Sök i Ratio Lex

Angående anslag till besiktning av motorfordon m. m

1930-03-14 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:221, Angående anslag till besiktning av motorfordon m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £21.

1

Nr 221.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till besiktning

av motorfordon m. m.; given Stockholms slott den

14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell, av särskilda inom

sistnämnda departement tillkallade sakkunniga för revision av motorfordonsförordningen

m. m. (1927 års motorfordonssakkunniga) den 10 mars 1928 avgivet

betänkande (Statens offentliga utredningar 1928: 11), i den del det innefattar

förslag om ändrade grunder för automobilbesiktningsmännens avlönande,

ävensom vissa med motorfordonsväsendet sammanhängande anslagsfrågor samt

anför:

Besiktningsmännen hava alltsedan besiktningsmannainstitutionens tillkomst

ägt rätt att för av dem verkställda förrättningar tillgodogöra sig ersättning ur

Bihang till riksdagens protokoll 19SO. 1 sami. 186 haft. (Nr 221).

Historik.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

uppburna förrättningsavgifter enligt viss taxa. I ersättningen ingår gottgörelse

för utfärdande av besiktningsinstrument eller annat intyg ävensom för

deras översändande i föreskrivna fall till vederbörande myndighet. Därjämte äger

besiktningsman att vid resa, som föranledes av förrättning, uppbära rese- och

traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. I proposition till 1920

års riksdag med förslag till förordning örn ändrad lydelse i vissa delar av

1916 års förordning örn automobiltrafik föreslogs en väsentlig höjning av förrättningsavgifterna.

Vid ärendets behandling i riksdagen ansåg sig andra lagutskottet

i stort sett icke kunna tillråda någon höjning av avgifterna. I en

vid utskottets betänkande fogad reservation hemställdes tillika, att till bestämmelserna

örn förrättningsavgifter i 1916 års förordning (§ 43) skulle göras

följande tillägg: »Besiktningsman är skyldig att i den ordning Kungl. Maj:t

bestämmer inlämna redovisning för uppburna avgifter. De grunder, efter vilka

besiktningsman äger tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter, bestämmas

av Kungl. Maj :t.» Reservanterna påpekade, att det rådande systemet innebure,

att besiktningsmännen ägde uppbära ersättning för förrättningar utan

redovisningsskyldighet. Men hänsyn till de betänkliga verkningar, detta system

kunde komma att medföra, syntes det enligt reservanternas mening böra modifieras

på sätt av dem föreslagits. Riksdagen biföll reservationen och genom

förordning den 25 september 1920 erhöll nyssnämnda paragraf den av riksdagen

föreslagna lydelsen. I enlighet härmed stadgades uti Kungl. Maj:ts instruktion

för automobilbesiktningsmän den 5 november 1920, att besiktningsman

ägde att ur de avgifter, som till honom erlades enligt sagda § 43, tillgodogöra

sig arvode med, för kalenderår räknat: hela den del av avgifternas

summa, som icke överstege 10,000 kronor, tre fjärdedelar av den del av avgifternas

summa, som överstege 10,000 men icke 14,000 kronor, hälften av den

del av avgifternas summa, som överstege 14,000 men icke 20,000 kronor, samt

en tredjedel av den del av avgifternas summa, som överstege 20,000 kronor.

Vad besiktningsman icke ägde tillgodogöra sig, skulle han inleverera till länsstyrelsen.

Vad sålunda inlevererats, skulle av länsstyrelsen redovisas bland

inflytande inkomster för registrering av automobiler. Genom instruktionen för

besiktningsmän av den 12 oktober 1923 blevo de grunder, efter vilka besiktningsman

ägde tillgodogöra sig arvode, ändrade därhän, att han berättigades

behålla, för kalenderår räknat: hela den del av avgifternas summa, som icke

överstege 16,000 kronor, hälften av den del som överstege 16,000 men icke

20,000 kronor samt en tredjedel av den del, som överstege 20,000 kronor. Denna

höjning tillkom på förslag av 1920 års automobilsakkunniga för att icke

försvåra möjligheterna till att på de viktiga posterna i storstäderna få fram

kvalificerade besiktningsmän. Vidare skulle besiktningsman, som av länsstyrelse

förordnats att utöva tillsyn över körskola, äga i sådant avseende uppbära

dels resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente

för i anledning av uppdraget företagna resor, dels ock, enligt länsstyrelsens

närmare bestämmande, ett arvode för år räknat av högst 1,000 kronor. Nämnda

ersättning och arvode skulle bestridas av inflytande avgifter för registrering

av motorfordon.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

3

I sin till 1927 års riksdag avgivna berättelse framställde riksdagens revisorer

under kommunikationsdepartementet, § 43 (Del I s. 74), vissa erinringar

rörande automobilbesiktningsväsendet oell därmed sammanhängande förhållanden.

