår, även om statsbidrag

för utförande enligt år 1929 uppgjord plan av vissa ytterligare arbeten

vid det föreningen för skrofulösa barns vård tillhöriga kronprinsessan Victorias

kustsanatorium i Barkåkra.

Innan jag ingår på denna framställning, ber jag få erinra, att direktionen för

nämnda förening i skrivelse den 14 juli 1928 gjorde hemställan örn statsbidrag

med tillhopa 29,332 kronor 62 öre för följande anläggningar vid anstalten,

nämligen dels ångturbingenerator jämte rörledningar, dels omformaraggregat

m. m., dels viss kloakledning, dels ock ett bostadshus. Kostnaderna för anläggningarna

beräknades till sammanlagt 67,560 kronor 45 öre. Sistberörda

skrivelse behandlades i 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln

s. 279—283), till vilken jag tillåter mig att beträffande detaljerna hänvisa. Halfår

jag bringa i erinran, att medicinalstyrelsen i över skrivelsen avgivet utlåtande

den 18 oktober 1928 tillstyrkte framställningen i dess helhet, under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

35

framhållande dock att bostadshuset — avsett att inrymma i bottenvåningen

två smärre lägenheter för gifta och i övre våningen två rum för ogifta befattningshavare

— icke vore av lika trängande natur som övriga ifrågasatta

anläggningar. I samband därmed upplyste styrelsen, att från anstaltsledningen

framhållits att, därest de då ifrågasatta förbättringsarbetena i avseende

å sanatoriet komme till stånd, några ytterligare bidrag från statens sida sannolikt

icke komme att bliva erforderliga.

För egen del anförde jag, att av sparsamhetshänsyn en begränsning av det

begärda statsbidragsbeloppet beträffande detta kustsanatorium — såsom

jag förut tillstyrkt i fråga örn Apelviksanstalten — borde äga rum. Därvid

syntes i första hand den föreslagna bostadsbyggnaden, vilken — såsom medicinalstyrelsen

framhållit -— torde vara minst nödvändig, böra uteslutas

från bidrag. Övriga föreslagna arbeten fann jag i och för sig

vara väl motiverade. Emellertid skulle kustsanatoriet i Barkåkra i enlighet

med den hittills tillämpade regeln om statsbidragets begränsning till

högst 2,000 kronor per vårdplats vara berättigat till ytterligare statsunderstöd

med endast något över 10,000 kronor. Ur synpunkter motsvarande dem, som

anlagts vid behandlingen av frågan om statsbidrag till kustsanatoriet vid Apelviken,

fann jag det icke vara lämpligt att före prövningen av en blivande plan

för de ytterligare arbeten, som kunde erfordras för modernisering och förbättring

av anstalten i Barkåkra, frångå nyssberörda princip. På grund härav

ansåg jag statsbidrag till flera arbeten än som i kostnad holle sig inom dubbla

sistnämnda belopp eller alltså omkring 20,000 kronor icke böra tillstyrkas. I

anslutning till denna ståndpunkt förordade jag statsbidrag för inköp av ängturbingenerator

jämte rörledningar samt för omläggning av kloakledningen,

vilka arbeten även i och för sig syntes kunna anses såsom de mest trängande.

Kostnaderna för dessa arbeten hade beräknats till 19,000 kronor, och statsbidragsbeloppet

borde alltså fastställas till högst 9,500 kronor. Därest utgifterna

för arbetena skulle komma att understiga 19,000 kronor, borde vidare — i

överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — bidragsbeloppet reduceras

till hälften av de verkliga kostnaderna.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framlagda förslag godkändes av riksdagen.

I den moderniseringsplan, som framlagts i nu förevarande framställning, har

direktionen upptagit arbeten för en beräknad sammanlagd kostnad av 226,079

kronor 25 öre. Av i 1928 års plan ingående två anläggningar, till vilka statsbi1

drag ej beviljats — omformaraggregatet m. m. och bostadshuset — återfinnes i

1929 års plan bostadshuset, för vars uppförande kostnaden beräknats till 31,870

kronor 45 öre. I planen ingå för övrigt följande anläggningar med här angivna

kostnadsbelopp, nämligen dels ny utvidgad förbindelsebyggnad av tegel — i

stället för nuvarande förbindelsegång av trä — mellan matsalsbyggnaden och

det egentliga sjukhuset (paviljong lil) jämte vissa därmed sammanhängande

arbeten för 92,288 kronor 70 öre, dels viss tillbyggnad av paviljong lil av tegel

för 14,645 kronor 10 öre, dels vissa värmetekniska, sanitära och elektriska in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mo.j:ts -proposition nr Si03.

stallationer inom nyssnämnda förbindelsebyggnad och tillbyggnad ävensom åtskilliga

andra, närmare angivna tekniska utrustningsarbeten vid anstalten för

tillhopa 71,875 kronor, dels ock sugledning för intag till baden i anstalten av

vatten från Skelderviken jämte tillhörande anordpingar för 15,400 kronor.

Med den nya sammanbindning sbyggnaden, som skulle uppföras i tre våningar

jämte källarvåning, har huvudsakligen avsetts att erhålla vissa bilokaler för

de sex sjukavdelningarna i paviljong III samt ett par isoleringsrum och vissa

rum för personal. I dess bottenvåning skulle även inrymmas en desinfektionslokal,

för vilken ugn skulle anskaffas.

Tillbyggnaden till paviljong lil, vilken skulle hava två våningar jämte källarvåning,

har motiverats närmast med att anstaltens andre underläkare, som nu

har ett bostadsrum i administrations- och köksbyggnaden (paviljong I), anses

böra bo inom det egentliga sjukhuset, paviljong lil, och att hans nuvarande rum

dessutom erfordras för annat ändamål. Han skulle erhålla en dubblett i tillbyggnadens

andra våning, medan i första våningen skulle inredas expeditionslokal åt

denne befattningshavare ävensom tre smärre rum till gemensamt bruk vid anstaltsläkamas

arbeten. Källarvåningen skulle inrymma gipsningslokaler. Ovanpå

andra våningen skulle anordnas solbalkong för vissa patienter i tredje våningen

av paviljong III.

Till de mera fristående tekniska utrustning sorbet ena höra installering av två

mathissar, vissa anordningar för lättare skötsel och bättre kontroll av eldning

vid anstalten såsom insättande av motorvattenmätare, temperaturregleringsanordning

för befintlig varmvattenberedare m. m. Bland utrustningsarbetena ingå

bland annat även utökning av en värmeledningspanna i en sjukpaviljong (IV)

samt dragande av en varmvattenledning till denna paviljong från anstaltens

tvätthus.

Statsbidraget till arbetenas utförande har förutsatts skola utgå med ett belopp

motsvarande totalkostnaden för varje arbete och sålunda tillhopa utgörande

226,079 kronor 25 öre.

Byggnadsstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande den 28 oktober 1929 icke

framställt invändningar mot de rörande de olika arbetena uppgjorda förslagen

med undantag av en anmärkning beträffande vissa detaljer i fråga om ritningarna

till bostadshuset. Ej heller har styrelsen funnit något vara att erinra mot de

verkställda kostnadsberäkningarna. Då enligt av styrelsen under hand inhämtad

upplysning samtliga arbeten vore avsedda att slutföras under år 1930, borde

enligt styrelsen den beräknade totalsumman för arbetena, eller nyssberörda belopp

å 226,079 kronor 25 öre, vara tillgänglig för anstalten under budgetåret

1930/1931.

Medicinalstyrelsen har i omförmälda utlåtande den 23 november 1929 anfört,

att kustsanatoriet i Barkåkra hittills erhållit statligt byggnadsbidrag om tillhopa

502,567 kronor 50 öre, vilket motsvarade 1,994 kronor 32 öre för vårdplats.

Därest — såsom direktionen syntes förutsätta — ytterligare statsbidrag

skulle utgå med det belopp å 226,079 kronor 25 öre, som motsvarade totala kostnadssumman

för samtliga de nu ifrågasatta förbättringsarbetena, skulle totala

statsbidraget efter nuvarande antalet statsbidragsberättigade platser eller 252

ökas till 2,891 kronor 45 öre per plats och således komma att med nära 898 kronor

överskrida det hittills beviljade beloppet per vårdplats. Ehuru styrelsen icke

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

37

ville förneka, att berörda arbeten skulle medföra påtagliga och önskvärda förbättringar

för anstalten, anser dock styrelsen dem icke vara av den trängande

art, att de för närvarande motivera ett avsteg från styrelsens förut omförmälda

principiella ståndpunkt, att totala byggnadsbidraget till ett kustsanatorium

såsom regel bör begränsas till 2,000 kronor för vårdplats. Styrelsens utlåtande

i förevarande del utmynnar i anslutning härtill i hemställan örn att den

nu föreliggande framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

Såsom framgår av det anförda, avsåg anstaltsledningen med de i skrivelsen. Departeden

14 juli 1928 avsedda arbetena, att dessa med sannolikhet skulle vara de Tnei>t*«lieieii.

sista, för vilka statligt byggnadsbidrag skulle behöva påräknas. I den plan

till anstaltens modernisering, som år 1929 framlagts, ingår ett av de två arbeten,

till vilka statsbidrag år 1928 ej beviljades, nämligen bostadshuset, vars

uppförande skulle draga en beräknad kostnad av 31,870 kronor 45 öre. Samtliga

övriga arbeten — kostnadsberäknade till sammanlagt 194,208 kronor 80 öre —

avse sålunda att täcka behov, för vilkas tillgodoseende man tidigare icke

ansett statsbidrag åtminstone under den närmaste framtiden behöva påräknas.

Yad angår bostadshuset anser jag dess uppförande nu lika litet som förra

året vara av särskilt brådskande beskaffenhet. I likhet med medicinalstyrelsen

finner jag, att de övriga i 1929 års moderniseringsplan ingående arbetena givetvis

kunna vara ägnade att medföra önskvärda förbättringar vid anstalten. De

synas mig dock varken med hänsyn till arten eller i avseende å nödvändigheten

av omedelbart utförande vara sådana, att bidrag till deras utförande bör lämnas

med ett mot hela kostnaden svarande belopp, vilket skulle innebära ett frångående

av medicinalstyrelsens förberörda, av mig biträdda principiella ståndpunkt,

att byggnadsbidrag till anstalter av förevarande kategori fortfarande,

utom där särskilda trängande skäl föreligga, bör bindas bland annat vid en

maximering till 2,000 kronor per plats. Av vad som anförts rörande de föreslagna

arbetenas beskaffenhet följer även, att utförandet av dessa arbeten

måste anses mindre angeläget än moderniseringsarbetena vid Apelviken och

Styrsöanstalten. Då det av kostnadsskäl icke kan ifrågasättas, att anslag skulle

samtidigt utgå med större belopp till alla tre anstalterna, synes med hänsyn

härtill böra med anslag till sanatoriet i Barkåkra anstå.

På grund av det anförda kan jag därför icke tillstyrka, att den föreliggande

moderniseringsplanen tages till utgångspunkt för äskande hos årets riksdag av

ytterligare byggnadsbidrag till här ifrågavarande anstalt.

Härefter torde jag få behandla föreliggande fråga örn byggnadsbidrag till Ifrågasatt

utförande av vissa ytterligare arbeten vid kustsjukhuset å Styrsö, vilket äges förvissa ar

av föreningen för vård av skrofulösa barn vid liavskuranstalt. beten vid

Inledningsvis torde jag därvid få nämna några ord om kustsjukhusets nuva- ^^jukhus^

rande lokaler, beläggningsmöjligheter, beviljade statsbidrag m. m.

En genom föreningens försorg uppförd byggnad av trä i två våningar, avsedd

såsom sommarsanatorium, togs i bruk år 1892. Denna byggnad — gamla

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 203.

sjukhuset — ombyggdes år 1924 för att även kunna användas vintertid. Den

inrymmer 51 vårdplatser.

Under åren 1906—1908 uppfördes av föreningen ytterligare en sjukhusbyggnad,

som redan från början var avsedd för vård av patienter året örn. Berörda

byggnad — huvudsjukhuset — består av en källarvåning och en bottenvåning,

varjämte byggnadens mittparti höjer sig ytterligare två våningar.

