Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 2 juni 1916 om skyddskoppympning

1930-03-07 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:213, Med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 2 juni 1916 om skyddskoppympning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen

den 2 juni 1916 om skyddskoppympning; given

Stockholms slott den 7 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen

den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 178 käft. (Nr 213.)

C15 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Förslag

till

Lag;

om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 2 juni 1916 (nr 180)

om skyddskoppympning.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 11 oell 16 §§ i lagen den 2 juni 1916 om

skyddskoppympning skola, de tre förstnämnda lagrummen sådana de lyda

enligt lag den 7 maj 1926 (nr 97), i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §.

Barn — — — år.

Är på grund av förordnande, som i 5 § 4 mom. sägs, ympningsplikt enligt

nästföregående stycke icke gällande å barnets boningsort under det år, då

ympning enligt vad ovan sagts senast skall äga rum, eller under någon del

av nämnda år, må med ympningen anstå till året efter det, då ympningsplikt

åter inträdde med avseende å barnet.

5§-

1 mom. Ympningsplikt — — — skyddskoppympning.

2 mom. Från skyddskoppympning skall den undantagas, som vederbörande

ympare finner till följd av sjukdom eller sjukdomsanlag eller allmän

svaghet kunna komma att erhålla men av ympningen eller beträffande

vilken i sådant hänseende företes intyg av tjänsteläkare.

Föreligger enligt ymparens mening på grund av sjukdomsfall i den ympningspliktiges

omgivning anledning antaga, att hälsofara för annan skulle

uppstå genom ympningen, må ock undantagande från ympning medgivas.

Undantagande medgives i fråga örn ympningsplikt enligt 3 § a), b) eller

c) eller 4 § tredje stycket av vederbörande chef, i fråga örn ympningsplikt

enligt 3 § e) av direktören för anstalten samt eljest av vederbörande ympare

och skall avse viss tid, högst tre år i sänder. Örn efter utgången av den

tid, för vilken undantagande medgivits, ympningsplikt föreligger och förlängt

undantagande från ympning sökes, skall prövning av ympare ånyo företagas

eller nytt läkarintyg företes örn förhållande, som förut nämnts. Har barn

under en tid av minst tre år varit jämlikt första stycket undantaget från

ympning och kan det av anledning, som där sägs, fortfarande antagas

erhålla men av ympningen, må dock medicinalstyrelsen efter framställning

av den, som är ansvarig för barnets befordran till ympning, för framtiden

undantaga barnet från ympning enligt 2 §.

3 mom. Säger —--paragraf.

Den, som av nu nämnd anledning vill hava barn undantaget från ympning,

gore skriftligen ansökning därom hos medicinalstyrelsen senast under

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

det kalenderår, då barnet fyller sju år. Innan ansökningen göres, åligger det

sökanden att personligen inställa sig i Stockholm inför Överståthållarämbetet,

i annan stad inför magistraten och på landet hos landsfiskalen i orten samt

förebringa utredning angående skälen för sina betänkligheter mot ympningen.

Protokoll skall föras över vad vid sökandens inställelse förekommit, och har

sökanden att vid sin ansökning foga utdrag av detta protokoll.

Finner — — — prövning.

4 mom. Vid inträffad eller hotande epidemi av annan sjukdom än smitt''

koppor eller då så eljest prövas nödvändigt ur hälsovårdssynpunkt, åge

Konungen förordna, att ympningsplikt enligt 2 § första stycket skall under

viss bestämd tid icke vara gällande beträffande landet i dess helhet eller

viss del därav samt att ympningsplikt enligt 3 § a), b) och e) skall under

sådan tid föreligga allenast i den omfattning Konungen bestämmer.

11 §•

1 mom. Efter undergången ympning skall den ympade besiktigas; dock

är den som på grund av stadgandet i 4 § undergått ympning befriad från

besiktning.

Besiktning---ympningen.

2 mom. Visar —--rum.

3 mom. Det---bok.

16 §.

1 mom. I allmän eller enskild skola eller läro- eller uppfostringsanstalt

må icke till undervisning eller vård mottagas lärjunge, som icke undergått

skyddskoppympning. Vad nu stadgats äger dock icke tillämpning, där lärjungen

jämlikt 5 § 1, 2 eller 3 mom. är från ympning undantagen eller där

på grund av förordnande, som i 5 § 4 mom. sägs, ympningsplikt enligt 2 §

första stycket vid tiden för mottagandet icke föreligger eller under någon

del av löpande och nästföregående kalenderår icke förelegat å lärjungens

boningsort eller å den ort, där skolan eller anstalten är belägen. Ej heller må

lärjunge förmenas inträde i folkskola, dövstumskola eller anstalt för blinda

eller för sinnesslöa på grund av att han icke undergått skyddskoppympning,

eller intagande i uppfostringsanstalt efter domstols förordnande av sådan

grund förvägras.

2 mom. När — — — skyddskoppympning.

3 mom. Sist —--verkställes. Föreligger vid den tidpunkt, då an
maning

enligt vad nu sagts skall ske, på grund av förordnande, som i 5 §

4 mom. sägs, icke ympningsplikt enligt 2 § första stycket å den ort, där

skolan eller anstalten är belägen, skall anmaning äga rum inom en månad

från början av den termin, som följer närmast efter det nämnda förordnande

upphört att gälla.

Skolrådet —--uppehållsort.

4 mom. Efter — — — rum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt å densamma

tecknad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 213.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck anför:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning vissa frågor

angående tillägg till och ändringar i lagen den 2 juni 1916 om skyddskoppympning.

Dessa frågor avse dels införandet av rätt för Konungen att under vissa

omständigheter förordna örn tillfälligt upphävande av ympningsplikten dels

ock vissa andra, smärre ändringar i lagen, förnämligast i reglerna rörande

undantagande från ympning.

Tillfälligt upphävande av ympningsplikten.

Gällande bestämmelser

örn ympningsplikt

samt

dess fullgörande.

Enligt gällande lag (2 §) skall barn undergå skyddskoppympning senast

under det kalenderår, då det fyller sex år. Örn barnet nämnda år är boende

å ort, för vilken ympningsmöten skola hållas, och under det året sådant

möte icke äger rum för orten, må dock med ympningen anstå till följande år.

Oberoende av denna ympningsplikt åligger vidare enligt 3 § ympningsplikt

dem, som börja fullgöra tjänstgöring på grund av fast anställning bland

manskapet vid hären eller marinen, värnpliktiga som börja första tjänstgöring

under fredstid för sin utbildning, värnpliktiga som inkallas till tjänstgöring

för rikets försvar, örn och i den omfattning Konungen prövar nödigt

påbjuda ympning, utlänningar som inkomma i riket för att söka arbetsanställning,

därest hälsovårdsmyndighet förordnar örn deras ympande, samt

den som intages å tvångsarbetsanstalt.