Statsrevisorerna framhöllo bland annat, hurusom i de mindre städerna och på

landsbygden besiktningsmannaarbetet syntes i allmänhet utövas såsom bisyssla

till annan yrkesanställning, varvid den årliga arvodesinkomsten uppginge till belopp

upp till omkring 10,000 kronor. I Stockholm och vissa andra städer, där

besiktningsmannauppdraget utövades mera yrkesmässigt, hade den behållna

andelen av uppburna avgifter i ett flertal fall stigit till omkring 20,000 kronor

per år. Vad Stockholm beträffade vore två utav de därstädes tillsatta besiktningsmännen

tillika anställda som besiktningsmän inom Stockholms län

och dessas inkomster hade under de senare åren kommit att uppgå till närmare

30,000 kronor. I nu angivna siffror hade icke medräknats arvoden såsom

kontrollant för körskolor. Även då arbetet utövades mera sammanhängande,

sjul tes det dock icke vara så tidskrävande, att icke möjligheter till annat

förvärvsarbete förelegat. I betraktande av vad som anförts och sådan utvecklingen

å området gestaltat sig funne revisorerna de grunder, efter vilka besiktningsmännens

arvoden beräknades, leda till resultat, som i allmänhet för

dessa ställde sig mer än skäligt gynnsamma.

I skrivelse den 28 maj 1927, nr 225, i anledning av statsrevisorernas berättelse

förklarade sig riksdagen hava funnit vad revisorerna anfört beträffande ersättningen

till besiktningsmännen vara värt synnerligt beaktande. Enligt riksdagens

mening måste nämligen de ersättningar, som under de senaste åren utgått

till besiktningsmännen, anses i vissa fall vara alltför höga. I skrivelse till

Kungl. Majit den 11 maj 1927, nr 190, hade riksdagen redan tidigare — i samband

med yttrande över framlagt förslag till vissa ändringar i motorfordonsförordningen

— framhållit, att frågan örn allmän sänkning av besiktningsavgifterna

samt örn ändring i de grunder, efter vilka besiktningsmännens arvoden beräknades,

borde utan avvaktan å en allmän revision av motorfordonsförordningen

bliva föremål för Kungl. Majits övervägande.

Efter det de motorfordonssakkunniga, som särskilt för sig upptogo till behandling

frågan om besiktningsväsendets ordnande, avgivit sitt nyssnämnda

betänkande den 10 mars 1928, har Kungl. Majit, i avbidan på slutlig revision

av motorfordonslagstiftningen i dess helhet, genom kungörelsen den 15 november

1928 (nr 445) angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i 1923 års instruktion

för besiktningsmän stadgat nya grunder för beräkning av besiktningsmännen

tillkommande arvode. Enligt dessa grunder, som medfört en avsevärd sänkning

av arvodena, äger sålunda besiktningsman behålla, för kalenderår räknat,

a) av avgifter för första besiktningar:

hela den del av avgifternas summa, som icke överstiger 5,000 kronor, hälften

av den del av avgifternas summa, som överstiger 5,000 men icke 10,000

kronor, en fjärdedel av den del av avgifternas summa, som överstiger 10,000

men icke 15,000 kronor och en tiondel av den del av avgifternas summa, som

överstiger 15,000 kronor; samt

b) av avgifter för efterbesiktningar och prövning av förares kompetens:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

hela dea del av avgifternas summa, som icke överstiger 6,000 kronor, hälften

av den del av avgifternas summa, som överstiger 6,000 kronor men icke

12,000 kronor, en fjärdedel av den del av avgifternas summa, som överstiger

12,000 kronor men icke 18,000 kronor, och en tiondel av den del av avgifternas

summa, som överstiger 18,000 kronor.

Därjämte föreskrevs i 1928 års kungörelse, bland annat, att vid beräkning

av arvode till besiktningsman, som är gemensam för Stockholms stad och län,

summorna av de av honom inom staden och länet uppburna avgifterna skola

sammanslås.

De sakkunniga.

Spörsmålet om organisationen av besiktningsmannatjänsterna och i samband

därmed frågan om besiktningsmännens löneförmåner hava varit föremål för

ingående övervägande från motorfordonssakkunnigas sida. De sakkunniga framhålla

till en början, hurusom 1920 års automobilsakkunniga, vilkas förslag i

förevarande del ligger till grund för 1923 års lagstiftning, för sin del ansågo

önskvärt, att besiktningsmannatjänsterna organiserades så, att allt flera besiktningsmän

kunde ägna en huvudsaklig del av sin arbetskraft åt besiktningsmannauppgiften.

