Sök i Ratio Lex

Angående anslag till utgifter för gammalsvenskbyborna

1930-03-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:212, Angående anslag till utgifter för gammalsvenskbyborna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till utgifter för gammalsvenskbyborna; given Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 99) har Kungl. Majit

på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, till utgifter för gammalsvenskbyborna

för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

I motiveringen till detta förslag erinrade jag om det allmänt bekanta förhållandet,

att den svenska folkspillra, som för omkring 150 år sedan utvandrade

från Dagö och därefter haft sin bostad i Gammalsvenskby med närliggande

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 177 haft. (Nr 212.) en 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

byar i Ukraina, trots den främmande miljön oell oblida öden bevarande sin

svenska kultur och sitt svenska språk, under sommaren 1929 återvände till

Sverige och här omhändertogs. Efter upprepade ansökningar och långvariga

underhandlingar, som helt tillkommit å byhornas eget initiativ, hade

Kungl. Maj:t den 26 april 1929 beslutat medgiva inresetillstånd till Sverige

— under förutsättning av att utresetillstånd från Sovjetunionens område

erhölles — för 800 ä 900 personer, utgörande det stora flertalet av befolkningen

i berörda byar. Vid föredragning av ärendet om inresetillstånd

anförde ministern för utrikes ärendena bland annat, att frågan örn täckande

av kostnaderna för svenskbybornas mottagande och bosättning, i den mån

den behövde underställas Kungl. Majlis prövning, torde få föredragas av

chefen för socialdepartementet.

I konselj den 24 juli 1929 upptogs därefter ärendet till handläggning.

T. f. chefen för socialdepartementet redogjorde därvid för vad i ärendet

åtgjorts samt omnämnde bland annat, att byborna då vore på väg till Sverige

och att härstädes bildats en kommitté -— gammalsvenskbykommittén — för

att ombesörja de åtgärder, som erfordrades för bybornas mottagande och

för beredande åt dem av stadigvarande bosättning.

Vidare anfördes i huvudsak följande.

I överensstämmelse med ett av Kungl. Majit den 5 juli 1929 fattat beslut

skulle byborna efter lii thomsten erhålla en första bostad i det av Jönköpings

regemente förut disponerade kasernetablissementet i Jönköping. Uppehållet

därstädes syntes emellertid böra bliva så kort som möjligt. Närmast syntes

det angeläget, att kolonisterna erhölle tillfälle att genom arbete hos svenska

jordbrukare förskaffa sig kännedom örn och insikt i jordbruket härstädes.

Sedermera syntes man böra räkna med att de i största möjliga omfattning

bereddes försörjning genom självständigt jordbruksarbete här i landet.

Möjligt vore emellertid, att en del familjer önskade fortsätta till Kanada,

dit en del bybor tidigare flyttat.

De kontanta tillgångar, som byborna kunde komma att medföra till

Sverige, syntes icke på långt när förslå till täckande av de betydande kostnaderna

för hemtransporten, för förläggningen i Jönköping m. m. samt framför

allt för anskaffande av jordbruk och övriga utgifter för en stadigvarande

bosättning. Med hänsyn till sakens säregna innebörd syntes det erforderliga

kapitalbeloppet i första hand lämpligast böra anskaffas genom en nationell

insamling. En sådan insamling torde också komma att med det snaraste

igångsättas. Det syntes dock knappast kunna med någon säkerhet förväntas,

att hela den erforderliga summan skulle kunna anskaffas på sådant sätt.

Man syntes därför böra räkna med att det i sista hand finge ankomma på

statsverket att i en eller annan form bereda möjlighet till medelsbehovets

fullständiga täckande.

För övrigt syntes vissa med ifrågavarande angelägenhet förknippade utgifter

vara av den natur, att det gent emot kommunala myndigheter borde åligga

statsverket att ansvara därför. Härvid syftades närmast på utgifter för underhåll

och vård åt en del sjuka och orkeslösa, vilka måhända icke kunde av

sina närmaste omhändertagas och försörjas. Det kunde uppenbarligen icke

ifrågasättas, att utgifterna för dylika personer skulle få stanna på de kommuner,

där dessa personer komme att mer eller mindre tillfälligt bliva bosatta.

Enahanda syntes förhållandet böra vara beträffande särskilda kostnader

för undervisning åt barn, tillhörande ifrågavarande befolkningsgrupp. Det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 212.

kunde nämligen antagas, att vissa särskilda anordningar bleve erforderliga

för att komplettera dessa barns kunskaper, så att de i våra skolor kunde

följa undervisningen, såvitt möjligt i de klasser där de med hänsyn till sin

ålder rätteligen hörde hemma. Det'' vore tydligen obilligt, örn kostnaderna

för sådana anordningar skulle drabba de särskilda skoldistrikten.

