Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank

1930-03-14 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:223, Med förslag till lag örn vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 223.

1

Nr 223.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till lag örn vissa

ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank;

given Stockholms slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj

1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 188 höft. (Nr 223.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Fö rslag

till

lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 6, 7, 8 och 12 §§ lagen den 12 maj 1897 för

Sveriges riksbank skola, 6, 7 och 12 §§> i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

6 §.

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla

summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad som i 8 § sägs, samt

därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio miljoner kronor.

Om — — —utgivits.

7 §.

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens

metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna — — — börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 8 § inräknas i

metalliska kassan;

d) växlar — — — riket;

e) hos — — — räkning;

f) medel, — — — och b).

8 §.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt,

dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld dels ock,

intill ett belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska kassan,

på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt

försäkrat guldmynt och omyntat guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio

miljoner kronor.

12 §.

Riksbanken äger att

a) köpa--— säljbara;

b) genom annat avtal övertaga såväl svenska som utländska, lätt säljbara

statspapper;

c) förmedla köp och försäljning av svenska statspapper ävensom allmänna

hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler av fullmäktige

i riksbanken i skrivelse den 6 mars 1930 gjord framställning örn vissa ändringar

i lagen för Sveriges riksbank, vilka huvudsakligen beröra bestämmelserna

rörande grunderna för beräkningen av riksbankens sedelutgivningsrätt.

Föredraganden anför:

Genom lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 fastställdes riksbankens

sedelutgivningsrätt till ett belopp, som med en kontingent av högst

etthundra miljoner kronor översteg summan av följande kassatillgångar

(primär sedeltäckning):

a) metallisk kassa, d. v. s. riksbankens guldbehållning inom landet,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån

samt

c) riksbankens hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i

löpande räkning innestående medel.

För sedelutgivning, som icke motsvarades av dessa kassatillgångar, erfordrades

täckning av vissa andra tillgångar (supplementär sedeltäckning).

Den metalliska kassan fick ej bibehållas vid lägre belopp än tjugufem miljoner

kronor. Om den av kassatillgångar icke täckta sedelutgivningen

översteg ett belopp av sextio miljoner kronor, erfordrades viss förhöjning

av minimibeloppet.

Den sålunda bestämda sedelutgivningsrätten visade sig emellertid så gott

som omedelbart vara för snävt tilltagen. Genom lag den 3 maj 1901 genomfördes

därför den utvidgning av densamma, att riksbanken medgavs

rätt att utöver kassatillgångarna utgiva sedlar förutom till nämnda belopp

av etthundra miljoner kronor jämväl till det belopp, varmed den metalliska

kassan översteg fyrtio miljoner kronor.

Under förutsättning att den metalliska kassan ej understeg fyrtio miljoner

kronor, kan innebörden av dessa bestämmelser med andra ord uttryckas

Riksbankens

sedelutgiv
ningsrätt
Äldre

bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Gällande

bestämmelser.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

sålunda, att sedelutgivningsrätten fastställdes till ett belopp motsvarande

summan av:

a) den metalliska kassans dubbla belopp, ökat med sextio miljoner kronor,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån

samt

c) riksbankens hos bank eller bankir på utrikes ort i löpande räkning

innestående medel efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning.

Enligt sistnämnda lag fick den metalliska kassan ej bibehållas vid lägre

belopp än fyrtio miljoner kronor.

Dessa regler för riksbankens sedelutgivningsrätt gällde till den 12 augusti

1913, då bestämmelserna i lagen den 4 juni 1913 trädde i kraft. Dessa äro

i huvudsak ännu gällande.

De förändringar, som år 1913 genomfördes, inneburo, att den kontingent,

varmed sedelutgivningsrätten fick överstiga dubbla beloppet av den metalliska

kassan, höjdes från sextio miljoner kronor till etthundratjugufem miljoner

kronor eller med sextiofem miljoner kronor. Sedelutgivningsrätten

ökades emellertid ej med detta belopp, enär det samtidigt bestämdes, att

riksbankens utländska guldbehållning och tillgodohavande å löpande räkning

i utlandet icke längre skulle utgöra primär utan endast supplementär täckning.