Detta önskemål skulle bland annat komma att främjas genom

inskränkning av besiktningsmännens antal. Ehuru efter ikraftträdandet av

1923 års lagstiftning å många håll en avsevärd reducering av besiktningsmännens

antal ägt rum och oaktat deras göromål sedan dess betydligt ökats, syntes

likväl, påpeka motorfordonssakkunniga, besiktningsmannatjänsten alltjämt i avsevärd

omfattning utgöra bisyssla för vederbörande. Örn alltså besiktningsmännen

med nuvarande arbetsuppgifter i vidsträckt omfattning utövat besiktningsmannatjänsten

såsom bisyssla utan att, enligt vad erfarenheten gåve vid handen,

härigenom några större olägenheter uppstått, funnes det uppenbarligen

ingen anledning att, då en åtminstone på sina håll betydande arbetsuppgift

(första besiktningen) avlastades dem, föreslå en ändring, syftande åt besiktningsmannatjänstens

omvandling till principiellt sett en huvudsyssla. I den mån

fordonsbeståndet växte och besiktningsarbetet jämsides därmed tilltoge i omfattning,

överginge tjänsten automatiskt att så småningom bliva en huvudsyssla för

sin innehavare, en utveckling som, så länge besiktningsmannauppgiftema icke

läte sig begränsas, jämväl för de sakkunniga framstode såsom naturlig och för

det allmänna gagnelig.

De sakkunniga, som i likhet med statsrevisorerna funnit de löneförmåner,

vilka tillkommo besiktningsmännen enligt 1923 års instruktions ursprungliga

lydelse, i stort sett för höga med hänsyn till arbetets omfattning och beskaffenhet,

hava föreslagit en genomgående nedsättning av lönerna. För att motverka

de olägenheter, som bland annat ur rekryteringssynpunkt till äventyrs

skulle följa av en lönesänkning, hava de sakkunniga förordat, att besiktningsmännen

— jämte det de bibehållas vid viss andel i inflytande förrättningsavgifter

— erhålla vissa fasta arvoden, nämligen dels ett grundarvode och dels

ett arvode för inspektion av fordonsbeståndet och för tillsyn över körskola.

Lönesystemet har uppbyggts med utgångspunkt från att de fasta arvodena och

andelen i förrättningsavgiften skulle ungefär motsvara varandra. Till grund

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

5

för utmätandet av de fasta arvodena har lagts motorfordonsbeståndet. Arvodena

skulle utgå, grundarvodet med högst 2 kronor samt inspekt]onsarvodet

med i genomsnitt högst 75 öre, allt per fordon räknat. Grundarvodet har föreslagits

till högst 4,800 kronor och lägst 900 kronor. För föreståndare för besiktningsmyndighet

skulle maximiarvodet höjas med 900 kronor till föreståndaren

för myndigheten i Stockholm och med 600 kronor till envar i Göteborg

och Malmö. Grundarvode skulle utgå med oförändrat belopp för den fyraårsperiod,

för vilken besiktningsman utses. Inspektionsarvodet har fastställts till

högst 1,500 kronor och skulle utgå för ett till fyra år i sänder, allt efter omständigheterna

i det särskilda fallet. Sedan arvodesbeloppen per fordon bestämts

av Kungl. Maj :t, skulle till varje länsstyrelses förfogande ställas de belopp,

som erfordras för gäldande av de föreslagna arvodena. Länsstyrelsen

skulle bestämma arvodena för envar besiktningsman, med iakttagande att grundarvodet,

beräknat å fordonsbeståndet inom respektive distrikt, skulle utgå med

det av Kungl. Majit fastställda arvodesbeloppet per fordon. Av inflytande

förrättningsavgifter enligt taxa, i stort sett överensstämmande med nu gällande,

skulle besiktningsmännen få behålla 30 till 40 procent, allt efter förrättningens

art och omfattning. Återstoden skulle medelst avgiftsmärke, som

åsattes vederbörande handling, redovisas till statsverket. För förrättning utom

stationsorten skulle besiktningsmännen vidare äga åtnjuta rese- och traktamentsersättning,

som beträffande fordons- och körskoleinspektionen skulle såtillvida

begränsas, att av varje länsstyrelse skulle för ändamålet få disponeras

högst ett belopp, beräknat efter 75 öre för kilometer av länets allmänna vägar.

Slutligen skulle hyres- och kontorsbidrag kunna utgå enligt länsstyrelsens bestämmande

inom mycket snäva gränser.

Angående de löneförmåner, som enligt av de sakkunniga föreslagna grunder

skulle — med utgångspunkt från fordonsbeståndet den 1 januari 1928 — belöpa

å de särskilda besiktningsmännen, får jag hänvisa till en vid de sakkunnigas

betänkande fogad tabell (bilaga 2).

över de sakkunnigas betänkande hava yttranden infordrats från Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, arméförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kungl, automobilklubben, automobilbesiktningsmännens

förening och svenska automobilhandlareföreningen.

Vissa av de hörda myndigheterna hava framhållit önskvärdheten av att besiktningsmannabefattningarna

ordnas så, att de bereda sin innehavare full sysselsättning.

En länsstyrelse anser tjänsterna böra organiseras som bisysslor.