Slutligen kan enligt 4 § vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi

ympningsplikt påbjudas i den omfattning, som finnes erforderlig.

Ympningsplikt föreligger enligt 5 § 1 mom. icke beträffande den, som

förut haft smittkoppor eller som tre gånger eller någon gång sedan början

av de fem närmast föregående kalenderåren här i riket undergått skyddskoppympning.

Härutöver meddelas i 5 § 2 och 3 mom. bestämmelser angående

undantagande i särskilda fall från ympning antingen på grund av

sjuklighet hos den ympningspliktige eller med hänsyn till betänkligheter

mot ympningen hos den, som är ansvarig för barns befordran till ympning.

Ympning får i regel verkställas allenast av den, som äger behörighet att

utöva läkarkonsten. Civil tjänsteläkare — annan än förste provinsialläkare —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition nr 213.

må allenast efter medgivande av medicinalstyrelsen undandraga sig att vara

ympare inom sitt verksamhetsområde; vinnes befrielse, skall medicinalstyrelsen

förordna annan ympare för området eller del därav. I stad, köping

eller municipalsamhälle med egen tjänsteläkare åligger det hälsovårdsnämnden

att på lämpligt sätt anordna skyddskoppympning för allmänheten. Å landet

i övrigt bör ympning företagas å ympnings- och besiktningsmöten, vilka i

regel skola hållas vartannat år. Ympning, som verkställes å dylika möten

eller på föranstaltande av hälsovårdsmyndighet, är avgiftsfri; även i vissa

andra fall sker för övrigt ympning utan avgift.

Tiss kontroll utövas å att föreskriven ympningsplikt fullgöres. Ympare

skall göra anteckning örn verkställd ympning i en särskild journal och årligen

till vederbörande pastorsämbete insända utdrag av denna journal.

Enligt 16 § får icke i allmän eller enskild skola eller läro- eller uppfostringsanstalt

mottagas lärjunge, som icke undergått skyddskoppympning eller

är därifrån undantagen. Detta förbud gäller dock icke i fråga örn bl. a. inträde

i folkskola, dövstumskola eller anstalt för blinda eller sinnesslöa. Då

skolorna börjat, skall skolrådet med ledning av anteckningar, som pastorsämbetet

verkställt i förteckningen över skolpliktiga barn, undersöka, om

bland lärjungarna finnas ovaccinerade barn. Är detta fallet, skall skolrådet

anmana dem, som hava vårdnaden örn dylika barn, att inom viss tid befordra

barnen till ympning. Underlåtes detta, skall anmälan göras till hälsovårdsmyndigheten.

Till denna myndighet skall ock ingivas förteckning över

skolpliktiga men icke i skolan intagna barn, som icke undergått ympning.

Hälsovårdsmyndigheten har sedan att beträffande de barn, som uppehålla

sig i kommunen, övervaka, att dessa befordras till ympning. Enligt 21 §

kan vitesföreläggande tillgripas mot den, som är ansvarig för barns befordran

till ympning enligt 2 § och vilken eftersätter sin skyldighet.

I skrivelse till Honungen den 20 februari 1930 har medicinalstyrelsen

anfört i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsen hade under sistlidna år företagit en omfattande undersökning

beträffande skyddskoppympningens komplikationer i vårt land. Styrelsen

hade föranletts härtill därav, att sjukliga tillstånd i det centrala nervsystemet

uppträtt i anslutning till skyddskoppympningen företrädesvis i England

och Holland. Erforderligt material för sin undersökning hade medicinalstyrelsen

införskaffat genom samtliga offentliga ympare i riket, vilka anmodats

att till styrelsen inkomma med upplysningar angående vaccinationskomplikationer,

som iakttagits av dem under perioden 1924—1928. Enquéten

hade sedermera på styrelsens uppdrag bearbetats av professorn vid Statens

bakteriologiska laboratorium C. Kling och t. f. laboratorn därsammastädes

N. Lönberg. Ungefär samtidigt med undersökningen i vårt land hade en

likartad sådan gjorts i Danmark.

För att få tillfälle att överlägga örn de erfarenheter och rön, som genom

dessa enquéter vunnits, samt att få diskutera även andra med skyddskoppympningen

sammanhängande frågor inbjödos genom medicinalstyrelsen representanter

från medicinalförvaltningarna i de övriga nordiska länderna till

en konferens sistlidne höst. Finland var härvid förhindrat att deltaga.

Denna konferens meddelade såsom det slutliga resultatet av sina förhandlingar

följande kommuniké.

Medicinal
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

''Vid konferens den 27 och den 28 september 1929 mellan danska, norska

och svenska representanter hava behandlats vissa med de särskilda ländernas

vaccinationslagstiftning sammanhängande frågor. Redogörelser lämnades därvid

för de erfarenheter, som man på skilda håll inhämtat. Bland annat

genomgicks och diskuterades det material, som föreligger till belysande av

frågan örn komplikationer i sammanhang med vaccineringen. Materialet utgör

för Danmarks och Sveriges vidkommande svar på en till ländernas läkare

ställd enquéte. Det norska materialet är en sammanfattning av de berättelser,

som under senare år tillställts direktören för det civila medicinalväsendet.

De olägenheter och komplikationer, vilka vid vissa tillfällen iakttagits i

samband med vaccinationen, äro av olika art, dels sjukdomar, vilka endast

hava ett tidssamband med vaccinationen och i sig själva äro helt oberoende

av denna, dels besvär, vilka i det stora övervägande antalet fall varit lokala

och helt betydelselösa, dels slutligen komplikationer från det centrala nervsystemet,

vilka uppträtt i vissa andra länder till jämförelsevis stort antal,

men hos oss endast iakttagits i ett ringa antal fall. Dessa sistnämnda komplikationers

natur är icke tillfredsställande utredd. Med hänsyn till den

omfattning, vari de hittills uppträtt hos oss, anser konferensen dem icke

vara av sådan betydelse, att de böra föranleda samhället att avstå från det

kraftiga skydd det äger i en väl och i tid genomförd skyddskoppympning.

Faran för att elakartade smittkoppor kunna införas utifrån är ständigt för

handen, enär talrika sjukdomshärdar förefinnas runt omkring i världen.

