Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för K. J. Alm från viss betalningsskyldighet

1930-03-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:229, Angående befrielse för K. J. Alm från viss betalningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martis proposition Nr 229,

1

Nr 229.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående befrielse för

K. J. Alm från viss betalningsskyldighet; given Stockholms

slott elen 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

Genom kontrakt den 7 januari 1921 antogs Karl Johan Alm till arrendator

av kronoegendomen 3/« mantal Solvalla nr 5 jämte Vittensten nr 1,

ett torp, i Faringe socken av Stockholms län för tiden från och med den

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 192 haft. (Nr 229.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.

14 mars 1921 till den 14 mars 1928. På grund av för sent verkställd anmaning

att avflytta förlängdes arrendeavtalet efter sistnämnda tidpunkt på

fem år. Då det emellertid sedermera visade sig, att Alm icke längre var

i stånd att ställa godkänd borgen för arrendevillkorens fullgörande, blev

avtalet uppsagt med skyldighet för Alm att avflytta den 14 mars 1929.

Alm kvarbodde emellertid trots uppsägningen å gården efter sistnämnda

tidpunkt, varför åtgärder vidtogos för hans vräkande.

I det mellan domänstyrelsen, å ena, samt Alm, å andra sidan, upprättade

arrendekontraktet stadgades, bland annat, att i fråga örn kostnaderna

för vattenavledningsföretag, vari arrendatorn kunde komma att

deltaga, skulle arrendatorn äga den rätt till ersättning, som omförmäles

i förordningen den 6 juli 1849 örn deltagande i vattenavledningsföretag

för boställen och annan staten tillhörig jord, samt att arrendatorn

vore skyldig att utan rätt till gottgörelse av något slag från kronans

sida deltaga i dikningsföretag, varav egendomen vid tiden för kontraktets

upprättande berördes eller som på grund av stadgandena i gällande

vattenlag kunde under arrendetiden för egendomen ifrågakomma.

Under arrendetiden ingick Alm såsom delägare i dikningsföretaget

»Solvallamossens torrläggningsföretag». Genom beslut den 27 juni 1927

anvisade Kungl. Majit åt nämnda företag statsbidrag från statens avdikningsanslag

med 6,630 kronor samt lån från statens avdikningslånefond

med 24,920 kronor. I samband därmed medgav Kungl. Majit, att

Alm finge jämte övriga deltagare vinna delaktighet i odlingslånet med

skyldighet för Alm att gälda såväl de under återstående arrendetiden

belöpande annuiteter å lånet som ock vid arrendetidens slut den då ännu

oguldna återstoden av egendomens andel i samma lån.

Enligt uppgift av vederbörande förrättningsman har den å egendomen

belöpande andelen i kostnaderna för dikningsföretaget efter ett repartitionstal

av 9.61 procent beräknats till 3,098 kronor 91 öre, inklusive kostnader

för förrättningen, varvid egendomens andel i odlingslånet beräknats

till 2,535 kronor 84 öre och i statsbidraget till 563 kronor 7 öre. Båtnaden

för egendomen av företaget har uppskattats till ett värde av 8,839

kronor 40 öre. Företaget har godkänts den 7 augusti 1928.

Alm har icke guldit någon del av kostnaderna för egendomens deltagande

i företaget.

Till säkerhet för kronans fordran hos Alm bland annat på grund av

hans betalningsskyldighet för egendomens andel i odlingslånet har den 4

mars 1929 med kvarstad belagts Alm tillhörig å egendomen befintlig lösegendom

till värde av 6,750 kronor. Sedan Alm emellertid till säkerhet för

kronans fordran den 19 mars 1929 å statsverkets giroräkning i riksbanken

för länsstyrelsens i Stockholms län räkning insatt ett belopp av 8,100

kronor samt länsstyrelsen den 21 i samma månad låtit överflytta det deponerade

beloppet i enskild bank, har kvarstaden genom resolution sistnämnda

dag av länsstyrelsen hävts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.

Hos Kungl. Majit har Alm nu anhållit, att han måtte bliva befriad

från betalningsskyldighet för den honom såsom arrendator av egendomen

påförda andel i kostnaderna för Solvallamossens torrläggningsföretag.