1 källarvåningen inrymmas bland annat ångpannerum för centraluppvärmning,

rum för motorer och ackumulator, köksavdelning, förrådsrum, två matsalar

för personal samt tvättinrättning.

I bottenvåningen eller första våningen finnas bland annat tre sjuksalar, mottagnings-

och omläggningsrum, operations- och instrumentrum samt röntgenlaboratorium.

I andra våningen finnas bland annat tre sjuksalar. Den tredje våningen innehåller

8 bostadsrum för personal ävensom förrådsrum.

År 1914 uppfördes en paviljong för vård av patienter sommartid, den s. k.

sommarpaviljongen, innehållande 29 platser, efter sedvanlig reduktion motsvarande

10 helårsplatser. År 1925 inrättades i en särskild byggnad bostad för

läkare och viss annan personal.

Såväl till samtliga här omförmälda byggnaders uppförande som för utförande

av andra tidigare verkställda arbeten m. m. har, enligt vad från föreningen

uppgivits, nödiga medel anskaffats genom användning av till sjukhuset donerade

fonder samt genom upplåning.

Beträffande anstaltens ekonomiska ställning framgår av föreningens berättelse

för år 1928, att tillgångar och skulder den 31 december samma år balanserade

å kronor 552,021:03, att bland tillgångarna fastigheters konto upptagits

till kronor 309,894: 37 samt att bland skulderna upptagits ett konto för donationer

å kronor 360,061:33 och ett reverskonto å kronor 149,000.

Beträffande anstaltens verksamhet under år 1928 utvisar nyssnämnda berättelse,

att antalet underhållsdagar för samtliga under sagda år vårdade personer

uppgått till 56,703 samt att medeltalet vårdade per dag under samma tid utgjort

155.

Från statens sida har intill år 1928 bidrag för utförande av arbeten vid anstalten

endast anvisats i fråga örn vissa smärre ändamål (anskaffande av ångpanna

och vissa motorer m. m. samt reparation av huvudsjukhusets tak) till

belopp av sammanlagt 20,800 kronor, varav 19,938 kronor tagits i anspråk.

I skrivelser den 5 september och den 18 november 1927 gjorde emellertid

föreningen framställning örn statsbidrag å 322,575 kronor, motsvarande den

beräknade totalkostnaden för utförande av åtskilliga förbättringsarbeten vid

anstalten. Åv beloppet avsågos 269,000 kronor till örn- och tillbyggnad av huvudsjukhuset,

medan av återstoden, 53,575 kronor, skulle användas dels sammanlagt

48,075 kronor till omläggning av anstaltens elektriska drift och dess

kloaksystem samt vidtagande av vissa anordningar för dricksvattnets förbättrande

och dels 5,500 kronor till uppförande av ett stängsel vid sjukhusområdet.

Rörande den behandling från statsmakternas sida av dessa framställningar,

som skedde år 1928, får jag hänvisa till 1928 års statsverksproposition (femte

huvudtiteln, sid. 239—252) och riksdagens skrivelse nr 5 Å (punkten 45)

samma år.

Här torde jag, vad angår andra planerade arbeten än om- och tillbyggnad av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

39

huvudsjukhuset, få bringa i erinran, att riksdagen beviljade statsbidrag till

samtliga dessa arbeten med undantag för stängslet, vars anordnande enligt utredningen

befanns kunna något uppskjutas. Byggnadsbidraget beräknades till

48,075 kronor eller sålunda till ett belopp motsvarande liela kostnaden för arbetena,

vilken bidragsnorm — avvikande från den under senare år tillämpade

att bland annat begränsa bidraget till hälften av kostnaderna för varje särskilt

arbete — motiverades med Styrsöföreningens svaga ekonomiska ställning och

Jen ringa storleken av dittills åtnjutet byggnadsbidrag.

Vidkommande om- och tillbyggnaden av huvudsjukhuset hade förslaget härtill

uppgjorts av arkitekten Nernst Hanson och byggnadsingenjören Algot Hanson

i huvudsaklig anslutning till vissa riktlinjer, som beträffande huvudsjukhusets

lämpliga modernisering angivits av arkitekten Birch-Lindgren i ett utlåtande

av den 29 juli 1927.

Enligt till detta förslag hörande ritningar jämte beskrivning skulle vissa

omändringar vidtagas i huvudsjukhuset i avseende a källarvåningen samt första

och andra våningarna. Vidare skulle norr om huvud sjukhus et uppföras en

tillbyggnad av tegel med källarvåning samt ytterligare två våningar. Sistnämnda

byggnad skulle förenas med huvudsjukhuset medelst en förbindelsebyggnad,

likaledes av tegel, i en våning förutom källarvåning.

I tillbyggnadens källarvåning skulle inredas lokaler för tvätt, strykning,

mangel och förråd, till vilka ändamål utrymmen för närvarande disponeras i

huvudbyggnadens källarvåning. I källaren till förbindelsebyggnaden skulle

inrymmas en ljusbehandlingsavdelning med tillhörande bilokaler. Genom

nyss berörda överflyttning av lokaler för tvätt m. m. skulle i huvudbyggnadens

källarvåning erhållas utrymmen för tre matsalar, nämligen en för sjuksköterskor

och elever, en för annan personal och en för uppegående patienter.

I första våningen av tillbyggnaden skulle inredas en fullständig operationsoch

poliklinikavdelning samt en röntgenavdelning.

Till nyss angivna ändamål disponeras, såsom av det föregående framgår, för

närvarande utrymmen i huvudbyggnadens första våning. I denna våning skulle

nu inrymmas två fullständiga sjukavdelningar örn tillhopa 58 platser, därav

2 isoleringsplatser.

I förbindelseby g gnadens första våning skulle förläggas dagrum jämte kapprum

för besökande. . .

Huvudbyggnadens andra våning skulle förändras till en självständig sjukavdelning

med tillhopa 28 platser, därav 2 isoleringsplatser. Till avdelningen

skulle anslutas två dagrum samt liggterrasser.

I tillby g gnadens andra våning skulle inrymmas 12 bostadsrum för personal.

Huvudby g gnadens tredje våning skulle icke undergå någon förändring.

Bland de huvudsakliga fördelar, som genom örn- och tillbyggnaden skulle

vinnas, påpekade föreningen, att nya lokaler skulle erhållas för anstaltens tvättinrättning,

vilken vore av sakkunniga utdömd, och att dagrum, som dittills

saknats, skulle erhållas, varjämte viss lättnad i den förefintliga bristen på personalbostäder

skulle vinnas. Vidare skulle särskilt rum för ljusbehandling erhållas,

en stor fördel i betraktande av att dylik behandling för det dåvarande

måste lämnas i korridorer eller å en inbyggd veranda. Slutligen skulle anstalten

erhålla möjlighet att —- i förhållande till då befintligt platsantal belägga

ytterligare 18 nya helårsplatser, därav 4 isoleringsplatser. Sistnämnda omständighet

ansåg föreningen hava betydelse ej blott för att minska det stora

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majda proposition nr 203.

antalet exspektanter vid kustsjukhuset — vid tiden för framställningens avlåtande

150 personer — utan även för att upphjälpa anstaltens ekonomi, då genom

platsökningen möjlighet syntes kunna uppkomma att helt bestrida anstaltens

driftkostnader med — jämte bidrag från staten och landsting — beloppen

av de vårdavgifter, som komme att inflyta.

Kostnaden för örn- och tillbyggnaden av huvudsjukhuset, som ursprungligen

beräknats till 264,000 kronor, skulle — efter vidtagande av viss av medicinalstyrelsen

i utlåtande den 18 oktober 1927 påkallad överarbetning av förslaget

— uppgå till förenämnda belopp av 269,000 kronor.

I fråga örn beräkningen av förstnämnda kostnadssumma framhöll byggnadsstyrelsen

uti ett i ärendet avgivet utlåtande av den 29 september 1927, att utgiftsposterna

beträffande ombyggnaden i en del fall synts lågt beräknade, att

den uppskattade kostnadssumman för samtliga arbeten, (264,000 + 53,575)

317,575 kronor, torde kunna förväntas förslå, därest största sparsamhet iakttoges

vid arbetenas utförande samt att emellertid i nämnda summa icke mediagits

kostnader för administration, ritningar och kontroll samt för oförutsedda

utgifter.

Föredragande departementschefen framhöll bland annat, att ifrågavarande

om- och tillbyggnadsförslag, trots den verkställda överarbetningen därav, ännu

icke syntes vara i det skick, att det kunde föreläggas riksdagen. Det stora antalet

exspektanter till anstalten gjorde, att det måste anses otillfredsställande,

att förslaget, oaktat de stora kostnaderna för dess genomförande, endast skulle

innebära en ökning med 14 bidragsberättigade sjukplatser. Föreningen syntes

hava för avsikt att senare — med statens hjälp —- fullfölja byggnadsarbetet i

sådan riktning, att en avsevärd ökning av platsantalet komme till stånd. Det

ville emellertid förefalla, som örn före statsmakternas definitiva prövning av

bidragsfrågan ett fullständigt förslag borde föreligga, utvisande totalkostnaderna

för sjukhusets ombyggnad samt den platsökning man därvid kunde vinna.

1928 års riksdag anförde, bland annat, att, ehuru riksdagen funnit, att det

framlagda projektet angående om- och tillbyggnad av huvud sjukhus et snarast

möjligt borde realiseras, riksdagen dock, innan Kungl. Majit definitivt

prövat den föreliggande byggnadsplanen, vilken syntes riksdagen vara av beskaffenhet

att i huvudsak kunna godkännas, ansett sig icke då kunna medgiva,

att medel för ifrågavarande bj-ggnadsarbetes utförande anvisades å riksstaten

för budgetaret 1928/1929. ^Riksdagen förväntade emellertid, att förslag i frågan

förelädes 1929 års riksdag.

Styrelsen för Styrsöföreningen förnyade sedermera i skrivelse av den 11 september

1928 föreningens år 1927 gjorda framställningar vad angår örn- och

tillbyggnad av huvudsjukhuset samt uppförande av stängsel. Beträffande omoch

tillby g gnadsprojektet framhölls, att planerna för detsamma ytterligare underkastats

en ingående granskning, men att man därvid ej funnit anledning

frångå desamma. Med anledning av ett av 1928 års riksdag gjort påpekande

lörande angelägenheten av att ekonomilokalerna för kustsanatoriema planerades

med tanke på eventuellt ytterligare utvidgning framhöll föreningsstyrel
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

41

sen, att dessa lokaler vid Styrsöanstalten enligt de föreliggande ritningarna

vore så rymligt tilltagna, att de även vid en sedermera skeende, ej allt för stor

utvidgning av sjukhuset borde vara fullt tillräckliga. Någon större utvidgning

ansåg styrelsen för övrigt av ekonomiska skäl icke kunna komma till

stånd inom överskådlig tid. Totalkostnaden för örn- och tillbyggnaden hade

vid skedd omräkning fortfarande uppskattats till 269,000 kronor, i vilken summa

även inginge utgifter för ritningar, beskrivningar och kontroll.

Beträffande stängslet framhölls nödvändigheten av dess uppförande för en

kostnad -— enligt tidigare gjorda och ånyo översedda kalkyler -—- av 5,500

kronor. I anslutning härtill hemställdes om ett statsbidrag av 274,500 kronor

för omförmälda två ändamål.

Varken byggnadsstyrelsen eller medicinalstyrelsen framställde i sina över den

senaste framställningen avgivna utlåtanden någon erinran mot de sålunda ånyo

framlagda projekten.

I fråga örn beloppet av byggnadsbidrag till arbetenas utförande grundade

medicinalstyrelsen i sistberörda utlåtande sitt förslag på en beräkning, som

uppgjorts i anslutning till styrelsens principiella ståndpunkt örn begränsande

av dylikt bidrag för kustsanatorierna till dels högst hälften av halva totala

byggnadskostnaden och dels högst 2,000 kronor per vårdplats.