Polismästaren i Stockholm ifrågasätter en differentiering av besiktningsgöromålen

med hänsyn till deras olika art och beskaffenhet med beaktande bland

annat av möjligheten att undvika användning av överkvalificerad arbetskraft.

För den skull borde tagas i övervägande, huruvida icke det tidsödande arbete,

som åtgår till förhör och körprov, till stor del skulle kunna skötas av assistenter

under besiktningsmans inseende. Det föreslagna avlöningssystemet med

dels fasta arvoden och dels viss andel i inflytande besiktnings- och andra förrättningsavgifter

har i princip vunnit anslutning å flertalet håll. Några myn
-

Yttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

digheter äro dock av avvikande mening. Länsstyrelsen i Älvsborgs län håller

sålunda före, att med de sakkunnigas förslag den sannolika utvecklingen komme

att leda till höjda fasta arvoden och bortfallande så småningom av de besiktningsmännen

tillerkända avgifterna såsom anstötliga sportler. Man vore

då framme vid en ny fast avlönad statlig tjänstemannakår. I varje fall gåves

med förslagets förverkligande ett gott handtag åt en sådan utveckling. Den

ställning, som grundavlöningen förmenades skänka, gåve redan anledning till

framställningar därom, att staten skulle bekosta alla besiktningsmännens kontorskostnader

och kontorsutensilier. Avlöningssystemet bleve tillika krångligare

än det nuvarande. Den påtalade otrygghet, som kunde förefinnas i besiktningsmännens

ställning, vore ej beroende av det nuvarande avlöningssystemet

utan av de kortfristiga förordnandena, som när som helst kunde indragas, och

möjligheten av intrång från andra besiktningsmäns sida i det beräknade arbetsområdet.

I det förra hänseendet hade de sakkunniga ej föreslagit någon ändring,

i det senare åter hade ändring föreslagits. I båda fallen ansåge länsstyrelsen,

att de sakkunniga intoge en riktig ställning. En försiktig jämkning av

förrättningstaxan skulle kunna ge, med besparing av mycken omgång och besvär,

ett fullt ut lika tillfredsställande lönesystem, som det av de sakkunniga

föreslagna. Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar, att en avlöningsform,

som kunde giva anledning till skapande av en ny tjänstemannakår, borde undvikas.

Fast arvode brukade ofta vara första steget till inrättande av nya statstjänster.

Ehuru det icke kunde förnekas, att vissa anordningar i den föreslagna

organisationen kanske motverkade en utveckling till skapande av en statstjänstemannakår,

kunde dock utvecklingen så småningom komma att gå i denna riktning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför, att då tjänsterna borde bibehållas

såsom bisysslor, ett avlöningssystem med fasta avgifter ej vore påkallat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åter företräder en rakt motsatt

uppfattning och anser en löneform med uteslutande fast arvode vara att föredraga.

Genom den föreslagna distriktsindelningen samt ytterligare begränsning

av valfriheten i fråga örn besiktningsman vid prov för erhållande av körkort

skulle visserligen olägenheterna av ett avlöningssystem, som delvis byggde

på ersättning för varje förrättning, minskas. Helt undanröjda bleve de

dock icke, särskilt som grundarvodet skulle bliva den mindre delen av besiktningsmannens

inkomster av uppdraget. Ett lönesystem med endast fasta arvoden

kunde icke anses medföra, att besiktningsmännen bleve fastare knutna till

statstjänsten än vid det av de sakkunniga förordade systemet. Polismästaren

i Stockholm ifrågasätter, huruvida icke avsevärda fördelar skulle kunna vinnas,

örn besiktningsmännen erhölle fastare ställning såsom verkliga tjänstemän,

vilken fråga hade betydelse även ur kostnadssynpunkt och med hänsyn till

rekryteringen. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter starkt, huruvida tidpunkten

kan vara lämplig att helt omlägga avlöningssystemet så, som de sakkunniga

föreslagit, d. v. s. uppdela ersättningen i fasta arvoden och särskilda

förrättningsarvoden. Tvärt om syntes det, som örn goda skäl skulle tala för

att, innan en mera genomgripande omläggning genomfördes, avvakta en tids erfarenhet

av verkningarna av framför allt införandet av den av de sakkunniga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 7

föreslagna typbesiktningen. Denna länsstyrelsens ståndpunkt hindrade givetvis

ej, att de till besiktningsmännen utgående ersättningarna i viss mån redan

nu reglerades nedåt, dock ej mer än att man kunde påräkna kompetenta sökande

till befattningarna. Statskontoret yttrar, att det syntes vara av vikt, att

sådana anordningar träffades, att icke inkomsterna för vissa besiktningsmän

komme att bliva alltför höga. Detta syntes lämpligast kunna ske antingen genom

en maximering av ersättningarnas storlek eller ock, såsom de sakkunniga

förutsatt, genom ytterligare uppdelning av länen i besiktningsmannaområden.