Man syntes alltså hava att räkna med att förslag örn anvisande av anslag

av statsmedel i erforderlig omfattning för hjälp åt gammalsvenskbyborna

borde föreläggas 1930 års riksdag. Det vore emellertid möjligt, att, för att

gammalsvenskb3’kommitténs verksamhet skulle kunna fortgå i önskvärd omfattning,

vissa belopp av statsmedel behövde anvisas eller förskotteras redan

innan riksdagen bleve i tillfälle att pröva frågan i dess helhet. Därest framställning

örn sådant bidrag eller förskott inkomme från kommittén, syntes

en sådan framställning böra tillmötesgås, därvid det finge tagas i övervägande

på vad sätt och i vilken utsträckning detta skulle kunna ske.

Föredraganden slutade sitt anförande med en hemställan, att därest de

anförda synpunkterna vunne gillande, gammalsvenskbykommittén måtte erhålla

del av desamma genom utdrag av statsrådsprotokollet i ärendet. Till

denna hemställan lämnade Kungl. Majit bifall.

Vidare erinrade jag i statsverkspropositionen, att till handhavande bland

annat av verksamheten med anskaffande av fastigheter, avsedda för självständiga

jordbruk för svenskbybor, bildats en stiftelse, Gammalsvenskbystiftelsen,

för vilken Kungl. Majit fastställt stadgar, ävensom att Kungl. Majit

den 1 november 1929 på ansökan av gammalsvenskbykommittén av anslaget

till oförutsedda utgifter beviljat ett belopp av 100,000 kronor, vilket huvudsakligen

varit avsett att bereda möjlighet för kommittén att utan intrång

på dess arbete i övrigt ersätta föreningen Svenska röda korset för gjorda

utlägg för bybornas överförande till Sverige.

Jag anmälde därefter, att från gammalsvenskbykommitténs arbetsutskott

överlämnats en promemoria rörande de utgifter, som, bland annat i nyss

återgivna statsrådsanförande, ansetts böra bestridas av statsmedel. Vid

np]»görande av promemorian hade arbetsutskottet utgått fran att det understöd,

som erfordrades för att möjliggöra fast bosättning för de bybor,

som önskade tvärstanna i Sverige, borde beredas från de genom nationalinsamlingen

inflytande medlen och att således statsmedel icke skulle särskilt

anvisas för detta ändamål. Arbetsutskottets uppskattning av de kostnader,

som med denna utgångspunkt skulle stanna å statsverket, slutade å en

summa av 350,000 kronor, vari emellertid ingick det redan anvisade beloppet

100,000 kronor. Vidare anförde jag, att enligt arbetsutskottets promemoria

de utgiftsposter, för vilka särskilt anslag av statsmedel skulle behöva beviljas,

med hänsyn till nationalinsamlingens vackra resultat syntes inskränka

sig till följande, nämligen för hemresan till Sverige, för uppehållet i Jönköpingsförläggningen

till dess arbetsmöjlighet å annan ort kunde ordnas,

för arbetsförmedling, för centralorganisationen i Stockholm, för administrationskostnader

för Gammalsvenskbystiftelsen under de tre första aren samt

slutligen för anordnandet av ett särskilt hem för de bybor, som på grund

av ålder eller sjuklighet icke kunde förtjäna sitt uppehälle och som icke

heller kunde omhändertagas av anhöriga. Jag anhöll emellertid på närmare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majda proposition nr 212.

anförda skäl, att med definitiv framställning örn anslag till nämnda ändamål

måtte få tills vidare anstå, därvid jag tillika anförde, att jag, då jag återkomme

till frågan, syntes få anledning att även anmäla de utgifter, som

under vissa andra anslagstitlar föranletts för statsverket genom åtgärder till

förmån för gammalsvenskbyborna. Då de med det ifrågasatta anslaget avsedda

utgifterna delvis vore sådana, som kunde komma att utgå först efter

nästa budgetårs slut, syntes anslaget lämpligen böra erhålla reservationsanslags

karaktär.