Svåra epidemier av smittkoppor kunna därför allt fortfarande befaras uppträda

hos oss. Vaccinationen måste nu som förr anses vara det enda effektiva

skyddsmedlet mot smittkoppor. Att man på hygienens nuvarande ståndpunkt

genom en enbär isolering av sjukdomsfallen, utan användandet av

skyddskoppympning, skulle kunna stäcka en epidemi i dess upprinnelse är

enligt konferensens övertygelse utsiktslöst. Visserligen är vaccinationsskyddet

underkastat individuella växlingar; för det stora flertalet vaccinerade är

det dock tillräckligt under årtionden framåt. Även örn man icke kan räkna

med, att vaccinationen medför ett för hela livet bestående skydd mot smittkoppor,

visar dock en rik erfarenhet, att sjukdomen hos vaccinerade personer

tager ett lättare förlopp än hos ovaccinerade och är lindrigare ju kortare

tid, som förflutit från vaccination stillfället.

Konferensen har övervägt möjligheten av att uppskjuta vaccinationen till

dess fall av smittkoppor konstaterats. Från detta förfarande måste dock

avrådas av flera skäl. Sjukdomen är ytterst smittsam. De första fallen

under en epidemi äro ofta föga karaktäristiska. Sjukdomen blir på denna

grund ej sällan till en början förbisedd. Enär inkubationstiden är lång

(cirka 12 dagar) har sjukdomen ej sällan fått en stor utbredning, innan bekämpandet

kunnat med kraft påbörjas. Erfarenheten har även visat, att

vaccinationen vid ett sjukdomsutbrott är vansklig att genomföra med tillbörlig

omsorg. I ju högre grad den befolkning, som träffats av smittkoppor,

icke är vaccinerad, desto större äro svårigheterna för sjukdomens bekämpande.

Kampen mot sjukdomen har under sistnämnda förhållanden krävt

betydliga offer. Hos icke vaccinerade småbarn har dödligheten uppgått till

60—70

Konferensen är sålunda ense örn, att det är den allmänna vaccinationen

i barnaåldern, som varit och allt fortfarande är det verksamma skyddsmedlet

mot smittkopporna. Något annat skydd häremot är icke känt och har konferensen

sålunda funnit de ovannämnda erfarenheterna rörande vaccinationen

icke böra för närvarande föranleda förändringar i nu gällande grundbestämmelser

rörande skyddskoppympningen.’

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Härefter lämnar medicinalstyrelsen en redogörelse för smittkoppornas

förekomst under senare år. Det påpekas bland annat, att i England och Wales

inträffat under 1926 10,141 fall, under 1928 12,420 fall och under första halvåret

1929 6,921 fall av smittkoppor, ävensom att i Holland i augusti 1929

utbrutit en smittkoppsepidemi, som den 7 december 1929 omfattade 693

sjukdomsfall med 18 dödsfall. Vidare redogör styrelsen för olika former

av smitth oppssjukdomen samt medlen för dennas bekämpande, därvid särskilt

ympskyddet avhandlas. Styrelsen fortsätter härefter:

»Såsom inledningsvis anförts, var anledningen till att medicinalstyrelsen

återupptagit frågan örn vaccinationen och smittkoppsproblemet till förnyad

prövning uppträdandet under de senaste åren i Sverige liksom i några andra

länder av en komplikation till skyddskoppympningen, benämnd ''postvaccinal

encephalit’. Styrelsen vill här, under hänvisning beträffande detaljer till

den bifogade redogörelsen för de hos oss utförda undersökningarna, lämna

några orienterande upplysningar örn det läge, i vilket frågan örn den postvaccinala

encephaliten för närvarande befinner sig.

Innan styrelsen ingår på spörsmålet örn den postvaccinala encephaliten,

vill styrelsen framhålla, att vad övriga komplikationer till skyddskoppympningen

beträffar, så har den utförda enquéten visat, att de äro praktiskt

taget betydelselösa. Lokala avvikelser från det vanliga ympningsförloppet,

vare sig det gällt spridning av själva vaccinvirus eller uppträdandet av sekundära

infektioner, hava observerats endast i sällsynta undantagsfall, som

måste betraktas som tillfälligheter och som icke kunna tillskrivas ett oriktigt

förfarande vid själva ympningsakten eller felaktighet hos ympämnet.

De ivriga forskningar, som alltsedan de första iakttagelserna av berörda

sjukdomstillstånd bedrivits i olika länder, hava ådagalagt, att det icke rör

sig örn tillfälliga företeelser oberoende av vaccinationen utan att det har ett

sammanhang med densamma.

Sjukdomen yppar sig vanligen 8—12 dagar efter ympningen. Utan att

den ympade företett något abnormt å ympningsstället insjuknar han helt

plötsligt med symptom från centrala nervsystemet tydande på en inflammatorisk

process i hjärnan och ryggmärgen (omtöckning, kramper, förlamningar).

Hos en del patienter antaga sjukdomstecken en alarmerande

karaktär, symptomen från nervsystemet bliva allt mera framträdande och

döden inträder efter några få dagar till ett par veckor. Andra patienter,

och detta är det vanligaste tillfriskna fullständigt i regel efter en ganska

kort tid. Man Ilar aldrig hos dessa sjuka sett de svåra följdtillstånd, som

man observerat hos de i epidemisk encephalit (sömnsjuka) insjuknade. Genom

den patologisk-anatomiska undersökningen av nervsystemet har man

kommit till den bestämda uppfattningen, att det rör sig örn en alldeles särskild

form av hjärn- eller ryggmärgsinflammation, helt skild från den epidemiska

encephaliten och barnförlamningen. Mortaliteten har i olika länder

växlat mellan 15 och 50 %.

Ett utmärkande drag för den postvaccinala encephaliten är dess säregna

geografiska utbredning. Den har hittills uppträtt i ett jämförelsevis litet

antal länder, under det att stora områden av världen varit helt förskonade,

och detta i trots av att vaccination mot smittkoppor här bedrives i stor

utsträckning. Och än egendomligare ter sig dess förekomst i olika länder

inom samma världsdel. Det är en sjukdom, som än så länge åtminstone

kan sägas tillhöra Europa och särskilt dess nordvästliga del. Man finner

de flesta fallen inrapporterade från England och Holland (med 175 resp.

156 fall under åren 1924—1929), under det att i omgivande länder Belgien,

Frankrike, Danmark, Norge och Sverige endast enstaka fall inregistrerats.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 213.

Stora områden av Europa hava gått helt fria (Ryssland, Rumänien, Jugoslavien,

Italien, Spanien etc.). Tyskland intar en mellanställning med 51

fall under åren 1927—1929. Tager man emellertid hänsyn till de utförda

vaccinationerna, så är det egentligen endast Holland, där sjukdomen genom

sin utbredning kan sägas hava antagit en mera oroande karaktär och även

lett till ändringar i vaccinationslagstiftningen.