Då dessa tillgångar under åren 1904—1912 i allmänhet hållit sig

mellan 25 och 35 miljoner kronor, blev ökningen i sedelutgivningsrätten

genom 1913 års lagändring 30—40 miljoner kronor.

Den metalliska kassans minimibelopp fixerades till sjuttiofem miljoner

kronor.

De år 1913 i riksbankslagen införda bestämmelserna örn riksbankens sedelutgivningsrätt

hava sedermera undergått följande ändringar.

Genom lag den 31 augusti 1914 har den supplementära sedeltäckningen

utökats med medel utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

vilka själva kunna tjäna som dylik täckning.

Genom lag den 25 maj 1915 har öppnats möjlighet att under vissa förutsättningar

bereda riksbanken en sedelutgivning av ytterligare etthundratjugufem

miljoner kronor.

Utöver denna i riksbankslagen medgivna sedelutgivningsrätt har riksbanken

under viss del av åren 1918—1919 haft rättighet till en tredje kontingent

å etthundratjugufem miljoner kronor. Bestämmelserna härom hava

dock icke införts i riksbankslagen.

De för riksbankens sedelutgivningsrätt nu gällande bestämmelserna framgå

av följande paragrafer i riksbankslagen.

6 §. Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 §

sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor.

Örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

5

banken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem

miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart

ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande

vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits. (Lag den 25 maj 1915, nr 134.)

7 §. Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens

metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbanken och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras å

utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande, mot sjöfara

försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och b). (Lag den 31 augusti 1914, nr 176.)

8 §. Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt

omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än

sjuttiofem miljoner kronor. (Lag den 4 juni 1913, nr 107.)

I förevarande framställning hava fullmäktige efter redogörelse för

tidigare och nuvarande bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt

meddelat följande tabell till belysande av storleken av den metalliska

kassan, sedelutgivningsrätten, sedelcirkulationen samt sedelreserven åren

1913 samt 1925—1929. För sedelutgivningsrätten och sedelreserven under

år 1913 hava angivits tal, som beräknats på grundval av antagandet, att

de bestämmelser, som trädde i kraft den 12 augusti nämnda år, varit gällande

hela året och att avdrag icke behövt ske på grund av otillräcklig

supplementär sedeltäckning. Att för senare år gå längre tillbaka än till

1925 har icke ansetts lämpligt med hänsyn till den stabilisering, som inträdde,

sedan valutan på våren 1924 ånyo anknutits till guldet.

Fullmäktiges

fr amställning

örn ändrade

bestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

1913

1925

1926

1927

1928

1929

Metallisk kassa (guld inom landet)

i medeltal, miljoner kronor ......................

102

233

228

224

233

237

Sedelutgivningsrält

i medeltal, miljoner kronor .....................

329

591

581

574

591

599

Sedelcirkulation

i medeltal, miljoner kronor ........................

210

487

482

482

485

508 ''

Sedelreserv

i medeltal, miljoner kronor ........................

119

104

99

92

106

91

lägst, » » ........................

93

38

24

20

36

28 i

Guldkassa i förhållande till

1) sedelutgivningsrätt

i medeltal % ...................................

31

39

39

39

39

40

2) sedelcirkulation

i medeltal % ..................................

49

48

47

47

48

47

lägst % ...................................

43

42

41

41

42

42

Sedelreserv i förhållande till sedelutgivningsrätt

i medeltal % .......................................

36

18

17

16

18

15 i

lägst % .................................

28.4

6.4

4.2

8.3

6.1

4.7

Sedelreserv i förhållande till sedelcirkulation

i medeltal % .......................................

57

21

21

19

22

18

lägst % ......................................

39.6

6.8

4.4

3.4

6.4

4.9

I anslutning till denna tabell hava fullmäktige anfört följande:

»Såsom framgår av tabellen, har sedelcirkulationen från 1913 till 1929 ökats

från 210 till 508 miljoner kronor eller med 142 procent, ökningen av betalningsmedlen

beror på flera orsaker däribland betydligt högre prisnivå, större

nationalinkomst och överhuvud en stegrad livaktighet inom näringslivet.