Rörande detaljerna i denna beräkning får jag hänvisa till 1929 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, sid. 292) och här endast erinra, att

enligt beräkningen, i händelse de ifrågasatta arbetena komme till utförande,

halva totala byggnadskostnaden för samtliga arbeten vid anstalten skulle be1731

51 ;U

löpa sig till kronor | —| 366,256: 50, medan summan av dittills beviljade

bidrag (68,013 kronor) och det då ifrågasatta (274,500 kronor) skulle utgöra

342,513 kronor. Ur nyss antydda synpunkt beträffande bidragets relation till totala

byggnadskostnaden skulle således sistnämnda bidrag i sin helhet kunna utgå.

Med hänsyn till principen om bidragets begränsning till 2,000 kronor per

statsbidragsberättigad vårdplats borde däremot enligt medicinalstyrelsen en

beskärning ske. Antalet dylika vårdplatser hade i samband med vissa företagna

ändringar i anstaltens Oeläggningsförhållanden av medicinalstyrelsen

i oktober 1928 fixerats till 146, vilket antal icke skulle komma att rubbas genom

huvudsjukhusets ombyggnad. Efter 2,000 kronor för vårdplats skulle

alltså totala byggnadsbidraget kunna utgöra högst 292,000 kronor. Med frånräknande

av dittills beviljade bidrag om tillhopa 68,013 kronor skulle återstå

ett belopp av 223,987 kronor såsom det högsta, vilket efter berörda princip

skulle kunna ytterligare beviljas. Medicinalstyrelsens hemställan gide också ut

på att sist antydda belopp måtte anvisas.

Beträffande betydelsen av de ifrågasatta förändringarna å huvudsjukhuset

uttalade medicinalstyrelsen i samma utlåtande bland annat, att genom deras

vidtagande anstalten skulle bliva försatt i ett tillfredsställande skick, men att

styrelsen å andra sidan holle före, att någon ytterligare utökning av anstalten

för framtiden knappast vore att tillråda.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

11929 års statsverksproposition framhöll jag, att någon invändning icke syntes

vara att göra mot ombyggnadsförslaget, som av medicinalstyrelsen och

byggnadsstyrelsen godkänts och vilket 1928 års riksdag förklarat vara av beskaffenhet

att kunna i huvudsak godkännas. Med anledning av det utav min

företrädare i ämbetet gjorda uttalandet örn önskvärdheten av förslagets överarbetning

i syfte att vinna någon ytterligare ökning av platsantalet hänvisade

jag till mitt här förut återgivna principiella uttalande örn att man numera icke

borde räkna med behov av någon nämnvärd platsökning å de hittillsvarande

kustsanatorierna samt erinrade tillika örn nyssnämnda yttrande av Styrsöföreningens

styrelse, att en platsökning vid denna anstalt åtminstone under överskådlig

tid av ekonomiska skäl icke kunde ifrågakomma.

I enlighet med det anförda tillstyrkte jag, att statsbidrag måtte beviljas

för genomförande av huvudsjukhusets ombyggnad i huvudsaklig överensstämmelse

med det föreliggande förslaget.

Efter förordande av statsbidrag jämväl till stängslets uppförande ingick

jag på frågan om statsbidragets storlek och anslöt mig därvid till medicinalstyrelsens

ståndpunkt örn att statsbidraget borde begränsas genom maximering

med hänsyn till såväl beloppet för halva totala byggnadskostnaden — vilken

gräns dock i det ifrågavarande fallet saknade praktisk betydelse — som till ett

belopp motsvarande högst 2,000 kronor per varje statsbidragsberättigad

vårdplats. Sistnämnda begränsning ansåg jag i detta fall så mycket hellre

böra iakttagas, som — enligt vad medicinalstyrelsen antytt — vissa smärre

kompletteringsarbeten utöver de föreslagna omändringarna måhända kunde

bliva behövliga och statsbidrag eventuellt kunde anses böra utgå även till

sådana arbeten. I anslutning härtill tillstyrkte jag ett byggnadsbidrag, motsvarande

högst 2,000 kronor för envar av 146 platser och alltså — efter avdrag

av tidigare erhållna statsbidrag •— utgörande det av medicinalstyrelsen

förordade beloppet 223,987 kronor.

I enlighet med av medicinalstyrelsen därutinnan framställt förslag förordade

jag vidare en uppdelning av berörda statsbidragsbelopp på sådant sätt,

att en summa av 100,000 kronor skulle utbetalas, sedan hälften av arbetena

utförts och det vid besiktning konstaterats, att utförandet skett i huvudsaklig

enlighet med av mig förordat förslag, samt med återstoden eller högst 123,987

kronor efter det arbetena blivit i sin helhet fullbordade samt genom medicinalstyrelsens

försorg avsynade och av styrelsen godkända, dock tidigast efter

ingången av budgetåret 1930/1931.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framställda förslag vann riksdagens godkännande

(skrivelse nr 5 A, punkt 51, år 1929).

Med anledning av innehållet uti Kungl. Maj:ts förberörda brev den 10 maj

1929 överlämnade emellertid sedermera Styrsöf öreningens styrelse till medicinalstyrelsen

med skrivelse av den 14 augusti 1929 plan rörande ytterligare

modemiseringsarbeten vid anstalten.

Denna plan upptog följande arbeten till här angivna kostnader, nämligen

dels örn- och tillbyggnad av gamla sjukhuset för 76,450 kronor, varigenom

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 203.

43

bland annat skulle vinnas 16 nya vårdplatser, dels om- och tillbyggnad av

sommar paviljong en för 17,500 kronor, dels ock anordnande av en kylanläggning

inom huvudsjukhuset för 6,500 kronor. Den sammanlagda kostnaden

skulle alltså belöpa sig till 100,450 kronor, vilket belopp enligt föreningsstyrelsen

borde utgå såsom byggnadsbidrag utöver det bidrag å 223,987 kronor,

som av 1929 års riksdag beviljats för örn- och tillbyggnad av huvudsjukhuset.

Uti sitt förberörda utlåtande den 28 oktober 1929 fann byggnadsstyrelsen

förslagen till om- och tillbyggnad av gamla sjukhuset och sommarpaviljongen

vara i behov av viss omarbetning, som dock syntes kunna ske inom ramen för

de för arbetena beräknade kostnaderna, vilka kostnader icke — lika litet som

den uppskattade kostnaden för kylanläggningen — föranledde någon styrelsens

erinran.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 oktober 1929 framlade emellertid

föreningsstyrelsen ny plan för örn- och tillbyggnad av huvudsjukhuset.

Huvudsjukhuset består enligt det föregående för närvarande av en källaroch

en bottenvåning, varjämte byggnadens mittparti höjer sig ytterligare

två våningar. Enligt det nya ombyggnadsförslaget -— till vilket i oktober 1929

ritningar jämte beskrivning uppgjorts av arkitekten Andrew Person samt kostnadsberäkning

av G. R. Bertilsson — skulle nu huvudsjukhuset utläggas

åt sydväst omkring 10 meter och åt nordväst omkring 5 meter, i sin helhet

inrymma källarvåning, tre ytterligare fullt utbyggda våningar och en

ny mansardvåning samt hava en totalhöjd av 14 meter. Åt sydväst skulle

en flygelbyggnad direkt anslutas, tillbyggas med källarvåning och ytterligare

två våningar samt erhålla en totalhöjd av 11 meter. Nordväst från huvudsjukhuset

och förbundet med detta genom en stängselmur skulle uppföras ett pannoch

tvätthus.

I huvudsjukhusets källarvåning skulle såsom hittills inrymmas köksavdelning,

förrådsrum samt matsalar för personal, men genom uppförande av ett

särskilt hus för pannrum och tvättavdelning skulle de för nyss antydda ändamål

avsedda lokalerna kunna förstoras i den utsträckning, som sjukhusets utbyggnad

krävde.

I var och en av bottenvåningen eller första våningen samt andra och tredje

våningarna skulle anordnas 5 sjuksalar med tillhörande isoleringsrum, dagrum

samt bilokaler. Salarna i den första våningen skulle avses för vuxna till

ett antal av 42, medan salarna i de båda övriga våningarna beräknades för

barn till ett antal i vardera våningen av 51. I andra våningen skulle därjämte

inrymmas bland annat gipsrum och i den tredje en dubblett för underläkare.

Den nya fjärde våningen skulle användas för personalbostäder i stället för

den nuvarande tredje.

I flygelbyggnadens källarvåning skulle inrymmas matsal för sköterskor,

medan våningen en trappa upp skulle innehålla lokaler för laboratorium m. m.

samt våningen två trappor upp operationsavdelning.

Solverandor skulle anordnas dels i plan med huvudbyggnadens första våning

och dels å tillbyggnadens tak med direkt tillträde från huvudbyggnadens

tredje våning.

Pann- och tvätthuset skulle — förutom pannrum och tvättavdelning — inrymma

bland annat lokaler för desinfektion och obduktion.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr SOS.

Bland särskilda fördelar hos förslaget har pekats på möjligheten till en betydlig

ökning av antalet platser vid anstalten nämligen från 146 till 205 eller

med icke mindre än 59, ett förhållande, som med hänsyn till det stora antalet

exspektanter vid anstalten -— vid tiden för skrivelsens avlåtande 285 — syntes

särskilt betydelsefullt. Vidare har framhållits, att förslaget genom sin planläggning

skulle åstadkomma lägre värmekostnader, billigare underhållskostnader

samt förbilligad drift. Vid en jämförelse med det ombyggnadsförslag

—-1927 års förslag — till vilket 1929 års riksdag beviljade förenämnda statsbidrag

å 223,987 kronor, anser föreningsstyrelsen det senast uppgjorda —

1929 års förslag — innebära en mera rationell lösning av problemet.

Enligt de gjorda beräkningarna skulle förslagets genomförande draga en

sammanlagd kostnad av 653,000 kronor, vartill skulle komma 50,000 kronor

till inventarier för nya lokaler. Hela det erforderliga totalbeloppet skulle

således utgöra 703,000 kronor.

Föreningsstyrelsen har i anslutning härtill hemställt, att sistberörda belopp

måtte bestridas av statsmedel på det sätt, att utöver det av 1929 års riksdag

beviljade byggnadsbidraget å 223,987 kronor ytterligare ett dylikt bidrag å

479,013 kronor måtte få utgå. Samtidigt härmed har föreningsstyrelsen frångått

det förslag till om- och tillbyggnad av gamla sjukhuset m. m., som -—■

under hemställan örn statsbidrag å 100,450 kronor — framlades i skrivelsen

den 14 augusti 1929.

Genom remiss den 26 oktober 1929 anbefalldes medicinalstyrelsen att efter

byggnadsstyrelsens hörande avgiva utlåtande jämväl över den senare framställningen

från föreningsstyrelsen.

I utlåtande den 31 oktober 1929 framställde byggnadsstyrelsen allvarliga

erinringar mot den föreslagna ombyggnaden av huvudsjukhuset enligt 1929

års plan. Enligt styrelsens mening kunde lämpligheten av en dylik ombyggnad

ifrågasättas, då huvudsjukhuset hade en för ett modernt sjukhus mindre lämplig

planläggning, som medförde att ekonomiavdelningarna i sjukavdelningarna

komme att få ett oekonomiskt stort djup. Vid en påbyggnad skulle följaktligen

även de nya sjukavdelningarna bliva olämpligt planlagda. Särskilt

måste inredningen av vindsvåningens personalbostäder bliva oekonomisk,

då mer än en tredjedel av våningsdjupet åtginge till korridorer och garderober.

Beträffande detaljerna i den föreslagna planlösningen framhöll byggnadsstyrelsen,

att på huvudsjukhusets sydsida anordnats en bred terrass, som komme

att taga bort ljus och ventilationsmöjligheter från en del av köksavdelningens

arbets- och förrådslokaler, varför denna terrass lämpligen icke borde

komma till utförande. Vidare påpekades, att röntgenarkivet icke förlagts till

brandsäkert utrymme, att alla dagrum vore förlagda mot norr och slutligen att

läkarbostaden inrymts i en sjukavdelning samt försetts med fönster, vettande

mot en solveranda för sjuka.