Till stöd för framställningen anför Alm att, då torrläggningsarbetet

påbörjats under år 1926 och slutförts år 1928, hade Alm, som varit nödsakad

att redan den 14 mars 1929 avträda egendomen, icke dragit någon

nytta av dikningen utan i stället åsamkats förluster till följd av de stora

upplag av jord, varmed egendomen under arbetets gång besvärats. Då

arrendet varit bestämt med hänsyn till under kristiden rådande prisförhållanden

samt Alm under de två sista åren av sin arrendetid fått

dåliga skördar, skulle den stora utgiften för andel i kostnaderna för torrläggningsföretaget

drabba honom hårt. Alm, som hade hustru och fem

oförsörjda barn, bleve utfattig, därest han skulle erlägga den egendomen

påförda andelen i kostnaderna för dikningsföretaget.

Sedan utlåtande i ärendet infordrats från domänstyrelsen, har styrelsen

jämte eget utlåtande inkommit med yttranden från länsstyrelsen i

Stockholms län och domänintendenten i samma län.

Domänintendenten upplyser, att vid sammanträde med ägarna av de

marker, som berördes av torrläggningsföretaget, hade domänintendenten

efter förordnande av länsstyrelsen bevakat det allmännas rätt, såvitt anginge

ifrågavarande kronoegendom. Som domänintendenten ansett torrläggningen

för egendomen synnerligen nyttig, för att ej säga nödvändig,

hade domänintendenten tillstyrkt företagets utförande och tillrått arrendatorn

att ingå i företaget. Denna domänintendentens tillstyrkan hade

berott på, att domänintendenten antagit, att den på kronoegendomen belöpande

andelen av kostnaderna på företaget skulle få avbetalas genom

årlig amortering. Som arrendetiden för den dåvarande arrendatorn skolat

upphöra den 14 mars 1928, ehuru arrendatorn sedermera kommit att

bruka egendomen ytterligare ett åi, hade domänintendenten antagit, att

amorteringskostnaderna skulle påföras nästa arrendator. Domänintendenten

vitsordade, att skörderesultaten å egendomen under de två sista

åren av Alms arrendetid till följd av regnig väderlek icke varit tillfredsställande

samt att till följd därav Alms ekonomiska ställning blivit betydligt

försämrad och svårigheterna för honom att fullgöra sina skyldigheter

ökats. Vid av- och tillträdessyn å egendomen den 15 maj 1929

hade synerätten förklarat, att Alm under den tid, han arrenderat egendomen,

icke haft gagn av Solvallamossens torrläggningsföretags verksamhet.

Under framhållande av att torrläggningen avslutats först år

1928 oell att Alm således ej hunnit erhålla någon valuta för kostnaden,

då egendomen först under kommande år kunde giva bättre skördar, tillstyrker

domänintendenten bifall till Alms hemställan.

Länsstyrelsen anför i huvudsak följande.

På anhållan av domänstyrelsen hade länsstyrelsen den 21 februari 1929

slutit kontrakt med hemmansägaren Gustaf Zelin, enligt vilket kontrakt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.

egendomen från och med den 14 mars 1929 till den 14 mars 1930 upplåtits

för skötsel och vård till Zelin, varvid i kontraktet stadgats bland annat,

att arrendatorn fritoges från ali ersättningsskyldighet, som belöpte å

egendomen eller kunde åvila avträdande arrendatorn för kostnaderna

för »Solvallamossens torrläggningsföretag».

Med hänsyn till att egendomen under den tid, Alm arrenderat densamma,

icke haft gagn av dikningsföretaget, finge länsstyrelsen tillstyrka,

att Alm av nåd bleve befriad från gäldande av å egendomen belöpande

andel i det dikningsföretaget anvisade lånet.

Under denna förutsättning syntes länsstyrelsen lämpligast, att lånet

ifråga inbetalades ur domänfonden, vilken utgift torde kunna kompenseras

med den förhöjning i egendomens arrendevärde, som vunnits genom

egendomens förbättring i följd av dikningsföretaget.