I anledning av den avvägning av besiktningsmännens löner, som de sakkunniga

ifrågasatt, hava åtskilliga av de hörda myndigheterna och korporationerna

hävdat den meningen, att lönerna vore allt för knappt tillmätta, särskilt

som minskningen i arbetet å många håll komme att bliva obetydlig. Det

har framhållits, att det vore av synnerlig vikt, att besiktningsmännens ersättning

icke så begränsades, att det mötte svårigheter att till befattningarna erhålla

personer med tillräcklig utbildning och kvalifikationer i övrigt. Besiktningsmannens

ställning vore förenad med sådant ansvar och även sådan personlig

risk, att den väl motiverade en ganska hög ersättning. Härtill komme

det osäkra i befattningen, vilken ju endast tillsattes på vissa år i sänder och

utan rätt till pension. Avlöningarna vore icke nettoinkomster. Besiktningsmännen

hade att svara för kontorshyra, porto, telefon, skrivmateriel, blanketter,

hållande av automobil o. s. v. Besiktningsmännens förening yttrar, att den

föreslagna löneminskningen bleve synnerligen kännbar och medförde, i vad

den drabbade nuvarande besiktningsmän, att dessa i stor utsträckning måste

omlägga sin verksamhet, därest den levnadsstandard i någon mån skulle kunna

upprätthållas, för vilken de på basis av nuvarande system inrättat sig. Besiktningsmännen

saknade möjlighet att i någon större utsträckning förbättra

sina ekonomiska villkor, även där en ringa inkomst på besiktningsmannaverksamheten

bort sporra dem till ansträngningar i sådan riktning. Förklaringen

härtill torde vara att söka i de fluktuationer, som verksamheten underginge

i följd av bilismens säsongartade natur och som åstadkomma, att de under

vissa delar av året vore så bundna av sin tjänst, att de saknade tid för annan

sysselsättning. På grund härav vore det blott i undantagsfall, som de kunde

finna ett verksamhetsområde, som året runt läte sig förenas med deras tjänstgöring

såsom besiktningsmän.

Besiktningsmännens antal, som år 1921 uppgick till 143, hade år 1929 nedgått

till 95. Enligt av besiktningsmännen lämnade uppgifter verkställdes

under år 1929 41,432 första besiktningar, 20,395 efterbesiktningar och 58,802

förarprövningar, för vilka förrättningar erlades respektive 511,850, 310,240

och 582,560 kronor eller tillhopa 1,404,650 kronor, av vilket belopp till statsverket

inlevererades cirka 259,000 kronor (18.4 %). Beträffande motsvarande

siffror för år 1927 hänvisas till de sakkunnigas betänkande. Därest de enligt

1923 års besiktningsmannainstruktions ursprungliga lydelse stadgade grunderna

tillämpats å 1929 års besiktningsmannaarbete, skulle statsverket lia bekommit

ett belopp av allenast omkring 121,000 kronor (8.6 %).

Besiktningsväsendet

&r

1929.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nrZSt.

Departe
mentschefen.

Efterföljande tabell utvisar i sammandrag de olika besiktningsmännens löneförmåner

under 1927 och 1929.

Antal besiktningsmän

År 1927 År 1929

intill 5-000 kronor...........18 10

5,000—10,000 » 30 27

10.000— 15,000 » 21 34

15.000— 20,000 » 9 21

20.000— 25,000 » 10 3

25.000— 30,D00 » 2 —

över 30,000 » 2 —

I nu angivna lönebelopp ingå besiktningsmans andel i förrättningsavgifter,

arvode för körskoletillsyn samt ersättning för diverse uppdrag. De högsta

löneförmåner, som sammanlagt under år 1927 uppburos av någon besiktningsman,

utgjorde ej fullt 31,000 kronor, medan det lägsta ersättningsbeloppet

uppgick till något över 1,300 kronor. Motsvarande siffror för år 1929 vörö

21,600 och 2,240 kronor.

Till en början får jag erinra.örn, att Kungl. Majit i det förslag till ny motorfordonsförordning,

över vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 februari

1930 yttrande av innevarande års riksdag begärts (proposition nr 121), i

stort sett upptagit de sakkunnigas förslag örn besiktningsväsendets ordnande.