För att möta anspråken på omsättningsmedel har riksbanken under åren

1913—1929 ökat sin metalliska kassa med 135 miljoner kronor eller med

132 procent. Denna ökning har emellertid icke varit så stor, att sedelreserven

kunnat bibehållas ens vid sin absoluta storlek. Den har under

perioden i fråga sjunkit från 119 till 91 miljoner kronor och har relativt

sett undergått en ännu betydligare reducering. I förhållande till sedelutgivningsrätten

har den sålunda minskats från 36 till 15 procent och i förhållande

till sedelcirkulationen från 57 till 18 procent. Under åren 1925

—1929 har sedelreserven lägst utgjort en så ringa andel av sedelcirkulationen

som 6.8, 4.4, 3.4, 6.4 och 4.9 procent respektive.

Det prisfall, som ägt rum under perioden 1925—1929, har, såsom framgår

av tabellen, icke föranlett en minskning i behovet av sedlar, övriga faktorer,

som bestämma sedelcirkulationens storlek, hava icke blott uppvägt

prisfallets inverkan i detta avseende utan även åstadkommit en ökning av

cirkulationen. Möjligheten av ett ytterligare prisfall synes därför icke utgöra

ett skäl mot den utvidgning av riksbankens sedelutgivningsrätt, som

visat sig behövlig och som fullmäktige härmed vilja föreslå.»

Fullmäktige anse sålunda, att en vidgad sedelutgivningsrätt är av behovet

påkallad. I avseende å de olika vägar, som härför stå till buds, hava fullmäktige

yttrat följande:

»En utvidgning av sedelutgivningsrätten kan givetvis åstadkommas genom

ökning av den metalliska kassan utan ändring av de nuvarande bestäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 223.

7

melserna för sedelutgivningen. Denna utväg bär riksbanken senast under

år 1929 vid två olika tillfällen sett sig nödsakad att anlita. Av flera orsaker

synes det emellertid icke lämpligt, att riksbanken använder denna utväg

för att förskaffa sig en tillräckligt stor sedelutgivningsrätt.

Läget på den internationella guldmarknaden karakteriseras av en viss

knapphet på guld, vilken framkallat en stegring i guldvärdet och ett däremot

svarande prisfall å varumarknaden. Åtgärder, som kunna ytterligare

påverka utvecklingen i nämnda riktning, böra om möjligt undvikas, och

det är därför önskvärt, att riksbanken för närvarande icke ställer ökade

krav på världens guldförråd.

En alltför stor guldkassa medför för riksbankens del en onödig ränteförlust.

Den betydande men tillfälliga ökning av sedelbehovet, som regelbundet

inträder vid olika tillfällen under året — vid kvartalsskiften, skatteterminer

etc. — bör riksbanken hava möjlighet att tillfredsställa utan att behöva öka

den metalliska kassan. Dennas storlek bör avpassas efter det mera konstanta

sedelbehovet.

Slutligen torde även böra beaktas, att en höjning av sedelutgivningsrätten

enbart genom ökning av den metalliska kassan kan vara förenad med viss

olägenhet i fråga örn täckningsbestämmelsernas upprätthållande. Örn nämligen

guldkassan reduceras med ett visst belopp, minskas enligt nuvarande

bestämmelser sedelutgivningsrätten med dubbelt så stort belopp. Denna

starka känslighet hos sedelutgivningsrätten för ändringar av den metalliska

kassans storlek är ju oskiljaktig från det svenska systemet för centralbankens

sedelutgivning, sådant detsamma utformats 1901 och 1913, och att i detta

avseende genomföra någon principiell ändring synes — i varje fall för närvarande

— icke vara påkallat. Men berörda olägenhet utgör ytterligare ett

skäl att söka på annat sätt än genom ökning av guldkassan åstadkomma

en utvidgning av sedelutgivningsrätten.

De för riksbankens sedelutgivning gällande bestämmelserna bygga på

principer från såväl kvotdelssystemet som kontingenteringssystemet. Från

det förra systemet är bestämmelsen hämtad, att riksbanken äger utgiva sedlar

till dubbla beloppet av den metalliska kassan. Men samtidigt finnes en

viss sedelkontingent, för vilken guldtäckning icke erfordras. Kontingenteringssystemet