Vad frekvensen i Sverige beträffar så har den företagna enquéten givit

vid handen, att vårt land lyckligtvis ännu kan räknas bland de lättast berörda.

Under åren 1924—1928 iakttogos av våra läkare endast 20 fall av

nervkomplikationer i samband med skyddskoppympning. Bland dessa 20

fall är det säkerligen en rätt stor del, som måste tolkas som andra sjukdomstillstånd

än postvaccinal encephalit. Efter noggrann analys har man

stannat vid den sannolika diagnosen postvaccinal encephalit i 13 av de 20

fallen. Under första halvåret 1929 har man erhållit säkra uppgifter angående

denna komplikations frekvens i Sverige. Under sagda sex månader rapporterades

trenne fall av postvaccinal encephalit och under senare halvåret

1929 har intet dylikt sjukdomsfall blivit anmält. Under tiden 1924—första

halvåret 1929 utfördes omkring 500,000 ympningar. Ifrågavarande komplikation

har sålanda inträffat så sällsynt som 3.2 på 100,000 ympningar.

Bland de sjukdomsfall, som äro säkra eller böra betecknas som sannolika,

inträffade inalles 4 dödsfall.

Vissa iakttagelser tyda på, att den postvaccinala encephaliten har en

viss förkärlek för åldersklasserna 3—12 år. Den holländska statistiken lämnar

stöd härför. Emellertid är vår erfarenhet örn denna komplikation för

närvarande alltför ringa för att motivera ett förslag till lagändring, syftande

till sänkning av åldern för fullgörande av första ympningen.

Samstämmigt uppgives från alla länder, att den postvaccinala encephaliten

ytterst sällan förekommit hos revaccinerade. I den svenska armén och

marinen har trots noggranna efterforskningar ej något enda misstänkt fall

kunnat uppspåras.

Man har ingenstädes kunnat fastslå, att sjiikdomen har någon bestämd

disposition att uppträda under viss årstid. Aven örn man observerat de

flesta fallen under vårmånaderna (såsom i Holland, Tyskland och Sverige),

så måste man givetvis taga hänsyn till, att denna tid på året motsvarar den

livligaste vaccinationssäsongen.

För att lösa frågan angående den postvaccinala enceplialitens orsak har

man alltifrån de första fallens iakttagande gjort de mest ingående patologiskanatomiska,

bakteriologiska, experimentella och epidemiologiska undersökningar

i de länder, som varit berörda av sagda komplikation till skyddskoppympningen.

Även örn problemet ännu icke erhållit sin slutgiltiga lösning,

så har man dock kommit fram till vissa för vaccinationsfrågan betydelsefulla

hållpunkter. Det är redan nämnt, att vissa stora områden av

världen varit fullkomligt fria från sjukdomen trots användandet av samma

ympmedel (den animala vaccinen). Samma fenomen gör sig gällande inom det

enskilda av sjukdomen hemsökta landet. De epidemiologiska iakttagelserna

i Holland och England visa med tydlighet på, att komplikationerna äro anhopade

på vissa trakter, under det att vaccinationen trots användandet av

samma vaccinlymfa förlöpt utan komplikationer på andra områden. Även i

Sverige visa de få fall, som förekommit, en tendens till gruppering inom

särskilda delar av landet (de flesta fallen i sydvästra Sverige). Någon

mikrob i vaccinlymfan, vare sig synlig eller osynlig, som kunnat göras ansvarig

för encephaliten, har man icke kunnat upptäcka. I Holland har man

använt sig av en mängd olika ympämnen, införskaffade från länder fria

från komplikationer, utan att dock därmed kunna undvika den postvacci
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 213.

nåla eneephaliten. Samma blev förhållandet, då man ympade med särskilt

berett ympämne, det s. k. neurolapinet, medan man i Spanien med samma

ympämne vaccinerade över 1 miljon individer utan menliga följder. På grund

av nu anförda erfarenheter har man ansett sig berättigad draga den slutsatsen,

att sjukdomsalstraren ej är att söka i ympämnet och att den ej heller

inkommer vid själva ympningsakten.

Vår kunskap örn förutsättningarna för uppkomsten av postvaccinal encephalit

är bristfällig, men de flesta forskare hålla som sannolikast, att den postvaccinala

eneephaliten uppkommer hos sådana individer, som före vaccinationen

äro infekterade med ett ännu okänt smittämne förande en latent tillvaro,

vilket bringas till utveckling genom vaccinationsprocessen. Detta

smittämne antages vara mera vanligt förekommande inom vissa länder (t. ex.

Holland och England) än inom andra. De i Sverige nyligen gjorda bakteriologiska

iakttagelserna hava lämnat ett första stöd för riktigheten av denna

hypotes.

Ställer man sig på denna ståndpunkt, så har man också lättare att förstå

en annan iakttagelse, som gjorts under senare åren, nämligen den att den

postvaccinala eneephaliten icke är någon isolerad företeelse utan att likartade

sjukdomstillstånd i nervsystemet kunna uppträda även efter vissa infektionssjukdomar

såsom mässling, påssjuka, vattenkoppor och i en frekvens, som

vida överstiger den postvaccinala encephalitens.

Det torde av vad som ovan anförts örn den postvaccinala eneephaliten tydligt

framgå, att vårt vetande örn dess orsaker och uppkomst ännu är i flera avseenden

bristfälligt. Det är endast ett enda land, där eneephaliten uppträtt

i ett större antal fall, nämligen Holland, som på grund av dess uppträdande

tillfälligt upphävt den obligatoriska skyddskoppympningen. Då de inträffade

fallen i vårt land dess bättre hittills kunna betraktas såsom helt sporadiska och

situationen här under inga förhållanden är jämförlig med läget i Holland

åren 1927—1928, föreligga, enligt medicinalstyrelsens övertygelse, för närvarande

icke tillräckliga skäl att upphäva nu gällande lagbestämmelse örn

obligatorisk skyddskoppympning av barn.

Medicinalstyrelsen anser sig genom vad som ovan anförts hava ådagalagt,

att vi alltjämt hava att räkna med fara för smittkoppor men att vi genom

att övervaka, att vår vaccination slag efterleves och i överensstämmelse därmed

en möjligast hög procent av våra barn skyddsympas, kunna räkna med

att hos en stor del av befolkningen skapa ett skydd emot smittkoppor. Detta

kan visserligen vara mer eller mindre fullständigt allt efter den tid, som

förflutit efter den i barnaåren utförda vaccinationen. Det är dock tillräckligt

att bilda en kraftig barriär vid sådana tillfällen, då sjukdomen inkommit i

landet och smittan från nyuppkomna sjukdomsfall hotar att sprida sig.