Vad härefter angår frågan, huruvida besiktningsmannabefattningarna skola

anordnas såsom huvud- eller bisysslor, torde denna frågas avgörande i främsta

rummet vara beroende av i vilken omfattning besiktningsmännens tid och

arbete i regel tagas i anspråk för uppdraget. Alltsedan ikraftträdandet av

gällande motorfordonslagstiftning har pågått en strävan att nedbringa besiktningsmännens

antal, detta i avsikt bland annat att vinna ökad enhetlighet

inom besiktningsväsendet. Även de sakkunnigas förslag innebär ett steg i sådan

riktning. Samtidigt som besiktningsmännens antal sjunkit har motorfordonsbeståndet

och därmed även besiktningsmännens tjänsteförrättningar

undergått en högst betydande ökning. Till belysande av den utveckling, som

härutinnan ägt rum, må endast nämnas, att antalet registrerade motorfordon,

som den 1 januari 1924 utgjorde 70,938, samma dag år 1930 stigit till över

190,000. Vid nu angivna förhållanden är det uppenbart, att besiktningsmannabefattningama

i allt större omfattning kommit att övergå till att bliva huvudsysslor

för sina innehavare. En sådan utveckling synes mig vara för det

allmänna enbart gagnelig. Klart är, att en besiktningsman, som helt får ägna

sig åt sin tjänst, har möjlighet att å densamma nedlägga ett omsorgsfullare

och mera målmedvetet arbete än den som kan för uppdraget allenast använda

tid, som bliver övrig från en annan huvudsaklig syssla. Det torde ock vara

lättare att till besiktningsmannatjänstema erhålla lämpliga och fullt kvalificerade

personer, om befattningarna organiseras som huvudsysslor, än örn de

skola innehavas vid sidan av annan viktigare tjänst. Förutsättningen härför

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 9

är emellertid uppenbarligen, att befattningarna bliva förenade med ej allt

för ringa inkomster.

Att de inkomster, som besiktningsmännen åtnjöto enligt de i 1923 års instruktion

ursprungligen stadgade grunderna, i stort sett voro allt för höga med

hänsyn till arbetets omfattning och beskaffenhet kan ej förnekas. Genom den

reglering, som härutinnan skedde genom 1928 års kungörelse, synes emellertid

ett lämpligt avvägande av lönerna i allmänhet hava skett. I detta sammanhang

må erinras, att besiktningsmännens ersättningar icke äro nettobelopp.

Särskilt för besiktningsmän med mera omfattande verksamhet är icke

blott kontorslokal utan jämväl kontorspersonal oundgängligen nödig för verksamhetens

behöriga upprätthållande. Besiktningsmännen hava ofta egen automobil,

vilket givetvis är av ej ringa värde för tjänstens upprätthållande.

Mot det av de sakkunniga föreslagna avlöningssystemet med delvis fasta

arvoden torde främst kunna anmärkas, att detsamma kan giva anledning till

skapande av en ny statstjänstemannakår, en utveckling vilken icke torde vara

önskvärd. De sakkunniga hava visserligen framhållit, att en utveckling i sådan

riktning icke vore att befara, så länge föreskrift upprätthölles därom,

att besiktningsmännen skola tillsättas på viss kortare tid och att för dem meddelat

förordnande kan återkallas, när skäl därtill föreligger. I likhet med ett

pär av de hörda myndigheterna känner jag mig icke övertygad örn riktigheten

av denna de sakkunnigas uppfattning. I allt fall synes mig tidpunkten

varn mindre lämplig att omlägga avlöningssystemet på sätt de sakkunniga

föreslagit. Innan en sådan genomgripande omläggning företages, torde man

först böra avvakta någon tids erfarenhet av verkningarna av införandet av

typbesiktning. Jag har alltså stannat för den uppfattningen, att det nuvarande

lönesystemet i stort sett bör bibehållas. På Kungl. Maj:t torde det liksom för

närvarande få ankomma att — med särskilt aktgivande på fordonsbeståndets

tillväxt och övriga på saken inverkande omständigheter — fastställa den andel

av inflytande förrättningsavgifter, som må befinnas lämplig för att giva besiktningsmännen

en vid varje tid skälig lön.

Efter typbesiktningens genomförande komma de skäl att bortfalla, som torde

hava föranlett stadgande av olika grunder för beräkning av besiktningsmännens

ersättning för första besiktningar, å ena, samt för efterbesiktningar och

förarprövningar, å andra sidan. Vad beträffar avvägningen av besiktningsmännens

loner har jag funnit, att med hänsyn till det fordonsbestånd, varmed

man nu har att räkna, ytterligare någon jämkning nedåt torde kunna ske. Företagna

undersökningar hava sålunda givit vid handen, att för närvarande följande

skala skulle giva ett lämpligt och skäligt resultat:

100 / av de första............. 10,000 kr.

50 » » » nästa............. 10,000 »

och 25 % av belopp över.......... 20,000 ».

I avsikt att erhålla en viss fortlöpande kontroll å fordonsbeståndet hava de

sakkunniga föreslagit, att besiktningsman, envar för sitt tjänstgöringsdistrikt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr Stil.

skulle utrustas med befogenhet att undersöka motorfordon, som kan antagas vara

mindre tillförlitligt (flygande besiktning). Den flygande besiktningens utförande

skulle i regel icke vara förenad med några ekonomiska förmåner för

besiktningsmännen. För ernående av större effektivitet i övervakandet av

fordonsbeståndets beskaffenhet hava de sakkunniga emellertid föreslagit, att

länsstyrelserna skola, då så anses påkallat och i övrigt lämpligt, äga uppdraga

åt en eller flera besiktningsmän att, mot erhållande av särskilt arvode

samt rese- och traktamentsersättning, då och då under året verkställa inspektion

av fordonsbeståndet enligt av länsstyrelsen fastställd plan, i samband

varmed stadgad särskild tillsyn över körskolorna skulle kunna utövas.