Jämte här omförmälda erinringar framhöll byggnadsstyrelsen, att de remitterade

handlingarna och ritningarna vore alltför ofullständiga för att styrelsen

med ledning av desamma skulle kunna bedöma, huruvida det läte sig göra att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

45

på ett ekonomiskt sätt lösa förevarande byggnadsfråga efter andra riktlinjer.

Styrelsen ville på frågans dåvarande stadium endast framhålla, att det påbyggande

av den befintliga huvudbyggnaden, som förslaget innefattade, sannolikt

icke innebure den billigaste lösningen av uppgiften med hänsyn till vad

som anförts beträffande denna byggnads oekonomiska planläggning.

Vidkommande beräkningen till 653,000 kronor av kostnaderna för själva

ombyggnadsförslaget anförde byggnadsstyrelsen, att någon närmare kontroll

härutinnan icke kunde göras med ledning av de föreliggande knapphändiga

uppgifterna. Beloppet syntes emellertid styrelsen kunna godtagas som en

approximativ kostnadsuppgift.

Medicinalstyrelsen erinrade i sin förut omförmälda skrivelse den 23 november

1929 — varmed styrelsen överlämnade samtliga de från kustsanatoriema

inkomna framställningarna örn ytterligare byggnadsbidrag jämte byggnadsstyrelsens

däröver avgivna utlåtanden — beträffande 1929 års ombygguadsförslag

för huvudsjukhuset vid Styrsöanstalten, att anstalten, inräknat

det av 1929 års riksdag beviljade beloppet å 223,987 kronor, hittills i statsbidrag

erhållit sammanlagt (68,013 + 223,987) 292,000 kronor, vilket belopp

tillmätts så, att det, fördelat på 146 vårdplatser, utgjorde jämnt 2,000

kronor för plats. Därest det för utförande av ombyggnad av huvudsjukhuset enligt

1929 års förslag begärda ytterligare bidragsbeloppet å (703,000—223,987)

479.013 kronor beviljades, skulle totala statsbidraget komma att uppgå till

771.013 kronor, vilket, fördelat på anstaltens beräknade platsantal efter ombyggnaden

eller 205, motsvarade 3,761 kronor för plats. Frånsett att byggnadsstyrelsen

mot det senaste ombyggnadsförslaget framställt sådana erinringar,

att medicinalstyrelsen på den grund icke ansåge sig i förslagets föreliggande

skick kunna tillstyrka bidrag till utförandet, holle styrelsen före, att i

ärendet icke heller i övrigt förebragts en sådan utredning, att styrelsen ansåge

sig kunna taga ställning till frågan, huruvida de föreslagna, avsevärt ökat anslag

krävande arbetena sjukvårdstekniskt och ekonomiskt innebure den lyckligaste

lösningen.

Medicinalstyrelsen yrkade i anslutning härtill, att de föreliggande framställningarna

örn ytterligare statsbidrag till Styrsöanstalten icke måtte föranleda

någon åtgärd.

På sätt förut antytts anbefallde emellertid Kungl. Majit genom remiss den

30 november 1929 medicinalstyrelsen att lämna styrelsen för Styrsöföreningen

tillfälle att yttra sig med anledning av vad nämnda ämbetsverk och byggnadsstyrelsen

rörande den då senast avlåtna framställningen anfört samt

till Kungl. Majit inkomma med det yttrande och de nya förslag, som kunde

komma att av föreningsstyrelsen avgivas, ävensom, efter byggnadsstyrelsens

hörande, med eget förnyat utlåtande.

Såsom förut omförmälts, har föreningsstyrelsen numera avgivit dylikt yttrande,

vilket yttrande, dagtecknat den 14 februari 1930 — jämte utlåtanden

däröver av byggnadsstyrelsen den 20 februari 1930 och av medicinalstyrelsen

den 11 mars 1930 — sistnämnda dag inkommit till Kungl. Majit.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Föreningsstyrelsen har i berörda yttrande huvudsakligen framhållit, att uppgörandet

av 1929 års ombyggnadsförslag beträffande huvudsjukhuset närmast

föranletts av nödvändigheten att undanröja vissa svårigheter rörande beläggningsmöjligheterna

vid ett realiserande i oförändrat skick av 1927 års ombyggnadsplan.

Men uppgörandet hade även skett med hänsyn till innehållet

i Kungl. Maj :ts förenämnda brev den 10 maj 1929 i fråga om moderniseringsplaner

för kustsanatoriema. Örn Styrsöanstalten — och främst då huvudsjukhuset

-— skulle kunna bliva försatt i ett ur sjukvårdens synpunkt fullt tillfredsställande

och tidsenligt skick, ansåge nämligen föreningsstyrelsen ofrånkomligt,

att vissa förbättringar utöver dem, som inginge i 1927 års plan för ombyggnad

av nämnda sjukhus och till vilkas utförande 1929 års riksdag beviljat visst

statsbidrag, borde utföras och att statsbidrag därtill anvisades.

Sedan det i oktober 1929 uppgjorda större projektet i sådant syfte blivit avstyrkt,

hade dess arkitekt, förenämnde Andrew Person —• efter inhämtande av

närmare upplysningar under hand från vederbörande i byggnadsstyrelsen i avsikt

att därigenom undanröja grunden till de mot projektet framställda anmärkningarna

— utarbetat ett i förhållande till berörda projekt modifierat omoch

tillbyggnadsförslag.

Beträffande nämnda, föreningsstyrelsens förevarande skrivelse bilagda förslag,

har styrelsen såsom ett allmänt omdöme framhållit, att detta enligt styrelsens

efter upprepade överläggningar vunna uppfattning skulle innebära en

lycklig definitiv lösning av byggnadsfrågan för Styrsöanstalten.

Innebörden av berörda 1930 års förslag är i huvudsak följande.

Kostnaderna för förslaget hava beräknats till samma belopp som för 1929

års förslag eller 703,000 kronor, därav 653,000 kronor avse egentliga byggnadskostnader

samt 50,000 kronor inventarier.

Såsom en speciell fördel hos 1930 års förslag har framhållits, att beläggningen

enligt detsamma skulle kunna ordnas på ett nöjaktigt sätt med uppfyllande av

medicinalstyrelsens krav i avseende å golvyta och luftkub. Anstalten, som enligt

sagda förslag vore avsedd att endast mottaga vårdsökande i en ålder av

högst 18 år, komme att förfoga över sammanlagt 214 vårdplatser, därav 153 å

huvudsjukhuset. Då det nuvarande platsantalet för anstalten i dess helhet samt

för huvudsjukhuset vore 146 respektive 85, innebure förslaget en ökning i platsantal

med i bägge hänseendena icke mindre än 68 platser.

I fråga örn beloppet av statsbidrag för genomförande av 1930 års ombyggnadsförslag

har föreningsstyrelsen gjort motsvarande framställning som i avseende

å 1929 års förslag samt förty förutsatt, att bidraget skulle få utgå med

den beräknade totala kostnaden 703,000 kronor efter avdrag av det för ombyggnad

av huvudsjukhuset tidigare beviljade beloppet å 223,987 kronor eller

alltså med 479,013 kronor.

Till stöd härför har föreningsstyrelsen framhållit, att med beviljande av ett

ytterligare direkt byggnadsbidrag å 429,013 kronor — således frånsett kostnaderna

å 50,000 kronor för nya inventarier — det totala byggnadsbidraget för

anstalten skulle uppgå till 721,013 kronor. Detta belopp, uppdelat på det se
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr SOS.

47

naste förslagets 214 vårdplatser, utgjorde per plats 3,369 kronor 22 öre och

överstege alltså det belopp å 2,000 kronor per vårdplats, till vilket bidrag enligt

av medicinalstyrelsen hävdad princip högst finge utgå. Det vore emellertid

föreningsstyrelsens uppfattning, att de nu ifrågasatta ombyggnadsarbetena

vore att hänföra till sådana arbeten av oundgänglig art, i fråga örn

vilka medicinalstyrelsen ansett ett frångående av nyss antydda princip och tilllämpande

av mera förmånliga bidragsgrunder kunna äga rum.

Vidare har föreningsstyrelsen framhållit, att ombyggnaden av huvudsjukhuset

enligt 1927 års, av riksdagen år 1929 godtagna förslag — med oförändrat

platsantal av 85 — enligt förstnämnda år gjorda beräkningar skulle

kosta i runt tal 275,000 kronor och att för planens realiserande hade beviljats ett

statsbidrag å 223,987 kronor. På grund av skedd stegring av priser å material

m. m. med omkring 16.2 % torde planen icke numera kunna utföras under

cirka 325,000 kronor.

1930 års ombyggnadsförslag med dess 214 platser — därav 68 nya — vore

beräknat att, frånsett inventarier, kunna utföras för 653,000 kronor. Merkostnaden

för 1930 års förslag i förhållande till 1927 års förslag eller (653,000

—325,000) 328,000 kronor motsvarade för var och en av de enligt förstnämnda

förslag tillkommande 68 vårdplatserna ett belopp av ungefär 4,820 kronor.

Enligt föreningsstyrelsen torde kostnaden för anskaffning av vårdplatser

vid en ny anstalt för vård av kirurgisk tuberkulos uppgå till det

dubbla beloppet. Sistnämnda förhållande anser föreningsstyrelsen böra ses

mot bakgrunden av att antalet erforderliga nya platser för vård av kirurgisk

tuberkulos av förenämnda, utav svenska nationalföreningen mot tuberkulos

tillsatta kommitterade för behandling av frågan rörande nämnda vård m. m.

uppskattats till omkring 1,000.

Under åberopande av sålunda och i övrigt anförda skäl hemställer föreningsstyrelsen,

att det senast uppgjorda ombyggnadsförslaget måtte vinna godkännande

och att statsbidrag till detsammas utförande måtte få utgå med — förutom

det år 1929 beviljade byggnadsbidraget å 223,987 kronor — ett belopp

av 429,013 kronor, vartill skulle komma 50,000 kronor till inventarier, eller

sålunda sammanlagt med 479,013 kronor.

Därest emellertid — trots de av föreningsstyrelsen till stöd härför åberopade

skälen — det senast framlagda förslaget till ombyggnad av huvudsjukhuset

icke skulle godtagas, hemställer föreningsstyrelsen, att med hänsyn till omförrnälda

stegring av priserna å material m. m. ett bidrag å ytterligare 50,000

kronor måtte få utgå till utförande av huvudsjukhusets ombyggnad enligt 1927

års, av statsmakterna år 1929 godtagna plan.

I utlåtandet den 20 februari 1930 erinrar byggnadsstyrelsen om sina i utlåtandet

den 31 oktober 1929 uttalade betänkligheter mot den i 1929 års förslag

innefattade ombyggnaden av huvudsjukhuset med hänsyn till denna byggnads

för ett modernt sjukhus mindre lämpliga planläggning. Ekonomiutrymmena,

som vore förlagda på ena sidan av korridorerna, hade nämligen ett oekonomiskt

stort djup. Denna anmärkning hade byggnadsstyrelsen ansett sig

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

hava särskild anledning att framställa, då genom byggnadens föreslagna påbyggnad

nya dylika, olämpligt dimensionerade utrymmen skulle erhållas även

i de båda våningarna 1 trappa upp och 2 trappor upp. Vid en omstudering

av planen syntes det emellertid enligt styrelsen icke vara omöjligt att på ett

bättre sätt tillvarataga det rikliga utrymmet. Bland annat kunde ifrågasättas,

örn icke isoleringsrummen, som vore mycket stora och räckte till för tre

sängar vardera, lämpligen borde göras till tvåsängsrum och förses med vissa

bilokaler, w. c. och slask. Vidare syntes korridoren mitt för dagrummet kunna

vidgas, varigenom ett rymligare intryck av densamma skulle erhållas och

vidliggande utrymmen skulle få lämpligare rumsdjup.

Utöver den minskning av bredden för vindsvåningen, som skett enligt de

omarbetade ritningarna, anser byggnadsstyrelsen en ytterligare reducering härutinnan

kunna — och av ekonomiska hänsyn böra — ske genom att särskild toalettanordning

inreddes endast vid rum som vore avsedda för sköterskor och

andra kvalificerade befattningshavare och ej, såsom enligt ritningarna förutsattes,

vid flertalet personalrum.