De av Kungl. Majit den 29 november 1929 fastställda stadgarna för Gammalsvenskbystiftelsen

innehålla i huvudsak följande. Stiftelsens uppgift är att

stödja och biträda gammalsvenskbyborna, därvid stiftelsen har att dels tillse,

att försörjning genom arbete, främst i det svenska jordbruket, beredes dem,

dels underlätta bildandet av egna jordbrukshem i Sverige för dem bland

gammalsvenskbyborna, som hava önskan och förmåga till självständig verksamhet

inom jordbruket, dels ock biträda med anordningar, som finnas önskvärda

för vidmakthållandet av goda förbindelser mellan gammalsvenskbyborna

samt i övrigt verka för deras välfärd. I den mån så finnes lämpligt äger

stiftelsen ägna omsorg jämväl åt avkomlingar av de inflyttade. Stiftelsens

verksamhet handhaves av en centralstyrelse av elva ledamöter med säte i

Stockholm. Självskrivna ledamöter i styrelsen äro ordföranden i Svenska

röda korset, ärkebiskopen samt cheferna för socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och skolöverstyrelsen, dock med rätt för en var av dem att utse

annan i sitt ställe antingen för tjänstgöring vid tillfälligt förhinder eller ock

för viss tid, högst tre år i sänder. De sex övriga ledamöterna jämte lika

många suppleanter för dem förordnas av Kungl. Majit för högst tre år i

sänder.

Skulle centralstyrelsen finna, att förhållandena sålunda ändrats, att stiftelsens

verksamhet icke vidare är erforderlig, äger centralstyrelsen anhålla

örn Kungl. Majits förordnande, att stiftelsen skall upphöra. Över sådan anhållan,

vilken jämväl bör innefatta förslag, huru med stiftelsens tillgångar

skall förfaras, böra de gammalsvenskbybor eller deras avkomlingar, som äro

boende här i landet, på lämpligt sätt beredas tillfälle att yttra sig. Förordnar

Kungl. Majit, att stiftelsen skall upphöra, äger Kungl. Majit därjämte

meddela erforderliga bestämmelser angående förfarandet med stiftelsens tillgångar.

Därvid bör tillses, att tillgångarna, i den mån ej vid deras överlämnande

annorledes bestämts, komma såvitt möjligt att tjäna ett för gammalsvenskbyborna

eller deras avkomlingar gagneligt ändamål. Erfordras

särskilda föreskrifter angående avvecklandet av stiftelsens verksamhet, äger

Kungl. Majit förordna därom. Centralstyrelsen äger besluta örn ändring av

stadgarna, men beslutet blir ej gällande, innan detsamma vunnit Kungl.

Majits godkännande. Ej må stadgarna sålunda ändras, att därigenom stiftelsens

syftemål att verka för gammalsvenskbybornas välfärd icke vidare

kommer till uttryck.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Majus proposition nr 212. 5

Med skrivelse den 12 mars 1930 Ilar gammalsvenskbykommittén numera

gjort definitiv framställning i ämnet.

I denna skrivelse meddelar kommittén till en början, att nationalinsamlingen

numera kan beräknas inbringa netto omkring 875,000 kronor.

Vidare lämnar kommittén en i korta drag avfattad redogörelse för gången

av sitt arbete. I denna del är kommitténs framställning av följande innehåll.

När gammalsvenskbykommittén bildades för att lösa uppgiften att hemtransportera

gammalsvenskbyborna samt hjälpa dem till rätta i de nya förhållandena,

låg frågan så till, att hemtransporten omedelbart måste verkställas,

om överhuvud företaget skulle kunna genomföras. Denna del av

uppgiften löstes av Svenska röda korset; antalet immigranter utgjorde 891,

fördelade på 184 familjer. För kommittén blev angelägnast att ordna en

första provisorisk förläggning. I största hast iordningställdes en sådan i

Jönköping i dåvarande infanterikaserner.

Immigranterna utgjordes till alldeles övervägande del av jordbrukare eller

jordbruksarbetare, som även framdeles önskade ägna sig åt arbete i jordbruket.

I avvaktan på att penningmedel skulle stå till förfogande och på lämplig

tidpunkt för förvärv och tillträde av fastigheter, hade arbetsanställningar

måst ordnas för så många svenskbybor som möjligt. För ändamålet hade

omedelbart under medverkan av styrelsen för Jönköpings läns arbetsförmedling

inrättats ett under förmedlingen sorterande kontor vid förläggningen

i Jönköping, och med ledning av de från detta kontor lämnade anvisningarna

hade i början av november 1929 de bybor, som kunde ifrågakomma till arbetsanställning,

jämte sina familjer tillträtt dem anvisade anställningar, så gott

som samtliga på landsbygden inom jordbruket. I förläggningen hade behållits

åldringar, vissa förtroendemän, med vilka kommittén under första

tiden måste samråda, samt en del familjer, bland vilka den smittosamma

ögonsjukdomen trachom varit spridd. De ögonsjuka hade i Jönköping undergått

ingående läkarbehandling med resultat, att antalet med smittsam ögonsjukdom

behäftade, som från början utgjorde 78, nu nedgått till 5, och även

dessa torde inom relativt kort tid vara återställda. En av de inflyttade,

vilken sedan jämte 2 nära släktingar och deras familjer, allt som allt 20

personer, återreste till Ukraina, nekade från början att gå ut i arbete oell

fick stanna i förläggningen. För närvarande vore 167 personer (47 män, 57

kvinnor och 63 barn) kvar i förläggningen.