De individer, som nyligen blivit vaccinerade och därför äga ett mera uttalat

smittskydd, sätta ett verksamt motstånd mot smittämnets framträngande, och

bilda på så sätt ett skydd för sådana personer, vilka på grund av långt tillbaka

i tiden liggande vaccination endast äro otillräckligt immuna. Vaccinationen

verkar därför i hela samhällets tjänst, även örn en och annan individ,

trots att han blivit vaccinerad, skulle falla offer för sjukdomen.

Genom denna verkan i stort av vaccinationen kunna hälsovårdsmyndigheterna

vid ett hotande utbrott av en epidemi koncentrera sina ansträngningar

till området för detta och härvid i första hand ympa de åldersklasser,

som med hänsyn till tiden för undergången vaccinering i stort sett äro mest

hotade, och dem, som ännu icke undergått någon vaccination. Man får

härigenom möjlighet att undgå on omfattande massvaccinerings stora olägenheter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Ett övergivande av den obligatoriska vaccinationen under barnaåren och

ett uppskjutande av skyddsympningen till en tidpunkt, då epidemi hotar,

skulle nämligen ofelbart hava till följd, att nian stöde inför tvånget att

omedelbart behöva ympa samtliga årsklasser.

I detta sammanhang må erinras örn vissa för vaccinationen egendomliga

s. k. immunbiologiska förhållanden. Vid en revaccination reagerar organismen

i regel på ett helt annat sätt än vid den första vaccineringen. Detta uttrycker

man, så att genom den första vaccineringen en ändring i reaktionssättet,

en s. k. allergi inträtt. Reaktionen vid revaccinationen blir ju kortare

tid, som förflutit från en föregående ympning, på ett karaktäristiskt sätt

förändrad. Endast en liten rodnad med klåda å ympstället, inga pustler,

ingen feber, intet obehag. En första vaccinering i stor utsträckning på vuxna

individer skulle för dessa medföra icke endast ett stort obehag utan också

avsevärda rubbningar för vederbörandes arbete och sannolikt större risker

än under den tidiga barnaåldern. Även ur denna synpunkt skulle således

ett slopande av den obligatoriska barnvaccineringen och en allmän vaccinering

vid inträdande smittkoppsfara medföra stora nackdelar.

Det synes slutligen styrelsen föreligga ytterligare skäl att fasthålla vid

den syn på vaccinationstvånget, som i det föregående utvecklats, då man

under senare år i flera länder (Tyskland, Schweiz, England, U. S. A. och nu senast

Holland) kommit till visshet om, att andra hygieniska åtgärder såsom anmälningsplikt,

isolering av de sjuka och de s. k. kontakterna, desinfektion

etc. äro otillräckliga att förhindra utbredningen av en smittkoppsepidemi.

Även en väl genomförd skyddskoppympning kan visserligen icke förhindra

införande av smittkoppssjukdomen men den är dock den enda åtgärd, som

kan effektivt förhindra dess spridning.

Under sådana förhållanden må de mäktiga skyddsmedel vi äga i en obligatorisk

skyddskoppympning av barn icke övergivas. Självfallet är det en

bjudande plikt att så inrätta oss, att vi äga möjlighet att i görligaste mån

förekomma den postvaccinala encephalitens uppträdande. Den redan vunna

erfarenheten giver vissa hållpunkter härför, såsom undvikande av vaccination,

då epidemiska nervsjukdomar förekomma, ympning av endast fullt friska barn

med uteslutande av sådana, som kunna misstänkas vara för nervsjukdomar

disponerade, samt vid behov ett tillfälligt uppskjutande av den obligatoriska

vaccineringen inom ett visst område.

Den senast nämnda åtgärden är icke förutsedd i nu gällande lag örn

skyddskoppympning, Denna omständighet kan emellertid medföra svårigheter

dels i fråga örn fullgörande av den allmänna ympningsplikt i fråga örn

barn, varom stadgas i lagens 2 §, dels med hänsyn till den påföljd uraktlåten

skyddskoppympning kan hava enligt stadgandena i 16 och 21 §§. Styrelsen

finner det vara en nödvändig försiktighetsåtgärd, att lagen bereder

möjlighet till sådan inställelse av den offentliga skyddskoppympningen i den

utsträckning, som i varje särskilt fall kan prövas nödvändig från hälsovårdssynpunkt.

Medicinalstyrelsen får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

ville vidtaga åtgärder för lagändring av sådant innehåll, att det må ankomma

på Konungen att meddela beslut örn inställande för viss tid av den offentliga

skyddskoppympningen för landet i sin helhet eller viss del därav på

grund av utbruten eller befarad epidemi av annan sjukdom än smittkoppor

eller då så eljest prövas nödvändigt från hälsovårdssynpunkt. Kommer sådant

stadgande att införas i lagens 4 § såsom ett nytt 2 morn., torde 2 §

böra erhålla ett tillägg av innehåll, att, därest barnet är boende å ort, där

den offentliga skyddskoppympningen genom beslut, varom sägs i 4 § 2 mom.

blivit inställd, må med ympningen anstå till dess ett år förflutit, efter det

beslutet upphört att vara gällande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

I samband härmed torde i 16 § införas bestämmelse örn rätt för lärjunge

att mottagas till undervisning eller vård i allmän eller enskild skola eller

läro- eller uppfostringsanstalt utan hinder av, att han ej undergått skyddskoppympning

av den anledning, att den offentliga ympningen varit inställd

i den ort, där han är boende eller där skolan eller anstalten är belägen,

dock med iakttagande av bestämmelserna angående ympningsplikt enligt 2 §.»

De i medicinalstyrelsens skrivelse berörda, under senare år gjorda er- Departementsfarenheterna

med avseende å den i sammanhang med skyddskoppymp- Stefen.

ningen uppträdande sjukdomen postvaccinal encephalit synas mig icke vara

av beskaffenhet att för närvarande böra föranleda upptagande av frågan örn

den obligatoriska skyddskoppympningen i dess helhet. Hittills hava i Sverige

inträffat allenast sporadiska fall av nämnda sjukdom. Fallen utomlands

uppgå ej heller till något betydande antal, och de gjorda rönen beträffande

sjukdomens art och dess förhållande till skyddskoppympningen äro ännu

ganska svävande. A andra sidan gör sig, såsom medicinalstyrelsen anfört,

behovet av en kraftig och säker barriär mot smittkoppssjukdomen fortfarande

med styrka gällande. En dylik barriär kan, enligt vad erfarenheten givit vid

handen, skapas allenast genom kontinuerlig obligatorisk skyddskoppympning.