Beträffande de av byggnadsstyrelsen i utlåtandet den 31 oktober 1929 framförda

anmärkningarna mot detaljer i 1929 års planlösning framhåller nu styrelsen,

att i avseende å den på huvudsjukhusets sydsida planerade terrassen

sådan ändring vidtagits i 1930 års förslag, att terrassen icke komme att hindra

ljus- och lufttillförseln till källarvåningen.

Beträffande röntgenarkivet anför styrelsen, att detta i 1930 års förslag visserligen

gjorts brandsäkert, men att dess läge ej vore ur brandskyddssynpunkt

tillfredsställande. Det egentliga filmarkivet kunde —■ såsom antyddes i arkitekten

Persons, ärendet bilagda skrivelse till byggnadsstyrelsen den 23 december

1929 — lämpligen förläggas till vinden i tvätt- och pannhuset. Den från

styrelsens sida påtalade förläggningen av dagrummen mot nordligt väderstreck

tillmättes i förevarande fall icke betydelse från medicinsk synpunkt, då

uppegående patienter icke skulle förekomma inom denna byggnad.

Byggnadsstyrelsens tidigare anmärkning mot underläkarbostadens förläggande

inom en sjukavdelning och med fönster mot en solveranda för sjuka låter

styrelsen förfalla med hänsyn till av arkitekten Person i nyssnämnda skrivelse

lämnade upplysningar.

I fråga om kostnaderna — frånsett inventariekostnader beräknade till sammanlagt

653,000 kronor — för 1930 års förslag anför byggnadsstyrelsen, att

styrelsen under hand tagit del av den beräkning, som legat till grund härför. I

denna beräkning upptagna utgifter för själva byggnadsarbetena syntes styrelsen

skäliga. De kunde emellertid ej med bestämdhet bedömas utan detaljerade

uppgifter rörande erforderliga reparationsarbeten inom den förefintliga

byggnaden. De upptagna beloppen för rörledningsarbeten och elektrisk installation

syntes styrelsen vara knappt beräknade. Dessutom tillkomme kostnader

för ångkök, tvätt, sterilisering och desinfektion samt för röntgenanläggningen.

Kostnaderna för dessa anordningar hade uppgivits vara inräknade i

byggnadskostnaderna. Detta framginge emellertid icke av den till byggnads
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

49

styrelsen överlämnade kostnadsuppställningen. Därest detta skulle vara förhållandet,

syntes byggnadskostnaderna otvivelaktigt vara för lågt uppskattade.

Byggnadsstyrelsen erinrar härefter om att styrelsen i utlåtandet den 31 oktober

1929 med hänsyn till de remitterade handlingarnas ofullständighet icke

ansett sig kunna bedöma, huruvida det läte sig göra att på ett ekonomiskt sätt

lösa föreliggande byggnadsfråga efter andra riktlinjer än de då föreslagna, samt

att styrelsen ställt sig tveksam, huruvida överhuvud den föreslagna påbyggnaden

av huvudbyggnaden vore den billigaste lösningen av uppgiften. Arkitekten

Person hade nu upplyst, att ett annat alternativ, avseende uppförandet av en tillbyggnad,

skulle ställa sig något billigare, men å andra sidan, såsom medförande

långa korridorförbindelser, giva sämre koncentration av anläggningen. Vidare

hade upplysts, att den nuvarande byggnaden icke vore i bästa skick, att fasaderna

vore mycket skadade av klimatets inverkan samt att kostnaden för deras iståndsättande

till stor del bortfölle, därest ombyggnadsförslaget komme till utförande.

Då med hänsyn därtill byggnaden, därest den icke skulle ombyggas,

måste underkastas dyrbara reparationsarbeten, syntes ombyggnadsförslaget

vara ekonomiskt fördelaktigare, än byggnadsstyrelsen tidigare förutsatt.

Den föreslagna om- och påbyggnaden av huvudsjukhuset komme emellertid

att draga avsevärda kostnader, och man kunde icke åsätta denna byggnad

något större värde vid en så genomgripande ombyggnad som den här avsedda.

Uppförandet av en nybyggnad med för behovet avpassade bilokaler torde därför

enligt byggnadsstyrelsens mening icke komma att draga så mycket högre

kostnad än det föreliggande om- och tillbyggnadsförslaget. Byggnadsstyrelsen

ville emellertid i princip icke motsätta sig genomförandet av det senaste ombyggnadsförslaget

under förutsättning att de av byggnadsstyrelsen här gjorda

erinringarna beträffande korridorer och bilokaler beaktades.

Vidkommande föreningsstyrelsens alternativa förslag örn ett genomförande

av 1927 års — utav 1929 års riksdag godkända — ombyggnadsplan, erinrar

byggnadsstyrelsen örn sitt i utlåtandet den 29 september 1927 gjorda uttalande

om den då föreliggande kostnadsberäkningens knapphet, under påpekande bland

annat att i beräkningen icke upptagits några utgifter för administration,

ritningar och kontroll samt för oförutsedda utgifter. Med hänsyn härtill och

då sedan år 1927 någon ökning av materialpriserna uppstått, torde enligt byggnadsstyrelsens

uppfattning ytterligare 50,000 kronor vara erforderliga för

förslagets genomförande.

I sitt utlåtande den 11 mars 1930 har medicinalstyrelsen, innan styrelsen ingått

å en detaljgranskning av de nu föreliggande ritningarna, ansett sig böra

giva uttryck at sina betänkligheter mot att patientantalet vid ifrågavarande

anstalt skulle ökas i så avsevärd grad som förutsattes uti de senaste förslagen

till ombyggnad av huvudsjukhuset. Styrelsen förklarar sig därvidlag icke vara

övertygad örn att anstaltens läge från synpunkten av möjligheten till goda förbindelser

och bekväm tillförsel vore det lyckligaste. Styrelsen finner det där
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 168 haft. (Nr SOS.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

för lämpligast, att anstalten bibehålies vid ungefärligen samma storlek som

hittills och att de statsbidragsbelopp, som kunna ifrågasättas, väsentligen blott

böra avse att avhjälpa påtagliga brister och försätta anstalten i från sjukvårdssynpunkt

möjligast tillfredsställande skick. I huvudsak vore detta avsikten

med de statsbidrag, som år 1929 och tidigare beviljats. Då i varje fall de arbeten,

för vilka 1929 års riksdag medgivit bidrag å 223,987 kronor, ännu icke

kommit till utförande, syntes det styrelsen angeläget, att en grundlig undersökning

verkställdes rörande frågan om de effektivaste åtgärderna för att utan avsevärd

ökning av patientantalet och ungefärligen inom den kostnadsram, som

betingades av det år 1929 beviljade statsanslaget och eventuellt något tilläggsbidrag,

sätta anstalten i ett från sjukvårdssynpunkt möjligast tillfredsställande

skick.

Medicinalstyrelsen övergår härefter till närmare granskning av förevarande

förslag till ombyggnad av anstaltens huvudbyggnad och anför därvid huvudsakligen

följande.

Styrelsen behjärtade helt svårigheterna att på ett fullt tillfredsställande sätt

åstadkomma tidsenliga sjukvårdslokaler med användande av den förut befintliga

byggnaden och ville icke förneka, att föreliggande förslag innebure ett

beaktansvärt försök till lösande av frågan. Vad byggnadsstyrelsen föreslagit

angående utvidgning av korridorer och förändring av bilokalerna m. m. ville

medicinalstyrelsen biträda. Styrelsen ville därutöver framhålla, att de sjukavdelningar

på omkring 50 patienter, som skulle uppstå, torde i det dagliga

sjukvårdsarbetet bliva i hög grad svårhanterliga.

Den angivna underläkarbostaden syntes styrelsen föga lämpligt placerad,

vartill komme, att vid en anstalt av den föreslagna storleken säkerligen komme

att erfordras tvenne underläkare, av vilka åtminstone den ene borde erhålla

familjebostad. Utrymme för detta ändamål syntes vara svårt att erhålla inom

byggnaden.

Tvättavdelningen, som styrelsen under hand låtit särskilt granska av sakkunnig,

vore till sin planläggning icke tillfredsställande, om än dess totala

utrymme torde kunna bliva tillräckligt för den planerade anstalten.

Med hänsyn till såväl förenämnda principiella betänkligheter som de erinringar,

styrelsen ansett sig böra framställa mot de nu föreliggande ritningarna,

anser medicinalstyrelsen sig icke kunna tillstyrka, att proposition avlåtes

örn det begärda tilläggsbidraget å (429,013 + 50,000) 479,013 kronor.

Vidkommande föreningsstyrelsens alternativa förslag örn ett genomförande

av 1927 års — utav 1929 års riksdag godkända -— plan för ombyggnad av

huvudsjukhuset under förutsättning av ett tilläggsbidrag å 50,000 kronor

erinrar medicinalstyrelsen dels örn byggnadsstyrelsens i utlåtandet den 29 september

1927 gjorda uttalande beträffande knappheten i den då föreliggande

— och sedermera endast obetydligt höjda — kostnadsberäkningen och dess

saknad av utgiftskalkyler för ritningar och kontroll, administration samt

oförutsedda utgifter, dels ock örn föreningsstyrelsens år 1928 gjorda meddelande

att i då föreliggande kostnadsberäkningar inginge utgifter för

ritningar, beskrivningar och kontroll. Såsom motiv för ett tilläggsbidrag

skulle sålunda, yttrar i anslutning härtill medicinalstyrelsen, i huvudsak

kvarstå ökade materialkostnader och oförutsedda utgifter. Under hänvisning

till att byggnadsstyrelsen i sitt senaste utlåtande den 20 februari 1930

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 203.

51

anfort, att »någon ökning» av materialpriserna inträtt sedan år 1927, förklarar

medicinalstyrelsen, att styrelsen — efter att under hand hava i ämnet rådfört

sig med byggnadsstyrelsen — ville tillstyrka framläggande av förslag örn

ett av materialfördyring och oförutsedda utgifter föranlett tilläggsbidrag å

25,000 kronor till genomförande av 1927 års ombyggnadsplan för huvudsjukhuset.

Av det här anförda framgår, att av de förslag, som nu föreligga beträffande

omändring av Styrsöanstalten, 1930 års förslag till ombyggnad av huvudsjukhuset

— innefattande en modifiering i vissa hänseenden av 1929 års förslag —

är det, som föreningsstyrelsen anser i främsta rummet böra med statsmakternas

bistånd utföras. Alternativt har ifrågasatts ett fullföljande av 1927 års ombyggnadsplan

i avseende å samma byggnad under förutsättning att ytterligare erforderliga

medel till denna plans genomförande erhållas i form av höjt statsbidrag.

Däremot har föreningsstyrelsen frångått det förslag till modernisering av

anstalten genom ombyggnad av gamla sjukhuset m. m., som med anledning

av innehållet i Kungl. Maj :ts brev den 10 maj 1929 först framlades i skrivelsen

av den 14 augusti samma år.

1930 års ifrågavarande ombyggnadsförslag har, såsom det förut anförda

utvisar, utsatts för en ingående kritik i skilda hänseenden från såväl byggnadsstyrelsens

som medicinalstyrelsens sida.

Medan byggnadsstyrelsen för sin del ansett sig icke böra motsätta sig ett

realiserande av huvudsjukhusets ombyggnad enligt 1930 års linje under förutsättning

att vissa av styrelsen närmare angivna erinringar beaktades, har åter

medicinalstyrelsen på anförda skäl funnit sig böra direkt avstyrka förslaget

i fråga.

1 stället ifrågasätter styrelsen verkställande av ännu en undersökning rörande

de ytterligare åtgärder, som kunna finnas erforderliga för att försätta anstalten

i så tidsenligt och tillfredsställande skick som möjligt för en kostnad, motsvarande

det av 1929 års riksdag beviljade statsbidraget å 223,987 kronor, eventuellt

med någon förhöjning. Styrelsen anser sig dock även kunna alternativt

förorda, att 1927 års ombyggnadsplan fullföljes i oförändrat skick och att för

detta ändamål beviljas ett ytterligare statsbidrag å 25,000 kronor.