Redan före svenskbybornas ankomst till Sverige hade man erfarit, att

ett antal familjer bland byborna hyste planer på att utvandra till Canada,

varest de hade släktingar, och för förverkligandet av dessa planer inledde

de förhandlingar närmast med ombud för Canadian Pacific Raihvay. Då

det ansetts viktigt, att de eventuella emigranterna finge fullt objektiva informationer,

hade socialstyrelsen med synnerlig uppmärksamhet följt frågan

samt tillhandahållit byborna så noggranna upplysningar, som varit möjliga

att erhålla. Frågan hade utvecklat sig på det sättet, att en studiedelegation

på 4 personer den 22 februari 1930 avrest till Canada för att förbereda

övriga emigranters emottagande. Inalles avsåge för närvarande 62 familjer

om tillsammans 309 personer att bosätta sig i Canada. Hur mångå, som

verkligen komme att resa, vore ej möjligt att nu med säkerhet angiva. Det

vore naturligt, att den första tiden av väntan och ovisshet under nya förhållanden

hos åtskilliga bybor medförde ett visst vacklande i uppfattningen

örn var man skulle söka finna det slutliga hemmet. Men sedan kommittén,

efter det att en tillräcklig ekonomisk grund skapats, kunnat giva fasta linjer

Qnmmalsvenskbyk

ommittens

skrivelse

den 12 mars

1930.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 212.

åt planerna på fast bosättning på svensk mark, hade allt flera gammalsvenskbybor

bestämt inriktat sig på att med kommitténs hjälp förvärva egna

jordbrukshem i Sverige.

Vid förläggningen i Jönköping hade kommittén givetvis i nödig utsträckning

måst ordna folkskolundervisning. I mindre omfattning hade åt mera

vuxen ungdom tillfälle även beretts att studera vid folkhögskolor och lantmannaskolor.

I den mån ungdomen önskade, vore avsikten att fortsättningsvis

söka bereda densamma möjligheter till sådana studier.

Beträffande de vid arbete inom jordbruket anställda byborna hade verkställda

inspektioner givit vid handen, att arbetsförmedlingen i det stora

hela slagit väl ut. En del justeringar av olämpliga placeringar borde

dock ske.

Efter denna redogörelse har kommittén i förevarande skrivelse beträffande

verksamheten för beredande av egna hem åt byborna anfört i huvudsak följande.

När kommittén började studera frågan örn den fasta bosättningen, fördes

från många håll med styrka fram den tanken, att man skulle söka hålla

svenskbyborna, vilka vore så fast förenade genom andlig och materiell gemenskap,

som bestått århundraden igenom, tillsammans i en koloni. För

ändamålet borde därför en eller några större, invid varandra liggande egendomar

inköpas och styckas samt nybyggas med kolonat. Denna idé hade

ur ekonomisk synpunkt ej visat sig genomförbar för kommittén med dess

begränsade resurser. Man kunde för övrigt starkt ifrågasätta, örn tanken

vore riktig, att svenskbyborna, sedan de kommit bland stamfränder, skulle

isolera sig i en sluten grupp.

De linjer, man på grund av förhållandena gått in för beträffande den

fasta bosättningen, vore i korthet följande.

I lämpliga delar av landet borde inköpas mindre, färdiga egendomar, som

lämpade sig för en familj eller en mindre grupp av familjer (2 till 3 familjer).

Såvitt möjligt skulle man söka få gårdarna gruppvis belägna inom relativt

begränsade områden, så att svenskbyborna i en sådan grupp utan svårighet

kunde uppehålla förbindelse med varandra.

Som upplåtelseform vore avsikten att till en början i huvudsak använda

arrende, men skulle arrendatorerna berättigas att efter viss prövotid få förvärva

respektive egendomar med äganderätt. Det bidrag, som stiftelsen kunde

giva, tillmättes efter behovsprincipen så rättvist som möjligt. I första hand

skulle bidraget användas till de erforderliga inventarierna. Med återstoden

skulle inköpssumman minskas. Å den sålunda reducerade inköpssumman

skulle arrendet under arrendetiden beräknas.

Sedan stiftelsen genom nationalinsamlingen fått medel till förfogande,

hade inköp verkställts av 5 gårdar, var och en beredande bosättning för flera

familjer, samt av 11 enfamilj sgårdar. Av de hittills inköpta gårdarna vore

12, beredande bosättning åt 20 familjer, belägna på Gotland samt 4, varå 6

familjer kunde erhålla sin utkomst, belägna i Jönköpings omnejd. Det hade

sålunda lyckats att förvärva dessa gårdar inom två så pass begränsade områden,

att de inom vart och ett av områdena bosatta byborna kunde hålla

god känning med varandra.