Oavsett dessa förhållanden finner jag emellertid medicinalstyrelsens hemställan

örn en viss jämkning i den nuvarande lagstiftningen rörande skyddskoppympning

välgrundad. Denna lagstiftning lämnar, såsom påpekats, icke

någon möjlighet för ett tillfälligt inställande av den offentliga skyddskopp''

ympningen, i händelse exempelvis, att fall av postvaccinal encephalit inträffa

eller befaras skola inträffa. Med hänsyn till den redogörelse, medicinalstyrelsen

i sin skrivelse lämnat för vad man för närvarande har sig bekant örn

nämnda sjukdom, synes det önskvärt, att en sådan möjlighet skapas. Ett

dylikt tillfälligt inställande av offentlig ympning, innebärande allenast en

förskjutning i tiden för ympningspliktens fullgörande, kan ej heller anses

innefatta något genombrytande av den skyddsbarriär, varom jag nyss talat.

I enlighet med det anförda har jag låtit utarbeta förslag till ändring av

gällande lagstiftning i den riktning medicinalstyrelsen påyrkat. Det har där

vid synts lämpligast att låta bestämmelserna örn rätt för Konungen att för

ordna örn ympningens inställande inflyta såsom ett nytt fjärde moment i 5 §

I denna paragraf avhandlas för närvarande i mom. 1—3 individuella undan

tåg från ympningsplikten. Den nya bestämmelsen torde formellt böra inne

bära rätt för Konungen att för viss tid och i viss omfattning sätta den

annars gällande ympningsplikten ur kraft. Har sådant förordnande meddelats,

följer naturligen härav, att ympning för allmänheten icke skall under

tiden anordnas å de platser, där förordnandet gäller. Förordnande som nu

sagts bör i princip vara generellt, dock att det rimligen icke bör avse

sådan ympning, som enligt 4 § kan påbjudas vid inträffad eller hotande

smittkopjosepidemi. Ej heller torde ympning enligt 3 § c) och d) — d. v. s.

av värnpliktiga, som inkallas för tjänstgöring till rikets försvar, samt av

utlänningar, som inkomma i riket för att söka arbetsanställning — böra inbegripas.

I dessa fall beror nämligen ympningsplikten på särskilt påbud

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 213.

av Konungen eller hälsovårdsmyndighet. Det kan alltså förutsättas, att vid

sådant påbuds utfärdande hänsyn tages till de förhållanden, som avses i

medicinalstyrelsens framställning.

Såsom medicinalstyrelsen påpekat, bliva genom den nu förordade lagändringen

vissa jämkningar beträffande andra stadganden i lagen erforderliga.

Sålunda är tydligt, att bestämmelserna i 2 § angående tiden, inom

vilken barn skola undergå ympning, icke kunna bibehållas oförändrade.

Medicinalstyrelsen föreslår, att nämnda tid beträffande barn, som äro bosatta

å ort, för vilken den offentliga ympningen blivit inställd, må förlängas med

ett år, räknat från det förordnandet upphört att gälla. Jag finner det ur

olika synpunkter vara att föredraga, att man använder sig av kalenderårsberäkning,

såsom i de gällande bestämmelserna är fallet. Ympning skulle

då ske senast under kalenderåret närmast efter det, då ympningsplikt åter

inträtt, vare sig därigenom att Konungens förordnande upphört att gälla eller

därigenom att barnet flyttat till ort, som ej omfattas av förordnandet.

Beträffande ympning enligt 3 § är ingen tid föreskriven för dess fullgörande.

I den mån ett förordnande örn ympningsplikts suspendering har

avseende å i nämnda paragraf upptagna kategorier — fråga kan vara örn

dels värnpliktiga, dels vid krigsmakten fast anställda, och dels å tvångsarbetsanstalt

intagna — bör alltså, sedan förordnandet upphört att gälla,

ympning genom vederbörande chefs eller direktörs föranstaltande anordnas

för dem, som omfattats av förordnandet, dock givetvis endast i den mån de

fortfarande äro kvar i tjänst eller å anstalten.

Med avseende å bestämmelserna i 16 § torde, såsom medicinalstyrelsen

anmärkt, böra införas ett undantag från förbudet att mottaga icke ympade

barn såsom lärjungar i skolor eller läro- eller uppfostringsanstalter. Detta

undantag synes lämpligen böra avse fall, där ympningsplikt enligt 2 § vid

tiden för mottagandet icke föreligger eller under någon del av löpande eller

näst föregående kalenderår icke förelegat å lärjungens boningsort eller å

ort, där skolan eller anstalten är belägen. Anmaning från skolrådets sida

till föräldrar eller målsmän att befordra icke ympade barn till ympning

skall naturligen ej heller meddelas under tid, då ympningsplikt enligt 2 §

ej föreligger å platsen, där skolan eller anstalten är belägen. Det torde i

dylikt fall vara lämpligast låta med anmaningen anstå till början av den

skoltermin, som infaller närmast efter det Konungens förordnande örn ympningspliktens

suspendering upphört att gälla.

Bestämmelserna

i 5 §

2 mom.

Övriga ändringar i lagen.

Såsom förut anmärkts, meddelas i 5 § 2 och 3 mom. vissa bestämmelser

angående undantagande från ympning. Enligt 2 mom. skall den undantagas

från ympning, som vederbörande ympare å ympnings- eller besiktningsmöte

eller eljest vid av honom företagen undersökning finner till följd av sjukdom

eller sjukdomsanlag eller allmän svaghet kunna komma att erhålla men av

ympningen eller beträffande vilken i sådant hänseende företes intyg av tjänsteläkare.

Undantagande gäller för ett år i sänder. Örn efter nämnda tid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 213.

ympningsplikt föreligger och förlängt undantagande sökes, skall undersökning

ånyo ske eller nytt läkarintyg företes. Undantagande medgives i fråga om

värnpliktiga samt vid krigsmakten fast anställda av vederbörande chef, i

fråga örn dem, som intagits å tvångsarbetsanstalt, av anstaltens direktör samt

eljest av vederbörande ympare.

Beträffande bestämmelserna i 2 mom. har medicinalstyrelsen anfört:

Alldenstund medicinalstyrelsen finner, att det i många fall, då intyg av

annan läkare än tjänsteläkare företes för ympare, ej kan anses erforderligt,

att ympare skall genom av honom själv företagen undersökning förvissa sig

örn, att grundade skäl föreligga för undantag från ympning, vill styrelsen

hemställa, att i § 5 mom. 2 första stycket orden Vid av honom företagen

undersökning’ måtte utgå.