bygger därpå, att det belopp sedlar, som beräknas alltid komma

att kvarhållas av rörelsen, icke erfordrar guldtäckning. Det är givet, att

kontingentens storlek endast bör fastställas tillsvidare och att den bör ökas

i mån av en stadigvarande tillväxt i sedelbehovet. Redan de kommitterade,

vilka den 1 december 1900 avgåvo det förslag till sedelutgivningsbestämmelser,

som låg till grund för lagen den 3 maj 1901, framhöllo, att det

syntes ligga i sakens natur, att maximibeloppet av den av guld icke täckta

sedelkontingenten tid efter annan justerades, och att en höjning av maximibeloppet

naturligtvis borde äga rum, i den mån näringslivet krävde ökad

sedelemission. Till detta uttalande anslöto sig fullmäktige år 1913 vid avgivande

av förslag till ändringar i sedelutgivningsbestämmelserna, vilka---

bland annat inneburo en ökning av kontingenten, och denna ståndpunkt

godkändes av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen. Naturligt är, att en kontingent,

vars storlek avpassats efter 1913 års förhållanden, mindre väl överensstämmer

med det nuvarande behovet av betalningsmedel.»

I anslutning härtill hava fullmäktige uttalat, att en höjning av kontingenten

synes utgöra den lämpligaste vägen för att åstadkomma en utvidgad

sedelutgivningsrätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Vid övervägande av frågan, med vilket belopp den nuvarande kontingenten,

etthundratjugufem miljonor kronor, borde ökas, hava fullmäktige

utgått ifrån, dels att sedelutgivningsrätten med hänsyn jämväl till de säsongmässiga

stegringarna icke borde avsevärt understiga ett belopp av sjuhundra

miljoner kronor, dels även att den nuvarande metalliska kassan borde kunna

successivt i någon mån minskas. Om densamma beräknades komma att

bibehållas vid omkring tvåhundratjugufem miljoner kronor, skulle detta i

jämförelse med år 1913, då den varit ungefär etthundra miljoner kronor,

innebära en ökning med cirka 125 procent. Ökades den nuvarande kontingenten

i samma proportion, skulle den uppgå till cirka tvåhundrasjuttiofem

miljoner kronor. Fullmäktige ansåge dock, att kontingenten för närvarande

kunde bestämmas till ett något lägre belopp eller till tvåhundrafemtio

miljoner kronor. Vid en metallisk kassa av tvåhundratjugufem miljoner

kronor, skulle därvid sedelutgivningsrätten komma att utgöra sjuhundra

miljoner kronor. Med en metallisk kassa av tvåhundrafyrtio miljoner kronor

och en kontingent av tvåhundrafemtio miljoner kronor, skulle den minsta

möjliga guldtäckningen komma att utgöra omkring 33 procent och med en

metallisk kassa av tvåhundratjugufem miljoner kronor 32 procent.

I det föregående har berörts, att riksbanken tillhörigt guld i utlandet

enligt nuvarande bestämmelser icke får inräknas i underlaget för sedelutgivningen,

varemot sådant guld inräknas i den supplementära täckningen.

Av praktiska hänsyn hava fullmäktige ifrågasatt en viss mildring av

denna bestämmelse och till stöd härför anfört följande:

»Den ekonomiska utvecklingen har medfört, att vårt lands penningmarknad

blivit mera känslig än tidigare varit fallet för fluktuationer å de internationella

penningmarknaderna. Härigenom kunna ökade anspråk på guldkassan

uppstå. Redan nu förekomma gulduttag från utländskt håll. Under de

senaste åren hava sådana gulduttag gjorts för utländsk centralbanks räkning.

En del av det guld, som riksbanken utlämnat för industriella behov, har gått

till förbrukare i utlandet, där guldmarknaden icke är fri. I den mån riksbanken

förlorar guld, kan den åter täcka sitt behov genom inköp exempelvis

i London eller New York. Transporten till Sverige av det inköpta

guldet tager dock viss tid, och guldet kan, såsom nämnts, först sedan det

införts i landet utgöra underlag för sedelutgivningen. Enär man måste

räkna med att uttag av guld från riksbanken kunna ske vid en tidpunkt,

då sedelreserven på grund av den inländska marknadens krav är mycket

låg, skulle det vara till lättnad för bankens guldpolitik, örn banken erhölle

rätt att såsom underlag för sedelutgivningen inräkna densamma tillhörigt,

i utlandet befintligt guld. Örn riksbanken bereddes en sådan möjlighet att

snabbt öka den metalliska kassan, skulle den genomsnittliga storleken av

densamma kunna något minskas, vilket, såsom i det föregående berörts, ur

olika synpunkter vore till fördel.