För i år torde stiftelsen väsentligen inskränka sig till dessa egendomsförvärv,

möjligen med någon komplettering, ty sedan gällde det att få alla de

nya innehavarna väl installerade samt att hos dem få in det rätta greppet

vid skötande av eget jordbruk. Då jordbruket i Ukraina hade andra tekniska

och ekonomiska grundbetingelser, måste man räkna med en viss ovana

i början, och man Ange vara beredd på att nedlägga åtskilligt arbete på att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majas proposition nr 212.

instruera de ny tillträdande. Under nästkommande år torde emellertid ett

likaledes ganska avsevärt antal bybor kunna beredas egna hem, och sedan

skulle verksamheten fortsättas, tills behovet av gårdar vore fyllt. Det goda

resultat, som nationalinsamlingen givit, borde möjliggöra, att de svenskbyfamiljer,

som stannade i Sverige och ägde förutsättningar för att sköta ett

eget småbruk, kunde få sin bosättningsfråga ordnad. En av egendomarna,

Snäckarve på Gotland, hade stiftelsen behållit under egen regi, dels såsom

instruktionsgård, dels för att i huvudbyggnaden hava ett hem för ensamma

ålderstigna, när förläggningen i Jönköping upphörde. För ändamålet måste

vissa inredningsarbeten utföras i nämnda byggnad.

För omhänderhavande av verksamheten med den fasta bosättningen vore

sedan början av februari 1930 anställd en agronom. På Snäckarve funnes en

rättare, som dessutom finge tjänstgöra såsom instruktionsrättare för de närmast

boende svenskbyborna. I övrigt sökte stiftelsen samarbete med de olika

hushållningssällskapens ledande krafter.

Kommittén övergår härefter i sin framställning till att motivera det ytterligare

statsanslag örn 250,000 kronor, varom kommittén gör hemställan. Därvid

förklarar kommittén sig hava vid uppsättande av sin hemställan utgått

från det Kungl. Maj:ts beslut, som fattades den 24 juli 1929.

De kostnader, som avsåges att täckas med statsanslaget, fördelade sig

på följande huvudposter sålunda:

Kronor.

1. Kostnader för gammalsvenskbybornas resa till Sverige enligt

räkningar från Svenska röda korset............................................. 86,981:71

2. Kostnader för gammal svensk-bybornas uppehåll i Jönköping juli

1929—30 juni 1930:

Förläggningens ordnande och evakuering.................. 9,000: —

Förplägnad.................................................................... 50,500: —

Avlöningar åt förläggningschef och personal............ 13,400: —

Värme, gas, vatten, lyse och renhållning.................. 28,300: —

Resor, frakter, telefon och kontorskostnader........... 6,200: —

Sjuk- och begravningskostnader................................ 14,300: -—

Undervisning................................................................. 6,800: —

Skomakeri- och snickeriverkstad................................. 4,500: —

Diverse kostnader....................................................... 13,000: — 146,000: —

Summan 146,000 kronor motsvarar 1.72

ki''onor per person och underhållsdag.

3. Kostnader för arbetsförmedling för gammalsvenskhgbor och dessas

placerande på arbetsplatserna. Utgifter för arbetsförmedling

och svenskbybors jdacerande på arbetsplatserna (resor, transporter

och inspektioner) med avdrag av sådana kostnader, som

gäldas av andra statsmedel, till och med den 30 juni 1930 ... 18,<X)0: —-

4. Administrationskostnader för kommittén i Stockholm. Utgifter

för sekreterare, bokföring, skrivbiträde, pressman, rese- och

kontorskostnader samt trycksaker till oell med den 30 juni

1930................................................................................................. 20,000: —

5. Ilen fasta bosättningen.

Utgifter för förberedande undersökningar för den fasta bosättningen

.................................................................. 4,500: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majus proposition nr 212.

Kronor.

Bidrag till administration åt Gammalsvenskbystiftelsen

under 3 år med 15,000 kronor örn året (för

avlöning åt en sekreterare, en verkställande tjänsteman

samt vandringsrättare jämte resor, kontorskostnader,

telefon m. m.); ....................................... 45,000: — 49,500:_

6. Iordningställande av ett ålderdomshem för ensamstående åldringar

oell andra arbetsoförmögna på Snäckarve ..................... 12,000: —

7. Diverse utgifter. För gammalsvenskbybornas flyttning från

Jönköping samt för oförutsedda utgifter ................................... 17,518: 29

Summa kronor 350,000: —

Härav bär gammalsvenskbykommittén redan uppburit 100,000 kronor. Det

ytterligare belopp, som begäres, utgör alltså, liksom enligt den i statsverkspropositionen

berörda preliminära framställningen, 250,000 kronor.