Enligt bestämmelserna i 5 § 2 mom. andra stycket gäller undantagande

från ympning ett år i sänder. Örn efter nämnda tid ympningsplikt föreligger

och förlängt undantagande från ympning sökes, skall undersökning ånyo ske

eller nytt läkarintyg företes örn förhållande, som förut nämnts. Nu inträffar

emellertid allt emellanåt, att sjukdomen eller sjukdomsanlaget uppenbart är

av sådan natur, att det kommer att lägga hinder i vägen för skyddskoppympning

för flera år framåt. I dessa fall synes vederbörande ympare böra

medgivas att meddela undantagande för exempelvis en tid av högst tre år

1 sänder. Med stöd av 14 § i lagen torde det därefter böra ankomma på

Konungen att härutinnan giva närmare anvisningar. Vidare torde det allt

emellanåt förekomma fall, då ett undantagande från ympning för viss efter

omständigheterna lämpad tid skall med fog anses påkallat, utan att sjukdom

eller sjukdomsanlag föreligga hos den, som skall ympas, nämligen i sådana

fall d är pa grund av sjukdomsfall, t. ex. vissa hudsjukdomar, i barnets närmaste

omgivning ympningen skulle visserligen icke för barnet självt men

väl för omgivningen, syskon och andra niedföra hälsofara, vanligen då genom

oavsiktligt överförande av ympämnet. Även i sådana fall borde vederbörande

ympare i enlighet med anvisningar, meddelade enligt 14 § berättigas eller förpliktigas

att meddela undantagande från ympning, varom nu är fråga. Medicinalstyrelsen

har slutligen i fråga örn undantagande, som nu avses, ansett sig böra

föreslå, att i sådana fall där kroniska lidanden och konstitutionella tillstånd föreligga

hos det ympningspliktiga barnet och barnet enligt bestämmelserna i

2 morn. varit undantaget från ympning under minst tre år, medicinalstyrelsen

skulle äga befogenhet att medgiva, att barnet må för framtiden undantagas

från ympning enligt 2 §.

De av medicinalstyrelsen sålunda framförda önskemålen har jag ansett

böra beaktas, och jag har därför låtit utarbeta förslag till ändrad lydelse

av 5 § 2 mom. Därvid har jag beträffande undantagande på grund av sjukdom,

sjukdomsanlag eller allmän svaghet hos den ympningspliktige icke upptagit

några särskilda bestämmelser rörande beskaffenheten av den prövning, ymparen

i förekommande fall har att företaga. Sådana bestämmelser synas

lämpligen kunna meddelas i den av Konungen med stöd av 14 § utfärdade

instruktionen för ympare och besiktningsförrättare. I övrigt har jag kunnat

helt ansluta mig till medicinalstyrelsens framställning.

Enligt 5 § 3 mom. kan undantagande från ympning enligt 2 § — den

obligatoriska barnympningen — medgivas, diirost den, som är ansvarig för

barnets befordran till ympning, hyser farhåga för att ympningen skall för

Medicinal
styrelsen.

Departements
chefen.

Bestämmelserna

i 5 §

3 mom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

Departementschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

barnet medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, samt det med hänsyn till

av sökanden förebragta omständigheter måste antagas, att farhågan har sin

grund i personlig erfarenhet örn något fall av dylik ohälsa, som han haft

skälig anledning anse hava inträffat i samband med ympning av barn.

Skriftlig ansökning örn undantagande skall göras hos medicinalstyrelsen

senast under det kalenderår, då barnet fyller fem år. Yid ansökningen skall

fogas protokoll rörande viss av sökanden inför offentlig myndighet — i

Stockholm Överståthållarämbetet, i annan stad magistraten och på landet

landsfiskalen — förebragt utredning angående skälen för hans betänkligheter

mot ympningen. Finner medicinalstyrelsen vid prövning av ansökning,

som rätteligen skett, sådana skäl icke vara förebragta, att undantagande

må meddelas, skall styrelsen underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Körande nu anmärkta bestämmelser har medicinalstyrelsen anfört:

Örn föräldrar hysa farhågor för ympningens följder, blir denna fråga vanligen

ej aktuell förrän under det kalenderår, då barnet fyller sex eller sju

år, åldersgränsen för vaccinationens fullgörande och inträdet i skolan. Talrika

ansökningar, som inkommit efter den i § 5 stadgade åldern 5 år hava

emellertid av denna anledning ej kunnat bifallas även örn efter paragrafens

formulering fullgoda skäl förebragts för bifall. Det synes, som örn den

ålder hos barnet, före vilken en dylik ansökan skall inlämnas, rättvisligen

bör framflyttas till senast under det kalenderår barnet fyller 7 år.

Grunden till den nuvarande bestämmelsen, att ansökan örn undantagande

enligt 5 § 3 mom. skall göras senast under det kalenderår, då barnet fyller

fem år, torde vara den, att man velat hava frågan örn eventuell befrielse

prövad och avgjord, innan den i 2 § stadgade tiden, inom vilken ympningsplikten

skall vara fullgjord, gått till ända. Detta må vara en i och för sig

riktig synpunkt. Emellertid kan man icke blunda för det av medicinalstyrelsen

påpekade faktum, att frågan örn befrielse vanligen icke blir aktuell

förrän under det kalenderår, då barnet fyller sex eller sju år, d. v. s. sedan

den nu gällande ansökningstiden är förlupen. Det kan med hänsyn härtill

icke anses tillfredsställande, att talrika, måhända materiellt fullt befogade,

ansökningar måste lämnas utan bifall, därför att tiden för ansökans ingivande

icke iakttagits. Å andra sidan måste erkännas, att en utsträckning av ansökningstiden

i enlighet med medicinalstyrelsens hemställan innebär en viss

oegentlighet i betraktande av det grundläggande stadgandet örn tiden för

barnympningens fullgörande, d. v. s. att ympning skall ske senast under det

kalenderår, då barnet fyller sex år. Men detta stadgande är dock icke

gällande för alla fall. Ofta blir, i anledning av att ympningsmöten i regel

hållas allenast vartannat år, tiden utökad med ett år. Och vidare förekommer

knappast någon verklig kontroll å att ympningsplikten fullgöres

förrän i samband med barnens inträde i skolorna, d. v. s. det år då barnet

fyller sju år. Man behöver sålunda icke befara, att några tvångsåtgärder

för ympningspliktens fullgörande vidtagas tidigare.