Det torde vara angeläget, att den möjlighet till kontroll över fordonsbeståndet,

som ligger i den flygande besiktningen, utnyttjas i praktiken. Ur sådan

synpunkt är det önskvärt, att besiktningsmännen utöva denna besiktning i ej

alltför ringa utsträckning. En förutsättning för att detta önskemål skall kunna

realiseras torde vara, att varje besiktningsman erhåller viss gottgörelse för

det med den flygande besiktningen förenade arbetet, förslagsvis 500 kronor per

år. Härutöver bör, såsom de sakkunniga föreslagit, kunna utgå särskild ersättning

för inspektion av fordonsbeståndet och för tillsyn av körskola. Denna ersättning

lärer lämpligen böra hållas inom en viss marginal. För landet i sin

helhet anser jag icke böra få användas mer än högst 100,000 kronor eller i

medeltal per län 4,000 kronor. Fördelningen av nämnda belopp å de olika länen

torde böra verkställas av Kungl. Maj :t. Meddelande av de närmare föreskrifter,

som beträffande varje län kunna erfordras med avseende å medlens användande,

torde jämväl böra ankomma på Kungl. Maj :t.

Mot de föreslagna arvodena till föreståndare för besiktningsmyndighet (900

kronor i Stockholm samt 600 kronor i Göteborg och i Malmö) lärer intet vara

att erinra. Även de sakkunnigas förslag till förrättningstaxa synes kunna godtagas.

Innan de sakkunniga uppgjorde sitt löneförslag, anmodade de länsstyrelserna

att inkomma med dels uppgift å det antal besiktningsmän inom länen,

som det verkliga behovet oundgängligen krävde, dels förslag till länens indelning

i besiktningsmannadistrikt, allt under förutsättning av genomförandet

av de utav de sakkunniga ifrågasatta riktlinjerna för besiktningsväsendets

framtida ordnande. Vid förslagets utarbetande följde de sakkunniga i stort

sett länsstyrelsernas önskemål. De sakkunniga hava räknat med ett antal

av 84 besiktningsmän (se bil. 2 vid de sakkunnigas betänkande). Med hänsyn

till det ökade arbete, som kommer att åvila besiktningsmyndigheterna, synes

denna siffra böra höjas till 87.

Följande tabell (jämför tabell å sid. 8) åskådliggör i sammandrag storleken

av de lönebelopp, som enligt av mig angivna grunder skulle under år 1929 hava

tillkommit besiktningsmännen, därvid självfallet den länsvis utgående ersättning

för fordonsinspektion och körskoletillsyn, som kan tillkomma viss besiktningsman,

icke ingår i beloppen:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

11

1 besiktningsman

9 besiktningsmän

14 »

32

19 »

12

intill 3,000 kr.

3.000— 6,000 »

6.000— 9,000 *

9.000— 12,000 »

12.000— 15,000 »

15.000— 18,000 »

Det högsta och lägsta lönebeloppet skulle ha utgjort respektive 17,410 kronor

och 2,960 kronor.

I efterföljande tabell lämnas uppgifter å kostnaderna för besiktningsväsendet

dels sådana de faktiskt utgått år 1929, dels så som de skulle ha utgått under

samma år, därest de av mig angivna grunderna skulle ha tillämpats.

Erlagda

avgifter

m. m.

kronor

Enligt av mig angivna grunde

r

Förrättning

Förrättning

Beräknade

förrättnings-

avgifter

kronor

Utgifter avsedda att täckas

med förrättningsavgifterna

Kronor

lia besiktning . .

Efterbesiktning .

511,850

310,240

Typbesiktning

l:a besiktning

16,250

145,055

Besiktningsmans andel i

förrättningsavgifter

906,250

Förarprövning . .

582,560

Efterbesiktning

314,500

Arvode för flygande be- siktning!

43,500

Körskoletillsyn .

Div. förrättningar

44,830 1

17,611:50

Förarprövning

588,020

Arvode, rese- och trakta- mentBersättning för for- donsinspektion och kör- skoletillsyn

100,000

f

Arvode till föreståndare för

besiktningsmyndighet

2,100

Oförutsedda utgifter

11,975

1,467,091:502

1,063,825

1,063,825

Av tabellen framgår, att medan år 1929 uttagits av trafikanterna 1,467,091

kronor 50 öre, den ifrågasatta förrättningstaxan nedbringar utgifterna till

1,063,825 kronor samt att besparingen för trafikanterna utgör omkring 400,000

kronor, framför allt uppkommande genom första besiktningens ersättande med

typbesiktning.