I sin skrivelse anför kommittén vidare följande.

Beträffande de olika posterna hade kommittén ansett några förklaringar

knappast vara erforderliga. Befintligheten av kasernerna i Jönköping med

deras goda utrustning samt det välvilliga och kraftiga biståndet av Svenska

röda korset och Landstormslottornas organisation i Jönköping förklara de

relativt små utgifterna för Jönköpingsförläggningen, vilken därjämte skötts

på ett klokt och sparsamt sätt av förläggningschefen och hans personal.

Den stora allmänna hjälpsamheten och givmildheten hade dessutom möjliggjort,

att svenskbyborna utan några kostnader kunnat förses med kläder

och en del husgeråd.

Kommittén hade vid beräknandet av kostnaderna för arbetsförmedling

för gammalsvenskbybor och deras placerande på arbetsplatserna förutsatt,

att utgifterna för det under länsförmedlingen upprättade kontoret vid

Jönköpingsförläggningen ävensom svenskbybornas resor till arbetsplatserna

till viss del intill ett beräknat sammanlagt belopp av högst 9,000 kronor

bomme att bestridas genom anlitande av arbetsförmedlingsanslaget.

På det att de genom nationalinsamlingen inkomna medlen skulle kunna så

oförminskade som möjligt användas till direkta bidrag för den fasta bosättningen,

hade i det nu påräknade statsanslaget inräknats ett belopp, som

motsvarade kostnaden för de förberedande utredningarna och undersökningarna

för markförvärven, samt 15,000 kronor i bidrag till administrationskostnaderna

under vart och ett av de tre första åren av Gammalsvenskbystiftelsens

verksamhet. Däremot hade förutsatts, att övriga utgifter för deli

fasta bosättningen skulle bekostas av de insamlade medlen.

Ett belopp av 12,000 kronor hade beräknats för iordningställande av det

förut nämnda ålderdomshemmet på Snäckarve. Det förutsattes därvid, att

hemmet skulle omhänderhavas av Gammalsvenskbystiftelsen under kontroll

av länsstyrelsen. Det syntes vara lämpligt, att stiftelsen i detta fall kunde

från det allmänna fattigvårdsanslaget utan den beträffande motsvarande fall

vanliga omgången få ersättning för utgifterna för de å ifrågavarande hem intagna

utländska medborgare, för vilka fattigvårdsbehov enligt 1 § fattigvårdslagen

förelåge. Medgivande i sådant hänseende torde därför böra utverkas.

I berörda statsrådsanförande den 24 juli 1929 hade ställts i utsikt, att i

den mån särskilda kostnader vållades skoldistrikt för speciella anordningar

för kompletterande undervisning åt barn till gammalsvenskbybor ersättning

därför borde utgå från statsverket. Såvitt känt vore, hade några dylika

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

kostnader icke uppkommit. Därest så bleve fallet, ansåge kommittén, att

de borde få bestridas från det nu ifrågasatta statsanslaget. Något särskilt

belopp syntes dock icke behöva beräknas för detta ändamål.

Den föreliggande framställningen ansluter sig, såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, såväl beträffande de ändamål, till vilka bidrag ifrågasättes,

som vad angår det äskade beloppet till den preliminära beräkning,

vilken lagts till grund för vad statsverkspropositionen innehåller i ärendet.

Då Kungl. Majit lämnade utan erinran de i det föregående återgivna uttalanden,

som den 24 juli 1929 gjordes i ämnet av tillförordnade chefen för

socialdepartementet, torde ock Kungl. Majit i princip hava lämnat sitt gillande

till då framförda synpunkter rörande visst bidrag av statsmedel.

På dessa uttalanden bygger nu i allt väsentligt gammalsvenskbykommitténs

föreliggande framställning. Trots den stora offervillighet, som kommit

till synes vid nationalinsamlingen till förmån för gammalsvenskbyborna,

kan man icke med säkerhet räkna med att de influtna medlen skola förslå

till mera än fyllande av det egentliga syftet med insamlingen, nämligen

att på nöjaktigt sätt bereda dem av svenskbyborna, som därför lämpa sig,

tillfälle att upptaga verksamhet såsom självständiga jordbrukare inom Sverige.