Av ett personligt besök å anstalten under hösten 1929 liksom av den föreliggande

utredningen har jag erhållit den uppfattningen, att moderniseringen av

anstalten icke bör ske efter den linje, som innefattas uti 1930 års förslag, detta

med hänsyn jämväl till de allvarliga erinringar mot förslaget, vilka ur sjukvårdstekniska

och andra synpunkter framförts från de sakkunniga myndigheternas

sida, samt till de alltför betydande kostnader, vilka dess realiserande skulle

åsamka statsverket. I anslutning till vad jag vid behandlingen av 1929 års

statsverksproposition framhöll anser jag för övrigt, att en sådan ökning av antalet

permanenta vårdplatser å anstalten, som detta förslag innebär, icke är

lämplig. Emellertid finner jag numera å andra sidan, att 1927 års, av statsmakterna

år 1929 godkända ombyggnadsförslag möjligen bör kunna erhålla en

lämpligare utformning. De anmärkningar, som framkommit däremot, kunna

Departe
mentschefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

nämligen icke frånkännas visst berättigande. Förslaget torde emellertid vid en

omarbetning i vissa hänseenden eventuellt även innefattande någon vidgning av

dess ram — kunna göras mera ägnat att förverkliga det därmed avsedda syftet.

Ur här angivna synpunkter delar jag medicinalstyrelsens uppfattning, att en ny

undersökning — givetvis genom föreningsstyrelsens försorg — lämpligen bör

verkställas till utrönande av den ur alla synpunkter fördelaktigaste lösningen

av förevarande byggnadsfråga genom örn- eller nybyggnad av eller i nära samband

med huvudsjukhuset. I anslutning till medicinalstyrelsens uppfattning

anser jag, att en förutsättning därvid bör vara, att moderniseringsarbetena

icke medföra avsevärd ökning av antalet permanenta vårdplatser för anstalten

i dess helhet; en överflyttning av visst antal helårsplatser från gamla

sjukhuset kan däremot tänkas. låka med medicinalstyrelsen finner jag även,

att kostnaden för byggnadsarbetet -—- och därmed även statsbidraget härtill

— icke bör få tillnärmelsevis stiga till de i det sista förslaget begärda

beloppen. Utan att för statsmakternas del få verka förbindande torde såsom

ett maximum för ett eventuellt tillägg till det år 1929 bestämda bidraget kunna

preliminärt fixeras ett belopp av 100,000 kronor. Ett tilläggsbidrag av denna

storlek skulle i runt tal motsvara summan av de belopp, som föreningsstyrelsen

i sitt förut omförmälda, numera frånträdda förslag från hösten 1929 ansåg

erforderligt för att sätta anstalten i ett ur sjukvårdssynpunkt tillfredsställande

skick.

Med den ståndpunkt jag sålunda intagit i avseende å åtgärder för modernisering

av Styrsöanstalten kan jag icke tillstyrka, att för närvarande ytterligare

statsbidrag lämnas för ett realiserande av 1927 års förslag i oförändrat skick.

Å andra sidan synes tillräcklig anledning icke finnas att nu formligen ändra

1929 års riksdagsbeslut; därest föreningsstyrelsen icke finner lämpligt att

verkställa den här förordade ytterligare utredningen, bör det alltså stå styrelsen

fritt att genomföra huvudsjukhusets ombyggnad i huvudsak efter sistnämnda

linje med det statsbidrag, som därtill år 1929 enligt fastställda grunder beviljats.

Höjning aide

extra

byggnadsoch

driftbidragen

för

centralsanatoriet

i

Jämtlands

län.

Jag övergår slutligen till den föreliggande framställningen från landstinget

i Jämtlands län genom dess förvaltningsutskott om förhöjning dels av det

särskilda byggnadsbidrag, som beviljats för uppförande av länets centralsanatorium

Solliden vid Östersund, dels av det särskilda driftbidrag, som medgivits

för samma anstalt.

Innan jag redogör för innehållet i denna framställning, torde jag få i stora

drag erinra örn anledningen till att landstinget av riksdagen tillerkänts nyss

antydda förmåner med avseende å centralsanatoriet samt den närmare innebörden

av desamma m. m.

År 1926 beslöt landstinget godkänna en av särskilda kommitterade utarbetad

plan för enhetligt ordnande av tuberkulosvården inom länet, innefattande dels

uppförande omedelbart av ett centralsanatorium för länet på omkring 160 sängar,

dels uppförande under den närmaste tiden av två hembygdssanatorier, vartdera

med omkring 40 vårdplatser, dels och anordnande av två profylaktikerhem

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

53

(hem för friska bara från tuberkulossmittade familjer), vartdera å omkring 25

platser. I anslutning härtill fattade landstinget beslut örn att, under villkor att

extra statsbidrag enligt vissa grunder kunde erhållas såväl för byggnad som

drift, uppföra det nu ifrågavarande centralsanatoriet Solliden vid Östersund

med 172 vårdplatser -— isoleringsplatser till ett antal av 10 däri inberäknade

— genom utbyggnad av tuberkulossjukstugan Solliden i enlighet med av arkitekten

G. Birch-Lindgren upprättade ritningar och kostnadsförslag för en beräknad

kostnad av 1,268,000 kronor. Genom sitt förvaltningsutskott gjorde

landstinget sedermera framställning hos Kungl.-Majit örn statsbidrag för centralsanatoriets

uppförande med 3,000 kronor per vårdplats utöver det författningsenliga

(2,000 kronor för dylik plats) samt — för de tre närmaste åren

efter sanatoriets avsynande och godkännande — statsbidrag till driftkostnaderna,

som med en krona per dag och patient skulle överstiga författningsenligt

utgående sådant bidrag (1 krona 75 öre).

Med det sålunda ifrågasatta byggnadsbidraget avsågs att erhålla i huvudsak

samma byggnadsbidrag, som riksdagen år 1925 beviljat för uppförande

av ett centralsanatorium i Norrbottens län. Sistnämnda bidrag skall nämligen

— på sätt av det föregående framgår -— utgå med ett totalbelopp av

1,000,000 kronor för en anstalt med minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser

ej inräknade. Även beträffande bidraget för centralsanatoriets drift åsyftade

Jämtlands läns landsting likställighet med det norrbottniska centralsanatoriet.

För sistnämnda sanatorium har nämligen 1925 års riksdag medgivit,

att för en tid av tre år efter anstaltens avsynande och godkännande

driftbidraget skall få utgå med ett belopp, som med en krona överstiger det

i allmänhet till tuberkulossjukhus utgående bidraget.

Över Jämtlands läns landstings ifrågavarande framställning avgav styrelsen

för svenska landstingsförbundet begärt yttrande. Under hänvisning till en av

förbundsstyrelsen verkställd utredning angående landstingens utgifter för olika

ändamål samt deras finanser i övrigt m. m. (se proposition nr 218 år 1927 sid.

23—26) tillstyrkte nämnda styrelse, att extra statsbidrag måtte beviljas för

ändamålet efter enahanda normer som de år 1925 till tuberkulossjukvården i

Norrbottens län beviljade.

I sitt det 29 november 1926 avgivna utlåtande i ärendet framlade medicinalstyrelsen

resultaten av en av styrelsen verkställd undersökning angående

tuberkulosdödligheten i riket i dess helhet samt i de olika länen under femårsperioden

1921—1925, jämförd med den under perioden 1911—1915 iakttagna.

Därvid konstaterade styrelsen, att en minskning inträtt, vilken för

hela riket uppgått till i medeltal omkring 25 %, att tillbakagång •— ehuru

mycket ojämnt — skett inom samtliga län, samt att denna tillbakagång för

de fyra norrländska länen — jämte Gotlands län — vore minst (för Jämtlands

och Norrbottens län 13, respektive 11 %). Sistnämnda förhållande ansåg

medicinalstyrelsen närmast bero på att de norrländska länen av ekonomiska

skäl icke mäktat i tillräcklig utsträckning vidtaga effektiva åtgärder mot tuberkulosen.

Under hänvisning till sålunda och i övrigt anförda förhållanden

tillstyrkte medicinalstyrelsen att, under förutsättning att det statsfinansiella

läget det medgåve, framställningen måtte i den utsträckning, Kungl. Majit

måtte finna lämpligt, vinna tillmötesgående.

Uti proposition (nr 218) till 1927 års riksdag framhöll föredragande departementschefen,

bland annat, att den i ämnet förebragta utredningen syntes

giva vid handen, att tuberkulosdödligheten inom Jämtlands län, även om den

icke tagit sådana proportioner som i Norrbottens län, likväl vore oroväckande

stor. Utredningen visade också, att dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom

i de övriga Norrlandslänen dittills i jämförelse med riket i dess helhet

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

varit ganska ringa. Oaktat landstinget i Jämtlands län för tuberkulossjukvården

underkastat sig såväl absolut som relativt taget betydande utgifter —

landstingets utgifter för denna vård hade under de senaste fem åren ökats

med omkring 30 %, under det att för samtliga landstingsområden, tagna såsom

e.n under samma period en minskning med cirka 14 % ägt rum -— vöre

tillgången på vårdplatser för tuberkulossjuka likväl ännu alltför ringa för att

möjliggöra en resultatrik kamp mot tuberkulosen.

Kraftiga åtgärder mot tuberkulosens härjningar inom Jämtlands län vore

därför nödvändiga. Emellertid syntes den i ämnet lämnade redogörelsen å

andra sidan giva vid handen, att landstinget med hänsyn till sin ekonomiska

ställning och till de betydande utgifter, som redan åvilade och inom den

närmaste tiden ytterligare torde komma att påläggas detsamma för viktiga

sjukvårds än daln ål, knappast torde — åtminstone inom rimlig tid — mäkta

att utan särskild hjälp vidtaga tillräckligt effektiva åtgärder mot tuberkulosen.

Landstinget vore uppenbarligen berett att — under förutsättning av särskilt

stöd från statens sida —- efter en enhetlig plan upptaga en allvarlig kamp

mot tuberkulosen. Det av landstinget godkända förslaget beträffande utbyggande

av tuberkulossjukstugan Solliden till centralsanatorium syntes på ett

praktiskt sätt tillgodose det avsedda ändamålet och jämväl ur kostnadssynpunkt

vara tillfredsställande.

. Under salunda angivna förhallanden ville departementschefen för sin del

tillstyrka, att statsmakterna lämnade Jämtlands läns landsting det begärda

stödet i form av förhöjt statsbidrag saväl till uppförande av centralsanatoriet

som för dess drift under de tre första åren av verksamheten.

Angående omfattningen av den föreslagna särskilda hjälpen yttrade departementschefen,

att ett fullt så stort understöd som det till Norrbottens

län lämnade^ knappast borde medgivas. Den omständigheten, att Jämtlands

län saväl beträffande tuberkulosens utbredning och därmed närmast

sammanhängande förhallanden som ock i ekonomiskt avseende intoge en

något gynnsammare ställning än Norrbottens län, motiverade enligt hans mening,

att bidragen i detta fall bestämdes till lägre belopp än de för Norrbottens

län beviljade. I överensstämmelse därmed förordade departementschefen,

att byggnadsbidraget skulle fastställas till 4,000 kronor per vårdplats,

isolermgsplatser ej inräknade, vilket skulle innebära ett extra bidrag, utöver

det författningsenliga, av 2,000 kronor per plats. I fråga örn driftkostnadsbidraget

tillstyrkte han ett belopp per dag och patient av 75 öre utöver det

författningsenliga bidraget, 1 krona 75 öre, varigenom det totala driftkostnadsbidraget

skulle komma att uppgå till 2 kronor 50 öre per vårddag. I

enlighet med vad medicinalstyrelsen hemställt, ansåges såväl byggnadsbidraget

som driftkostnadsbidraget i överensstämmelse med allmänt tillämpade grunder

böra begränsas till högst hälften av landstingets verkliga kostnader. Även

i övrigt ansåges de i författning fastslagna allmänna grunderna för åtnjutande

av statsbidrag för ifrågavarande ändamål böra i tillämpliga delar gälla och

Kungl. Maj:t böra äga meddela erforderliga föreskrifter för bidragens åtnjutande.