I andra länder har man i allmänhet icke hyst betänkligheter mot att

centralbanken i underlaget för sedelutgivningen inräknar utom landet befintligt

guld. Såvitt fullmäktige hava sig bekant, finnes endast i ett fåtal

centralbankers statuter förbud mot dylik placering. Ett icke ringa antal

centralbanker — däribland de största — hava full frihet i detta avseende,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 9

medan för andra rätten till dylik gulddeposition i utlandet är förknippad

med vissa villkor.»

För vinnande av det praktiska mål, fullmäktige åsyftade med en ändring

i nu berört avseende, syntes det böra medgivas, att en viss del av riksbanken

tillhörigt, utom landet befintligt guld finge utgöra primär sedeltäckning

och således inräknas i den metalliska kassan. Det kunde visserligen

ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt att härvidlag införa någon

begränsning. Emellertid syntes det enligt fullmäktiges mening under nuvarande

förhållanden vara tillräckligt, att nämnda del bestämdes till

femton hundradelar av den metalliska kassans totala belopp. Skulle erfarenheten

giva vid handen, att denna gräns vore för snäv, syntes denna

fråga ånyo böra upptagas till prövning.

Utom landet befintligt guld, som inräknades i den metalliska kassan,

skulle givetvis icke kunna utgöra supplementär sedeltäckning. Härav

föranleddes ett tillägg till mom. c) i 7 § riksbankslagen. I samband därmed

syntes nämnda moment böra omredigeras därhän, att orden »mot sjöfara

försäkrat» ersattes av orden »på ett betryggande sätt försäkrat».

I detta sammanhang hava fullmäktige föreslagit höjning av det för guldkassan

fastställda minimum. Fullmäktige hava därvid erinrat, att det,

samtidigt med att kontingenten år 1913 höjts till etthundratjugufem miljoner

kronor, föreskrivits, att den metalliska kassan icke finge bibehållas vid ett

lägre belopp än sjuttiofem miljoner kronor. Förut gällande minimum

hade varit fyrtio miljoner kronor. Bestämmelsen örn ett minimum för den

metalliska kassan hade varit av särskild betydelse under tider, då riksbanken

kunnat utgiva sedlar jämväl mot underlag av fordringar hos

utländska banker eller bankirer. Vid nuvarande bestämmelse, att endast

guld finge berättiga till sedelutgivning, bleve stadgandet om ett minimum

för den metalliska kassan av vikt endast vid en stadigvarande betydande

minskning av sedelcirkulationen. Örn kontingenten fastställdes till tvåhundrafemtio

miljoner kronor, syntes lämpligen kunna föreskrivas, att den

inom landet befintliga guldkassan icke finge bibehållas vid lägre belopp än

etthundrafemtio miljoner kronor. Vid en metallisk kassa å sistnämnda

belopp bleve guldtäckningen något mera än 27 procent, örn sedelutgivningsrätten

till fullo utnyttjades. Detta syntes knappast någon gång bliva

fallet, utan komme, praktiskt sett, den lägsta guldtäckningen att icke

obetydligt överstiga nämnda procenttal.

Fullmäktige hava slutligen framlagt förslag till erforderliga ändringar i

6, 7 och 8 §§ riksbankslagen.

I sin förevarande skrivelse hava fullmäktige även föreslagit vissa ändringar Andra

i 12 § riksbankslagen. I denna paragraf stadgas bland annat, att riksbanken riksbanks

äger att — förutom köpa och sälja svenska obligationer samt sådana å lagen.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 188 höft. (Nr 22.1.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

utländsk börs noterade utländska statspapper, som äro lätt säljbara (mom. a)

— genom annat avtal övertaga såväl svenska statens obligationer som utländska,

lätt säljbara statspapper (mom. b) ävensom förmedla köp och försäljning

av svenska statens och allmänna hypoteksbankens obligationer

(mom. c).