Samtidigt har det icke utan skäl framhållits, att då de enskilda i landet

genom sina uppoffringar åstadkommit det resultat man eftersträvat, det bör

ankomma på staten att sörja för övriga med svenskbybornas boflyttning och

ordnandet för dem sammanhängande utgifter, så att de insamlade medlen

ograverade kunna användas till huvudsyftets främjande.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört vill jag i princip förorda

bifall till framställningen örn statsanslag för nu ifrågavarande ändamål. Yad

angår storleken och karaktären av det begärda anslaget synes mig emellertid

viss jämkning böra ske. Förutom att det belopp, som nu kan väntas inflyta

genom nationalinsamlingen, är något större än man vid tiden för statsverkspropositionens

avlåtande räknade med, har nu tillkommit, att bybornas flyttningsplaner

till Canada tagit fast form, så att man nu kan utgå från att ett

rätt avsevärt antal familjer kommer att utflytta dit. Med hänsyn till den framlagda

planen för bosättningens ordnande, varav följer att kapitalet endast

småningom behöver tagas i anspråk, vill det också synas, som om de insamlade

medlen skulle under de närmaste åren kunna lämna en ränteavkastning

stor nog att till väsentlig del bestrida verksamhetens egna kostnader,

d. v. s. även utgifterna för gammalsvenskbystiftelsens arbete, något som i

och för sig synes lämpligt och följdriktigt. Därest denna uppfattning godtages,

skulle statsbidrag icke behöva beräknas för sistnämnda ändamål, varigenom

man skulle undgå den budgettekniskt mindre vanliga anordningen,

att anslag begäres för täckande av behov, som avse en kommande budgetperiod.

-Tåg förordar alltså, att det begärda statsanslaget minskas med ett

belopp, motsvarande det för budgetåren 1931/1932 och 1932/1933 avsedda

bidraget till kostnaderna för stiftelsens verksamhet, eller sammanlagt med

30,000 kronor. Då organisationskostnaderna under den första tiden måste

bliva relativt stora, anser jag emellertid, att det för nästa budgetår begärda

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Ill käft. (Nr 212.) eli ilo 2

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majis proposition nr 212.

bidraget till ifrågavarande kostnader bör få utgå av statsmedel. Mot kommitténs

beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet har jag i övrigt icke

något att erinra. Detta belopp skulle därför kunna bestämmas till 220,000

kronor. Av den nu förordade omläggningen lärer böra följa, att anslaget icke

vidare, såsom i statsverkspropositionen, upptages som reservationsanslag.

Jag torde i övrigt endast behöva uppehålla mig vid ett par speciella

punkter.

I den framlagda kostnadstablån förutsättes, att Jonk öp inysfö » täggn ingen

skall kunna fortsätta till utgången av juni 1930. I anledning härav vill jag

erinra, att Kungl. Majit förut denna dag beslutat medgiva, att den tid,

under vilken vissa utrymmen inom kasernetablissementet i Jönköping må

användas för gammalsvenskbybomas räkning, utsträckes från 1 april till 1

juli detta år.

Vad angår posten till administrationskostnader i Stockholm må påpekas, att

däri ingår en summa å 5,400 kronor för en över hela landet i en mycket

stor upplaga spridd broschyr, avsedd att klarlägga rätta förhållandet beträffande

gammalsvenskbybomas liittlyttnirig m. m.

Vid behandlingen av förevarande fråga i statsverkspropositionen ställde

jag i utsikt, att jag i samband med behandlingen av det slutliga anslagsäskandet

skulle göra anmälan örn de utgifter, som under vissa andra anslagstitlar

kunde föranledas för statsverket genom åtgärder till förmån för gammalsvenskbyborna.

I detta hänseende är först att märka, att med det föreslagna bidraget äro

avsedda att täckas, bland annat, alla kostnader för medicinalstyrelsen eller

byggnadsstyrelsen på grund av Jönköpingskasernernas upplåtande. Betalning

har sålunda erlagts för alla lämnade förmåner av beskaffenhet att föranleda

kostnader, liksom även för resor, frakter och dylikt.

Såsom framgår av kommitténs framställning, hava såvitt känt är några

särskilda kostnader ej uppkommit för kommunerna genom speciella anordningar

för undervisning åt gammalsvenskbybarn. I anslutning till vad som

yttrades vid föredragningen den 24 juli 1929 och nu ifrågasatts i kommitténs

framställning torde, därest mot förmodan anspråk på ersättning för sådana

kostnader framkommer, dylik ersättning kunna bestridas från det nu behandlade

anslaget. Härigenom vinnes, att någon jämkning i gällande bestämmelser

rörande statsbidrag till folkskoleväsendet icke behöver vidtagas.

Beträffande arbetsförmedlingen framgår av kommitténs skrivelse, att man

räknat med att av det allmänna arbetsförmedlingsanslaget skulle täckas utgifterna

för särskilda anordningar för arbetsförmedling vid Jönköpingsförläggningen

ävensom för vissa resor, vilka kostnader beräknats till 9,000 kronor.