Med hänsyn till det anförda har jag funnit mig kunna upptaga medicinalstyrelsens

hemställan örn att ansökning enligt 3 mom. skall göras senast

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 15

under det kalenderår, då barnet fyller sju år. Nämnda moment har ändrats i

överensstämmelse härmed.

I 11 § 1 mom. stadgas, att den ympade skall efter undergången ympning Bestämbesiktigas

för utrönande av ympningens resultat. Besiktningen skall verkställas i

av den, som förrättat ympningen; å annan ort än stad, köping eller municipalsamhälle

med egen tjänsteläkare skall dock, där så lämpligen kan ske,

för besiktningen anlitas person, som blivit i viss ordning utsedd till särskild

besiktningsförrättare. Enligt 12 § skall i stad, köping eller municipalsamhälle

med egen tjänsteläkare hälsovårdsnämnden anordna besiktning efter

ty prövas lämpligast. Å landet i övrigt bör besiktningen i den omfattning,

som befinnes möjlig, företagas å besiktningsmöten. Besiktning är enligt 13 §,

i den mån den verkställes å besiktningsmöte eller på föranstaltande av

hälsovårdsmyndighet, avgiftsfri. Under enahanda förutsättning äger ock besiktningsförrättaren

uppbära ersättning av statsmedel — jämväl rese- och

traktamentsersättning, därest han icke är bosatt å orten.

I sin skrivelse anmäler medicinalstyrelsen, att styrelsen har för avsikt Departementsatt

framdeles inkomma med förslag till vissa ändringar i Kungl. Maj:ts in- chefen''

struktion för ympare och besiktningsförrättare. I sin skrivelse anmäler

medicinalstyrelsen, att styrelsen har för avsikt att framdeles inkomma med

förslag till vissa ändringar i Kungl. Maj:ts instruktion för ympare och besiktningsförrättare.

Enligt vad jag inhämtat bifogar styrelsen detta förslag

ett utkast till råd och anvisningar för ympare. Häri erinrar medicinalstyrelsen

örn att föräldrar eller målsmän till ympade barn böra tillrådas rådfråga

läkare och helst ymparen, örn i anslutning till ympningen komplikationer

skulle uppstå. Styrelsen avser härmed sådana komplikationer, som

ej höra samman med en normal reaktion efter ympningen. Ympare, som

emottagit sådan anmälan, skall enligt medicinalstyrelsens nyssnämnda utkast

finna angeläget vara att, då snar undersökning av den ympade synes honom

erforderlig, verkställa sådan utan att avvakta det utsatta besiktningsmötet.

En dylik föreskrift synes mig lämplig. Avsikten är, att undersökningen

skall ske avgiftsfritt och att besiktningsförrättaren skall äga erhålla ersättning

såsom vid vanlig besiktning. Då ordalagen i 11 § 1 morn., att besiktning

skall ske för utrönande av ympningens resultat, synas kunna lämna

rum för tvekan, huruvida en av nyssnämnda anledning verkställd undersökning

är att anse såsom besiktning i lagens mening, har jag ansett mig böra

föreslå en sådan omredigering av nämnda moment, att detta skall tydligt

framgå. Denna omredigering synes kunna inskränkas till att orden »för utrönande

av dess resultat» uteslutas.

Slutligen har medicinalstyrelsen i sin skrivelse anfört: Besvärsrätt

Medicinalstyrelsen förutsätter, att, ehuru det icke utsäges, besvär över med avseende

ympares beslut angående undantagande från ympning må, kunna framställas & ?esl.ut on\

hos styrelsen, som har högsta tillsynen över skyddskoppympningen. Skulle ''från ympning.

så icke vara fallet, bör enligt styrelsen stadgande härom införas.

Såsom medicinalstyrelsen anmärkt, finnes i lagen ingenting stadgat om Departementsbesvär

över beslut i ärende angående undantagande från ympning. De i 27 § chefon
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ikraftträ
dande.

16 Kungl. Maj:ls proposition nr 213.

meddelade bestämmelserna angående besvär avse allenast beslut, vilka enligt

lagen ankomma på länsstyrelsen eller hälsovårdsnämnd. Rätt att anföra

besvär i egentlig mening över beslut angående undantagande från ympning

torde således icke föreligga. Emellertid äger naturligen den, som anser

ympare hava förfarit oriktigt vid prövning av frågan, huruvida undantagande

bort ske, att ingiva anmälan örn förhållandet till medicinalstyrelsen, vilken

det enligt 18 § tillkommer att utöva högsta tillsynen över skyddskoppympningen.

Medicinalstyrelsen torde också, därest den finner sådan anmälan

äga fog för sig, med stöd av nämnda paragraf böra delgiva ymparen sin

uppfattning samt meddela anvisning, huru han för framtiden har att i liknande

fall förfara. En dylik anvisning lärer ymparen vara pliktig ställa sig

till efterrättelse. Åtgärder i enlighet med det anförda medföra visserligen

icke någon rättelse i det föreliggande fallet. Emellertid är att märka, att

ympares beslut icke vinner någon rättskraft. Avslås ansökan örn undantagande,

kan den missnöjde vägra att låta ympning verkställas samt sedermera

i samband med ny offentlig ympning åter påkalla ymparens prövning

av fallet.

För övrigt är det ju icke alltid vederbörande ympare, som har att meddela

beslut örn undantagande från ympning. Enligt vad förut anförts tillkommer

detta, såvitt angår ympning av värnpliktiga eller vid krigsmakten

fast anställda, vederbörande militära chef och, vad angår å tvångsarbetsanstalt

intagna, anstaltens direktör. Det synes för dylika fall tveksamt, huruvida

besvärsrätt verkligen bör vara för handen samt, därest några vägande

skäl emot en sådan anordning ej anses förefinnas, på vad sätt besvärsinstitutet

lämpligen bör utformas. Därvid kommer i betraktande, att chefens

eller direktörens beslut skall föregås av en prövning från ymparens sida,

vilken prövning för vissa fall är bindande.

Med hänsyn till det anförda har jag funnit mig icke böra för närvarande

vidtaga några åtgärder för införande av besvärsrätt i de av medicinalstyrelsen

berörda fallen.

Med hänsyn till lagändringens innebörd och då den väsentligen avser att

bereda ökad möjlighet till undantag från lagens huvudregler, synes lagförslaget

lämpligen böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Departementschefen uppläser härefter inom socialdepartementet upprättat

förslag till lag örn ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 2 juni 1916

(nr 180) örn skyddskoppympning av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alce Natt och Dag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1930:39 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen dea 2 juni 1916 om skyddskoppympning, del s. 1 i texten