I samband därmed förordade departementschefen, att, därest såsom

avsett vöre,, de 40 vårdplatser, som inrymdes i den med statsbidrag uppförda

tuberkulossjukstugan Solliden skulle bortgå, återbäring av viss del av det för

denna sjukstuga uppburna statsbidraget — enligt närmare angivna grunder —

skulle ske medelst avdrag å byggnadsbidraget till centralsanatoriet. Avdragsbeloppet

kalkylerades till omkring 22,400 kronor.

I skrivelse nr 252 uttalade riksdagen — under framhållande i huvudsak av

samma skäl,, som från departementschefens sida anförts — sin anslutning till

det i propositionen framlagda förslaget.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

55

Vad härefter angår landstingets nu förevarande skrivelse den 26 september

1929, har däri till en början meddelats, att kostnaderna för uppförande, inredning

och utrustning av sanatoriet, vilket beräknades vara färdigt att tagas

i bruk den 1 januari 1930, enligt då föreliggande approximativa kalkyler syntes

komma att uppgå till 1,610,020 kronor mot ursprungligen beräknade

1,268,000 kronor, i bägge fallen frånsett det statliga byggnadsbidraget, vilket

bidrag — efter skedd reducering med anledning av bortgående vårdplatser i

tuberkulossjukstugan Solliden — skulle uppgå till omkring 625,600 kronor.

Därtill komme de årliga driftkostnaderna, vilka under de första tre åren, då

det extra statsbidraget till driften skulle utgå, med utgångspunkt från den för

1930 fastställda staten beräknades belöpa sig till 65,495 kronor.

Förutom de avsevärda kostnaderna för tuberkulosvårdens ordnande har emellertid,

framhålles det vidare i skrivelsen, landstinget under de sistförflutna

åren nödgats offra betydande belopp för den allmänna sjukvården. Sålunda

påginge i anledning av landstingets beslut under år 1927 uppförande för en

beräknad kostnad av 326,405 kronor av ett epidemisjukhus i Östersund med

60 vårdplatser, avsett att bland annat möjliggöra en centralisering av epidemivården

och därmed nedbringande av kostnaderna för densamma. Sedan landstinget

år 1928 beslutat ombyggnad av ekonomibyggnaderna vid länslasarettet

i Östersund i syfte bland annat att nedbringa vissa kostnader för epidemisjukhusets

och länssanatoriets drift, hade 1929 års landsting sett sig nödsakat

att besluta om modernisering och tillbyggnad av själva lasarettet. Kostnaden

för ifrågavarande, åren 1928 och 1929 beslutade arbeten beräknades — inklusive

utrustningskostnader — sammanlagt uppgå till 2,082,989 kronor, varav

ett belopp av 1,700,000 kronor vore avsett att täckas med ett 40-årigt amorteringslån.

Samtidigt med ifrågavarande betydande utgiftsökningar hade emellertid

landstingets inkomster högst avsevärt minskats, framför allt därigenom att antalet

skattekronor nedgått. Inkomstminskningen medförde med hänsyn till nuvarande

skattekronor en ökning av utdebiteringen från år 1928 av omkring

18 öre. Under sista tioårsperioden hade utdebiteringen höjts från 1 krona 30 öre

för år 1920 till 3 kronor för år 1930.

I fråga örn tuberkulosfrekvensen i länet under de senaste åren åberopas i

skrivelsen ett vid densamma fogat yttrande av förste provinsialläkaren i

Jämtlands län, däri framhålles i huvudsak, att dödligheten i tuberkulos

under de sista åren visserligen nedgått en obetydlighet men att, såvitt förste

provinsialläkaren kunnat bedöma samt inhämtat av tjänsteläkarna i lä-,

net, antalet av tuberkulos infekterade icke i samband därmed nämnvärt reducerats.

I jämförelse med landet i övrigt vore tuberkulosfrekvensen i Jämtlands

län fortfarande abnormt stor, och behovet av vård understege föga det

i Norrbottens län förefintliga. Någon ändring av den i landstinget godkända

planen beträffande anstaltsvård för tuberkulösa kunde därför den konstaterade

nedgången i dödssiffran icke motivera. Tuberkulosfrågans läge vore snarare

sådant, att varje anstaltsplats utöver förefintliga eller planerade vöre ovärderlig.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Under åberopande av sålunda och i övrigt angivna omständigheter samt

med förmälan att centralsanatoriet på grund av byggnadstekniska och andra

skäl utbyggts för 178 i stället för tidigare avsedda 162 vårdplatser -—

isoleringsplatser i bägge fallen oberäknade — har landstinget hemställt, dels

att det beviljade extra byggnadsbidraget å 2,000 kronor för var och en av

ursprungligen beräknade 162 vårdplatser i centralsanatoriet Solliden måtte

höjas till 3,000 kronor, dels att ett extra byggnadsbidrag, likalades å 3,000

kronor, måtte få utgå för var och en av de avsedda ytterligare 16 vårdplatserna

vid nämnda sanatorium, dels ock att det extra driftkostnadsbidraget

måtte under den förut medgivna tiden av tre år från anstaltens avsynande och

godkännande bestämmas att utgå med ett belopp, som med 1 krona — i stället

för nu stadgade 75 öre — överstege det till tuberkulossjukhus i allmänhet

utgående driftkostnadsbidraget.

Slutligen förklarar landstinget att, därest det av budgetära skäl vore önskvärt,

landstinget givetvis hade att finna sig i att det begärda byggnadsbidraget

utginge först i den mån anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

därtill lämnade tillgång.

I det utlåtande den 15 oktober 1929, varmed landstingets ifrågavarande

framställning överlämnats till Kungl. Majit, har länsstyrelsen i Jämtlands län

framhållit, att, ehuru dödligheten i tuberkulos snarast gått något tillbaka,

intrycket av tuberkulosens härjningar inom länet vore så starkt, att landstinget,

trots det ekonomiska nödläget, tillsatt en kommitté för utredning

angående dispensärverksamhetens vidare utveckling i syfte att denna form

av tuberkulossjukvården skulle under ledning av den blivande överläkaren vid

centralsanatoriet åstadkomma ett tidigare uppspårande av sjukdomen och ett

mera effektivt ingripande mot densamma. Det syntes länsstyrelsen vid sådant

förhållande vara klart, att det platsantal å centralsanatoriet, som nu kunnat beredas,

eller 178, vore ett mycket strängt begränsat minimum.

Beträffande överskridandet av de år 1926 beräknade kostnaderna för sanatoriet

framhåller länsstyrelsen, att detta förhållande till största delen berott

på entreprenaden för själva byggnadsarbetet. Uppenbarligen skulle emellertid

berörda omständighet icke i och för sig hava kunnat föranleda en förnyad

hänvändelse från landstinget till statsmakterna. En tvingande anledning därtill

förelåge däremot i den starka förskjutning till det sämre, som ägt rum i

avseende å landstingets ekonomi. Till belysande av sistnämnda förhållande

yttrar länsstyrelsen till en början huvudsakligen följande.

Antalet skattekronor, vilket vid 1926 års landsting beräknades till 568,222

kronor, hade av 1929 års landsting vid statberäkningen för år 1930 upptagits

till allenast 529,119 kronor, och utdebiteringen, som år 1926 fastställdes till

2 kronor 40 öre, utgjorde enligt senaste beslutet 3 kronor. Framtidsutsikterna

vore ej heller ljusa. Länet saknade i väsentlig grad industri. Den återhämtning,

som i övriga delar av vårt land gjort sig så lyckligt gällande, hade

icke nått den jordbruks- och skogsbruksidkande befolkningen. Någon utsikt

till ekonomisk förbättring inom länet under de närmaste åren vore dessvärre

svår att skönja.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

57

Just under denna depression hade landstinget befunnit sig i det läget att

behöva skrida till ombyggnad av länslasarettet i Östersund för att skaffa länet

dess första på kirurgisk och invärtesmedicinsk avdelning uppdelade samt

med modem röntgenanläggning försedda centrallasarett. Då amorteringen av

det för lasarettsombyggnaden erforderliga lånet å 1,700,000 kronor började,

torde landstingsskatten komma att ökas med omkring 20 öre, och när det utvidgade

lasarettet tagits i drift, syntes en ytterligare höjning få påräknas,

sannolikt minst med omkring 9 öre. Driftkostnaderna vid centralsanatoriet

beräknades efter de tre första årens utgång föranleda en årlig utdebitering av

omkring 29 öre. Landstingsskatten komme då, vid oförändrat antal skattekronor

och utan ändring i utgifterna i övrigt, att uppgå till 3 kronor 58 öre

per skattekrona.

Under hänvisning till vissa inom svenska landstingsförbundet upprättade

tabeller — utvisande storleken av dels utdebiteringssatsen och dels det utdebiterade

totala beloppet i avseende å landstingsskatten inom samtliga län

för vart och ett av åren 1925—1929 — framhåller länsstyrelsen vidare, att

Jämtlands län företedde den ogynnsammaste utvecklingen i fråga örn utdebiteringskvoten

samt att en utdebitering av visst belopp för Jämtlands läns

vidkommande föranledde en vida högre skattesats än för andra län. Med hänsyn

till att den skattebörda, som redan nu vilade och än mera komme att vila

på länet, otvivelaktigt torde vara för tung, funne länsstyrelsen det icke vara

förmätet antaga, att örn den ekonomiska ställningen kunnat för 1927 års riksdag

framläggas i hela sin allvarliga innebörd, statsmakterna skulle hava funnit

det billigt och rättvist att åt Jämtlands län giva samma hjälp som år 1925

lämnats åt Norrbottens län.

På grund av vad sålunda i olika hänseenden anförts förklarar sig länsstyrelsen

på det varmaste tillstyrka bifall till landstingets framställning i hela

dess omfattning.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 30 oktober 1929 — med hänsyn till

* vad som anförts i landstingets skrivelse och länsstyrelsens däröver avgivna utlåtande

— ansett sig böra tillstyrka, att det totala statliga byggnadsbidraget

får utgå med (3,000 + 2,000) 5,000 kronor per vårdplats, dock med den begränsningen

att bidraget — på sätt stadgats i fråga örn byggnadsbidraget till såväl

centralsanatoriet i Norrbottens län som det år 1927 fixerade bidraget till Jämtlands

centralsanatorium -— icke må sammanlagt överstiga halva byggnadskostnaden.

Dessutom bör bidraget enligt styrelsen icke få utgå för större platsantal

än 162. Såsom skäl för ett begränsande av bidraget till detta antal platser

yttrar styrelsen, att den lämnade uppgiften att ytterligare 16 platser kunde i

anstalten inrymmas ingalunda av styrelsen betvivlades men att det riktigaste

syntes vara, att avgörandet av frågan om högre byggnads- och driftbidrag för

dessa nytillkomna platser bleve träffat först efter det att vid en blivande avsyning

av byggnadsarbetet kunnat konstateras, att platserna i fråga vore av fullgod

beskaffenhet med hänsyn till sjukvårdens krav. I detta sammanhang har

styrelsen meddelat, att totalkostnaderna för centralsanatoriet enligt från vederbörande

lämnad uppgift numera approximativt beräknats komma att uppgå

till 1,790,000 kronor.

I betraktande av landstingets ekonomiska svårigheter har medicinalstyrelsen

även ansett sig böra tillstyrka den begärda ökningen av det extra drift
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

kostnadsbidraget, dock under förutsättning att det — liksom skett i fråga om

motsvarande bidrag för Norrbottens län och det år 1927 fixerade bidraget för

här ifrågavarande län — bestämmes, att statens totala bidrag icke får överstiga

halva verkliga driftkostnaden.

Departe
mentschefen.

Såsom framgår av det anförda, motiverades beviljandet år 1927 av de särskilda

statsbidragen för uppförande och drift av ett centralsanatorium i Jämtlands

län huvudsakligen med dels den stora tuberkulosfrekvensen inom länet

och dels landstingets svaga ekonomiska ställning. Att normerna för bidragens

utgående gjordes något mindre förmånliga än de år 1925 i motsvarande hänseenden

för Norrbottens län beslutade berodde på att Jämtlands län såväl med

avseende å tuberkulosens utbredning och därmed sammanhängande förhållanden

som ock i ekonomiskt avseende ansågs intaga en något gynnsammare ställning

än Norrbottens län.