Fullmäktige hava nu yttrat, att då det syntes vara önskvärt, att berörda

stadganden i riksbankslagen erhölle en sådan avfattning, att därav framginge,

att riksbanken ägde att genom annat avtal övertaga samt förmedla

köp och försäljning av icke blott svenska statens obligationer utan jämväl

skattkammarväxlar utfärdade av riksgäldskontoret, fullmäktige ansett stadgandena

böra i sådant avseende fullständigas. Detta syntes lämpligen böra

ske genom att i mom. b) orden »statens obligationer» uteslötes och i mom. c)

ordet »statens» ersattes av ordet »statspapper».

Vid bifall härtill skulle 12 § riksbankslagen erhålla av fullmäktige angiven

ändrad lydelse.

Depante- Enligt gällande bestämmelser äger riksbanken utgiva sedlar till belopp,

mentschefen. motsvarande dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, samt därutöver

ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. Såsom metallisk

kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt och inom landet befintligt

svenskt och utländskt guldmynt samt omyntat guld. Däremot

är det icke medgivet att i underlaget för sedelutgivningen inräkna riksbanken

tillhörigt guld i utlandet. Den metalliska kassan må ej bibehållas

vid lägre belopp än sjuttiofem miljoner kronor.

I dessa bestämmelser, vilka kvarstå oförändrade sedan tiden före kriget,

föreslå nu bankofullmäktige vissa jämkningar, varigenom riksbankens sedelutgivningsrätt

skulle vidgas utan att samtidigt bankens guldkassa behöver

i motsvarande mån ökas. Detta syfte hava fullmäktige tänkt sig vinna

sålunda, att, å ena sidan, det belopp, med vilket sedelutgivningsrätten må

överstiga guldkassans dubbla summa, skulle höjas till tvåhundrafemtio

miljoner kronor, och, å andra sidan, i den metalliska kassan skulle få inräknas

jämväl riksbanken tillhörigt, utom landet befintligt guldmynt och

omyntat guld intill ett belopp, motsvarande femton procent av hela den

metalliska kassan, detta dock, vad angår guld under transport, under förutsättning

att guldet är på betryggande sätt försäkrat. I sammanhang härmed

hava bankofullmäktige föreslagit, att det för guldkassan fastställda

minimum höjes till etthundrafemtio miljoner kronor. Nu angivna bestämmelser

beröra 6, 7 och 8 §§ riksbankslagen.

De skäl, som bankofullmäktige anfört till stöd för förevarande framställning,

finner jag övertygande. Den föreslagna ökningen av den sedelmängd,

för vilken guldtäckning icke erfordras, innebär väsentligen en anpassning

efter det stegrade behov av omloppsmedel, som de senare årens expansion

på det ekonomiska området fört med sig. Därigenom skulle riksbanken

befrias från tvånget att hålla en onödigt stor guldkassa, vilket, bland annat,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

innebär den fördelen, att motsvarande ränteförlust undvikes. Även förslaget

att i viss utsträckning medgiva, att utom riket befintligt guld får

tjäna som sedeltäckning, synes mig välbetänkt, då på sådant sätt möjlighet

beredes att bekvämligt möta tillfälliga stegringar i cirkulationen. Icke

heller finner jag anledning motsätta mig den ifrågasatta höjningen av guldkassans

minimibelopp. Jag tillstyrker alltså, att de av fullmäktige föreslagna

ändringarna i 6, 7 och 8 §§ riksbankslagen, med vissa jämkningar

av redaktionell natur, föreläggas riksdagen.

Vid sidan av nu berörda ändringar i fråga örn sedelutgivningsrätten

föreslå bankofullmäktige vissa jämkningar i 12 § riksbankslagen, gående

ut på möjlighet för riksbanken att övertaga samt förmedla köp och försäljning

av icke blott svenska statens obligationer utan jämväl skattkammarväxlar,

utfärdade av riksgäldskontoret. En dylik utvidgning av riksbankens

verksamhetsområde synes mig visserligen kunna vara föremål för

någon tvekan. Jag har likväl ej ansett mig böra avråda från framläggande

av förslag jämväl i denna del. I 12 § under c) synes aen jämkningen

böra vidfagas, att konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer

upptagas jämte allmänna hypoteksbankens. .—

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag

till lag örn vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges

riksbank samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att antaga samma förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:189 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner dels med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 s. 1 i texten
  2. BU 1930:39 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner dels nied förslag till lag om nissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 s. 1 i texten