De sakkunniga hava förutsatt, att såväl inflytande förrättningsavgifter som

utgifterna för besiktningsväsendet skola upptagas i riksstaten.

I anslutning till de sakkunnigas på fordonsbeståndet den 1 januari 1928 grundade

förslag och då de ifrågasatta nya bestämmelserna avsetts skola träda i

kraft först den 1 januari 1931, har på min hemställan Kungl. Majit i punkt 34

under sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att i

avbidan på den proposition i ämnet, som Kungl. Majit kunde komma att avlåta

till riksdagen, till »besiktning av motorfordon» för senare hälften av budget
-

1 Arvode för körskoletillsyn har utgått ur registeringsavgifter.

2 Av detta belopp har cirka 259,000 kronor inlevererats till statsverket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 221.

Anslag till

registrering

av motorfordon.

året 1930/31 beräkna ett extra förslagsanslag av 430,000 kronor. På hemställan

av chefen för finansdepartementet har i statsverkspropositionen uppförts

på inkomstsidan under titeln »avgifter för besiktning av motorfordon» ett belopp

av likaledes 430,000 kronor.

Enligt min här förut gjorda beräkning skall det belopp, som bör uppföras

å riksstatsförslagets inkomst- och utgiftssidor, beräknas till i runt tal 1,063,000

kronor för år räknat. Med hänsyn härtill torde i stället för i staten föreslagna

belopp, 430,000 kronor, böra å såväl inkomst- som utgiftssidan upptagas 530,000

kronor.

Uti punkten nr 33 under sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition

har Kungl. Majit, likaledes på min hemställan, föreslagit riksdagen att i avbidan

på den proposition i ämnet, som Kungl. Majit kunde komma att avlåta

till riksdagen, till »registrering av motorfordon m. m.» för nästkommande budgetår

beräkna ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor. I samband med framställandet

av detta förslag, som innebar dels ändring av anslagets hittillsvarande

rubrik »Registrering av automobiler m. m.» och dels höjning av anslagsbeloppet

—- för nu löpande budgetår 20,000 kronor — med 10,000 kronor, redogjorde

jag för de ändamål, som tillgodoses med detsamma, ävensom för anslagets

belastning. Uppskovet med denna anslagsfrågas slutliga behandling var

föranlett därav, att vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande det icke

kunde med säkerhet avgöras, huruvida anslaget möjligen kunde komma att påverkas

av blivande ståndpunktstagande till de sakkunnigas förslag angående

ny motorfordonsförordning m. m. Den fortsatta behandlingen av detta förslag

har givit vid handen, att anskaffandet av utav de sakkunniga föreslagna s. k.

skatteskyltar skulle komma att föranleda vissa utgifter, vilka torde böra bestridas

av ifrågavarande anslag. Dessa utgifter torde dock icke komma att

uppgå till sådant belopp, att därav påkallas förhöjning av det beräknade anslagsbeloppet

30,000 kronor.

I årets statsverksproposition har inkomsttiteln »avgifter för registrering av

motorfordon» upptagits med 1,050,000 kronor. Såsom förut omnämnts skola

de förrättningsavgifter, som av besiktningsman enligt nu gällande lagstiftning

inlevereras till länsstyrelse, av denna redovisas bland inflytande inkomster för

registrering av motorfordon. Inlevereringen sker för varje kalenderår före utgången

av januari månad nästpåföljande år. Besiktningsman tillkommande

arvode samt rese- och traktamentsersättning för tillsyn av körskola bestridas av

registreringsavgifter. Utbetalning av dessa ersättningar lärer i regel verkställas

först efter respektive kalenderårs utgång. Vid nu angivna förhållanden

och då de av mig ifrågasatta avlöningsbestämmelserna avses skola träda i kraft

först deri 1 januari 1931, kommer berörda inkomsttitel icke att för nästa budgetår

påverkas av den föreslagna redovisningen av förrättningsavgifterna. Däremot

kommer så uppenbarligen att bliva fallet från och med budgetåret

1931/1932.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 13

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

a) med återkallande av det i statsverkspropositionen fram
ställda

förslaget angående upptagande i riksstaten för budgetåret

1930/1931 av inkomster av »avgifter för besiktning av motorfordon»

med 430,000 kronor, föreslå riksdagen att i riksstaten

för nämnda budgetår upptaga sagda inkomsttitel

med .................................. kronor 530,000;

b) föreslå riksdagen att för budgetåret 1930/1931 under

sjätte huvudtiteln anvisa

dels till besiktning av motorfordon ett extra förslagsanslag

av .................................... kronor 530,000,

dels ock till registrering av motorfordon ett extra förslagsanslag

av .............................. kronor 30,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla och förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till besiktning av motorfordon m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1930:172 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till besiktning av motorfordon m. m. s. 1 i texten