Då en dylik användning av anslaget synes överensstämma med gällande bestämmelser,

har jag intet att däremot erinra. Yad angår kostnader av andra

slag i samband med arbetsförmedlingen, torde de böra bestridas av staten

medelst det nu behandlade anslaget.

Yad slutligen angår förhållandet till det ordinarie anslaget till fattigvård

och barnavård i allmänhet är följande att märka. I fråga örn personer, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

på grund av ålder eller sjukdom vid liitkomsten saknade arbetsförmåga, hava

åtgärder icke vidtagits för förvärvande av svenskt medborgarskap. Dylika

personer äro alltså utländska medborgare. Härav följer enligt fattigvårdslagen,

att kommuner, som haft utgifter för fattigvård åt dem, hava att hos

länsstyrelsen göra framställning i ersättningsfrågan. Länsstyrelsen underställer

då Kungl. Maj:t frågan örn vederbörande utlännings hemsändning,

varefter i de fall — vilka givetvis här skulle bliva de regelmässiga — då Kungl.

Majit icke finner hemsändning böra äga rum, kommunerna få ersättning

från nyssnämnda anslag för sina fattigvårdsutgifter för ifrågavarande utlänningar.

Yad däremot angår sådana bybor, vilka vid kitkomsten varit arbetsföra

och kunnat försörja sig och vilka erhålla svenskt medborgarskap, bör

tydligen — på samma sätt som beträffande andra medborgare — uppkommande

fattigvårdsbehov täckas i vanlig ordning, så att kommunerna själva

få svara därför.

Någon jämkning i reglerna för användningen av sistnämnda anslag erfordras

alltså icke i och för sig med hänsyn till svenskbyborna. Såsom av kommitténs

framställning framgår, har emellertid kommittén för avsikt att å en av

de för byborna inköpta egendomarna på Gotland, Snäckarve i Stenkumla

socken, anordna en samlad förläggning för de ålderstigna eller sjuka personer,

vilka icke kunna försörja sig och icke heller hava släktingar, som

kunna draga försorg örn dem. Enligt det nyss anförda skulle kostnaderna

för erforderlig fattigvård för dessa personer, efter ett förfarande av nyss antydd

beskaffenhet med däri ingående prövning av hemsändningsfrågan, komma

att bestridas av statsverket. Emellertid delar jag kommitténs uppfattning,

att i detta fall skäl finnas för ett enklare tillvägagångssätt; någon saklig prövning

av hemsändningsfrågan behöver tydligen här icke ifrågakomma. Jag förordar

alltså, att framställning göres hos riksdagen om medgivande, att kostnaderna

för vård å det blivande ålderdomshemmet i Snäckarve av svenskbybor,

som icke äro svenska medborgare, må utan dylik omgång ersättas

Gammalsvenskbystiftelsen av anslaget till fattigvård och barnavård i allmänhet.

Givetvis bör ersättningen endast avse vård, beträffande vilken

sådant behov av fattigvård förelegat, som avses i 1 § i fattigvårdslagen,

något som även kommittén utgått ifrån. Prövningen härutinnan torde lämpligen

kunna uppdragas åt länsstyrelsen i Gotlands län. Det må erinras, att

det här icke är fråga om andra kostnader, än som enligt allmänna regler

skulle hava bestritts av nyssnämnda anslag; det ifrågasatta medgivandet avser

alltså endast en förenklad form för ersättningens utgående.

Under ärendets tidigare behandling ifrågasattes framställning till riksdagen,

avsedd att möjliggöra, att egnahemslån skulle kunna utgå till de svenskbybor,

som önskade förvärva egna jordbruk. Med den form för upplåtelse av

jordbruk, för vilken kommittén och stiftelsen numera stannat, erfordras

emellertid icke någon dylik framställning, enär enligt redan gällande regler

dylikt lån kan utgå till arrendatorer, vilka önska friköpa den av dem brukade

jorden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter

beträffande anslagets lyftande och åtnjutande, som må finnas erforderliga.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen, att

dels till utgifter för gammalsvenskbyborna för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 220,000 kronor;

dels och medgiva, att av det ordinarie förslagsanslaget till

fattigvård och barnavård i allmänhet må i den ordning, som

i det föregående angivits, utbetalas ersättning för kostnaderna

för vård enligt 1 § i lagen örn fattigvården å blivande särskilt

ålderdomshem i Stenkumla socken åt svenskbybor, som

icke äro svenska medborgare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenIlegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till utgifter för gammalsvenskbyborna. s. 4 i texten
  2. SU 1930:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående anslag till utgifter för gammalsvenskbyborna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten