Sök i Ratio Lex

Angående nedläggande av statsbanedelen Dagarn—Hultebo m. m

1930-01-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:23, Angående nedläggande av statsbanedelen Dagarn—Hultebo m. m

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 23.

5

Nr 23.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedläggande

av statsbanedelen Dagarn—Hultebo m. m.;

given Stockholms slott den 16 januari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anmäler uppkommen fråga örn nedläggande

av statsbanedelen Dagarn—Hultebo samt örn därav betingade åtgärder

och anför i sådant avseende:

I proposition, nr 142, till 1914 års senare riksdag föreslog Kungl. Majit,

i enlighet med av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 9 maj 1914 gjord hemställan,

att riksdagen måtte besluta anläggning av en normalspårig statsbana

mellan Dagarns station å statsbanan Örebro—Krylbo samt Hultebo i Skinnskattebergs

socken för en beräknad kostnad av 435,000 kronor, att bestridas

av lånemedel. Såsom närmare framgår av innehållet i det till propositionen

fogade statsrådsprotokollet över civilärenden, var förslaget icke tillkommet

för att tillgodose något ortsbefolkningens behov av förbättrade kommunikationsmedel

utan närmast föranlett av framställning från ett enskilt

företag. Mellan järnvägsstyrelsen och Ljusne—Voxna aktiebolag hade

nämligen dessförinnan förts underhandlingar, vilka resulterat i en mellan

2155 29

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

parterna den 14 april 1914 träffad, propositionen närsluten överenskommelse

angående villkor för transport av malm och tackjärn från Hultebo till Dagarn

och därifrån till Stugsund, att gälla under förutsättning att Kungl. Maj:t

och riksdagen beslutade anläggning av en bibana mellan nämnda orter.

Förslaget bifölls av riksdagen, som för ändamålet anvisade det äskade

anslaget, med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan under år

1914 av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 200,000 kronor. Arbetet

med järnvägens byggande igångsattes därefter omedelbart, och bandelen stod

färdig att öppnas för trafik från och med den 1 september 1916. Efter räkenskapernas

avslutande befanns byggnadskostnaden hava uppgått till 497,000

kronor eller 62,000 kronor mer än som blivit av 1914 års senare riksdag

anvisat. Täckning för sistnämnda belopp bereddes av 1918 års lagtima riksdag

genom tillstånd att därför taga i anspråk överskott å vissa andra anslag

av lånemedel.

I skrivelse den 17 september 1929 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

örn upprivning av ifrågavarande bandel samt örn försäljning av till

bananläggningen hörande mark m. m.

Till stöd för framställningen har styrelsen till en början beträffande hittillsvarande

trafik å banan samt i fråga örn numera uppkomna ändrade förutsättningar

för bandelens fortbestånd anfört huvudsakligen följande:

Bolagets transporter jämlikt det träffade avtalet togo sin början den 3

oktober 1916, från vilken tidpunkt banan enligt järnvägsstyrelsens medgivande

skulle anses tagen i bruk och kontraktet gälla. På grund av särskild överenskommelse

har det sedermera varit försatt ur kraft under tiden 1 september

1917—14 april 1921 och den ursprungligen fastställda avtalstiden blivit

i motsvarande grad förlängd. På därom av Riddarhytte aktiebolag gjord

ansökan har järnvägsstyrelsen vidare den 30 december 1920 godkänt, att

nämnda bolag inträdde i Ljusne—Voxna intressenters i likvidation — förut

benämnt Ljusne—Voxna aktiebolag — rättigheter och skyldigheter enligt

kontraktet.

Enligt § 1 i meromnämnda kontrakt förband sig bolaget att från Hultebo

till Dagarn och därifrån till Stugsund låta frakta minst 30,000 ton malm och

tackjärn årligen och inalles under 15 års tid minst 600,000 ton.

De kvantiteter, som under respektive år eller delar därav faktiskt blivit

utfraktade enligt kontraktet ävensom de kvantiteter, som bolaget enligt § 1

haft skyldighet att utfrakta under samma tider, framgår av följande sammanställning.

Kvantiteter,

Kvantiteter,

sorn bolaget

som faktiskt

haft skyldighet

utfraktats

att utfrakta,

jämlikt kon-

ton

traktet, ton

År 1916 (fr. o. m. s/io)........................................................

7,300

5,296.0

» 1917 (t. o. m. aug.).......................................................

20,000

9,240.0

» 1921 (fr. o. m. I5/i)..........................................................

21,250

21,018.s

» 1922 .............................................

30,000

31,265.1

» 1923 ........................ .........

30,000

10,067.s

» 1924 ..........................................

30,000

10,868.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Majus proposition nr 23.

Efter år 1924 hava inga transporter jämlikt kontraktets § 1 blivit verkställda.

Däremot hava under åren 1924—1928 förekommit vissa transporter

från Krampen till Sandviken, Forsbacka och Stugsund samt från Hultebo

till Storvik, vilka enligt av järnvägsstyrelsen lämnat medgivande fått avräknas

å den stadgade totalkvantiteten 600,000 ton men däremot icke å årskvantiteterna.

Sistnämnda kvantiteter belöpa sig till sammanlagt 52,792 ton.

Såsom framgår av förenämnda sammanställning hava de för kontraktet

ansvariga bolagen — med undantag för år 1922 — icke något år låtit frakta

i § 1 i överenskommelsen angivna minimikvantiteter. I anledning härav framställde

järnvägsstyrelsen under år 1927 hos Riddarhytte aktiebolag anspråk

på ersättning, varvid från statens järnvägars sida gjordes gällande, att bolaget

enligt överenskommelsen vore skyldigt att till statens järnvägar betala

frakt jämlikt kontraktets § 5 även för de för respektive år bristande transportkvantiteterna.

Bolaget förklarade sig emellertid icke villigt betala ersättning i enlighet

härmed.

Härefter ägde, efter hänvändelse från bolaget, förhandlingar i saken rum

mellan delegerade för järnvägsstyrelsen och bolaget. Dessa förhandlingar

ledde emellertid icke till någon uppgörelse.

I skrivelse till styrelsen den 7 november 1928 förklarade sig bolaget slutligen

begagna sig av sin rätt enligt överenskommelsens § 7, i det att bolaget

under hänvisning . till brytningens upphörande på grund av malmbrist

och bolagets därav föranledda oförmåga att frakta de i § 1 av kontraktet

bestämda minimikvantiteterna hävde överenskommelsen. I sammanhang härmed

erbjöd sig bolaget att såsom gottgörelse för bristande fullgörande av

kontraktet till statens järnvägar betala ett efter angiven beräkningsgrund

framkommet belopp av 244,391 kronor 3 öre. För det fall att detta erbjudande

samt den angivna beräkningsgrunden icke antoges av styrelsen, påkallade

bolaget tvistens slitande genom skiljenämnd enligt kontraktets § 8,

och hänskötes i så fall till nämndens avgörande frågan, vilket belopp bolaget,

efter kontraktets hävande, vore skyldigt att till styrelsen utgiva såsom

ersättning för att kontraktets bestämmelser angående frakterna icke uppfyllts.

Då järnvägsstyrelsen ej kunde godkänna det erbjudna beloppet, ansåg sig

också styrelsen böra påkalla skiljedom för avgörande av etet belopp, bolaget

på grund av kontraktets 1, 5 och 7 §§ kunde vara skyldigt att till statens

järnvägar erlägga.

Den sålunda tillkallade skiljenämnden meddelade den 22 mars 1929 dom

i saken. Genom denna dom, som återgivits i styrelsens skrivelse, prövade

skiljenämnden rättvist förplikta bolaget att till järnvägsstyrelsen utgiva 328,644

kronor 25 öre.

Järnvägsstyrelsen framhåller härefter att, i och med att överenskommelsen

av den 14 april 1914 genom skiljedomen blivit hävd, den ojämförligt viktigaste

och för banans tillkomst avgörande förutsättningen bortfallit. Inga

andra skäl hava heller synts styrelsen tala för att låta ifrågavarande spår

längre kvarligga. Härom har styrelsen yttrat följande:

Innan järnvägsstyrelsen framlade sitt förslag till bandelens byggande,

hade styrelsen hos domänstyrelsen anhållit om ett uttalande angående betydelsen

för skötseln av statens skogar av den ifrågasatta järnvägen Dagarn

—Hultebo under förutsättning, dels att den icke framdroges längre än till

sistnämnda plats och dels att banan sedermera fortsattes längre mot väster

till Malingsbo eller eventuellt Kloten, och anförde domänstyrelsen med anledning

härav följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

Genom en järnväg från Dagarn till Hultebo skulle närmaste avståndet

från östra delarna av Klotens kronopark till järnvägsstation bliva mindre

än en halv mil, vilket för kronoparkens skötsel vore av ganska stor betydelse

dels för tillförsel av livsförnödenheter för kronoparkens befolkning

och dels framför allt för utförsel från kronoparken av vissa skogsprodukter,

huvudsakligen träkol, som kunde framföras till järnvägen från en betydande

del av kronoparken. Långt större betydelse skulle dock banan, enligt

domänstyrelsens mening, komma att hava för kronoparken, örn den sedermera

fortsattes längre mot väster till Malingsbo eller eventuellt till Kloten,

i vilket fall den komme att på ett avgörande sätt gagna större delen av

detta betydande skogskomplex med dess icke fåtaliga befolkning, vilket i

synnerhet skulle bliva förhållandet, om den nu befintliga, kronoparken tillhörande

banan Kloten—Bånghammar bleve införlivad med en på ifrågasatt

sätt till Kloten utsträckt järnväg.

Givetvis lät sig järnvägsstyrelsen i viss mån påverka även av nämnda

uttalanden såsom också tydligt framgår av innehållet i styrelsens förenämnda,

den 9 maj 1914 till Kungl. Majit avlåtna framställning i ärendet. Såväl

föredragande departementschefen som riksdagen framhöllo också som en

omständighet av icke ringa betydelse för frågans bedömande det korta avståndet

mellan en blivande järnvägsstation i Hultebo samt de östra delarna

av Klotens kronopark — ej fullt en halv mil — varigenom utförsel av skogsprodukter,

framför allt träkol, från kronoparken med fördel skulle kunna

ske genom järnvägstransport från Hultebo, varjämte järnvägsanläggningen

jämväl kunde väntas bliva av betydelse för tillgodogörande av den staten

tillhöriga hyttan vid Baggå å Klotens kronopark.

Dessa förhoppningar angående bandelens betydelse även för andra ändamål

hava emellertid icke infriats. Något förslag att utsträcka järnvägen

vidare genom Klotens kronopark har heller icke under de gångna åren

väckts.

Med hänsyn till anförda förhållanden, vilka synts järnvägsstyrelsen ådagalägga,

att bandelen ifråga numera praktiskt taget saknar betydelse, har styrelsen,

för undvikande av ytterligare förluster och värdeminskning, ansett

banan böra ju förr dess hellre upprivas och realiseras. Styrelsen har alltså

hemställt örn bemyndigande att vidtaga åtgärder i sådant avseende.

Beträffande de åtgärder, som vid godtagande av detta förslag borde vidtagas

i fråga örn återleverering av det i anläggningen nedlagda kapitalet

m. m., har styrelsen anfört följande:

Vid bifall till styrelsens hemställan örn järnvägens realiserande böra

statens järnvägars tillgångar minskas med det i anläggningen nedlagda kapitalet,

uppgående såsom förut meddelats till 497,000 kronor, och ett motsvarande

belopp av järnvägsstyrelsen återbetalas till riksgäldskontoret att gottskrivas

det av statens järnvägar disponerade statskapitalet av lånemedel.

För verkställande av denna återleverering står i första rummet till förfogande

förenämnda av skiljenämnden utdömda belopp av 328,644 kronor 25 öre,

vilket av bolaget till järnvägsstyrelsen erlagts. Vidare kan enligt preliminär

uppskattning ett realiserande av bandelens tillgångar beräknas inbringa cirka

40,000 kronor. Slutligen har under årens lopp verkställts avsättning till

statens järnvägars förnyelsefond å objekt tillhörande berörda bandel till ett

sammanlagt belopp av 22,572 kronor, av vilket ingenting hittills tagits i

anspråk. Därest bandelen nu upphör att existera, synes berättigat använda

även sistnämnda belopp för täckande av den för bananläggningen på sin tid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 23. 9

givna anslagssumman. Sammanlagt skulle härmed för återbäring till riksgäldskontoret

stå till förfogande cirka 391,000 kronor. Återstoden eller något

mer än 100,000 kronor av den med lånemedel bestridda byggnadskostnaden

anser styrelsen böra avföras som förlust i 1930 års driftkostnadsstat.

Under åberopande av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t dels ville utverka riksdagens medgivande att bandelen

Dagarn—Hultebo finge upprivas, att till bananläggningen hörande mark och

övriga tillgångar finge realiseras samt att det till anläggningens bestridande

på sin tid beviljade anslaget av lånemedel måtte till riksgäldskontoret återlevereras,

dels ock ville godkänna vad järnvägsstyrelsen föreslagit i fråga örn

sättet för verkställande av omförmälda återleverering.

Över järnvägsstyrelsens framställning hava utlåtanden avgivits den 7 oktober

1929 av länsstyrelsen i Västmanlands län, den 11 oktober 1929 av

domänstyrelsen samt den 22 oktober 1929 av riksräkenskapsverket.

Länsstyrelsen har förklarat sig icke kunna göra någon erinran mot bifall

till järnvägsstyrelsens förslag.

Domänstyrelsen har anfört bland annat följande:

Den huvudsakliga anledningen till järnvägens uppkomst har varit att

underlätta transporter av järnmalm och tackjärn för enskilda bolags räkning.

Därest järnvägen från början hade utdragits mot väster över kronoparken

Kloten, hade den förvisso haft större betydelse för domänverket, en betydelse,

som skulle hava kommit att stegras med åren i den mån som virke

av smärre dimensioner vunnit ökad avsättningsmöjlighet.

Vad domänstyrelsen på sin tid anfört rörande betydelsen för kronoparken

Kloten av ifrågavarande järnväg samt dess eventuella framdragande västerut

över kronoparken gäller ännu. Visserligen har någon nämnvärd utlastning

av träkol icke skett över denna järnväg, beroende på att kolen hittills kunnat

försäljas till kronoparken närliggande järnbruk, men domänverket har haft

en kolbrygga uppförd vid Hultebo, som tidvis haft ett ej ringa inflytande

på kolpriset vid denna ortsförsäljning,

Vidare har utfrakt enstaka år skett av rätt betydande mängder props,

massaved och brännved.

Med den utveckling, motordriften numera fått, kan emellertid utlastning

av smärre virkessortiment utan större fraktökning ske jämväl vid Skinnskattebergs

järnvägsstation. Skulle emellertid träkol i framtiden icke kunna

försäljas i orten och Dagarn—Hultebobanan icke för denna befraktning

funnes att tillgå, bleve för stora delar av Klotens kronopark kolningen

sannolikt omöjliggjord. Domänstyrelsen finner sig likväl icke böra ifrågasätta

att ifrågavarande bandel med den begränsade sträckning den nu har

fortfarande skall bibehållas, enär dess betydelse enbart för kronans skogar

icke kan motivera detsamma.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke finna skäl till erinran mot järnvägsstyrelsens

förslag.

Av den föregående redogörelsen torde framgå, att ifrågavarande järnväg,

som tillkommit huvudsakligen för transport av malm och tackjärn för ett

enskilt bolags räkning, numera icke fyller någon uppgift, som synes kunna

motivera dess fortsatta bestånd. Vid sådant förhållande finner jag i likhet

med järnvägsstyrelsen och de hörda myndigheterna lämpligast, att järnvägen,

för undvikande av ytterligare förluster och värdeminskning, snarast

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 18 haft. (Nr 22—23.) 2155 29

Departement*

chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kuhgl. Majus proposition nr 23.

möjligt upprives samt att till bananläggningen hörande mark och övriga

tillgångar realiseras. Jag vill därför förorda, att riksdagens medgivande

härtill inhämtas.

Efter realiserandet äv tillgångarna torde, på sätt järnvägsstyrelsen förutsatt,

ett belopp motsvarande det i järnvägen nedlagda anläggningskapitalet,

vilket i sin helhet utgått av lånemedel, böra återlevereras till riksgäldskontoret.

Mot styrelsens förslag beträffande sättet för beredande av tillgång

till denna återleverering har jag intet att erinra. Därest riksdagen

bifaller förslaget örn bandelens upprivning och örn försäljning av dess tillhörigheter,

torde Kungl. Maj:t böra i fråga örn återlevereringen meddela

beslut i huvudsaklig överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen föreslagit.

På grund av vad jag .sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statsbanedelen Dagarn—Hultebo må upprivas samt att

till bananläggningen hörande mark och övriga tillgångar må

försäljas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:80 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedläggande av statsbanedelen Dagarn—Hultebo rn. m. a1 i texten
  2. SU 1930:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående nedläggande av stats!)anedelen Dagan— Hultebo m. m. s. 1 i texten