Domänstyrelsen tillstyrker i likhet med länsstyrelsen och på av nämnda

myndighet anförda skäl, att Alm befrias från gäldandet av den å

egendomen belöpande andel i det till bestridandet av kostnaderna för dikningsföretaget

Solvallamossens torrläggningsföretag ur statens avdikningslånefond

anvisade lån, varjämte styrelsen under förutsättning av

bifall till Alms framställning tillika hemställer örn bemyndigande att

av driftkostnadsmedel från statens domäners fond, rubrik »Jordbruksmedel»,

inlösa berörda lån till den del detsamma besvärade egendomen, och

bomme styrelsen sedermera vid avgörandet av frågan örn egendomens

disposition att, vare sig egendomen ånyo utbjödes på arrende eller helt

eller delvis försåldes, tillse, att vederbörlig kompensation genom en beräknad

höjning av arrendeavgäld eller saluvärde bereddes domänfonden

för den gjorda inbetalningen till avdikningslånefonden.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 3 juli 1929 med hänsyn till

de i förevarande ärende förebragta omständigheterna ansett sig böra tillstyrka

den av domänstyrelsen gjorda hemställan.

Då Solvallamossens torrläggningsföretag är att hänföra till dikningsföretag,

torde Alm jämlikt arrendekontraktets bestämmelser vara betalningsskyldig

för å ifrågavarande egendom belöpande andel i det företaget

från statens avdikningslånefond beviljade lånet, vilken andel uppgår

till 2,535 kronor 84 öre.

Emellertid har torrläggningsföretaget fullbordats först under år 1928,

varför Alm, som frånträtt arrendet den 14 mars 1929, icke under sin arrendetid

kunnat komma i åtnjutande av de fördelar i form av ökade skördar,

som företaget varit avsett att medföra. Tydligt torde vara, att tillkomsten

av den nu tillämpade bestämmelsen rörande skyldighet för arrendator

av kronoegendom att ensam svara för den andel av kostnaderna

för dikningsföretag, som må beröra egendomen, är att söka i antagandet

att arrendatorn skall under sin arrendetid hinna erhålla motsvarande

nytta av företaget. Så har i förevarande fall icke i någon mån

blivit fallet. Anledningen till att Alm, som vid ifrågavarande företags

igångsättande haft jämförelsevis kort tid kvar på arrendet, över huvud

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.

kommit att deltaga i företaget torde vara att tillskriva domänintendentens

tillstyrkan därtill. Under föreliggande förhållanden och då tillika

upplysts, att Alms ekonomiska ställning är mindre god, synes det icke

överensstämma med billighet att av Alm kräva fullgörande av hans

ifrågavarande åtagande. Jag finner mig alltså böra i likhet med de i

ärendet hörda myndigheterna förorda, att Alm befrias från den honom

i förevarande avsende åliggande betalningsskyldigheten.

Alms skuld till företaget torde, såsom domänstyrelsen föreslagit, böra

förskotteras ur domänfonden för att sedermera täckas genom den förhöjda

avkastning av egendomen, som genom avdikningsföretaget kan

påräknas. Till denna fråga, vari Kungl. Majit torde äga befogenhet att

besluta utan riksdagens hörande, torde jag få återkomma, sedan riksdagens

beslut rörande Alms betalningsskyldighet föreligger.

I anslutning till detta ärende vill jag tillika framhålla, att det synes

kunna ifrågasättas, huruvida över huvud nu gällande kontraktsbestämmelser

rörande det sätt, på vilket kostnaderna för avdikningsföretag skola

av arrendator gäldas, kunna i varje fall anses överensstämma med billighet.

En utredning i detta ämne synes lämpligen böra komma till stånd.

Under åberopande av vad ovan anförts, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arrendatorn av kronoegendomen 3I* mantal Solvalla nr 5 jämte

Vittensten, ett torp, i Faringe socken av Stockholms län Karl Johan

Alm må befrias från honom åliggande skyldighet att gälda på nämnda

fastigheter belöpande andel, 2,535 kronor 84 öre, i lån från statens avdikningslånefond

till »Solvallamossens torrläggningsföretag».

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Joh:s Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 192 höft. (Nr 229.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:178 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående befrielse för K. J. Alm från viss betalningsskyldighet. s. 1 i texten
  2. JoU 1930:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse för K. J. Alm från viss betalningsskyldighet. s. 1 i texten