I den här föreliggande framställningen från Jämtlands läns landsting har

landstinget framhållit, att olikheterna i nyssberörda hänseenden icke längre

förefunnes eller i allt fall icke vore av den omfattning, att de motiverade en

mindre förmånlig ställning för länet än för Norrbottens län. Vad i framställningen

ävensom i länsstyrelsens utlåtande anförts till stöd för denna uppfattning

finner jag i likhet med medicinalstyrelsen äga starkt fog. Beträffande tuberkulosfrekvensen

inom de båda länen vill jag — utöver vad handlingarna innehålla

— meddela, att dödligheten i tuberkulos, enligt av medicinalstyrelsen

lämnade uppgifter, under vart och ett av åren 1926—1928 utgjort för Jämtlands

län 1.88, 1.93 och 1.96 pro mille av befolkningen samt för Norrbottens

län 3.06, 2.67 och 2.29 pro mille. Dessa siffror visa för Jämtlands län en jämnt

ehuru obetydligt stigande tendens, medan siffrorna för Norrbottens län markera

en tydlig nedgång, vad angår år 1928 så pass betydande, att vid järn- *

förelse med Jämtlands län de bägge länen i realiteten kunna nära nog jämställas

i avseende å tuberkulos dödlighet.

Vad angår de båda landstingens ekonomi var, då riksdagen år 1927 fattade

sitt beslut beträffande bidragen till centralsanatoriet Solliden, ställningen såsom

förut antytts förmånligare för Jämtlands län. Den år 1926 beslutade utdebiteringen

per inkomsthundra utgjorde sålunda för Norrbottens län 3 kronor

16 öre, medan motsvarande siffra för Jämtlands län var 2 kronor 40 öre.

Under det att för Norrbottens län beloppet oförändrat bibehållits under vart

och ett av de tre därpå närmast följande åren, har debiteringssatsen för Jämtlands

län från och med år 1928 måst höjas, nämligen sistnämnda år till 2 kronor

80 öre och år 1929 till 3 kronor. Enligt vad länsstyrelsen i sitt förberörda

utlåtande anfört, skulle med hänsyn till landstingets under senare år beslutade

utgifter för tuberkulossjukvård och för andra sjukvårdsändamål en ytterligare

kraftig stegring vara oundviklig, så att debiteringssatsen örn några

år, under vissa förutsättningar, skulle vara uppe i 3 kronor 58 öre.

Med hänsyn till här angivna förhållanden vill jag tillstyrka, att det särskilda

byggnadsbidraget till centralsanatoriet i Jämtlands län höjes från 2,000

till 3,000 kronor för vårdplats. Av de skäl, medicinalstyrelsen anfört, lärer

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

59

det särskilda byggnadsbidraget i första band endast böra få utgå för de ursprungligen

beräknade 162 platserna. Det bör alltså, efter vederbörlig avsyning,

bero på särskild framställning och prövning, huruvida extra statsbidrag

över huvud skall utgå för någon av härutöver tillkomna platser. Likaledes

förordar jag, att det provisoriska extra driftbidraget höjes från det nu medgivna

beloppet, 75 öre, till 1 krona för dag och vårdplats. I detta fall liksom

beträffande byggnadsbidraget torde tills vidare rätten till ifrågavarande bidrag

böra begränsas till det ursprungligen beräknade antalet vårdplatser,

d. v. s. till 162 platser. Samma huvudvillkor och bestämmelser i övrigt, som

av riksdagen stadgats beträffande de år 1927 beslutade bidragshöjningarna,

lära böra gälla i fråga om de nu ifrågasatta extra bidragen, medan erforderliga

detaljföreskrifter nu liksom år 1927 torde böra överlåtas åt Kungl. Majit

att utfärda. I anslutning härtill bör alltså ett avdrag enligt de av 1927 års

riksdag godtagna grunderna för bortfallande platser vid tuberkulossjukstugan

Solliden äger rum, även örn eventuell höjning av byggnadsbidraget till centralsanatoriet

bestämmes att utgå enligt det av mig här förordade förslaget.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av ett bifall till

mitt förslag får jag erinra att — på sätt närmare framgår av förenämnda proposition

nr 218 år 1927 sid. 34 — det nu medgivna byggnadsbidraget beräknades

— efter nyss antytt avdrag — uppgå till 625,600 kronor mot 301,600

kronor enligt vanliga grunder för dylikt bidrag. Vid godtagande av här förevarande

förslag skulle byggnadsbidraget under samma förutsättning uppgå

till 787,600 kronor. Sistnämnda belopp innebär alltså i förhållande till det redan

medgivna beloppet 625,600 kronor en höjning med 162,000 kronor. Denna

merutgift torde emellertid icke — vilket ju landstinget enligt det föregående

knappast heller förutsatt — böra drabba redan nästa budgetårs anslag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter. Skillnaden mellan

det,nu förordade och det tidigare medgivna byggnadsbidraget torde alltså —

i enlighet med Kungl. Maj:ts närmare bestämmande — tidigast få belasta anslaget

till dylikt ändamål för budgetåret 1931/1932.

Vad angår driftbidraget skulle detsamma för 162 vårdplatser författningsenligt

årligen kunna utgå med 103,477 kronor 50 öre och enligt den år 1927

medgivna förhöjningen med 147,825 kronor. Enligt vad jag nu förordar skulle

bidraget kunna uppgå till 162,607 kronor 50 öre, vilket sistnämnda belopp i

förhållande till det förstnämnda innefattar en merutgift å 59,130 kronor och

vid jämförelse med det senare en dylik utgift å 14,782 kronor 50 öre. Då vid

den nu föreslagna höjningen — liksom skedde år 1927 — i anslutning till det

förut anförda givetvis bör fästas villkor örn att driftbidraget i dess helhet

icke må överstiga hälften av de verkliga driftkostnaderna, torde av bokföringstekniska

och andra skäl merutgiften för statsverket även utan särskild föreskrift

icke kunna komma att belasta det ordinarie förslagsanslaget till driftkostnader

vid tuberkulossjukvårdsanstalter tidigare än under budgetåret

1931/1932.

Vad härefter angår det totala anslagsbehovet för nästa budgetår till bidrag

till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter har, såsom av

Anslagshonoret

för

budeet&ret

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 803.

det föregående framgår, medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 24 augusti 1929

beräknat detta behov vad angår tuberkulossjukvårdsanstalter i allmänhet —

frånsett bidrag till stiftelsen Solhem — samt till kustsanatorier enligt tidigare

beslut till sammanlagt 1,172,000 kronor. I huvudsak har jag intet att erinra

mot denna beräkning. Enligt vad jag inhämtat torde man emellertid kunna

utgå från att den i beräkningen omförmälda barnavdelningen med högst 60

vårdplatser vid centralsanatoriet i Hällnäs icke blir fullbordad inom sådan

tid, att statsbidrag för dess anordnande kommer att utbetalas under budgetåret

1930/1931. Då byggnadsbidraget till denna avdelning ingår i nyss avsedda

belopp å 1,172,000 kronor med 240,000 kronor, kan sistnämnda summa

nu avgå. Vidare torde med hänsyn till läget beträffande Styrsöanstaltens

byggnadsfråga till denna anstalt icke under några förhållanden behöva under

nästa budgetår tagas i bruk mer än högst 100,000 kronor av beviljade 223,987

kronor. Beloppet 1,172,000 kronor kan alltså reduceras med sammanlagt

363,987 kronor till 808,013 kronor.

Å andra sidan kräves för Norrbottens läns centralsanatorium ytterligare belopp

utöver det i medicinalstyrelsens skrivelse kalkylerade. Berörda anstalt

beräknas nämligen numera bliva fullbordad å tidpunkt, som kan medgiva utbetalande

jämväl av återstoden av statsbidraget under budgetåret 1930/1931.

Härav uppkommande merutgift under nämnda budgetår i förhållande till medicinalstyrelsens

kalkyl kan — med hänsyn tagen till beräknat avdrag för nedläggande

av vårdplatser vid nuvarande tuberkulossjukhuset i Sandträsk •—

uppskattas till omkring 80,000 kronor. Beloppet 808,013 kronor bör alltså

ökas till omkring 890,000 kronor. Till sist omförmälda belopp böra läggas

de förordade byggnadsbidragen till stiftelsen Solhem och till föreningen för

kustvård åt skrofulösa barn ävensom evakueringsbidraget till sagda förening

örn sammanlagt (120,000 + 150,000 + 48,180) 318,180 kronor. Därvid erhålles

en totalsumma av 1,208,180 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas

nedåt till 1,200,000 kronor. Anslaget torde alltså böra upptagas i riksstaten

för budgetperioden 1930/1931 till sistnämnda summa, vilken i förhållande till

det för anslaget i 1929 års statsverksproposition preliminärt beräknade beloppet,

1,400,000 kronor, innefattar en minskning med 200,000 kronor.

Hemställan. På grund av vad jag här i skilda hänseenden anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. dels till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag av ............ kronor 1,200,000;

dels medgiva, att från nämnda anslag må av Kungl. Maj:t

beviljas

till stiftelsen Solhem för uppförande av en anstalt för vård

av barn med kirurgisk tuberkulos ett byggnadsbidrag av 2,000

kronor för var och en av högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser

ej medräknade, dock högst till belopp motsvarande hälften

av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verk
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

61

liga byggnadskostnad^!, däri ej inräknad utgift för anskaffande

av byggnadstomt; samt

till föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ej mindre

till utförande av vissa, i det föregående angivna arbeten vid

kustsanatoriet Apelviken ett byggnadsbidrag av högst 150,000

kronor, än även för den tid av budgetåret 1930/1931, varunder

till statligt driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser inom

paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet av

nyssnämnda arbeten icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag

till belopp av 2 kronor 75 öre för varje dylik obelagd

vårdplats och dag;

dels ock föreskriva, att här omförmälda statsbidrag skola

utgå, byggnadsbidragen i huvudsaklig överensstämmelse med

de rörande anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

stadgade grunderna och evakueringsbidraget

i tillämpliga delar i huvudsaklig enlighet med de beträffande

anslag till bidrag till driftkostnaderna för dylika

anstalter gällande grunderna samt såväl byggnadsbidragen

som evakueringsbidraget på de närmare villkor i övrigt, som

må av Kungl. Maj:t bestämmas;

II. med ändring av vad 1927 års riksdag därutinnan bestämt
dels

medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av gällande

bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter samt beträffande

statsbidrag till driftkostnaderna för sådana anstalter — bevilja

ej mindre statsbidrag till uppförande å angiven plats i

Östersund av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt

(centralsanatorium) med ett belopp av 5,000 kronor för

en var av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade,

dock med de inskränkningar, att statsbidraget ej må överskrida

hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift

för anskaffande av byggnadstomt, att från det på sätt nu angivits

bestämda beloppet skall enligt av 1927 års riksdag godkända

grunder göras avdrag för viss del av det bidrag av

statsmedel, som tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga

å samma plats, samt att före den 1 juli 1931

må av det totala statsbidraget utgå sammanlagt högst 625,600

kronor, än även för en tid av tre år efter det ifrågavarande

anstalt blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad

och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten

med ett belopp för dag och patient, som med avseende

å högst 162 vårdplatser med en krona överstiger det till tuberkulossjukhus

i allmänhet utgående statsbidraget och i övrigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

<52

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

motsvarar nämnda bidrag, dock med den inskränkning, att

sammanlagda statsbidraget icke för någon tid må överstiga

hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga driftkostnader;

dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i

övrigt i tillämpliga delar skola gälla av mig här omförmälda

bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag

till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom de

särskilda föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas;

dels ock medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från

av riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive till bidrag

till driftkostnaderna för dylika anstalter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300691

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m. s. 3 i texten
  2. SU 1930:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m. jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten